Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Folkrörelsernas sparkampanj m. m

1950-03-17 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:182, Angående anslag till Folkrörelsernas sparkampanj m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. Maj:is proposition till riksdagen angående anslag till

Folkrörelsernas sparkampanj m. m.; given Stockholms

slott den 17 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden tör denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen äskas till Folkrörelsernas sparkampanj, vars ekonomiska

förvaltning och administration föreslås skola underställas riksgäldskontoret,

ett anslag för budgetåret 1950/51 av 490 000 kronor. Vidare föreslås

viss premiering av det s. k. lönsparandet genom vinstutlottning under riksgäldskontorets

medverkan. För ändamålet äskas för budgetåret 1950/51 ett

förslagsanslag av 150 000 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 182.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 mars 1950.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet och

statsrådet Andersson anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld.

I en den 18 februari 1950 dagtecknad inom finans- och handelsdepartementen

utarbetad promemoria angående statliga åtgärder för främjande av

det enskilda sparandet ha till behandling upptagits frågorna om Folkrörelsernas

sparkampanjs verksamhet och organisation samt om premiering av

det s. k. lönsparandet.

Över promemorian ha, efter remiss, fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit

utlåtande.

Jag torde nu få lämna en redogörelse för innehållet i förenämnda promemoria

och för det av fullmäktige i riksgäldskontoret däröver avgivna yttrandet.

Sedan i promemorian inledningsvis berörts de åtgärder av sparfrämjande

karaktär som under tidigare år, särskilt under andra världskriget, vidtagits

av staten vid sidan av postsparbankens verksamhet har en redogörelse lämnats

för Folkrörelsernas sparkampanjs hittillsvarande verksamhet. Härom

har anförts följande.

Behovet av en mera allmän sparpropaganda, liknande den under krigstiden

bedrivna, accentuerades under hösten 1946, då tecken började förmärkas

på ett ökat inflationstryck, vilket sedermera tilltog i styrka. I anslutning

till sitt på våren 1947 framlagda program för bekämpande av den hotande

inflationen sökte regeringen under nämnda år kontakt med folkrörelserna

inom landet i syfte att erhålla deras medverkan i en omfattande kampanj

för ökat sparande. Som resultat härav tillkom i juli 1947 ett särskilt

organ, benämnt Folkrörelsernas spar kampanj. Till denna sparkampanj, som

började sin verksamhet i oktober 1947, äro anslutna representanter för folkrörelser

och andra riksorganisationer inom landet.1 Kampanjen fick till upp- 1

1 I Folkrörelsernas sparkampanj äro representerade:

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Statstjänstemännens Riksförbund,

Svenska Arbetsgivareföreningen, Kooperativa Förbundet, Sveriges Lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens Folk, Sveriges Köpmannaförbund Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation,

Hyresgästernas Riksförbund. Husmödrarnas Samarbetskommitté, Yrkeskvinnors

Samarbetsförbund, Kristna Kvinnors Samarbetskommitté. Fredrika Bremerförbundet,

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Ung
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

3

gift att i samråd med landets olika sparinstitutioner verka för ett ökat

sparande och för en inskränkning av konsumtionen. Den organiserades på

följande sätt.

Sparkampanjen ledes av en rikskommitté, i vilken folkrörelserna i landet

äro representerade. Kommittén har tillsatt ett arbetsutskott, vars ordförande

är förre ordföranden i landsorganisationen August Lindberg. I varje län har

bildats en länskommitté med landshövdingen såsom ordförande och sammansatt

efter samma grunder som rikskommittcn. Som verkställande ledamot

har länskommittén till sitt förfogande ett länsombud. Länskommittéernas

uppgift är att bilda lokala kommittéer inom länen och att leda dessas

arbete. De lokala kommittéerna ha till uppgift alt i samarbete med respektive

orters sparorgan genom propaganda på arbetsplatser, i organisationer

och på annat sätt stimulera till begränsning av icke absolut nödvändiga inköp

och till ökat sparande samt att sprida upplysning om det aktuella ekonomiska

läget genom offentliga möten, föredrag i organisationerna och genom

anordnande av studieverksamhet i samhällsekonomiska frågor. En

väsentlig uppgift är att bilda sparklubbar. Till understödjande av de lokala

kommittéernas arbete har den centrala kommittén ombesörjt en omfattande

sparpropaganda genom affischering, annonser i rikspressen, trycksaker,

pressmeddelanden, talarmaterial, filmer m. m.

Vid sidan av den i det föregående berörda verksamheten medverkade Folkrörelsernas

sparkampanj vid emissionen av 1947 års premieobligationslån,

vilket lån emitterades under hösten 1947 såsom ett led i strävandena att

uppsuga den överflödiga köpkraften inom landet. Sparkampanjen bedrev

därvid direkt försälj ningspropaganda och förmedlade samtidigt obligationsköp,

väsentligen till sammanslutningar av anställda (obligationsföreningar).

På våren 1949 framfördes av Sparkampanj ens ungdomskommitté ett förslag

om frivilligt lönsparande för ungdom. Förslaget innebar, att all förvärvsarbetande

ungdom inom landet i åldern upp till 25 år skulle förbinda

sig att på särskilt sparkonto i bank avsätta 10 % av sin avlöning under

liden till dess nämnda ålder uppnåddes samt att sålunda avsatta medel

skulle vara bundna under samma tid. Endast vid giftermål eller vid vissa

andra trängande medelsbehov skulle uttag från sparkonto få ske under

bindningstiden. Förslaget innefattade även tanken på att staten genom anslag

på budgeten skulle bidraga till viss premiering av detta sparande, exempelvis

genom att anslagna medel utlottades i form av vinster. Förslaget till

lönsparande, som vann anslutning från regeringens, arbetsgivarnas, löntagarorganisationernas

och sparinstitutionernas sida, undergick sedermera

teknisk bearbetning. Lönsparandet sattes i gång i september 1949 i enlighet

med uppgjorda riktlinjer och bestämmelser. Då frågan om utlottning av

vinster i samband med lönsparandet är avhängigt av riksdagens beslut, innefatta

de hittills tillämpade bestämmelserna för lönsparandet icke några regler

eller föreskrifter om ett sådant lotteri. Ej heller i propagandan för lönsparandel

har loltcritanken kunnat givas någon mera påtaglig form.

Sparkampanjen har i sin verksamhet vänt sig till de små inkomsttagarna.

Då dessas sparande i huvudsak sker genom insättning på sparkasseräkning

hos de olika sparinstilulionerna, kan det i detta sammanhang vara av intresse

att se, hur utvecklingen under de senare åren varit inom detta omsvenskarna,

Högerns Ungdomsförbund. Folkpartiets Ungdomsförbund. Sverges Kommunistiska

Ungdomsförbund, Svenska Scoutrådet, Sveriges Flickscoutråd, Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas

Riksförbund, Sveriges Storloge i.O. G T.. Nationaltemplarorden Sam verkande I lildningsförbunden,

Arbetarnas Bildningsförbund. Federationen Sveriges Allmänna Folkskollärareförening,

Liiroverkslärarnas Riksförbund, Målsmännens Riksförbund, försvarsstabens 1’ersonalvårdsavdelning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

räde. I detta syfte lämnas i följande sammanställning uppgifter å det totala

insättningsöverskottet under vart och ett av åren 1945—1949 på sparkasseräkning

hos de olika sparinstitutionerna.

1945

1946

1947

milj. kronor

1948

1949

Postsparbanken..............

124,9

141,5

100,3

164,9

120,1

Sparbankerna (samtl. sparb.) ..

361,4

288,0

172,6

236,0

309,8

Affärsbankerna (inkl. ränta)...

Centralkassorna för jordbruks-

95,6

66,6

17,9

75,3

113,6

kredit (inkl. ränta)..........

4,8

7,6

3,7

2,3

5,0

Kooperativa förbundet........

