Angående understöd åt inrikes lufttrafik
1950-03-10 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:175, Angående understöd åt inrikes lufttrafik
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
1
Nr 175.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
åt inrikes lufttrafik: given Stockholms slott den
10 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Aktiebolaget Aerotransport har anhållit om statsunderstöd för upprätthållande
av inrikes lufttrafik under 1950 med alternativt 1,5 miljoner kronor
för linjerna Stockholm—Luleå och Stockholm—Visby eller 1,55 miljoner kronor
för dessa båda linjer och linjen Stockholm—Malmö.
I propositionen uttalas, att de särskilda inrikes flyglinjerna från Stockholm
till Göteborg och Malmö äro av den karaktär, att flygtrafikens fortsatta bedrivande
bör bedömas uteslutande från kommersiella synpunkter och att någon
subventionering av denna trafik ej bör ifrågakomma.
Det förhållandevis ringa utnyttjandet av Luleålinjen och de höga subventionskostnaderna
— cirka 1 miljon kronor —- samt den i jämförelse med övriga
linjer ogynnsamma utvecklingen av dessa faktorer anses utgöra starka skäl
för att nedlägga denna linje. Subventioneringen av den inrikes lufttrafiken
föreslås under 1950 i princip begränsad till Visbylinjen. För detta ändamål
äskas ett anslag av 360 000 kronor.
1—sos so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 175—176.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,.
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman
Efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om understöd
åt inrikes lufttrafik och anför därvid följande.
Inledning.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 24 mars 1949 nr 126 angående
anslag till teckning av aktier i Aktiebolaget Aerotransport (ABA) m. m. har
riksdagen (skr. nr 268) till Understöd åt inrikes lufttrafik under sjätte huvudtiteln
för budgetåret 1949/50 anvisat ett anslag av 2 100 000 kronor. I propositionen
förutsattes, att frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik borde
upprätthållas genom subventionering samt de närmare villkoren härför skulle
ytterligare utredas, innan slutlig ställning toges till storleken av subventionen.
Den i propositionen förutsatta utredningen har nu verkställts. Den har
formen av en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria, över
vilken ABA:s styrelse samt statskontoret och luftfartsstyrelsen yttrat sig.
I 1950 års statsverksproposition (Yl ht., p. 79) har, i avbidan på framställning
av ABA om understöd åt inrikes lufttrafik för år 1950, anslag för ändamålet
för nästa budgetår upptagits med ett beräknat belopp av 2100 00b
kronor eller samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår. Med
skrivelse den 4 januari 1950 har ABA överlämnat en framställning om statsunderstöd
åt den reguljära inrikestrafiken under kalenderåret 1950 med
1 500 000 kronor alternativt 1 550 000 kronor för vissa närmare angivna trafikprogram.
Efter ärendets remissbehandling har kommunikationsdepartementet
upptagit överläggningar med ABA i subventionsfrågan, varefter bolaget den 2
mars 1950 inkommit med nya kalkyler rörande subventionsbehovet för upprätthållande
av enbart linjen Stockholm—Visby, över dessa kalkyler ha utlåtanden
avgivits av statskontoret den 8 mars 1950 och av luftfartsstyrelsen den
10 i samma månad.
Jag torde i det följande till en början få anmäla den i ämnet upprättade
departementspromemorian och däröver avgivna yttranden. Jag övergår därefter
till att redogöra för ABA:s framställningar om subvention för inrikestrafiken
under 1950 jämte remissmyndigheternas utlåtanden.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Departementspromemorian och däröver avgivna yttranden.
Promemorian.
Av kommunikationsdepartementets promemoria inhämtas i huvudsak
följande.
1947 års luf tf artsutredning. 1947 års luftfartsutredning framlade i sitt den
28 november 1947 avgivna betänkande förslag om sammanförande av ABA
och Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag (SILA) i ett företag i
aktiebolagsform.
I sin motivering till ett av utredningen upprättat förslag till avtal mellan
ABA och SILA erinrade utredningen, att det nya företaget skulle drivas
efter affärsmässiga grunder och fortsatte:
Utredningen förbiser därvid ingalunda, att vissa flyglinjer inom landet,
företrädesvis i Norrland, som icke äro ekonomiskt bärkraftiga, ändock måste
hållas vid makt eller inrättas. Statsmakterna böra uppenbarligen äga möjlighet
att påfordra upprättandet av flygförbindelser av nu angivet slag, men
å andra sidan bör det vara det allmännas sak att svara för på sådana linjer
uppkommande underskott. Utredningen har ansett frågan kunna bäst lösas
sålunda, att statsmakterna till sitt beslut om godkännande av en eventuell
sammanslagning av ABA och SILA anknyta det villkoret, att det sammanslagna
bolaget skall vara skyldigt upprätthålla de inrikeslinjer, som Kungl.
Maj:t påkallar, men att bolaget från ett av riksdagen beviljat förslagsanslag
skall erhålla gottgörelse för underskott å dessa linjer.
Beslut i anledning av luf tf artsutredningens förslag. Luftfartsutredningens
förslag anmäldes för 1948 års riksdag genom proposition nr 176 angående
organisation och finansiering av svensk reguljär luftfart m. m. Propositionen
innebar i huvudsak bifall till utredningens förslag.
Departementschefen erinrade om uttalandet i direktiven för utredningen
att det ur allmänna synpunkter kunde vara önskvärt att upprätthålla trafik
även å linjer, vilka tagna för sig icke vore ekonomiskt motiverade, samt
att en statlig ledning torde ha lättare att skänka beaktande åt sådana önskemål
än en enskild. Departementschefen uttalade vidare följande.
Genom det inflytande det allmänna erhåller i det nya företaget, får staten
möjlighet att i framtiden -— liksom hittills — göra sådana synpunkter gällande
beträffande den inrikes lufttrafiken. Det är emellertid tydligt, att
ett trafikföretag med bibehållande av en affärsmässig uppläggning av sin
verksamhet icke annat än i begränsad omfattning kan under längre tid driva
sådan trafik. Luftfartsutredningen har för sin del uttalat, att statsmakterna
böra äga möjlighet att påfordra upprättandet av inrikes flygförbindelser som
icke äro ekonomiskt bärkraftiga men att det också bör vara det allmännas sak
att svara för underskott som uppkomma å sådana linjer. Storleken av de
subventioner, som i framtiden kunna bli erforderliga för sådana ändamål, är
beroende av den civila markorganisationens utbyggnad och de anspråk som
komma att ställas på trafikens omfattning.
Vid bedömandet av frågor om subvent.ionering av inrikes linjer måste
givetvis beaktas, att nya flyglinjer regelmässigt brukar vara förlustbringande
under en första uppbyggnadsperiod och att det likväl kan på något längre
sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik. Det kan vidare
4
Kanyl. Maj:ts proposition nr 175
bli föremål för tvekan huru underskottet å en flyglinje skall beräknas. I viss
mån måste nämligen kostnaderna för inrikestrafiken delvis betraktas som
förberedelsekostnad för utlandstrafiken. Jag utgår emellertid ifrån att dessa
spörsmål skola komma att lösas i samförstånd inom styrelsen för det nya
företaget. Frågan om koncessionsvillkorens närmare utformning torde framdeles,
sedan ledningen för det nya bolaget tagit ståndpunkt till berörda spörsmål,
få anmälas för Kungl. Maj:t.
Riksdagen (skr. nr 188) beslöt i överensstämmelse med vad statsutskottet
i avgivet utlåtande (nr 94) föreslagit.
Statsutskottet — som förordade bifall till propositionen — erinrade i sitt
utlåtande, att departementschefen förutsatt, att en subventionering skulle
kunna förekomma och fortsatte:
Utskottet finner i likhet med departementschefen det vara tydligt, att ett
trafikföretag med bibehållande av en affärsmässig uppläggning av sin verksamhet
endast i begränsad omfattning kan under längre tid driva sådan av
statsmakterna påfordrad trafik. Frågan huruvida och på vilka villkor subvention
av inrikeslinjer i de särskilda fallen bör utgå får enligt utskottets
mening framdeles bliva föremål för ett definitivt ställningstagande från riksdagens
sida i samband med eventuella förslag om anvisande av medel för
subventionering av dylika linjer. Utskottet vill emellertid redan i förevarande
sammanhang understryka departementschefens uttalanden om angelägenheten
av att vid bedömandet av frågor om subventionering beaktas, att
nya flyglinjer regelmässigt bruka vara förlustbringande under en första uppbyggnadsperiod,
men att det likväl kan på längre sikt vara affärsmässigt
motiverat att upptaga trafiken, ävensom att kostnaderna för inrikestrafiken
delvis måste betraktas som en förberedelsekostnad för utlandstrafiken.
Genom beslut den 14 maj 1948 godkände härefter Kungl. Maj:t två den
5 maj 1948 dagtecknade avtal om sammanförande av den svenska reguljära
luftfarten i ett företag.
Belastning för inrikestrafiken vid värderingen av AB A. I ett den 10 november
1948 dagtecknat utlåtande med värdering av ABA:s och SILA:s tillgångar
och skulder per den 30 juni 1948 i och för sammanslagning av de båda
bolagens verksamhet har ABA belastats med ett belopp av 1 000 000 kronor.
Beslutet har föranletts av ett yrkande från SILA:s sida, att väntat driftsunderskott
på ABA:s inrikeslinjer borde påföras ABA som en dess skuld.
Värderingsnämnden har i sin motivering anfört i huvudsak följande:
Det är mellan parterna ostridigt, att dessa linjer nu medföra en avsevärd
förlust.
Emellertid har ABA påtagligen icke ansett sig kunna i förhandenvarande
läge, innan det nya företagets trafikprogram blivit vederbörligen fastställt,
göra någon genomgripande omläggning av sin verksamhet i denna del. Nämnden,
som finner denna ABA:s ståndpunkt väl förståelig, har å andra sidan
ansett att de ökade utgifter, som därigenom komma att belasta det nya
företaget, rättvisligen icke bör i lika mån bäras av båda parterna. Att göra
en tillförlitlig och exakt beräkning av de besparingar, som kunnat göras om
den ena eller den andra inrikeslinjen omedelbart avvecklas, är emellertid
omöjligt. Nämnden har vid övervägande av olika synpunkter stannat vid att
såsom en ABA:s skuld per den 30 juni 1948 i nu angivna hänseenden beräkna
ett belopp i ett för allt 1 000 000 kronor.
5
Ktingl. Maj:ts proposition nr 175.
ABA:s subventionsansölcan 1949 och dess behandling vid 1949 års rilcsdag.
Efter framställning i skrivelse den 11 mars 1949 av den verkställande ledningen
för ABA har i propositionen 1949: 126 bl. a, frågan om en subventionering
av den reguljära inrikes lufttrafiken 1949 underställts riksdagen. Ur
propositionen inhämtas följande av ABA lämnade uppgifter rörande trafikprogrammet
och kostnaderna för dess genomförande 1949.
ABA:s nuvarande inrikes trafik omfattar linjerna Stockholm—Malmö,
Stockholm—Yisby och Stockholm—Norrköping—Visby. Trafikbehovet på
linjen Stockholm—Göteborg tillgodoses genom mellanlandning i Göteborg på
linjen Stockholm—Göteborg—London. Fr. o. m. den 1 juni 1949 avses den
särskilda linjen Stockholm—Göteborg komma att återupptagas för sommarperioden.
Den med en tur i vardera riktningen varje vardag tidigare trafikerade linjen
Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå har måst nedläggas från den
23 januari, då hangar- och stationsbyggnaden på Kallaxflygfältet vid Luleå
nedbrann till grunden. Trafiken är avsedd att återupptagas fr. o. m. den
15 maj 1949.
En preliminär kostnadsberäkning för trafikprogrammet för 1949 (inkl. den
nu bedrivna trafiken) visar ett totalt underskott för den med nu disponibel
flygmateriel bedrivna inrikes flygtrafiken under 1949 av ca 2 730 000 kronor
och, med hänsyn ej tagen till andel i bolagets administration och försäljningskostnader,
cirka 2 030 000 kronor.
Departementschefen — som hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret 1949/50 anvisa
ett reservationsanslag av 2100 000 kronor — anförde i ämnet bl. a.
följande.
För 1949 års trafik har underskottet beräknats till 2 030 000 kronor,
exkl. andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader. Beloppet
avser underskott å samtliga inrikeslinjer och inkluderar bl. a. inrikestrafikens
beräknade andel i stationskostnaderna.
Luftfartsstyrelsen har tillstyrkt, att ett anslag av högst 2 100 000 kronor
anvisas, men har förutsatt, att den närmare omfattningen av bidraget samt
sättet och villkoren för dess utgående framdeles få upptagas till särskild behandling.
Statskontoret har avstyrkt framställningen och därvid framhållit
dels att subventionering av samtliga inrikeslinjer ej borde ifrågakomma, med
hänsyn till de uttalanden 1948 års riksdag gjort i ämnet, dels att en belastning
av skattebudgeten med belopp av ifrågavarande storlek vore betänklig
i nuvarande statsfinansiella läge. Ämbetsverket uttalar slutligen, att grunderna
för understödets utgående i förekommande fall borde beslutas av riksdagen.
Frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik bör upprätthållas genom
subventionering samt de närmare villkoren härför torde ytterligare böra utredas,
innan statsmakterna taga slutlig ställning härtill. Jag är likväl beredd
tillstyrka, att intill dess frågan är utredd och resultatet härav framlagts för
nästa års riksdag, visst stöd under nästa budgetår utgår för upprätthållande
av sådan trafik. Vid bedömningen av storleken av det belopp som sålunda
kan ifrågakomma måste, såsom statskontoret påpekat, hänsyn tagas till det
statsfinansiella läget. Vidare måsto en avvägning göras gentemot storleken
av de uppoffringar statsverket i nuvarande läge kan göra för andra kommunikationsändamål.
Efter övervägande av dessa förhållanden anser jag,
att subventionsbeloppet bör nedbringas under det begärda. .lag är emellertid
icke beredd att på grundval av föreliggande material nu angiva, med vilket
belopp detta bör ske.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan det nya bolagets styrelse
behandlat frågan, bestämma subventionens storlek för nästa budgetår inom
ramen för ett anslag av högst 2 100 000 kronor.
Riksdagen har sedermera (skr. nr 268) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret 1949/50 anvisat ett
anslag av 2 100 000 kronor. Statsutskottet — i vilket fyra ledamöter avgåvo
en motiverad reservation för avslag och tre ledamöter reserverade sig blankt
-— uttalade (utlåtande nr 153) bl. a. följande.
Vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål bör enligt utskottets mening
särskild hänsyn tagas till rådande svårigheter för den civila luftfarten, vilka
sammanhänga med den allmänna internationella utvecklingen och sålunda
gjort sig gällande icke endast i Sverige utan även i flertalet andra länder.
Visserligen har, såsom utskottet under föregående punkt framhållit, situationen
på sistone undergått en viss förbättring, men detta innebär icke att den
nuvarande krisen på trafikflygets område ännu kan anses övervunnen. Mot
bakgrunden härav finner sig utskottet i likhet med departementschefen böra
tillstyrka, att under nästa budgetår visst stöd utgår för upprätthållande av
den inrikes lufttrafiken. Därest sådant stöd icke lämnas, torde följden bli
att de ifrågavarande flyglinjerna måste nedläggas. Ett eventuellt beslut
härom bör emellertid enligt utskottets mening fattas först sedan frågan blivit
grundligt utredd under noggrant beaktande av alla därmed förenade konsekvenser.
I visst avseende lärer sålunda inrikestrafiken få betraktas både som
en förutsättning för och ett komplement till utrikestrafiken. De investeringar i
flygplatser m.m. samt de åtgärder i övrigt som med riksdagens godkännande
hittills vidtagits för att möjliggöra uppbyggandet av en inrikes luftfart synas
även motivera, att statsmakterna nu medverka till att söka avhjälpa de rådande
svårigheterna.
I förevarande sammanhang finner emellertid utskottet angeläget att betona,
att ett bifall till Kungl. Maj ds förslag i denna del icke bör tolkas som ett
för framtiden bindande principbeslut. Departementschefen har framhållit,
att frågan om i vilken utsträckning inrikes lufttrafik bör upprätthållas genom
subventionering samt de närmare villkoren b ärför ytterligare torde böra utredas,
innan statsmakterna taga slutlig ställning härtill. Såsom ovan antytts
är utskottet av samma uppfattning, vilken får anses stå helt i överensstämmelse
med vad 1948 års riksdag uttalat i frågan (skrivelse nr 188). Utskottet
Eörutsätter jämväl, att av ledningen för det nya AB A vidtagas alla tänkbara
åtgärder i syfte att göra inrikestrafiken ekonomiskt bärkraftig.
Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge har av utskottet övervägts
frågan, huruvida icke skäl kunna anses föreligga att i förhållande till Kungl.
Maj ds förslag något begränsa medelsanvisningen för nu berörda ändamål.
Av propositionen framgår emellertid, att jämväl departementchefen är av
den åsikten, att subventionsbeloppet bör nedbringas under det begärda.
Departementschefen säger sig dock icke vara beredd att på grundval av föreliggande
material nu angiva, med vilket belopp detta bör ske, utan anser det
få ankomma på Kungl. Majd att, sedan det nya bolagets styrelse behandlat
frågan, bestämma subventionens storlek för nästa budgetår inom ramen för
ett reservationsanslag av högst 2,1 miljoner kronor. Utskottet, som utgår
från att alla möjligheter till besparingar därvid omsorgsfullt tillvaratagas,
har intet att erinra häremot.
Kungl. Majd har den 27 maj 1949 förklarat Sig framdeles, efter framställning
av styrelsen för Aktiebolaget Aerotransport, vilja meddela beslut om
användningen av ifrågavarande anslagsmedel.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Utredning beträffande subventioner ing av inrikestrafiken. Frågan om
subventioneringen av inrikestrafiken har, framhålles det i promemorian,
kommit i ett nytt läge, som icke synes ha varit förutsett av 1947 års luftfartsutredning
eller vid fattandet av besluten 1948 i anledning av utredningens
förslag, därigenom att subvention nu begärts för samtliga inrikes flyglinjer.
Yidare har upplysts att det ekonomiska resultatet av utrikestrafiken under
1949 kunde förutses bliva sådant att denna trafik icke kunde belastas med
underskotten på inrikestrafiken. Någon prognos för framtiden har ej kunnat
göras av bolagets ledning.
De spörsmål, som nu böra upptagas till närmare utredning kunna indelas
i två grupper, av vilka den första omfattar frågor som sammanhänga med
subventioneringen av 1949 års trafik, och den andra frågan i vilken utsträckning
och på vilka villkor subventionering av inrikes lufttrafik bör ifrågakomma
i framtiden. Mellan dessa grupper av frågor råder ett nära samband
och utredning bör samtidigt upptagas för båda grupperna så att gemensamma
resultat kunna vinnas.
a) Yad angår subventioneringen av 1949 års trafik bör först klarläggas,
vilket eller vilka trafikprogram som blivit ersatta genom att ABA vid värderingen
belastats med en skuld för blivande förluster på inrikestrafiken till
ett belopp av 1 000 000 kronor.
b) De kalkyler, som legat till grund för subventionsansökningen böra
underkastas förnyad granskning av de statliga remissmyndigheterna, varvid
ABA bör få tillfälle att göra de korrigeringar som kunna befinnas erforderliga.
I enlighet med riksdagens uttalade mening böra alla möjligheter till
besparingar omsorgsfullt tillvaratagas.
c) Yid bedömandet av bolagets subventionsbehov för 1949 och i framtiden
bör övervägas, huruvida hänsyn skall tagas till resultatet av inrikestrafiken
på utrikeslinjerna.
d) Yidare bör närmare klarläggas, huruvida vissa inrikeslinjer kunna väntas
bliva affärsmässigt motiverade. I sådant fall bör ytterligare övervägas,
huruvida icke — därest bolaget f. n. ej anser sig kunna driva dem utan
subvention — eventuella subventioner böra lämnas såsom uppbyggnadsbidrag
med villkor om återbetalningsskyldighet.
e) Slutligen böra remissmyndigheterna göra en allmän avvägning, i vilken
utsträckning inrikes flygtrafik i framtiden bör upprätthållas.
Yttranden.
Över departementspromemorian har efter remiss styrelsen för ABA avgivit
yttrande den 4 januari 1950, varefter statskontoret den 16 och luftfartsstyrelsen
den 20 i samma månad utlåtit sig i anledning av bolagets subventionsansökan
och promemorian.
Styrelsen för ABA framhåller beträffande i promemorian berörda frågor
följande.
a) För täckande av väntat driftunderskott å den vid tidpunkten för sammanslagningen
av gamla ABA och SILA bedrivna inrikestrafiken har i den
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
i och för sammanslagningen verkställda värderingen upptagits såsom en gamla
ABA:s skuld per den 30 juni 1948 ett uppskattat belopp av 1 000 000 kronor.
Underskottet å inrikeslinjerna under tiden 1 juli—31 december 1948 uppgick,
exklusive andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader,
till cirka 1400 000 kronor. Beloppet 1 miljon kronor har sålunda icke varit
tillräckligt för att täcka underskottet å inrikestrafiken från den 1 juli 1948,
d. v. s. den tidpunkt, från vilken sammanslagningen av bolagen skall räknas,
fram till 1948 års slut.
b) Under tiden 1 januari—1 oktober 1949 har inrikestrafiken bedrivits
enligt de i bolagets skrivelse av den 11 mars 1949 angivna trafikprogrammen.
Särskilt på Visby ha därutöver under sommarperioden utförts ett antal erforderliga
dubbleringsturer. Under tiden 2 oktober—31 december har trafiken
bedrivits enligt det i skrivelsen angivna trafikprogrammet med de ändringar
i detsamma, att linjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå och Stockholm—Malmö
trafikerats endast vardagar i stället för dagligen, samt att
den linje, som planerats att bedrivas varje vardag på sträckan Stockholm—
Norrköping—Visby, bytts ut mot trafik fyra gånger i veckan på sträckan
Stockholm—Visby och tre gånger i veckan på sträckan Stockholm—Norrköping—Visby.
Den genomsnittliga beläggningen i den reguljära inrikestrafiken under tiden
1 januari—30 november 1949 beräknad i procent av lastförmågan, ävensom
antalet å linjerna under samma tid befordrade passagerare samt kilogram
post och frakt framgår av följande tabell. Som jämförelse har angivits de
procentuella utnyttjningstalen i 1948 års inrikestrafik.
Genomsnittlig'' beläggning i den reguljära inrikestrafiken 1948 och Vi—ao/n 1949.
Linje
Trafikperiod
Last-
faktor
Kabin-
faktor
Antal passagerare
Frakt
kg.
Post
kg-
per tur
totalt
Stockholm—
Sommarprogram 1948
45
49
10''5
9 986
30 426
1880
Göteborg
Vinterprogram 1948
21
21
4-3
421
1752
669
Vinterprogram 1949
12
15
3-2
29
61
68
Sommarprogram 1949
38
48
lOo
2 604
4112
1
Stockholm—
Sommarprogram 1948
53
52
10-5
4 469
13 897
24 021
Malmö
Vinterprogram 1948
51
40
8-4
744
6 320
8 876
Vinterprogram 1949
34
36
7-7
1 819
19 257
24115
Sommarprogram 1949
58
56
11''8
3 485
34 573
35 861
Stockholm—
Sommarprogram 1948
55
63
12-9
14 211
69 129
10 962
Visby
Vinterprogram 1948
47
49
109
2 355
18 856
3 367
Vinterprogram 1949
42
52
10''9
6 758
49 609
8 548
Sommarprogram 1949
65
72
15-0
21 358
93 463
14 286
Stockholm—
Sommarprogram 1948
54
55
11-2
5 459
15 990
9 525
Luleå
Vinterprogram 1948
33
30
7-o
762
15 083
642
Vinterprogram 1949
28
29
5-9
1031
20 970
165
1 Sommarprogram 1949
46
53
11-1
4 305
47 212
—
Anm. Talen äro beräknade på vid varje tidpunkt för DC-3
gällande lastkapacitet.
Lastfaktor =r förhållandet mellan antalet betalda och
antalet offererade tonkm.
Kabinfaktor = forhållandet mellan
antalet betalda och antalet offererade personkm
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
1949 visar något bättre trafikutfall än 1948 med liänsyn till att trafikinsatsen
1949 är betydligt lägre än 1948. Linjen Stockholm—Göteborg har
undergått en gradvis försämring, varför linjen nedlagts i vinterprogrammen
1949. Linjen Stockholm—Malmö, som utnyttjas i icke ringa utsträckning även
för post- och fraktbefordran, utvisar något bättre trafiksiffror under 1949 jämfört
med 1948. Med Visby-linjen har under 1949 befordrats såväl ett väsentligt
större antal passagerare som avsevärt mera post och frakt än under 1948.
Norrlandslinjen slutligen utvisar viss försämring under 1949 i förhållande
till 1948. Postbefordring på linjen förekommer för närvarande icke.
Det ekonomiska resultatet av 1949 års reguljära inrikestrafik kan — med
reservation för de justeringar, som kunna framkomma vid den definitiva
slutavräkningen av subventionen — beräknas bliva följande:
Stockholm—
Göteborg y. t.
Stockholm —
Malmö v. v.
Stockholm —
(Norrköping) —
Visby v. y.
Stockholm—- Sundsvall—
Luleå v. v.
Totalt
198 000
688 000
1 328 000
531 000
2 745 000
Till linjerna hänförbara
378 000
1078 000
1 782 000
1 286 000
4 524 000
Intäkter 7. till linjerna
hänförbara kostnader
•/. 180 000
V. 390 000
V. 454 000
■/. 755 000
•/. 1779 000
Inrikestrafikens andel i
bolagets administra- tion och försäljnings-
54 000
183 000
214 000
250 000
701000
•/• 234 000
•/. 573 000
•/. 668 000
•/. 1 005 000
V. 2 480 000
Intäkterna för hela 1949 års inrikestrafik förutses bliva högre än de i
bolagets skrivelse av den 11 mars 1949 budgeterade, och de till årets inrikestrafik
direkt hänförliga kostnaderna förutses bliva lägre än de budgeterade.
I kostnadsbeloppet på 4 524 000 kronor ingå cirka 350 000 kronor i form av
avgifter till luftfartsstyrelsen. 1949 års inrikestrafik kan nu förutses medföra
ett underskott, exklusive andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader,
på cirka 1 800 000 kronor.
c) I gällande samtrafiköverenskommelse mellan de skandinaviska flygbolagen
har i fråga om Europatrafiken stipulerats, att samtliga inkomster
från trafiken på de internationella linjerna, sålunda även inklusive inkomsterna
från på dessa linjer förekommande inrikestrafik, skola tillgodoföras
en gemensam pool för fördelning parterna emellan efter utförda trafikprestationer
på hela det av samarbetet omfattade linjenätet.
d) Bolaget förutser, att den nuvarande inrikestrafiken skall kunna ekonomiskt
förbättras genom ytterligare effektivisering av trafikapparaten. I sådant
syfte samråder bolaget f. n. med berörda myndigheter bl. a. om införande
av radiotelefoni i inrikestrafiken.
I fråga om passagerarklientelet på inrikeslinjerna kan konstateras, att ett
växande intresse förefinnes hos allmänheten för inrikes luftfart. Ytterligare
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
praktiska erfarenheter erfordras dock för att få fram den för denna speciella
trafik mest ekonomiska flygmaterielen samt de för trafiken bäst lämpade
tidtabellerna och taxorna. På grund av leveransförseningar av de av bolaget
beställda Scandia-planen ha dessa ännu ej kunnat insättas i trafik, och resultatet
av flygningar med denna nya flygplantyp i inrikestrafik kommer
givetvis att bliva av stor betydelse vid bedömandet av det framtida ekonomiska
utfallet av densamma. Även om bolaget sålunda räknar med successivt
förbättrat ekonomiskt resultat av inrikestrafiken såväl genom minskade
kostnader som genom ökad frekvens, är det emellertid icke möjligt att nu
förutsäga om inrikeslinjerna kunna bliva affärsmässigt motiverade.
Rörande frågan i vad mån för inrikestrafiken åtnjuten subvention bör
återbetalas, därest på vissa inrikeslinjer överskott framdeles skulle uppstå,
må framhållas följande. Så länge bolaget åtnjuter subvention för underskott,
vari hänsyn endast tages till de till linjerna direkt hänförliga kostnaderna
men däremot icke till bolagets administrations- och försäljningskostnader,
bär bolaget självt avsevärda kostnader för denna trafik. Med hänsyn härtill
anser bolaget, att — i likhet med vad som tillämpats i fråga om subventioner
till exempelvis sjöfarten — någon återbetalning icke bör ifrågakomma.
e) Kommunikationsdepartementet har slutligen i den remitterade promemorian
anmodat remissmyndigheterna att göra en allmän avvägning, i vilken
utsträckning inrikes flygtrafik i framtiden bör upprätthållas. Denna fråga
blir sålunda närmast föremål för myndigheternas bedömande. Det må emellertid
här framhållas, att linjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå
och Stockholm—-(Norrköping)—Yisby i viss mån hava karaktären av s. k.
kulturlinjer och att speciella intressen tala för linjernas fortsatta upprätthållande.
Den under det senaste året inträdda förbättringen i resultatet på
linjen Stockholm—Malmö bör enligt bolagets mening kunna motivera bibehållandet
även av denna linje. Lokallinjen Stockholm—Göteborg har däremot
utvisat så dåligt resultat, att trafiken på linjen torde tills vidare böra
nedläggas. I den mån en kortare sommartrafik mellan Stockholm och Göteborg
kan upprätthållas med överskottsmateriel och bolaget från denna trafik
får täckning för sina med flygningarna direkt uppkommande kostnader, kan
bolaget utan subvention möjligen komma att utföra sådan säsongbetonad trafik
på linjen. Ett nedläggande av denna inrikeslinje innebär icke, att flygförbindelse
skulle komma att helt saknas mellan Stockholm och Göteborg,
alldenstund även fortsättningsvis lokallast kan liksom hittills befordras på
linjen Stockholm—Göteborg—London. Bolaget hänvisar i övrigt till vad bolaget
i sin skrivelse den 11 mars 1949 anfört rörande ändamålsenligheten av
den nu bedrivna inrikestrafiken.
Slutligen framhåller bolaget att, så länge inrikestrafiken icke bär sina
egna driftkostnader, bolaget anser sig icke kunna upprätthålla denna trafik
utan täckning från det allmännas sida av uppkommande underskott.
Statskontoret erinrar till en början, att enligt de preliminära uppgifter
rörande det ekonomiska resultatet av 1949 års inrikestrafik, som ABA läm
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
nät i sitt yttrande över departementspromemorian, underskottet å denna del
av bolagets verksamhet — exklusive andelen i bolagets administrations- och
försäljningskostnader —- beräknas uppgå till i runt tal 1800 000 kionoi.
Genom beslut den 2 september 1949 har Kungl. Maj:t i avbidan på fastställandet
av grunder för understöd till inrikes luftfart tillerkänt bolaget ett
förskott av 1 000 000 kronor å blivande statsbidrag. Enligt vad bolaget framhållit
i sitt yttrande, är det icke möjligt att nu förutsäga, om inrikeslinjerna
kunna bliva affärsmässigt motiverade. Uppenbarligen är det ej att räkna
med att bolagets verksamhet inom överskådlig tid skall kunna lämna sådant
ekonomiskt resultat, att det blir möjligt att täcka ens en begränsad del av
det driftunderskott, som föreligger för år 1949, och de ytterligare driftförluster
som äro att förvänta under närmast följande år. Under sådana omständigheter
lärer det vara ofrånkomligt, att staten i den utsträckning, som
bolaget i sitt yttrande förutsätter, anvisar medel för täckande av det undei
året uppkomna underskottet.
Luf tf artsstyrelsen — som avgivit gemensamt utlåtande över piomemoiian
och ABA:s framställning om statsunderstöd åt inrikestrafiken under 1950 —
uttalar, att uppfattningen att i vårt land förefinnes behov av inrikes "lufttrafik
i viss omfattning numera torde vara allmänt vedertagen. Förutom den
rent praktiska betydelsen av att landet äger tillgång till snabba förbindelser
i viktiga reserelationer, synes inrikestrafiken böra tillmätas värde ä\ en ur
den synpunkten, att densamma är ett medel, ägnat att på längre sikt inarbeta
trafikflyget i allmänhetens medvetande såsom ett normalt och tillförlitligt
kommunikationsmedel. "Vid bedömandet av inrikestrafikens omfattning böi
därför enligt styrelsens mening det nuvarande relativt ringa trafikunderlaget
icke tillmätas för stor betydelse vid ett ställningstagande till subventionering
av ifrågavarande trafik — givetvis inom ramen för vad det statsfinansiella
läget anses tillåta.
Styrelsen anser det i dagens läge vanskligt att framlägga prognosei
rörande utvecklingen av inrikestrafiken. Försiktigheten bjuder därför, att
man räknar med att inrikestrafiken alltjämt under överskådlig tid kräver ekonomiskt
stöd från statens sida. Det torde dock vara att förvänta, att subventionsbehovet
bör minska år för år med tanke på successivt genomförda
rationaliseringsåtgärder och efter hand inträdande ökning av trafikundeilaget.
Av denna anledning bör storleken av subventionen tills vidare bedömas
för ett år i sänder. A andra sidan synes det ofrånkomligt, med hänsyn
till såväl luftfartsverkets som ABA:s dispositioner av personal och materiel
samt med tanke på planeringen av nyinvesteringar m. m., att ett mera lång
fristigt program för inrikestrafiken fastställes. Ett dylikt program bör icke
givas kortare giltighetstid än omkring fem år. Enligt luftfartsstyrelsens uppfattning
böra statsmakternas årliga beslut om subvention till inrikestrafiken
grundas på ett före varje kalenderårs ingång avgivet förslag från bolaget,
medan subventionens slutliga storlek inom denna ram bör göras beroende av
12
Kungl. Slaj:ts proposition nr 175.
en redovisning från bolagets sida för det verkliga .driftunderskottet. I och
med att statsmakterna prövat och godkänt programmet för inrikestrafiken för
visst kalenderår bör bolaget vara skyldigt att fullfölja detsamma,
I departementspromemorian har under fem punkter sammanförts ett antal
spörsmål, som äga samband med subventioneringen av inrikestrafiken och
som ansetts böra närmare klarläggas av bolagsstyrelsen. Till de särskilda
punkterna framhåller luftfartsstyrelsen följande.
a) ''Vad ABA anfört i fråga om det trafikprogram, som blivit ersatt genom
att bolaget vid värderingen av dess tillgångar i anslutning till sammanslagningen
med SILA belastats med en skuld för blivande förluster å inrikestrafiken,
föranleder icke något uttalande från luftfartsstyrelsens sida.
b) ABA har ännu icke framlagt kalkyler att läggas till grund för ett fastställande
av det slutliga subventionsbehovet för 1949 års inrikestrafik. Av
ABA:s redogörelse framgår emellertid, att underskottet preliminärt beräknats
till 1 800 000 kronor, d. v. s. 300 000 kronor mindre än vad som ursprungligen
förutsatts. Denna utveckling torde huvudsakligen få tillskrivas
av bolaget vidtagna rationaliseringsåtgärder i syfte att nedbringa driftkostnaderna.
I anslutning härtill må framhållas, att de avgifter om cirka 350 000
kronor, som ABA erlagt till luftfartsverket under år 1949, icke utgöra full
ersättning för luftfartsverkets kostnader för upprätthållande av erforderlig
marktjänst för inrikeslinjerna, varför bolaget härigenom indirekt kommit i åtnjutande
av viss subvention.
c) Vad bolaget anfört i fråga om sådan inrikestrafik, som bedrives genom
vissa utrikeslinjers utnyttjande för lokal trafik, föranleder intet yttrande från
luftfartsstyrelsens sida.
d) Möjligheterna att göra inrikestrafiken ekonomiskt självbärande kunna
f. n. svårligen bedömas. Utöver redan vidtagna rationaliseringsåtgärder har
ABA berört frågan om användande av radiotelefoni i stället för radiotelegrafi
såsom kommunikationsmedel mellan flygplan och trafikledning, varigenom
vissa ytterligare besparingar kunna göras. Luftfartsstyrelsen anser, att en utveckling
i antydd riktning otvivelaktigt kommer att medföra fördelar för såväl
bolaget som luftfartsverket. Med hänsyn till att viktiga tekniska och ekonomiska
problem återstå att lösa, innan en mera fullständig övergång till
radiotelefoni kan genomföras, bjuder emellertid försiktigheten att inan^ieke
räknar med nämnvärda besparingar inom det närmaste året.
Luftfartsstyrelsen har tagit del av de kalkyler, som ligga till grund för
ABA:s subventionsberäkningar för år 1950. Styrelsen har självfallet icke
kunnat verkställa någon detaljgranskning av dessa kalkyler, men en viss
tveksamhet har gjort sig gällande i några fall beträffande vissa utgiftsposters
storleksordning och absoluta nödvändighet.
I detta sammanhang erinrar luftfartsstyrelsen om att de jämförelsevis
höga biljettpriser som tillämpas inom trafikflyget ofta anses utgöra ett hinder
for trafikunderlagets utveckling. Det har därför diskuterats, vilka verkningar
en sänkning av biljettpriset skulle ha bl. a. för inrikestrafikens vid
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
kommande. Luftfartsstyrelsen är av den uppfattningen, att det är tveksamt,
huruvida större trafikinkomster kunna erhållas genom en sänkning av biljettpriserna
och den därav föranledda ökningen av passagerarantalet. Luftfartsstyrelsen
anser därför att en sådan åtgärd bör anstå tills vidare och bedömas
mot bakgrunden av de allmänna förbättringar av inrikestrafiken, som kunna
bliva en följd av Scandia-flygplanens insättande i trafik.
Luftfartsstyrelsen har vidare övervägt, huruvida driftunderskottet för inrikestrafiken
skulle kunna nedbringas genom att antalet turer å de olika
linjerna i viss utsträckning reduceras. ABA har redan vidtagit en åtgärd i
denna riktning i och med det att söndagstrafiken nedlagts. Luftfartsstyrelsen
anser för sin del mindre lämpligt att vidtaga ytterligare åtgärder av denna
karaktär, t. ex. införande av varannandagstrafik. Den försämring av servicen
för allmänheten, som härigenom skulle inträda, kommer sannolikt att medföra,
att intäkterna minska i högre grad än det är möjligt att genomföra av
åtgärden betingade utgiftsbegränsningar. En tänkbar utväg att minska utgifterna
för bolaget vore att nedlägga trafiken under de delar av året, som
erfarenhetsmässigt visat sig särskilt ogynnsamma med hänsyn till bristande
regularitet och låg passagerarfrekvens. Av en från ABA införskaffad kalkyl
framgår, att en dylik åtgärd icke torde leda till förbättring av det ekonomiska
resultatet utan i vissa fall t. o. m. till en ytterligare försämring. Detta beror
bl. a. på att ett temporärt nedläggande av trafiken endast i ringa grad inverkar
på bolagets fasta kostnader för den för inrikestrafiken utnyttjade
materielen och organisationen. I detta sammanhang fäster styrelsen uppmärk
samheten på att upprätthållande av helårstrafik av tillfredsställande regelbundenhet
på Norrlandslinjen kräver, att de för Sundsvall/Härnösands och
Luleå flygplatser avsedda men ännu ej levererade ILS-anläggningarna tagas
i bruk, vilket för luftfartsverkets vidkommande medför en årlig driftkostnadsökning
av i runt tal 100 000 kronor utan att verket tillföres någon motsvarande
inkomst.
Vidkommande frågan om subvention för inrikestrafik bör lämnas såsom
uppbyggnadsbidrag med villkor om återbetalningsskyldighet framhåller luftfartsstyrelsen
som sin upjyfattning, att subventioner åtminstone tills vidare
böra lämnas utan sådant villkor. Statsmakterna synas dock böra förbehålla
sig att framdeles, när trafiken vunnit bättre ekonomisk stadga, upptaga denna
fråga till förnyad prövning.
e) Enligt bolagets uppfattning bör inrikes lufttrafik under år 1950 upprätthållas
å linjerna Stockholm—Malmö, Stockholm—(Norrköping)—Visby
och Stockholm—Sunds vall/Härnösand—Luleå, varemot trafiken å linjen
Stockholm—Göteborg tills vidare ibör nedläggas såsom särskild, subventionerad
inrikeslinje.
Ur de synpunkter, luftfartsstyrelsen har att företräda, anser styrelsen de
av ABA föreslagna riktlinjerna för den fortsatta inrikestrafikens bedrivande
under rådande förhållanden i princip väl avvägda. Med hänsyn till de goda
järnvägsförbindelser, som finnas mellan Stockholm och Malmö, kan det må
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
hända synas tveksamt om en särskild inrikes flyglinje mellan nämnda städer
är motiverad. Merkostnaden för att upprätthålla jämväl ifrågavarande linje
är dock — såsom bolaget närmare utvecklat — tämligen ringa. Statsutskottet
har också i sitt utlåtande nr 153 till 1949 års riksdag uttalat, att »de investeringar
i flygplatser m. m. samt de åtgärder i övrigt som med riksdagens godkännande
hittills vidtagits för att möjliggöra uppbyggandet av en inrikes
luftfart synas även motivera, att statsmakterna nu medverka till att söka avhjälpa
de rådande svårigheterna». Genom den av bolaget tänkta kombinationen
av linjerna Luleå—Stockholm och Stockholm—Malmö erhålles på sydgående
en snabb direktförbindelse mellan landets nordliga och sydliga delar,
vilket torde få betraktas såsom en fördel ur kommunikationssynpunkt.
Luftfartsstyrelsen framhåller, att — ehuru inrikeslinjerna icke äro ekonomiskt
självbärande -—- desamma likväl måste anses vara av visst värde för
bolaget dels såsom komplement till utrikeslinjerna, dels —- som förut antytts
— för att på längre sikt bredda trafikunderlaget. Av bl. a. denna anledning
torde bolaget ha avstått från krav på subvention jämväl för inrikestrafikens
andel i bolagets centrala administrations- och försäljningskostnader.
Luftfartsstyrelsen ifrågasätter, om bolaget icke i princip bör deltaga jämväl i
någon del av de direkta kostnaderna för inrikeslinjerna. Med hänsyn till utrikestrafikens
svaga ekonomiska resultat synes bolaget emellertid f. n. icke
äga möjlighet att i vidare mån än som nu sker deltaga i kostnaderna för inrikestrafiken.
Aktiebolaget Aerotransports framställning och yttranden däröver.
Framställningen.
I skrivelse den 4 januari 1950 har ABA anhållit om statsunderstöd för den
inrikes flygtrafiken under kalenderåret 1950 med alternativt 1 500 000 kronor
för linjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå och Stockholm—(Norrköping)—Visby
eller 1 550 000 kronor för dessa båda linjer och linjen Stockholm—Malmö.
Inledningsvis framhåller ABA, under hänvisning till vad i yttrandet över
departementspromemorian anförts, att någon subventionering av den reguljära
inrikeslinjen Stockholm—Göteborg icke bör ifrågakomma under 1950.
För inrikeslinjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå, Stockholm—
Malmö och Stockholm—(Norrköping)—Visby har bolaget för 1950 kostnadsberäknat
följande trafikprogram.
Linje
Vl-1S/6.
Antal
dubbelturer
14/5-16/9.
Antal
dubbelturer
17/«—81/ig.
Antal
dubbelturer
Stockholm—Sundsvall/Hämösand—
Luleå v. v................
1 varje vardag
1 daglig
1 daglig
1 varje vardag
Stockholm—Sundsvall v. v.............
Stockholm—Luleå v. v. .
Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 15
Linje
Vi—16/«.
Antal
dubbelturer
16/4-14/l0.
Antal
dubbelturer
15/io—5,/l«.
Antal
dubbelturer
Stockholm—(Norrköping)—Yisby v. v.
(avsedd att trafikeras med 3 dagliga
turer under tiden s/e—ä2/e och 4 dag- liga turer under tiden isU—2%).
1 1 daglig samt 1
\ varje vardag
2—4 dagligen
(1 daglig samt
\ 1 varje vardag
Visby—Norrköping v. v.................
(avsedd att upprätthållas endast under
tiden 8/e—20/8)*
1 daglig
Stockholm—Malmö v. v.................
1 varje vardag
1 daglig
1 varjo vardag
Införandet under sommarperioden av en direktlinje Stockholm—Luleå
möjliggör en sådan omläggning av tidtabellerna, att under denna period dels
tåganslutning erhålles över Boden till och från stationerna på sträckorna Narvik—Boden
och Boden—Haparanda, dels förbindelse på dagen erhålles i syd
gående riktning mellan Luleå och Malmö via Stockholm. Dessutom får
Sundsvall och Härnösand under sommaren en tidtabell, som bättre överensstämmer
med framförda önskemål. Vidare uppnås ur postal synpunkt betydelsefulla
fördelar. Denna tidtabellsändring torde slutligen medföra, att
ett flygplan inbesparas för inrikestrafikens genomförande.
På grund av leveransförsening av de av bolaget beställda Scandia-flygplanen
har den preliminära kostnadsberäkning, som uppgjorts för det nu angivna
trafikprogrammet, baserats på nyttjandet av enbart Douglas DC-3 under
hela år 1950. De nu beräknade ekonomiska resultaten på de olika linjerna
framgår av följande tabell.
Stockholm—
Sundsvall—
Luleå v. v.
Stockholm —
(Norrköping)- —
Visby v. v.
Stockh»
Malmö
Totalt
Intäkter ..........................
823 000
1 379 000
831 000
3 033 000
Till linjerna hänförbara kostnader. .
1 851 000
1 608 000
1 082 000
4 541 000
Intäkter •/■ till linjerna hänförbara
•/. 1508 000
kostnader ......................
•/• 1 028 000
•/. 229 000
•/. 251 000
Inrikestrafikens andel i bolagets ad- ministrations- och försäljningskost-
161 000
647 000
nader ..........................
295 000
191 000
Totalt underskott..................
•/. 1 323 000
■/. 420 000
•/. 412 000
•/ 2 155 000
Det beräknade totala underskottet för med DC-3 bedriven inrikestrafik
under 1950 uppgår sålunda till 2 155 000 kronor och, exklusive andel i bolagets
administrations- och försäljningskostnader, till 1 508 000 kronor. I kostnadsbeloppet
på 4 541 000 kronor ingå cirka 330 000 kronor i form av avgifter till
luf tf artsstyrelsen samt en kostnad för Visby-linjen å 20 000 kronor till Ångfartygs
AB Gotland såsom bidrag till gemensam turistpropaganda för Gotland.
Därest endast Norrlands- och Visbylinjerna skulle trafikeras, beräknas
underskottet å 1 508 000 kronor nedgå med 56 000 kronor till 1 452 000 kronor.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Nedläggandet av trafiken på någon av de i trafikprogrammet angivna linjerna
skulle nämligen icke medföra, att det totala underskottet på inrikestrafiken
minskas med belopp motsvarande samtliga kostnader för linjen ifråga, alidenstund
verksamheten i viss utsträckning är baserad på gemensamma materiel
reserver och gemensam organisation. I detta fall skulle ett nedläggande av
Malmö-linjen med bibehållande av trafikprogrammet i övrigt icke innebära
inbesparing av något flygplan. Kostnaderna för trafik på enbart Norrlandsoch
Visbylinjerna skulle visserligen kunna nedbringas med cirka 220 000
kronor genom en omläggning av trafikprogrammet. En sådan omläggning
skulle dock medföra en avsevärd försämring av tidtabellerna för Luleå- och
Sundsvallstrafiken med därav följande minskning i de beräknade intäkterna.
Skulle intäkter och kostnader för en linje sommartid Stockholm—Göteborg
medtagas i kalkylen, beräknas underskottet å kronor 1 508 000 öka till kronor
1 688 000.
Förestående kostnadsberäkningar äro uppgjorda med hänsynstagande till
de omständigheter bolaget nu kan överblicka och med reservation för nu icke
förutsebara förhållanden. Resultatet kan komma att förbättras i den mån
bolaget fortsättningsvis kan genomföra planerade effektiviseringar och förenklingar
i trafiken. Sålunda avser bolaget att under högsäsongen på sommaren
insätta flygplan av typ Douglas DC-4 med plats för 59 passagerare för vissa
extraturer på Yisby för att därmed kunna i största möjliga utsträckning tillmötesgå
den då maximala efterfrågan på resor till Gotland. En förutsättning
härför är dock, att bolaget medgives tullfrihet för flygmaterielens användning i
inrikestrafik. Yidare eftersträvar bolaget rationellare och därmed mindre
kostsamma expeditionsförhållanden i inrikestrafiken, bl. a. genom borttagande
av passagerarlistorna och införande av förenklade biljetter.
Sedan kommunikationsdepartementet under hand hos ABA begärt uppgifter
om storleken av subventionsbehovet för upprätthållande av enbart linjen
Stockholm—Visby under 1950, har bolaget i skrivelse den 2 mars 1950 meddelat,
att bolaget för ett dylikt alternativ räknar med ett underskott av 360 000
kronor exklusive andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader.
Bolaget har i detta alternativ räknat med att flygplan av typ Douglas DC-3
endast skulle användas på sträckorna Stockholm—Helsingfors och Stockholm—Yisby.
För upprätthållande av samma trafik under år 1951 beräknar bolaget att
underskottet kommer att minskas i förhållande till det för innevarande år
beräknade. Bolaget anser dock lämpligt, att om anslagsmedel skola reserveras
för Visbytrafiken år 1951 beloppet bestämmes till 360 000 kronor. Skulle underskottet
för 1951 icke komma att uppgå till detta belopp, kommer icke hela
anslaget att behöva tagas i anspråk.
Bolaget framhåller i anslutning härtill, att ett omedelbart nedläggande av
trafiken på sträckorna till Luleå och Malmö icke kan ske utan avsevärda avvecklingskostnader.
Dessa beräknar bolaget för Norrlandslinjen till 250 000
Kungl. Maj ds proposition nr 175. 17
kronor och för Malmölinjen till 145 000 kronor eller sammanlagt 395 000
kronor.
Då trafiken nu har bedrivits över en stor del av den ur trafiksynpunkt minst
gynnsamma perioden — vinterhalvåret — anser bolaget det icke riktigt att
därefter trafiken nedlägges under sommarperioden, då frekvens och inkomster
på linjerna äro bäst. Bolaget hemställer att, om likväl endast Visby-linjen kan
ifrågakomma såsom subventionerad linje, subvention dock utgår för bedrivande
av inrikestrafik på sträckorna Stockholm—Sundsvall—Luleå, Stockholm—Visby
och Stockholm—Malmö t. o. m. den 30 april innevarande år och
att därefter endast sträckan Stockholm—Visby subventioneras fram till den
sista december innevarande år. Bolaget avser i sådant fall att fortsätta trafiken
på Norrlandssträckorna och sträckan Stockholm—Malmö över sommaren så
lång tid som intäkterna täcka de med trafikens bedrivande sammanhängande
rörliga kostnaderna och lämnar något överskott för täckandet av de fasta. Med
den med hänsyn till de lokala tidtabellsintressena fördelaktiga omläggningen
av Norrlands-trafiken till att omfatta en direkt linje till Luleå och en direkt
linje till Sundsvall, som bolaget avsett att införa för innevarande års sommarperiod,
förutser bolaget, att frekvensen och därmed ekonomin för Norrlandstrafiken
skall förbättras. Kostnaderna för ett dylikt alternativ, exklusive andel
i bolagets administrations- och försäljningskostnader, uppgå till 710 000 kronor.
Samtidigt gives bolaget bättre tillfälle att på längre sikt planera en avveckling
av trafiken på Malmö- och Norrlandslinjerna än vad som skulle vara möjligt
vid ett omedelbart nedläggande. Avvecklingskostnaderna vid ett dylikt förfarande
skulle uppgå till maximalt 210 000 kronor.
Bolaget meddelar slutligen, att bolaget under förutsättning att inga väsentliga
förändringar i den nuvarande kostnadsnivån äger rum, är berett att mot
erhållande av en subvention för år 1951 av 1 miljon kronor under sagda år utföra
inrikes luftfart på sträckorna Stockholm—Norrland, Stockholm—Malmö
och Stockholm—Visby i samma omfattning som bolaget erbjudit sig utföra
under år 1950. Enligt bolagets mening är det av vikt att luftfarten på de inrikeslinjer
bolaget föreslagit skola upprätthållas får fortgå under några år, och
att man först därefter bedömer resultatet. Omkastningar i trafiknätet år från
år skapa osäkerhet såväl hos allmänheten som hos den personal, som är ansvarig
för trafikens planering och genomförande, till skada för linjernas
ekonomi.
Yttranden.
Över ABA:s framställning den 4 januari 1950 ha utlåtanden avgivits av
statskontoret den 16 och av luftfartsstyrelsen den 20 januari 1950.
Statskontoret erinrar till en början, att ämbetsverket i sitt yttrande över
bolagets subventionsansökan för kalenderåret 1949 förklarat sig finna det
mycket tvivelaktigt, om uppehållande av de inrikes flyglinjerna kunde vara av
större betydelse för landets näringsliv. Särskilt gällde detta flyglinjerna till
Göteborg och Malmö. Statskontoret avstyrkte bolagets då föreliggande fram
ställning.
2—805 so Bihaiig till riksdagens protokoll 1950. I sand. Nr 175—176.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Statskontoret uttalar, att det betydande driftunderskott å inrikestrafiken,
som redovisas för år 1949 trots en icke obetydlig höjning av biljettpriserna
under året, och den driftförlust, som förutses för år 1950, visar, att förutsättningarna
ännu saknas för att denna del av bolagets verksamhet skall kunna
byggas på en fastare grund och därigenom kunna i ekonomiskt hänseende
stabiliseras. Enligt statskontorets mening bör därför allvarligen övervägas,
om ej inrikestrafiken helt bör nedläggas i avvaktan på att förhållandena så
ändras, att det blir möjligt att med bättre ekonomiskt utbyte återupptaga
verksamheten. Såsom statsutskottet framhållit (uti. 1949: 153) bör ett eventuellt
beslut om nedläggande av de inrikes flyglinjerna dock föregås av eu
utredning, som noggrant beaktar de därmed förenade konsekvenserna. Skulle
emellertid ett totalt nedläggande av inrikestrafiken för närvarande icke anses
lämpligt eller nödvändigt, bör det ändå vara möjligt att åstadkomma en
starkt påkallad begränsning av statens bidrag till verksamheten genom att
indraga de ur trafiksynpunkt minst motiverade flyglinjerna. Driftresultatet
för år 1949 liksom det beräknade utfallet av trafiken under år 1950 visar, att
det föreligger betydande skiljaktigheter de olika linjerna emellan i fråga om
den ekonomiska bärigheten. Därest staten skulle för åren 1949 och 1950
understödja bolaget med belopp motsvarande driftunderskotten å inrikeslinjerna,
skulle subventioneringen för sagda år, räknat per passagerare, utgöra
å linjen Stockholm—Sundsvall—Luleå resp. 141 och 192 kronor (biljettpriset
enkel tur 125 kronor), å linjen Stockholm—- Malmö resp. 73 och 47
kronor (biljettpriset enkel tur 98 kronor) samt å linjen Stockholm—Visbv
resp. 16 och 8 kronor (biljettpriset enkel tur 55 kronor). Härvid har räknats
med att avgifterna för godsbefordran äro satta så, att de täcka däremot svarande
fraktkostnader. Statskontoret har redan tidigare förordat, att linjen
Stockholm—Malmö skulle nedläggas. Ur ekonomisk synpunkt torde det vara
motiverat att även indraga norrlandslinjen. Skulle emellertid av olika, av
ekonomiska hänsynstaganden oberoende skäl trafiken å sistnämnda linje
alltjämt böra fortgå, torde dock statens bidrag böra ställas i rimligare relation
till biljettpriset än vad förhållandet skulle bliva vid ett bifall till bolagets
nu föreliggande framställning om statsbidrag.
Luftfartsstyrelsen tillstyrker, att bolaget erhåller statsbidrag för upprätthållande
av inrikes lufttrafik under kalenderåret 1950 å linjerna Stockholm—
Malmö, Stockholm—(Norrköping)—Visby och Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå
med högst 1 550 000 kronor. Den närmare motiveringen härför
framgår av det förut återgivna yttrandet.
Över ABA:s skrivelse den 2 mars 1950 ha utlåtanden avgivits av statskontoret
den 8 och av luftfartsstyrelsen den 10 mars 1950.
Statskontoret framhåller, att ABA i sin senaste skrivelse beräknar att uppehållandet
under 1950 av Visbylinjen skulle medföra ett underskott av 360 000
kronor, medan bolaget i sin tidigare framställning räknat med att underskottet
för samma linje skulle stanna vid 229 000 kronor. Statskontoret finner kravet
Kungl. Maj.ts proposition nr 175. 19
på ökad subventionering ägnat att inge vissa betänkligheter. Mycket talar också
för att samtliga inrikeslinjer nedläggas i ett sammanhang. Å andra sidan
har Yisbylinjens driftresultat successivt så förbättrats, att det förefaller ej
uteslutet, att linjen kan komma att bära sig ekonomiskt. Med hänsyn härtill
kan det möjligen vara motiverat, att staten under ytterligare ett år bidrager
till upprätthållandet av denna linje. Skulle det emellertid visa sig, att subventionering
från statens sida blir ofrånkomlig även i fortsättningen, bör enligt
statskontorets mening övervägas, om fördelarna för det allmänna av trafiken
verkligen motsvara kostnaderna för skattebetalarna. Subventionen för år 1950
bör emellertid nedbringas under det begärda beloppet. Det bör därför få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma subventionens storlek med hänsyn till
driftresultatet för året. En förutsättning för att understöd skall få åtnjutas bör
vara, att alla möjligheter till besparingar iakttagas.
De till 395 000 kronor uppskattade avvecklingskostnaderna undandraga sig
statskontorets bedömande. Ämbetsverket anser det emellertid i hög grad tveksamt,
om staten överhuvud skall påtaga sig någon kostnad för avveckling av
inrikeslinjerna. Den inrikes flygtrafiken torde ha tagits upp av ABA utan att
några som helst utfästelser om understöd lämnats av statsmakterna. Den av
1949 års riksdag beslutade subventioneringen av inrikestrafiken bör, enligt
statsutskottets uttalande, icke tolkas som ett för framtiden bindande principbeslut.
Än mindre bör det lämnade statsunderstödet kunna godtagas som
grund för anspråk på statens mellankomst vid nedläggandet av subventionerad
flyglinje. Enligt statskontorets mening bör statens medverkan ej sträcka sig
längre än att bidrag lämnas med högst hälften av det belopp, vartill avvecklingskostnaderna
befinnas ha uppgått.
Luf tfartsstyr elsen anser det skäligt, att bolaget erhåller subvention för sina
kostnader för inrikestrafiken intill den 1 maj 1950. Däremot anser styrelsen
i princip tveksamt, om bidrag av statsmedel över huvud taget bör utgå till bestridande
av bolagets kostnader i samband med att inrikestrafiken avvecklas.
Luftfartsstyrelsen framhåller, att av de inrikeslinjer, vilka ABA hittills
trafikerat, Visby-linjen torde vara den, som har de obetingat största förutsättningarna
att kunna bliva ekonomiskt bärande. Därest ABA icke anser sig
kunna f. n. driva Visby-linjen utan bidrag från statens sida, bör enligt luftfartsstyrelsens
uppfattning storleken av detta bidrag avpassas så, att bolaget
i princip erhåller täckning för de kostnader, som äro förbundna med upprätthållande
å ifrågavarande linje av en trafik av normal omfattning, d. v. s. en
trafik som tillgodoser det genomsnittliga behovet av flygförbindelser mellan
Gotland och fastlandet utan hänsynstagande till den temporära ökningen av
trafikbehovet under sommarsäsongen. Med denna utgångspunkt och med hänsyn
till det förut berörda förhållandet, att bolaget i vart fall tills vidare är ''
bundet för vissa fasta kostnader, beträffande vilka det kan vara tveksamt om
subvention bör utgå, synes det styrelsen möjligt, att subventionen för en inrikestrafik
— bestående av enbart Visby-linjen — kan sättas till ett lägre
belopp än det av bolaget beräknade.
20
Eungl. Maj:ts proposition nr 17ö.
Luftfartsstyielsen framför härefter följande synpunkter på frågan om inrikestrafikens
fortbestånd.
Styrelsen är fullt medveten om att det är förenat med betydande ekonomiska
svårigheter för bolaget att i nuvarande läge driva inrikestrafik helt utan
subvention, iiven om av bolaget ursprungligen beräknade subventionsbelopp
torde kunna nedskäras med hänsyn till att i desamma inkalkylerats vissa fasta
kostnader, för vilka bolaget tills vidare måste svara. Därest det av statsfinan
siella eller andra liknande skäl anses ogörligt att subventionera den speciella
inrikestrafiken i den utsträckning, som bolaget i sin framställning i ämnet den
4 januari 1950 funnit erforderlig, vill luftfartsstyielsen uttala, att ett beslut i
sådan riktning icke torde böra meddelas med mindre sagda trafik nedlägges
under en relativt lång tidsperiod, eller minst fem år. Inrikestrafikens nedläggande
kommer nämligen att medföra vissa avvecklingskostnader icke blott
för ABA utan även för luftfartsverket. När förhållandena i framtiden ändrats
därhän, att inrikestrafik kan anses lönande och därför bör återupptagas —
vilket bedömande i då rådande läge icke kan grundas på aktuella praktiska
erfarenheter av dylik trafik — torde dessutom relativt betydande initialkostnader
icke kunna undvikas vare sig för ABA eller för statsverket. Ett ned
läggande av inrikestrafiken under några år torde även medföra förlust av en
del av det klientel, som numera inställt sig på att utnyttja trafikflyget såsom
kommunikationsmedel. Frågan synes även vara av betydelse ur försvarssynpunkt,
varför vederbörande militära myndigheter torde böra beredas tillfälle
att yttra sig i densamma. Vad särskilt Norrlands-linjen beträffar medför slo
pandet av densamma, att den flygande personalen inom civilflyget kommer att
sakna möjlighet att förskaffa sig kontinuerliga erfarenheter av flygning under
typiskt nordiska klimatförhållanden.
Styrelsen får upplysningsvis meddela, att inrikestrafikens nedläggande i
den omfattning, som synes vara ifrågasatt, för luftfartsstyrelsens del har till
följd, att Sundsvall/Härnösands flygplats kan nedklassas till samma kategori
som Karlstads, Jönköpings och Örebro flygplatser. Detta innebär i fråga om
d§n berörda flygplatsen, bl. a., en förenkling av framför allt trafikledning och
väderlekstjänst ävensom slopandet av fältunderhållet vintertid. Att helt lägga
ned Sundsvall/Härnösands flygplats synes icke möjligt med hänsyn till den
övriga flygverksamhet, som därstädes bedrives. Det nu anförda skulle medföra
å ena sidan att luftfartsverkets driftkostnader torde minska med i runt tal
110 000 kronor per år och å andra sidan att verkets inkomster i form av land
ningsavgifter m. nr. å Sundsvall/Härnösands och Stockholm—Bromma flygplatser
skulle reduceras med omkring 70 000 kronor per år. Den totala bespa
ringen för luftfartsverkets vidkommande genom Norrlands-linjens nedläggande
skulle således uppgå till ett årligt belopp av i runt tal 40 000 kronor.
Luftfartsstyrelsen anser emellertid, att vägande skäl tala för att alltjämt
under några år bibehålla en inrikestrafik av den omfattning, som angivits i
ABA:s skrivelser i ämnet den 4 januari 1950. Härigenom skulle enligt styrel
sens uppfattning skapas ett säkrare underlag för ett framtida bedömande av
möjligheterna att i vårt land bedriva sådan trafik. Med tanke härpå och med
hänsyn till ABA:s eget intresse av att upparbeta inrikestrafiken vill luftfartsstyrelsen
för sin del ifrågasätta, huruvida man icke bör tillämpa enahanda
subventionsform, som tidigare kommit till användning vid meddelande av
statsbidrag till ABA:s trafik och som innebär en tidsbegränsad och successivt
avtagande subvention, förbunden med skyldighet för ABA att under subventionsperioden
bedriva en viss minimitrafik.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Departementschefen.
Då riksdagen för budgetåret 1949/50 anvisade ett anslag av 2,i miljoner
kronor till understöd åt inrikes lufttrafik under kalenderåret 1949 förutsattes,
att frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik borde upprätthallas genom
subventionering samt de närmare villkoren härför skulle ytterligare utredas,
innan statsmakterna togo slutlig ställning härtill. Från riksdagens sida framhölls
särskilt, att dess bifall till Kungl. Maj ds förslag om medelsanvisning
icke finge tolkas som ett för framtiden bindande principbeslut. Riksdagen
vidtog också i anslutning härtill den formella ändringen i Kungl. Maj ds förslag,
att anslagsbeteckningeu ändrades från reservationsanslag till obetecknat
anslag.
Ifrågavarande utredning, för vilken riktlinjerna uppdragits i kommunika
tionsdepartementets promemoria angående subventionering av ABA:s inrikes
lufttrafik, har lämnat det material som nu föreligger såsom grund för Kungl.
Maj ds bedömande av frågan.
Av grundläggande betydelse härvidlag äro de uttalanden som framkommit
i frågan, huruvida vissa inrikeslinjer kunna väntas bliva affärsmässigt motiverade.
Dessa uttalanden äro visserligen allmänt hållna, vilket är förklarligt
med hänsyn till den ovisshet som måste prägla bedömningen av framtidsutsikterna
för inrikesflyget, men de gå dock i huvudsak i samma riktning. ABA
räknar med successivt förbättrat resultat av inrikestrafiken — såväl genom
minskade kostnader som genom ökad frekvens —- men anser det likväl icke
möjligt att nu förutsäga, om inrikeslinjerna kunna bli affärsmässigt motiverade.
Imf tf artsstyrelsen anser försiktigheten bjuda, att man räknar med att, inrikestrafiken
alltjämt under överskådlig tid kräver ekonomiskt stöd från statens
sida. Statskontoret uttalar, att förutsättningar ännu saknas för att inrikestrafiken
skall kunna byggas på eu fastare grund och därigenom kunna i ekonomiskt
hänseende stabiliseras.
För att ytterligare klarlägga den ekonomiska situationen har i departementspromemorian
påkallats ett övervägande huruvida — därest ABA för närvarande
ej anser sig kunna driva inrikeslinjerna utan subvention — eventuella
subventioner böra lämnas såsom uppbyggnadsbidrag med villkor om återbetalningsskyldighet.
1 andra sammanhang har nämligen gjorts gällande, att
den reguljära luftfarten kan vara av sådan natur, att densamma på rent affärsmässiga
grunder kan under en viss uppbyggnadsperiod drivas med förlust,
vilken avses senare skola täckas av uppkommande vinster. ABA har i sitt
yttrande förklarat sig anse, att någon återbetalningsskyldighet ej bör ifrågakomma
med hänsyn till att -bolaget självt bär avsevärda administrations- och
försäljningskostnader för inrikestrafiken. Lnftfartsstyrelsen anser, att subventioner
åtminstone tills vidare böra lämnas utan villkor om återbetalningsskyldighet.
Statskontoret har med sin inställning till inrikestrafikens ekonomiska
förutsättningar ej haft anledning ingå på detta spörsmål.
Av dessa uttalanden framgår, att såväl ABA som remissmyndigheterna icke
äro beredda att ställa i utsikt, att inrikestrafiken i allmänhet ens på någon
tids sikt skall bli affärsmässigt motiverad och icke heller kunna lämna bidrag
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
till avskrivning av några uppbyggnad »kostnader. \ enlighet härmed skulle
alltså frågan om inrikestrafikens fortsatta bedrivande vara att bedöma såsom
en ren subventionsfråga, vilken i allt väsentligt bestämmes av andra synpunkter
än de kommersiella.
Vid detta bedömande uppkommer först principfrågan, vilka linjer som —
oavsett kostnaderna —- överhuvudtaget skola ifrågakomma till subventionering.
ABA har pa denna punkt framhållit, att Luleå- och Visbvlinjerna i viss mån
ha karaktären av s. k. kulturlinjer och att speciella intressen tala för linjernas
fortsatta upprätthållande. I fråga om Malmö-linjen framhåller bolaget, att
den under det senaste året inträdda förbättringen kan motivera bibehållandet
även av denna linje. Lokallinjen Stockholm—Göteborg har däremot utvisat
så dåligt resultat att trafiken på linjen tills vidare bör nedläggas. Luftfarts
styrelsen har i princip anslutit sig till bolagets ståndpunkt men framhållit,
att det — med hänsyn till de goda järnvägsförbindelser som finnas mellan
Stockholm och Malmö — kan synas tveksamt om en särskild inrikes flyglinje
mellan dessa städer är motiverad. Statskontoret har funnit det mycket tvivelaktigt,
om uppehållande av de inrikes flyglinjerna — särskilt till Göteborg
och Malmö — kan vara av större betydelse för landets näringsliv. Ämbetsverket
anser det böra allvarligen övervägas, om ej inrikestrafiken bör helt nedläggas
i avbidan på att förhållandena så ändras, att det blir möjligt att med bättre
ekonomiskt utbyte återupptaga verksamheten.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen i principfrågan, att,
såvitt nu kan bedömas, såväl Göteborgslinjen som Malmölinjen äro av den
karaktär att flygtrafikens fortsatta bedrivande bör bedömas uteslutande ur
kommersiella synpunkter och att från statens sida anledning ej föreligger att
påkalla att ABA där upprätthåller särskild inrikestrafik. I konsekvens här
med bör, enligt min mening, någon subventionering av sådan trafik ej ifrågakomma.
Med den ståndpunkt jag sålunda intager i subventionsfrågan, har jag ej
anledning nu upptaga det under punkten c) i departementspromemorian behandlade
spörsmålet, om hänsyn skall tagas till inrikestrafiken på utrikeslinjerna,
då det gäller att bedöma bolagets subventionsbehov. Det bör ankomma
på ABA.s styrelse att avgöra, vilken vikt som bör tillmätas luftfartsstyrelsens
påpekande att inrikeslinjerna äro av visst värde för bolaget såsom
komplement till utrikeslinjerna samt för att på längre sikt bredda trafikunderlaget.
Om min uppfattning godtages, kommer statsmakternas prövning av subventionsfrågan
att kunna inskränkas till spörsmålet huruvida Visby- och Luleå
linjerna skola subventioneras. Till belysande härav har jag i följande tablå
sammanställt vissa uppgifter om beläggning, passagerarantal och subventionsbehov
åren 1948—1950 för de ifrågavarande linjerna. I tablån ha såsom jäm
förelse även medtagits uppgifter om Göteborgs- och Malmölinjema.
Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 23
Sammanställning av last- och kabinfaktorer, passagerarantal samt siibventionsbelopp
för de inrikes flyglinjerna.1
Linje
År
Last-
faktor
Kabin-
faktor
Antal
passagerare
Subvention
Subvention
por
passagerare
Stockholm—Göteborg ..
1948
43
47
10 407
—
—
1949
38
48
2 633
180 000
68
1950
44
55
2 772
180 000
65
Stockholm —Malmö ....
1948
52
50
5 213
—
—
1949
47
47
6 466
390 000
60
1950
53
53
7 502
251000
33
Stockholm—Norrköping
1948
54
61
16 566
—
—
Visby
1949
54
64
30 064
454 000
15
1950
62
70
24 137
229 000
9
Stockholm—Sundsvall/
1948
50
50
6 211
—
—
Härnösand—Luleå
1949
41
45
5 676
755000
133
1950
39
42
8 000
1028 000
129
De i tablån angivna, beräknade subventionsbeloppen avse kostnaderna förvar
je särskild linje om hela trafikprogrammet flyges. Inskränkningar i programmet
medföra minskning av subventionsbehovet men icke med hela det
belopp som i tablån angives som subvention för bortfallande linjer utan med
ett lägre belopp. Enligt ABA:s beräkningar bli subventionsbeloppen för de
tre ifrågakommande trafikprogrammen följande:
Alt. I: Visby-, Luleå- och Malmölinjerna ... 1508 000 kronor*
Alt. II: Visby- och Luleålinjerna ............... 1 452 000 »
Alt. III: Visbylinjen ................................. 360 000 »
Uppgifterna om subvention per passagerare bygga på förutsättningen att
endast passagerartrafiken belastas med subventionerna.
En närmare granskning av uppgifterna i sammanställningen visar, att
Malmö- och Visbylinjerna utvecklats relativt gynnsamt. På Luleålinjen har
— liksom på Göteborgslinjen — såväl beläggningen som passagerarantalet
gått ned från 1948 till 1949 och detta trots de ansträngningar som från bolagets
sida gjorts för att stimulera trafikintresset. Härvid måste dock hållas i minnet,
att bolaget haft stora svårigheter att kämpa med; sålunda var trafiken på
Luleålinjen helt nedlagd 1 januari—11 maj 1948 på grund av strejk vid bolagets
verkstäder och 22 januari—15 maj 1949 på grund av hangarbranden i
1 Lastfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade tonkm.
Kabinfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade personkm.
Lastfaktorn är beräknad på vid varje tidpunkt för flygplan DC-3 gällande lastkapacitet.
Efter ombyggnad av flygplan DC-3 erhölls således omkring årsskiftet 1948—49 tillstånd
att tillämpa högre vikter för dessa flygplan. På grund härav kan lastfaktorn visa lägre
värde 1949 jämfört med 1948 trots ökad passagerar- och lastmängd per tur. Vidare må
beaktas, att någon vintertrafik icke förekom under första halvåret 1948 på grund av strejken
vid bolagets verkstäder. .
Antalet, passagerare fl, Visbylinjen angives 1950 exklusive extra flygningar pa kommersiell
baR.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
Luleå, För år 1950 förutses förbättringar av trafikunderlaget på samtliga
linjer. Let oaktat beräknas subventionen å Luleålinjen för år 1950 till 129
kronor per passagerare mot 33 på Malmölinjen och 9 på Visbylinjen. Detta
innebär för Luleålinjens del en obetydlig minskning jämfört med 1949, medan
betydande sänkningar av subventionsbeloppen per passagerare beräknas inträda
på Malmö- och Visby linjerna, Till jämförelse kan nämnas att en enkel
flygresa Stockholm—Luleå kostar passageraren 125 kronor och en 2:a klass
tågresa med sovvagn 93: 60 kronor.
Det förhållandevis ringa utnyttjandet av Luleålinjen och de höga subventionskostnadema
samt den i jämförelse med övriga linjer mindre gynnsamma
utvecklingen av dessa faktorer utgöra starka skäl för ett nedläggande av denna
linje. Visbylinjens fortsatta upprätthållande synes lättare kunna ur statsfinansiell
synpunkt försvaras, särskilt som fog synes föreligga för remissmyndigheternas
uppfattning, att det ej är uteslutet, att linjen i framtiden kan
komma att bära sig ekonomiskt. Genom denna förbindelse erhålles även
värdefull förbättring av kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet
dels därigenom att trafikanterna ej uteslutande bli hänvisade till båtförbindelserna,
dels genom den avsevärda tidsvinst som uppkommer vid användandet
av flyget. Om det subventionerade inrikes trafikprogrammet begränsas
till Visbylinjen, beräknas kostnaderna till 360 000 kronor. Detta trafikalternativ
bör ställas mot alternativet att fortsättningsvis upprätthålla inrikestrafiken
— med eller utan Malmölinjen — i nuvarande omfattning, vilket beräknas
kosta 1,5 miljoner kronor.
Vid valet mellan dessa alternativ bör först beaktas, att man nu måste träffa
ett avgörande, på vilket man kan bygga under flera år framåt. Några plötsliga
omkastningar i luftfartspolitiken böra, såsom ABA och luftfartsstyrelsen framhållit,
ej ske under denna tid. Enligt min mening äro icke-affärsmässiga subventioner
till inrikestrafiken av den storleksordning som förutsatts för hela
trafikprogrammet ur statsfinansiell synpunkt ej försvarbara. Endast under
förutsättning att ett fortsatt bedrivande av inrikestrafiken i nuvarande om
fattning kan förväntas snabbt medföra en kraftig sänkning av subventionerna
bör en sådan lösning kunna övervägas. Bolaget har i sin framställning ej ingått
på något bedömande av möjligheterna i detta hänseende. Vid förhandlingar
mellan bolaget och departementet, varvid bolaget tillfrågats om subventionsbehovet
för hela trafikprogrammet kan nedbringas till högst 1 miljon
kronor 1951 och högst 0,5 miljon kronor 1952, har bolaget förklarat sig berett
att gå ned till 1 miljon kronor nästa år men har ej kunnat lämna några utfästelser
för tiden därefter. Jag har under sådana förhållanden ej ansett mig
kunna tillstyrka, att statsmakterna nu binda sig för en anordning, som medför
så stora utgifter för statsverket och vars framtida finansiella utvecklingvilar
på en så osäker grund.
Jag anser försiktigheten bjuda, att man i stället nu försöker successivt,
fygga «PP inrikestrafiken genom att till en början understödja Visbylinjen
och sedan denna börjat visa ekonomisk bärkraft upptaga frågan om Norrlands
-
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.
linjens återupptagande till förnyad prövning. På grund härav förordar jag,
att subventioneringen av den inrikes lufttrafiken tills vidare begränsas till
Visbylinjen.
Vid de förutnämnda förhandlingarna mellan AB A och departementet hav
från bolagets sida anförts, att man icke får helt utesluta möjligheten, att
bolagets bedömning av framtidsutsikterna för inrikestra fiken kan förändras.
Bolaget anser det vara tänkbart, att bolaget i sin subventionsansökan för nästa
års trafik kan anmäla sådan omvärdering av subventionsbehovet för inrikestrafiken,
att den ifrågasatta sänkningen av subventionerna blir möjlig att
genomföra. För egen del är jag beredd att framdeles pröva de förslag i sådan
riktning som eventuellt komma att framläggas av ABA. Jag vill emellertid
samtidigt framhålla, att de åtgärder bolaget kan komma att vidtaga, innan
1951 års riksdag fattat beslut i ämnet, icke få binda riksdagen för ökade utgifter.
Jag övergår nu till anslagsberäkningen.
ABA har hemställt, att subvention fortsättningsvis får utgå för upprätthållande
av Malmö- och Luleålinjerna till och med den 30 april 1950 och för
Visbylinjen till årets slut. Bolaget avser dock att fortsätta Malmö- och Luleåtrafiken
så länge täckning för de rörliga kostnaderna erhållas, vilket beräknas
kunna ske till omkring den 1 oktober 1950. Denna lösning skulle enligt vad
bolaget underhand upplyst vara den för statsverket förmånligaste. Subventionsbehovet
beräknas uppgå till högst 710 000 kronor. Då subventionen för
upprätthållande av enbart Visbylinjen under 1950 beräknats till 360 000 kronor,
skulle subventionen för trafiken i övrigt stanna vid högst 350 000 kronor.
Härjämte äskar bolaget ett belopp av 210 000 kronor, avseende avvecklingskostnader
för Malmö- och Luleålinjerna.
Vad först angår subventionen till Visbylinjen avser denna kalenderåret
1950. Anslag för ändamålet torde böra äskas såsom ett obetecknat anslag för
budgetåret 1950/51, att utbetalas under budgetåret. Med hänsyn till svårig
heterna. att redan nu erhålla tillförlitliga beräkningar rörande subventionsbehovet
för 1951 års trafik anser jag mig icke lämpligen böra nu göra någon
anmälan om anslagsbehovet för tiden efter innevarande års utgång, ehuru det
ur vissa synpunkter varit av värde, om så kunnat ske. Olägenheterna härav
synas dock mildras av att dels ABA:s subventionsansökan för nästa års trafik
enligt vad jag inhämtat bör kunna föreligga å sådan tid att förslag i ämnet
kan framläggas redan i statsverkspropositionen 1951, dels ABA upplyst, att
subventionsbehovet för Visbylinjen nästa år i varje fall ej kommer att bli
högre än i år och att följaktligen någon ökning av anslaget för detta ändamål
ej behöver ifrågakomma
Från remissmyndigheternas sida har framhållits, att subventionsbeloppet
för 1950 års trafik på Visbylinjen bör kunna nedbringas. Denna fråga sammanhänger
nära med spörsmålet huru subventionen bör beräknas och torde slutligt
få avgöras av Kungl. Maj:t i samband med att ABA lämnar redogörelse
för utfallet av årets trafik. Därvid böra remissmyndigheternas uttalanden
beaktas. 1 avbidan härpå bör anslaget beräknas i enlighet med bolagets förslag.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Enligt vad bolaget under hand meddelat, skulle någon minskning av subventionsbehovet
ej uppkomma, därest extraturerna under sommaren skulle inställas.
Dessa drivas nämligen på fullt kommersiell bas och kunna i stället
förväntas lämna bidrag till minskning av subventionsbehovet. Jag tillstyrker
alltså, att anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik för nästa budgetår anvisas
med 360 000 kronor.
Beträffande subventioneringen av övriga inrikeslinjer under 1950 kunna,
med hänsyn till vad jag förut anfört, principiella erinringar riktas mot att
subvention utgår för upprätthållande av Malmölinjen. Jag anser dock skälighetshänsvn
tala för att subvention får utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med bolagets förslag. Subventionen bör dock begränsas till högst det belopp,
som kan komma att kvarstå outnyttjat å det för innevarande budgetår anvisade
anslaget å 2,1 miljoner kronor. Enligt bolagets beräkningar skulle subventionsbehovet
för 1949 års trafik utgöra 1 779 000 kronor och anslagsresten följaktligen
321 000 kronor. Riksdagens bemyndigande bör inhämtas att använda
ifrågavarande anslag för subventionering av Malmö- och Luleålinjerna under
1950 i enlighet med vad jag här förordat.
Yad slutligen angår bolagets framställning om ersättning jämväl för vissa
avvecklingskostnader, beräknade till 210 000 kronor, ha principiella invändningar
riktats häremot av såväl luftfartsstyrelsen som statskontoret. Med hänsyn
härtill och då även det sakliga underlaget för bedömande om och i vilken
utsträckning sådana kostnader kunna uppkomma är otillräckligt, är jag icke
beredd att på grundval av nu föreliggande material taga ståndpunkt härtill.
Denna fråga torde framdeles, om förhållandena giva anledning därtill, ånyo
få aktualiseras av AB A, varefter densamma i förekommande fall torde få slut
ligt anmälas för Kungl. Maj:t.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
dels att å riksstaten för budgetåret 1950/51 under sjätte huvudtiteln
till Understöd åt inrikes lufttrafik anvisa ett anslag av
360 000 kronor,
dels ock att medgiva att det för budgetåret 1949/50 anvisade
anslaget till Understöd åt inrikes lufttrafik må användas för sub
ventionering av sådan trafik under kalenderåret 1950 i enlighet
med vad jag i det föregående förordat.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem
ställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven G. Karlson.
Stockholm 19.V). K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. s. 1 i texten
- SU 1950:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten