Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt inrikes lufttrafik

1950-03-10 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:175, Angående understöd åt inrikes lufttrafik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

åt inrikes lufttrafik: given Stockholms slott den

10 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Aktiebolaget Aerotransport har anhållit om statsunderstöd för upprätthållande

av inrikes lufttrafik under 1950 med alternativt 1,5 miljoner kronor

för linjerna Stockholm—Luleå och Stockholm—Visby eller 1,55 miljoner kronor

för dessa båda linjer och linjen Stockholm—Malmö.

I propositionen uttalas, att de särskilda inrikes flyglinjerna från Stockholm

till Göteborg och Malmö äro av den karaktär, att flygtrafikens fortsatta bedrivande

bör bedömas uteslutande från kommersiella synpunkter och att någon

subventionering av denna trafik ej bör ifrågakomma.

Det förhållandevis ringa utnyttjandet av Luleålinjen och de höga subventionskostnaderna

— cirka 1 miljon kronor —- samt den i jämförelse med övriga

linjer ogynnsamma utvecklingen av dessa faktorer anses utgöra starka skäl

för att nedlägga denna linje. Subventioneringen av den inrikes lufttrafiken

föreslås under 1950 i princip begränsad till Visbylinjen. För detta ändamål

äskas ett anslag av 360 000 kronor.

1—sos so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 175—176.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,.

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman
Efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om understöd

åt inrikes lufttrafik och anför därvid följande.

Inledning.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 24 mars 1949 nr 126 angående

anslag till teckning av aktier i Aktiebolaget Aerotransport (ABA) m. m. har

riksdagen (skr. nr 268) till Understöd åt inrikes lufttrafik under sjätte huvudtiteln

för budgetåret 1949/50 anvisat ett anslag av 2 100 000 kronor. I propositionen

förutsattes, att frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik borde

upprätthållas genom subventionering samt de närmare villkoren härför skulle

ytterligare utredas, innan slutlig ställning toges till storleken av subventionen.

Den i propositionen förutsatta utredningen har nu verkställts. Den har

formen av en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria, över

vilken ABA:s styrelse samt statskontoret och luftfartsstyrelsen yttrat sig.

I 1950 års statsverksproposition (Yl ht., p. 79) har, i avbidan på framställning

av ABA om understöd åt inrikes lufttrafik för år 1950, anslag för ändamålet

för nästa budgetår upptagits med ett beräknat belopp av 2100 00b

kronor eller samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår. Med

skrivelse den 4 januari 1950 har ABA överlämnat en framställning om statsunderstöd

åt den reguljära inrikestrafiken under kalenderåret 1950 med

1 500 000 kronor alternativt 1 550 000 kronor för vissa närmare angivna trafikprogram.

Efter ärendets remissbehandling har kommunikationsdepartementet

upptagit överläggningar med ABA i subventionsfrågan, varefter bolaget den 2

mars 1950 inkommit med nya kalkyler rörande subventionsbehovet för upprätthållande

av enbart linjen Stockholm—Visby, över dessa kalkyler ha utlåtanden

avgivits av statskontoret den 8 mars 1950 och av luftfartsstyrelsen den

10 i samma månad.

Jag torde i det följande till en början få anmäla den i ämnet upprättade

departementspromemorian och däröver avgivna yttranden. Jag övergår därefter

till att redogöra för ABA:s framställningar om subvention för inrikestrafiken

under 1950 jämte remissmyndigheternas utlåtanden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Departementspromemorian och däröver avgivna yttranden.

Promemorian.

Av kommunikationsdepartementets promemoria inhämtas i huvudsak

följande.

1947 års luf tf artsutredning. 1947 års luftfartsutredning framlade i sitt den

28 november 1947 avgivna betänkande förslag om sammanförande av ABA

och Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag (SILA) i ett företag i

aktiebolagsform.

I sin motivering till ett av utredningen upprättat förslag till avtal mellan

ABA och SILA erinrade utredningen, att det nya företaget skulle drivas

efter affärsmässiga grunder och fortsatte:

Utredningen förbiser därvid ingalunda, att vissa flyglinjer inom landet,

företrädesvis i Norrland, som icke äro ekonomiskt bärkraftiga, ändock måste

hållas vid makt eller inrättas. Statsmakterna böra uppenbarligen äga möjlighet

att påfordra upprättandet av flygförbindelser av nu angivet slag, men

å andra sidan bör det vara det allmännas sak att svara för på sådana linjer

uppkommande underskott. Utredningen har ansett frågan kunna bäst lösas

sålunda, att statsmakterna till sitt beslut om godkännande av en eventuell

sammanslagning av ABA och SILA anknyta det villkoret, att det sammanslagna

bolaget skall vara skyldigt upprätthålla de inrikeslinjer, som Kungl.

Maj:t påkallar, men att bolaget från ett av riksdagen beviljat förslagsanslag

skall erhålla gottgörelse för underskott å dessa linjer.

Beslut i anledning av luf tf artsutredningens förslag. Luftfartsutredningens

förslag anmäldes för 1948 års riksdag genom proposition nr 176 angående

organisation och finansiering av svensk reguljär luftfart m. m. Propositionen

innebar i huvudsak bifall till utredningens förslag.

Departementschefen erinrade om uttalandet i direktiven för utredningen

att det ur allmänna synpunkter kunde vara önskvärt att upprätthålla trafik

även å linjer, vilka tagna för sig icke vore ekonomiskt motiverade, samt

att en statlig ledning torde ha lättare att skänka beaktande åt sådana önskemål

än en enskild. Departementschefen uttalade vidare följande.

Genom det inflytande det allmänna erhåller i det nya företaget, får staten

möjlighet att i framtiden -— liksom hittills — göra sådana synpunkter gällande

beträffande den inrikes lufttrafiken. Det är emellertid tydligt, att

ett trafikföretag med bibehållande av en affärsmässig uppläggning av sin

verksamhet icke annat än i begränsad omfattning kan under längre tid driva

sådan trafik. Luftfartsutredningen har för sin del uttalat, att statsmakterna

böra äga möjlighet att påfordra upprättandet av inrikes flygförbindelser som

icke äro ekonomiskt bärkraftiga men att det också bör vara det allmännas sak

att svara för underskott som uppkomma å sådana linjer. Storleken av de

subventioner, som i framtiden kunna bli erforderliga för sådana ändamål, är

beroende av den civila markorganisationens utbyggnad och de anspråk som

komma att ställas på trafikens omfattning.

Vid bedömandet av frågor om subvent.ionering av inrikes linjer måste

givetvis beaktas, att nya flyglinjer regelmässigt brukar vara förlustbringande

under en första uppbyggnadsperiod och att det likväl kan på något längre

sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik. Det kan vidare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition nr 175

bli föremål för tvekan huru underskottet å en flyglinje skall beräknas. I viss

mån måste nämligen kostnaderna för inrikestrafiken delvis betraktas som

förberedelsekostnad för utlandstrafiken. Jag utgår emellertid ifrån att dessa

spörsmål skola komma att lösas i samförstånd inom styrelsen för det nya

företaget. Frågan om koncessionsvillkorens närmare utformning torde framdeles,

sedan ledningen för det nya bolaget tagit ståndpunkt till berörda spörsmål,

få anmälas för Kungl. Maj:t.

Riksdagen (skr. nr 188) beslöt i överensstämmelse med vad statsutskottet

i avgivet utlåtande (nr 94) föreslagit.

Statsutskottet — som förordade bifall till propositionen — erinrade i sitt

utlåtande, att departementschefen förutsatt, att en subventionering skulle

kunna förekomma och fortsatte:

Utskottet finner i likhet med departementschefen det vara tydligt, att ett

trafikföretag med bibehållande av en affärsmässig uppläggning av sin verksamhet

endast i begränsad omfattning kan under längre tid driva sådan av

statsmakterna påfordrad trafik. Frågan huruvida och på vilka villkor subvention

av inrikeslinjer i de särskilda fallen bör utgå får enligt utskottets

mening framdeles bliva föremål för ett definitivt ställningstagande från riksdagens

sida i samband med eventuella förslag om anvisande av medel för

subventionering av dylika linjer. Utskottet vill emellertid redan i förevarande

sammanhang understryka departementschefens uttalanden om angelägenheten

av att vid bedömandet av frågor om subventionering beaktas, att

nya flyglinjer regelmässigt bruka vara förlustbringande under en första uppbyggnadsperiod,

men att det likväl kan på längre sikt vara affärsmässigt

motiverat att upptaga trafiken, ävensom att kostnaderna för inrikestrafiken

delvis måste betraktas som en förberedelsekostnad för utlandstrafiken.

Genom beslut den 14 maj 1948 godkände härefter Kungl. Maj:t två den

5 maj 1948 dagtecknade avtal om sammanförande av den svenska reguljära

luftfarten i ett företag.

Belastning för inrikestrafiken vid värderingen av AB A. I ett den 10 november

1948 dagtecknat utlåtande med värdering av ABA:s och SILA:s tillgångar

och skulder per den 30 juni 1948 i och för sammanslagning av de båda

bolagens verksamhet har ABA belastats med ett belopp av 1 000 000 kronor.

Beslutet har föranletts av ett yrkande från SILA:s sida, att väntat driftsunderskott

på ABA:s inrikeslinjer borde påföras ABA som en dess skuld.

Värderingsnämnden har i sin motivering anfört i huvudsak följande:

Det är mellan parterna ostridigt, att dessa linjer nu medföra en avsevärd

förlust.

Emellertid har ABA påtagligen icke ansett sig kunna i förhandenvarande

läge, innan det nya företagets trafikprogram blivit vederbörligen fastställt,

göra någon genomgripande omläggning av sin verksamhet i denna del. Nämnden,

som finner denna ABA:s ståndpunkt väl förståelig, har å andra sidan

ansett att de ökade utgifter, som därigenom komma att belasta det nya

företaget, rättvisligen icke bör i lika mån bäras av båda parterna. Att göra

en tillförlitlig och exakt beräkning av de besparingar, som kunnat göras om

den ena eller den andra inrikeslinjen omedelbart avvecklas, är emellertid

omöjligt. Nämnden har vid övervägande av olika synpunkter stannat vid att

såsom en ABA:s skuld per den 30 juni 1948 i nu angivna hänseenden beräkna

ett belopp i ett för allt 1 000 000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Ktingl. Maj:ts proposition nr 175.

ABA:s subventionsansölcan 1949 och dess behandling vid 1949 års rilcsdag.