7,8

8,3

3,5

7,1

7,1

594,5

512,0

298,0

485,6

555,6

Som framgår av sammanställningen skedde under åren 1948 och 1949 en

avsevärd återhämtning av den nedgång i insättningsöverskottet, som inträffade

under åren närmast förut. Härtill har säkerligen ett flertal olika faktorer

bidragit, beträffande vilka bl. a. må framhållas den höjning av insättningsmaximum

för sparkasseräkning, som medgavs sparbankerna och affärsbankerna

av 1948 års riksdag och som i större eller mindre utsträckning

kan ha medfört överflyttning av medel från andra räkningar, ävensom den

inlösen av förfallna sparobligationer, som ägt rum under ifrågavarande tid.

Å andra sidan representera ovanstående siffror endast en del av det enskilda

sparande, som på olika sätt äger rum inom landet. Men även det totala

sparandet visar, såsom framgår av konjunkturinstitutets beräkningar, en

förbättring av sparresultatet under de senaste två åren, som är parallell med

förbättringen beträffande spar kasseräkningarna.

Genom sparkampanjens medverkan vid emissionen av 1947 års premielån

försåldes, enligt uppgifter från länskommittéerna, obligationer av detta

lån å sammanlagt 164 milj. kr., nästan uteslutande till obligationsföreningar

som bildats på arbetsplatserna. Föreningarnas obligationsköp finansierades

i regel genom amorteringslån, huvudsakligen hos sparbanker. Då dessa lån

löpte på kort tid, 3—6 år, torde genom amorteringarna ha åstadkommits ett

betydande årligt nysparande, vilket annars ej skulle ha kommit till stånd.

Den av sparkampanjen understödda sparklubbsverksamheten resulterade

i en utvidgning av denna verksamhet till att omfatta ett medlemsantal av

500 000 vid slutet av år 1947 och 572 000 vid slutet av år 1949. Sparformens

svaghet ligger i den stora medlemsomsättningen och de täta uttagen av sparmedel.

Kampanjen för lönsparandet har intill utgången av år 1949 givit till resultat,

att omkring 8 300 ungdomar vid drygt i 000 företag bundit sig för

dylikt sparande. Vid ett bedömande av detta resultat får hänsyn tagas till

att vid åtskilliga större företag igångsättandet av lönsparandet uppskjutits

till nyåret 1950.

Kostnaderna för sparkampanjens verksamhet ha bestritts av statsmedel,

vilka utgått från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. anvisade,

till riksgäldskontorets förfogande ställda anslaget till kostnader vid

emission av statslån m. m. Kostnaderna för de senast förflutna två budgetåren

ha uppgått till drygt en miljon kronor för vartdera året och beräknas

för innevarande budgetår belöpa sig till 700 000 kr. En fördelning av kostnaderna

på olika år och utgiftskategorier framgår av följande sammanställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

5

Verkliga kostnader för

Beräknade

kostnader

budgetåret

för budgetåret

1947/48

1948/49

1949 50

kr.

kr.

kr.

Administrationskostnader:

Arvoden till länsombud ................

180 000

194 000

180 000

Löner å centralbyrån samt arvoden.....

99 000

114 000

50 000

Kontorskostnader......................

29 000

30 000

30 000

Telefon................................

1 000

1 000

2 000

Hyra..................................

3 000

2 000

3 000

312 000

341 000

265 000

Propagandakostnader:

Affischer och affischeringskostnader ....

216 000

225 000

180 000

Trycksaker ............................

10 000

13 000

30 000

Klichéservis och diverse propagandama-

terial................................

11 000

—

10 000

Film..................................

66 000

69 000

50 000

Annonsering ..........................

324 000

283 000

50 000

Resor och föredragskostnader ..........

50 000

64 000

60 000

Konferenser............................

16 000

22 000

30 000

Porto och distribution..................

12 000

25 000

25 000

705 000

701 000

435 000

Summa

1 017 000

1 042 000

700 000

Promemorian har därefter övergått till att behandla spörsmålet om Folkrörelsernas

spar kampanjs fortsatta verksamhet och organisation.

Härom har till en början anförts, att det icke vore möjligt att beräkna hur

stor del av förbättringen av det frivilliga sparandet under de senaste åren,

som kunde tillskrivas den verksamhet, som bedrivits av Folkrörelsernas

sparkampanj. Det syntes dock i varje fall finnas skäl för omdömet, att

sparkampanjen varit av sådan betydelse i sammanhanget att de nedlagda

kostnaderna varit motiverade.

Det upplysningsarbete, som utförts av Folkrörelsernas sparkampanj, hade

från början varit avsett att ingå såsom ett led i åtgärderna för att lätta

det inflationstryck, som med särskild styrka gjort sig gällande under år

1947. Emellertid vore möjligheterna att på kort sikt genom upplysningsverksamhet

åstadkomma någon betydande ökning i sparandet ofta begränsade.

Däremot förefölle det som om på längre sikt större möjligheter skulle

föreligga att uppnå goda resultat av ett väl genomfört upplysningsarbete.

De motiv som enligt promemorian talade för ett fortsatt upplysningsarbete

i spar främjande syfte vore i huvudsak följande. En betydande inkomstutjämning

hade numera inträtt, samtidigt som den genomsnittliga realinkomsten

för de lägre inkomstklasserna väsentligt höjts. Härigenom hade

levnadsförhållandena i hög grad förbättrats för den stora massan av medborgare.

Följaktligen hade ansvaret för den nödvändiga kapitalbildningen

inom samhället i högre grad än förut kommit att vila på de breda inkomst
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

grupperna. Inom dessa grupper försigginge också ett mycket betydande sparande.

Men det funnes detta oaktat avsevärda outnyttjade sparreserver inom

dessa inkomstlager liksom naturligtvis också inom de högre inkomstskikten.

Bortsett från den ökning av sparandet, som borde vara möjlig att

åstadkomma inom sådana högre inkomstskikt, syntes de outnyttjade sparreserverna

i första hand förefinnas bland inkomsttagare utan försörjningsplikt,

vilka i de flesta fall tillhörde de yngre årgångarna. Den inträdda förbättringen

i den allmänna inkomstnivån hade kommit de yngre löntagarna

tillgodo i betydligt högre grad än de äldre. Härtill komme, att många yngre

personer endast till en del eller i vissa fall icke alls betalade kostnaden för

mat och husrum, så länge de bodde kvar hos sina föräldrar. På det hela

taget medförde det gynnsamma inkomstläget för de yngre löntagarna, att

dessa lockades till eu utgiftsstandard, som de icke kunde upprätthålla, när

de bildat familj och påtagit sig försörjningsbördor.

Vidare har i promemorian framhållits, att en mycket omfattande kapitalbildning

erfordrades för tillgodoseende av det investeringsbehov, som för

närvarande förelåge och som inom överskådlig framtid alltjämt torde komma

att föreligga. I detta läge skulle det vara oklokt om en statsunderstödd

propagandaverksamhet, som tillkommit i avsikt att stimulera till ett nödvändigt

sparande, skulle helt inställas. Den folkpsykologiska effekten av en

sådan åtgärd skulle helt säkert bli den, att inom stora befolkningsgrupper

den uppfattningen komme att göra sig gällande, att ett allmänt sparande

ur samhällsekonomiska synpunkter icke längre vore av särskild vikt.

Härigenom skulle de resultat, som på området uppnåtts genom sparkampanjens

verksamhet, lätt kunna gå tillspillo.

En fortsatt sparfrämjande upplysningsverksamhet syntes sålunda vara

behövlig. Härtill komme att det s. k. lönsparandet, som ovan berörts och

som sedan nagra månader tillbaka vore under uppbyggnad, behövde stödjas

av ekonomisk upplysningsverksamhet, om det efter hand skulle kunna få

någon större betydelse.

Ett omfattande och effektivt upplysningsarbete i sparfrämjande syfte bedreves

emellertid av banker, sparbanker, postsparbanken, försäkringsorgan,

konsumentkooperationen och en rad andra liknande organ. Hela denna verksamhet

vore av utomordentligt stor betydelse och utan densamma skulle

sparandet inom de breda inkomstlagren icke fått tillnärmelsevis den omfattning,

som det för närvarande hade. Detta oaktat förefunnes, såsom ovan

framhållits, alltjämt outnyttjade sparreserver. Naturligtvis kunde ytterligare

värdefulla resultat uppnås genom att de nyssnämnda organen fortsatte

att intensifiera sin verksamhet. En sådan utveckling vore enbart att

halsa med tillfredsställelse. Men även om man förutsatte en dylik ytterligare

ökad sparpropaganda, funnes dessutom utan tvivel behov av en i samarbete

med spar- och försäkringsinstituten bedriven upplysningsverksamhet, anförtrodd

åt ett organ med en i förhållande till de egentliga sparinstitutionerna

mera oberoende ställning och med direkt representation från just de befolkningsgrupper,

till vilka sparpropagandan riktade sig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Protnemorian har därefter ingått på frågan om formerna för sparkampanjens

fortsatta verksamhet och om kampanjens organisatoriska ställning gentemot

statsverket. Härom har anförts följande.

Inom Folkrörelsernas sparkampanj har frågan om kampanjens nedläggande

eller dess fortsatta verksamhet dryftats. Vid en konferens i januari

1950 med de till kampanjen anslutna riksorganisationerna m. fl. uttalade

sig samtliga organisationer för sparkampanj ens bibehållande, särskilt med

hänsyn till det nyligen igångsatta lönsparandet. Jämväl från spar institutionernas

sida har samma mening framförts, varvid ansetts att det vore olyckligt

att nu nedlägga sparkampanjen, då detta kunde få en menlig inverkan

på det ökade sparande, som otvivelaktigt kommit igång.

Med hänsyn till den meningsyttring, som sålunda framkommit, har inom

sparkampanjen frågan om dess fortsatta verksamhet omprövats med utgångspunkt

från att den framtida verksamheten i första hand skulle inriktas

på att stödja lönsparandet. I samband därmed har en nedskärning av kampanjens

administration eftersträvats.

Innan frågan om formerna för sparkampanj ens fortsatta verksamhet och

de beräknade kostnaderna för densamma här upptages, torde kampanjens

organisatoriska ställning gentemot statsverket något beröras.

Sparkampanjen har, som torde ha framgått av den lämnade redogörelsen,

haft en mer eller mindre officiell ställning. Tillkomsten och utformningen

av kampanjens verksamhet har skett i samråd med representanter för regeringen.

De erforderliga medlen för verksamheten ha tillhandahållits av riksgäldskontoret,

vars befattning med kampanjen — bortsett från samarbetet

vid emissionen av 1947 års premielån — i huvudsak begränsats till att hos

riksdagens bankoutskott äska medel till täckande av kampanjens kostnader

samt att utbetala de anvisade beloppen. Riksgäldskontoret har icke ansett sig

böra ingå på någon närmare granskning av sparkampanj ens anslagsberäkningar

eller av riktlinjerna för dess verksamhet, ehuru kontoret dock vid

olika tillfällen upptagit diskussion med sparkampanjen i syfte att i möjligaste

mån nedbringa de större utgiftsposterna. Riksgäldskontorets anslagsäskanden

hos riksdagen ha skett, sedan vid varje tillfälle bekräftelse erhållits

på att inom regeringen intresse förelegat för saken. Genom sin revisionsbyrå

har riksgäldskontoret granskat sparkampanj ens för budgetår avslutade

räkenskaper.

Det framstår såsom önskvärt, att i samband med den ifrågasatta omorganisationen

av verksamheten Folkrörelsernas sparkampanj organisatoriskt

erhåller en fastare anknytning till något statligt organ än kampanjen hittills

haft. I detta avseende förefaller riksgäldskontoret vara den lämpligaste

myndigheten. Detta ämbetsverk har ju haft kontakt med kampanjen alltifrån

dess första början och har å sitt anslag å budgeten redovisat kampanjens

hittillsvarande kostnader samt skulle i enlighet med vad som nedan

föreslås, ombesörja vinstutlottningarna i samband med lönsparandet. Sparkampanjens

organisatoriska anknytning till riksgäldskontoret skulle ske

sålunda, att sparkampanjen underställdes riksgäldskontoret i fråga om sin

ekonomiska förvaltning och administration. Planläggningen och genomförandet

av kampanjens verksamhet skulle efter godkända riktlinjer handhavas

av sparkampanj ens ledning.

Vad härefter angår den inre organisationen har sparkampanj ens arbetsutskott

framfört följande synpunkter. För en kommande verksamhet på något

längre sikt är det icke att räkna med att sparkampanjens organisation

skall stå till förfogande i oförändrat skick. Lokalkommittéerna, av vilka en

stor del på sin tid atogo sig uppdraget i tanke att det gällde en kortare kam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

panj, kunna icke upprätthållas i samma utsträckning som hittills, i de flesta

fall beroende på att ledamöterna äro starkt engagerade i kommunalt, fackligt

eller politiskt arbete. Ett stort antal lokalkommittéer och många kontaktmän

torde dock vara beredda att även i fortsättningen lämna sin medverkan.

Uppgiften blir då i förevarande avseende att söka bevara det intresse

för aktivt deltagande i den fortsatta sparkampanjen som alltjämt finnes

och förstärka detta genom direkt kontakt med de lokala organisationerna.

En effektiv sparkampanj på längre sikt kan knappast bedrivas utan avlönade

kontaktmän i landets olika delar. En sådan kontakt har Folkrörelsernas

sparkampanj upprätthållit genom heltidsanställda ombudsmän, en

i varje län. I längden torde emellertid en så uppbyggd organisation bli för

kostsam. Av de två alternativ till lösning av denna fråga som övervägts har

det ena, innebärande ett mindre antal ombudsmän, var och en med flera

län till arbetsområde förkastats med hänsyn till svårigheten att få ombud,

som organisatoriskt behärska flera län, och till de relativt höga kostnader

en sådan anordning skulle medföra. Det andra alternativet, som är att

föredraga, går ut på att bibehålla det nuvarande antalet ombud, ett för

varje län, men att minska tjänstgöringstiden från heltid till deltid. Det är

emellertid uppenbart, att med en sådan nedskärning av länsombudsorganisationen,

som här avsetts, sparkampanj ens effekt blir minskad.

Kostnaderna för sparkampanjen har genom ovannämnda nedskärning av

propagandaapparaten kunnat väsentligen nedbringas. Medan dessa kostnader,

såsom ovan meddelats, för vartdera av verksamhetens första två år

uppgingo till något över en miljon kronor och för innevarande budgetår beräknats

till 700 000 kr., ha kostnaderna för budgetåret 1950/51 uppskattats

till 490 000 kr. Hur detta belopp fördelar sig på de olika kostnadstitlarna

framgår av följande sammanställning:

Kronor

Administrationskostnader:

Arvoden för länsombud.................................... 67 000

Löner å centralbyrån samt arvoden.......................... 40 000

Kontorskostnader ......................................... 5 000

Telefon .................................................. 2 000

Hyra .................................................... 3 000

Inköp av inventarier....................................... 5 000

122 000

Propagandakostnader:

Affischer och affischeringskostnader ........................ 105 000

Trycksaker............................................... 40 000

Klichéservis och diverse propagandamaterial ................ 10 000

Film..................................................... 50 000

Annonsering ............................................... 90 000

Resor och föredragskostnader .............................. 20 000

Konferenser .............................................. 20 000

Porto och distribution...................................... 20 000

Utställningar och möteskostnader........................... 13 000

368 000

Summa 490 000

Vad de särskilda i sammanställningen upptagna posterna beträffar må

följande framhållas. Arvodena till länsombuden, till antalet 28 st., ha beräknats

efter 200 kr. för månad och ombud. Härvid har förutsatts, att varje

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj.ts proposition nr 182.

ombud skall prestera effektivt en veckas arbete i månaden. I posten »löner

å centralbyrån samt arvoden» ingå årslöner till följande befattningshavare,

nämligen till verkställande direktören 18 000 kr., till ett biträde, tillika

kassörska, 7 200 kr. och till ett skrivbiträde 6 600 kr., samt dessutom ett

belopp av 8 200 kr. till tillfällig kontorshjälp, diverse arvoden m. m. Posten

»inköp av inventarier» å 5 000 kr. utgör ett engångsanslag för inköp av

kontorsmöbler m. m. för centralbyrån. Hittills har byrån kunnat låna sådana

inventarier, men denna möjlighet föreligger icke framdeles.

