Sök i Ratio Lex

Angående vissa markförvärv för försvaret m. m

1950-03-10 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:141, Angående vissa markförvärv för försvaret m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Majds ‘proposition till riksdagen angående vissa

markförvärv för försvaret m. m.; given Stockholms

slott den 10 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill liiirmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås förvärv av mark för utvidgning av Åstöns skjutfält

till eu kostnad av 95 000 kronor (punkt 1) samt av mark inom Stockholms

södra skärgård för tillgodoseende av marinens behov till eu kostnad

av 4 200 000 kronor (punkt 3). Yidare föreslås inlösen av vissa byggnader

till en kostnad av 37 000 kronor (punkt 2). Härjämte begäres bemyndigande

dels att omdisponera vissa för ordnandet av vattenförsörjningen å Eindön

anvisade medel (punkt 4) dels ock att verkställa byte av viss mark, även om

värdet överstiger 40 000 kronor (punkt 3).

53i so Biltang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 141.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Rf g ent en i statsrådet

ä Stockholms slott den 10 mats 1950.

N ärvarande:

Statsministern Eelandee, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Yougt,

Zetterberg, Nilsson, SteIng, Ericsson, Mossbeeg, Andeesson. Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, frågor angående vissa

markförvärv m. m. för försvaret och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Knngl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Yissa markförvärv under

arméns och marinens delfonder av försvarets fastighetsfond för budgetåret

1950/51 beräkna investeringsanslag av 500 000 kronor respektive 300 000

kronor.

Yid anmälan av ifrågavarande anslagsfrågor anförde jag, att vid statsverkspropositionen

avlåtande utredningsarbetet ej framförts så långt, att slutlig

ställning i ärendena kunde tagas. Jag anhöll med hänsyn härtill att framdeles

få återkomma till dessa frågor.

Sedan utredningarna numera slutförts, upptager jag i det följande till behandling

frågor om anslag till vissa markförvärv. Jag avser även i detta,

sammanhang underställa riksdagens prövning en fråga om ändrad disposition

av anvisade medel för anordnande av vattenledning för militära anläggningar

å Bindön och Stenslätten samt för Yaxholms stad.

Det sammanlagda medelsbehovet för de markförvärv, som i det följande

anmälas, uppgår till 4 260 000 kronor. För inlösen av vissa byggnader äskas

37 000 kronor.

FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND.

Arméns delfond.

[1.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts bär Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

(Kapitalbudgeten: Bil. 24, punkt 10) föreslagit riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv under

arméns delfond beräkna ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Jag anmäler

nu det slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

Utvidgning av Astöns skjutfält. Inledningsvis får jag erinra om att efter förslag

av Kungl. Maj:t i 1946 års statsverksproposition (Kapitalbudgeten, Bil. 3,

s. 12) riksdagen (skrivelse nr 206) av det till vissa byggnadsarbeten m. m. för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kronor beräknat

ett belopp av 35 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 till tjänstebostad

å Åstön.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1948/49 hemställde fortifikationsförvaltningen,

att ett belopp av 53 500 kronor måtte anvisas till utvidgning av

Åstöns skjutfält.

Till stöd för förslaget åberopade fortifikationsförvaltningen en framställning

från chefen för Sundsvalls luftvärnskår, vari denne anfört att å skjutfältet,

som hade en areal av cirka 105 hektar, komrne att anordnas en för

Sundsvalls och Luleå luftvärnskårer gemensam stereomatanläggning med tillhörande

speglar för spegelskjutning. Av uppställningsplatserna för stereomatanläggningens

teodoliter, vilka platser bestämts med hänsyn till att baslinjen

med eu längd av 3—4 kilometer mellan teodoliterna måste gå genom

fasta bäddningar och att pjäser skulle kunna uppställas på denna linje, komme

blott den södra att vara belägen inom skjutfältets nuvarande område. För

att erhålla flera, skjutplatser för spegelskjutning vore det erforderligt, att även

norra teodolitplatsen jämte området mellan denna och skjutfältets norra gräns

tillädes fältet. Emellertid behövde fältet även utvidgas av andra skäl. Mark saknades

nämligen dels för fältarbeten, dels för ytterligare fyra baracker, vilka erfordrades

för att hela kåren samtidigt skulle kunna förläggas till skjutplatsen.

Kåren saknade dessutom lämplig övningsterräng för ställningsgående under fältmässiga

förhållanden, vilka övningar icke kunde bedrivas å kårens övningsfält,

samt område för fältskjutningar med eldhandvapen. Yidare hade kårchefen

framhållit, att utbildning vid andra förband ofta vore förlagd till Sundsvalls

luftvärnskår, varvid skjutning med skarp ammunition måste utföras å

Åstön.

Fortifikationsförvaltningen hade i samråd med chefen för luftvärnskåren

uppgjort ett såsom alternativ 2 a betecknat utvidgningsförslag, enligt vilket

utvidgningen skulle omfatta en areal av cirka 107 hektar och utgöras av hela

fastigheterna Åkerö l2, l11, 32 och 415 — med undantag av två till den förstnämnda

fastigheten hörande skogsskiften — samt '' del av fastigheten

Åkerö l18.

