Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 500)

1950-03-31 · 68 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:209, Med förslag till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 500)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

1

Nr 209.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 500); given Stockholms

slott den 31 mars 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. ,\Y 209.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I enlighet med vad statsmakterna förutsatte vid antagandet av 1943 års

sociala arrendelagstiftning föreslås i propositionen sådana ändringar i

ecklesiastik boställsordning att denna författnings arrendebestämmelser

komma att i huvudsak ansluta sig till nämnda lagstiftning. Arrendatorns

underhållsskyldighet skall dock enligt förslaget icke — såsom i den sociala

arrendelagstiftningen -—- avse endast mindre reparationer å byggnaderna

utan det normala underhållet av det ecklesiastika löneboställets laga hus.

I propositionen föreslås vidare den ändringen av ecklesiastik boställsnämnds

sammansättning, att den ledamot, som för närvarande förordnas

av stiftsnämnden, i stället skall utses av länsstyrelsen och vara arrendator

av jordbruksfastighet. Särskilt arvode förordas skola utgå även till annan

ledamot än ordförande i boställsnämnd vid deltagande i ekonomisk besiktning

och annan på boställsnämnd ankommande förrättning.

Enligt förslaget skall boställsnämnden bestämma arrendeavgiften och

övriga arrendevillkor vid upplåtelse av löneboställe.

Boställsnämnd och stiftsnämnd skola tilläggas befogenhet att — jämte

pastoratet enligt gällande bestämmelser — taga initiativ till ändrad disposition

av löneboställe. Dispositionsändring, som innebär att självständigt

jordbruk ej längre kan bedrivas å löneboställe, skall av stiftsnämnden

underställas Kungl. Maj :ts prövning, övriga dispositionsändringar skola

avgöras av stiftsnämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 209.

3

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i ecklesiastik bostiUlsordning den 30 augusti

1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, dels att 5, 19, 21, 23, 25, 26 och 28 §§, 30 § 1—3

inom., 31, 35, 36 och 38 §§, 39 § 1 och 3 mom. samt 57 och 58 §§ ecklesiastik

hoställsordningi den 30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på

satt nedan angives, dels ock att 67 § andra stycket 7) hoställsordningen skall

upphöra att gälla.

\ uvarande lydelse:

5 §.

Boställsnämnd skall hestå av tre

i orten boende, i lantbruks- och därmed

sammanhängande affärsförhållanden

kunniga män. Två ledamöter

jämte lika antal ersättare utses

för tre år åt gången, den ene,

tillika ordförande, av länsstyrelsen

samt den andre av stiftsnämnden.

Såsom tredje ledamot i bostadsnämnden

inträder eu av dem, vilka

till ett antal av eu för varje till

tjänstgöringsområdet hörande pastorat

jämte ersättare skola pastoratsvis,

likaledes för tre år, utses för

tjänstgöring i boställsnämnden, därvid

vad om valbarhet till nämndeman

finnes stadgat skall äga motsvarande

tillämpning; skolande i

varje särskilt fall bland de sålunda

valda inkallas den, som med hänsyn

till boställets belägenhet eller eljest

finnes lämpligen höra tjänstgöra,

Föreslagen lydelse:

5 §.

Boställsnämnd skall bestå av tre

ledamöter, av vilka en skall vara

nämndens ordförande. Ledamöterna

skola vara med ortsförhållandena

förtrogna samt äga erforderlig insikt

i lantbruks- och därmed sammanhängande

affärsförhållanden.

Ledamot ma ej den vara, som icke

är svensk medborgare, ej heller den

som icke uppnått tjugufem års ålder

eller icke råder över sig och sitt

gods.

Ordföranden och eu av de andra

ledamöterna, vilken skall vara arrendator

av jordbruksfastighet, jämte

ersättare för vardera av dem förordnas

av länsstyrelsen för en Hd av

tre år åt gången. För tjänstgöring

såsom tredje ledamot utser varje

pastorat inom nämndens tjänstgöringsområde,

likaledes för tre år åt

gången, en person jämte ersättare;

av de sålunda valda skall i varje

1 Senaste lydelse av 58 § se 1942:233

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 20!).

dock ej den, som tillhör det avärendet

berörda pastoratet.

Boställnämnds tjänstgöringsområde

bestämmes av Konungen. Där

sådant område omfattar delar av

skilda län, bestämmer Konungen,

vilken länsstyrelse skall utse ordförande

i nämnden.

Ordföranden åtnjuter årligt arvode

av kyrkofonden med belopp,

som Konungen bestämmer. Därjämte

äga ordföranden och annan ledamot

för resa, som påkallas av uppdraget,

av pastoratet åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

19 §.

Har tjänstinnehavare —• •— —

nye tjänstinnehavaren.

Vill ej---utan lösen.

Kan överenskommelse ej träffas

om vad pastoratet eller ny tjänstinnehavare

enligt denna paragraf

bör utgiva i lösen, skall frågan avgöras

i den ordning, som stadgas i

2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

21 §.

Laga hus — ---av förvaltning
en.

Då omständigheterna därtill giva

särskilt fall inkallas den, som med

hänsyn till boställets belägenhet eller

eljest finnes lämpligen böra

tjänstgöra, dock ej den, som utsetts

av det av ärendet berörda pastoratet.

Avgår ledamot eller ersättare före

utgången av den tid, för vilken

han blivit utsedd, skall ny ledamot

eller ersättare utses allenast för

den återstående tiden.

Boställsnämnds tjänstgöringsområde

bestämmes av Konungen. Där

sådant område omfattar delar avskilda

län, bestämmer Konungen,

vilken länsstyrelse som skall meddela

ovan omförmälda förordnanden.

Ordföranden åtnjuter årligt arvode

och de två andra ledamöterna

dagarvode ur kyrkofonden med belopp,

som Konungen bestämmer.

Därjämte äga ledamöterna vid resa,

som påkallas av uppdraget, av pastoratet

åtnjuta resekostnads- och

traktamentsersättning enligt allmänna

resereglementet.

19 §.

Har tjänstinnehavare — — —- nye tjänstinnehavaren.

Vill ej---utan lösen.

Kan överenskommelse ej träffas

om vad pastoratet eller ny tjänstinnehavare

enligt denna paragraf bör

utgiva i lösen, skall frågan avgöras

i den ordning, som stadgas i 2 kap.

18 § fjärde stycket. lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

21 §.

Laga hus ----av förvaltning
en.

Då omständigheterna därtill giva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. iMaj.ts proposition nr 209.

o

anledning, må ändring meddelas i

föreskrift rörande vilka laga hus,

som skola finnas, deras storlek, inredning

och beskaffenhet i övrigt;

dock skall bebyggelsen städse anpassas

efter löneboställets storlek och

avkastningsförmåga. För självständigt

jordbruk avsedd bebyggelse må

ej utan tillstånd av stiftsnämnden

inskränkas så, att sådant jordbruk

icke längre kan bedrivas å lönebostället.

23 §.

Pastoratet skall underhålla och

vid behov ombygga eller nybygga

löneboställets laga hus, så ock städse

hålla boställes åker och äng samt

därtill hörande anstalter i fullgott

stånd.

De laga------fulla värdet.

25 §.

Vid upplåtelse av löneboställe på

arrende skall pastoratet upprätta

och underställa boställsnämndens

prövning och godkännande förslag

till arrendekontrakt. I förslaget skall

upptagas den arrendeavgift, som optionsberättigad

arrendator skall hava

att erlägga, eller, då sådan arrendator

icke finnes, den avgift,

vartill bostället lägst må utarrenderas.

Nämnden äger föreskriva jämkning

i förslaget, därest detsamma

finnes vara ofullständigt eller prövas

lända till skada för bostället eller

eljest för det allmänna eller, såvitt

angår optionsberättigad arrendator,

be finnes icke tillgodose dennes

berättigade intresse.

anledning, må ändring meddelas i föreskrift

rörande vilka laga hus, som

skola finnas, deras storlek, inredning

och beskaffenhet i övrigt; dock

skall bebyggelsen städse anpassas

efter löneboställets storlek och avkastningsförmåga.

23 §.

Det åligger pastoratet alt vid behov

ombygga eller nybygga löneboställes

laga hus, så ock att ansvara

för deras underhåll ävensom för att

boställes åker och äng jämte därtill

hörande anstalter städse hållas i

fullgott stånd.

De laga--— fulla värdet.

25 §.

1. När löneboställe skall upplåtas

på arrende till brukande, skall boställsnämnden

hålla ekonomisk besiktning

och därvid bestämma arrendevillkoren.

Arrendevillkoren, vilka icke må

lända till skada för bostället eller

eljest för det allmänna, skola bestämmas

med utgångspunkt från

att under arrendetiden icke erfordras

större byggnads- eller annat

grundförbättringsarbete, utöver vad

vid besiktningen i samband med utarrenderingen

föreskrivits, och så

att pastoratets och enligt 30 § optionsberättigad

arrendators intressen

skäligen tillgodoses.

Boställsnämnden skall pröva, huruvida

vid den nya utarrenderingen

optionsrätt tillkommer arrendalorn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

26 §.

I fråga om upplåtelse av löneboställe

på arrende skall, i den mån ej

annat följer av bestämmelserna i

denna boställsordning, gälla allmän

lag.

28 §.

Arrendator vare skyldig att avhjälpa

sådana brister å löneboställets

laga hus, som föranleda blott

mindre reparation, så ock att hålla

boställets åker och äng med därtill

hörande anstalter i fullgott stånd.

Arrendatorn må jämväl tillförbindas

att svara för annan än mindre repa
-

2. Pastoratet äger vid utarrenderingen

ej frångå av boställsnämnden

fastställda arrendevillkor i annan

mån än att, då optionsberättigad arrendator

ej finnes, högre arrendeavgift

må betingas.

3. Kan boställe ej utarrenderas enligt

de av boställsnämnden fastställda

arrendevillkoren, skall anmälan

därom av pastoratet göras hos stiftsnämnden,

som har att meddela föreskrifter

för utarrenderingen eller

ock att vidtaga annan av förhållandena

påkallad åtgärd.

26 §.

1. I fråga om upplåtelse av löneboställe

på arrende till brukande skola,

i den mån ej annat i boställsordningen

föreskrives, gälla stadgandena

i 2 kap. 58—60 §§ lagen om nyttjanderätt

till fast egendom och i övrigt

vad i allmän lag stadgas till reglerande

av jordägares och nyttjanderättshavares

rättigheter och skyldigheter,

även om sådant stadgande

eljest skulle kunnat genom avtal

sättas ur tillämpning.

2. Med avseende å upplåtelse av

löneboställe på arrende för annat ändamål

än jordbruk gälle allmän lag,

i den mån i boställsordningen ej annat

särskilt stadgas.

28 §.

Arrendator skall i arrendekontraktet

tillförbindas att å löneboställets

laga hus verkställa sådant

underhållsarbete, som avser reparation

i egentlig mening (normalt

underhåll) och ej är att hänföra till

ändrings- och förbättringsarbete,

som är med om- eller nybyggnad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 209.

7

radon samt för ombyggnad eller nybyggnad

an laga hus ävensom atl

fullgöra pastoratet enligt 23 § åliggande

brandförsäkringsplikt. Pastoratet

svare dock för att de arrendatorn

sålunda åvilande skyldigheter

ej eftersättas.

Med mindre reparation förstås avhjälpande

av smärre brister å golv,

vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar,

trappor, eldstäder, murar och

fast inredning ävensom andra åtgärder,

vilka äro att anse såsom tillfällig

lagning.

Arrendatorns skyldigheter i de i

denna paragraf omförmälda hänseenden

skola angivas i arrendekontraktet.

30 §.

1. Därest arrendator innehaft arrendet

så lång tid, att denna tillsammans

med återstående delen av

arrendetiden uppgår till sju år, samt

väl brukat lönebostället, skall arrendatorn

eller, om han avlidit, hans

änka och barn äga förträdesrätt att

ånyo arrendera detsamma på de villkor,

som i vederbörlig ordning fastställas

(optionsrätt).

Har arrendatorn — — -— arrendetidens

utgång.

2. Har under de sista sju arrendeåren

arrendators dödsbodelägare

övertagit arrendet eller arrendator

å barn eller barns make överlåtit

arrenderätten, äger vid ny utarrendering

den, som på sådant sätt blivit

innehavare av arrenderätten, för

åtnjutande av optionsrätt räkna sig

jämställt. Arrendatorn skall ock i

kontraktet åläggas att i fullgott

stånd underhålla löneboställets övriga

anläggningar och tillhörigheter,

så att icke något därav under arrendetiden

försämras, ävensom att väl

hävda och i god växtkraft hålla boställets

åker och äng jämte därtill

hörande anstalter.

30 §.

1. Därest arrendator innehaft arrendet

så lång tid, att denna tillsammans

med återstående delen avarrendetiden

uppgår till fem år,

samt icke påtagligen eftersatt sina

förpliktelser såsom arrendator, skall

arrendatorn eller, om han avlidit,

hans make och barn äga företrädesrätt

att ånyo arrendera lönebostället

på de villkor, som i vederbörlig

ordning fastställas (optionsrätt).

Har arrendatorn---arren
detidens

utgång.

2. Har under de sista fem arrendeåren

arrendators dödsbodelägare

övertagit arrendet eller arrendator

å make eller barn eller barns make

överlåtit arrenderätten, äger vid ny

utarrendering den, som på sådant

sätt blivit innehavare av arrenderätten,

för åtnjutande av options
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

''S

till godo den tid, varunder företrädaren

varit i besittning av arrendet.

3. Vill pastoratet efter arrendetidens

utgång icke åimjo utarrendera

lönebostället i dess helhet eller till

någon del, eller vill pastoratet upplåta

bostället under ett arrende med

annan egendom eller ock särskilt

upplåta viss lott, skall frågan om

löneboställets utarrendering underställas

stiftsnämndens prövning och

avgörande. Går i fall, som nu sagts,

arrendator förlustig honom eljest

tillkommande optionsrätt, äger han

icke därför erhålla någon ersättning.

Om bostället--— vill bruka.

31 §.

Innan pastoratet utarrenderar löneboställe,

som ligger i nära grannskap

av prästgård, eller godkänner

överlåtelse av arrende av sådant boställe,

skall tjänstinnehavaren beredas

tillfälle att yttra sig i ärendet.

rätt räkna sig tillgodo den tid, varunder

företrädaren varit i besittning

av arrendet.

3. Går i följd av ändrad disposition

av löneboställe arrendator förlustig

honom eljest tillkommande

optionsrätt, äger han icke därför

erhålla någon ersättning.

Om bostället----vill bruka.

31 §.

1. Väckes i samband med löneboställes

utarrendering eller eljest förslag

om ändring i löneboställes disposition,

skall förslaget av boställsnämnden

underställas stift snämnden,

som — såvitt frågans avgörande

icke jämlikt 2 mom. skall ankomma

på Konungen — äger i

ärendet besluta. Fråga, som här avses,

må ock av stiftsnämnden omedelbart

upptagas.

2. Prövar stiftsnämnden föreslagen

ändring av löneboställes disposition

kunna medföra, att självständigt

och bärkraftigt jordbruk ej

längre kan å brukningsdel uppehållas
i

följd av brukning sdelens undantagande

från utarrendering,

nedläggande av nödig bebyggelse

åi brukningsdelen,

avskiljande av område från brukningsdelen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

9

brukningsdelens sammanslagning

med annan fastighet, vård självständigt

jordbruk bedrives

eller i följd av annan därmed

jämförlig åtgärd

skall frågan av stiftsnämnden underställas

Konungens avgörande.

3. Bestämmelserna i 1 och 2 mom.

skola icke äga tillämpning, då ändringen

avser sådan upplåtelse, som i

24 § sägs.

35 §

1. Vid ekonomisk — — — iakttaga

följande:

a)---

c) Finnas å laga hus bristfälligheter,

skall nämnden pröva, huruvida

bristfälligheterna kunna avhjälpas

allenast genom mindre reparation.

Där så är fallet, skall sådan

mindre reparation föreskrivas.

d) Anser nämnden bristfälligheter

å laga hus föranleda annan än

mindre reparation, skall nämnden

meddela föreskrift därom.

e)----■

2. År löneboställe utarrenderat,

skola de föreskrifter, som meddelas

enligt 1 mom. c) och g), avse arrendatorn.

Vad nu är sagt gälle, i den

män arrendatorn tillförbundits att

fullgöra pastoratet åvilande skyldigheter

i avseende å annan än

mindre reparation, ombyggnad eller

nybyggnad av boställets laga hus

eller brandförsäkring av husen,

35 §

1. Vid ekonomisk — — — iakttaga

följande:

a)---

c) Finnas å laga hus bristfälligheter,

skall nämnden pröva, huruvida

dessa kunna avhjälpas genom sådant

underhållsarbete, som är att

hänföra till reparation i egentlig mening

(normalt underhåll). Där så

är fallet, skall sådan reparation

föreskrivas.

d) Anser nämnden bristfälligheter

å laga hus föranleda ändringseller

förbättringsarbete, som är med

om- eller nybyggnad jämställt, skall

nämnden ålägga pastoratet verkställa

arbetet.

e) -----

2. År löneboställe utarrenderat,

skola de föreskrifter, som meddelas

enligt 1 mom. c) och g), avse arrendatorn.

Pastoratet äge dock i fall,

som avses i detta moment, rätt till

talan jämte arrendatorn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 209.

jämväl beträffande de föreskrifter,

som därutinnan meddelas. Pastoratet

äge dock i fall, som avses i

detta moment, rätt till talan jämte

arrendatorn.

36 §.

Har boställsnämnd-----un
derrätta

stiftsnämnden.

Hava föreskrivna — — — hos

pastoratet.

Har föreskrivet arbete, vars utförande

ankommit på arrendator av

löneboställe, verkställts på pastoratets

bekostnad, äge pastoratet söka

sin kostnad åter av arrendatorn.

Förmenar pastoratet eller arrendatorn,

att föreskriven nybyggnad,

ombyggnad eller större reparation

eller brandförsäkring, som utförts

eller bekostats av den ene, enligt arrendekontraktet

rätteligen bort utföras

eller bekostas av den andre,

äge ock sådan talan.

38 §.

Innan boställsnämnden---

och arrendator.

Skall förrättning hållas å boställe,

åligger det boställsnämndens

ordförande att om tiden för förrättningen

minst en månad förut underrätta

ordföranden i kyrkostämman

eller, i pastorat där kyrkofullmäktige

finnas, ordföranden hos

dem. Om mottagandet av underrättelse

skall bevis genast av vederbörande

tillställas boställsnämndens

ordförande. Annan part skall minst

fjorton dagar före förrättningen

kallas till densamma. Har boställsnämndens

ordförande bevisligen

36 §.

Har boställsnämnd---un
derrätta

stiftsnämnden.

Hava föreskrivna---hos

pastoratet.

I arrendekontraktet skall åt pastoratet

och arrendatorn förbehållas

rätt att, om föreskrivet arbete utförts

eller bekostats av den ene av

dem men rätteligen bort ankomma

på den andre, söka sin kostnad

åter av denne.

38 §.

Innan boställsnämnden — — —

och arrendator.

Skall förrättning hållas å boställe,

åligger det boställsnämndens ordförande

att om tiden för förrättningen

minst fjorton dagar förut underrätta

ordföranden i kyrkostämman

eller, i pastorat där kyrkofullmäktige

finnas, ordföranden hos dem. Om

mottagandet av underrättelse skall

bevis genast av vederbörande tillställas

boställsnämndens ordförande.

Annan part skall kallas till förrättningen

inom samma tid. Har

boställsnämndens ordförande iakttagit

vad sålunda åligger honom,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

11

iakttagit vad sålunda åligger honom,

må parts eller ombuds uteblivande

ej utgöra hinder för förrättningens

företagande.

Innan beslut--— och arbets
beskrivning.

39 §.

1. Såsom jäv mot ledamot av boställsnämnd

gälle: om han är med

part i skyldskap eller svågerlag,

som i 13 kap. 1 § rättegångsbalken

om jäv mot domare sägs, eller om

han är parts vederdeloman eller uppenbare

ovän, eller om ledamot eller

den, som står till honom i skyldskap

eller svågerlag, som nämnt är.

äger del i målet eller eljest kan av

förrättningen vänta synnerlig nytta

eller skada eller är medlem av pastoratets

kyrkoråd eller boställsstyrelse.

Har ledamot, som innehar allmän

tjänst, å tjänstens vägnar rättegång

med part, eller söker någon

sak med ledamot eller tillfogar honom

något med ord eller gärning i

uppsåt att därmed göra honom jävig,

det må ej räknas för jäv.

3. Därest i det fall, att ordföranden

eller av stiftsnämnden utsedd ledamot

på grund av laga förfall eller

jäv är hindrad att deltaga i boställsnämnden,

sådant hinder möter

jämväl för ersättaren, åligger det

ordföranden att om förhållandet

göra anmälan hos länsstyrelsen,

som har att för ifrågavarande tillfälle

förordna ordförande eller ledamot

av nämnden.

må parts eller ombuds uteblivande

ej utgöra hinder för förrättningens

företagande.

Om förrättning, som i 25 § avses,

skall stiftsjägmästaren, där

skog finnes å lönebostället, underrättas.

Innan beslut —--och arbets
beskrivning.

39 §.

1. Mot ledamot av boställsnämnd

gälle de jäv, som enligt rättegångsbalken

gälla mot domare.

3. Därest i det fall, att ordföranden

eller den andre av länsstyrelsen

utsedde ledamoten på grund av laga

förfall eller jäv är hindrad att

deltaga i boställsnämnden, sådant

hinder möter jämväl för ersättaren,

åligger det ordföranden att om förhållandet

göra anmälan hos länsstyrelsen,

som har att för ifrågavarande

tillfälle förordna ordförande

eller ledamot av nämnden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

57 §.

över boställsnämnds beslut må

pastoratet ävensom, där beslutet

rör tjänstinnehavare eller arrendator,

denne föra klagan genom besvär

hos stiftsnämnden. Besvären skola

hava inkommit till stiftsnämnden

före klockan tolv å trettionde dagen

från den dag, klaganden erhöll

del av beslutet.

Beslut av — — — optionsberättigad

arrendator.

58 §.

Klagan över stiftsnämnds beslut

må föras hos Konungen genom besvär,

vilka skola hava inkommit till

vederbörande statsdepartement före

klockan tolv å trettionde dagen

från den dag, klaganden erhöll del

av beslutet.

Då stiftsnämnd---beslutet

beröres.

över stiftsnämnds —--ej fö
ras.

57 §.

över boställsnämnds beslut må

pastoratet ävensom, där beslutet

rör tjänstinnehavare eller arrendator,

denne föra klagan genom besvär

hos stiftsnämnden. Besvären

skola hava inkommit till stiftsnämnden

senast å trettionde dagen

från den dag, klaganden erhöll del

av beslutet.

Beslut av----optionsberätti
gad

arrendator.

58 §.

Klagan över stiftsnämnds beslut

må föras hos Konungen genom besvär,

vilka skola hava inkommit till

vederbörande statsdepartement senast

å trettionde dagen från den

dag, klaganden erhöll del av beslutet.

Då stiftsnämnd---beslutet

beröres.

över stiftsnämnds — •— •— ej föras.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen bestämmer.

Lagen skall dock icke — utom i

fråga om 30 § 1 och 2 mom. — rubba

de bestämmelser, som vid ikraftträdandet

äga tillämpning beträffande

dessförinnan tillkomna arrendeförhållanden.

Övriga i anledning av lagens

ikraftträdande erforderliga övergångsföreskrifter

meddelas av Konungen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Linc.-

MAN.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med cheferna för

justitie- och jordbruksdepartementen fråga om ändrade arrendebestämmelser

för ecklesiastika löneboställen m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Den 22 december 1943 utfärdades lag (nr 883) angående ändring av lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. De viktigaste bestämmelserna

i den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1944, avse

en speciallagstiftning av social karaktär för vissa permanenta arrenden,

nämligen arrende av jord, tillhörig bolag, förening, stiftelse eller vissa kategorier

av enskilda personer.

Innebörden av 1943 års sociala arrendebestämmelser.

Nyttjanderättslagens andra kapitel innefattar numera dels allmänna bestämmelser,

gällande alla under lagen hänförliga jordbruksarrenden, dels i

49—69 §§ de av sociala skäl införda bestämmelserna för vissa kategorier

av arrendejordbruk. Redan före 1943 års ändringar funnos sociala arrendebestämmelser

i lagen. Den nya lagstiftningen ersätter icke blott dessa bestämmelser

utan även lagen om arrende av viss jord i Norrland och vissa

delar av Svealand.

De sociala arrendebestämmelserna skola tillämpas, om den utarrenderade

brukningsdelen 1) tillhör bolag, förening eller stiftelse eller 2) utgöres av

gård, torp eller annan jordbrukslägenhet, som lyder under huvudgård och

tillhör enskild eller fideikommiss, eller 3) utgör allmänning1 eller 4) äges

av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet,

som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastig
1

Jämför lagen (len 12 april 1916, nr 118.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

heten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av

jordbruket.

Såsom villkor för de speciella bestämmelsernas tillämplighet stadgar den

nya lagen (i likhet med äldre lag), att brukningsdelens storlek ej överskrider

en viss maximiareal. Denna s. k. övre arealgräns är bestämd till

femtio hektar odlad jord. Däremot har den nya lagstiftningen, i motsats till

vad förut gällt, för specialregleringens tillämplighet icke fastställt någon

så kallad nedre areaigräns, utan även de allra minsta arrenden falla numera

under regleringen. Dock bör anmärkas, att enligt 2 kap. 49 § andra

stycket nyttjanderättslagen de i specialregleringen inrymda stadgandena

angående minimiarrendetid, optionsrätt och förköpsrätt (50—57 och 07

§ §) icke skola äga tillämpning, om med arrendeupplåtelsen väsentligen

åsyftas att tillförsäkra jordägaren stadigvarande arbetskraft för jordbruk,

skogsbruk eller industriell rörelse samt upplåtelsen avser sådan mindre

brukningsdel (huggartorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe),

där arrendatorn icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning.

De sociala arrendebestämmelserna innehålla i korthet följande.

Arrendeupplåtelse för viss Hd skall ske för minst fem år; om kortare

arrendetid är avtalad, gäller upplåtelsen likväl för fem år (50 §).

I 51 § stadgas, att arrendatorn vid utgången av arrende, som gäller för

viss tid, äger rätt till nytt arrende för en tid av fem år, och sådan rätt tillkommer

honom ånyo vid utgången av vart femte år. Denna rätt, som i lagen

benämnes optionsrätt, kan utövas hur länge som helst och kan vid arrendatorns

frånfälle övergå till hans arvinge. Förbehåll enligt vilket arrendet

skall upphöra med arrendatorns död gäller icke. Om arrendatorn

ej själv vill tillgodonjuta nytt arrende, skall han enligt 52 § tillkännagiva

detta för jordägaren senast ett år före arrendetidens utgång på sätt om

uppsägning är stadgat. Eljest skall arrendatorn anses ha åtagit sig nytt

arrende för en tid av fem år. Jordägaren kan enligt 53 § bryta optionsrätten,

a) om arrendatorn påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt arrendeavtalet,

b) om jordägaren avser att han själv, hans make eller avkomling

eller ock hans adoptivbarn eller dess avkomling skall bruka fastigheten,

samt c) om det på grund av särskilda förhållanden måste anses medföra

påtagligt men för jordägaren, att arrendatorn kvarsitter å fastigheten.

För att optionsrätten skall kunna brytas, har jordägaren att iakttaga

vissa föreskrifter rörande meddelande in. m.

Därest vid arrendeperiodens utgång överenskommelse om arrendevillkoren

ej kan ernås, skall enligt 54 och 55 § § frågan därom avgöras av skiljemän.

Har skiljeavtal mellan parterna ej träffats, skall i dylikt fall såsom

skiljenämnd fungera den i 49 a § avsedda arrendenämnden1, i vilken Kungl.

Maj :t utser ordförande och länsstyrelsen de två övriga ledamöterna, varav

den ene skall vara ägare av jordbruksfastighet och den andre arrendator

av sådan fastighet. När tvist om rätt till nytt arrende eller om ändring av

arrendevillkoren ännu icke avgjorts vid arrendetidens utgång, skola enligt

56 § interimistiskt de förut gällande arrendevillkoren tillämpas.

1 Jämför lagen den 30 juni 1947, nr 291.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

15

Optionsberättigad arrendator äger enligt 57 §, i händelse fastigheten eller

del därav säljes, förköpsrätt enligt bestämmelserna i en särskild lag

den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt. Denna rätt innebär, att

arrendatorn, då försäljningen sker till någon utomstående, äger lösa till

sig fastigheten till det av köparen utfästa priset. Förköpsrätten må utövas

endast om försäljningen omfattar hela det arrenderade området eller om

den odlade jorden, som ingår i den försålda fastigheten, till större delen

omfattas av arrenderätten. Hätten får ej utövas allenast i fråga om eu del

av den försålda fastigheten. För att icke lagen skall kringgås, har i 67 §

nyttjanderättslagen upptagits ett stadgande av innebörd, att om optionsrätten

förfallit på den grund att jordägaren avsett att själv bruka fastigheten,

jordägaren skall vara skyldig inhämta arrendenämndens tillstånd,

om han vill sälja fastigheten, innan två år förflutit från arrendets upphörande.

Brott häremot straffas med dagsböter.

Arrendeavgiften skall enligt 58 § vara till sin storlek bestämd.

Byggnadsskyldigheten regleras i 59 och 60 §§. Det åligger jordägaren

att vid tillträdet avlämna ej mindre bostadshus i det skick, som motsvarar

vad enligt gällande hälsovårdsstadga kräves, än även för jordbruket nödiga

ekonomibyggnader så beskaffade, att ej därå oundgängligen påkallas

ombyggnad eller annan än mindre reparation. Begreppet mindre reparation

är i lagen närmare bestämt. Byggnadsskyldighetens omfattning bestämmes

vid tillträdessyn, därvid bland annat bestämmes, vilka på fastigheten

befintliga byggnader, som äro nödiga för jordbruket. Verkställer ej jordägaren

honom vid synen ålagt byggnadsarbete inom utsatt tid, äger arrendatorn

utföra arbetet i jordägarens ställe med rätt till gottgörelse därför av

jordägaren. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick är arrendatorn

berättigad ej blott till skälig nedsättning i arrendeavgiften utan även till

skadestånd. Nybyggnadsskyldighet föreligger även med avseende å behov

som kunna inställa sig efter tillträdet. Därest under arrendetiden erfordras,

utan att vållande ligger arrendatorn till last, att ny- eller ombyggnad

sker av hus, som är att hänföra till nödig byggnad, eller att å sådant hus

verkställes annan än mindre reparation, är jordägaren skyldig att utan

oskäligt dröjsmål därom besörja. Byggnadsföreläggande i det hänseende

nu sagts kan under arrendetiden meddelas vid särskild syn.

Beträffande arrendatorns hävde- och underhållsskyldighet gäller samma

regel som i fråga om arrenden i allmänhet (61 §), dock att i fråga om

egentliga byggnader underhållsskyldigheten är inskränkt till att avse mindre

reparationer.

I 62 § föreskrives dels att, om å fastigheten finnes hus, som enligt vad

vid tillträdessvnen bestämts icke är att hänföra till nödig byggnad, det skall

anses undantaget från arrendet och dels att, om byggnaden ingår i arrendet,

angående nybyggnads- och underhållsskyldighet skall gälla vad om nödig

byggnad är stadgat.

I 63 § meddelas föreskrift om rätt för arrendatorn till husbehovsfiske,

och 64 § reglerar, vad norra delen av riket angår, arrendatorns rätt till

skogsfång och bete.

De sociala arrendebestämmelser för vilka redogörelse nu lämnats, med

undantag av 62 §, äro av tvingande karaktär enligt vad som föreskrives i

65 § andra stycket. Vissa i samma stycke uppräknade, i den allmänna avdelningen

av arrendekapitlet upptagna stadganden skola även vara Iving
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ls proposition nr 209.

ande vid de arrenden, för vilka specialregleringen är tillämplig. De avsedda

stadgandena äro upptagna i: 8 § andra stycket (arrendatorns rätt att

lämna från sig arrendet, då avtalet är slutet för viss tid ej understigande

tio år), 9 § (vad i avseende å arrendeavtalet skall gälla i händelse av arrendatorns

död), 12 § sista stycket (jordägaren och arrendatorn skola gemensamt

vidkännas kostnaden för tillträdes- och avträdessyn), 17 § (arrendatorns

rätt till ersättning för förbättringsarbeten), 18 § tredje och

fjärde styckena utom vad angår elektrisk anläggning (vissa föreskrifter i

avseende å det fall att jordägaren ej vill inlösa överloppshus m. in.) samt

20 § första stycket (arrendatorns rätt till nyodling).

I 65 § första stycket stadgas därjämte, att i 9 § första stycket avsett förbehåll

om arrendeavtals upphörande vid arrendators död, saknar verkan

vid arrende, som faller under de sociala arrendebestämmelserna.

Viktigast av de enligt 65 § andra stycket tvingande stadgandena äro de

som reglera arrendatorns rätt till ersättning för förbättringsarbeten

(17 §). I detta hänseende tillerkännes arrendatorn under vissa i lagen angivna

förutsättningar rätt till ersättning för verkställd täckdikning och

gödselstadsanläggning, för anläggning av markväg, inrättande av silo för

konservering av foder eller utförande av annan varaktig för jordbruket

nyttig anläggning, som ej är att hänföra till åbyggnad eller elektrisk anläggning,

samt för nyodling, särskilda åtgärder för anordnande av betesbruk

eller annan jordförbättring än sådan som avser bättrande av tillträdesbrist,

för såvitt fastighetens värde därigenom blivit på ett varaktigt

sätt förökat.

Enligt 68 § kan, därest särskilda omständigheter visas böra föranleda

därtill, dispens erhållas från en eller flera av de tvingande lagbestämmelserna.

Härför erfordras, att arrendeavtal upprättas och att i detta intagits

förbehåll att medgivande till dispens må sökas. Dispens sökes hos arrendenämnden,

över vars beslut klagan kan föras hos länsstyrelsen.

Slutligen må nämnas, att det enligt stadgande i 66 § ankommer på arrendenämnden

att på begäran av jordägaren eller arrendatorn granska

arrendeanlalel.

Tillämpning av 1943 års sociala arrendebestämmelser på arrenden

av jord av publik natur.

Till grund för de år 1943 utfärdade, i nyttjanderättslagen infogade sociala

arrendebestämmelserna låg ett lagförslag, framlagt för riksdagen i propositionen

nr 346 samma år. I samband med remiss till lagrådet av lagförslaget

uttalade föredragande departementschefen (prop. sid. 45), att

en revision av arrendelagstiftningen syntes böra medföra, att de särskilda

författningar, som reglerade förhållandena vid kropoarrenden och ecklesiastika

arrenden, underkastades en översyn i syfte att bringa dem i närmare

överensstämmelse med de ändrade stadgandena i arrendelagen. Med

anledning av vissa framställningar yttrade lagrådet (prop. sid. 195), att arrenden

av jord, tillhörig universitet med flera, borde underkastas speciella

bestämmelser. Härom borde enligt lagrådets mening särskild utredning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

17

komina till stånd, en utredning, som borde omfatta även andra arrenden

å jord i allmän ägo eller eljest av i viss mening publik natur. Departementschefen

biträdde vad sålunda förordats (prop. sid. 208) och förklarade

sig alltså förutsätta, att arrenden av hithörande slag skulle bli föremål

för särskild reglering, vilken i huvudsak borde ansluta till de föreslagna

särskilda bestämmelserna i nyttjanderättslagen.

Vid behandling av propositionen yttrade riksdagens tredje särskilda utskott

(utlåtande nr 2 sid. 59), att utskottet, som ville understryka departementschefens

sistnämnda uttalande, för sin del ansåge, att i utredningen

aven borde inbegripas vissa arrenden å kommunal jord. Riksdagen (skriv,

nr 533) godkände utskottets utlåtande i denna del. Med vissa av utskottet

föreslagna ändringar antog riksdagen det i propositionen framlagda lagförslaget.

Beträffande arrenden av annan publik jord än den ecklesiastika ha de

här irån riksdagens sida uttalade önskemålen numera i det hela tillgodosetts.

Sålunda ha i anslutning till den nya sociala arrendelagstiftningen

utfärdats speciella bestämmelser för utarrenderingen

av de till domänfonden hörande jordbruksegendomarna genom förordningen

den 10 mars 1944 (nr 69) om ändring i förordningen den 22 juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,

av de rikets universitet tillhöriga jordbruksegendomarna genom stadgan

den 15 november 1945 (nr 751) angående utarrendering av universitetsjord

samt

av jordbruksfastighet, tillhörig landskommun, köping, stad, församling,

municipalsamhälle, landsting eller annan, borgerlig eller kyrklig, kommunal

förvaltningsenhet - - såframt utarrenderingen icke regleras av ecklesiastika

arrendebestämmelser — genom lagen den 12 april 1946 (nr 147)

med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord.

Även beträffande utarrenderingen av de för kyrkliga ändamål disponerade

jordegendomarna (ecklesiastika arrenden) ha vissa författningsregleringar

i förevarande syfte kommit till stånd. Dessa regleringar ha emellertid

av flera anledningar, till vilka jag i det följande återkommer, hittills

icke kunnat göras i allo restfria. Innan jag går att redogöra för vad i

detta hänseende redan åtgjorts och för vad här ännu återstår att reglera,

far jag lämna några allmänt orienterande upplysningar om de särskilda

grupper av jordbruksfastigheter, som vanligen hänföras under beteckningen

ecklesiastik jord. I denna min inledande redogörelse skall jag även

meddela några kortfattade uppgifter om vem som beträffande utarrenderingen

av fastighet, hänförlig till den ena eller andra av hithörande grupper,

är den i sista hand avkomstberättigade intressenten samt om de___

härav betingade — olika former, i vilka förvaltningen av de ecklesiastika

jordbruksegendomarna av skiftande slag för närvarande äger rum.

liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. År 209.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

l)et för ularrendering avsedda ecklesiastika fastighetsbeståndet.

Statistiska uppgifter.

Den ecklesiastika jord, som i princip är avsedd att giva ekonomisk avkastning

genom upplåtelse på arrende eller eljest med nyttjanderätt, omfattar

följande rättsligt särställda slag av fastigheter:

1. löneboställen,

2. allmänna kyrkohemman,

8. klockarhemman.

4. biskopshemman,

5. stifts prästlönefondsheminan,

6. fastigheter anslagna domkyrkor,

7. fastigheter anslagna lokalkyrkor i landskapen Skåne, Halland och

Blekinge,

8. fastigheter anslagna lokalkyrkor i övriga delar av riket, samt

9. fastigheter anslagna vissa allmänna läroverk (»skolhemman»).

Löneboställena utgöra den ojämförligt största gruppen av hithörande

publika jordegendomar. De härröra med få undantag från de av församlingsprästerna

(kyrkoherdar och komministrar) under äldre avlöningssystem

på lön innehavda jordbruksfastigheterna. I och med 1910 års prästlönereform

avskildes i regel å dessa fastigheter ett särskilt område med erforderliga

åbyggnader, avsett för bostad åt prästen (prästgård). Återstoden

— jordbruksdelen jämte till fastigheten hörande skogsmark — bildade

lönebostället. Denna ombildning av de gamla prästboställena var vid 1920- talets slut praktiskt taget genomförd för hela riket. Farligt en per den 31

december 1949 sammanställd statistik uppgick vid nämnda tidpunkt de

ecklesiastika löneboställenas sammanlagda areal till omkring 113 000 har

åker, äng och bete, 276 000 har produktiv skogsmark och 81 000 har impediment.

Löneboställenas sammanlagda taxeringsvärde utgjorde 191,36

miljoner kronor, därav å »skogsdelarna» 62,93 miljoner kronor. Enligt en

något äldre statistisk sammanställning var åkerjorden fördelad på 2 979

brukningsdelar i följande storleksklasser:

över 50 hektar åker

15—50 » »

5—45 » »

0— 5 » »

397 stycken

1 509 »

771 »

302 »

Till belysning av detta jordbestånds relativa betydelse må nämnas, att

de till statens domäners fond hörande jordbruksfastigheterna den 31 december

1948 — efter en under de senaste årtiondena i rätt stor skala företagen

försäljning av dylika egendomar — omfattade 1 299 brukningsdelar

med en sammanlagd ägoareal av 59 036 hektar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

19

De allmänna kyrkohemmanen leda även sitt ursprung från de under

ett äldre rättsskede av församlingspräster på lön innehavda jordbruksfastigheterna,

men de tillhöra eu grupp dylika fastigheter, vilkas avkastning

indragits till central fond (tidigare prästerskapets löneregleringsfond, numera

från och med år 1914 — kyrkofonden). Kyrkohemmanens åkerjord

var den 31 december 1949 fördelad på 53 brukningsdelar.

Klockarhemman. Sedan ett tiotal ar tillhaka pågår — enligt bestämmelserna

i den så kallade klockarboställslagen (SFS 1938:732) — en

successiv avveckling av klockares och organists innehav på lön av boställsjord.

Vid denna, i samband med ikraftträdande av ny lönereglering för

hithörande befattningshavare skeende avveckling överlämnas lönefastighcten

i de allra flesta tallen till vederbörande församling med lika fri dispositionsrätt,

som gäller beträffande kommunal jord i allmänhet. I rätt stor

utsträckning förordnas om fastighetens försäljning. Men klockarboställslagen

anvisar även ett tredje alternativ för den förändrade dispositionen:

fastigheten kan, om den besitter erforderlig ekonomisk bärkraft och i övrigt

visar sig därtill lämplig, bibehållas såsom publik arrendegård, klockarhemman.

Förordnande av denna innebörd har — intill den 1 januari

1950 — meddelats av Kungl. Maj:t beträffande 23 stycken lönefastigheter

av ifrågavarande slag. Flertalet av dessa fastigheter äro belägna inom

församlingar tillhörande Lunds och Göteborgs stift.

Biskopshemman. I och med den för rikets biskopar år 1936 genomförda

allmänna löneregleringen blev dessa befattningshavares tidigare innehav

på lön av boställsjord definitivt avvecklad. De från löneförhållandet frigjorda

fastigheterna disponeras numera såsom publika arrendegårdar under

beteckningen biskopshemman. Antalet brukningsdelar med åkerjord

var vid senaste årsskiftet 116.

Vid 1949 års utgång redovisades för de allmänna kyrkohemmanen, klockarhemmanen

och biskopshemmanen tillhopa en total areal inägojord av

4 031 hektar och produktiv skogsmark 8 644 hektar. Sammanlagda taxeringsvärdet

för fastigheterna tillhörande dessa tre grupper uppgick till 8,1

miljoner kronor, därav för skogsdelarna 1,7 miljoner kronor.

Stifts prästlönefondshemman. Enligt lagen den 15 maj 1942, nr 232, angående

användande i vissa fall av prästlönefond nr. m. må fond, som utgör

tillgång för avlöning av prästerskapet i visst pastorat, användas till inköp

av fastighet. Inköp av fastighet må också kunna ske med (sammanskjutna)

medel tillhörande prästlönefonder från två eller flera pastorat. För sistnämnda

fall skola de för inköpet avsedda medlen ingå till en för stiftet

upplagd fond (stifts prästlönejordsfond), och fastighetsförvärvet skall ske

för denna fonds räkning. Sådan för stifts prästlönejordsfond inköpt fas

tighet benämnes stifts prästlönefondshemman. Till dato finnas endast två

dylika fastigheter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Fastigheter anslagna domkyrkor. Domkyrkornas fastigheter i gamla

Sverige äro fåtaliga. Jordbruksfastigheter innehavas endast av Strängnäs

och Västerås domkyrkor, två av vardera domkyrkan. Domkyrkosysslomansboställen

finnas vid Strängnäs och Västerås domkyrkor. Sammanlagda

arealen å här avsedda jordbruksfastigheter uppgick den 31 december

1949 till 194,7 hektar inägor och 405,4 hektar skogsmark.

Det ojämförligt största fastighetsbeståndet innehaves av Lunds domkyrka.

Denna domkyrka besitter sålunda — å landet — 117 jordbruksfastigheter

jämte en del lägenheter med en sammanlagd areal av 3 078 hektar.

Sammanlagda taxeringsvärdet å dessa landsfastigheter utgjorde vid nyss

angivna tidpunkt 7,9 miljoner kronor.

Fastigheter anslagna lokalkyrkor i Skåne, Halland och Blekinge. Enligt

en inom ecklesiastikdepartementet år 1938 sammanställd statistik utgjorde

antalet hemman och lägenheter av detta slag 941 stycken, varav huvuddelen

eller 828 i Lunds stift. Icke mindre än 707 fastigheter hade en

areal understigande 5 hektar och 586 hade lägre taxeringsvärde än 2 000

kronor. Antalet fastigheter med större areal inrösningsjord än 10 hektar

var 94.

Fastigheter anslagna lokalkyrkor i övriga delar av riket. Enligt nyssberörda

statistik utgjorde antalet till denna fastighetskategori hänförliga

hemman och lägenheter 325 stycken. Talrikast funnos dylika jordar inom

Skara; Linköpings och Göteborgs stift. Ungefär halva antalet fastigheter

hade en areal inrösningsjord, som understeg 1 hektar. Taxeringsvärdet utgjorde

för 190 fastigheter mindre än 2 000 kronor.

Fastigheter anslagna vissa allmänna läroverk (skolhemman). Denna

relativt fåtaliga kategori utgör en reminiscens från ett tidigare avlöningssystem

för lärare vid de första gymnasierna och vissa andra äldre stadsskolor.

Förutom en del obebyggda småjordar höra för närvarande hit något

över trettio egentliga arrendegårdar. De senare, som oftast äro av

kyrkligt ursprung, ha anvisats för sitt nuvarande ändamål av kronan utom

i ett fall, då ett dylikt skolhemman tillkommit genom en privat donation.

Det största antalet arrendegårdar eller 16 faller på gossläroverket i

Malmö. Gårdarna ha en åkerareal från cirka 12 upp till cirka 60 hektar;

över hälften saknar skogstillgång.

Del ekonomiska intressentskapet och förvaltningen.

Löneb o ställena blevo genom 1910 års allmänna prästlönereform i princip

anvisade att utgöra lokala tillgångar för pastoraten vid fullgörande

av deras skyldighet att — i första hand — svara för viss del av avlöningen

till det egna prästerskapet. Någon ensamrätt till behållningen av dessa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

21

tillgångar tillädes dock icke det enskilda pastoratet. Kyrkofonden, avsedd

för bestridande av utgifter för rikskyrkliga ändamål, fick här ett starkt

ekonomiskt medintresse i tillgångarna och deras avkastning. År 1932 företogs

en viss omläggning av finansieringsreglerna på hithörande område i

avsikt att söka stärka pastoratens intresse för en förbättring av lönefastigheternas

avkastningsförmåga. I samband härmed skedde en ingripande

förändring i sättet för löneboställenas förvaltning, den så kallade ecklesiastika

boställsreformen av nämnda år. Löneboställen hade dittills förvaltats,

jordbruksdelarna av länsstyrelserna och skogsmarkerna av domänverket.

I och med berörda reform uppdrogs inseendet och vården över

löneboställena åt tolv nyinrättade statsmyndigheter, stiftsnämndern

a, medan vissa förvaltningsbestyr hänlades till pastoraten och dessa

menigheters organ, kyrkoråd och eventuellt tillsatta bostallsstyrelser.

Ett betydelsefullt led i detta på en gång statliga och kommunala förvaltningssystem

utgöra de under stiftsnämnderna sorterande b o s t ä 11 snämnderna.

Den behållna avkastningen av allmänna kyrkohemman, klockarhemman

och biskopshemman ingår i sin helhet i kyrkofonden. Förvaltningen av

fastigheter av dessa slag omhänderhaves helt av stiftsnämnden. Behållen

avkastning av stifts prästlönefondshemman tillfaller, efter fördelning enligt

särskilda grunder, de pastorat, som av sina lokala prästlönefonder

sammanskjutit de för inköpet av fastigheten erforderliga medlen. Förvaltningen

av stifts prästlönefondshemman ombesörjes ävenledes helt av stiftsnämnden.

Den behållna avkastningen av domkyrkornas fastigheter tillfaller —

med undantag för de fåtaliga domkyrkosysslomansboställena, vilka alltjämt

innehavas på lön av vederbörande befattningshavare — odelat respektive

domkyrkor. Förvaltningen av domkyrkoegendomen tillkommer

enligt kyrkolagen biskopen och domkapitlet med sysslomannen såsom närmaste

förvaltare, varjämte i viktigare saker samråd skall ske med landshövdingen.

Fn viss medverkan från domkyrkoförsamlingens sida föreligger

i fråga om förvaltningen av Västerås domkyrka och dess egendom genom

den för ändamålet inrättade så kallade domkyrkokommissionen. Enligt

Kungl. Maj:ts stadga den 17 november 1859 med däri vidtagna ändringar

och tillägg skall den närmaste förvaltningen av Lunds domkyrkas

egendomar tillkomma det på visst sätt sammansatta domkyrkorådet. Utarrenderingen

av dessa egendomar skall dock jämlikt kungl. kungörelsen

den 16 september 1932, nr 432, ombesörjas av stiftsnämnden i Lund.

Den behållna avkastningen av de lokalkyrkor anslagna fastigheterna

tillkommer i hela riket — vederbörande församling och skall redovisas

till församlingens kyrkokassa. Förvaltningen av fastigheter av detta slag

omhänderhaves, i Skåne. Halland och Blekinge av församlingen och stifts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

nämnden i förening samt i övriga delar av landet helt av församlingen

själv.

Skolhemmanens behållna avkastning uppbäres av vederbörande tjänstinnehavare.

Då dessa dock i rNegel äro skyldiga att vidkännas avdrag härför

å lönen, kommer avkastningen i motsvarande mån ytterst statsverket

till godo. Tjänstinnehavarna förvalta själva sina hemman; i Skåne ombesörjes

dock utarrenderingen m. in. av stiftsnämnden.

Hittills vidtagna åtgärder för tillämpning å eeklesiastik jord av 1943 års

sociala arrendebestämmelser samt härför ytterligare erforderlig

författningsreglering.

Den 26 september 1942 avlämnade särskilda inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga förslag till stadga angående stiftsnämnds

förvaltning av ecklesiastik jordegendom. Vid en senare företagen överarbetning

av berörda förslag beaktades den slutliga utformningen av den

sociala arrendelagstiftningen. Härefter utfärdades den 24 juni 1945 (nr

588) stadga angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik jord (ecklesiastik

arrendestadga). Denna författning har fått omedelbar tillämpning

beträffande allmänna kyrkohemman, klockarhemman, biskopshemman

och stifts prästlönefondshemman.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkallade

jag samma dag stiftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt att såsom sakkunnig

inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva

förslag i fråga om de ändringar av gällande bestämmelser rörande utarrendering

av ecklesiastika löneboställen, som erfordrades för att bringa

dessa bestämmelser i närmare överensstämmelse med den så kallade sociala

arrendelagstiftningen.

Till Gynnerstedt överlämnades för att tagas i övervägande vid sakkunniguppdragets

fullgörande dels kyrkomötets skrivelse den 3 december 1946,

nr 16, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående

utseendet av ledamöter och suppleanter i boställsnämnd, dels kammarrådet

T. Wohlins i egenskap av sakkunnig den 15 augusti 1938 avgivna betänkande

angående enhetliga bestämmelser för stiftsnämnds förvaltning

av ecklesiastika fastigheter jämte däröver avgivna yttranden, dels f. d.

domänintendenten Bernhard Nilssons i Landeryd i egenskap av sakkunnig

den 7 februari 1944 avgivna betänkande angående de ecklesiastika

löneboställenas räntabilitet jämte däröver avgivna yttranden, dels ock ett

antal framställningar från stiftsnämnder, arrendatorssammanslutningar

med flera angående tillvaratagande av kyrkofondens intresse av nybyggnadskostnaderna

vid de ecklesiastika löneboställena, sättet för arrende
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 209.

28

villkorens bestämmande vid löneboställena, utarrenderingsförfarandet vid

löneboställena, överlåtelse av ecklesiastikt arrende, uppskattning av normalavkastning,

boställsnämndernas sammansättning, förändring av lön“- boställes disposition, mandattid för boställsnämndsordförande, ändrade

arrendebestämmelser för domkyrkojord in. in.

Med skrivelse den It juni 1947 avlämnade Gynnerstedt (i det följande

även kallad utredningsmannen) betänkande med utredning och förslag

angående vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning in. in. Det avgivna

betänkandet avsåg i första hand de ändringar, som med anledning av 1948

års sociala arrendelagstiftning syntes den sakkunnige böra vidtagas i bestämmelserna

rörande utarrenderingen av de ecklesiastika löneboställena.

Med föranledande bland annat av de till honom överlämnade ärendena föreslog

Gynnerstedt i sitt betänkande ävenledes vissa ändringar i fråga om

själva förvaltningen av löneboställena.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkolleyiet,

samtliga stiftsnämnder, statskontoret,_ domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

statens sakrevision, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Västernorrlands län, hushållningssällskapen i samma län,

svenska landskommunernas förbund, svenska pastoratens riksförbund och

riksförbundet landsbygdens folk; till vederbörande stiftsnämnders utlåtanden

ha vidare fogats yttranden av stifts jägmästaren i Linköpings stift,

ordförandena i boställsnämnderna inom II, V och IX boställsdistrikten i

Lunds stift och I och II boställsdistrikten i Visby stift samt ärkestiftets

pastoratsförbund, Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening,

Kronobergs läns arrendatorsförening och föreningen arrendatorer av ecklesiastika

hemman i Skåne it. p. a. Vid avgivandet av sitt utlåtande har

kammarkollegiet haft tillgång till samtliga de nämnda myndigheternas och

sammanslutningarnas yttranden med undantag av statskontorets, sakrevisionens

och landskommunernas förbunds. Det av statens sakrevision i

ärendet avgivna yttrandet innefattades i en av revisionen överlämnad, i november

1947 upprättad promemoria angående granskning av stiftsnämndernas

fastighetsförvaltning, i vilken av sakrevisionen särskilt tillkallade

granskningsmän — ledamoten av riksdagens andra kammare G. Hellbacken,

jägmästaren G. Tamm, skogschefen G. Wesslén jämte sekreteraren

hos sakrevisionen S. Granström sammanfattat iakttagelser och erfarenheter

vid en av dem, huvudsakligen genom en omfattande reseverksamhet,

verkställd granskning av det praktiska utförandet av stiftsnämndernas

verksamhet i vad avsåge ecklesiastik boställsjord och därmed sammanhängande

spörsmål. Då i granskningspromemorian ingående behandlats

icke enbart de av Gynnerstedt framlagda förslagen utan även vissa andra

för den ecklesiastika boställsförvaltningen och den kyrkliga ekonomien betydelsefulla

frågor, beslöts att genom remiss inhämta vissa myndigheters

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

K in tgl. Maj:is proposition nr 20!).

och sammanslutningars yttranden över de av sakrevisionen förordade

förslagen. I följd härav ha över granskningspromemorian yttranden avgivits

av kammarkollegiet, samtliga stiftsnämnder, statskontoret, domänstyrelsen,

svenska landskommunernas förbund och svenska pastoratens riksförbund;

vidare ha till respektive stiftsnämnders utlåtanden fogats yttranden

av stiftsjägmästarna i Linköpings, Skara och Strängnäs stift, ordföranden

i bostadsnämnderna i 1 och II boställsdistrikten i Visby stift samt de

tre förut nämnda arrendatorsföreningarna. Kammarkollegiet har vid utarbetandet

av sitt utlåtande över promemorian haft tillgång till övriga remissinstansers

yttranden med undantag av statskontorets, domänstyrelsens

och de nämnda förbundens.

I egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig har Gynnerstedt vidare överlämnat

dels den 31 oktober 1947 betänkande med utredning och förslag

angående förvaltning av domkyrkornas och lokalkyrkornas jordar ävensom

domkyrkosysslomansboställena, dels ock den 4 februari 1948 betänkande

med utredning och förslag angående dispositionen av vissa läroverkslärarboställen.

Sedermera ha särskilda, år 1946 tillkallade sakkunniga den 15 november

1949 avlämnat betänkande med förslag angående domkyrkornas förvaltning

och ekonomi (S. O. U. 1949:63), vari de sakkunniga bland annat avgivit

förslag till utarrenderingsbestämmelser för de domkyrkorna tillhöriga

jordbruksfastigheterna. Detta betänkande är för närvarande föremål

för remissbehandling.

I avbidan på den författningsreglering, som kan föranledas av sistnämnda

förslag, har Kungl. Maj :t genom cirkulär den 6 maj 1949, nr 206, utfärdat

provisoriska bestämmelser för utarrendering av vissa kyrkofastigheter

i Skåne, Halland och Blekinge. Däri har förordnats, att vid därefter

skeende utarrendering av Lunds domkyrkas hemman och lägenheter samt

andra kyrkors hemman och lägenheter i Skåne, Halland och Blekinge skulle

— tillsvidare och intill dess ändrade bestämmelser rörande förvaltningen

av dessa fastigheter kunde bliva utfärdade — vad i 14 § ecklesiastika

arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588) föreskrevs i fråga om byggnads-

och underhållsskyldighet äga motsvarande tillämpning, därvid vad

i 2—6 mom. stadgades om stiftsnämnd i stället skulle avse, beträffande

Lunds domkyrkas fastigheter domkyrkorådet och eljest vederbörande församling.

Föredraganden.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att beträffande några grupper

av ecklesiastika fastigheter ännu återstår en del lagstiftningsarbete, innan

de s. k. sociala arrendebestämmelserna i full utsträckning kunna få

tillämpning med avseende på dem. Dessa grupper äro domkyrko- och lokalkyrkohemmanen,

de s. k. skolhemmanen samt löneboställena.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20:9.

25

Beträffande domkyrkoheinmanen föreligger ett nyligen avgivet, ännu

icke remissbehandlat förslag av 1946 års domkyrkosakkunniga. Efter remissbehandlingen

kommer detta ärende att göras till föremål för ytterligare

beredning inom ecklesiastikdepartementet. I anslutning härtill synas

även böra upptagas till övervägande arrendebestämmelserna m. in. rörande

kyrkofastigheterna i övrigt.

I detta sammanhang får jag även framhålla, att chefen för ecklesiastikdepartementet

har under övervägande att förorda avlåtande till innevarande

års riksdag av förslag, vilket om det antages — medför, att de för

kronoegendomarna gällande ntarrenderingsbestämmelserna i tillämpliga

delar komma att lända till efterrättelse vid arrendeupplåtelser av de av

kronan anslagna skolhemmanen.

Utredningsmannen har i sitt betänkande rörande de ecklesiastika löneboställena

dels framlagt förslag om en av den sociala arrendelagstiftningen påkallad

revision av ecklesiastik boställsordning och dels även behandlat vissa

andra för boställsförvaltningen och den kyrkliga ekonomien betydelsefulla

problem, såsom frågorna om byggnadsverksamhetens rationalisering,

uppmjukning av normaluppskattningsbestämmelserna in. m. Statens sakrevision

åter har i den överlämnade promemorian över granskningen av stiftsnämndernas

fastighetsförvaltning berört — förutom dessa senare frågor —

bland annat även spörsmålen om byggnadskostnadernas finansiering, den

allmänna praktiska utformningen av skogsskötseln vid de ecklesiastika löneboställena,

boställsarrendatorernas rätt till husbehovsskog, försäljning

av kyrklig jord, placering av prästlönefondsmedel ävensom vissa kulturtekniska

frågor. En del av dessa spörsmål ha även undersökts av f. d. domänintendenten

Nilsson i dennes förut nämnda betänkande angående de

ecklesiastika löneboställenas räntabilitet in. in.

Liksom förslaget om en revision av boställsordningen efter grunderna

för den sociala arrendelagstiftningen äga självfallet även de nyss angivna

specialfrågorna stor betydelse för det ecklesiastika boställsväsendet och

därmed även för den kyrkliga ekonomien över huvud. Dessa frågor, av vilka

flera äro av komplicerad natur och därtill beröra vissa av huvudgrunderna

för den gällande kyrkligt-ekonomiska lagstiftningen, anser jag dock

böra ytterligare beredas inom ecklesiastikdepartementet, innan ställning

härutinnan kan tagas.

Den i synnerhet för de ecklesiastika boställsarrendatorerna viktiga frågan

om sådana ändringar i och tillägg till boställsordningens arrendeföreskrifter,

att dessa i princip komma alt överensstämma med nyttjanderättslagens

sociala bestämmelser, synes emellertid nu böra få sin lösning. Härutöver

anser jag mig även böra framlägga förslag om ändring av de föreskrifter

i boställsordningen, som reglera boställsnämndens sammansättning.

sättet för arrendevillkorens bestämmande och förändring av lönebo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunyl. Maj.ts proposition nr 209.

ställets disposition, då dessa tre frågor äga ett omedelbart samband med

den sociala arrendelagstiftningens motsvarande tillämpning vid boställsförvaltningen

och spörsmålet om ändrad disposition jämväl med de av

statsmakterna antagna allmänna grunderna för den statliga jordbrukspolitiken.

Innan jag närmare ingår härpå, skall jag till en början lämna en översiktlig

redogörelse för de bestämmelser i boställsordningen, som ha betydelse

i detta sammanhang.

II. Gällande bestämmelser om ecklesiastika löneboställen

m. m.

Enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 skall löneboställe

förvaltas av pastoratet, som skall fullgöra de skyldigheter, vilka enligt

lag eller särskild författning åligga fastighets ägare. Pastoratets boställsförvaltning

står under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd.

Bostadsnämnden skall enligt boställsordningen bestå av tre i orten boende,

i lantbruks- och därmed sammanhängande affärsförhållanden kunniga

män. Två ledamöter jämte suppleanter skola utses för tre år åt

gången, den ene, tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den andre av

stiftsnämnden. Såsom tredje ledamot i bostadsnämnden skall inträda eu

pastoratsrepresentant, dock ej tillhörande det av förekommande ärende berörda

pastoratet. Varje pastorat inom boställsnämndens tjänstgöringsområde

skall för tre år åt gången utse en sådan representant jämte ersättare.

Såsom särskilt kompetenskrav för pastoratsrepresentant har stadgats, att

vederbörande skall vara valbar tid nämndeman.

I stiftsnämnden skall sitta fem ledamöter, av vilka tre jämte ersättare

för dem skola utses av Kungl. Maj :t för tre år åt gången. Dessa skola äga

erforderlig insikt i lantbruk och skogsbruk samt därmed sammanhängande

affärsförhållanden. De återstående två ledamöterna skola väljas av domkapitlet,

likaledes för tre år i sänder. Av de sistnämnda ledamöterna skall en

vara juridiskt bildad och tjänstgöra som sekreterare hos nämnden. Stiftsnämnden

väljer inom sig vice ordförande. Hos stiftsnämnd skola vara anställda

en eder flera stiftsjägmästare.

De närmare bestämmelserna om förvaltning av boställe meddelas huvudsakligen

i boställsordningen 21—31 §§, vilka reglera förhållandet ej blott

medan kontrollmyndigheterna och pastoratet utan även medan pastoratet

och arrendatorn. Det principiella särskiljandet medan förvaltning och kontroll

är icke strikt genomfört, utan kontrollmyndigheternas åtgärder ha i

vissa fall direkt avseende å arrendatorn.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201).

27

I 21—-23 §§ meddelas bestämmelser rörande boställets bebyggelse och

hävd. Boställsordningen utgår från förhållandena vid dess ikraftträdande.

»Laga hus» utgjorde sålunda de byggnader, som enligt föreskrift skulle

finnas på bostället vid tiden för pastoratets övertagande av förvaltningen.

Då omständigheterna därtill giva anledning, må ändring härav ske. Bebyggelsen

skall dock alltid anpassas efter boställets storlek och avkastningsförmåga.

För självständigt jordbruk avsedd bebyggelse får icke utan

tillstånd av stiftsnämnden inskränkas så, att sådant jordbruk icke längre

kan bedrivas på bostället. I 22 § meddelas föreskrifter om laga hus på boställe,

som pastoratet förvärvar genom köp eller byte. Vidare ansvarar pastoratet

i första hand gentemot det allmänna för ny- och ombyggnad samt

underhåll av löneboställets byggnader ävensom för hävden av boställets

åker och äng m. in.

Pastoratet är icke skyldigt att utarrendera bostället utan kan driva jordbruket

i egen regi. Utarrendering är emellertid det i praktiken regelmässigt

förekommande. Vid utarrendering skall pastoratet enligt 25 § upprätta

och underställa boställsnämndens prövning och godkännande förslag till

arrendekontrakt. I förslaget skall upptagas den arrendeavgift, som optionsberättigad

arrendator skall ha att erlägga, eller, då sådan arrendator ej finnes,

den avgift, vartill bostället lägst må utarrenderas. Boställsnämnden

har rätt att enligt vissa regler ändra förslaget, bland annat om det befinnes

icke tillgodose optionsberättigad arrendators intresse.

I fråga om upplåtelse av bostället på arrende skall enligt 26 §, i den mån

ej annat följer av bestämmelserna i boställsordningen, gälla allmän lag.

De särskilda arrendebestämmelserna i boställsordningen äro fåtaliga och

för utarrenderingen gälla alltså i huvudsak de allmänna arrendebestämmelserna

i nyttjanderättslagen. De särskilda bestämmelserna i boställsordningen

äro av följande innehåll.

Utarrenderingen skall enligt 27 8 i regel ske på tio år.

Arrendatorn är jämlikt 28 § skyldig att utföra mindre reparation på boställets

laga hus. Begreppet mindre reparation är bestämt på samma sätt

som i de sociala arrendebestämmelserna. Enligt boställsordningen kan arrendatorn

även tillförbindas att svara för annan än mindre reparation

samt för om- eller nybyggnad av laga hus ävensom för brandförsäkringen.

Vidare skall arrendatorn hålla åker och äng i fullgott stånd. Pastoratet svarar

likväl för att de arrendatorn sålunda åvilande skyldigheterna ej eftersättas.

Arrendatorns skyldigheter skola angivas i arrendekontraktet.

Till- och avträdessyn samt annan syn på löneboställe skall enligt 29 8

verkställas av boställsnämndens tre ledamöter. Härvid är att märka, alt

ifrågavarande syn icke förrättas av boställsnämnden såsom sådan, utan

nämndens tre ledamöter äro att anse såsom synemän vid syner enligt 2

kap. 11 13 88 lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Denna lags be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

stämmelser — och i andra hand föreskrifterna i .32—43 §§ boställsordningen

— skola därför i tillämpliga delar följas vid synen. Kostnaden betalas av

pastoratet, som emellertid äger viss rätt till ersättning av arrendatorn.

I 30 § meddelas bestämmelser om arrendatorns optionsrätt. Om arrendatorns

föregående och återstående arrendetid uppgår till sju år och han väl

brukat bostället, skall han eller hans änka eller barn äga företrädesrätt till

förnyat arrende på de villkor, som fastställas i vederbörlig ordning. Pastoratet

skall hembjuda arrendet till arrendatorn. som skall bestämma sig

inom en månad, dock tidigast nio månader före arrendetidens utgång. Om

under de sista sju arrendeåren arrendatorns dödsbo övertagit arrendet eller

arrendatorn överlåtit arrenderätten på barn eller barns make, äger vederbörande

för åtnjutande av optionsrätt tillgodoräkna sig företrädarens

besittningstid. Optionsrätten gäller icke skogsmark och dylikt. Arrendatorn

kan inte fråntagas optionsrätten genom förbehåll i avtal. Vill pastoratet

icke ånyo utarrendera bostället eller del därav, eller vill pastoratet lägga

bostället i sambruk med annan egendom, skall frågan underställas

stiftsnämndens prövning. Går arrendatorn förlustig optionsrätten, äger han

icke erhålla ersättning därför.

Bland övriga bestämmelser i boställsordningen, vilka äro av intresse i

detta sammanhang, må nämnas, att bostadsnämnden bestämmer om löneboställes

bebyggande och övar tillsyn över hävden vid ekonomisk besiktning

på bostället, i regel vart femte år. Därvid äger boställsnämnden ålägga

pastoratet eller arrendatorn, om denne tillförbundits byggnadsskyldigheten,

att verkställa ny- eller ombyggnad av boställets laga hus. Innan beslut

fattas om ny- eller ombyggnad, skall tillfälle beredas pastoratet att inkomma

med förslag till ritningar och arbetsbeskrivning. Vidare äger boställsnämndens

ordförande, om detta anses behövligt, tillkalla byggnadsteknisk

expertis att biträda nämnden i byggnadsfrågor. Kostnaderna härför skola

bestridas av pastoratet. Om föreskrivna byggnadsarbeten icke utföras inom

utsatt tid, har stiftsnämnden möjlighet att hos överexekutor påkalla att

arbetena verkställas genom dennes försorg.

III. Förslag till vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning.

Utredningsmannen.

Utredningsmannen understryker i sin utredning, att ändamålen med

den sociala arrendelagstiftningen redan i betydande utsträckning äro tillgodosedda

i avseende å de ecklesiastika löneboställena med boställsordningens

nuvarande bestämmelser och den praxis vid dessas tillämpning, som numera

utvecklat sig. Han erinrar, att föreskrifter om optionsrätt för arren
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201).

29

dator sålunda tinnas, liksom bestämmelser om skyldighet för boställsnämnden

att jämka av pastoratet föreslagna arrendevillkor, om dessa icke befinnas

tillgodose optionsberättigad arrendators intressen. Vidare åvilar

principiellt nybyggnadsskyldigheten pastoratet, varjämte för självständigt

jordbruk avsedd bebyggelse ej må utan tillstånd av stiftsnämnden inskränkas

så, att sådant jordbruk icke längre kan bedrivas å bostället.

Efter dessa påpekanden framhåller utredningsmannen, att vissa ändringar

i anledning av den sociala arrendelagstiftningen dock äro påkallade

i boställsordningen och anför till en början i fråga om boställsnämnd

e n s sammansättning i huvudsak följande.

Fråga om förändring av arrendevillkoren vid arrende, som faller under

den sociala arrendelagstiftningen, skall, om överenskommelse ej träffas,

hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen om skiljemän eller, om

skiljeavtal ej träffats mellan parterna, av vederbörande jordbrukskommission1.

I förstnämnda fall har arrendatorn ett direkt inflytande vid utseendet

av skiljemännen, i sistnämnda fall skall i kommissionen åtminstone en ledamot

vara arrendator av jordbruksfastighet. I båda fallen är sålunda arrendatorsintresset

representerat vid avgörandet av den föreliggande frågan.

Då det knappast kan vara tal om att göra dessa föreskrifter tillämpliga

vid utarrenderingen av löneboställena — det skulle i själva verket innebära,

att boställsnämnderna avkopplades från handhavandet av en av sina

viktigaste uppgifter, vilket för övrigt från arrendatorshåll icke ens ifrågasatts

— bör i stället övervägas lämplig förändring av boställsnämndernas

sammansättning. Om stiftsnämnden i stället för länsstyrelsen utser ordförande

i boställsnämnd, varom förslag även framlägges i detta sammanhang,

skall i stället för den av stiftsnämnden förordnade ledamoten på annat

sätt utses en ledamot. Möjlighet föreligger här att tillgodose arrendatorsintresset.

Att märka är emellertid, att boställsnämnd ej allenast har att

granska eller, som nu föreslås, upprätta förslag till arrendekontrakt och

därvid pröva frågor om arrendeavgifts storlek. Boställsnämnd skall också

bland annat verkställa ekonomiska besiktningar såväl å prästgård som å löneboställe,

upprätta förslag till normaluppskattningar och värdera till försäljning

ifrågasatt jord av ecklesiastik natur. Att i boställsnämnden insätta

en representant för det direkta arrendatorsintresset kan sålunda ej ifrågakomma.

Jordbrukskommissionens ordförande utses av Kungl. Maj :t. övriga

fyra ledamöter i kommissionen utses till lika antal av landstinget och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Det synes ur alla synpunkter

lämpligast, att någon av dessa båda korporationer utser en ledamot jämte

suppleant för honom i boställsnämnden. Bland annat ur synpunkten alt

hushållningssällskapets förvaltningsutskott kan sammanträda när som

helst under året föreslås, att denne ledamot utses av nämnda utskott. Samma

kompetenskrav, som gäller för syneman enligt nyttjandcrättslagen, bör

även gälla för denne ledamot liksom för den pastoratsvalde ledamoten i boställsnämnden.

Om vederbörande är jordägare eller arrendator torde icke

böra tillmätas betydelse — det väsentliga är, att han är socialt ansvarskän
1

Jämlikt lagen den JO juni 1917, nr 291, ha i. o. in. den 1 juli 1918 de på jordbrukskommissionerna

enligt nyttjanderättslagcn dessförinnan ankommande uppgifterna överflyttats till

särskilt inrättade arrendenämnder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

nande och har intresse för uppdraget. Valet torde med fullt förtroende

kunna läggas i förvaltningsutskottens händer.

Som förut antytts framlägger utredningsmannen i detta sammanhang

även förslag om att ordföranden i boställsnämnden skall utses av stiftsnämnden

i stället för — såsom för närvarande — länsstyrelsen. Efter att

ha framhållit att boställsnämnden sedan inrättandet år 1925 icke förändrats

i sin sammansättning i annan mån än att befogenheten att utse den ickepastoratsvalde

ledamoten 1932 överflyttats från domkapitlet till stiftsnämnden,

har Gynnerstedt lämnat en sammanfattande redogörelse för efter

1925 års boställsreform framkomna förslag i fråga om sättet för boställsnämndsordförandens

förordnande, därvid han i huvudsak anfört följande.

I propositionen 1932: 187, vari förslag till ny boställsordning framlades,

föreslogs icke någon ändring i boställsnämndens sammansättning. Tre

domkapitel hade föreslagit, att ordföranden skulle utses av domkapitlet.

Häremot invände föredragande departementschefen (sid. 259) bland annat

att nämndens beslut skulle få överklagas av domkapitlet, varför nämnden

borde erhålla en ganska fri ställning gentemot detta, och att länsstyrelsen

lättare komme i kontakt med lämpliga personer samt att den ekonomiska

besiktningen icke borde berövas den statliga karaktär, som den av ålder

haft.

Riksdagen, som införde stiftsnämnderna, gjorde icke någon ändring i

propositionens förslag om ett bibehållande av den hittillsvarande ordningen

för boställsnämndsordförandens tillsättande.

Vid 1941 års kyrkomöte väcktes av herr Turen motion (nr 19) om att

ordföranden i boställsnämnden skulle utses av stiftsnämnden, medan andre

ledamoten skulle utses av länsstyrelsen. Motionen bifölls emellertid icke av

kyrkomötet (kyrkolagsutskottets bet. nr 16).

I underdånig skrivelse den 11 maj 1942 föreslog stiftsnämnden i Visby,

att ordföranden i boställsnämnd skulle utses av stiftsnämnd. Tillika uttalade

stiftsnämnden, att ett vid nämnda kyrkomöte framkommet uppslag, att

andre ledamoten i boställsnämnden vid förfall för ordföranden skulle ersätta

denne, vore värt allt beaktande. Som motivering för framställningen

åberopade stiftsnämnden huvudsakligen motionen.

över stiftsnämndens förslag avgåvos utlåtanden av övriga stiftsnämnder

och kammarkollegiet. Sju stiftsnämnder tillstyrkte förslaget, varemot

fyra stiftsnämnder och kammarkollegiet avstyrkte, i varje fall för det dåvarande.

Flera stiftsnämnder — även sådana som förordade stiftsnämndens

i Visby förslag — vitsordade, att det nuvarande systemet ej medfört

olägenheter, emedan stiftsnämnderna beretts möjlighet att framföra önskemål

beträffande besättandet av ordförandeposterna. De stiftsnämnder, som

avstyrkte förslaget, framhöllo särskilt vikten av att ordförandena erhölle

en fri ställning gentemot stiftsnämnderna. Kammarkollegiet åberopade huvudsakligen,

att boställsnämndsordföranden borde ha en fri och självständig

ställning gentemot stiftsnämnden samt att den ifrågasatta omändringen

skulle kunna leda till byråkratisering av bostälisförvaltningen ävensom att

länsstyrelserna ägde bättre personkännedom och för övrigt i allmänhet toge

kontakt med stiftsnämnderna före tillsättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj:ls proposition in 20i).

.''it

N id l()iti års kyrkomöte väcktes av hr Björkander motion (nr 22) om att

ordföranden i boställsnämnden skulle utses av stiftsnämnden och att den

icke-pastoratsvalde ledamoten, vilken tillika skulle vara ersättare för ordföranden,

skulle utses av domkapitlet. Kyrkomötet har i skrivelse nr 16

hemställt om vidtagande av åtgärder för sådan ändring i boställsordningen,

att ordföranden skulle utses av länsstyrelsen efter stiftsnämndens hörande

och att nyssnämnde ledamoten vid förfall för ordföranden skulle

fungera såsom ordförande.

Härefter framhåller utredningsmannen följande synpunkter till stöd för

det av honom upptagna förslaget, att stiftsnämnden hör anförtros uppgiften

att utse hoställsnämndsordförande.

En hoställsnämndsordförande torde icke hava någon kontakt med vederbörande

länsstyrelse i de angelägenheter, som beröra den ecklesiastika boställslagstiftningen.

1 stället är han hänvisad att av vederbörande stiftsnämnd

erhålla nödiga anvisningar, råd och upplysningar för ett rätt handh

avan de av sitt uppdrag. Vid sammanträden mellan stiftsnämnd och boställsnämndsordförande

diskuteras ingående olika spörsmål och framställda

förslag prövas för förvaltningens ändamålsenliga bedrivande. Ett

förtroendefullt samarbete mellan stiftsnämnd och boställsnämndsordförande

är en av de viktigaste förutsättningarna för att denna förvaltning skall

på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna bedrivas. Det torde icke

vara för mycket sagt, att boställsnämndsordförandena betrakta stiftsnämnderna

som sina huvudmän. Att boställsnämndsordförandena genom sin tillsättning

av vederbörande länsstyrelse skulle komma att intaga en mera

fristående ställning gentemot stiftsnämnderna torde böra hänvisas till de

teoretiska spekulationernas område. Ytterst bottnar denna spekulation i att

stiftsnämnd och hoställsnämndsordförande skulle hava att tillvarataga olika

intressen och att sålunda ett motsatsförhållande här skulle vara naturligt.

Ingenting vore mera verklighetsfrämmande än om dylika synpunkter

skulle vara avgörande. Skulle något byråkratisera denna förvaltning, skulle

det förvisso vara att framskapa det antydda motsatsförhållandet. Utgångsläget

är självfallet att stiftsnämnd och hoställsnämndsordförande

hava samma intressen att tillvarataga, nämligen att lagstiftningen inom

detta förvaltningsområde tillämpas praktiskt och på ett så föga omständligt

sätt som möjligt.

Ur synpunkten av förvaltningens rationalisering synes det därför vara

det rikligaste, att stiftsnämnderna utse hoställsnämndsordförande. Av

lättförklarliga skäl genomfördes detta ej vid denna lagstiftnings tillkomst.

Stiftsnämnderna skapades ju under riksdagens behandling av denna lagstiftningsfråga

och eu viss tveksamhet måste självfallet hava rått om på

vad sätt dessa nya förvaltningsorgan skulle komma att fungera. Länsstyrelserna

utsågo tidigare hoställsnämndsordförande och en fortsättning av

detta förfarande ansågs förmodligen minst riskfyllt. Propositionen byggde

också på den förutsättningen, att domkapitlet skulle kunna överklaga boställsnämnds

beslut. Inom riksdagen borttogos emellertid i stort sett domkapitlens

göromål med den nya hoställsförvaltningen och överlämnades dessa

göromål jämte andra till de nyinrättade stiftsnämnderna, vilka sistnämnda

hland annat icke kunde överklaga boställsnämndernas beslut. Pro
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 20ti.

positionens uppställning kunde sålunda ej rimligtvis medgiva, att boställsnämndsordförandena

utsågos av domkapitlen.

Då stiftsnämnderna fungerat i nära 15 år och deras personkännedom

icke kan anses mindre än vederbörande länsstyrelses, synes den oforinlighet

nu böra upphöra, att länsstyrelserna utse boställsnämndsordförande.

Utredningsmannen ingår härefter på den av 1943 års arrendelagstiftning

påkallade revisionen av boställsordningens bestämmelser om byggnadsskyldighet,

brandförsäkringsplikt och underhållsskyldighet

samt anför.

Enligt boställsordningen kan arrendator tillförbindas att svara för ombyggnad

eller nybyggnad av laga hus ävensom att fullgöra pastoratet åvilande

brandförsäkringsplikt. I regel torde emellertid nybyggnadsskyldighet

med stöd av dessa bestämmelser icke hava ålagts arrendatorerna, men väl

skyldighet att gälda brandförsäkringsavgifterna för löneboställes laga hus.

Med hänsyn till föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen torde

dessa bestämmelser böra utgå ur boställsordningen.

De sociala arrendebestämmelserna ålägga arrendator att allenast svara för

mindre reparationer å de för jordbruket nödiga byggnaderna. Nu gällande

utarrenderingsföreskrifter för publik jord, som till exempel beträffande

kronodomäner, universitetsjord och allmänna kyrkohemman, stadga emellertid,

att arrendatorerna skola tillförbindas svara för det fulla underhållet

av för jordbruket nödvändiga driftsbyggnader. Då dessa föreskrifter varit

föremål för omarbetning efter tillkomsten av den sociala arrendelagstiftningen,

och då samma skäl kunna åberopas för denna vidgade underhållsskyldighet

beträffande löneboställenas laga hus som vad angår byggnaderna

å nyss angivna fastighetskategorier, bör i boställsordningen stadgas,

att sådan underhållsskyldighet skall åvila arrendatorerna. 2 kap.

58—60 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom böra givas tillämplighet

vid utarrendering av löneboställena, dock med den ändring som betingas

av att arrendatorn skall svara för fullt underhåll och ej allenast för

mindre reparationer av löneboställes laga hus.

Vidare föreslår utredningsmannen, att jämväl 2 kap. 62 och 63 §§ nvttjanderättslagen,

vilka lagrum innehålla bestämmelser om överloppshus

och husbehovsfiske, böra erhålla motsvarande tillämpning

med avseende å löneboställena. Därjämte bör det i 65 § andra stycket

i samma kapitel meddelade stadgandet, jämlikt vilket vissa av de allmänna—

i och för sig dispositiva — arrendebestämmelserna i nyttjanderättslagen

skola ha tvingande karaktär beträffande de med den sociala arrendelagstiftningen

avsedda fastigheterna, enligt utredningsmannens mening

gälla även beträffande löneboställen, i den mån nämnda allmänna bestämmelser

äga giltighet i fråga om boställena. Då i den sociala arrendelagstiftningen

optionsrätten är knuten till ett arrendeinnehav av fem år,

synes det utredningsmannen självklart, att kvalifikationstiden för option i

boställsordningen bör förkortas från nuvarande sju år till fem år.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

33

Övriga föreskrifter i den sociala arrendelagstiftningen

torde enligt utredningsmannens förmenande icke böra göras

tillämpliga beträffande löneboställena, enär avsikten med denna lagstiftning

ändock torde ha uppnåtts genom de av honom föreslagna ändringarna

av utarrenderingsbestäinmelserna.

Då ändrade föreskrifter om försäljning av kyrklig jord i annat sammanhang

äro föremål för utredning, har utredningsmannen ansett sig sakna

anledning att behandla denna fråga.

I sitt betänkande har utredningsmannen även ingått på frågan om a rrendevillkorens

bestämmande. Efter att ha erinrat om att

t. d. domänintendenten Bernhard Nilsson i det av honom år 1944 avgivna

betänkandet angående de ecklesiastika löneboställenas räntabilitet

m. in. föreslagit, att boställsnämnden skulle uppgöra förslag till arrendevillkor

vid upplåtelse av löneboställe, medan endast själva utarrenderingen

skulle ombesörjas av pastoratet, anför utredningsmannen vidare.

Mot det nuvarande sättet för utarrenderingen anmärkte Nilsson, att pastoratsmyndigheterna

i regel ägde ringa erfarenhet beträffande upprättande

av arrendeförslag och därmed sammanhängande frågor samt att det vore

svårt för boställsnämnden att ändra förslaget, emedan ett preliminärt kontrakt

redan ingåtts mellan pastoratet och arrendatorn. Då uppgörandet av

arrendeförslag och beslut om byggnadsarbeten icke skedde i ett sammanhang,

erhölles icke önskvärd enhetlighet och följdriktighet. En avgörande

förutsättning för uppnåendet av en tillfredsställande räntabilitet syntes

vara, att handläggningen och beslutanderätten i nu berörda hänseenden

sammanfördes till ett sakkunnigt organ, nämligen boställsnämnden.

I yttrandena över Nilssons betänkande fick hans förslag ungefär lika

många anhängare som motståndare. Avstyrkandena motiverades främst

med att förslagets genomförande skulle innebära en väsentlig rubbning av

grunderna för 1932 års boställslagstiftning. Pastoratens förvaltning skulle

endast bli en förvaltning till namnet, emedan för pastoraten blott skulle

komma att återstå rätten att antaga arrendator och skyldigheten att finansiera

byggenskapen.

Enligt utredningsmannens mening är det nuvarande systemet icke fullt

tillfredsställande. Han anser Nilssons förslag innebära betydande fördelar

och anför till stöd härför i huvudsak följande.

överflyttning till boställsnämnden av rätten att bestämma arrendevillkoren

torde i själva verket icke utgöra en så stor inskränkning i pastoratens

förvaltningsrätt som befarats. Redan nu har ju boställsnämnden långtgående

befogenhet i fråga om bestämmandet av arrendevillkoren. En överflyttning

kan därför betecknas som en cffektivisering och ett närmande i tiden

av denna befogenhet. Den alltmer detaljerade arrendelagstiftningen har

gjort behovet av sakkunnigt bistånd vid uppgörandet av arrendevillkoren

starkare. För att emellertid pastoratens förvaltningsrätt icke skall inskränkas

mer än som erfordras för vinnande av det avsedda syftet har jag i mitt

förslag intagit en föreskrift om att boställsnämnden bör rätta sig efter pas
Bihang

till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. AV 209

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

toratet-förvaltarens önskemål, såvida icke för ett frångående av önskemålen

samma förutsättningar föreligga som nu gälla beträffande boställsnämndens

rätt att ändra pastoratets förslag till arrendekontrakt.

Till den ekonomiska besiktning, i anslutning vartill bestämmandet av arrendevillkoren

skall äga rum, föreslår utredningsmannen, att obligatorisk

kallelse skall utgå till förutom pastoratet — jämväl arrendatorn. Samtidigt

med att boställsnämnden fastställer förslag till arrendevillkor, skall

enligt utredningsmannen nämnden fatta beslut, huruvida arrendatorn har

optionsrätt eller icke.

Utredningsmannen har jämväl föreslagit en revision av boställsordningens

bestämmelser om ändring av löneboställes disposition.

Han anför i denna fråga till en början i huvudsak följande.

Enligt de grundsatser, på vilka 1932 års boställsreform byggde, skulle

pastoratens förvaltning av boställena icke bindas av administrativa föreskrifter.

Boställsordningen innehåller därför inga bestämmelser om i vilken

form pastoraten skola tillgodogöra sig boställenas avkastningsförmåga.

Pastoratet är sålunda icke skyldigt att utarrendera ett för jordbruk lämpligt

boställe, ehuru detta dispositionssätt måste antagas vara det normala.

Denna pastoratens fria dispositionsrätt är dock i vissa avseenden inskränkt.

Enligt 21 § boställsordningen kan ändring meddelas i föreskrift rörande

vilka laga hus som skola finnas å boställe och enligt samma paragraf må

för självständigt jordbruk avsedd bebyggelse ej utan tillstånd av stiftsnämnden

inskränkas så, att sådant jordbruk icke längre kan bedrivas å

bostället. Vidare meddelas i 30 § särskilda bestämmelser om nedläggande

av arrende m. in., då optionsberättigad arrendator finnes.

I en av stiftsnämnden i Lund den 9 april 1943 hos Kungl. Maj :t i ämnet

gjord framställning har framhållits önskvärdheten av att boställs- och stiftsnämnderna

erhölle befogenhet att taga initiativ till ändrad disposition av

boställe. Stiftsnämnden har anfört, att åtskilliga boställsenheter med hänsyn

till deras storlek och beskaffenhet icke borde vidmakthållas såsom

självständiga jordbruk utan borde sammanslås med andra brukningsdelar,

utarrenderas obebyggda, disponeras för skogsodling eller dylikt. Det ekonomiska

intresset borde dock icke drivas längre än som vore förenligt med en

även ur social synpunkt sund förvaltningsprincip. I dessa frågor vore det

kyrkofonden, som hade det huvudsakliga ekonomiska intresset. Pastoraten,

som i de flesta fall uppbure tillskott från kyrkofonden, hade i allmänhet

ringa intresse av en rationellare boställsdisposition, emedan byggnadskostnader

avdroges vid normalavkastningsuppskattningen och minskad

boställsavkastning uppvägdes av ökat tillskott. De nuvarande bestämmelserna

gåve enligt stiftsnämndens mening icke boställs- eller stiftsnämnden

möjlighet att taga initiativ till åstadkommande av lämpligare boställsdisposition.

I Nilssons utredning berördes även frågan om ändrad disposition av boställen,

särskilt försäljning av oräntabla sådana.

Kammarkollegiet har i ämnet yttrat, att boställsnämndens nuvarande befogenhet

att bestämma om boställes bebyggelse torde, om den tillfullo utnyttjades,

kunna medföra det åsyftade resultatet, varför ändrade bestämmelser

knappast syntes påkallade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

35

Härefter framhåller utredningsmannen de synpunkter, som enligt hans

mening tala för de av honom föreslagna ändrade bestämmelserna i boställsordningen

angående löneboställes disposition.

Med hänsyn till kyrkofondens intresse av att löneboställena disponeras

på förmånligaste sätt synes möjlighet böra skapas för kontrollmyndigheterna

att direkt ingripa för åstadkommandet av fördelaktigare disposition

av ett boställe. Visserligen torde myndigheterna redan nu kunna genom

påtryckningar indirekt framtvinga en bättre disposition, men erfarenheten

synes hava givit vid handen, att uttryckliga bestämmelser i ämnet

böra meddelas. Vid frågans bedömande måste också beaktas den intensifiering

av statskontrollen över jordbruksnäringen, som ägt rum efter

boställsordningens tillkomst. Det bör också erinras om den skärpta vanhävdslagstiftningen,

om strävandena att skapa tillräckligt stora och lämpligt

sammansatta brukningsenheter samt om den sociala arrendelagstiftningen.

Enligt ecklesiastika arrendestadgan skola frågor om ändrad disposition

av där avsedda fastigheter underställas Kungl. Maj :ts prövning. Liknande

bestämmelser torde böra införas även i boställsordningen. Den utvidgning,

som härigenom göres av kontrollmyndigheternas rätt att ingripa

i pastoratens boställsförvaltning, torde för detta fastighetsbestånds vidkommande

i praktiken icke vara av större betydelse.

I fråga om de av reformen betingade författningsändringarna

anser utredningsmannen — med hänsyn till att boställsnämnden hädanefter

skall fastställa arrendevillkoren för löneboställena och att nämnden

till ledning härvid skall av stiftsnämnden tillhandahållas kontraktsformulär

— att föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen i huvudsak

icke behöva införas i boställsordningen; en hänvisning till nyttjanderättslagens

ifrågavarande bestämmelser syntes enligt hans mening vara

tillräcklig.

Yttranden.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har icke rests

någon erinran mot en revision av boställsordningen i princip efter grunderna

för de genom 1943 års sociala arrendelagstiftning ändrade eller nytillkomna

bestämmelserna i nyttjanderättslagen. Det har härvid ej heller från

något håll invänts, att från de sålunda reviderade delarna av boställsordningen

borde — såsom i nyttjanderättslagen — undantagas arrendefastigheter

med större areal odlad jord än 50 hektar.

De av utredningsmannens — här berörda — förslag som mötts av kritik

från remissinstansernas sida, ha varit de av honom förordade lösningarna

av frågorna om boställsnämndens sammansättning, underhållsskyldigheten,

arrendevillkorens bestämm

ande vid option och eljest och ändrad disposition av löneboställe.

Däremot ha de i betänkandet föreslagna bestämmelserna ro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

rande byggnadsskyldigheten, brandförsäkringsplikten

och optionsrätten i all huvudsak biträtts vid remissbehandlingen.

Bostadsnämndens sammansättning.

Vad först närmare angår boställsnämndens sammansättning, så har utredningsmannens

förslag, att nämndens ordförande framdeles skall utses

av stiftsnämnden, tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna

eller sammanslutningarna med undantag av kammarkollegiet,

statskontoret, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län samt föreningen arrendatore.r av ecklesiastika hemman i Skåne

u. p. a.

Statens sakrevision, som biträtt förslaget, anser det vara ett organisatoriskt

fel i boställsförvaltningen, icke utan viss praktisk betydelse, att länsstyrelsen

utser ordförande i boställsnämnden. Vid boställsordningens tillkomst,

framhåller sakrevisionen vidare, torde väl denna ordning ha fallit

sig naturlig men, sedan stiftsnämnderna numera vunnit erforderlig stadga

och erfarenhet, bör det icke råda någon tvekan om att stiftsnämnden, som

främst står ansvarig för denna förvaltnings rätta utövande, bör få välja den

person, som närmast måste sägas vara organisationens nyckelman, nämligen

boställsnämndsordföranden.

Till stöd för sitt avstyrkande har länsstyrelsen i Malmöhus län anfört i

huvudsak följande.

Man bör vid dryftandet av detta spörsmål hålla i minnet, att länsstyrelsens

uppdrag i fråga om ordförandetillsättningen otvivelaktigt tillkommit

för att åt ordföranden skapa en mera självständig ställning gentemot

stiftsnämnden. Även om, såsom den sakkunnige framhållit, något motsatsförhållande

mellan boställsnämnd och stiftsnämnd icke finns och heller icke

bör finnas, kan dock antagas att såväl arrendatorerna av löneboställena

som ock vederbörande pastorat komma att få större förtroende för en

nämndsordförande, utsedd av annan myndighet än den, som avgör besvär

över boställsnämnds beslut. Då sålunda tilliten till boställsnämndens objektivitet

möjligen genom förslaget kunde komma i fara, synes det länsstyrelsen

riktigare att bestämmelsen i vad angår utseende av ordförande i

nämnden blir oförändrad. Länsstyrelsen finner jämväl visst stöd för denna

uppfattning i det motstånd, som tidigare förslag till ändring i sättet

att utse ordförande rönt. Här behöver endast erinras om att 1946 års kyrkomöte

i anledning av motion i ämnet allenast hemställt om vidtagande av

åtgärder för sådan ändring i boställsordningen, att ordföranden utses av

länsstyrelsen efter stiftsnämndens hörande. Mot en ändring i enlighet med

detta uttalande synes ingen erinran kunna göras. I fråga om tillsättandet av

ordförandeposten skulle för övrigt härigenom endast bliva lagfäst, vad tidigare

sannolikt regelmässigt tillämpats, nämligen att länsstyrelse och stiftsnämnd

samråda i denna angelägenhet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''200.

37

De iyra övriga remissinstanserna, som motsatt sig utredningsmannens

förslag och ansett, att boställsnämndsordföranden fortfarande hör utses av

länsstyrelsen, ha åheropat i stort sett samma skäl härför som länsstyrelsen

i Malmöhus län.

I fråga om tillsättandet av den icke-pastoratsvalde ledamoten i boställsnämnden

ha kammarkollegiet, statskontoret, stiftsnämnderna i Uppsala,

Skara, Strängnäs och Göteborgs stift, stifts jägmästarna i Linköpings,

Skara och Strängnäs stift, ordföranden i boställsnämnderna i I och

II boställsdistrikten i Visby stift, statens sakrenision, svenska landskommunernas

förbund samt föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman

i Skåne u. p. a. förklarat sig icke kunna biträda vad utredningsmannen

härutinnan föreslagit, över förslaget i denna del har kammarkollegiet

gjort följande uttalande.

Kollegiet kan icke finna, att den sakkunniges förslag om att hushållningssällskapets

förvaltningsutskott skulle utse en ledamot skulle på särskilt sätt

komma att tillgodose arrendatorns intressen. Hushållningssällskapet har

att främja lanthushållningen i länet men har icke fått sig tillagt någon

uppgift att särskilt söka tillvarataga arrendatorernas intressen. För att deras

intressen skola kunna på bästa sätt tillgodoses, torde det nog vara lämpligast

att meddela föreskrift om att antingen — såsom skett beträffande en

av de av förvaltningsutskottet utsedda ledamöterna i jordbrukskommissionen

— ledamoten skall vara arrendator, eller, vilket kanske hellre bör

kunna ifrågakomma, att, såsom yrkats av Föreningen arrendatorer av ecklesiastika

hemman i Skåne u. p. a., vederbörande arrendatorsförening skulle

ha att utse ledamoten.

Fn dylik ändring i boställsnämndens sammansättning bör emellertid enligt

kollegiets mening ej vidtagas, för så vitt icke starka skäl tala därför.

Härvid synes följande böra beaktas.

De ecklesiastika löneboställena förvaltas av pastoraten, men detta sker

under sådan kontroll av boställsnämnd och stiftsnämnd, att förvaltningen

i själva verket icke i högre grad skiljer sig från vanlig myndighetsförvaltning.

Vidkommande myndighetsförvaltningen må erinras, att såvitt angår

av domänstyrelsen förvaltad jord det icke ansetts erforderligt att i den

nämnd, som uppgör förslag till arrendevillkor, insätta särskild representant

för arrendatorsintresset. Vid den omarbetning av bestämmelserna i

förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom, som verkställdes i anledning av den sociala arrendelagstiftningen

och resulterade i förordning den 10 mars 1944 (nr 69), föreslogs

ingen ändring av bestämmelserna om uppskattningsnämnden. Icke

heller föreslogs vid den av samma lagstiftning föranledda överarbetningen

av förslaget till 1945 års ecklesiastika arrendestadga, enligt vilken faoställsnämnden

har att verkställa arrendeuppskattning av i samma stadga avsedd

jord, någon ändring av boställsnämndens sammansättning. Det synes kollegiet

vid sådana förhållanden kunna starkt ifrågasättas, huruvida eu dylik

ändring kan vara för de ecklesiastika löneboställena behövlig.

Det må erinras, att boställsnämnden har ett flertal uppgifter, såväl enligt

bostälIsordningen som enligt andra författningar, vilka uppgifter icke

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Ku ngt. Maj:ts proposition nr 209.

beröra arrendatorsintresset (ekonomisk besiktning av prästgård, värdeuppskattningar

enligt kyrkliga försäljningslagen och klockarboställslagen

m. in.). Med hänsyn härtill synes, därest det må befinnas erforderligt att

låta arrendatorsintresset särskilt representeras i nämnden, närmast böra

ifrågakomma att ordna saken så, att vid de förrättningar, som direkt beröra

arrendatorn (uppgörande av arrendevillkor och verkställande av ekonomiska

besiktningar å löneboställe), låta i nämnden ingå, förutom vanliga

tre ledamöter, en ytterligare ledamot, representerande arrendatorsintresset.

Eventuellt skulle detta kunna få bli beroende av om särskild framställning

därom göres av arrendatorn. Det må anmärkas, att även enligt

gällande bestämmelser i boställsordningen (ekonomisk besiktning å löneboställe)

liksom i ecklesiastik arrendestadga (arrendeuppskattning) arrendatorn

kan utöva inflytande i fråga om det organ, som skall verkställa förrättningen.

Han kan sålunda påfordra att i fall, då stiftsnämnden anser förrättningen

kunna företagas av allenast boställsnämndsordföranden, förrättningen

i stället skall företagas av nämnden i dess helhet.

Statskontoret, Som motsatt sig förslaget om ändring av sättet för boställsnämndsordförandens

tillsättning, anser att den icke-pastoratsvalde

ledamoten i boställsnämnden även i fortsättningen bör utses av stiftsnämnden.

Stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Strängnäs och Göteborgs stift, stiftsjägmästarna

i Linköpings och Skara stift, statens sakrevision, svenska

landskommunernas förbund samt Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening,

vilka biträtt utredningsmannens förslag angående ordförandens

tillsättning, föreslå att den icke-pastoratsvalde ledamoten skall

förordnas av länsstyrelsen. Enligt sakrevisionens mening torde vid valet av

denne ledamot avgörande hänsyn böra tagas till önskemålet, att denne bör

vara ombud för det allmänna för att vid förekommande förrättningar iakttaga

och bevaka det allmännas intresse. Bästa garantin härför synes sakrevisionen

vara, att länsstyrelsen finge förordna honom. Mot förslaget att

ifrågavarande ledamot skall utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

göres från sakrevisionens sida gällande, att förvaltningsutskotten

efter hushållningssällskapens omorganisation från och med ingången av år

1948 med största sannolikhet komma att tillsättas efter politiska linjer. Då

ett val av berörde boställsledamot enligt sakrevisionens mening på goda

grunder kan befaras härav påverkas, anser sig revisionen för sin del icke

kunna förorda en sådan lösning.

Ordföranden i boställsnämnderna i I och ll boställsdistrikten i Visby

stift anser att — om ordföranden i boställsnämnden skall utses av stiftsnämnden

— den icke-pastoratsvalde ledamoten bör förordnas av domkapitlet

eller eljest av länsstyrelsen framför hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Därest nämnde ledamot finnes böra väljas av förvaltningsutskottet föreslår

stiftsnämnden i Skara stift, att boställsnämnden vid ekonomisk besikt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 200.

39

ning av prästgård utökas med en av domkapitlet utsedd ledamot, som vid

sådan förrättning kan tillgodose kyrkliga och prästerliga intressen.

Av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har ifrågasatts, huruvida

icke antalet ledamöter i boställsnämnden horde utökas till fyra och eu

av dessa utses av lantbruksnämnden.

Stiftsnämnderna i Härnösand och Visby hålla före, att den av förvaltningsutskottet

valde ledamoten bör vid förfall för ordföranden tjänstgöra

i sådan egenskap och den för ordföranden utsedde suppleanten inträda

som ledamot i nämnden. Enligt den förra stiftsnämnden bör vidare stiftsnämndens

ordförande och sekreterare medgivas befogenhet att i nödfall

vid brådskande förrättningar utse tillfällig ledamot i boställsnämnden.

Den icke-pastoratsvalde ledamoten hör enligt föreningen arrendatorer av

ecklesiastika hemman i Skåne u. p. a. utses av vederbörande arrendatorsförening;

föreningen anför till stöd för sin uppfattning följande.

Vi vilja med skärpa framhålla att om boställsnämnden skall hava

den föreslagna befogenheten, måste dess ledamöter väljas på ett sådant sätt,

att nämnden blir fullt ojävig. Vid alla ekonomiska uppgörelser mellan olika

parter i samhället är man mån om att de nämnder, som träffa avgöranden,

äro sammansatta på ett sådant sätt, att de olika parternas intressen väga

jämnt. En arrendesättning är att jämföra med ett skiljenäinndsbeslut i

t. ex. en lönefråga för en samhällsgrupp. Det finns ingen anledning, varför

vi ecklesiastika arrendatorer skulle vara sämre ställda än arrendatorer av

universitetsjord eller arrendatorer enligt de sociala bestämmelserna i nyttjanderättslagen.

För dessa båda slag av arrendatorer avgöras arrendesättningsfrågor

av en nämnd med jämvikt mellan de olika intressena. Vi få därför

föreslå t. ex. den föreskriften, att en av ledamöterna i boställsnämnden

skall utses av vederbörande arrendatorsförening. Att boställsnämnden även

har sådana funktioner att fylla som att hålla ekonomiska besiktningar samt

verkställa normaluppskattningar och värdera till försäljning ifrågasatt jord

synes icke vara några skäl mot att en arrendator sitter i boställsnämnden.

Tvärtom torde en sådan anordning vara till fördel även för nyssnämnda slag

av förrättningar. En arrendator är nämligen mer än de flesta insatt i hithörande

frågor. Naturligtvis finge arrendatorsrepresentanten, lika litet som

de andra ledamöterna i boställsnämnden, deltaga i de förrättningar, där

jävighet enligt vanliga grunder förelåg för honom.

De av utredningsmannen förordade strängare valbarhetsvillkoren för annan

ledamot i boställsnämnd än ordförande ha ansetts alltför snäva av

kammarkollegiet, stiftsnämnderna i Linköping, Skara, Strängnäs och

Karlstad, länsstyrelsen i Göteborg, statens sakrevision, svenska landskommunernas

förbund samt svenska pastoratens riksförbund, vilka funnit

tillräckliga skäl ej föreligga för en dylik skärpning, som skulle göra det

svårt att alltid erhålla lämpliga personer, villiga att åtaga sig här ifrågavarande

ledamotskap. Enligt dessa remissinstanser böra de nuvarande valbarhetsbestämmelserna

gälla oförändrade. Stiftsnämnden och ordföranden

i boslällsnämnderna i I och It boställsdistriktcn i Visby stift förorda, att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

K ungt. Maj.ts proposition nr 209.

de av utredningsmannen föreslagna kompetenskraven allenast böra avse

den pastoratsvalde ledamoten.

Däremot understryker Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening

betydelsen av att — såsom utredningsmannen föreslår — samma valbarhetsvillkor

föreskrivas för nämnda ledamöter, som i nyttjanderättslagen

uppställts för syneman. Dessa villkor anser arrendatorsföreningen

nödvändiga, därför att ledamöterna i boställsnämnden jämväl skola tjänstgöra

som synemän. Stadgas angivna kompetenskrav, erhålla enligt föreningens

mening båda parter en garanti för att synen verkställes av personer,

som äga tillräcklig erfarenhet vid sådana förrättningar.

I detta sammanhang må framhållas, att riksförbundet landsbygdens folk

funnit det anmärkningsvärt, att de nuvarande synereglerna i boställsordningen

bibehållits i utredningsmannens förslag, och framhållit följande.

Det torde vara ett allmänt känt faktum, att boställsnämnderna av arrendatorerna

allmänt betraktas såsom representanter för jordägaren. Då det

här gäller att i ekonomiskt avseende skilja mellan jordägare och arrendator,

bör vederbörande organ icke ha en sådan ställning, att ens misstanken

om partiskhet skall behöva uppkomma. Förbundet hemställer därför

att de i allmänna arrendelagen intagna synebestämmelserna komma att

tillämpas vid de ecklesiastika arrendena liksom redan nu gäller vid alla

övriga arrendeformer. Därvid förutsätter förbundet, att även de i sociala

lagstiftningen intagna synebestämmelserna komma att gälla i tillämpliga

delar.

Arvode åt ledamot av hostäilsuäinnd.

I den av sakrevisionen överlämnade promemorian har även upptagits

frågan om beviljande av särskilt arvode åt annan ledamot i boställsnämnd

än ordförande. Sakrevisionen anför härom följande.

Annan ledamot i boställsnämnd än ordföranden uppbär ej något arvode

ulan erhåller endast resekostnads- och traktamentsersättning av pastoratet

enligt rese- och traktamentsklass II C för resa, som påkallas av uppdraget.

Det har ansetts önskvärt, att sådana ledamöter även skola få komma

i åtnjutande av visst mindre dagarvode vid förrättningar, enär de numera

av ekonomiska skäl ofta visa sig obenägna att ställa sig till förfogande,

då de kallas att närvara vid syn och ekonomisk besiktning. Detta synes

utredningsmännen skäligt.

Den kostnadsökning för boställsförvaltningen, som här har ifrågasatts,

måste ses mot bakgrunden av de värden, som boställsnämnden är satt att

bevaka. Enbart i byggnadskostnader ha sedan 1933 i genomsnitt årligen nedlagts

mellan 3 och 4 miljoner kronor å boställena.

Sakrevisionens förevarande förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser utom statskontoret, som icke funnit tillräcklig

anledning biträda detta förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ls proposition nr 209.

41

Underhållsskyldigheten.

Såsom förut omnämnts, har hos remissinstanserna rått en enhällig uppfattning

om att den nuvarande legala möjligheten att tillförbinda boställsarrendator

skyldighet att svara för ny-, till- eller ombyggnad av löneboställe

bör borttagas. Beträffande omfattningen av arrendatorns underhållsskyldighet

ha däremot skilda meningar framkommit i remissinstansernas

yttranden.

Utredningsmannens förslag om det fulla underhållets läggande å arrendatorn

har tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter och hushållningssällskap

samt av svenska pastoratens riksförbund. Statens sakrevision

har doek härutinnan förordat en betydelsefull modifikation, vilken

sedermera vid remissbehandlingen av den av sakrevisionen åberopade promemorian

vunnit anslutning från några remissinstansers sida.

De i ärendet hörda arrendatorssammanslutningarna och riksförbundet

landsbygdens folk ha under hänvisning till vad nyttjanderättslagens sociala

bestämmelser stadga om underhållsskyldighetens fördelning mellan

jordägaren och arrendatorn avstyrkt utredningsmannens förslag i denna del.

Stiftsjägmästaren i Linköpings stift har. med biträdande av utredningsmannens

förslag, anfört:

Visserligen avviker Gynnerstedts förslag i denna del mot föreskrifterna i

den sociala arrendelagstiftningen, men utredningsmannens motivering för

sitt förslag synes mig vara så stark genom hänvisning till nyligen företagen

omarbetning av utarrenderingsföreskrifter för publik jord, som t. ex.

beträffande kronodomäner, universitetsjord och allmänna kyrkohemman,

att skäl till uppmjukning icke synes föreligga.

För Linköpings stifts vidkommande har, med endast få undantag, vederbörande

arrendatorer i arrendekontrakten ålagts full underhållsskyldighet

ända till tiden för den arrendeperiod som började den 14 mars 1947.

Vid sammanträde inför stiftsnämnden i juni månad 1946 med ordförandena

och stiftsnämndens ledamöter i boställsnämnderna överenskoms

nämligen att de sociala arrendebestämmelserna beträffande arrendators underhållsskyldighet

skulle efter den 14 mars 1947 tillämpas generellt å alla

löneboställen inom stiftet. Beslutet härom var efter ingående diskussion i

frågan enhälligt. Fn skälig, inom vissa gränser fixerad förhöjning av arrendebeloppen

skulle efter omläggningen företagas. Att nu företaga en omändring

och att endast efter något år återgå till förut tillämpad praxis i detta

hänseende • för den händelse utredningsmannens förslag skulle lagfästas

— synes mig icke möta några svårigheter, enär frågan om den ena eller

andra bestämmelsen om underhållet är en ekonomisk fråga, som ganska

lätt kan beräknas på ett rättvist sätt.

Skulle den föreslagna bestämmelsen bliva lagfäst, bortelimineras den ofta

besvärliga frågan vad som menas med mindre och större reparation, en

fråga som ofta torde komma alt skapa irritation mellan parterna. En bestämmelse

om full underhållningsskyldighet torde också komma att premiera

den duktige och ordentlige arrendatorn, vilken i tid botar de mindre

bristerna, varigenom underhållet på lång sikt blir billigare både för ar
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 20,9.

rendatorn och pastoratet, givetvis under förutsättning att arrendebeloppets

storlek regleras efter den större eller mindre underhållningsskvldigheten.

Statens sakrenision anser tveksamhet kunna råda om lämpligheten av

att i boställsordningen, i motsats till vad som gäller enligt föreskrifterna i

clen sociala arrendelagstiftningen, stadga skyldighet för arrendatorerna att

svara för det fulla underhållet samt anför vidare.

I mera utpräglade jordbruksbygder med bärkraftiga jordbruk har det

uppenbarligen gått bra att ålägga arrendatorn att utföra även annan än

mindre reparation. Men i skogsbygderna, framförallt i mellersta delarna av

Sverige och i Norrland, skulle införandet av en tvingande bestämmelse om

att arrendatorn skall vara underhållsskyldig få mycket olyckliga verkningar.

Granskningsmännens erfarenheter, vilka för majoriteten av granskningsmännen

vunnits icke blott under själva granskningsarbetet utan

kanske främst under deras ordinarie gärning och verksamhet i dessa trakter,

tala för att i så fall icke obetydliga svårigheter kunna uppstå att få

fullgoda arrendatorer till boställena, bland annat i konkurrens med bolagen,

vilkas jordbruk, med vilka jämförelse kan komma i fråga, falla under

sociala arrendelagens bestämmelser. Härtill kommer, att det i praktiken

visat sig svårt att trots den mest energiska kontroll förmå arrendatorn av

ett mindre boställe att utföra alla de underhållsarbeten, som i så fall skulle

åligga honom att verkställa. Det blir ofta jordägaren, som i dessa bygder

slutligen får stå för kostnaderna. Granskningsmännen vilja därför för sin

del yrka på att nuvarande ordning med valfrihet för pastoratet i denna fråga

bibehålies.

önskvärt vore dock om denna valfrihet ej finge gälla oinskränkt från

fall till fall. Stiftsnämnden borde genom utfärdade anvisningar kunna förmå

pastoraten att regionalt följa en gemensam linje.

Som skäl för att införa obligatorisk skyldighet för arrendatorn att ombesörja

hela underhållet har angivits svårigheten att i det enskilda fallet

draga gränsen mellan större eller mindre reparation. Denna svårighet har

högst avsevärt överdrivits. Begreppet mindre reparation har numera blivit

noggrant exemplifierat. I följande uppräkning, vilken inryckts i de flesta

bolagskontrakt i Bergslagsområdet, äro de arbeten angivna, som äro att

hänföra till mindre reparationer: underhåll av rödfärgning och tjärstrykning,

underhåll av all inre målning, omsättning av tapeter, ersättande av

trasiga tegelpannor och lagning av spåntak, lagning av golv och trappor, reparation

av fönster och dörrar, omsättning av kakelugnar, ersättande av

löstagbara, skadade delar av spisar, inläggning av nya pallar i stall och ladugård,

reparation av häckar därstädes, förnyande av vindskidor, nock och

stuprännor å åbyggnaderna, lagning och erforderlig rensning av vatten- och

värmeledning samt brunnar jämte alla åtgärder i övrigt, som kunna räknas

till löpande underhåll.

I avgivna yttranden över sakrevisionens promemoria ha kammarkollegiet,

stiftsnämnderna i Uppsala, Lunds, Karlstads, Härnösands, Luleå och

Visby stift samt svenska landskommunernas förbund anslutit sig till sakrevisionens

förslag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

43

Föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman i Skåne u. p. a., Östergötlands

läns ecklesiastika arrendatorsförening, Kronobergs läns arrendatorsförening

och riksförbundet landsbygdens folk ha -—■ med avstyrkande

av såväl utredningsmannens som sakrevisionens förslag — hävdat,

att arrendator av löneboställe icke skäligen bör åläggas större underhållsskyldighet,

än som i nyttjanderättslagens sociala arrendebestämmelser

föreskrives för bland annat vissa bolagsarrendatorer, vilka allenast kunna

tillförbindas att utföra mindre reparationer. Förstnämnda sammanslutning

har på denna punkt anfört följande.

Förslaget att arrendatorn skall svara för även större reparationer å husen

betyder ett steg bakåt. År 1932 ansåg man det påkallat att normalt befria

arrendatorerna från alla större reparationer. Samma bestämmelse har för

vissa arrendatorer genom den sociala arrendelagstiftningen införts så sent

som den 1 januari 1944. De skäl, som föranlett dessa ändringar, torde alltjämt

gälla i full utsträckning. I allmänhet anser man sig icke med förtroende

kunna överlåta nybyggande åt arrendatorerna. Då synes det icke heller

logiskt att ålägga dem att utföra större reparationer. Om man undantagsvis

likväl skulle kunna göra det och om man då även räknar med att

kunna få reparationen utförd billigare genom arrendatorn än genom någon

annan, så är det ju ingenting som hindrar, att pastoratet eller annan

representant för jordägaren överlåter åt arrendatorn att mot särskild betalning

verkställa reparationen. I detta sammanhang kan påpekas, att arbetskraften

på jordbruket kanske snart är lika dyrbar som inom byggnadsbranschen.

I varje fall är det mera ont om arbetskraft till jordbruket än

inom byggnadsbranschen. Även detta talar mot att större reparationer skulle

åläggas arrendatorn. Vi anhålla, att hithörande sociala bestämmelser

i nyttjanderättslagen måtte komma att gälla i fråga om reparationsskvldighet

på laga hus å löneboställen.

Kronobergs läns arrendatorsförening anser, att några bärande skäl överhuvud

icke kunna åberopas för att en arrendator av publik jord skall kunna

åläggas större skyldighet beträffande underhåll av egendomens hus än

en arrendator av bolagsjord eller privatägd jord, då ägare av publik jord

innehar denna av samma skäl som bolag eller enskild spekulant, nämligen

i syfte att äga realkapital.

Arrendevillkorens bestämmande.

Den av utredningsmannen föreslagna överflyttningen av uppgiften att

upprätta förslag till arrendekontrakt från pastorat till boställsnämnd avstyrkes

av stiftsnämnderna i Uppsala, Linköping, Strängnäs och Västerås

såsom stridande mot grundprincipen i gällande boställsordning om pastoratets

självförvaltningsrätt med avseende å löneboställena; samma stiftsnämnder

göra gällande, att syftet med förslaget kan vinnas utan lagändring

genom ett intimare samarbete mellan boställsnämnd och pastorat, sådant

detta för närvarande praktiseras inom vissa stift.

Även om genom förslaget större likformighet vid arrendesättningen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

skulle uppnås inom boställsdistrikten, är stiftsnämnden i Linköping icke

övertygad om att en sådan likformighet under alla förhållanden skulle vara

till enbart nytta.

Hänsyn till de lokala förhållandena och till arrendatorerna måste eftersättas

och detta i sin tur kan säkerligen leda till konsekvenser, som kunna

vara till skada för det allmänna. Före tillkomsten av 1932 års boställslagstiftning

fanns en dylik likformighet. Den ansågs med allt skäl icke giva

tillräckligt utrymme för de lokala intressenas bevakande.

Stiftsnämnden i Växjö som — av samma skäl som nyssnämnda stiftsnämnder

— ställt sig tveksam till förslaget, anser, att bestämmelsen om

skyldighet för boställsnämnden att efterkomma av pastoratets ombud framställda

önskemål i varje fall bör omredigeras.

Pastoratsombuden utses i regel utan att erhålla några direktiv. Pastoraten

—- kyrkoråd eller stämma — lära för övrigt, såvitt angår nu ifrågavarande

förrättningar, knappast hava möjlighet lämna sådana, eftersom ett

blivande arrendebelopps storlek i hög grad blir beroende av bl. a. de byggnadsförbättringar,

som boställsnämnden beslutar inför den nya arrendeperioden.

I realiteten komme nu enligt den sakkunniges förslag pastoratsombudet

— som icke sällan saknar tillräckligt jämförelsematerial för en riktig

arrendesättning och som kan befaras icke helt kunna frigöra sig från

personliga hänsyn — att tillerkännas en befogenhet, som, om den utnyttjas.

i realiteten bleve större än pastoratens organ äga enligt nu gällande

ordning. Att åt en enskild person inrymma så stora befogenheter, som föreslagits,

måste därför bestämt avstyrkas.

Även stiftsnämnderna i Skara och Karlstad hysa betänkligheter mot förslaget

av principiell art men vilja likväl icke motsätta sig detsamma, stiftsnämnden

i Skara, enär inskränkningen i pastoratens förvaltningsrätt —

med hänsyn till skyldigheten i princip för boställsnämnden att efterkomma

av pastoratets ombud framställda önskemål — i realiteten icke blir så

stor och stiftsnämnden i Karlstad med hänsyn till att hittills gällande ordning

i vissa fall icke varit tillfredsställande.

Stiftsnämnderna i Lund, Härnösand, Luleå och Visby tillstyrka i huvudsak

förslaget. Stiftsnämnden i Lund har i sitt yttrande gjort följande

påpekande.

Stiftsnämnden anser det nödvändigt att när utarrendering berör boställen

med skog, tillfälle beredes stiftsjägmästaren att yttra sig över uppgjort

förslag till arrendekontrakt. Det skulle i motsatt fall kunna inträffa

att kontraktsförslaget icke komme att överensstämma med bestämmelserna

i fastställd skogshushållningsplan eller bleve stridande mot kravet

på en rationell skogsvård. Lämpligen torde föreskrift härom inarbetas i

tillämpningskungörelsen.

Till den föreslagna bestämmelsen att boställsnämnd skall meddela beslut,

huruvida arrendatorn äger optionsrätt, vill stiftsnämnden i Luleå foga

ett tillägg och anför härom.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

45

Enär tillämpningen av optionsrättsinstitutet icke sällan stöter på svårigheter

och konsekvenserna av en felbedömning kunna bli jämförelsevis

allvarliga, torde böra övervägas, huruvida icke — i analogi med föreskriften

i 32 § 4 st. boställsordningen — till den föreslagna paragrafen borde

fogas ett tillägg av innehåll att, i sådana fall, då inom boställsnämnden

vid beslut om optionsrätt yppas skiljaktiga meningar eller vederbörande

arrendator så påyrkar, ärendet skall hänskjutas till stiftsnämnden för

prövning och avgörande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner förslaget innebära, att

pastoratens självverksamhet beskäres på ett mycket olyckligt sätt, och

anser det inkonsekvent att låta boställsnämnden bestämma arrendevillkoren

samtidigt som den är skyldig efterkomma framförda önskemål.

Ur rationell synpunkt kan säkerligen den i förslaget ifrågasatta ändrade

anordningen beträffande förfarandet vid upplåtelse av löneboställe förordas,

framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län. men länsstyrelsen hyser

dock vissa betänkligheter mot en sådan väsentlig ökning av boställsnämndens

åligganden, som ändringen skulle medföra. Länsstyrelsen anför i fråga

om förslaget i denna del vidare.

Redan för närvarande torde det vara förenat med ej ringa svårighet att

finna lämpliga personer, som jämsides med sin borgerliga gärning ha tillräcklig

tid att helt ägna sig åt detta bestyr. Visserligen förutsätter förslaget

en ökning av de till ledamöterna utgående arvodena, men länsstyrelsen

är icke helt övertygad om att den antydda svårigheten härigenom

elimineras. — Även om § 25 i övrigt godtages, synes i allt fall den ovillkorliga

föreskriften beträffande boställsnämnds efterkommande av pastoratsombudens

framställningar vid arrendevillkorens bestämmande böra

ändras på så sätt, att paragrafen endast utsäger, att framställningarna i

görligaste mån beaktas eller med andra ord att ordet »skall» utbytes mot

»bör i görligaste mån».

Jämväl kammarkollegiet har framfört vissa kritiska anmärkningar mot

utredningsmannens förslag på denna punkt.

Med hänsyn till den rätt, som enligt förslaget förefinnes för nämnden

att frångå pastoratets önskemål — och som motsvarar den rätt till jämkning

i pastoratets kontraktsförslag, nämnden för närvarande har — samt

den återverkan arrendevillkoren enligt tillämpningskungörelsen kommer

att utöva vid fastställandet av normalavkastningen, torde pastoratets intressen

knappast kunna anses bliva åsidosatta om i stället föreskrives, att

nämnden skall efter samråd med pastoratet fastställa arrendevillkoren.

Sådant samråd synes också böra ske med arrendatorn, om dylik finnes.

Kollegiet föreslår, att stadgandet avfattas i enlighet härmed. Oaktat bestämmanderätten

sålunda skulle helt tillkomma boställsnämnden, torde

dock i stadgandet böra — närmast såsom direktiv för nämnden — bibehållas

föreskriften om att arrendevillkoren icke må strida mot gällande

bestämmelser eller lända till skada för bostället eller eljest för det allmänna

ävensom att villkoren, såvitt angår optionsberättigad arrendator, skola

tillgodose dennes berättigade intresse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Även om invändningar av principiell natur möjligen kunna riktas mot

förslaget, att boställsnämnden skall bestämma arrendevillkoren, anser sig

statskontoret likväl böra förorda detsamma med hänsyn till den effektivisering

av den ekonomiska förvaltningen av boställena, som det kan väntas

medföra. Bestämmelsen om skyldighet för boställsnämnden att efterkomma

av pastoratets ombud framställda önskemål bör dock enligt ämbetsverkets

mening utbytas mot en bestämmelse av innehåll att arrendevillkoren

böra fastställas med beaktande av de önskemål, som kunna

framställas av nämnda ombud.

Av övriga remissinstanser tillstyrka egnahemsstyrelsen samt hushållningssällskapen

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands

län helt allmänt vad utredningsmannen på denna punkt föreslagit. Ärkestiftets

pastoratsförbund och svenska pastoratens riksförbund avstyrka

däremot förslaget, riksförbundet under förmenande att, även om den föreslagna

ändringen i sättet för arrendevillkorens bestämmande icke är så

stor, den dock kommer att få betydande psykologiska verkningar genom

att minska pastoratens intresse för sina boställen och känsla av ansvar

för deras förvaltning. Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening

finner förslaget innebära en förbättring i jämförelse med nu gällande

ordning genom att det är ägnat att medföra större enhetlighet och

jämnhet i arrendevillkoren samtidigt som det lämnar mindre spelrum för

personliga synpunkter, sympatier och antipatier vid arrendeuppgörelsen.

Föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman i Skane tillstyrker förslaget

men anser bestämmelsen om skyldighet för boställsnämnden att efterkomma

av pastoratet framställda önskemal böra utgå sasom oförenlig

med kravet på partslikställighet mellan pastoratet och arrendatorn.

Utredningsmannens förslag i denna del har föranlett de av statens sakrevision

tillkallade granskningsmännen till följande uttalande.

Granskningsmännen ha under sin reseverksamhet med stöd av erhållna

skriftliga uppgifter, kompletterade med muntliga upplysningar vid besök

å boställena, sökt att närmare från fall till fall bedöma skäligheten av utgående

arrendeavgälder. De ha därvid funnit, att arrendesättningen i allmänhet

måste anses mycket ojämn. Ofta har den också visat sig vara låg,

stundom alltför låg.

Orsakerna härtill torde vara flera. I första hand ha granskningsmännen

fäst sig vid den mellanställning, som boställsnämndernas ordförande ofta

kommit att intaga mellan kyrkofondens berättigade intresse a\ att skäliga

arrenden utgå och arrendatorernas önskan, att ett så lågt arrende

som möjligt sättes. Då pastoraten därvid av lokala personliga hänsyn

m. m. stundom visat sig benägna att mera se till den tilltänkta arrendatorns

än kyrkofondens bästa, har boställsnämndens ordförande utsatts

för ett tryck, som ej sällan medvetet eller omedvetet resulterat i eftergift

för pastoratens önskemål. Detta är så mycket mera förklarligt som preliminärt

arrendekontrakt ofta redan ingåtts mellan pastoratet och arrenda
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 209.

47

lorn, innan boställsnämnden blivit i tillfälle att pröva förslaget till arrendevillkor.

För boställsnämnden är det då svårt att genomdriva mera väsentliga

ändringar av förslaget. Pastoratsmyndigheterna äga genom sin

starkt lokala förankring vidare ej alltid tillräcklig erfarenhet att rätt avväga

ett arrendebelopps storlek.

Förhållandena beträffande arrendesättningen äro enligt granskningsmännens

mening sådana, att åtgärder böra vidtagas för åstadkommande av

en mera enhetligt och objektivt fastställd arrendenivå.

Efter att hava tillstyrkt ett av utredningsmannen framlagt förslag om

samordning i tiden av förrättningar för ekonomisk besiktning, arrendeuppskattning

och uppskattning av normalavkastning anföra granskningsmännen

vidare.

Däremot anse sig granskningsmännen icke kunna tillstyrka en överflyttning

av arrendevillkorens bestämmande till boställsnämnden och därmed

ej heller förslaget, att pastoratet skall anmäla till stiftsnämnden, om det

ej kan åstadkomma utarrendering i enlighet med av boställsnämnden

fastställt förslag till arrendekontrakt. En sådan ändring av den nu tillämpade

ordningen torde enligt deras mening få anses alltför ingripande i grunderna

för 1932 års boställsordning. Pastoratens förvaltningsbefogenheter

skulle därigenom på en vital punkt så komma att inskränkas, att deras intresse

för boställsförvaltningen med stor sannolikhet allvarligt äventyras.

Visserligen föreslår Gynnerstedt, att »vid bestämmande av arrendevillkoren

skall boställsnämnden efterkomma av pastoratets ombud framställda

önskemål, såvida de icke strida mot gällande bestämmelser». Det är dock

uppenbart, att en sådan bestämmelse kan leda till besvärliga slitningar.

Vinsten med reformen torde bliva relativt ringa. Förslaget kan icke heller

på grund härav tillstyrkas. Den utförda granskningen av arrendesättningen

har heller ej givit vid handen, att ett så radikalt botemedel behöver

tillgripas, som här ifrågasatts. Ett studium av de förfaranden, som av vederbörande

pläga tillämpas vid arrendeavgäldernas bestämmande, synes

även tala för att andra vägar böra beträdas, i varje fall i första hand.

En samordning av ovannämnda tre förrättningar, på sätt föreslagits,

praktiseras redan inom bland andra Uppsala, Växjö och Lunds stift.

Granskningsmännen ha tyckt sig finna, att i de fall så skett arrendesättningen

bättre speglat de faktiska förhållandena å boställena och framförallt

bättre stått i överensstämmelse med planerade iståndsättningar av

byggbeståndet. Vidare har uppmärksammats, att åtskilliga pastorat inom

liera besökta stift med förkärlek vända sig till bostadsnämndens ordförande

med begäran om att denne skall för deras räkning verkställa arrendeuppskattning.

Uppenbarligen finna pastoratsmyndigheterna det innebära

en fördel att kunna förelägga arrendatorn ett på sa sätt uppgjort

opartiskt förslag till arrendeavgäld. Flera stiftsjägmästare ha slutligen utöver

sina författningsenliga arbetsuppgifter nedlagt ett oegennyttigt och

förtjänstfullt arbete i samband med uppskattningen av normalavkastningen

för uppnående av en skälig och enhetlig arrendesättning. Arrendesättningen

utvisar i sådana fall eu bild, som är gynnsammare ju större stiftsjägmästarens

arbetsinsats varit.

Dessa förhållanden ha bibragt granskningsmännen den uppfattningen,

att det bör vara möjligt att förbättra arrendesättningen utan att tillgripa

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

införandet av en myndighetsförvaltning, som Gynnerstedts förslag i denna

del torde få anses innebära. Granskningsmännen vilja i stället i anslutning

till vad som på sina håll redan tillämpats förorda en ordning, enligt vilken

pastoratet med bibehållen rätt att bestämma arrendevillkoren borde söka

hjälp av och samarbete med boställsnämndens ordförande vid fastställandet

av arrendeavgäldens storlek. Genom boställsnämndsordförandens försorg

borde verkställas en såvitt möjligt objektiv arrendeuppskattning. Till

ledning vid denna uppskattning, som skulle utföras i anslutning till den

■ekonomiska besiktningen, borde tjäna vissa normer och riktlinjer, enligt

vilka bestämda värden kunde åsättas de på arrendeavgäldens storlek inverkande

faktorerna vid ett boställe, t. ex. arealen åker och äng av olika godhetsklasser,

byggnadernas omfattning, ändamålsenlighet och beskaffenhet,

ägofigurering och gårdens läge. Denna normerade skriftliga arrendeuppskattning

borde verkställas i god tid, innan pastoratet hade att i vanlig ordning

upprätta och underställa boställsnämnden arrendekontraktet för

godkännande. Vid pastoratens ställningstagande till förslaget till arrendeavgäld,

liksom i regel vid uppgörande av arrendekontrakt, förutsättes, att

samråd äger rum med boställsnämndsordföranden.

Granskningsmännen ha även lämnat en närmare redogörelse för det enligt

deras mening lämpligaste tillvägagångssättet vid en sådan arrendeuppskattning.

De remissinstanser, som yttrat sig över vad sakrevisionen i förevarande

fråga anfört, hava i allmänhet endast hänvisat till sina yttranden över utredningsmannens

förslag. Stiftsniimnden i Skara har efter att hava erinrat

om sin tidigare uttalade ståndpunkt i frågan — vilken egentligen motiverats

av önskemålet att erhålla en jämnare arrendesättning — beträffande

sakrevisionens förslag anfört följande.

Stiftsnämnden anser sig icke hava anledning ändra sin sålunda uttalade

mening men finner sig å andra sidan icke helt kunna bortse från att förslaget

kan för pastoraten synas innebära en sådan inskränkning i deras förvaltningsbefogenheter,

att deras intresse för boställsförvaltningen minskas.

Stiftsnämnden skulle därför enbart med tillfredsställelse se, om det ginge

att skapa garantier för en mera enhetlig arrendesättning utan att vidtaga

av Gynnerstedt ifrågasatta ingripande åtgärder. Den av sakrevisionen föreslagna

normerade skriftliga arrendeuppskattningen genom boställsnämndsordförandens

försorg anser stiftsnämnden dock icke kunna tillgodose detta

önskemål.

I likhet med sakrevisionen anser stiftsnämnden i Härnösand normerad

skriftlig arrendeuppskattning vara att föredraga framför en överflyttning

till boställsnämnden av det definitiva fastställandet av arrendevillkoren.

Kammarkollegiet ställer sig kritiskt mot det av sakrevisionens granskningsmän

framförda förslaget och framhåller.

Enligt utredningsmännen skulle boställsnämndsordföranden ha att verkställa

en arrendeuppskattning efter vissa normer (»en skriftlig normerad

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20!).

49

arrendeuppskattning»), varefter pastoratet skulle efter samråd med boslällsnämndsordföranden

upprätta arrendekontrakt och underställa detta

boställsnämnden för godkännande. Kollegiet kan emellertid icke finna, att

detta omständliga förfarande skulle medföra någon nämnvärd fördel i sak

för pastoratet. Boställsnämndsordförandens arrendeuppskattning och rådgivning

torde nämligen bliva av sådan betydelse vid arrendevillkorens uppgörande,

att pastoratets berättigade intressen knappast kunna anses bliva

åsidosatta, om i stället arrendevillkoren uppgöras omedelbart av boställsnämnden

efter samråd med pastoratet.

Andrad disposition av lönebostälie.

Utredningsmannens förslag att stiftsnämnd och boställsnämnd jämte pastorat

skola kunna taga initiativ till ändrad disposition av boställe biträdes

av stiftsnämnderna i Linköpings, Strängnäs, Växjö, Lunds, Göteborgs och

Luleå stift. Stiftsnämnden i Strängnäs stift anser, att ett sådant initiativ bör

mot pastorats bestridande leda till ändrad disposition allenast, då synnerliga

skäl för ändring föreligga. Stiftsnämnden i Västerås stift uttalar starka

principiella betänkligheter mot förslaget med hänsyn till risken för att

pastoratens självförvaltning på det kyrkligt ekonomiska området genom utökningen

av kontrollmyndigheternas befogenheter icke blir stort mer än en

fiktion.

Den föreslagna bestämmelsen att ärenden angående ändrad disposition

av boställe skall underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande, tillstyrkes

i princip av stiftsnämnden i Lund, som dock anser densamma böra

begränsas att avse endast större förändringar i dispositionen. Stiftsnämnden

anför härom följande.

Stiftsnämnden förutsätter att smärre förändringar av arrendeområdets

storlek såsom t. ex. anläggande av betesvallar på skogsmarken, överförande

till skogsmark av mindre områden, som icke längre äro tjänliga för jordbruk,

eller mindre regleringar mellan tvenne bredvid varandra liggande

arrendelotter icke böra underställas Kungl. Maj :ts prövning. Dylika oväsentliga

ändringar av arrendeområdes storlek äro icke av den vikt, att de

böra föras under Kungl. Maj :ts prövning, som i onödan skulle fördröja utarrenderingsförfarandet.

En dylik mindre ändring av arrendeområdets

storlek skulle på grund av det ifrågasatta omständliga förfaringssättet troligen

i många fall icke komma till stånd även om densamma vore synnerligen

önskvärd.

Övriga sliftsnämnder med undantag av stiftsnämnderna i Skara och

Härnösand, vilka icke yttrat sig på denna punkt, ställa sig mer eller mindre

avvisande mot det föreslagna underställningsförfarandet. Återkommande

argument äro därvid, att stiftsnämnderna genom sin sammansättning

äro bäst skickade att pröva och avgöra frågor som dessa, där praktisk erfarenhet

och god lokalkännedom utgöra förutsättningar för den lämpligaste

lösningen och där skyndsam handläggning på grund av deras ofta bråd
-

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 209

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

skande natur är av nöden samt att förslaget strider mot det under senare

tid allt oftare uttalade önskemålet om en decentralisering inom förvaltningen.

Stiftsnämnden i Uppsala har mot det av utredningsmannen föreslagna

underställningsförfarandet anfört följande.

Den sakkunniges huvudsakliga skäl för detta förslag synes vara, att den

ecklesiastika arrendestadgan innehåller samma föreskrift. Dock förmodar

han, att den utvidgning, som härigenom göres av kontrollmyndigheternas

rätt att ingripa i pastoratens boställsförvaltning, för detta fastighetsbestånds

vidkommande i praktiken icke torde vara av större betydelse. Redan

av denna anledning anser stiftsnämnden ändring obehövlig. Dessa ärenden

måste vidare redan enligt nuvarande lagstiftning underkastas prövning

av kontrollerande myndighet, nämligen stiftsnämnden. Förhållandet

här och i fråga om ecklesiastika arrendestadgan är icke analogt. Ihågkommas

må, att stiftsnämnden själv förvaltar arrendestadgan omfattande fastigheter

och att det därför kan vara befogat att även annan myndighet än

förvaltaren prövar hithörande förslag.

Ordföranden i bostadsnämnderna i I och II boställsdistrikten i Visby

stift har å förslaget i denna del framlagt följande synpunkter.

På grund av svårigheterna att på Gotland erhålla duglig och ekonomiskt

vederhäftig arrendator å helhetsarrende äro många boställen utarrenderade

i lotter för arrondering av närliggande jordbruk. Det har visat sig, att arronderingsbehovet

sällan är konstant. För en och annan fastighet växlar

det starkt med innehavarens familjeförhållanden, hälsa och arbetskraft,

anskaffning av jordbruksmaskiner och mera sådant. I lotter utarrenderade

boställen ha därför visat sig fylla ett viktigt socialt behov såsom regulatorer

för arronderingsbehovet. Det händer ganska ofta t. o. m. under bestående

arrendeperiod, att en arrendator på grund av att han nödgas inskränka

sitt jordbruk begär att få överlåta arrendelott eller del därav till

annan, som kan behöva utvidga sitt. Det synes knappast nödvändigt eller

ens lämpligt att besvära Kungl. Maj :t med frågor om sammanslagning av

ett par arrendelotter eller överflyttning av några tunnland jord från en till

en annan. Det skulle också ofta innebära sådan tidsutdräkt att avsikten

med dispositionsändringen skulle omintetgöras.

Inom stiftet har hittills ej funnits något fall, där det varit lämpligt ändra

disposition av ett boställe, där ej pastoratet självmant eller efter påpekande

från boställsnämnden ingått till stiftsnämnden med begäran härom.

I de flesta fall har sådan ändrad disposition medfört avsevärd vinst.

Här kräves emellertid möjligast smidiga anordningar. Från synpunkten

härav skulle det vara lämpligast om i fall, där pastorat, arrendator och boställsnämnd

äro ense, boställsnämnden bestämmer och i andra fall stiftsnämnden

på framställning av pastorat, arrendator eller boställsnämnd äger

förordna om dispositionsändring. Nödigt korrektiv finnes ju i rätten att

överklaga såväl boställsnämndens som stiftsnämndens beslut.

Efter att ha framhållit att förslaget komme att medföra en ytterligare

byråkratisering av boställsförvaltningen, en utveckling, som vore direkt

skadlig, anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

51

Utredningsmännen8 misstro till den lokala förvaltningens förmåga att

sjalv pröva oeh avgöra uppkommande frågor skymtar tydligt fram i förslagets

dl §. Beslutanderätten har där överlåtits på Kungl. Maj:t i de fall.

då pastoratet ej vill ånyo utarrendera jordbruksboställe eller pastoratet öns

ar andra arrendeområdets storlek eller boställets egenskap av självständigt

eller osjälvständigt jordbruk. Då vad sålunda stadgats om löneboställe

aven skall galla särskild arrendelott, torde överdriften ligga i öppen dag

Ändring i föreslagen riktning skulle bidraga att ytterligare binda pastoratens

handlingsfrihet.

Kammarkollegiet tillstyrker förslaget på denna punkt med följande

motivering.

Det kan måhända synas tveksamt, huruvida den av Gynnerstedt föreslagna

författningsändringen må vara behövlig, detta särskilt som för närvarande

undersökes olika möjligheter att decentralisera förvaltningsärenfen^j.

. ,an(^ra s*dan kan åberopas vad den sakkunnige anfört om den intensifiering

av statskontrollen över jordbruksärenden, som numera är aktuell.

Med beaktande av sistnämnda förhållande och med hänsyn till att

initiativ till dispositionsändringar enligt betänkandet må tagas ej allenast

av pastorat utan ock av boställsnämnd och stiftsnämnd samt därtill att

motsvarande underställning äger rum, såvitt angår de i ecklesiastik arrendestadga

avsedda fastigheterna, torde tillräckliga skäl kunna anses föreligga

tor den sakkunniges förslag i denna del.

Från statskontorets sida ifrågasättes, huruvida icke Kungl. Maj :ts befattning

med ärenden angående ändrad disposition av boställe kunde be
gränsas

till mera betydelsefulla frågor och här avsedda spörsmål av mindic

vikt överlämnas till kammarkollegiets avgörande.

Egnahemsstyrelsen framhåller, att lantbruksnämnderna, på grund av

sin befattning med fastighetsplaneringen inom jordbruket, ha ett starkt

intresse av hur frågor om ändrad disposition av boställe lösas, och ifrågasätter

därför, huruvida icke föreskrift bör meddelas om inhämtande av

lantbruksnämnds yttrande i dylika ärenden.

Svenska pastoratens riksförbund samt hushållningssällskapen i Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län tillstyrka förslaget.

Föreningen arrendatorer av ecklesiastika hemman i Skåne u. p. a. anser

det olämpligt, att pastoraten själva skola kunna få driva jordbruk på boställena,

enär denna möjlighet stundom använts för att avkoppla en för majoriteten

inom pastoratet misshaglig arrendator och därigenom beröva

denne honom eljest tillkommande optionsrätt.

Statens sakrevision avstyrker de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna

om ändring av löneboställes disposition och anför till stöd

för sin uppfattning följande.

Grundläggande för frågan om huru bebyggelsen å ett boställe skall utformas

är dispositionen i stort av bostället. Beslut i viktigare byggnadsfrågor

böra därför föregås av omsorgsfulla överväganden rörande planeringen av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 209.

den för gården ifråga lämpligaste ekonomiska driftsformen med hänsyn

till föreliggande betingelser, såsom läge, jordmån, åkerareal och avsattningsförhållanden.

Även socialt hänsynstagande är påkallat. Granskningsmännens

erfarenheter giva otvetydigt vid handen, att denna fråga numera

i allmänhet väl beaktas. Försyndelser ha kunnat påvisas men dessa ligga

längre tillbaka i tiden. Strävan, icke minst från pastoratens sida, att beakta

dessa synpunkter på planeringen är omisskännlig och ej annat än i rena

undantagsfall har någon obenägenhet från pastoratens sida kunnat spåras

att följa" av boställsnämnd och stiftsnämnd givna anvisningar.

Att under sådana förhållanden införa och lagfästa en ordning, vilken giver

kontrollmyndigheterna befogenhet att ytterligare ingripa i pastoratens

dispositionsrätt av ett boställe och som därtill förutsätter, att frågor av

denna art skola underställas Kungl. Maj :ts prövning, synes helt onödigt.

Ett sådant av Gynnerstedt föreslaget steg i centraliserande riktning torde

dessutom komma att väcka stark misstämning hos pastoraten. Då granskningsmännen

funnit resultatet av den nuvarande ordningen tillfredsställande,

enligt vilken, såsom det visat sig, möjlighet i praktiken redan finnes för

boställsnämnd och stiftsnämnd att med beaktande av arrendatorernas berättigade

intressen genomföra en såsom önskvärd ansedd ändring av ett

boställes disposition, t. ex. genom att sammanslå det med andra brukningsdelar

eller helt eller delvis utlägga det till skogsmark eller utarrendera det

såsom sidobruk är någon ändring av gällande bestämmelser icke sakligt påkallad.

De remissinstanser, som yttrat sig över vad sakrevisionen anfört, inskränka

sig i allmänhet till att hänvisa till sina yttranden över utredningsmannens

förslag. I motsats till sakrevisionen anser kammarkollegiet, att

boställsnämnd och stiftsnämnd böra erhålla en uttrycklig rätt att taga

initiativ till ändrad disposition och framhåller.

Anmärkas må emellertid, att enligt ordalydelsen av 30 § 3 punkt bootällsordningen

initiativ till förändrad disposition kan tagas endast av pastoratet.

Även om boställsnämnd och stiftsnämnd möjligen redan nu kunna

indirekt framtvinga en förändrad disposition, synes det vara lämpligt, att

nämnda vederbörande erhålla en författningsenlig rätt att taga initiativ

till en dispositionsändring, som må vara önskvärd.

Föredraganden.

Såsom inledningsvis framhållits, förutsatte statsmakterna vid antagandet

av 1943 års sociala arrendelagstiftning, att jämväl den ecklesiastika boställsordningens

arrendebestämmelser skulle bli föremål för en revision i

syfte att bringa dem i närmare överensstämmelse med nämnda lagstiftning.

Vid utformningen av det förslag till ändringar av boställsordningen,

vilket jag i detta sammanhang förordar, ha också i huvudsak grunderna

för de år 1944 ikraftträdda bestämmelserna i nyttjanderättslagen ansetts

böra vara normerande. Härvid har sålunda iakttagits den rätt naturliga regeln,

att utarrendering av ecklesiastik — liksom även annan publik —

jord bör ske efter i görligaste mån samma bestämmelser som genom all
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 209.

53

män lagstiftning fastställts till reglerande av rättsförhållandet mellan enskilda

jordägare och arrendatorer. Denna princip har även varit vägledande

vid de åren 1944 och 1945 företagna omarbetningarna av arrendebestämmelserna

för kronoegendomar och ecklesiastika arrendegårdar. I de

båda författningar, vari meddelats arrendeföreskrifter för dessa två kategorier

av publik jord, har den regel, som jag nyss framhöll som naturlig,

följts icke blott på det sättet, att nyttjanderättslagens tvingande stadganden

genom motsvarande föreskrifter i allmänhet gjorts tillämpliga vid utarrendering

av dylik jord utan även så, att allmänna lagens dispositiva arrendebestämmelser

i stor utsträckning gjorts ovillkorligt gällande för de

i nämnda författningar reglerade publika arrendena. Denna lagstiftningsgrundsats

fastslogs av statsmakterna redan vid antagandet av 1934 års förordning

angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Samma

grundsats iakttogs sedermera år 1945 i den i administrativ ordning utfärdade

ecklesiastika arrendestadgan.

Då den år 1932 tillkomna ecklesiastika boställsordningen nu skall omarbetas

i syfte att däri införa vissa av arrendesociala synpunkter betingade

stadganden av tvingande natur, synas tungt vägande skäl tala för att revisionen

utsträckes dithän, att även nyttjanderättslagens dispositiva bestämmelser

göras bindande vid arrendeupplåtelser av ecklesiastika löneboställen,

i den mån icke avvikelser därifrån av särskild anledning befinnas i

vissa fall påkallade. Härigenom komme de i skilda författningar meddelade

arrendebestämmelserna för kronojorden och huvuddelen av den ecklesiastika

jorden — löneboställen och arrendegårdar — att i detta betydelsefulla

hänseende överensstämma.

Vad närmare angår de sociala arrendebestämmelsernas införande i boställsordningen,

finner jag tillräcklig anledning icke föreligga att här —

såsom i nyttjanderättslagen — begränsa dessa bestämmelsers tillämpning

till arrendefastigheter, omfattande högst 50 hektar odlad jord. De reviderade

föreskrifterna i boställsordningen böra sålunda enligt min mening

gälla beträffande samtliga löneboställen oavsett deras storlek.

Vid den av 1943 års sociala arrendelagstiftning föranledda omarbetningen

av arrendebestämmelserna för kronoegendomarna samt vid utformningen

av arrendestadgan för de ecklesiastika arrendegårdarna ansågos på

grund av föreliggande speciella förhållanden vissa av de sociala arrendebestämmelserna

icke böra göras tillämpliga på dessa jordbruksfastigheter.

Sålunda begränsades ej underhållsplikten för arrendatorerna till skyldighet

att utföra endast mindre reparationer. I stället ålades arrendatorerna

att städse i fullgott stånd underhålla vid egendomen befintliga byggnader

och dess övriga tillhörigheter. Härvid utgick man emellertid från, att denna

underhållsskyldighet icke borde omfatta andra arbeten än sådana, som

vore hänförliga till det normala underhållet. Mera omfattande reparationer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

vilka kunde betraktas som ombyggnad och påkallades av byggnadernas

förslitning trots ett tillfredsställande underhåll, förutsattes skola åvila den

publike jordägaren. En närmare redogörelse för de skäl, som ansågos böra

föranleda den här avsedda avvikelsen från nyttjanderättslagens sociala bestämmelser,

har lämnats i den proposition (nr 61), varmed förslag framlades

till 1944 års ändringar i förordningen angående kronoegendomarnas

förvaltning. Enligt min mening få dessa skäl anses äga motsvarande giltighet

med avseende å de ecklesiastika löneboställena. Jag finner mig därför

böra förorda, att de ecklesiastika boställsarrendatorerna ålägges en

underhållsskyldighet av samma omfattning som publika arrendatorer i

övrigt.

I detta sammanhang synes även föreligga anledning att ompröva boställsnämndens

sammansättning. Enligt vissa kyrklig-ekonomiska författningar

ankommer på boställsnämnd ett flertal betydelsefulla uppgifter, såsom

ekonomisk besiktning av löneboställe och prästgård, godkännande av

förslag till arrendekontrakt för löneboställe, arrendeuppskattning å ecklesiastik

arrendegård, uppskattning av löneboställes normalavkastning och

värdering av till försäljning ifrågasatt kyrklig jord. Boställsnämndens tre

ledamöter skola enligt boställsordningen vidare å löneboställe förrätta i

nyttjanderättslagen avsedda till- och avträdessyner ävensom särskilt påkallade

syner.

De i vissa stift bildade ecklesiastika arrendatorsföreningarna ha vid olika

tillfällen gjort framställningar om beredande av utrymme i boställsuämnd

för det speciella arrendatorsintresset. I sitt förslag har utredningsmannen

även sökt tillgodose de från arrendatorerna härutinnan framställda

anspråken genom att förorda en föreskrift av innebörd, att hushållningssällskapens

förvaltningsutskott framdeles skulle utse den ledamot i

boställsnämnden, som för närvarande förordnas av stiftsnämnden. Samtidigt

har utredningsmannen också föreslagit, att stiftsnämnden i stället

för länsstyrelsen skulle utse ordföranden i boställsnämnden. Den sålunda

föreslagna ändrade sammansättningen av boställsnämnden har mött erinran

från en del remissinstanser, av vilka några förordat helt andra lösningar

på denna punkt.

Vad först angår ordföranden i boställsnämnden, så ha enligt min mening

de vid boställsordningens tillkomst anförda skälen för att låta denne

förordnas av länsstyrelsen icke förlorat sin giltighet. Vid en revision av

boställsordningen efter grunderna för den sociala arrendelagstiftningen

synes även det förhållandet, att boställsnämnden i boställsförvaltningen

får en med nämnda lagstiftnings arrendenämnd delvis jämförlig funktion,

ytterligare tala för att länsstyrelsen alltjämt skall utse boställsnämndsordföranden.

Med hänsyn till att boställsnämnden eller dess tre ledamöter ha att å lö
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

55

neboställe förrätta ekonomisk besiktning och syn ävensom, då optionsberättigad

arrendator finnes, avgöra arrendevillkoren vid fortsatt arrende,

vid vilka förrättningar de av nämnden fattade besluten i allmänhet få stor

ekonomisk betydelse för arrendatorn, synes mig framkomna yrkanden om

ändring av boställsnämndens sammansättning för att få de speciella arrendatorsintressena

företrädda inom nämnden icke skäligen böra avvisas.

Flera alternativa lösningar för att tillvarataga dessa intressen vid boställsnämndens

förrättningar äro enligt min mening tänkbara. Stort avseende

synes i detta sammanhang böra fästas därvid, att enligt nyttjanderättslagens

synebestämmelser jordägaren och arrendatorn i första hand äga att

själva utse synemän. Vidare gäller enligt den sociala arrendelagstiftningen,

att av arrendenämndens tre ledamöter den ene av de två av länsstyrelsen

utsedda ledamöterna skall vara arrendator av jordbruksfastighet. Enligt

min mening tala övervägande skäl för att vid den här avsedda revisionen

av boställsordningen ändra boställsnämndens sammansättning så, att en

ledamot — i analogi med vad som gäller i fråga om arrendenämnderna —

skall vara arrendator och utses av länsstyrelsen. Att boställsnämnden även

har att verkställa förrättningar, vilka icke beröra något arrendatorsintresse,

synes mig icke kunna anföras såsom argument mot den av mig föreslagna

ändrade sammansättningen. Mot förslaget kan riktas den erinran, att den

krets av lämpliga personer, varur nämnde ledamot skall utses, kommer att

i avsevärd mån beskäras. En dylik invändning är givetvis i viss mån berättigad.

Framhållas må emellertid, att urvalet icke är begränsat till de ecklesiastika

boställsarrendatorerna; även arrendatorer av annan publik jord

och av enskild jordegendom kunna givetvis ifrågakomma till dylika uppdrag.

I övrigt är jag övertygad om att den av mig förordade ändringen i boställsnämndens

sammansättning icke skall medföra svårigheter att finna

för ledamotskap i boställsnämnd lämpliga personer.

Tillräckliga skäl föreligga enligt min mening icke för den i vissa remissyttranden

föreslagna utökningen av antalet ledamöter i boställsnämnden

till fyra.

Den av utredningsmannen föreslagna skärpningen av valbarhetsvillkoren

för annan ledamot av boställsnämnd än ordföranden har av vissa remissinstanser

ansetts komma att i alltför hög grad reducera kretsen av

för dessa uppdrag i övrigt kompetenta personer. Från arrendatorshåll har

däremot understrukits betydelsen av de föreslagna strängare valbarhetskraven,

därest ledamöterna i boställsnämnden fortfarande skola tjänstgöra

som synemän.

För min del kan jag icke finna det nödvändigt att — såsom föreslagits

— för ledamot i boställsnämnd uppställa de för synemän föreskrivna kompetensvillkoren.

I fråga om de ledamöter — ordföranden och arrendatorsrepresentanten

— som enligt mitt förslag skola förordnas av länsstyrelsen,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

torde tillsättningsmyndigheten utgöra en tillräcklig garanti för att endast

lämpliga personer utses. Beträffande åter de av pastoraten för tjänstgöring

i boställsnämnd utsedda ledamöterna, så pläga härtill utses kommunala

förtroendemän eller andra personer fullt skickade för ifrågavarande uppdrag.

För pastoratsvald ledamot gäller för närvarande som allmänt kompetenskrav,

att han skall vara valbar till nämndeman. Enligt min mening

bör — förutom det nuvarande särskilda kravet att ledamöterna i boställsnämnd

skola vara i orten boende, i lantbruks- och därmed sammanhängande

affärsförhållanden kunniga personer — uppställas vissa allmänna,

för samtliga ledamöter enhetliga behörighetsvillkor. Det för pastoratsvald

ledamot nu föreskrivna allmänna kompetenskravet synes mig, bl. a. med

hänsyn till det för innehav av nämndemansbefattning gällande bostadsbandet,

härvid icke lämpligen böra göras tillämpligt på jämväl de övriga

två ledamöterna i boställsnämnden. Däremot anser jag de allmänna personliga

kvalifikationsvillkor, som skäligen böra uppställas på ledamot i

boställsnämnd, med fördel kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med de enligt hyresregleringslagen för hyresnämndens ledamöter gällande

valbarhetsvillkoren. I det av mig förordade förslaget till ändringar i

boställsordningen ha också de allmänna kompetenskraven för samtliga boställsnämndsledamöter

i huvudsak anpassats efter hyresregleringslagens

motsvarande bestämmelser.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag ha framförts yrkanden

om en sådan ändring av boställsordningen, att syneförrättningar å

löneboställe skola verkställas av synemän, utsedda i den ordning nyttjanderättslagen

föreskriver. Som skäl för den yrkade ändringen skulle kunna

åberopas, att genom 1943 års lagstiftning synenämnderna — jämlikt 2 kap.

59 och 60 §§ nyttjanderättslagen — tillagts en befogenhet att efter företagen

undersökning av arrendefastighetens byggnadsbestånd ålägga jordägaren

att verkställa ny- eller ombyggnad eller större reparation, där byggnaderna

icke uppfylla lagens fordringar. I detta sammanhang måste dock

beaktas, att boställsnämnd vid minst vart femte år återkommande ekonomisk

besiktning skall tillse, att löneboställets bebyggelse håller en med

hänsyn till ortens förhållanden tillfredsställande standard. Härvid äger

boställsnämnd otvivelaktigt möjlighet att ålägga pastoratet ny- eller ombyggnad

eller reparation å löneboställe i större utsträckning än som erfordras

för att uppnå den sociala arrendelagstiftningens minimikrav å

arrendefastighetens byggnader. För förvaltningens enhetlighet måste det

vidare anses som ett nästan oavvisligt krav, att ekonomisk besiktning, arrendeuppskattning,

syn och uppskattning av normalavkastning verkställas

av samma personer. Besluten vid dessa förrättningar äro oftast beroende

av varandra på ett sådant sätt, att förrättningarna i realiteten måste be
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

57

traktas som en enhet. Ett brytande härav skulle därför ytterligare komplicera

den ecklesiastika boställsförvaltningen. Med hänsyn till vad jag här

framhållit och då arrendatorsintresset genom den av mig föreslagna sammansättningen

av boställsnämnden kommer att bli företrätt inom nämnden,

anser jag mig icke böra förorda upphävande av boställsordningens

från nyttjanderättslagen avvikande bestämmelser om att boställsnämndens

ledamöter i denna sin egenskap jämväl skola vara självskrivna synemän.

I sitt förslag förordar utredningsmannen borttagande av den nu gällande

bestämmelsen, att pastoratet skall upprätta och underställa boställsnämndens

prövning och godkännande förslag till arrendekontrakt. Han

föreslår i stället, att boställsnämnden skall före arrendeupplåtelsen, i parternas

närvaro, hålla ekonomisk besiktning och i anslutning härtill bestämma

arrendevillkoren. Vid arrendeavtalets fastställande skall boställsnämnden,

enligt utredningsmannens förslag, vara skyldig att efterkomma

av pastoratet framställda önskemål, såvida de icke befinnas strida mot

gällande bestämmelser eller prövas lända till skada för bostället eller eljest

för det allmänna eller icke skäligen tillgodose optionsberättigad arrendators

intressen. Ett flertal remissinstanser ha ansett dessa förslag i

alltför hög grad inkräkta på pastoratens självförvaltningsbefogenheter med

avseende å löneboställena. Statens sakrevision har — med avvisande av

förslaget — förordat införande av den ordningen inom ramen för de nuvarande

bestämmelserna, att pastoratet skulle, sedan boställsnämndsordföranden

verkställt en normerad skriftlig arrendeuppskattning, efter samråd

med denne upprätta förslag till arrendekontrakt och underställa detta

boställsnämnden för godkännande.

Det synes råda en rätt enig uppfattning om att arrendesättningen vid

löneboställena för närvarande ofta påverkas av ovidkommande lokala och

personliga hänsyn och att till följd härav arrendenivån är alltför ojämn.

Åtgärder för att vinna mera enhetligt och riktigt avvägda arrendeavgälder

synas därför påkallade.

Härtill kommer, att vid utarrendering av löneboställe optionsberättigad

arrendator i regel finnes. Värdet av optionsrätten till fortsatt arrende är

självfallet i väsentlig mån beroende av de arrendevillkor, som fastställas

för den nästföljande arrendeperioden. Givet är, att boställsnämnden har

lättare att bestämma ett efter de faktiska förhållandena objektivt avvägt

arrendebelopp, om den icke såsom för närvarande får sig förelagt ett av

pastoratet upprättat förslag till arrendekontrakt. Såsom jag förut antytt

föreligger enligt den sociala arrendelagstiftningen möjlighet för optionsberättigad

arrendator att genom skiljenämndsförfarande hos arrendenämnd

få arrendevillkoren vid förnyat arrende objektivt fastställda.

Eftersom den föreslagna revisionen av boställsordningen väsentligen av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

ser att bättre tillgodose arrendatorsintresset, synas starka skäl tala för att

den sociala arrendelagstiftningens subsidiära skiljenämndsförfarande får

på ett principiellt motsvarande sätt bli normaliserande för boställsordningens

legala tillvägagångssätt för arrendevillkorens bestämmande. Med

hänsyn härtill och till vad jag i övrigt anfört i denna fråga anser jag mig

böra förorda en bestämmelse av den innebörden, att boställsnämnden, som

i boställsförvaltningen redan har en funktion liknande arrendenämndens

enligt den sociala arrendelagstifningen, skall — i anslutning till ekonomisk

besiktning, till vilken pastoratet och arrendatorn skola kallas — bestämma

arrendevillkoren vid boställsupplåtelse.

Vid samma förrättning, varunder arrendevillkoren bestämmas, synes

boställsnämnden böra meddela beslut, huruvida optionsrätt i det förevarande

fallet tillkommer arrendator.

Under senare år ha genomförts vissa för jordbrukets utveckling betydelsefulla

reformer, som bland annat avse att genom yttre rationalisering underlätta

bildandet av bärkraftiga brukningsdelar genom sammanslagning

eller komplettering med jordbruksjord eller skogsmark. Samtidigt ha

statsmakterna antagit en skärpt lagstiftning i syfte att erhålla en effektiv

uppsikt över nedläggande av jordbruk å brukningsdel eller del därav

eller bortförande av för jordbruket erforderliga byggnader. I anslutning

till nämnda jordbrukspolitiska reformer har utredningsmannen i sitt förslag

förordat en revision av boställsordningens bestämmelser om förändring

av löneboställes disposition. Han har härvid föreslagit införande av

rätt för boställsnämnd och stiftsnämnd att — i likhet med pastorat enligt

gällande föreskrifter — taga initiativ till ändrad disposition. Enligt förslaget

skola ärenden angående ändrad disposition underställas Kungl. Maj :t

för avgörande. I vissa remissyttranden har förslaget avstyrkts såsom stridande

dels mot pastoratens självförvaltningsrätt beträffande löneboställena

och dels mot decentraliseringssträvandena inom statsförvaltningen.

Enligt min mening saknas anledning att vid tillämpningen av den allmänna

statliga jordbrukspolitiken bereda det betydande fastighetsbestånd,

som de ecklesiastika löneboställena utgöra, en särställning i förhållande

till övriga jordbruksfastigheter. På grund härav anser jag en omarbetning

av boställsordningens bestämmelser om löneboställes disposition nödvändig.

I sin egenskap av uppsiktsmyndighet beträffande boställsförvaltningen

har stiftsnämnden redan nu vissa befogenheter i ärenden angående ändrad

disposition av löneboställe. Stiftsnämnderna kunna emellertid för närvarande

icke mot pastoratets bestridande genomföra en dylik ändring.

Utredningsmannen har enligt min mening förebragt vägande skäl för att

tillägga boställsnämnd och stiftsnämnd rätt att taga initiativ till ändrad

disposition.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

59

I 1945 års ecklesiastika arrendestadga har föreskrivits, att ärenden angående

sådan ändrad disposition av för självständigt jordbruk upplåtna

brukningsdelar, som avser upplåtelse för sambruk eller sammanslagning

med annan fastighet, skola underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vidkommande

frågor om ändrad disposition av löneboställe torde kunna ifrågasättas,

huruvida icke de år 1948 inrättade lantbruksnämnderna, vilka ha

att taga befattning med ärenden angående jordbrukets yttre rationalisering,

kunde på lämpligt sätt lokalt inkopplas i handläggningen av här

avsedda dispositionsfrågor. En utväg vore sålunda att låta avgörandet av

dylika ärenden stanna hos stiftsnämnden, därest denna och vederbörande

lantbruksnämnd i ärendet hade samma mening. Ett sådant förfarande

skulle rätt väl överensstämma med decentraliseringssträvandena inom

statsförvaltningen. Men härvid är att märka, att dessa ärenden i händelse

av besvär komme att prövas av regeringsrätten, medan lantbruksnämndens

avgöranden i dylika ärenden besvärsvägen gå till Kungl. Maj :t i statsrådet.

I detta sammanhang måste även framhållas den nuvarande ecklesiastika

boställsförvaltningens komplicerade natur. Denna förvaltning är

uppdelad på pastorat, boställsnämnd och stiftsnämnd. Att i nämnda förvaltning

därjämte införa ett i vissa frågor med stiftsnämnden sidoordnat

organ — nämligen lantbruksnämnden — med viss bestämmanderätt,

skulle ytterligare inveckla förvaltningsapparaten. Med hänsyn härtill anser

jag det ändamålsenligast, att ärenden angående ändrad disposition av

löneboställe — liksom för närvarande dylika frågor avseende ecklesiastika

arrendegårdar — skola av stiftsnämnderna underställas Kungl. Maj :t

för avgörande.

De dispositionsändringar, som sålunda böra underställas Kungl.

Maj :ts prövning, äro frågor rörande brukningsdels upphörande såsom

självständigt jordbruk genom nedläggande av bebyggelsen, skogsplantering

och dylikt, sammanslagning av för självständigt jordbruk upplåtna

brukningsdelar till en enhet och uppdelning av sådan brukningsdel i flera

arrendelotter för brukande. Till sistnämnda grupp av underställningsärenden

hör dock icke avskiljande av område, varigenom återstoden av

brukningsdelen för framtiden icke äventyras såsom självständigt jordbruk.

Statens sakrevision har ansett det skäligt, att annan ledamot i boställsnämnd

än ordförande borde komma i åtnjutande av visst mindre dagarvode

vid förrättningar, enär de numera ofta av ekonomiska skäl vore obenägna

att ställa sig till förfogande. Det av sakrevisionen framlagda förslaget

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser

utom statskontoret. Förslaget synes mig välgrundat, och jag biträder därför

detsamma. Liksom de nuvarande årsarvodena åt boställsnämndsordförandena

torde det föreslagna dagarvodet böra bestämmas av Kungl. Maj :t.

Dagarvodet bör utgå för förrättningsdag. Jag anser dagarvodet för närva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

rande skäligen böra avvägas till femton kronor. De sammanlagda kostnaderna

för dessa dagarvoden kunna beräknas till omkring 35 000 kronor för

år. Dagarvodena böra — i likhet med ordförandearvodena — utgå ur kyrkofonden,

i anledning varav en mindre ändring av kyrkofondslagen bör vidtagas.

På av Gynnerstedt anförda skäl anser jag vissa av de föreslagna sociala

arrendebestämmelserna böra göras tillämpliga å löneboställena genom en

hänvisning till nyttjanderättslagens ifrågavarande stadganden. Därest ett

dylikt hänvisningsförfarande icke användes, bleve en omfattande omredigering

av boställsordningens lagtext nödvändig. En sådan redaktionell omstöpning

synes mig lämpligen icke nu böra ske utan i stället övervägas vid

den kommande beredningen av de icke här upptagna förslag till ändringar

i boställsordningen, som jag inledningsvis berörde.

I överensstämmelse med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet

utarbetats förslag till dels lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr iOOJ, dels ock lag om ändrad lydelse av

G § lagen den 30 augusti 1932 (nr 40å) om kyrkofond, vilka lagförslag

torde få såsom bilagor (1 och 2) fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende1.

Jag torde härefter få något beröra de olika detaljbestämmelserna i förstnämnda

författningsförslag.

Speeialmotivering till lagförslaget om ändringar i boställsordningen.

5 §.

Såsom på vissa håll redan tillämpas, synes länsstyrelsen i ärenden angående

utseende av boställsnämndsordförande lämpligen böra höra

stiftsnämnden, så att dess uppfattning i fråga om personvalet blir för

länsstyrelsen känd. En bestämmelse härom bör införas i boställsordningens

tillämpningsföreskrifter. Därest någon representativ arrendatorssammanslutning

finnes i stiftet, torde länsstyrelsen före förordnande av arrendatorsrepresentant

i boställsnämnd, om omständigheterna därtill föranleda,

böra inhämta vederbörande sammanslutnings mening.

Liksom vid avfattningen av 2 kap. 49 a § nyttjanderättslagen angående

arrendenämnd har vid utformningen av förevarande paragraf ansetts obehövligt

att uttryckligen angiva, att ersättare för ledamot, som skall vara arrendator

av jordbruksfastighet, jämväl måste uppfylla detta valbarhetsvillkor.

Med de nya bestämmelserna i tredje stycket avses att tillgodose önskemålet,

att mandattiderna för boställsnämndens ledamöter skola utlöpa

samtidigt.

1 Dessa bilagor ha här uteslutits. Det i bilaga 1 intagna lagförslaget, avseende ändringar i

boställsordningen, är — med de undantag beträffande 5 §, som framgå av statsrådsprotokollet

för den 31 mars 1950 — likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget.

s. 61 Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj:ts proposition nr 209.

61

Med den av mig föreslaena sammansättningen av boställsnämnden bör

självfallet det av, bland andra, kyrkomötet framförda förslaget, att vid förfall

för ordföranden den icke-pastoratsvalde ledamoten skulle inträda som

ordförande, icke genomföras.

19 §.

I denna paragrafs tredje stycke har vidtagits en formell ändring, som

sammanhänger med 1943 års ändringar i nyttjanderättslagen.

21 §.

Begreppet »laga hus» är i fråga om löneboställe bestämt på sådant sätt,

att någon motsättning icke torde uppkomma vid den föreslagna tillämpningen

av 2 kap. 59 och 60 §§ nyttjanderättslagen, i all synnerhet som syn

alltjämt skall förrättas av boställsnämndens tre ledamöter.

Den i nuvarande sista meningen av 21 § givna föreskriften om att stiftsnämndens

tillstånd erfordras för vittgående inskränkning av bebyggelsen

torde egentligen ej tillkommit av sociala motiv utan synes vara grundat på

omtanke om det i bostället nedlagda kapitalet. Stadgandet föreslås skola

utgå, då det avsedda fallet täckes av de föreslagna bestämmelserna beträffande

ändrad disposition i 31 §.

23 §.

Denna paragraf har omformulerats med hänsyn till att enligt förslaget

pastoratet icke längre skall kunna i arrendekontraktet tillförbinda arrendatorn

byggnadsskyldigheten och brandförsäkringsplikten men väl fortfarande

skall gentemot det allmänna ansvara för att boställets åker och äng

samt därtill hörande anstalter hållas i fullgott stånd.

25 §.

I de säkerligen sällsynta fall, då utarrcndering icke kan ske på de fastställda

villkoren, bör stiftsnämnden äga rätt förordna om omprövning av

arrendevillkoren eller själv föreskriva ändring av dessa. Även andra åtgärder

kunna tänkas. Det synes icke här möjligt att närmare bestämma de

olika åtgärder stiftsnämnden bör vidtaga i de skiftande situationer, som i

praktiken kunna uppkomma. Någon motsvarande bestämmelse finnes icke

i gällande lioställsordning, men en förekrift i ämnet torde vara behövlig

efter den föreslagna ändringen beträffande sättet för arrendevillkorens

bestämmande.

26 §.

I fråga om arrendators rätt till fiske gäller enligt de sociala arrendebestämmelserna

i nyttjanderättslagen — 2 kap. 63 § — att arrendatorn ej må

förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör till den arrenderade

jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder

av jordägaren vidtagits för fiskets förbättrande, eller kräftfångst. lin
-

Bi haag till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 209.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

ligt boställsordningens gällande bestämmelser är boställsarrendator icke

tillförsäkrad en dylik rätt till husbehovsfiske. Vid de omarbetningar av

arrendebestämmelserna för kronoegendomar och ecklesiastika arrendegårdar,

som vidtogos med anledning av 1943 års sociala arrendelagstiftning,

ansågs en motsvarande rätt till husbehovsfiske icke böra införas för arrendator

av dylik publik jord. En sådan husbehovsrätt synes mig icke heller

vid den förevarande revisionen av boställsordningen böra tillförsäkras de

ecklesiastika boställsarrendatorerna. Enligt mitt förmenande böra dock dessa

arrendatorer, där så kan ske utan olägenhet, i arrendekontrakten tilläggas

rätt till husbehovsfiske. Någon bestämmelse härom i boställsordningen

anser jag dock knappast vara erforderlig.

Jämlikt de sociala bestämmelserna i 2 kap. 64 § nyttjanderättslagen är

arrendator av jordbruksfastighet, belägen inom vissa angivna delar av norra

och mellersta Sverige, förbehållen viss rätt till husbehovsvirke och bete

å fastighets skog. Dessa bestämmelser upptogos först i 1909 års norrländska

arrendelag och ha därifrån år 1943 överflyttats till nyttjanderättslagen.

Motsvarande förbehåll har hittills icke varit stadgat med avseende å

skog tillhörande kronodomäner, ecklesiastika boställen och universitetsegendomar.

Anledning att nu föreskriva något sådant förbehåll beträffande

löneboställenas skogar synes mig icke föreligga.

Bestämmelserna i paragrafens andra moment avse i 24 § boställsordningen

angivna nyttjanderättsupplåtelser.

28 §.

Den föreslagna lydelsen av paragrafen innebär i likhet med den nuvarande,

att arrendatorn ålägges underhållsskyldighet i förhållande till icke

blott pastoratet utan även det allmänna.

30 §.

Den för vinnande av optionsrätt erforderliga minimitiden har sänkts

från nuvarande sju till — i sociala arrendelagstiftningen stadgade — fem år.

Såsom förutsättning för åtnjutande av optionsrätt gäller för närvarande

— förutom viss arrendetid — att arrendatorn under arrendetiden väl brukat

lönebostället. I likhet med vad som föreskrivits i de sociala bestämmelserna,

har i förslaget i stället stadgats som villkor för erhållande av optionsrätt

att arrendatorn icke påtagligen eftersatt sina förpliktelser i denna

sin egenskap.

Genom en ändring av paragrafens andra moment har den bl. a. arrendatorns

barn nu medgivna rätten att tillgodoräkna företrädarens besittningstid

för åtnjutande av optionsrätt även — såsom i ecklesiastika arrendestadgan

— tillförsäkrats arrendators make.

31 §.

Innan ärende angående dispositionsändring underställes Kungl. Maj :t

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209. 63

synes stiftsnämnden böra ha inhämtat vederbörande lantbruksnämnds

yttrande i frågan.

Avsikten med det nuvarande stadgandet i 31 § om tjänstinnehavarens hörande

vid antagande av arrendator får anses icke vara förenlig med de sociala

arrendebestämmelsernas syfte, varför stadgandet hör utgå.

35 och 36 §§.

I dessa paragrafer ha vidtagits vissa redaktionella ändringar, som betingas

av de föreslagna nya bestämmelserna angående byggnads-, underhålls-

och brandförsäkringsskyldighetens fördelning mellan pastorat och

arrendator.

38 §.

Den nu i andra stycket föreskrivna tiden av minst en månad för underrättelse

av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande har visat

sig vara onödigt lång och vållat olägenheter. Ofta utse pastoraten för helt

år eller annan tid vissa personer att representera pastoratet vid förrättningar.

I samma stycke har ordet bevisligen ansetts kunna utgå, då förrättningarnas

art icke alltid kräver delgivning genom rekommenderad försändelse.

Det bör ankomma på boställsnämndsordföranden att själv avgöra, i vilka

fall dylik försändelse bör användas.

Utarrendering av löneboställe berör ofta frågor, vilka ha inflytande på

skogsvården såsom arrendeområdets omfattning och gräns mot skogsmarken,

anläggande av kulturbeten, rätt till bete, slåtter och husbehovsutsyning.

Det har därför ansetts nödvändigt att — i ett nytt tredje stycke —

föreskriva, att stiftsjägmästaren skall underrättas om ekonomisk besiktning,

i samband varmed arrendevillkoren skola bestämmas.

39 §.

Jävsföreskrifterna i första momentet, som måst omarbetas med hänsyn

till de nya bestämmelserna om domarejäv i 4 kap. 13 § nya rättegångsbalken,

ha ansetts kunna ersättas med en enkel hänvisning till nämnda

bestämmelser. En liknande hänvisning finnes i nyttjanderättslagen beträffande

synemän.

57 och 58 §§.

Föreskrifterna i dessa paragrafer om att besvär skola ha inkommit före

visst klockslag ha borttagits med hänsyn till bestämmelserna i 2 § andra

stycket lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden, som tillhöra

stats- eller kommunal myndighets handläggning insända handlingar med

posten nr. in.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majds proposition nr 209.

övergångsbestämmelserna.

Den nya lagstiftningen — med undantag av bestämmelserna om optionsrätt

— har ansetts icke böra rubba gällande avtal om arrendeupplåtelser,

som tillkommit före lagens ikraftträdande. Ett stadgande härom

har införts i lagens övergångsbestämmelser.

Av stiftsnämnderna meddelade förordnanden för ledamot och ersättare

i boställsnämnd böra upphöra vid lagändringens ikraftträdande. De nya

arrendatorsrepresentanterna böra av länsstyrelserna förordnas intill utgången

av den tid, för vilken ordföranden i boställsnämnden blivit förordnad.

Härigenom kommer mandattiden för båda av de av länsstyrelserna utsedda

ledamöterna i boställsnämnden att utlöpa samtidigt. Det har ansetts

böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser härom ävensom

att i övrigt utfärda i anledning av ikraftträdandet erforderliga övergångsf

öreskrifter.

Föredraganden hemställer därefter, att lagrådets utlåtande över det upprättade

förslaget till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning

måtte, i vad förslaget innebär ändrade bestämmelser angående synemän,

för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

65

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 30

mars 1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 24 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 10 mars 1950, hade Kungl. Maj:t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om vissa ändidngar i ecklesiastik

boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400), i vad förslaget innebure

ändrade bestämmelser angående synemän.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. länsbokhållaren Nils Hörjel.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Lagrådet har genom föredraganden inhämtat att med remissen åsyftas

lagrådets granskning av ändringarna i 5 och 39 §§ boställsordningen ävensom

av slutbestämmelserna i vad de röra nämnda paragrafer. I enlighet

därmed har lagrådet låtit sin granskning omfatta nu nämnda stadganden

i förslaget.

Beträffande de av pastoraten valda ledamöterna gäller för närvarande,

på grund av kravet på valbarhet till nämndeman, att de måste vara svenska

medborgare. Sistnämnda krav synes nu lämpligen böra uttryckligen stadgas

för samtliga ledamöter.

Justitierådet Beckman:

Med de i 5 § föreslagna kvalifikationerna för ledamöter i boställsnämnd

torde det stundom kunna möta svårigheter att finna lämpliga och villiga

personer bland »i orten boende». De citerade orden synas därför lämpligen

kunna ändras till »med ortsförhållandena förtrogna», något som i stort sett

lärer överensstämma med nuvarande praxis.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ls proposition nr 209.

Jnstitieråden Gei jer, Lecli och Beckman:

Bestämmelsen i 5 § andra stycket att såsom tredje ledamot ej må inkallas

den som tillhör det av ärendet berörda pastoratet, är hämtad från stadgandet

i dess gällande lydelse. Enligt förslaget är det emellertid icke föreskrivet

att den av pastoratet utsedda ledamoten skall ha sitt hemvist inom

valkretsen. Innebörden av förstnämnda bestämmelse framstår därigenom

mindre klart. Anses det nödvändigt — något som dock synes kunna ifrågasättas

— att ovillkorligen upprätthålla berörda hinder för ledamots inkallande,

torde därför bestämmelsen böra förtydligas. I annat fall synes den

böra utgå; det skulle då bli enligt jävsreglerna som det finge bedömas om

hinder i visst fall skulle anses föreligga.

Regeringsrådet Quensel:

Förslaget förutsätter att det alltid finnes två i orten boende jordbruksarrendatorer,

som uppnått 25 års ålder, äga vissa andra personliga kvalifikationer

och äro villiga att mottaga uppdrag som ledamot respektive

suppleant i boställsnämnd. Låt vara att kraven å bostad i orten och å vissa

insikter äro något tänjbara samt att jordbruksarrenden äro vanliga företeelser,

så synes dock icke alldeles uteslutet, att förslagets genomförande

kunde medföra att lagtillämparen i ett eller annat fall ställdes inför en

uppgift, som icke kunde lösas utan ett uppenbart avsteg från lagens bestämmelser.

Försiktigheten synes därför bjuda att antingen kravet å bostad

i orten eller kravet å innehav av jordbruksarrende förklaras kunna efterges

eller på visst sätt modifieras, om det erforderliga antalet ledamöter och

suppleanter eljest ej kan uppnås.

I likhet med vad nu gäller skulle enligt förslaget till tjänstgöring i varje

särskilt fall inkallas den av de av pastoraten utsedda ledamöterna, som

med hänsyn till boställets belägenhet eller eljest funnes lämpligen böra

tjänstgöra, dock ej den, som tillhör det av ärendet berörda pastoratet. Till

grund för sistnämnda förbehåll synes ligga tanken att, enär pastoratet intager

partsställning, medlemskap av pastoratet gör ledamot i nämnden

jävig. Förbehållet skulle då vara en erinran om jävsregeln i 39 §, och även

andra än de av pastoraten utsedda ledamöterna skulle få anses jäviga, så

snart de hade sitt hemvist i det ifrågavarande pastoratet. Emellertid är det

förevarande stadgandet i denna del ej fullt klart till sin innebörd, och en

sådan tolkning som här angivits synes i alltför hög grad utvidga jävsanledningarna.

Däremot finnes skäl att från tjänstgöring utesluta den, som

utsetts av det pastorat, varom fråga är, enär denne ledamot eljest skulle

komma att fungera som ett slags av part utsedd skiljeman men sakna motsvarighet

å andra partssidan. Orden »dock ej den, som tillhör» torde därför

böra ändras till »dock ej den, som utsetts av».

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

67

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lingman.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med cheferna för

justitie- och jordbruksdepartementen lagrådets den 30 mars 1950 avgivna

utlåtande över det den 10 mars 1950 till lagrådet remitterade förslaget till

lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

(nr 400).

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

I likhet med två av lagrådets ledamöter anser jag skäl tala för att i 5 §

första stycket lagförslaget utbyta det för boställsnämndens ledamöter stadgade

valbarhetsvillkoret, att de skola vara i orten boende, mot en föreskrift

om att de skola vara med ortsförhållandena förtrogna. Ett kompetenskrav

av den föreslagna innebörden gäller för närvarande beträffande synemän

enligt nyttjanderättslagen och för ledamöter i uppskattningsnämnd enligt

1934 års förordning angående grunder för förvaltningen av kronoegendom.

Såsom lagrådet framhållit synes i samma stycke böra införas en bestämmelse

om att ledamot i boställsnämnd skall vara svensk medborgare. I 5 §

andra stycket anser jag — med beaktande av vad lagrådets ledamöter därom

anfört och med hänsyn till grunden för stadgandet — ordet »tillhör»

böra utbytas mot uttrycket »utsetts av».

Vid förevarande ärendes föredragning i statsrådet den 10 mars 1950 föreslog

jag bl. a. en sådan ändring av 5 § ecklesiastik boställsordning, att

särskilt arvode även skulle utgå till annan ledamot än ordförande i boställsnämnd.

Införande av dylika ledomotsarvoden, som skulle utgå ur kyrkofonden,

påkallade jämväl en ändring i 6 § lagen om kyrkofond, vartill förslag

också upprättats inom ecklesiastikdepartementet. (Bilaga 2 till statsrådsprotokollet

i detta ärende den 10 mars 1950.) Då jag emellertid senare

i dag ämnar förorda, att proposition skall avlåtas till riksdagen angående

finansieringen av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen

m. m„ innefattande bl. a. förslag till ändringar i lagen om kyrkofond, avser

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

jag att därvid även föreslå upptagande i nämnda proposition av förslag till

den för ledamotsarvodenas bestridande ur kyrkofonden erforderliga ändringen

av kyrkofondslagen.

Föredraganden hemställer därefter, att det sålunda ändrade förslaget till

lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning måtte föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin.

SVENSKA

TRYCKERIAKTIEBOLAGET

STOCKHOLM 1950

500520

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ''proposition med förslag till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 a1 i texten
  2. 3LU 1950:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 s. 1 i texten
  3. 3LU 1950:21 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa utskottet tilldelade ärenden. Till lagutskott ha hänvisats bland annat följande ärenden, vilka tilldelats tr s. 4 i texten
  4. 1LU 1950:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående jinansieringen av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen m. to., såvitt propositionen hä s. 14 i texten