Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra

64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:167, Angående vissa åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra; given Drottningholms

slott den 17 februari 1950.

Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen redovisas av kommittén för partiellt arbetsföra framlagda

förslag rörande bl. a. arbetsprövning och arbetsträning, partiellt arbetsföras

sysselsättande och industrihem. Utvidgad försöksverksamhet för hjälp åt

partiellt arbetsföra föreslås. För kvalificerad arbetsprövning föreslås sålunda

upprättande av en arbetsklinik i anslutning till Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Vid denna skall även bedrivas forskningsverksamhet rörande bl. a.

metoderna för arbetsträning. Statsbidrag föreslås utgå till en liknande institution

upprättad av Göteborgs stad. Vidare föreslås, att arbetsmarknadsstyrelsen

under nästa budgetår får disponera vissa belopp för statsbidrag dels

till företag som organisera särskilda avdelningar för sysselsättande av mera

höggradigt partiellt arbetsföra och dels till landsting, kommuner in. fl. som

upprätta träningsverkstäder och arbetscentraler för partiellt arbetsföra. I

övrigt föreslås fortsatt försöksverksamhet för hjälp åt partiellt arbetsföra

med yrkesutbildning och omskolning in. in.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 167.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 17 februari 1950.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående vissa åtgärder

för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra samt anför.

Inledning.

Den 15 oktober 1943 erhöll jag Kungl. Maj ds bemyndigande att utse en

kommitté bestående av högst nio personer med uppdrag att inom socialdepartementet

verkställa en utredning av de partiellt arbetsföras problem.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga landshövdingen

Hilding Ivjellman, tillika ordförande, ingenjören Hjalmar Cederström,

sekreteraren i de blindas förening Charles Hedkvist, sekreteraren, numera

förbundsordföranden i svenska träindustriarbetareförbundet Knut Larsson,

studierektorn, numera direktören i Förenta Nationernas sociala departement,

fru Alva Myrdal, stadsdistriktsläkaren Allan Rulcker, sekreteraren i landsorganisationen,

numera statssekreteraren Richard Sterner, överingenjören,

numera direktören, Hans Thorelli och direktören i svenska arbetsgivareföreningen

Torsten Thornander. På därom gjord framställning har jag den 2

resp. 9 november 1945 entledigat Sterner och Thornander och i deras ställe

utsett sekreteraren i landsorganisationen Gösta Rehn och direktören i svenska

arbetsgivareföreningen Matts Larsson samt den 4 september 1947 entledigat

fru Myrdal och i hennes ställe utsett redaktören i de lungsjukas riksförbund

Sixten Hammarberg. De sakkunniga antogo benämningen kommittén

för partiellt arbetsföra.

Kommittén har avlämnat fem tryckta betänkanden. Sålunda avlämnade

kommittén den 13 mars 1946 sitt betänkande I med förslag till effektiviserad

kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. in.

(SOU 1946: 24); den 21 februari 1947 betänkande II med förslag angående

yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. in. (SOU

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

3

1947: 18); den 3 juli 1947 gemensamt med statens sjukhusutredning av år

1943 betänkande III med utredningar och förslag angående sysselsättningsoch

arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. in. (SOU 1947: 44);

den 9 februari 1948 betänkande IV med förslag angående de partiellt arbetsföras

anställning i allmän tjänst (SOU 1948: 11) samt den 22 december 1948

betänkande V rörande särskilda åtgärder för partiellt arbetsföras sysselsättande

m. m. (SOU 1948: 54).

Med anledning av riksdagens skrivelse 1945:539 anbefalldes kommittén

att verkställa utredning angående behovet av industrihem eller omskolningsoch

träningsanstalter för från fängelser, vissa sjukhus och anstalter utskrivna

eller permitterade personer m. fl. Kommittén avlämnade betänkande

rörande denna fråga den 3 maj 1948 (stencilerat).

Utöver de egentliga betänkande^ har kommittén publicerat två bilagor,

nämligen dels en av ledamoten av kommittén ingenjör Hjalmar Cederström

verkställd utredning, benämnd »Riktlinjer för skapande av socialväsendets

forskningsorganisation» (SOU 1945:26), överlämnad den 17 februari 1945,

dels en rapport från en studieresa i USA av med. dr. Erik Severin benämnd

»Arbetsterapi, ett led i sjukvården» (SOU 1946: 65), överlämnad den 9 september

1946.

Av de fem större betänkande^ har det första, som handlar om effektiviserad

kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra,

jämte yttrandena över detsamma den 21 mars 1947 överlämnats till dåvavarande

arbetsmarknadskommissionen för att beaktas vid den effektivisering

och utbyggnad av arbetsvärden för partiellt arbetsföra, varom kommissionen

kunde komma att föranstalta. Vissa av de i betänkandet framlagda

förslagen rörande den centrala organisationen för arbetsvårdsfrågor

ha behandlats i propositionen 1947:239 angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse

samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen.

Det tredje betänkandet, som handlade om sysselsättnings- och arbetsterapin

vid vissa sjukhus och vårdanstalter, liksom det fjärde, som avsåg förslag

angående partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst, har till stora delar

varit föremål för prövning vid 1949 års riksdag, dels med anledning av propositionen

nr 42 angående åtgärder för en effektiviserad sysselsättningsoch

arbetsterapi, dels ock med anledning av propositionen nr 132 angående

vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, in. m.

Rörande kommitténs betänkande II med förslag angående yrkesvägledning

och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra in. m. ha utlåtanden avgivits

av fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, skolöverstyrelsen,

socialstyrelsen, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning,

lantbruksstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadskommissionen,

försvarets socialbyrå, statens institut för folkhälsan, socialvårdskommittcn,

1945 års dövstumsutredning, ortoped- och vanförevårdssakkunniga, ungdomsvårdskommittén,

1946 års alkoholistvårdsutredning, 1946 års skolkommission,

kanslern för rikets universitet, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser

utom länsstyrelsen i Stockholms län, landstingens förvaltningsut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

skott utom Södermanlands och Kronobergs läns, Kalmar läns södra samt

Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs läns,

stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,

Gävle, Uppsala och Lund, svenska landskommunernas förbund, svenska

landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, de blindas förening, de lungsjukas

riksförbund, de vanföras riksorganisation, kronprinsessan Margaretas

arbetsnämnd för de blinda, riksföreningen mot reumatism, svenska dövstumförbundet,

svenska socialvårdsförbundet, hörselfrämjandet (svenska

föreningen för dövas väl), svenska läkaresällskapet, svenska sanatorieläkarföreningen,

svenska nationalföreningen mot tuberkulos, svenska vanförevårdens

centralkommitté samt föräldraföreningen vid Manilla dövstumskola.

Yttranden över kommitténs betänkande V med förslag till de partiellt arbetsföras

sysselsättande ha avgivits av följande myndigheter och organisationer,

nämligen arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret,

pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, kommerskollegium,

riksförsäkringsanstalten, överstyrelsen för yrkesutbildning, statens

institut för folkhälsan, statens blinddepånämnd, statens tobaksnämnd, socialvårdskommittén,

synkravskommittén, 1947 års psykopatvårdsutredning,

kommittén för dövhetens bekämpande, 1946 års upphandlingssakkunniga,

samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Hallands län, landstingen utom

landstingen i Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Värmlands, Gävleborgs och

Västernorrlands län samt Kalmar läns södra landsting, stadsfullmäktige i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, svenska

landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,

svenska socialvårdsförbundet, svenska sjukkasseförbundet, svenska

arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,

svenska läkaresällskapet, svenska sanatorieläkarföreningen,

svenska nationalföreningen mot tuberkulos, svenska vanförevardens centralkommitté,

riksföreningen mot reumatism, de blindas förening, de lungsjukas

riksförbund, de vanföras riksorganisation, hörselfrämjandet, svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund, AB svenska pressbyrån, handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, föreningen

socialarbetare inom industri och affärsverksamhet, Sveriges industriförbund,

yrkeskvinnors samarbetsförbund, Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Karlstad, Norrbottens

och Västerbottens handelskammare, Sveriges kioskidkares riksförbund samt

SPP, SKP, Folkets och kooperationens pensionsanstalter i gemensamt yttrande.

Sedan kommittén för partiellt arbetsföra numera slutfört sin utredning har

jag funnit det vara lämpligt, att utredningsarbetets resultat redovisas inför

riksdagen samt att förslag till vissa åtgärder rörande arbetsvärd åt partiellt

arbetsföra framläggas. Med hänsyn till att vissa av de frågor kommittén

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

berört äro föremål för utredning i annat sammanhang och i andra fall utredningar

pågå, som kunna påverka ställningstagandet till framlagda förslag,

har det icke varit möjligt att i detta sammanhang till behandling upptaga

samtliga de förslag från kommittén, som ännu icke varit föremål för

riksdagens prövning. Frågan om de partiellt arbetsföras inlemmande i produktionen

inrymmer också en mängd komplicerade problem, vilka icke kunna

lösas på en gång utan endast genom att steg för steg utbygga åtgärderna

på detta område. Jag kommer i det följande att huvudsakligen behandla de

förslag, som kommittén framlagt i sina andra och femte betänkanden, samt

den särskilda utredningen om industrihem och omskolningsanstalter för från

fängelser, vissa sjukhus och anstalter utskrivna eller permitterade personer

m. fl. Därvid kommer jag först att lämna en kortfattad översikt av de åtgärder,

som redan vidtagits för de partiellt arbetsföra i olika avseenden. Därefter

behandlar jag frågan om arbetsprövning och arbetsträning, de partiellt

arbetsföras sysselsättande, frågan om industrihem, vissa bidragsfrågor samt

slutligen vissa organisatoriska spörsmål.

Genom de i det följande framlagda förslagen anser jag mig även ha slutbehandlat

de frågor, som anhängiggjorts i följande riksdagens skrivelser,

nämligen 1923: 67 i fråga om beredande av arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter,

1940: 387 angående utredning om de praktiska åtgärder, som äro

ägnade att tillgodogöra samhället och det produktiva livet de partiellt arbetsföras

arbetskraft samt 1945:539 angående industrihem eller omskolningsoch

träningsanstalter för från fängelser, vissa sjukhus och anstalter utskrivna

eller permitterade personer m. fl.

I. Översikt över arbetsvärdens* 1 organisation.

Historisk återblick.

De första åtgärderna i fråga om ordnad arbetsvärd gjordes för de blinda.

I början av 1800-talet anordnades på frivillig väg blindundervisning i vårt

land. Genom en lag den 29 maj 1896 blev undervisningen obligatorisk. De

1 I det följande användas av kommittén i dess utredning brukade begrepp på hithörande

område. I sina betänkanden samt i den över dessa gjorda översikten bär kommittén

lämnat definitioner på en del begrepp, som tidigare icke kunna anses såsom allmänt

vedertagna. Begreppen partiellt arbetsföra och arbetsvärd definierar kommittén på

följande sätt.

Såsom partiellt arbetsföra betecknas personer, »vilka på grund av fysiska eller psykiska

arbetshinder eller social belastning ha eller väntas kunna få svårare än andra att erhålla

och behålla ett förvärvsarbete». Till de partiellt arbetsföra räknar kommittén bl. a.

blinda och synsvaga, dövstumma och döva, vanföra, tuberkulösa, kroniskt sjuka och åldersbelastade,

psykiskt sjuka, nervklena, efterblivna, abnorma, alkoholister och straffade.

I begreppet arbetsvärd har kommittén inrymt alla de åtgärder av förberedande och

direkt natur, som kunna anses nödvändiga för att inlemma partiellt arbetsföra i produktionslivet.

Arbetsvärden omfattar bl. a. följande åtgärder: sysselsättnings- och arbetsterapi,

yrkesvägledning, arbetsprövning, åtgärder för utvecklande av den partiellt arbetsföres

arbetsförmåga och arbetsskicklighet, såsom arbetsträning och yrkesutbildning, åtgärder

till tryggande av den partiellt arbetsföres utkomst, såsom arbetsförmedling och

lämnande av näringshjälp, samt efterkontroll av vidtagna åtgärder. Som led i arbetsvärden

ingå dessutom åtgärder för tryggande av den partiellt arbetsföres och hans familjs

utkomst under tiden för arbetsvärdens åtnjutande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj.ts proposition nr 167.

närmare bestämmelserna rörande blindundervisningens ordnande finnas

givna i stadga för statens läroanstalter för blinda av år 1932 med senare tillkomna

ändringar.

Före år 1938 voro landsting och städer utom landsting huvudmän för undervisningen

av de dövstumma. Närmare bestämmelser för dövstumundervisningens

ordnande lämnades i lag den 31 maj 1889. År 1938 övertog staten

dövstumskolväsendet, varigenom förbättrade yrkesutbildningsmöjligheter

för dövstumma skapades. Samma år inrättades även de nuvarande

fem dövstumkonsulenlbefattningarna, varigenom möjligheter uppkommo

att bedriva en mera planmässig arbetsvärd för de dövstumina.

Den organiserade vården av de vanföra daterar sig från år 1885, då i Göteborg

bildades vårt lands första förening för bistånd åt vanföra och lytta.

Kort tid därefter bildades liknande föreningar även på andra orter; i Stockholm

år 1891 och i Hälsingborg år 1892. Samtliga startade sin verksamhet

i form av arbetsskolor, där yrkesutbildning meddelades. Vanföreanstalten

i Härnösand påbörjade sin verksamhet så sent som år 1931. Vanföreanstalterna

samarbeta sedan år 1911 genom ett särskilt organ, Svenska vanförevårdens

centralkommitté (S. V. C. K.). De slå under medicinalstyrelsens tillsyrf

och drivas fortfarande av enskilda föreningar med statsbidrag till driften.

Rörande omfattningen av och uppläggningen i övrigt av verksamheten för

blinda, dövstumma och vanföra hänvisas till kommitténs betänkande II (s.

13—24).

Den arbetsvärd, som stått de partiellt arbetsföra till buds, har sålunda

frånsett den praktiska undervisning och ordnade sysselsättning, som förekommit

vid sinnesslöanstalterna, fångvårdsanstalterna och alkoholistanstalterna,

varit förbehållen ett fåtal klart avgränsade grupper. Så småningom

uppstod emellertid en form för understödjande av yrkesutbildning eller

omskolning m. m. för övriga grupper utanför de särskilda anstalterna. Detta

skedde genom att pensionsstyrelsen från år 1914 fick taga befattning

med vissa frågor, främst yrkesutbildning, för partiellt arbetsföra i samband

med andra åtgärder i invaliditetsförebyggande syfte.

Nuvarande förhållanden.

Pensionsstyrelsen. Nuvarande grunder för pensionsstyrelsens verksamhet

äro fastställda av Kungl. Maj :t den 20 juni 1947 (statsliggaren s. 352).

För budgetåret 1949/50 ha under reservationsanslaget till åtgärder till

förebyggande och hävande av invaliditet beräknats 700 000 kronor till yrkesutbildning

och 100 000 kronor till anskaffande av maskiner, igångsättande

av självständig verksamhet m. m.

Antalet personer, som under åren 1946—1948 avslutat yrkesutbildning,

vartill pensionsstyrelsen lämnat bidrag, var år 1946 341, år 1947 378 och

år 1948 415. Antalet utbildningsyrken var under år 1947 nära 80 och under

år 1948 mer än 100.

Beträffande pensionsnämndernas delaktighet i arbetsvården må nämnas,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

7

att i Kungl. Maj :ts instruktion för pensionsnämnderna den 19 september

1917 (nr 669) föreskrives bl. a., att pensionsnämnd bör verka för att åtgärder

vidtagas i syfte att förebygga och häva invaliditet hos befolkningen

inom pensionsdistriktet. Nämnderna skola tillika verka för att i händelse

av behov tillfällen till lämpligt arbete beredas personer, vilkas arbetsförmåga

på grund av sjukdom, vanförhet eller annat lyte blivit nedsatt.

Rörande verksamhetens organisation och omfattning i övrigt hänvisas

till kommitténs betänkande II (s. 42—49).

Genom pensionsstyrelsen utbetalas till hörselfrämjandet bidrag till anskaffande

och drift av hörapparater. För budgetåret 1949/50 finnes under

elfte huvudtiteln ett anslag till detta ändamål på 60 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen. Efter samråd med kommittén beslöt arbetsmarknadskommissionen

i juni 1944 att i samtliga län, Gotlands län dock

tills vidare undantaget, vid den offentliga arbetsförmedlingen inrätta befattningar

för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra. I maj 1945 bildades

inom kommissionens arbetsförmedlingsbyrå en sektion för handläggning

av frågor rörande partiellt arbetsföra. Den sålunda uppbyggda arbetsberedningsorganisationen

sysslade till en början huvudsakligen med frågor

rörande under militärtjänst skadade personer. Verksamheten för andra än

i militärtjänst skadade har emellertid successivt utbyggts. I samband med

förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen (prop. 1947:239) utbyggdes

arbetsförmedlingens verksamhet för partiellt arbetsföra. Antalet

tjänster å arbetsförmedlingsexpeditionerna för partiellt arbetsföra uppgår

f. n. till 65. Antalet hjälpsökande partiellt arbetsföra var år 1947 12 628,

år 1948 13 475 och år 1949 15 719. Antalet förmedlade platser för partiellt

arbetsföra var motsvarande år 9 736, 8 925 och 9 128. Av dessa vore resp. 858,

619 och 579 av tillfällig karaktär, d. v. s. med en varaktighet understigande

en vecka. Andra hjälpåtgärder (såsom yrkesutbildning m. m.) vidtogos år

1947 i 1 464 fall, 1948 i 2 082 fall och 1949 i 2 459 fall.

Enligt bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj :t (försvarsdepartementet)

den 25 maj 1945 och den 29 juni 1946 åligger det arbetsmarknadsstyrelsen

att i sin egenskap av arbetsvårdsorgan för under militärtjänst skadade personer
dels

handha arbctsanskaffningen för invaliderna, såväl dem, som erhållit

särskild utbildning, som dem, som utan sådana särskilda åtgärder böra

kunna beredas anställning med tillfredsställande försörjningsmöjligheter,

antingen inom det tidigare yrket eller inom annat yrkesområde,

dels träffa överenskommelse rörande utbildningskurser för beredskapsinvalider

med de myndigheter och institutioner, som befinnas kunna anordna

sådana kurser, i främsta rummet överstyrelsen för yrkesutbildning,

samt att besluta om bidrag, som skola utgå ur det särskilt för ändamålet anvisade

anslaget,

dels efter prövning från medicinsk och yrkesteknisk synpunkt uttaga elever

till sådana anordnade kurser samt att vidtaga erforderliga åtgärder för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

beredande av grundligare utbildning i de fall, där sådan anses böra ifrågakomma.

Vidare skall styrelsen vidtaga de övriga åtgärder, som kunna befinnas erforderliga

och lämpliga för att förhjälpa beredskapsinvaliderna till utkomstmöjligheter

så snart sig göra låter, t. ex. att åt dem som undergått utbildning

lämna bistånd i olika former, som kunna vara påkallade för att utbildningen

skall leda till åsyftat resultat.

Antalet gjorda utredningar i arbetsvårdsärenden avseende i militärtjänst

skadade uppgick intill den 1 juli 1949 till 7 411. Utbildning har beviljats i

1 477 fall, varav 1 325 avsett omskolning till annat yrke och 152 fortbildning

inom tidigare yrke. För innevarande budgetår är under fjärde huvudtiteln

uppfört ett förslagsanslag till omskolning av i militärtjänst skadade

på 350 000 kronor.

Den 16 maj 1947 bemyndigades arbetsmarknadskommissionen att i samband

med anordnande av provanställningar utom hemorten åt partiellt arbetsföra

under anställningstiden bereda dem arbetsvärd (se prop. 1949:

116). Intill januari 1950 hade 187 personer erhållit denna form av bidrag.

Främst ha bidrag lämnats till fria resor och starthjälp under första anställningsmånaden.

Den 30 juni 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen vidare bemyndigats anordna

försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning eller

arbetsträning åt andra partiellt arbetsföra än i militärtjänst skadade. Sedan

denna verksamhets början den 11 november 1948 till den 19 december 1949

ha beslut om utbildning fattats i 362 fall, därav 360 i form av omskolning

och 2 i form av fortbildning.

Hittills har arbetsmarknadsstyrelsen under innevarande budgetår till sitt

förfogande erhållit 25 000 kronor till provanställningar och 300 000 kronor

till försöksverksamhet avseende yrkesutbildning, omskolning eller arbetsträning.

Kostnaderna för utbildningsbidrag m. m. bestridas från femte huvudtitelns

reservationsanslag till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Kostnaderna för yrkesutbildningskursernas anordnande bestridas genom

överstyrelsen för yrkesutbildning från det under åttonde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m.

Skolöverstyrelsen. Under skolöverstyrelsen sortera yrkesutbildningsanstalterna

för blinda och dövstumma. Från åttonde huvudtiteln utgå, förutom

till nämnda utbildningsanstalter, anslag till avlöningar och omkostnader

åt fem dövstumpräster och fem dövstumkonsulenter, bidrag till föreläsningsverksamhet

in. m. för dövstumma, stipendier åt vissa fortsättningsskolpliktiga

elever, som befriats från att genomgå statlig fortsättningsskola

för dövstumma, bidrag till tidning för dövstumma samt bidrag till

hörselfrämjandet för kursverksamhet. Vidare utgår utackorderingsbidrag till

elever vid hantverksskolan för blinda män i Kristinehamn (budgetåret 1949/

50 30 000 kronor), utrustningsbidrag till avgående elever (10 000 kronor)

samt bidrag till skrivmaskiner åt avgående blindskoleelever (12 700 kronor).

Redogörelse för skolornas verksamhet lämnas i kommitténs betänkande II

(s. 13—26).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 9

Anslag'' till arbetsvärd, anvisade av 1949 års landsting.

Landsting

Arbetsträning

och skyddad

verksamhet

Utbildnings- bidrag och

näringshjälp

Summa

Under tidigare

år anslagna

men ej i an- språk tagna

medel

Stockholms läns ............

__

20 000

20 000

_

Uppsala > ............

74 000

40 000

114 000

—

Södermanlands > ............

—

—

—

10 000

Östergötlands > ............

18 000

20 000

38 000

—

Jönköpings > ............

21000

5 000

26 000

—

Kronobergs > ............

2 000

7 000

9 000

—

Kalmar läns norra............

—

5 000

5 000

—

Kalmar läns södra............

—

3 000

3 000

—

Gotlands läns............

—

5 000

5 000

—

Blekinge > ............

—

10 000

10 000

—

Kristianstads > ............

—

15 000

15 000

—

Malmöhus » ............

—

50 000

50000

—

Hallands > ............

—

10 000

10 000

2 000

Göteborgs och Bohus läns ----

—

5 000

5 000

8 000

Älvsborgs läns ..........

—

8 000

8 000

—

Skaraborgs » ..........

—

10 000

10 000

—

Värmlands > ..........

30 000

15000

45000

—

Örebro > ..........

23 450

15 000

38 450

—

Västmanlands » ..........

85 000

—

85 000

—

Kopparbergs > ..........

12 000

35 000

47 000

—

Gävleborgs > ..........

—

1 -

—

3 500

Västernorrlands > ..........

15 000

10 000

25000

14 000

Jämtlands > ..........

—

—

—

24 500

Västerbottens > ..........

—

10 000

10 000

51000

Norrbottens » ..........

—

—

—

106 000

Summa kronor

2S0 450

29S000

578450

219 000

Medicinalstyrelsen. Under medicinalstyrelsen höra vanföreanstalternas yrkesskolor.

Bidrag utgå bl. a. till yrkesskolornas drift, till bostad och kost åt

eleverna (budgetåret 1949/50 680 000 kronor) samt till kuratorsverksamhet

vid vanföreanstalterna (36 000 kronor). Beträffande verksamheten i övrigt

hänvisas till kommitténs betänkande II (s. 26—34).

Andra myndigheter och organisationer. Under elfte huvudtiteln finnes ett

anslag till bidrag åt hörselfrämjandet för befordran av dövas och lomhördas

intressen särskilt i syfte att hjälpa dem att så långt möjligt bliva oberoende

av sin nedsatta hörsel (budgetåret 1949/50 40 000 kronor). Under femte 1

1 Ett belopp å 25 000 kronor anslaget till såväl arbetsträning som omskolningsverksamhet

näringshjälp tn. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

huvudtiteln äro för innevarande budgetår upptagna anslag till driften av

centraldepån för blindas arbeten (å 187 000 kronor) samt bidrag till de

blindas förening (å 65 000 kronor). Sistnämnda anslag skall i första hand

användas för understödsverksamheten till förmån för behövande arbetsföra

blinda samt för utgivande av de blindas veckoblad.

Vissa landsting ha anslagit medel för partiellt arbetsföras omskolning, yrkesutbildning

m. in. För år 1949 ha sålunda av landstingsmedel anslagits ca

370 000 kronor till dylik verksamhet och för år 1950 ca 580 000 kronor.

Även kommunerna kunna lämna bidrag till yrkesutbildning och näringshjälp

åt partiellt arbetsföra enligt gällande fattigvårdslag samt lagen om

kommunala pensionstillskott.

Arbetsvårdande verksamhet, närmast i form av yrkesutbildning och skyddad

sysselsättning, bedrives jämväl vid fångvårdsanstalterna, alkoholistanslalterna

och sinnesslöanstalterna.

II. Arbetsprövning och arbetsträning.

Kommitténs förslag m. m.

Kommittén har erinrat, att under senare år ha i ett flertal länder vidtagits

åtgärder för arbetsprövning och arbetsträning av partiellt aibetsföra.

1 Danmark finnes bl. a. en särskild institution, Arbejdsskolen utanför Köpenhamn,

dit Invalideforsikringsretten remitterar personer för arbetsprövning.

I England ha under och efter kriget särskilda institut upprättats för

»Industrial Rehabilitation», vilket begrepp innefattar arbetsprövning och

arbetsträning, kombinerad med fysisk träning i allmänhet. Det äldsta och

mest kända av dessa torde vara Egham Industrial Rehabilitation Centre i

Surrey. Kommittén har i sitt betänkande V (s. 286) lämnat en kortare redogörelse

för verksamheten vid Egham.

I Sverige har under de allra senaste åren viss arbetsprövning och arbetsträning

bedrivits vid en del s. k. arbetsinstitut, som upprättats på olika platser

i landet. Redogörelse för dessas verksamhet lämnas i bilaga nr 4 till

kommitténs sistnämnda betänkande.

Kommittén framhåller (bet. II, s. 256), att de hittills inom vårt land

vidtagna åtgärderna för arbetsprövning och arbetsträning vuxit fram ur

det mycket påtagliga behovet av dylik verksamhet, som framträtt vid arbetsanskaffning

åt partiellt arbetsföra. Det har ofta visat sig nödvändigt

att, såsom ett komplement till yrkesvägledningen, praktiskt pröva de handikappades

anlag och arbetsförmåga, innan man genomför en yrkesutbildning

eller ordnar en arbetsanställning. Arbetsprövningen kan enligt kommittén

sägas utgöra ett led i själva yrkesvägledningen (anlagsdiagnostiseringen).

Arbetsträningen däremot syftar till att giva de handikappade

systematisk träning och anpassning till de krav, som utbildning eller

arbete kan uppställa, d. v. s. att vänja klienterna vid olika typer av maskiner,

vid normal arbetstakt, att passa arbetstider och att uppfylla andra med

arbete i öppna marknaden förenade villkor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 167.

Kommittén förklarade emellertid i nämnda betänkande, att den icke var

beredd att lämna slutgiltigt förslag om organisationen av denna verksamhet,

förrän en viss försöksverksamhet hade kommit till stånd. I en separat

framställning till chefen för socialdepartementet den 11 november 1946, vilken

även redovisats i nämnda betänkande, anhöll därför kommittén, att arbetsmarknadskommissionen

måtte få i uppdrag att dels försöksvis organisera

en första prövnings- och träningsinstitution i statlig regi, dels erhålla

möjligheter att lämna statsbidrag till liknande institutioner, startade och

organiserade i enskild eller kommunal regi. Beträffande den statliga försöksinstitutionen

framhöll kommittén, att det vore lämpligt att förlägga

verksamheten till ort, där tillgång, finnes till psykologisk och psykoteknisk

sakkunskap samt medicinsk expertis. Vidare borde orten, dit försöksverksamheten

förlädes, ha ett differentierat näringsliv och nära till någon arbetsförmedlings

huvudkontor.

Rörande de nuvarande s. k. arbetsinstitutens verksamhet framhåller kommittén

i sitt betänkande V i samband med förslagen om skyddad sysselsättning,

att en klar gräns mellan arbetsträning och skyddad verksamhet icke

upprätthålles. Klientelet består till viss del av personer, vilka i enlighet med

det ursprungliga syftet med institutionerna efter arbetsprövning och arbetsträning

kunna »slussas ut» på öppna marknaden, och till viss del av personer,

vilkas handikap är av den art eller svårighetsgrad, att de icke kunna

väntas bli utplacerade i det normala arbetslivet utan komma att bli hänvisade

till sysselsättning under skyddade förhållanden under längre tid. Den

verksamhet, som f. n. bedrives, måste till stor del betecknas såsom skyddad

verksamhet.

I yttrandena över kommitténs betänkande II har den föreslagna försöksverksamheten

rörande arbetsprövning och arbetsträning allmänt tillstyrkts.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag beträffande arbetsprövnings- och arbets
träningsinstitut

samt yttranden däröver.

Genom remiss den 8 januari 1947 anbefalldes arbetsmarknadskommissionen

att avgiva utlåtande över kommitténs förenämnda framställning den 11

november 1946. I anledning härav verkställde arbetsmarknadsstyrelsen överarbetning

av kommitténs förslag. Utredningen, som avlämnades av arbetsmarknadsstyrelsen

den 10 november 1948, upptog till mera ingående behandling

endast den del av kommitténs framställning, som avsåg stöd till arbetsprövnings-

och arbetsträningsinstitutioner organiserade i kommunal eller

enskild regi. Styrelsen förklarade sig däremot icke kunna taga ställning till

frågan om den statliga försöksverksamhetens närmare utformning.

Enligt arbets m a rknadsst vrelsens förslag skall huvudmannaskapet

för arbetsprövnings- och arbetsträningsinstituten kunna utövas

av såväl landsting och kommuner som enskilda föreningar. För varje

institut skall finnas en styrelse, sammansatt av sakkunniga på områden,

som beröras av verksamheten. Klienterna skola avlönas med en mindre

grundtimpenning, förslagsvis den som utgår till elever vid arbetslöshetskur
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

ser. I övrigt bör ackord tillämpas motsvarande dem, som förekomma i öppna

marknaden för motsvarande arbetsprestation under liknande förhållanden.

Huvudmannen skall enligt förslaget svara för kostnaderna i samband

med upprättandet av institutet, inredning och maskinell utrustning, lokalkostnader

samt egentliga driftkostnader, d. v. s. arbetslöner samt direkt

med produktionen förenade kostnader. Statsbidrag föreslås utgå med 75 %

av kostnaderna för avlöning åt föreståndare, arbetsledare och övrig oinkostnadspersonal,

med hela kostnaden för avlöning åt konsulterande läkare,

dock maximerad till 2 400 kronor per år för ett institut med 15—30

klienter, samt med 7 % av inventariernas och maskinernas inköpsvärde

och av kostnaderna för slitage och förnyelse.

Tillsynen över instituten bör utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Innan ett institut kan bli berättigat till statsbidrag, skola enligt förslaget

följande generella villkor vara uppfyllda.

Behovet av institutet skall efter utredning vitsordas av länsarbetsnämnden.

Verksamhetens huvudsakliga syftemål skall vara att bereda partiellt arbetsföra

arbetsprövning och arbetsträning. Institutet skall kontinuerligt kunna

sysselsätta och bereda plats för minst 15 klienter. Institutet och klienterna

skola stå under fortlöpande tillsyn av särskilt anställd läkare, som skall

tillsättas av huvudmannen. Tillsynsmyndigheten skall pröva föreståndares

och arbetsledares samt administrativ personals lämplighet för resp. arbetsuppgifter.

Platserna vid institutet skola stå till länsarbetsnämndens förfogande.

Antalet personer, som äro i behov av arbetsprövning och arbetsträning,

uppskattas för hela riket till ca 3 000 (se vidare bet. V s. 270).

Statsbidragen för den då igång varande verksamheten beräknades enligt

de av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna normerna uppgå till ca 300 000

kronor under år 1948.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag, som utsändes för yttrande tillsammans

med vissa förslag från kommittén för partiellt arbetsföra rörande

skyddad sysselsättning och hemarbete m. m., har remitterats till medicinalstyrelsen,

pensionsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, krigsmaterielverket,

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, Örebro läns

landsting, Stockholms stads fattigvårdsnämnd, Göteborgs stads arbetslöshetsnämnd,

fattigvårdsstyrelsen i Norrköping, vanföreanstalterna i Stockholm,

Hälsingborg och Härnösand, svenska vanförevårdens centralkommitté,

de blindas förening, svenska nationalföreningen mot tuberkulos, landsorganisationen,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt svenska

hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Behovet av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut vitsordas allmänt i

yttrandena. I fertalet fall tillstyrkes arbetsmarknadsstyrelsens förslag eller

lämnas utan erinringar.

Statskontoret har emellertid anfört, att då kommittén numera slutfört sitt

uppdrag syntes hela problemkomplexet rörande de partiellt arbetsföra och

icke endast frågan om arbetsprövning och arbetsträning böra upptagas till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

13

övervägande i ett sammanhang. I avvaktan härpå ansåg sig statskontoret icke

kunna tillstyrka en utbyggnad av verksamheten.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har icke något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens

förslag men framhåller vikten av att instituten verkligen

få karaktär av genomgångsanstalter samt att vederbörande snarast möjligt

höra utplaceras i lämplig anställning eller beredas yrkesutbildning, överstyrelsen

framhåller vidare, att i vissa fall partiellt arbetsföra kunna beredas

arbetsträning vid de särskilda kurser för yrkesutbildning av partiellt arbetsföra,

som bedrivas under styrelsens ledning. Stockholms stads fattigvårdsnämnd

framhåller, att det i nuvarande läge med brist på lärarkrafter och

maskiner förefaller ha varit samhällsekonomiskt motiverat att inrikta åtgärderna

även i den här ifrågasatta verksamheten på att utnyttja de befintliga

yrkesskolorna och verkstadsskolorna.

Svenska vanförevårdens centralkommitté (SVCK) påpekar, att det föreligger

en anmärkningsvärd brist på klara distinktioner i diskussionen kring

de förslag, som aktualiserats av arbetsmarknadsstyrelsen. Det framhålles,

att de institutioner, som presenteras i arbetsmarknadsstyrelsens utredning,

till stor del ej lia arbetsprövnings- och arbetsträningsuppgifter utan fungera

som skyddade verkstäder. Endast rent undantagsvis torde vid de nämnda institutionerna

finnas förutsättningar för arbetsprövning och arbetsträning.

Denna oklarhet skingras ej heller av här föreliggande utredningar, varför bedömandet

av framlagda förslag till statsbidrag försvåras. SVCK anser, att

arbetsmarknadstyrelsens siffror rörande behovet av arbetsprövning och arbetsträning

icke äro fullt tillförlitliga. Enligt SVCK:s mening bör man kalkylera

med en siffra, som ej överstiger en tredjedel av arbetsmarknadsstyrelsens

totalsiffra. Med utgångspunkt härifrån och under framhållande av

att arbetsprövning och arbetsträning fordra högt kvalificerad metodik av

psykologisk, medicinsk och teknisk karaktär samt att en viss differentiering

av klientelet bör förekomma, uttalar kommittén, att de föreslagna instituten

böra förläggas till platser, som utan stor tidsförlust kunna nås av företrädare

för nämnda specialiteter. Närhet till universitetsstad är önskvärd. SVCK

beräknar antalet erforderliga institut till sju.

Svenska landstingsförbundets styrelse understryker, att ett visst behov av

institutioner för arbetsprövning och arbetsträning föreligger. Fortfarande

måste dock denna verksamhet betraktas som en försöksverksamhet, som

först efter ytterligare erfarenhet kan erhålla en mera definitiv inriktning. Ett

betydande mått av frihet bör därför lämnas dem, som anordna dylik verksamhet.

De föreslagna riktlinjerna förefalla styrelsen lämpliga, men de böra

icke vara tvingande. Vad angår de föreslagna statsbidragen finner styrelsen

med hänsyn till de begränsade erfarenheterna vanskligt att göra något bestämt

uttalande. Som ett provisorium kunna de dock godtagas i avvaktan på

möjligheter till en säkrare överblick av verksamheten. Svenska stadsförbundets

styrelse finner det befogat, att åtgärder vidtagas för att underlätta de

partiellt arbetsföras inpassning i arbetslivet. Styrelsen anser emellertid det

föreliggande förslaget i organisatoriskt avseende otillfredsställande. Styrel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

sen reagerar sålunda i likhet med Stockholms stads fattigvårdsnämnd bestämt

mot att länsarbetsnämnden göres till ett överordnat organ för arbetsträningsinstituten.

Om länsarbetsnämnden inkopplas, leder detta enligt styrelsen

mening till en omotiverad byråkratisering av verksamheten. Styrelsen

hemställer även, att statsbidragen höjas avsevärt, förslagsvis genom att de få

omfatta även anläggnings- och anskaffningskostnader.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation konstaterar, att behov

av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut föreligger men framhåller betydelsen

av att redan befintliga utbildningsmöjligheter och anordningar för

arbetsprövning och arbetsträning i första hand bli utnyttjade, innan nya

statsunderstödda institutioner grundas.

Svenska läkaresällskapet har i sitt yttrande delvis åberopat ett till yttrandet

fogat utlåtande av med. lic. Bengt Åkerblad, assistent vid gymnastiska

centralinstitutet. I sistnämnda utlåtande dels redogöres för den försöksverksamhet

för arbetsterapi, arbetsprövning och arbetsträning, som sedan år

1947 bedrivits vid Karolinska sjukhuset, dels framläggas vissa synpunkter

på arbetsprövningens och arbetsträningens syfte. I sistnämnda del anföres

bl. a., att a r b e t s p r ö v n i n g e n dels skall bestå av arbetsanalys ur fysisk

synpunkt, dels av praktisk arbetsprövning i syfte att konstatera, om

omskolning till tempoarbete eller till annat yrke, som kräver mera långvarig

utbildning, är nödvändig, dels ock av arbetsanalys ur psykisk synpunkt i

syfte att utröna verkan av sådana faktorer som buller, arbetstempo, krav på

omväxling och koncentration.

Syftet med arbetsanalysen ur fysisk synpunkt skall bl. a. vara att konstatera
1.

arbetsintensiteten (betydelsefullt för hjärt- och lungpatienter),

2. kroppsställningen vid arbete (betydelsefullt för ortostatiker och patienter

med högt blodtryck),

3. totala aktivitetskravet (nödvändigt för arbetsplacering av alla partiellt

arbetsföra) samt

4. rörelserna vid arbetet (betydelsefullt för ledgångsreumatiker, personer

med ingipsade leder och överansträngda muskler etc.).

Arbets träningen skall syfta till att giva både lokal och allmän

funktionsförbättring samt hjälpa patienterna fortare ur konvalescensens

stiltje till arbetsförhet. Träningen måste kontrolleras kontinuerligt för att

det skall vara möjligt att konstatera, att överansträngning icke uppkommer.

Genom samarbete med fysiologer och klinici skulle, framhålles i yttrandet,

de bästa förutsättningarna kunna komma till stånd för patofysiologisk

forskning och resultera i framskapandet av metoder för rationell arbetsterapi,

arbetsprövning och arbetsträning av fysiskt handikappade. Motsvarande

samarbete skulle komma till stånd mellan psykoteknici och psykiater

m. fl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

15

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag angående upprättande av arbetskliniker.

Med anledning bl. a. av de inkomna yttrandena över arbetsmarknadsstyrelsens

utredning och förslag angående arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut

har styrelsen under hand fått i uppdrag att inkomma med förslag

till organisation av två institutioner, avsedda för kvalificerad arbetsprövning

och arbetsträning.

I skrivelser den 3 resp. 15 februari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen

därefter inkommit med förslag till organiserande av dels en institution i

kommunal regi i Göteborg, dels en institution i statlig regi i anslutning till

karolinska sjukhuset i Stockholm. De föreslagna institutionerna böra enligt

styrelsens förslag benämnas arbetskliniker.

Klinikernas uppgifter. Vid arbetsklinikerna skola enligt förslaget svårt

arbetshindrade och ur sysselsättningssynpunkt svårbedömbara personer

under kontinuerlig observation av medicinsk, psykoteknisk och teknisk

sakkunskap prövas i olika arbetsuppgifter, så att en så fullständig »arbetsdiagnos»

som möjligt skall kunna ställas. Arbetsmarknadsstyrelsen

anför härom följande.

I fråga om svårbedömbara klienter kan en lämplig arbetsplacering enligt

styrelsens mening blott ske genom att man, utöver den hittills tilllämpade

yrkesvägledningen, genom en medicinsk och psykologisk yrkesvägledning

kartlägger vederbörandes fysiska och psykiska arbetskapacitet,

den känslomässiga stabiliteten, graden av uttröttbarhet m. m., allt faktorer,

vilka kanske i ännu högre grad än de manuella praktiska anlagen äro

utslagsgivande för en riktig arbetsplacering.

Man bör sålunda genom lämplig arbetsprövning få garantier för att hälsotillståndet

är sådant, att

1) vederbörande effektivt klarar de anspråk, den tilltänkta sysselsättningen

ställer,

2) han ej riskerar olycksfall eller sjukdom under arbetets utövande,

3) han ej innebär risk eller störningsmoment för sina medanställda,

4) arbetet ej accentuerar eller försämrar redan bestående defekter.

En förutsättning för att den medicinska och psykotekniska sakkunskapens

arbete och intentioner skola kunna giva resultat är därjämte, att tillräckliga

resurser i fråga om arbetssituationer samt arbets- och sysselsättningsmöjligheter

stå till buds. Detta förhållande ställer synnerligen stora

krav på de vid arbetskliniken anställda yrkeslärarnas pedagogiska skicklighet,

omdömes- och instruktionsförtnåga samt uppslagsrikedom.

Klinikerna böra vidare förfoga över lämpliga arbetsuppgifter i tillräcklig

utsträckning från skilda yrkesområden samt böra dessutom ha ett sådant

urval av maskiner, verktyg etc., att konkreta arbetssituationer kunna

konstrueras.

Utöver de resurser, som allmänt skisserats i fråga om klienternas individuella

behandling, bör enligt styrelsens mening arbetskliniken i Stockholm

beredas möjligheter till arbetsfysiologisk och arbetspsykologisk forskning.

Styrelsen anför härom följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Det är nämligen angeläget att få fram metoder och anvisningar i fråga

om partiellt arbetsföras utnyttjande i arbetslivet. Dylika metoder och anvisningar

kunna bli vägledande för arbetsträningsverksamheten överhuvud.

Fox-skningsresultaten torde emellertid även bli av värde för åstadkommande

av en mera rationell inplacering av den s. k. fullarbetskraften i produktionslivet.

Utöver den sakkunskap, som är direkt knuten till verksamheten,

måste därför kliniken i mycket stor utsträckning kunna få utnyttja medicinsk,

fysiologisk, psykoteknisk och teknisk fackkunskap.

För att kunna få vissa typarbeten analyserade ur fysisk och psykisk ansträngningssynpunkt,

måste därför ett intimt samarbete etableras dels

med gymnastiska centralinstitutets fysiologiska institution, dels med fysiologiska

laboratoriet vid karolinska sjukhuset, dels med psykotekniska

institutionen vid Stockholms högskola, dels ock med tekniska högskolan.

Styrelsen förutsätter också, att den industriella arbetsterapiverksamhet,

vilken f. n. bedrives vid karolinska sjukhuset, skall kunna utnyttjas för

vissa patienter, som visa sig behöva arbete under en sjukdoms- eller konvalescenstid.

Målsättningen för klinikens forskning bör vara att skapa ett underlag

för arbetsvärdens olika åtgärder. Ett dylikt underlag saknas ännu i stor

utsträckning. •— I planen ingår sålunda dels att med fysiologisk och psykoteknisk

metodik undersöka den fysiska och psykiska belastningen i ett

antal typiska arbetsformer (arbetsanalys), dels att på ett representativt

material av sjuka, konvalescenter och personer med mera långvariga medicinska

handikap med likartad metodik undersöka den fysiska och psykiska

toleransen (toleransanalys). Resultaten av arbets- och toleransanalysen

skola därefter korreleras mot varandra, så att man för olika grader av

funktionsinskränkning hos de handikappade kan anvisa ett ur ansträngningssynpunkt

lämpligt arbete.

I samarbete med karolinska sjukhusets gymnastikavdelning avser man

dessutom att utexperimentera en arbetsgymnastik, som ger patienterna

möjlighet att genom rörelseanalyserade tempoarbeten fortare än förut uppnå

arbetsförhet.

Organisationen av kliniken vid karolinska sjukhuset. Sedan styrelsen inhämtat,

att lämpliga lokaler för en sådan verksamhet icke stå till förfogande

i karolinska sjukhusets byggnader, har styrelsen anhållit hos direktionen

för sjukhuset, att denna måtte upplåta mark för två baracker. Direktionen

har förklarat sig hysa stort intresse för att en verksamhet av

ifrågavarande art kommer till stånd, varför den för ändamålet vill upplåta

tomtmark. Med hänsyn till sjukhusets fortsatta utbyggnad kan direktionen

icke binda sig för en längre period än 3—5 år.

Av barackerna är den ena avsedd som undersöknings- och dagrum för

klienterna, medan den andra är avsedd att inrymma arbetslokaler. Antalet

platser har beräknats till 20. Den genomsnittliga vistelsetiden vid kliniken

uppskattas till en månad, varigenom ca 240 klienter skulle kunna årligen

mottagas.

Engångskostnaderna för uppförande och inredning av barackerna, vilka

redan stå till styrelsens disposition, samt för inköp av utrustning av olika

slag uppskattas till 113 700 kronor, vilket belopp fördelas på följande poster.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1. Kostnader för barackernas nedinontering, transport, uppfö
-

rande, inredning, sprängning av ledningskulvert, el-, vatten-,

sanitär- och värmeinstallation samt gjutning av grund .... ca 64 000

2. Kostnader för maskiner, verktyg samt arbetsutrustning .... > 26 300

3. Kostnader för läkarutrustning samt undersökningsapparater » 10 000

4. Kostnader för möbler, armatur in. m..................... s> 13 400

Summa kronor 113 700

Beträffande den erforderliga personalen anför styrelsen följande.

Läkaren vid kliniken borde helst ha kirurgisk och fysiologisk utbildning

samt borde avlönas med arvode som förste underläkare vid karolinska sjukhuset,

d. v. s. med 16 128 kronor för år. Därutöver erfordras en deltidsanställd

psykotekniskt orienterad psykiater, vilken borde åtnjuta ersättning enligt

samma grunder som biträdande läkare vid karolinska sjukhuset. Sådan läkare

erhåller för 4,5 timmars tjänstgöring per dag 11 760 kronor i årsarvode.

Då psykiaterns tjänstgöring beräknas komma att utgöra 3,5 timmar per dag,

borde årsarvodet upptagas till 9 146 kronor per år.

Arvodena för konsultation av den till de i det föregående omnämnda institutionerna

knutna expertisen av skilda slag beräknar styrelsen till 25 000

kronor, i vilket belopp inkluderas ev. uppkommande utgifter för arvode till

på deltid anställd gymnastikdirektör med fysiologisk utbildning.

Vidare erfordras tvä heltidsanställda yrkeslärare, på vilka måste ställas

stora krav i fråga om teknisk och yrkespedagogisk sakkunskap. Med hänsyn

härtill och till verksamhetens synnerligen krävande och speciella natur anser

styrelsen, att lärarna lägst kunna avlönas med arvode svarande mot 19 lönegraden,

vilket motsvarar tillhopa 17 424 kronor om året.

Slutligen erfordras ett skrivbiträde i reglerad befordringsgång, för vilket

bör beräknas en lön av 5 292 kronor för år.

I enlighet härmed uppskattar styrelsen de årliga kostnaderna för löner till

73 350 kronor. Härutöver bör beräknas dagarvoden enligt kommittékungörelsen

till styrelsens ledamöter och sekreterare.

Övriga årliga driftkostnader beräknar styrelsen till 14 800 kronor i enlig
-

het med denna uppställning.

1. Hyreskostnad.............................................. 2 400

2. Kraftström, belysning, gas och värme.......................... 3 000

3. Städning och tvätt.......................................... 4 200

4. Reparationer, underhåll in. in................................. 2 400

5. Telefon, kontorsmateriel, transporter och vissa resekostnader

samt oförutsedda utgifter .................................. 2 800

Summa kronor 14 800

De totala årliga driftkostnaderna uppskattar styrelsen alltså till (73 350 -f14

800) 88 150 kronor.

2 Bihang Ull riksdagens protokoll I0ö0. 1 samt. AV 167.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Arbetsmarknadsstyrelsen har slutligen övervägt, hur verksamheten borde

administreras. Styrelsen har därvid funnit påkallat — med hänsyn till verksamhetens

speciella natur — att en särskild styrelse utses för arbetskliniken.

Denna borde lämpligen bestå av sju ledamöter, utsedda av Kungl. Maj :t för

en tid av högst tre år. Ledamöterna borde företräda — förutom arbetsmarknadsstyrelsen

— direktionen för karolinska sjukhuset, karolinska medikokirurgiska

institutet, tekniska högskolan i Stockholm, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige samt de partiellt arbetsföras samarbetskommitté.

Styrelsens sekreterare borde äga förtrogenhet med arbetsvårdsfrågor.

Vidkommande styrelsens befogenheter och dess ställning gentemot Kungl.

Maj:t och arbetsmarknadsstyrelsen föreslår styrelsen följande.

Klinikstyrelsen borde intaga en självständig ställning, varför den borde

sortera direkt under Kungl. Maj :t.

Klinikens styrelse borde ha att anställa läkare och övriga tjänstemän, att

fastställa arvoden till dessa inom ramen för av Kungl. Maj :t högstbestämda

belopp, att fatta beslut om anlitande av expertis och ersättning till denna

samt att avgöra övriga med verksamheten sammanhängande frågor, över

besluten borde besvär kunna anföras hos Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till verksamhetens förhållandevis obetydliga omfattning och

dess nära sammanhang med arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter på arbetsvärdens

område borde kliniken icke ha någon egen medelsförvaltning utan

alla arbetsuppgifter av kameral natur, såsom utbetalning av löner och, efter

attest, gäldande av räkningar, ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen, som

sålunda gentemot budgeten borde ha att redovisa för verksamheten anvisade

anslagsbelopp.

Arbetsmarknadsstyrelsen avser att medverka vid upphandling av arbetsutrustning

etc. ävensom att i övrigt lämna kliniken visst biträde.

Organisationen av kliniken i Göteborg. I skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen

den 1 december 1949 har arbetslöshetsnämnden i Göteborg inkommit

med förslag och kostnadsberäkningar rörande en effektivisering av arbetsberedningsverksamheten

för partiellt arbetsföra samt anhållit om statsmakternas

ekonomiska stöd därtill. Arbetsmarknadsstyrelsen har därefter tagit

upp förhandlingar med nämnden jämte en del andra institutioner i Göteborg

om att få till stånd kvalificerad arbetsprövning och att för detta ändamål

upprätta en arbetsklinik.

Enligt den preliminära överenskommelse som träffats skall en arbetsklinik

med 15 platser förläggas till Sociala huset i Göteborg. Överenskommelse kar

träffats med Göteborgs högskola om att högskolan skall ställa psykologisk

och psykoteknisk exportis till förfogande.

Av det beräknade antalet platser skulle 5 stå till styrelsens förfogande

för klienter från annan ort än Göteborg.

Den beräknade klientomsättningen per år uppskattas till 120.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 19

Följande kostnader ha beräknats.

Utrustningskostnadcr:................................. 21 000 21 000

Lönekostnader:

Del av central administration ........................ 3 600

Deltidsanställd läkare (3—4 timmars tjänstgöringstid per

dag å arbetskliniken samt allmän tillsyn av klientelet

å de olika verkstäderna) .......................... 12 0001

Deltidsanställd psykotekniker ........................ 5 000

Konsultationsarvoden................................. 2 000

Föreståndare, halvtidsanställd........................ 5 502

Yrkeslärare .......................................... 7 680 35 782

Övriga kostnader:

Hyreskostnad (300 in" å 17: — inkl. värme) ............ 5 100

Kraftström, belysning och gas........................ 1 355

Städning och tvätt etc................................. 2016

Brand-, vattenskade- och inbrottsförsäkr............... 38

Olycksfallsförsäkringsavgifter ........................ 300

Telefoner, 2 st....................................... 380

Böcker och trycksaker etc............................. 350

Reparation och underhåll, förbrukningsmaterial samt

verk tygskostnader................................. 1 200 10 739

Summa kronor 67 521

Statsbidrag skulle enligt styrelsens förslag utgå med 75 % av kostnaderna

på vissa poster. Bidraget skulle uppgå till följande belopp.

Kostnader för central administration.......................... 2 700 kronor

* ;> deltidsanställd läkare .......................... 9 000 »

» » >) psykotekniker.................... 3 750 »

» »> konsultationsarvoden............................ 1 500 >>

» » föreståndare- och yrkeslärarlöner ................ 9 886 »

Summa 26 836 kronor

Statsbidrag beräknas sålunda icke komma att utgå till utrustningskostnader

och övriga kostnader, såsom för hyror, inventarier, maskiner etc.

I övrigt föreslås att verksamheten i stort sett organiseras efter samma principer,

som skisserats för arbetskliniken vid karolinska sjukhuset i Stockholm.

Departementschefen.

Arbetsprövning och arbetsträning av partiellt arbetsföra i de former, som

sedan några år tillbaka tillämpats i England vid de s. k. »Industrial Rehabilitation

Centres», ha hittills icke varit organiserade i Sverige. De s. k.

1 Lönen ung. motsvarande poliklinikläkares eller 2: e underläkares vid statligt sjukhus.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut, som f. n. finnas i vårt land, lia

överlag tämligen små resurser.

Ofördelaktigast är ställningen när det gäller möjligheten till arbetsprövning.

I yrkesvägledningsarbetet saknas sålunda i stort sett möjligheter att

genom praktisk prövning utröna, vilket yrke som kan anses vara det lämpligaste

med hänsyn till en arbetssökandes anlag och övriga förutsättningar.

Ofta har arbetsprövning i tveksamma fall fått ske i samband med yrkesutbildning,

vilket stundom medfört att eu stor del av utbildningstiden

fått användas till att utforska, i vilket yrke vederbörande bör erhålla utbildning.

Bristen på arbetsprövningsmöjligheter har gjort sig särskilt starkt

.gällande vid yrkesvägledning av partiellt arbetsföra. Ett felaktigt yrkesval

kan stundom betyda samhällelig missanpassning för en fullt arbetsför person,

men för eu partiellt arbetsför kan det dessutom medföra ett försämrande

av hans medicinska status och som en följd därav i värsta fall leda

till en framtida total arbetsoförmåga. Erfarenheterna från i andra länder

bedriven verksamhet visa, att det genom en kvalificerad arbetsprövning är

möjligt att i ökad utsträckning inpassa personer med handikap, som tidigare

icke funnit sin utkomst genom arbete, i produktionen.

Av de utländska erfarenheter, som stå till buds, framgår även, att möjligheterna

att genom systematisk arbetsträning påskynda återinpassningen

i arbetslivet av personer, som genom sjukdom eller olycksfall fått sin arbetsförmåga

nedsatt eller som tidigare av olika orsaker icke deltagit i ordnat

arbete, äro stora. Arbetsträningen har visat sig utgöra ett värdefullt

komplement till den medicinska behandlingen och sjukgymnastiken. Vid

de förenämnda s. k. arbetsprövnings- och arbetsträningsinstituten ha också

trots de små resurserna relativt goda resultat uppnåtts i mindre komplicerade

fall.

Arbetsmarknadstyrelsen har föreslagit, att statsbidrag skall utgå till

nämnda institutioner. Jag delar styrelsens uppfattning rörande behovet av

sådana mindre verkstäder. I allmänhet torde det emellertid vid dessa icke

finnas resurser att verkställa en mera metodisk arbetsprövning och arbetsträning.

Verksamheten vid dessa mindre institutioner torde i allmänhet inskränka

sig till enklare arbetsträning och mer eller mindre permanent sysselsättning

av partiellt arbetsföra. Kommittén har framhållit och svenska

vanförevårdens centralkommitté har i sitt yttrande understrukit, att någon

skarp gränsdragning mellan sistnämnda båda verksamhetsformer — arbetsträning

och skyddad sysselsättning — icke förekommer vid ifrågavarande

institutioner. Jag har därför funnit lämpligast, att frågan om stöd till desamma

upptages till närmare behandling i samband med kommitténs förslag

rörande skyddad sysselsättning.

Såsom kommittén och arbetsmarknadsstyrelsen framhållit i sina utredningar

och som ytterligare understrukits i yttrandena över desamma föreligger

det emellertid otvivelaktigt ett betydande behov av möjligheter till

kvalificerad arbetsprövning av partiellt arbetsföra. Dessa böra innefatta

resurser för prövning ur medicinsk, psykologisk och teknisk synpunkt av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

21

svårbedömbara arbetsvårdsfall. Det är vidare av stor vikt, att lämpliga metoder

utprövas lör hur en systematisk funktionsförbättrande arbetsträning

lämpligast skall bedrivas. En sådan verksamhet torde vara nödvändig

för att de förenämnda mindre institutionerna skola kunna erhålla en hållbar

grund för sitt arbete. Arbetsmarknadsstyrelsen har därför anmodats att

inkomma med utformade förslag till sådan verksamhet. De förslag om upprättande

av arbetskliniker, som arbetsmarknadsstyrelsen med anledning

härav framlagt, finner jag ägnade att tillgodose de behov som här föreligga.

Enligt detta förslag skola dylika kliniker upprättas i Stockholm och

Göteborg. Kliniken i Stockholm skall upprättas i lokal anslutning till

karolinska sjukhuset och med staten som huvudman. Den avses dock vara

en fristående institution. Beträffande den tidrymd under vilken den nu aktuella

byggnadstomten på karolinska sjukhusets område får disponeras har

jag under hand erfarit, att f. n. inga planer föreligga för utnyttjande av

detta område för annat ändamål. Den andra kliniken skall upprättas av

Göteborgs stad och innebär en utbyggnad av och komplettering till de anordningar

för partiellt arbetsföra, som staden redan upprättat. Båda klini-,

kerna skola vara i stånd att ge kvalificerad arbetsprövning och arbetsträning.

Stockhohnskliniken är därjämte avsedd att i viss mån fungera som

en forskningsinstitution, vars resultat skola komma hela arbetsvårdsorganisationen

till godo. Till denna institution torde även svårbedömbara invaliditetsfall

vid behov kunna remitteras för undersökning. Samarbete bör

etableras med de institutioner, som omnämnts i arbetsmarknadsstyrelsens

skrivelse, liksom med statens institut för folkhälsan. Platserna på stockholmskliniken

skola stå till förfogande för partiellt arbetsföra från hela

landet. Av platserna på göteborgskliniken skola minst 5 utnyttjas på samma

sätt.

Då erfarenhet av liknande verksamhet saknas i vårt land, synes det icke

tillrådligt att f. n. ge ar bet sklinikerna en definitiv utformning. Verksamheten

bör tills vidare ha karaktären av försöksverksamhet. Avtal med Göteborgs

stad bör tills vidare träffas för ett budgetår i taget. Under denna

förutsättning har jag icke något att erinra mot att klinikerna organiseras i

huvudsaklig överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Det

bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser rörande

verksamheten.

Kostnaderna för upprättande av stockhohnskliniken ha av arbetsmarknadsstyrelsen

beräknats till ca 113 700 kronor. De årliga driftkostnaderna

för denna klinik ha beräknats till 88 150 kronor. Tillsammans med bidraget

till göteborgskliniken skulle de årliga kostnaderna alltså utgöra ca 115 000

kronor. Jag har intet att erinra mot dessa kostnadsberäkningar. Jag torde

i det följande få återkomma till frågan om dessa kostnaders bestridande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

III. De partiellt arbetsföras sysselsättande.

Kommitténs förslag.

Översikt över olika former och alternativ för de partiellt arbetsföras sysselsättande.

Kommittén har vid sin behandling av frågorna rörande de partiellt

arbetsföras sysselsättande (betänkande V) framhållit, att olika utvägar,

beroende på klientelets förutsättningar, böra ifrågakomma. Kommittén

anger därvid följande.

Flertalet partiellt arbetsföra kunna sannolikt efter arbetsträning, yrkesutbildning

eller omskolning — därest dessa åtgärder föregås av yrkesvägledning,

eventuellt kombinerad med arbetsprövning, medicinsk rådgivning och

psykoteknisk anlagsundersökning — hävda sig i konkurrensen om arbetstillfällena

gentemot fullarbetskraften samt erhålla arbetsplacering under

normala villkor.

För vissa partiellt arbetsföra måste emellertid specialåtgärder vidtagas.

Med specialåtgärder avser kommittén anordningar av följande slag:

a) åläggande för eller åtagande av arbetsgivare att anställa en viss kvot

partiellt arbetsföra;

b) reserverande av vissa slag av arbeten för partiellt arbetsföra;

c) beviljande av företrädesrätt till vissa yrken eller till rättighet att idka

handel och dylikt;

d) arbetsplacering under speciella villkor i öppna marknaden, såsom mot

reducerad lön eller förkortad arbetstid;

e) arbetsplacering under skyddade förhållanden, d. v. s. i sysselsättning,

där den partiellt arbetsföre ur produktions- och lönesynpunkt är skyddad

för fullarbetskraftens konkurrens.

Slutligen kunna enligt kommittén såsom utvägar för de partiellt arbetsföras

sysselsättande hemindustriellt arbete och hemslöjd komma i fråga. I

anslutning till de skyddade företagen kunde därvid bl. a. s. k. hemarbetscentraler

upporganiseras.

Kommittén anför, att specialåtgärder för att trygga de partiellt arbetsföras

sysselsättande prövats i några länder redan efter förra världskriget men blivit

mera allmänna efter sista kriget. I första hand ha åtgärder vidtagits

för att trygga sysselsättning åt krigsinvaliderna. Kvotlagstiftning liksom

reserverande av vissa anställningar åt partiellt arbetsföra har införts i bl. a.

Storbritannien, Tyskland, Ungern, Polen och Tjeckoslovakien. I andra länder

såsom Finland, Nederländerna och Sydafrikanska Unionen ha lagförslag

utarbetats, vilka kunna framläggas och sättas i kraft, därest läget så påkallar.

Skyddad verksamhet för partiellt arbetsföra finnes även organiserad

i ett flertal länder såsom Canada, Finland, Schweiz, Förenta Staterna, Storbritannien

och Sydafrikanska Unionen. I regel bedrives denna verksamhet

av enskilda föreningar, i vissa fall med bidrag från det allmänna. I två länder,

nämligen Storbritannien och Sydafrikanska Unionen, är dock den skyddade

verksamheten organiserad med stöd från det allmänna och efter av

staten centralt uppdragna riktlinjer.

I Sverige har sedan några år tillbaka skyddad sysselsättning beretts par
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

23

tiellt arbetsföra vid de tidigare omnämnda s. k. arbetsinstituten. En redogörelse

för verksamheten har såsom förut nämnts lämnats i kommitténs betänkande

V, bilaga nr 4.

Den principiella inriktningen av arbetsvärden. Angående principerna för

arbetsvärden anför kommittén (bet. V, s. 16).

Säranordningarna för den partiella arbetskraftens sysselsättande skola

tagas i anspråk först sedan de vanliga anordningarna i ett visst fall visat sig

icke kunna giva ett tillfredsställande resultat. Vid arbetsplacering av partiellt

arbetsföra skall således i första hand eftersträvas, att de handikappade

erhålla ett arbete, där de kunna fullgöra en fullgod arbetsprestation och där

de erhålla lön enligt normala villkor, d. v. s. enligt villkor som gälla för

fullarbetskraften i ifrågavarande yrke. Först i andra hand skall ifrågakomma

en placering till löner och på villkor, som särskilt avpassats efter den

individuella prestationsförmågan, således även till reducerad lön, varom bestämmelser

kunna finnas i kollektivavtal eller särskild överenskommelse

träffats. Först sedan dessa två utvägar prövats och — även med beaktande

av möjligheterna till placering efter yrkesutbildning eller arbetsträning eller

med stöd av näringshjälp för startande av egen rörelse eller dylikt — visat

sig icke kunna leda till önskat resultat, skall placering i skyddad verksamhet

övervägas. De, som på grund av arbetshinder, avstånd till möjlig eller

lämplig arbetsplats och dylikt icke kunna beredas lämpligt arbete i öppna

marknaden eller deltaga i organiserad skyddad verksamhet, böra förmedlas

passande hemarbete.

Undersökning angående behovet av arbetsvärd (bet. V, s. 30—40). Kommittén

föranstaltade genom arbetsmarknadsstyrelsen om en undersökning i

syfte att belysa det aktuella behovet av arbetsvärd för personer i åldern

15—66 år. Genom länsarbetsnämnderna verkställdes vid årsskiftet 1947/48

en intensivundersökning, som omfattade 20 landskommuner, 2 municipalsamhällen,

3 köpingar och 6 städer med ett sammanlagt invånarantal av

ca 175 000 personer, utgörande 2,6 procent av landets befolkning. Kommunerna

voro valda så att de skulle vara representativa för landet i dess helhet.

Undersökningen gav till resultat, att ca 1 (0,92) procent eller 62 000

personer av folkmängden bestod av sådana partiellt arbetsföra, som vid

undersökningstillfället kunde anses vara i behov av arbetsvärd. Fördelat på

de olika slag av åtgärder, som bedömdes lämpliga i de skilda fallen, erhölls

följande resultat.

Åtgärder Procent

Arbetsplacering i öppna marknaden.............................. 31,8

Arbetsprövning och arbetsträning................................ 4,9

Fortbildning .................................................. 2,6

Omskolning .................................................. 7,3

Yrkesutbildning av längre varaktighet än ett år.................... 2,3

Skyddad sysselsättning ......................................... 14,7

Hemarbete .................................................... 28,7

Näringshjälp .................................................. 4,t

Medicinsk vård ................................................ 1,7

Övriga fall .................................................... 1,6

Summa 100,o

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl Maj:ts proposition nr 167.

Kommittén framhåller vidare, att den aktuella befolkningsutvecklingen

med en kraftig ökning av antalet åldringar kommer att medföra att antalet

personer, som bli att betrakta såsom partiellt arbetsföra och arbetsoföra,

likaledes kommer att öka. Problemet med de partiellt arbetsföras sysselsättande

kommer därför att växa under de närmaste decennierna, oavsett konjunkturerna.

Kvotlagstiftning (bet. V, s. 41—52). Kommittén har övervägt, huruvida

det skulle vara lämpligt eller nödvändigt att införa en kvotlagstiftning för

att säkra de partiellt arbetsföras arbetsplacering. Enligt kommittén finnas

många skäl, som tala emot en sådan åtgärd. Först bör beaktas, framhåller

kommittén, att det klientel, som man har att arbeta med inom arbetsvärden

i vårt land, icke är av samma beskaffenhet, som man har i de länder, där

en kvotlagstiftning införts. Till väsentligt större del består klientelet i

dessa länder av krigsskadade, d. v. s. i regel yngre personer med fysiska defekter,

som det enligt gjorda erfarenheter är lättare att bereda arbetsanställning

än äldre personer eller personer med psykiska defekter eller social belastning.

På grund av att företagen i vårt land bestå av små enheter skulle

vidare eu kvotlagstiftning enligt samma grunder, som tillämpas i vissa andra

länder, endast komma att omfatta eu mindre del av företagen, vilket

skulle göra belastningen av en sådan åtgärd ojämn, i det att endast en mindre

del av företagarna skulle drabbas härav.

Den geografiska fördelningen av större företag samt företag, som skulle

kunna absorbera partiellt arbetsföra, är synnerligen ojämn, varför en kvotlagstiftning

skulle komma att verka mycket olika i skilda landsdelar. Eu

utjämning kan endast ske genom en omfattande omflyttning av arbetskraft,

vilket sannolikt skulle innebära stora svårigheter.

Fara föreligger vidare enligt kommittén för att det genom en registrering

och särbehandling av de partiellt arbetsföra åstadkommes en särskild avgränsning

eller prickning av dessa i förhållande till andra samhällsmedlemmar.

Införandet av en kvotlagstiftning kräver även en total registrering av alla

partiellt arbetsföra samt en ingående kontroll i olika avseenden, vilka uppgifter

måste bliva administrativt betungande, framhåller kommittén.

De skäl som tala emot införandet av en kvotlagstiftning har kommittén

funnit så övertygande, att den avstått från att framlägga förslag härom.

Reserverande av och företrädesrätt till vissa yrken (bet. V, s. 53—68).

Kommittén har med utgångspunkt från de erfarenheter, som gjorts i utlandet

— i första hand England — och efter undersökning av kraven inom

olika yrken funnit sig icke kunna förorda, alt genom lagstiftning några

speciella yrken reserveras för partiellt arbetsföra. Det har nämligen

visat sig, att de sysselsättningar, som skulle kunna tänkas komma i fråga

för reserverande, ställa så varierande krav, att befattningarna icke generellt

kunna betraktas såsom lämpliga för partiellt arbetsföra i allmänhet. Erfarenheterna

från utlandet av dylika åtgärder ha icke heller visat, att det

resultat man velat åstadkomma med en sådan åtgärd, alltid kunnat uppnås.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

25

Vad beträffar frågan om att partiellt arbetsföra skulle givas f ö r e t r äd

e s r ä 11 till vissa yrken bär kommittén ej heller funnit några sysselsättningar,

som kunna anses lämpliga härför. Kommittén instämmer dock i det

av 1947 års butikstängningssakkunniga gjorda uttalandet, att de partiellt

arbetsföras intressen böra kunna tillgodoses inom kioskhandeln. Nämnda

sakkunniga anförde såsom tänkbar utväg härför att för ändamålet bildade

kommunala bolag eller stiftelser skulle kunna förvärva tillstånd till handel

på utsträckt affärstid och anställa partiellt arbetsföra såsom affärsförcståndare

och biträden. I fall då kommunerna själva icke ville driva rörelsen,

kunde kommunerna uppföra kiosker i egen regi och uthyra dessa till personer,

som anvisades av de socialvårdande organen.

Kommittén framhåller vidare, att partiellt arbetsföra, som i övrigt uppfylla

gällande villkor, böra i första hand komma i fråga till utövande av

tillfällig försäljningsverksamhet. Kommittén anser även lämpligt, att statens

tobaksnämnd vid beviljande av nya tillstånd till specialtobakshandel

lämnar företräde åt sådana partiellt arbetsföra, som inneha de önskade

kvalifikationerna för bedrivande av dylik verksamhet.

De partiellt arbetsföras inlemmande i den ordinarie produktionen (bet. V,

s. 69—88). Det göres ofta gällande, framhåller kommittén, att vårt näringslivs

ökade industrialisering, rationalisering och kommersialisering ha stegrat

prestationskraven och höjt fordringarna på arbetskraftens kvalitet. Mot

detta anför kommittén, att den ökade mekaniseringen och specialiseringen

i många fall dock medfört, att kravet på den fysiska kraftinsatsen i arbetet

blivit mindre. På grund av den långt drivna specialiseringen och uppdelningen

av produktionen på olika tempon finnes bl. a. inom industrin

många arbetsuppgifter, för vilka kraven på fysiska krafter kunna sättas

lågt. Genom forskning och klassificering av de olika arbetsuppgifterna inom

såväl industrin som andra näringsgrenar bör det bliva möjligt att finna

många arbetstillfällen som äro väl lämpade för partiellt arbetsföra. Kommittén

omnämner i detta sammanhang de metoder för s. k. sysselsättningsanalyser,

som utexperimenterats och prövats i Förenta staterna, och föreslår,

att dessa metoder måtte prövas även i vårt land.

I fortsättningen framhåller kommittén, att företagaren sannolikt icke betraktar

den produktionssvaga arbetskraften på samma sätt i en högkonjunktur

som i en lågkonjunktur. I tider av arbetskraftsbrist bortse många

företagare från de extra kostnader och besvär, som de ådraga sig genom

att sysselsätta partiellt arbetsföra. Vid vikande konjunktur däremot, utgallras

den mindre effektiva arbetskraften. Det finns därför risk för att

den produktionssvaga arbetskraften avskedas vid en vikande konjunktur.

Kommittén påtalar, att arbetskamraternas inställning till de partiellt arbetsföra

ofta kan ha en avgörande betydelse för huruvida en gjord arbetsplacering

lyckas. Svårigheter i detta hänseende ha visat sig föreligga särskilt

i fråga om personer med synliga defekter, lungtuberkulösa samt psykiskt

sjuka och socialt belastade. Kommittén föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen

erhåller i uppdrag att utarbeta lämpliga broschyrer, avsedda att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 167.

spridas på arbetsplatserna, rörande dessa problem. I första hand böra broschyrerna

tillställas ledningen för verkstadsklubbarna och företagens personalchefer.

Mot bakgrunden av vad som sagts rörande företagarnas syn på den partiella

arbetskraften och löneavvägningen har kommittén tagit upp frågan

huruvida i anställningsavtalen förekomma bestämmelser, som kunna utgöra

hinder för anställning av partiellt arbetsföra.

Kommittén har därvid anfört, att krav på friskintyg i samband med antagandet

i pensionsberättigad anställning eller i anställning, som medför andra

sociala förmåner, kan utgöra hinder för partiellt arbetsföras anställning. Som

en lösning av pensioneringsproblemet för partiellt arbetsföra i de fall, då

brister i hälsotillståndet hindra anslutning till pensionskassa, rekommenderar

kommittén arbetsgivarna att i fråga om sådana personer göra undantag

från krav på obligatorisk anslutning till pensionskassa och i stället tillämpa

metoden att teckna frivillig statlig pensionsförsäkring. Där obligatorisk

anslutning till sjukkassa föreskrives, bör undantag likaledes göras för partiellt

arbetsföra.

Kommittén anför i detta sammanhang, att partiellt arbetsföra i görligaste

mån böra medgivas inträde i arbetslöshetskassa, så att de i samma utsträckning

som andra tillförsäkras skydd mot arbetslöshet.

Kommittén anför vidare, att enligt lärlingsavtalet för verkstadsindustrin

lärlingsnämnd på ansökan kan medgiva rätt att anställa lärling i högre

ålder än vad avtalet medgiver. För att underlätta för äldre partiellt arbetsföra,

som behöva byta yrke, att komma in som lärlingar i andra fack, böra

tillägg av denna innebörd, i den mån så icke redan skett, införas även i

övriga lärlingsavtal.

För att ge skydd mot att partiellt arbetsföra i större utsträckning än sina

friska och mera omplaceringsbara kamrater avskedas vid en vikande konjunktur

föreslår kommittén, att ett tillägg skall göras till bestämmelserna

om uppsägning och permittering i huvudavtalet mellan svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen. Utöver vad som nu stadgas om

hänsyn till lika skicklighet och lämplighet, anställningstidens längd och

särskilt stor försörjningsplikt skulle införas föreskrift om att hänsyn även

tages till »av personliga arbetshinder betingade särskilda svårigheter att

erhålla annan anställning».

Vissa avtal innehålla bestämmelser om att nedsättning av lönen för arbetare,

som genom sjuklighet eller ålderdom fått sin arbetsförmåga väsentligt

minskad, icke får göras med mer än 15 å 20 procent. Kommittén har

ansett, att ett borttagande av denna fastställda gräns vore ägnat att främja

de partiellt arbetsföras möjligheter att vinna anställning.

Kommittén rekommenderar vidare ett mera utbrett användande av deltidsarbete

för personer som icke orka med att arbeta hel dag.

Halvskyddad sysselsättning (bet. V, s. 88—94). Såsom motiv för anordnande

av halvskyddad sysselsättning anför kommittén.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Även vid eu lönesättning som är proportionell mot arbetstakten bliva förelagets

kostnader för ett visst arbete högre, när det gäller en lägre prestation

och däremot svarande lägre lön, än om det gäller en normal prestation

och normal lön. Trots lägre lön blir den partiellt arbetsföre arbetaren således

icke »billig arbetskraft» utan tvärtom en mera dyrbar arbetskraft än en person,

som regelbundnare eller effektivare utnyttjar maskinella och andra produktionsmedel.

Det kan hända att sysselsättandet av en person med låg

prestationsförmåga, även om denne icke erhölle någon som helst lön, skulle

vara direkt förlustbringande beroende på att hans arbetsresultat icke täckte

de fasta kostnaderna för maskiner, arbetslokal, administration och arbetsledning,

speciellt om särskilda tekniska anordningar eller särskild arbetsledning

och övervakning erfordras. Man måste därför räkna med att det

ofta blir avsevärd skillnad mellan å ena sidan den lön arbetstagaren och

hans organisation anser vara riktig med hänsyn till hans personliga arbetsförmåga

och faktiska arbetstakt och å andra sidan den lön som motsvarar

nettovärdet av hans arbetsinsats för företaget. Man måste ju räkna med att

arbetare i allmänhet icke anställas om detta — trots nedsatt lön — medför

ekonomisk förlust för arbetsgivaren i förhållande till anställande av normalarbetskraft.

Även i mindre extrema fall skulle det kunna hända, att den erforderliga

lönenedsättningen skulle bli så kraftig, att lönen icke skulle ge den partiellt

arbetsföre rimlig stimulans för utnyttjande av den begränsade arbetsförmåga

han dock besitter. Man kan med andra ord icke begära, att lönenedsättningen

skall gå så långt, att den för arbetsgivaren uppväger de produktionskostnadsökningar,

som äro förenade med sysselsättandet av personer

med påtagligt nedsatt arbetsförmåga. Å andra sidan måste man räkna med

att de extra besvär och de extra kostnader som föranledas härav ofta bli

av sådan storleksordning, att cn arbetsgivare icke kan beräknas vara villig

att utan kompensation åtaga sig dessa, eftersom det skulle medföra ren

förlust på sysselsättandet av partiellt arbetsföra. Det skulle måhända synas

enklast att helt hänskjuta ordnandet av dessa personers sysselsättningsproblem

till det allmänna. Man bör emellertid ha i sikte, att organiserandet

av helt fristående verkstäder bjuder på svårbemästrade problem. Bland dessa

må märkas frågan om lämplig och kontinuerlig sysselsättning, avsättningsoch

försäljningsproblem etc., vilka icke behöva föranleda särskilt stora

svårigheter, om de samordnas med redan tidigare bedriven ordinarie verksamhet.

Med hänsyn till dessa faktorer anser kommittén det vara lämpligt att

upptaga till diskussion möjligheterna att i anslutning till produktionsföretagens

ordinarie drift ordna någon speciell organisationsform, som ger

möjlighet att under normala betingelser bereda sysselsättning åt svårt

handikappade.

Härvid har kommittén tänkt sig, att i viss för varje särskilt fall bestämd

omfattning bidrag från det allmänna skola givas till sådana arbetsgivare, som

åtaga sig att anställa produktionssvaga partiellt arbetsföra. I många fall

måste detta bli billigare än att anordna särskild sysselsättning för ifrågavarande

personer eller att låta deras försörjning helt ankomma på socialvård

eller socialförsäkring. Den organisationsform för beredande av sysselsättning

åt partiellt arbetsföra, som kommittén föreslår, har den kallat halvskyddad

sysselsättning. Denna skulle utgöra eu mellanform mellan å ena

sidan placering på den allmänna arbetsmarknaden, eventuellt med individu
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kanyl. Maj.ts proposition nr 167.

ellt nedsatt lön, och å andra sidan den helt skyddade sysselsättningen i av

samhället inrättade produktionsföretag, avsedda för personer med särskilt

svåra handikap.

Statsbidraget till den halvskyddade verksamheten skall enligt förslaget utgå

både till företagare, som upprätta särskilda avdelningar för sysselsättande

enbart eller till övervägande del av partiellt arbetsföra med undernormal

prestationsförmåga och till företagare, som sysselsätta partiellt arbetsföra

placerade i den ordinarie produktionen tillsammans med fullarbetskraft. I

båda fallen skall såsom förutsättning gälla, att sysselsättandet av de partiellt

arbetsföra är förenat med ökning av produktionskostnaderna, trots en

med hänsyn till den begränsade prestationsförmågan modifierad lönesättning.

De normer för statsbidrag, som kommittén uppdragit för den helskyddade

sysselsättningen och för vilka redogöres i det följande, skola enligt förslaget

läggas till grund även för den halvskyddade.

Kommittén föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigas lämna statsbidrag

till halvskyddad verksamhet samt att härvid från fall till fall förhandla

om bidragets storlek och bestämma denna efter skälighetsprövning.

Möligheterna att erhålla statsbidrag skola vara förenade med villkoret att

det gäller nyanställningar på lediga platser, som ställas till vederbörande

arbetsvårdsorgans disposition.

Beträffande avlöningsförmånerna för personer i halvskyddad sysselsättning

bör enligt kommittén i princip gälla, att de partiellt arbetsföra skola

erhålla samma betalning som de fullt arbetsföra för samma arbetsprestation.

Ackordsersättning bör därför i görligaste mån tillämpas.

I betänkandet lämnas redogörelse för den verksamhet av halvskyddad typ,

som sedan några år tillbaka bedrives vid Malmö Läderfabriks AB i Malmö

och vid AB Elektrolux genom AB Carex i Stockholm.

Kommittén föreslår, att ett förslagsanslag på 100 000 kronor ställes till

arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för nämnda ändamål under ett första

budgetår.

Skyddad verksamhet (bet. V. s. 95—119). Kommittén har definierat

begreppen skyddad sysselsättning och skyddad verksamhet på följande sätt:

»Med skyddad sysselsättning förstås sysselsättning där den partiellt arbetsföre

ur produktions- och lönesynpunkt är skyddad för fullarbetskraftens

konkurrens. Med skyddad verksamhet avses verksamhet, som en institution

eller organisation i icke vinstgivande syfte bedriver för att bereda sysselsättning

åt icke konkurrenskraftig arbetskraft.»

Den skyddade verksamheten skall, framhåller kommittén, bereda sysselsättning

åt icke konkurrenskraftig arbetskraft, d. v. s. sådana partiellt arbetsföra,

vilka på grund av fysiska eller psykiska arbetshinder äro och även

under längre tid synas komma att bliva ur stånd att taga emot eller behålla

arbete under konkurrens med fullarbetskraften på den normala arbetsmarknaden.

Den största gruppen av dem som vid den tidigare omnämnda intensivundersökningen

ansågos vara i behov av skyddad sysselsättning, utgjor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

29

des av personer med psykiska arbetshinder (ca 28 %). Härnäst komina

vanföra (ca 20 %) och lungtuberkulösa (ca 11 %) (bet. Y, s. 269—270).

Kommittén anser, att ingen partiellt arbetsför, som bedömes ha varaktigt

mindre arbetsförmåga än ca en fjärdedel av den normala, bör ifrågakomma

för arbetsvärd av detta slag. Undantag från denna bestämmelse bör göras

endast för sådana partiellt arbetsföra, vilka inom en icke alltför lång tid

beräknas kunna uppnå en arbetsförmåga motsvarande en fjärdedel av den

normala. Den skyddade verksamhetens karaktär av arbetsföretag understrykes

av kommittén. Verksamheten får under inga omständigheter urarta till

att bliva en vårdform för mer eller mindre arbetsoförmögna eller arbetsovilliga

personer.

Beträffande frågan huruvida eu differentiering av klientelet är nödvändig,

har kommittén förklarat, att smittoförande lungtuberkulösa med hänsyn till

smittorisken böra sysselsättas vid särskilda företag. I övrigt anses ingen

specialisering av verksamheten vara behövlig. Personer med för omgivningen

störande uppträdande samt personer, som uppträda på sådant sätt att

de skada arbetsplatsens anseende, böra icke mottagas.

Arbetsuppgifter för de institutioner, som redan bedrivit skyddad

verksamhet, ha, anför kommittén, i huvudsak anskaffats från industrier och

handelsföretag. De ha ofta bestått av tempobetonade arbetsuppgifter från

metallindustrin, speciellt den elektro-mekaniska industrin. Dylika arbetsuppgifter

vore i första hand att rekommendera, eftersom produktion för industrins

räkning ställer sig billigare i drift än en sådan organiserad som ett

fristående företag. Svårigheter kunna dock uppstå med att hålla en kontinuerlig

arbetsdrift vid den skyddade verksamheten med uppgifter, som de

skyddade företagen själva kunna anskaffa från industrin. Det kräves därför,

att en intensifierad ackvisitionsverksamhet kommer till stånd och att

en samordning de olika verkstäderna emellan åstadkommes.

Vid en vikande konjunktur är det risk för att arbetsuppgifter från industrin

icke kunna anskaffas i sådan utsträckning, att en kontinuerlig

arbetsdrift kan upprätthållas. För att möta dessa svårigheter förordar kommittén,

att en egen produktion jämsides upplägges och i god tid planeras inom

de skyddade företagen. I första hand bör en sådan produktion inriktas på att

tillgodose behovet av vissa konsumtionsvaror för statens, landstingens och

kommunernas räkning. Därvid nämnes såsom exempel följande: snickeriarbeten,

såsom möbler och inredningsdetaljer; sängutrustningar, såsom madrasser,

kuddar och sänglinne; mattor och gardiner; sjukhuskläder; tekniska

artiklar, såsom bonvax, tvätt- och rengöringsmedel o. dyl. Härtill komma

andra konsumtionsartiklar, som upphandlas av statliga verk.

1 anslutning till verksamheten vid de skyddade företagen bör, uttalar

kommittén, anordnas utlämning av hemarbete till sådana partiellt arbetsföra,

som av olika skäl icke kunna besöka arbetsplatsen.

H u v u d in a n n a s k a p e l för den skyddade verksamheten skall enligt

förslaget kunna utövas av såväl landsting och primärkommuner som

enskilda föreningar och stiftelser. För varje verkstad bör finnas eu styrelse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Som allmänt krav uppställes, att länsarbetsnämnd, socialvårdsmyndiglieter,

medicinsk sakkunskap, arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer

samt de partiellt arbetsföras organisationer böra vara representerade i styrelsen.

Denna bör utse ett arbetsutskott. Föreståndaren för verkstaden, arbetsvårdsassistenten

hos länsarbetsnämnden och läkaren böra äga rätt att

som föredragande närvara vid sammanträdena, ha yttranderätt och rätt att

i protokollet anteckna avvikande mening.

Såsom villkor för statsbidrag bör enligt kommitténs förslag uppställas att

varje verkstad bör ha minst 15 godkända arbetsplatser. Någon gräns uppåt

har kommittén icke föreslagit, men den framhåller, att verkstäderna icke

böra göras för stora. Platsantalet anses icke lämpligen böra överstiga 50.

Det i den skyddade verksamheten sysselsatta klientelet skall stå under

kontinuerlig medicinsk tillsyn.

Kommittén anser, att lönerna till partiellt arbetsföra, som sysselsättas

i skyddad verksamhet, principiellt böra utgå i form av ackordsersättning

för presterat arbete. Ackorden böra sättas av arbetsledningen i samråd

med kunnig yrkesman samt motsvara dem som skulle utgå till fullgod

arbetare för samma arbete under likartade arbetsförhållanden. När timlön

utgår, bör denna i görligaste mån anpassas efter arbetsprestationen. En

viktig princip vid lönesättningen anses böra vara, att lönen avväges så att

den stimulerar till bästa möjliga arbetsinsats.

Kommittén förutsätter, att genomförandet av de omnämnda förslagen

rörande skyddad sysselsättning även kommer att tillgodose de tuberkulösas

behov av sysselsättning under konvalescenstiden. I större samhällen

böra särskilda skyddade företag för tuberkulösa inrättas, vilka företag

böra vara kombinerade med inackorderingshem för dem som icke kunna

färdas till och från bostaden. Kommittén hänvisar som exempel till det

företag, som av centraldispensären i Stockholm upprättats i Västberga gård.

På orter, där förutsättningar för anordnande av dylik verksamhet icke föreligga,

böra smittoförande lungsjuka kunna remitteras till skyddad sysselsättning

vid sanatoriernas eftervårdssjukhus, vilka böra kunna utnyttjas

för att bereda sysselsättning åt smittosamma och kroniska fall av tuberkulos.

Med hänsyn till betydelsen — icke minst från psykologisk synpunkt —

av att en desinfektion av produkter, framställda av smittoförande tuberkulösa,

kommer till stånd, framhåller kommittén vikten av att desinfektionsanordningar

finnas vid samtliga företag, som sysselsätta sådana personer.

Yrkesinspektionen bör i samråd med institutet för folkhälsan övervaka, att

dessa anordningar äro av sådan beskaffenhet att material av olika slag ej

tar skada samtidigt som en fullt betryggande desinfektion åstadkommes.

Kommittén föreslår, att statsbidrag skall lämnas till den skyddade

verksamheten. Bidrag föreslås sålunda utgå

1) med 50 procent av föreståndares och arbetsledares löner;

2) vid fristående företag med hela arvodet — dock högst 2 400 kronor

för år — till läkare; samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition nr 167.

31

3) vid företag som sysselsätter smittoförande tuberkulösa med hela anläggningskostnaden

för desinfektionsanordningar.

Till verksamheten vid s. k. hemarbetscentraler, som kommittén föreslår

skola anordnas i anslutning till skyddade företag för utlämning av hemarbetsuppgifter

till partiellt arbetsföra, föreslås dessutom i fall, där särskilda

omständigheter föreligga, statsbidrag kunna utgå till täckande av kostnader

för löner m. in. och för transporter av material och produkter till och

frän hemarbetarens bostad.

I motsats till vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit i fråga om statsbidrag

till de s. k. arbetsprövnings- och arbetsträningsinstituten, anser

kommittén, att bidrag icke bör utgå till maskin- och verktygsutrustning vid

de skyddade företagen.

Ett förslagsanslag på 300 000 kronor skulle enligt kommitténs förslag

under ett första budgetår ställas till arbetsmarknadsstyrelsens disposition

för statsbidrag till skyddad verksamhet.

Hemindustriellt arbete (bet. V, s. 121—133, 157—161). Kommittén anför,

att fullständiga uppgifter beträffande omfattningen av det hemindustriella

arbetet torde saknas i vårt land. Senast föreliggande statistik gällde år 1945,

och i denna redovisades 19 932 personer sysselsatta i hemindustrielit arbete.

1938 års arbetarskyddskommitté uppskattade antalet till omkring 30 000.

Det hemindustriella arbetet berör främst textil- och beklädnadsindustrin

och inom denna företrädesvis sömnads- och trikåindustrin. Kommittén fortsätter.

De förhållanden och villkor, under vilka det hemindustriella arbetet under

det sista århundradet utförts i vårt land liksom för övrigt i alla länder,

ha städse varit föremål för kritik. Denna kritik har icke endast avsett löneförhållandena

inom det hemindustriella arbetet. Den har även vänt sig mot

att hemarbetarens hem förvandlas till arbetsplats med de sociala och hygieniska

vådor detta kan tänkas medföra, samt mot att hemarbetarens familj,

särskilt hans eller hennes minderåriga barn, veterligen utnyttjas i arbetet.

Kommittén har från nämnda synpunkter diskuterat huruvida den borde

reservationslöst kunna rekommendera heminduslriellt arbete för handikappade

personer. Frånsett frågan om det hemindustriella arbetets lönsamhet,

torde nämligen enligt kommitténs mening de bostadssociala och medicinska

nackdelar detta slag av hemarbete medför väga tungt. Kommittén

anser, att de överdrifter i avseende å arbetstidens längd och familjemedlemmarnas

deltagande i arbetet, som tidigare föranleddes av ekonomisk

nöd och rädsla för att anlita fattigvårdens hjälp, numera icke borde behöva

förekomma. För icke så iå, av medicinska och sociala skäl till bostaden

bundna, handikappade personer, torde det hemindustriella arbetet vara den

enda möjliga och lämpliga formen av sysselsättning. Kommittén anser, alt

de som ha förutsättningar härför böra sysselsättas i skyddade företag.

För partiellt arbetsföra, som bo inom räckhåll för och med möjlighet att arbeta

inom ett skyddat företag, torde hemarbetet därför icke bliva aktuellt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Hemindustriellt arbete till såväl partiellt arbetsföra som anth;a förmedlas

till icke ringa del i Stockholm genom den offentliga arbetsförmedlingens arbetsvårdsexpedition.

Kommittén anser detta tillfredsställande, enär arbetsförmedlingen

kan vara hemarbetaren behjälplig att erhålla ackordspriser,

som icke innebära underbetalning av hemarbetet. I den mån partiellt arbetsföra

sysselsättas med hemindustriellt arbete, bör arbetsvårdsorganet ha kännedom

om löneläget och ackordssättningen för motsvarande arbete på arbetsplatserna

och vara den partiellt arbetsföre behjälplig med anskaffande av

hemarbete samt tillse, att hans arbetsvillkor överensstämma med gängse normer

i öppna marknaden. Vid förmedling av dylikt hemarbete bör arbetsvårdsorganet

även taga under övervägande, huruvida det erbjudna hemarbetet

kan anses lämpligt med hänsyn till den partiellt arbetsföres hälsa och

arbetsförmåga samt huruvida det kan tänkas medföra sociala eller hygieniska

vådor för honom själv eller hans familj.

Hemslöjd (bet. V, s. 133—150, 161—168, 380—393). I fråga om hemslöjden

anför kommittén bl. a. följande.

Den undersökning angående vissa, huvudsakligen partiellt arbetsföra hemslöjdares

inkomst- och arbetsförhållanden, som kommittén låtit utföra, har

bekräftat, att hemslöjden planmässigt upplagd och organiserad icke endast

väl lämpar sig för personer med fysiska eller psykiska arbetshinder utan även

kan bereda partiellt arbetsföra eu god inkomst. Förutsättningarna härför synas

emellertid vara dels en effektiv försäljningsorganisation för försäljning

av alster tillverkade av hemslöjdsarbetare, dels en kontinuerlig tillgång på

nya hemslöjdsmodeller och idéer, dels en organiserad instruktionsverksamhet,

dels ock i förekommande fall utbildning av partiellt arbetsföra, som

beräknas kunna sysselsättas med hemslöjdsarbete.

I motsats till det hemindustriella arbetet skulle hemslöjden komma att

sysselsätta partiellt arbetsföra på landsbygden, där man i regel har större

möjligheter att ordna särskilda arbetslokaler. De olägenheter, som framhållits

vara förenade med att draga in hemarbetet i bostaden, skulle därigenom icke

bliva så framträdande.

De nu befintliga försäljningsorganisationerna för hemslöjdsalster finner

kommittén lämpliga för ändamålet. Däremot anser kommittén nödvändigt,

att särskilda åtgärder vidtagas för att skaffa fram hemslöjdsmodeller och

arbetsuppgifter inom hemslöjdens ram.

Partiellt arbetsföra, som anses lämpade alt sysselsättas i hemslöjdsarbete

och för detta ändamål äro i behov av kortare utbildning, böra enligt kommitténs

förslag beredas möjlighet att genomgå hemslöjdskurser.

Beredskaps- och arkivarbeten (bet. V, s. 169-—180). Kommittén har åberopat,

att undersökningar, som gjorts bl. a. av 1947 års arbetslöshetssakkunniga

och arbetsmarknadsstyrelsen, visa, att beredskapsarbeten och arkivarbeten

under senare tid i viss utsträckning öppnats för partiellt arbetsföra.

De nuvarande beredskapsarbetena, som till stor del bestå i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

33

tunga anläggningsarbeten, såsom schaktning, stenarbete o. dyl. kunna dock

enligt kommitténs mening anses vara mindre lämpade för personer med fysiska

defekter. Kommittén önskar därför, att en större differentiering av beredskapsarbetena

kommer till stånd, så att olika kategoriers arbetsförmåga

och förutsättningar på bästa sätt kunna komma till sin rätt. Personer, som

visa sig mindre lämpade för beredskapsarbeten, böra beredas sysselsättning

i bl. a. skyddad verksamhet.

Kommittén föreslår, att arkivarbetena i ännu större utsträckning

än hittills öppnas för partiellt arbetsföra och att en friare lönesättning tilllämpas,

som bättre avpassas efter vederbörandes arbetsprestation. Arbetsmarknadsstyrelsen

bör även söka hos enskilda företag och sammanslutningar

ackvirera lämpliga arkivarbetsuppgifter.

Centralt organ för samordning m. m. av produktionen genom skyddad sysselsättning,

hemarbete och arbetsterapi (bet. V, s. 181—199). Kommittén

framhåller, att tillkomsten av ett antal skyddade företag, utvidgningen av arbetsterapin

på sjukhusen och intensifieringen av hemarbetsförmedlingen aktualisera

frågan om inrättande av en central inköps- och försäljningsorganisation

för produkter, tillverkade under sådana former.

Med hänsyn till att varken arten eller storleken av den blivande produktionen

vid de skyddade företagen på förhand kan överblickas och en fullständig

utredning i denna fråga icke f. n. är möjlig att framlägga, har kommittén

icke funnit sig kunna föreslå, att en dylik central inköps- och försäljningsorganisation

f. n. uppbygges. Kommittén föreslår i stället, att arbetsmarknadsstyrelsen

får i uppdrag att tills vidare sköta samordningen av

produktionen. I första hand skulle styrelsen verka som clearingcentral för

beställningar och anbud samt driva ackvisitionen för de skyddade företagens

räkning. Vidare skulle styrelsen ha rådgivande funktion i vad avser planering

in. m. av skyddad verksamhet, såsom planering av produktionen, inköp

av maskiner och andra förnödenheter för företagens utrustning, samt

uppspårande av nya tillverkningsspecialiteter. Ett kontinuerligt samarbete bör

uppehållas med de organisationer och institutioner, som bedriva försäljning

av partiellt arbetsföras alster eller bedriva produktion under skyddade förhållanden,

såsom centraldepån för blindas arbeten, fångvårdsstyrelsen m. fl.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör sålunda följa utvecklingen på detta område

samt, i den mån behov av en större inköps- och försäljningsorganisation uppstår,

taga initiativ till upprättande av en dylik.

Yttranden.

Mot vad kommittén anfört angående den principiella inriktningen

av arbetsvärden ha vid remissbehandlingen inga erinringar

gjorts.

Kommitténs förslag att någon kvotlagstiftning icke bör införas

har i de flesta remissyttrandena icke mött invändningar. De lungsjukas

riksförbund har dock anfört, att om tillfredsställande resultat icke kan nås

3 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 167.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

på frivillig väg böra åtgärder av tvingande natur tagas under övervägande.

Vidare har de vanföras riksorganisation (DVR) anfört, att den av kommittén

anvisade vägen — att med frivilliga överenskommelser åstadkomma bästa

möjliga placering av partiellt arbetsföra — är att föredraga om den för till

målet. Arbetsvårdsorganisationens resurser spela härvidlag en betydande

roll. Den stora efterfrågan på arbetskraft, som under nuvarande högkonjunktur

gjort sig märkbar, har emellertid icke medfört de partiellt arbetsföras

inplacering i produktionen i den utsträckning som varit önskvärd,

varför andra åtgärder kunde komma att bliva nödvändiga. Kommitténs farhågor

för att en kvotlagstiftning skulle medföra en omfattande och betungande

administrativ apparat anser organisationen överdrivna. Redan under

nuvarande förhållanden blir den partiellt arbetsföre registrerad, när han

söker kontakt med arbetsvårdsorganet. En kvotlagstiftning bör icke vara en

åtgärd, som tynger arbetsgivaren i nämnvärd grad, och den bör icke heller

bli ett irritationsmoment arbetskamrater emellan. Båda dessa konsekvenser

kunna enligt organisationens åsikt undvikas, om kvotlagstiftningen åtföljes

av en väl planlagd propaganda från arbetsvårdsorganet. Särskilt borde arbetsgivarorganisationer

och fackföreningar bliva föremål för en upplysningskampanj.

Enligt organisationens mening kan en kvotlagstiftning vara nog

så viktig under en vikande konjunktur för att de partiellt arbetslöra, som

redan infogats i produktionen, skola få en tryggare ställning. I annat fall

kan man befara, att dessa bliva de första som slås ut från arbetsmarknaden

i ett eventuellt krisläge. Organisationen föreslår, att man — i likhet med vad

som är förhållandet i Finland — som en beredskapsåtgärd utarbetar ett

förslag till lag, som ålägger såväl stat och kommun som enskilda arbetsgivare

att tillse, att viss procent av arbetsstyrkan utgöres av partiell arbetskraft.

Lagen bör finnas färdig att träda i kraft, när så anses påkallat.

Kommitténs uttalande att särskilda yrken icke böra reserveras för

partiellt arbetsföra har mött erinran endast från länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus lön, som anser önskvärt, att så sker. Länsstyrelsen finner det

därför angeläget, att frågan blir föremål för ingående provning så snart

som möjligt.

Vad kommittén anfört om företrädesrätt för partiellt arbetsföra

till bl. a. kioskhandel, specialtobakshandel och tillfällig försäljningsverksamhet

har i remissvaren blivit föremål för skiftande bedömande. Arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsnämnderna liksom svenska stadsförbundet

ha tillstyrkt förslagen. Länsstyrelserna ha i regel ej heller haft något att

erinra. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, handelns

arbetsgivareorganisation, AB. svenska pressbyrån, Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och Sveriges kioskidkares riksförbund

avstyrka däremot förslagen under olika motiveringar.

Kommitténs förslag och rekommendationer i fråga om de partiellt

arbetsföras inlemmande i den ordinarie produktionen

ha i stort sett icke mött några erinringar vid remissbehandlingen.

Förslaget att upplysningsbroschyrer rörande partiellt arbets
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

föra skola utarbetas har sålunda tillstyrkts av bl. a. de lungsjukas riksförbund,

som mycket starkt framhävt betydelsen av vederhäftig upplysning

om tuberkulosens karaktär bland allmänheten och på arbetsplatserna. Den

vrångbild av tuberkulosen, som ännu trots tuberkulosvårdens och behandlingsmetodernas

utveckling lever kvar i folkmedvetandet, är fortfarande ett

stort hinder för f. d. sanatoriepatienters sociala återanpassning efter sjukdomstiden.

De rekommendationer, som kommittén framfört rörande avlägsnande

eller uppmjukande av bestämmelser i anställningsavtalen,

vilka kunna utgöra hinder för partiellt arbetsföras anställning,

ha likaledes accepterats i yttrandena. Såväl svenska arbetsgivareföreningen

som landsorganisationen meddela, att överläggningar i de avtalsfrågor, som

kommittén berört, pågå mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Pensionsstyrelsen

framhåller, att den vid handhavandet av den yrkesutbildande

verksamheten gjort den erfarenheten, att kollektivavtalens bestämmelser om

lärlingslön och lärlingsålder understundom försvårat möjligheterna att anordna

en ändamålsenlig utbildning. Pensionsstyrelsen påpekar, att man inom

enstaka yrkesområden orubbligt vidhåller kravet på att en partiellt arbetsför

lärling under utbildningstiden skall erhålla för utlärd arbetare gällande avtalsenlig

lön oavkortad så snart den stipulerade lärlingsåldern överskridits.

Det är uppenbart, att sådana förhållanden icke äro ägnade att underlätta

strävandena att i det enskilda fallet åstadkomma en ändamålsenlig arbetsvärd.

Pensionsstyrelsen anser det bl. a. med hänsyn härtill angeläget, att en

uppmjukning av vissa hithörande kollektivavtalsbestämmelser kommer till

stånd.

Frågan om de partiellt arbetsföras anslutning till arbetslöshetskassa

anser länsstyrelsen i Kristianstads län böra bliva föremål för

ytterligare överväganden. Då de partiellt arbetsföras arbetslöshetsrisk som

regel torde vara större än fullarbetskraftens, synas nämligen de ekonomiska

konsekvenserna av förslaget böra utredas, innan slutlig ställning tages till

detsamma.

En ytterst viktig beredskapsåtgärd för vikande konjunkturer synes enligt

de blindas förening vara, att överenskommelse träffas mellan arbetsmarknadsparterna

om att vid avskedande av arbetskraft särskild hänsyn

må tagas till de partiellt arbetsföras större svårigheter att få nytt

arbete.

Förslagen om hal v skyddad verksa in het ha i regel icke föranlett

några erinringar i yttrandena. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter

dock lämpligheten av alt staten ekonomiskt engagerar sig i den halvskyddade

verksamheten på sätt som kommittén förordat. Enligt länsstyrelsens

mening vore systemet med individuell lönesättning, kompenserad genom

sociala bidrag, avgjort att föredraga framför ett system med statlig''

subvention till enskilda företagare, som sysselsätta handikappad arbetskraft.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har som sin åsikt framhållit, att

det föreligger stor risk för att enskilda arbetsgivare kunna komma att miss
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

bruka en dylik anordning och att tvistigheter mellan arbetsmarknadens

parter i de enskilda fallen lätt kunna uppstå. Frågor angående halvskyddad

verksamhet tarva därför en omsorgsfull, försiktig och smidig handläggning.

Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län anser, att lämpligheten av att

vid sidan av den ordinarie driften anordna specialavdelningar för partiellt

arbetsföra kan ifrågasättas, enär ett sammanförande av partiellt arbetsföra

till särskilda avdelningar ej kan anses vara så lämpligt. Arbetsgivarna torde

kunna ordna denna sak på det för fallet lämpligaste sättet genom individuella

inplaceringar i tillverkningsprocessen. Enligt nämndens förmenande

böra vid dylika anställningar samma förutsättningar finnas för erhållande

av statsbidrag som vid anordnande av specialavdelningar. Jönköpings läns

landstings förvaltningsutskott ställer sig tveksamt till den nya formen för

sysselsättning samt anför härom följande.

I synnerhet under ett försämrat arbetsmarknadsläge skulle det vara

ganska betänkligt alt statssubventionera ett anställande av enskilda arbetare.

Lämpligheten av bidrag till arbetsgivare för sysselsättande av enskilda

partiellt arbetsföra torde därför kunna starkt ifrågasättas. Det förefaller

synnerligen svårt att fastställa gränserna för rätten till bidrag, och

det kan ifrågasättas huruvida arbetsvårdstjänstemännen kunna anses kompetenta

att avgöra hithörande frågor, varför man sannolikt i realiteten

kommer att bli i hög grad beroende av arbetsgivarens utlåtande. Det måste

också föreligga risk för att arbetsgivaren inskränker sig till att anställa

partiellt arbetsföra, för vilka han erhåller statsbidrag. Dessutom föreligger

alltid den möjligheten att de förslagna särskilda avdelningarna för produktionssvaga

bli »stämplade» och att en undervärdering av arbetskraften

blir följden.

Det ligger helt annorlunda till då det gäller den i betänkandet föreslagna

skyddade verksamheten. Här gäller det sålunda ej en subventionerad konkurrens

med fullarbetskraften och dessutom torde det vara lättare att bedöma

hjälpbehovet.

Svenska arbetsgivareföreningen har intet att erinra mot förslaget om

halvskyddad verksamhet.

Landsorganisationen anför, att den icke vill motsätta sig den av kommittén

i denna del föreslagna försöksverksamheten. Organisationen understryker,

att en viss försiktighet bör iakttagas, så att vid mindre god arbetstillgång

misshälligheter icke uppstå mellan de på detta sätt i skyddad

form anställda partiellt arbetsföra och de övriga arbetarna. Landsorganisationen

anför härom.

Subvention bör endast ifrågakomma, där de med de partiellt arbetsföras

sysselsättande förenade extrakostnaderna äro särskilt påtagliga, sammanhängande

med särskilda för dem vidtagna organisatoriska eller maskinella

anordningar. Kommittén framhåller, att de överenskommelser mellan å ena

sidan arbetsvårdsorganet (arbetsmarknadsstyrelsen) och å andra sidan

lämpliga arbetsgivare, vilka skulle åtaga sig att under viss tid anställa

visst antal av arbetsförmedlingen (arbetsberedningsassistenterna) anvisade,

svårplacerade arbetsföra, förutsätter ett bestämt förtroendeförhållande

på båda sidor. Landsorganisationen vill här även tillägga, att vederbörande

arbetsförmedlingstjänsteman i varje särskilt fall bör söka kontakt även med

den lokala fackliga organisationen för att rådgöra om lämpligheten av att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

37

på ifrågasatt arbetsplats anordna halvskyddad sysselsättning och för att

redovisa de grunder, som äro avsedda att tillämpas för överenskommelse

med arbetsgivaren, vilka extra kostnader och anordningar denne åtagit sig

för de partiellt arbetsföras räkning o. s. v.

Mot vad kommittén anfört i fråga om behovet och organisationen av

skyddad verksamhet ha i flertalet remissvar invändningar icke

gjorts. De blindas förening anför bl. a., att alla blinda icke äro lämpade att

bedriva självständig hantverksrörelse. Olika filantropiska organisationer

ha därför under årtionden upprätthållit verkstäder. Företrädesvis ha dessa

tillkommit i Stockholm och Göteborg. De äro jämförliga med de av kommittén

föreslagna skyddade verkstäderna. Det har länge stått klart, att en

förutsättning för att de blindas yrkesutbildning i görligaste mån skall kunna

utnyttjas är, att liknande verkstäder upprättas även på andra platser i

landet. En sådan möjlighet ligger i kommitténs förslag.

Erinringar mot kommitténs förslag ha framförts från några håll.

Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län pekar sålunda på de svårigheter,

som måste tagas i beaktande, när det gäller att med skyddad verksamhet

betjäna en glesare befolkad landsdel. Skyddade företag synas Blekinge läns

landstings förvaltningsutskott vara berättigade i storstäderna men däremot

ej då det gäller landet i övrigt.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott ställer sig tveksamt till

huruvida jämväl de av kommittén föreslagna nya uppgifterna böra åläggas

landstingen, med hänsyn till att landstingen under de senaste åren erhållit

icke så få nya uppgifter. Därest landstingen erhålla uppgiften, anser dock

utskottet, att till föreståndares och arbetsledares löner bör utgå statsbidrag

med 90 procent av lönerna. Dylikt statsbidrag bör utgå jämväl till avlöning

åt övrig personal, som kräves för driften av den skyddade verksamheten

och som icke utgöres av partiellt arbetsföra inom densamma.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott anför, att för den händels«e

vid frågans slutliga prövning huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten

kommer att överlåtas på landstingen efter de uppdragna riktlinjerna

utskottet måste framföra en bestämd reservation beträffande den föreslagna

organisationen. Förslaget att huvudmännen, som med ett ringa bidrag från

staten helt skulle svara för den ekonomiska driften, skulle äga att utse endast

en ledamot av förslagsvis sju i institutens styrelser, kan utskottet icke

gå med på. Det borde ankomma på huvudmännen att besluta om formerna

för det nya organet. Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott anser, att

huvudmannaskapet för arbetsträningen och den skyddade verksamheten bör

åvila staten, enär statsmakterna från landstingen helt övertagit ansvaret för

arbetsförmedlingen.

Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott anser, att en stark decentralisering

av den skyddade verksamheten är eftersträvansvärd. Som skäl

härför åberopas att någon större omsättning av klientelet ej kommer att äga

rum samt att klientelet ej onödigtvis skall behöva flytta från hemorten.

Svenska stadsförbundet finner det föreliggande förslaget i organisatoriskt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

avseende otillfredsställande. I likhet med Stockholms stads fattigvårdsnämnd

reagerar förbundet bestämt mot att länsarbetsnämnden göres till ett överordnat

organ.

Mot förslaget att partiellt arbetsföra skola sysselsättas med h e in i ndustriellt

arbete eller att arbetsförmedlingen ägnar sig åt anskaffning

av sådant arbete för partiellt arbetsföra ha inga invändningar gjorts vid

remissbehandlingen.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller, att den enligt sin instruktion har att

följa arbetsförhållandena inom det hemindustriella området och genom råd

och anvisningar främja arbetarskyddet. I frågor som röra sociala och hygieniska

vådor, vilka kunna drabba den partiellt arbetsföre och hans familj,

synes det därför lämpligt att samarbete kommer till stånd mellan å ena sidan

de arbetsvårdande organen och å andra arbetarskyddsstyrelsens läkare och

sociala avdelning samt socialinspektörerna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att utlämnandet av hemindustriellt

arbete från enskilda företag bör stimuleras. För härigenom eventuellt

uppkomna merkostnader bör företaget beredas kompensation varvid

samtidigt bör tillses, att de med hemarbete sysselsatta erhålla skälig ersättning

för sitt arbete.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län synes anledning icke föreligga att

göra avsteg från den hittills vid arbetsförmedlingen tillämpade principen,

att regleringen av anställningsvillkoren och särskilt då lönefrågan helt bör

ankomma på arbetsmarknadens båda parter. Därest den enskilde arbetstagaren

är i behov av stöd vid löneförhandlingar, bör detta sökas hos fackorganisationen

och icke hos arbetsvårdsorganet. Den av kommittén förordade

anordningen, att arbetsuppgifter för det industriellt betonade hemarbetet

bl. a. skola anskaffas från de skyddade företagens produktion och att dessa

vid behov samtidigt skola fungera som hemarbetscentraler, finner länsstyrelsen

vara lämplig och väl motiverad. I den mån ett skyddat företag förmedlar

arbetsuppgifter till hemindustrielit arbete, är företaget självt avtalsslutande

part i fråga om produkternas pris och därigenom indirekt

också beträffande arbetslönerna. På detta sätt skulle en — säkerligen välbehövlig

— utjämning av ackordspriserna för hemindustrielit arbete kunna

komma till stånd och detta utan arbetsförmedlingens direkta medverkan.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att förmedlingen av hemindustrielit

arbete i största möjliga omfattning bör gå genom den offentliga arbetsförmedlingen,

varigenom kontroll kan vinnas över anställningsvillkoren.

Landstingets i Göteborgs och Bohus län nämnd för partiellt arbetsföra

har framhållit, att i fråga om hemindustriellt arbete bör en verklig insats

kunna göras. Att härvid räkna med något större bidrag från de arbetsvårdande

organens sida finner nämnden varken lämpligt eller verklighetsbetonat.

Det naturligaste vore, att den huvudsakliga insatsen finge göras av

ledningen för vederbörande träningsverkstad-hemarbetscentral och vederbörande

hemslöjdsorgan.

Vad gäller kommitténs förslag angående hemslöjden har landsting
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

39

ets i Göteborgs och Bohus län nämnd för partiellt arbetsföra ifrågasatt, om

ej föreskrift i en eller annan form bör lämnas om direkt samverkan mellan

vederbörande landstings eller annan huvudmans organ för partiellt arbetsföra

och hemslöjdskonsulent.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det tveksamt, huruvida a r k i v arbe

t e n i större utsträckning än vad som f. n. är fallet kunna göras tillgängliga

för partiellt arbetsföra med hänsyn till att i dessa arbeten redan

nu till övervägande del sysselsättes handikappat klientel.

I fråga om behovet och lämpligheten av en central samordning av

produktionen i skyddad sysselsättning m. m. har länsstyrelsen

i Kristianstads län anfört, att det bör ankomma på vederbörande

företag att självt svara för sin inköps- och försäljningsverksamhet. I den mån

avsikten är att tillerkänna det centrala organet en ledande och bestämmande

uppgift över produktionsförhållandena vid de särskilda företagen, anser

sig länsstyrelsen icke kunna biträda ett sådant förslag.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund bl. a. förutsätta,

att alster som tillverkas av partiellt arbetsföra prissättas så att illojal

konkurrens i förhållande till den öppna marknaden icke uppstår.

19i6 års upphandlingssakkunniga framhålla, att de icke ha för avsikt att

föreslå bestämmelser om företrädesrätt för vara, som tillverkas i statliga

eller kommunala socialvårdande anstalter eller inrättningar eller i sådana

företag i övrigt, som avses i betänkandet. Dessa anstalter och företag avses

i princip få konkurrera med övriga anbudsgivare och komma i fråga som

leverantörer endast där av dem avgivna anbud befinnas vara för staten förmånligast.

I den mån det befinnes påkallat att beträffande här avsedd verksamhet

ge företrädesrätt vid leveranser och arbeten för andra statsinstitutioners

räkning, synas föreskrifterna härom liksom hittills böra meddelas i

särskild ordning.

Departementschefen.

De principiella riktlinjer, som kommittén uppdragit för de partiellt arbetsföras

sysselsättande, finner jag vara riktiga. I första hand bör sålunda

eftersträvas att handikappade personer genom yrkesvägledning, eventuellt i

förening med speciella åtgärder såsom arbetsprövning och arbetsträning,

beredas arbete av sådan art att deras handikap icke hindrar dem att utföra

eu fullgod arbetsprestation. Erfarenheterna av den utomlands och här i

Sverige bedrivna arbetsvärden ge vid handen, att betydande resultat kunna

nås på denna väg. Först om det visat sig uteslutet att på detta sätt placera

den handikappade arbetskraften i konkurrens med fullarbetskraft böra

säranordningar för partiellt arbetsföra tagas i anspråk. Härvid bör fortfarande

eftersträvas att de partiellt arbetsföra beredas anställningar i den

ordinarie produktionen på så förmånliga villkor som möjligt. I sista hand

bör hänvisning ske till exempelvis skyddad sysselsättning eller hemarbete.

Kommittén har avvisat tanken på införande av en kvotlagstiftning

liksom ett reserverande av vissa bestämda yrken eller befattningar för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj:ts proposition nr 167.

partiellt arbetsföra. Vid remissbehandlingen har denna inställning i stort

sett vunnit gillande. De vanföras riksorganisation har dock ansett, att man

såsom en beredskapsåtgärd bör utarbeta ett förslag till lag, som kan träda

i kraft när så anses påkallat. Jag finner emellertid, att vägande skäl mot

en kvotlagstiftning anförts av kommittén. I likhet med kommittén anser

jag mig böra, åtminstone i nuvarande arbetsmarknadsläge, avvisa tanken

på ett införande av något slag av kvotlagstiftning.

I fråga om reserverande av vissa yrken eller befattningar enbart

för partiellt arbetsföra är jag icke heller beredd att taga annan ställning

än vad kommittén gjort.

Frågan om företrädesrätt för partiellt arbetsföra till handel å utsträckt

tid, d. v. s. främst kioskhandel, har i viss utsträckning behandlats

i propositionen 1948: 248 med förslag till butikstängningslag. Vid anmälan

av nämnda proposition anförde chefen för inrikesdepartementet (s. 97)

bl. a., att han liksom 1947 års butikstängningssakkunniga fann det riktigt,

att de partiellt arbetsföra beredes tillfälle att försörja sig genom kioskförsäljning.

Vid konkurrens mellan flera om försälj arrättigheter borde socialvårdssynpunkter

beaktas. Andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 47) godkändes

av riksdagen, framhöll önskvärdheten av att vid beviljande av tillstånd

till försäljning under utsträckt tid från kiosk även de sociala synpunkterna

beaktas samt att partiellt arbetsföra, då så befinnes lämpligt,

bör beredas tillfälle att försörja sig genom försäljning från kiosk. I vad

gäller kioskhandel synas de partiellt arbetsföras intressen sålunda ha tillgodosetts

relativt väl. Kommittén har gjort vissa allmänna rekommendationer

rörande beredande av företrädesrätt för partiellt arbetsföra till specialtobakshandel

och tillfällig försälj ningsverksamhet. Dessa frågor synas

behöva bliva föremål för ytterligare övervägande, innan ställning kan tagas

till desamma.

Kommittén har utförligt behandlat de åtgärder, som kunna komma i fråga

för att öka möjligheterna till partiellt arbetsföras inlemmande i

den ordinarie produktionen. De principer kommittén därvid

rekommenderat ha icke mött några gensagor i remissyttrandena och föranleda

icke heller några erinringar från min sida.

Kommittén har föreslagit, att genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg

upplysningsbroschyrer skola utarbetas rörande de partiellt arbetsföra och

deras handikaps inverkan på arbetsförmåga m. in. Behovet av sådana broschyrer

finner jag ådagalagt. Jag förordar därför, att arbetsmarknadsstyrelsen

får disponera medel för ändamålet.

Vad beträffar frågan om arbetsanalyser, som kommittén berört i sitt betänkande,

får jag anmäla, att viss försöksverksamhet bedrivits på detta område

under år 1949. Vid institutionen för industriell ekonomi och organisation

vid tekniska högskolan i Stockholm har bildats en kommitté för arbetsfysiologisk

forskning, som anlitat en amerikansk expert, professorn B. Hanman,

för arbetsanalyser vid en del företag i Sverige. Verksamheten har bekostats

av svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och arbets
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

41

xnarknadsstyrelsen, vilken myndighet erhållit Kungl. Maj :ts medgivande att

med sammanlagt 30 000 kronor bidraga till denna försöksverksamhet.

Kommittén har vidare granskat kollektivavtalens och andra anställningsavtals

bestämmelser ur de partiellt arbetsföras synpunkt. Härvid har kommittén

rekommenderat vissa ändringar i avtalen för att öka partiellt arbetsföras

möjligheter att vinna anställning inom produktionen. Jag har erfarit,

att de av kommittén berörda frågorna äro föremål för överläggningar mellan

arbetsmarknadens huvudorganisationer. Kommitténs rekommendationer

föranleda icke annat uttalande från min sida än att jag betraktar det som

en mycket betydelsefull angelägenhet att avtalen utformas i enlighet med

vad kommittén rekommenderat och att det är min förhoppning att partsorganisationerna

skola kunna enas om ändringar i den riktning som kommittén

föreslagit.

Den inriktning, som arbetslöshetspolitiken fick under 1930-talet och som

fullföljts under 1940-talet, har gått ut på att åstadkomma dels en anpassning

av lönevillkoren i arbetena för arbetslösa till öppna marknadens löner,

dels en differentiering av arbetena efter olika kategoriers förutsättningar

på arbetsmarknaden. Det sistnämnda har skett bl. a. genom tillkomsten av

arkivarbete och musikerhjälp. Fortfarande föreligga dock svårigheter att

med de hjälpformer, som stå till buds, bereda lämpligt avvägd sysselsättning

åt sådana personer, som genom olycksfall eller sjukdom fått sin arbetsförmåga

nedsatt.

Det har visat sig, att många arbeten, i synnerhet inom den lättare mekaniska

industrin, med fördel kunna utföras av sådana personer, om blott

arbetsförhållandena äro avpassade efter de enskilda personernas förutsättningar.

I flera fall har det visat sig möjligt att genom på så sätt särskilt

organiserad sysselsättning helt avlyfta försörjningen av den partiellt arbetsföre

och hans familj från det allmänna. I andra fall ha de från det allmänna

utgående sociala bidragen kunnat avsevärt reduceras. De förslag till konkurrensskyddad

sysselsättning, som kommittén framlagt, kunna därför betraktas

som ett naturligt led i en fortsatt anpassning av sysselsättningspolitiken

för de arbetslösa till vissa gruppers speciella förutsättningar på arbetsmarknaden.

Kommittén har föreslagit två olika organisationsformer för denna sysselsättning,

vilka kommittén benämner halvskyddad och (hel)skyddad sysselsättning.

Skillnaden mellan dessa två former skulle enligt kommittén vara,

att den halvskyddadc verksamheten skulle organiseras i direkt anslutning

till ett vanligt företag eller eu industri, som bedriver tillverkning under normala

betingelser, medan den (hel)skyddade sysselsättningen skulle organiseras

särskilt — i första hand av kommuner och landsting — för sysselsättning

av enbart partielit arbetsföra.

Kommittén föreslår, att statsbidrag skall kunna utgå till företagare, som

anordna halvskyddad sysselsättning för partiellt arbetsföra med

undernormal prestationsförmåga. Bidrag skall enligt förslaget kunna utgå

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

dels till ökade kostnader för arbetsledning vid driften av särskilda avdelningar

i anslutning till ordinarie företag, dels till ökade kostnader avseende

enskilda arbetare, som placeras i den ordinarie produktionen tillsammans

med fullarbetskraft. I båda fallen avses såsom förutsättning

gälla, att sysselsättandet av de partiellt arbetsföra är förenat med ökade

produktionskostnader för företaget trots en med hänsyn till den begränsade

prestationsförmågan modifierad lönesättning. Vissa erinringar mot tanken

på att subventionera enskilda företagare, som sysselsätta partiellt arbetsföra,

ha gjorts vid remissbehandlingen. Det är också uppenbart, att den

föreslagna bidragsverksamheten kan möta stora praktiska svårigheter bl. a.

när det gäller att avgöra huruvida företagaren får vidkännas ökade kostnader

för de partiellt arbetsföra och storleken av dessa kostnader. Det synes

icke heller sannolikt, att förutsättningar finnas för att halvskyddad verksamhet

skall kunna organiseras i större omfattning. Erfarenheterna från

den verksamhet, som bedrivits vid det till AB Elektro-Lux anknutna AB

Carex i Stockholm, ha emellertid visat, att möjligheter åtminstone i vissa

fall finnas att ordna de mera svårt handikappades sysselsättning på denna

väg. Det synes vara av vikt att ytterligare erfarenheter av dylik verksamhet

inhämtas. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att arbetsmarknadsstyrelsen

försöksvis får lämna statsbidrag till halvskyddad verksamhet. Såsom

villkor för erhållande av bidrag bör dock gälla, att verksamheten organiseras

i form av avgränsade, särskilda avdelningar i anslutning till företagen

samt att varje placering i sådan avdelning sker genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Kommitténs förslag att bidrag även skall kunna lämnas till

företagare, som åtaga sig att sysselsätta enskilda partiellt arbetsföra placerade

tillsammans med fullarbetskraft i den ordinarie produktionen, anser

jag mig tills vidare icke kunna förorda. Där sådana enstaka placeringar påkalla

stöd i någon form, har arbetsmarknadsstyrelsen redan nu i viss utsträckning

möjlighet att lämna bidrag till den enskilde enligt de normer,

som tillämpas vid s. k. provanställningar.

Kommittén har föreslagit, att bidragen till företag, som organisera halvskyddad

verksamhet, skola lämnas i form av ersättning för ökade kostnader

för arbetsledning. Därvid skulle de normer följas, som föreslagits för

den (hel)skyddade sysselsättningen och vilka innebära, att bidrag skall

lämnas med 50 % av kostnaden för arbetsledares löner ävensom ersättning

för hela anläggningskostnaden för desinfektionsanordningar vid företag,

som sysselsätta smittoförande tuberkulösa. Även jag anser, att för bidrag

till halvskyddad verksamhet böra gälla samma regler som beträffande bidrag

till skyddad verksamhet. Sistnämnda regler behandlar jag i det följande.

Jag förordar, att arbetsmarknadsstyrelsen under nästa budgetår får

disponera högst 20 000 kronor för statsbidrag till halvskyddad verksamhet.

Jag övergår härefter till att behandla den skyddade verksamheten.

På flera platser i landet ha under de senaste åren tillkommit verkstäder,

i regel upprättade på initiativ av landsting och kommuner, där ar
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

betsträning och skyddad sysselsättning beretts mera svårt handikappade.

Här må bl. a. nämnas stadsmissionens och fattigvårdsnämndens företag i

Stockholm, Göteborgs lungsjukas centralförenings fritidshem och arbetslöshetsnämndens

arbetsinstitut i Göteborg, fattigvårdsstyrelsens i Norrköping

verkstad, Örebro läns landstings arbetscentral och träningsverkstad

för partiellt arbetsföra, Jönköpings läns landstings verkstad i Huskvarna,

Kopparbergs läns landstings verkstad i Borlänge, Västmanlands läns landstings

verkstad i Västerås samt liknande verkstäder i Karlskrona och Gävle.

Förutsättningar torde finnas att få i gång dylika verkstäder även på andra

orter.

Behovet av företag för sysselsättning av partiellt arbetsföra med så låg

prestationsförmåga, att de icke kunna tänkas konkurrera med fullarbetskraft

ens i fråga om särskilt lätta arbetsuppgifter inom näringslivet, har i

olika sammanhang vitsordats. För min del betraktar jag sådana företag

som ett betydelsefullt medel för att sätta svårt handikappade personer i

stånd att själva bidraga till sin försörjning och nyttiggöra deras begränsade

arbetsförmåga för samhället. Kommittén har föreslagit, att huvudmannaskapet

för företag av detta slag skall utövas av landsting, primärkommuner

eller enskilda föreningar och stiftelser. Detta synes mig riktigt.

Med hänsyn till att de partiellt arbetsföra, för vilka den skyddade verksamheten

är avsedd, i stor utsträckning f. n. torde åtnjuta socialhjälp, måste

det för kommunerna vara ett betydande intresse att stödja verksamhet,

som sätter vederbörande i stånd att helt eller delvis försörja sig själva. Då

endast relativt stora kommuner torde kunna ordna egna företag av tillfredsställande

standard, är emellertid landstingens medverkan önskvärd.

Frågan om statsbidrag till verksamheten får anses nära sammanhänga med

spörsmålen rörande den socialhjälp, varom socialvårdskominittén inom kort

torde avge förslag. Med hänsyn till vikten av att erfarenheter av skyddad

verksamhet vinnas snarast möjligt, bör emellertid redan nu visst stöd av

statsmedel försöksvis utgå till skyddade företag. Stödet bör tills vidare icke

ges generell karaktär utan under nästa budgetår lämnas inom en bestämd

kostnadsram.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört äro de hittills inrättade företagen

för skyddad verksamhet ofta kombinerade med arbetsträning. Vid företagen

— de s. k. arbetsinstituten — sysselsättas sålunda i allmänhet dels

personer, som efter viss tid beräknas kunna vinna placering å öppna marknaden,

och dels personer med så framträdande handikap att de icke kunna

beräknas erhålla annan placering än i skyddad verksamhet. Ehuru det

ur terapeutisk synpunkt är önskvärt, att de båda kategorierna sysselsättas

vid skilda institutioner eller hållas åtskilda, då båda formerna av verksamhet

förekomma vid samma institution, torde det av praktiska skäl ofta vid

dessa nämnda verkstäder vara svårt att åstadkomma en gränsdragning

mellan den enklare arbetsträning, varom här är fråga, och skyddad verksamhet.

Det torde vara praktiskt, att dessa företag dessutom — såsom ibland

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

redan nu är fallet — fungera som centraler för utlämning och mottagning

av hemarbete. De kombinerade företagen torde böra benämnas träningsverkstäder

och arbetscentraler för partiellt arbetsföra. Denna benämning torde

ungefär täcka vad som eftersträvas med verksamheten.

Jag förordar sålunda, att statsbidrag skall kunna utgå till båda verksamhetsgrenarna.

Vid den begränsade försöksverksamhet, som föreslås komma till

stånd under nästa budgetår, är det emellertid särskilt angeläget, att institutioner,

som lägga huvudvikt vid arbetsträning, stödjas.

Mot kommitténs förslag beträffande det klientel, som skall sysselsättas

vid träningsverkstäder och arbetscentraler, har jag intet att erinra. I likhet

med kommittén anser jag, att smittoförande tuberkulösa skola sysselsättas

i särskilda verkstäder och att desinfektionsanordningar skola finnas

vid dessa.

Kommittén har uttalat, att en verkstad för partiellt arbetsföra bör ha

minst 15 godkända arbetsplatser för att statsbidrag skall kunna utgå. Det

måste anses vara en fördel, att möjligheter givas att starta sådan verksamhet

även på mindre orter, varigenom partiellt arbetsföra, som ha svårt att

lämna hemorten, beredes tillfälle till arbetsträning och sysselsättning. Arbetsmarknadsstyrelsen

bör därför ha möjlighet att då så befinnes motiverat

med hänsyn till lokala förhållanden medgiva statsbidrag även då antalet

arbetsplatser något understiger 15. I fråga om organisationen i övrigt, såsom

med avseende på styrelsens sammansättning in. in., anser jag i enlighet

med vad som framhållits i vissa yttranden, att vederbörande huvudman

bör lämnas fria händer.

Möjligheterna att erhålla lämplig arbetsplacering i öppna marknaden böra

alltid först ingående prövas, innan hänvisning sker till de verkstäder, till

vilka statsbidrag utgår. Intagningen av arbetskraft på företagen bör därför

alltid ske i samråd med och efter anvisning av den offentliga arbetsförmedlingen,

som sålunda bör disponera över platserna.

Den av kommittén förordade principen med avseende på lönesättningen

lör klienterna i denna verksamhet föranleder ingen erinran från min sida.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall utgå med 50 % av kostnaderna

för föreståndares och arbetsledares löner. Arbetsmarknadsstyrelsen

har i sitt förslag angående organisationen av s. k. arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut

föreslagit, att bidrag med 75 % skall utgå, förutom till

föreståndares och arbetsledares löner, jämväl till kostnaderna för avlönande

av övrig administrativ personal eller driftpersonal. Med hänsyn till de

resultat av driften, som jag fått taga del av, anser jag, att statsbidraget bör

kunna begränsas till bidrag med högst 50 % till föreståndares och arbetsledares

löner. Kostnaderna för avlönande av personal som, utöver föreståndare

och arbetsledare, erfordras för verksamhetens rationella drift, torde

böra bestridas av huvudmannen.

Kommittén har föreslagit, att verkstäderna för partiellt arbetsföra skola

stå under läkartillsyn samt att statsbidrag skall utgå till arvode åt läkare

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

med 2 400 kronor per år. I likhet med kommittén finner jag en kontinuerlig

medicinsk tillsyn över klientelet önskvärd. För ändamålet torde emellertid

ofta med fördel kunna anlitas läkare, som är anställd hos huvudmannen

eller eljest biträder denne. Jag anser därför icke lämpligt, att statsbidrag

utgår till kostnader för läkartillsyn.

Jag anser skäligt, att bidrag må kunna utgå till anskaffningskostnader

för desinfektionsanordningar vid sådana nya verkstäder för smittoförande

tuberkulösa som kunna tillkomma.

Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen funnos i oktober 1949 12

olika huvudmän, som organiserat träningsverkstäder och arbetscentraler för

partiellt arbetsföra. Antalet föreståndare och egentliga arbetsledare var 35,

varav 7 deltidsanställda. Den till dessa utbetalda lönesumman per år uppgick

till 192 889 kronor.

Jag förordar, att arbetsmarknadsstyrelsen under nästa budgetår får disponera

högst 100 000 kronor för bidrag till träningsverkstäder och arbetscentraler.

Kommittén har framhållit, att det hemindustriella arbetet

kan ge goda möjligheter till sysselsättning åt partiellt arbetsföra. Dessa

synpunkter ha även understrukits i remissyttrandena. Enligt kommitténs

förslag skall den offentliga arbetsförmedlingen i större utsträckning än hittills

ägna sig åt ackvisition och förmedling av hemarbete, varvid i första

hand förmedlingsarbetet skall inriktas på att tillgodose de partiellt arbetsföras

behov av hemarbetsuppgifter. Jag anser också, att arbetsförmedlingen

bör ägna viss uppmärksamhet åt denna uppgift. Uppgiften bör dock med

hänsyn till den knappa personaltillgången begränsas till förmedling av

kontakten mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utlämningen av hemarbetsuppgifter,

kontrollen av det utförda arbetet samt utbetalningen av arbetslöner

o. d. böra ombesörjas av de företag, för vilkas räkning arbetena utföras.

Den kontroll över arbetsuppgifternas lämplighet med hänsyn till lönevillkor,

familje- och bostadsförhållanden in. m., som enligt förslaget skall

utföras av arbetsförmedlingen, bör förutsättas ske i sådan utsträckning, att

det från arbetsförmedlingens sida kan konstateras, huruvida det anvisade

arbetet är det med hänsyn till sökandens krafter och färdigheter m. in. lämpligaste.

En sådan kontroll åligger allmänt arbetsförmedlingen vid anvisande

av arbete. Arbetsförmedlingen bör i övrigt såsom hittills stå neutral i löneoch

avtalsfrågor.

Kommittén har anfört, att de särskilda företagen för sysselsättande av

partiellt arbetsföra även böra fungera såsom hemarbetscentraler för utlämning

och mottagning av hemarbete till partiellt arbetsföra. Erfarenheten

har visat, att efterfrågan på hemarbetsuppgifter vida överstiger tillgången

på sådana lämpliga objekt. Svårigheter uppstå också att kontinuerligt

hålla hemarbetarna med arbete. Det är därför av vikt, att sådana hemarbetscentraler

komma till stånd. Jag ansluter mig sålunda till vad kommittén

i delta avseende förordat.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Såsom kommittén anfört torde även hemslöjden ge goda möjligheter

till sysselsättande av partiellt arbetsföra. De av kommittén under hänvisning

härtill framlagda förslagen till särskilda stödåtgärder för hemslöjden

kunna emellertid icke upptagas i detta sammanhang.

Kommittén har lagt fram vissa synpunkter på utnyttjande av beredskapsarbeten

och arkivarbeten för partiellt arbetsföra. I fråga

om beredskapsarbetena har kommittén uttalat önskemål om en större differentiering

med hänsyn till att vid dessa arbeten i viss utsträckning sysselsättas

personer som måste betraktas som partiellt arbetsföra. En dylik differentiering

torde under nuvarande förhållanden knappast vara möjlig att

genomföra. Det är emellertid, såsom kommittén anfört, önskvärt, att partiellt

arbetsföra personer erhålla möjlighet till sysselsättning i bl. a. skyddad

verksamhet i stället för i beredskapsarbeten. Kommittén har vidare ansett

önskvärt, att arkivarbetena i ännu större utsträckning än som nu är

fallet öppnas för partiellt arbetsföra. Då frågan om arkivarbetenas framtida

utformning m. m. är föremål för särskild utredning, är jag icke f. n. beredd

att förorda vidgad användning av dessa arbeten.

Någon statlig inköps- och försäljningsorganisation med

uPP§ift att handha inköp av material och försäljning av färdiga produkter

från de skyddade företagen anser jag i likhet med kommittén icke vara

behövlig f. n. Tillkomsten av särskilda företag med uppgift att sysselsätta

och meddela arbetsträning åt partiellt arbetsföra kommer emellertid att

medföra problem av organisatorisk art för arbetsvårdsorganen. Främst

kunna problem av teknisk och företagsekonomisk art komma att uppstå,

vilka påkalla bistånd med rådgivning från arbetsvårdsorganisationen. Jag

vill erinra, att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition förordat anslag

till anställande av en särskild tjänsteman inom arbetsmarknadsstyrelsen

med uppgift att lämna råd och bistånd vid organiserandet av träningsverkstäder

och arbetscentraler i tekniska, ekonomiska och organisatoriska frågor.

Frågan om åtgärder för ökad avsättning av de blindas alster torde få behandlas

i särskild proposition till årets riksdag.

IV. Industrihem för från fäugelser in. fl. anstalter utskrivna eller

permitterade personer.

Kommitténs förslag m. m.

I en motion vid 1945 års riksdag av herr John W. Johnsson m. fl. (II: 448)

framhölls, att erfarenheterna från de befintliga industrihemmen för frigivna

fångar m. fl. i Stockholm — Stockholms stadsmissions på Liljeholmen och

frälsningsarméns vid Värtan — hade visat sig lyckosamma. För anstaltsledningarna

hade det varit tryggt att vid villkorlig frigivning, försökspermission

eller slutlig utskrivning hänvisa personer till de möjligheter till både arbete

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

47

och tillsyn, som stått till buds genom nämnda hem. De båda industrihemmen

fyllde dock icke behovet av övergångsplatser för detta klientel.

Andra kammarens första tillfälliga utskott och första kammarens första

tillfälliga utskott föreslogo, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t hemställa

om utredning av frågan, vilket också blev riksdagens beslut (skr. nr 539).

Med anledning av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Maj:t den 12 juli

1946 åt kommittén för partiellt arbetsföra att verkställa den begärda utredningen.

Kommittén avlämnade sitt betänkande i frågan den 3 maj 1948

(stencilerat).

Kommittén har inhämtat yttranden och statistiska data från socialstyrelsen,

centrala fångvårdsregistret, skyddskonsulenterna samt hjälpverksamhetsöverläkarna

vid några av de statliga sinnessjukhusen, överläggningar ha

hållits med representanter för 1946 års alkoholistvårdsutredning, 1947 års

psykopatvårdsutredning, statens sinnessjukvårdsberedning samt fångvårdsstyrelsen,

vilken med bistånd av särskilda sakkunniga hade i uppdrag att utreda

frågan om rationalisering av eftervården av frigivna. Kommittén har vidare

samrått med arbetsmarknadsstyrelsen. Kommittén sammanfattar sin

gjorda utredning i följande sex punkter.

1. Utredningen har givit vid handen, att behov av ytterligare industrihem

eller omskolnings- och träningsanstalter av samma karaktär som de båda i

Stockholm befintliga industrihemmen f. n. icke kan anses föreligga.

2. De två nu befintliga industrihemmen i Stockholm fylla ett allmänt behov,

som svårligen kan tillgodoses på annat sätt. Dessa hem böra öppnas även

för personer från andra delar av landet, varvid statsbidrag bör utgå till industrihemmens

inackorderingshem enligt samma grunder som 1946 års alkoholistvårdsutredning

föreslagit i fråga om inackorderingshem för alkoholister.

3. De årliga sammanlagda bidragen till de båda industrihemmens inackorderingshem,

omfattande 55 platser, beräknas uppgå till ca 60 000 kronor.

4. Därest behov av ytterligare industrihem i en framtid skulle visa sig föreligga,

anser kommittén, att det bör uppdragas åt arbetsmarknadsstyrelsen

att inkomma med förslag härom.

5. Behov av särskilda smärre inackorderingshem synes föreligga, varför

kommittén förordar, att upprättandet av dylika hem underlättas genom bidrag

från det allmänna.

6. Till inackorderingshemmen bör utgå statsbidrag enligt de normer, som

1946 års alkoholistvårdsutredning föreslagit i fråga om inackorderingshem för

alkoholister.

Yttranden.

Yttranden över betänkandet ha avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, socialvårdskommittén, statens sinnessjukvårdsberedning,

sinnessjukhusnämnden, 1947 års psykopatvårdsutredning, inter
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

neringsnämnden, svenska stadsförbundet, svenska skyddsförbundet samt

stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Svenska

landstingsförbundet, stadsmissionen och frälsningsarmen i Stockholm, som

beretts tillfälle att yttra sig, ha avstått härifrån.

I remissyttrandena ha i huvudsak icke några erinringar gjorts mot kommitténs

utredning rörande industrihemmen. Medicinalstyrelsen anser

dock, att en utvidgning av industrihemsverksamheten vore önskvärd.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län anser, att ett hem för straffriförklarade

behövs i länet och länsarbetsnämnden i Älvsborgs län att ett hem behövs i

västra Sverige.

Mot kommitténs förslag om inrättande av flera inackordering shem

samt om stöd åt de båda nuvarande inackorderingshemmen i anslutning

till industrihemmen i Stockholm — frälsningsarméns industrihem vid

Värtan och stadsmissionens på Liljeholmen — ha remissmyndigheterna i

allmänhet icke heller gjort några invändningar. Länsarbetsnämnderna i Östergötlands,

Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län förorda dock liksom

stadsfullmäktige i Norrköping i stället för inackorderingshem bostäder av

hotellkaraktär för dem av ifrågavarande klientel, som erhållit arbete men

icke på tillfredsställande sätt kunna lösa bostadsfrågan. Stadsfullmäktige i

Stockholm ha anfört, att om statsbidrag kommer att utgå till de omnämnda

inackorderingshemmen borde sådant även utgå till barnavårdsnämndens hem

i Stockholm.

Departementschefen.

Å de båda s. k. industrihem, som f. n. finnas i Stockholm, erhåller klientelet

— huvudsakligen personer som frigivits från fångvårdsanstalt eller utskrivits

resp. permitterats från sinnessjukhus eller alkoholistanstalt — arbete

samt kost och bostad. Avsikten är att klienterna efter viss tids sysselsättning

å industrihemmet skola anvisas arbete i öppna marknaden. Ifrågavarande

institutioner förete viss likhet med de träningsverkstäder, som behandlats

i nästföregående avsnitt och torde alltså kunna komma i fråga för

erhållande av sådant statsbidrag, som där föreslagits.

Kommittén har anfört, att de båda nu befintliga industrihemmen med därtill

anknutna inackorderingshem fylla ett erkänt behov men att ytterligare

industrihem icke erfordras i nuvarande arbetsmarknadsläge. Jag delar denna

mening. Jag vill framhålla, att tillkomsten av träningsverkstäder och arbetscentraler

ökat möjligheterna att bereda det klientel, som omhändertages å

industrihemmen, lämplig arbetsträning i annan ordning.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall utgå till de inackorderingshem,

som äro anslutna till industrihemmen, samt till eventuella nya inackorderingshem

för ifrågavarande klientel. Jag är icke beredd att i förevarande

sammanhang tillstyrka detta förslag. Frågan torde böra upptagas i samband

med prövningen av 1946 års alkoholistvårdsutrednings förslag om höjda

statsbidrag till inackorderingshem för alkoholister.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

49

V. Utbildningsbidrag och stipendier.

Gällande bestämmelser m. m.

Såsom framgår av vad tidigare (s. 6—8) anförts lämnas särskilda bidrag

till partiellt arbetsföra för yrkesutbildning in. m. av pensionsstyrelsen och

arbetsmarknadsstyrelsen. Beträffande blinda, dövstumma och -—- i viss utsträckning

— vanföra gälla särskilda regler.

Till kostnader för yrkesutbildning av partiellt arbetsföra, liksom till

hjälp för igångsättande av självständig verksamhet lämnar pensionsstyrelsen

bidrag enligt av Kungl. Maj :t den 20 juni 1947 fastställda bestämmelser

(statsliggaren s. 352). Följande kostnader må enligt dessa bestämmelser

bestridas av pensionsstyrelsen.

1) Kostnader för läkarundersökning, läkarintyg och resor i samband därmed

må bestridas utan begränsning.

2) Kostnader för utbildning samt uppehälle och klädesutrustning åt den

utbildade under utbildningstiden ävensom, i den mån så prövas skäligt,

underhåll åt den utbildades familj under nämnda tid, må bestridas intill

ett belopp av i regel högst 2 000 kronor för år.

3) Kostnader för anskaffande av nödiga arbetsmaskiner och verktyg eller

— då synnerliga skäl tala därför — andra kostnader, som äro förbundna

med igångsättandet av självständig verksamhet — s. k. näringshjälp -—

må bestridas intill ett belopp av högst 5 000 kronor för en och samma person.

Pensionsstyrelsen lämnar efter individuell prövning bidrag till under 2)

och 3) angivna kostnader med högst s/i av nettokostnaden, medan det ankommer

på hemortskommun, den partiellt arbetsföre själv eller hans anhöriga

att svara för resterande del.

I kostnaderna för utbildning inräknar pensionsstyrelsen ersättning till

företagaren (vid lärlingsutbildning), kursavgifter, undervisningsmateriel,

de beräknade kostnaderna för kost och logi under utbildningstiden, eventuella

utgifter för dagliga resor till och från arbetet, resekostnader till och

från utbildningsorten, klädesutrustning, flitpengar in. in.

Sedan den 1 juli 1947 har pensionsstyrelsen möjlighet att lämna bidrag

till skäligt underhåll åt den utbildades familj under utbildningstiden. Även

detta inräknas i det förut angivna maximibeloppet 2 000 kronor för år. Till

elever vid vanföreanstalt, som icke kunna beredas plats i anstalternas internat

—- s. k. externa elever — lämnar pensionsstyrelsen ett bidrag av

högst 100 kronor för månad till täckande av kostnader för uppehälle utom

anstalten in. in.

Bidrag har i enstaka fall lämnats till yrkesutbildande korrespondenskurser.

Angående antalet utbildade samt anslag till bidragsverksamheten se s. (i.

Enligt av Kungl. Maj :t den 25 maj 1945, den 29 juni 1946 och den 30

juni 1947 meddelade bestämmelser angående den av arbets in a r knad s4

It i han g till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 167.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kanyl. j\Iaj:ts proposition nr 167.

styrelsen handhavda arbetsvärden för i militärtjänst skadade personer

äger styrelsen till sådana som undergå utbildning bevilja följande förmåner

nämligen fri läkarundersökning, rese- och traktamentsersättning, ersättning

för kursavgifter m. m., utbildningsbidrag till egen försörjning

samt visst familjebidrag enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946

(nr 99).

Sedan frågan anmälts för riksdagen i propositionen 1948:249 bär arbetsmarknadsstyrelsen

den 30 juni 1948 bemyndigats att bestrida kostnaderna

för viss försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning

eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra, som icke äro att hänföra till i

militärtjänst skadade. Denna försöksverksamhet avser att under utnyttjande

av vakanta elevplatser vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn

stående yrkesutbildningskurser för arbetslösa samt genom av överstyrelsen

i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen anordnad särskild kursverkamhet

bereda yrkesutbildning, fortbildning, omskolning och arbetsträning åt dylika

partiellt arbetsföra. Förmåner vid denna utbildning utgå enligt i huvudsak

samma regler som tillämpas beträffande i militärtjänst skadade

personer. Kommunernas andel i utgivna familjebidrag utgör dock lägst

25 procent medan motsvarande andel i fråga om i militärtjänst skadade personer

i genomsnitt icke uppgår till mer än ca 5 procent. En närmare redogörelse

för bidragsgrunderna bär lämnats i propositionen 1949: 116, s. 27

—29, till vilken redogörelse torde få hänvisas.

Angående antal utbildade och anslag till verksamheten se s. 7—8.

Partiellt arbetsföra ha även i viss utsträckning beretts utbildning i yrkesutbildningskurser

för arbetslösa anordnade jämlikt bestämmelserna i

kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 445) samt i kurser som anordnats för

friställd arbetskraft (se prop. 1949:116).

Kommitténs förslag.

I betänkande II, där kommittén behandlat frågan om de partiellt arbetsföras

yrkesutbildning, har kommittén bl. a. lämnat förslag om att särskild

kursverksamhet skall anordnas för partiellt arbetsföra, i den män dessas

utbildningsbehov icke kan tillgodoses på annat sätt. Kommittén har vidare

lagt fram förslag till enhetliga grunder för utbildningsbidragen samt därvid

uttalat vissa önskemål rörande de principer som böra gälla för utbildningsbidragen.

Kommittén anför bl. a., att principerna äro skiljaktiga icke blott

mellan de olika grupperna utan även i vissa fall för samma kategori beroende

på under vilka former utbildningen kommer till stånd. De nuvarande

bidragsbestämmelserna äro sålunda ytterst oenhetliga och i övrigt så

utformade, att de få vissa icke önskvärda följder. Förhållandena te sig så,

att det kan anses ofrånkomligt att bidragsgrunderna förenklas och givas en

mera enhetlig utformning.

I anslutning härtill har kommittén även lämnat vissa förslag rörande bidragens

utformning. Kommittén föreslår, att ett enhetligt utbildningsbidrag

införes för samtliga grupper av partiellt arbetsföra. Vid de s. k. special
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj:ts proposition nr 167.

51

skolorna (för blinda, dövstumma och vanföra) bör införas ett enhetligt bidrag,

uppbyggt efter samma grunder som tillämpas vid kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning där statsstipendier utgå. För partiellt

arbetsföra, som beredas yrkesutbildning i annan form än vid undervisningsanstalt,

där statsstipendier utgå, bör enligt kommittén utgå utbildningsbidrag

efter i huvudsak samma normer som f. n. tillämpas beträffande i militärtjänst

skadade, som undergå yrkesutbildning. Sistnämnda utbildningsbidrag

skulle utgå för partiellt arbetsföra, som utbildas inom näringslivet, i

särskilda kurser eller i enskilda skolor utan statsstipendier. Bidragen skulle

även utgå vid kortare kurser, såsom hemslöjdskurser, samt vid arbetsprövning

och arbetsträning. Kommunerna föreslås bidraga med 25 procent till

kostnaderna för familjebidragen.

I samband med behandlingen av sysselsättnings- och arbetsterapin i betänkande

III (s. 76) har kommittén föreslagit, att arbetsvårdsorganet skall

kunna bestrida hela kostnaden för godkänd korrespondenskurs, som åsyftar

yrkesutbildning eller förberedande yrkesutbildning.

I betänkande V (s. 229—236) har kommittén vidare behandlat vissa avvägningsfrågor

avseende bl. a. förhållandet mellan arbetsinkomst och folkpension.

Kommittén har därvid föreslagit ändrade avdragsregler med avseende

på invalidpensionen och därmed sammanhängande förmåner.

Särskild utredning angående utbildningsbidrag m. m.

jämte yttranden däröver.

Representanter för arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen

ha överlagt om möjligheten att sammanjämka de av de båda

ämbetsverken tillämpade systemen för bidrag åt partiellt arbetsföra samt

därigenom åstadkomma ett bidragssystem, som kunde komma till användning

vid flertalet utbildningsvägar såväl för partiellt arbetsföra som vissa

andra kategorier. Ämbetsverkens utredning inkom till socialdepartementet

den 3 januari 1950.

Utredningsmännen ha undersökt kostnader och utbildningsförhållanden

avseende utbildningsfall, som under budgetåret 1948/49 beviljats yrkesutbildning

genom pensionsstyrelsens eller arbetsmarknadsstyrelsens försorg.

Ur redogörelsen må återges följande uppgifter.

För pensionsstyrelsens yrkesutbildningsfall utgör den genomsnittliga yrkesutbildningstiden

21,4 månader. Bruttokostnaden per utbildningsfall uppgår

till 4 537 kronor, den beslutande myndighetens kostnad per fall till

2 414 kronor samt den beslutande myndighetens kostnad per utbildningsmånad

till 113 kronor.

För i militärtjänst skadade, som beviljats yrkesutbildning genom arbetsmarknadsstyrelsen,

utgör den genomsnittliga utbildningstiden 10,8 månader

bruttokostnaden per fall uppgår till 3 521 kronor, den beslutande myndighetens

kostnad per utbildningsfall till 1 903 kronor och kostnaden per utbildningsmånad

till 176 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

För s. k. civilskadade utgör den genomsnittliga utbildningstiden 7,8 månader.

Bruttokostnaden per utbildningsfall uppgår till 2 948 kronor, den

beslutande myndighetens kostnad till 1 592 kronor och kostnaden per utbildningsmånad

till 204 kronor.

Av pensionsstyrelsens fall tillhörde icke mindre än 76,i procent åldersgruppen

16—25 år, medan medelåldern för arbetsmarknadsstyrelsens fall

låg mellan 25 och 30 år (för »civilskadade» 32 år).

Utredningsmännen ha icke kunnat komma fram till ett gemensamt förslag

rörande utbildningsförmånerna för partiellt arbetsföra utan ha lagt

fram två alternativ. Arbetsmarknadsstyrelsens representanter förorda med

vissa ändringar det system styrelsen tillämpar för sina utbildningsfall och

som i stort sett står i överensstämmelse med kommitténs förslag — i utredningen

benämnt alternativ 1. Pensionsstyrelsens representanter förorda,

likaledes med vissa ändringar, det system, som styrelsen nu tillämpar för

sina utbildningsfall — i utredningen benämnt alternativ 2.

Yttranden över den av arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen

gjorda utredningen ha avgivits av medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen,

socialstyrelsen, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning, socialvårdskommittén,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska vanförevårdens

centralkommitté samt rikskommittén för partiellt arbetsföra.

Medicinalstyrelsen har icke funnit sig kunna giva något av de i utredningen

framlagda alternativa förslagen ett obetingat förord. För de vanföra,

vilka äro den enda grupp, som direkt faller inom styrelsens verksamhetsområde,

synes det av pensionsstyrelsens representanter framförda förslaget

erbjuda vissa fördelar. Skolöverstyrelsen ansluter sig i princip närmast

till alternativ 1. Mera genomgripande reformer böra dock enligt överstyrelsens

mening bero tills dels förslag till ny socialhjälpslag och dels av

studielånenämnden framlagt förslag till ändrade bestämmelser rörande studiebidrag

blivit föremål för beslut av riksdagen. Såväl socialstyrelsen som

statskontoret, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund

anse, att socialvårdskommitténs förslag till socialhjälpslag bör avvaktas

innan mera genomgripande reformer på här ifrågavarande område vidtagas.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, svenska arbetsgivareföreningen och

landsorganisationen understryka behovet av mera enhetliga normer för utbildningsbidragen

i allmänhet och förorda, att hela frågan om utformningen

av grunderna för ekonomiska förmåner vid yrkesutbildning prövas för alla

grupper i ett sammanhang. Svenska vanförevårdens centralkommitté och

rikskommittén för partiellt arbetsföra förorda i huvudsak alternativ 1.

Departementschefen.

I fråga om bidrag åt partiellt arbetsföra, som genomgå omskolning eller

annan yrkesutbildning, gälla olika bestämmelser bl. a. beroende på vilken

grupp av handikappade vederbörande tillhör och i vilken ordning han erhåller

utbildning. Särskilda regler gälla beträffande blinda, dövstumma, van
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

53

föra och i militärtjänst skadade personer. Partiellt arbetsföra i övrigt kunna

erhålla bidrag av statsmedel till utbildning genom pensionsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,

vilka tillämpa olika bidragsregler. Pensionsstyrelsens

bidragssystem utmärkes av att bidragen i stort sett maximeras till 3/4

av den beräknade kostnaden, medan återstoden får bestridas av den utbildade

eller hans hemkommun. Arbetsmarknadsstyrelsen bedriver på ifrågavarande

område en försöksverksamhet, som främst innebär att styrelsen lämnar

bidrag till elever, som genomgå omskolningskurser. Utbildningsbidrag

lämnas enligt samma regler som tillämpas beträffande i militärtjänst skadade

personer och utgår sålunda, förutom till resor in. in., dels till den utbildades

eget uppehälle med ett belopp som tillsammans med timpenning

eller annan inkomst uppgår till resp. 250, 275 och 300 kronor för månad i

olika dyrortsgrupper dels ock till den utbildades familj såsom familjepenning

in. in. enligt gällande familjebidragsförordning. I förhållande till reglerna

om bidrag till i militärtjänst skadade personer föreligger dock den

skillnaden, att kommunerna förutsättas bidraga med minst 25 % av kostnaderna

för familjebidrag medan kommunernas andel enligt familj ebidragsförordningens

bestämmelser är lägre. Den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna

försöksverksamheten har tillkommit i anslutning till kommitténs för partiellt

arbetsföra förslag.

Nämnda kommitté har också föreslagit, att de skiftande bidragsformerna

skola sammanföras till ett enhetligt system. Det önskvärda häri ligger enligt

min mening i öppen dag. Med hänsyn till det nära sambandet med det

frågekomplex, som torde behandlas av socialvårdskommittén i dess väntade

betänkande om socialhjälp, böra emellertid bidragen till partiellt arbetsföra

om möjligt upptagas till behandling i samband med nämnda betänkande. Jag

är därför icke f. n. beredd att upptaga bidragsfrågorna till allmän översyn.

Däremot har jag övervägt att föreslå införande av enhetliga regler för pensionsstyrelsens

och arbetsmarknadsstyrelsens bidragsverksamhet beträffande

civila partiellt arbetsföra. I detta syfte har genom representanter för de båda

ämbetsverken undersökts möjligheten att sammanjämka bidragsreglerna.

Enighet har dock härvid icke kunnat vinnas. Med hänsyn härtill och då förutsättningarna

för utformningen av bidragsreglerna torde påverkas av de förslag

om ändrade bestämmelser rörande ersättning till personer som skadats

i militärtjänst samt familjebidrag till värnpliktiga, vilka på förslag av chefen

för försvarsdepartementet förelagts eller komma att föreläggas riksdagen,

har jag kommit till den uppfattningen, att pensionsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

även under nästa budgetår böra bedriva sin verksamhet

i stort sett med tillämpning av nu följda regler. De modifikationer som

kunna föranledas t. cx. av nya bestämmelser om familjebidrag böra dock

få vidtagas.

Olägenheterna av den i och för sig olämpliga anordningen med skilda bidragsregler

för de båda ämbetsverkens verksamhet torde minska därigenom

atl, såsom framgår av i det föregående åberopade uppgifter, en betydande

skillnad föreligger mellan pensionsstyrelscns och arbetsmarknadssty
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

relsens klientel. Pensionsstyrelsens utbildning är dels inriktad på ett yngre

klientel och dels på att ge lärlingsutbildning åt personer, som tidigare icke

varit inne i arbetslivet. Arbetsmarknadsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet

tar främst sikte på ett äldre klientel, som är i behov av omskolning.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet för beredande av yrkesutbildning

åt andra partiellt arbetsföra än i militärtjänst skadade bör även under budgetåret

1950/51 bedrivas såsom försöksverksamhet. Denna verksamhet bör

få utsträckas också till vissa andra utbildningsvägar än som hittills kommit

i fråga. Sålunda bör bidrag bl. a. kunna utgå i fall då den ordinarie undervisningen

eller kortare kurser vid sådana yrkesutbildningsanstalter, som

stå under överstyrelsens för yrkesutbildning ledning eller tillsyn, utnyttjas.

Även korrespondenskurser böra kunna bekostas såsom komplement till pågående

praktisk utbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör vidare kunna lämna bidrag till personer som

genomgå arbetsprövning vid de i det föregående föreslagna arbetsklinikerna.

Kommittén har även behandlat vissa spörsmål angående modifikationer

med hänsyn till de partiellt arbetsföras intressen i gällande bestämmelser

angående vissa sociala förmåner. De viktigaste problemen som därvid berörts

avse reglerna om avdrag å folkpension för arbetsinkomst. Jag ämnar icke i

detta sammanhang närmare behandla detta spörsmål. Med hänsyn till dess

betydelse vill jag emellertid nämna, att jag har för avsikt att utverka Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn av de

nu gällande avdragsreglerna.

Yl. Vissa organisatoriska spörsmål.

Kommitténs förslag.

Kommittén har räknat med att frågor om arbetsvärd åt partiellt arbetsföra

skola ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen och dess lokala organisation.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall enligt kommittéförslaget vara central

arbetsvårdsmyndighet och länsarbetsnämnderna fungera som länsarbetsvårdsnämnder.

I betänkande I (s. 107—121) har kommittén framlagt vissa

förslag angående organisationen av arbetsvårdsverksamheten inom arbetsmarknadsstyrelsen

och den offentliga arbetsförmedlingen. Bl. a. har kommittén

föreslagit inrättande av en särskild byrå för arbetsvårdsärenden

inom styrelsen. För den lokala arbetsvårdsorganisationen har kommittén

föreslagit sammanlagt 141 befattningar. Dessa förslag behandlas icke närmare

i förevarande sammanhang.

I sitt betänkande II (s. 141—146) har kommittén i anslutning till sina

förenämnda förslag förordat, att pensionsstyrelsens yrkesutbildande

verksamhet avvecklas sedan en arbetsvårdsorganisation kommit

till stånd och att verksamheten successivt överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

Av det material som kommittén fått till sitt förfogande rörande

pensionsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet framgår, anför kommit
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

55

ten, att det varit endast vissa partiellt arbetsföra, som kunnat erhålla hjälp

vid anskaffandet av utbildningsplatser genom pensionsstyrelsen. Inemot 70

procent av de 1 065 personer, som under åren 1935—1938 avslutat sin av

pensionsstyrelsen understödda yrkesutbildning, voro vanföra. Omkring 11

procent voro behäftade med olika hjärtsjukdomar, varjämte 7 procent ledo

av ledgångsreumatism och rygginsufficienser. Endast 27 eller 2,5 procent

av de 1 065 utbildade personerna voro lungsjuka.

Det kan konstateras, framhåller kommittén, att pensionsstyrelsens bistånd

i huvudsak avsett dels vanföra personer, dels personer med sjukdomar, som

kunna medföra vanförhet. Vidare har det hittills i första hand varit de utpräglade

s. k. försäkringsfallen, som genom styrelsens försorg erhållit utbildning,

d. v. s. i regel sådana personer, vilka kunna antagas bliva berättigade

till invalidpension, därest de icke genom yrkesutbildning kunna få eu

sysselsättning, som bättre svarar mot de personliga förutsättningarna och

som därför kan sätta vederbörande i stånd att själv försörja sig. Kommittén

anför vidare, att utanför denna möjlighet ställas å ena sidan de personer,

vilkas handikap är av så begränsad omfattning, att icke inom en nära

framtid försörjningsförmågan är hotad, å andra sidan sådana vilkas handikap

är av så stor omfattning, att det försäkringsekonomiskt icke kan anses

förnuftigt att investera ett större belopp i deras yrkesutbildning. Kommittén

framhåller vidare.

Härtill kommer att man intill den allra senaste tiden endast undantagsvis

beviljat bidrag till personer över 30—35 år. Utöver det hittills omhändertagna

klientelet finnes ett betydande antal människor, som på grund av

olika slags arbetshinder kunna vara i behov av arbetsträning, omskolning,

yrkesutbildning etc. för att själva kunna bidraga till sin försörjning.

Bland motiven till förebyggande arbetsvärd, och då främst yrkesutbildning

av partiellt arbetsföra i allmänhet, kommer likväl det som betingas av

pensionsstyrelsens centrala funktion sist ur angelägenhetssynpunkt och får

därigenom också karaktären av ett pensionsförebyggande. F. n. ifrågasättes

i många fall yrkesutbildning eller andra förebyggande åtgärder, först sedan

frågan om invalidpension blivit aktuell. Man måste tyvärr räkna med att en

del människor i en sådan situation kommer att visa svalt intresse för de

förebyggande åtgärderna, särskilt om invalidpensionens bidrag bli relativt

höga.

Tidigare har man varit på det klara med att uppgifterna att bereda arbetsanställning

och yrkesutbildning åt invalidiserade i viss mån låge något

A id sidan om pensionsstyrelsens egentliga uppgift. Ett motiA'', som ansetts tala

för ett kvarblivande vid den nuvarande ordningen, har emellertid varit, att

man saknat en för ändamålet lämplig organisation med erforderlig lokal

förankring. Genom tillkomsten av en arbetsvårdsorganisation i anslutning

till den offentliga arbetsförmedlingen kommer emellertid ett organ med

dessa förutsättningar att finnas. Pensionsnämndcrna och pensionsstyrelsens

ombud, som nu lokalt handlägga dessa ärenden, torde i allmänhet icke besitta

den sakkunskap i fråga om arbetsmarknads- och utbildningsfrågor,

som måste anses nödvändig för en tillfredsställande handläggning av förevarande

frågor. Arbetsvårdsorganisationen kan förutsättas i dessa avseenden

bliva bättre skickad för uppgiften. Redan nu har för övrigt genom eu överenskommelse,

som träffats mellan pensionsstyrelsen och arbetsmarknads
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj.ts proposition nr 167.

kommissionen, arbetsberedningsassistenterna delvis övertagit pensionsnämndernas

arbete, när det gäller utredningar, ansökningar om utbildningsbidrag,

anskaffande av utbildningsplatser etc.

Kommittén anför vidare, att det är av stor betydelse att invaliditetsförebyggande

åtgärder insättas så tidigt som möjligt och helst redan innan en

invaliditetsbedömning i samband med en pensionsansökan blir aktuell. Det

är enligt kommitténs mening ställt utom tvivel, att genomförandet på ett

tidigt stadium av arbetsvårdande åtgärder — bl. a. yrkesutbildning och

omskolning — kommer att medföra, att en aktuaiisering av frågan om bistånd

till yrkesutbildning först i samband med en ansökan om invalidpension

blir mera sällsynt än f. n. Den omständigheten att frågan kan tänkas

bli aktualiserad först i samband med sådan ansökan, synes icke utgöra skäl

för att pensionsstyrelsen behöver vara verkställande organ för vidtagande av

erforderliga åtgärder. Några skäl för att låta frågan om samhällets medverkan

för yrkesutbildning åt invalidiserade bliva föremål för annan behandling,

om den uppkommer genom att fallen komma till pensionsmyndigheternas

kännedom än om den utan dessas medverkan kommer under

arbetsvårdsorganens prövning, föreligga enligt kommitténs mening icke.

Alla skäl tala sålunda enligt kommitténs uppfattning för att i samband

med tillkomsten av en arbetsvårdsorganisation den av pensionsstyrelsen bedrivna

yrkesutbildandc verksamheten avvecklas.

I betänkande V (s. 208—212) har kommittén föreslagit, att även pensionsstyrelsens

befattning med frågor om näringshjälp successivt

skall avvecklas och överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

För att få till stånd en samordning av arbetsvärden och socialvården i dess

olika former har kommittén föreslagit, att en särskild delegation skall

knytas till arbetsmarknadsstyrelsen, vilken delegation skall ha i huvudsak

rådgivande funktion. I denna delegation skola vara representerade överstyrelsen

för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och de partiellt arbetsföra.

I arbetsmarknadsstyrelsen äro redan arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

och tjänstemännens centralorganisation representerade. Ledamöterna

i delegationen skola utses av Kungl. Maj :t efter förslag från vederbörande

myndighet och vad beträffar representanterna för de partiellt

arbetsföra efter förslag från representativa organisationer för dessa.

De nuvarande fem dövstum konsulenterna skola vidare enligt

kommitténs förslag (bet. I s. 88) överflyttas från skolöverstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen

samtidigt som de skola få till uppgift att ombesörja

arbetsvärden jämväl för döva och lomhörda.

Yttranden.

Beträffande förslaget att pensionsstyrelsens yrkesutbildand

e verksamhet skall överflyttas till arbetsmarknadsorganen ha erinringar

framförts av medicinalstyrelsen, socialvårdskommittén, svenska läkaresällskapet,

överstyrelsen för yrkesutbildning och pensionsstyrelsen. Me
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

dicinalstyrelsen förmenar, att kommittén icke i sitt betänkande anfört tillräckligt

bärande skäl för ett frångående av en sedan länge prövad och godtagbar

yrkesutbildning genom pensionsstyrelsens försorg för det klientel,

som av andra skäl kommer under pensionsstyrelsens liägn. Socialvårdskommittén

finner det sannolikt, att man genom ett utvidgat samarbete mellan

pensionsnämndernas ordförande och arbetsförmedlingens tjänstemän skall

kunna tillgodogöra sig arbetsvårdsorganisationens fördelar utan att lösbryta

utbildningsverksamheten från folkpensioneringens organ. Ur socialförsäkringens

synpunkt är det nämligen av stor betydelse, att pensionsstyrelsen,

som har att pröva invaliditeten, har möjlighet att själv fatta beslut om vidtagande

av åtgärder för yrkesutbildning. Överstyrelsen för yrkesutbildning

anser också, att möjligheterna att genom en ytterligare utbyggnad av det

redan påbörjade samarbetet mellan pensions- och arbetsmarknadsorganen

komma till rätta med de berörda frågorna synas böra prövas innan alltför

genomgripande organisatoriska förändringar vidtagas. Svenska läkaresällskapet

anser det vanskligt att bryta ut pensionsstyrelsens yrkesutbildande

verksamhet innan garantier skapats för att en ny arbetsvårdsorganisation

kommer att få samma effektivitet. Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över

kommitténs betänkande I bl. a. anfört följande.

För att ett materiellt riktigt avgörande skall komma till stånd vid invaliditetsbedömningen

är det erforderligt, att styrelsen har i sin hand att verkställa

de åtgärder i invaliditetsförebyggande syfte, som kunna betingas i det

enskilda fallet. Med de planerade sjukbidragen blir det i flera fall påkallat

att under sjukbidragstiden åtgärder vidtagas för att förbereda den sjuke

till ett återinträde i arbetet, vare sig nu dessa åtgärder böra få formen av

en förberedelse till yrkesutbildning, tillvänjning till arbete eller arbetsträning.

Skulle avgörandet i fråga om den invaliditetsförebyggande åtgärden

åvila annan myndighet, skulle pensionsstyrelsen vid handläggning av invaliditetsfrågan

bliva beroende av det beslut, vartill den andra myndigheten

kommit i utbildningsfrågan. Den situationen skulle i så fall kunna uppstå,

att olika uppfattning bleve rådande, huruvida åtgärd skall vidtagas eller

om vilken åtgärd som bör ifrågakomma.

I yttrandet över kommitténs betänkande II har pensionsstyrelsen bemött

den kritik, som kommittén riktat mot dess verksamhet, samt därvid anfört

följande.

Styrelsen finner sig föranlåten framhålla att styrelsen principiellt icke

vidmakthåller några som helst inskränkande normer i fråga om möjligheterna

till ett fritt yrkesval. Att den uppfattningen varit vägledande även i det

praktiska handhavandet av verksamheten, torde bäst återspeglas i det förhållandet,

att exempelvis vid årsskiftet 1946/47 antalet personer, som åtnjöto

utbildning genom pensionsstyrelsens försorg eller genom styrelsens

förmedling (utbildning å vanföreanstalt), voro placerade i över 90-talet olika

yrken. De enskilda företagare, hos vilka utbildning med bidrag från pensionsstyrelsen

då pågick, representerade närmare 70 skilda yrken.

Kommittén har vidare framhållit, att det hittills i första hand varit de

utpräglade s. k. försäkringsfallen, som genom pensionsstyrelsens försorg

erhållit utbildning. Det förhåller sig i själva verket så, alt pensionsstyrelsen

endast i synnerligen ringa utsträckning funnit sig föranlåten meddela avslag

å ansökan om yrkesutbildning av grunder som nyss berörts.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

Att såsom kommittén framhåller de personer som bliva föremål för yrkesutbildning

genom styrelsens försorg till stor del äro att återfinna bland

de vanföras kategori, är givetvis icke föranlett av att någon principiell skillnad

skulle från pensionsstyrelsens sida föreligga i fråga om behandlingen

av vanföra och andra kategorier partiellt arbetsföra. Förklaringen till att

möjligheterna att genom pensionsstyrelsen erhålla bidrag till yrkesutbildning

utnyttjats i så förhållandevis stor omfattning, då det gäller vanföra,

torde åtminstone delvis vara att söka i den effektiva organisation, som står

denna kategori partiellt arbetsföra till buds. Pensionsstyrelsen hyser emellertid

den förhoppningen, att det vidgade samarbete som styrelsen sedan

några år etablerat med bl. a. sjukkassor och arbetsförmedlingsorgan skall

bereda ytterligare möjlighet för styrelsen att erhålla kännedom om fall, för

vilka yrkesutbildning genpm styrelsens försorg kan komma i fråga.

Styrelsen framhåller, att någon åldersspärr icke förefinnes i fråga om den

av styrelsen bedrivna yrkesutbildningen i annan mån än genom det faktiska

hinder för yrkesutbildning, som i det enskilda fallet åldern i vissa fall

kan utgöra.

Pensionsstyrelsen anser således, att en avveckling av dess yrkesutbildande

verksamhet skulle komma att få synnerligen vittgående och understundom

skadliga verkningar för den del av pensionsstyrelsens verksamhet, som

omfattar invaliditetsbedömningen. Styrelsen anser sig alltså även i fortsättningen

böra kvarbliva vid ledningen av sin yrkesutbildande verksamhet.

Ur övriga remissutlåtanden må nämnas, att pensionsnämnden i Örebro

framhållit, att det synes uppenbart att länsarbetsnämnderna äro betydligt

bättre ägnade för uppgiften som lokala arbetsvårdsorgan än pensionsnämnderna.

Ett överflyttande av verksamheten skulle också komma att leda till

att den prägel av understödsfall, som onekligen kommit att vidlåda den hittillsvarande

yrkesutbildningen genom pensionsstyrelsens försorg, skulle

komma att bortfalla. Det råder intet tvivel om att arbetsvårdsorganisationen

bör kunna på ett helt annat sätt bliva i tillfälle att nå kontakt med de

fall, där invaliditetsförebyggande åtgärder äro påkallade. Svenska landskommunernas

förbund framhåller, att det icke kan vara rationellt att på

sätt som nu sker i fråga om yrkesutbildningen en viss grupp partiellt arbetsföra

skall vara beroende av huruvida vederbörande kommun är villig att

svara för vissa kostnader. De på kommunerna belöpande kostnaderna för

pensionsstyrelsens verksamhet drabba tämligen ojämnt. I vissa fall har

oskäligt hög kostnad kommit att åvila kommunen, och detta har verkat återhållande

på viljan att teckna ansvarsförbindelse för nytillkommande fall.

Vad beträffar frågan om tillsättande av särskild delegation för

arbetsvårdsärenden, som skall vara knuten till arbetsmarknadsstyrelsen, har

de lungsjukas riksförbund uttalat sin tillfredsställelse med att de partiellt

arbetsföra skola bliva representerade i delegationen. Arbetsmarknadsstyrelsen

har framhållit att styrelsen i likhet med kommittén anser, att sakkunniga

mera kontinuerligt böra knytas till styrelsens arbetsvårdssektion.

Detta bör dock ej ske genom tillsättande av en delegation utan genom tillkallande

av särskilda experter och sakkunniga. Därjämte har medicinal
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

59

styrelsen ansett, att vid föredragning hos arbetsmarknadsstyrelsen av ärende,

som kan anses beröra medicinalstyrelsens ämbetsområde, en representant

för styrelsen skall äga närvara och deltaga i överläggningen samt till protokollet

anteckna avvikande mening. Då besvär anföras i arbetsvårdsärem

den, bör medicinalstyrelsen erhålla tillfälle att yttra sig.

Svenska dövstumförbundet avstyrker, att dövstu mkonsulenterna

underordnas arbetsmarknadsorganen. Den rådgivande verksamheten vid

dövstumskolorna, som konsulenterna utöva, är en av deras betydelsefullaste

uppgifter. Skolöverstyrelsen har genom sitt arbete hunnit bliva väl insatt i

såväl de unga som de vuxna dövstummas problem. Det skulle innebära en

avgjord försämring om den sakkunskap skolöverstyrelsen företräder avkopplas.

Även skolöverstyrelsen anser förslaget att överföra dövstumkonsulenterna

till arbetsvårdsorganisationen giva anledning till stor betänksamhet. Arbetsanskaffningen

är en starkt begränsad del av konsulenternas uppgifter.

De speciella dövstumproblemen äro av psykologisk och pedagogisk art. Genom

det nuvarande systemet har skapats en mycket värdefull kontakt mellan

verksamheten vid skolorna och verksamheten för de vuxna dövstumma.

När det gäller en så speciell lytesgrupp som de dövstumma tala alla skäl för

att systemet av organ för densamma ledes av ett och samma ämbetsverk.

Departementschefen.

Kommittén har föreslagit, att arbetsvårdsverksamheten — med undanlagför

den tekniska ledningen av yrkesutbildningen — skall organiseras med

utgångspunkt från dess enligt kommitténs mening viktigaste del, den aibetsförmedlande

verksamheten, samt att därvid arbetsmarknadsstyrelsen

skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Det är naturligt, att styrelsen såsom

chefsmyndighet för den i arbetsförmedlingen inbyggda särskilda aibetsvårdsorganisationen

intager denna ställning. I praktiken har styrelsen

också genom de senaste årens utveckling fått en sådan ställning.

Kommittén har i överensstämmelse med sin nämnda inställning föreslagit,

att sedan en arbetsvårdsorganisation kommit till stånd och utbyggts,

pensionsstyrelsens verksamhet för beredande av yrkesutbildning åt partiellt

arbetsföra skall successivt överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

Delta förslag har vid remissbehandlingen avstyrkts av pensionsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och socialvårdskommittén.

För min del är jag av den uppfattningen, att det i längden kommer

att framstå som administrativt olämpligt, att arbetsmarknadsstyrelsen och

pensionsstyrelsen parallellt och utan klar gränsdragning sinsemellan bedriva

yrkesutbildande verksamhet för partiellt arbetsföra. Visserligen måste eu

aktiv invaliditetsförebyggande verksamhet alltid ingå i pensionsstyrelsens

uppgifter som centralmyndighet för folkpensioneringen. Sedan en särskild

arbetsvårdsorganisation tillkommit, synes det emellertid vara eu naturlig utveckling,

alt denna organisation övertar det praktiska detaljarbetet. Det synes

icke böra möta oöverkomliga svårigheter att genom samarbete mellan de

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Alaj:ts proposition nr 167.

båda myndigheterna säkerställa, att pensionsstyrelsens intressen tillgodoses

på ett tillfredsställande sätt.

Även om jag sålunda i princip delar kommitténs uppfattning i detta avseende

är jag icke beredd att nu föreslå beslut om överflyttning. Jag anser,

att arbetsmarknadsstyrelsen bör vinna ytterligare erfarenhet av den arbetsvårdande

verksamheten innan en dylik överflyttning sker.

De förslag kommittén lagt fram rörande organisationen för arbetsvårdsärenden

inom arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingen ämnar jag

i detta sammanhang upptaga endast i vad rör två frågor. Den ena av dessa

avser samarbetet mellan styrelsen, de partiellt arbetsföras organisationer in. fl.

Kommittén har föreslagit, att en delegation för arbetsvårdsfrågor skall inrättas

i anslutning till styrelsen. Denna delegation skulle få rådgivande

funktion. I densamma skulle vara representerade vissa ämbetsverk ävensom

de partiellt arbetsföra. Ledamöterna skulle utses av Kungl. Maj:t efter

förslag från vederbörande myndighet och vad beträffar representanter för

de partiellt arbetsföra efter förslag från representativa organisationer för

dessa.

Vid anmälan av propositionen 1947: 239 angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse

samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen

anförde föredraganden (s. 50), att vid behov en samarbetsdelegation

borde inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myndigheterna.

Någon sådan delegation har hittills icke kommit till stånd.

Ett organ bör emellertid enligt min uppfattning nu inrättas för samarbetet

mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de partiellt arbetsföras organisationer,

av vilka flera torde besitta en grundlig erfarenhet och visat sig kunna göra

värdefulla insatser. Detta samarbete bör lämpligen ske genom en rådgivande

delegation. Närmare föreskrifter rörande denna torde böra utfärdas av

Kungl. Maj :t.

Kommitténs förslag om överflyttande av dövstumkonsulenterna från skolöverstyrelsen

till arbetsmarknadsstyrelsen finner jag mig icke kunna biträda.

Även om dövstumkonsulenterna till någon del ha att handlägga arbetsvårdsärenden

rörande dövstumma, torde dock de huvudsakliga arbetsuppgifterna

få betraktas såsom varande främst av kurativ och pedagogisk

karaktär. Ett ömsesidigt samarbete mellan arbetsförmedlingen och dövstumkonsulenterna

rörande de dövstumma arbetsvårdsfallen bör kunna uppbyggas

och upprätthållas även med den nuvarande organisationsformen.

Medelsbehovet för budgetåret 1950/51.

Kungl. Maj :t har den 27 maj 1949 medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen

under budgetåret 1949/50 må av reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning

av arbetskraft disponera högst följande belopp för åtgärder huvudsakligen

avseende partiellt arbetsföra.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

61

Kronor

Psykotekniska undersökningar (jämväl för arbetssökande hos ung
domsförmedlingen)

........................................ 26 000

Läkarundersökningar (i särskilda fall undersökningar jämväl av

andra arbetssökande än partiellt arbetsföra) .................. 50 000

Provanställningar enligt av Kungl. Maj :t den 16 maj 1947 meddelade

bestämmelser ........................................ 25 000

Försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning

eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra enligt av Kungl. Maj :t

den 30 juni 1948 meddelade bestämmelser (utöver tidigare till

förfogande ställda medel)................................. 300 000

Summa kronor 401 000.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 31/1 1950) i samband med att styrelsen

behandlat medelsbehovet under reservationsanslaget till Kostnader för

överflyttning av arbetskraft framlagt beräkningar av kostnaderna för arbetsvärd

åt andra partiellt ai’betsföra än i militärtjänst skadade.

Styrelsen har anfört, att de till styrelsens disposition för innevarande budgetår

ställda medlen torde komma att förbrukas. Kostnaderna för försöksverksamheten

för beredande av yrkesutbildning in. m. torde komma att uppgå

till 330 000 kronor inberäknat under föregående budgetår anvisade men

då ej utnyttjade belopp. Styrelsen har framhållit, att åtskilliga kostnader

för sistnämnda verksamhet, vilka belöpa på innevarande budgetår, komma

att betalas först under nästa.

Vad angår medelsbehovet under budgetåret 1950/51 har styrelsen förutsatt,

att arbetsvärden även i fortsättningen kommer att utbyggas successivt.

Från denna utgångspunkt — en lämpligt avvägd fortsatt utbyggnad — uppskattar

styrelsen kostnaderna för den arbetsvårdande verksamheten under

nästa budgetår sålunda.

Då avgifterna för anlagsprov vid de psykotekniska instituten höjts och

verksamheten torde få en något vidgad omfattning, bör en uppräkning ske

med 14 000 kronor till 40 000 kronor för psykotekniska undersökningar. För

läkarundersökningar böra beräknas 50 000 kronor och för provanställningar

25 000 kronor. För verksamheten för beredande av yrkesutbildning, omskolning

eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra torde böra upptagas 800 000

kronor. Vidare böra för arbetsprövningsverksamheten avses 200 000 kronor,

för arbetsträning och skyddad verksamhet med anslutna hemarbetscentraler

400 000 kronor samt för informations- och propagandaverksamhet 15 000

kronor.

Departementschefen.

I det föregående har jag beräknat kostnaderna för inrättande av en arbetsklinik

i Stockholm till 113 700 kronor. Kostnaderna för driften av

denna klinik under nästa budgetår och kostnaderna för bidrag till Göteborgs

stad för driften av en arbetsklinik har jag beräknat till sammanlagt

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

115 000 kronor. Vidare har jag föreslagit, att under nästa budgetår må

disponeras för bidrag till halvskyddad verksamhet högst 20 000 kronor och

för bidrag till träningsverkstäder och arbetscentraler högst 100 000 kronor.

Jag har även uttalat, att medel böra ställas till arbetsmarknadsstyrelsens

förfogande för utgivande av broschyrer rörande partiellt arbetsföras problem.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat ett belopp av 15 000 kronor för

informations- och propagandaverksamhet. Mot denna beräkning har jag

intet att erinra. Broschyrkostnaderna torde få inräknas i nämnda belopp.

Medelsbehovet för verksamheten för beredande av yrkesutbildning m. in.

åt partiellt arbetsföra har av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattats till

800 000 kronor under nästa budgetår. Jag finner icke sannolikt, att tillgängliga

resurser i fråga om personal m. m. komma att medgiva en så omfattande

verksamhet att nämnda belopp erfordras. Jag räknar med ett belopp av

högst 500 000 kronor. Mot styrelsens beräkning av kostnaderna för psykotekniska

undersökningar, läkarundersökningar och provanställning har jag

intet att erinra. För nämnda ändamål böra sålunda avses resp. 40 000, 50 000

och 25 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under nästa budgetår för arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet för arbetsvärd åt andra partiellt arbetsföra än i militärtjänst

skadade uppskattar jag alltså till (113 700 + 115 000 -1- 20 000

+ 100 000 + 15 000 + 500 000 + 40 000 + 50 000 + 25 000) 978 700 kronor.

Kostnaderna i fråga synas även under nästa budgetår böra bestridas

från reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft. Beräkningar

rörande det sammanlagda medelsbehovet för olika ändamål under

nämnda anslag torde böra underställas riksdagen i särskild proposition angående

anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. in. Här torde emellertid få nämnas, att anslaget med hänsyn

till å detsamma befintlig reservation endast torde behöva anvisas med ett

formellt belopp.

Medel till pensionsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet samt till näringshjälp

torde få äskas i särskild proposition denna dag angående anslag

lör budgetåret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

-Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva upprättandet i anslutning till karolinska

sjukhuset i Stockholm av en arbetsklinik för kvalificerad

arbetsprövning samt för bedrivande av viss forskningsverksamhet;
dels

medgiva att statsbidrag enligt i det föregående angivna

grunder må utgå till Göteborgs stad för driften av en

arbetsklinik;

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

dels medgiva att statsbidrag försöksvis lämnas till företag

som organisera särskilda avdelningar för sysselsättande av

mera höggradigt partiellt arbetsföra samt till landsting, kommuner

in. fl. som upprätta träningsverkstäder och arbetscentraler

för partiellt arbetsföra;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i övrigt föranstalta

om försöksverksamhet för beredande av arbetsvärd åt partiellt

arbetsföra i huvudsaklig enlighet med av mig i det

föregående förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning...................................................A.......... 2

I. Översikt över arbetsvärdens organisation.............................. 5

Historisk återblick................................................ 5

Nuvarande förhållanden........................................... 6

II. Arbetsprövning och arbetsträning..................................... 10

Kommitténs förslag m. m.......................................... 10

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag beträffande arbetsprövnings- och ar
betsträningsinstitut

samt yttranden däröver ...................... 11

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag angående upprättande av arbetskliniker 15

Departementschefen .............................................. 19

III. De partiellt arbetsföras sysselsättande................................. 22

Kommitténs förslag............................................... 22

Yttranden....................................................... 33

Departementschefen............................................... 39

IV. Industrihem för från fängelser m. fl. anstalter utskrivna eller permitterade

personer......................................................... 46

Kommitténs förslag m. m.......................................... 46

Yttranden....................................................... 47

Departementschefen.............................................. 48

V. Utbildningsbidrag och stipendier..............i....................... 49

Gällande bestämmelser m. in....................................... 49

Kommitténs förslag............................................... 50

Särskild utredning angående utbildningsbidrag m. m. jämte yttranden

däröver........................................................ 51

Departementschefen............................................... 52

VI. Vissa organisatoriska spörsmål........................................ 54

Kommitténs förslag............................................... 54

Yttranden....................................................... 56

Departementschefen .............................................. 59

Medelsbehovet för budgetåret 1950/51...................................... 60

Departementschefen .............................................. 61

Hemställan............................................................. 62

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

500703

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång vid all s. 1 i texten
  2. SU 1950:212 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra. s. 1 i texten