Angående upptagande å nksstaten för budgetåret 1950i5L av underskottet för luftf artsfond en
1950-03-10 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:176, Angående upptagande å nksstaten för budgetåret 1950i5L av underskottet för luftf artsfond en
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr l?ii.
1
Nr \%.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående upptagande
å nksstaten för budgetåret 1950i5L av
underskottet för luftf artsfond engiven Stockholms
slott den 10 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet ä Stockholms slott den 10 mars 1950
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om upptagande
å riksstaten för budgetåret 1950/51 av underskottet för luftfartsfonden.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
Inledning.
Luftfartsverkets faktiska driftkostnader för budgetåret 1948/49 uppgingo
till i runt tal 8,8 miljoner kronor. Då luftfartsverkets intäkter endast utgjorde
ea 2,5 miljoner kronor, visade luftfartsfonden för nämnda budgetår ett underskott
av 6,3 miljoner kronor.
I sina petita den 1 november 1948 beräknade luftfartsstyrelsen luftfartsverkets
driftkostnader för budgetåret 1949/50 till 9,9 miljoner kronor. Intäkterna
uppskattades till 3,2 miljoner kronor. I avvaktan på resultatet av en åt
statens sakrevision anförtrodd granskning av luftfartsverkets organisation och
verksamhet upptogs underskottet å luftfartsfonden i riksstaten för innevarande
budgetår till 6,7 miljoner kronor. Sedan sakrevisionen slutfört sitt
granskningsarbete i maj 1949 och därvid föreslagit utgiftsbegränsningar i förhållande
till lnftfartsstyrelsens petita för budgetåret 1949/50 om till en början
sammanlagt ca 1 miljon kronor, fastställde Kungl. Maj:t den 30 juni 1949
följande stat för luftfartsverkets driftkostnader för budgetåret 1949/50:
Kronor
1. Luftfartsstyrelsen: Avlöningar ............................................. 1 315 000
2. Luftfartsstyrelsen: Omkostnader .......................................... 308 000
3. Flygplatsorganisationen: Avlöningar .................................... 1 850 000
4. Flygplatsorganisationen: Omkostnader ................................. 210 000
5. Underhåll och drift aAr luftfartsleder .................................... 985 000
6. Hyres- och arrendeavgifter m. m........................................ 190 000
7. Förbindelsetjänst ............................................................... 2 375 000
8. Utgifter för väderlekstjänst ................................................ 1 074 00Ö
9. Sveriges bidrag till internationella civila luftfartsorganisationen 370 000
10. Pensionskostnader ............................................................ 5 000
11. Diverse utgifter .................................................................. 45 000
12. Projektering av flygplatser ................................................ 15 000
13. Avsättning till värdeminskningskonto ................................. 425 000
Summa kronor 9 167 000
I anslutning härtill fastställdes vidare personalförteckning för tjänstemän
å ordinarie stat och extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.
Härjämte meddelades regleringsbestämmelser beträffande avlönings- och omkostnadsposterna
av i huvudsak samma omfattning som gäller för statsförvaltningen
i allmänhet.
Samtidigt anbefalldes luftfartsstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter
och flygföretag skyndsamt verkställa en allsidig översyn av såväl
luftfartsverkets organisation som omfattningen av den befintliga statliga
markorganisationen för den civila luftfarten över huvud taget. Denna översyn
borde taga sikte på att nedbringa luftfartsverkets totala driftkostnader
minst i den utsträckning sakrevisionens utredningsmän förordat.
I 1950 års statsverksproposition har, i avbida n på den proposition i ämnet,
som kan bliva riksdagen förelagd, å riksstaten för budgetåret 1950/51
beräknats ett underskott å luftfartsfonden av 6,3 miljoner kronor.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
L det följande torde jag få anmäla vissa frågor av natur att riksdagens yttrande
däröver torde böra inhämtas.
Luftfartsstyrelsens förslag för budgetåret 1950/51.
Vissa organisationsfrågor in. in.
I skrivelse den 12 december 1949 bär luft fartsstyrelsen framlagt förslag
angående luftfartsverkets stat för driftkostnader för budgetåret 1950/51 in. m.
Imf tf artsstyrelsen har efter en redogörelse för lufttrafikens omfattning
samt ingångna luftfartsavtal m. m. under 1948 och 1949 erinrat, att styrelsen
i sitt den 16 juni 1949 avgivna utlåtande över den av statens sakrevision
verkställda granskningen av luftfartsverkets organisation och verksamhet
framhållit bland annat, att styrelsen i första hand inriktat sig på de besparingsåtgärder,
som kunde genomföras från och med ingången eller under
loppet av budgetåret 1949/50, enär det icke varit möjligt för styrelsen att
hinna undersöka och taga ställning till det framlagda förslaget i alla dess
delar. Styrelsen förutskickade emellertid, att ytterligare nedskärning av luftfartsverkets
totala driftkostnader skulle ske.
I detta syfte har luftfartsstyrelsen, efter samråd med övriga av de speciella
frågekomplexen berörda parter, framlagt vissa förslag, som framförts av
sakrevisionen och som innebära reducering av luftfartsverkets utgifter pa
längre eller kortare sikt. Därjämte har luftfartsstyrelsen i samband med
den verkställda översynen funnit möjligt att vidtaga även andra rationaliserings-
och besparingsåtgärder. Det av sakrevisionen uppsatta målet för besparingsåtgärdernas
ekonomiska, omfattning har enligt luftfartsstyrelsens uppfattning
kunnat uppnås. Av skäl, vilka i det följande närmare utvecklas, hai
luftfartsverkets driftunderskott likväl icke kunnat nedbringas i samma omfattning.
Styrelsen är inriktad på att tillvarataga alla möjligheter till ytterligare
utgiftsminskning, som kunna yppa sig i fortsättningen. Styrelsen behandlar
dock icke de av sakrevisionen framförda förslagen i den mån dessa
redan genomförts. Vissa frågor, som bedömas vara av principiell natur ellei
stor ekonomisk betydelse, anser sig styrelsen böra upptaga till särskild behandling.
Dessa frågor äro följande:
1. Trafikledningens organisation och verksamhet.
2. Nedläggande av de 12 s. k. småflygplatserna.
3. Ljusfyrarnas nedläggande i vissa luftfartsleder.
4. Luftfartsverkets lokalförvaltningar in. m.
5. Användningen inom luftfartsverket av telegrafverkets med förbindelsetjänsten
sysselsatta trafikpersonal m. in.
6. Luftfartsverkets ILS-anläggningar.
7. Samverkan inom stationstjänsten vid trafikflygplatserna.
8. öppethållningstiden å trafikflygplatserna.
1. Trafikledningens organisation och verksamhet. Sakrevisionen
har beträffande närtrafikledningen icke funnit någon anledning till prin
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
cipiell erinran. Yiss personalminskning förordades emellertid. Beträffande
distriktstrafikledningen föreslog sakrevisionen en vittgående omorganisation,
som skulle medföra betydande personalinskränkningar.
Luftfartsstyrelsen har i sitt utlåtande den 16 juni 1949 bland annat anfört
dels att den indragning av tjänster, som av sakrevisionen förordats i fråga
om närtrafikledningen, redan delvis genomförts och i övrigt avsåges genomföras
— i visst fall efter ytterligare utredning inom styrelsen — under innevarande
budgetår, dels att vissa personalinskränkningar utöver de bär aktuella
hade vidtagits, dels ock att luftfartsstyrelsen i fråga om sakrevisionens
genomgripande ändringsförslag med avseende å distriktstrafikledningen med
hänsyn till denna frågas räckvidd ur flygsäkerhetssynpunkt icke vore beredd
att utan ingående undersökningar taga ställning till ifrågavarande förslag.
b tterligare undersökningar avseende en omläggning av trafikledningen på
sätt som sakrevisionen sålunda förordat ha enligt styrelsen visat, att den
föreslagna anordningen skulle innebära sådana risker ur flygsäkerhetssynpunkt,
att luftfartsstyrelsen icke finner sig kunna tillstyrka densamma. Denna
uppfattning delas även av chefen för flygvapnet.
- Nedläggande av de 12 s. k. sm åflygplats erna. I sitt utlåtande
den 16 juni 1949 över sakrevisionens utredning lämnade luftfartsstyrelsen
en översikt över flygplatsernas tillkomst och syftet med desamma.
\ id sina överväganden i förevarande spörsmål har luftfartsstyrelsen funnit
åtskilliga skäl, som tala emot ett fullständigt nedläggande av ifrågavarande
flygplatser. Av de olika synpunkter, som kunna läggas på spörsmålet, tillmäter
luftfartsstyrelsen i likhet med sakrevisionen, ehuru ur en delvis annan
synvinkel, den ekonomiska synpunkten stor betydelse. I småflygplatserna
ha under årens lopp investerats kapital till ett sammanlagt belopp av i runt
tal 10 miljoner kronor. Härav torde vid avyttring av flygplatserna icke kunna
återvinnas mer än högst 1 miljon kronor. Denna omständighet tillika med
flygplatsernas stora betydelse för driftsäkerheten med en-motoriga flygplan
föranleder luftfartsstyrelsen att anse det mindre välbetänkt att för vinnande
av en förhållandevis ringa utgiftsminskning avhända luftfarten de tillgångar,
varom här är fråga. T anslutning härtill erinrar styrelsen att statskontoret i
sitt utlåtande över sakrevisionens utredning bland annat understrukit vikten
av att man vid nedläggandet av de i dagens läge icke erforderliga småflygplatserna
träffade sådana anordningar, att platserna i den mån de icke redan
nu befunnes olämpliga för sitt ändamål utan alltför stor tidsutdräkt kunde
vid eventuellt framdeles uppkommande behov ånyo utnyttjas. Med hänsyn
härtill ansåg statskontoret det måhända tveksamt, om staten borde definitivt
avhända sig markområdena i fråga genom försäljning, varför andra utvägar
i första hand borde prövas.
Därest samtliga 12 småflygplatser tills vidare nedläggas — men marken bibehålies
för eventuellt framtida bruk — skulle luftfartsverket i fråga om
underhållskostnader kunna göra en årlig besparing av i runt tal 61 000 kro
-
Kungi. Maj-.ts proposition nr 176. 5
nor samt inkomsterna avseende hyror, arrenden och försåld grässkörd kunna
öka med 16 000 kronor per år. Däremot skulle inkomsterna i form av flygplats-
och bensindistributionsavgifter å i runt tal 15 000 kronor bortfalla.
Detta innebär, att nedläggandet av samtliga fälten skulle medföra en total
besparing för statsverket av 62 000 kronor per år. En sådan åtgärd skulle
emellertid innebära ett så allvarligt ingrepp i de en-motoriga flygplanens
operationsmöjligheter, att trafiken med dessa bleve reducerad till ett minimum.
Självfallet bör flygplatsorganisationen i princip icke givas större omfattning
än vad som erfordras med hänsyn till den pågående utvecklingen på
luftfartens område. Även om vid bedömandet härav den regelbundna luftfartens
krav av förklarliga skäl måste träda i förgrunden, böra de berättigade
intressena hos civilflygets övriga verksamhetsgrenar icke helt åsidosättas.
Relativt stora materiella värden ha även årligen kunnat räddas genom flygplatsernas
utnyttjande vid nödlandningar med flygplan. Luftfartsstyrelsen
bestrider dock icke, att det en-motoriga flygets — d. v. s. privatflygets samt
vissa grenar av det yrkesmässiga flygets — nuvarande jämförelsevis ringa omfattning
i vårt land i och för sig icke kan motivera hela det system av småflygplatser,
som för närvarande finnes. I betraktande av att nyssnämnda
former av flygtrafik inom en icke alltför avlägsen framtid kunna förväntas
bliva av större omfattning och i samband därmed även erhålla större värde
ur allmän nyttosynpunkt än för närvarande, anser styrelsen, att de i dagens
läge nödvändiga besparingarna böra genomföras på sådant sätt, att markorganisationen
vid uppkommande behov utan alltför stora kostnader kan hålla
jämna steg med utvecklingen.
Ur de synpunkter, styrelsen har att företräda, finner styrelsen därför nödvändigt,
att vissa småflygplatser bibehållas såsom hjälplandningsfält å de
leder, som mest utnyttjas av det en-motoriga flyget. Besparingsåtgärderna å
förevarande område böra gå ut på att tills vidare nedlägga vissa av flygplatserna
och utarrendera flygplatsmarken, t. ex. för jordbruksändamål, ävensom
att förbilliga och förenkla driften och underhållet av de övriga småflygplatserna.
De av sakrevisionen framlagda förslagen rörande småflygplatserna ha av
luftfartsstyrelsen underställts de kommuner, som kunna tänkas vara intresserade
av frågan, ävensom Kungl. svenska aeroklubben. Härvid har det visat
sig, att från kommunernas sida icke finnes något intresse att för luftfartsändamål
övertaga underhållet och driften av flygplatserna. Beträffande
Visingsö flygplats, som framhållits vara av stort lokalt värde för förbindelserna
vintertid med fastlandet, har dock Jönköpings läns landsting på styrelsens
direkta förfrågan förklarat sig beredd att påtaga sig kostnaderna för
flygplatsens drift intill ett belopp av högst 2 P00 kronor per år. Några få
kommuner ha framfört ett visst intresse att för annat ändamål, t. ex. jordbruksändamål,
inköpa eller arrendera flygplatsmark. Aeroklubben har i särskilt
yttrande understrukit flygplatsernas stora betydelse för privatflvget.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
Chefen för flygvapnet har i utlåtande den SO juli 1949 över sakrevisionens
utredning framhållit småflygplatsernas betydelse såsom nödlandningsfält för
såväl privatflyget som flygvapnet samt ifrågasatt lämpligheten av att nedlägga
flygplatser, vilket kunde komma att hämma civilflygets utveckling.
Styrelsen har vid en avvägning mellan å ena sidan de ekonomiska synpunkterna
och å andra sidan kraven på att hjälplandningsfält finnas tillgängliga
i tillbörlig utsträckning, funnit sig kunna föreslå, att i första hand
de fyra småflygplatserna vid Hästholmen, Feringe, Exen och Svarteborg tills
vidare nedläggas. Härigenom, ävensom genom förutnämnda bidrag till driften
av Visingsö flygplats beräknas luftfartsverkets nettoutgifter komma att
reduceras med i runt tal 15 000 kronor, varav ett belopp av 9 000 kronor utgör
underhålls- och arrendekostnader och 6 000 kronor avlönings- och expenskostnader.
Genom utarrendering av flygplatsmarken torde vidare, såvitt nu
kan bedömas, verkets inkomster från dessa flygplatser öka från nuvarande
6000 kronor (arrende- och flygplatsavgifter) till omkring 11000 kronor
(arrendeavgifter).
Beträffande Stigtomta och Hagshults flygplatser anför styrelsen följande.
Inom styrelsen har övervägts möjligheten att nedlägga jämväl Stigtomta
flygplats, varigenom luftfartsverkets nettoutgifter-, för denna 4 000 kronor,
skulle förbytas i nettoinkomster å ca 4 500 kronor per år. Stigtomta flygplats
äger betydelse för den civila flygtrafiken företrädesvis med avseende å
den jämförelsevis livliga lokala flygverksamhet som är förlagd till detta fält.
Därest denna verksamhet skulle kunna överflyttas till närbeläget fält tillhörande
flygvapnet, anser luftfartsstyrelsen hinder icke möta, att tills vidare
nedlägga jämväl den civila flygplatsen vid Stigtomta. Styrelsen erinrar emel
lertid om att chefen för flygvapnet i princip ställt sig avvisande till tanken
på att upplåta militära flygfält för civil flygverksamhet.
I fråga om Hagshults flygplats pågå för närvarande underhandlingar med
flygförvaltningen angående denna myndighets övertagande av flygplatsen,
vilket skulle innebära möjligheter för luftfartsverket till en nettobesparing
av ytterligare ca 10 000 kronor per år.
ö. Ljusfyrarnas nedläggande i vissa luftfartsleder. Styrelsen
anmäler, att styrelsen efter i ämnet företagen undersökning beslutat definitivt
nedlägga samtliga optiska ljusfyrar i luftfartslederna. Ett mindre antal
fyrar, belägna i närheten av flygplatser, ha av flygsäkerhetsskäl ansetts böra
bibehållas såsom flygplatsfyrar. Genom att dessa i regel hållas släckta och
träda i funktion allenast vid uppkommande behov, beräknar styrelsen, att de
årliga drift- och underhållskostnaderna för desamma skola kunna begränsas
till i runt tal 4 000 kronor.
4. Luftfartsverkets lokalförvaltningar m. m. Sakrevisionen har
i sin utredning angaende luftfartsverkets organisation och verksamhet i förevarande
fråga uttalat, att »verket företer nu i viss mån bilden av att vara
organiserat för såväl centraliserad som decentraliserad förvaltning. Härav
följer, att både luftfartsstyrelsen och lokalförvaltningarna för närvarande
kunna sägas vara till viss grad överorganiserade, speciellt i fråga om perso
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 176.
naluppsättning». På närmare angivna skäl har sakrevisionen funnit, att luftfartsverket
borde präglas av en förhållandevis centraliserad organisation. Sakrevisionen
har fördenskull förordat, att överdimensioneringen av verkets personal
i första hand borde hävas genom en nedskärning av lokalförvaltningarnas
administration. Under förutsättning att förslaget om nedläggande av
flertalet s. k. småflygplatser genomfördes, syntes enligt sakrevisionens uppfattning
den nuvarande distriktsorganisationen sakna existensberättigande; i
stället borde en förenklad förvaltningsorganisation tillskapas å var och en av
trafikflygplatserna med nära anknytning till de centrala organen i luftfartsstyrelsen.
Luftfartsstyrelsen framhåller, att den nuvarande distriktsorganisationen
tillkom vid en tidpunkt, då den civila luftfarten efter krigets slut befann sig
i en stark utveckling, vilken bedömdes komma att fortgå under avsevärd tid
framåt. I dåvarande läge ansågs det erforderligt att i tid skapa en organisation,
som svarade mot den väntade ökningen av flygtrafiken och som kunde
tillvarataga luftfartsstyrelsens intressen i förhållande till andra statliga myndigheter,
kommuner och enskilda ävensom i övrigt underlätta styrelsens ämbetsutövning.
Luftfartsstyrelsen anser sig i förevarande sammanhang icke böra beröra
orsakerna till att flygtrafiken ej nått den förväntade omfattningen. Enligt
styrelsens uppfattning torde de värdefulla egenskaper, som kunna tillskrivas
flyget såsom trafikmedel, så småningom leda till att utvecklingen av luftfarten
kommer att kräva en förvaltningsapparat av större dimensioner än vad
som nu är fallet.
Sakrevisionen har grundat sitt förslag om införande av en centraliserad
förvaltning bland annat på den förutsättningen, att »det övervägande antalet»
småflygplatser skulle utgå ur luftfartsorganisationen. Luftfartsstyrelsen har
för sin del förordat, att endast högst halva antalet av de ifrågavarande flygplatserna
tills vidare skola nedläggas. Härav följer att berörda argument för
den lokala organisationens slopande försvagats.
På grund av speciella förhållanden inom den nuvarande distriktsorganisationen
— förekomsten av ordinarie befattningar m. m. — är det icke möjligt
att för närvarande uppnå samtliga de besparingar, som skulle kunna vinnas
genom att slopa distriktsorganisationen och ersätta densamma med eu mera
centraliserad förvaltning. Då emellertid en inom luftfartsstyrelsen företagen
utredning givit vid handen, att en starkt beskuren distriktsorganisation i dagens
läge drager endast obetydligt högre kostnader än en centraliserad organisation,
anser luftfartsstyrelsen, att frågan om en mera radikal omorganisation
i sådan riktning bör ställas på framtiden. Luftfartsstyrelsen håller emellertid
före, att begreppet »distriktsförvaltning» och tjänstebenämningen
distriktschef» numera icke äro helt adekvata. Den senare bör ändras till
flygplatschef» — i likhet med förhållandet å Bromma flygplats —- samt flyg
platsorganisationen indelas i ett antal regionala flygplatsförvaltningar med
säte i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den nuvarande regionala förvaltningen
i Norrköping kan sålunda indragas.
•i—120 no Bihanij till riksdagens protokoll 197)0. I samt. Nr 175—176.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
5. Användningen inom luftfartsverket av telegrafverkets
med förbindelsetjänsten sysselsatta trafikpersonal m. m.
Denna fråga har vid tidigare tillfällen varit föremål för överväganden.
Sakrevisionen har i sin utredning ånyo tagit upp spörsmålet. Förutom
den vinst ur effektivitetssynpunkt, som en dylik åtgärd förutsättes medföra,
har sakrevisionen särskilt framhållit de besparingar, som kunna vinnas
genom en dj-lik organisationsförändring. Yidare har sakrevisionen som stöd
för riktigheten av sin uppfattning anfört, att en dylik samordnad organisationsform
inom flygsäkerhetstjänsten äger motsvarighet i flertalet jämförbara
länder med undantag för Norge och Finland. Luftfartsstyrelsen har sig
emellertid bekant, att luftfartsmyndigheten i Norge för sin del verkar för en
liknande organisationsförändring.
Telegrafstyrelsen har föreslagit, att den tekniska tjänsten för luftfartsverkets
olika radiotekniska anläggningar (radiofyrar, instrumentlandningsanläggningar
m. m.) överföres till telegrafverket och där inordnas i dess radioorganisation,
varigenom betydande fördelar ur såväl anläggnings- som driftsynpunkt
skulle stå att vinna.
Vid den utredning, som representanter för telegrafstyrelsen och luftfartsstyrelsen
gemensamt företagit i dessa frågor, har konstaterats, att den nuvarande
organisationen i fråga om trafikpersonalen genom utvecklingens gång
kommit att medföra visst dubbelarbete samt mindre väl utnyttjad personal.
Dessa förhållanden, vilka särskilt framträda på de smärre flygplatserna och
under lågtrafikperioder på de större flygplatserna, böra ses mot bakgrunden
av att den tekniska utvecklingen inom luftfartens teletjänst för närvarande
befinner sig i ett övergångsskede. Radiotelegrafien, som varit den ursprungliga
telekommunikationsmetoden för luftfarten och som hittills handhafts av
telegrafverket, ersättes efter hand av radiotelefonien, vilken handhaves av
luftfartsverkets personal inom trafikledningen. Då radiotelegrafitjänsten
under övergångstiden av säkerhetsskäl icke kan reduceras i samma takt som
radiotelefonitjänsten ökar, blir vid nuvarande organisation följden ett visst
dubbelarbete och mindx-e väl utnyttjad personal.
Telegrafstyrelsens representanter i utredningen ha meddelat, att efter en
mera allmän övergång till radiotelefoni skulle från telegrafstyrelsens sida
hinder icke möta mot ett överförande till luftfartsverket av telegrafverkets då
reducerade trafikpersonal för luftfartens teletjänst. Diskussionerna inom utredningen
ha därför närmast rört sig kring frågan, på vilket satt man borde
försöka eliminera förutnämnda olägenheter under en övergångsperiod, som
icke torde överstiga fem år. De olika alternativ, som därvid i första hand
prövats, ha varit:
Alternativ I. Telegrafverkets ifrågavarande trafikpersonal ålägges att jämsides
med sin nuvarande tjänst på markstationerna utföra vissa arbetsuppgifter
inom trafikledningen.
Alternativ II. Telegrafverkets ifrågavarande trafikpersonal överföres till
luftfartsverket från och med nästkommande budgetår och samordnas där med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 176. Ö
närmast motsvarande personal inom trafikledningen, d. v. s. trafikexpeditörerna.
Båda alternativen syfta till att radiotelegrafisterna på markradiostationerna
skulle, i den mån telegrafitjänsten avtar, i viss utsträckning fullgöra jämväl
sysslor, som regelmässigt ankomma på luftfartsverkets trafikexpeditörer, och
sålunda delvis ersätta dessa. Den årliga besparingen vid alternativ II har
enligt en inom utredningen företagen undersökning beräknats icke understiga
100 000 kronor. De besparingar, som kunna bliva möjliga vid alternativ
I, äro svårare att beräkna, men torde kunna angivas till 20 000—50 000
kronor mindre än vid alternativ II.
Luftfartsstyrelsens representanter i utredningen ha icke ansett sig kunna
tillstyrka alternativ I. Telegrafstyrelsens representanter ha i princip icke haft
något att erinra mot att telegrafverkets trafikpersonal på markstationerna tills
vidare under en övergångsperiod utnyttjas jämväl för arbetsuppgifter inom
trafikledningen. Utredningsmännen ha emellertid varit eniga om att en dylik
anordning innebär nackdelar i den praktiska tillämpningen. Gentemot alternativ
II ha telegrafstyrelsens representanter invänt, att den av luftfartsstyrelsens
representanter föreslagna tidpunkten för personalens överförande vore
för tidigt vald men ha slutligen förklarat sig icke direkt vilja motsätta sig ett
genomförande av detta alternativ.
I spörsmålet om de radiotekniska anläggningarnas överförande från luftfartsverket
till telegrafverket har inom den av telegraf- och luftfartsstyrelserna
tillsatta utredningen enighet uppnåtts därutinnan, att ur praktiska synpunkter
betydande fördelar äro förenade med att all dylik verksamhet är
samlad under en och samma myndighet. Utredningsmännen ha stannat inför
att i nuvarande läge övervägande skäl tala för den av telegrafstyrelsen
föreslagna anordningen. Vid en dylik organisationsförändring bör den inom
luftfartsverkets radioorganisation sysselsatta tekniska personalen överföras
till telegrafverket. Det förutsättes därvid, att en särskild sektion för luftfartsfrågor
inrättas inom telegrafstyrelsens radiobyrå. För att eliminera risken
att luftfartsstyrelsen genom denna anordning får en försämrad kontakt
med radiotekniska spörsmål inom luftfarten ha utredningsmännen ansett
nödvändigt, att inom luftfartsstyrelsens trafikbyrå finnes tillgång till viss
radioteknisk sakkunskap bestående av en välkvalificerad radioingenjör och en
assistent åt denne.
Utredningsmännen ha förutsatt, att den radiotekniska personal, som avses
skola överflyttas från luftfartsverket till telegrafverket, vid övergången
bibehålies i sin nuvarande lönegradsplacering och beredes sysselsättning
företrädesvis inom de områden, som beröra luftfarten.
Det resultat, vartill utredningsmännen kommit, har varit föremål för över
läggningar mellan å ena sidan representanter för telegrafstyrelsen och luftfartsstyrelsen
och å andra sidan av spörsmålet berörda personalorganisationer.
Företrädarna för personalorganisationerna ha ställt sig avvisande till
förslaget att överföra markradiostationernas trafikpersonal från telegrafverket
till luftfartsverket.
10
Kungl. Maj-.ts ■proposition nr 176.
Luftfartsstyrelsen önskar emellertid icke att mot personalens önskemål
söka genomdriva en lösning av förevarande organisationsproblem enligt alternativ
II. Då styrelsen å andra sidan under inga förhållanden kan tillstyrka
en lösning enligt alternativ I, ha telegrafstyrelsen och luftfartsstyrelsen
gemensamt övervägt andra möjligheter, syftande till att ernå i huvudsak
samma organisatoriska och ekonomiska fördelar, som äro förbundna med
alternativ II, samtidigt som personalens intressen i möjligaste mån tillgodoses.
Härvid ha styrelserna enats om ett förslag, som benämnts alternativ
III. Detta innebär i princip, att de båda verken under eu viss övergångstid,
lämpligen fem år, träffa ett formligt avtal om »utlåning» av erforderligt
antal av de ordinarie och icke-ordinarie befattningar i olika lönegrader,
vilka för närvarande inom telegrafverket äro avdelade för luftfartens förbindelsetjänst.
Ifrågavarande befattningar kvarstå å telegrafverkets personalstater,
men de med befattningen förenade göromålen avses fullgöras inom
luftfartsverket. Detta skulle sålunda betala alla med befattningarna förenade
direkta löne- och andra kostnader. Genom en dylik anordning skulle å ena
sidan vinnas, att den berörda personalen finge bibehålla oförändrade möjligheter
att erhålla befordran och befattningar inom telegrafverket och tillika
kunna återgå till detta om och i don mån den tekniska utvecklingen på området
skulle föranleda ytterligare personalinskränkningar inom luftfartsverkets
organ för trafikledning. Å andra sidan skulle för luftfartsverkets del
vinnas den fördelen, att den »utlånade» personalen under tjänstgöringen hos
luftfartsverket såväl ur arbetssynpunkt som i organisatoriskt hänseende
skulle lyda under luftfartsstyrelsen och på ett rationellt sätt kunna utnyttjas
även inom trafikledning och för vissa andra uppgifter i samband med luftfarten.
Det förutsättes, att avtalet så utformas, att antalet befattningar i de
olika lönegraderna efter närmare överenskommelse mellan de båda verken
kan varieras, möjliggörande bland annat en anpassning efter det faktiska personalbehovet
och vissa befordringsförhållanden. Alternativ III innebär även
att luftfartsverkets hittillsvarande kostnader för berörda personal i viss män
komma att reduceras, enär administrationen av den »utlånade» personalen beräknas
icke medföra någon nämnvärd ökning av luftfartsstyrelsens nuvarande
kostnader i sådant avseende. Med nuvarande anordning har luftfartsstyrelsen
nämligen att till telegrafstyrelsen betala vissa omkostnadspålägg för
administration m. m. av den inom förbindelsetjänsten sysselsatta personalen.
Efter avtalstidens utgång bör det övervägas, om icke de befattningar, som
icke återlämnats till telegrafverket under lånetiden, och av vilka behov vid
sagda tidpunkt bedömes föreligga inom luftfartsverket, definitivt skola överföras
till dettas personalstat.
Alternativ III har varit föremål för förhandlingar mellan representanter
för verksstyrelserna och vederbörande personalorganisationer. Av de i förhandlingarna
deltagande personalorganisationerna ha telegrafverkets radiotelegrafisters
förening samt telegraf- och telefonmannaförbundet förklarat sig
icke kunna biträda ifrågavarande förslag om »utlåning» av trafikpersonalen
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
till luftfartsverket, medan luftfartsverkets personalförening i princip accep
terat detsamma. Förstnämnda organisation har för sin del yrkat på en modifiering
av den föreslagna låneformen, så att densamma så nära som möjligt
anknyter till alternativ I. I samband härmed har föreningen föreslagit, att
lånealternativet i stället skulle utformas enligt följande fyra huvudpunkter:
1. Telegrafstyrelsens radiobyrå har helt hand om administrationen av den
utlånade personalen.
2. Befälsföringen fastställes så att på de hittillsvarande områdena inom
markradion, så länge dessa finnas i självständig form, utövas befälet som hit
tills av stationsföreståndare och vaktföreståndare och att på de nya arbetsområdena,
alltså arbete i trafikledning eller i anslutning härtill, utövas be
talet av trafikledaren.
3. Befordringsgången återinföres. Kåren, som redan haft ett flerårigt stopp
i detta avseende på markradion, kan icke gå med på att detta skulle utsträckas
i ytterligare 5 år.
4. Efter lånetidens utgång om 5 år upptagas nya förhandlingar mellan
verksstyrelserna och personalorganisationerna om den kvarvarande telegrafverkspersonalens
framtida hemvist.
I anslutning härtill framhåller luftfartsstyrelsen, att luftfarts- och telegrafstyrelserna
för sin del äro ense om att vid genomförande av ett utlåningsförfarande
detta måste tillämpas konsekvent och sålunda även omfatta administrationen
av den utlånade personalen i den utsträckning, som angives i
det avtal, som avses att uppgöras mellan luftfartsstyrelsen och telegrafstyrelsen.
I övrigt torde det få förutsättas, att de båda myndigheternas förmåga
att handlägga administrativa uppgifter beträffande personalen får bedömas
likvärdig. I fråga om befälsföringen må allenast framhållas, att befälet på
markradiostationerna i stort sett kommer att utövas av samma personal som
för närvarande, enär lånet av personalen inbegriper även erforderligt trafik
befäl. Vidkommande det rådande »befordringsstoppet» för markradiostationernas
personal har detta sin grund i förhållanden, som föreligga, oavsett
vilken myndighet, som är att betrakta såsom arbetsgivare. Självfallet är det
styrelsernas avsikt att i god tid före den femåriga låneperiodens utgång upp
taga förhandlingar rörande den då kvarvarande trafikpersonalens framtida
ställning.
Vid en avvägning mellan de synpunkter, som kunna anläggas på förevarande
spörsmål, ha luftfartsstyrelsen och telegrafstyrelsen funnit sig böra
vidhålla, att alternativ III genomföres. Luftfartsstyrelsen har därför vid sina
beräkningar av driftkostnaderna för budgetåret 1950/51 utgått från denna
förutsättning. Det vid nyssnämnda förhandlingar jämväl behandlade förslaget
angående överflyttning av viss teknisk personal från luftfartsverket till tele
grafverket föranledde inga reservationer från av åtgärden berörda personal
organisationers sida.
G. Luftfartsverkets ILS-anläggningar. I sitt yttrande över sakrevisionens
utredning framhöll luftfartsstyrelsen, att styrelsen vidtagit åtgärder
för att undersöka möjligheterna att försälja några av de anläggningar,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
som då ännu icke vore levererade. Styrelsen är nu — under förutsättning att
storflygplatsen vid Halmsjön icke blir färdigställd inom överskådlig tid —
beredd att försälja tre av anläggningarna, nämligen de två som avsetts för
storflygplatsen och den som avsetts för Karlstads flygplats. Därest Aktiebolaget
Aerotransport (ABA) i fortsättningen icke kommer att upprätthålla
trafik under större delen av året på den s. k. norrlandslinjen, anser styrelsen
att anläggningarna för Sundsvall/Härnösands och Luleå flygplatser jämväl
kunna utgå.
7. Samverkan inom stationstjänsten vid trafikflygplatserna.
Såsom luftfartsstyrelsen i sitt utlåtande den 16 juni 1949 berört, ha förhandlingar
förts mellan ABA och luftfartsstyrelsen i vad avser viss samverkan
inom den s. k. stationstjänsten vid trafikflygplatserna. Dessa ha,
bland annat, resulterat i att avtal träffats mellan bolaget och luftfartsstyrelsen
om viss samordning av arbetsuppgifter inom förevarande område vid Norrköping—Kungsängens,
Sundsvall/Härnösands samt Visby flygplatser. Vissa
möjligheter till dylik samverkan torde föreligga jämväl inom förbindelsetjänsten.
Luftfartsstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande.
8. Öppethållningstiden å trafikflygplatserna. Luftfartsstjnrelsen
kan för närvarande icke taga ställning till vad sakrevisionen anfört om begränsning
av öppethållningstiden å trafikflygplatserna med hänsyn till denna
frågas internationella räckvidd. Vissa åtgärder i den av sakrevisionen antydda
riktningen ha dock kunnat vidtagas. Genom omläggningar av trafikflygets
tidtabeller har det nämligen blivit möjligt att under tiden kl. 24—6
hålla en mycket låg personell beredskap vid trafikflygplatserna.
Utöver här upptagna förslag av mera principiell eller omfattande karaktär
ha följande speciella frågor behandlats i luftfartsstyrelsens statförslag eller
särskilda skrivelser.
A. Byrådirektörstjänsten i Ca 31 å marktjänstbyrån. Luftfartsstyrelsen erinrar
i petita, att sakrevisionen föreslagit viss omorganisation av de olika
sektionerna inom styrelsens marktjänstbyrå, varvid en tjänst såsom byrådirektör
i lönegraden Ca 31 och chef för nämnda byrås förvaltningssektion
skulle indragas. Den ordinarie innehavaren av ifrågavarande tjänst åtnjuter
för närvarande tjänstledighet; Distriktschefen i lönegraden Ca 31 vid Malmö
—Bulltofta flygplats har förordnats att uppehålla förenämnda byrådirektörstjänst.
Med hänsyn till marktjänstbvråns storlek och de heterogena arbetsuppgifter,
som handläggas inom densamma, är det enligt styrelsen nödvändigt,
att å byrån finnes att tillgå en kvalificerad och i de olika frågorna insatt
befattningshavare, bland annat för att under den ordinarie byråchefens
tjänsteresor, semester eller annan ledighet leda byråns arbete. Det framhålles,
att inom byråns förvaltningssektion, till vars verksamhetsområde byråchefens
huvudsakliga ämbetsbefattning anknyter, finnes förutom nu ifrågavarande
byrådirektörstjänst endast relativt låga befattningar (högst Ce 24),
vilkas innehavare knappast kunna förordnas att vikariera. för byråchefen. På
grund härav föreslår styrelsen, att förevarande byrådirektörst jänst bibehålies
i personalförteckningen för verket.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
13. Överflyttande av den svenske representanten i ICAO.s råd till chef för
kanslibyråns utrikes sektion. Luftfartsstyrelsen erinrar i petita, att av den å
driftkostnadsstaten upptagna posten Luftfartsstyrelsen: Avlöningar skall från
delposten Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t bestridas arvode till en svensk
representant i den internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) råd
med belopp motsvarande lön enligt lönegrad Cp It). Uppdraget för nämnde
representant upphör den 1 juli 1950 i och med att mandattiden för Sveriges
representation i rådet utlöper. Av praktiska skäl är det enligt styrelsen erforderligt,
att vederbörande kvarbliver ytterligare någon tid för att avsluta
sitt uppdrag och överlämna arbetet till den danske efterträdaren. Med hänsyn
härtill och då luftfartsstyrelsen anser, att det skulle vara av mycket stort
värde, om den ingående erfarenhet av internationella frågor, som berörde
befattningshavare förskaffat sig, finge tills vidare utnyttjas, föreslår styrelsen,
att arvodet får utgå jämväl under nästa budgetår, varvid befattningshavaren
i fråga skulle tjänstgöra såsom chef för utrikessektionen inom kanslibyrån.
Styrelsen överväger att i samband härmed i organisatoriskt hänseende
utbryta utrikessektionen ur kanslibyrån och direkt underställa denna
sektion verkschefen, varigenom bland annat en önskvärd avlastning av byråns
arbetsbörda skulle kunna ernås.
C. Inrättande av extra ordinarie befattningar för planeringspersonal.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 30 juni 1949 bemyndigat luftfartsstyrelsen
att av det under sjätte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till
planering av allmänna arbeten taga i anspråk högst 105 000 kronor för fortsatt
detaljplanering under budgetåret 1949/50 av arbeten, ingående i en av
arbetsmarknadsstyrelsen upprättad investeringsplan för civila flygplatser. Därjämte
förklarade Kungl. Maj:t, att för avlöningar till personal finge användas
högst 75 000 kronor.
I skrivelse den 22 september 1949 bär luftfartsstyrelsen, med formalan att
viss projekteringsverksamhet måste förekomma under överskådlig framtid,
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte fastställa stat för vissa befattningshavare
att avlönas av sakanslag och att styrelsen måtte bemyndigas att avföra kostnaderna
för dessa befattningshavare från det under sjätte huvudtiteln upptagna
anslaget till planering av allmänna arbeten.
D. Inrättande av trafikexpeditörstjänster i lönegraden Ce 16. I skrivelse
den 14 november 1949 har luftfartsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj.t måtte
medgiva styrelsen att inrätta erforderligt antal tjänster såsom trafikexpeditörer
i lönegraden Ce 16. Dessa tjänstemän äro för närvarande placerade i
lönegraden Cg 14.
E. Väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland. För innevarande
budgetår ha å riksstaten under sjätte huvudtiteln anvisats förslagsanslag till
bidrag till väderleksstation i Nordatlanten med 800 000 kronor och till bidrag
till väderi eksstationer på Grönland med 230 000 kronor. För nästa budgetår
liar äskats ett förslagsanslag av 870 000 kronor till bidrag till väderleksstationer
i Nordatlanten och på Grönland. Kostnaderna för väderleksstationen
i Nordatlanten ha för budgetåret 1948/49 bestritts till hälften av luftfartsverket
och till hälften av den allmänna väderlekstjänsten.
I gemensam skrivelse den 5 november 1949 har luftfartsstyrelsen och
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, såvitt nu är i fråga, erinrat
att organisationen av väderleksskopp på Nordatlanten otvivelaktigt äger
betydelse ej blott för flygväderlekstjänsten utan även för de mera omfattande
verksamhetsområden som den allmänna väderlekstjänsten liar att tillgodose.
Betydelsen av väderleksskeppen i detta sistnämnda avseende kan svårligen
ekonomiskt värderas, och ICAO-konferensen i London 1949, som Irland annat
hade att behandla frågan om »nonacronnutical benefits» genom väderleks
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 17H.
skeppens inrättande, måste helt avstå från en dylik värdering, ehuru full
enighet rådde om att förmånerna för andra näringsgrenar än luftfarten i
många fall voro betydande. Med hänsyn härtill är det givetvis icke görligt
att fullt rättvist fördela kostnaderna mellan flygväderlekstjänsten och den
allmänna väderlekstjänsten. I betraktande av den civila luftfartens ansträngda
ekonomi är luftfartsstyrelsen av den uppfattningen att luftfarten icke bör belastas
med mer än en tredjedel, dock högst 200 000 kronor, av Sveriges andel
i kostnaden för väderleksskeppen. Institutet anser för sin del att det,
med hänsyn till de förändringar i kostnaden, som kunna uppkomma genom
inflation och devalvering och som redan nu visat sig ha icke oväsentliga konsekvenser
i fråga om kostnaden, synes lämpligast att i framtiden belasta luftfarten
med en tredjedel av kostnaden utan maximering.
Yerksstyrelserna äro ense om att Sveriges kostnader för väderleksstatio
nerna på Grönland skola delas lika mellan de båda verken.
Luftfartsverkets inkomster och utgifter under nästa budgetår.
Luftfartsstyrelsen övergår härefter till att närmare beräkna luftfartsverkets
inkomster och utgifter under nästa budgetår och erinrar till en början, att
styrelsen i sina beräkningar för budgetåret 1949/50 — under framhållande
av svårigheten att avsevärd tid i förväg framlägga hållbara beräkningar -—
uppskattat luftfartsverkets inkomster till sammanlagt 3 200 000 kronor. Ed
jämförelse mellan det beräknade och det verkliga inkomstutfallet under budgetåret
1948/49 och under första kvartalet av budgetåret 1949/50 föranleder
emellertid styrelsen att redan nu räkna med att de verkliga inkomsterna för
sistnämnda budgetår i sin helhet komma att något understiga vad styrelsen
hösten 1948 kalkylerade med.
Med hänsyn till det alltjämt rådande labila läget inom den civila luftfarten
anser styrelsen försiktigheten bjuda att för budgetåret 1950/51 räkna
med driftinkomster av samma storleksordning, som kan förutses för innevarande
budgetår. Utgifterna för nästa budgetår uppskattas till sammanlagt
8 951 000 kronor, varför luftfartsverkets underskott skulle utgöra 6 101 000
kronor.
Styrelsen har i anslutning härtill lämnat följande specifikation över inkomst-
och utgiftsposterna varvid såsom jämförelse även upptagits motsvarande
belopp för innevarande budgetår.
1. Hyror och arrenden
2. Trafikinkomster .....
3. Besiktningsavgifter
4. Diverse inkomster ..
Inkomster.
1949/50
950 000
1 500 000
100 000
125 000
Summa kronor 2 675 000
Utgifter.
1. Luftfartsstyrelsen: Avlöningar ........................ 1 315 000
2. Luftfartsstyrelsen: Omkostnader ..................... 308 000
1950/51
1 000 000
1 700 000
90 000
60 000
2 850 000
1 266 000
237 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 176. 15
3. Flygplatsorganisationen: Avlöningar ............... 1 850 000 2 493 000
4. Flygplatsorganisationen: Omkostnader ............ 210 000 257 000
5. Underhåll och drift av luftfartsleder ............... 985 000 920 000
6. Hyres- och arrendeavgifter m. m...................... 190 000 150 000
7. Förbindelsetjänst .......................................... 2 375 000 1 843 000
8. Utgifter för väderlekstjänst ......................... 1 074 000 1 005 000
9. Sveriges bidrag till internationella civila luftfartsorganisationen
....................................... 370 000 395 000
10. Pensionskostnader ....................................... 5 0t>0 10 000
11. Diverse utgifter .......................................... 45 000 60 000
12. Projektering av flygplatser ........................... 15 000 ^15 000
13. Avsättning till värdeminskningskonto ............... 425 000_300 000
Summa kronor 9 167 000 8 951 000
Beräknat underskott kronor 6 492 000 6 101 000
I anslutning härtill erinrar luftfartsstyrelsen, att styrelsen i sin skri
velse den 1 november 1948 beräknat luftfartsverkets utgifter till ett samman
lagt belopp av 9 933 000 kronor och att Kungl. Maj:t den 30 juni 1949 fast
ställt driftkostnadsstaten till 9 167 000 kronor. Härav framgår, att luftfartsverkets
totala utgifter i förhållande till styrelsens ursprungliga beräkningar,
vilka legat till grund för sakrevisionens förslag till utgiftsbegränsningar inom
luftfartsverket, hittills reducerats med sammanlagt 766 000 kronor. De nu i
olika sammanhang redovisade besparingsåtgärderna innebära i och för sig
ytterligare faktiska besparingar under loppet av budgetåret 1950/51 med sam
manlagt 377 000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att detta belopp icke
inkluderar vissa besparingsåtgärder inom förbindelsetjänsten, vilka äro svåra
att beräkna, enär åtgärderna i fråga äga ett intimt samband med vissa i annat
sammanhang vidtagna förändringar inom detta område. Nu åsyftade bespa
ringar torde emellertid kunna angivas till storleksordningen 30 000 kronor.
Härigenom komma de totala besparingarna att uppgå till ett belopp av i runt
tal 1 175 000 kronor.
Det nu framlagda förslaget till driftkostnadsstat för budgetåret 1950/51
slutar på 8 951 000 kronor, d. v. s. 216 000 kronor mindre än slutsumman av
den för innevarande budgetår gällande driftkostnadsstaten. Den faktiska besparingen
är emellertid (377 000 + 30 000 — 216 000=) ca 190 000 kronor
högre än denna nettobesparing, beroende på att vissa utgiftsökningar, vilka
antingen äro undandragna luftfartsstyrelsens direkta kontroll eller eljest äro
av mer eller mindre ofrånkomlig natur, reducera verkningarna av de vid
tagna besparingsåtgärderna. Dessa utgiftsökningar bestå i stort sett av löneklassuppflyttningar
m. m. med 46 000 kronor, ökade städningskostnader med
5 000 kronor, ökade förräntningskostnader å till telegrafverket överförd mate
riel m. m. med 75 000 kronor, nytillkommet bidrag till väderlekstjänsten på
Grönland med 35 000 kronor, ökade kostnader för medlemskap i ICAO med
25 000 kronor samt ökade pensionsförpliktelser med ca 5 000 kronor.
Luftfartsstyrelsens framställning utmynnar i en hemställan, att, så vitt
nu är i fråga, Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för luftfartsfonden ä
riksstat.cn
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Kungl. Maj.ts proposition nr 176.
Yttranden.
Statskontoret har (len 2 februari 1950 avgivit utlåtande i anledning av
luftfartsstyrelsens förevarande framställning och därvid till en början erinrat,
att enligt föreliggande förslag luftfartsverkets sammanlagda driftkostnader
skulle för budgetåret 1950/51 uppgå till 8 951 000 kronor mot 9 933 000
kronor för föregående budgetår enligt luftfartsstyrelsens ursprungliga beräkningar,
vilka legat till grund för den av sakrevisionen förordade utgiftsminskningen.
Då i det förstnämnda beloppet ingå vissa utgiftsökningar av automatisk
eller mer eller mindre ofrånkomlig natur — tillhopa omkring 190 000
kronor — skulle det uppställda målet hava uppnåtts. Statskontoret konstaterar
emellertid, att fortfarande räknas med ett avsevärt driftunderskott för
luftfartsverket, för budgetåret 1950/51 beräknat till icke mindre än 6,1 miljoner
kronor. Det måste under sådana förhållanden övervägas, huruvida icke
mer radikala och genomgripande åtgärder böra vidtagas för att nedbringa å
verksamheten uppkommande underskott. Statskontoret förutsätter, att luftfartsstyrelsen
ägnar denna fråga ingående uppmärksamhet.
Statskontoret har icke funnit tillräckliga skäl anförda för bibehållande av
den byrådirektörstjänst å luftfartsstyrelsens marktjänstbyrå, som av sakrevisionen
förordats till indragning, eller att låta den nuvarande svenska representanten
i ICAO:s råd efter mandattidens utgång under budgetåret 1950/51
tjänstgöra såsom chef för utrikessektionen.
Ämbetsverket anser starka skäl tala för genomförande av sakrevisionens
förslag att distriktschefernas arbetsuppgifter utskiftas på andra befattningshavare
inom vederbörande distriktsförvaltning och luftfartsstyrelsen, varvid
uppdraget att vara lokal chef för flygfälten bör kunna anförtros åt förste
trafikledaren. Statskontoret framför som eget förslag, att i samband härmed
de tre distriktschefsbefattningarna i Göteborg, Malmö och Jforrköping indragas.
Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot att benämningen
distriktschef i samband med genomförandet av vissa organisatoriska
ändringar inom luftfartsverkets lokalförvaltningar ersättes med benämningen
^yrtP^tscbcf, vilken benämning redan finnes upptagen å luftfartsverkets personalförteckning.
Enligt lönenämndens mening bör emellertid frågan om
lönegradsplaceringen för de nuvarande distriktscliefstjänsterna (Ca 31), vilka
äro avsedda för flygplatschefema i Göteborg och Malmö, upptagas till omprövning
av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
Enligt lönenämndens uppfattning är frågan om lönegradsplaceringen av
trafikexpeditörstjänsterna — som för närvarande äro hänförda till lönegraden
Cg 14 — av den natur, att densamma bör underställas 1949 års tjänsteförteckningskommitté
för prövning. Lönenämnden kan därför icke tillstyrka
bifall till luftfartsstyrelsens framställning, men vill icke motsätta sig, att förevarande
tjänster — i avbidan på resultatet av nyssnämnda kommittés arbete
—• överföras å extra ordinarie stat i lönegrad Ce 14.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
17
Departementschefen.
Det ekonomiska utfallet av luftfartsverkets verksamhet liar efter kriget utvecklats
ogynnsamt. Luftfartsverkets inkomster ha visserligen under denna
tid något ökat per budgetår räknat, men utgifterna ha stegrats kraftigare.
Ett betydande och växande underskott har därför måst upptagas för luftfartsfonden
å riksstaten. För budgetåret 1946/47 utgjorde underskottet å luftfartsfonden
ca 3 miljoner kronor. Den år 1947 genomförda omläggningen av redovisningen
å luftfartsfonden medförde med tillämpning från och med budgetåret
1947/48, att underskottet å fonden bokföringsmässigt ökade med i runt
tal 2 miljoner kronor. Det totala underskottet sistnämnda budgetår utgjorde
ca 5,2 miljoner kronor. För budgetåret 1948/49 uppgick underskottet å luftfartsfonden
till 6,3 miljoner kronor och enligt luf tf artsstyrelsens nu redovisade
beräkningar väntas luftfartsfonden för innevarande budgetår visa ett
underskott av 6,5 miljoner kronor. Däremot räknar luf tf artsstyrelsen med att
underskottet å fonden nästa budgetår skall kunna nedbringas till i runt tal
6,i miljoner kronor.
I 1949 års statsverksproposition anmälde jag, vid beräkning av underskottet
å luftfartsfonden för innevarande budgetår, att statens sakrevision
väntades senare framlägga resultatet av sin granskning av luftfartsverkets
organisation och verksamhet. Detta skedde i maj 1949. Sakrevisionen föreslog
i sin utredning en minskning med till en början minst 1 miljon kronor
i de av luftfartsstyrelsen i petita hösten 1948 beräknade driftkostnaderna om
ca 9,9 miljoner kronor. Hänsyn till utredningens innehåll kunde i viss utsträckning
tagas redan vid fastställande i juni 1949 av luftfartsverkets driftkostnadsstat
för innevarande budgetår och utgiftsstatens slutsumma begränsades
då till ca 9,i miljoner kronor. Samtidigt anbefalldes luftfartsstyrelsen
att verkställa en allsidig översyn av luftfartsverkets organisation och omfattningen
av den befintliga statliga markorganisationen för den civila luftfarten
över huvud taget. Översynen borde taga sikte på att nedbringa luftfartsverkets
totala driftkostnader minst i den utsträckning sakrevisionen föreslagit.
Luftfartsstyrelsen har nu redovisat resultatet av den verkställda översynen.
Styrelsen beräknar för nästa budgetår driftkostnaderna till ca 8,9 miljoner
kronor och intäkterna till ca 2,8 miljoner kronor. Styrelsen skulle sålunda ha
uppnått den minskning av driftkostnaderna som anbefallts. Underskottet a
fonden kommer däremot, såsom redan påpekats, alltjämt att uppgå till drygt
6 miljoner kronor.
Innan jag närmare ingår på en granskning av dessa beräkningar torde jag
få upptaga vissa av sakrevisionen och luftfartsstyrelsen behandlade frågor
av principiell, natur eller större ekonomisk betydelse till granskning. Frågorna
anmälas i den ordning de angivits i luftfartsstyrelsens petita.
I fråga om närtrafikledningens organisation och verksamhet har luftfartsstyrelsen
upplyst, att sakrevisionens förslag till personalinskränkningar inom
närtrafiklcdningen redan delvis genomförts eller avsåges att genomföras
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 176.
under innevarande budgetår samt att därutöver vissa ytterligare personalin
skränkningar vidtagits. Jag kan därför på denna punkt begränsa mig till eu
anmälan av dessa åtgärder.
Beträffande distriktstrafikledningen bar hi f t fartsstyrelsen efter verkställd
utredning funnit sig av flygsäkerhetsskäl icke kunna tillstyrka sakrevisionens
förslag angående en omläggning. Chefen för flygvapnet har biträtt luftfarts
styrelsens uppfattning. Med hänsyn härtill synes någon omläggning icke nu
böra vidtagas.
Ett genomförande av sakrevisionens förslag om nedläggande av tolv s. k.
småflygplatser skulle enligt luftfartsstyrelsen medföra en total besparing för
statsverket av 62 000 kronor. Styrelsen har efter en avvägning av ekonomiska
synpunkter och behovet av hjälplandningsfält ansett sig böra förorda
ett nedläggande tills vidare av flygplatserna vid Hästholmen, Feringe, Exen
och Svarteborg. En omedelbar besparing om 15 000 och en inkomstökning
av 5 000 kronor skulle härigenom uppkomma. Jag tillstyrker förslaget. Pågående
förhandlingar med flygförvaltningen om övertagande av Hagshults
flygplats böra fortsättas. Styrelsen bör med lämpliga mellanrum ompröva
frågan om bibehållandet av övriga småflygfält samt i sina petita anmäla resultatet
av sina överväganden.
Styrelsen har i enlighet med sakrevisionens förslag beslutat nedlägga de
optiska fyrai-, som ha karaktär av flygledsfyrar. Ett mindre antal fyrar ha
bibehållits såsom flygplatsfyrar. Häremot har jag icke något att erinra.
Beträffande sakrevisionens förslag att luftfartsverkets distriktsförvaltningar
i Torslanda, Bulltofta och Norrköping skulle indragas och distriktscheferna
där ersättas med förste trafikledare framhåller luftfartsstyrelsen, att
på grund av speciella förhållanden inom distriktsorganisationen, såsom förekomsten
av ordinarie befattningar m. m., det icke är möjligt att för närvarande
uppnå samtliga de besparingar, som skulle kunna vinnas genom att
slopa distriktsorganisationen och ersätta den med en mera centraliserad förvaltning.
Styrelsen har, då en starkt beskuren distriktsorganisation i dagens
läge drager endast obetydligt högre kostnader än en centraliserad organisation,
ansett, att frågan om en mera radikal omorganisation i sådan riktning
bör ställas på framtiden. Styrelsen har därför begränsat sig till att förorda,
att distriktsorganisationen tills vidare uppdelas på 3 regionala flygförvalt
ningar med säte i Stockholm, Göteborg och Malmö, i samband varmed den
nuvarande distriktsförvaltningen i Norrköping skulle kunna indragas.
Med hänsyn till vad luftfartsstyrelsen anfört synes sakrevisionens förslag
om omedelbar indragning av samtliga ifrågavarande distriktschefstjänster icke
för närvarande kunna genomföras. Behovet av särskilda flygplatschefer i
Göteborg och Malmö bör ytterligare utredas av luftfartsstyrelsen. Om avgörande
skäl därvid befinnas föreligga för bibehållande av dessa tjänster, bör
fragan om deras löneställning i enlighet med lönenämndens förslag upptagas
till närmare prövning genom 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
Vad angår distriktsförvaltningen i Norrköping har luftfartsstyrelsen under
19
Kungl. Maj ds proposition nr 176.
hand uppgivit, att trafikledningen under alla förhållanden skulle behöva
förstärkas med en förste trafikledare. Det synes lämpligt, att i samband
därmed sakrevisionens förslag om indragning av den särskilda
distriktsförvaltningen genomföres. Om hänsyn tages till samtliga omflyttningar
av personal som härvid uppkomma skulle enligt styrelsens beräkningar
nettobesparingen genom indragningen uppgå till omkring 8 000 kronor.
Jag finner mig sålunda, med här angivna modifikationer, böra tillstyrka
luftfartsstyrelsens förslag såsom en provisorisk lösning av denna organisationsfråga.
I frågan om användningen inom luftfartsverket av telegrafverkets inom förbindelsetjänsten
sysselsatta personal har vid de förhandlingar, som förts
mellan telegraf- och luftfartsstyrelserna, till en början framkommit två alternativ
till lösning. Alternativ I, som innebär att ifrågavarande personal skulle
kvarstå inom telegrafverket men åläggas att jämväl utföra vissa arbetsuppgifter
inom trafikledningen, har i princip godtagits av telegrafstyrelsen men
ej kunnat tillstyrkas av luftfartsstyrelsen. Luftfartsstyrelsen bär i stället
framfört ett såsom alternativ II betecknat förslag, enligt vilket personalen
skulle överföras till luftfartsstyrelsen och samordnas med motsvarande personal
inom trafikledningen. Telegrafstyrelsen har för egen del ej velat direkt
motsätta sig ett genomförande av detta alternativ, ehuru den föreslagna tidpunkten
för ett dylikt överförande av personalen icke ansetts lämplig. Företrädare
för vederbörande personalorganisationer ha emellertid ställt sig avvisande
mot alternativ II.
Under förhandlingarna med personalorganisationerna framfördes emellertid
från personalhåll ett nytt förslag av innebörd att luftfartsverket skulle
låna personal från telegrafverket. Med utgångspunkt härifrån ha telegraf- och
luftfartsstyrelserna enat sig om ett låneförfarande, vilket benämnts alternativ
III. Enligt detta alternativ, för vilket närmare redogöres i luftfartsstyrelsens
framställning, skulle erforderligt antal av de ordinarie och icke-ordinarie
befattningar, vilka för närvarande inom telegrafverket äro avsedda
för luftfartens förbindelsetjänst, utlånas till luftfartsverket på sa sätt att
befattningarna kvarstå å telegrafverkets personalstater, men de med respektive
befattningar förenade göromålen skola fullgöras inom luftfartsverket.
Utlåningen skulle till en början avse något mer än 100 tjänster vid telegrafverket.
Telegrafverkets radiotelegrafisters förening samt telegraf- och telefonmannaförbundet
ha förklarat sig ej kunna biträda ett utlåningsförfarande enligt
alternativ III, under det att luftfartsverkets personalförening i princip
godtagit detsamma. Förstnämnda förening har yrkat på en modifiering av
den föreslagna låneformen, så att denna så nära som möjligt skulle anknyta
till alternativ I. I samband därmed har föreningen föreslagit, att lånealternativet
utformas enligt de fyra huvudpunkter, som återgivits i luftfartsstyrelsens
förut refererade skrivelse. Jag upptager nu dessa punkter till närmare
granskning.
Vad först angår önskemålet att utlåningsförfarande t tillämpas så, att telegrafstyrelsens
radiobyrå handhar administrationen av den utlånade perso
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 176.
nalen, är att märka, att administrationen innefattar bland annat matrikelföring
av personal, förande av uppgifter om tjänstledighet, semester m. m. enligt
avlöningsreglementet, uppgörande av avlöningslistor samt utbetalning av
avlöningar. Det är uppenbarligen utan betydelse, om dessa rent administra:
tiva uppgifter handhavas av personal inom telegrafverket eller inom luftfartsverket.
Till administrationen hänföres emellertid även uppgörande av tjänstgöringsschemata,
jourlistor och dylikt. För att åstadkomma såvitt möjligt
likartade tjänstgöringsförhållanden för olika personalgrupper vid luftfartsverket
och därigenom möjliggöra erforderlig utbytbarhet mellan dessa, synes
det vara nödvändigt, att en anpassning sker av telegrafistpersonalens tjänst-*
göringsförhållanden till övriga personalgruppers. Med hänsyn härtill synes,
det lämpligast, att luftfartsstyrelsen ombesörjer denna del av administrationen
av personalen liksom fallet är med övrig inom verket tjänstgörande personal.
Befälsföringen över den utlånade telegrafistpersonalen kommer, enligt vad
luftfartsstyrelsen upplyst, på de hittillsvarande områdena inom markradion
att utövas av de nuvarande stationsföreståndarna och vaktföreståndarna, vilka
äro avsedda att även de utlånas till luftfartsverket. Personalen skall vara bibehållen
vid samma befordringsmöjligheter som om utlåningsförfarandet ej
tillämpats.
Genomföres lånealternativet under beaktande av här anförda synpunkter,
kommer detta att nära ansluta sig till det förut behandlade alternativet III
och samtidigt i huvudsak tillgodose berättigade önskemål från personalens
sida.
Jag finner mig sålunda böra tillstyrka det av verksstyrelserna framlagda
lånealternativet. Jag förutsätter därvid att, före lånetidens utgång, nya förhandlingar
upptagas med personalorganisationerna om personalens ställning
efter lånetidens slut.
I likhet med verksstyrelserna finner jag lämpligt, att den inom luftfartsverkets
radioorganisation sysselsatta tekniska personalen, sammanlagt 11 personer,
överflyttas från luftfartsverket till telegrafverket. Denna personal är
vid övertagandet tillförsäkrad oförändrade anställnings- och löneförmåner och
kommer inom telegrafverket företrädesvis att sysselsättas inom områden, som
beröra luftfarten.
I årets statsverksproposition (bil. 27, punkten 28) uttalade jag, att jag fann
av luftfartsstyrelsen vidtagna åtgärder för försäljning av vissa landningsradiofyrar
(av typen ILS) i nuvarande läge välbetänkt och att hinder ej
borde föreligga att försälja de anläggningar som först levererades, om lämplig
köpare anmälde sig. Luftfartsstyrelsen har nu förklarat sig vara beredd att
försälja tre ILS-anläggningar och, därest den s. k. norrlandslinjen nedlägges,
ytterligare två. Jag biträder styrelsens uppfattning i försäljningsfrågan och
erinrar om att det tidigare i dag anmälda iförslaget om understöd åt den reguljära
inrikes luftfarten innebär, att subventionerna tills vidare skola begränsas
till Yisbylinjen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
2!
Yad luftfartsstyrelsen anfört i fråga om samverkan med AB A inom stationstjänsten
vid flygplatserna ocli om öppethållningstiderna å trafikflygplatserna
ger mig icke anledning till särskilt uttalande.
Yad slutligen angår förut berörda speciella frågor rörande regleringen av
luftfartsverkets driftkostnader för nästa budgetår må här anföras följande.
Behovet av att — mot sakrevisionens och statskontorets uttalanden — bi
behålla by rådirektörs tjänsten å marktjänstbyrån synes icke vara till fullo
styrkt. Innehavaren av denna tjänst är för närvarande tjänstledig för enskilt
uppdrag och innehavaren av distriktschefstjänsten i Malmö är förordnad att
tills vidare uppehålla densamma. Jag har ej något att erinra mot att denna
anordning tills vidare bibehålies i avbidan på ytterligare erfarenheter av
huru arbetet lämpligen bör organiseras.
Jag har icke något att erinra mot att den svenske representanten i ICAO:s
råd bibehålies vid nuvarande löneförmåner under den tid som erfordras för
avveckling av uppdraget. Däremot kan jag ej biträda styrelsens förslag om
anställande av en särskild chef för kanslibyråns utrikessektion med arvode
motsvarande byråchefslön i Cp 10. Hinder bör dock ej möta att till sektionen
tillfälligt knyta erforderlig expertis med avlöning, omfattande ett begränsat
sakkunnigtillägg utöver ersättning för de avlöningsförmåner varom vederbörande
på grund av uppdraget visar sig ha gått miste i sin ordinarie tjänst.
Beslut härom torde få fattas av Kungl. Maj:t i samband med fastställande av
luftfartsverkets stat för driftkostnader.
Genom beslut den 24 februari 1950 har Kungl. Maj:t avslagit luftfartsstyrelsens
framställning om inrättande av extra ordinarie befattningar å anslaget
till Planering av allmänna arbeten. Projekteringsarbetena för investeringsreserven
böra icke bli av permanent natur utan avvecklas så snart dessa
arbeten kunna jämte den löpande verksamheten omhänderhavas av marktjänstbyråns
på de ordinarie avlöningsanslagen anställda planeringspersonal.
Frågan om extra-ordinariesättning av vissa trafikexpeditörer i Ce 14 torde
få upptagas av Kungl. Maj:t i samband med regleringen av driftkostnadsstaten.
I likhet med lönenämnden finner jag mig för närvarande ej kunna
tillstyrka förslaget om uppflyttning av dessa tjänster i Ce 16.
Med hänsyn till vad luftfartsverket och Sveriges meteorologiska och hydro
logiska institut anfört om avräkningen av kostnaderna för väderleksstationerna
i Nordatlanten och på Grönland tillstyrker jag, att luftfartsfonden från
och med innevarande budgetår belastas med endast en tredjedel av de förra
och hälften av de senare. Någon maximering av luftfartsverkets bidrag bör
ej ske.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera, att luftfartsstyrelsen sökt vidtaga
bespaiings- och rationaliseringsåtgärder i de avseenden, varå sakrevisionen
anmärkt. De ekonomiska resultaten synas dock ha blivit jämförelsevis begränsade.
Ett fortsatt arbete med inre rationalisering av verksamheten synes
därför, såsom statskontoret påpekat, alltjämt vara i hög grad behövligt.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
Utöver de besparingar, för vilka förut redogjorts, kunna ytterligare sådana
uppkomma, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts i annat sammanhang
framlagda förslag, att statens direkta understöd åt den reguljära inrikes lufttrafiken
skall begränsas att avse Visbylinjen. Nedlägges Norrlandslinjen
torde de årliga kostnaderna för Sundsvall/Härnösands flygplats komma att
avsevärt nedgå. Frågan i vilken utsträckning marktjänsten å denna flygplats
skall uppehållas torde framdeles få prövas av Kungl. Maj:t. På Luleå/Kallax
flygplats begränsas besparingarna till jämförelsevis små belopp, bland annat
för underhåll m. m. av hangaren, vilken är avsedd att tills vidare användas av
de militära myndigheterna.
Under åberopande av det anförda förordar jag, att underskottet å luftfartsfonden
upptages med ett något lägre belopp än luftfartsstyrelsen beräknat,
förslagsvis 6 miljoner kronor.
Frågan om det slutliga fastställandet av luftfartsverkets stat för driftkostnader
torde — i likhet med vad som gällt under de senaste åren — få avgöras
av Kungl. Maj:t, sedan riksdagen avgivit utlåtande i anledning av vad jag i
det föregående anfört. Jag utgår från att detta förfarande skall få tillämpas
även i fortsättningen, enär erfarenheterna nu synas ha givit vid handen att
driftkostnadsstatema icke i sina detaljer lämpligen kunna fastläggas å sådan
tid att proposition kan hinna föreläggas riksdagen inom fastställd propositionstid.
Riksdagsbehandlingen torde dock, då förhållandena därtill föranleda,
få omfatta ej enbart sådana frågor som av formella skäl måste underställas
riksdagen, utan även spörsmål rörande luftfartsverkets utveckling i
allmänhet.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för Luft]artsfonden å riksstaten för budgetåret 1950/51 upptaga
ett underskott av 6 000 000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.
Ur protokollet:
Sven G. Karlson.
Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. s. 1 i texten
- SU 1950:144 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upptagande å riksstaten för bugetåret 1950jÖl av underskottet för luftfartsfond en jämte i ämnet väc s. 14 i texten