Fastigheterna Åkerö l2, ln, 3ä och 415 — med undantag av förenämnda

skogsskiften — hade värderats till sammanlagt cirka 65 000 kronor. Såsom

motivering för detta förhållandevis höga värde hade åberopats egendomens

synnerligen goda byggnadsbestånd. Egendomens ägare hade förklarat sig

villig att försälja fastigheterna för en köpeskillning, som han preliminärt uppgivit

till cirka 75 000 kronor. Skogsområdet av fastigheten Åkerö l18 hade

jämte därå växande skog värderats till cirka 10 000 kronor. Fastighetens

ägare hade då icke varit villig att försälja området, varför räknats med nödvändigheten

av expropriationsförfarande. Med hänsyn därtill och till att

köpeskillingen å 75 000 kronor av vederbörande fastighetsägare endast vore

preliminärt uppgiven, hade såsom reserv och för täckande av expropriationskostnader

beräknats ett belopp av cirka 10 000 kronor, varför de sammanlagda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 141.

kostnaderna för utvidgningens genomförande enligt alternativ 2 a uppskattats

till (75 000 + 10 000 + 10 000 =) 95 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen erinrade vidare om 1946 års riksdagsbeslut att

av det för budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kroPor

beräkna ett belopp av 35 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 till

tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren å Åstön samt anförde, att därest

utvidgningen av skjutfältet genomfördes, i fastighetsförvärvet komme att ingå

eu bostadsbyggnad i sådant skick, att den, utan att några, reparationer företoges,

kunde användas såsom bostad åt skjutfältsunderofficeren. Genom förvärvet

skulle sålunda behovet av den avsedda nybyggnaden bortfalla. Fortifikationsförvaltningen

föreslog därför, att av kostnaderna för utvidgningens

genomförande ett belopp av 41 500 kronor, motsvarande vad av riksdagen

enligt prisläget den 1 juli 1941 avsetts för nybyggnaden jämte därå belöpande

prisstegring, skulle få bestridas med anlitande av omförmälda anslag å

32 000 000 kronor. Vid sådant förhållande behövde för utvidgningens genomförande

blott beräknas ett belopp av 53 500 kronor.

Genom beslut den 30 juni 1948 fann Kungl. Maj :t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår upptog fortifikationsförvaltningen

ånyo frågan om utvidgning av Åstöns skjutfält, men ej heller

denna framställning föranledde någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har fortifikationsförvaltningen

anfört, att ägaren till fastigheten Åkerö l18 begärt besked senast den 1 november

1949, huruvida kronan avsåge att genomföra förvärvet. Skulle området

icke inköpas, avsåge markägaren att begära ersättning för de skador, som

genom militära övningar åstadkommits å skogen inom det till förvärv ifrågasatta

området av hans fastighet, ävensom avlysa området för alla övningar.

Vidare hade chefen för luftvärnskåren anmält, att det på grund av de förefintliga

förhållandena varit nödvändigt att för utbildningen vid kåren till viss

del disponera utanför det nuvarande skjutfältets gränser belägna områden. De

inom dessa områden genom övningarna åstadkomna skadorna vore av relativt

liten omfattning. Eu avlysning av dessa områden skulle emellertid medföra

synnerligen allvarliga konsekvenser vad beträffade kårens möjligheter att

bedriva sin utbildning. Detta gällde främst utbildningen i fältmässigt ingående

i stridsställning i samband med fältmässig förläggning och skarpskjutning

med luftvärnspjäser. För egen del hade fortifikationsförvaltningen

funnit, att de senaste årens erfarenheter tydligt understrukit det trängande

behovet av eu utvidgning av skjutfältet. Liksom tidigare ansåge förvaltningen,

att utvidgningen för närvarande kunde begränsas till det med alternativ

2 a betecknade förslaget.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla

om förvärv för kronans räkning av den mark, som avses för ifrågavarande

ändamål, har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 3 december 1949 anfört,

bland annat, att förvaltningen låtit i ärendet verkställa närmare utredning

och föra erforderliga förhandlingar, varvid följande förekommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. May.is proposition nr 141.

Ägaren av fastigheterna Åkerö l2, l11, 32 och 415 hade vid förhandlingarna

förklarat sig önska i sin ägo behålla, förutom omförmälda båda skogsskiften,

jämväl ett område om cirka 1,3 hektar av fastigheten Åkerö 32, vilket område

genom sin belägenhet vid Söråkerviken för honom vore erforderligt att

behålla, därest han skulle kunna kvarbo i orten och ägna sig åt fiske. Chefen

för Sundsvalls luftvärnskär hade icke något att erinra mot att detta område

utginge ur det föreslagna förvärvet. För återstående markområden med därå

uppförda byggnader m. in. fordrades en köpeskilling av 71 000 kronor, vilket

pris syntes vara för kronan godtagbart. Det till förvärv ifrågasatta området

av fastigheten Åkerö l18 utgjordes av cirka 22 hektar skogsmark. Ägaren,

Karl„Aklander, fordrade för området, som värderats till cirka 10 000 kronor,

en köpeskilling av 14 000 kronor, vilken summa med 4 000 kronor understege

det belopp, han tidigare begärt. Denna köpeskilling syntes för kronan vara

fullt godtagbar. Fastigheten Åkerö l18 utgjorde tillsammans med Åkerö 318

m jordbruksegendom om tillhopa 39,6 hektar, varav 27 hektar skogsmark.

