Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad Ig delse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:14, Med förslag till lag angående ändrad Ig delse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad Ig delse av 11 § 4 mom. lagen den 6

juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket; given

Drottningholms slott den 21 december 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärendena för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av It § 4

mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås att polischef på landsbygden tillägges samma betogenhet

som polischef i stad i fråga om tillsättande och entledigande av

vikarie för polisman.

1 llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet

i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

11 §•

4. Med den inskränkning, som följer

av stadgandet i 3 mom., utövas

de befogenheter, som avses i 1 och 2

mom., för landsbygden av länsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

4. Med den inskränkning, som följer

av stadgandet i 3 mom., utövas

de befogenheter, som avses i 1 och 2

mom., för landsbygden av länsstyrelsen.

Befogenheten att tillsätta och

entlediga vikarie för befattningshavare

skall dock tillkomma polischefen.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr lå.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 21 december 1949.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om decentralisering

av vissa ärenden om förordnande av vikarie för polisman samt anför

följande.

Decentraliseringsutredningen, som tillsatts av Kungl. Maj:t den 6 juni

1947 med uppgift att utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering

inom statsförvaltningen, har i en med nr 19 betecknad, till inrikesdepartementet

överlämnad promemoria föreslagit, att 11 § lagen den 6 juni

1925 om polisväsendet i riket ändras därhän, att polischef på landsbygden

får samma befogenhet som polischef i stad i fråga om att tillsätta och entlediga

vikarie för polisman.

Gällande bestämmelser. 11 § polislagen innehåller vissa grundläggande

bestämmelser om tillsättande och entledigande av befattningshavare vid

polisväsendet. Olika regler gälla härutinnan för stad och landsbygd. Befogenhet

att i stad tillsätta ordinarie befattningshavare samt att i fall, då sådant

enligt gällande bestämmelser må ske, från tjänsten på grund av visad

olämplighet skilja ordinarie eller extra befattningshavare, som varit anställd

vid polisväsendet i minst två år i följd, tillkommer länsstyrelsen (1 mom.).

Befogenheten att i stad tillsätta och entlediga befattningshavare i andra fall

än nu nämnts tillkommer vederbörande polischef (2 mom.). För landsbygden

utövas ifrågavarande befogenheter av länsstyrelsen (4 mom.). Särskilda

föreskrifter gälla emellertid beträffande tillsättande av fjärdingsmansbefattning.

Dessa innebära, att, sedan landsfiskalen yttrat sig över de sökande,

vederbörande polisdistrikt skall förrätta val av fjärdingsman samt att

den valde skall av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, där icke särskilda

skäl annat föranleda (3 inom.).

Enligt 5 mom. av sagda paragraf äga nu berörda bestämmelser icke tilllämpning

på de vid polisväsendet anställda statstjänstemännen, polismästare,

andra ledamöter av poliskammare, polisdomare, polisintendenter,

stadsfiskaler, polisassessorer, polissekreterare eller polisnotarier.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

I fråga om förordande för den som skall ombesörja i 18 § polislagen angiven,

på egen bekostnad anordnad polisbevakning (ordningsvakt) gälla

särskilda regler. Enligt 46 § polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) tillkommer

det såväl i stad som på landsbygden polischefen att meddela sådant

förordnande. Berör den avsedda bevakningen olika polischefers verksamhetsområden,

meddelas dock förordnandet av länsstyrelsen.

Rörande ordningen för beviljande av semester och annan ledighet m. in.

för polispersonal äro vissa närmare föreskrifter givna i 40—42 och 44 §§

polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332). Dessa innebära bl. a. följande.

Tiden för semester bestämmes av polischefen (40 §). Tjänstledighet beviljas

i stad av polischefen och i annat polisdistrikt av länsstyrelsen. Därest

vikarie ej erfordras, må dock tjänstledighet beviljas av landsfiskal för en

tid av högst en vecka i följd samt, efter polischefens bestämmande, i polisdistrikt,

där polisintendent eller poliskommissarie finnes, av sådant befäl

för högst tre dagar i följd (41 §). Vikarie för polisman förordnas vid

semester, annan ledighet eller vakans i stad av polischefen och i annat

polisdistrikt av länsstyrelsen. Erfordras vikarie och är polischefen själv

ej behörig att förordna sådan, skall han med förslag på vikarie göra anmälan

därom hos länsstyrelsen. Beräknas förordnande att såsom vikarie

uppehålla polismanstjänst vara minst sex månader, skall, där ej länsstyrelsen

i särskilt fall annat bestämmer, förordnandet kungöras ledigt i samma

ordning som enligt 22 § polisreglementet är föreskriven för tjänstens

tillsättande, d. v. s. med föreläggande av 30 dagars ansökningstid. Vad sålunda

stadgats gäller även i fråga om annat vikariat på polismanstjänst,

om förordnandet varat minst 6 månader (42 §). Avsked från polismanstjänst

sökes i stad hos polischefen och i annat polisdistrikt hos länsstyrelsen.

I sistnämnda fall ingives ansökningen till polischefen, som har att

med eget yttrande översända densamma till länsstyrelsen (44 §).

Decentraliseringsutredningen. I sin förut omnämnda promemoria har decentraliseringsutredningen

föreslagit, att It § polislagen ändras så, att polischef

på landsbygden erhåller samma befogenhet som polischef i stad i

fråga om att tillsätta och entlediga vikarie för polisman vid ledighet eller

annat förfall samt att därav betingade ändringar vidtagas i 41 och 42 §§

polisreglementet. Som skäl härför har utredningen anfört följande.

Det nya polisreglementet innebär en beaktansvärd decentralisering i

fråga om förordnanden för ordningsvakter. Enligt tidigare gällande reglemente

tillkom befogenhet att meddela dylika förordnanden polischef på

landsbygden allenast såvitt avsåg ordningsvakt vid offentlig tillställning.

Någon motsvarande inskränkning gällde icke i fråga om polischef i stad.

Före år 1937 låg jämväl nämnda befogenhet att på landsbygden förordna

ordningsvakt vid offentlig tillställning hos länsstyrelsen.

Vad som numera främst faller i ögonen är den — av stadganden i 11 §

polislagen föranledda — skillnad, som i fråga om beviljande av tjänstledighet

och förordnande av vikarie består mellan stad och landsbygd. Denna

skillnad har uppenbarligen varit betingad av historiska skäl. Medan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 14.

5

länsstyrelsen tidigt hade överinseendet över tillsättningen av fjärdingsmän

skötte städerna i stort sett själva sitt polisväsende. Vad frågan närmast

gäller är därför, huruvida denna skillnad med hänsyn till nu rådande förhållanden

alltjämt bör bibehållas.

I sådant avseende kan väl först pekas på den ur saklig synpunkt ganska

besynnerliga konsekvensen av gällande bestämmelser, att medan landsfiskal

i egenskap av polischef i fögderistad äger den polischef i stad tillkommande

befogenheten så saknar han i egenskap av polischef på landsbygden

motsvarande befogenhet i landsbygdsdelen av distriktet. En särskild

praktisk olägenhet med nu gällande ordning är den omgång och tidsförlust

som uppkommer i de ärenden av förevarande slag, vilka måste underställas

länsstyrelsen. Det torde icke sällan inträffa att t. ex. förordnande

av vikarie sker först efter det att vikariatet de facto tillträtts, ja kanske

t. o. m. först sedan det avslutats. Det är vidare uppenbart att polischefen

har mera ingående kännedom om de personer, som kunna komma

i fråga till sådana förordnanden, än vad länsstyrelsen har. Några på olikhet

i kompetensen hos polischeferna grundade skäl för den bestående skillnaden

mellan stad och landsbygd torde icke kunna andragas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen kommit till den

uppfattningen att övervägande skäl tala för att denna skillnad utjämnas,

så att polischef på landsbygden tillägges samma befogenheter i förevarande

avseenden som polischef i stad. Någon anledning att i detta sammanhang

aktualisera frågan om ändring i ordningen för tillsättande av fjärdingsmän

föreligger dock icke.

Yttranden. Över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss

yttranden avgivits av länsstyrelserna i samtliga län, av vilka flertalet

hört landsfogden samt länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län

därjämte länets avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningarna

Sveriges landsfogdar och Sveriges landsfiskaler samt Svenska polisförbundet.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

yttranden med undantag av dem, som avgivits av länsstyrelsen i Jämtlands

län samt landsfogdarna i Malmöhus, Gävleborgs och Jämtlands län,

vilka avstyrkt detsamma.

I de yttranden, där förslaget avvisats, har såsom motivering härför i huvudsak

anförts, att rekryteringen av polispersonalen på landsbygden i praktiken

merendels handhades centralt av landsfogden. Den som ville inträda

på polismannabanan anmälde sig hos landsfogden, som vid behov av

vikarie anvisade aspirant, som vore lämplig att emottaga förordnande. Genom

att förordnanden meddelades av länsstyrelsen efter landsfogdens förslag

vunnes en rättvis och lämplig fördelning av förordnandena. För landsbygdens

vidkommande vore en central ledning av polisaspiranternas

tjänstgöring nödvändig och lämplig. Om befogenheten att ineddela vikariatsförordnande

överflyttades på landsfiskalerna, skulle detta försvåra en

enhetlig ledning av rekryteringen.

I fråga om förslagets utformning ha vissa erinringar framförts.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar sålunda — under framhållande att

länsstyrelserna hade större möjligheter än polischeferna att utvälja vikarie

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

för långtidsförordnanden på polismanstjänster på landsbygden — att befogenheten

för landsfiskal att tillsätta och entlediga vikarie för polisman begränsas

till semester och annan ledighet än under vakans och till högst

nittio dagar årligen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att landsfiskals behörighet bör begränsas

till ledighet under sammanlagt högst 60 dagar årligen. Genom en längre

gående decentralisering skulle länsstyrelserna onödigtvis avhända sig en

nyttig inblick i polispersonalens organisation och funktionsduglighet samt

en, med hänsyn till att statsbidrag utginge till polisväsendet på landsbygden,

lämplig kontroll över personalens behov av längre tjänstledighet. Vidare

borde man ej heller helt bortse från att ingångna löneavtal, som bl. a.

innehålla bestämmelser om löneavdrag vid tjänstledighet av olika slag, förutsätta

länsstyrelserna som prövningsmyndigheter i tjänstledighetsärenden

rörande ifrågavarande personal.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Gävleborgs län ifrågasätta, huruvida

ej länsstyrelsen borde bibehållas vid befogenheten att tillsätta vikarie i sådana

fall, då förordnande beräknas vara minst sex månader och detsamma

enligt 42 § polisreglementet skall ledigförklaras.

I några av de yttranden, där förslaget gillats, har man uttalat sig för att

skyldighet borde föreskrivas för landsfiskalen att vid förordnande av vikarie

samråda med landsfogden och (resp.) hålla honom underkunnig om

ärendena. Så är fallet med de yttranden som avgivits av länsstyrelserna i

Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands

län samt landsfogdarna i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs

län. Såsom motivering härför har i allmänhet åberopats den befattning,

som landsfogdarna nu merendels toge med ifrågavarande ärenden,

och angelägenheten av att detta system bibehölles.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har förordat, att polischefen borde åläggas

att underrätta länsstyrelsen om sina ifrågavarande beslut.

Departementschefen. I fråga om befogenheten att tillsätta och entlediga

polispersonal äro enligt 11 § polislagen reglerna olika för stad och på landsbygden.

Detta gäller även beträffande förordnande och entledigande av vikarie

vid semester eller annan ledighet. I stad tillkommer befogenheten

härutinnan polischefen, medan densamma på landsbygden utövas av länsstyrelsen.

I likhet med decentraliseringsutredningen anser jag, att denna

olikhet, som främst betingas av historiska skäl, bör undanröjas. Polischef

på landsbygden bör alltså tilläggas samma befogenhet som polischef i stad

i fråga om förordnande och entledigande av vikarie för polisman.

Såsom utredningen framhållit medför den nuvarande ordningen en betydande

omgång och tidsförlust. Några olägenheter av den föreslagna decentraliseringen

torde ej vara att befara. I några yttranden har gjorts gällande,

att ändringen skulle försvåra den ledning av rekryteringen av polispersonalen

på landsbygden, som nu i allmänhet utövades av landsfogdarna.

Denna uppfattning kan jag icke dela. Med hänsyn till de svårigheter,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

7

som avsaknaden av en särskild rekryteringskår för landsbygdens polisväsende

innebär, är det emellertid av betydelse att landsfogdarna utöva en

viss ledning av rekryteringen. För att möjliggöra detta bör, såsom i en del

yttranden framhållits, landsfiskalen vid förordnande av vikarie samråda

med landsfogden och hålla honom underrättad om sina beslut. Erforderliga

bestämmelser härom böra intagas i polisreglementet.

I samband härmed må erinras, att frågorna om rekryteringen och utbildningen

av polispersonalen samt polisväsendets organisation äro föremål för

utredning av särskilda kommittéer. Enligt vad jag under hand inhämtat

torde emellertid dessa utredningar icke lägga fram förslag av sådan innebörd,

att det bör hindra genomförandet av den nu förordade ändringen.

I några av de yttranden, där förslaget i princip gillats, har påyrkats, att

ändringen borde begränsas till mera kortfristiga förordnanden. Tillräckliga

skäl härför synas mig emellertid icke föreligga. Visserligen äro olägenheterna

av det nuvarande systemet icke lika påtagliga, när det gäller längre

ledigheter som beträffande semester eller andra kortare ledigheter. Å andra

sidan måste det te sig egendomligt, därest landsfiskalen-polischefens befogenhet

skulle bli olika för olika polisdistrikt inom hans verksamhetsområde.

De skäl, som anförts för begränsningen i fråga, kunna för övrigt ej

heller anses bärande.

Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att sådan ändring vidtages

i 11 § polislagen, att polischef på landsbygden får samma befogenhet

som polischef i stad i fråga om förordnande och entledigande av polisman

vid semester, annan ledighet och vakans. Såsom en följd av denna ändring

böra vissa ändringar vidtagas i polisreglementet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det

anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till lag angående ändrad

lydelse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet

i riket.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition, av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Folke Persson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:35 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 29 maj 1931 a1 i texten
  2. 1LU 1950:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 a1 i texten