Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 14 juni 192S (nr 289) angående handel med utsädesvaror

1950-03-24 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:206, Med förslag till lag om ändring i lagen den 14 juni 192S (nr 289) angående handel med utsädesvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 14 juni 192S (nr 289) angående

handel med utsädesvaror; given Stockholms slott

den 24 mars 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 14 juni 1928

(nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagförslaget har till ändamål att fullständiga och skärpa kontrollen över

utsädeshandeln. Sålunda innebär förslaget att frölagens tillämpningsområde

skall utvidgas så, att lagens bestämmelser komma att gälla även beträffande

utsäde av stråsäd och trindsäd. Vidare föreslås införande av generellt

förbud att saluhålla frövara, som icke uppfyller av lantbruksstyrelsen

fastställda fordringar i fråga om renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet.

I övrigt må nämnas, att förslaget ålägger säljaren en mera omfattande uppgiftsskyldighet

än för närvarande, särskilt med avseende å fröblandningars

sammansättning och kvalitet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 206.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel

med utsädesvaror.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7—10 §§ lagen den 14 juni 1928 angående

handel med utsädesvaror1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp

av frö, som är avsett till utsäde, med

undantag av utsäde av stråsäd och

trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av

växter, som odlas blott till prydnad,

avses ej i lagen.

2 §•

1 mom. Säljaren är---kö
paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö

och köksväxtfrö ävensom,

där så kan ske, beträffande annat frö

fröets sort;

c) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

d) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda

antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser

äro att anse såsom svårare;

1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1936: 54.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp

av frö, som är avsett till utsäde, däri

inbegripet utsäde av stråsäd och

trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av

växter, som odlas blott till prydnad,

avses ej i lagen.

2 §•

1 m o m. Säljaren är---kö
paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om frö

av stråsäd, trindsäd och rotfrukter

ävensom, där så kan ske, beträffande

annat frö fröets sort;

c) för frö av rödklöver: fröets typ

(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda

antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser

äro att anse såsom svårare;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

3

(Gällande lydelse)

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent

grott frö av det rena fröet.

2 m o m. Vad angår frövara, som

enligt de för nämnda anstalt gällande

bestämmelser är att anse såsom

biandfrö, skall, där frö av visst slag

ingår i blandningen till mer än fem

procent av varans vikt, säljaren jämväl

vara skyldig att för det slag uppgiva

procenttalet och, om det är störe

än tio, även grobarheten.

3 mom. Har fröet---»ut
ländskt

frö».

7 §■

Frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver

eller timotej må ej saluhållas

till utsäde, där varan innehåller mer

än tre gånger så många ogräsfrön

som enligt gällande bestämmelser angående

statsplombering av frövara

må kunna förekomma i statsplomberad

vara.

Ej heller må till utsäde saluhållas

biandfrö, där det innehåller flera

ogräsfrön än fyra gånger det antal

som enligt nyss angivna bestämmelser

angående statsplombering är medgivet

för timotejfrö.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,

som ovan är för varje fall föreskriven,

straffes med böter från och

med tio till och med ettusen kronor;

dock må ej för underlåtenhet att meddela

uppgift angående renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet dömas till

ansvar, där på grund av särskilda

omständigheter hinder mött för säljaren

att meddela uppgiften senast

då varan avlämnades.

(Föreslagen lydelse)

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent

grobart frö av det rena

fröet i enlighet med gällande bestämmelser

angående statsplombering av

frövara.

2 m o m. Vad angår frövara, som

uppgives bestå av olika fröslag, skall,

där frö av visst slag ingår i blandningen

till mer än fem procent av varans

vikt, säljaren jämväl vara skyldig

att för det slaget uppgiva procenttalet

och grobarheten.

3 m o m. Har fröet---»ut
ländskt

frö».

7 §•

Frövara må ej saluhållas till utsäde,

om den i fråga om renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller

av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,

som ovan är för varje fall föreskriven,

straffes med dagsböter; dock

må ej för underlåtenhet att meddela

uppgift angående renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet dömas till

ansvar, där på grund av särskilda omständigheter

hinder mött för säljaren

att meddela uppgiften senast då varan

avlämnades.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

(Gällande lydelse)

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt

denna lag lämnat, vara oriktig,

straffes säljaren med böter från och

med tjugofem till och med tvåtusen

kronor; dock må ej dömas till ansvar

där säljaren ej insett eller bort

inse oriktigheten.

Uppgift om —---fastställt ana
lysspelrum.

10 §.

Till böter från och med tjugofem

till och med tvåtusen kronor vare den

förfallen, som överträder det i 7 §

stadgade förbud.

(Föreslagen lydelse)

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt

denna lag lämnat, vara oriktig,

straffes säljaren med dagsböter; dock

må ej dömas till ansvar, där säljaren

ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift om ----fastställt ana
lysspelrum.

10 §.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

överträder det i 7 § stadgade

förbudet, straffes med dagsböter.

Såsom oaktsamhet skall ej anses att

analysering av varan ej skett, om på

grund av särskilda omständigheter

rådrum därtill ej funnits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1950.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ändrade

bestämmelser angående handeln med utsädesvaror samt anför därvid följande.

I skrivelse den 4 maj 1945 hemställde norrlandskommittén, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa en översyn av lagen den 14 juni 1928 (nr 289)

angående handel med utsädesvaror, den s. k. frölagen.

Sedan framställningen för yttrande remitterats till, bland andra, centrala

frökontrollanstalten, framlade anstalten d skrivelse den 28 maj 1946 förslag

till vissa ändringar i gällande bestämmelser på förevarande område. Anstalten

upplyste därvid, att den i ärendet samrått med lantbruksstyrelsen samt

med representanter för utsädeshandeln, vilka i princip godkänt förslaget.

Genom ny skrivelse den 22 mars 1948 återkallade emellertid anstalten sitt

förslag, enär representanter för utsädeshandeln med hänsyn till ändrade förhållanden

framställt önskemål om jämkningar på vissa punkter.

Efter samråd med Sveriges fröintressentförening, Sveriges fröengrossistförening,

Sveriges fröhandlareförening, Svenska trädgårdsfröfirmornas förening

och Sveriges centrala fröråd utarbetade anstalten härefter ett nytt

förslag i ämnet, vilket delgavs lantbruksstyrelsen och, sedan lantbruksstyrelsen

förklarat sig ansluta sig till detsamma, överlämnades till Kungl. Maj :t

den 16 maj 1949.

över anstaltens sistnämnda förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av kommerskollegium samt styrelserna för Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges fröodlareförbund och Sveriges utsädesförening.

Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från

flertalet av handelskamrarna i riket. Tillfälle att avgiva yttrande har vidare

beretts styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök som

emellertid ej inkommit med svar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Gällande bestämmelser.

Frölagen har till syfte att förebygga försäljningar av mindervärdigt utsäde.

Den avser emellertid icke allt slags frö utan i stort sett endast frö

av vallväxter, rotfruktsväxter och köksväxter. Genom särskilda stadganden

i 1 § ha nämligen från lagens tillämpning undantagits dels skogsfrö samt

frö av växter, som odlas blott till prydnad, dels utsäde av stråsäd och trindsäd.

Till stråsäd hänföres enligt vedertagen terminologi havre, korn, råg

och vete. Med trindsäd avses hästböna, fodervicker, foderärt och kokärt.

Lagen bygger i första hand på den grundsatsen att köpare av frövara

skall erhålla tillgång till sådana upplysningar angående varans beskaffenhet,

att han kan bedöma dess värde som utsäde. I enlighet härmed stadgas

i 2 § att säljaren är pliktig att, vare sig köparen påfordrar det eller ej,

skriftligen lämna köparen vissa uppgifter. Dessa uppgifter skola meddelas

senast då varan avlämnas till köparen.

I paragrafens första moment, som är uppdelat i fem med a)—e) betecknade

punkter, föreskrives sålunda till en början under a) att uppgift skall

lämnas om säljarens namn och adress. Enligt punkt b) skall vidare uppgivas

fröets slag samt, för rotfruktsfrö och köksväxtfrö samt annat frö beträffande

vilket det låter sig göra, tillika fröets sort. Under punkterna c)

och d), vilka gälla allenast för annat frö än köksväxtfrö, stadgas att uppgift

skall lämnas om fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö,

samt om dess ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilogram frö

med särskilt angivande av sammanlagda antalet frön av sådana ogräs, som

enligt gällande bestämmelser för statens centrala frökontrollanstalt äro att

anse såsom svårare. Föreskrifter i sistnämnda hänseende äro för närvarande

meddelade i en av lantbruksstyrelsen den 19 november 1948 utfärdad

kungörelse angående bestämmelser för undersökning av utsäde vid statens

centrala frökontrollanstalt och med statsmedel understödd lokal frökontrollanstalt.

Slutligen är säljaren, enligt punkt e), alltid skyldig att uppgiva

fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av det rena fröet.

Det förekommer ej sällan att en frövara innehåller frö av flera olika slags

gagnväxter. Som exempel kunna nämnas blandningar av klöver- och timotejfrö.

För dylika fall innebära nyssnämnda bestämmelser, att i uppgiften

om fröets slag måste medtagas alla de fröslag som ingå i varan. Underlåtes

detta, betraktas oredovisat gagnväxtfrö såsom förorening. Däremot föreligger

i allmänhet icke någon skyldighet att angiva vare sig proportionen mellan

de olika blandningsdelarna eller grobarheten hos varje särskilt fröslag

för sig. I dessa avseenden meddelas dock särskilda strängare föreskrifter

beträffande frövara som enligt gällande bestämmelser för centrala frökontrollanstalten

är att anse såsom biandfrö. Denna beteckning skall enligt

lantbruksstyrelsens förut omförmälda kungörelse användas, om varan innehåller

två eller flera slags gagnväxtfrö och intet av dem förekommer i en

myckenhet av minst 85 procent. I fråga om sådan vara stadgas i 2 § 2 mom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

7

frölagen, att därest frö av visst slag ingår i blandningen till mer än 5 procent

av varans vikt, säljaren jämväl är skyldig att för det fröslaget uppgiva

procenttalet och, om detta är större än 10, även grobarheten.

Härutöver föreskrives i 3 mom. av samma paragraf, att om fröet helt eller

delvis skördats å utländsk ort, detta skall tydligt utmärkas med orden

»utländskt frö». Sistnämnda bestämmelse gäller dock icke för köksväxtfrö.

I vissa fall kan uppgiftsplikten helt bortfalla eller, om fröet är utländskt,

begränsas till att avse upplysning därom. Enligt 3 § i lagen är sålunda säljaren

befriad från att meddela uppgift jämlikt 2 § 1 och 2 mom. dels då lian

själv odlat fröet och försäljningen sker utan offentligt utbjudande eller till

någon, som icke själv skall använda fröet till utsäde, dels då köp av frö

sker mellan köpmän i och för deras rörelse, och dels då fråga är om försäljning

av statsplomberad vara som levereras till köparen under obruten

plomb innan tiden för plomberingsbevisets giltighet utgått.

Om säljaren ej fullgör den uppgiftsplikt som föreskrivits i 2 §, skall han

enligt 8 §, jämförd med den s. k. särskilda böteslagen den 24 september

1931, straffas med dagsböter. Underlåtenhet att meddela uppgift angående

renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall dock ej medföra straff, därest

på grund av särskilda omständigheter hinder mött för säljaren att meddela

uppgiften senast då varan avlämnades. Befinnes lämnad uppgift vara

oriktig skall, enligt 9 §, säljaren likaledes dömas till dagsböter, dock ej om

han varken insett eller bort inse oriktigheten.

Såsom redan nämnts, behöver uppgift som avses i 2 § ej meddelas förrän

varan avlämnas. Den omständigheten, att ett köpeavtal slutes utan att säljaren

samtidigt lämnar upplysning om frövarans beskaffenhet, kan således

i och för sig ej föranleda straff. Emellertid stadgas i 5 § att om säljaren ej

redan vid köpet muntligen eller skriftligen lämnat köparen så bestämda uppgifter

om fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet som enligt 2 § skola

meddelas vid leveransen, säljaren skall anses ha garanterat att fröet, i de

avseenden där dess beskaffenhet sålunda icke angivits, skall vid avlämnandet

motsvara då gällande normaltal för frö av ifrågavarande slag

eller, om normaltal saknas, skäliga anspråk på gott sådant frö. Uppfyller

fröet ej dessa fordringar kan köparen alltså rikta civilt anspråk mot säljaren

på grund av fel i varan. Normaltal skola i den utsträckning som finnes

erforderlig fastställas av lantbruksstyrelsen för varje års skörd.

I 6 § meddelas en föreskrift, varigenom säljarens civilrättsliga ansvarighet

mot köparen ytterligare skärpes. Där stadgas nämligen, att om vid köpet

gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet i anledning

av fel i varan, detta förbehåll ej får åberopas av säljaren, med mindre det

upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett i annan form än blott

genom hänvisning till priskurant eller liknande meddelande. Nämnda stadgande

— som har till syfte alt hindra att köparen blir bunden av förbehåll,

vilka han icke uppmärksammat — äger emellertid ej tillämpning i fråga

om sådana handelsköp och andra köp som omförmälas i 3 §.

Vid sidan av de bestämmelser angående uppgiftsplikt m. m., för vilka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 206.

nu redogjorts, innehåller lagen tillika ett förbud mot att över huvud taget

saluföra vissa slags frövaror, om de i mera avsevärd grad äro bemängda

med ogräs. Enligt 7 § får sålunda frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver

eller timotej icke saluhiållas till utsäde, om varan innehåller mer än tre

gånger så många ogräsfrön som enligt gällande bestämmelser angående

statsplombering av frövara må kunna förekomma i statsplomberad vara.

Ej heller får biandfrö saluhållas till utsäde, om det innehåller flera ogräsfrön

än fyra gånger det antal som enligt bestämmelserna angående statsplombering

är medgivet för timotej frö. Villkoren för statsplombering finnas

för närvarande angivna i en av lantbruksstyrelsen den 30 januari 1948

utfärdad kungörelse med ändringar den 28 december 1948 och den 29 oktober

1949.

Överträdelse av det i 7 § meddelade förbudet straffas enligt 10 § med dagsböter.

Det är emellertid att märka, att förbudet ej gäller i fråga om sådana

försäljningar som avses i 3 §.

Slutligen må nämnas att enligt 13 § i lagen Kungl. Maj:t äger meddela

föreskrifter angående tillsynen å efterlevnaden av densamma.

Dylika tillsynsföreskrifter ha givits genom kungörelse den 15 november

1928 (nr 444). De innebära i huvudsak följande.

Om frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej eller biandfrö

saluhålles till utsäde och fråga ej är blott om sådan försäljning som avses i

3 § frölagen, må allmän åklagare taga prov av den saluhållna varan för att

kontrollera, att varan icke har högre ogräshalt än som är tillåten enligt

7 § samma lag. Samma befogenhet tillkommer tjänsteman eller provtagare,

som är anställd hos centrala frökontrollanstalten eller med statsmedel understödd

lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent eller vandringsrättare

hos hushållningssällskap ävensom en var annan som centrala frökontrollanstalten

därtill förordnar. Vidare äger varje köpare av frövara rätt

att, om frölagen är tillämplig å köpet, hos person som nyss nämnts påkalla

att prov tages av den inköpta varan för kontroll av att denna till sin beskaffenhet

överensstämmer med lämnade uppgifter.

Tagna prov skola undersökas vid statens centrala frökontrollanstalt. Om

undersökningen giver vid handen, att förseelse mot frölagen blivit begången,

åligger det frökontrollanstalten att anmäla detta till åklagaren.

Sammanfattning av statens centrala frökontrollanstalts förslag.

Centrala frökontrollanstaltens ändringsförslag innebär skärpningar i flera

avseenden.

Först och främst föreslår anstalten att frölagens bestämmelser nu skola

göras tillämpliga även såvitt angår utsäde av stråsäd och trindsäd. Vidare

anser anstalten, att generellt förbud bör införas mot att i annan ordning

än som sägs i 3 § frölagen saluhålla frövara, som icke i fråga om renhetsgrad,

ogräshalt och grobarhet uppfyller vissa fordringar, vilka närmare an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

givits i förslaget och förutsatts skola upptagas i lagen. Dessutom föreslås,

att torg- och kringföringshandel med utsädesvaror skall förbjudas samt att

förbud skall stadgas för frörenserier och liknande företag att annat än i

vissa undantagsfall avhända sig avrensningar med hög ogräshalt. Utöver

de ändringar för vilka sålunda redogjorts ifrågasättas även mindre jämkningar

på flera punkter.

Anstalten förordar också en omarbetning av tillsynsföreskrifterna i syfte

att effektivisera kontrollen av frölagens efterlevnad. I samband därmed

hemställer anstalten, att medel måtte anvisas till ersättning åt provtagare

och till anställande av inspektörer med uppgift bl. a. att leda och övervaka

provtagarnas arbete.

I den skrivelse varmed förslaget överlämnats anför anstalten, att det kunde

ifrågasättas att i stället för att vidtaga skärpningar i frölagen föreskriva

obligatorisk statsplombering av frövaror. Detta hade anstalten emellertid

av flera skäl icke velat tillråda. Redan med hänsyn till de begränsade

resurser som för närvarande stode till frökontrollanstalternas förfogande

syntes det mindre välbetänkt att slå in på en sådan väg. Vidare måste införandet

av statsplombering som villkor för försäljning av utsädesvara förutsätta

att det tillskapades nya plomberingsformer med lägre fordringar än

de som nu gällde för vanlig statsplombering och kvalitetsplombering. Enligt

anstaltens mening kunde det då befaras att en prisutjämning mellan lägre

och högre kvaliteter komme att ske. Köparna uppfattade nämligen lätt statsplombering

som en garanti för god kvalitet utan att närmare undersöka

plomberingens innebörd i det särskilda fallet. Från Danmark funnes färska

erfarenheter i denna riktning. I vårt land, där en ordning med obligatorisk

plombering tillämpats under kristiden, hade detta system visserligen fungerat

någorlunda tillfredsställande, men detta hade berott på att priskontroll

rått och att utsädesvarorna uppdelats i prisgrupper efter kvalitet.

Frågan om utvidgning av frölagens tillämpningsområde.

Vid frölagens tillkomst rådde delade meningar i frågan, huruvida lagen

borde äga tillämpning beträffande stråsäd och trindsäd.

Till grund för lagstiftningsarbetet lågo två särskilda förslag av lantbruksstyrelsen,

avgivna den 17 februari 1922 och den 18 november 1926. Enligt

båda dessa förslag skulle lagbestämmelserna gälla jämväl för handeln med

utsäde av spannmål, varmed åsyftades såväl trindsäd som stråsäd. Lantbruksstyrelsen

anförde i sin motivering till förslagen, att de missförhållanden,

som förelåge med avseende å handeln med spannmålsutsäder visserligen

icke vore lika starkt framträdande som de, vilka rådde inom den egentliga

fröhandeln, men att de likväl enligt styrelsens mening vore så pass allvarliga,

att fullt fog syntes föreligga för att göra lagstiftningen tillämplig

även beträffande sådant utsäde. Ehuru vissa utsäden, som vore lämpliga

för odling i landets sydliga delar, på grund av bristande härdighet kunde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

giva en mycket ringa skörd i de mellersta och norra delarna av landet,

försåldes, enligt vad styrelsen hade sig bekant, i öppna handeln en stor

mängd utsäde, som icke undergått någon som helst undersökning i berörda

avseende och ofta även utbjödes under oriktig ursprungs- eller sortbeteckning.

Även det lagförslag, som (genom proposition nr 77) förelädes 1928 års

riksdag, innebar att utsäde av stråsäd och trindsäd skulle inbegripas under

lagen. Till motivering härav hänvisade föredragande departementschefen till

lantbruksstyrelsens nyssnämnda uttalanden.

Det sammansätta andra lag- och jordbruksutskott som behandlade propositionen

anförde emellertid i sitt utlåtande (nr 1) att missförhållandena

på utsädesmarknaden obestridligen vore störst i fråga om det egentliga

tröet. Beträffande utsäde av spannmål vore de enligt utskottets mening

icke så framträdande, att för det dåvarande ett ingripande på lagstiftningens

väg kunde anses nödvändigt. Med avseende å sådant utsäde förelåge också

större möjligheter för köparen att själv bedöma varan än då fråga vore

om egentligt frö, vars värde icke kunde utrönas genom en besiktning av

fröet utan först efter analys. Handel med utsäde av stråsäd och trindsäd

syntes ock i betydlig omfattning äga rum mellan odlarna själva, och enligt

utskottets mening borde dessa därvid beredas skälig rörelsefrihet. På grund

av vad sålunda anförts hemställde utskottet att sådant utsäde måtte undantagas

från lagens tillämpning. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1941 års riksdag väcktes motioner om en översyn av bestämmelserna

rörande utsädeshandeln. I dessa motioner framställdes bl. a. önskemål om

kontroll även över handeln med utsäde av strå- och trindsäd. Motionärerna

anförde att missförhållanden funnes på detta område vilka icke syntes

kunna bemästras utan lagstiftning. Det hade förekommit att utsädesvaror

av strå- och trindsäd, varav prov inkommit till frökontrollanstalter, visat

sig vara oanvändbara på grund av frostskador, angrepp av sjukdomar m. m.

Vidare hade det inträffat att vid brist t. ex. på utsäde av en viss för Norrland

lämplig tidig havresort utsäde av sen sort försålts under den tidigare

sortens namn. Beträffande sortäktheten hade köparen ingen möjlighet till

bedömande. Enligt motionärernas mening vore därför obligatorisk statsplombering

mera effektiv än en utsträckning av frölagen till att omfatta

även strå- och trindsäd. Båda alternativen borde emellertid bli föremål för

utredning.

Med anledning av nämnda motioner hemställde riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 30 maj 1941 (nr 265) om utredning rörande ordnandet av

kontrollen över handeln med utsäde. Sådan utredning påbörjades också men

avbröts efter någon tid med anledning av att utsädesvaror lagts under beslag

och bestämmelser om handelsreglering för sådana varor meddelats av

livsmedelskommissionen.

1 norrlandskommitténs förut omnämnda framställning angående revision

av frölagen beröres icke uttryckligen frågan om kontroll över han
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

11

deln med spanninålsutsäde. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har emellertid i yttrande över framställningen anfört, att

det vore av stort värde, om vid ändring av frölagen utsäde av strå- och

trindsäd inbegrepes under densamma.

Centrala frökont rollanstalten yttrar i denna del, att de

skäl för införande av kontroll över handeln med spanninålsutsäde, som tidigare

anförts av lantbruksstyrelsen och motionärerna vid 1941 års riksdag,

enligt anstaltens mening alltjämt ägde giltighet. Såsom förut nämnts

förordar anstalten därför, att frölagens bestämmelser nu skola göras tilllämpliga

även å utsäde av stråsäd och trindsäd. Samtidigt uttalar anstalten

emellertid att i fråga om dylikt utsäde den i 2 § föreskrivna uppgiftsskyldigheten

måste väsentligt inskränkas i vissa fall, då särskilda förhållanden

nödvändiggjorde snabb leverans och analys av varan icke medhunnits. Härom

anför anstalten följande.

Vid sådden, särskilt på hösten men även på våren, är brådskan att anskaffa

utsäde och i tid få detta sått ofta så stor, att en undersökning av

varans kvalitet ej medhinnes. På hösten sammanfaller tiden för tröskning

av årets skörd av höstsädesslagen ofta med tiden för höstsådden, varför en

avvaktan av analysresultaten ej är möjlig. På våren visa sig ofta de uppgjorda

beräkningarna över erforderlig utsädesmängd ej hålla streck med

resultat, att partier, som ursprungligen ej varit avsedda för utsädesändamål

och därför ej blivit analyserade, måste i sista stund tillgripas. Även

under dylika förhållanden måste det anses vara viktigare, att utsäde över

huvud taget kan anskaffas och bli sått i rätt tid än att utsädet först skall

hinna analyseras och sedan komma i jorden för sent. Med anledning härav

måste för dylika fall undantag från lagens bestämmelser tolereras, i det

att man stipulerar, att under själva brådskan vid sådden (för höstsädesslagen

på hösten och för vårsädesslagen på våren) utsäde må kunna försäljas

med endast partiell eller i nödfall utan medföljande analys.

Vid remissbehandlingen har förslaget att även strå- och trindsäd

skall inbegripas under frölagen icke mött gensaga i vidare mån än att

Stockholms handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare

uttalat viss tvekan, huruvida några skärpningar av frölagen

över huvud vore påkallade. Styrelsen för Sveriges lantbruksförbund har anfört,

att en sådan utvidgning av lagens tillämpningsområde länge varit ett

önskemål från jordbrukarnas sida, och styrelsen för Sveriges fröodlareförbund

har uttalat, att därigenom skulle erhållas en viss fortsättning på de

under krisåren gällande bestämmelserna, vilka syntes ha bidragit till att

förbättra kvaliteten på utsäde av spannmål.

Departementschefen. Såsom framgått av det anförda intog Kungl. Maj:t redan

år 1928 den ståndpunkten, att frölagen borde gälla även för utsäde av

stråsäd och trindsäd. Vikten av att mindervärdiga varor så långt som möjligt

hållas borta från marknaden är tydligen också lika stor med avseende

ä sådant utsäde som då fråga är om vallväxt-, rotfrukts- eller köksväxtfrö.

Ej minst är det av betydelse att köparen kan lita på att han erhåller utsäde

av en med hänsyn till klimat och övriga odlingsförhållanden lämplig sort.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Under förarbetena till frölagen bestreds icke från något håll att också handeln

med spannmålsutsäde lämnade rum för vissa anmärkningar. Praktiska

exempel på ganska allvarliga missförhållanden ha sedermera lämnats i motioner

vid 1941 års riksdag. Sedan dess torde behovet av kontroll snarast

ha blivit större. Under senare år har nämligen skördetröskning blivit allt

vanligare, och vid detta tröskningssätt lär faran för skador å kornet vara

större än vid annan tröskning. Starka skäl tala sålunda enligt min uppfattning

för att frölagens tillämpningsområde nu utvidgas till att omfatta jämväl

utsäde av stråsäd och trindsäd.

Några avgörande betänkligheter häremot synas ej heller möta. Jag vill

erinra att flertalet av frölagens bestämmelser icke gälla beträffande försäljning

direkt från odlare, som sker utan offentligt utbjudande. Även om

spannmålsutsäde inbegripes under lagen, behöva således inga olägenheter

uppkomma för den icke yrkesmässiga handeln odlare emellan. Ej heller torde

det med fog kunna göras gällande att oöverkomliga svårigheter i så fall

måste uppstå att i brådskande såningstider över huvud erhålla erforderligt

utsäde. Hinder föreligger tydligen icke mot att i nödfall tillåta försäljning,

oaktat analys av varan ej medhunnits. Såsom förut nämnts stadgas redan nu

i 8 § i lagen, att underlåtenhet att lämna uppgift angående renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet skall vara straffri, där på grund av särskilda omständigheter

möjlighet ej funnits att meddela uppgiften senast då varan avlämnades.

Av förarbetena framgår, att detta stadgande ursprungligen avsågs

skola vinna tillämpning främst vid försäljning av spannmålsutsäde i

samband med höstsådden och i undantagsfall även vid vårsådden. För övrigt

må framhållas, att det till följd av skördetröskningens införande numera

lär inträffa mindre ofta än förr, att tiderna för tröskning och höstsådd

sammanfalla. Skäligt rådrum för analys av utsädet torde sålunda i allmänhet

stå till buds.

I detta sammanhang vill jag också framhålla, att handeln med utsäde

av spannmål under kristiden varit underkastad reglerande bestämmelser

som i stort sett varit jämförliga med stadgandena i frölagen. Enligt nämnda

regleringsbestämmelser, som avsågo försäljning från handlande till förbrukare,

indelades utsädesspannmålen i olika prisgrupper efter kvalitet. Även

för den lägsta prisgruppen uppställdes vissa minimifordringar i fråga om renhetsgrad

och grobarhet m. m. Försäljning var tillåten endast på villkor att

varan var plomberad och åtföljd av analysbevis, anbragt under plomben.

Vissa auktoriserade utsädeshandlare ägde använda egen plomb men eljest

skulle plomberingen verkställas av frökontrollanstalt. Tillämpningen av

dessa bestämmelser synes i allmänhet icke ha medfört några svårigheter.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag i denna del centrala frökontrollanstaltens

förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

13

Frågan om införande av generellt förbud mot saluhållande av

mindervärdig frövara.

Även frågan, i vad mån förbud borde stadgas mot saluhållande av frövaror

som icke uppfyllde vissa kvalitetsfordringar, har varit föremål för övervägande

vid flera tillfällen.

I motiven till lantbruksstyrelsens förut omnämnda förslag av den 17 februari

1922 anförde styrelsen att något sådant förbud icke syntes erforderligt,

om säljare av utsädesvara förpliktades att lämna köparen sådana uppgifter

angående varans beskaffenhet, att köparen kunde bedöma dess värde som

utsäde. Styrelsen tilläde att ett dylikt förbud på vissa orter, särskilt i Norrland,

kunde medföra svårigheter att anskaffa erforderligt frö. Det skulle

också vara till hinder för vissa fullt befogade försäljningar, t. ex. sådana som

avsåge en råvara med låg renhet, ämnad att ytterligare behandlas innan den

vore att anse såsom färdigt utsäde.

Styrelsens förslag av den 18 november 1926 upptog emellertid ett stadgande

om förbud i vissa fall mot försäljning till utsäde av frövara med alltför

stark ogräshalt. Till motivering härav anförde styrelsen att, enligt vad

erfarenheten lärt, en av de största svårigheterna vid kampen mot ogräsen

vore, att nya mängder ogräsfrön tillfördes jorden genom orent utsäde. Särskilt

stor fara för odlingen innebure detta förhållande i fråga om de växter,

som användes för vallkultur, i första hand timotejen och klöverarterna. I

oren utsädesvara av dessa växter kunde antalet ogräsfrön uppgå till flera

hundra tusen per kilogram.

Det av lantbruksstyrelsen sålunda föreslagna stadgandet blev, efter en

mindre jämkning, upptaget i lagen såsom 7 §.

Centrala frökontrollanstalten anför i förevarande fråga

att de förhoppningar, som vid lagens tillkomst hystes om att mindervärdigt

frö ej längre skulle vinna avsättning, endast i begränsad omfattning infriats.

Detta berodde framför allt på vissa lantbrukares okunnighet och kortsynthet,

som föranledde dem att söka anskaffa nödigt utsäde till lägsta möjliga pris.

Anstalten föreslår därför, såsom redan nämnts, att generellt förbud nu skall

meddelas mot att, i annan ordning än som avses i 3 § frölagen, saluhålla

utsädesvara som ej fyller vissa krav i fråga om renhet, grobarhet och ogräshalt.

Därigenom skulle enligt vad anstalten yttrar landets jordbrukare vinna

den fördelen, att inom utsädeshandeln blott utbjödes frövaror som verkligen

hade förmåga att giva upphov till livsdugliga plantbestånd.

Till utveckling av sin ståndpunkt anför anstalten följande.

Utsädesvarornas viktigaste egenskap är otvivelaktigt deras förmåga att

gro och utbilda livsdugliga fröplantor. Om denna egenskap saknas eller grobarheten

är låg, är utsädesvaran värdelös. Det har nämligen visat sig, att i

det fall, att grobarheten är låg — olika värden för olika fröslag — visserligen

ett antal normala groddar kunna utbildas på groningsbäddarna i laboratoriet

men att dessa besitta så svag livskraft, att under naturliga förhållanden

ute på fältet så gott som inga fullbildade plantor uppstå. Det torde där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

iör vara ännu viktigare att förbjuda försäljning av i fråga om grobarhet undermåliga

utsädesvaror än att för vissa vallfröslag utfärda förbud för försäljning

på grund av för hög ogräshalt.

Beträffande renheten böra samma synpunkter anläggas. En frövara, som

innehåller avfall av olika slag, måste med nödvändighet innehålla ett mindre

antal grobara och till utsäde dugliga frön per kg. än en sådan från vilken

avfallet bortrensats. Om avfallet utgör en mera avsevärd andel av utsädesvaran,

nedsättes därför dennas värde såsom sådan, varför den ej bör få försäljas

till utsädespris. En begränsning även av den tillåtna halten av avfall

för frövaror, som saluhållas till utsäde, synes därför vara väl motiverad.

Halten av ogräsfrön inverkar dels på fröpartiets renhetsgrad och därigenom,

som ovan utretts, på dess utsädesvärde, dels utgöra ogräsfröna en fara

för den utsådda odlingen och efterföljande grödor på samma fält. Med anledning

härav ha i den nuvarande lagen bestämmelser införts om maxiinalhalt

av ogräsfrön hos rödklöver, alsikeklöver, vitklöver, timotej och biandfrö, i

vilka särskilt höga ogräshalter ofta bruka förekomma. Från flera olika håll

har en skärpning av dessa bestämmelser förordats. — Enligt centrala frökontrollanstaltens

mening bör också en skärpning företagas och framförallt

biandfröet härvid ungefär jämställas med övrigt frö. — Statens centrala frökontrollanstalt

vill emellertid taga steget fullt ut och föreslå, att liknande

bestämmelser införas för samtliga utsädesvaror, som falla under frölagen.

Anstalten framhåller vidare att de invändningar lantbruksstyrelsen tidigare

framställt mot införandet av ett förbud av nu ifrågavarande slag icke

syntes befogade. Några svårigheter att anskaffa utsäde som fyllde uppställda

kvalitetskrav borde enligt anstaltens mening ingenstädes behöva uppkomma,

sedan man numera fått utsädesfirmornas och centralföreningarnas distributionsapparater

till förfogande. Vad åter anginge försäljningar av icke färdigrensad

frövara skedde dessa i allmänhet från producent till utsädesfirma

eller utsädesfirmor emellan och komme således regelmässigt att vara undantagna

från förbudet.

Däremot finge man enligt anstalten måhända räkna med en annan nackdel

av förbudet, nämligen en viss prisstegring. Anstalten har dock ansett att

denna olägenhet komme att mer än väl uppvägas av fördelarna. Härom har

anstalten yttrat följande.

Det är mycket troligt, att handelns företrädare efter genomförandet av

en bestämmelse om minimikrav på kvalitetsegenskaperna hos utsädesvaror

av sådana fröslag, som ej kunna vinna avsättning såsom foder- eller kvarnvara

eller för annat industriellt ändamål, komma att vilja taga detta till förevändning

för en prisförhöjning på de för saluhållande tillåtna utsädesvarorna.

De skulle kunna peka på, att de nu ej kunna finna avsättning till utsädespriser

för de dåliga kvaliteter, som alla fröfirmor ha att dragas med,

och att de tidigare i sina kalkyler räknat med dylik försäljning. Häremot

kan anföras, att firmor, som äro måna om sitt renommé, själva ej bruka offentligt

utbjuda de sämre kvaliteterna utan till lågt pris försälja dem till

mindre nogräknade handlande, vilka efter rensningar och blandningar framställa

och salubjuda de mindre önskvärda frökvaliteter det här är fråga om.

Även om en mindre, allmän prisförhöjning å utsäden av de ifrågavarande

fröslagen skulle bli resultatet av den föreslagna åtgärden, får man nog anse,

att omkostnaderna för jordbrukarna dock härigenom komma att bli rättvisare

fördelade. Under nuvarande förhållanden få nämligen de, som köpa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

15

de sämre kvaliteterna, därför att de äro billigare, och vilka i allmänhet ha

sämst ekonomisk ställning, delvis betala de ekonomiskt mera välsituerades

utsäden, då dessa köpa prima kvaliteter. Efter förslagets genomförande skulle

denna orättvisa kostnadsfördelning försvinna liksom kanske även de allra

billigaste frökvaliteterna, vilka dock aldrig varit värda ens sitt låga pris.

Med avseende å frågan om den närmare utformningen av förbudet har

anstalten anfört, att på vissa håll i utlandet kvalitetsfordringarna fastställdes

för ett år i sänder. Därmed följde den fördelen att kraven kunde sättas

olika högt allteftersom skördens kvalitet växlade. En enklare och för såväl

handeln som jordbruket lätthanterligare metod vore emellertid enligt anstaltens

uppfattning att en gång för alla i lagen fastställa vissa jämförelsevis

låga minimivärden som sedan ej behövde ändras. Allmänheten komme

då snart att lära sig dessa gränstal och vore ej nödsakad att för varje särskilt

tillfälle efterforska vad som då gällde.

Anstalten har också utarbetat förslag till detaljerade kvalitetsbestämmelser

för olika slags frövaror, avsedda att intagas i lagen. Som exempel på

innebörden av dessa föreskrifter må nämnas att lägsta tillåtna renhetsgraden,

uttryckt i viktprocent rent frö, föreslagits skola bestämmas för rotfruktsväxter

med undantag av morot till 95 %, för strå- och trindsäd till

90 %, för vallbaljväxter med undantag av getväppling samt för timotej och

handelsväxter till 90 %, för morot, getväppling och köksväxtfrö till 85 %,

för hundäxing, kamäxing, knylhavre, kryp ven, losta- och raj gräsarter samt

ängssvingel till 80 %, för gryne- och gröearter, får-, hård-, röd- och rörsvingel

samt rörflen till 75 %, för gullhavre och luddtåtel med agnar till

70 % samt för ängskavle till 50 %. I fråga om grobarheten skall enligt förslaget

krävas att denna — beräknad i antalsprocent grobart frö av det rena

fröet — uppgår till minst 75 % hos utsäde av strå och trindsäd. För övriga

utsäden variera grobarhetstalen mellan 45 och 60 %. Beträffande ogräshalten

innebär förslaget att utsäde av strå- eller trindsäd med undantag av

råg ej skall få innehålla mer än 100 ogräsfrön per kilogram, därav högst

50 av svårare ogräs. För råg ha dessa värden fördubblats, och för andra

frövaror har maximigränsen i allmänhet satts till 2V2 gånger den som gäller

vid vanlig statsplombering av varan i fråga. Vad särskilt angår fröblandningar

föreslås, att kvalitetsfordringarna skola bestämmas med utgångspunkt

från vad som angivits för de skilda blandningsdelarna. Som skäl härför

åberopar anstalten, att enligt vad företagna prov visat frö som inginge

i en blandning för närvarande ofta hade betydligt sämre egenskaper än sådant

frö av samma slag som salufördes för sig.

I anslutning till de bestämmelser för vilka sålunda redogjorts har slutligen

i anstaltens förslag upptagits ett stadgande av innehåll att dispens

från bestämmelserna finge meddelas av lantbruksstyrelsen, om särskilda

skäl föranledde därtill.

Även nu ifrågavarande ändringsförslag har i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i remissyttranden a.

Styrelsen för Sveriges fröodlareförbund har uttalat att det visserligen fun
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

nes fog för att tala om en fortgående standardhöjning hos vår utsädeshandel

men att det dock alltjämt funnes ett flertal fröfirmor och fröhandlare

som utnyttjade olika möjligheter att saluföra utsäde med ringa odlingsvärde.

Tyvärr vore det oftast innehavare av småjordbruk och andra mindre

erfarna jordbrukare som köpte dessa svagare utsädeskvaliteter. Den upplysningsverksamhet

som bedrivits av olika organisationer hade säkerligen

bidragit till att minska försäljningen av mindervärdigt utsäde, men denna

hade dock fortfarande sådan omfattning, att även andra vägar måste anlitas

för att stävja den.

Beträffande den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna

har samma remissinstans anfört att det torde vara ofrånkomligt med ganska

detaljerade föreskrifter. Det syntes dock kunna ifrågasättas, om det vore

nödvändigt att beträffande ogräshalten göra skillnad mellan råg- och annat

spannmålsutsäde.

Departementschefen. Frölagen utgår för närvarande i huvudsak från den

förutsättningen att avsättning i allmänhet ej skall kunna vinnas för en frövara,

såframt det icke av uppgifterna om dess beskaffenhet framgår att den

är av tillfredsställande kvalitet. Utredningen i ärendet giver emellertid vid

handen att mindervärdigt utsäde alltjämt i icke obetydlig omfattning förekommer

i marknaden och finner köpare bland jordbrukarna. Särskilt vad

beträffar biandfrö visar erfarenheten att föreskrifterna om uppgiftsskyldighet

icke fått den verkan som åsyftats. Analyser vid centrala frökontrollanstalten

ha givit till resultat att medan klöverfrö, som saluförts för sig,

genomsnittligt haft en grobarhet på närmare 75 %, grobarhetstalet för klöverfrö,

som sålts i blandning med timotej, i medeltal uppgått till knappa

60 % och ej sällan legat avsevärt lägre.

Från jordbruksproduktionens synpunkt är det angeläget att underhaltigt

eller bristfälligt frö överhuvud ej kommer till användning som utsäde. Med

hänsyn till nyss berörda erfarenheter torde det finnas föga utsikt att uppnå

detta mål, så länge mer eller mindre värdelösa utsädesvaror opåtalt kunna

saluföras i allmänna handeln. Jag tillstyrker därför förslaget om införande

av generellt förbud mot att saluhålla frövara som icke uppfyller skäliga anspråk

med avseende å renhet, grobarhet och ogräshalt. En sådan ordning

har under kristiden tillämpats för stora delar av utsädeshandeln utan att

detta föranlett någon olägenhet. Vid fri prisbildning kommer saken visserligen

såtillvida i ett annat läge, att en viss fara för prisstegring icke kan

anses utesluten. Vinsten av att det sämre fröet hålles borta från utsädesmarknaden

är dock enligt min mening så betydande att risken för något

högre priser icke bör hindra reformens genomförande.

I motsats till centrala frökontrollanstalten anser jag emellertid icke lämpligt

att kvalitetskraven fastställas i själva lagen. Det torde vara ofrånkomligt

att bestämmelserna i fråga göras tämligen detaljerade, och detta kan i

sin tur föranleda att ändringar tid efter annan måste vidtagas på skilda

punkter. Det kan måhända också visa sig nödvändigt att till en början sätta

fordringarna jämförelsevis lågt och först efter någon övergångstid införa

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

17

strängare regler. På grund av vad sålunda anförts förordar jag att de närmare

föreskrifterna angående renhetsgrad, grobarhet och ogräshalt meddelas

i administrativ ordning. Uppgiften synes lämpligen böra anförtros åt

lantbruksstyrelsen, som redan nu har att fastställa normaltal.

I lagen torde följaktligen endast böra angivas, att frövara ej må saluhållas

till utsäde, om den i något av nyssnämnda hänseenden ej uppfyller

av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar. Förbudet bör tydligen icke gälla

i fråga om försäljningar som avses i 3 §.

Övriga mera väsentliga frågor.

Såsom framgått av den sammanfattande redogörelse jag förut lämnat

för centrala frökontrollanstaltens förslag, har anstalten ytterligare förordat

införande av förbud mot torg- och lcringföringshandel med utsädesvaror.

Till stöd för detta förslag anför anstalten, att man därigenom skulle

bli befriad från den kategori av fröhandlare som i allmänhet varit minst

kvalificerad för uppgiften och tillhandahållit de sämsta varorna. Därtill

komme att det alltid varit svårast att övervaka denna del av utsädesmarknaden.

Torghandlarna försvunne ofta från torgen så snart en provtagare

visade sig, och kringföringshandlarna vore svåra att anträffa samt kunde,

om deras verksamhet stävjades på en viss ort, inom kort dyka upp på en

annan plats.

Förslaget i fråga har avstyrkts av kommerskollegium och Stockholms

handelskammare.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1864 års näringsfrihetsförordning

stod det öppet för en var att utan vare sig anmälan eller tillstånd idka kringföringshandel

med frövaror. Efter en den 17 juni 1938 vidtagen ändring i

förordningen är emellertid dylik handel numera underkastad samma föreskrifter

som ambulerande handel i allmänhet. Under förarbetena till nämnda

författningsändring övervägdes att införa totalförbud för kringföringshandel

med frö, men ett så långtgående ingrepp ansågs icke vara befogat.

Enligt min uppfattning föreligga icke tillräckliga skäl att nu intaga en annan

ståndpunkt. Ej heller är jag beredd att tillstyrka förslaget om förbud beträffande

torghandeln.

Anstalten har vidare föreslagit att i lagen skulle införas ett nytt stadgande,

av innehåll att frörenserier eller andra med utsädesrensnings- och sorteringsmaskiner

försedda företag ej finge avhända sig avrensningar av utsädespartier

hos vilka ogräshalten vore mer än dubbelt så hög som den

vid försäljning till utsäde tillåtna, med mindre ogräsfröets grobarhet dessförinnan

förstörts. Utan hinder av denna föreskrift skulle dock enligt förslaget

avrensningar alltid få återställas till den, på vars uppdrag rensningen

skett, ävensom säljas för export eller till avnämare, vilken förbunde sig att

använda varan för förmalning till fodermjöl eller hönsfoder eller för industriändamål.

Syftet med förbudsbcstämmelsen i fråga — vilken icke skulle

gälla beträffande stråsäd och trindsäd — har av anstalten angivits vara att

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 206.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

förhindra att dylika avrensningar uppköptes av fröhandlare för att sedan

användas vid framställning av fröblandningar.

Som jag redan nämnt äro för närvarande missförhållandena inom utsädeshandeln

störst beträffande biandfröet. Vid bifall till förslaget om förbud

mot försäljning till utsäde av frövara som ej uppfyller vissa kvalitetsfordringar

torde emellertid önskemålet att hålla mindervärdigt biandfrö borta

från marknaden kunna tillräckligt tillgodoses i denna ordning. Att därutöver

meddela inskränkande bestämmelser om frörenseriernas rätt att förfoga

över avrensningar synes mig följaktligen icke vara påkallat.

I detta sammanhang torde jag också få nämna att anstalten på två punkter

ifrågasatt jämkningar som icke gå i skärpande utan i uppmjukande riktning.

Medan i 5 § för närvarande stadgas att i där avsedda fall köparen

regelmässigt äger kräva att varan i de avseenden, varom uppgift ej lämnats,

motsvarar gällande normaltal för frö av det slag som avses med försäljningen,

innebär sålunda anstaltens förslag att säljaren ej skall anses ha

tillförsäkrat mera än att varan uppfyller villkoren för att försäljning till utsäde

över huvud skall vara tillåten. Därjämte föreslås en ändring i 6 § av

den innebörden, att förbehåll, som säljaren uppställt beträffande sin ersättningsskyldighet

med anledning av fel i varan, skall få åberopas jämväl om

det givits formen av en hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt

meddelande, detta vare sig hänvisningen gjorts i skriftligt avtal eller muntligen.

Som skäl för sistnämnda förslag bär anstalten anfört, att utsädeshandeln

till största delen skedde genom agenter eller per telefon och att det

icke syntes vara möjligt att upprätthålla nu gällande bestämmelser på denna

punkt. De firmor som utgåve egna kataloger kunde också, enligt anstalten,

förutsättas vara så måna om sin kundkrets att de ej komme att i katalogerna

införa några oskäliga förbehåll.

De båda ändringar som sålunda föreslagits skulle medföra, att rättsskyddet

för köparna i viss mån försvagades. Jag kan därför icke tillstyrka att

de genomföras.

Upprättat lagförslag.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag om ändring i lagen den juni 1928 (nr 289) angående

handel med utsädesvaror. Jag torde nu få övergå till att närmare

redogöra för innehållet i detta förslag.

1 §•

I denna paragraf har vidtagits den ändringen att lagens bestämmelser

angivits skola gälla även för utsäde av stråsäd och trindsäd. Beträffande

skälen härför torde jag få hänvisa till det förut anförda.

2 §•

Enligt punkt b) i 1 mom. av denna paragraf föreligger för närvarande

alltid skyldighet att beträffande rotfruktsfrö och köksväxtfrö angiva fröets

sort. För annat frö skall sådan uppgift lämnas där det kan ske.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 206.

19

Centrala frökontrollanstalten har föreslagit, att ovillkorlig uppgiftsplikt

angående sort nu skall föreskrivas jämväl med avseende å stråsäd och trindsäd

men att å andra sidan sortuppgift för köksväxtfrö ej längre skall vara

obligatorisk.

I anslutning till ett uttalande i norrlandskommitténs förut omnämnda

framställning har anstalten vidare anfört, att det vid vallkultur ej sällan

vore av avgörande betydelse för odlingsresultatet att frö av lämplig stam

valdes till utsäde. Så kunde t. ex. vissa tidiga och medelsena rödklöverstammar,

som lämpade sig väl för odling i landets södra delar, icke med fördel

användas i Norrland. Anstalten har därför ansett det kunna ifrågasättas,

om icke säljare av vallväxtfrö borde åläggas att lämna uppgift om fröets

stam. Emellertid har anstalten funnit övervägande skäl tala mot en sådan

föreskrift samt därvid i främsta rummet åberopat, att riktigheten av en

uppgiven stambeteckning ej skulle kunna kontrolleras. Däremot borde det

enligt anstalten kunna påfordras att beträffande rödklöver uppgift lämnades,

huruvida fråga vore om klöver av sen, medelsen eller tidig typ.

Vad anstalten sålunda föreslagit har föranlett erinran endast från Stockholms

handelskammare. Denna har anfört, att överskott av kornblandsäd,

som odlats i de bördiga trakterna av landet, ej sällan utan sortbeteckning

såldes som utsäde till odlare i skogs- och mellanbygder. Då detta utsäde

vore billigt och i kvalitet överlägset ortens egen produktion, borde dylika

försäljningar icke förhindras. Stråsäd och trindsäd borde därför ej inbegripas

under föreskriften om ovillkorlig skyldighet att lämna uppgift beträffande

sorten. Ej heller borde fröhandlarna åläggas att för frö av rödklöver

uppgiva dess typ. Mången gång saknade producenten själv kännedom

därom. Detta vore vanligen fallet, om fröet härrörde från en odling som ej

anlagts särskilt för fröproduktion, och enligt kammarens mening vore det

med hänsyn till fröförsörjningen av vikt att även frö från dylika odlingar

kunde tillvaratagas för utsädesändamål.

För egen del har jag ansett mig böra biträda anstaltens förslag. Det lär

i praktiken ha visat sig omöjligt att beträffande vissa köksväxter genomföra

en uppdelning i sorter med tydligt skilda egenskaper. Föreskriften att

sortuppgift alltid skall lämnas för köksväxtfrö bör därför ej lämpligen bibehållas.

I fråga om sädesväxterna föreligga däremot sedan länge väl utbildade

och kännetecknade sorter. Från denna synpunkt behöver det följaktligen

icke möta några betänkligheter mot att sortangivning göres obligatorisk

för stråsäd och trindsäd. Ej heller torde i allmänhet några svårigheter

föreligga att med avseende å rödklöver uppgiva, huruvida den är av

sen, medelsen eller tidig typ. Med anledning av vad som anförts av Stockholms

handelskammare vill jag framhålla, att även utsäde av god kvalitet

kan vara så gott som värdelöst i det enskilda fallet, om det är fråga om

en sort eller en typ som ej är lämplig för klimatet och odlingsförhållandena

i övrigt. Från jordbruksproduktionens synpunkt är det alltså önskvärt att

köp av utsäde utan kännedom om sort eller typ så långt möjligt förhindras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

I enlighet med vad nu anförts har i departementsförslaget punkten b) i

2 § 1 mom. erhållit det innehållet, att säljaren skall uppgiva fröets slag

samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd och rotfrukter ävensom, där så

kan ske, beträffande annat frö, fröets sort. Närmast efter detta stadgande

har, såsom punkt c), upptagits en föreskrift att för frö av rödklöver jämväl

skall uppgivas fröets typ (sen, medelsen eller tidig). Detta har föranlett

att de nuvarande punkterna c), d) och e), vilka avse renhetsgrad, ogräshalt

och grobarhet, erhållit ändrad bokstavsbeteckning. Föreskriften om

grobarhetsuppgift har dessutom, på förslag av centrala frökontrollanstalten,

underkastats en mindre jämkning. Enligt den nuvarande lydelsen skall grobarheten

uttryckas i antalsprocent grott frö av det rena fröet. Vid statsplombering

av frövara få däremot även s. k. hårda frön, d. v. s. frön som ej

svällt enär skalet varit svårgenomträngligt för vatten, samt andra friska

men ej grodda frön i viss utsträckning räknas såsom grobara. För åstadkommande

av enhetlighet har därför i förslaget stadgats, att grobarheten

skall uttryckas i antalsprocent grobart frö av det rena fröet i enlighet med

gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara.

I 2 mom. av paragrafen stadgas för närvarande skärpt uppgiftsskyldighet

i vissa fall för säljare av frövara, som enligt gällande bestämmelser för

centrala frökontrollanstalten är att anse såsom biandfrö. I den mån frö av

visst slag ingår i blandningen till mer än fem procent av varans vikt skall

sålunda uppgift lämnas om viktsprocenten sådant frö samt, om denna är

större än tio, jämväl om grobarheten hos detsamma.

.lag erinrar att beteckningen biandfrö skall användas, om frövara innehåller

två eller flera slags gagnväxtfrö och intet av dem förekommer i en

myckenhet av minst 85 procent.

Norrlandskommittén har i sin framställning om revision av frölagen anfört,

att nu ifrågavarande bestämmelser syntes böra skärpas. Det vore enligt

kommitténs mening icke tillfredsställande att en säljare kunde erbjuda

exempelvis ett biandfrö, bestående av 84 % timotej, 9 % rödklöver och 7 %

alsikeklöver utan att vara skyldig att lämna särskild uppgift om grobarheten

hos klöverfröet. Även centrala frökontrollanstalten har ansett en

skärpning av frölagen på denna punkt påkallad samt förordat, att skyldighet

att lämna särskild uppgift angående grobarheten för en blandningsdel

skall inträda redan då blandningsdelen utgör mer än fem procent av varans

vikt. Dessutom har anstalten föreslagit att stadgandena i förevarande moment

skola erhålla tillämpning ej blott å biandfrö i teknisk mening utan å

alla slags fröblandningar.

Jämväl dessa anstaltens förslag ha lämnats utan erinran utom av Stockholms

handelskammare, som anfört att tillräckliga skäl till ändring av de

nuvarande bestämmelserna icke syntes föreligga. Även jag har ansett förslagen

böra genomföras.

I detta sammanhang torde jag slutligen få nämna, att centrala frökontrollanstalten

även föreslagit en jämkning i 3 mom. av den innebörden, att

uppgift om utländsk härkomst ej skulle behöva lämnas för utsäde av strå
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

21

eller trindsäd. Enligt vad jag under hand inhämtat har skälet härtill varit,

att import av sådant utsäde förekommer endast i ringa omfattning. Någon

anledning att på grund därav eftergiva nu ifrågavarande uppgiftsskyldighet

har emellertid icke synts mig föreligga.

7 §•

Beträffande denna paragraf torde jag få hänvisa till vad jag tidigare anfört.

8—10 §§.

Såsom förut anförts lär det stundom i samband med höst- eller vårsådden

kunna bli nödvändigt, att utsäde av strå- eller trindsäd säljes för omedelbar

leverans, oaktat analys av varan icke medhunnits. Säljaren bör då tydligen

icke kunna straffas för underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter

angående renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet. Denna synpunkt kommer

utan lagändring att tillgodoses genom föreskriften i 8 §, att ansvar för

sådan underlåtenhet ej må ådömas, där på grund av särskilda omständigheter

hinder mött att meddela uppgiften senast då varan avlämnades. Emellertid

bör uppenbarligen i nu åsyftade fall straff ej heller kunna inträda på

den grund att varan ej uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda kvalitetsfordringar.

Ett särskilt stadgande av denna innebörd föreslås därför skola

upptagas i 10 §.

Beträffande sistnämnda paragraf är därjämte att beakta, att grobarheten

hos en frövara icke är konstant utan vid lagring förändras till det sämre.

I fråga om vissa fröslag kan detta ske på helt kort tid. Det synes därför

icke uteslutet att en fröhandlare någon gång kan komma att i god tro saluhålla

en frövara, som vid kontroll befinnes ha för låg grobarhet. Därest han

i dylikt fall kan visa, att grobarhetsbestämning med tillfredsställande resultat

företagits så sent att den enligt vanlig erfarenhet bort vara betryggande,

synes han böra gå fri från straff. I enlighet härmed föreskrives i förslaget

att straff för överträdelse av det i 7 § stadgade förbudet skall bortfalla

jämväl där säljaren haft skälig anledning antaga att varan uppfyllt

fordringarna för saluhållande.

1 övrigt har beträffande nu ifrågavarande paragrafer vidtagits allenast

den formella ändringen att de nuvarande bötesbestämmelserna ersatts med

föreskrifter om straff av dagsböter.

Den föreslagna lagen torde lämpligen böra träda i kraft under uppehållet

mellan fröhandelns vår- och höstsäsonger. Som dag för ikraftträdandet har

därför föreslagits den l juli 1050.

Därest de ifrågasatta lagändringarna genomföras, erfordras vissa jämkningar

även i föreskrifterna rörande tillsynen å efterlevnaden av frölagen.

Det torde emellertid icke vara behövligt att redan nu upptaga detta spörsmål.

Ej heller torde anledning föreligga att i detta sammanhang ingå på frå
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

gan om ökad medelsanvisning till centrala frökontrollanstalten för anställande

av ytterligare tillsynspersonal. Såvitt angår budgetåret 1950/51 har

Kungl. Maj :t redan fattat ståndpunkt i detta avseende. Jag hänvisar härom

till årets statsverksproposition (IX. H. T. s. 153).

Härefter hemställer föredraganden att lagrådets utlåtande över nyssnämnda

förslag till lag om ändring i lagen den H juni 1928 (nr 289) angående

handel med utsädesvaror, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Nils Grass.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

23

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel

med utsädesvaror.

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 och 2 mom. samt 7—10 §§ lagen den

14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp

av frö, som är avsett till utsäde, med

undantag av utsäde av stråsäd och

trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av

växter, som odlas blott till prydnad,

avses ej i lagen.

2 §.

1 m o m. Säljaren är —---kö
paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö

och köksväxtfrö ävensom,

där så kan ske, beträffande annat frö

fröets sort;

c) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

d) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp

av frö, som är avsett till utsäde, däri

inbegripet utsäde av stråsäd och

trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av

växter, som odlas blott till prydnad,

avses ej i lagen.

2 §•

1 mom. Säljaren är---kö
paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om frö

av stråsäd, trindsäd och rotfrukter

ävensom, där så kan ske, beträffande

annat frö fröets sort;

c) för frö av rödklöver: fröets typ

(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:

fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda

1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1986: 54.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition ni 206.

(Gällande lydelse)

antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser

äro att anse såsom svårare;

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent

grott frö av det rena fröet.

2 m o m. Vad angår frövara, som

enligt de för nämnda anstalt gällande

bestämmelser är att anse såsom

biandfrö, skall, där frö av visst slag

ingår i blandningen till mer än fem

procent av varans vikt, säljaren jämväl

vara skyldig att för det slag uppgiva

procenttalet och, om det är större

än tio, även grobarheten.

7 §.

Frö av rödklöver, alsikeldöver, vitklöver

eller timotej må ej saluhållas

till utsäde, där varan innehåller mer

än tre gånger så många ogräsfrön

som enligt gällande bestämmelser angående

stats plombering av frövara

må kunna förekomma i statsplomberad

vara.

Ej heller må till utsäde saluhållas

biandfrö, där det innehåller flera

ogräsfrön än fyra gånger det antal

som enligt nyss angivna bestämmelser

angående statsplombering är medgivet

för timotejfrö.

8 §.

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,

som ovan är för varje fall föreskriven,

straffes med böter från och

med tio till och med ettusen kronor;

dock må ej för underlåtenhet att meddela

uppgift angående renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet dömas till

ansvar, där på grund av särskilda

(Föreslagen lydelse)

antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser

äro att anse såsom svårare;

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent

grobart frö av det rena

fröet i enlighet med gällande bestämmelser

angående statsplombering av

frövara.

2 m o m. Vad angår frövara, som

uppgives bestå av olika fröslag, skall,

där frö av visst slag ingår i blandningen

till mer än fem procent av varans

vikt, säljaren jämväl vara skyldig

att för det slaget uppgiva procenttalet

och grobarheten.

7 §•

Frövara må ej saluhållas till utsäde,

om den i fråga om renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller

av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,

som ovan är för varje fall föreskriven,

straffes med dagsböter;

dock må ej för underlåtenhet att meddela

uppgift angående renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet dömas till

ansvar, där på grund av särskilda omständigheter

hinder mött för säljaren

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

25

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

omständigheter hinder mött för säl- att meddela uppgiften senast då va

jaren att meddela uppgiften senast rån avlämnades,

då varan avlämnades.

9 §.

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt

denna lag lämnat, vara oriktig,

straffes säljaren med böter från och

med tjugofem till och med tvåtusen

kronor; dock må ej dömas till ansvar,

där säljaren ej insett eller bort inse

oriktigheten.

Uppgift om---- fastställt ana
lysspelrum.

10 §.

Till böter från och med tjugofem

till och med tvåtusen kronor vare den

förfallen, som överträder det i 7 §

stadgade förbud.

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt

denna lag lämnat, vara oriktig,

straffes säljaren med dagsböter; dock

må ej dömas till ansvar, där säljaren

ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift om---fastställt ana
lysspelrum.

10 §.

Överträdelse av det i 7 § stadgade

förbudet straffes med dagsböter. Ej

må dock till straff dömas, där säljaren

haft skälig anledning antaga, att

varan uppfyllt i nämnda paragraf avsedda

fordringar, eller på grund av

särskilda omständigheter rådrum ej

funnits för analysering av varan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 206.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 mars

1950.

Närvarande:

justitieråden Gei jer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 18 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 3 mars 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 14 juni 1928

(nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn Ulf Norén.

Lagrådet yttrade:

I förslagets 7 § stadgas förbud mot att till utsäde saluhålla frövara, som

ej uppfyller vissa fastställda fordringar. Enligt 10 § i förslaget skall överträdelse

av förbudet straffas med dagsböter. Härifrån stadgas i andra punkten

av 10 § undantag för två fall, nämligen dels om säljaren haft skälig anledning

antaga att varan uppfyllt i 7 § avsedda fordringar, dels ock om på

grund av särskilda omständigheter rådrum ej funnits för analysering av

varan.

Lagrådet — som anser sig böra erinra om att bevisbördan i ett brottmål

icke lärer kunna övervältras på den tilltalade genom att straffbestämmelsen

avfattas såsom i förslaget skett — hemställer, att straffbudet i enlighet med

allmänna straffrättsliga grundsatser begränsas till att avse den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet överträder förbudet. Avfattas första punkten i 10 §

på sistnämnda sätt, behöves intet särskilt stadgande om straffrihet för det

fall att säljaren haft skälig anledning antaga att varan uppfyllt fordringarna.

Andra punkten i 10 § kan under denna förutsättning inskränkas till ett

stadgande, att såsom oaktsamhet ej skall anses att analysering av varan ej

skett, om på grund av särskilda omständigheter rådrum därtill ej funnits.

Genom den nu förordade avfattningen av 10 § skulle också förebyggas att

säljaren, ändå att han vore i ond tro, undginge ansvar på den grund att

rådrum för analysering saknats.

I övrigt lämnas förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

27

Utdrag av protokollet över jordbruksärendcn, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 22

mars 1950 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 3 mars 1950 remitterade

förslaget till lag om ändring i lagen den 74 juni 1928 (nr 289) angående

handel med utsädesvaror.

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har vid sin granskning av förslaget icke funnit anledning till

annan erinran än att lagrådet förordat en jämkning i avfattningen av de i

10 § upptagna bestämmelserna om straff för saluhållande av utsädesvara

som icke uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda kvalitetsfordringar.

Då den ifrågasatta omformuleringen medför vissa fördelar och då det även

med den av lagrådet föreslagna lydelsen kommer att framgå, att bristande

kännedom om varans beskaffenhet regelmässigt icke må åberopas till

ursäkt för säljaren, har jag ansett mig böra beakta vad lagrådet hemställt.

Dessutom ha ett par smärre redaktionella jämkningar vidtagits.

Härefter hemställer föredraganden, att det sålunda jämkade lagförslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :

Greta Luzell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1951 i s. 11 i texten
  2. 3LU 1950:19 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den /4 juni 1928 s. 1 i texten