Efter framställning i skrivelse den 11 mars 1949 av den verkställande ledningen

för ABA har i propositionen 1949: 126 bl. a, frågan om en subventionering

av den reguljära inrikes lufttrafiken 1949 underställts riksdagen. Ur

propositionen inhämtas följande av ABA lämnade uppgifter rörande trafikprogrammet

och kostnaderna för dess genomförande 1949.

ABA:s nuvarande inrikes trafik omfattar linjerna Stockholm—Malmö,

Stockholm—Yisby och Stockholm—Norrköping—Visby. Trafikbehovet på

linjen Stockholm—Göteborg tillgodoses genom mellanlandning i Göteborg på

linjen Stockholm—Göteborg—London. Fr. o. m. den 1 juni 1949 avses den

särskilda linjen Stockholm—Göteborg komma att återupptagas för sommarperioden.

Den med en tur i vardera riktningen varje vardag tidigare trafikerade linjen

Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå har måst nedläggas från den

23 januari, då hangar- och stationsbyggnaden på Kallaxflygfältet vid Luleå

nedbrann till grunden. Trafiken är avsedd att återupptagas fr. o. m. den

15 maj 1949.

En preliminär kostnadsberäkning för trafikprogrammet för 1949 (inkl. den

nu bedrivna trafiken) visar ett totalt underskott för den med nu disponibel

flygmateriel bedrivna inrikes flygtrafiken under 1949 av ca 2 730 000 kronor

och, med hänsyn ej tagen till andel i bolagets administration och försäljningskostnader,

cirka 2 030 000 kronor.

Departementschefen — som hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret 1949/50 anvisa

ett reservationsanslag av 2100 000 kronor — anförde i ämnet bl. a.

följande.

För 1949 års trafik har underskottet beräknats till 2 030 000 kronor,

exkl. andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader. Beloppet

avser underskott å samtliga inrikeslinjer och inkluderar bl. a. inrikestrafikens

beräknade andel i stationskostnaderna.

Luftfartsstyrelsen har tillstyrkt, att ett anslag av högst 2 100 000 kronor

anvisas, men har förutsatt, att den närmare omfattningen av bidraget samt

sättet och villkoren för dess utgående framdeles få upptagas till särskild behandling.

Statskontoret har avstyrkt framställningen och därvid framhållit

dels att subventionering av samtliga inrikeslinjer ej borde ifrågakomma, med

hänsyn till de uttalanden 1948 års riksdag gjort i ämnet, dels att en belastning

av skattebudgeten med belopp av ifrågavarande storlek vore betänklig

i nuvarande statsfinansiella läge. Ämbetsverket uttalar slutligen, att grunderna

för understödets utgående i förekommande fall borde beslutas av riksdagen.

Frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik bör upprätthållas genom

subventionering samt de närmare villkoren härför torde ytterligare böra utredas,

innan statsmakterna taga slutlig ställning härtill. Jag är likväl beredd

tillstyrka, att intill dess frågan är utredd och resultatet härav framlagts för

nästa års riksdag, visst stöd under nästa budgetår utgår för upprätthållande

av sådan trafik. Vid bedömningen av storleken av det belopp som sålunda

kan ifrågakomma måste, såsom statskontoret påpekat, hänsyn tagas till det

statsfinansiella läget. Vidare måsto en avvägning göras gentemot storleken

av de uppoffringar statsverket i nuvarande läge kan göra för andra kommunikationsändamål.

Efter övervägande av dessa förhållanden anser jag,

att subventionsbeloppet bör nedbringas under det begärda. .lag är emellertid

icke beredd att på grundval av föreliggande material nu angiva, med vilket

belopp detta bör ske.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan det nya bolagets styrelse

behandlat frågan, bestämma subventionens storlek för nästa budgetår inom

ramen för ett anslag av högst 2 100 000 kronor.

Riksdagen har sedermera (skr. nr 268) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret 1949/50 anvisat ett

anslag av 2 100 000 kronor. Statsutskottet — i vilket fyra ledamöter avgåvo

en motiverad reservation för avslag och tre ledamöter reserverade sig blankt

-— uttalade (utlåtande nr 153) bl. a. följande.

Vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål bör enligt utskottets mening

särskild hänsyn tagas till rådande svårigheter för den civila luftfarten, vilka

sammanhänga med den allmänna internationella utvecklingen och sålunda

gjort sig gällande icke endast i Sverige utan även i flertalet andra länder.

Visserligen har, såsom utskottet under föregående punkt framhållit, situationen

på sistone undergått en viss förbättring, men detta innebär icke att den

nuvarande krisen på trafikflygets område ännu kan anses övervunnen. Mot

bakgrunden härav finner sig utskottet i likhet med departementschefen böra

tillstyrka, att under nästa budgetår visst stöd utgår för upprätthållande av

den inrikes lufttrafiken. Därest sådant stöd icke lämnas, torde följden bli

att de ifrågavarande flyglinjerna måste nedläggas. Ett eventuellt beslut

härom bör emellertid enligt utskottets mening fattas först sedan frågan blivit

grundligt utredd under noggrant beaktande av alla därmed förenade konsekvenser.

I visst avseende lärer sålunda inrikestrafiken få betraktas både som

en förutsättning för och ett komplement till utrikestrafiken. De investeringar i

flygplatser m.m. samt de åtgärder i övrigt som med riksdagens godkännande

hittills vidtagits för att möjliggöra uppbyggandet av en inrikes luftfart synas

även motivera, att statsmakterna nu medverka till att söka avhjälpa de rådande

svårigheterna.

I förevarande sammanhang finner emellertid utskottet angeläget att betona,

att ett bifall till Kungl. Maj ds förslag i denna del icke bör tolkas som ett

för framtiden bindande principbeslut. Departementschefen har framhållit,

att frågan om i vilken utsträckning inrikes lufttrafik bör upprätthållas genom

subventionering samt de närmare villkoren b ärför ytterligare torde böra utredas,

innan statsmakterna taga slutlig ställning härtill. Såsom ovan antytts

är utskottet av samma uppfattning, vilken får anses stå helt i överensstämmelse

med vad 1948 års riksdag uttalat i frågan (skrivelse nr 188). Utskottet

Eörutsätter jämväl, att av ledningen för det nya AB A vidtagas alla tänkbara

åtgärder i syfte att göra inrikestrafiken ekonomiskt bärkraftig.

Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge har av utskottet övervägts

frågan, huruvida icke skäl kunna anses föreligga att i förhållande till Kungl.

Maj ds förslag något begränsa medelsanvisningen för nu berörda ändamål.

Av propositionen framgår emellertid, att jämväl departementchefen är av

den åsikten, att subventionsbeloppet bör nedbringas under det begärda.

Departementschefen säger sig dock icke vara beredd att på grundval av föreliggande

material nu angiva, med vilket belopp detta bör ske, utan anser det

få ankomma på Kungl. Majd att, sedan det nya bolagets styrelse behandlat

frågan, bestämma subventionens storlek för nästa budgetår inom ramen för

ett reservationsanslag av högst 2,1 miljoner kronor. Utskottet, som utgår

från att alla möjligheter till besparingar därvid omsorgsfullt tillvaratagas,

har intet att erinra häremot.

Kungl. Majd har den 27 maj 1949 förklarat Sig framdeles, efter framställning

av styrelsen för Aktiebolaget Aerotransport, vilja meddela beslut om

användningen av ifrågavarande anslagsmedel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Utredning beträffande subventioner ing av inrikestrafiken. Frågan om

subventioneringen av inrikestrafiken har, framhålles det i promemorian,

kommit i ett nytt läge, som icke synes ha varit förutsett av 1947 års luftfartsutredning

eller vid fattandet av besluten 1948 i anledning av utredningens

förslag, därigenom att subvention nu begärts för samtliga inrikes flyglinjer.

Yidare har upplysts att det ekonomiska resultatet av utrikestrafiken under

1949 kunde förutses bliva sådant att denna trafik icke kunde belastas med

underskotten på inrikestrafiken. Någon prognos för framtiden har ej kunnat

göras av bolagets ledning.

De spörsmål, som nu böra upptagas till närmare utredning kunna indelas

i två grupper, av vilka den första omfattar frågor som sammanhänga med

subventioneringen av 1949 års trafik, och den andra frågan i vilken utsträckning

och på vilka villkor subventionering av inrikes lufttrafik bör ifrågakomma

i framtiden. Mellan dessa grupper av frågor råder ett nära samband

och utredning bör samtidigt upptagas för båda grupperna så att gemensamma

resultat kunna vinnas.

a) Yad angår subventioneringen av 1949 års trafik bör först klarläggas,

vilket eller vilka trafikprogram som blivit ersatta genom att ABA vid värderingen

belastats med en skuld för blivande förluster på inrikestrafiken till

ett belopp av 1 000 000 kronor.

b) De kalkyler, som legat till grund för subventionsansökningen böra

underkastas förnyad granskning av de statliga remissmyndigheterna, varvid

ABA bör få tillfälle att göra de korrigeringar som kunna befinnas erforderliga.

I enlighet med riksdagens uttalade mening böra alla möjligheter till

besparingar omsorgsfullt tillvaratagas.

c) Yid bedömandet av bolagets subventionsbehov för 1949 och i framtiden

bör övervägas, huruvida hänsyn skall tagas till resultatet av inrikestrafiken

på utrikeslinjerna.

d) Yidare bör närmare klarläggas, huruvida vissa inrikeslinjer kunna väntas

bliva affärsmässigt motiverade. I sådant fall bör ytterligare övervägas,

huruvida icke — därest bolaget f. n. ej anser sig kunna driva dem utan

subvention — eventuella subventioner böra lämnas såsom uppbyggnadsbidrag

med villkor om återbetalningsskyldighet.

e) Slutligen böra remissmyndigheterna göra en allmän avvägning, i vilken

utsträckning inrikes flygtrafik i framtiden bör upprätthållas.

Yttranden.

Över departementspromemorian har efter remiss styrelsen för ABA avgivit

yttrande den 4 januari 1950, varefter statskontoret den 16 och luftfartsstyrelsen

den 20 i samma månad utlåtit sig i anledning av bolagets subventionsansökan

och promemorian.

Styrelsen för ABA framhåller beträffande i promemorian berörda frågor

följande.

a) För täckande av väntat driftunderskott å den vid tidpunkten för sammanslagningen

av gamla ABA och SILA bedrivna inrikestrafiken har i den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

i och för sammanslagningen verkställda värderingen upptagits såsom en gamla

ABA:s skuld per den 30 juni 1948 ett uppskattat belopp av 1 000 000 kronor.