Därest köpet genomfördes, kommo att av fastigheterna återstå 17,6 hektar,

varav 5,o hektar åker, 1,6 hektar betesmark, 5 hektar skogsmark och 6 hektar

övrig mark. Ett avstående av 22 hektar skogsmark med växande skog kommo

för egendomen att medföra brist på husbehovsskog, varför det vore skäligt,

att viss intrångsersättning gäldades av kronan. I utvidningen av skjutfältet

inginge fastigheten Åkerö l2 med visst undantag. En del av denna

fastighet, bestående av tomt- och åkermark, låge i det närmaste helt avskild

från kronan tillhörig eller till förvärv föreslagen mark. Vid förhandlingarna

med Åhlander hade därför från fortifikationsförvaltningens sida ifrågasatts,

huruvida icke ett ägobyte kunde ske på så sätt, att Åhlander skulle erhålla

denna del av Åkerö l2, som i areal innehölle cirka 3,8 5 hektar, mot att han till

kronan avstode ett skife om cirka 4,18 hektar av Åkerö 318, bestående av

aker- och betesmark, vilket skifte i söder och öster gränsade till mark, sons

föresloges till förvärv från fastigheterna Åkerö 1-’ och 32. Detta skifte vore

ur övningssynpunkt av större värde än förenämnda del av Åkerö l2. De båda

områdena hade vid värdering befunnits likvärdiga. Åhlander hade förklarat

sig villig godtaga det föreslagna markbytet.

Med hänsyn till att respektive ägares anbud enligt förvaltningens förmenande

för kronan vore fullt godtagbara hade ämbetsverket med dem avslutat

preliminära kontrakt. Därest avtalet med Åhlander bleve gällande,

kommo han icke att mot kronan framställa något krav på ersättning för de

skador, som genom militärt förvållande årligen sedan 1945 förorsakats å förenämnda

område av fastigheten Åkerö l18.

I skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 4 november 1949 hade chefen

för luftvärnskåren framlagt förslag om viss ytterligare utvidgning av skjutfältet.

Av skrivelsen inhämtades, att den väg, som ledde till de till förvärv

ifrågasatta områdena av fastigheterna Åkerö l13 och 32 ginge över fastigheten

Åkerö 41 samt att vägen vore för smal för att tillåta trafik med tunga motorfordon.

Skjutfältet borde därför enligt kårchefens mening utvidgas med ett

område om cirka 0,9 hektar av denna fastighet. Området hade värderats till

1 285 kronor. Därest detta förvärv icke komme till stånd, måste en särskild

väg byggas på en sträcka av omkring 250 meter i bergig terräng. Fastighetsägaren

vore emellertid icke villig att sälja enbart detta område med hänsyn

till gräns- och vägförhållanden. Däremot vore han villig att sälja ett område

om cirka, 12 hektar, i vilket förenämnda område inginge. Därest det större

området tillädes skjutfältet, erhölles en ur kronans synpunkt lämpligare gräns

mot fastigheten Åkerö 41. Därtill komme, att det större området även medförde

ökade möjligheter att bedriva övningar, bland annat i skarpskjutning

med 1 vpjäser och i fältskjutning med eldhandvapen. Området hade värde
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts ''proposition m 141.

rats till cirka 8 900 kronor, varav 2 000 kronor belöpte på ett inom området

beläget sandtag om cirka 0,o hektar. Militärbefälhavaren för andra militärområdet

hade i avgivet yttrande tillstyrkt förvärv av det större området med

hänsyn till att detsamma även efter nu föreslagen utvidgning av skjutfältet

emellanåt komme att erfordras för fältskjutningar och för uppställning av

fordon. Eortifikationsförvaltningen hade i likhet med kårchefen och militärbefälhavaren

funnit det vara väl motiverat, att skjutfältet utökades jämväl

med ifrågavarande område om cirka 12 hektar. Mot värderingen hade förvaltningen

icke något att erinra. I anledning därav hade ämbetsverket låtit

föra förhandlingar med ägaren och träffat preliminärt köpekontrakt om förvärv

för kronans räkning av området för en köpeskilling av 7 900 kronor samt

med rätt för stamfastighetens ägare att ur sandtaget uttaga sand intill en

mängd av 500 kubikmeter. Samtliga kontrakt vore avslutade under förbehåll

av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1950.

Kostnaderna för markförvärven enligt de avslutade kontrakten uppginge

sålunda till (71 000 + 14 000 + 7 900 =) 92 900 kronor. Avstycknings- m. fl.

kostnader i ärendet beräknades komma att uppgå till cirka 2 000 kronor. De

sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande skulle sålunda

uppgå till (92 900 + 2 000 =) i runt tal 95 000 kronor. Av detta belopp borde

45 500 kronor, motsvarande nupriset för den planerade nybyggnaden till

skjutfältsunderofficersbostad, bestridas med anlitande av det tidigare omförmälda

investeringsanslaget för vissa byggnadsarbeten, varför sålunda

under investeringsanslaget för markförvärv blott behövde beräknas ett belopp

av 49 500 kronor.

Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar

av de ingångna köpeavtalen, hemställt, att ett belopp av 49 500 kronor måtte

beräknas för utvidgning av Sundsvalls luftvärnskårs skjutfält å Aston.

Departementschefen.

Den i ärendet förebragta utredningen får anses ha styrkt behovet av

eu utvidgning av Sundsvalls luftvärnskårs skjutfält å Aston. Jag tillstyrker

därför, att medel anvisas för inköp av härför erforderlig mark. Då det i

fortifikationsförvaltningens skrivelse den 3 december 1949 framlagda förslaget

till dylikt markförvärv synes innebära en god lösning, kan jag bi

träda detsamma. De genom de ingångna preliminära köpeavtalen bestämda,

köpeskillingarna torde under nuvarande förhållanden få anses skäliga, varför

de träffade avtalen synes kunna godkännas. Mot kostnadsberäkningarna

i övrigt har jag ingen erinran. För ändamålet torde därför ett belopp av

95000 kronor böra beräknas. Emellertid har fortifikationsförvaltningen föreslagit,

att en planerad tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren på Aston kunde

uteslutas ur nybyggnadsprogrammet för skjutfältet, enär i markförvärvet

ingår en i gott skick varande bostadsbyggnad in. in. Enligt förvaltningens

förslag skulle av de sammanlagda kostnaderna för förvärvets genomförande

ett belopp av 45 500 kronor, motsvarande nuprisläget för den planerade nybyggnaden,

bestridas med anlitande av det för vissa byggnadsarbeten m. m.

för budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kronor, i

följd varav för ifrågavarande ändamål blott behövde beräknas ett belopp av

49 500 kronor. Jag anser mig emellertid icke kunna förorda att mer än 35 000

kronor, eller det av riksdagen enligt prisläget den 1. juli 1941 beräknade be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 141.

i

loppet till tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren, bestrides av förenämnda

investeringsanslag.

I anslutning till det anförda får jag därför tillstyrka, att för utvidgning av

Åstöns skjutfält anvisas ett belopp av (95 000 — 35 000==) 60 000 kronor.

Beloppet torde böra anvisas under samma anslagsbeteckning som för innevarande

budgetår, d. v. s. under beteckningen Yissa markförvärv.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag

av 60 000 kronor.

[2.) Inlösen av vissa byggnader å iärvafältet. I sina anslagsäskanden för budgetåret

1950/51 har fortifikationsförvaltningen anmält behov av utvidgning av

Svea ingenjörkårs kasernområde med viss i Järvafältet ingående, till enskild

person utarrenderad fastighet, å vilken funnes byggnader, som tillhörde arrendatorn

och borde av kronan inlösas. I avvaktan på slutförande av den då

pågående utredningen beräknades kostnaderna för byggnadernas inlösen icke

komma att överstiga 40 000 kronor.

Sedan ifrågavarande utredning numera slutförts, bär fortifikationsförvaltningen

med skrivelse den 13 januari 1950 underställt ärendet Kungl. Maj ds

prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.

Cheferna för Svea ingenjörkår och Signalregementet hade anmält, att

kårens och regementets gemensamma övningsområde genom Uppsalavägens

nya sträckning blivit avsevärt minskat, varför kårens kasernområde i viss utsträckning

behövt tagas i anspråk för övningar. Därest den i Järvafältet ingående,

i direkt anslutning till kasernområdet belägna fastigheten Charlottendal

(Kungsängslotterna nr 1 och 2), vilken vore utarrenderad till löjtnanten

G. W. Bergman, införlivades med kasernområdet, skulle en del av olägenheterna

för förbanden försvinna. Kåren skulle därigenom erhålla möjlighet

att för övningar bygga kortare fältbroar över en inom fastigheten befintlig

bäck, varjämte regementet skulle kunna bygga telefonledningar direkt

från kasernområdet ut mot Järvafältet utan att komma i kontakt med Uppsalavägen.

De inom fastigheten befintliga byggnaderna, vilka tillhörde

arrendatorn, borde inlösas och kunde efter eventuellt erforderlig ombyggnad

användas av förbanden.

Militärbefälhavaren för fjärde militärområdet hade i avgivet yttrande tillstyrkt

den gjorda framställningen och därjämte förklarat sig anse det vara av

yttersta vikt, att ett påbörjat arbete med utbyggande av kolonnvägar över

Charlottendals marker snarast komme till stånd.

Ifrågavarande fastighet, vilken innehölle en areal av cirka 7,5 hektar, hade

sedan den 1 januari 1929 varit utarrenderad till Bergman. De å fastigheten

befintliga byggnaderna, vilka uppförts i slutet av 1800-talet och omfattade ett

bostadshus med tre lägenheter, varav två innehölle tre rum och kök samt

en ett rum och kök, en mindre byggnad om ett rum och kök, två stallar, ett

garage samt diverse mindre uthus, hade av Bergman övertagits av den

tidigare arrendatorn. Löjtnant Bergmans arrendeförhållanden hade ursprungligen

reglerats av ett den 18 december 1928 avslutat kontrakt, enligt

vilket arrendetiden vore maximerad till tio år. Förlängning av arrendet hade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

därefter ägt rum. Numera hade med Bergman skriftligen överenskommits,

att hans arrendeförhållande skulle upphöra den 1 januari 1950. Enligt bestämmelserna

i för Bergman gällande arrendekontrakt syntes ingen juridisk skyldighet

föreligga för kronan att inlösa byggnaderna. Diäremot syntes billighetsskäl

tala för att sådan inlösen skedde, särskilt med hänsyn till den omständigheten

att Bergman vid sitt förvärv av byggnaderna uppenbarligen hyst den

uppfattningen, att inlösningsskyldighet förelåge. Denna uppfattning hade av

Bergman hävdats även vid de nu förda förhandlingarna. För kronans inlösen

av byggnaderna, talade även det förhållandet, att huvudbyggnaden kunde efter

ombyggnad disponeras för bostadsändamål och övriga byggnader för förrådsändamål

m. m. Byggnaderna hade vid två åren 1948 och 1949 verkställda

värderingar åsatts ett sammanlagt värde av 29 000 respektive 29 400 kronor.

Förhandlingarna med Bergman hade resulterat i att Bergman förklarat sig

villig överlåta byggnaderna mot en köpeskilling av 37 000 kronor. Denna

summa låge visserligen över det vid värderingarna åsatta värdet men kunde

dock anses vara för kronan godtagbar. I anledning därav hade fortifikationsförvaltningen

med Bergman och dennes hustru avslutat preliminärt kontrakt

om kronans förvärv av byggnaderna för 37 000 kronor. Kontraktet vore avslutat

under förbehåll av Kungl. Maj ds godkännande före den 1 juni 1950.

Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar

av förenämnda kontrakt, hemställt, att ett belopp av 37 000 kronor, i stället

för av förvaltningen tidigare anmälda 40 000 kronor, måtte beräknas för inlösen

av byggnader i samband med utvidgning av Svea ingenjörkårs kasernområde.

Departementschefen.

Såsom av det anförda framgår har Uppsalavägens nya sträckning förorsakat,

att Svea ingenjörkårs kasernområde i viss utsträckning måst

tagas i anspråk för övningar. Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen

föreslagit en utvidgning av kasernområdet, i samband varmed

erfordras inlösen av vissa byggnader å den i direkt anslutning till området

belägna kronoegendomen Charlottendal. Det är med hänsyn till betydelsen

av fullgod utbildning önskvärt, att kasernområdet utvidgas. Jag

delar fortifikationsförvaltningens uppfattning att byggnadernas ägare bör

beredas ersättning i samband med upphörandet av arrendet. Den mellan

fortifikationsförvaltningen och arrendatorn överenskomna köpeskillingen

synes vara för kronan godtagbar, varför det preliminära avtalet bör godkännas.

I enlighet härmed beräknar jag för inlösen av byggnaderna 37 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inlösen av vissa byggnader å Järvafältet för budgetåret

1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 37 000 kronor.

Marinens deifond.

[3.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

(Kapitalbudgeten: Bil. 24, punkt 17) föreslagit riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141. 9

att, i av bi cl an på särskild proposition i ämnet, till Yissa markförvärv under

marinens delfond beräkna ett investeringsanslag av 300 000 kronor.

Medelsbehovet avsåg vissa markförvärv i Stockholms södra skärgård.

Fortifikationsförvaltningen har numera i särskilda skrivelser den 23 november

1949 och den 25 januari 1950 framlagt definitiva äskanden för genomförande

av dessa markförvärv. Ärendet är av den natur, att en fullständig

redogörelse för detsamma icke bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare

upplysningar torde därför få inhämtas genom de handlingar, som

komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. Här må emellertid

följande framhållas.

Fortifikationsförvaltningen har i skrivelse den 23 november 1949 anfört,

att sedan ägaren till Arbottna egendom inom Muskö socken framställt en förfrågan,

huruvida kronan hade intresse av att förvärva egendomen, fortifikationsförvaltningen

inhämtat yttranden i ärendet från chefen för marinen

och 1948 års örlogsbasutredning. Chefen för marinen hade därvid i en särskild

promemoria av anförda skäl förklarat, att han funnit det för flottan

särdeles betydelsefullt att Arbottna egendom nu förvärvades av kronan.

Egendomen omfattade en areal av omkring 1245 hektar. Marinen hade

med hänsyn till vissa närmare angivna planer ett direkt behov av markområden

om cirka 475 hektar. Återstoden av egendomen skulle utgöra en

mycket värdefull reserv för de ytterligare anläggningar av skilda slag,

som i framtiden kunde bli aktuella. Chefen för marinen hade även fram

hållit det betydelsefulla i att viss annan mark inom skärgårdsområdet förvärvades.

Jämväl örlogsbasutredningen hade på närmare angivna skäl tillstyrkt

förvärvet av här avsedda områden.

Fortifikationsförvaltningen har låtit värdera såväl Arbottna egendom som

de övriga områden, vilka chefen för marinen och örlogsbasutredningen

ansett böra förvärvas. Det totala saluvärdet för hela Arbottna egendom har

beräknats till cirka 2 872 000 kronor. Egendomen omfattar omkring 160 hektar

åker och äng, omkring 550 hektar produktiv skogsmark och omkring 535

hektar öar, bergpartier och annan impediment mark. Yärderingsmännen, som

framhållit egendomens sällsynt natursköna läge och dess lämplighet för

tomtexploatering, ha vid värderingen tagit hänsyn till egendomens exploateringsvärde.

För egen del har fortifikationsförvaltningen framhållit, att ämbetsverket

helt delade de framförda synpunkterna rörande förvärv av såväl Arbottna

egendom som övriga till inköp förordade områden. Förvaltningen har

funnit det synnerligen angeläget att områdena i fråga nu förvärvas av kronan

och har därvid framhållit, att pågående eller motsedd exploatering annars

kunde försvåra eller helt omöjliggöra ett tillgodoseende av marinens aktuella

behov av mark inom ifrågavarande skärgårdsområde.

Mot den verkställda värderingen har fortifikationsförvaltningen icke

haft något att erinra. Preliminärt avtal har träffats om förvärv av Arbottna

egendom för kronans räkning för en köpeskilling av 2 800 000 kronor. Avtalet

är slutet under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ris proposition nr 141.

augusti 1950. Med övriga berörda fastighetsägare ha förhandlingar ännu

icke förts.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 4 februari 1950 framhållit, bland annat,

att styrelsen ansåge förutsättningar för närvarande icke föreligga att ställa

Arbottna egendom eller viss del därav under domänverkets förvaltning.

Styrelsen, som ansett värderingsmännens uppskattning av skogsvärdet vara

högt, har med hänsyn till vanskligheten att förutberäkna egendomens

tomtexploateringsvärde avstått från att göra något uttalande rörande skäligheten

av den överenskomna köpeskillingen.

Fortifikationsförvaltningen har vidare i skrivelse den 25 januari 1950

— under erinran att ämbetsverket i sina anslagsäskanden för budgetåret

1950/51 anmält behov av medel till förvärv av vissa markområden i Stockholms

södra skärgård — anfört, att i samverkan mellan ämbetsverket,

chefen för marinen och 1948 års örlogsbasutredning verkställts undersökningar

rörande behovet av vissa ytterligare markförvärv inom nämnda skärgårdsområde.

Därvid hade framkommit, bland annat, att inom det undersökta

området exploatering av mark för fritidsändamål redan ägt rum på

ett flertal platser och att förberedelser för exploatering av nya områden

påginge.

Fortifikationsförvaltningen har framhållit att det ur säkerhetssynpunkt

skulle vara synnerligen olägligt om en av försvaret okontrollerbar tätbebyggelse

komme till stånd inom dessa områden. Ämbetsverket har nu förordat

att vissa angivna områden förvärvas av kronan. Beträffande en del

av dessa ha under förbehåll av Kungl. Majrts godkännande slutits avtal om

överlåtelse till en sammanlagd kostnad av 551 500 kronor.

Fortifikationsförvaltningen liar låtit verkställa närmare utredning beträffande

övriga till förvärv ifrågasatta områdens värde och omfattning. Ämbetsverket

har ansett sig för förvärvens genomförande på frivillig väg eller genom

expropriation böra beräkna ett belopp av i runt tal 686 500 kronor.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att fortifikationsförvaltningen i

förevarande sammanhang föreslagit förvärv av markområden inom Stockholms

södra skärgård till ett värde av (2 800 000 + 551 500 -F 686 500 =) 4 038 000

kronor.

Fortifikationsförvaltningen har vidare, efter samråd med örlogsbasutredningen,

framhållit önskvärdheten av att ett belopp av 200 000 kronor anvisas

för att möjliggöra förvärv av ytterligare mark, som finnes böra förvärvas

inom ifrågavarande skärgårdsområde. Härjämte har ämbetsverket förordat

att ett belopp av 20 000 kronor anvisas för utmärkande av gränser för de

förvärvade områdena.

Det sammanlagda medelsbehovet för ifrågavarande markförvärv har fortifikationsförvaltningen

sålunda uppskattat till (4 038 000 + 200000 + 20 000=)

4 258 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen har slutligen framhållit, att det kan befinnas

lämpligt att förvärva för marinen betydelsefull mark inom ifrågavarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

skärgårdsområde i utbyte mot del av mark, som nu äges eller, vid bifall

till nu framställda förslag, kommer att förvärvas av kronan. För att dylika

åtgärder vid behov skola kunna smidigt genomföras är enligt ämbetsverket

ett önskemål att Kungl. Maj:t skall äga besluta om byte även om saluvärdet

av ifrågakommande bytesobjekt skulle överskrida det maximibelopp, 40 000

kronor, som eljest begränsar Kungl. Maj:ts befogenhet i angivna hänseende.

Dep ar tementschefen.

De skäl fortifikationsförvaltningen åberopat till stöd för sina förslag om

anvisande av medel för förvärv av markområden inom Stockholms södra

skärgård kunna sägas vara av principiellt två olika slag. Å ena sidan har

behovet av mark bedömts med utgångspunkt i nuvarande organisation och

för densamma erforderliga anläggningar i fråga om skyddsrum för materiel,

uppställningsplatser för luftvärn, ankarplatser m. m. A andra sidan har

hänsyn tagits jämväl till de behov som, efter samråd med 1948 års örlogsbasutredning,

bedömts komma att uppstå, därest en utflyttning av btockholms

örlogsbas till ifrågavarande skärgårdsområde i framtiden blir aktuell.

Jag vill därvid till en början erinra om att stridsmedlens utveckling nödvändiggjort

att särskilda åtgärder vidtagas till skydd för fartygsmaterielen

och att riksdagen beslutat anvisa medel för anordnande av skyddstunnlar

för flottans fartyg. De till förvärv föreslagna områdena erbjuda utomordentliga

möjligheter att genomföra beslutade och fullfölja planerade anläggningar

av detta slag. Ett förvärv av områdena är vidare av största betydelse för

att erhålla önskvärd rörelsefrihet för att tillgodose andra ur baseringssynpunkt

framträdande behov.

Här må vidare framhållas att, enligt vad jag erfarit, det närmast till hands

liggande alternativet för eu utflyttning av Stockholms örlogsbas tar sikte

på viss plats inom skärgårdsområdet. En utflyttning enligt detta alternativ

— det enda varmed örlogsbasutredningen för närvarande räknar — kommer

att ställa stora anspråk på mark. I stort sett erfordras för eu utflyttad

örlogsbas samma områden som för att tillgodose marinens nuvarande behov.

Inom här avsedda skärgårdsområde pågår eller väntas komma att igångsättas

en omfattande exploaterings verksam het.* Det är uppenbart att en

dylik exploatering icke är förenlig med försvarets intressen. Även för den

enskilde måste det vara till fördel att icke behöva riskera att planera eller

verkställa bebyggelse å mark, som inom kort försvaret kan göra anspråk

på att få förvärva.

Av nu anförda skäl finner jag mig — trots de avsevärda värden, varom

nu är fråga — böra förorda, att medel anvisas för genomförande av de av

fortifikationsförvaltningen föreslagna markförvärven. Jag förutsätter emellertid

därvid att, därest det framdeles skulle visa sig att behov icke föreligger

av all den mark, som nu förordas skola förvärvas, frågan om dess försäljning

av myndigheterna ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Enligt min mening

böra nämligen icke större markområden bibehållas i kronans ägo än

som, sedan bl. a. frågan om Stockholms örlogsbas’ utflyttning avgjorts, befinnes

ändamålsenligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Ma j ris proposition nr 141.

Mot omfattningen av de av fortifikationsförvaltningen föreslagna markförvärven

har jag icke något att erinra.

Icke heller har jag något att erinra mot det av fortifikationsförvaltningen

beräknade medelsbehovet för genomförandet av de föreslagna markförvärven.

De avtal som träffats med vissa markägare inom området synas sålunda

böra godkännas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut

om och i vilken mån övriga markförvärv böra genomföras, eventuellt genom

expropriationsförfarande.

För att möta oförutsedda utgifter torde böra beräknas en viss medelsreserv.

För anslagets avrundning torde denna kunna bestämmas till 162 000

kronor, varför det anslag som bör anvisas för här avsedda markförvärv bör

bestämmas till (4038 000 + 162 000=) 4 200 000 kronor. Från anslaget torde,

enligt beslut av Kungl. Maj:t, få bestridas kostnader för utmärkande a v

gränser för förvärvade områden och, därest så skulle visa sig ändamålsenligt,

jämväl för förvärv av ytterligare mark inom skärgårdsområdet i det i

det föregående angivna syftet.

Jag förordar således att för ifrågavarande ändamål äskas ett anslag av

4 200 000 kronor.

Av fortifikationsförvaltningen anförda skäl för att utan riksdagens hörande

utbyte av mark inom skärgårdsområdet skall kunna genomföras, även om

saluvärdet av kronans bytesmark överstiger 40 000 kronor, finner jag bärande.

Jag förordar förty, att bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna avtal

om dylikt byte utverkas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51 anvisa ett

investeringsanslag av 4 200 000 kronor;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal om byte av

kronan tillhörig, för marinens behov avsedd mark inom Stockholms

södra skärgård mot annan mark därstädes, även om

saluvärdet av bytesobjekten överstiger 40 000 kronor.

[4.] Vattenledning för militära anläggningar å Rindön och Stensiätten samt för

Vaxholms stad. Enligt skrivelser 1943:411 och 1944:497 medgav riksdagen,

bland annat, att i proposition 1943:287 (s. 43—50 och 54 o. 55) samt 1944:

288 (s. 51—55) framlagt förslag om anordnande av vattenledning för militära

anläggningar å Ilindön och Stensiätten samt för Vaxholms stad finge genomföras

med anlitande av de av riksdagen å kapitalbudgeten under försvarsväsendets

fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, för budgetåren 1943/44

och 1944/45 anvisade investeringsanslagen till Vissa byggnadsarbeten m. m.

På sätt av proposition 1944: 288 framgår beräknades kostnaderna för företaget

preliminärt till 980 000 kronor, varav 665 000 kronor borde belasta

den enligt 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen för byggnadsarbeten

för armén under femårsperioden 1942/47.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Det förslag till anordnande av vattenledning, som sålunda förelädes 1943

och 1944 års riksdagar, innebar att såsom vattentäkt skulle utnyttjas Strömsviken

ooli Siggestaträsket å Yärmdön (Siggesta-alternativet). Beträffande

vattenledningsföretagets omfattning hade man räknat med två alternativ,

det ena avsett att tillgodose allenast de militära behoven och det andra

jämväl Vaxholms stads behov av vatten. Därvid förutsattes att staden, som

ansett sig icke kunna lämna något engångsbidrag, skulle bidraga med vissa

årliga belopp, avseende dels ränta och amortering å de av vattenledningsföretagets

utökning betingade merkostnaderna och dels ersättning för förbrukad

vattenmängd. De ovan angivna kostnaderna hänförde sig till det

större alternativet.

Genom beslut den 26 april 1946 fann Kungl. Maj:t gott dels fastställa

ingivna ritningar till vattenledning för Bindön och Stenslätten samt för

Vaxholms stad (Siggesta-alternativet), dels och bemyndiga marinförvaltningen

att gå i författning om utförande av ifrågavarande anläggning inom viss

angiven kostnadsram.

Genom samma beslut godkände Kungl. Maj:t vidare ett med Vaxholms

stad träffat, den 24 och 25 april 1946 dagtecknat förslagskontrakt, enligt

vilket kronan förband sig, bland annat, att leverera vatten till stadens områden

på Eindön och Vaxön intill en sammanlagd vattenmängd av högst

200 000 m3 per år och 750 m8 per dag. För vattenleveranserna skulle kronan

av staden erhålla ersättning i form av dels årlig grundavgift, beräknad efter

amortering på 35 år vid en årsränta av 3,5 % av merkostnaden för vattenledningens

utbyggnad jämväl för Vaxöns anslutning, dels och förbrukningsavgift

beräknad på sätt närmare angivits i kontraktet, därvid staden förband

sig att uttaga minst 90 000 m3 vatten per år.

Sedan svårigheter uppstått att träffa erforderliga uppgörelser med av

vattenledningsföretaget berörda markägare hemställde marinförvaltningen i

skrivelse den 30 november 1946 hos Kungl. Maj:t om expropriationstillstånd

för genomförande av Siggesta-alternativet. I samband med remissbehandlingen

av sistnämnda framställning väcktes nya förslag rörande företagets

utförande, varvid bland annat ett förslag att såsom vattentäkt utnyttja Ekefjärden

å Bogesundslandet (Ekefjärds-alternativet) upptogs till behandling.

Härjämte framlade fortifikationsförvaltningen ett reviderat förslag till utförande

av Siggesta-alternativet.

I samband med ärendets vidare beredning inom försvarsdepartementet

framkom emellertid, att undersökningar verkställts av Vatten by ggnadsbyrån

i Stockholm —■ på uppdrag av Österåkers kommun —- rörande ett vattenledningsprojekt

inom kommunen i syfte att förse bland annat Österskär

med vatten. Fråga uppkom härvid huruvida ett samgående vore tänkbart

för att lösa Österåkers, Eindöns och Vaxholms vattenfrågor, varvid såsom

vattentäkt skulle kunna utnyttjas sjön Garn sviken i Österåkers socken

(Garnsviken-alternativet). Sedan det befunnits att sistnämnda alternativ

borde närmare utredas, åtog sig Österåkers kommun att föranstalta härom,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-M proposition nr 141.

ander förutsättning dock att kronan, därest företaget ej bleve realiserat,

svarade för viss del av utredningskostnaderna.

Berörda utredning har numera resulterat i ett detaljerat förslag av Vattenbyggnadsbyrån.

Över förslaget har fortifikationsförvaltningen den 17

november 1949 och länsstyrelsen i Stockholms län, efter hörande av Vaxholms

stad och Österåkers kommun, den 11 februari 1950 avgivit utlåtanden.

För egen del har jag bibragts den uppfattningen, att Garnsviken-alternativet

i tekniskt hänseende synes vara fullt jämförbart med Siggesta-alternativet

och i vissa avseenden överlägset detsamma. Då vattenkostnaderna beräknas

bliva i stort sett av enahanda storlek enligt båda förslagen synes

Garnsviken-alternativet — i varje fall på längre sikt — vara att föredraga,

särskilt som enligt detta förslag möjligheter skapas att förse ett stort antal

relativt tättbefolkade orter utmed huvudledningens sträckning med vatten.

Förhandlingar pågå för närvarande mellan de intresserade parterna rörande

formerna för ett samgående enligt Garnsviken-alternativet samt i fråga om

möjligheterna för Vaxholms stad och Österåkers kommun att erhålla statliga

lån eller bidrag till företagets genomförande ävensom erforderliga

byggnadstillstånd. Under förutsättning att ifrågavarande spörsmål erhålla

en positiv lösning samt att eu överenskommelse kan träffas mellan kronan

och Vaxholms stad rörande reglering av det i det föregående berörda, av

Kungl. Maj:t godkända avtalet mellan kronan och staden, torde staden och

kommunen vara villiga att själva ombesörja anläggningens utförande, i vilket

fall kronans vattenbehov synes böra tillgodoses i avtalsmässig ordning.

En noggrann prövning måste givetvis företagas i syfte att utröna kronans

vattenkostnader dels därest ett separat vattenverk för kronan och Vaxholm

kommer till stånd i enlighet med därför upprättade förslag, dels för det

fall att kronan blir abonnent och vattnet levereras vid respektive etablissement,

dels och slutligen för det fall att kronan blir abonnent men själv

ombesörjer anläggningens utförande å 3timlön och Stenslätten. Därest riksdagen

icke har något däremot att erinra torde det få ankomma på Kungl.

Maj:t att på grundval av utredningar i angivna hänseenden besluta, huruvida

vattenförsörjningen för de militära etablissementen å Bindön och Stenslätten

skall ordnas genom anslutning till Garnsviken-alternativet. Skulle

därvid visa sig ur ekonomiska och andra synpunkter lämpligast att kronan

själv ombesörjer erforderliga anläggningar å Bindön och Stenslätten torde

Kungl. Maj:t böra äga för ändamålet anlita erforderligt belopp av de av

riksdagen för vattenförsörjningens ordnande anvisade medlen. Biksdagens

bemyndigande härtill torde böra inhämtas.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj;i måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att av riksdagen för anordnande av vattenledning för militära

anläggningar å Bindön och Stenslätten samt för Vaxholms

stad anvisade medel må omdisponeras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 141.

15

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-llegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik v. Scheele.

\

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering av vissa varor m. m. a1 i texten
  2. SU 1950:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa markförvärv för försvaret m. in. s. 1 i texten