Sök i Ratio Lex

Angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöning stillgång vid allmänna läroverk

1950-03-31 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:205, Angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöning stillgång vid allmänna läroverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:ts ''proposition nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj.ds proposition till riksdagen angående ändrad

disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom

avlöning stillgång vid allmänna läroverk; given

Stockholms slott den 31 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att vissa skolhemman vid de högre allmänna läroverken

i Linköping, Skara, Strängnäs och Växjö, vid katedralskolan i Lund

och vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö jämte till hemmanen

hörande kapitalmedel skola upphöra att vara särskilda löneförmåner vid

rektors- eller lärartjänst vid läroverken. Vidare förordas att hemmanen

skola övertagas till förvaltning av domänstyrelsen och därvid förvaltas i

enlighet med gällande förordning angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom.

1 — Bihang till riksdagens •protokoll 1950. 1 samt. Nr SOS.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, anmäler efter

gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

fråga om ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång

vid allmänna läroverk, samt anför härvid följande.

Såsom reminiscenser från ett äldre lönesystem finnas alltjämt kvar till

flera av våra allmänna läroverk knutna fastigheter och andra tillgångar,

vilka av kronan eller i några fall av kommuner anslagits till avlöning åt

lärare eller donerats för detta ändamål av enskilda personer. I det nuvarande

avlöningssystemet äro dessa särskilda löneförmåner infogade på ett sätt som

innebär, att desamma med vissa undantag i princip böra komma statsverket

till godo. Utom i de relativt få fall, då en dylik lönefönnån genom

donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst i syfte att bereda

denne särskild förmån utöver lönen, äro nämligen innehavarna av de särskilda

löneförmånerna, vare sig de härröra från kronan eller ej, enligt gällande

avlöningsbestämmelser skyldiga att vidkännas avdrag härför å lönen

med belopp motsvarande förmånernas uppskattade värden. De äro också

pliktiga att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

bestämmelser rörande de särskilda löneförmånerna; detta gäller även om

sådana enskilda donationer, vilka för närvarande ej äro förbundna med

löneavdrag.

Frågan om en avveckling av de särskilda löneförmånerna upptogs redan

på 1880-talet och 1890 års riksdag biföll en proposition om deras indragning

till statsverket. Någon indragning kom emellertid ej till stånd och

frågan har därefter upprepade gånger stått på dagordningen utan att dock

nå fram till en lösning. Strävandena att avveckla de särskilda löneförmånerna

ha främst motiverats av de administrativa olägenheter, som deras inordnande

i ett modernt lönesystem framkallat. På senare år har i ett annat

sammanhang framträtt behov att reglera de av dessa särskilda förmåner,

som bestå av utarrenderade jordbruksfastigheter, nämligen i samband med

frågan om den s. k. sociala arrrendelagstiftningens tillämpning på den ecklesiastika

jorden, till vilken — i vidsträckt bemärkelse — de till läroverkslärare

anslagna lönefastigheterna kunna hänföras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Den 1 november 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet Quensel att

tillkalla en sakkunnig för att inom eeklesiastikdepartementet biträda med

utredning och avgiva förslag i fråga om de ändringar av gällande bestämmelser

rörande utarrendering av ecklesiastika löneboställen, som erfordrades

för att bringa dessa bestämmelser i närmare överensstämmelse med den

sociala arrendelagstiftningen. Samma dag tillkallade statsrådet Quensel såsom

sakkunnig för nämnda ändamål stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt.

Sedan den sakkunnige med anledning av uppdraget först avgivit förslag

till ändrade förvaltningsbestämmelser rörande prästlöneboställen, domkyrko-

och lokalkyrkojordar samt domkyrkosysslomansböställen, har han

till slutförande av uppdraget i skrivelse den 4 februari 1948 avgivit utredning

och förslag beträffande vissa åt lärare vid de allmänna läroverken anslagna

fastigheter.

I förevarande sammanhang avser jag att behandla frågan om ändrad disposition

av sådana till allmänna läroverk knutna lönefastigheter, vilka hållits

för att vara anslagna av kronan. Dessa fastigheter, som jag i det följande

för korthetens skull kallar skolhemman, omfatta på ett undantag när

samtliga för jordbruksdrift avsedda bebyggda arrendegårdar av hithörande

slag. Innan jag ingår på den sakkunniges förslag, anser jag mig böra lämna

en historisk redogörelse för de i avlöningsstaten för de allmänna läroverken

ingående särskilda löneförmånerna samt de här avsedda skolhemmanen

m. m. Vissa statistiska uppgifter om hemmanen ha sammanfattats i en

tabell, vilken torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll.

Avlöningsstaterna och de särskilda löneförmånerna.

Avlöningen till lärare vid de första gymnasierna och vissa andra gamla

stadsskolor grundade sig redan i äldre tid i stor utsträckning på anslag

av kronan, som härför anvisade prebendepastorat, prebendehemman (skolhemman)

och tionde m. m. Löneförmånerna voro enligt dåtida förvaltningssystem

individuellt fördelade (»indelade») på de olika tjänstebefattningarna

genom specificerade stater. Vissa löneförmåner, ofta bostadsförmåner, anvisades

dessutom av vederbörande städer. Därtill kom ett med tiden växande

antal enskilda donationer till löneförbättring särskilt åt de i lönehänseende

sämst ställda lärarna. Detta brokiga lönesystem sammanhölls för

varje stift av biskopen och domkapitlet.

I början av 1800-talet framträdde behov av en allmän förbättring på

statsverkets bekostnad av läroverksorganisationens ekonomiska villkor.

Efter initiativ av rikets ständer vid 1809—10 års riksdag tillsattes den

s. k. uppfostringskommittén, vars förslag efter behandling vid 1817—18 års

riksdag resulterade i cn interimslönestat 1819 för läroverken, följd av en

ny sådan stat 1831, båda innebärande ökade statsanslag och byggda på i

huvudsak samma principer. Vid utfärdandet av sistnämnda stat föreskrev

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kimgl. Maj:ts proposition nr 1205.

Kungi. Maj:t bland annat, att — med undantag av rektorernas ämbetsgårdar

eller fria boställsrum eller motsvarande hyresmedel — alla särskilda

löneförmåner av prebendepastorat, prebendehemman, hemmansräntor,

ämbetsgårdar, boställen eller vederlag därför, tomter och jordar eller

andra lägenheter, boningsrum, hushyror och enskilda anslag m. fl. lokala

fördelar, som gymnasie- och skollärare åtnjöte, skulle komma att beräknas

innehavarna såsom inkomst och betaga dem eller förminska den löneförbättring,

vilken utan dylika förmåner bort tillfalla dem ej mindre än

deras vederlikar, vilka inga sådana särskilt åtnjöte. Fastigheternas avkastning

skulle beräknas till 4 procent av taxeringsvärdet.

Med anledning av från vissa håll föreslagna ändringar i de utfärdade

föreskrifterna, i syfte, att innehavare av bland annat prebendehemman

skulle få åtnjuta avkomsten därav utan minskning i den enligt interimsstaten

eljest utgående lönen, underställdes frågan 1834—35 års riksdag,

därvid rikets ständer i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 326) uttalade sitt

gillande av de fastslagna grundsatserna samt tilläde, att med enskilda donationer,

i händelse dessa skulle vara så betydliga, att den donerade fondens

avkastning vore större än lönen å stat och alltså donationsgivarens vilja

tydligen varit att åt en viss lärarbefattning bereda en högre inkomst, borde

så förhållas, att innehavaren av en dylik donation väl icke finge uppbära

den å stat uppförda lönen men däremot icke skulle vidkännas något avdrag

för det belopp, varmed donationen översköte samma lön.

Statsanslaget till läroverksorganisationen höjdes successivt vid följande

riksdagar och i samband med en sådan höjning vid 1856—58 års riksdag

fastställdes omsider en definitiv lönestat för läroverken, även den byggd på

principen, att förutberörda särskilda löneförmåner med uppskattade belopp,

tillhopa 52 258 kronor 63 öre, skulle avdragas från vederbörande

lärares löner från statsverket. I detta sammanhang anhöllo rikets ständer

om utredning rörande av kommuner och enskilda personer till gymnasier

och skolor givna donationer, och efter det en sådan utredning framlagts

vid 1859—60 års riksdag, gjorde ständerna i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 26 oktober 1860 (nr 197 p. 44) följande uttalande:

Vid bedömandet, huruvida gåvomedlen böra utgöra tillökning uti lärarnes

enligt stat bestämda avlöningsförmåner eller inberäknas i dessa och

således föranleda till motsvarande minskning av skolans statsanslag, hava

rikets ständer antagit såsom en given i och för sig giltig grundsats, att det

senare förhållandet i allmänhet måste äga rum, såvida ej något förbehåll

i motsatt syftning varit vid donationen fästat; men som det likväl måste

förutsättas, att med upplåtandet av hyresfri bostad eller för sådant ändamål

givna penningebidrag avsetts att bereda lärarne en förmån utöver vad

de vanligen åtnjuta, hava rikets ständer ansett så beskaffade donationer

icke heller böra tagas i beräkning vid bestämmandet av lärarnes uti statsmedel

utgående avlöning.

Efter att ha undersökt, huruvida de sålunda uttalade grundsatserna kommit

till sin rätt i fråga om varje särskild av de i nyssnämnda utredning

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

upptagna donationerna, gjorde rikets ständer vissa erinringar med anhållan,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa den ytterligare utredning, som

funnits vara erforderlig beträffande vissa angivna donationer, samt därefter

vidta de åtgärder, som påkallades av omständigheterna. Med anledning

härav föranstaltade Kungl. Maj:t om ytterligare utredning samt meddelade

beträffande vissa donationer föreskrifter avsedda att bringa deras

användning i närmare överensstämmelse med deras syfte. Vid 1862—63 års

riksdag godkändes de av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärderna och sänktes

i följd härav den beräknade sammanlagda avkastningen av de särskilda

löneförmånerna till 45 154 kronor 95 öre, däri inbegripen inkomsten av

ännu kvarvarande, sedermera indragna prebendepastorat.

Ett par årtionden senare upptogs frågan om indragning av till lärare vid

de allmänna läroverken anslagna hemman och lägenheter samt andra särskilda

löneförmåner. I proposition (nr 17) till 1882 års riksdag angående

löneförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att medgiva, att dylika förmåner finge, i

den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt

eller rubbning i enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden,

indragas till statsverket. Då emellertid löneförbättringen av

riksdagen beviljades allenast på extra stat för år 1883, förföll frågan denna

gång. Den upptogs på nytt i en proposition (nr 26) till 1887 års första

riksdag, som dock upplöstes, innan propositionen hunnit behandlas. I proposition

(nr 17) till 1890 års riksdag angående ändrade bestämmelser med

avseende på de allmänna läroverken och pedagogiema lades spörsmålet

ånyo fram. Kungl. Maj:t föreslog riksdagen att medgiva, att — under

förutsättning av kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter

samt andra förmåner av privilegienatur, som vore anslagna lärare vid de

allmänna läroverken på lön, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande

av dåvarande innehavares rätt eller rubbning i enskildas genom

testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, indragas till statsverket.

Denna gång biföll riksdagen förslaget.

Någon framställning till kyrkomötet beträffande den av riksdagen sålunda

medgivna indragningen kom emellertid ej då till stånd. Vid 1904 års

löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna

läroverk intogs i den härom den 27 augusti 1904 (nr 42) utfärdade kungörelsen

under A. r) med stöd av riksdagens medgivande bestämmelsen, att

lärare, som bleve utnämnd till tjänst, med vilken rätt till särskilda förmåner

vore förenad, skulle vara underkastad den minskning i avlöning från

statsverket, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt besluta, till ett belopp

icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda förmånerna efter

skälig uppskattning belöpte sig.

Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

(nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regeringsformen

och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och jordar,

som anvisats av kronan till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken

och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, finge,

i den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt,

indragas till statsverket. Från den ifrågasatta indragningen undantogos

alltså vid detta tillfälle sådana särskilda löneförmåner, vilka anvisats av

kommuner eller donerats av enskilda personer. Enligt det skrivelsen bilagda

utdraget av statsrådsprotokollet erinrade föredragande departementschefen,

hurusom av handlingarna i ärendet framginge, att den inkomst, som

tillflöte vederbörande lärare från hemman och jordar, i åtskilliga fall varit

flerdubbelt större än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra

sidan vore det påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens

eller av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet

vidkännas förlust. Här förelåge i alla händelser en rätt avsevärd ojämnhet

beträffande avlöningen till likställda befattningshavare, en ojämnhet, som

icke stode i god överensstämmelse med vid senare tiders löneregleringar

följda grundsatser och vilken skulle undanröjas genom indragning av ifrågavarande

hemman och jordar. Det torde, framhöll departementschefen

vidare, möta svårigheter för vederbörande tjänstinnehavare att på ett tillfredsställande

sätt sköta dylika fastigheter. Diirtill komme, att tjänsterna

rätt ofta växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över

fastigheterna stundom komme att tillhöra samma person endast helt kort

tid. Gentemot läroverksöverstyrelsen, som avstyrkt indragningen såsom

medförande en avknappning av vissa lärares löneförmåner, fastslog departementschefen,

att det extra lönetillskott, som innehavet av fastigheterna kunde

medföra för vederbörande lärare, vore beroende därpå, att fastigheternas

avkastning blivit beräknad i lönestaten till för lågt belopp. Komme

en rättelse därutinnan till stånd, skulle bibehållandet av fastigheterna såsom

avlöningstillgång ej heller att ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda

ståndpunkten innebära någon fördel.

Kungl. Maj:ts förslag vann emellertid ej kyrkomötets bifall. I sin skrivelse

till Kungl. Maj:t (nr 13) förklarade sig kyrkomötet ha att i ärendet

tillvarata icke blott kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen

och fann i sistnämnda hänseende, att läroverksöverstyrelsen icke saknat

fog för vad styrelsen anfört i ärendet. Ur kyrkans synpunkt trodde kyrkomötet

sig finna stöd för uppfattningen, att, därest ifrågavarande hemman

och jordar skulle upphöra att användas på sätt dittills skett, de eller i

allt fall ett flertal av dem borde i stället komma andra ecklesiastika ändamål

till godo. Även om den rätt kyrkan kunde äga i detta hänseende icke

under dåvarande tidsförhållanden vore aktuell, hade kyrkomötet dock ej

funnit, att sådana olägenheter av det dåvarande sättet för fastigheternas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 905. 7

användning gjort sig gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att

avstå från denna rätt.

Framställningen till 1915 års kyrkomöte var närmast föranledd av det

vid denna tid pågående arbetet på en ny lönereglering för lärare vid de

allmänna läroverken. I det kommittéförslag, som lades till grund för Kungl.

Maj :ts proposition till 1918 års riksdag i löneregleringsfrågan, förklarade

sig kommittén ej kunna annat än principiellt ansluta sig till den uppfattning,

som gjordes gällande av dåvarande departementschefen vid avlåtandet

av skrivelsen till kyrkomötet. Då ärendet enligt kommitténs mening

icke befunne sig i fullt utrett skick, men det ej varit kommittén möjligt

att åstadkomma en tillfredsställande utredning däri, inskränkte sig kommittén

till att hemställa om en dylik utredning, avseende frågan i hela

dess omfattning. Under alla förhållanden ansåge sig kommittén böra förorda,

att beträffande befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner

vore förenade, måtte i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse

om skyldighet att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket

till belopp, motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmånerna

efter uppskattning i behörig ordning, dels ock föreskrift, att de skulle

vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kunde stadgas angående

upphörande eller ändring av de särskilda förmånerna. I den av Kungl.

Maj:t med stöd av riksdagens beslut utfärdade kungörelsen den 22 juli

1918 (nr 660) angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid

de allmänna läroverken, vilken reglering skulle tillämpas från och med

den 1 januari 1919, intogos bestämmelser i de av kommittén sålunda föreslagna

hänseendena och stadgades därjämte, att den, som tillträdde ny avlöningsstat,

skulle vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunde följa

tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Samtidigt med utfärdandet av 1918 års kungörelse lät Kungl. Maj:t

genom länsstyrelserna föranstalta om en nyvärdering av de särskilda löneförmåner,

som voro förenade med vissa lärartjänster vid de allmänna läroverken.

Länsstyrelserna skulle på grundval av värderingen uppge de belopp,

till vilka förmånerna med hänsyn till samtliga på frågan inverkande

omständigheter skäligen borde uppskattas och med vilka belopp följaktligen

minskning borde ske i den till vederbörande lärare från statsverket

utgående kontanta avlöningen. Över den från länsstyrelserna inkomna utredningen

avgåvo kammarkollegiet och statskontoret anbefallt utlåtande

den 29 november 1921. Efter att ha berört de gjorda värderingarna, vilka

ämbetsverken såvitt angick avkomsten av fastigheter i flera fall funno

otillfredsställande, anmälde ämbetsverken, att de med förbigående av

granskningen av länsstyrelsernas förslag återupptagit den viktigare frågan

om ändring i själva lönesystemet i dithörande del, i vilket hänseende ämbetsverken

anförde bland annat följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 205.

För ämbetsverken står det till en början ganska klart, att den i allmänhet

övergivna anordningen med indelning av fastigheter på lön icke lämpligen

längre bör för här ifrågavarande grupp av statstjänstemän bibehållas.

Vad av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid avlåtandet

av skrivelse till 1915 års kyrkomöte anfördes till stöd för en indragning av

kronans till lärartjänster anslagna prebendehemman och andra jordar lärer

allt fortfarande äga sin fulla giltighet. Härtill kommer nu den omständigheten,

att 1918 års författningsbestämmelser rörande personalens vid de

allmänna läroverken löner såsom en undantagslös regel upptagit den grundsatsen,

att särskild förmån vid sådan tjänst, den månde vara tillkommen

genom anslag av kronan eller kommun eller grunda sig på enskilda donationer,

icke må tillgodokomma. tjänstinnehavare utöver den i stat fastställda

lönen. Författningen utgår nu visserligen alltså från ett bibehållande

av förmånerna vid respektive tjänster, men det lider å andra sidan intet

tvivel om att själva syftet med författningens hithörande bestämmelser bäst

och enklast tillgodoses därigenom, att nämnda förhållande bringas att upphöra.

Så länge man för tillämpningen av berörda grundsats vill följa det

hittills använda förfaringssättet med så att säga fasta avdrag att gälla för

lång tid framåt, inträffar väl i de flesta fall, att de uppskattningar, som läggas

till grund för fastställandet av dessa avdrag, i själva verket bliva alltför

låga, varigenom indelningshavama komma i åtnjutande av en motsvarande

icke avsedd löneökning; och det är just detta förhållande, som rimligtvis

måste betinga tjänstinnehavarnas intresse av förmånernas bibehållande,

ett intresse, som emellertid med hänsyn till vad nyss sagts måste

betraktas såsom icke berättigat. Vill man upprätthålla nu angivna grundsatser,

lärer fördenskull bliva nödigt utfinna och tillämpa ett sådant förändrat

sätt för avdragens bestämmande, att dessa för varje tid verkligen

komma att fullt motsvara förmånernas värden, exempelvis så, att avdraget

bestämmes i efterhand sedan den faktiska avkomsten av förmånen

blivit av vederbörande deklarerad. Ordnas förfarandet på sålunda antytt

sätt, lära tjänstinnehavarna icke vidare kunna hava något egentligt intresse

av förmånernas fortvara och i följd därav icke heller kyrkomötet finna anledning

vidbliva sin tidigare intagna avvisande ståndpunkt i indragningsfrågan.

Å andra sidan måste ett system med föränderliga avdrag komma att

medföra sådan omgång och besvärlighet, att det icke bör tillgripas, om

annan utväg för frågans lösning står till buds. Och en sådan erbjuder sig

just på sätt ämbetsverken i det föregående antytt. Allt sammanlagt anse

sig ämbetsverken hava giltig anledning att tillråda förnyade åtgärder i

syfte att de av kronan för skoländamål förlänade hemman och donationer

måtte varda snarast möjligt till statsverket indragna.

I anslutning härtill framhöllo ämbetsverken, att jämväl en avveckling

av det föråldrade och otillfredsställande systemet, att avlöningen till vissa

statstjänstemän delvis bestriddes av enskilda donationer, vore påkallad.

Beträffande detta slag av särskilda löneförmåner uttalade sig ämbetsverken

för en anordning, varigenom de därtill hörande tillgångarna allenast övertoges

till förvaltning av statsverket.

I sitt 1924 avlämnade förslag till lönereglering för befattningshavare vid

rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

(SOU 1924: 13) upptog 1920 års lärarlönekommitté till behandling ämbetsverkens

nyss relaterade förslag till en avveckling eller reglering av de till

vissa lärartjänster vid de allmänna läroverken knutna särskilda löneförmånerna.

Ur praktisk synpunkt och i ändamål att bringa enkelhet och överskådlighet

i avlöningssystemet vore enligt kommittén ett upphörande av

förmånerna att förorda. Beträffande kronoanslagen ansåg kommittén dock

viss tvekan kunna hysas därom, huruvida dessa med nödvändighet måste

indragas till statsverket. Fastmera syntes en sådan anordning vara att

föredra, varigenom dessa förläningar övertoges till förvaltning av statsverket.

Avlöningstillgångarna skulle kunna tillsvidare bibehållas och redovisas

vid de tjänster, vartill de ursprungligen anslagits. Genom en av staten

utövad kontroll skulle vederbörliga avdrag å befattningshavarnas löner alltid

kunna bestämmas med säkerhet. Skulle i något fall överskott uppstå,

syntes böra överlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma, vilket med den ursprungliga

förläningen närmast överensstämmande skoländamål ett dylikt

överskott borde tillgodokomma. Beträffande de enskilda donationerna hade

kommittén intet att erinra mot att dessa tillgångar övertoges till förvaltning

av statsverket. Kommittén framhöll emellertid, att en dylik åtgärd

förutsatte ett bedömande i varje fall av donationens natur. Därest vid en

donation fästs villkoret, att en dylik förmån skulle tilldelas viss befattningshavare

utöver honom eljest tillkommande avlöning, borde givetvis

donators vilja respekteras. Kommittén föreslog ytterligare utredning av

frågan samt ansåg, att i blivande avlöningsreglemente för de statsanställda

lärarna borde intagas ett förbehåll av den art, som funnes i 1918 års lönevillkor.

Kommittén ansåg det vidare ej vara ur vägen, att i anslutning därtill

gjordes den begränsningen, att vad genom donation av enskild tillförsäkrats

innehavare av viss tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån

utöver honom eljest tillkommande avlöning skulle oavkortat komma samme

tjänstinnehavare till godo. Kommittén framhöll, att en dylik bestämmelse

stode i huvudsaklig överensstämmelse med vad för motsvarande fall funnes

stadgat i 7 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910.

Ärendet rörande en nyvärdering av de särskilda förmånerna föranledde

ingen omedelbar åtgärd men, sedan 1928 en ny lönekommitté tillsatts, överlämnades

handlingarna i ärendet till denna för att tagas i övervägande vid

fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget. 1 detta läge uppmärksammades

frågan av riksdagens år 1929 församlade revisorer, vilka efter

en redogörelse för frågans förhistoria m. m. gjorde följande uttalande (§ 42):

Vad själva den föreliggande principfrågan angår synes det revisorerna

vara med numera tillämpade avlöningsprinciper överensstämmande, att en

indragning av ifrågavarande särskilda förmåner kommer till stånd i överensstämmelse

med den mening, som redan 1890 års riksdag uttalat. Revisorerna

förutsätta, att denna fråga kommer att tillbörligen beaktas av den

nu arbetande lönekommittén.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 205.

Bortsett från sakens rent principiella sida vilja emellertid revisorerna

såsom synnerligen anmärkningsvärd framhålla den bristande överensstämmelsen

mellan de i stat upptagna värdena av ifrågavarande förmåner och

de verkliga. Genom att vederbörande myndigheter icke tillsett, att förmånerna

i staten upptagits till rätta belopp, har statsverket under de gångna

åren tillskyndats avsevärda förluster, i det att avdragen å befattningshavarnas

kontanta avlöningar icke gjorts till belopp, som motsvara förmånernas

verkliga värden. Då det synes angeläget, att rättelse härutinnan

omedelbart sker, hava revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet å

berörda förhållanden.

Med anledning av riksdagens revisorers sålunda gjorda påpekande anförde

1930 års riksdag i skrivelse (nr 175, s. 16) bland annat följande.

Riksdagen delar uppfattningen om att en indragning av ifrågavarande

särskilda, av kronan lämnade förmåner eller deras övertagande till förvaltning

av statsverket står i överensstämmelse med numera tillämpade avlöningsprinciper.

Redan 1890 års riksdag har ock uttalat sig för en sådan

åtgärd. Samtliga härmed sammanhängande frågor synas böra göras till

föremål för utredning.

Oberoende av huru frågan om indragning till kronan av nämnda förmåner

för de av revisorerna omförmälda befattningshavarna kommer att lösas,

synes det riksdagen nödvändigt, att sådana åtgärder omedelbart vidtagas,

att det värde, vartill förmånerna enligt stat uppskattats, kommer att stå

i bättre överensstämmelse med deras verkliga värde, än vad nu är fallet.

Riksdagen anser sig böra bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att redan för budgetåret

1930/31 vidtaga härav påkallade jämkningar i staterna. Vad särskilt

beträffar de förmåner, som för närvarande uppbäras av rektor vid

Malmö högre allmänna läroverk, har riksdagen funnit dem så avsevärda,

att riksdagen ansett dyrtidstillägg icke böra utgå till ifrågavarande befattningshavare.

På grund av det anförda anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa skyndsam utredning av frågan om indragning till statsverket

eller övertagande till förvaltning av statsverket av de av kronan till de

allmänna läroverken gjorda förläningarna av hemman och andra donationer.

Riksdagen anmälde vidare, att riksdagen dels bemyndigat Kungl. Maj:t

att vidta sådana jämkningar i från och med budgetåret 1930/31 gällande

stater för de allmänna läroverken, att största möjliga överensstämmelse

vunnes mellan den beräknade och den verkliga avkastningen av de av kronan

till de allmänna läroverken lämnade donationerna, dels ock beslutat,

att från och med budgetåret 1930/31 dyrtidstillägg av statsmedel icke

skulle utgå till rektor vid högre allmänna läroverket i Malmö. I avseende å

bemyndigandet för Kungl. Maj:t att jämka staterna innebar riksdagens beslut

en sammanjämkning, i det att andra kammaren därvid frångick sin

tidigare ståndpunkt, att jämkningen av staterna borde avse ej blott kronans

utan även enskilda donationer.

Härefter anbefallde Kungl. Maj:t kammarkollegiet och statskontoret

dels att verkställa skyndsam utredning av frågan om indragning till stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

verket eller övertagande till förvaltning av statsverket av de av kronan

till de allmänna läroverken gjorda förläningarna av hemman och andra

donationer samt att inkomma till Kungl. Maj:t med sagda utredning och

det förslag, vartill densamma kunde föranleda, dels oek att före den 1 oktober

1930 inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till sådana jämkningar i

från och med budgetåret 1930/31 gällande stater för de allmänna läroverken,

att största möjliga överensstämmelse vunnes mellan den beräknade

och den verkliga avkastningen av de av kronan till de allmänna läroverken

lämnade donationerna. Sedan ämbetsverken beträffande det senare uppdraget

avgivit utlåtande den 15 oktober 1930 samt Kungl. Maj:t däröver

hört skolöverstyrelsen och justitiekanslersämbetet, medgav Kungl. Maj:t

enligt cirkulär den 16 oktober 1931, att då befintliga, av kronan till avlöning

av lärare vid de allmänna läroverken anvisade hemman och jordar

fortfarande och intill dess annorlunda bleve förordnat finge bibehållas vid

lärartjänsterna, emot skyldighet för tjänstinnehavaren att efter den uppskattning,

som bleve bestämd, vidkännas avdrag för boställsavkomsten

å den vid lärartjänsten utgående avlöningen. Beträffande sättet för avdragets

bestämmande föreskrev Kungl. Maj:t, att avkomsten av den fasta

egendomen skulle uppskattas på samma sätt som gällde i fråga om uppskattning

av de kronans hemman och lägenheter, som skulle utbjudas till

arrende. Det skulle åligga vederbörande länsstyrelser att insända de vid

uppskattningsförrättningarna förda protokollen jämte egna utlåtanden till

kammarkollegiet, som hade att fastställa det belopp, vartill avkomsten

av varje fastighet beräknad till skäligt arrende borde upptagas i stat. Det

skulle bero på prövning framdeles, om och efter vilken tid förnyad uppskattning

av avkomsten av den fasta egendomen borde äga rum.

Den 20 oktober 1931 avgåvo kammarkollegiet och statskontoret utlåtande

angående indragning till statsverket eller övertagande till förvaltning av

statsverket av kronans donationer till de allmänna läroverken m. m. I utlåtandet

behandlas inledningsvis vissa med frågan sammanhängande spörsmål

av allmän och principiell innebörd, såsom rörande gällande dispositionsbestämmelser

beträffande donationer till lärare, avgränsningen av kronodonationerna

från andra donationer, de prästerliga privilegiernas betydelse

samt de enskilda tjänstinnehavarnas rätt. Därefter följer en redogörelse för

de donationer, som kunde ifrågasättas falla under det då föreliggande utredningsuppdraget.

Ämbetsverken, som ansett, att annat hinder för indragning

till statsverket av kronodonationerna ej föreligger än som kan möta

i riksdagens medbestämmanderätt, ha tillstyrkt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen dels medgiva, att vissa närmare angivna anslag av kronan

må indragas till statsverket mot fyllnad i de kontanta löneförmånerna för

indelningshavarna enligt gällande stater, dels ock föreskriva vissa av ämbetsverken

förordade övergångsbestämmelser i samband med indragningen.

I fall en indragning skulle anses ej böra iiga rum, ha ämbetsverken hem
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

ställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att de ifrågavarande

fastigheterna må, så snart det kan ske utan hinder av gällande

arrendeavtal, utarrenderas i enlighet med de för statens utarrenderade

domäner gällande föreskrifterna.

Efter det de förut berörda nyuppskattningarna verkställts och Kungl.

Maj:t den 24 mars 1933 föreskrivit, att den skyldighet, som jämlikt cirkuläret

den 16 oktober 1931 ålåge lärare vid allmänt läroverk att vidkännas

visst av kammarkollegiet bestämt avdrag å avlöningen, ej skulle inträda

före den 1 juli 1934, fastställde kollegiet genom ett flertal beslut den 18

juni 1934 de nya belopp, vartill avkomsten av kronodonationerna skulle

upptagas i stat från och med den 1 juli 1934. Sammanlagda avkastningen

av de i läroverkens dåvarande specialstater under rubriken »Av städer, prebenden

eller donationer» inberäknade särskilda löneförmånerna höjdes därigenom

från 22 854 kronor 46 öre för budgetåret 1933/34 till 37 701 kronor

75 öre för budgetåret 1934/35.

Samma år som nyvärderingen av kronoanslagen sålunda ägde rum upptogo

riksdagens detta år församlade revisorer frågan om en nyvärdering

även av de enskilda donationerna till avlöning av lärare vid de allmänna

läroverken (§ 44). Efter att ha framhållit, att vederbörande lärare enligt

gällande avlöningsbestämmelser, både när det gällde anslag av kronan och

donationer av enskilda, voro skyldiga att vidkännas avdrag å lönen motsvarande

förmånens värde, anförde revisorerna bland annat:

Någon ny värdering av förmånen av enskilda donationer har ej vidtagits.

Härigenom har uppkommit en, såvitt revisorerna kunna finna, icke sakligt

motiverad åtskillnad mellan vissa läroverkslärare i avlöningshänseende.

De lärare, som uppbära förmåner av enskilda donationer, hava sålunda

erhållit en förmånligare ställning än de övriga lärarna. Enligt revisorernas

mening bör detta missförhållande rättas.

Om den av revisorerna påyrkade rättelsen vidtages, kommer frågan om

indragning till kronan eller övertagande till förvaltning av kronan av donationerna

att förlora en avsevärd del av sin betydelse. Enligt revisorernas

mening bör emellertid även sistberörda fråga snarligen vinna sin lösning.

Önskvärt är emellertid, att därvid även de av enskilda gjorda donationerna

medtagas.

Till frågan om de enskilda donationerna tog 1937 års riksdag ståndpunkt

i sammanhang med behandlingen av propositionen nr 271 angående lönereglering

för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter

m. m. I Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända förslag till nya

avlöningsbestämmelser hade medtagits de från 1918 års bestämmelser

kända villkoren om skyldighet för innehavare av särskild löneförmån att

vidkännas löneavdrag härför och att vara underkastad upphörande eller

ändring av förmånen. Därjämte hade upptagits det redan av 1920 års

lärarlönekommitté föreslagna förbehållet, att vad genom donation av enskild

tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne sär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kun yl. Maj.ts proposition nr ‘205.

skild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skulle oavkortat

komma tjänstinnehavaren till godo. Av den vid propositionens framläggande

lämnade motiveringen (s. 407) framgår, att 1928 års lönekommitté

beträffande nyss angivna förbehåll föreslagit formuleringen »i uttryckligt

syfte» men att med hänsyn till vissa erinringar, som framförts mot denna

formulering, 1920 års kommittés förslag synts vara att föredraga på denna

punkt.

I riksdagens skrivelse (nr 469) med anledning av propositionen anfördes

i förevarande sammanhang (s. 13) följande:

Den i 3 S 2 mom. föreslagna bestämmelsen, att vad genom donation av

enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne

särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat

komina tjänstinnehavaren tiii godo, har icke givit riksdagen anledning

till erinran. Bestämmelsen torde komma att erhålla en relativt begränsad

tillämpning. I de flesta fall, då en lärartjänst är förenad med en donation,

uppskattas förmånen till visst belopp, vilket skall avdragas från lärarens

av statsmedel utgående lön. Beträffande donationer, som härröra från kronan,

har sådan uppskattning av avkastningarnas belopp nyligen skett genom

kammarkollegiets beslut den 18 juni 1934. Beträffande åter donationer,

som härröra från enskilda, har något motsvarande, samtliga donationer

omfattande fastställande av avkastningarnas belopp icke nyligen ägt rum.

I vissa fall har på grund härav den situationen uppstått, att det belopp,

som skall avdragas från lärarens lön, icke överensstämmer med den faktiska

avkastningens belopp. I ett nyligen inträffat fall har också förordnats,

att en för närvarande i statsliggaren upptagen summa för avkastningen

å en enskild donation vid högre allmänna läroverket i Strängnäs,

vilken summa fastställts på grund av ett kungl. brev av den 11 december

1908, från och med budgetåret 1937/38 skall upptagas med ett väsentligt

reducerat belopp (kungl. brev den 30 april 1937). Önskvärdheten av en

nyvärdering av förmånen av enskilda donationer har framhållits av riksdagens

år 1934 församlade revisorer, vilka påpekat den åtskillnad i avlöningshänseende,

som efter kammarkollegiets ovanberörda beslut den 18

juni 1934 förefinnes mellan lärare, som äga åtnjuta kronodonationer, och

lärare, som uppbära enskilda donationer. Kammarkollegiet och statskontoret

hava i gemensamt yttrande över vad berörda revisorer anfört uttalat,

att nyvärdering av förmånen av enskilda donationer, till vilka torde få

hänföras även anslag av menigheter och föreningar, snarast bör företagas.

I anslutning härtill gjorde riksdagen vidare följande uttalanden:

Riksdagen anser sig i här förevarande sammanhang böra göra det uttalandet,

att det enligt riksdagens mening framstår såsom ett önskemål, att

den ur avlöningsteknisk synpunkt otympliga formen med ä ena sidan uppskattning

av en donations avkastning, å andra sidan avdrag av motsvarande

belopp å donationsinnehavarens lön — vilken anordning för övrigt

numera i åtskilliga fall medför snarare olägenheter och besvär för tjänstinnehavaren

än en förmån — helt utmönstras i alla sådana fall, då innehavet

av en donation faktiskt icke innebär någon reell löneförmån för den

tjänstinnehavare det gäller. Härvid måste givetvis frågan om en rationell

förvaltning av donationerna givas en tillfredsställande lösning. En förutsättning

för realiserandet av det nämnda önskemålet är emellertid, att en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr ''SOS.

nyvärdering av avkastningen jämväl av de icke från kronan härstammande

donationerna kommer till stånd, vilket även påyrkats av 1934 års statsrevisorer.

För att bliva fullt effektiv ur den synpunkt, varom här är fråga,

borde enligt riksdagens mening en sådan nyvärdering om möjligt baseras

på sådana principer, att avkastningens nominella belopp, varmed lönen

jämlikt 3 § 2 mom. avlöningsreglementet skall minskas, kunde för varje

budgetår så nära som möjligt ansluta sig till de faktiskt föreliggande förhållandena.

På grund av vad sålunda anförts anhöll riksdagen under punkt 66 i sin

skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa uppskattning av avkastningen

av sådana, icke från kronan härrörande donationer till lärare vid

allmänt läroverk, med vilka jämlikt 3 § 2 mom. i avlöningsreglementet för

ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende följde skyldighet för

vederbörande tjänstinnehavare att vidkännas minskning i avlöning från

statsverket.

Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t kammarkollegiet att —

med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört — verkställa den uppskattning,

som avsåges under punkt 66 i riksdagsskrivelsen, samt att inkomma

till Kungl. Maj:t med därav föranlett utlåtande och förslag.

Efter en omfattande utredning har kammarkollegiet i utlåtande den 20

december 1947 inkommit med sitt förslag rörande de icke från kronan härrörande

donationerna. Kollegiet har däri uppdragit vissa riktlinjer för en

nyvärdering av dessa donationer men på anförda skäl i första hand hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att donationerna,

med vissa undantag, indragas till statsverket. Till utlåtandet ha fogats

vissa reservationer; en av dem går ut på att någon indragning till statsverket

ej bör ske men att sådana donationer, såväl kronans som enskilda,

vilka äro förbundna med löneavdrag, såsom otjänliga för sitt nuvarande

ändamål böra permuteras och därvid användas till skolväsendets bästa på

något sätt, som ej tillgodoses med statsmedel.

Följande författningsbestämmelser reglera för närvarande rätten att tillgodonjuta

de särskilda löneförmånerna.

I gällande stadga den 17 mars 1933 för rikets allmänna läroverk (omtryckt

1945:581) föreskrives dels i § 126 mom. 1:

Prebendehemman och boställen, där sådana finnas, samt andra lärartjänst

åtföljande särskilda förmåner äga, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall

annorlunda bestämmer, lärarna vid vederbörande läroverk såsom hittills

varit övligt efter ålder i tjänsten tillgodonjuta.

dels ock i § 214:

Ämbetshus och gårdar, skolhemman, ägor och andra lägenheter, som blivit

av kronan eller kommunerna anslagna eller ock av enskilda donerade

till de allmänna läroverkens ämbets- och tjänstemän, skola dessa i kraft

av författningarna okvalda behålla.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

I statens allmänna avlöningsreglemente (1948:436) stadgas i 19 § B.

Särskilda bestämmelser. Läroverk m. fl. läroanstalter, 1 mom.:

Innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk, med

vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vidkännas avdrag å

lönen med belopp motsvarande de särskilda förmånernas värde enligt uppskattning

i behörig ordning. Vad genom donation av enskild tillförsäkrats

innehavare av sådan tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver

honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, skall likväl icke föranleda

sådant avdrag.

Vidare stadgas i 51 § 1 mom., att tjänsteman är pliktig att underkasta

sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande

de förmåner och ersättningar m. m., om vilka förmälas i vissa angivna delar

av reglementet, däribland de i 19 § meddelade särskilda bestämmelserna

för läroverk m. fl. läroanstalter.

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken redovisas de särskilda löneförmånerna

numera under rubriken särskilda uppbördsmedel såsom avkastning

av donationer från kronan m. m. med ett summariskt belopp, för innevarande

budgetår 37 600 kronor (statsliggaren s. 599).

De av kronan anslagna skolhemmanen.

När jag i detta sammanhang med ett vedertaget uttryckssätt betecknar

de här avsedda hemmanen såsom anslagna eller anvisade av kronan förbiser

jag ingalunda, att kanske de flesta av hemmanen ursprungligen torde

ha donerats av enskilda personer under medeltiden för kyrkliga ändamål.

En del av dessa hemman synas efter kyrkoreformationen ha kommit i kronans

ägo. I andra fall åter — detta gäller särskilt de till gossläroverket i

Malmö knutna hemmanen — är det måhända riktigare att anse, att kronans

förfogande över hemmanen närmast haft karaktären av en permutationsakt,

i det att de ursprungliga stiftelserna, vilka genom kyrkoreformationen

förlorat sin uppgift, genom kronans försorg givits ett nytt innehåll.

Gemensamt för alla hemmanen är emellertid, att det är genom statlig

myndighets beslut, i regel Kungl. Maj:ts, som hemmanen kommit att knytas

till sitt nuvarande ändamål. Vid den 1934 verkställda nyvärderingen

av avkomsten av de av kronan till de allmänna läroverken anslagna fastigheterna,

ha samtliga här avsedda hemman hänförts till denna kategori.

S k o l h c in in a n e n s t il l k o in s t.

Högre allmänna läroverket i Linköping.

Hemmanen 1 mtl Vidingsjö Prästgård nr 1, 1 mtl Lilla Ullevid Prästgård

nr 1 och 1 mtl Säby Mellangård nr 1 i den med Linköpings stad numera

införlivade S:t Lars socken tillhörde prebendegodset vid det medel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr <2,05.

tida domkapitlet i Linköping. Efter reformationen klagade vederbörande

prebendeinnehavare över att landbönderna på biskops- och kapitelhemmanen

i Linköpings stift icke gjorde rätt för sig, varför de begärde att få

överlämna hemmanen till kronan mot vederlag av viss årlig inkomst. Genom

brev den 28 och 29 juli 1544 villfor Gustav Vasa deras begäran och lämnade

i vederlag viss till kronan förut indragen tionde. Förenämnda tre hemman

redovisades därefter i fogderäkenskaperna bland till kronan indragna

prebendehemman. Genom Gustav II Adolfs fundationsbrev för gymnasiet

i Linköping den 25 april 1627 och den 20 januari 1628 anslogos samma

hemman, vartdera som bidrag till avlönande av en lektor vid gymnasiet,

under vilket hemmanen alltid och stadigt skulle ligga.

Avkomsten av de tre hemmanen uppbärs numera av respektive förste,

andre och tredje lektorn vid läroverket. Avdraget härför å tjänstinnehavarens

lön är fastställt, beträffande Vidingsjö Prästgård enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 december 1940 till 1 865 kronor samt beträffande de båda

andra hemmanen enligt kammarkollegiets beslut den 18 juni 1934 till

respektive 1615 kronor och 555 kronor.

Katedralskolan i Lund.

Enligt Lunds stifts landebok 1569 hade rektorn (skolmästaren) i

Lund såsom prebende Fjelie socken samt uppbar landgille av två såsom

kyrkans gods upptagna hemman i Önnerups by i samma socken. Prebendet

skildes från rektoratet 1679. Avkomsten av de två hemmanen fick rektorn

behålla till 1706, då de anslogos till rusthåll. I vederlag härför fick skolan

i Lund enligt generalguvemementets resolution den 24 juli 1713 kronohemmanen

7/4 mtl Tygelsjö nr 1, i Hardeberga socken och 3/8 mtl Ålstorp

nr 6 i Västra Karaby socken, vilka hade lika stor ränta som de mistade

hemmanen.

Avkomsten av Tygelsjö nr 4 uppbärs numera av äldste i tjänst varande

lektorn vid katedralskolan och avkomsten av Ålstorp nr 6 av äldste i tjänst

varande adjunkten därstädes. Avdraget härför å tjänstinnehavarens lön

är enligt kammarkollegiets beslut den 18 juni 1934 fastställt till respektive

715 kronor och 470 kronor.

Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö.

Rektorn vid läroverket uppbär avkomsten av hemmanen 1 /2 mtl Eskatorp

nr 2,3/8 mtl Eskatorp nr 3,3/8 mtl Viarp nr 9 och 1/3 mtl Viarp nr 11

i Härslövs socken, 1/2 mtl Vadensjö nr 12 i Vadensjö socken, 3/8 mtl

Norra Möinge nr 11 i Asmundtorps socken, 1 mtl Sunnanån nr 3 och 1 mtl

Sunnanån nr 4 i Burlövs socken samt 1/2 mtl Östra Kattarp nr 5 och

1/2 mtl Östra Kattarp nr 6 i Södra Sallerups socken. Dessa hemman leda

sitt ursprung från två medeltida altarstiftelser, s. k. vikariat, vid Lunds

domkyrka. Det ena av dessa vikariat, till vilket de fem först nämnda hem
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

manen hörde, hade instiftats av riddaren Abraham Brodersson och tillökats

1412 genom en privat donation av drottning Margareta. Detta vikariat

anslogs genom Fredrik II:s brev den 18 augusti 1585 till den dåvarande skolmästaren

(rektorn) vid Malmö skola och dennes efterträdare »en efter

annan till evig tid». Det andra vikariatet, vars stiftare är okänd och till

vilket hörde övriga fem nyss uppräknade hemman, anslogs genom

Kristian IV:s brev den 4 mars 1647 att städse följa rektorerna vid skolan

i Malmö.

Under tiden den 1 januari 1833—den 30 april 1845 användes avkomsten

av samtliga tio hemman till lönefyllnad åt vid Malmö skola anställda

andra lärare. Den 11 februari 1847 medgav emellertid Kungl. Maj:t, att

såväl dåvarande rektor som blivande rektorer vid skolan finge, räknat från

och med den 1 maj 1845, tills vidare komma i åtnjutande av den gamla

rektorslönen, dock med skyldighet att gottgöra skolans lärare viss förlust

i fastställda löner med rätt till viss ersättning, om rektors egen lön därigenom

nedginge under den i stat fastställda. I anledning av en i första

kammaren 1876 väckt motion (nr 7) hemställde vederbörande utskott, att

riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om undersökning, huruvida icke

de delar av den s. k. gamla rektorslönen i Malmö, som ej grundade sig

på enskild mans gåva, kunde, när tiden därtill ansåges vara inne, indragas

till statsverket mot det att av statsmedel ansloges vanlig rektorslön till

rektor. Efter en debatt (nr 21 s. 11), under vilken bland annat uttalades

förmodan, att frågan redan i annat sammanhang vore under Kungl. Maj:ts

övervägande, avslog kammaren emellertid utskottets hemställan, varigenom

motionen förföll.

Äldste i tjänst varande adjunkten vid läroverket uppbär avkomsten av

hemmanen 3/8 mtl Hammarlunda nr 10, 8/J± mtl Hammarlunda nr 11 och

1/4 mtl Slogstorp nr 6 i Hammarlunda socken. Dessa jämte ytterligare

två hemman härröra även från ett medeltida vikariat vid Lunds domkyrka.

Detta vikariat anslogs på grund av ett kungligt brev den 4 september 1616

till en samtidigt inrättad konrektorstjänst vid skolan i Lund. Denna tjänst

synes ha indragits 1674 eller 1675. Vikariatets fem hemman disponerades

därefter för olika ändamål, bland annat under flera år för försvarsverket

samt särskilda hemman tillfälligt för domkyrkan, universitetet eller skolan

i Lund, varigenom vikariegodset splittrades. Nyss uppräknade tre hemman

anslogos slutligen 1686 till Malmö skola och en nyinrättad konrektorstjänst

därstädes.

Löneavdraget för hemmansavkomsten och för avkastningen av till hemmanen

hörande, genom markförsäljning eller dylikt uppkomna kapitalfonder

har enligt kammarkollegiets beslut den 18 juni 1934 fastställts för rektor

till respektive 12 580 kronor och 400 kronor samt för äldste adjunkten till

respektive 3 665 kronor och 90 kronor.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 205.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

Högre allmänna läroverket i Skara.

Hemmanet 1 mtl Karstorp nr 1 i den med Skara stad numera införlivade

Skara socken tillhörde under medeltiden ett prebende vid Skara

domkyrka. Efter reformationen indrogs hemmanet på 1540-talet till kronan,

sannolikt under omständigheter liknande dem man känner från motsvarande

indragningar i Linköpings och Strängnäs stift. Hemmanet användes

därefter för olika ändamål, huvudsakligen för avlönande av domkapitelsledamöter

samt lärare vid skolan i Skara. Efter att 1583—85 ha disponerats

under Gälakvists kungsgård anslogs hemmanet, sannolikt 1586, åt

skolmästaren i Skara i utbyte mot ett gärde, Storgårdsgärdet, som lytt

under skolstugan och tidigare synes ha tillhört ett annat prebende vid

domkyrkan. Genom drottning Kristinas förmyndarregerings fundationsbrev

för gymnasiet i Skara den 31 augusti 1641 anslogs hemmanet som

bidrag till avlönande av en av lektorerna.

Hemmanet 1 mtl Gammeltråva nr 2 i Tråvads socken var ett frälsehemman,

som tillfallit kronan genom byte den 15 april 1641 med Kristina

Sigrid Bielke. Genom fundationsbrevet för gymnasiet den 31 augusti samma

år anslogs hemmanet till en lektor.

Avkomsten av Karstorp nr 1 uppbärs numera av den äldste och avkomsten

av Gammeltråva nr 2 av den näst äldste i tjänst varande lektorn

vid läroverket. Löneavdraget härför är enligt kammarkollegiets beslut den

18 juni 1934 fastställt till respektive 1 190 kronor och 1 030 kronor.

Högre allmänna läroverket i Strängnäs.

Hemmanet 1/4 mtl Biskopskvam nr 1 i den del av Strängnäs socken,

som från och med den 1 januari 1950 införlivats med Strängnäs stad, var

före reformationen ett biskopshemman. Av samma skäl som i Linköpings

stift blevo efter reformationen biskops- och kapitelhemmanen även i Strängnäs

stift indragna till kronan mot vederlag till prebendeinnehavarna

(Gustav Vasas brev den 2 augusti 1545). Biskopskvam redovisas därefter

i fogderäkenskaperna såsom indraget till kronan. Genom hertig Karls brev

den 10 juni 1587 anslogs hemmanet »såsom evärdlig egendom» till uppehälle

för skolmästarna (rektorerna) vid skolan i Strängnäs. Hemmanet omnämnes

ej i Gustav II Adolfs fundationsbrev för gymnasiet i Strängnäs

den 3 juni 1626 men skulle enligt gymnasiets äldsta stadgar innehavas av

en av lektorerna därstädes.

Genom fundationsbrevet för gymnasiet anslogos till avlönande av tre av

lektorerna bland annat tre kronogårdar, vilka alltid stadigt skulle bliva

under gymnasiet. Dit hörde ett till kronan indraget kyrkohemman, 1 /2 mtl

Djupvik nr 2 i den del av Strängnäs socken, som från och med den 1 januari

1950 överflyttats till Aspö socken.

Hemmanet 1 mtl Norrby nr 2 i nyssnämnda del av Strängnäs socken var

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 805.

enligt fogderäkenskaperna ett till kronan indraget biskopshemman. Efter

det 1638 ännu en lektorstjänst inrättats vid gymnasiet i Strängnäs, anslogs

hemmanet genom drottning Kristinas brev den 12 augusti 1647 till innehavaren

av den nya tjänsten att till evärdliga tider njutas, brukas och behållas

under samma villkor och frihet, varmed de andra lektorerna njöto

och besutto sina hemman. Upplåtelsen bekräftades genom kungl. brev den

30 november 1650 utan anknytning till viss lektorstjänst vid gymnasiet.

Avkomsten av vartdera av hemmanen Biskopskvarn nr 1 och Norrby

nr 2 uppbärs av en lektor vid läroverket. Löneavdraget härför är enligt

kammarkollegiets beslut den 18 juni 1934 fastställt beträffande Biskopskvarn

till 360 kronor och Norrby till 570 kronor.

Hemmanet Djupvik nr 2 disponeras för närvarande icke såsom avlöningstillgång.

Sedan 6:e lektorslönen vid läroverket, med vilken hemmanet

varit förenat, indragits enligt kungl. brevet den 12 september 1890 och

hemmanet därefter använts till avlönande av olika befattningshavare, föreskrev

Kungl. Maj:t den 18 mars 1921, att hemmanet från och med den

1 maj 1921 tills vidare, intill dess annorlunda bestämdes, skulle ställas under

domkapitlets i Strängnäs förvaltning samt att behållen avkastning av

hemmanet skulle ingå till domkapitlet och förvaltas tillsammans med vissa

till hemmanet hörande fonderade medel. Hemmanets utmark skulle stå under

skogsstatens omedelbara vård och förvaltning och behållen avkastning

av skogen överlämnas till domkapitlet för att förvaltas tillsammans med

nyssnämnda fondmedel.

Högre allmänna läroverket i Växjö.

Hemmanen 7/8 mtl Hollstorp Östregård nr 4 och 5/8 mtl Skir Prästgård

nr 5 i den med Växjö stad numera införlivade Växjö socken samt 3/4 mtl

Rinkaby Gatugård nr 3 i Tävelsås socken tillhörde det medeltida prebendegodset

vid domkyrkan i Växjö och indrogos efter reformationen till kronan.

Genom drottning Kristinas förmyndarregerings fundationsbrev för gymnasiet

i Växjö den 30 mars 1643 anslogos hemmanen, vartdera som bidrag

till avlönande av en lektor vid gymnasiet.

Avkomsten av hemmanen uppbärs numera av respektive fjärde, sjätte

och femte lektorn vid läroverket. Löneavdraget härför är enligt kammarkollegiets

beslut den 18 juni 1934 fastställt till respektive 590 kronor, 350

kronor och 350 kronor.

Skolhemmanens förvaltning.

Beträffande utarrenderingcn av de till läroverken i Lund och Malmö

knutna skolhemmanen tillämpas vissa ålderdomliga bestämmelser, nämligen

kungl. breven den 17 december 1817 angående arrendeauktioner å

kyrkohemman i Skåne, Halland och Blekinge, den 18 juni 1823 om arrende

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

av kyrkohemman i Skåne, den 16 januari 1828 angående arrendebeloppets

bestämmande vid auktion å kyrkohemman i Malmöhus län samt den 5 juni

1828 angående arrendebeloppets bestämmande vid auktioner å kyrko- och

skolhemman i flera län. Den befattning med utarrenderingen av skolhemmanen

i Skåne, som på grund av dessa bestämmelser ankom på länsstyrelse

och biskopsämbete, har med stöd av kungörelsen den 16 september 1932

(nr 431) övertagits av stiftsnämnden i Lund. Berörda bestämmelser reglera

i övrigt i vissa avseenden arrendeförhållandet. Förvaltningen av hemmanet

Djupvik nr 2 vid läroverket i Strängnäs har såsom förut nämnts övertagits

av domkapitlet därstädes enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 mars 1921.

I övriga fall samt beträffande alla hemmanen i avseende å sådana bestyr,

som icke reglerats på annat sätt genom berörda bestämmelser, utarrendera

och förvalta tjänstinnehavarna själva de åt dem anslagna hemmanens jordbruksdelar.

Skolhemmanens skogsmark lyder under bestämmelserna i kapitel IV i förordningen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket. Vid det tiotal hemman, som ha nämnvärd skogstillgång,

finnas sålunda skogshushållningsplaner fastställda av domänstyrelsen. I tre

fall är skogsmarken ställd under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

I övriga fall står skogen under vederbörande lärares vård och denne

brukar då härför tillerkännas halva ordinarie skogsavkastningen utöver

hemmanets husbehov och efter avdrag av skogsförvaltningsutgifterna. Den

behållna ordinarie skogsavkastningen i övrigt samt extra skogsavkastning

fonderas på olika sätt. Av dylika fonderade medel ha bidrag i vissa fall

beviljats till grundförbättrings- och byggnadsarbeten å respektive hemman.

Innehavare av skolhemman anses berättigad att efter avgång från tjänsten

åtnjuta hemmansavkomsten intill näst därefter infallande ecklesiastika

fardag d. v. s. den 1 maj.

Ändrad disposition av skolhemmanen.

D en sakkunniges förslag.

I sin inledningsvis omförmälda skrivelse har stiftssekreteraren Gynnerstedt

anfört bland annat följande.

Den betydelsefullaste delen av den sociala arrendelagstiftningen är regleringen

av byggnadsskyldigheten. Jordägaren är ekonomiskt ansvarig för att

arrendatorn erhåller dels bostadshus i det skick, som motsvarar hälsovårdsstadgans

krav, dels ock för jordbruket nödiga ekonomibyggnader av

sådan beskaffenhet, att ombyggnad eller större reparation icke oundgängligen

påkallas. Enligt de allmänna arrendebestämmelserna däremot har

fastighetsägaren icke byggnadsskyldighet i vidare mån än han åtagit sig;

från denna regel finnas dock ett par undantag, det ena avseende arbetarbostad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 20ö.

Vad nu ifrågavarande läroverkslärarboställen angår, torde visserligen

vederbörande lärare (rektor) i egenskap av boställshavare vara ansvarig

för byggnadsbeståndet gentemot det allmänna. Men i förhållande till arrendatorn

torde sådan ansvarighet i regel icke åvila boställshavaren, utan

arrendatorn synes i allmänhet vara byggnadsskyldig enligt arrendekontraktet.

För reglering av byggnadsskyldigheten har arrendatorn vid vissa

boställen förpliktats att betala ett kontant årsbelopp, vilket fonderas för

att tas i anspråk vid uppkommande byggnadsbehov eller tillhandahålles

arrendatorn såsom ersättning för utförda byggnadsarbeten.

Tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningens regler beträffande

byggnadsskyldigheten kommer för läroverksboställenas del med säkerhet

att medföra ett starkt ökat nybyggnadsbehov inom den närmaste framtiden.

Orsaken härtill är i första hand lagstiftningens krav på byggnadernas

beskaffenhet. När byggnadstungan avlyftes från arrendatorn, kommer

vidare — såsom erfarenheterna av den sociala arrendelagstiftningens tilllämpning

på andra områden utvisa — hans anspråk på byggnader att stiga.

Den hittillsvarande utformningen av byggnadsskyldigheten har tillika medfört

benägenhet att uppskjuta byggnadsarbeten — arrendatorn har sökt

undvika kapitalutlägg och boställshavaren har haft intresse av största

möjliga nettoavkastning. Utgångsläget torde därför vara ogynnsamt.

Till belysande av nybyggnadsbehovet vill jag åberopa förhållandena vid

läroverkslärarboställena i Lunds stift, inom vilket de flesta och värdefullaste

jordbruksboställena äro belägna. Enligt utlåtande av ordföranden i

boställsnämnderna i stiftets II och V distrikt Albert Bengtson behövde

ungefär halva byggnadsbeståndet vid dessa läroverksboställen ersättas med

nya byggnader under de närmaste 25 åren, om de skulle uppfylla nutidens

krav på goda sådana. Flera gårdar vore av den storlek, att arbetarbostäder

borde finnas, men dylika saknades. Med nuvarande byggnadskostnad^’

skulle uppförandet av erforderliga nybyggnader kräva en investering av

minst 600 000 kronor. Härtill komme i flertalet fall kostnader för dränering

och annan grundförbättring.

Enligt den sociala arrendelagstiftningens grundsatser är det uteslutet, att

arrendatorn i fortsättningen skulle kunna åläggas byggnadsskyldighet. Ett

årsbeloppssystem kunde däremot alltjämt tänkas, såvida årsbeloppet hänfördes

till arrendeavgiften, vilken enligt de sociala arrendebestämmelserna

skall vara till beloppet bestämd. Emellertid torde det aktuella nybyggnadsbehovet

vid boställena i de flesta fall vara så omfattande, att årsbeloppsfonderingen

■— även där fonder redan kunna finnas — icke är tillräcklig.

Årsbeloppssvstemet. har för övrigt allvarliga olägenheter. Före

1932 års reform av de kyrkliga löneboställenas förvaltning gällde allmänt

ett årsbeloppssystem i fråga om dessa boställen. Erfarenheterna av systemet

voro dock mindre goda, trots att byggnadsskyldigheten då åvilade arrendatorerna.

Med hänsyn till föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen

måste nu utgifterna för nybyggnader och grundförbättringar åläggas

jordägaren, vilket torde göra årsbeloppssystemet ännu mindre tillfredsställande.

Ett dylikt system kan således icke användas.

Olika andra utvägar kunde tänkas för anskaffande av det för nybyggnader

erforderliga kapitalet, vilket givetvis i princip bör kunna amorteras ur

fastighetsavkastningarna. Att ålägga boställshavaren att upptaga lån för

ändamålet torde av olika skäl icke kunna komma i fråga. Läroverken besitta

icke medel för bekostande av nybyggnaderna. Det kunde tiinkas, att

någon statlig eller annan allmän fond finge vara förlagsfond. Någon nu

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majits proposition nr 205.

befintlig fond, som skulle kunna anlitas, torde dock icke finnas. Nybildande

av en fond för ändamålet skulle nödvändiggöra en avsevärd statlig stödinvestering.

I vilket fall som helst skulle den erforderliga amorteringen och

förräntningen av de betydande kapitalutläggen för boställshavarna medföra,

att de under en avsevärd tidsperiod framåt icke kunde erhålla någon

ekonomisk fördel av att fortfarande ha dessa boställen anvisade såsom löneförmåner.

Det till följd av den sociala arrendelagstiftningen uppkommande kapitalanskaffningsproblemet

vid läroverkslärarbostiillena kan sålunda enligt min

mening icke lösas på tillfredsställande sätt. Under sådana omständigheter

torde det vara lämpligast, att boställena indragas till statsverket eller övertagas

till förvaltning av staten, varigenom för dem alltså skulle komma

att gälla samma arrendebestämmelser som för kronodomänerna. Även om

det i något enstaka fall skulle — såvitt nu kan bedömas — vara möjligt

att finansiera byggnadskostnaderna, torde likväl indragningen för enhetlighetens

skull böra omfatta samtliga utarrenderade boställen.

Under åberopande av det anförda har den sakkunnige föreslagit, att de

till avlöning åt lärare vid allmänna läroverk anslagna boställen, vilka utarrenderades

för drivande av jordbruk, i enlighet med tidigare föreliggande

förslag indragas till statsverket eller övertagas till förvaltning av staten.

Yttranden över förslaget.

Yttranden över den sakkunniges utredning och förslag ha efter remisser,

som tillika avsett det av kammarkollegiet den 20 december 1947 avgivna

utlåtandet angående ny uppskattning av avkastningen av vissa icke från

kronan härrörande donationer till lärare vid de allmänna läroverken, avgivits

av vederbörande tjänstinnehavare, läroverkskollegier och domkapitel

samt stiftsnämnden i Lund ävensom av skolöverstyrelsen, domänstyrelsen

och statskontoret. Jag sammanfattar härefter innehållet i yttrandena i vad

de angå den sakkunniges förslag och därav berörda sex läroverk.

Linköping. Tjänstinnehavarna ha, under anslutning av läroverkskollegiet,

avstyrkt den sakkunniges förslag och därvid anfört bland annat:

Vidingsjö Prästgård vore tillräckligt bebyggd även efter den sociala arrendelagstiftningens

krav. Beträffande Lilla Ullevid Prästgård och Säby Mellangård,

som var för sig låge i sambruk med annan fastighet, hade arrendatorerna

förklarat sig ej påfordra eller ha behov av nybyggnad under nu

löpande arrendeperiod. Skolhemmanen vore att jämföra med de ecklesiastika

löneboställena. För dessa vore den sociala arrendelagen för närvarande

ej tillämplig och ännu kunde icke sägas något om den framdeles komme

att bli det. Under sådana förhållanden syntes frågan om en indragning till

statsverket på anförda skäl av här ifrågavarande hemman ej vara aktuell.

Såsom ersättning för kostnad och besvär för hemmanens förvaltning borde

nuvarande innehavare i varje fall få behålla hemmanen under sin tjänstetid.

Domkapitlet har upplyst, att hemmanen till en del vore så belägna, att

fråga om försäljning av desamma redan uppkommit eller kunde väntas

uppkomma inom ej alltför avlägsen tid. Planerna på ändrad förvaltning av

hemmanen borde därför ställas på framtiden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Lund. Läroverkskollegiet, i vars yttrande tjänstinnehavarna synas ha

deltagit, har framhållit, att — iiven om det skulle kunna göras gällande, att

hemmanen Tygelsjö och Ålstorp icke donerats av kronan — hemmanen

vid en tillämpning av den sociala arrendelagstiftningen sannolikt ej torde

kunna bibehållas vid läroverket såsom jordbruksfastigheter av det skälet,

att tjänstinnehavarna torde sakna möjlighet att fullgöra sina förpliktelser

mot arrendatorn. Vid ändrad disposition borde hemmanen dock på ett

eller annat sätt komma läroverket och dess befattningshavare till godo.

M a l vi ö. Läroverkskollegiet, i vars yttrande tjänstinnehavarna synas ha

deltagit, har anfört i huvudsak: De till gossläroverket i Malmö knutna skolhemmanen

tillhörde läroverket med äganderätt. De kunde alltså icke på laglig

väg indragas till statsverket. De torde vidare icke genom försäljning

kunna frånhändas läroverket. Utan kränkning av läroverkets rätt torde ej

heller förvaltningen av hemmanen kunna läggas under statsverket. Det

finge anses, att hemmanen donerats av enskilda och att syftet varit att bereda

tjänstinnehavarna särskild förmån utöver lönen, varför avkomsten

borde få tillgodonjutas utan löneavdrag. Någon bärkraftig motivering för att

den sociala arrendelagstiftningens regler om byggnadsskyldigheten skulle

tillämpas på läroverkets hemman hade ej förebragts. Förhandenvarande

omständigheter gjorde det icke önskvärt, att arrendeprinciperna för hemmanen

ändrades. Arrendebeloppen hade sedan långt tillbaka varit relativt

anspråkslösa, i vissa fall oskäligt låga. Hemmanen hade därför varit synnerligen

begärliga för arrendatorer. Vid överlåtelse av arrendekontrakt hade

arrendatorer kunnat bereda sig en betydande inkomst. En överflyttning

av byggnadsskyldigheten på tjänstinnehavaren skulle medföra höjning av

arrendebeloppet. Det torde vara i hög grad tvivelaktigt, om detta vore förenligt

med arrendatorernas intresse. Om icke staten ställde erforderligt

kapital till läroverkets förfogande för nybyggnader å hemmanen, att i princip

amorteras ur hemmanens avkastning, torde läroverket ej äga möjlighet

att på kort tid genomföra ett stort byggnads- och reparationsföretag. På

anförda grunder avstyrktes den sakkunniges förslag.

Domkapitlet i Lund har omfattat tanken på att sådana enskilda donationer,

som äro förbundna med löneavdrag, samt från kronan härrörande

donationer och Visingsö skolegodsfond skulle sammanföras till en under

statens förvaltning stående huvudfond, som skulle tillgodokomma skolväsendet

och vederbörande läroverk för ändamål, som ej tillgodoses av statsmedel.

Till fonden hörande fastigheter skulle förvaltas av domänstyrelsen.

Till kostnad för nybyggnad å fastigheterna borde kunna lämnas förskott

av i fonden ingående kapitalmedel och, i den mån dessa icke försloge därtill,

av statsanslag. Stiftsnämnden i Lund har anslutit sig till domkapitlets

utlåtande. Stiftsnämnden har förklarat, att den intet hade att erinra

beträffande den sakkunniges utredning, och understrukit angelägenheten

av att tidsenliga utarrenderingsföreskrifter bleve gällande även för ifrågavarande

fastigheter. De om utarrendering av kronans domäner gällande

föreskrifterna syntes kunna tagas som förebild.

S kara. Läroverkskollegiet har ansett skäl ej föreligga att vidta någon

ändring av gällande bestjunmelser. Tjänstinnchayarna ha därutöver upplyst,

att byggnadsfrågan vore löst pa ett fullt tillfredsställande sätt beträffande

Karstorp och Gaminelträva, där årsbeloppssystemet tillämpades och

där någon nybyggnad ej behövde verkställas inom överskådlig tid. Dom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

kapitlet liar avstyrkt den sakkunniges förslag och hemställt om utredningrörande

hemmanens disposition för något läroverkets ändamål, som ej till”

godosåges av statsmedel.

Strängnäs. Tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet ha förklarat

sig dela den sakkunniges uppfattning, att kapitalanskaffningsproblemet vid

en reglering av byggnadsskyldigheten å skolhemmanen enligt den sociala

arrendelagstiftningen icke kunde lösas tillfredsställande med nuvarande förvaltningssätt.

hör hemmanet Norrby vore dock byggnadsfrågan löst med

hjälp av besparade skogsmedel. Skolhemmanen borde emellertid ej indragas

till statsverket utan sammanslas med läroverkets övriga lönedonationer,

utom bostadsdonationerna, till en fond att användas för något läroverkets

ändamål, som ej tillgodosåges av statsmedel. Nuvarande innehavareav

hemmanen borde mot gällande löneavdrag få behålla hemmanen

till tjänstetidens slut med rätt att frånträda dem dessförinnan. Domkapitlet

har föreslagit ytterligare utredning om äganderätten till läroverkets

boställen och gårdar. Om det därvid visade sig, att äganderätten till viss

eller vissa fastigheter tillkomme kronan, syntes berättigad invändning mot

indragning av dessa ej kunna göras. Nuvarande boställsinnehavares rätt

till avkastningen borde dock bibehållas. Om äganderätt till någon fastighet

befunnes tillkomma domkyrkan, borde fastigheten återställas till denna.

Växjö. Tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet ha uttalat sig i liknande

riktning som tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet i Strängnäs.

Do-mkapitlet har anfört i huvudsak bland annat: Halva behållna ordinarie

skogsavkastningen från Skir Prästgård och Rinkaby Gatugård samt hela

behållna skogsavkastningen från Hollstorp Östregård fonderades. I första

hand borde undersökas, om icke byggnadsskyldigheten å hemmanen kunde

bestridas med dessa skogsmedelsfonder sammanslagna. Med hänsyn till den

långa tidrymd, under vilken hemmanen varit knutna till gymnasiet, ville

domkapitlet starkt understryka det naturliga och rimliga i att den behållna

avkastningen av desamma i en eller annan form komme undervisningen

vid läroverket till godo, oavsett vilken utväg som anlitades för anskaffande

av nödigt kapital till fullgörande av byggnadsskyldigheten mot

arrendatorerna. I den mån avkastningen kunde anses bereda tjänstinnehavare

en verklig löneförmån, borde nuvarande innehavare bibehållas vid

denna förmån. Förvaltningen av hemmanen kunde lämpligen anförtros åt

stiftsnämnden, varvid principerna för förvaltningen av ecklesiastika arrendegårdar

kunde tillämpas. Domkapitlet hemställde om ny utredning av hithörande

frågor.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 20 oktober 1948 avstyrkt förslaget

om skolhemmanens indragning till statsverket och därvid anfört bland

annat:

Prebendeinstitutionen har inneburit en andlig och kulturell tillgång av

stort värde för de gamla läroverksstäderna och bör därför i den mån det

är möjligt bevaras. Överstyrelsen förutsätter emellertid härvid, att den

sociala arrendelagstiftningen blir tillämplig jämväl på läroverkslärarboställena.

Skulle detta i vissa fall medföra oöverkomliga krav på kapitalanskaffning,

vill överstyrelsen, därest icke andra utvägar stå till buds, exempelvis

fördelning av de ekonomiska prestationerna på ett större antal år, förorda,

att boställena försäljas och donationerna permuteras till penningfonder.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

I anslutning härtill och till den av vissa reservanter i kammarkollegiet

vid dess ovannämnda utlåtande uttalade meningen, att kronodonationerna

i stället för att indragas till statsverket borde på något sätt komma skolväsendet

till godo, har skolöverstyrelsen hemställt om utredning härutinnan

efter vissa angivna riktlinjer.

Domänstyrelsen har den 19 november 1948 yttrat i huvudsak:

Vid en indragning till statsverket av bland annat skolhemmanen syntes

ett överförande av dem till domänstyrelsens förvaltning kunna ifrågakomma.

På grund av sin ringa omfattning och med hänsyn till förhållandena

i övrigt syntes hemmanen emellertid i första hand lämpligen böra försäljas,

möjligen med undantag av viss skogsmark. Skog av större omfattning syntes

finnas endast vid boställen, anslagna till läroverken i Strängnäs och

Växjö. I den mån skog vid sagda hemman hade sådan omfattning, att den

ej erfordrades helt för jordbrukets behov, utan avstyckning av inägojorden

med viss del av skogsmarken kunde äga rum i och för försäljning, ansåge

styrelsen, att återstående skogsmark borde ställas under styrelsens skogsförvaltning.

Statskontoret har i sitt utlåtande den 19 juni 1948 icke gjort någon erinran

mot den sakkunniges förslag.

Departementschefen. Här avsedda skolhemman utgöra huvuddelen av

de särskilda löneförmåner, som alltjämt tillkomma vissa lärare vid allmänna

läroverk. Problemet om en avveckling av de särskilda löneförmånerna

har visat sig besitta en mindre vanlig livskraft genom att nu i nära

nog en mansålder ha trotsat försöken till en lösning. Såsom jag inledningsvis

nämnt äro innehavarna av de särskilda löneförmånerna i allmänhet

skyldiga att vidkännas avdrag härför å den från statsverket utgående lönen

med belopp motsvarande förmånernas uppskattade värden. Förmånen kommer

alltså i motsvarande mån ytterst statsverket till godo i form av minskad

utgift för lärarens avlöning. Att i många fall en mer eller mindre avsevärd

förmån likväl kommit läraren till del beror på att svårigheter mött

att åstadkomma en uppskattning, som på ett tillfredsställande sätt anpassat

sig efter stegringar i förmånernas värde, vilket framför allt varit fallet

beträffande skolhemmanen. I detta förhållande samt i läroverkens naturliga

intresse att få behålla de sedan århundraden till dem knutna skolhemmanen

torde ligga en väsentlig anledning till att från skolväsendets sida

rests motstånd mot en avveckling av det föråldrade jordavlöningssystem,

varav skolhemmanen äro en kvarleva.

Även om innehavet av skolhemman för närvarande i vissa fall innebär

en verklig förmån för läraren, är hans ställning härutinnan dock prekär.

Enligt sedan 1918 gällande bestämmelser är han sålunda bland annat skyldig

att finna sig i att hemmanet upphör att vara lönetillgång vid tjänsten.

Han är också när som helst underkastad nyviirdering av hemmansavkomstens

värde. I fråga om principen för en sådan värdering ha statsmakterna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr %05.

intagit ståndpunkten, att avkastningens uppskattade värde, varmed lönen

skall minskas (löneavdraget), för varje budgetår så nära som möjligt bör

ansluta sig till de faktiskt föreliggande förhållandena. Om sådan värdering

sker, medför innehavet av skolhemman i allmänhet icke längre någon reell

löneförmån för läraren. Kvar står då endast omgången och besväret med

å ena sidan uppskattning av avkomsten, å andra sidan avdrag av motsvarande

belopp å lärarens lön. Riksdagen har 1937 med rätta betecknat en

dylik ordning såsom otymplig ur löneteknisk synpunkt och uttalat sig för

dess utmönstrande. Utom att skolhemmanens nuvarande disposition tynger

den löpande löneadministrationen ha allehanda tvister förekommit om rätt

till avkomsten; i vissa fall har avgående tjänstinnehavares rätt till fardag

vid skolhemman lett till komplikationer. Förbises må ej heller de tidsödande

utredningar och talrika remissyttranden, varmed myndigheterna

under årens lopp belastats i frågor om skolhemman. Vad sålunda anförts

synes mig tillräckligt motivera, att åtgärder nu vidtagas för en avveckling

av den föråldrade löneform, som skolhemmanen representera.

Såsom en ytterligare faktor av betydelse i detta sammanhang har tillkommit

frågan om den sociala arrendelagstiftningens tillämpning på skolhemmanen.

Inga bärande skäl synas mig kunna anföras för att skolhemmanen

skulle ställas utanför den reform av gällande bestämmelser om utarrendering

av ecklesiastika boställen, vilken avser att bringa dessa bestämmelser

i närmare samklang med den sociala arrendelagstiftningen. Vad den

sakkunnige anfört i sin utredning torde ådagalägga, att en dylik reform

med vad den innebär i fråga om byggnadsskyldigheten svårligen låter sig

genomföra för skolhemmanens del med bibehållande av hemmanens nuvarande

disposition. I några fall synas visserligen speciella ekonomiska förutsättningar

göra läget härutinnan gynnsammare men en särreglering av

sådana fall bör ej ifrågakomma.

Någon indragning av skolhemmanen till statsverket, på sätt den sakkunnige

samt tidigare även kammarkollegiet och statskontoret i första hand

förordat, är jag för närvarande ej beredd att tillstyrka. Jag finner ej heller

tiden vara inne att ta ställning till de olika projekt, som eljest framförts

rörande skolhemmanens framtida användning, i fall de skola upphöra att

vara särskilda löneförmåner. Dessa projekt ha för övrigt i flera yttranden

sammankopplats med den ännu ej beredda frågan om den framtida dispositionen

av de enskilda lönedonationerna. Jag begränsar mig därför till att

i detta sammanhang föreslå vidtagande av sådana åtgärder i fråga om skolhemmanens

förvaltning, som bli nödvändiga, om hemmanen skiljas från

sitt nuvarande ändamål och de sociala arrendeprinciperna skola tillämpas

på desamma. Frågan om hemmanens slutliga disposition bör upptagas till

prövning senare.

I valet mellan olika möjligheter att ordna skolhemmanens nya förvaltning

har jag funnit det vara ändamålsenligast, att hemmanen ställas under

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

domiinstyrelsen att av styrelsen förvaltas — så snart det kan ske utan

hinder av enligt nuvarande bestämmelser upprättade arrendekontrakt —

enligt gällande förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Stiftsnämnden i Lund, som torde ha ingående erfarenhet om förvaltning

av skolhemman, har ansett de om utarrendering av kronans domäner

gällande föreskrifterna kunna tagas som förebild beträffande skolhemmanen.

Under senare år ha två här ej medtagna skolhemman vid högre

allmänna läroverket i Strängnäs, Svarvartorp nr 1 och Prästmista nr 1,

efter framställning av vederbörande tjänstinnehavare, som önskat avstå från

innehavet av hemmanen, enligt Kungl. Maj:ts förordnande tills vidare övertagits

av domänstyrelsen till förvaltning; förstnämnda hemman har sedermera

försålts och förslag föreligger om försäljning jämväl av det senare.

Det från gossläroverket i Malmö framförda argumentet, att förvaltningen

av de till detta läroverk knutna hemmanen ej utan kränkning av läroverkets

rätt syntes kunna läggas under statsverket, finner jag icke bärkraftigt.

Efter förvaltningens övertagande av domänstyrelsen torde avkastningen

av hemmanen jämte därtill hörande kapitalmedel tills vidare böra uppsamlas

hos denna myndighet samt för varje hemman bokföras och redovisas särskilt

för sig.

Förslå icke vid visst hemman tillgängliga kapital- och andra kontanta

medel till att bestrida kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder, torde

domänstyrelsen få av till styrelsens förfogande eljest stående medel förskottera

därutöver erforderligt belopp. Uppkommer fråga om försäljning

av här avsett skolhemman, bör frågan härom underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

Med hänsyn till nuvarande innehavares rätt till fardag torde den föreslagna

dispositionsändringen i allmänhet böra genomföras den 1 maj näst

efter det beslut om dispositionsändringen utfärdats. Samtidigt med

skolhemmanen böra därtill hörande kapitalmedel frånskiljas respektive

tjänster såsom särskilda löneförmåner. Något beslut om lönefyllnad

till tjänstinnehavarna på grund av de särskilda löneförmånernas upphörande

torde ej behöva meddelas. I och med att rätt till förmånerna

ej längre är förenad med respektive tjänster, upphör enligt gällande bestämmelser

automatiskt skyldigheten att vidkännas löneavdrag. I den under

avlöningsstaten för de allmänna läroverken bland särskilda uppbördsmedel

upptagna posten »avkastning av donationer från kronan m. m.» ingå de

här avsedda löneavdragen med ett sammanlagt belopp av 26 395 kronor.

Bortfallandet av detta relativt obetydliga belopp påkallar ingen jämkning

i den för nästa budgetår föreslagna avlöningsstaten, så mycket mindre som

uppbördsposten i övrigt iir lågt beräknad.

Möjligen kan i något fall den situationen uppkomma, att vid den avträdessyn,

som komme att föregå domänstyrelsens övertagande av skolhemman,

tjänstinnehavaren ådöms att utgiva ersättning för bristande byggnad

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

och underhåll å fastigheten men att billighetsskäl kunna tala för att icke

i sista hand utkräva denna skyldighet av honom utan att befrielse därifrån

eller nedsättning däri bör medgivas honom. En bestämmelse med detta

syfte intogs på sin tid i 11 § sista stycket i den s. k. klockarboställslagen

den 9 december 1938 (nr 732). Bemyndigande synes böra utverkas för

Kungl. Maj:t att meddela beslut för liknande fall beträffande skolhemman.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter, som

i övrigt påkallas vid ett genomförande av den här föreslagna dispositionsändringen.

På grund av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att ifrågavarande skolhemman jämte därtill

hörande kapitalmedel från och med dag, som Kungl. Maj:t

äger bestämma, må upphöra att vara särskilda löneförmåner

vid rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk;

2. medgiva, att hemmanen från och med samma dag må

övertagas till förvaltning av domänstyrelsen och därvid —

så snart det kan ske utan hinder av vid tiden för övertagandet

löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med

gällande förordning angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom;

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga

om den eftergift i avträdande tjänstinnehavare eventuellt

åvilande ersättningsskyldighet för bristande byggnad och

underhåll å skolhemman, som efter omständigheterna finnes

skälig.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingå Bäcklin.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 205.

29

Bilaga.

Läroverk

Areal i

hektar

Arrendeperiod

Taxerings-

Markersätt- ningsmedel

o. dyl.

Fastighet

åker

skog

Årsarrende’)

värde

1

2a

2b

3

4

5

H. a. I. i Linköping.

(Vidingsjö Prästgård nr X) stads- ägan nr 78 + 79 + 80 + 81 + 82 +

83 + 84 + 85 + 86 i S:t Lars fors.,

Linköping

26,5

44

1948 ’/s 1954

2 200 (inkl.

fastighetsskatt)

60 400

14 128: 45

+ skogsmedel

c:a 10 000

(Lilla Ullevid Prästgård nr 1)

stadsägan nr 856 + 857 i S:t Lars

fors., Linköping

30,4

1948 ’/s 1958

3 000 (inkl.

fastighetsskatt)

56 500

1 213: 72 +

brandförsäk-

ringsmedel

39 510: 35

(Säby Mellangård nr 1) stadsägan

nr 2321 i S:t Lars fors., Lin- köping

40

1948 ’/s 1958

3100 (inkl.

fastighetsskatt)

46 500

Katedralskolan i Lund.

Tygelsjö 42 och 45 vardera ’/s mtl

i Hardeberga s:n

14

26

1945 14/8 1955

1300

44 000

c:a 1 500

(skogsmedel)

Ålstorp 61 s/8 mtl i Västra Kara- by s:n

30

—

78 1946—''Vs 1958

c:a 1070

45 500

986: 52

H. a. 1. för gossar i Malmö.

Eskatorp 2’ ’/3 mtl i Härslövs s:n

26

—

1947 uh 1960

2 100 + års- belopp 1 000

61 900

För rektors- hemman till- hopa 10 497: 86

Eskatorp 3‘ 3/e mtl i Härslövs sm

18 5

1936 >7s 1956

c:a 1 817 +

årsbelopp 300

43 500

Viarp 9'' s/8 mtl i Härslövs s:n

29

—

1923 ’4/s 1953

c:a 1 935

75 200

Viarp 11’ ’/s mtl i Härslövs s:n

16

—

1939 u/s 1959

c:a 1 633

41 700

Vadensjö 12* */4 mtl i Vadensjö

s:n

14

—

1926 ’4/3 1956

c:a 1 340

40100

Vadensjö 12* V4 nitl i Vadensjö

s:n

14

—

1938 14A 1953

c:a 1 635 4- årsbelopp 200

40 100

Möinge Norra 11'' */s mtl i

Asmundtorps s:n

29

1949 14/3 1954

3 000 + års- belopp 1 500

82 600

Sunnanån 31 1 mtl i Burlövs sm

30

1948 “/s 1958

4 600 + års- belopp 1 000

111 700

*) Årsarrende angivet med c:a utgar helt eller delvis i spannmål att lösas efter markegångspris.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1

2 a

2 b

3

4

5

Sunnanån 4’ 1 /a mtl i Burlövs s:n

16

—

1948 “/s 1958

1 800 + års- belopp 900

48 900

Sunnanån 43 ’/i mtl i Burlövs s:n

12

1948 uh 1958

2 000 + års- belopp 700

46 100

Kattarp Östra 51 i/i mtl i Södra

32

—

1949 l4/3 1954

70 000

Sallerups s:n

3 000 + års- belopp 1 000

Kattarp Östra 61 ’/* mtl i Södra

34.5

—

1921 14/s 1951

65 000

Sallerups s:n

c.a 2 531

Hammarlunda 10’ */s mtl i Ham-

20

—

1945 I4/s 1955

44 400

För äldste

marlunda s:n

1 600 + års- belopp 400

adjunktens

hemman till- hopa 2 860: 96

Hammarlunda 11'' a/t mtl i Ham-

marlunda s:n

norra delen

37

—

1943 ,4/s 1953

c:a 1 656 +

årsbelopp 550

61400

södra delen

24

1943 uh 1953

c:a 1 255 +

årsbelopp 400

39 100

Slogstorp 6l 1l* mtl i Hammar-

24

—

1924 44/s 1954

44 200

lunda s:n

c:a 1 092

H. a. 1. i Skara.

(Karstorp nr 1) stadsägan nr 920

60

—

Lektors tjänstetid

105 100

1082

+ 921 i Skara

1 900 + årsbelopp

Gammeltråva 21 1 mtl i Tråvads s:n

en lott

27

—

Lektors tjänstetid

950 + årsbelopp

en lott

30

Lektors tjänstetid

250 + årsbelopp

98 000

570

en lott

24

Lektors tjänstetid

600 + årsbelopp

fl. a. 1. i Strängnäs.

Norrby 2l 1 mtl i Aspö s:n

19

92

1945 uh 1955

49 000

c:a 50 000

900

(skogsmedel)

Biskopskvarn l1 ’/4 mtl i Strängnäs

15

20

>/5 1939 tills

25 900

c: a 5 500

vidare

(skogsmedel)

550

Djupvik 21 V- mtl i Aspö s:n

15,5

34,9

1942 14/s 1952

25 400

28 841:82 (del-

800

vis skogsmedel)

II. a. 1. i Växjö.

(Hollstorp Östregård nr 4) stadsägan

180,9

nr 1517 + 1518 + 1519 i Växjö

en lott

10,5

1949 */» 1954

282: 50

97 600

667:58

en lott

12

1949 Vs 1954

287: 50

+ skogsmedel

c.a 102 000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr W5.

31

1

2 a

2b

3

4

5

Binkaby Gatugård 31 ’/■* mtl i

Tävelsås s:n

en lott

en lott

10,5

10,5

00

7“^

k£5

''/b 1949 tillsvidare

200

‘/s 1949 tills vidare

200

61 200

95: 19

+ skogsmedel

c: a 3 900

(Skir Prästgård n:r 5) stadsägan

nr 1550+1590 + 1591 + 1692 +

1614 + 1615 + 1616 + 1617 + 1621

+ 1622 + 1623 + 1632 + 1681 +

1682 i Växjö

en lott

*

10

112,6

1949 7& 1954

200

81900

1 632: 91

+ skogsmedel

c:a 9 450

en lott

9

1949 Vs 1954

200

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång vid all s. 1 i texten
  2. SU 1950:211 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång vid allmänna läroverk s. 1 i texten