Sök i Ratio Lex

Angående vissa investeringar i statens järnvägars fond

1950-03-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:138, Angående vissa investeringar i statens järnvägars fond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa investeringar

i statens järnvägars fond; given Stockholms

slott den 10 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, frågor om

vissa investeringar i statens järnvägars fond och anför därvid följande.

l:o.

I skrivelse den 17 februari 1950 har järnvägsstyrelsen till en början erinrat,

att huvudbyggnaden vid den av Svenska turistföreningen ägda och

drivna turiststationen i Abisko, vilken inrymmer köksavdelning, matsalar

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 138.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kuitgh Maj.ts proposition nr 138.

och sällskapsrum samt ursprungligen 86 sängplatser, varav 24 i enkelrum,

36 i dubbelrum och övriga 26 i logement, nedbrunnit till grunden i slutet av

april 1949. Under tiden därefter har föreningen därför endast kunnat mottaga

gäster i de i närheten av turiststationen uppförda, för en mera enkel

förläggning inredda småstugorna, vilka sammanlagt inrymma ett 80-tal

platser. Utspisning in. in. av dessa gäster har skett i en för ändamålet omändrad

annexbyggnad, invid vilken sällskapsrum anordnats i en nyuppförd

barack.

Samtidigt med dessa provisoriska åtgärder uppdrog föreningen i maj

1949 åt sin sedan länge för dylika ändamål anlitade arkitekt att i enlighet

med vissa meddelade direktiv utarbeta ritningar och kostnadsförslag

för en ny huvudbyggnad i den brunna byggnadens ställe. Ett första dylikt

skissförslag framlades i juni 1949. Förslaget upptar 24 enkelrum, 32 dubbelrum

och 3 dubbletter med sammanlagt 94 gästbäddar jämte därefter och

med hänsyn till gästantalet i småstugorna avpassade köks-, matsals- och

sällskapslokaler. Förslaget innefattar därjämte en särskild flygel med personalbostäder,

vilken föreningen redan före branden hade planer på att

uppföra för att för sitt ursprungliga ändamål frigöra ett visst antal platser

i den gamla huvudbyggnaden och i en annexbyggnad, vilka successivt måst

tagas i anspråk för personalens förläggning och sålunda minskat det tidigare

tillgängliga antalet gästbäddar. Frånsett denna under alla förhållanden

erforderliga tillbyggnad var den planerade nybyggnaden, vad kapaciteten

angår, ungefär likvärdig med den gamla huvudbyggnaden (94 mot 86 sängplatser).

I fråga om ändamålsenlighet och utrustning var densamma däremot

självfallet betydligt överlägsen den gamla för länge sedan tillkomna

och därefter vid flera tillfällen till- och ombyggda huvudbyggnaden.

Kostnaderna för en turiststationsbyggnad av nu angiven storlek beräknades

enligt styrelsen till 2 160 000 kronor, vartill komma anordningar för

vattenanskaffning för 75 000 kronor och inventarier för 250 000 kronor. På

den under alla förhållanden erforderliga tillbyggnaden av personalbostäder

belöpte av förstnämnda belopp 360 000 kronor. Det sålunda utarbetade förslaget

ansågs emellertid alltför kostnadskrävande, och föreningen uppdrog

därför åt sin arkitekt att undersöka, huruvida och på vad sätt kostnaderna

skulle kunna nedbringas utan samtidig minskning av turiststationens beläggningskapacitet

och utan nämnvärd minskning av den tänkta och efter

Abiskos turistklientel lämpade utrustningen och inredningen — med bl. a.

fristående sängar i dubbelrummen och icke s. k. tarrsängar d. v. s. bäddar

i två våningar såsom på vissa andra håll.

Vid den företagna överarbetningen har det befunnits möjligt att nedbringa

byggnadsvolymen och därmed kostnaderna genom minskning dels

av rummens ytinnehåll, dels av utrymmet i korridorer, hallar och sällskapsrum

ävensom genom slopning av vissa separata bad- och toalettrum m. m.

Den reviderade kostnadsberäkningen slutar på en totalsumma av 1 925 000

kronor d. v. s. på ett 560 000 kronor lägre belopp än det första förslaget.

Sedan förutnämnda ritningar och kostnadsförslag upprättats, sökte föreningen

kontakt med järnvägsstyrelsen för att höra, huruvida ekonomiskt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

3

stöd i en eller annan form från statens och närmast från statens järnvägars

sida kunde vara att påräkna till planernas förverkligande. Den på

grund av branden utbekomna försäkringssumman, 840 000 kronor, jämte

övriga medel, som föreningen nu skulle kunna disponera för ändamålet

eller eljest upplåna på vanligt sätt, voro nämligen enligt föreningens mening

otillräckliga för nyanläggningens finansiering.

Mellan järnvägsstyrelsen och föreningen med anledning härav förda

överläggningar samt verkställda utredningar ha bibragt styrelsen den övertygelsen,

å ena sidan att föreningen svårligen i vanlig ordning kan anskaffa

det kapital, som utöver det erhållna brandförsäkringsbeloppet erfordras för

uppförande av en nybyggnad av angivna dimensioner, å andra sidan att en

av brist på medel eventuellt påkallad nedskärning av antalet gästbäddar

skulle vara till förfång icke blott för landets reseliv, för vilket Abisko sedan

gammalt spelar en betydelsefull roll, utan även för statens järnvägar,

soin därigenom skulle förlora ej obetydliga inkomster av turisttrafiken. På

grund härav synes turistföreningen böra erhålla visst ekonomiskt stöd från

statsmakterna i det på grund av branden nu iråkade läget. Det är ur angivna

synpunkter även angeläget, att turiststationen återuppbygges snarast

möjligt.

Vad angår formen för ett sådant stöd bär under överläggningarna diskuterats

olika tänkbara alternativ. Under åberopande av en upprättad och

för styrelsen företedd räntabilitetskalkyl, vilken visar, att intäkterna av

turiststationsrörelsen i Abisko knappast torde kunna väntas täcka mer än

de löpande utgifterna jämte nödiga avskrivningar och att någon förräntning

av det erforderliga främmande kapitalet sålunda icke synes möjlig,

har från föreningens sida i första hand ifrågasatts, att staten skulle lämna

ett räntefritt engångsbidrag till turiststationens återuppbyggande. Järnvägsstyrelsen

bär emellertid förklarat sig icke kunna förorda en stödåtgärd

i denna form utan har under de fortsatta överläggningarna framhållit, att

ett eventuellt stöd från statens sida lämpligen borde givas i samma form

som den hjälp, vilken statens järnvägar med statsmakternas medgivande

(prop. nr 104 och riksdagens skrivelse nr 113 år 1934 samt prop. nr 200

och riksdagens skrivelse nr 298 år 1937) vid två tillfällen lämnat Skid- och

friluftsfrämjandet till utbyggnad av turiststationen i Storlien. Enligt dessa

beslut bemyndigades järnvägsstyrelsen att för ifrågavarande ändamål av

statens järnvägars rörelsemedel till Skid- och friluftsfrämjandet lämna

amorteringslån å 350 000 resp. 515 000 kronor på vanliga villkor samt att

under den tid, amorteringen av sagda lån pågår, bidraga till deras förräntning

och amortering med hälften av ifrågakommande annuiteter. Låntagaren

har sålunda i realiteten endast att förränta och återbetala halva det lånfångna

beloppet. Styrelsen har meddelat turistföreningen, att styrelsen för

sin del är beredd att hos statsmakterna söka på nu angivna villkor utverka,

ett lån i paritet med det brandförsäkringsbelopp, som föreningen själv har

disponibelt för ändamålet, d. v. s. å 840 000 kronor.

Då skälen för en medverkan från statens sida i huvudsak äro desamma i

fråga om Abisko, som de voro, när det gällde Storlien, och mycket alltså

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 13S.

talar för att ett stöd till turistföreningen lämnas i liknande form som tidigare

till Skid- och friluftsfrämjandet, har föreningen förklarat sig med tacksamhet

godtaga även den sålunda erbjudna lösningen av frågan.

Vad angår villkoren i övrigt för ett sådant lån synes räntefoten för detsamma

böra bestämmas till 3,5 procent och amorteringstiden till 30 år. Annuiteten

skulle då komma att belöpa sig till 45 672 kronor, varav turistföreningen

och järnvägsstyrelsen skulle bestrida hälften eller 22 836 kronor

vardera. Till säkerhet för lånet förutsattes turistföreningen skola pantförskriva

inteckningar med bästa förmånsrätt. I den mån det nu i utsikt ställda

lånet å 840 000 kronor jämte den lika stora försäkringssumma, som föreningen

på grund av branden utbekommit, samt övriga av föreningen disponibla

likvida medel icke förslå till anläggningskostnadernas bestridande, har föreningen

emellertid förbehållit sig och styrelsen ansett sig kunna gå med på

att föreningen får disponera framförliggande inteckningar som säkerhet

för den ytterligare upplåning i bank, som kan befinnas erforderlig.

Under överläggningarna har även dryftats frågan om statens representation

i föreningens styrelse och revision. Därvid har från järnvägsstyrelsens

sida erinrats om att detta villkor gäller för de till Skid- och friluftsfrämjandet

lämnade lånen och i princip även i andra fall, där staten direkt eller indirekt

beviljat lån. Med hänsyn till sammansättningen av turistföreningens

styrelse — sedan flera årtionden tillbaka äro statens järnvägar där företrädda

ehuru utan formellt representantskap —• och till det faktum, att föreningen

sedan många år tillbaka årligen erhåller betydande statsbidrag till

många andra ändamål, utan att därvid uppställts något dylikt villkor, har

från föreningens sida hävdats, att detta villkor synes onödigt även i detta

fall. Under angivna förhållanden finner icke heller styrelsen strängt påkallat,

att för lånets åtnjutande uppställes något sådant förbehåll som tidigare

varit vanligt och framställer för sin del icke något yrkande härom, i

all synnerhet som härför skulle erfordras en omständlig och tidskrävande

ändring av föreningens nuvarande -stadgar.

Vad slutligen angår frågan, av vilka medel ett eventuellt lån till turistföreningen

lämpligen bör bestridas, torde till en början få erinras om att

förutnämnda till Skid- och friluftsfrämjandet på sin tid beviljade lån bestritts

av statens järnvägars rörelsemedel. Sedan de affärsdrivande verkens

pensionsfonds- och förnyelsefondsmedel i samband med den år 1944 beslutade

och genomförda omläggningen av kapitalbudgeten salderats mot

verkens kapitalskuld till statsverket, förfogar järnvägsstyrelsen ej längre

över några rörelsemedel, som kunna användas för utlåning. Medel för ändamålet

torde därför böra anvisas å -kapitalbudgeten. Det synes emellertid

lämpligt, att järnvägsstyrelsen formellt står som långivare, och att lånet

alltså anvisas å statens järnvägars fond.

'' Under åberopande av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels till lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av turiststationen

i Abisko å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 5

järnvägar, för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 840 000

kronor,

dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars trafikmedel

årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras för lånets förräntning

och amortering enligt i det föregående angivna grunder,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för ifrågavarande lån meddela de närmare

bestämmelser i övrigt, som kunna visa sig erforderliga.

Departementschefen. Den i det föregående återgivna, av järnvägsstyrelsen

gjorda framställningen avser, att ett lån av statsmedel skulle lämnas till

Svenska turistföreningen för återuppförande av föreningens turiststation i

Abisko, vilken nedbrann i april 1949. Lånet skulle utgå med samma belopp

som brandförsäkringssumman för den nedbrunna huvudbyggnaden eller med

840 000 kronor. Då kostnaderna för den nya turiststationen, vilken skulle

få i huvudsak samma beläggningskapacitet som den gamla, beräknats till

1 925 000 kronor, skulle förutom nämnda statslån och försäkringsbelopp

erfordras, såvitt nu kan bedömas, ytterligare 245 000 kronor. Detta medelsbehov

avser föreningen att täcka genom att taga i anspråk vissa disponibla

medel och genom att upptaga ett banklån.

Beläggningsstatistiken visar för den gamla turiststationen i Abisko relativt

gynnsamma siffror. Statens järnvägar ha ett visst ekonomiskt intresse

av att turisttrafiken till Abisko upprätthålles. Det synes vidare vara ovisst,

om föreningen utan hjälp av staten kan finansiera den föreslagna nya

turiststationen. Föreningens ideella verksamhet för att sprida kännedom om

och väcka intresse för svensk natur och främja svenskt turistväsende synes

även värd stöd. Med hänsyn till anförda omständigheter vill jag tillstyrka,

att ett lån om 840 000 kronor av statsmedel lämnas till turistföreningen för

uppförande av en ny turiststation i Abisko. Då statens järnvägar numera

sakna rörelsemedel, att användas för låneändamål, synes ett särskilt investeringsanslag

böra anvisas för nästa budgetår under statens järnvägars fond.

Beträffande lånevillkoren må erinras, att till säkerhet för statslånet skulle

turistföreningen lämna inteckningar med bästa förmånsrätt i föreningens

anläggning i Abisko, dock skulle framförliggande inteckningar få tagas i anspråk

såsom säkerhet för banklånet. Amorteringstiden för statslånet skulle

vara 30 år och räntesatsen 3,5 procent. Den årliga annuiteten skulle därvid

uppgå till 45 672 kronor, varav statens järnvägar och turistföreningen skulle

erlägga vardera hälften eller 22 836 kronor. Denna uppdelning överensstämmer

med de villkor som äro förenade med tvenne tidigare med Skidoch

friluftsfrämjandet träffade avtal om lån av statsmedel till utbyggnad

av skidfrämjandets anläggning i Storlien. I övrigt har vid de preliminära

förhandlingarna mellan järnvägsstyrelsen och turistföreningen förutsatts,

att ett blivande låneavtal skulle upprattas på i huvudsak samma villkor

som låneavtalen med Skid- och friluftsfrämjandet.

Jag hav icke någon erinran att göra emot de mellan järnvägsstyrelsen

■ och turistföreningen preliminärt överenskomna villkoren'' för statslånet. Den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

K ungt. Maj:ts proposition nr 138.

av turistföreningen erbjudna inteckningssäkerheten synes mig sålunda böra

godtagas. Jag förutsätter dock, att det ifrågasatta banklånet icke skall taga

i anspråk framförliggande inteckningar till högre belopp än 245 000 kronor

eller skillnaden mellan den beräknade kostnaden samt summan av det utbekomna

brandförsäkringsvärdet och statslånet. Ej heller har jag något

att erinra mot att järnvägsstyrelsen av trafikmedel betalar hälften av den

årliga annuiteten för statslånet.

Lånevillkoren böra närmare utformas i ett särskilt låneavtal mellan järnvägsstyrelsen

och turistföreningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad här anförts fastställa ett blivande

låneavtal. I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag ej skäl påfordra

att styrelsen beredes särskild representation i föreningens styrelse och

revision.

Blivande ritningar torde i samband med fastställelsen av låneavtalet få

underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande

av turiststationen i Abisko å kapitaibudgeten under

statens affärsverksfonder, statens järnvägar, för budgetåret

1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 840 000 kronor,

dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars

trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp,

som erfordras för lånets förräntning och amortering enligt

i det föregående angivna grunder,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för ifrågavarande lån

meddela de närmare bestämmelser i övrigt, som kunna visa

sig erforderliga.

2:o.

I 1950 års statsverksproposition (bil. 26, punkten 16) har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att till Broar m. m. å riksstaten för nästa budgetår anvisa

ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

I skrivelse den 8 mars 1950 har järnvägsstyrelsen hemställt, att ett belopp

av ytterligare 900 000 kronor måtte anvisas under anslaget till Broar m. in,

för nästa budgetår.

Järnvägsstyrelsen erinrar inledningsvis i sin skrivelse, att den med rörligt

spann försedda järnvägsbron i Lidköping, som förbinder järnvägsstationen

därstädes med järnvägslinjen till Håkantorp och stadens industrioch

hamnområden på västra sidan av Lidan, förstördes den 18 februari 1950

genom översvämning i Lidan i samband med isskruvning. Svängspannet,

som utgjorde huvudparten av bron, fördes av isen ett stycke ut i hamnen,

där det sjönk. Brons svängpelare skadades och anslagspelaren blev helt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majits proposition nr 138.

7

raserad. Företagen undersökning har ådagalagt, att skadorna äro av den

art och omfattning, att bron ej kan repareras.

Så fort detta konstaterats, måste styrelsen taga under övervägande andra

nivägar för att återställa den viktiga förbindelsen mellan järnvägsanläggningarna

på ömse sidor om Lidan. I första hand planerade styrelsen härvid

att anordna en provisorisk fast krigsbro, vilken skulle ha kunnat komma

till stånd på den kortast tänkbara tiden. Stadsfullmäktige i Lidköping ha

emellertid motsatt sig en sådan lösning. På grund härav nödgas styrelsen

nu direkt inrikta sig på att anskaffa en permanent bro, även om man

måste räkna med, att leveranstiden för en sådan blir ganska lång och att

det i så fall torde dröja omkring två år, innan en ny bro kommit på plats.

För att minska olägenheterna för bl. a. industrierna i Lidköping på västra

sidan av Lidan har styrelsen igångsatt byggnad av en ramp i Håkantorp för

överföring av normalspårsvagnar till det avbrutna smalspårsnätet.

Vid planeringen av den erforderliga nya bron gäller det bl. a. att taga

ställning till huruvida denna bör konstrueras enbart med inriktning på

sådan järnvägstrafik, som framförts över den nu raserade bron, eller om

densamma bör omedelbart dimensioneras med hänsyn till att bandelen Håkantorp—Lidköping—Forshem

framdeles kan komma att ombyggas till

normalspår.

Enligt vad styrelsen erfarit, har 1943 års järnvägskommitté i dagarna avlämnat

ett nytt betänkande, vilket utmynnar i förslag att ombygga bl. a.

denna handel till normalspår. Ett av motiven härför skulle enligt, uppgift

vara, att av kommittén utförda kalkyler visa, att en sådan åtgärd vore lönsam.

Inom styrelsen verkställda preliminära kalkyler ge likaledes vid handen,

att en breddning av ifrågavarande handel torde kunna anses företagsekonomiskt

försvarlig, särskilt om vissa inom Skånska Cement AB nu dryftade

planer att utbygga bolagets anläggningar i Hällekis komma till utförande.

Under sådana förhållanden synes det styrelsen välbetänkt att dimensionera

den behövliga nya bron över Lidan på sådant sätt, att den även kan användas,

om de smalspåriga järnvägslinjerna Håkantorp—Lidköping och Lidköping—Forshem

sedermera skulle komma att ombyggas till normalspår.

Kostnaderna för en ny smalpårig bro ha beräknats till 750 000 kronor,

medan en normalspårig bro beräknas kosta 900 000 kronor. Trots den till

150 000 kronor beräknade merkostnad, som härigenom skulle uppkomma,

förordar styrelsen för sin del en lösning enligt sistnämnda alternativ.

Utförd enbart för smalspårsdrift borde kostnaden för en ny bro såsom

förorsakad av den inträffade olyckshändelsen egentligen bestridas av statens

järnvägars dispositionsanslag. Med hänsyn till storleken av det för

ändamålet erforderliga beloppet ävensom frågans principiella innebörd samt

den merkostnad som uppkommer, därest bron från början konstrueras med

tanke på eventuell framtida normalspårstrafik, anser sig styrelsen emellertid

böra dels inhämta statsmakternas tillstånd att utföra bron på sätt nu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

angivits, dels utverka härav betingad medelsanvisning, varvid hela det erforderliga

beloppet torde böra anvisas under anslaget till Broar in. m.

Departementschefen. 1943 års järnvägskommitté har den 1 mars 1959 avgivit

betänkande angående de smalspåriga järnvägarna i Västergötland och

därvid föreslagit, att bl. a. bandelen Håkantorp—Lidköping—Forshem ombygges

till normalspår. Betänkandet kommer att i vanlig ordning remissbehandlas.

Ståndpunkt till ombyggnadsfrågan bär alltså ännu ej kunnat

tagas.

Det föreliggande spörsmålet om byggande av en ny järnvägsbro över Lidan

måste emellertid det oaktat snarast möjligt lösas. Järnvägsstyrelsen bär

förordat, att en normalspårig bro bygges för en kostnad av 900 000 kronor

eller för ett 150 000 kronor högre belopp än kostnaden för en smalspårig

bro. I detta läge finner jag, i likhet med järnvägsstyrelsen, välbetänkt att

bron utföres på sådant sätt, att den utan förstärkning även lämpar sig för

normalspårstrafik. Jag biträder alltså järnvägsstyrelsens förslag i nybyggnadsfrågan.

Erforderliga medel för nybyggnaden torde få bestridas från anslaget till

Broar m. m., vilket efter beslut av Kungl. Maj :t eventuellt kan förstärkas

med medel från statens järnvägars dispositionsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna här angivna riktlinjer för brofrågans lösning.

Till vad föredragande departementschefen under

punkterna l:o och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven G. Karlson.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

500997

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa investeringar i statens järnvägars fond. a1 i texten
  2. SU 1950:90 Utlåtande, i anledning av Kungl» Majds proposition angående vissa investeringar i statens järnvägars fond. s. 6 i texten