Underskottet å inrikeslinjerna under tiden 1 juli—31 december 1948 uppgick,

exklusive andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader,

till cirka 1400 000 kronor. Beloppet 1 miljon kronor har sålunda icke varit

tillräckligt för att täcka underskottet å inrikestrafiken från den 1 juli 1948,

d. v. s. den tidpunkt, från vilken sammanslagningen av bolagen skall räknas,

fram till 1948 års slut.

b) Under tiden 1 januari—1 oktober 1949 har inrikestrafiken bedrivits

enligt de i bolagets skrivelse av den 11 mars 1949 angivna trafikprogrammen.

Särskilt på Visby ha därutöver under sommarperioden utförts ett antal erforderliga

dubbleringsturer. Under tiden 2 oktober—31 december har trafiken

bedrivits enligt det i skrivelsen angivna trafikprogrammet med de ändringar

i detsamma, att linjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå och Stockholm—Malmö

trafikerats endast vardagar i stället för dagligen, samt att

den linje, som planerats att bedrivas varje vardag på sträckan Stockholm—

Norrköping—Visby, bytts ut mot trafik fyra gånger i veckan på sträckan

Stockholm—Visby och tre gånger i veckan på sträckan Stockholm—Norrköping—Visby.

Den genomsnittliga beläggningen i den reguljära inrikestrafiken under tiden

1 januari—30 november 1949 beräknad i procent av lastförmågan, ävensom

antalet å linjerna under samma tid befordrade passagerare samt kilogram

post och frakt framgår av följande tabell. Som jämförelse har angivits de

procentuella utnyttjningstalen i 1948 års inrikestrafik.

Genomsnittlig'' beläggning i den reguljära inrikestrafiken 1948 och Vi—ao/n 1949.

Linje

Trafikperiod

Last-

faktor

Kabin-

faktor

Antal passagerare

Frakt

kg.

Post

kg-

per tur

totalt

Stockholm—

Sommarprogram 1948

45

49

10''5

9 986

30 426

1880

Göteborg

Vinterprogram 1948

21

21

4-3

421

1752

669

Vinterprogram 1949

12

15

3-2

29

61

68

Sommarprogram 1949

38

48

lOo

2 604

4112

1

Stockholm—

Sommarprogram 1948

53

52

10-5

4 469

13 897

24 021

Malmö

Vinterprogram 1948

51

40

8-4

744

6 320

8 876

Vinterprogram 1949

34

36

7-7

1 819

19 257

24115

Sommarprogram 1949

58

56

11''8

3 485

34 573

35 861

Stockholm—

Sommarprogram 1948

55

63

12-9

14 211

69 129

10 962

Visby

Vinterprogram 1948

47

49

109

2 355

18 856

3 367

Vinterprogram 1949

42

52

10''9

6 758

49 609

8 548

Sommarprogram 1949

65

72

15-0

21 358

93 463

14 286

Stockholm—

Sommarprogram 1948

54

55

11-2

5 459

15 990

9 525

Luleå

Vinterprogram 1948

33

30

7-o

762

15 083

642

Vinterprogram 1949

28

29

5-9

1031

20 970

165

1 Sommarprogram 1949

46

53

11-1

4 305

47 212

—

Anm. Talen äro beräknade på vid varje tidpunkt för DC-3

gällande lastkapacitet.

Lastfaktor =r förhållandet mellan antalet betalda och

antalet offererade tonkm.

Kabinfaktor = forhållandet mellan

antalet betalda och antalet offererade personkm

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

1949 visar något bättre trafikutfall än 1948 med liänsyn till att trafikinsatsen

1949 är betydligt lägre än 1948. Linjen Stockholm—Göteborg har

undergått en gradvis försämring, varför linjen nedlagts i vinterprogrammen

1949. Linjen Stockholm—Malmö, som utnyttjas i icke ringa utsträckning även

för post- och fraktbefordran, utvisar något bättre trafiksiffror under 1949 jämfört

med 1948. Med Visby-linjen har under 1949 befordrats såväl ett väsentligt

större antal passagerare som avsevärt mera post och frakt än under 1948.

Norrlandslinjen slutligen utvisar viss försämring under 1949 i förhållande

till 1948. Postbefordring på linjen förekommer för närvarande icke.

Det ekonomiska resultatet av 1949 års reguljära inrikestrafik kan — med

reservation för de justeringar, som kunna framkomma vid den definitiva

slutavräkningen av subventionen — beräknas bliva följande:

Stockholm—

Göteborg y. t.

Stockholm —

Malmö v. v.

Stockholm —

(Norrköping) —

Visby v. y.

Stockholm—- Sundsvall—

Luleå v. v.

Totalt

198 000

688 000

1 328 000

531 000

2 745 000

Till linjerna hänförbara

378 000

1078 000

1 782 000

1 286 000

4 524 000

Intäkter 7. till linjerna

hänförbara kostnader

•/. 180 000

V. 390 000

V. 454 000

■/. 755 000

•/. 1779 000

Inrikestrafikens andel i

bolagets administra- tion och försäljnings-

54 000

183 000

214 000

250 000

701000

•/• 234 000

•/. 573 000

•/. 668 000

•/. 1 005 000

V. 2 480 000

Intäkterna för hela 1949 års inrikestrafik förutses bliva högre än de i

bolagets skrivelse av den 11 mars 1949 budgeterade, och de till årets inrikestrafik

direkt hänförliga kostnaderna förutses bliva lägre än de budgeterade.

I kostnadsbeloppet på 4 524 000 kronor ingå cirka 350 000 kronor i form av

avgifter till luftfartsstyrelsen. 1949 års inrikestrafik kan nu förutses medföra

ett underskott, exklusive andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader,

på cirka 1 800 000 kronor.

c) I gällande samtrafiköverenskommelse mellan de skandinaviska flygbolagen

har i fråga om Europatrafiken stipulerats, att samtliga inkomster

från trafiken på de internationella linjerna, sålunda även inklusive inkomsterna

från på dessa linjer förekommande inrikestrafik, skola tillgodoföras

en gemensam pool för fördelning parterna emellan efter utförda trafikprestationer

på hela det av samarbetet omfattade linjenätet.

d) Bolaget förutser, att den nuvarande inrikestrafiken skall kunna ekonomiskt

förbättras genom ytterligare effektivisering av trafikapparaten. I sådant

syfte samråder bolaget f. n. med berörda myndigheter bl. a. om införande

av radiotelefoni i inrikestrafiken.

I fråga om passagerarklientelet på inrikeslinjerna kan konstateras, att ett

växande intresse förefinnes hos allmänheten för inrikes luftfart. Ytterligare

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

praktiska erfarenheter erfordras dock för att få fram den för denna speciella

trafik mest ekonomiska flygmaterielen samt de för trafiken bäst lämpade

tidtabellerna och taxorna. På grund av leveransförseningar av de av bolaget

beställda Scandia-planen ha dessa ännu ej kunnat insättas i trafik, och resultatet

av flygningar med denna nya flygplantyp i inrikestrafik kommer

givetvis att bliva av stor betydelse vid bedömandet av det framtida ekonomiska

utfallet av densamma. Även om bolaget sålunda räknar med successivt

förbättrat ekonomiskt resultat av inrikestrafiken såväl genom minskade

kostnader som genom ökad frekvens, är det emellertid icke möjligt att nu

förutsäga om inrikeslinjerna kunna bliva affärsmässigt motiverade.

Rörande frågan i vad mån för inrikestrafiken åtnjuten subvention bör

återbetalas, därest på vissa inrikeslinjer överskott framdeles skulle uppstå,

må framhållas följande. Så länge bolaget åtnjuter subvention för underskott,

vari hänsyn endast tages till de till linjerna direkt hänförliga kostnaderna

men däremot icke till bolagets administrations- och försäljningskostnader,

bär bolaget självt avsevärda kostnader för denna trafik. Med hänsyn härtill

anser bolaget, att — i likhet med vad som tillämpats i fråga om subventioner

till exempelvis sjöfarten — någon återbetalning icke bör ifrågakomma.

e) Kommunikationsdepartementet har slutligen i den remitterade promemorian

anmodat remissmyndigheterna att göra en allmän avvägning, i vilken

utsträckning inrikes flygtrafik i framtiden bör upprätthållas. Denna fråga

blir sålunda närmast föremål för myndigheternas bedömande. Det må emellertid

här framhållas, att linjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå

och Stockholm—-(Norrköping)—Yisby i viss mån hava karaktären av s. k.

kulturlinjer och att speciella intressen tala för linjernas fortsatta upprätthållande.

Den under det senaste året inträdda förbättringen i resultatet på

linjen Stockholm—Malmö bör enligt bolagets mening kunna motivera bibehållandet

även av denna linje. Lokallinjen Stockholm—Göteborg har däremot

utvisat så dåligt resultat, att trafiken på linjen torde tills vidare böra

nedläggas. I den mån en kortare sommartrafik mellan Stockholm och Göteborg

kan upprätthållas med överskottsmateriel och bolaget från denna trafik

får täckning för sina med flygningarna direkt uppkommande kostnader, kan

bolaget utan subvention möjligen komma att utföra sådan säsongbetonad trafik

på linjen. Ett nedläggande av denna inrikeslinje innebär icke, att flygförbindelse

skulle komma att helt saknas mellan Stockholm och Göteborg,

alldenstund även fortsättningsvis lokallast kan liksom hittills befordras på

linjen Stockholm—Göteborg—London. Bolaget hänvisar i övrigt till vad bolaget

i sin skrivelse den 11 mars 1949 anfört rörande ändamålsenligheten av

den nu bedrivna inrikestrafiken.

Slutligen framhåller bolaget att, så länge inrikestrafiken icke bär sina

egna driftkostnader, bolaget anser sig icke kunna upprätthålla denna trafik

utan täckning från det allmännas sida av uppkommande underskott.

Statskontoret erinrar till en början, att enligt de preliminära uppgifter

rörande det ekonomiska resultatet av 1949 års inrikestrafik, som ABA läm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

nät i sitt yttrande över departementspromemorian, underskottet å denna del

av bolagets verksamhet — exklusive andelen i bolagets administrations- och

försäljningskostnader —- beräknas uppgå till i runt tal 1800 000 kionoi.

Genom beslut den 2 september 1949 har Kungl. Maj:t i avbidan på fastställandet

av grunder för understöd till inrikes luftfart tillerkänt bolaget ett

förskott av 1 000 000 kronor å blivande statsbidrag. Enligt vad bolaget framhållit

i sitt yttrande, är det icke möjligt att nu förutsäga, om inrikeslinjerna

kunna bliva affärsmässigt motiverade. Uppenbarligen är det ej att räkna

med att bolagets verksamhet inom överskådlig tid skall kunna lämna sådant

ekonomiskt resultat, att det blir möjligt att täcka ens en begränsad del av

det driftunderskott, som föreligger för år 1949, och de ytterligare driftförluster

som äro att förvänta under närmast följande år. Under sådana omständigheter

lärer det vara ofrånkomligt, att staten i den utsträckning, som

bolaget i sitt yttrande förutsätter, anvisar medel för täckande av det undei

året uppkomna underskottet.

Luf tf artsstyrelsen — som avgivit gemensamt utlåtande över piomemoiian

och ABA:s framställning om statsunderstöd åt inrikestrafiken under 1950 —

uttalar, att uppfattningen att i vårt land förefinnes behov av inrikes "lufttrafik

i viss omfattning numera torde vara allmänt vedertagen. Förutom den

rent praktiska betydelsen av att landet äger tillgång till snabba förbindelser

i viktiga reserelationer, synes inrikestrafiken böra tillmätas värde ä\ en ur

den synpunkten, att densamma är ett medel, ägnat att på längre sikt inarbeta

trafikflyget i allmänhetens medvetande såsom ett normalt och tillförlitligt

kommunikationsmedel. "Vid bedömandet av inrikestrafikens omfattning böi

därför enligt styrelsens mening det nuvarande relativt ringa trafikunderlaget

icke tillmätas för stor betydelse vid ett ställningstagande till subventionering

av ifrågavarande trafik — givetvis inom ramen för vad det statsfinansiella

läget anses tillåta.

Styrelsen anser det i dagens läge vanskligt att framlägga prognosei

rörande utvecklingen av inrikestrafiken. Försiktigheten bjuder därför, att

man räknar med att inrikestrafiken alltjämt under överskådlig tid kräver ekonomiskt

stöd från statens sida. Det torde dock vara att förvänta, att subventionsbehovet

bör minska år för år med tanke på successivt genomförda

rationaliseringsåtgärder och efter hand inträdande ökning av trafikundeilaget.

Av denna anledning bör storleken av subventionen tills vidare bedömas

för ett år i sänder. A andra sidan synes det ofrånkomligt, med hänsyn

till såväl luftfartsverkets som ABA:s dispositioner av personal och materiel

samt med tanke på planeringen av nyinvesteringar m. m., att ett mera lång

fristigt program för inrikestrafiken fastställes. Ett dylikt program bör icke

givas kortare giltighetstid än omkring fem år. Enligt luftfartsstyrelsens uppfattning

böra statsmakternas årliga beslut om subvention till inrikestrafiken

grundas på ett före varje kalenderårs ingång avgivet förslag från bolaget,

medan subventionens slutliga storlek inom denna ram bör göras beroende av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Slaj:ts proposition nr 175.

en redovisning från bolagets sida för det verkliga .driftunderskottet. I och

med att statsmakterna prövat och godkänt programmet för inrikestrafiken för

visst kalenderår bör bolaget vara skyldigt att fullfölja detsamma,

I departementspromemorian har under fem punkter sammanförts ett antal

spörsmål, som äga samband med subventioneringen av inrikestrafiken och

som ansetts böra närmare klarläggas av bolagsstyrelsen. Till de särskilda

punkterna framhåller luftfartsstyrelsen följande.

a) ''Vad ABA anfört i fråga om det trafikprogram, som blivit ersatt genom

att bolaget vid värderingen av dess tillgångar i anslutning till sammanslagningen

med SILA belastats med en skuld för blivande förluster å inrikestrafiken,

föranleder icke något uttalande från luftfartsstyrelsens sida.

b) ABA har ännu icke framlagt kalkyler att läggas till grund för ett fastställande

av det slutliga subventionsbehovet för 1949 års inrikestrafik. Av

ABA:s redogörelse framgår emellertid, att underskottet preliminärt beräknats

till 1 800 000 kronor, d. v. s. 300 000 kronor mindre än vad som ursprungligen

förutsatts. Denna utveckling torde huvudsakligen få tillskrivas

av bolaget vidtagna rationaliseringsåtgärder i syfte att nedbringa driftkostnaderna.

I anslutning härtill må framhållas, att de avgifter om cirka 350 000

kronor, som ABA erlagt till luftfartsverket under år 1949, icke utgöra full

ersättning för luftfartsverkets kostnader för upprätthållande av erforderlig

marktjänst för inrikeslinjerna, varför bolaget härigenom indirekt kommit i åtnjutande

av viss subvention.

c) Vad bolaget anfört i fråga om sådan inrikestrafik, som bedrives genom

vissa utrikeslinjers utnyttjande för lokal trafik, föranleder intet yttrande från

luftfartsstyrelsens sida.

d) Möjligheterna att göra inrikestrafiken ekonomiskt självbärande kunna

f. n. svårligen bedömas. Utöver redan vidtagna rationaliseringsåtgärder har

ABA berört frågan om användande av radiotelefoni i stället för radiotelegrafi

såsom kommunikationsmedel mellan flygplan och trafikledning, varigenom

vissa ytterligare besparingar kunna göras. Luftfartsstyrelsen anser, att en utveckling

i antydd riktning otvivelaktigt kommer att medföra fördelar för såväl

bolaget som luftfartsverket. Med hänsyn till att viktiga tekniska och ekonomiska

problem återstå att lösa, innan en mera fullständig övergång till

radiotelefoni kan genomföras, bjuder emellertid försiktigheten att inan^ieke

räknar med nämnvärda besparingar inom det närmaste året.

Luftfartsstyrelsen har tagit del av de kalkyler, som ligga till grund för

ABA:s subventionsberäkningar för år 1950. Styrelsen har självfallet icke

kunnat verkställa någon detaljgranskning av dessa kalkyler, men en viss

tveksamhet har gjort sig gällande i några fall beträffande vissa utgiftsposters

storleksordning och absoluta nödvändighet.

I detta sammanhang erinrar luftfartsstyrelsen om att de jämförelsevis

höga biljettpriser som tillämpas inom trafikflyget ofta anses utgöra ett hinder

for trafikunderlagets utveckling. Det har därför diskuterats, vilka verkningar

en sänkning av biljettpriset skulle ha bl. a. för inrikestrafikens vid
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

kommande. Luftfartsstyrelsen är av den uppfattningen, att det är tveksamt,

huruvida större trafikinkomster kunna erhållas genom en sänkning av biljettpriserna

och den därav föranledda ökningen av passagerarantalet. Luftfartsstyrelsen

anser därför att en sådan åtgärd bör anstå tills vidare och bedömas

mot bakgrunden av de allmänna förbättringar av inrikestrafiken, som kunna

bliva en följd av Scandia-flygplanens insättande i trafik.

Luftfartsstyrelsen har vidare övervägt, huruvida driftunderskottet för inrikestrafiken

skulle kunna nedbringas genom att antalet turer å de olika

linjerna i viss utsträckning reduceras. ABA har redan vidtagit en åtgärd i

denna riktning i och med det att söndagstrafiken nedlagts. Luftfartsstyrelsen

anser för sin del mindre lämpligt att vidtaga ytterligare åtgärder av denna

karaktär, t. ex. införande av varannandagstrafik. Den försämring av servicen

för allmänheten, som härigenom skulle inträda, kommer sannolikt att medföra,

att intäkterna minska i högre grad än det är möjligt att genomföra av

åtgärden betingade utgiftsbegränsningar. En tänkbar utväg att minska utgifterna

för bolaget vore att nedlägga trafiken under de delar av året, som

erfarenhetsmässigt visat sig särskilt ogynnsamma med hänsyn till bristande

regularitet och låg passagerarfrekvens. Av en från ABA införskaffad kalkyl

framgår, att en dylik åtgärd icke torde leda till förbättring av det ekonomiska

resultatet utan i vissa fall t. o. m. till en ytterligare försämring. Detta beror

bl. a. på att ett temporärt nedläggande av trafiken endast i ringa grad inverkar

på bolagets fasta kostnader för den för inrikestrafiken utnyttjade

materielen och organisationen. I detta sammanhang fäster styrelsen uppmärk

samheten på att upprätthållande av helårstrafik av tillfredsställande regelbundenhet

på Norrlandslinjen kräver, att de för Sundsvall/Härnösands och

Luleå flygplatser avsedda men ännu ej levererade ILS-anläggningarna tagas

i bruk, vilket för luftfartsverkets vidkommande medför en årlig driftkostnadsökning

av i runt tal 100 000 kronor utan att verket tillföres någon motsvarande

inkomst.

Vidkommande frågan om subvention för inrikestrafik bör lämnas såsom

uppbyggnadsbidrag med villkor om återbetalningsskyldighet framhåller luftfartsstyrelsen

som sin upjyfattning, att subventioner åtminstone tills vidare

böra lämnas utan sådant villkor. Statsmakterna synas dock böra förbehålla

sig att framdeles, när trafiken vunnit bättre ekonomisk stadga, upptaga denna

fråga till förnyad prövning.

e) Enligt bolagets uppfattning bör inrikes lufttrafik under år 1950 upprätthållas

å linjerna Stockholm—Malmö, Stockholm—(Norrköping)—Visby

och Stockholm—Sunds vall/Härnösand—Luleå, varemot trafiken å linjen

Stockholm—Göteborg tills vidare ibör nedläggas såsom särskild, subventionerad

inrikeslinje.

Ur de synpunkter, luftfartsstyrelsen har att företräda, anser styrelsen de

av ABA föreslagna riktlinjerna för den fortsatta inrikestrafikens bedrivande

under rådande förhållanden i princip väl avvägda. Med hänsyn till de goda

järnvägsförbindelser, som finnas mellan Stockholm och Malmö, kan det må
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

hända synas tveksamt om en särskild inrikes flyglinje mellan nämnda städer

är motiverad. Merkostnaden för att upprätthålla jämväl ifrågavarande linje

är dock — såsom bolaget närmare utvecklat — tämligen ringa. Statsutskottet

har också i sitt utlåtande nr 153 till 1949 års riksdag uttalat, att »de investeringar

i flygplatser m. m. samt de åtgärder i övrigt som med riksdagens godkännande

hittills vidtagits för att möjliggöra uppbyggandet av en inrikes

luftfart synas även motivera, att statsmakterna nu medverka till att söka avhjälpa

de rådande svårigheterna». Genom den av bolaget tänkta kombinationen

av linjerna Luleå—Stockholm och Stockholm—Malmö erhålles på sydgående

en snabb direktförbindelse mellan landets nordliga och sydliga delar,

vilket torde få betraktas såsom en fördel ur kommunikationssynpunkt.

Luftfartsstyrelsen framhåller, att — ehuru inrikeslinjerna icke äro ekonomiskt

självbärande -—- desamma likväl måste anses vara av visst värde för

bolaget dels såsom komplement till utrikeslinjerna, dels —- som förut antytts

— för att på längre sikt bredda trafikunderlaget. Av bl. a. denna anledning

torde bolaget ha avstått från krav på subvention jämväl för inrikestrafikens

andel i bolagets centrala administrations- och försäljningskostnader.

Luftfartsstyrelsen ifrågasätter, om bolaget icke i princip bör deltaga jämväl i

någon del av de direkta kostnaderna för inrikeslinjerna. Med hänsyn till utrikestrafikens

svaga ekonomiska resultat synes bolaget emellertid f. n. icke

äga möjlighet att i vidare mån än som nu sker deltaga i kostnaderna för inrikestrafiken.

Aktiebolaget Aerotransports framställning och yttranden däröver.

Framställningen.

I skrivelse den 4 januari 1950 har ABA anhållit om statsunderstöd för den

inrikes flygtrafiken under kalenderåret 1950 med alternativt 1 500 000 kronor

för linjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå och Stockholm—(Norrköping)—Visby

eller 1 550 000 kronor för dessa båda linjer och linjen Stockholm—Malmö.

Inledningsvis framhåller ABA, under hänvisning till vad i yttrandet över

departementspromemorian anförts, att någon subventionering av den reguljära

inrikeslinjen Stockholm—Göteborg icke bör ifrågakomma under 1950.

För inrikeslinjerna Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå, Stockholm—

Malmö och Stockholm—(Norrköping)—Visby har bolaget för 1950 kostnadsberäknat

följande trafikprogram.

Linje

Vl-1S/6.

Antal

dubbelturer

14/5-16/9.

Antal

dubbelturer

17/«—81/ig.

Antal

dubbelturer

Stockholm—Sundsvall/Hämösand—

Luleå v. v................

1 varje vardag

1 daglig

1 daglig

1 varje vardag

Stockholm—Sundsvall v. v.............

Stockholm—Luleå v. v. .

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 15

Linje

Vi—16/«.

Antal

dubbelturer

16/4-14/l0.

Antal

dubbelturer

15/io—5,/l«.

Antal

dubbelturer

Stockholm—(Norrköping)—Yisby v. v.

(avsedd att trafikeras med 3 dagliga

turer under tiden s/e—ä2/e och 4 dag- liga turer under tiden isU—2%).

1 1 daglig samt 1

\ varje vardag

2—4 dagligen

(1 daglig samt

\ 1 varje vardag

Visby—Norrköping v. v.................

(avsedd att upprätthållas endast under

tiden 8/e—20/8)*

1 daglig

Stockholm—Malmö v. v.................

1 varje vardag

1 daglig

1 varjo vardag

Införandet under sommarperioden av en direktlinje Stockholm—Luleå

möjliggör en sådan omläggning av tidtabellerna, att under denna period dels

tåganslutning erhålles över Boden till och från stationerna på sträckorna Narvik—Boden

och Boden—Haparanda, dels förbindelse på dagen erhålles i syd

gående riktning mellan Luleå och Malmö via Stockholm. Dessutom får

Sundsvall och Härnösand under sommaren en tidtabell, som bättre överensstämmer

med framförda önskemål. Vidare uppnås ur postal synpunkt betydelsefulla

fördelar. Denna tidtabellsändring torde slutligen medföra, att

ett flygplan inbesparas för inrikestrafikens genomförande.

På grund av leveransförsening av de av bolaget beställda Scandia-flygplanen

har den preliminära kostnadsberäkning, som uppgjorts för det nu angivna

trafikprogrammet, baserats på nyttjandet av enbart Douglas DC-3 under

hela år 1950. De nu beräknade ekonomiska resultaten på de olika linjerna

framgår av följande tabell.

Stockholm—

Sundsvall—

Luleå v. v.

Stockholm —

(Norrköping)- —

Visby v. v.

Stockh»

Malmö

Totalt

Intäkter ..........................

823 000

1 379 000

831 000

3 033 000

Till linjerna hänförbara kostnader. .

1 851 000

1 608 000

1 082 000

4 541 000

Intäkter •/■ till linjerna hänförbara

•/. 1508 000

kostnader ......................

•/• 1 028 000

•/. 229 000

•/. 251 000

Inrikestrafikens andel i bolagets ad- ministrations- och försäljningskost-

161 000

647 000

nader ..........................

295 000

191 000

Totalt underskott..................

•/. 1 323 000

■/. 420 000

•/. 412 000

•/ 2 155 000

Det beräknade totala underskottet för med DC-3 bedriven inrikestrafik

under 1950 uppgår sålunda till 2 155 000 kronor och, exklusive andel i bolagets

administrations- och försäljningskostnader, till 1 508 000 kronor. I kostnadsbeloppet

på 4 541 000 kronor ingå cirka 330 000 kronor i form av avgifter till

luf tf artsstyrelsen samt en kostnad för Visby-linjen å 20 000 kronor till Ångfartygs

AB Gotland såsom bidrag till gemensam turistpropaganda för Gotland.

Därest endast Norrlands- och Visbylinjerna skulle trafikeras, beräknas

underskottet å 1 508 000 kronor nedgå med 56 000 kronor till 1 452 000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Nedläggandet av trafiken på någon av de i trafikprogrammet angivna linjerna

skulle nämligen icke medföra, att det totala underskottet på inrikestrafiken

minskas med belopp motsvarande samtliga kostnader för linjen ifråga, alidenstund

verksamheten i viss utsträckning är baserad på gemensamma materiel

reserver och gemensam organisation. I detta fall skulle ett nedläggande av

Malmö-linjen med bibehållande av trafikprogrammet i övrigt icke innebära

inbesparing av något flygplan. Kostnaderna för trafik på enbart Norrlandsoch

Visbylinjerna skulle visserligen kunna nedbringas med cirka 220 000

kronor genom en omläggning av trafikprogrammet. En sådan omläggning

skulle dock medföra en avsevärd försämring av tidtabellerna för Luleå- och

Sundsvallstrafiken med därav följande minskning i de beräknade intäkterna.

Skulle intäkter och kostnader för en linje sommartid Stockholm—Göteborg

medtagas i kalkylen, beräknas underskottet å kronor 1 508 000 öka till kronor

1 688 000.

Förestående kostnadsberäkningar äro uppgjorda med hänsynstagande till

de omständigheter bolaget nu kan överblicka och med reservation för nu icke

förutsebara förhållanden. Resultatet kan komma att förbättras i den mån

bolaget fortsättningsvis kan genomföra planerade effektiviseringar och förenklingar

i trafiken. Sålunda avser bolaget att under högsäsongen på sommaren

insätta flygplan av typ Douglas DC-4 med plats för 59 passagerare för vissa

extraturer på Yisby för att därmed kunna i största möjliga utsträckning tillmötesgå

den då maximala efterfrågan på resor till Gotland. En förutsättning

härför är dock, att bolaget medgives tullfrihet för flygmaterielens användning i

inrikestrafik. Yidare eftersträvar bolaget rationellare och därmed mindre

kostsamma expeditionsförhållanden i inrikestrafiken, bl. a. genom borttagande

av passagerarlistorna och införande av förenklade biljetter.

Sedan kommunikationsdepartementet under hand hos ABA begärt uppgifter

om storleken av subventionsbehovet för upprätthållande av enbart linjen

Stockholm—Visby under 1950, har bolaget i skrivelse den 2 mars 1950 meddelat,

att bolaget för ett dylikt alternativ räknar med ett underskott av 360 000

kronor exklusive andel i bolagets administrations- och försäljningskostnader.

Bolaget har i detta alternativ räknat med att flygplan av typ Douglas DC-3

endast skulle användas på sträckorna Stockholm—Helsingfors och Stockholm—Yisby.

För upprätthållande av samma trafik under år 1951 beräknar bolaget att

underskottet kommer att minskas i förhållande till det för innevarande år

beräknade. Bolaget anser dock lämpligt, att om anslagsmedel skola reserveras

för Visbytrafiken år 1951 beloppet bestämmes till 360 000 kronor. Skulle underskottet

för 1951 icke komma att uppgå till detta belopp, kommer icke hela

anslaget att behöva tagas i anspråk.

Bolaget framhåller i anslutning härtill, att ett omedelbart nedläggande av

trafiken på sträckorna till Luleå och Malmö icke kan ske utan avsevärda avvecklingskostnader.

Dessa beräknar bolaget för Norrlandslinjen till 250 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 175. 17

kronor och för Malmölinjen till 145 000 kronor eller sammanlagt 395 000

kronor.

Då trafiken nu har bedrivits över en stor del av den ur trafiksynpunkt minst

gynnsamma perioden — vinterhalvåret — anser bolaget det icke riktigt att

därefter trafiken nedlägges under sommarperioden, då frekvens och inkomster

på linjerna äro bäst. Bolaget hemställer att, om likväl endast Visby-linjen kan

ifrågakomma såsom subventionerad linje, subvention dock utgår för bedrivande

av inrikestrafik på sträckorna Stockholm—Sundsvall—Luleå, Stockholm—Visby

och Stockholm—Malmö t. o. m. den 30 april innevarande år och

att därefter endast sträckan Stockholm—Visby subventioneras fram till den

sista december innevarande år. Bolaget avser i sådant fall att fortsätta trafiken

på Norrlandssträckorna och sträckan Stockholm—Malmö över sommaren så

lång tid som intäkterna täcka de med trafikens bedrivande sammanhängande

rörliga kostnaderna och lämnar något överskott för täckandet av de fasta. Med

den med hänsyn till de lokala tidtabellsintressena fördelaktiga omläggningen

av Norrlands-trafiken till att omfatta en direkt linje till Luleå och en direkt

linje till Sundsvall, som bolaget avsett att införa för innevarande års sommarperiod,

förutser bolaget, att frekvensen och därmed ekonomin för Norrlandstrafiken

skall förbättras. Kostnaderna för ett dylikt alternativ, exklusive andel

i bolagets administrations- och försäljningskostnader, uppgå till 710 000 kronor.

Samtidigt gives bolaget bättre tillfälle att på längre sikt planera en avveckling

av trafiken på Malmö- och Norrlandslinjerna än vad som skulle vara möjligt

vid ett omedelbart nedläggande. Avvecklingskostnaderna vid ett dylikt förfarande

skulle uppgå till maximalt 210 000 kronor.

Bolaget meddelar slutligen, att bolaget under förutsättning att inga väsentliga

förändringar i den nuvarande kostnadsnivån äger rum, är berett att mot

erhållande av en subvention för år 1951 av 1 miljon kronor under sagda år utföra

inrikes luftfart på sträckorna Stockholm—Norrland, Stockholm—Malmö

och Stockholm—Visby i samma omfattning som bolaget erbjudit sig utföra

under år 1950. Enligt bolagets mening är det av vikt att luftfarten på de inrikeslinjer

bolaget föreslagit skola upprätthållas får fortgå under några år, och

att man först därefter bedömer resultatet. Omkastningar i trafiknätet år från

år skapa osäkerhet såväl hos allmänheten som hos den personal, som är ansvarig

för trafikens planering och genomförande, till skada för linjernas

ekonomi.

Yttranden.

Över ABA:s framställning den 4 januari 1950 ha utlåtanden avgivits av

statskontoret den 16 och av luftfartsstyrelsen den 20 januari 1950.

Statskontoret erinrar till en början, att ämbetsverket i sitt yttrande över

bolagets subventionsansökan för kalenderåret 1949 förklarat sig finna det

mycket tvivelaktigt, om uppehållande av de inrikes flyglinjerna kunde vara av

större betydelse för landets näringsliv. Särskilt gällde detta flyglinjerna till

Göteborg och Malmö. Statskontoret avstyrkte bolagets då föreliggande fram

ställning.

2—805 so Bihaiig till riksdagens protokoll 1950. I sand. Nr 175—176.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Statskontoret uttalar, att det betydande driftunderskott å inrikestrafiken,

som redovisas för år 1949 trots en icke obetydlig höjning av biljettpriserna

under året, och den driftförlust, som förutses för år 1950, visar, att förutsättningarna

ännu saknas för att denna del av bolagets verksamhet skall kunna

byggas på en fastare grund och därigenom kunna i ekonomiskt hänseende

stabiliseras. Enligt statskontorets mening bör därför allvarligen övervägas,

om ej inrikestrafiken helt bör nedläggas i avvaktan på att förhållandena så

ändras, att det blir möjligt att med bättre ekonomiskt utbyte återupptaga

verksamheten. Såsom statsutskottet framhållit (uti. 1949: 153) bör ett eventuellt

beslut om nedläggande av de inrikes flyglinjerna dock föregås av eu

utredning, som noggrant beaktar de därmed förenade konsekvenserna. Skulle

emellertid ett totalt nedläggande av inrikestrafiken för närvarande icke anses

lämpligt eller nödvändigt, bör det ändå vara möjligt att åstadkomma en

starkt påkallad begränsning av statens bidrag till verksamheten genom att

indraga de ur trafiksynpunkt minst motiverade flyglinjerna. Driftresultatet

för år 1949 liksom det beräknade utfallet av trafiken under år 1950 visar, att

det föreligger betydande skiljaktigheter de olika linjerna emellan i fråga om

den ekonomiska bärigheten. Därest staten skulle för åren 1949 och 1950

understödja bolaget med belopp motsvarande driftunderskotten å inrikeslinjerna,

skulle subventioneringen för sagda år, räknat per passagerare, utgöra

å linjen Stockholm—Sundsvall—Luleå resp. 141 och 192 kronor (biljettpriset

enkel tur 125 kronor), å linjen Stockholm—- Malmö resp. 73 och 47

kronor (biljettpriset enkel tur 98 kronor) samt å linjen Stockholm—Visbv

resp. 16 och 8 kronor (biljettpriset enkel tur 55 kronor). Härvid har räknats

med att avgifterna för godsbefordran äro satta så, att de täcka däremot svarande

fraktkostnader. Statskontoret har redan tidigare förordat, att linjen

Stockholm—Malmö skulle nedläggas. Ur ekonomisk synpunkt torde det vara

motiverat att även indraga norrlandslinjen. Skulle emellertid av olika, av

ekonomiska hänsynstaganden oberoende skäl trafiken å sistnämnda linje

alltjämt böra fortgå, torde dock statens bidrag böra ställas i rimligare relation

till biljettpriset än vad förhållandet skulle bliva vid ett bifall till bolagets

nu föreliggande framställning om statsbidrag.

Luftfartsstyrelsen tillstyrker, att bolaget erhåller statsbidrag för upprätthållande

av inrikes lufttrafik under kalenderåret 1950 å linjerna Stockholm—

Malmö, Stockholm—(Norrköping)—Visby och Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå

med högst 1 550 000 kronor. Den närmare motiveringen härför

framgår av det förut återgivna yttrandet.

Över ABA:s skrivelse den 2 mars 1950 ha utlåtanden avgivits av statskontoret

den 8 och av luftfartsstyrelsen den 10 mars 1950.

Statskontoret framhåller, att ABA i sin senaste skrivelse beräknar att uppehållandet

under 1950 av Visbylinjen skulle medföra ett underskott av 360 000

kronor, medan bolaget i sin tidigare framställning räknat med att underskottet

för samma linje skulle stanna vid 229 000 kronor. Statskontoret finner kravet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175. 19

på ökad subventionering ägnat att inge vissa betänkligheter. Mycket talar också

för att samtliga inrikeslinjer nedläggas i ett sammanhang. Å andra sidan

har Yisbylinjens driftresultat successivt så förbättrats, att det förefaller ej

uteslutet, att linjen kan komma att bära sig ekonomiskt. Med hänsyn härtill

kan det möjligen vara motiverat, att staten under ytterligare ett år bidrager

till upprätthållandet av denna linje. Skulle det emellertid visa sig, att subventionering

från statens sida blir ofrånkomlig även i fortsättningen, bör enligt

statskontorets mening övervägas, om fördelarna för det allmänna av trafiken

verkligen motsvara kostnaderna för skattebetalarna. Subventionen för år 1950

bör emellertid nedbringas under det begärda beloppet. Det bör därför få ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma subventionens storlek med hänsyn till

driftresultatet för året. En förutsättning för att understöd skall få åtnjutas bör

vara, att alla möjligheter till besparingar iakttagas.

De till 395 000 kronor uppskattade avvecklingskostnaderna undandraga sig

statskontorets bedömande. Ämbetsverket anser det emellertid i hög grad tveksamt,

om staten överhuvud skall påtaga sig någon kostnad för avveckling av

inrikeslinjerna. Den inrikes flygtrafiken torde ha tagits upp av ABA utan att

några som helst utfästelser om understöd lämnats av statsmakterna. Den av

1949 års riksdag beslutade subventioneringen av inrikestrafiken bör, enligt

statsutskottets uttalande, icke tolkas som ett för framtiden bindande principbeslut.

Än mindre bör det lämnade statsunderstödet kunna godtagas som

grund för anspråk på statens mellankomst vid nedläggandet av subventionerad

flyglinje. Enligt statskontorets mening bör statens medverkan ej sträcka sig

längre än att bidrag lämnas med högst hälften av det belopp, vartill avvecklingskostnaderna

befinnas ha uppgått.

Luf tfartsstyr elsen anser det skäligt, att bolaget erhåller subvention för sina

kostnader för inrikestrafiken intill den 1 maj 1950. Däremot anser styrelsen

i princip tveksamt, om bidrag av statsmedel över huvud taget bör utgå till bestridande

av bolagets kostnader i samband med att inrikestrafiken avvecklas.

Luftfartsstyrelsen framhåller, att av de inrikeslinjer, vilka ABA hittills

trafikerat, Visby-linjen torde vara den, som har de obetingat största förutsättningarna

att kunna bliva ekonomiskt bärande. Därest ABA icke anser sig

kunna f. n. driva Visby-linjen utan bidrag från statens sida, bör enligt luftfartsstyrelsens

uppfattning storleken av detta bidrag avpassas så, att bolaget

i princip erhåller täckning för de kostnader, som äro förbundna med upprätthållande

å ifrågavarande linje av en trafik av normal omfattning, d. v. s. en

trafik som tillgodoser det genomsnittliga behovet av flygförbindelser mellan

Gotland och fastlandet utan hänsynstagande till den temporära ökningen av

trafikbehovet under sommarsäsongen. Med denna utgångspunkt och med hänsyn

till det förut berörda förhållandet, att bolaget i vart fall tills vidare är ''

bundet för vissa fasta kostnader, beträffande vilka det kan vara tveksamt om

subvention bör utgå, synes det styrelsen möjligt, att subventionen för en inrikestrafik

— bestående av enbart Visby-linjen — kan sättas till ett lägre

belopp än det av bolaget beräknade.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Eungl. Maj:ts proposition nr 17ö.

Luftfartsstyielsen framför härefter följande synpunkter på frågan om inrikestrafikens

fortbestånd.

Styrelsen är fullt medveten om att det är förenat med betydande ekonomiska

svårigheter för bolaget att i nuvarande läge driva inrikestrafik helt utan

subvention, iiven om av bolaget ursprungligen beräknade subventionsbelopp

torde kunna nedskäras med hänsyn till att i desamma inkalkylerats vissa fasta

kostnader, för vilka bolaget tills vidare måste svara. Därest det av statsfinan

siella eller andra liknande skäl anses ogörligt att subventionera den speciella

inrikestrafiken i den utsträckning, som bolaget i sin framställning i ämnet den

4 januari 1950 funnit erforderlig, vill luftfartsstyielsen uttala, att ett beslut i

sådan riktning icke torde böra meddelas med mindre sagda trafik nedlägges

under en relativt lång tidsperiod, eller minst fem år. Inrikestrafikens nedläggande

kommer nämligen att medföra vissa avvecklingskostnader icke blott

för ABA utan även för luftfartsverket. När förhållandena i framtiden ändrats

därhän, att inrikestrafik kan anses lönande och därför bör återupptagas —

vilket bedömande i då rådande läge icke kan grundas på aktuella praktiska

erfarenheter av dylik trafik — torde dessutom relativt betydande initialkostnader

icke kunna undvikas vare sig för ABA eller för statsverket. Ett ned

läggande av inrikestrafiken under några år torde även medföra förlust av en

del av det klientel, som numera inställt sig på att utnyttja trafikflyget såsom

kommunikationsmedel. Frågan synes även vara av betydelse ur försvarssynpunkt,

varför vederbörande militära myndigheter torde böra beredas tillfälle

att yttra sig i densamma. Vad särskilt Norrlands-linjen beträffar medför slo

pandet av densamma, att den flygande personalen inom civilflyget kommer att

sakna möjlighet att förskaffa sig kontinuerliga erfarenheter av flygning under

typiskt nordiska klimatförhållanden.

Styrelsen får upplysningsvis meddela, att inrikestrafikens nedläggande i

den omfattning, som synes vara ifrågasatt, för luftfartsstyrelsens del har till

följd, att Sundsvall/Härnösands flygplats kan nedklassas till samma kategori

som Karlstads, Jönköpings och Örebro flygplatser. Detta innebär i fråga om

d§n berörda flygplatsen, bl. a., en förenkling av framför allt trafikledning och

väderlekstjänst ävensom slopandet av fältunderhållet vintertid. Att helt lägga

ned Sundsvall/Härnösands flygplats synes icke möjligt med hänsyn till den

övriga flygverksamhet, som därstädes bedrives. Det nu anförda skulle medföra

å ena sidan att luftfartsverkets driftkostnader torde minska med i runt tal

110 000 kronor per år och å andra sidan att verkets inkomster i form av land

ningsavgifter m. nr. å Sundsvall/Härnösands och Stockholm—Bromma flygplatser

skulle reduceras med omkring 70 000 kronor per år. Den totala bespa

ringen för luftfartsverkets vidkommande genom Norrlands-linjens nedläggande

skulle således uppgå till ett årligt belopp av i runt tal 40 000 kronor.

Luftfartsstyrelsen anser emellertid, att vägande skäl tala för att alltjämt

under några år bibehålla en inrikestrafik av den omfattning, som angivits i

ABA:s skrivelser i ämnet den 4 januari 1950. Härigenom skulle enligt styrel

sens uppfattning skapas ett säkrare underlag för ett framtida bedömande av

möjligheterna att i vårt land bedriva sådan trafik. Med tanke härpå och med

hänsyn till ABA:s eget intresse av att upparbeta inrikestrafiken vill luftfartsstyrelsen

för sin del ifrågasätta, huruvida man icke bör tillämpa enahanda

subventionsform, som tidigare kommit till användning vid meddelande av

statsbidrag till ABA:s trafik och som innebär en tidsbegränsad och successivt

avtagande subvention, förbunden med skyldighet för ABA att under subventionsperioden

bedriva en viss minimitrafik.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Departementschefen.

Då riksdagen för budgetåret 1949/50 anvisade ett anslag av 2,i miljoner

kronor till understöd åt inrikes lufttrafik under kalenderåret 1949 förutsattes,

att frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik borde upprätthallas genom

subventionering samt de närmare villkoren härför skulle ytterligare utredas,

innan statsmakterna togo slutlig ställning härtill. Från riksdagens sida framhölls

särskilt, att dess bifall till Kungl. Maj ds förslag om medelsanvisning

icke finge tolkas som ett för framtiden bindande principbeslut. Riksdagen

vidtog också i anslutning härtill den formella ändringen i Kungl. Maj ds förslag,

att anslagsbeteckningeu ändrades från reservationsanslag till obetecknat

anslag.

Ifrågavarande utredning, för vilken riktlinjerna uppdragits i kommunika

tionsdepartementets promemoria angående subventionering av ABA:s inrikes

lufttrafik, har lämnat det material som nu föreligger såsom grund för Kungl.

Maj ds bedömande av frågan.

Av grundläggande betydelse härvidlag äro de uttalanden som framkommit

i frågan, huruvida vissa inrikeslinjer kunna väntas bliva affärsmässigt motiverade.

Dessa uttalanden äro visserligen allmänt hållna, vilket är förklarligt

med hänsyn till den ovisshet som måste prägla bedömningen av framtidsutsikterna

för inrikesflyget, men de gå dock i huvudsak i samma riktning. ABA

räknar med successivt förbättrat resultat av inrikestrafiken — såväl genom

minskade kostnader som genom ökad frekvens —- men anser det likväl icke

möjligt att nu förutsäga, om inrikeslinjerna kunna bli affärsmässigt motiverade.

Imf tf artsstyrelsen anser försiktigheten bjuda, att man räknar med att, inrikestrafiken

alltjämt under överskådlig tid kräver ekonomiskt stöd från statens

sida. Statskontoret uttalar, att förutsättningar ännu saknas för att inrikestrafiken

skall kunna byggas på eu fastare grund och därigenom kunna i ekonomiskt

hänseende stabiliseras.

För att ytterligare klarlägga den ekonomiska situationen har i departementspromemorian

påkallats ett övervägande huruvida — därest ABA för närvarande

ej anser sig kunna driva inrikeslinjerna utan subvention — eventuella

subventioner böra lämnas såsom uppbyggnadsbidrag med villkor om återbetalningsskyldighet.

1 andra sammanhang har nämligen gjorts gällande, att

den reguljära luftfarten kan vara av sådan natur, att densamma på rent affärsmässiga

grunder kan under en viss uppbyggnadsperiod drivas med förlust,

vilken avses senare skola täckas av uppkommande vinster. ABA har i sitt

yttrande förklarat sig anse, att någon återbetalningsskyldighet ej bör ifrågakomma

med hänsyn till att -bolaget självt bär avsevärda administrations- och

försäljningskostnader för inrikestrafiken. Lnftfartsstyrelsen anser, att subventioner

åtminstone tills vidare böra lämnas utan villkor om återbetalningsskyldighet.

Statskontoret har med sin inställning till inrikestrafikens ekonomiska

förutsättningar ej haft anledning ingå på detta spörsmål.

Av dessa uttalanden framgår, att såväl ABA som remissmyndigheterna icke

äro beredda att ställa i utsikt, att inrikestrafiken i allmänhet ens på någon

tids sikt skall bli affärsmässigt motiverad och icke heller kunna lämna bidrag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

till avskrivning av några uppbyggnad »kostnader. \ enlighet härmed skulle

alltså frågan om inrikestrafikens fortsatta bedrivande vara att bedöma såsom

en ren subventionsfråga, vilken i allt väsentligt bestämmes av andra synpunkter

än de kommersiella.

Vid detta bedömande uppkommer först principfrågan, vilka linjer som —

oavsett kostnaderna —- överhuvudtaget skola ifrågakomma till subventionering.

ABA har pa denna punkt framhållit, att Luleå- och Visbvlinjerna i viss mån

ha karaktären av s. k. kulturlinjer och att speciella intressen tala för linjernas

fortsatta upprätthållande. I fråga om Malmö-linjen framhåller bolaget, att

den under det senaste året inträdda förbättringen kan motivera bibehållandet

även av denna linje. Lokallinjen Stockholm—Göteborg har däremot utvisat

så dåligt resultat att trafiken på linjen tills vidare bör nedläggas. Luftfarts

styrelsen har i princip anslutit sig till bolagets ståndpunkt men framhållit,

att det — med hänsyn till de goda järnvägsförbindelser som finnas mellan

Stockholm och Malmö — kan synas tveksamt om en särskild inrikes flyglinje

mellan dessa städer är motiverad. Statskontoret har funnit det mycket tvivelaktigt,

om uppehållande av de inrikes flyglinjerna — särskilt till Göteborg

och Malmö — kan vara av större betydelse för landets näringsliv. Ämbetsverket

anser det böra allvarligen övervägas, om ej inrikestrafiken bör helt nedläggas

i avbidan på att förhållandena så ändras, att det blir möjligt att med bättre

ekonomiskt utbyte återupptaga verksamheten.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen i principfrågan, att,

såvitt nu kan bedömas, såväl Göteborgslinjen som Malmölinjen äro av den

karaktär att flygtrafikens fortsatta bedrivande bör bedömas uteslutande ur

kommersiella synpunkter och att från statens sida anledning ej föreligger att

påkalla att ABA där upprätthåller särskild inrikestrafik. I konsekvens här

med bör, enligt min mening, någon subventionering av sådan trafik ej ifrågakomma.

Med den ståndpunkt jag sålunda intager i subventionsfrågan, har jag ej

anledning nu upptaga det under punkten c) i departementspromemorian behandlade

spörsmålet, om hänsyn skall tagas till inrikestrafiken på utrikeslinjerna,

då det gäller att bedöma bolagets subventionsbehov. Det bör ankomma

på ABA.s styrelse att avgöra, vilken vikt som bör tillmätas luftfartsstyrelsens

påpekande att inrikeslinjerna äro av visst värde för bolaget såsom

komplement till utrikeslinjerna samt för att på längre sikt bredda trafikunderlaget.

Om min uppfattning godtages, kommer statsmakternas prövning av subventionsfrågan

att kunna inskränkas till spörsmålet huruvida Visby- och Luleå

linjerna skola subventioneras. Till belysande härav har jag i följande tablå

sammanställt vissa uppgifter om beläggning, passagerarantal och subventionsbehov

åren 1948—1950 för de ifrågavarande linjerna. I tablån ha såsom jäm

förelse även medtagits uppgifter om Göteborgs- och Malmölinjema.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 23

Sammanställning av last- och kabinfaktorer, passagerarantal samt siibventionsbelopp

för de inrikes flyglinjerna.1

Linje

År

Last-

faktor

Kabin-

faktor

Antal

passagerare

Subvention

Subvention

por

passagerare

Stockholm—Göteborg ..

1948

43

47

10 407

—

—

1949

38

48

2 633

180 000

68

1950

44

55

2 772

180 000

65

Stockholm —Malmö ....

1948

52

50

5 213

—

—

1949

47

47

6 466

390 000

60

1950

53

53

7 502

251000

33

Stockholm—Norrköping

1948

54

61

16 566

—

—

Visby

1949

54

64

30 064

454 000

15

1950

62

70

24 137

229 000

9

Stockholm—Sundsvall/

1948

50

50

6 211

—

—

Härnösand—Luleå

1949

41

45

5 676

755000

133

1950

39

42

8 000

1028 000

129

De i tablån angivna, beräknade subventionsbeloppen avse kostnaderna förvar

je särskild linje om hela trafikprogrammet flyges. Inskränkningar i programmet

medföra minskning av subventionsbehovet men icke med hela det

belopp som i tablån angives som subvention för bortfallande linjer utan med

ett lägre belopp. Enligt ABA:s beräkningar bli subventionsbeloppen för de

tre ifrågakommande trafikprogrammen följande:

Alt. I: Visby-, Luleå- och Malmölinjerna ... 1508 000 kronor*

Alt. II: Visby- och Luleålinjerna ............... 1 452 000 »

Alt. III: Visbylinjen ................................. 360 000 »

Uppgifterna om subvention per passagerare bygga på förutsättningen att

endast passagerartrafiken belastas med subventionerna.

En närmare granskning av uppgifterna i sammanställningen visar, att

Malmö- och Visbylinjerna utvecklats relativt gynnsamt. På Luleålinjen har

— liksom på Göteborgslinjen — såväl beläggningen som passagerarantalet

gått ned från 1948 till 1949 och detta trots de ansträngningar som från bolagets

sida gjorts för att stimulera trafikintresset. Härvid måste dock hållas i minnet,

att bolaget haft stora svårigheter att kämpa med; sålunda var trafiken på

Luleålinjen helt nedlagd 1 januari—11 maj 1948 på grund av strejk vid bolagets

verkstäder och 22 januari—15 maj 1949 på grund av hangarbranden i

1 Lastfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade tonkm.

Kabinfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade personkm.

Lastfaktorn är beräknad på vid varje tidpunkt för flygplan DC-3 gällande lastkapacitet.

Efter ombyggnad av flygplan DC-3 erhölls således omkring årsskiftet 1948—49 tillstånd

att tillämpa högre vikter för dessa flygplan. På grund härav kan lastfaktorn visa lägre

värde 1949 jämfört med 1948 trots ökad passagerar- och lastmängd per tur. Vidare må

beaktas, att någon vintertrafik icke förekom under första halvåret 1948 på grund av strejken

vid bolagets verkstäder. .

Antalet, passagerare fl, Visbylinjen angives 1950 exklusive extra flygningar pa kommersiell

baR.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Luleå, För år 1950 förutses förbättringar av trafikunderlaget på samtliga

linjer. Let oaktat beräknas subventionen å Luleålinjen för år 1950 till 129

kronor per passagerare mot 33 på Malmölinjen och 9 på Visbylinjen. Detta

innebär för Luleålinjens del en obetydlig minskning jämfört med 1949, medan

betydande sänkningar av subventionsbeloppen per passagerare beräknas inträda

på Malmö- och Visby linjerna, Till jämförelse kan nämnas att en enkel

flygresa Stockholm—Luleå kostar passageraren 125 kronor och en 2:a klass

tågresa med sovvagn 93: 60 kronor.

Det förhållandevis ringa utnyttjandet av Luleålinjen och de höga subventionskostnadema

samt den i jämförelse med övriga linjer mindre gynnsamma

utvecklingen av dessa faktorer utgöra starka skäl för ett nedläggande av denna

linje. Visbylinjens fortsatta upprätthållande synes lättare kunna ur statsfinansiell

synpunkt försvaras, särskilt som fog synes föreligga för remissmyndigheternas

uppfattning, att det ej är uteslutet, att linjen i framtiden kan

komma att bära sig ekonomiskt. Genom denna förbindelse erhålles även

värdefull förbättring av kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet

dels därigenom att trafikanterna ej uteslutande bli hänvisade till båtförbindelserna,

dels genom den avsevärda tidsvinst som uppkommer vid användandet

av flyget. Om det subventionerade inrikes trafikprogrammet begränsas

till Visbylinjen, beräknas kostnaderna till 360 000 kronor. Detta trafikalternativ

bör ställas mot alternativet att fortsättningsvis upprätthålla inrikestrafiken

— med eller utan Malmölinjen — i nuvarande omfattning, vilket beräknas

kosta 1,5 miljoner kronor.

Vid valet mellan dessa alternativ bör först beaktas, att man nu måste träffa

ett avgörande, på vilket man kan bygga under flera år framåt. Några plötsliga

omkastningar i luftfartspolitiken böra, såsom ABA och luftfartsstyrelsen framhållit,

ej ske under denna tid. Enligt min mening äro icke-affärsmässiga subventioner

till inrikestrafiken av den storleksordning som förutsatts för hela

trafikprogrammet ur statsfinansiell synpunkt ej försvarbara. Endast under

förutsättning att ett fortsatt bedrivande av inrikestrafiken i nuvarande om

fattning kan förväntas snabbt medföra en kraftig sänkning av subventionerna

bör en sådan lösning kunna övervägas. Bolaget har i sin framställning ej ingått

på något bedömande av möjligheterna i detta hänseende. Vid förhandlingar

mellan bolaget och departementet, varvid bolaget tillfrågats om subventionsbehovet

för hela trafikprogrammet kan nedbringas till högst 1 miljon

kronor 1951 och högst 0,5 miljon kronor 1952, har bolaget förklarat sig berett

att gå ned till 1 miljon kronor nästa år men har ej kunnat lämna några utfästelser

för tiden därefter. Jag har under sådana förhållanden ej ansett mig

kunna tillstyrka, att statsmakterna nu binda sig för en anordning, som medför

så stora utgifter för statsverket och vars framtida finansiella utvecklingvilar

på en så osäker grund.

Jag anser försiktigheten bjuda, att man i stället nu försöker successivt,

fygga «PP inrikestrafiken genom att till en början understödja Visbylinjen

och sedan denna börjat visa ekonomisk bärkraft upptaga frågan om Norrlands
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

linjens återupptagande till förnyad prövning. På grund härav förordar jag,

att subventioneringen av den inrikes lufttrafiken tills vidare begränsas till

Visbylinjen.

Vid de förutnämnda förhandlingarna mellan AB A och departementet hav

från bolagets sida anförts, att man icke får helt utesluta möjligheten, att

bolagets bedömning av framtidsutsikterna för inrikestra fiken kan förändras.

Bolaget anser det vara tänkbart, att bolaget i sin subventionsansökan för nästa

års trafik kan anmäla sådan omvärdering av subventionsbehovet för inrikestrafiken,

att den ifrågasatta sänkningen av subventionerna blir möjlig att

genomföra. För egen del är jag beredd att framdeles pröva de förslag i sådan

riktning som eventuellt komma att framläggas av ABA. Jag vill emellertid

samtidigt framhålla, att de åtgärder bolaget kan komma att vidtaga, innan

1951 års riksdag fattat beslut i ämnet, icke få binda riksdagen för ökade utgifter.

Jag övergår nu till anslagsberäkningen.

ABA har hemställt, att subvention fortsättningsvis får utgå för upprätthållande

av Malmö- och Luleålinjerna till och med den 30 april 1950 och för

Visbylinjen till årets slut. Bolaget avser dock att fortsätta Malmö- och Luleåtrafiken

så länge täckning för de rörliga kostnaderna erhållas, vilket beräknas

kunna ske till omkring den 1 oktober 1950. Denna lösning skulle enligt vad

bolaget underhand upplyst vara den för statsverket förmånligaste. Subventionsbehovet

beräknas uppgå till högst 710 000 kronor. Då subventionen för

upprätthållande av enbart Visbylinjen under 1950 beräknats till 360 000 kronor,

skulle subventionen för trafiken i övrigt stanna vid högst 350 000 kronor.

Härjämte äskar bolaget ett belopp av 210 000 kronor, avseende avvecklingskostnader

för Malmö- och Luleålinjerna.

Vad först angår subventionen till Visbylinjen avser denna kalenderåret

1950. Anslag för ändamålet torde böra äskas såsom ett obetecknat anslag för

budgetåret 1950/51, att utbetalas under budgetåret. Med hänsyn till svårig

heterna. att redan nu erhålla tillförlitliga beräkningar rörande subventionsbehovet

för 1951 års trafik anser jag mig icke lämpligen böra nu göra någon

anmälan om anslagsbehovet för tiden efter innevarande års utgång, ehuru det

ur vissa synpunkter varit av värde, om så kunnat ske. Olägenheterna härav

synas dock mildras av att dels ABA:s subventionsansökan för nästa års trafik

enligt vad jag inhämtat bör kunna föreligga å sådan tid att förslag i ämnet

kan framläggas redan i statsverkspropositionen 1951, dels ABA upplyst, att

subventionsbehovet för Visbylinjen nästa år i varje fall ej kommer att bli

högre än i år och att följaktligen någon ökning av anslaget för detta ändamål

ej behöver ifrågakomma

Från remissmyndigheternas sida har framhållits, att subventionsbeloppet

för 1950 års trafik på Visbylinjen bör kunna nedbringas. Denna fråga sammanhänger

nära med spörsmålet huru subventionen bör beräknas och torde slutligt

få avgöras av Kungl. Maj:t i samband med att ABA lämnar redogörelse

för utfallet av årets trafik. Därvid böra remissmyndigheternas uttalanden

beaktas. 1 avbidan härpå bör anslaget beräknas i enlighet med bolagets förslag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Enligt vad bolaget under hand meddelat, skulle någon minskning av subventionsbehovet

ej uppkomma, därest extraturerna under sommaren skulle inställas.

Dessa drivas nämligen på fullt kommersiell bas och kunna i stället

förväntas lämna bidrag till minskning av subventionsbehovet. Jag tillstyrker

alltså, att anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik för nästa budgetår anvisas

med 360 000 kronor.

Beträffande subventioneringen av övriga inrikeslinjer under 1950 kunna,

med hänsyn till vad jag förut anfört, principiella erinringar riktas mot att

subvention utgår för upprätthållande av Malmölinjen. Jag anser dock skälighetshänsvn

tala för att subvention får utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med bolagets förslag. Subventionen bör dock begränsas till högst det belopp,

som kan komma att kvarstå outnyttjat å det för innevarande budgetår anvisade

anslaget å 2,1 miljoner kronor. Enligt bolagets beräkningar skulle subventionsbehovet

för 1949 års trafik utgöra 1 779 000 kronor och anslagsresten följaktligen

321 000 kronor. Riksdagens bemyndigande bör inhämtas att använda

ifrågavarande anslag för subventionering av Malmö- och Luleålinjerna under

1950 i enlighet med vad jag här förordat.

Yad slutligen angår bolagets framställning om ersättning jämväl för vissa

avvecklingskostnader, beräknade till 210 000 kronor, ha principiella invändningar

riktats häremot av såväl luftfartsstyrelsen som statskontoret. Med hänsyn

härtill och då även det sakliga underlaget för bedömande om och i vilken

utsträckning sådana kostnader kunna uppkomma är otillräckligt, är jag icke

beredd att på grundval av nu föreliggande material taga ståndpunkt härtill.

Denna fråga torde framdeles, om förhållandena giva anledning därtill, ånyo

få aktualiseras av AB A, varefter densamma i förekommande fall torde få slut

ligt anmälas för Kungl. Maj:t.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels att å riksstaten för budgetåret 1950/51 under sjätte huvudtiteln

till Understöd åt inrikes lufttrafik anvisa ett anslag av

360 000 kronor,

dels ock att medgiva att det för budgetåret 1949/50 anvisade

anslaget till Understöd åt inrikes lufttrafik må användas för sub

ventionering av sådan trafik under kalenderåret 1950 i enlighet

med vad jag i det föregående förordat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem

ställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven G. Karlson.

Stockholm 19.V). K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. s. 1 i texten
  2. SU 1950:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten