Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 2 § 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522)

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:15, Med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 2 § 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad Igdelse av 2 § 1 mom. brandstadgan

den 15 juli 1944 (nr 522); given Drottningholms slott

den 21 december 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

2 g 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522).

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås ett tillägg till brandstadgan av innebörd att riksbrandinspektören

icke skall behöva böras i ärende om ändring i eller tillägg

till brandordning för stad eller stadsliknande samhälle, då det ej är fråga

om väsentlig avvikelse från vad förut gäller.

Bilaga till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Förslag

till

Förordning

om ämlrad lydelse av 2 § 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

2 §. 2 §.

1 inom. Brandordning antages---länsstyrelsens prövning.

Beslut, som —• — — därtill angivas.

Då brandordning -— --till riksbrandinspektören.

Det åligger---för köpare.

Vad sålunda stadgats skall äga

tillämpning jämväl i fråga om ändring

i eller tillägg till brandordning.

Vad sålunda stadgats skall äga tilllämpning

jämväl i fråga om ändring

i eller tillägg till brandordning.

Riksbrandinspektörens hörande är

dock ej erforderligt beträffande ändring

eller tillägg, som icke innefattar

väsentlig avvikelse från vad förut

gällt.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 15.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärcnden, hållet inför Hans

• Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 21 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler fråga om

viss ändring av brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522) samt anför.

Riksdagen har i skrivelse den 17 april 1948, nr 118, anhållit att Kungl.

Maj:t måtte uppdraga åt decentraliseringsutredningen att framlägga förslag

till ändring i visst avseende av 2 § 1 mom. brandstadgan. Sedan uppdrag

i enlighet härmed lämnats decentraliseringsutredningen, har utredningen

i en med nr 23 betecknad, till inrikesdepartementet överlämnad promemoria

angående decentraliseringsfrågor på civilförsvarets och brandväsendets

område bl. a. föreslagit ändring av 2 § 1 mom. brandstadgan av

innebörd, att länsstyrelse före ändring av brandordning för stad och därmed

jämförligt samhälle icke obligatoriskt skall inhämta riksbrandinspektörens

yttrande.

Då jag anser mig böra biträda decentraliseringsutredningens förslag och

den förordade ändringen synes vara av beskaffenhet att riksdagens yttrande

bör inhämtas, vill jag nu upptaga frågan till närmare behandling.

Gällande bestämmelser.

Allmänna bestämmelser rörande brandförsvaret i riket finnas i brandlagen

den 15 juli 1944 och brandstadgan av samma dag. Enligt 2 § brandlagen

skall tillsynen över rikets brandförsvar utövas av en riksbrandinspektör.

Samma lagrum stadgar jämväl, att länsstyrelse skall tillse, att brandförsvaret

inom länet är tillfredsställande ordnat. I brandstadgan finnas särskilda

bestämmelser för städerna och för landsbygden. Vad som är föreskrivet

för stad skall gälla även för köping och för annan tätare bebyggd

ort, beträffande vilken de föreskrifter skola tillämpas som jämlikt brandlagen

gälla stad. För varje kommun skall finnas brandordning, upptagande

de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller brandstadgan föreskrivits

äro erforderliga för ordnandet av kommunens brandförsvar.

Rörande antagande och fastställelse av brandordning för stad gäller en
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:Is proposition nr 1Z.

ligt 2 § 1 inom. brandstadgan följande. Brandordning skall antagas av stadsfullmäktige,

varefter beslutet om antagande skall underställas länsstyrelsens

prövning. Beslut, som sålunda underställts, skall efler det riksbrandinspektören

blivit i ärendet hörd antingen oförändrat fastställas eller ogillas, i

vilket senare fall skäl för ogillandet skall angivas. Då brandordning fastställts,

skall meddelande om fastställelsen intagas i länskungörelserna, varjämte

ett exemplar av brandordningen skall insändas till riksbrandinspektören.

Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring

i eller tillägg till brandordning.

Bestämmelser rörande antagande av brandordning för landskommun givas

i 24 § 1 inom. De skilja sig från de för stad meddelade bestämmelserna

därutinnan, att riksbrandinspektörens hörande icke föreskrivits.

Till grund för brandlagen och brandstadgan ha legat förslag i brandförsvarsutredningens

den 7 mars 1942,avgivna betänkande (SOU 1942: 10).

De bestämmelser rörande antagande och fastställande av brandordningar

samt rörande ändringar i eller tillägg till brandordning, för vilka ovan redogjorts,

äro hämtade ur utredningens förslag. Särskild motivering har däri

icke lämnats till föreskriften om riksbrandinspektörens hörande över brandordningar

för stad. Icke heller den beträffande brandordningar för landsbygdskommuner

givna avvikande regeln har särskilt motiverats. Under

förslagens vidare behandling har uttalande icke gjorts i förevarande ämne.

1948 års riksdag.

I eu motion (II: 12) vid 1948 års riksdag anförde motionären (herr Dickson)

bl. a., att den obligatoriska remissen till riksbrandinspektören i ärenden

angående fastställelse av brandordningar förorsakade långa besvärande

dröjsmål samt att länsstyrelserna själva säkerligen hade inom räckhåll

tillräcklig sakkunskap, erfarenhet och praktisk blick för att ensamma

kunna fatta kloka beslut. Den obligatoriska omgången över riksbrandinspektören

borde bortfalla. Med stöd härav föreslogs, att riksdagen måtte begära

hos Kungl. Maj :t alt åt länsstyrelserna ensamma måtte anförtros att fatta

ståndpunkt till underställda brandordningar för städerna.

Motionen hänvisades till första lagutskottet, som — efter hörande av ett

antal myndigheter och organisationer — i utlåtande (24/1948) bl. a. anförde:

Den jämförelsevis obetydliga tidsvinst, som den av motionären föreslagna

decentraliseringen skulle innebära, kunde enligt utskottets mening

icke utgöra tillräckligt skäl för att beträffande fullständiga förslag till

brandordning avstå från de fördelar, som föreskriften om riksbrandinspektörens

granskning syntes innebära. Däremot ville utskottet ifrågasätta, om

riksbrandinspektörens yttrande över mindre betydande ändringar i redan

gällande brandordningar borde vara obligatoriskt. Åtskilliga av de smärre

ändringar, som efter hand torde visa sig nödvändiga att vidtaga, syntes

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

sakna nämnvärd betydelse ur de synpunkter, riksbrandinspektören hade

alt beakta. Åt länsstyrelserna själva borde kunna överlämnas att avgöra,

om en ifrågasatt ändring i brandordning vore av beskaffenhet att kunna

fastställas utan att riksbrandinspektörens yttrande inhämtades. Enligt utskottets

mening vore det önskvärt, att 2 § 1 mom. brandstadgan jämkades

i enlighet med det anförda. På grund härav hemställde utskottet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga

åt decentraliseringsutredningen att framlägga förslag till sådan ändring

av 2 § 1 mom. brandstadgan som utskottet sålunda förordat.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Decentraliseringsutredningen.

Sedan Kungl. Maj:t den 10 september 1948 uppdragit åt decentraliseringsutredningen

att till Kungl. Maj :t inkomma med av riksdagen sålunda begärt

förslag till ändring i brandstadgan, har utredningen i förevarande promemoria

i denna del anfört:

Enligt utskottets av riksdagen godkända uttalande böra smärre ändringar

i brandordningar undantagas från det obligatoriska remissförfarandet. Efter

ordalydelsen skulle alltså tillägg till brandordningar icke behandlas på

samma sätt. Då det emellertid ligger i sakens natur att en ändring ofta

består i ett tillägg, har utredningen utgått från att avsikten icke varit att

göra någon principiell skillnad däremellan.

Utredningen har vidare övervägt i vad mån några särskilda bestämningar

av ifrågavarande smärre ändringar skulle vara erforderliga. Utskottet har

visserligen påpekat att den enhetlighet, som riksbrandinspektörens granskning

avser att befrämja, är särskilt viktig beträffande bestämmelser med

ekonomiska följdverkningar för kommuner eller enskilda. Det skulle därför

kunna ifrågasättas att uttryckligen föreskriva remiss beträffande ändringar

av denna art. Men å andra sidan har utskottet förklarat att åt länsstyrelserna

borde kunna överlämnas att avgöra om ifrågasatt ändring i brandordning

är av beskaffenhet att kunna fastställas utan att riksbrandinspektörens

yttrande inhämtrfs. Vid sådant förhållande och då det synes kunna

antagas att länsstyrelserna ändå skola beakta nyssnämnda synpunkt, har

utredningen icke ansett en sådan uttrycklig bestämmelse erforderlig.

Någon särskild övergångsbestämmelse synes icke vara behövlig. Av ändringen

berörda ärenden, vilka vid dess ikraftträdande äro anhängiga hos

riksbrandinspektören, torde denne efter eget skön kunna återställa med

eller utan yttrande.

Under åberopande av det anförda har utredningen förordat att i 2 § 1

mom. femte stycket brandstadgan infördes en bestämmelse, enligt vilken det

icke vore erforderligt att höra riksbrandinspektören beträffande ändring

eller tillägg i brandordning, som icke innefattade väsentlig avvikelse från

vad förut gällt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Yttranden.

Över decentraliseringsutredningens promemoria nr 23, såvitt denna angår

nu ifrågavarande författningsändring, ha efter remiss yttranden avgivits

av riksbrandinspektören, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och

Gävleborgs län, styrelsen för Svenska stadsförbundet samt Svenska brandskyddsföreningen.

Vid överståthållarämbetets remissutlåtande har fogats

yttrande från brandchefen i Stockholm och vid länsstyrelsens i Malmöhus

län från länsbrandinspektören i länet.

Den av decentraliseringsutredningen föreslagna ändringen i brandstadgan

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga sålunda hörda myndigheter

och organisationer utom riksbrandinspektören och länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län.

Riksbrandinspektören framhåller, att det mången gång kunde vara tveksamt

om en ändring i eller ett tillägg till en brandordning vore av mindre

väsentlig betydelse. Bedömandet av en sådan fråga skulle enligt förslaget

tillkomma länsstyrelsen utan att riksbrandinspektören skulle äga annan

möjlighet till ingripande än den som låge i att riksbrandinspektören efter

beslut om ändring eller tillägg skulle kunna söka erhålla rättelse. Utsikterna

till rättelse torde emellertid i praktiken bliva synnerligen små. Det

vore till undvikande härav önskvärt, att remiss till riksbrandinspektören

skulle vara obligatorisk i fråga om sådana ändringar eller tillägg, som

kunde komma att medföra ekonomiska följdverkningar för kommuner

eller enskilda. Härvid åsyftades bestämmelser om brandstyrkas storlek

och sammansättning, årligt antal övningar, vissa för brandförsvaret erforderliga

anordningar, brandsyn, sotning och åtgärder till förekommande av

brandfara.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att länsstyrelserna borde

anförtros att fatta ståndpunkt till underställda brandordningar utan att

behöva höra riksbrandinspektören i andra fall än då så befunnes erforderligt.

Departementschefen.

Decentraliseringsutredningens förevarande förslag tillmötesgår i stort

sett de önskemål som uttalats i riksdagens skrivelse nr 118/1948. Genom

ändringen skulle förfarandet hos länsstyrelserna i viss mån förenklas utan

att några olägenheter synas behöva följa därav. Jag ansluter mig därför till

vad utredningen anfört. De av riksbrandinspektören framförda betänkligheterna

synas mig överdrivna. Det torde icke annat än i undantagsfall kunna

anses, att ändringar eller tillägg av den art, som av riksbrandinspektören

åsyftats, äro av mindre väsentlig betydelse. Det bör beaktas, att det i varje

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

7

län finnes en länsbrandinspektör, som är länsstyrelsens biträde i frågor

rörande brandförsvar.

Att såsom under remissbehandlingen föreslagits göra riksbrandinspektörens

hörande i alla frågor om brandordningar beroende på länsstyrelsens

skön finner jag icke tillrådligt. Riksbrandinspektörens stora sakkunskap

bör städse tillvaratagas om det icke i frågor av mindre vikt kan anses obehövligt.

Det är också av visst intresse, att rikets brandförsvar i möjligaste

mån är enhetligt.

Den föreslagna ändringen synes böra träda i kraft omedelbart.

Departementschefen hemställer härefter, alt Kungl. Maj :t måtte genom

proposition inhämta riksdagens yttrande över ett i enlighet med det anförda

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. brandstadgan

den 15 juli 19M (nr 522).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Folke Persson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1950:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 2 § 1 morg. brandstadgan den 15 juli 1944 s. 1 i texten