Sök i Ratio Lex

Angående lantbruksmötesverksamhetens ordnande, m. m

1950-03-24 · 23 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:208, Angående lantbruksmötesverksamhetens ordnande, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

1

Xr 208.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lantbruksmötesverksamhetens

ordnande, m. m.; given Stockholms

slott den 24 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

. Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 208.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att lantbruksmötesverksamheten i fortsättningen

skall inriktas huvudsakligen på mindre, lokala lantbruksmöten, utställningar

och demonstrationer. Sådana för flera hushållningssällskap gemensamma

distriktsmöten, som omförmälas i nu gällande stadgar för allmänna svenska

lantbruksmöten, skola ej längre förekomma. Rikslantbruksmöten böra

anordnas endast om speciella omständigheter motivera detta.

Lantbruksmötesverksamheten anses fortfarande böra vara en hushållningssällskapens

gemensamma angelägenhet. Erforderlig samordning

beträffande denna verksamhet bör ombesörjas av Hushållningssällskapens

förbund i samråd med vederbörande arrangörer och utställargrupper. Det

bör eftersträvas, att inkomsterna av verksamheten skola täcka utgifterna

för densamma. Statsbidrag bör utgå endast för utdelande av penningpremier

till utställare av prisbelönta djur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 208.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 2b mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danjelson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om lantbruksmötesverksamhetens

ordnande in. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 maj 1946 tillkallade min

företrädare i ämbetet den 5 juli samma år sex sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag angående organiserandet av lantbruksmöten m. in.

De sakkunniga voro landshövdingen B. G. Hj. Hammarskjöld, ordförande,

direktören S. Alwerud, Katrineholm, föreståndaren för Offers försöksgård,

agronomen A. G. E. Ericsson, skolkökslärarinnan Karin Franzén, Stockholm,

husdjurskonsulenten N. F. P. Wassberg samt arkitekten N. O. T. Åkesson.

De sakkunniga, som antogo namnet 1946 års lantbruksmötesutredning, avlämnade

den 27 juni 1947 betänkande med förslag angående lantbruksmöten

m. m.

Över betänkandet avgåvos utlåtanden av ett stort antal myndigheter och

sammanslutningar. Av dessa gjorde flertalet och däribland hushållningssällskapens

dåvarande samarbetsorgan, Hushållningssällskapens ombud, åtskilliga

erinringar mot utredningens förslag. Nämnda ombud hemställde tilllika

att den framtida organisationen av lantbruksmöten måtte göras till

föremål för förnyad utredning genom hushållningssällskapens nya samarbetsorgan,

Hushållningssällskapens förbund.

Vid sammanträde den 4 maj 1949 beslöt härefter nämnda förbunds styrelse

att verkställa en dylik överarbetning. Resultatet av denna redovisades

i en den 1 september 1949 dagtecknad promemoria. Denna behandlades vid

förbundets årsstämma i Jönköping den 26 och 27 september 1949. Härvid

riktades emellertid i vissa avseenden erinringar mot de i promemorian framförda

förslagen. Förbundet beslöt därför att uppdraga åt sin styrelse att,

efter hörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, upptaga ifrå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kung}. Maj:ts proposition nr 208.

gavarande spörsmål till nytt övervägande samt om möjligt avgiva därav föranlett

förslag inom sådan tid, att ärendet kunde slutbehandlas av förbundet

före 1949 års utgång.

I anledning av detta beslut remitterade förbundsstyrelsen promemorian

till hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Sedan yttranden inkommit

från samtliga förvaltningsutskott utom Västernorrlands läns, behandlade

styrelsen ånyo ärendet och beslöt att för förbundets prövning framlägga

nytt förslag rörande den framtida lantbruksmötesverksamheten. Vid

extra förbundsstämma den 12—13 januari 1950 godkände förbundet detta

nya förslag med blott ett par mindre ändringar.

Med skrivelse den 14 januari 1950 har nu Hushållningssällskapens förbund

överlämnat berörda förslag samt hemställt, att den framtida lantbruksmötesverksamheten

måtte utformas i enlighet med detsamma, dock

med de ändringar som ifrågasatts vid stämman den 12—13 januari 1950.

över förslaget ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen, statens hästexportberedning, jordbrukets

upplysningsnämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation samt Maskinutställarnas

intresseförening. Vidare ha Hushållningssällskapens fullmäktige

inkommit med en den 24 januari 1950 dagtecknad skrift i ärendet.

I samtliga nu angivna förslag rörande lantbruksmötesverksamhetens ordnande

har ifrågasatts, att för ändamålet skulle få användas de vinstmedel,

som uppkommit å statens hästexportberednings verksamhet. Bland annat

av denna anledning torde jag här även få upptaga frågan om dispositionen

av nämnda medel. I anslutning härtill torde följande uppgifter få lämnas

rörande hästexportberedningens verksamhet och användningen av dess

vinstmedel.

Statens hästexportberedning tillsattes jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 6 december 1940 av lantbruksstyrelsen för att biträda styrelsen

vid utarbetande av en plan för exporten av hästar under kriget. Beredningen

har fullgjort sitt uppdrag under relativt fria former och i fråga om riktlinjerna

för sin verksamhet efter hand inhämtat direktiv av vederbörande

chef för jordbruksdepartementet. Dessa direktiv ha i korthet gått ut på att

den export av hästar som förekom under kriget skulle bedrivas så, att den

inhemska prisnivån å hästar icke kom att drivas i höjden av ett stigande

världsmarknadspris. Det skulle följaktligen tillses, att uppköpspriserna å

hästar för export anslöto sig till det vid varje tillfälle rådande inhemska

prisläget. Direktiven ha fullföljts sålunda, att bästa möjliga priser eftersträvats

vid exportavslut medan inköpspriserna inom landet anpassats till

gällande inhemska marknadspriser. Härigenom ha efter hand uppstått vinster,

vilka beredningen fonderat.

Några föreskrifter rörande dispositionen av dessa vinstmedel ha aldrig

utfärdats. Av medlen har emellertid ett belopp av 500 000 kronor ställts till

förfogande till dels vissa kostnader i samband med omorganisationen år

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

5

1944 av veterinärinrättningen i Skara, dels kostnaderna för forskningar

rörande hästsjukdomar, i första hand hovsjukdomar (prop. nr 188/1944;

r. skr. nr 402/1944). Ifrågavarande vinstmedel beräknas för närvarande

uppgå till cirka 5 000 000 kronor.

I det följande kommer jag att huvudsakligen uppehålla mig vid Hushållningssällskapens

förbunds nu framlagda förslag och de däröver avgivna yttrandena.

Dessförinnan torde jag emellertid i särskilda avsnitt få i korthet

redogöra för de viktigaste av de nu gällande bestämmelserna för allmänna

svenska lantbruksmöten samt för huvuddragen av dels 1946 års lantbruksmötesutrednings

förslag, dels Hushållningssällskapens förbunds styrelses

promemoria av den 1 september 1949 jämte yttrandena över förslaget och

promemorian.

II. Gällande bestämmelser för allmänna svenska lantbruksmöten.

Ifrågavarande bestämmelser äro intagna i kungörelsen den 12 juni 1931

(nr 211) angående stadgar för allmänna svenska lantbruksmöten. Enligt

dessa stadgar äro dylika lantbruksmöten en hushållningssällskapens gemensamma

angelägenhet och anordnas antingen distriktsvis (distriktslantbruksmöten)

eller för hela riket (rikslantbruksinöten). I stadgarna förutsättes att

under en tidsperiod av femton år skola hållas dels ett distriktslantbruksmöte

inom vart och ett av de sex distrikt, i vilka landet skall vara indelat,

dels därefter ett rikslantbruksmöte. Den hushållningssällskapen tillkommande

beslutanderätten rörande lantbruksmötenas organisation och verksamhet

utövas av särskilda fullmäktige. Varje hushållningssällskap äger att

genom sitt förvaltningsutskott utse en fullmäktig samt en suppleant för

denne. För förvaltningen av de utav fullmäktige omhänderhavda medlen

utse fullmäktige för samma tid inom sig ett förvaltningsutskott. Varje lantbruksmöte

anordnas och ledes av en på närmare angivet sätt vald bestyrelse.

Beträffande finansieringen av de allmänna lantbruksmötena har i princip

räknats med ett årligt statsanslag av 25 000 kronor och ett årligt anslag

från hushållningssällskapen, motsvarande en procent av de sällskapen årligen

tilldelade allmänna statsanslagen. Statsanslagen till ändamålet ha emellertid

varierat något. Sålunda anvisades för vart och ett av budgetåren 1931/

32 och 1934/35—1939/40 25 000 kronor, för budgetåret 1942/43 40 000 kronor,

för budgetåret 1943/44 20 000 kronor, för vartdera budgetåret 1944/45

och 1945/46 70 000 kronor samt för budgetåret 1946/47 12 000 kronor. Efter

sistnämnda budgetåret har något statsanslag icke anvisats.

Under tiden efter tillkomsten av nyssberörda stadgar ha hållits fem distriktslantbruksmöten,

nämligen åren 1935, 1937, 1939, 1942 och 1944, samt

ett rikslantbruksmöte. Det sistnämnda ägde rum i Stockholm (Solvalla)

år 1946. Slutligen må här nämnas, att ursprungligen ett sjätte distrikts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

lantbruksmöte, avseende Mälardistriktet, skolat hållas i Stockholm år 194C>.

Detta möte inställdes emellertid på grund av nyssnämnda rikslantbruksmöte.

III. 1946 års lantbruksmötesutrednings förslag.

Förslaget.

Utredningen utgick från att lantbruksmötesverksamheten även i fortsättningen

borde erhålla stöd från det allmännas sida. Detta stöd föreslogs

skola lämnas i form av sakkunnig rådgivning, tillhandahållande mot skälig

hyra av utställningsförnödenheter samt anslag till vissa särskilda ändamål.

Stödet ansågs främst böra utgå till möten och specialutställningar, som tillkommit

på initiativ från berörda intressen. Även rikslantbruksmöten borde

enligt utredningen förekomma, dock endast när särskild anledning därtill

funnes.

Till främjande av mötes- och utställningsverksamheten föreslog utredningen

att ett centralt, permanent mötesområde skulle anläggas vid Rosenlund

i Jönköping. I samband med denna anläggning skulle ordnas ett arkiv

med ateljé och verkstad för uthyrning av montage, modeller, demonstrationsföremål,

monteringsfärdiga detaljer till utställningsbyggnader m. m.

Enligt utredningen borde vidare framdeles jämväl ett mindre mötesområde

med behövliga byggnader och anordningar skapas på lämplig plats i Norrland.

Verksamheten vid de permanenta mötesområdena föreslogs skola omhänderhavas

av ett för ändamålet bildat aktiebolag, i vilket bland andra

staten skulle ingå som delägare. Kostnaderna för anläggningarna ansågos

böra bestridas av de vinstmedel, som uppstått vid den av statens hästexportberedning

bedrivna verksamheten.

Utredningen föreslog vidare, att ett kontinuerligt arbetande, samordnande

organ för lokala lantbruksmöten och utställningar skulle skapas. Detta organ

borde organiseras som en till lantbruksstyrelsen anknuten nämnd och

vara sammansatt av representanter för de intressegrupper, som närmast

voro berörda av mötesverksamheten. Sedan denna nämnd börjat sin verksamhet,

kunde enligt utredningen hushållningssällskapens fullmäktige för

lantbruksmöten avsluta sin verksamhet.

Det årliga behovet av statsanslag till mötes- och utställningsverksamheten

beräknades av utredningen till sammanlagt 60 000 kronor. Av detta

belopp avsågos 5 000 kronor till lantbruksnämndens verksamhet, 25 000 kronor

till penningpremier för prisbelönta utställda djur, 20 000 kronor till bidrag

till specialutställningar och vissa utställningsavdelningar vid dylika

lantbruksmöten samt 10 000 kronor till underhåll och förnyelse av material

i förenämnda arkiv vid Rosenlund och i samband därmed bedriven utställningst

jänst. Beträffande penningpremierna utgick utredningen från att

bidrag av statsmedel skulle utgå till dylika premier med högst 50 procent,

dock högst med vissa för de olika slagen av djur närmare angivna belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 208.

•Dessa bidragsbelopp varierade mellan 2—100 kronor. Såsom exempel må

nämnas, att för hingst med avkomma skulle utgå högst 100 kronor, för sto

med avkomma och för tjur med avkomma högst 75 kronor, för ko med

avkomma och för fargalt eller sugga med avkomma högst 50 kronor, för

bagge, tacka, get eller vallhund högst 15 kronor samt för fjäderfä ingående

i flock högst 2 kronor. Beräkningen av medelsbehovet för ändamålet byggde

på en uppskattning av huru stort bidragsbehovet skulle blivit vid tidigare

möten, därest nu angivna regler tillämpats.

Slutligen fann utredningen att hushållningssällskapen i fortsättningen

icke borde årligen inbetala vissa belopp för hållande av planerade allmänna

Jantbruksmöten.

Yttrandena.

Såsom redan i det föregående nämnts gjordes i yttrandena över utredningens

förslag åtskilliga erinringar mot detta. Erinringarna gällde främst

det s. k. Rosenlundsproj ektet. Ett stort antal remissinstanser ansågo sålunda,

att detta projekt icke borde förverkligas, eller uttalade tvekan däremot.

Man framhöll därvid bland annat, att kostnaderna bleve för stora,

att smittorisk kunde uppstå eller att svårigheter med inkvartering kunde

väntas.

IV. Förbundsstyrelsens promemoria den 1 september 1949.

Promemorian.

I promemorian uttalades till en början, att lantbruksmötesverksamheten

allt framgent borde stödjas av det allmänna. Verksamheten inom landets

fyra nordligaste hushållningssällskapsområden borde erhålla ett särskilt

stöd. Anordnandet av lantbruksmöten, utställningar och övriga arrangemang

på hithörande område ansågs alltjämt böra vara en angelägenhet för

hushållningssällskapen. Det borde därför ankomma på dessa att vidtaga den

erforderliga lokala samordning, som vore en förutsättning för en värdefull

verksamhet.

Tyngdpunkten inom den framtida lantbruksmötesverksamheten borde enligt

promemorian ligga å de mindre, lokala mötena. Någon särskild organisation

eller plan för dessas hållande ansågs ej behövlig. Möjligheterna till

specialutställningar och dylikt borde uppmärksammas mera än dittills skett.

Rikslantbruksmöten föreslogos skola förekomma även framdeles men med

förhållandevis långa tidsintervaller. Dessa möten borde i fortsättningen anordnas

av Hushållningssällskapens förbund.

1 anslutning till 1946 års lantbruksmötesutredning föreslogs i promemorian

vidare, att ett permanent mötesområde skulle anläggas vid Rosenlund i

.lönköping. Anläggningarna där borde dock åtminstone till en början göras

mindre omfattande än vad nämnda utredning ifrågasatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Även i promemorian föreslogs, att en lantbruksmötesnämnd skulle inrättas.

Denna ansågs dock böra knytas till Hushållningssällskapens förbund.

Något särskilt organ inom hushållningssällskapen i stil med nuvarande

fullmäktige för frågor rörande lantbruksmöten vore på grund härav ej längre

erforderligt. Fullmäktigeinstitutionen borde därför upphöra och dess uppgifter

överflyttas på nyssberörda nämnd och förbund. I samband härmed

borde de till fullmäktiges förfogande stående medel, som icke vore reserverade

för visst ändamål, eller cirka 50 000 kronor, överlämnas till förbundet

för att användas till framtida rikslantbruksmöten.

Enligt promemorian borde den framtida lantbruksmötesverksamheten finansieras

med de vinstmedel, som uppstått vid statens hästexportberednings

verksamhet. Nämnda medel beräknades till cirka 5 miljoner kronor. Härav

skulle 1,8 miljoner kronor disponeras för iordningställandet av Rosenlundsoinrädet

och 1,2 miljoner kronor för stödjande av lantbruksmötesverksamheten

inom de fyra nordligaste hushållningssällskapens områden. Avkastningen

från återstående belopp å cirka 2 miljoner kronor, beräknad till

50 000 kronor, föreslogs skola fördelas såsom årligt understöd till anordningar

i undervisnings- och upplysningssyfte vid lokala lantbruksmöten, specialutställningar

m. m. samt för den föreslagna utställningstjänstens verksamhet.

Det förutsattes dock, att av berörda avkastning ett belopp å 10 000 kronor

varje år skulle avsättas för blivande rikslantbruksmöten. Vidare föreslogs

i promemorian, att ett årligt statsanslag å 44 500 kronor skulle utgå.

Av anslaget beräknades 7 000 kronor till kostnaderna för lantbruksmötesnämndens

verksamhet och 37 500 kronor till penningpremier åt utställare av

vid lantbruksmöten prisbelönade djur. Under de år, då rikslantbruksmöte

ägde rum, ansågs statsanslaget till djurpremier böra höjas till 60 000 kronor.

Slutligen uttalades, att något årligt anslag från hushållningssällskapen

till allmänna svenska lantbruksmöten (rikslantbruksmöten) ej längre borde

utgå.

Yttrandena.

Till en början må här återgivas det yttrande, som ett utskott vid Hushållningssällskapens

förbunds årsstämma i september 1949 i Jönköping avgav

över förbundsstyrelsens promemoria.

I sitt yttrande uttalade nämnda utskott, att det med hänsyn till den korta

tid, som stått till buds, icke funnit sig kunna taga slutlig ståndpunkt till huru

förevarande fråga borde lösas. Emellertid ansåg utskottet i vart fall i likhet

med förbundsstyrelsen, att lokala mindre lantbruksmöten måste anses vara

av största värde för jordbrukets utveckling. Utskottet framhöll, att fara förelåge

för att en sådan centralisering, som promemorian förutsatte, komme

att åsidosätta de lokala intressen, som i första hand borde beaktas. Därest

dessa intressen gåvos det utrymme, som vore önskvärt, kunde man å andra

sidan även befara, att de centrala anläggningarna icke komme att i längden

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

nyttiggöras på ett sätt, som motsvarade de nedlagda kostnaderna. Utskottet

törordade därför, att frågan skulle återupptagas till förnyat övervägande.

Därvid borde man efter hörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

söka finna en linje, som kunde giva tillräckligt effektivt stöd åt de lokala

intressena. Samtidigt borde likväl beaktas önskvärdheten av att icke undanskjuta

det grundläggande i styrelsens förslag om vissa centrala anläggningar.

Detta yttrande vann förbundsstämmans godkännande och föranledde

bland annat, såsom redan törut antytts, att yttranden över promemorian inhämtades

från hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Ur förbundsstyrelsens

redogörelse för dessa yttranden må här anföras följande.

b örvaltningsutskotten anslöto sig i stort sett till vad som i promemorian

uttalats om de lokala lantbruksmötenas betydelse, behovet av en viss samordning

av dessa möten men frihet för hushållningssällskapen att planera

dem efter ortens förhållanden, samt om relativt sällan återkommande rikslantbruksmöten.

I fråga om den permanenta anläggningen vid Rosenlund voro emellertid

meningarna delade inom de hushållningssällskap, som närmast berördes av

lörslaget. Anläggningen tillstyrktes sålunda av förvaltningsutskotten i Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Hallands och Skaraborgs län, medan

övriga förvaltningsutskott inom Götaland och Svealand avstyrkte densamma.

De förvaltningsutskott, som avstyrkte förslaget, anförde såsom skäl

därtör att såväl rikslantbruksmöten som andra arrangemang av rikskaraktär

på jordbruksområdet icke alltid borde förläggas till en och samma plats utan

borde ambulera. Man uttalade även tarhågor för att en fast mötesanläggning

skulle kunna inverka menligt på möjligheterna att anordna lokala lantbruksmöten.

Slutligen framhölls, att kostnaderna för anläggningen icke stode

i skälig proportion till nyttan av densamma.

Behovet av en särskild lantbruksmötesnämnd ifrågasattes av förvaltningsutskotten

i Uppsala län, Kalmar läns norra och södra områden, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Älvsborgs läns norra område

samt Gävleborgs län. Dessa utskott uttalade i allmänhet, att Hushållningssällskapens

förbunds styrelse borde kunna handhava nämndens uppgifter,

i vart fall om Rosenlundsproj ektet icke realiserades. Än mer ansågs

detta böra gälla, om det i det följande återgivna förslaget om hästexpor lmedlens

uppdelning på hushållningssällskapen bifölles.

Samtliga förvaltningsutskott tillstyrkte, att hästexportberedningens vinstmedel

skulle användas för att stödja lantbruksmötesverksamheten. Beträffande

den närmare dispositionen av medlen framfördes emellertid olika

förslag i yttrandena. De förvaltningsutskott, som biträdde förslaget rörande

Rosenlundsområdet, anslöto sig i huvudsak jämväl till de i promemorian

avgivna förslagen rörande sagda medels användning. Av övriga förvaltningsutskott

uttalade sig sex för att hela beloppet skulle fördelas mellan

samtliga hushållningssällskap, att användas i första hand för främjande

av lokala lantbruksmöten. EU förvaltningsutskott ansåg, att eu mindre del

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

borde fonderas för rikslantbruksmöten och resten fördelas mellan sällskapen,

medan två andra uttalade sig alternativt för fördelning eller fondering.

Tre förvaltningsutskott förordade fondering av hela beloppet för främjande

av lantbruksmöten över huvud taget. Förvaltningsutskotten i Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län önskade att deras län i nu förevarande

avseende skulle likställas med de fyra nordligaste länen. Slutligen tillstyrkte

förvaltningsutskotten i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län promemorians

förslag.

V. Förbundsstyrelsens förnyade förslag.

Förslaget.

Allmänna synpunkter. Styrelsen framhåller att den snabba utvecklingen

på jordbrukets område gör en utökad upplysningsverksamhet erforderlig.

Fn sådan verksamhet kan numera bedrivas på väsentligt flera sätt och i

flera former än tidigare. Emellertid ha lantbruksmöten och liknande arrangemang

alltjämt stor betydelse för jordbrukets framåtskridande. Enligt

styrelsen bör därför lantbruksmötesverksamheten fortfarande bedrivas såsom

en gren av upplysningsverksamheten inom jordbruket och därmed jämställda

näringar. Härvid bör det liksom nu ankomma på hushållningssällskapen

att handhava verksamheten i samarbete med andra intresserade organisationer

och sammanslutningar.

Olika slag av lantbruksmöten. Till en början uttalar styrelsen, att distriktslantbruksmöten

av den typ, som anordnades under åren 1935—1944, icke

längre böra komma till stånd.

Beträffande de under senare tid anordnade rikslantbruksmötena erinrar

styrelsen om, att åsikterna om dessas värde äro ganska delade. Å ena sidan

synas dessa möten liksom distriktslantbruksmötena ha varit alltför stora

och besökarna ha haft svårt att tillgodogöra sig desamma. Detta torde främst

ha berott på svårigheterna att ge så pass stora men kortvariga evenemang

den överskådlighet och smidighet, som är önskvärd. Å andra sidan ha rikslantbruksmötena

i åtskilliga avseenden stor betydelse, icke minst såsom

mönstringar och manifestationer för andra näringsgrenar och för utlandet

av det svenska jordbrukets ståndpunkt och utveckling. Styrelsen

anser därför, att hela riket omfattande lantbruksmöten även framgent böra

komma till stånd, när anledning härtill föreligger. Tidsintervallerna mellan

dem böra dock vara förhållandevis långa, som regel ej kortare än 10—12 år.

Styrelsen framhåller härefter, att bland lantbruksmöten av mera allmän

karaktär de lokala, mindre mötena framdeles komma att ha den största

betydelsen. Tyngdpunkten i den framtida lantbruksmötesverksamheten bör

därför ligga på sådana möten. Områdena för dessa böra ej vara för stora

utan böra begränsas att omfatta bygder med tämligen likartade jordbruksförhållanden

och produktionsförutsättningar. Detta anses vara särskilt be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

lydelsefullt för nötkreatursskötselns utveckling. Djuren böra nämligen så

långt möjligt ses och bedömas i anslutning till den miljö och de förhållanden,

under vilka de lämna sin avkastning. Områdena böra därför omfatta

antingen en del (ett eller flera gillen) av ett hushållningssällskaps områdt

eller, där så befinnes lämpligt, hela området. I vissa fall kan det också

länkas, att två sällskap slå sig ihop och anordna ett gemensamt möte. Den

härför erforderliga planläggningen och samordningen bör dock icke göras

så snäv och sträng, att områdesindelning och tidsintervaller för mötenas

hållande låsas fast alltför mycket.

Till lantbruksmöten i vidare bemärkelse böra enligt styrelsen även räknas

olika slag av specialutställningar eller för ett mindre område anordnade

demonstrationer. Dessa kunna i många fall inom ett begränsat ämnesområde,

exempelvis ett visst djurslag, trädgårdsskötsel, potatisodling,

pälsdjursuppfödning och skogsskötsel, giva bättre upplysning och undervisning

än vad som kan åstadkommas inom ramen för ett egentligt lantbruksmöte.

Även då det gäller jordbrukets maskiner och redskap kunna till ett

speciellt område begränsade demonstrationer många gånger ge mest ur

upplysningssynpunkt. Styrelsen anser det uppenbart, att behovet och nyttan

av denna typ av mötesarrangemang blir allt större i och med jordbrukets

alltmer ökade specialisering. Vid dylika möten kan man också anordna

demonstrationer under mera praktiska förhållanden, vilket gör denna

gren av lantbruksmötesverksamheten i många fall särskilt lämplig. Härtill

kommer, att erforderliga anordningar kunna genomföras till i förhållande

till nytta och värde låga kostnader.

Enligt styrelsen bör lantbruksmötesverksamheten även i fortsättningen

vara en hushållningssällskapens gemensamma angelägenhet. I anslutning

härtill finner styrelsen, att det bör ankomma på Hushållningssällskapens

förbund att taga initiativ till och anordna rikslantbruksmöten av allmän

karaktär. Anordnandet av sådana möten bör dock varje gång underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn härtill och då rikslantbruksmötena

framdeles böra bli den enda formen för allmänna svenska lantbruksmöten,

anser styrelsen några särskilda stadgar eller bestämmelser för

ändamålet ej längre vara erforderliga. Styrelsen föreslår därför, att gällande

stadgar för allmänna svenska lantbruksmöten skola upphävas. Ej heller

behöva hushållningssällskapen i fortsättningen ha ett särskilt organ för

frågor rörande lantbruksmöten utan de uppgifter, som nu åvila hushållningssällskapens

fullmäktige, böra överflyttas å förbundet.

Anordnandet av lokala lantbruksmöten bör enligt styrelsen i regel ske

efter lokala initiativ. Såsom arrangörer kunna tänkas såväl hushållningssällskapen

som andra föreningar och organisationer av olika slag. Eu viss

lokal samordning är emellertid önskvärd, något som icke minst erfarenheterna

under år 1949 visat. Under sagda år voro nämligen inemot ett

tjugotal mässor eller ting av lantbruksmöteskaraktär anordnade i olika delar

av landet. Någon gemensam plan för eller samordning av dessa mässor

synes emellertid icke ha förekommit annat än inom varje arrangerande or
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ganisation för sig. Då de flesta av de andra lokala arrangörerna ha kontakt

och samarbete med hushållningssällskapen, anser styrelsen att den lokala

samordningen bör ske genom de sistnämnda. Samtidigt framhålles emellertid

att det är lika viktigt att en samordning sker i stort — bland annat

i fråga om riksomfattande specialarrangemang — så att dylika arrangemang

varje år anordnas ungefärligen till samma antal och inom olika delar

av landet. Enligt styrelsens uppfattning böra vidare ej alltför många

olika organisationer anordna utställningar och mässor av lantbruksmöteskaraktär.

Den erforderliga samordningen i stort bör ske genom försorg av

den i det följande närmare berörda centrala ledningen för lantbruksmötesverksamheten.

I detta sammanhang behandlar styrelsen särskilt vissa spörsmål i samband

med utställningar av lantbruksmaskiner. Styrelsen påpekar, att det i

många fall ställts mycket stora krav på maskinfirmorna i fråga om deltagande

i sådana utställningar. Det synes bland dessa firmor vara en allmän

uppfattning att de kostnader, som de härigenom ha åsamkats och

vilka ju i sista hand få betalas av jordbruket, icke ha stått i proportion

till utställningarnas värde. Från maskinutställarhåll har också framhållits,

att maskinfirmorna i fortsättningen icke kunna deltaga i lokala mindre utställningar

och möten i samma omfattning som under år 1949. Vidare har

från samma håll föreslagits, att någon form av auktorisation av maskinutställningarna

skulle införas. Om förhållandena ej ändras, föreligger det

enligt styrelsen risk för att vissa firmor ej komma att deltaga i just de

möten, där deras deltagande skulle ha det största värdet.

Styrelsen uttalar, att ifrågavarande problem bör ägnas stor uppmärksamhet.

Under erinran om att styrelsen i det följande kommer att förorda

ekonomiskt stöd av allmänna medel åt lokala mindre lantbruksmöten, framhåller

den, att lämnandet av dylikt stöd i många fall kan och bör innebära

sådan auktorisation som nyss ifrågasatts. Den centrala ledningen för lanlbruksmötesverksamheten

bör därtill kunna bedöma och på förfrågan från

maskinutställare med flera meddela, i vilka lantbruksmöten deltagande i

första hand bör förekomma under ett visst år. Genom dessa åtgärder bör

enligt styrelsen erforderlig förbättring och sanering av nuvarande förhållanden

kunna åstadkommas.

Lantbruksmötenas program. För att lantbruksmötena skola fylla sin uppgift

erfordras enligt styrelsen en omsorgsfull och väl övervägd planläggning.

Vid mötenas utformning framstå de undervisande och stimulerande

uppgifterna som det väsentliga. Upplysningsverksamheten vid lantbruksmötena

bör framför allt inriktas på de mindre och medelstora brukningsdelarnas

innehavare. Av denna anledning bör, framhåller styrelsen vidare,

bland annat även storleken av entréavgifterna särskilt uppmärksammas.

Enligt styrelsens mening böra de mindre, lokala mötenas program och

övriga anordningar ej i alltför hög grad vara bundna av i förväg bestämda

former och regler. Det måste vid dessa möten finnas utrymme för nya

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20S. 13

idéer och initiativ. Viktigt är även att anpassning sker efter bygdens förhållanden.

Vad beträffar rikslantbruksmötena erinrar styrelsen om att erfarenheterna,

framför allt från Solvallamötet år 1946, ge vid handen, att det är

nödvändigt med en begränsning för att icke mötena skola bliva alltför svåröverskådliga.

Med hänsyn till förslaget att rikslantbruksmöten i framtiden

skola anordnas mera sällan, anser emellertid styrelsen det knappast finnas

anledning att nu draga upp alltför bestämda riktlinjer för denna frågas

lösning. Rikslantbruksmötenas program böra sålunda utformas efter de

förhållanden och betingelser, som äro rådande, då det blir aktuellt att anordna

sådana möten.

I anslutning till det anförda understryker styrelsen, att lantbruksmötena

måste planeras och anordnas så att de bliva så överskådliga som möjligt.

Detta gäller icke bara mötenas program utan lika mycket utformningen

av de olika arrangemangen. Vid större möten måste det sålunda finnas en

klar och tydlig uppdelning mellan olika avdelningar. De problem och spörsmål,

som mötesarrangörerna genom olika former av upplysning och propaganda

speciellt vilja belysa, böra sammanföras till för sig avgränsade områden

samt arrangeras och betecknas såsom specialutställningar vid mötet.

Det är också nödvändigt, att besökarna vid dessa större möten få vägledning

och information i större omfattning än vad tidigare varit fallet.

Vidare bör visningsringen, vilken är den centrala punkten i ett lantbruksmöte,

flitigt användas. Återkommande demonstrationer under sakkunnig

ledning böra sålunda äga rum. Detta gäller icke minst de vid mötena förekommande

maskinutställningarna.

Styrelsen påpekar slutligen i detta sammanhang, att lantbruksmötena

även ha ett icke ringa värde som uppvisningar av jordbrukets nivå för den

del av befolkningen, som är sysselsatt inom andra näringsgrenar, och då

särskilt stadsborna. Man bör därför framgent mer än tidigare taga hänsyn

härtill Aid utformningen av mötesprogrammen och lägga an på att få

besökare från den icke jordbrukande delen av befolkningen. Detta syfte

kan många gånger vinnas genom förhållandevis enkla men ur publiksynpunkt

slående arrangemang och uppvisningar. Enligt styrelsen har i detta

sammanhang inträdesavgifternas storlek avsevärd betydelse. Dessa avgifter

synas ha varit alltför höga på de flesta distriktslantbruksmötena och på

det sista rikslantbruksmötet. Styrelsen föreslår bland annat, att billiga gruppbesök

skola anordnas för ungdomssammanslutningar, skolelever m. fl.

Flyttbara arrangemang. Styrelsen upptager här 1946 års lantbruksmötesutrednings

förslag om eu särskild utställningstjänst, där montage, modeller

och demonstrationsföremål för olika upplysnings- och propagandaändamål

inom lantbruksmötesverksamheten skulle sammanställas, iordninggöras och

utlånas. Även om erfarenheterna på detta speciella område av utställningsverksamhet

hittills äro små, bör enligt styrelsen en sådan utställningstjänst

i många fall kunna medverka till bättre upplysning och propaganda vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

lantbruksmöten. Ifrågavarande förslag bör därför prövas, ehuru till en början

i mindre omfattning. Erfarenheten får sedan ge anvisningar för en eventuellt

fortsatt utveckling. Styrelsen förordar vidare, att jämväl utredningens

förslag att utställningstjänsten skulle tillhandahålla och uthyra flytt- och

monteringsbara utställningsbyggnader, såsom läktare, stallar, hallar m. in.,

skall förverkligas. Även detta förslag synes nämligen i flera avseenden erbjuda

icke föraktliga fördelar för kommande lantbruksmöten. En förutsättning

härför är emellertid att man får fram konstruktioner, som äro dels

hållbara och dels förhållandevis lätta att montera och transportera.

Enligt styrelsen bör utställningstjänsten handhavas av den centrala ledningen

för lantbruksmötesverksamheten.

Användningen av hästexportberedningens vinstmedel. Styrelsen erinrar

inledningsvis om att de flesta av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

icke biträtt vad styrelsen i promemorian den 1 september 1949 föreslagit

beträffande dispositionen av ifrågavarande medel. För sin del anser styrelsen

fortfarande, att starka skäl tala för det i promemorian framförda förslaget.

Med hänsyn till flertalet förvaltningsutskotts inställning har emellertid

styrelsen funnit sig böra framlägga nytt förslag i ämnet.

Härvid hävdar styrelsen till en början bestämt, att förevarande vinstmedel

i sin helhet böra komma jordbruket till godo. Styrelsen anser i likhet

med lantbruksmötesutredningen, att medlen just för befrämjande av lantbruksmötesverksamheten

kunna få en sådan användning, som icke blott

tillfälligt utan även på längre sikt gagnar jordbrukets utveckling, samtidigt

som även de speciella länsintressena bli nöjaktigt tillgodosedda. Styrelsen

finner sig därför icke kunna biträda den av vissa förvaltningsutskott uttalade

uppfattningen, att medlen böra få användas även för andra ändamål,

exempelvis hushållningssällskapens försöksgårdar, stipendier o. s. v. Ej

heller anser sig styrelsen kunna tillstyrka det från samma håll framförda

förslaget att medlen skola fördelas mellan hushållningssällskapen. Med hänsyn

till det anförda förordar styrelsen, att medlen skola tagas i anspråk

för att understödja och främja den framtida lantbruksmötesverksamheten.

Härvid böra medlen avsättas till en särskild fond och i samband med avvecklingen

av statens hästexportberedning överlämnas till Hushållningssällskapens

förbund att inom detta förvaltas såsom en särskild stiftelse, förslagsvis

benämnd Stiftelsen svenska lantbruksmöten. Denna stiftelse bör

befrias från skattskyldighet.

Beträffande den närmare användningen av fonden anför styrelsen, att såväl

gemensamma åtgärder som lokala lantbruksmöten böra tillgodoses från

densamma. I anslutning härtill föreslås att fonden skall uppdelas i två delfonder,

en för den gemensamma och en för den lokala lantbruksmötesverksamheten.

Uppdelningen bör dock betraktas såsom preliminär till dess erfarenheter

rörande verksamheten vunnits. Styrelsen föreslår, att 2 000 000

kronor skola tillföras delfonden för den gemensamma verksamheten och

3 000 000 kronor delfonden för den lokala verksamheten, överflyttning av

medel från den ena delfonden till den andra bör ej ske utan att förbundet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 208. 15

godkänt en dylik åtgärd. För en sådan åtgärd bör jämväl krävas medgivande

av Kungi. Maj :t.

Avkastningen från delfonden för den lokala verksamheten, beräknad till

cirka 75 000 kronor, föreslås skola disponeras av styrelsen för nyssnämnda

stiftelse såsom årligt understöd åt den lokala lantbruksmötesverksamheten

i hela landet. Den bör härvid användas till att åstadkomma värdefulla anordningar

i undervisnings- och upplysningssyfte vid lokala lantbruksmöten,

specialutställningar in. m.

Användningen av delfonden för den gemensamma verksamheten kan däremot

enligt styrelsen icke nu i detalj preciseras. Två ändamål, vartill denna

fond bör användas, äro dock givetvis anordnandet av framtida rikslantbruksmöten

samt den i det föregående omförmälda utställningstjänsten. Det

bör ankomma på styrelsen för stiftelsen att avgiva förslag till Hushållningssällskapens

förbund rörande den framtida disponeringen av denna delfond.

Förbundets beslut i fråga om användande av delfondens kapitalmedel bör

dock underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Kostnaderna för stiftelsens verksamhet föreslås skola bestridas med lika

delar av avkastningarna från de bägge delfonderna.

Den centrala ledningen. Såsom redan förut antytts anser styrelsen, att

ett centralt organ erfordras för samordning i stort av lantbruksmötesverksamheten

ävensom för handhavandet av medelsfördelningen. Styrelsen föreslår,

att styrelsen för den förut omförmälda stiftelsen skall fungera såsom

sådant organ. I sistnämnda styrelse böra ingå representanter för hushållningssällskapen

och för de större utställargrupperna. Den bör bestå av nio

ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t bör utse en, tillika ordförande, Hushållningssällskapens

förbund fem, därav en representerande husdjursaveln, en

lantbruksmaskinindustrien och en (kvinna) det husliga området, samt Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och jordbrukets

upplysningsnämnd en var. Stiftelsens styrelse bör äga rätt att för visst

fall med sig adjungera representanter för av verksamheten berörda intressen,

som icke äro företrädda i den. Stadgar för stiftelsen, angivande jämväl

de uppgifter, som skola åvila dess styrelse böra fastställas av Kunel.

Maj :t.

Statsbidrag till lantbruksmötesverksamheten in. in. Liksom 1946 års lantbruksmötesutredning

anser styrelsen, att lantbruksmöten och med dessa

jämställda arrangemang i huvudsak böra finansieras på samma sätt som

hittills, nämligen i första hand genom inträdesavgifter och platshyror.

Styrelsen ansluter sig vidare till nämnda utrednings förslag att av statsmedel

skola utgå penningpremier till utställare av prisbelönade djur vid

lantbruksmöten. Med hänsyn till de stora kostnader, som djurutställarna

måste vidkännas för deltagande i mötena, föreslår emellertid styrelsen att

de belopp, varmed penningpremierna skola utgå, skola höjas med 50 procent

av de utav utredningen föreslagna beloppen. Med hänsyn härtill beräknar

styrelsen medclsbehovet för ändamålet till 37 500 kronor mot av ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

redningen föreslagna 25 000 kronor. Då rikslantbruksmöte skall äga rum,

bör anslaget höjas, såvitt för närvarande kan bedömas till 60 000 kronor.

Anslagen böra disponeras av styrelsen för den förut omförmälda stiftelsen

och fördelas av denna.

Några årliga anslag från hushållningssällskapen till allmänna svenska

lantbruksmöten (rikslantbruksmöten) böra enligt styrelsen ej längre utgå.

Slutligen upplyser styrelsen att hushållningssällskapens fullmäktige för

närvarande disponera ett för lantbruksmöten avsett belopp å cirka 135 000

kronor. Härav ha emellertid 81 600 kronor reserverats för att, såsom kompensation

för det inställda distriktslantbruksmötet i Stockholm år 1946,

disponeras till anordnande av ett eller flera lantbruksmöten, avseende Mälardistriktet.

Genom beslut den 4 maj 1945 har Kungl. Maj :t på förslag

av hushållningssällskapens fullmäktige godkänt denna åtgärd. Enligt sty-,

relsen bör vid fullmäktiges upphörande även sagda belopp å 81 600 kronor

överlämnas till stiftelsen och förvaltas av dess styrelse. Det bör ankomma

på denna att inom ramen för Kungl. Maj :ts förenämnda beslut och

i samråd med berörda hushållningssällskap fastställa bestämmelser för medlens

användning. Den del av fullmäktiges medel, som icke reserverats för

nämnda ändamål, föreslås däremot skola överföras till Hushållningssällskapens

förbund för att användas till anordnande av framtida rikslantbruksmöten.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser tillstyrka förbundsstyrelsens förslag eller lämna

detsamma i stort sett utan erinran, såvitt gäller organisationen av

den framtida lantbruks mötes verksamheten. Man är sålunda

ense om att lantbruksmötena alltjämt ha en viktig uppgift att fylla

till främjande av det svenska jordbrukets utveckling. Ej heller göres någon

invändning mot att hushållningssällskapen även i fortsättningen skola handha

lantbruksmötesverksamheten. På några punkter framställas dock smärre

anmärkningar mot förslaget i förevarande del.

Sålunda anser Maskinutställarnas intresseförening det ur föreningens synpunkt

lämpligare, att den centrala ledningen av verksamheten, i enlighet

med vad 1946 års lantbruksmötesutredning föreslagit, handhaves av en till

lantbruksstyrelsen knuten nämnd. Tillika uttalar föreningen, att i denna

nämnd bör ingå icke blott en representant för lantbruksmaskinindustrien

utan även en representant för lantbruksmaskinhandeln samt att båda dessa

böra utses direkt av respektive organisationer. Jämväl Gödsel- och kalkindustriernas

samarbetsdelegation anmärker på det centrala organets sammansättning.

Enligt delegationen bör styrelsen för den ifrågasatta stiftelsen utökas

med representanter för statens maskinprovningar, Jordbrukskonsulentföreningen,

gödsel- och kalkindustrierna, växtförädlarna samt Svenska reklamförbundet.

Vidare uttalar delegationen, att ett intimt samarbete bör

etableras mellan lantbruksmötena och den lokala försöksverksamheten på

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

17

så sätt, att mötena om möjligt böra förläggas i anslutning till fältförsök

och demonstrationsfält. Med hänsyn härtill anser delegationen, att den lokala

försöksverksamheten bör erhålla medel från lantbruksmötesorganisationen

för att ordna lämpliga försöks- och demonstrationsfält. Slutligen framhåller

delegationen, att i förslaget icke berörts den viktiga del av lantbruksmötesverksamheten,

som utgöres av presspropagandan. En sådan propaganda

har hittills saknats men bör nu organiseras.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att statskontoret icke anser sig

kunna biträda förslagen om utvidgning av premieringsverksamheten vid

lantbruksmöten och om anvisande av medel till den ifrågasatta utställningstjänsten.

Däremot vill ämbetsverket icke motsätta sig att ett mindre årligt

anslag skall anvisas för att stödja anordnandet av specialutställningar eller

utställningsavdelningar, som äro av värde ur det allmännas synpunkt men

icke kunna finansieras på annat sätt.

Jordbrukets upplysnings nämnd understryker slutligen vikten av specialutställningar,

flyttbara arrangemang och inrättande av en särskild utställningstjänst.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att samarbete mellan

nämnden och Hushållningssällskapens förbund bör ske på detta område.

Däremot äro i remissutlåtandena meningarna delade i fråga om förbundsstyrelsens

förslag angående dispositionen av hästexportberedningens

vinstmedel. Flertalet remissinstanser ansluta sig visserligen

till styrelsens förslag i ämnet eller ha icke något att erinra däremot.

Statskontoret, statens hästexportberedning och Sveriges lantbruksförbund

anse emellertid, att ifrågavarande medel icke böra användas för

att finansiera lantbruksmötesverksamheten, i vart fall icke på det sätt och

i den omfattning, som styrelsen ifrågasatt. Av vad dessa remissinstanser

anfört må här anföras följande.

Statskontoret uttalar, att ifrågavarande medel genom det sätt, varpå de

tillkommit, ha karaktären av statsmedel. Enligt ämbetsverket är det därför

principiellt riktigast, att medlen icke disponeras vid sidan av budgeten

utan tillgodoföras riksstatens inkomsttitel Övriga diverse inkomster. Vidare

erinras om att föredragande statsrådet i propositionen nr 188 till 1944

års riksdag uttalat, att medlen borde användas för hästavelns befrämjande.

Statskontoret framhåller, att ett användande av medlen för lantbruksmötesverksamheten

knappast synes stå i överensstämmelse med berörda uttalande.

Skulle emellertid medlen icke anses böra tillgodoföras riksstaten, bör enligt

statskontoret deras användning i vart fall icke på föreslaget sätt reserveras

för ett visst och därtill så begränsat ändamål som lantbruksmötesverksamheten.

Ämbetsverket finner det sålunda lämpligare att — under förutsättning

att medlen även i fortsättningen skola redovisas särskilt och ej

sammanföras med övriga statsmedel — Kungl. Maj :t och riksdagen utan

att göra något principuttalande i fråga om medlens framtida användning

förklara sig vilja därav anvisa bidrag för de ändamål, som efter prövning

i varje särskilt fall anses böra komma i fråga för understöd.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 208.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Statens hästexportberedning förklarar sig icke kunna till någon del tillstyrka

förbundsstyrelsens förslag i förevarande hänseende. För sin del anser

beredningen, att dess vinstmedel icke böra tagas i anspråk för ändamål,

som normalt kunna påräkna statligt anslag eller understöd. Medlen

böra enligt beredningen i stället användas till något i och för sig angeläget

och jordbruket gagnande ändamål, som icke kan tillgodoses på annat sätt.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt anför beredningen.

Om man uppdrager en bestämd principiell skillnad mellan å ena sidan

ändamål, som eljest i annan ordning erhållit eller erhålla statligt stöd, och

å andra sidan ändamål, som eljest icke kunna påräkna statsfinansiellt beaktande,

blir resultatet i förra fallet lätteligen och troligen det, att alla upptänkliga

i och för sig behjärtansvärda statsunderstödda institutioner eller

verksamhetsgrenar söka att via hästexportberedningens vinstmedel erhålla

påökning av ett med anlitande av andra medel eljest vedertaget stöd. Skulle

därvid kapitalet delas ut, kunde givetvis en hel del åstadkommas. Om däremot

endast räntan skulle disponeras komme ett belopp av cirka 125 000

kronor årligen, uppdelat på ett antal olika mottagare, knappast att åstadkomma

någon verkan jämförbar med vad det skulle innebära, om ränta

och kapital insättes för att tillgodose något eller några trängande, men på

grund av allmänna budgethänsyn obeaktade, behov eller ändamål.

Knäsätter man sistnämnda princip, blir valet mellan olika objekt för stöd

och anslag icke endast begränsat utan därtill, enligt beredningens uppfattning,

lättare. Ty då har man att inventera de för jordbruket trängande

önskemål och behov, vilka trots deras påräkneliga nytta, icke och detta

främst av kostnadsskäl kunna tillgodoses i annan ordning.

Även Sveriges lantbruksförbund anser, att lantbruksmötesverksamheten

bör finansieras med allmänna medel på samma sätt som hittills. Till stöd

för denna ståndpunkt anföres följande.

Förbundet grundar sitt ställningstagande på den bestämda uppfattningen,

att lantbruksmöte endast bör anordnas, då intresse och behov härav finnes

i en bygd. Om dessa faktorer äro förhanden och under förutsättning av att

den av hushållningssällskapen ledda samordningen fungerar på ett tillfredsställande

sätt, torde, såsom erfarenheterna också visa, goda förutsättningar

finnas att anordna och genomföra möten på ett sådant sätt, att intäkterna

som regel komma att täcka de med arrangemangen sammanhängande kostnaderna

av allmän natur. Det stöd, som från det allmännas sida därutöver

behöver utgå i form av sakkunnig rådgivning, förlustriskgarantier och kontanta

anslag till vissa speciella ändamål, främst penningpremier åt utställare

av vid lantbruksmöten premierade djur, synes liksom hitintills höra

lämnas av statsmedel. Med hänsyn till lantbruksmötesverksamhetens betydelse

synes det nämligen naturligt, att denna allt framgent blir föremål

för det allmännas stöd i samma omfattning som tidigare, och någon minskning

av de anslag, som sedan länge lämnats, är icke motiverad. Under sådana

förhållanden är det enligt förbundets uppfattning icke påkallat att använda

hästexportberedningens vinstmedel för finansiering av den del av

mötesverksamheten, vartill hittills anvisats allmänna medel.

Dessa vinstmedel ha dessutom tillkommit under speciella omständigheter,

och det synes därför principiellt oriktigt att taga dem i anspråk för ordinära

statsutgifter. Med hänsyn till svårigheterna att i nuvarande statsfinansiella

läge erhålla anslag till nya ändamål, oavsett deras betydelse, synes det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

19

böra vara en gemensam angelägenhet för jordbrukets myndigheter och

organisationer, att ifrågavarande vinstmedel utnyttjas till sådana gagneliga

åtgärder, för vilka statsanslag på annan väg för närvarande icke är att

påräkna.

I anslutning till det anförda hemställer förbundet, att då frågan om dispositionen

av hästexportberedningens vinstmedel blir aktuell, denna fråga

målte särskilt utredas. Härvid böra de av förbundet nu anförda principiella

synpunkterna beaktas.

Såsom framgår av det föregående avstyrker statens hästexportberedning

att beredningens vinstmedel skola användas till finansiering av lantbruksmötesverksamheten.

Samtidigt framlägger beredningen emellertid vissa förslag

till disposition av medlen. Härom anför beredningen följande.

Utan att åsyfta någon inbördes gradering av behovet vill beredningen först

uppehålla sig vid en sak, som står i nära sammanhang med såväl beredningens

verksamhet som vinstmedlens uppkomst. Beredningen åsyftar härvid

export av djur. Det lärer knappast kunna påräknas någon framtida exportmarknad

för större mängder bruksdjur, vare sig hästar, nötkreatur, svin

eller får. Det som torde ligga i linje med den jordbrukspolitik vartill 1947

års riksdag på Kungl. Maj :ts förslag uppdrog de principiella riktlinjerna är

väl snarare, att det svenska jordbruket vad angår såväl produktionsmedel,

däribland husdjur, som produktion bör anpassas till landets eget behov. Då

emellertid det svenska husdjursbetåndet delvis är av ganska hög kvalitet,

borde en låt vara begränsad men relativt kontinuerlig export av högklassiga

avels- och kanske i vissa fall även bruksdjur icke vara utesluten. För att

genomföra dylik export, som skulle verka stimulerande på avelsarbetet och

vara nationalekonomiskt gynnsam, erfordras kostnadskrävande propaganda

och upplysning. Hittills ha åtgärder av dylik art ständigt strandat av brist

på medel hos de sammanslutningar, som närmast ha att tillvarataga dessa

intressen. Detta beror i sin tur på att alla dylika åtgärder äro till sitt ekonomiska

resultat ovissa och långtidsbetonade. Det förefaller därför vara anledning

att framföra den tanken att för dylika ändamål reserveras ett belopp

å förslagsvis 1 000 000 kronor. Av dessa medel skulle icke blott räntan

utan vid behov även kapitalet kunna efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser

tagas i anspråk för bidrag till lämpliga organisationer.

Vidare synes det beredningen som om ett avsnitt av det s. k. Rosenlundsprojektet

borde tillvaratagas. Beredningen syftar på tanken att åstadkomma

en, måhända flera, geografiskt välplacerade lokaler, där en fullödig samling

aktuella jordbruksmaskiner, apparater och eventuellt anordningar för

lanthushållen kunde kontinuerligt exponeras. För närvarande är det för

varje lantman mycket svårt att hos vitt skilda maskinfirmor eller å sporadiskt

förekommande utställningar lära känna vad som står till buds. Om

med denna eller dessa permanenta maskinutställningar kunde kombineras

utbildningskurser, skulle fyllas ett stort behov, vars tillgodoseende skulle

kunna vara till stort ekonomiskt gagn för jordbruket. Att sådana utställningar

skulle bliva ett ofta ifrågakommande mål för olika jordbrukaresammanslutningars

studieresor torde vara ställt utom varje tvivel. Framför allt

skulle de mindre jordbrukarna därigenom få starkt ökade möjligheter att

genom med buss eller bil anordnade exkursioner, och till relativt ringa individuell

kostnad, följa utvecklingen på maskinteknikens område.

Slutligen vill beredningen påpeka, att stora och för hela vårt jordbruk

mycket betydelsefulla forskningsuppgifter måste anstå i brist på medel. Det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunql. Maj:ts proposition nr 208.

faller helt utanför beredningens kompetens att angiva vilka forskningsuppgifter

som synas mest angelägna eller att härutinnan företaga en uppräkning

och inbördes behovsgradering. Däremot må det tillåtas beredningen att

såsom sin åsikt framföra den uppfattningen, att uppgifter vilka för sitt slutförande

kunna komma att kräva icke blott ränta å anvisade medel utan

även själva kapitalet, i längden och i den mån man lyckas i arbetet genom

sina resultat kunna beräknas giva vida bättre avkastning än ett större eller

mindre belopp varav endast räntan får tagas i anspråk medan kapitalet sparas

för att i sinom tid underkastas penningvärdesförändringarnas i det långa

loppet oföränderligt nedbrytande inverkan.

Departementschefen.

En lämpligt organiserad lantbruksmötesverksamhet är utan tvivel av

stort värde såsom ett led i den allmänna upplysnings- och undervisningsverksamheten

inom jordbruket. Samtidigt kan den även bidraga till att hos

andra befolkningsgrupper sprida kännedom om utvecklingen inom jordbruksnäringen.

I avbidan på resultatet av pågående utredningar ha de år 1931 utfärdade

stadgarna för allmänna svenska lantbruksmöten, vilka formellt ännu gälla,

icke tillämpats sedan mitten av 1940-talet. Sedan dessa utredningar nu slutförts,

finner jag det önskvärt, att ställning skall tagas till desamma så att

en fast grund erhålles för den fortsatta verksamheten.

En av huvudpunkterna i 1946 års lantbruksmötesutrednings betänkande

var förslaget om anläggande av ett permanent mötesområde, vilket skulle

användas för möten och utställningar av olika slag. Redan i yttrandena över

betänkandet uttalades emellertid starka betänkligheter mot detta förslag,

bland annat med hänsyn till att det ansågs bliva svårt att få ett dylikt område

utnyttjat i tillräcklig omfattning samt till att förslaget befarades kunna

få menliga följder för den lokala verksamheten. Jag delar dessa betänkligheter.

Sedan numera även Hushållningssällskapens förbund i sitt senaste

förslag frånträtt tanken på ett dylikt centralt mötesområde, anser jag mig

ej behöva upptaga densamma till ytterligare behandling.

De allmänna synpunkter beträffande inriktningen av lantbruksmötesverksamheten,

som förbundet framlagt i sitt slutliga förslag, överensstämma

i väsentliga avseenden med lantbruksmötesutredningens och ha även

i stort sett lämnats utan erinran i yttrandena över förbundets förslag. Jämväl

jag kan i huvudsak ansluta mig till dessa synpunkter. Jag anser alltså,

att lantbruksmötesverksamheten liksom hittills bör vara en hushållningssällskapens

gemensamma angelägenhet men att den i fortsättningen bör

bedrivas efter andra riktlinjer än dem, som angivas i nu gällande stadgar

för allmänna svenska lantbruksmöten. Bland annat böra distriktsmöten

av hittills gängse typ ej längre anordnas utan tyngdpunkten bör läggas på

mindre, lokala lantbruksmöten, specialutställningar och demonstrationer.

Den närmare utformningen av dessa måste självfallet bliva beroende på

förhållandena i varje särskilt fall, och några bestämda riktlinjer härför

kunna knappast uppdragas i förväg. Jag vill emellertid betona vad som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

21

anförts både av förbundet och i flera yttranden, nämligen att utställningar

och demonstrationer inom ett begränsat ämnesområde i regel torde giva

bättre resultat än utställningar, som spänna över mera vidsträckta områden.

Åtskilliga av de synpunkter, som framförts i yttrandet från Gödseloch

kalkindustriernas samarbetsdelegation, synas även värda beaktande.

I likhet med förbundet vill jag ej utesluta möjligheten av att det i fortsättningen

vid något speciellt tillfälle kan befinnas lämpligt att anordna ett

rikslantbruksmöte. Såvitt nu kan bedömas torde det dock komma att dröja

åtskillig tid, innan så blir fallet. Någon anledning att bibehålla nu gällande

bestämmelser om anordnande av dylika möten synes alltså ej föreligga. Frågan

om organisationen av ett sådant möte och om statligt stöd till detsamma

torde böra prövas vid den tidpunkt, då densamma blir aktuell.

Då bestämmelserna om distriktsmöten och rikslantbruksmöten bortfalla,

torde även skyldigheten för hushållningssällskapen .att för mötesverksamhelen

avsätta viss del av de till dem utgående statsbidragen böra upphävas.

I samband därmed aktualiseras emellertid frågan om finansieringen av

sagda verksamhet. Förbundet har föreslagit, att såsom ett bidrag härtill skall

tagas i anspråk avkastningen å den till omkring 5 000 000 kronor beräknade

behållningen å hästexportberedningens verksamhet. Enligt min mening bör

man emellertid utgå från att de mindre lokala möten, utställningar och demonstrationer,

varav verksamheten i fortsättningen huvudsakligen bör bestå,

skola planeras så att utgifterna i stort sett täckas av inkomsterna. Jag

kan därför icke tillstyrka förslaget i denna del. Även det tidigare utgående

statsbidraget till verksamheten bör bortfalla. Däremot anser jag det skäligt

att av statsmedel skall utgå bidrag till täckande av kostnaderna för penningpremier

till utställare av prisbelönta djur. Bidraget torde i mån av tillgång

på medel böra utgå med 50 procent av premierna, dock högst med

viss av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen

fastställd summa per djur. Medel för ändamålet torde böra anvisas

under ett särskilt anslag å riksstaten. Av skäl som skola angivas i det

följande torde något sådant anslag dock ej behövas för nästa budgetår.

Ett praktiskt betydelsefullt problem utgör frågan, hur man skall kunna

få till stånd en lämplig samordning av den mötesverksamhet, som planeras

på olika håll.

Enligt 1946 års lantbruksmötesutredning borde för detta ändamål inrättas

en till lantbruksstyrelsen knuten lantbruksmötesnämnd. Hushållningssällskapens

förbund har åter ansett, att uppgiften bör omhänderhavas av

styrelsen för den stiftelse, som förbundet ansett böra inrättas för att förvalta

behållningen å hästexportberedningens verksamhet. Såsom jag förut angivit

anser jag emellertid ej att sagda behållning bör användas för att främja

lantbruksmötesverksamheten. Den av förbundet föreslagna stiftelsen torde

därför ej böra komma till stånd. Å andra sidan finner jag det ej heller erforderligt,

att någon särskild nämnd tillsättes för nu ifrågavarande ändamål.

Jag förordar i stället, att hushållningssällskapens fullmäktige skola

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

upphöra och att uppgiften att samordna lantbruksmötesverksamheten skall

läggas på Hushållningssällskapens förbund såsom varande ett av hushållningssällskapen

själva bildat samarbetsorgan. Jag förutsätter härvid, att

förbundet kommer att hålla intim kontakt med de olika utställarorganisationerna

samt att de organisationer och sammanslutningar, som vid sidan

av hushållningssällskapen anordna möten, utställningar och demonstrationer

på jordbrukets område, komma att finna det angeläget att vid planerandet

av dylika möten m. m. söka kontakt med vederbörande sällskap och

med förbundet. Likaså bör givetvis samråd ske mellan förbundet och lantbruksstyrelsen.

På dylikt sätt bör det enligt min mening bliva möjligt att

åstadkomma en lämplig samordning av verksamheten utan att något särskilt

organ bildas härför.

Det förut omförmälda statsbidraget för utdelning av penningpremier synes

böra ställas till Hushållningssällskapens förbunds förfogande för att

av förbundet fördelas på de olika möten och utställningar, som anses böra

komma i fråga.

Såsom redan nämnts kan jag icke tillstyrka, att den förefintliga behållningen

å hästexportberedningens verksamhet skall avsättas till en fond,

vars avkastning skall användas för stödjande av lantbruksmötesverksamheten.

Det synes emellertid ändock lämpligt, att vissa frågor rörande dispositionen

av ifrågavarande medel nu upptagas till behandling. Jag vill då

först framhålla att jag med hänsyn till det sätt, på vilket behållningen uppkommit,

anser det skäligt, att densamma ej tillföres riksstaten. Därvid kan

jag dock ej ansluta mig till det av vissa hushållningssällskap tidigare framförda

önskemålet, att behållningen eller en del av denna skulle fördelas på

de olika sällskapen. Huvudsynpunkten för dispositionen av medlen bör enligt

min mening vara att dessa böra användas så att jordbruket som helhet

får nytta därav genom insats på områden, där anslag icke kunna erhållas å

riksstaten. Medel böra således kunna ställas till förfogande exempelvis för

sådana speciella problem på forsknings- och försöksområdet, vilkas lösande

kan betraktas som en engångsuppgift och ej sammanfaller med den löpande

forsknings- och försöksverksamheten. Även andra användningssätt kunna

givetvis komma ifråga. Jag vill i detta sammanhang erinra om de synpunkter

på dispositionen av medlen, som hästexportberedningen framfört i

sitt yttrande. En promemoria med närmare förslag till dispositionen av

medlen är för närvarande under utarbetande inom departementet. Sedan

denna promemoria varit föremål för vederbörlig remissbehandling, torde

frågan få underställas riksdagens prövning.

I detta sammanhang torde jag till slut få upptaga frågan om dispositionen

av det för lantbruksmöten avsedda belopp å omkring 135 000 kronor,

som för närvarande disponeras av hushållningssällskapens fullmäktige. Detta

belopp bör enligt min mening överföras till hushållningssällskapens förbund

i och med att de fullmäktiges uppgifter bortfalla. Den del därav, eller

81 600 kronor, som reserverats såsom kompensation för det inställda di
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

striktslantbruksmötet i Stockholm år 1946, torde förbundet, efter samråd

med hushållningssällskapen i de län som omfatta det tidigare Mälardistriktet,

få använda till stöd åt lantbruksmötesverksamheten i sagda län. Av

återstoden torde under innevarande år, därest förbundet så önskar, erforderligt

belopp få användas såsom bidrag till täckande av kostnaden för penningpremier

till utställare av prisbelönta djur. Det bör åligga förbundet att

till lantbruksstyrelsen avgiva redovisning för användningen av nu nämnda

belopp.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

godkänna de i det föregående angivna grunderna för lantbruksmötesverksamhetens

ordnande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Greta Liizell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lan t b rnk s möt esv e rk samhe ten s ordnande in. in. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1950:29 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantbruksmötesverksamhetcns ordnande m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten