Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, m. m

1950-03-10 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:139, Angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i statens allmänna avlöningsreglemente, m. m.; given

Stockholms slott den 10 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framläggas följande förslag.

Furirskompetent beställningshavare, som ej uppnått 20 års ålder, skall

kunna beredas anställning som extra furir i lönegrad Mg 1.

De i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade särskilda bestämmelserna

för personal tjänstgörande å fyrskepp skola erhålla motsvarande

tillämpning å personal tjänstgörande vid Ölands södra grunds fyrplats.

Statsanställda deltagare i kurs i företagsdemokrati skola erhålla rätt till

oavkortad lön under högst två dagar jämte erforderlig restid ävensom ersättning

för resor till och från kursen enligt billigaste färdsätt.

Barntillägg skall övergångsvis utgå till viss personal å krigsmaktens reservstater.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 139.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 139.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingrian.

Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter frågor om A''issa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente,

m. m. samt anför därvid följande.

1 :o.

Anställningsform för vissa furirer.

Jämlikt 5 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente må extra ordinarie

tjänst innehavas endast av den, som uppnått 20 års ålder. Enligt 2 §

kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 543) med övergångsbestämmelser till statens

allmänna avlöningsreglemente äger dock nämnda minimiålder, såvitt

angår furirsbeställning i lönegraden Me 1, icke tillämpning beträffande beställningshavare,

för vilken första anställningsåret räknats börja före den

1 juli 1947.

1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 24 maj 1949 har chefen för flygvapnet

gjort framställning i syfte, att minimiåldern för erhållande av furirsbeställning

i lönegraden Me 1 måtte sänkas till 18 år.

Till stöd för framställningen har chefen för flygvapnet anfört i huvudsak

följande.

Jämlikt 6 § kungörelsen den 26 september 1947 (nr 699) angående manskaps

och musikelevers anställning vid krigsmakten kan första anställning

som manskap vinnas tidigast under det kalenderår, då sökande fyller 17

(undantagsvis 16) år. Anställning som stamflygförare må dock börja tidigast

det kalenderår sökanden uppnår 18 års ålder.

Utbildningstiden för vinnande av furirskompetens är för stamflygförare

med folkskolekompetens cirka 2 år och 7 månader (första anställningen börjar

omkring den 1 oktober), för stamflygförare med högre kompetens cirka

1 år och 10 månader (första anställningen börjar omkring den 1 juli) och

för övrigt stammanskap vid flygvapnet cirka 3 år (första anställningen börjar

antingen den 1 november eller den 1 juli).

Av det ovan sagda framgår, att det i vissa fall kan inträffa, att vederbörande

icke uppnått 20 års ålder vid den tidpunkt, då han i övrigt uppnått

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 139-

kompetens för erhållande av furirsbeställning. Följden härav är att vederbörande

icke kan erhålla furirsbeställning utan måste kvarstå med korprals

lön, tills han uppnått 20 års ålder. Ur ekonomisk synpunkt innebär detta

för den enskilde avsevärda nackdelar, vilka måste framstå såsom orättvisa,

särskilt i sådana fall då vederbörande under utbildningen visat sig bättre

kvalificerad för furirsbeställning än äldre elever i samma utbildningsomgång.

Ur flygvapnets synvinkel kan den fastställda minimiåldern för vinnande

av extra ordinarie anställning i förevarande fall icke anses erforderlig eller

önskvärd. Förutom att den kan skapa anledning till missnöje och irritation

bland den berörda personalen kan den även komma att verka rekryteringshämmande.

För att undvika de olägenheter, som äro förenade med den nuvarande

minimiåldern, äro för flygvapnets del bl. a. följande två alternativ

tänkbara, nämligen

a) sänkning av minimiåldern till 18 år eller

b) införande av extra anställningsform för furirer (Mg 1).

Vad alternativ a) beträffar må framhållas, att en sänkning av minimiåldern

till 19 år — vilket diskuterats i samband med det nuvarande avlöningsreglementets

tillkomst — icke skulle vara tillfyllest i de fall, då vederbörande

vunnit första anställning under det kalenderår han fyller 16 år.

Alternativ b) skulle skapa motsvarande möjlighet till extra anställning av

furir, som nu finnes beträffande underårig civil personal (jämför propositionen

1948: 225, s. 48). Detta alternativ är emellertid icke godtagbart bl. a. ur

den synpunkten, att vederbörande icke skulle komma i åtnjutande av pensionsförmåner.

Särskilt gäller detta den flygande personalen, d. v. s. stamflygförare

och flygsignalister.

Vid chefens för flygvapnet framställning har fogats en tablå, utvisande att

furirskompetens vid flygvapnet i vissa fall kan vinnas 3—8 månader före

20-årsåldern av beställningshavare, som börjat sin första anställning under

det kalenderår då han fyllt 17 eller 18 år, och 15—18 månader före 20-årsåldern

av den, som börjat anställningen under det kalenderår då han fyllt

16 år.

Cheferna för armén och marinen ha biträtt chefens för flygvapnet förslag

om en sänkning av minimiåldern för erhållande av furirsbeställning. Chefen

för marinen har därvid framhållit, att, såvitt anginge den personal som vid

flottan räknade anställning från den 1 juli 1947, en avsevärd del av till furirsbefordran

kompetenta korpraler (vid Stockholms örlogsstation cirka 30

procent) ej komme att erhålla dylik befordran, enär åldersgränsen 20 år ej

uppnåtts; för marinens del vore emellertid en minimiålder av 19 år tillfyllest.

Försvarets civilförvaltning, statskontoret och statens lönenämnd ha icke

ansett sig kunna förorda en sänkning av åldersgränsen för erhållande av

extra ordinarie tjänst^ vare sig generellt eller för furirernas del. Däremot ha

civilförvaltningen och lönenämnden förordat, att möjlighet öppnades att anställa

furirer såsom extra tjänstemän genom införande i statens allmänna

avlöningsreglemente av en ny lönegrad, Mg 1. Jämväl statskontoret har hänvisat

till möjligheten att såsom extra tjänsteman anställa den som är underårig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Försvarets civilförvaltning har anfört bl. a. följande.

Försvarets civilförvaltning får erinra, att frågan om en generell sänkning

av minimiåldern för erhållande av extra ordinarie anställning varit föremål

för statsmakternas prövning i samband med utarbetandet av förslaget till

definitivt statens allmänna avlöningsreglemente. I propositionen 1948:225

har i anledning av förslag från generalpoststyrelsen om sänkning av sagda

minimiålder från 20 till 19 år uttalats (s. 48), att tillräcklig anledning icke

ansetts föreligga att, med frångående av den av statsmakterna tidigare intagna

ståndpunkten, sänka åldersgränsen för erhållande av extra ordinarie

— och därmed pensionsberättigande — anställning. I propositionen har

emellertid framhållits, att möjlighet bör föreligga att, när detta anses påkallat,

såsom extra tjänsteman anställa den, som är underårig. Enligt civilförvaltningens

mening kan tillräcklig anledning icke anses föreligga att såsom

chefen för flygvapnet föreslagit medgiva undantag från den för tjänstemän

i allmänhet gällande minimiåldersbestämmelsen för erhållande av anställning

såsom extra ordinarie furir.

Emellertid kan det knappast anses tillfredsställande, att den, som genomgått

furirsutbildning, allenast skall erhålla korprals lön, till dess han uppnått

20 års ålder, särskilt i sådana fall då vederbörande under utbildningen

visat sig bättre kvalificerad för furirsbeställning än till levnadsåldern äldre

elever i samma utbildningsomgång och i följd härav torde komma att tagas

i anspråk för samma kvalificerade tjänst som dessa äldre elever. I anslutning

till berörda uttalande i propositionen 1948: 225 synes frågan om dessa

underåriga beställningshavares löneställning böra lösas på så sätt, att vederbörande

såsom flygvapenchefen alternativt ifrågasatt anställas såsom

extra furirer i samma lönegrad som extra ordinarie furir. Den extra anställningsformen

för furirer bör emellertid icke införas allenast för flygvapnet

utan gälla försvaret i dess helhet.

Beträffande chefens för flygvapnet uttalande, att den extra anställningsformen,

särskilt för den flygande personalen, icke kan anses godtagbar

bland annat ur den synpunkten, att vederbörande icke skulle komma i åtnjutande

av pensionsförmåner, må erinras att, därest ifrågavarande beställningshavare

under tjänstgöringen skadas till följd av olycksfall eller ådrager

sig sjukdom, vederbörande är berättigad komma i åtnjutande av ersättning

enligt militärersättningsförordningen samt att bestämmelserna i förordningen

den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning i vissa fall

för skada till följd av olycksfall vid flygning även gälla vid försvaret anställt

manskap.

Statens lönenämnd har erinrat, att på grund av övergångsbestämmelserna

till statens allmänna avlöningsreglemente nu gällande minimiålder för

extra ordinarie anställning icke ägde tillämpning på beställningshavare, för

vilken första anställningsåret räknats börja före den 1 juli 1947. Frågan

ägde alltså aktualitet tidigast för den årskurs, som tillträtt anställning under

hösten 1947 och vilken regelmässigt beräknades yinna furirskompetens

hösten 1950. Från denna tidpunkt kunde emellertid fördröjning av furirsbefordran

beräknas inträffa vid samtliga försvarsgrenar.

Lönenämnden har vidare anfört bl. a. följande.

För bedömande av antalet beställningshavare, för vilka ifrågavarande åldersgräns

äger betydelse, har statens lönenämnd inhämtat vissa uppgifter

rörande rekryteringen år 1948. Därav framgår att av 1 238 nyanställda, 216

volontärer fyllde 16 år och 423 volontärer 17 år under första anställnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 139-

5

året. Av dessa båda årsgrupper kan hela den förstnämnda och en del av

den sistnämnda påräkna viss väntetid mellan uppnåendet av furirskompetens

och befordran till furir.

Frågan om sänkning av minimiåldern för anställning såsom e. o. tjänsteman

har nyligen varit föremål för statsmakternas prövning i anledning av

ett därom av generalpoststyrelsen framställt förslag (prop. 1948: 225, s. 47—

48) men tillräcklig anledning att sänka åldersgränsen ansågs därvid icke

föreligga. Lönenämnden framhöll i detta sammanhang, att vissa andra åtgärder

kunde vidtagas för att minska de olägenheter, som vid tillämpning

av den reglerade befordringsgången för skriv- och kontorsbiträden voro förenade

med föreskrifterna om minimiålder för antagning till e. o. tjänst,

varvid lönenämnden bl. a. erinrade om möjligheten att anställa vederbörande

såsom extra tjänsteman i den lönegrad, i vilken vederbörande skulle ha

placerats som extra ordinarie tjänsteman, om minimiåldern uppnåtts.

Med anledning av den nu föreliggande framställningen från chefen för

flygvapnet får lönenämnden uttala, att då spörsmålet om ifrågavarande åldersgräns

prövats så sent som vid 1948 års riksdag, nämnden icke anser sig

kunna förorda någon ändring av gällande bestämmelser härom, vare sig

generellt eller för furirernas del. Däremot vill lönenämnden icke framställa

erinran mot att möjlighet öppnas till anställande av furirer såsom

extra tjänstemän, vilket lämpligen synes böra ske genom införandet i reglementet

av lönegradsbeteckningen Mg 1. Att furirerna vid flygvapnet under

denna relativt kortvariga anställning såsom extra beställningshavare icke

skulle komma i åtnjutande av pensionsförmåner är enligt lönenämndens

mening knappast ägnat att väcka betänkligheter med hänsyn till att särskilda

förmåner av försäkrings natur gälla vid skada, ådragen under militärtjänstgöring.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har för sin del förordat en sänkningav

minimiåldern för anställning såsom extra ordinarie furir till 18 år. Om av

någon anledning en sådan sänkning icke skulle anses lämplig eller möjlig

att genomföra, ville förbundet på det kraftigaste understryka nödvändigheten

av att under alla omständigheter åtgärder vidtoges för att förhindra

att den ordningen uppkomme, att beställningshavare med korprals lön finge

fullgöra furirs arbetsuppgifter, d. v. s. att i vart fall den andra av de alternativa

lösningar, som chefen för flygvapnet pekat på, genomfördes. Tillskapande

av eu Mg-lönegrad och möjlighet till extra anställning innebure

ju för övrigt endast ett åstadkommande av fullständig överensstämmelse

mellan det civila och det militära lönesystemet i detta hänseende, vilken

överensstämmelse eftersträvats i alla andra detaljfrågor under den sista

löneregleringen.

Föredraganden. Såsom ett betydelsefullt led i arbetet på den senaste allmänna

löneregleringen för statstjänstemannen ingick, att man sökte i görligaste

mån eliminera dittillsvarande, i viss utsträckning historiskt betingade

men sakligt omotiverade skiljaktigheter mellan anställnings- och avlöningsvillkoren

för personal inom olika grenar av statsförvaltningen. I enlighet

härmed vidtogos hl. a. för den militära personalen vissa principiellt

och ekonomiskt viktiga förändringar i lönesystemet. För furirernas del avvecklades

det s. k. biandlönesystemet och ersattes med ett rent kontantlönesystem,

varvid furirsbeställningarna konstruerades isom extra ordinarie

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kanyl. Maj:ts proposition nr 139.

tjänster. Härvid blev det för innehav av extra ordinarie anställning i allmänhet

gällande villkoret, att vederbörande skall ha uppnått 20 års ålder,

tillämpligt å furirerna; att detta sedan iång tid tillbaka gällande villkor för

extra ordinarie anställning skulle bibehållas ingick i resultatet av de förhandlingar

mellan 1945 års lönekommitté och statstjänstemannens huvudorganisationer,

som föregingo löneregleringen, och statsmakterna intogo ej

annan ståndpunkt, då frågan vid 1947 och 1948 års riksdagar gjordes till

föremål för realprövning. Vid löneregleringen förutsågs, att furirskompetens

i eu del fall skulle kunna vinnas före 20 års ålder, men annan åtgärd xidtogs

ej 1 anledning härav än att vissa övergångsbestämmelser meddelades,

vilka för redan anställd personal möjliggjorde innehav av extra ordinarie

furirsbeställning oavsett uppnådd levnadsålder. Enligt år 1947 meddelad

bestämmelse skulle villkoret om uppnådd minimiålder icke gälla för den,

som före den 1 juli 1947 tillträtt furirsbeställning (motsvarande) eller undergått

furirsutbildning eller som vid nämnda tidpunkt undergick sådan

utbildning; undantagsstadgandet modifierades år 1948 sålunda, att åldersvillkoret

icke gäller för beställningshavare, för vilken första anställningsåret

räknats börja före den 1 juli 1947.

I det nu föreliggande ärendet har från de militära myndigheternas sida

framställts förslag om att minimiåldern för erhållande av extra ordinarie

anställning som furir skulle sänkas till 18 år. Detta har emellertid avstyrkts

av försvarets civilförvaltning, statskontoret och statens lönenämnd. För

egen del anser jag mig icke böra biträda förslaget, vars genomförande skulle

medföra, att ifrågavarande personal komme att intaga en enligt min mening

icke motiverad särställning i pensionsavseende, bl. a. i fråga om rätt att

såsom tjänstår tillgodoräkna tid före 20 års ålder.

I ärendet har emellertid även framkommit förslag om att öppna möjlighet

till erhållande av furirsanställning före 20 års ålder med anlitande av

anställningsformen såsom extra tjänsteman; därvid skulle tillämpas placering

i en ny lönegrad med beteckningen Mg 1, vilken skulle upptaga samma

löneklasser som den extra ordinarie furirslönegraden Me 1. En sådan anordning

får, såsom framhållits i ärendet, anses överensstämma med vad

som tillämpas för den civila personalens del och behöver enligt min uppfattning

icke möta samma betänkligheter som en sänkning av kraven för

erhållande av extra ordinarie anställning. Då vidare de skäl, som åberopats

för en dylik anordning, i och för sig synas beaktansvärda, anser jag

mig böra tillstyrka, att förslaget genomföres. Någon ökning av antalet furirsbeställningar

bör icke ske i anledning härav. I vederbörliga personalförteckningar

bör angivas att beställning i lönegrad Me 2 eller Me 1 må utbytas

mot beställning i lönegrad Mg 1.

För förslagets genomförande erfordras vissa ändringar i statens allmänna

avlöningsreglemente. Sålunda bör lönegraden Mg 1 upptagas bland de lönegrader,

som finnas förtecknade i 2 § reglementet, och i 20 § reglementet bör

angivas, att lönegraden omfattar löneklasserna 9, 10, 11 och 12 å löneplan

nr 1 statens löneplansförordning. Vissa ytterligare ändringar i reglementet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

7

böra därutöver vidtagas, i stort sett av den innebörden att vad i reglementet

sägs om furirsbeställning i lönegraden Me 1 jämväl skall gälla beträffande

furirsbeställning i lönegraden Mg 1.

Kungl. Maj :t torde för sig böra utverka riksdagens bemyndigande att i

statens allmänna avlöningsreglemente vidtaga ändringar av i huvudsak den

innebörd jag här angivit. De ändrade bestämmelserna torde böra träda i

kraft den 1 juli 1950.

2:o.

Vissa avlöningsförmåner för personal å Ölands södra grunds fyrplats.

För budgetåren 1947/48—1949/50 ha medel anvisats för uppförande av

en ny bottenfast fyr på Ölands södra grund. Fyren, som är avsedd att ersätta

Ölandsrevs fyrskepp, uppföres på cirka 12 meters vattendjup i öppna

havet cirka 20 kilometer från land och cirka 35 kilometer från närmaste

hamn. I årets statsverksproposition (X huvudtiteln, s. 109 ff.) och i särskild

proposition denna dag ha förslag framlagts om anvisande av de belopp,

som torde erfordras för slutförandet av arbetena med fyren. Denna kan bliva

färdigställd under loppet av nästa budgetår. I statsverkspropositionen (X

huvudtiteln, s. 98 ff.) har vidare förslag framlagts om personal för fyrens

skötsel. Fyren föreslås bliva bemannad med 1 fyrmästare i lönegrad Ca 16,

1 förste fyrvaktare i lönegrad Ca 12, 2 fyrvaktare i lönegrad Ca 10 och 2

extra ordinarie fyrvaktare i lönegrad Ce 10, varav 1 kockstewart.

I sin skrivelse angående anslag för budgetåret 1950/51 föreslog lotsstyrelsen,

att den å ifrågavarande fyrplats tjänstgörande personalen — vilken

jämlikt stadgande i 40 § statens allmänna avlöningsreglemente komme att

åtnjuta fri kost —- härutöver skulle komma i åtnjutande av dels samma

förmåner i fråga om semester, som tillerkänts fyrskeppspersonal, dels ock

särskild ersättning, motsvarande det till vissa tjänstemän utgående fyrskepp

stillägget. Vidare borde till den såsom kockstewart tjänstgörande fyrvaktaren

utgå ett lönetillägg av 1 krona för dag i likhet med vad fallet vore

beträffande tjänsteman, som tjänstgjorde såsom kockstewart å fyrskepp.

Såsom framgår av statsverkspropositionen (X huvudtiteln, s. 104) har

lotsstyrelsen i anslutning till förslaget, att personalen på Ölands södra

grunds fyrplats skulle erhålla nyssnämnda förmåner, till finansdepartementet

ingivit förslag om erforderliga författningsändringar. I statsverkspropositionen

uttalades, att detta förslag, som vid tiden för statsverkspropositionens

framläggande icke slutbehandlats, senare komme att anmälas

för riksdagen.

Sedan remissbehandlingen av ifrågavarande förslag numera avslutats,

torde jag nu få anmäla detsamma. Förslaget avser dels att personalen på

Ölands södra grunds fyrplats skulle erhålla — förutom de i lotsstyrelsens

petitaskrivelse angivna förmånerna —- samma rätt till oavkortad lön under

sjukdom, som tillkommer fyrskeppspersonal, dels ock att erforderliga för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

fattningsbestämmelser skulle erhålla en sådan avfattning att de kunde göras

tillämpliga å personal även vid sådana framdeles inrättade fasta fyrar,

där tjänstgöringsförhållandena såsom fallet vore med Ölands södra grunds

fyr komme att bliva likartade med dem å fyrskepp. I anslutning härtill har

lotsstyrelsen vidare hemställt, att ett lönetillägg av 1 krona för dag måtte

få utgå även till kockstewart å lotsverkets tjänstef artyg.

Till stöd för förslaget att de författningsbestämmelser, som erfordras i

anledning av tillkomsten av Ölands södra grunds fyr, givas en generell avfattning

har lotsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

I sin petitaskrivelse den 24 augusti 1949 har styrelsen framlagt förslag

om anvisande av medel för påbörjande under budgetåret 1950/51 av anläggandet

av en bottenfast fyr på grundet Sandflyttan utanför Falsterbo. Denna

fyr, som skall ersätta fyrskeppet Falsterborev, är avsedd att liksom

Ölands södra grunds fyr bliva bemannad. Ytterligare ett antal fyrskepp torde

i framtiden komma att bliva ersatta av bemannade fasta fyrar. De särskilda

bestämmelser, som erfordras i anledning av tillkomsten av Ölands södra

grunds fyr, böra därför erhålla en sådan avfattning, att de — förutom å

fyrskeppspersonal — bliva tillämpliga jämväl beträffande personal på alla

sådana fasta fyrar, där tjänstgöringsförhållandena motivera att personalen

erhåller de löneförmåner, varom nu är fråga. Emellertid torde det icke vara

möjligt att finna en lämplig generell definition, varav direkt framgår vilka

fyrar som avses. Styrelsen får därför föreslå, att bestämmelser intagas i avlöningsreglementet

av innehåll, att de åsyftade förmånerna skola utgå till,

förutom fyrskeppspersonal, befattningshavare på fyrplatser, där tjänstgöringsförhållandena

äro likartade med dem å fyrskepp, samt att Kungl. Maj :t

bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter angående de fyrplatser, där

anställning skall berättiga till dessa förmåner.

I de i 28 § statens allmänna avlöningsreglemente meddelade särskilda bestämmelserna

för lots- och fyrstaten stadgas i fråga om tj änstledighet

på grund av sjukdom i andra fall än vid olycksfall i tjänsten och

därmed jämförliga förhållanden, att å fyrskepp anställd ordinarie eller extra

ordinarie tjänsteman ävensom sådan annan å fyrskepp anställd tjänsteman,

som vid tjänstledighetens början tillhör grupp 3, äger åtnjuta oavkortad lön

under högst det antal dagar av ett och samma kalenderår, varmed hans antal

semesterdagar understiger 55, dock under minst 10 och högst 25 dagar.

I övrigt skall tjänstemannen enligt berörda bestämmelser vid här avsedd

ledighet vidkännas A-avdrag.

Såsom nämnts har lotsstyrelsen föreslagit, att tjänsteman, anställd a

Olands södra grunds fyrplats eller jämförlig fyrplats, skall i nu förevarande

avseende likställas med fyrskeppspersonal.

Beträffande semester föreskrives i det i 29 § statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten,

att årssemestern för å fyrskepp anställda tjänstemän skall omfatta det antal

dagar som i det följande angives för den tid under kalenderåret, varunder

vederbörande fyrskepp beräknas vara påmönstrat, nämligen

för tjänstemän tillhörande grupp 1 eller 2: 12 dagar med tillägg av 4

dagar för varje hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar beräknas

överstiga 150, samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

9

för tjänstemän tillhörande grupp 3: 15 dagar med tillägg av 5 dagar för

varje hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar beräknas överstiga

150.

Lotsstyrelsens förslag innebär, att dessa bestämmelser skola erhålla motsvarande

tillämpning å personalen vid Ölands södra grunds fyr och likartade

framdeles inrättade fyrar. Den tid, varunder fyrskepp beräknas vara påmönstrat,

skulle, såvitt angår denna personal, motsvaras av den tid, varunder

fyrplatsen beräknas vara bemannad. Enligt vad lotsstyrelsen upplyst

avses Ölands södra grunds fyr bliva bemannad året om.

Angående fyrskeppstillägg stadgas i de i 35 § 2 mom. statens allmänna

avlöningsreglemente meddelade bestämmelserna för lots- och fyrstaten;

beträffande dessa bestämmelsers innehåll torde få hänvisas till reglementstexten.

Lotsstyrelsens förslag avser, att personalen på Ölands södra grunds fyr

och jämförliga fyrar skulle tillerkännas särskild ersättning, motsvarande

fyrskeppstillägget, samt att denna särskilda ersättning och det nuvarande

fyrskeppstillägget gemensamt skulle benämnas sjötillägg. Efter att ha erinrat

om att fyrskeppens fördelning på de skilda stationsgrupperna vore

beroende av avståndet till förbindelseort i land har lotsstyrelsen framhållit,

att Ölands södra grunds fyr borde i enlighet med de principer, som tillämpades

beträffande fyrskeppens fördelning på stationsgrupper, placeras i

grupp B.

Enligt de i 35 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente meddelade

särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten äger vidare tjänsteman vid

lots- och fyrstaten att vid tjänstgöring på fyrskepp såsom kockstewart åtnjuta

ett 1 ö n e t i 11 ä gg av en krona för dag.

Såsom nämnts har lotsstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande lönetillägg

skall utgå till kockstewarten på Ölands södra grunds fyrplats och till motsvarande

befattningshavare på andra liknande fyrplatser, som kunna komma

att uppföras framdeles, liksom också till kockstewart å lotsverkets

tj änstefartyg.

Såsom ekäl för att jämväl kockstewart å tjänstefartyg borde erhålla ifrågavarande

lönetillägg har lotsstyrelsen anfört, att tillägget vore avsett att

utgöra kompensation för den till tiden mera omfattande tjänstgöring och

det särskilda ansvar, som följde med kockstewartsysslan. Enär det måste

anses vara minst lika krävande att tjänstgöra såsom kockstewart å tj änstefartyg

som å fyrskepp kunde styrelsen icke finna det annat än överensstämma

med rättvisa och billighet, att jämväl kockstewart på tj änstefartyg tillerkändes

sådant lönetillägg. Sistnämnda tjänster vore placerade i lönegrad

Ce 9 eller samma lönegrad som kockstewart å fyrskepp i regel tillhörde.

I utlåtande över lotsstyrelsens petitaskrivelse uttalade statskontoret —

efter att ha konstaterat att fyren på Ölands södra grund vore belägen ca

35 kilometer från närmaste hamn och att den komme att ersätta fyrskeppet

Ölandsrev — att enligt vad statskontoret inhämtat funnes icke någon

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 139.

tast fyr utan familjebostad med ett dylikt isolerat läge. I betraktande av

dessa omständigheter och då förbindelseresorna med land särskilt vid stark

sjöhävning måste anses svåra, syntes det statskontoret skäligt, att tjänstgöringen

på denna fyr likställdes med placering på fyrskepp. Statskontoret

ville därför icke motsätta sig, att personalen på ifrågavarande fyrplats utöver

fri kost finge åtnjuta de av lotsstyrelsen föreslagna förmånerna (semester

i likhet med fyrskeppspersonal, ersättning motsvarande fyrskeppstillägg

och, såvitt angår den såsom kockstewart tjänstgörande fyrvaktaren,

lönetillägg av en krona för dag).

I senare avgivet utlåtande över lotsstyrelsens förslag till författningsändringar

har statskontoret förklarat sig icke heller vilja rikta erinran mot

lotsstyrelsens förslag i fråga om rätt för personalen på Ölands södra grunds

fyr att åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom eller mot att

erforderliga författningsändringar erhöllc en sådan avfattning, att de kunde

göras tillämpliga å personal vid sådana framdeles inrättade fasta fyrar, där

tjänstgöringsförhållandena kunde bedömas bliva likartade med tjänst å fyrskepp.

Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka, att även kockstewart å

tjänstefartyg erhölle rätt till lönetillägg av en krona för dag såsom gällde

för tjänsteman (fyrvaktare) å fyrskepp. Spörsmålet härom syntes böra beaktas

vid en eventuell framtida översyn av anställningsvillkoren för personalen

å tjänstefartygen.

Statens lönenämnd har i sak icke funnit anledning till erinran mot vad

lotsstyrelsen föreslagit utom såvitt angår det föreslagna lönetillägget vid

tjänstgöring såsom kockstewart å lotsverkets tj änstefartyg. Lönenämnden

har ansett denna fråga böra underkastas prövning av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Föredraganden. Såsom av det anförda framgår, kan under loppet av

nästa budgetår komma att färdigställas en bottenfast fyr på Ölands södra

grund, vilken uppföres i öppna havet på cirka 12 meters vattendjup och på

ett avstånd av omkring 20 kilometer från land och 35 kilometer från närmaste

hamn. Under framhållande att tjänstgöringsförhållandena vid denna

fyrplats bliva likartade med dem som förekomma å fyrskepp har lotsstyrelsen

föreslagit, att de i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade

särskilda bestämmelserna för personal tjänstgörande å fyrskepp — beträffande

tjänstledighet på grund av sjukdom, semester, fyrskeppstillägg och

lönetillägg till kockstewart — skola erhålla tillämpning jämväl å personal

tjänstgörande vid ifrågavarande fyr. Lotsstyrelsen har vidare framhållit, att

ytterligare ett antal fyrskepp torde komma att ersättas av botlenfasta fyrar,

och töreslagit, att ett generellt beslut nu fattas om att åsyftade förmåner

skola utgå till, förutom fyrskeppspersonal, befattningshavare på fyrplatser,

där tjänstgöringsförhållandena äro likartade med dem å fyrskepp. Från angivna

utgångspunkt har lotsstyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar i

avlöningsreglementet; enligt förslaget skulle bl. a. beteckningen fyrskeppstillägg

utbytas mot beteckningen sjötillägg. Statskontoret och statens lönenämnd

ha icke framställt erinran mot förslagets sakinnehåll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

11

För egen del har jag funnit mig kunna ansluta mig till myndigheternas

uppfattning, att personal med tjänstgöring vid Ölands södra grunds fyrplats

bör i fråga om rätt att åtnjuta de åsyftade förmånerna likställas med

fyrskeppspersonal. Jag har härvid utgått från att tjänstgöringsförhållandena

vid angivna fyrplats och å fyrskepp få anses vara väsentligen likartade

ävensom från att motsvarande förhållande icke föreligger beträffande någon

nu befintlig fyrplats. Med hänsyn till att uppkommande frågor rörande särskilda

ersättningar komma att prövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté

anser j ag emellertid icke påkallat, att redan i detta sammanhang ställning

tages till den mera allmänna frågan om avlöningsförhållandena för personal

å blivande nya bottenfasta fyrar eller till frågan om den lämpligaste

benämningen å det nuvarande fyrskeppstillägget. Under sådana förhållanden

saknas enligt min mening tillräckliga skäl att för genomförande av vad

jag här förordat nu vidtaga ändringar i avlöningsreglementet; även om det

i och för sig är ett önskemål att tjänstemännens avlöningsförhållanden i

största möjliga utsträckning regleras inom avlöningsreglementets ram, synes

man i detta fall lämpligen kunna tills vidare stanna vid att vid sidan av

reglementet föreskriva, att de avsedda bestämmelserna för fyrskeppspersonal

skola äga motsvarande tillämpning för personal tjänstgörande vid Ölands

södra grunds fyrplats. Kungl. Maj :t torde böra för sig utverka riksdagens

bemyndigande att meddela en föreskrift av i huvudsak denna innebörd.

Till lotsstyrclsens förslag om löneförmånerna för kockstewart å tjänstefartyg

bör av de skäl, som statskontoret och statens lönenämnd anfört, ställning

icke lämpligen tagas i detta sammanhang.

3:o.

Oavkortad lön m. m. till deltagare i kurser i företagsdemokrati och därmed

sammanhängande ämnen.

Företagsnämnder finnas numera inrättade inom fångvårdsstaten, försvaret,

arbetsmarknadsstyrelsen med den offentliga arbetsförmedlingen, kommunikationsverken

och tullverket. Inom andra delar av statsförvaltningen

är inrättandet av sådana nämnder under förberedande. Rörande tillkomsten

av förefintliga företagsnämnder, deras uppgifter m. in. torde här få lämnas

en kortfattad redogörelse.

På grundval av en mellan dåvarande försvarets avtalsnämnd och försvarsverkens

civila personals förbund träffad överenskommelse inrättades år

1945 vid vissa av försvarets arbetsplatser särskilda samarbetsorgan, s. k.

produktionsnämnder. Sagda överenskommelse ersattes från och med den 1

januari 1948 av en mellan försvarets avtalsdelegation och nämnda personalförbund

träffad överenskommelse om företagsnämnder. Enligt överenskommelsen

skola vid försvaret tillhörande arbetsplatser finnas företagsnämnder

med representanter för företagsledning och arbetare eller — vid mindre arbetsplatser

— företagsombud, representerande arbetarna. Vidare skall finnas

en för försvaret central företagsnämnd. Företagsnämnd angives utgöra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ett organ för information och samråd mellan anställda och företagsledning,,

avsett att möjliggöra en noggrann prövning av synpunkter på driftens rationalisering

och effektivisering — inbegripet "trivsel och arbetsglädje.

Nämnd skall ha att behandla till nämnden hänskjutna frågor rörande förbättring

av tillverkningsmetoder och produkternas kvalitet, frågor rörande

effektivisering av utnyttjandet av arbetskraft, lokaler, maskiner, verktyg och

övriga produktionsfaktorer samt därmed sammanhängande sociala och

skyddstekniska frågor ävensom frågor rörande upplysnings- och kursverksamhet,

däri inbegripet utbildning i respektive yrke eller fack. Nämnd äger

vidare bedöma sådant förslag till förändrade driftsmetoder eller andra anordningar

eller åtgärder till gagn för företaget, som av anställd hänskjutes

till nämnden. Företagsnämnd må icke till prövning upptaga frågor, vilka

regleras genom kollektivavtal eller lokal överenskommelse i anslutning till

sådant avtal, ej heller frågor, som regleras genom av Kungl. Maj :t utfärdade

avlöningsreglementen eller motsvarande bestämmelser.

År 1947 träffades en överenskommelse angående inrättande av företagsnämnder

mellan styrelserna för postverket, telegrafverket, statens järnvägar,

väg- och vattenbyggnadsverket och statens vattenfallsverk, å ena, samt

statstjänarkartellen, statstjänstemannens riksförbund och tjänstemännens

centralorganisation, å andra sidan. På grundval av överenskommelsen ha

verksstyrelserna, var och en för sitt verk, utfärdat bestämmelser om företagsnämnder

m. in. Överenskommelsen förutsätter, att vid varje verk skola

finnas en central företagsnämnd och lokala företagsnämnder (företagsombud)

för distrikt, sektion eller annat liknande arbetsområde eller för viss

arbetsplats eller visst tjänsteställe. I överenskommelsen angives företagsnämnd

vara ett organ för information och samråd med uppgift att upprätthålla

fortlöpande samverkan mellan verket och personalen för åstadkommande

av bästa möjliga driftsresultat och betjäning av allmänheten, att bereda

personalen insikt i verksamhetens ekonomiska och tekniska betingelser

samt rörelsens resultat, att verka för säkerhet, sundhet och trivsel i

arbetet, att främja verkets yrkesutbildning av personalen samt att i övrigt

verka för goda drifts- och arbetsförhållanden vid verket. I övrigt gälla för

företagsnämnderna vid kommunikationsverken i huvudsak likartade bestämmelser

som beträffande företagsnämnderna vid försvaret. Det må här

framhållas, att överenskommelsen vid kommunikationsverken avser såväl

tjänstemän som arbetare, under det att överenskommelsen vid försvaret tills

vidare är begränsad till att avse kollektivavtalsanställda arbetare.

Enligt fångvårdsstyrelsens beslut den 8 juni 1948 finnas företagsnämnder

(företagsombud) vid fångvårdsanstaiterna i enlighet med en mellan fångvårdsstyrelsen,

föreningen direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten,

Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund träffad

överenskommelse. Enligt överenskommelsen skall företagsnämnd vara ett

organ för samråd och information samt ha till uppgift att upprätthålla en

fortlöpande samverkan mellan styresman och befattningshavare för främjande

av fångvårdens syftemål och goda arbetsförhållanden, att med beaktande

av vårduppgiftens krav på pliktuppfyllelse från tjänsteutövarnas sida

och uppgiftens behov av tjänliga lokala och organisatoriska anordningar,

följa arbetets gång vid anstalten och därvid uppmärksamma förhållanden

eller anordningar, som kunna försvåra vårdarbetet eller motverka dess syften,

att beakta från befattningshavare framkommande uppslag till åtgärder,

som åsyfta att undanröja förekommande misshälligheler eller möjliggöra

förbättrade anordningar eller arbetsmetoder i olika avseenden, att verka för

goda bostads- och arbefshygieniska förhållanden ävensom för tillfredsställande

skyddsanordningar å verkstäder och andra arbetsplatser till skydd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

mot olycksfall i arbetet, att verka för att erforderlig och nöjaktigt utbildad

personal står till förfogande samt att personalens arbetstid och arbetsuppgifter

ordnas så, att tjänsten icke onödigtvis betungas, att uppmärksamma

frågor rörande personalens säkerhet i tjänsten, att främja ett gott förhållande

mellan anstaltsledning och denna underställd personal samt att i övrigt

och med beaktande av samarbetets betydelse för trivsel och arbetsglädje

på arbetsplatsen verka för lugna och tjänliga arbetsförhållanden.

Överenskommelse om inrättande av företagsnämnder vid tullverket har i

slutet av år 1949 träffats mellan generaltullstyrelsen samt Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening och svenska tullmannaförbundet. Motsvarande

överenskommelse för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen

har i januari 1950 ingåtts mellan arbetsmarknadsstyrelsen samt

arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund och civilförvaltningens personalförbund.

Nämnda överenskommelser ansluta sig i huvudsak till överenskommelsen

vid kommunikationsverken.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att med stöd av Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 9 december 1949 en särskild utredningsman tillkallats

för att inom finansdepartementet biträda med handläggning av frågor rörande

företagsdemokrati inom statsförvaltningen.

Dä uppdrag att tjänstgöra såsom ledamot i företagsnämnd får anses utgöra

ett tjänsteuppdrag, bibehålies ledamoten under uppdragets fullgörande

vid sina avlöningsförmåner och äger uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

under resor i anledning av detsamma. Till ledamot i företagsnämnd

vid försvaret, kommunikationsverken och tullverket utgår vidare

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 februari och den 23 januari 1948 respektive

den 10 februari 1950 ersättning i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen.

En framställning om motsvarande förmån för ledamot i företagsnämnd

vid arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna är för

närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Frågan om ersättning till deltagare i kurs i företagsdemokrati har upptagits

av statstjänarkartellen i skrivelse den 14 februari 1949. Efter att ha

framhållit alt behov visat sig föreligga av särskilda kurser i företagsdemokrati

för tjänstemän och arbetare, som mottaga uppdrag som ledamot i företagsnämnd

eller som företagsombud, hemställer kartellen, att inom statsförvaltningen

anställda tjänstemän och arbetare måtte vid deltagande i av

personalorganisation anordnad kurs i företagsdemokrati äga åtnjuta, tjänstemän

oavkortad lön och arbetare semesteravlöning, jämte för båda kategorierna

fria resor till och från den plats där dylik kurs hålles. 1 ill stöd för

detta förslag har statstjänarkartellen framhållit i huvudsak följande.

Om företagsnämnderna skola kunna fylla de betydelsefulla uppgifter, för

vilka de är o avsedda, är det nödvändigt att deras ledamöter beredas mojligheter

att vid studiekurser och konferenser få del av de idéer, som lett

fram till företagsnämndernas inrättande, erhålla informationer i tekniska

och ekonomiska spörsmål och genom diskussioner delge varandra erfarenheter

av den praktiska verksamheten på skilda håll. På det område, där företagsnämnder

funnits inrättade sedan 1945, nämligen försvaret, ha erfarenheterna

visat, att det är mycket värdefullt att vid återkommande tillfällen

under några dagar kunna samla ledamöterna till av förbundet ordnade centrala

eller regionala kurser och konferenser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Denna studieverksamhet är emellertid för de fackliga organisationerna

förenad med betydande kostnader, såsom ersättning åt deltagarna för förlorad

arbetsinkomst, rese- och inkvarteringskostnader, kostnader för lokaler,

för planering av kurserna, kostnader för föreläsare o. s. v. Som exempel

må nämnas, att kostnaderna för kurser och konferenser ordnade av försvarsverkens

civila personals förbund under de senaste tre åren uppgått till

ungefär GO 000 kronor.

Med hänsyn till det intresse staten i egenskap av företagare har av ett got''

resultat av företagsnämndernas verksamhet synes det skäligt att staten i

denna egenskap lämnar ekonomiskt bidrag till kurser och konferenser. Telegrafstyrelsen

har även medgivit deltagare i kurs av ifrågavarande slag

ledighet med rätt att åtnjuta viss del av lönen, för tjänstemännens del lön

med B-avdrag och för arbetarnas del 2/3 av semesterlönen (förmånerna äro

ungefär likvärdiga). Järnvägsstyrelsen har medgivit samma löneförmåner

och därtill åt vid verket anställda tjänstebiljett för resa till och från den ort,

där kursen hålles.

Besluten om visst bidrag åt anställda inom de nyssnämnda verken vid deltagande

i kurser visa en glädjande tendens till förståelse för det värde kursverksamheten

har. Emellertid anse vi att verkens bidrag till kurskostnaderna

rimligen bör utgöra en större del, eftersom de resultat företagsnämndernas

verksamhet ge i första hand komma verket till godo. Vi anse vidare de

olika områdena av statsförvaltningen, där företagsnämnder äro eller komma

att bliva verksamma, böra tillämpa enhetliga grunder i fråga om dylika

bidrag. Det torde därför vara lämpligt att föreskrifter centralt" utformas för

samtliga förvaltningar.

Enligt 28 § I, 5 punkten Saar kunna tjänstemän vid ledighet för iakttagelser,

studier eller arbete, som på ett påtagligt sätt tjäna verkets intressen,

erhålla oavkortad lön. Den kursverksamhet, som i denna skrivelse behandlats,

anse vi på ett påtagligt sätt tjäna verkets intressen, och ledighet

för deltagande däri torde kunna likställas med nyssnämnda ledigheter

under vilka oavkortad lön utgår. Därjämte finna vi det skäligt, att deltagarnas

resekostnader bestridas av statens medel. Förmånerna böra vara

lika för tjänstemän och arbetare och omfatta icke endast ledamöter i företagsnämnderna

och företagsombud utan även suppleanter för dessa, i den

män de kunna beredas möjligheter att deltaga i kurser av angivet slag.

Då det icke är möjligt att på förhand avgöra i vilken omfattning kurser

böra ordnas — behovet kan variera från ett år till ett annat beroende på utvecklingen

av nämndernas verksamhet, antalet nyvalda ledamöter o. s. v.

— torde det vara lämpligt att vederbörande myndighet får i uppdrag att

för varje år på framställning av den centrala företagsnämnden inom verket

besluta om i vilken omfattning kurser och konferenser med ersättningsrätt

för deltagarna skola hållas.

För de områden inom den allmänna civilförvaltningen, där endast ett fåtal

företagsnämnder inrättats eller komma att inrättas, synas kurser och

konferenser lämpligen böra ordnas gemensamt för flera verk. I sådant fall

torde kursverksamhetens omfattning efter framställning från vederbörande

organisation — inom ramen för visst anslag —• böra bestämmas centralt i

den ordning Kungl. Maj :t beslutar.

Över statstjänarkartellens framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret och statens lönenämnd.

Statskontoret har ansett framställningen icke böra föranleda någon åtgärd

och såsom skäl härför framhållit i huvudsak följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

15

Vid tjänstledighet för iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för

verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning

inom verket finge enligt gällande bestämmelser oavkortad lön åtnjutas endast

om iakttagelserna, studierna eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt

kunna tjäna verkets intressen eller om tjänstledighet erhållits för deltagande

på egen begäran i utbildningskurs vid verket. Att nu utsträcka förmånen

av ledighet med oavkortad lön att omfatta även deltagande i privata, utanför

statens kontroll anordnade studiekurser kunde statskontoret icke finna

motiverat. Redan tillämpning av B-avdrag under dylik ledighet innebure en

välvillig tolkning av avlöningsreglementets bestämmelser, mot vilken dock

statskontoret, i vad avsåge här ifrågavarande kursverksamhet, i sak icke

ville rikta någon erinran. Jämväl kartellens begäran, att fria resor skulle på

statens bekostnad beredas kursdeltagarna för resa till och från den plats,

där kursen hölles, måste statskontoret avstyrka. Ett dylikt medgivande

syntes för övrigt kräva riksdagens medverkan.

Statens lönenämnd, som inhämtat yttranden i ärendet från fångvårdsstyrelsen,

försvarets avtalsdelegation, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,

har lämnat följande redogörelse för de huvudsynpunkter, som framförts

i dessa myndigheters yttranden.

Helt allmänt torde kunna sägas, att verlcsstyrelserna tillmäta ifrågavarande

kurser i företagsdemokrati visst värde ur verkens synpunkt. Generalpoststyrelsen

framhåller, att en av förutsättningarna för att ett gott resultat

skulle kunna utvinnas av företagsnämndernas verksamhet vore, att ledamöterna

vore väl skickade för sitt uppdrag. Då de av statstjänarkartellen

omnämnda kurserna i företagsdemokrati hade till syfte att bibringa personalrepresentanterna

erforderliga insikter för deras ifrågavarande verksamhet,

vore det otvivelaktigt till fördel även för verket, att sådana kurser anordnades.

Å andra sidan betona vissa verksstyrelser, att verksamheten i företagsnämnderna

kunde bli till fördel även för personalen. Exempelvis framhåller

järnvägsstyrelsen, att — även om styrelsen till fullo insåge nämndernas

betydelse för vederbörande verk — man icke torde böra bortse från

att ifrågavarande verksamhet till icke oväsentlig del även komme personalen

tillgodo.

Vad beträffar de principer, som remissmyndigheterna hittills tillämpat

beträffande avlöning och ersättning för resekostnader i samband med deltagande

i kurser av den art, varom här är fråga, må nämnas, att enligt mellan

kommunikationsverken träffad underhandsöverenskommelse tjänstemän

vid nämnda verk kunna för bär avsett ändamål beviljas ledighet på

de i 28 § I, punkt 10 Saar angivna villkoren, d. v. s. mot lön med B-avdrag,

under en kurstid av högst två dagar jämte erforderlig restid. Vid statens

järnvägar anställda erhålla jämväl tjänstebil]ett för resa till och från kursen.

Av övriga remissvar framgår, att förevarande fråga icke reglerats och

att någon ersättning hittills icke utgått.

Statstjänarkartellens framställning att oavkortad lön skall utgå under

deltagande i kurser av här ifrågavarande slag har tillstyrkts av fångvårdsstyrelsen.

Kommunikationsverken ha ansett sig icke kunna medgiva större

förmåner från verkens sida än dem som hittills utgått. Väg- och vattSenbyggnadsstyrelsen

och försvarets avtalsdelegation ha föreslagit lön med Bavdrag

under ledighet för här avsett ändamål.

Vad reseersättningen beträffar ha de flesta remissmyndigheter på olika

skäl avstyrkt, att dylik ersättning skall utgå. Försvarets avtalsdelegation har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunpl. Maj:ts proposition nr 139.

dock, under förutsättning att reseersättning anses förenlig med den form

av tjänstledighet, som här avses, icke velat motsätta sig, att ersättning utgår.

Ersättningen borde dock begränsas till att avse kostnad för företagna

resor med billigaste färdsätt till och från den ort, där kursen anordnats. Vidare

har fångvårdsstyrelsen tillstyrkt statstjänarkartellens framställning i

denna del samt dessutom föreslagit, att kursdeltagarna skola erhålla viss

traktamentsersättning.

För egen del har lönenämnden, som begränsat sitt utlåtande till att avse

frågan om ersättning till tjänstemannaanställda, tillstyrkt, att under tjänstledighet

för här ifrågavarande ändamål lön med B-avdrag skulle få utgå

under högst tre dagar jämte erforderlig tid för resor. Lönenämnden har icke

heller velat motsätta sig, att bidrag motsvarande resekostnaden enligt billigaste

anordning och reseklass III finge utgå till deltagarna i kurser av

ifrågavarande slag. Såsom skäl för sitt ställningstagande har lönenämnden

framhållit i huvudsak följande.

Lönenämnden kan givetvis icke på grundval av egna erfarenheter uttala

sig om värdet av kurser av ifrågavarande slag. Av yttrandena i ärendet

synes dock den slutsatsen kunna dragas, att kurserna i allmänhet tillmätas

värde för arbetet inom de olika företagsnämnderna. Av statstjänarkartellens

framställning framgår vidare, att personalförbundens kostnader

för ifrågavarande kurser uppgå till betydande belopp. Med hänsyn härtill

och under beaktande av övriga på frågan inverkande faktorer finner lönenämnden

de avlöningsförmåner, som hittills utgått inom kommunikationsverken

vid ledighet för ifrågavarande ändamål, i stort sett lämpligt avvägda.

Lönenämnden vill dock föreslå, att tiden för ledighet med B-avdrag i förekommande

fall utsträckes att omfatta högst tre dagar jämte erforderlig

tid för resor. En förutsättning för att dylik ledighet skall beviljas bör dock

vara, att kursplan och konferensprogram i övrigt fastställas efter samråd

med vederbörande myndighet.

Vidkommande frågan om reseersättning må till en början framhållas, att

resor för här avsett ändamål icke torde kunna rubriceras såsom resor i statens

ärenden. Då resorna vidare äga rum i samband med tjänstledighet, kan

ersättning enligt allmänna resereglementet icke utgå. Detta förhållande torde

emellertid icke böra hindra, att tjänstemännen erhålla bidrag till resekostnaderna.

Särskilt med hänsyn till att personalen vid statens järnvägar

åtnjuter fria resor för ifrågavarande ändamål och då det ej synes föreligga

skäl att i förevarande avseende uppdraga en skillnad mellan järnvägspersonalen

och andra statstjänstemän, vill lönenämnden icke motsätta sig,

att bidrag motsvarande resekostnaden enligt billigaste anordning och reseklass

III utgår till deltagarna i kurser av ifrågavarande slag.

Ledamoten Broomé har i särskilt till lönenämndens utlåtande fogat yttrande

förklarat sig icke för närvarande kunna tillstyrka, att resekostnadsbidrag

beviljas, och till motivering härför anfört följande.

Tillräckliga erfarenheter föreligga enligt min mening ännu icke för ett

bedömande av värdet av företagsnämndernas verksamhet ur statsverkets

synpunkt. Bidrag till täckande av kostnaderna för resor, varom här är fråga,

synes mig böra utgå endast under förutsättning att verksamheten balett

påtagligt värde för staten. Det låter sig icke göra att beräkna storleken

av de kostnader statsverket skulle ådraga sig, om sådana bidrag skulle utgå,

men det torde komma att röra sig om betydande belopp, särskilt med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

17

hänsyn till att ett beslut i denna riktning avseende tjänstemännen torde medföra

en överenskommelse av motsvarande innebörd för de statliga arbetarnas

del. Uteslutet är icke heller att ett beslut härutinnan kan få konsekvenser,

även då det gäller samarbete mellan företagsledning och de anställda

inom andra områden, såsom i fråga om arbetsstudier, säkerhetsfrågor m. m.

Ledamöterna Joel Andersson och Sjöberg ha förklarat sig anse, att lönenämnden

enligt deras mening bort tillstyrka bifall till statstjänarkartellens

framställning.

Till komplettering av lönenämndens allmänna redogörelse för innehållet

i de yttranden, som avgivits till nämnden, må här återgivas följande uttalanden.

Fångvårdsstyrelsen har bl. a. framhållit, att ett bifall till statstjänarkartellens

framställning måste medföra ökade utgifter för statsmyndigheterna

å anslagsposter, vilka i regel vore maximerade av riksdagen eller Kungl.

Maj :t, såsom till avlöningar till icke-ordinarie personal, till reseersättningar

och till expenser.

Försvarets avtalsdelegation har erinrat, att då frågan om företagsnämnder

vid försvaret reglerats i en överenskommelse uti kollektivavtalets form,

ersättningsfrågan icke syntes böra för den kollektivavtalsanställda personalens

del bli föremål för beslut av Kungl. Maj :t. Sedan Kungl. Maj :t beslutat

i fråga om löneplansanställd personal syntes det böra ankomma å

avtalsdelegationen att till i delegationen representerade myndigheter utfärda

erforderliga rekommendationer.

Järnvägsstyrelsen har bl. a. uttalat, att även om det måste anses obestridligt,

att företagsnämnderna i sin verksamhet gagna såväl verket som personalen,

verket dittills haft att ensamt svara för båda parters kostnader i form

av sammanträdesarvoden, avlöningar och traktamentsersättningar m. m.,

vartill kommit utgifter för vikariatspersonal i förekommande fall. Det syntes

därför icke obilligt, om berörda personalorganisationer finge vidkännas

den drygare delen av omkostnaderna för omskrivna studiekurser, så mycket

mer som dessa helt reserverats för företagsnämndernas personalrepresentanter.

Upplysningsvis har styrelsen tillagt, att de verkets tjänstemän,

som anlitats som föreläsare vid berörda kurser, ställts till förfogande utan

kostnad för organisationerna.

Föredraganden. De organ för information och samråd mellan anställda och

företagsledning, som under benämningen företagsnämnder kommit till stånd

inom försvaret, kommunikationsverken och vissa delar av den allmänna

civilförvaltningen, utgöra ett viktigt led i strävandena att på olika vägar rationalisera

statsförvaltningen och samtidigt skapa arbetsförhållanden, vilka

äro ägnade att öka arbetsglädjen och trivseln hos de anställda. Avsikten är

•att få till stånd dylika samarbetsorgan även på andra områden inom statsförvaltningen.

För detta ändamål har, såsom framgår av den föregående

redogörelsen, en särskild utredningsman tillkallats för att inom finansdepartementet

biträda vid handläggning av ärenden angående företagsdemokrati

inom statsförvaltningen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt Nr 139.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Då företagsnämndernas (företagsoinbudens) verksamhet i produktionsfrämjande

syfte kan bliva av stort värde för statsverket, om dessa organ rätt

handhava sin uppgift, synes det mig angeläget, att ledamöterna och deras

suppleanter — såväl representanterna för de anställda som de av företagsledningen

utsedda — äro väl skickade för sin uppgift. Det åligger visserligen

företagsledningarna att fortlöpande informera företagsnämnderna om

sådana förhållanden som verksamhetens ekonomiska och tekniska betingelser

samt nya framställnings- och arbetsmetoder, men härutöver fordras

att nämndledamöterna erhålla en allmän kännedom om aktuella spörsmål

och strävanden i fråga om exempelvis arbetsorganisation på kontor och

andra arbetsplatser, åtgärder för höjande av trivseln o. d. Åtminstone till en

början torde det även vara påkallat att giva allmänna orienteringar om

innebörden i företagsdemokratien, formerna för nämndernas arbete in. in.

Vidare synes det i verk med lokalförvaltning kunna innebära en praktisk

åtgärd att samla ledamöterna i flera lokala nämnder till centrala kurser,

vid vilka behandlas — förutom här nämnda allmänna spörsmål — för

vederbörande verk speciella organisationsfrågor av intresse för samtliga

företagsnämnder. De initiativ i fråga om kurser av här avsett slag, som redan

tagits av olika personalorganisationer, finner jag av nu angivna skäl

betydelsefulla och värda statens stöd. Att sådant stöd redan lämnats i viss

utsträckning i form av rätt att bibehålla del av lön under kurstid, fria resor

och tillhandahållande av föreläsare, framgår av den tidigare lämnade redogörelsen.

Det synes emellertid önskvärt, att myndigheterna taga mera

aktiv del i kursernas organisation. Kurserna böra sålunda anordnas av vederbörande

myndighet och personalorganisationer gemensamt. Kursplanen

bör göras upp i samråd — i många fall torde detta lämpligen kunna ske

inom verkets centrala företagsnämnd — och slutligt fastställas av myndigheten,

som även bör ha att fastställa antalet kursdeltagare. Ett samarbete

av här angivet slag mellan myndigheterna och personalorganisationerna synes

mig ligga helt i linje med företagsdemokratiens grundtankar.

Därest de för ledamöterna i företagsnämnder avsedda kurserna, vilka givetvis

böra stå öppna även för företagsombud, på sätt nu förordats organiseras

under samverkan mellan myndigheter och personalorganisationer och

därest myndighet förbehålles rätten att fastställa kursplan in. in., torde — i

betraktande jämväl av den särställning företagsnämnderna intaga bland förekommande

organ för samarbete mellan myndigheter och personal — de

betänkligheter böra vika, som i olika remissyttranden framförts mot statstjänarkartellens

förslag, att kursdeltagare skulle erhålla rätt att bibehålla

oavkortad lön under kurs samt förmånen av fria resor till och från kurs.

Rätten att bibehålla oavkortad lön torde böra begränsas till två dagar jämte,

i förekommande fall, erforderlig restid. Ersättning för resekostnad bör endast

utgå för resa enligt billigaste färdsätt. Myndighet bör vidare tillse, att

kurs förlägges till sådan ort att kostnaderna för resorna begränsas så mycket

som möjligt. Att, såsom fångvårdsstyrelsen ifrågasatt, jämväl utbetala

traktamentsersättning till kursdeltagare synes icke påkallat. Det torde i allmänhet

få ankomma på den eller de medverkande personalorganisationerna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

19

att sörja för kost och logi åt kursdeltagarna. Beträffande kursdeltagare, som

representera verksledningen, synes dock kostnaden för kost och logi böra

stanna å organisationerna endast i den mån överenskommelse härom träffas

mellan myndigheten och organisationerna. Det torde få förutsättas, att sådan

överenskommelse skall kunna träffas för åtminstone ett begränsat antal

deltagare i varje kurs. Jag förutsätter vidare, att såsom hittills såväl myndigheter

som personalorganisationer skola ställa föreläsare till förfogande

för kurserna. I den mån tjänsteman, som ej är ledamot i företagsnämnd, av

myndighet beordras att hålla föreläsningar vid kurs, föreligger tjänsteresa,

för vilken resekostnads- och traktamentsersättning utgår i vanlig ordning.

Nu angivna grunder för ersättning till deltagare i kurser för ledamöter i

företagsnämnd torde böra underställas riksdagens prövning. Därest de vinna

riksdagens godkännande, torde jag senare få för Kungl. Maj :t anmäla frågan

om utfärdande av bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser lära icke

böra gälla sådan personal, för vilken överenskommelsen om inrättande av

företagsnämnder har karaktären av kollektivavtal. För denna personal synes

det, i anslutning till vad försvarets avtalsdelegation anfört, få ankomma

på vederbörande myndighet att med personalorganisationerna överenskomma

om ifrågavarande förmåner. Med anledning av vad fångvårdsstyrelsen

anfört må tilläggas, att vad här föreslagits icke bör medföra, att av riksdagen

maximerad anslagspost överskrides.

4:o.

Barntillägg till viss personal å krigsmaktens reservstater.

Vid införandet av särskilda barntillägg för befattningshavare i statens

tjänst konstruerades barntillägget såsom en förhöjning av det till befattningshavaren

utgående dyrtidstillägget. Bestämmelserna härom återfinnas,

såvitt angår befattningshavare med s. k. reglerad avlöning, i § 4 kungörelsen

den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstilllägg åt befattningshavare

i statens tjänst, sådant detta författningsrum lyder enligt

kungörelsen den 18 juni 1937, nr 433. Enligt nämnda bestämmelser skall

dyrtidstillägget för befattningshavare med reglerad avlöning ökas med 9

kronor för månad för varje barn under 16 års ålder, för vilket försörjningsplikt

förelåg vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den månad dyrtidstillägget

avser.

Vid den allmänna lönereglering, som genomfördes den 1 juli 1939, ersattes

dyrtidstillägget av rörligt tillägg. Sistnämnda tillägg fastställdes enligt

vissa i de nya avlöningsreglementena angivna grunder; enligt dessa medförde

försörjningsplikt för barn icke någon förhöjning av tillägget. Då emellertid

ett bortfallande av barntillägget skulle ha fått till följd, att de befattningshavare

med barn under 16 år, vilka underkastades bestämmelserna i de

nya avlöningsreglementena, i vissa fall icke skulle ha blivit delaktiga av den

löneökning, som löneregleringen avsåg att bereda befattningshavarna, eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

fått vidkännas direkt avlöningsminskning, stadgades i kungörelsen den 15

juni 1939 (nr 428) angående barntillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst, att befattningshavare, å vilken de nya avlöningsreglementena erhölle

tillämpning, skulle — med vissa undantag —- åtnjuta barntillägg med 9 kronor

för månad för varje barn, för vilket befattningshavaren omedelbart före

den 1 juli 1939 ägt åtnjuta barntillägg enligt föreskrifterna i kungörelsen den

15 juni 1923, nr 265. Barntillägget skulle utgå till och med utgången av det

kalenderkvartal, under vilket bidragsberättigande barn fyllde 16 år.

Även vid den allmänna lönereglering, som genomfördes den 1 juli 1947,

meddelades bestämmelser om rätt för tjänsteman att övergångsvis bibehålla

barntillägg. Sålunda föreskrevs i 6 kap. 3 § kungörelsen den 30 juni 1947

(nr 553) med övergångsbestämmelser i anledning av ikraftträdandet av nya

avlöningsreglementen, att tjänsteman, som omedelbart före den 1 juli 1947

åtnjutit barntillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1939, nr 428, efter övergång

till nytt avlöningsreglemente ägde bibehålla enahanda förmåner enligt

dittills gällande grunder. Motsvarande föreskrift har meddelats i 6 § 3 mom.

kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 543) med övergångsbestämmelser till statens

allmänna avlöningsreglemente.

Vad personal å krigsmaktens reservstater beträffar, var denna jämlikt förordningarna

den 23 juli 1936, nr 474 och 476, angående arméns och kustartilleriets

reservstater berättigad att å den enligt förordningarna utgående

lönen åtnjuta dyrtidstillägg jämte — i förekommande fall — förhöjning därav

i form av barntillägg enligt bestämmelserna i § 4 kungörelsen den 15 juni

1923, nr 265. Reservstatsförordningarna ersattes av den alltjämt gällande

kungörelsen den 24 september 1943 (nr 749) angående krigsmaktens reservstater,

vilken kungörelse trädde i kraft den 1 januari 1944. De äldre bestämmelserna

skulle dock alltjämt tillämpas å den, som vid kungörelsens ikraftträdande

tillhörde reservstat och före den 1 januari 1944 anmält sig vilja

fortfarande vara underkastad äldre bestämmelser. Dylik anmälan har gjorts

av ett ytterst ringa antal beställningshavare. Liksom fallet var vid 1939 års

allmänna lönereglering har vid den ifrågavarande löneregleringen för reservstatspersonalen

dyrtidstillägget ersatts av rörligt tillägg. Några föreskrifter

om rätt för reservstatspersonalen att bibehålla barntillägg, motsvarande de

föreskrifter som meddelats i fråga om befattningshavare, vilka den 1 juli

1939 övergått till de från och med nämnda dag gällande avlöningsreglementena,

ha icke utfärdats.

I en vid 1946 års riksdag väckt motion (I: 109) föreslogs, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa, att bestämmelserna i kungörelsen

den 15 juni 1939, nr 428, utsträcktes att från och med den 1 januari

1944 gälla även sådana beställningshavare, som avlönades enligt föreskrifterna

i kungörelsen den 24 september 1943, nr 749.

I yttrande över motionen anförde försvarsväsendets lönenämnd bl. a. följande.

I likhet med civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet,

militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet avsåg

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

21

kungörelsen 1943: 749 angående krigsmaktens reservstater, vilken trädde i

kraft den 1 januari 1944, att genomföra en viss reell löneförbättring. Beträffande

sådan personal, som från och med den 1 januari 1944 blivit underkastad

föreskrifterna i nämnda kungörelse och som dessförinnan åtnjutit

inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägg, ha emellertid bestämmelser

icke meddelats om ett bibehållande övergångsvis av denna förmån. Här avsedd

reservstatspersonal har sålunda med avseende å rätt till barntillägg

kommit i en mindre förmånlig ställning än de befattningshavare, som den 1

juli 1939 övergått till förut berörda avlöningsreglementen. Anledningen härtill

synes oklar.

Med hänsyn till det anförda synes det lönenämnden, som om det i motionen

framlagda förslaget vore förtjänt att tagas under närmare övervägande.

Lönenämnden får emellertid framhålla, att det spörsmål, varom här är fråga,

enligt lönenämndens mening är av sådan natur, att ett ställningstagande

till detsamma måste föregås av närmare utredning.

Med anledning av vad försvarsväsendets lönenämnd anfört fann riksdagen

(statsutsk. uti. nr 4, punkt 200; r. skr. nr 4, punkt 200) befogat, att frågan

om ifrågavarande reservstatspersonals rätt till barntillägg bleve föremål för

närmare övervägande från Kungl. Maj :ts sida, samt anhöll, att Kungl. Maj :t

ville låta verkställa utredning rörande den i motionen berörda frågan.

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 24 maj 1946 uppdragit åt försvarets

civilförvaltning att verkställa den av riksdagen sålunda angivna utredningen

samt att till Kungl. Maj :t inkomma med utredningen och därav föranlett förslag,

har civilförvaltningen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 21 januari 1949

framlagt utredning och förslag i ämnet.

Efter att ha erinrat om att den år 1943 genomförda löneregleringen för

reservstatspersonalen i huvudsak avsett att anpassa reservstatslönerna efter

de löner, som från och med den 1 juli 1939 gällde för personalen på aktiv

stat, och — om man bortsåge från den i förhållande till de äldre bestämmelserna

utökade tjänstgöringsskyldigheten — inneburit en vass reell löneförbättring,

har civilförvaltningen framhållit, att bortfallet av barntillägg vid

övergången den 1 januari 1944 till kungörelsen den 24 september 1943, nr

749, på sätt framginge av en i skrivelsen intagen tablå, i regel medfört en

direkt minskning av nettoavlöningen i de fall, där barntillägg tidigare utgått

för mer än två barn. I anledning härav har ämbetsverket föreslagit, att

föreskrift måtte meddelas att beställningshavare å reservstat, som omedelbart

före den 1 januari 1944 åtnjutit förhöjning av dyrtidstilläggct jämlikt

kungörelsen den 15 juni 1923, nr 265, för tre eller flera barn må, så länge

han varit eller fortfarande är försörjningspliktig för nämnda barn, räknat

från och med den 1 januari 1944 utfå barntillägg med 9 kronor per månad

för varje barn utöver två, intill dess barnet fyllt 16 år.

Civilförvaltningen har vidare anfört följande.

Inom ämbetsverket har verkställts utredning i syfte att klarlägga, i vad

mån barntillägg tidigare åtnjutits av reservstatspersonalen. För detta ändamål

ba äldre räkenskaper för respektive förband genoingåtts. Av utredningen,

som omfattat 173 av de 183 beställningshavare, som den 1 januari 1944

kvarstodo å reservstat och från och med samma dag blivit underkastade

bestämmelserna i kungörelsen den 24 september 1943, nr 749, framgår, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

omedelbart före den 1 januari 1944 97 beställningshavare icke åtnjöto barntillägg

för något barn, medan övriga beställningshavare ägde uppbära dylik

förmån, 40 för ett barn, 20 för två barn, 12 för tre barn och 4 för fyra barn.

På sätt i det föregående anförts och såsom även framhållits i den till

grund för den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen liggande motionen

medför bortfallet av barntillägget för reservstatspersonalen minskning av

avlöningen i förhållande till vad som utgick enligt de äldre reservstatsbestämmelserna

endast i de fall, där förmånen utgått för mer än två barn. Då,

såsom utredningen utvisar, allenast omkring 16 beställningshavare åtnjöto

barntillägg för mer än två barn, medförde övergången till kungörelsen den

24 september 1943, nr 749, för den övervägande delen av reservstatspersonalen

en löneförbättring. Civilförvaltningen ifrågasätter därför, om det kan

anses motiverat att utfärda generella föreskrifter av det innehåll som i motionen

föreslagits.

Beträffande kostnaderna för tillerkännande retroaktivt av barntillägg på

sätt civilförvaltningen föreslagit har ämbetsverket upplyst, att dessa för

kalenderåret 1944 kunde beräknas till omkring 1 800 kronor, vilken summa

för åren därefter konnne att successivt sjunka.

Statens lönenåmnd har anfört bl. a. följande.

Befattningshavare, för vilka civila eller militära avlöningsreglementena

varit tillämpliga, ha medgivits övergångsvis uppbära barntillägg för varje

barn, för vilket dylikt tillägg utgått före 1939 års lönereglering. Samma princip

har uppehållits vid 1947 års lönereglering, ehuru denna för samtliga

befattningshavare medfört betydligt större löneförbättring än som motsvarar

barntilläggets belopp. Enligt statens lönenämnds mening kan tillräcklig

anledning icke anses föreligga att i detta avseende ställa personalen på

reservstat i sämre läge än anställningshavare med full tjänstgöringsskyldighet.

Lönenämnden anser sig därför icke kunna ansluta sig till civilförvaltningens

förslag, vilket allenast åsyftar att skydda ifrågavarande beställningshavare

mot direkt löneminskning i samband med övergången till 1943 års

reservstatskungörelse. Lönenämnden får i stället förorda, att barntillägget

medgives utgå även till beställningshavare med ett eller två barn. Å andra

sidan synes det tillräckligt, om tillägget — i likhet med vad som gäller för

befattningshavare i allmänhet — utgår för varje barn, för vilket sådant

tillägg uppburits omedelbart före den 1 juli 1939 och intill dess barnet fyller

16 år.

Föredraganden. På sätt i det föregående angivits har den såsom förhöjning

av dyrtidstillägget konstruerade löneförmånen barntillägg avskaffats i

samband med de löneregleringar, som genomförts år 1939 och därefter och

vid vilka dyrtidstillägget ersatts med rörliga tilläggsförmåner i annan form.

Därvid ha likväl i allmänhet meddelats bestämmelser, genom vilka tjänstemän,

som före löneregleringen åtnjutit barntillägg, medgivits att i viss omfattning

övergångsvis bibehålla dylika tillägg. Ett undantag härifrån gäller

emellertid beträffande personal å krigsmaktens reservstater; i propositionen

1943:143 angående krigsmaktens reservpersonal och vid riksdagens behandling

av nämnda proposition berördes icke frågan om eventuella övergångsanordningar

beträffande barntillägg, och sådana ha varken i nämnda

sammanhang eller senare kommit till stånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

23

I sill skrivelse 1946: 4 uttalade riksdagen, att riksdagen funne befogat, att

frågan om ifrågavarande reservstatspersonals rätt till barntillägg bleve föremål

för närmare övervägande från Kungl. Maj :ts sida. Sedan försvarets

civilförvaltning efter erhållet uppdrag numera framlagt utredning och förslag

i ämnet och statens lönenämnds yttrande däröver föreligger, torde frågan

nu böra upptagas till prövning.

Såväl försvarets civilförvaltning som statens lönenämnd ha föreslagit, att

jämväl för reservstatspersonalens vidkommande meddelas bestämmelser, enligt

vilka beställningshavare, som omedelbart före löneregleringen åtnjöt

barntillägg, medgives att i viss utsträckning bibehålla förmånen efter det

han blivit underkastad de nya avlöningsbestämmelserna. Enligt civilförvaltningens

förslag skulle barntillägg för barn födda före fjärde kvartalet 1943

få bibehållas med den inskränkningen, att tillägg endast skulle få utgå för

sådant eller sådana barn utöver två. Lönenämndens förslag innebär i jämförelse

härmed de avvikelserna, å ena sidan att endast barntillägg för barn

födda före andra kvartalet 1939 skulle kunna bibehållas men å andra sidan

att tillägg skulle få utgå för samtliga sådana barn.

För egen del hyser jag i likhet med de hörda myndigheterna uppfattningen,

att tillräckliga skäl saknas att i ifrågavarande avseende tilldela reservstatspersonalen

en mindre förmånlig ställning än annan personal, för vilken

dyrtidstilläggssystemet avvecklats; anledning finnes antaga, att någon dylik

undantagsställning icke skulle ha beretts reservstatspersonalen, därest spörsmålet

kommit under bedömande vid 1943 års lönereglering. I konsekvens

härmed anser jag vidare, att den särskilda övergångsbestämmelse till 1943

års reservstatskungörelse, som sålunda torde böra meddelas, bör erhålla

den närmare innebörd, som statens lönenämnd angivit i sitt utlåtande i

ärendet. Genom en sådan utformning beaktas även, såvitt angår reservstatspersonalen,

vissa synpunkter, åt vilka riksdagens revisorer givit uttryck i

sin senast avgivna berättelse, på frågan om den tidpunkt vid vilken övergångsvis

utgående barntillägg bör vara helt avvecklat.

Jag föreslår, att Kungl. Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande

att meddela bestämmelser av den innebörd, som här angivits.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats

a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade bestämmelserna rörande furirer; samt

b) meddela beslut eller bestämmelser rörande

vissa avlöningsförmåner till personal, tjänstgörande vid

Ölands södra grunds fyrplats,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 139.

avlöningsförmåner för befattningshavare i statens tjänst

vid deltagande i kurser i företagsdemokrati m. m. och

barntillägg till viss personal å krigsmaktens reservstater.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

607327. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till utrustning och inredning av lokaler för civildepar a1 i texten
  2. SU 1950:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente in. in. s. 34 i texten