I fråga om den under rubriken propagandakostnader uppförda posten till

annonsering må anmärkas, att en annonsering av icke alltför ringa omfattning

är ofrånkomlig, då det gäller att ernå en för propagandan nödvändig

publicitet i pressen. I övrigt bör beträffande propagandakostnaderna framhållas,

att det under verksamhetens gång kan visa sig erforderligt att utöka

en viss verksamhetsgren utöver den beräknade kostnadssumman för denna

gren på bekostnad av en annan, allt givetvis inom den totala kostnadsramen.

I promemorian har vidare redogjorts för den nya form av sparande bland

ungdomen, det s. k. lönsparandet, som infördes under hösten 1949.

I promemorian erinras till en början om att initiativet till den nya sparformen

hade kommit från Folkrörelsernas sparkampanjs ungdomskommitté,

representerande landets politiska och ideella ungdomsorganisationer. I skrivelse

till Kungl. Maj :t i mars 1949 hade kommittén hemställt om åtgärder

för främjande av kontinuerligt sparande bland ungdomen samt premiering

därav i enlighet med ett skrivelsen bifogat förslag. Förslaget hade sedermera

underkastats granskning av en för ändamålet tillkallad kommitté, bestående

av representanter för riksgäldskontoret, sparinstituten, sparkampanjen

och arbetsmarknadens parter m. fl. Denna kommitté hade granskat förslaget

ur tekniska synpunkter och utarbetat bestämmelser m. m. för lönsparandet

ävensom för en av statsmakterna eventuellt anordnad premiering av detsamma

genom lotteri.

Sedan de organisationer, som representerade de av lönsparandet berörda

parterna, d. v. s. löntagarna, arbetsgivarna och sparinstitutionerna, efter remiss

tillstyrkt förslaget om anordnandet av lönsparande, hade lönsparandet

tagit sin början under hösten 1949 i enlighet med av den tekniska kommittén

utarbetade bestämmelser.

Beträffande bestämmelserna för lönsparandet har i promemorian lämnats

följande redogörelse.

Anslutning till lönsparandet sker genom ett avtal mellan löntagaren, hans

arbetsgivare och en bank (postsparbanken, affärsbank, sparbank, kooperativa

förbundets sparkassa,1 centralkassa för jordbrukskredit). Avtalet bar

för löntagarens vidkommande formen av en förbindelse, vari han för sin

del godkänner de för lönsparandet upprättade bestämmelserna samt medgiver

rätt för arbetsgivaren att under sparperioden vid varje avlöningstillfälle

avdraga ell belopp, motsvarande vissa procent, lägst 10 %, av bruttolönen,

varvid beloppet för förräntning skall insättas å ett för löntagaren upplagt

lönsparkonto i banken. Från arbetsgivarens sida innebär avtalet, att han

1 Kooperativa förbundets sparkassa mottager insättningar å lönsparkonto allenast för till kassan

anslutna medlemmar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

åtager sig att för dem av hans anställda, som anslutit sig till lönsparandet,

verkställa angivna löneavdrag samt insätta dessa i banken. Banken slutligen

åtager sig att mottaga och förränta samt i övrigt i enlighet med bestämmelserna

för lönsparandet förvalta de avdragna lönebeloppen.

De närmare bestämmelserna för lönsparandet äro följande.

1. Anmälan. Lönsparande kan anordnas efter överenskommelse mellan

arbetsgivare och anställda samt bank. Med bank avses i dessa bestämmelser

postsparbanken, sparbank, affärsbank ävensom kooperativa förbundets sparkassa

och centralkassa för jordbrukskredit.

För att få anmäla sig till lönsparande får vederbörande icke ha fyllt 25 år.

2. Sparperiod. Den avtalade sparperioden skall omfatta tiden t. o. m. det

år, då spararen fyller 25 år. Avtalet skall dock gälla minst tre kalenderår.

Sparare, som första sparåret fyller

högst 22 år sparar alltså t. o. m. det år han fyller 25 år

23 v » > » » > '' 26

24 >. v 3 3 ■> 27 »

25 s » » 3 » » » » 28 3

Innan sparperiod gått till ända, kan den på begäran av spararen förlängas.

Förlängningen skall i så fall omfatta tiden t. o. m. det år, spararen fyller

28 år.

3. Spavbelopp. Lägsta sparbelopp är 10 % av spararens bruttolön (avrundat

till närmaste hela krontal). Spararen och arbetsgivaren kunna dock

överenskomma om att större avdrag skall göras.

4. Sparkontobevis. Spararen erhåller genom arbetsgivaren ett av banken

utfärdat bevis om att lönsparkonto upplagts för hans räkning.

5. Ränta. Ränta beräknas kvartalsvis på det belopp, som innestått hela

kvartalet, samt lägges vid kalenderårets slut till kapitalet.

6. Saldobesked. Besked om behållningen å lönsparkonto tillställes kontoinnehavaren

minst en gång om året. Efter varje års utgång utfärdas därjämte

ett kapital- och räntebesked. Beskeden distribueras genom arbetsgivaren.

7. Uttag. Vid sparperiodens utgång skall sparkonto avslutas. Efter spararens

önskan utbetalas innestående medel eller överföras till annan sparräkning.

Uttag under löpande sparperiod — förtidsuttag — kan på ansökan medges,

om spararen som skäl härför kan åberopa,

1) att han skall ingå äktenskap, eller

2) att han är i oundgängligt behov av det önskade beloppet, därför att

han skall genomgå kostnadskrävande utbildning eller befinner sig i nödställd

belägenhet, vållad av långvarig sjukdom eller arbetslöshet, dyrbar

läkarvård, ådragen försörjningsplikt eller därmed jämförligt förhållande.

Riktigheten av det åberopade skälet för förtidsuttag skall vara skriftligen

bestyrkt av arbetsgivaren eller av ett sparombud vid arbetsplatsen. Sparombudet

skall utses av arbetsgivaren eller av de anställda.

Vid förtidsuttag, som gäller högst 500 kronor, skall uppsägning verkställas

en månad före önskad uttagningsdag. För högre belopp är uppsägningstiden

tre månader. °

Om förtidsuttag sker, bör om möjligt överenskommelse träffas om återinsättning

av motsvarande belopp genom ökade avdrag under viss tid.

8. Uppsägning av sparavtal. Spararen kan med iakttagande av en uppsägningstid

av tre månader säga upp sparavtalet. Redan insatt belopp får

dock icke lyftas förrän vid utgången av den avtalade sparperioden. Det sist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 182.

1]

nämnda gäller, även om insättningarna av annan anledning upphöra. Om

behållningen å kontot understiger 25 kronor och insättningarna upphöra,

kan emellertid beloppet utbetalas utan uppsägning eller företeende av intyg.

Förtidsuttag kan medges på i punkt 7 här ovan angivna villkor.

9. Anställningsbyte. Om sparare byter anställning, skall anmälan därom

omedelbart ske till banken. Öppnas lönsparkonto i annan bank, skall behållningen

på det gamla kontot efter framställning av den nya banken överflyttas

till denna bank.

För den händelse vinstutlottningar skulle komma att anordnas i samband

med lönsparandet, hade den tekniska kommittén föreslagit ytterligare följande

bestämmelse.

Vinstutlottning. Bland dem, som deltaga i lönsparandet, utlottas en gång

om året vinster efter plan, som fastställes av riksgäldskontoret. Högsta

vinsten är 5 000 kronor och lägsta 100 kronor. Rätt att deltaga i vinstutlottning

tillkommer varje lönsparare, som under minst sju månader av

närmast föregående kalenderår gjort insättningar på lönsparkonto och som

vid slutet av samma år fortfarande har lönsparkonto. Utfallen vinst utbetalas

till vinnaren snarast möjligt efter utlottningens avslutande.

Ränta å lönsparkontona utgår efter den räntesats, som tillämpas av sparbankerna,

för närvarande 21/, %. Postsparbanken och affärsbankerna, som

på vanlig sparkasseräkning gottgöra ränta efter 2 %, ha sålunda beträffande

lönsparkontona höjt räntesatsen i nivå med sparbankernas.

I fråga om den föreslagna bestämmelsen angående vinstutlottning anförde

den tekniska kommittén bl. a. följande.

Storleken av det statsbidrag, som årligen skulle ställas till förfogande

för utlottning bland lönspararna, borde enligt kommitténs mening stå i viss

proportion till summan av de enligt bestämmelserna för lönsparandet gjorda

insättningarna under kalenderåret närmast före det, under vilket utlottning

skulle ske. Kommittén framhöll vidare, att då statsbidraget skulle

beräknas på de under ett år sparade medlen, detsamma — under förutsättning

av ett lika stort sparande under vart och ett av de följande åren —

skulle bli av oförändrad storlek, medan det hopsparade kapitalet samtidigt

växte. I förhållande till hela det sparade kapitalet bleve sålunda statsbidraget

för varje år procentuellt mindre. Beträffande beskattning av vinster

i det ifrågasatta lotteriet förutsatte kommittén, att dessa skulle underkastas

förordningen om särskild skatt å lotterivinster, varigenom 20 % av vinstbeloppet

skulle avdragas från vinsten innan denna utbetalades. Kommittén

hade slutligen föreslagit, att riksgäldskontoret skulle ombesörja alla

de centrala åtgärder, som sammanhängde med vinstutlottningarna, bl. a.

fastställandet av den årliga vinstplanen för lotteriet.

Promemorian har erinrat om att förslaget rörande lönsparande och därtill

knutet lotteri hade remitterats för yttrande till följande myndigheter och

organisationer, nämligen generalpoststyrelsen, statskontoret, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspcktionen, statens avtalsnämnd, fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska jordbrukskreditkassan,

tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen i Sverige, svenska

arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, svenska lantarbe

t sgivare föreningen, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen,

svenska livförsäkringsbolagens förening och försäkringsanstalterna FolketSamarbete,

kooperativa förbundet, folkrörelsernas sparkampanj och dess

ungdom skommitté.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S2.

Samtliga remissinstanser hade tillstyrkt, att el t lönsparande på i huvudsak

föreslaget sätt anordnades, med undantag av fullmäktige i riksbanken

och generalpoststyrelsen. Fullmäktige, som understrukit betydelsen av att

åtgärder vidtogos i syfte att stimulera sparandet, särskilt bland ungdomen,

hade funnit det framlagda förslagets syftemål vara av stor betydelse, men

hade likväl ansett det tveksamt, huruvida förslaget med den utformning

detsamma givits borde realiseras. I syfte att undvika alltför stor splittringav

sparformerna hade fullmäktige därför närmast varit benägna att förorda

en speciellt på de yngre årsklasserna inriktad intensifierad propaganda

för ökat sparande, i möjligaste utsträckning genom löneavdrag, på

grundval av redan befintliga sparformer, närmast sparklubbsverksamheten

och inlåningen på rikskonto. Även generalpoststyrelsen hade ifrågasatt

lämpligheten av att skapa någon särskild, ny sparform för ungdomen, da

den redan befintliga klubbsparrörelsen enligt styrelsens mening syntes i

allt väsentligt kunna taga lönsparandet om hand. Därest emellertid det

föreslagna lönsparandet skulle anses böra förverkligas, vore postsparbanken

beredd att ställa sina tjänster till förfogande.

I fråga om förslaget till premiering av lönsparandet genom ett lotteri hade

meningarna varit delade hos de hörda remissinstanserna. Riksgäldsfulhnäktiges

majoritet, som funnit förslaget innebära ett ensidigt gynnande av en

viss kategori sparare, hade närmast varit böjd för att avstyrka förslaget.

I sådan riktning hade även svenska arbetsgivareföreningen och svenska

^^arbetsgivareföreningen uttalat sig, vilka ansett att värdet av en premiering

genom lotteri icke vore tillräckligt stort i förhållande till betänkligheterna

mot idén. Sparbanksinspektionen hade framfört den principiella

invändningen mot förslaget, att den ifrågasatta anordningen vore mindre

väl förenlig med den uppfostran till och befordran av sparsamhet, som

borde vara lönsparverksamhetens ideella grundval. Svenska bankföreningen

hade framhållit, att det framstode som felaktigt att sammankoppla den

ideella rörelsen för ungdomssparande med ett lotteri, och svenska sparbanksföreningen

hade anfört, att det icke vore lämpligt att hos ungdomen

skapa den föreställningen, att just deras sparande skulle vara förenat med

särskilda förmåner och att det vore viktigt, att få in ungdomens sparande

i de vanliga ekonomiska sammanhangen. Kooperativa förbundet hade i sitt

yttrande fastslagit, att det inte vore någon tvekan om att ett lotteri hade

ett större propagandavärde för anslutning till lönsparandet än exempelvis

en överränta eller en premiering i form av försäkringsskydd, men hade

framhållit att ett försäkringsskydd hade större ekonomiskt värde för deltagarna.

Förbundet hade också i princip varit motståndare till förslaget,

vilket psykologiskt kunde anses ha sitt stöd i en mentalitet, som vore

raka motsatsen till sparviljan. Om vinstutlottning ändock skulle komma

till stånd, föresloge förbundet en mellanform av lotteri och försäkringsskydd.

En positiv inställning till lotteriförslaget hade intagits — förutom av

Folkrörelsernas sparkampanj och dess ungdomskommitté (förslagsställaren)

- av statskontoret, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.

Statskontoret hade sålunda framhållit, att syftet med den nya

sparformen skulle verksamt främjas av det ifrågasatta lotteriet, vars kostnader

väl torde uppvägas av det ökade sparandet. Landsorganisationen

hade förordat, att staten lämnade sin medverkan till premiering av lönsparandet,

eftersom det i vissa hänseenden måste betraktas som en uppoffring

för en sparare att låta sparmedlen vara innestående i princip intill

han uppnått 25 år. Tjänstemännens centralorganisation hade ansett pre
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

miering av lönsparandet genom utlottning av vinster vara erforderlig för

att ge lönsparandet största möjliga spridning.

Generalpoststyrelsen hade i fråga om det föreslagna lotteriet framhållit,

att det kunde anses riktigt, att staten bestrede kostnaderna för en premiering

av lönsparandet med hänsyn till dettas samhällsnyttiga karaktär.

Uppslaget att premieringen skulle ske i form av lotteri hade styrelsen i

sammanhanget funnit förståeligt men knappast tilltalande och det vore

endast med tvekan som styrelsen, i förlägenhet om annan utväg, ville biträda

lotteritanken.

Av övriga remissinstanser hade bank- och fondinspektionen och svenska

jordbrukskreditkassan ställt sig tveksamma till lotteriförslaget, medan statens

avtalsnämnd icke tagit principiell ställning till förslaget. Handelns

arbetsgivareorganisation hade funnit lotteritanken mindre tilltalande men

hade dock icke velat avstyrka förslaget. Svenska livförsäkringsbolagens

förening och försäkringsanstalten Folket-Samarbete hade icke gjort något

uttalande i lotterifrågan.

Promemorian har härefter närmare ingått på frågan om premiering av lönsparandet

och framlagt visst förslag i detta hänseende. Härom har i promemorian

framhållits följande.

Mot en premiering över huvud taget av lönsparandet genom bidrag från

staten har såsom framgår av det ovan anförda, på några undantag när, någon

invändning icke rests i de inkomna remissyttrandena. Beträffande formerna

för en dylik premiering torde väl de huvudsakliga alternativen utgöras av en

tilläggsränta eller ett lotteri i likhet med det föreslagna. Frågan blir då vilket

alternativ som är det bästa, en fråga som kan ses ur olika synpunkter.

Det torde vara alldeles riktigt att, som vissa av remissinstanserna framhållit,

en premiering av lönsparandet genom utlottning av vinster bland spararna

står i ett visst motsatsförhållande till själva sparandets idé. Sparandets

betydelse för ungdomens fostran till försakelse för stunden för att nå ett

framtida mål, skulle helt visst förlora i styrka, om möjligheten att vinna ett

större penningbelopp framstode som den enda drivfjädern för sparandet.

Emellertid torde det väl vara så, att de flesta personer, som börjat ett regelbundet

sparande, ganska snart funnit ett sådant sparande vara av väsentlig

betydelse för den egna ekonomien, om de inte haft detta klart för sig redan

vid starten. Det gäller alltså i förevarande avseende att få de mot sparande

avogt inställda ungdomarna in i lönsparandet. Kan detta syfte nås genom den

lockelse, som ligger i möjligheten till penningvinster, vore ett lotteri motiverat

och, såsom statskontoret framhållit, väl värt kostnaderna. Någon menlig

inverkan på den sparsinnade ungdomens sparvil ja lärer väl lotteriet icke

medföra.

De principiella betänkligheter mot ett lotteri i samband med lönsparandet,

som framförts av vissa remissinstanser, torde sålunda väga mindre i jämförelse

med den väsentliga betydelsen av ett ungdomssparande under nuvarande

samhällsekonomiska förhållanden. Ur propagandasynpunkt torde det icke

råda någon tvekan om att ett lotteri har ett större värde för anslutning till

lönsparandet än en premiering i form av tilläggsränta. Härtill kommer slutligen,

beträffande en premiering över huvud taget från statens sida, att i propagandan,

där man av lönspararna kräver att sparmedlen skola bindas på

längre tid, detta krav lättare kunde motiveras, om staten vore beredd offra ett

visst årligt belopp för premieringen. Från ungdomsorganisationernas sida har

också starkt framhållits lotteriets betydelse för propagandan för lönsparandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Vad härefter angår det föreslagna lotteriet torde i första hand framhållas,

att ett sparande av 10 % av lönen bör vara ett oeftergivligt krav för att statsbidrag

till vinstutlottning skall komma i fråga. Denna procentsats är också intagen

i de för lönsparandet utfärdade bestämmelserna. Beträffande statsbidragets

storlek torde ett årligt belopp av 1 % av det totala nysparandet på

lonsparkonto^ under kalenderåret närmast före det, varunder vinstutlottning

skulle ske, få anses vara lämpligt avvägt. Den förenämnda tekniska kommittén

har meddelat vissa sifferuppgifter i detta sammanhang, av vilka följande

här återgivas:

Exempel på statsbidragets storlek m. m.

Totalt

Statsbidrag

Antal

sparbelopp

(vinstsumma)

sparare

under ett år

1 %

kr.

kr.

50 000

15 000 000

150 000

100 000

30 000 000

300 000

200 000

60 000 000

600 000

300 000

90 000 000

900 000

400 000

120 000 000

1 200 000

500 000

150 000 000

1 500 000

600 000

180 000 000

1 800 000

Statsbidraget (vinstsumman) har beräknats på det årliga totala sparbeloppet.

Uppgifterna angående detta belopp äro beräknade under förutsättning,

att varje sparare har en årlig inkomst av 3 000 kronor och att han spår

10 % därav. Antalet förvärvsarbetande personer i landet i åldrarna 15_25

år har uppskattats till 650 000.

Lotteriets vinstplaner kunna på grundval av statsbidragets storlek konstrueras

på olika sätt, beroende på hur stor vinstchans man vill ge varje lönsparare

och på storleken av den genomsnittsvinst man finner lämplig. I följande

exempel på vinstplan, där vinstsumman, d. v. s. statsbidraget, utgör 150 000

kr., motsvarar antalet vinster, 1 218 st., dels en vinstchans för varje sparare

av (beräknad på 50 000 sparare) —, dels ock en genomsnittsvinst av 123 kr.

Exempel på vinstplan.

1 st

vinst å 10 000 kr.

10 000

kr.

2 »

vinster » 5 000 »

10 000

5 »

» » 1 000 »

5 000

»

10 »

» » 50 »

5 000

»

1 200 »

» » 100 » 120 000

»

1 218 st. vinster å sammanlagt 150 000 kr.

Utlottning av vinster skulle ske i början av varje år, så snart de för upprättande

av vinstplan m. m. erforderliga uppgifterna från sparinstitutionerna

blivit tillgängliga. Därest det årliga sparandet på lönsparkonto skulle komma

att uppgå till så stora belopp, att därmed sammanhängande statsbidrag medgåve

två vinstutlottningar om året utan att vinstplanen vid vardera utlottningen

därigenom försämrades för deltagarna, kunde övervägas att införa en

utlottning jämväl under årets senare hälft, under förutsättning, att härav föranlett

merarbete inom sparinstitutionerna icke bleve alltför betungande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Såsom ovan framhållits skulle riksgäldskontoret ombesörja alla de centrala

åtgärder, som sammanhängde med vinstutlottningarna. Riksgäldskontoret

skulle därvid främst åligga att årligen på grundval av nysparandet på lönsparkonto

under närmast föregående kalenderår fastställa statsbidraget eftei

den av riksdagen godkända procentsatsen samt upprätta vinstplan. Kontoret

skulle vidare från sparinstitutionerna mottaga de för vinstutlottningarna erforderliga

nummeruppgifterna, förrätta utlottningarna, meddela sparinstitutionerna

de nummer, som utfallit med vinst, samt med anlitande av för ändamålet

å riksstatcn anvisat anslag och efter avdrag av skatt utbetala vinstbeloppen

till vederbörande sparinstitution för vidarebefordran till respektive

vinnare i enlighet med fastställda kvalificeringsvillkor.

Beträffande lönspararnas rätt att deltaga i lotteriet hade, framhålles i promemorian,

den tekniska kommittén anfört följande:

»Frågan om de villkor, som skola gälla för lönspararens lätt att deltaga i

vinstutlottning, erbjuder vissa problem, väsentligen av teknisk natur. Ett

slutligt ståndpunktstagande till hithörande frågor är beroende av om man

vill lägga tyngdpunkten på att lotteriet skall vara en premiering av en utförd

sparprestation eller om lotteriet skall betraktas huvudsakligen såsom

ett propagandavapen med det inslag av belöning för deltagande i lönsparandet,

som en vinstutdelning alltid måste innebära i sig själv.

Inom kommittén ha flera olika alternativ för kvalifikationsvillkor diskuterats,

och till slut ha två huvudalternativ utkristalliserats.

Det ena (I) innebär det kvalifikationsvillkoret, att på lönsparkonto skola

ha gjorts insättningar under viss tid av kalenderåret (kvalifikationsåret)

närmast före utlottningsåret. Härvid ha diskuterats 7, 9 eller 12 månadei.

Då bokföring av insättningar avsetts skola ske en gång varje kalendermanad

innebär detta krav formellt sett, att 7, 9 respektive 12 bokförda msattningsposter

skola förefinnas. I detta alternativ ligger alltså ett krav på en bevisligen

under någon tid utförd sparprestation med den begränsning i tiden,

som ansetts ofrånkomlig för att lotteriets propagandavärde icke skall icduceras
Det

andra huvudalternativet (II) innebär, att det skulle anses tillräckligt, att

spararen under kvalifikationsåret träffat sparavtal och fått åtminstone en msättningspost

bokförd. Eftersom ett sparavtal kan uppsägas med tre manaders

uppsägningstid, skulle normalt en spartid av 3—4 månader vara att betrakta

såsom en minimitid; dock kan denna tid fördela sig på två kvalifikationsår,

och alternativet har dessutom ett par konsekvenser, som kunna betraktas såsom

en svaghet, nämligen att det i sämsta fall, eftersom ett sparavtal kan

under viss förutsättning upphöra utan uppsägningstid, kan bli fråga om att

endast en insättning ger rätt att deltaga i lotteriet, samt att en löntagaie kan

_ avsiktligt eller oavsiktligt — uraktlåta att vid byte av anställning göia

anmälan om flyttning av lönsparkontot, varigenom han alltså skulle kunna

tänkas erhålla vinster på två eller flera håll. För detta alternativ, dar lotteriets

propagandakaraktär dominerar, har ansetts tala, att metoden skulle

innebära ett ganska väsentligt förenklat arbete med donna utanför bankernas

vanliga arbete liggande uppgift samt såvitt möjligt skulle eliminera

riskerna för misstag vid granskningen i samband med utlottningarna, vinsten

enligt alternativ I av en normalt med några månader utsträckt faktisk spartid

har då icke ansetts uppväga dessa tekniska fördelar hos metoden, helst

som man väl finge utgå från, att de som anmälde sig till lönsparandet, i regel

komine att fullfölja sitt sparande utöver de kvalifikationstider som diskuterats

i alternativ I.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Av dessa huvudalternativ har inom kommittén den största anslutningen

vunnits för alternativ I med förord för att kvalifikationskravet begränsas

till 7 bokförda insättningsposter under kvalifikationsåret. Utöver det ovan

anförda skälet, att en viss, icke alltför liten sparprestation skall ha utförts,

ha de ledamöter, som anslutit sig till detta alternativ, funnit att de ovan angivna

svagheterna i alternativet II vore av sådan natur, att de starkt talade

mot detta alternativ, samt att det av dem förordade alternativet i uteslöte

den antydda möjligheten till missbruk genom öppnande av två eller flera

sparkonton i samband med byte av anställning. Framhållas må att de 7

bokföringsposterna icke skulle behöva avse sju månader i följd.»

På de av kommittén sålunda anförda skälen torde enligt promemorian

det som alternativ I betecknade förslaget till villkor för lönsparares rätt att

deltaga i vinstutlottning vara det mest lämpliga. Detta alternativ hade också

tillstyrkts av samtliga de remissinstanser, som yttrat sig angående denna

del av förslaget. Promemorian fortsätter:

Såsom tidigare nämnts började lönsparandet under hösten 1949 och hade

vid årsskiftet nått en anslutning av omkring 8 300 st. sparare. Även om en

kraftig anslutning i början av år 1950 förväntas, torde det vara osäkert, huruvida

detta år kommer att inbringa ett så stort nysparande, att statsbidraget

kan bilda tillräckligt stort underlag för en tillfredsställande vinstplan.

Härtill kommer, att alla de som anslutit sig till lönsparandet efter utgången

av juni 1950 på grund av 7-månadersregeln skulle bli uteslutna från deltagande

i den första vinstutlottningen. Under nu nämnda förhållanden torde

det därför vara motiverat, om beträffande denna första vinstutlottning, vilken

skulle äga rum i början av år 1951, vissa modifikationer gjordes i fråga

om de föreslagna bestämmelserna om statsbidrag och kvalifikation för deltagande.

Beträffande statsbidraget till ifrågavarande utlottning skulle gälla,

att detta bidrag utginge med 1 % å nvsparandet på lönsparkonto under åren

1949 och 1950. Bidraget skulle dock utgå med lägst 150 000 kr., under förutsättning

likväl att minst 50 000 st. lönsparare vid 1950 års slut innehade lönsparkonto.

Skulle nämnda antal lönsparare understiga 50 000 st., skulle

statsbidraget utgå med proportionsvis lägre belopp, så att statsbidraget

skulle utgöra t. ex. lägst 120 000 kr., om antalet lönsparare uppgick till

40 000 st., lägst 90 000 kr. om antalet vore 30 000 st. o. s. v. Vad angår kvalifikationsvillkoren

skulle vid den första utlottningen 7-månadsregeln kunna

jämkas så att insättningar under minst 3 månader av ifrågavarande tid

skulle kvalificera till deltagande i utlottningen. Det återstående villkoret,

nämligen att lönspararen vid 1950 års slut fortfarande hade lönsparkonto,

skulle däremot gälla även vid den första vinstutlottningen.

Från livförsäkringsföretagens sida har väckts förslag om livförsäkringsrörelsens

anknytning till lönsparandet, innebärande att livförsäkringspremier

på ett eller annat sätt skulle få inräknas i lönsparandet. Denna fråga

är för närvarande under utredning. Väsentliga tekniska svårigheter äro förknippade

med en sådan anslutning. I sammanhanget är också önskvärt att

en viss tids erfarenhet erhålles angående lönsparandets utveckling och dess

eventuella inflytande på livförsäkringsackvisitionen.

I promemorian har slutligen behandlats vissa anslagsfrågor.

Medelsbehovet för täckande av kostnaderna för Folkrörelsernas sparkampanjs

verksamhet under budgetåret 1950/51 uppginge till 490 000 kr. Storleken

av statsbidraget till den första vinstutlottningen, som skulle ske i början

av år 1951, skulle bli beroende av anslutningen till lönsparandet under åren

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

1949 och 1950. Räknade man med att antalet lönsparare vid slutet av sistnämnda

år komme att uppgå till minst 50 000 st., skulle statsbidraget utgöra

150 000 kr., under förutsättning att nysparandet under nämnda två år ej

överstege 15 miljoner kr. Anslagen å riksstaten 1950/51 till sparkampanjen

och lönsparandet borde sålunda beräknas till sammanlagt 640 000 kr.

I promemorian har framhållits lämpligheten av att överinseendet över

Folkrörelsernas sparkampanj anförtroddes åt riksgäldskontoret samt att

nämnda ämbetsverk handhade de centrala uppgifterna i fråga om vinstutlottningarna

i samband med lönsparandet. Härav följde, att de anslag, som

bleve erforderliga för täckande av kostnaderna för sparkampanjen och vinstutlottningarna,

borde anvisas under driftbudgetens fjortonde huvudtitel

Riksdagen och dess verk m. m., vilken titel förvaltades och redovisades av

riksgäldskontoret. Medelsanvisningen torde böra uppdelas på två anslag, det

ena avseende Folkrörelsernas sparkampanj och det andra vinstutlottning å

lönsparande. Det förstnämnda anslaget syntes böra utgå såsom obetecknat

anslag, varigenom anslaget bleve maximerat, medan anslaget till vinstutlottning

borde utgå såsom förslagsanslag. I enlighet härmed skulle under förenämnda

huvudtitel för budgetåret 1950/51 uppföras följande två nya anslag,

nämligen

Folkrörelsernas sparkampanj .......................... 490 000 kronor

Vinstutlottning å lönsparandet, förslagsanslag .......... 150 000 »

Vad ovan sagts avsåge budgetåret 1950/51. För därefter följande budgetår

skulle det ankomma på riksgäldskontoret att i sina förslagsberäkningar rörande

riksstatsanslagen upptaga belopp till täckning av kostnaderna för

sparkampanjen och vinstutlottningar å lönsparandet, i den utsträckning

ifrågavarande verksamhet kunde komma att befinnas erforderlig.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i avgivet utlåtande över promemorian

anfört följande.

1 promemorian framhålles såsom önskvärt att Folkrörelsernas sparkampanj

organisatoriskt erhåller en fastare anknytning till något statligt organ

än kampanjen hittills haft. I detta avseende föreslås riksgäldskontoret såsom

lämplig myndighet. Anknytningen till riksgäldskontoret skulle ske sålunda,

att kampanjen underställdes riksgäldskontoret i fråga om sin ekonomiska

förvaltning och administration. Planläggningen och genomförandet

av kampanjens verksamhet skulle handhavas av sparkampanjens ledning.

Fullmäktige hava ingenting att erinra mot denna anordning.

Den i promemorian föreslagna premieringen av lönsparandet skulle ske

genom vinstutlottning en gång om året efter plan, som skulle fastställas av

riksgäldskontoret, som därjämte skulle ombesörja alla övriga centrala åtgärder,

sammanhängande med vinstutlottningarna. I sitt yttrande den 4 sistlidne

augusti över ett till fullmäktige remitterat förslag till lönsparande

bland ungdomen ha fullmäktige angående prcmiering av lönsparandet genom

utlottning av vinster anfört bland annat, alt fullmäktige ställde sig

synnerligen tveksamma beträffande lämpligheten av en sådan anordning

och att ställa statsmedel till förfogande för ändamålet. Fullmäktige vore

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. I samt. Nr 182.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts proposition nr 182.

därför närmast böjda för att avstyrka förslaget om vinstutlottningar i samband

med lönsparande.

Ehuru fullmäktige fortfarande intaga samma ståndpunkt som tidigare

i fråga om en premiering av lönsparandet genom vinstutlottningar hava fullmäktige

emellertid, därest en sådan premiering kommer till stånd, icke något

att erinra mot riksgäldskontorets medverkan vid utlottningarna på sätt

föreslagits i promemorian.

Medelsbehovet för täckande av kostnaderna för Folkrörelsernas sparkampanj

under budgetåret 1950/51 angives i promemorian till 490 000 kronor,

vilket innebär en avsevärd minskning i kostnaderna i jämförelse med

tidigare år. Det erforderliga statsbidraget till den första vinstutlottningen,

som skulle ske i början av år 1951, beräknas till 150 000 kronor. Med hänsyn

till att storleken av det belopp, som skall utlottas, blir beroende på anslutningen

till lönsparandet, skulle nämnda statsbidrag å 150 000 kronor

uppföras såsom förslagsanslag.

Fullmäktige hava för sin del icke någon erinran mot beräkningen av det

ifrågasatta förslagsanslaget å 150 000 kronor för premiering av lönsparande

genom vinstutlottning. Vad beträffar det begärda anslaget å 490 000 kronor

för Folkrörelsernas sparkampanj synes det fullmäktige angeläget att till

provning upptages frågan, huruvida icke en ytterligare nedskärning

av kostnaderna för ifrågavarande verksamhet framdeles kunde ske,

både vad gäller administrations- och propagandakostnader. Det kan sålunda

exempelvis ifrågasättas, huruvida det kan vara erforderligt att behålla

den vidlyftiga och kostsamma organisationsapparaten med länsombud. I varje

fall synes denna icke vara behövlig för främjande av lönsparandet. Nämnda

sparande är att jämföra med sparklubbssparandet. Detta har framdrivits

av postsparbanken och de enskilda sparbankerna under en tid av något

mer än tio år och har för postsparbankens del vid 1949 års utgång nått följande

omfattning: 1(5 220 sparklubbar med 340 000 medlemmar och en innestående

behållning av 56,8 miljoner kronor. För sparbankerna äro motsvarande

siffror, avseende 1947 års slut, 7 123 klubbar med 172 000 medlemmar

och en insättarbehållning av 22,7 miljoner kronor.

Bildandet av sparklubbar å de olika arbetsplatserna har i regel skett efter

initiativ, som utgått från sparinstituten. Personlig bearbetning genom

ombud från postsparbanken respektive sparbanken å orten har därvid förekommit

i stor utsträckning. På liknande sätt tillgår nu, efter vad fullmäktige

inhämtat, ackvisitionsarbetet för lönsparandet. Postsparbanken har

ombud, som propagera å arbetsplatserna, och liknande arbete nedlägges av

många sparbanker.

I jämförelse med det fältarbete, som sålunda utföres av nu nämnda och

även av andra sparinstitut, torde den verksamhet, som länsombuden skola

utöva tör lönsparandet, icke få någon större praktisk betydelse. Länsombuden

ha visserligen betydelse såsom den centrala ledningens i Stockholm

kontaktorgan i länen och genom att de lämna vissa rapporter till denna,

men fullmäktige ifrågasätta likväl, om icke den centrala ledningen genom

samarbete med de olika sparinstituten kunde erhålla den kontakt med sparverksamheten

och de upplysningar om dennas utveckling, som kunna vara

erforderliga.

En undersökning borde enligt fullmäktiges mening även göras, huruvida,

då det gäller lönsparandet, det kan vara nödvändigt att nedlägga betydande

kostnader på den yttre propagandan i form av affischer och dylikt.

Den mest effektiva propagandan torde i förevarande hänseende vara

den lokala bearbetningen å arbetsplatserna.

Ehuru fullmäktige sålunda äro tveksamma beträffande nödvändigheten

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

19

att för framtiden bibehålla Folkrörelsernas sparkampanj i dess nuvarande

organisation, vilja fullmäktige likväl icke nu motsätta sig det för sparkampanj

ens fortsatta verksamhet begärda anslaget av 490 000 kronor.

Departementschefen. Då, såsom framhållits i departementspromemorian,

det synes önskvärt, att Folkrörelsernas sparkampanj organisatoriskt erhåller

en fast anknytning till riksgäldskontor^ på så sätt att dess ekonomiska

förvaltning och administration underställes delta verk och då en

dylik anordning lämnats utan erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret,

torde detta förslag böra genomföras. Det begärda anslaget till Folkrörelsernas

sparkampanj för nästa budgetår på 490 000 kronor, vilket fullmäktige

ej velat motsätta sig, vill jag även tillstyrka. I likhet med fullmäktige

finner jag det emellertid angeläget att till prövning framdeles upptages frågan

om icke en ytterligare nedskärning av kostnaderna för sparkampanj ens

verksamhet, utöver den som nu skett, bör kunna åstadkommas, därest den

av detta organ bedrivna verksamheten över huvud är erforderlig i fortsättningen.

Vad gäller förslaget om premiering av det s. k. lönsparandet genom

särskild vinstutlottning under medverkan av riksgäldskontoret anser jag

mig — under betonande av att en dylik anordning torde få karaktären av

experiment — böra tillstyrka, att en sådan vinstutlottning kommer till

stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det i departementspromemorian

framlagda förslaget, vilket ur tekniska synpunkter lämnats utan erinran

av fullmäktige i riksgäldskontoret. Ett förslagsanslag å 150 000 kronor till

vinstutlottning i samband med lönsparande torde därför böra äskas för

nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

å riksstaten för budgetåret 1950/51 under fjortonde huvudtiteln

anvisa

a) till Folkrörelsernas sparkampanj ett anslag av 490 000

kronor;

b) till Vinstutlottning i samband med lönsparande ett

förslagsanslag av 150 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående ersättning till T. E. Hedlund m. m. a1 i texten
  2. BU 1950:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till folkrörelsernas sparkampanj för budgetåret 1950/51 m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten