Angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken, m. in
1950-03-24 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:232, Angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken, m. in
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering
för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken,
m. in.; given Stockholms slott den 24 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
De i förevarande proposition avsedda statsunderstödda privatläroverken —
21 till antalet och med ungefär 7 000 elever för närvarande — utgöra ett
nödvändigt komplement till de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna. Staten lämnar också sedan mycket lång tid tillbaka bidrag
till privatläroverkens verksamhet och till avlöningen av deras lärare. De
statliga bidragen uppgå för närvarande till mellan 2,5 och 3 milj. kronor
per år. Bidragen utga emellertid i ett flertal olika former, och bidragsbestämmelserna,
som tillkommit vid skilda tillfällen från och med år 1909, äro
mycket svåröverskådliga och svårtillämpade. Med undantag för vissa äldre
bestämmelser om minimilöner till de kvinnliga lärarna finnas inga bestämmelser,
som reglera lärarnas löneförhållanden.
I propositionen föreslås en lönereglering för lärarna vid privatläroverken,
som avser att åstadkomma dessa lärares jämställdhet i lönehänseende
med motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna. Löneregleringen avses skola genomföras den 1 juli 1951.
Det nu framlagda förslaget innefattar principerna för löneregleringen.
Detalj förslagen liksom förslag om statsbidragsgrunder avses skola föreläggas
nästa års riksdag.
Löneregleringen beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 800 000
kronor årligen.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 232.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 232.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.
Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda
privatläroverken, m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
Frågan om genomförande av en lönereglering för lärarpersonalen vid
privatläroverken har varit föremål för övervägande vid ett flertal tillfällen.
Vid 1938 års riksdag uppmärksammades frågan i motionen 11:6, vilken
dock icke föranledde någon direkt framställning från riksdagens sida.
1944 års riksdag (8 ht, p. 136) anhöll däremot i anledning av en vid nämnda
års riksdag väckt motion (II: 260) hos Kungl. Maj :t om utredning av privatläroverkens
löne-, pensions- och statsbidragsfrågor (skr. 1944: 368).
I överensstämmelse med riksdagens hemställan tillkallade chefen för
ecklesiastikdepartementet den 12 augusti 1944, efter vederbörligt bemyndigande
samma dag, fyra sakkunniga för utredning i fråga om löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
m. m. De sakkunniga — 1944 års lönekommitté för privatläroverken
— voro ämneslärarinnan Monica Lovisa Aurivillius, rektorn, dåvarande
ledamoten av riksdagens första kammare H. T. Lundh, numera generaldirektören
B. A. Nevrell och lektorn, dåvarande ledamoten av riksdagens
första kammare I. H. E. Pauli, den sistnämnde tillika ordförande.
Sedan Nevrell anhållit om befrielse från uppdraget, tillkallades den 17 september
1945 i hans ställe numera kanslirådet N. M. af Malmborg.
Enligt direktiven för utredningen borde denna i första hand taga sikte
på att i möjligaste mån åstadkomma en utjämning av de löneskillnader,
som förefunnes närmast i förhållande till de kommunala skolorna. Löneregleringen
borde därvid avse såväl de manliga som de kvinnliga lärarnas
löner. Undersökningen borde icke begränsas allenast till själva de kontanta
löneförmånerna utan avse jämväl andra avlöningsvillkor. Även personalens
pensionsförhållanden borde göras till föremål för närmare undersökning.
Vidare borde frågorna om formerna för och omfattningen av statsunderstöden
till privatläroverken tagas under omprövning.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Sina förslag i ämnet har kommittén framlagt i ett den 16 juni 1948 dagtecknat
betänkande med utredning och förslag angående lönereglering för
lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. (stencilerat).
Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen efter vederbörandes
hörande, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,
svenska stadsförbundet, flick- och samskollärarnas riksförbund, Sveriges
yngre läroverkslärares förening och läroverkslärarnas riksförbund.
Sedermera har kommittén avgivit ett den 10 februari 1950 dagtecknat
betänkande med utredning och förslag angående dels lönereglering in. m.
för lärarpersonalen vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, dels provisorisk
löneförbättring för lärare vid övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier.
Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Förslag till pensionsreglering för privatläroverkens lärare har — efter
erhållet uppdrag — den 21 december 1949 framlagts av 1944 års pensionsutredning.
Nuvarande förhållanden vid privatläroverken.
Organisation m. m.
De statsunderstödda privatläroverken, vilkas antal för närvarande är 23,
kunna indelas i enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och
samskolor samt övriga skolor.
De enskilda mellanskolorna äro endast två till antalet, Gävle borgarskola
och Osby samskola. De äro fyraåriga samskolor, som bygga på folkskolans
sjätte klass och avslutas med realexamen. Gävle borgarskola är kombinerad
med en ettårig handelskurs och ett tvåårigt handelsgymnasium, båda
statsunderstödda. Hela läroanstalten benämnes Gävle borgarskola och högre
handelsinstitut. Osby samskola är den enda högre läroanstalten på orten.
Den är förenad med internat. Lärjungeantalet i de enskilda mellanskolorna
uppgick höstterminen 1947 till sammanlagt 514, varav 251 vid skolan i
Gävle och 263 vid skolan i Osby.
De högre flickskolorna, sju till antalet, bestå av två kategorier, nämligen
Högre flickskolan i Hälsingborg, Visby högre flickskola, Västerviks läroanstalt
för flickor och Nya elementarskolan för flickor i Stockholm, vilka
äro egentliga flickskolor med normalskolekompetens, den sistnämnda även
med studentexamensrätt, samt Göteborgs gymnasium för flickor, Lyceum
för flickor och Wallin-Åhlinska gymnasiet i Stockholm, vilka utgöras av
enbart gymnasier med studentexamensrätt. De tre förstnämnda flickskolorna
och flickskollinjen vid Nya elementarskolan för flickor i Stockholm
äro organiserade som de kommunala flickskolorna och flickskollinjen vid
statens normalskola. Gymnasierna motsvara de allmänna läroverkens gymnasier.
De äro fyraåriga utom gymnasiet i Göteborg, som är treårigt. Samtliga
ha både latin- och reallinje, Nya elementarskolan för flickor och
Lyceum för flickor också nyspråklig linje. Statsunderstöd utgår dock icke
för Lyceums för flickor reallinje. Lärjungeantalet i de till gruppen högre
flickskolor hörande läroanstalterna utgjorde höstterminen 1947 1 332 med
följande fördelning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Göteborgs gymnasium för flickor
Hälsingborg, högre flickskolan .
Stockholm, Lyceum för flickor .
102
217
127
550
151
95
90.
, Nya elementarskolan för flickor
, Wallin-Åhlinska gymnasiet . .
Visby högre flickskola .........
Västerviks läroanstalt för flickor
De högre goss- och samskolorna äro'' tolv till antalet: Djursholms samskola,
Göteborgs högre samskola, Lunds privata elementarskola, Lundsbergs
skola, Saltsjöbadens samskola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk,
Beskowska skolan, Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymnasium
och Whitlockska samskolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Uppsala
och Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. De äro i huvudsak
organiserade som statens högre allmänna läroverk. Lundsbergs skola,
Beskowska skolan i Stockholm och Fjellstedtska skolan i Uppsala äro gossläroverlt.
Lundsbergs skola tar dock undantagsvis emot flickor. De övriga
nio skolorna äro samläroverk. Tre av skolorna äro förenade med internat,
nämligen Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och
Fjellstedtska skolan i Uppsala. Lärjungeantalet i de högre goss- och samskolorna
utgjorde höstterminen 1947 5 011 med följande fördelning.
Djursholms samslcola .......................................... 774
Göteborgs högre samskola ...................................... 376
Lunds privata elementarskola .................................. 653
Lundsbergs skola .............................................. 209
Saltsjöbadens samskola ........................................ 347
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk.......................... 316
Stockholm, Beskowska skolan .................................. 433
» , Palmgrenska samskolan ............................ 391
» , Stockholms samgymnasium .......................... 430
» , Whitlockska samskolan.............................. 478
Uppsala, Fjellstedtska skolan.................................... 131
Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium .................. 473.
Det sammanlagda lärjungeantalet vid hittills nämnda 21 privatläroverk
utgjorde alltså höstterminen 1947 6 857.
Övriga skolor. Denna grupp består av Höglandsskolan och Franska skolan,
båda i Stockholm. Höglandsskolan är en samskola, som omfattar s. k.
småttinggård för fem- och sexåringar, fyra förberedande klasser och en
sjuårig linje med normalskolekompetens för både flickor och gossar; den
hade höstterminen 1947 208 lärjungar i elementarskolan. Franska skolan
i Stockholm består av en 7-årig flickskola, organiserad i stort sett som den
7-åriga kommunala flickskolan, en 4-årig förberedande skola samt en lekskola
för gossar och flickor; elevantalet i flickskolan uppgick höstterminen
1947 till 224, varav omkring 90 % svenska flickor.
I fråga om statsbidrag till privatläroverken (utom Höglandsskolan och
Franska skolan) gälla ett flertal svårtolkade och mindre överskådliga bestämmelser,
för vilkas innehåll kommittén lämnat i huvudsak följande
redogörelse.
Statsbidrag m. m.
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 232.
Enligt 1909 års statsbidragskungörelse (1909: 154) kan understöd för
år räknat utgå, till enskild mellanskola med högst 4 800 kronor, varjämte
skola, däri flickor undervisas, kan erhålla understöd till undervisning i huslig
ekonomi med högst 600 kronor, till högre flickskola med högst 5 200
kronor, varjämte skolan kan erhålla understöd till undervisning i huslig
ekonomi med högst 1 000 kronor och för gymnasium med högst 2 000 kronor,
samt till högre gosskola eller högre samskola med högst 9 000 kronor
för realskolestadiet, högst 6 000 kronor för gymnasiestadiet, högst 1 500 kronor
för undervisning i huslig ekonomi och högst 2 000 kronor för undervisning
i slöjd eller därmed jämförligt annat praktiskt arbete. Dessutom
kan högre goss- eller samskola erhålla 20 kronor årligen för varje av
manlig lärare bestridd veckotimme om 45 minuter till det antal veckotimmar
Kungl. Maj :t bestämmer.
De s.^ k. grundunderstöden, maximum respektive 4 800, 5 200 och
9 000 + 6 000 kronor, vilka äro oförändrade sedan 1909, utgöra förutsättning
för erhållande av s. k. lönetillägg åt lärarinnor samt tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg till manliga
och kvinnliga lärare.
Av angivna statsbidragsformer äro de s. k. lönetilläggen åt lärarinnor
den äldsta. Bestämmelser därom finnas i 1909 års statsbidragskungörelse.
1 denna regleras de kvinnliga lärarnas löner. Minimiavlöningen skall vara:
för föreståndarinna 2 000 kronor i första och 2 300 kronor i andra lönegraden
samt bostad eller hyresersättning; för ämneslärarinna med full
tjänstgöring, därest hon har behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst
vid allmänt läroverk (eller erhållit lönetursrätt av Kungl. Maj:t) 1 400 kronor
i första, 1 700 kronor i andra och 2 000 kronor i tredje lönegraden,
eljest 1 200 kronor i första, 1 500 kronor i andra, 1 800 kronor i tredje och
2 000 kronor i fjärde lönegraden; för timlärarinna i läroämne 60 kronor
för veckotimme och för övningslärarinna 60 kronor för varje veckotimmes
undervisning i välskrivning, teckning, musik, gymnastik och huslig ekonomi
samt 50 kronor för varje veckotimmes undervisning i kvinnligt handarbete,
träslöjd och andra liknande slöjdarter, för lärarinna i huslig ekonomi
dock högst 1 400 kronor. Härjämte äger lärarinna med minst fyra
veckotimmars undervisning i gymnastik eller minst sex veckotimmars undervisning
i ett eller flera av de övriga övningsämnena åtnjuta ålderstilllägg
med 10 kronor per veckotimme i andra och 20 kronor i tredje lönegraden.
Ålderstilläggen för lärarinna i huslig ekonomi få icke överstiga
250 kronor i andra och 500 kronor i tredje lönegraden. För en avlöning,
oavsett älderstillägg, på 1 400 kronor skall lärarinna i huslig ekonomi vara
skyldig meddela undervisning intill 30 veckotimmar. Lärarinna i detta
ämne åtnjuter fri kost i sammanhang med de praktiska övningarna vid
vederbörande läroanstalt.
Den för ämneslärarinna med 1 400 kronor begynnande löneskalan benämnes
den högre, den andra den lägre. Lärarinnorna sägas ha högre,
respektive lägre kompetens. Lönegradsuppflyttning sker för samtliga kvinnliga
befattningshavare, som ha rätt till älderstillägg, med fem års intervaller.
Staten bidrager till de nämnda minimilönerna endast med de s. k. löne*
illäggen åt lärarinnor, vilka bestå av 200 kronor för varje ämneslärarinna,
som är berättigad till avlöning enligt den högre löneskalan, samt med två
tredjedelar av ålderstilläggen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Tillfällig löneförbättring av statsmedel har utgått till lärarpersonalen sedan
år 1918. De nuvarande årsbeloppen, som äro differentierade efter kompetens
och ortsgrupp samt beträffande timlärare och övningslärare också
efter tjänstgöringens art (huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla eller
ej), variera för kvinnlig föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring
mellan 1 800 och 3 000 kronor, för manlig föreståndare och ämneslärare
med full tjänstgöring (i vissa fall också kvinnlig) mellan 435 och
2 500 kronor, för kvinnlig och manlig timlärare i läsämne mellan 50 och
75 kronor per veckotimme och för kvinnlig och manlig övningslärare mellan
40 och 55 kronor per veckotimme.
Dyrtidstillägg har utgått från och med år 1919. Det utgör för närvarande
44 % av tilläggsunderlaget. Med tilläggsunderlag avses för kvinnlig befattningshavare
två tredjedelar av summan av minimiavlöning och statlig tillfällig
löneförbättring och för manlig befattningshavare antingen två tredjedelar
av summan av den kontanta avlöning, som för motsvarande tjänstgöring
i medeltal utgått under åren 1913—1915 och statlig tillfällig löneförbättring
eller, där denna bestämmelse ej är tillämplig, det belopp skolöverstyrelsen
bestämmer. För befattningshavare, som är försörjningspliktig
i fråga om barn under 16 år, utgår dyrtidstillägget med ett med 120
kronor per barn och kalenderår förhöjt belopp.
Kristillägg (utgående sedan år 1941) utgör för närvarande 24,4 % av
det tilläggsunderlag, som gäller för dyrtidstillägg, sedan underlaget höjts
med 28 %.
Från och med budgetåret 1946/47 åtnjuta lärarna vidare särskilt lönetillägg,
vilket sedan budgetåret 1947/48 utgör 1 320 kronor för föreståndare
och ämneslärare med full tjänstgöring, 50 kronor per veckotimme för timlärare
i läsämne och 40 kronor per veckotimme för övningslärare.
Vissa maximeringsregler gälla för utgående av tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg.
Tilläggsunderstöd på grund av stegrade bränslekostnader in. in. Detta
understöd tillkom efter beslut av 1942 års riksdag för att bereda läroanstalterna
kompensation med tre fjärdedelar av stegringen av bränslekostnaderna.
Bidrag till beredande av friplatser åt stipendiater vid Sigtunastiftelsens
humanistiska läroverk. Bidraget har utgått sedan budgetåret 1946/47.
Bidrag till nedbringande av terminsavgifterna vid vissa högre flickskolor
i Stockholm. Skolorna äro Lyceum för flickor, Nya elementarskolan för
flickor och Wallin-Åhlinska gymnasiet.
Bidrag till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas vikariatskassa.
Anslaget har utgått sedan 1914.
Ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Ersättningen avser lärarinnor, vilka drabbats av verkningarna av det privata
flickskoleväsendets kommunalisering eller av inrättandet av statliga
läroverk för flickor.
Sedan innevarande budgetår kan vidare utgå särskilt bidrag till verksamheten
vid statsunderstödda privatläroverk. Bidraget avser att möjliggöra
höjning av arvodena åt timlärare till högst den nivå, som vid de allmänna
läroverken gällde intill den 1 juli 1948.
Bidrag till Höglandsskolan utgår sedan budgetåret 1942/43 och bidrag
till Franska skolan sedan budgetåret 1948/49. Vartdera bidraget utgör för
Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 7
närvarande 50 000 kronor. De statsbidragsbestämmelser, som gälla för
dessa skolor, äro betydligt enklare än de som gälla för de statsunderstödda
privatläroverken i övrigt.
Statsbidragen till privatläroverken utgå för innevarande budgetår från
följande under åttonde huvudtiteln upptagna riksstatsanslag.
H 13 Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor.
14
»
: Bidrag till högre flickskolor.
15
»
: Bidrag till enskilda mellanskolor.
16
*
: Särskilt bidrag till verksamheten vid statsunder- stödda privatläroverk.
17
»
: Bidrag till Höglandsskolan i Stockholm.
18
»
: Bidrag till Franska skolan i Stockholm.
19
: Bidrag till de statsunderstödda och enskilda läro- anstalternas vikariatskassa.
20
*
: Ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter.
27 Särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
N 20 Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.
fl. anstalter.
N 23 Kristillägg.
Beträffande statsbidrag och bestämmelser därom torde i övrigt få hänvisas
till statsliggarens uppgifter under ifrågavarande anslag.
Ekonomiska förhållanden.
Under denna rubrik har kommittén lämnat en översikt av privatläroverkens
äganderättsförhållanden, inkomster och utgifter.
I fråga om äganderättsförhållandena anför kommittén följande.
Djursholms samskola, Saltsjöbadens samskola och Västerviks läroanstalt
för flickor ägas av respektive kommuner, och Gävle borgarskola uppehälles
till huvudsaklig del av kommunala medel. 7 skolor ägas av stiftelser,
nämligen Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Nya
elementarskolan för flickor, Wallin-Åhlinska gymnasiet och Whitlockska
samskolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Uppsala och Uppsala enskilda
läroverk och privatgymnasium. Lunds privata elementarskola äges
av Föreningen Lunds privata elementarskola, som består av skolans ordinarie
lärare. De övriga 9 skolorna ägas av aktiebolag. De äro Göteborgs
gymnasium för flickor, Göteborgs högre samskola, Högre flickskolan i Hälsingborg,
Osby samskola, Beskowska skolan, Lyceum för flickor och Palmgrenska
samskolan i Stockholm, Stockholms samgymnasium och Visby
högre flickskola. Vid de av aktiebolag ägda skolorna har, enligt vad kommittén
inhämtat, ingen utdelning ägt rum till aktieägarna under de senaste
10 åren med undantag av vissa år vid Göteborgs gymnasium för flickor
och Lyceum för flickor i Stockholm, då utdelningen varierat mellan 2Va
och 5 % vid den förstnämnda skolan och mellan 2 och 5 % (övervägande
3 %) vid den sistnämnda skolan.
8
Kangl. Maj:ts proposition nr 232.
Beträffande privatläroverkens inkomstkällor anför kommittén
inledningsvis följande.
De flesta privatläroverkens väsentligaste inkomstkällor äro statsbidrag
och lärjungeavgifter. Samtliga skolor utom Lunds privata elementarskola
och de tre internatläroverken Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska
läroverk och Fjellstedtska skolan i Uppsala åtnjuta dessutom bidrag
från kommunen, i en del fall till avsevärda belopp. De tre nyssnämnda
internatskolorna och även Osby samskola åtnjuta inkomster med procentuellt
sett stora belopp från internatrörelsen. Ett par av skolorna, Gävle
borgarskola och Fjellstedtska skolan, uppbära avkastningar av donationer,
Fjellstedtska skolan också direkta gåvomedel.
Storleken av olika inkomstposter vid varje särskild läroanstalt framgår
av de vinst- och förlusträkningar, som skolorna äro skyldiga att insända
till skolöverstyrelsen. Kommittén har tagit kännedom om och låtit bearbeta
de sammanställningar överstyrelsens statistiska avdelning utarbetat på
grundval av skolornas uppgifter för vart och ett av de fem räkenskapsåren
1942/43 (1942)—1946/47 (1946).
I fråga om inkomsternas storlek framgår av betänkandet bl. a.
följande.
Statsbidrag. Under de fem räkenskapsåren 1942/43—1946/47 (1942—
1946) ha statsbidragen uppgått till respektive 1 579 361, 1 620 981, 1 650 781,
1 668 895 och 2 132 384 kronor.
Kommunbidrag och liknande. Här avses, utom bidrag från respektive
kommun, i ett par fall mindre landstingsbidrag och beträffande Saltsjöbadens
samskola anslag från Järnvägsaktiebolaget Stockholm—Saltsjön.
De under nyssnämnda fem räkenskapsår utgående bidragen av förevarande
slag ha uppgått till respektive 790 527, 823 876, 850 629, 896 084 och 974 464
kronor.
Mer än två tredjedelar av dessa belopp har utgått till de fyra kommunägda
skolorna Djursholms samskola, Gävle borgarskola, Saltsjöbadens samskola
och Västerviks läroanstalt för flickor. Samtliga till kategorierna enskilda
mellanskolor och högre flickskolor hörande skolor ha åtnjutit kommunbidrag.
Detta har sin grund i villkoren för statsbidrag. Motsvarande
bestämmelser finnas icke för de högre goss- och samskolorna. Av de till
sistnämnda kategori hörande skolorna ha, utom Djursholms och Saltsjöbadens
samskolor, sex skolor åtnjutit kommunbidrag under femårsperioden
1942—46, samtliga dock med procentuellt sett låga belopp.
Lärjungeavgifter. Med lärjungeavgifter avses terminsavgifter med vissa
tillägg, såsom »bränsleavgift», »kristillägg», »dyrtidstillägg», ävensom inskrivningsavgifter,
vilka sistnämnda äro obetydliga. Internatavgifter äro
ej medräknade. Lärjungeavgifterna uppgingo under förut nämnda fem
räkenskapsår till respektive 1 728 099, 1 850 456, 1 942 331, 1 966 760 och
2 009 290 kronor.
Privatläroverken äro synnerligen beroende av inkomsterna från terminsavgifter.
De kunna emellertid icke upptaga sådana till hur stort belopp som
helst. Enligt villkoren för statsbidrag skall nämligen storleken av de normalt
utgående terminsavgifterna underställas skolöverstyrelsens prövning
och fastställelse. Överstyrelsen är vid förslag om höjning skyldig inhämta
yttrande från statens priskontrollnämnd. Vidare finnas vissa stadganden
om skyldighet att meddela befrielse från eller nedsättning i terminsavgil
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
9
terna. Beträffande enskilda mellanskolor och högre flickskolor gäller, att
läroanstalt är skyldig alt åt lärjungar i klasserna över de förberedande bevilja
befrielse eller nedsättning i så stor utsträckning, att den minskning i
avgifter, som härigenom uppkommer, utgör minst 15 % av det belopp,
vartill terminsavgifterna skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt
fulla avgifter, dock att läroanstalten icke är skyldig medgiva befrielse eller
nedsättning till sammanlagt högre belopp än som motsvarar grundunderstödet.
Kungl. Maj :t kan emellertid medge, att hänsyn må tagas till att läroanstalt
på annat sätt än genom nedsättning av terminsavgifter, exempelvis
genom anslag till elevhem, vidtagit åtgärder i det syfte, som avses med
nedsättning i eller befrielse från lärjungeavgifter. För högre goss- och samskolor
gälla samma villkor med den modifikationen, att sådan läroanstalt
icke är skyldig medgiva befrielse eller nedsättning till sammanlagt högre
belopp än som motsvarar hälften av grundunderstödet.
Internatavgifterna uppgingo läsåret 1947/48 till följande belopp, inräknat
avgifterna för undervisningen: vid Osby samskola 630—786 kronor, Lundsbergs
skola 3 000—3 800 kronor, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk
2 900—3 400 kronor och Fjellstedtska skolan i Uppsala (där avgifter för
undervisningen icke upptagas) 800 kronor. Avgifterna ha måst höjas från
och med läsåret 1947/48 vid samtliga internatläroverk, bl. a. på grund av
ökade utgifter för hushåll och ekonomipersonal.
Övriga inkomster. Dessa bestå i allmänhet av räntor och gåvor, vad Osby
samskola beträffar också bidrag från elevhemmet.
Förlust under året har till avsevärda belopp redovisats för Lundsbergs
skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och Fjellstedtska skolan i
Uppsala (räkenskapsåret 1946/47 respektive 149 003, 134 553 och 13 023
kronor). Ifrågavarande förluster ha täckts av medel från med skolorna förbunden
internatverksamhet.
Bland privatläroverkens utgifter dominerar posten till löner och arvoden
åt lärare. Av betänkandet framgår att löner och arvoden till lärare
respektive vikariats- och sjukkasseavgifter, pensionsavgifter och pensioner
under räkenskapsåren 1942/43—1946/47 (1942—1946) uppgingo till de belopp,
som framgå av följande sammanställning.
Räkenskapsår
1942/43 (1942)
1943/44 (1943)
1944/45 (1944)
1945/46 (1945)
1946/47 (1946)
Löner etc.
3 179 010
3 348 233
3 468 230
3 593 490
4 035 148
Vikariats- och
sjukkasseavgifter
etc.
147 600 kronor
170 765 »
167 226 »
187 756 »
233 321 »
Övriga utgiftsposter innefattade enligt betänkandet räkenskapsåret
1946/47 (1946) belopp, som sammanlagt uppgingo till 25 % av samtliga
utgifter. De fördelade sig på följande sätt: reparationer och underhåll av
fastigheter och inventarier 2,8 °/o, hyror 7,7 CU, bränsle, lyse, städning och
renhållning 4,9 c/o, förbrukningsmateriel 1 %, tryck, annonser, telefon och
porto 1,3 %, avskrivningar 0,5 %, skolläkare, övrig personal, räntor, skatter
och övriga omkostnader 6,2 % samt vinst under året 0,6 %.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
I anslutning till en i betänkandet intagen tablå över medeltalet av privatläroverkens
vinster och förluster under tioårsperioden
1937/38 (1937)—1946/47 (1946) framhåller kommittén följande.
Vid Djursholms samskola, Gävle borgarskola och Saltsjöbadens samskola
tillskjuter vederbörande kommun vad som erfordras för skolverksamheten
utöver andra bidrag, varför varken vinst eller förlust kunnat uppstå. Vid
Lunds privata elementarskola ha de smärre förluster eller vinster, som bokförts
under tioårsperioden, uppkommit genom att avskrivningar på inventarier
varit större än nyinköp, respektive tvärtom. Någon verklig vinst eller
förlust har ej kunnat förekomma, enär skolans ordinarie lärare äga
skolan och inkomsterna användas för att bestrida utgifterna, däribland lärarnas
löner.
Medeltalsberäkningen för de ifrågavarande åren utvisar, att två av internatskolorna,
nämligen Lundsbergs skola och Fjellstedtska skolan i Uppsala,
gått med stora förluster och att ingen av de övriga skolorna kan sägas
vara vinstbärande. För Göteborgs gymnasium för flickor utgör överskottet
visserligen 8 921 kronor, men det är att märka, att detta belopp endast avser
ett räkenskapsår.
Lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.
Anställningsförhållanden. I fråga om anställningsformen
äro lärarna vid privatläroverken enligt kungörelsen 1929: 232 fast anställda,
extra ordinarie eller timlärare.
För behörighet till befattning såsom ämneslärare med fast anställning
fordras behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal mellanskola,
om anställningen gäller enskild mellanskola, till ordinarie ämneslärartjänst
vid kommunal flickskola, om anställningen gäller högre flickskola,
samt till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk, om anställningen är
knuten till högre goss- eller samskola. För behörighet till befattning såsom
övningslärare med fast anställning fordras att äga rätt till lönetursberäkning
för uppflyttning i högre lönegrad enligt kungörelsen 1909: 154 (d. v. s.
i allmänhet behörighet till övningslärarbefattning i respektive ämne vid
allmänt läroverk). Utan hinder av dessa generella villkor kan skolöverstyrelsen
förklara en lärare behörig för särskilt fall.
Det är läroanstaltens styrelse, som beslutar om antagning av fast anställd
lärare. Den är därvid icke bunden av några stadgade befordringsgrunder
utan har rätt att till innehavare av befattningen bland behöriga
sökande utse den, som den anser böra i främsta rummet komma i fråga.
Besvär över tillsättning av tjänst kan anföras endast i fråga om formerna
för tillsättningen eller den tillsattes behörighet.
Vad angår fast anställd lärares skiljande från befattningen gäller, att
om sådan lärare under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt, han
må, oavsett de villkor, varunder antagning skett, ej kunna, så länge anstalten
åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, så framt ej skol
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
överstyrelsen medgiver uppsägning eller anledning föreligger till entledigande
av disciplinära skäl.
Lärare, som icke är fast anställd, d. v. s. enligt den nämnda kungörelsens
terminologi extra ordinarie lärare eller timlärare, antages av vederbörande
skolstyrelse antingen tills vidare med viss ömsesidig uppsägning eller
på viss tid, högst ett läsår. Detta gäller egentligen extra ordinarie ämneslärare
och timlärare (kungörelsen 1929:232, § 10). Bestämmelsen torde
dock tillämpas även i fråga om icke fast anställd övningslärare.
Den fasta anställningen kan indirekt påverka storleken av statsbidraget
till lönen och därmed också storleken av lönen, vilket sammanhänger
med tillämpningen av maximeringsreglerna för tillfällig löneförbättring
och särskilt lönetillägg och även, vad beträffar manliga lärare, övriga bestämmelser
angående tillfällig löneförbättring.
Det sagda gäller i författning reglerade förhållanden. Varje särskild skola
är oförhindrad att tillerkänna en fast anställd lärare bättre förmåner än
en icke fast anställd även i andra avseenden än det rent anställningsmässiga.
Den är också oförhindrad att använda andra beteckningar än fast
anställd, respektive extra ordinarie. De fast anställda lärarna benämnas
ofta ordinarie, de icke fast anställda extra ordinarie eller extra lärare.
Tjänstetitlarna lektor och adjunkt eller förste lektor och andre lektor förekomma
också vid sidan av benämningen ämneslärare.
Avlöningsförhållanden. I det föregående har redogjorts för
bestämmelserna om minimilöner för kvinnliga lärare och om statsbidrag
till löner för manliga och kvinnliga lärare. För de manliga lärarna finnas
inga författningsenligt reglerade minimilöner.
Kommittén framhåller, att vid en del privatläroverk gälla av kommunal
myndighet fastställda avlöningsreglementen eller andra särskilda avlöningsbestämmelser.
Sålunda äro manliga och kvinnliga lärare vid Gävle borgarskola, Djursholms
samskola, Lundsbergs skola och Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk
samt manliga lärare vid Saltsjöbadens samskola i regel tillförsäkrade
löneförmåner, som motsvara eller överstiga vad närmast jämförliga
lärare vid högre kommunal skola eller allmänt läroverk uppbära. Avlöningsbestämmelserna
vid dessa skolor ha varit så avfattade, att lönehöjningar
skett allteftersom lönehöjningar vid statsläroverken vidtagits.
De vid andra skolor förekommande avlöningsbestämmelserna äro i vissa
fall vaga eller komplicerade och sinsemellan heterogena, varför ett referat
av innehållet i dem icke skulle vara ägnat att ge en klar bild av den nuvarande
lönenivån.
Till åskådliggörande av löneläget har kommittén verkställt en jämförelse
mellan de under budgetåret 1947/48 utgående lönerna till å ena sidan lärare
vid privatläroverken och å andra sidan motsvarande befattningshavare vid
12
Kungi. Maj. ts proposition nr 232.
allmänna läroverk och högre kommunala skolor. Vid jämförelsen ha tilllämpats
följande grunder.
Jämförelserna ha gjorts mellan nettolöner — d. v. s. lön minskad med
pensionsavgift vilket förfaringssätt medför, att lönerna för det övervägande
antalet av privatläroverkens lärare komma att förefalla högre, än de
i verkligheten äro. De kvinnliga lärarna med pensionsrätt i lärarinnornas
pensionsanstalt ha låga pensionsavgifter och låga pensioner. De manliga
lärarna ha, såsom tidigare framhållits, ingen författningsenligt reglerad
pensionsrätt. De »nettolöner», som ingå i jämförelserna i det led, som innehåller
lönerna vid privatläroverken, kunna alltså knappast sägas vara nettolöner
i samma mening som vid de statliga och kommunala skolorna. Endast
i de fall, då vederbörande kommun eller skola medverkat till pensionering
av de manliga lärarna eller till höjning av pensionerna för de kvinnliga
lärarna i sådan omfattning, att lärarnas pensioner och pensionsavgifter äro
lika stora eller i det närmaste lika stora som de statliga lärarnas, äro de
båda leaen i jämförelsen likvärdiga. Med pensionsavgifter avses då för de
statliga lärarna de belopp, som erhållas vid jämförelse mellan lönebeloppen
i den i prop. 1947: 282 sid. 126 införda bruttolöneplanen å ena sidan
och i löneplan 1 statens löneplansförordning (SFS 1947: 376) å andra sidan.
Enär kommittén räknar med att förslag till pensionsreglering för lärarna
vid privatläroverken skall kunna framläggas i så god tid, att det kan föreläggas
riksdagen samtidigt med löneregleringsförslaget, har den i trots av
det nu anförda ansett jämförelser mellan »nettolöner» vara det mest naturliga.
\ id jämförelserna har hänsyn tagits till befattningshavarnas kompetens,
tjänsteställning och tjänstetid, till ortsgrupp och, vad föreståndarna beträffar,
dessutom till privatläroverkets omfattning.
Fast anställning har ansetts motsvara ordinarie. I fråga om tjänsteställningen
i övrigt för ämneslärare — såsom lektor, adjunkt, ämneslärarinna.
extra ordinarie lärare, extra lärare eller timlärare — har skolans beteckning
godtagits, därest lärarens kompetens och tjänstetid varit av den art, att så
ansetts möjligt. Eljest har läraren tilldelats den lägre tjänsteställning som
ansetts motsvara kompetens och tjänstetid. Kommittén vill särskilt framhålla,
att den jämfört provårsutbildade licentiater med adjunkter, icke med
lektorer, även om de haft lektors tjänsteställning och lektors lön. Föreståndarna
ha inplacerats i lönegrupp efter poängberäkning enligt grunderna i
prop. 1943: 150 och r. skr. 1943: 229. Föreståndarna vid de högre goss- och
sainskolorna ha jämförts med rektorer vid högre allmänna läroverk, om
de varit behöriga till rektorsbefattning vid sådant läroverk. I fråga om
Palmgrenska samskolans i Stockholm föreståndare, vilken är filosofie licentiat
och teologie kandidat, ordinarie adjunkt vid stalsläroverk och endast
har partiell tjänstgöring vid privatläroverket, har någon jämförelse icke
varit möjlig. Föreståndarna vid Stockholms samgymnasium och Whitlockska
samskolan i Stockholm, vilka ej äro behöriga till lektorsbefattning vid
allmänt läroverk, ha jämförts med rektorer vid kommunala flickskolor.
Detsamma gäller också föreståndarna vid fyra av de högre flickskolorna
(vid de tre av enbart gymnasium bestående flickskolorna finnes endast
studierektor anställd). Föreståndarna vid de två enskilda mellanskolorna
ha jämförts med rektorer vid kommunala mellanskolor.
Vid placeringen av befattningshavarna i löneklasshänseende ha för dem,
som jämförts med ordinarie eller extra ordinarie lärare, tre år avdragits,
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
varför den första »löneklassuppflyttningen» ansetts ha inträtt först efter
12 terminers tjänstgöring. Nämnda avdrag om tre år har befunnits skäligt,
eftersom en lärare för närvarande i allmänhet icke efter kortare tid än tre
år efter avlagd examen erhåller ordinarie eller extra ordinarie anställning
vid allmänt läroverk.
Beträffande övningslärarna har det icke varit möjligt att genomföra en
något så när rättvisande jämförelse. De kunna, liksom ämneslärarna, jämföras
med ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare samt med timlärare
vid allmänna läroverk eller kommunala flickskolor. Kraven på tjänstgöringens
omfattning för ordinarie eller extra ordinarie anställning äro emellertid
olika vid allmänt läroverk och vid kommunal flickskola. I prop. nr
136 till 1948 års riksdag har Kungl. Maj :t framlagt förslag angående lönereglering
för övningslärare vid statliga och kommunala skolor, innefattande
bl. a. ändrade bestämmelser i fråga om tjänstgöringens omfattning i ordinarie
eller extra ordinarie anställning vid sådana skolor ävensom förändringar
i nuvarande lönegradsplaceringar. Med hänsyn härtill har kommittén
icke verkställt detaljerade jämförelser mellan de till övningslärarna And
privatläroverken utgående lönerna och de löner motsvarande lärare vid allmänna
läroverk eller högre kommunala skolor uppbära utan endast gjort
en överslagsberäkning, grundad på jämförelserna med ordinarie, extra ordinarie,
extra lärare eller timlärare vid kommunal flickskola.
I fråga om resultatet av den gjorda jämförelsen har kommittén meddelat
följande uppgifter, vilka avse höstterminen 1947.
Av de 248 (123 kvinnliga och 125 manliga) ämneslärarna med full tjänstgöring,
inräknat föreståndare, hade det större antalet, nämligen 144, därav
97 kvinnliga, löner, som understego lönerna för motsvarande befattningshavare
vid allmänt läroverk, medan 104, därav 26 kvinnliga, uppburo löner,
som voro lika stora som eller överstego lönerna för de lärare, med vilka
de jämförts.
Av de nyssnämnda 104 lärarna sysselsattes tillsammans ungefär 75 procent
vid Djursholms och Saltsjöbadens samskolor, Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens
humanistiska läroverk och Gävle borgarskola. En del av
lärarna vid de fyra förstnämnda skolorna avlönades — liksom var fallet
även vid andra skolor — som lektorer, fastän de icke hade full lektorskompetens.
Anledningen härtill har varit dels svårigheten att förvärva helt lektorskompetenta
lärare, dels kravet på att undervisningen till viss del skall
bestridas av lärare med lägst licentiatexamen och provår. Med bortseende
härifrån voro lönerna vid Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk ungefär
desamma som vid statsläroverk i motsvarande ortsgrupp. Vid Lundsbergs
skola uppburo de lärare, det nu är fråga om, lön efter den ortsgrupp,
till vilken närmaste läroverksstad (Kristinehamn) hörde. För lärarna vid
Djursholms och Saltsjöbadens samskolor utgingo lönerna efter ortsgrupp 5
(Stockholm) i stället för ortsgrupp 4. Dessutom åtnjöto lärarna vid dessa
samskolor i allmänhet lönetillägg på mellan 300 och 400 kronor; vid Djursholms
samskola utgick därjämte barnbidrag med 300 kronor för barn och
år. Vid Gävle borgarskola lågo lönerna i regel eu löneklass över lönerna till
motsvarande lärare vid allmänt läroverk. Lärarna där voro skyldiga att
tjänstgöra endast 24 veckotimmar för ämneslärarlönen; för överskjutande
timtal utgick timarvode med 294 kronor per veckotimme.
De övriga 25 procent av förutnämnda 104 ämneslärare med full tjänst
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
göring voro fördelade på 8 skolor. Endast en mindre del uppburo högre
löner än motsvarande lärare vid allmänt läroverk.
För de 144 lärare, som hade lägre löner än motsvarande lärare vid allmänt
läroverk, nnderstego lönerna jämförelselönerna enligt följande uppdelning:
-
för
10
lärare, därav
7
kvinnliga, med
1— 499
kronor
»
25
» »
16
» »
500— 999
»
»
15
» »
9
1 000—1 499
»
12
» »
7
» »
1 500—1 999
»
»
21
» »
14
» »
2 000—2 499
»
36
» »
31
» »
2 500—2 999
»
»
12
» »
4
» »
3 000—3 499
»
»
8
» »
6
» »
3 500—3 999
»
»
5
3
» »
minst 4 000
»
En jämförelse mellan »bruttolöner» skulle i de flesta fall betyda en avsevärd
förskjutning till högre minussiffror. Med »bruttolöner» avses de löner,
som erhållas, om till privatskolelönen läggas lärarens pensionsavgifter och
till statsläroverkslönen de enligt den förut nämnda jämförelsen erhållna
pensionsavgifterna.
En stor del av undervisningen vid privatläroverken, särskilt på gymnasiet,
bestrides av timlärare. Höstterminen 1947 uppgick antalet timlärartimmar
i läroämnen till 2 705, vilket med hänsyn till att de till övervägande
del voro förlagda till gymnasiet eller realskolans avslutningsldass, motsvarar
omkring 115 ämneslärare med full tjänstgöring. För 954 av dessa
veckotimmar gällde arvoden, som voro ungefär lika med eller överstego
de timarvoden lärarna skulle uppburit vid tjänstgöring på samma stadium
vid allmänt läroverk eller kommunal flickskola. Arvodena för 1 751 av
veckotimmarna — vilket motsvarar ungefär 73 ämneslärare med full tjänstgöring
— understego arvodena för motsvarande tjänstgöring vid nyssnämnda
läroanstalter enligt följande fördelning:
för
87
veckotimmar
med
11-
— 30 kronor
per veckotimme
176
»
31-
- 50 »
» »
»
212
»
»
51-
- 70 »
» »
»
1 070
»
»
71-
-90 »
» »
»
147
»
»
91-
-no »
» »
»
34
»
»
111-
-130 »
» »
»
25
»
»
mer
än 130 »
» »
En medeltalsberäkning för samtliga veckotimmar ger vid handen, att
avlöningen med 35 kronor per veckotimme understeg motsvarande avlöning
vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna.
Den lägsta lönestandarden, vad beträffar ämneslärarna med full tjänstgöring,
förekom vid de sju högre flickskolorna samt vid Osby samskola,
Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymnasium, Whitlockska samskolan
och Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. Medräknas timlärarna
i läroämnen, hade, utom de nyss nämnda skolorna, Göteborgs högre
samskola och Fjellstedtska skolan i Uppsala en låg lönenivå. Lunds privata
elementarskola uppvisade stor spridning i fråga om ämneslärarlönerna, av
vilka de flesta understego motsvarande statliga löner. Timlärarna där åtnjöto
emellertid arvoden, som med i medeltal omkring 90 kronor per veckotimme
överstego motsvarande arvoden för timlärare vid statsläroverk. De
opaginerad Kontrollera mot PDF
15
Knngl. Maj.ts proposition nr 232.
bestredo tillsammans 302,5 veckotimmar, av vilka 58,5 veckotimmar uppehöllos
av tillsammans 8 ämneslärare utöver dem åliggande full tjänstgöring
vid skolan. De lärare, som enligt det nyss anförda avlönades lägre än
motsvarande lärare vid allmänt läroverk, erhöllo viss kompensation därför
genom det högre timarvodet.
övning slärarna bestredo höstterminen 1947 sammanlagt 1 915 veckotimmar.
För omkring 800 av dessa timmar utgingo arvoden som voro lika med
eller överstego jämförelsearvodena, och för omkring 1 100 utgingo lägre
arvoden. I många fall voro skillnaderna avsevärda. Jämförelser enligt mindre
stränga grunder än dem som här tillämpats skulle utvisa, att övningslärarnas
löneläge är oförmånligare, än vad som angivits.
Beträffande löneförmåner under tjänstledighet gälla i huvudsak följande
bestämmelser, vilka avse föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring
och lönetursberättigade övningslärare.
Enligt reglementet för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa (SFS
1914: 29) utgår avlöning under sjukledighet, som omfattar sammanlagt
högst 180 läsveckor, till föreståndarinna med tre fjärdedelar av lönen, till
lärarinna i första lönegraden med halva lönen och i högre lönegrader med
tre fjärdedelar av lönen. Motsvarande gäller vid tjänstledighet på grund av
havandeskap under sammanlagt högst 90 dagar.
Ledighet, som uppgår till högst åtta dagar, föranleder icke minskning av
statsbidragen till lönerna. Sådan minskning inträder icke heller vid tjänstledighet
på grund av sjukdom under en sammanlagd tid av högst 180 läsveckor
(eller efter Kungl. Maj :ts medgivande under längre tid), vid tjänstledighet
för havandeskap eller barnsbörd under högst 90 dagar samt vid
ledighet, föranledd av att undervisningen inställts på grund av smittsam
sjukdom. Vid andra slag av ledigheter utgå icke statsbidrag till manliga
eller kvinnliga lärares löner.
Privatläroverken äro oförhindrade att, om deras ekonomiska förhållanden
så medgiva, av egna medel avlöna tjänstlediga lärare enligt förmånligare
grunder än de nu refererade.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Kommitténs förslag.
Förslag angående lönereglering.
I anslutning till den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för löneläget
framhåller kommittén sammanfattningsvis följande.
Lönerna för det övervägande antalet lärare vid privatläroverken äro avsevärt
lägre än för lärare i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och
kommunala flickskolor. Ojämnheten i lönenivån är påfallande stor. En del
skolor äro på grund av rikliga anslag från kommun eller inkomster från
internatverksamhet i stånd att betala sådana löner, att löneförbättring icke
är erforderlig. Vid de flesta skolorna är läget emellertid sådant, att lönereglering
är synnerligen påkallad. Enligt vad som framgår av för kommittén
tillgängliga uppgifter råder vid sistnämnda slag av skolor allmänt missnöje
med de nuvarande löne- och pensionsförhållandena, och dessa skolor
få allt svårare att behålla kvalificerade lärare. Rekryteringssvårigheterna
ha berörts redan i kommitténs direktiv. Förhållandena på detta område ha,
sedan direktiven utfärdades, ytterligare försämrats.
Vid sina överläggningar i lönefrågan har kommittén alternativt övervägt
ett minimilönesystem och ett system med fasta löner. Med ett minimilönesystem
avser kommittén ett system, enligt vilket lönen fixeras till
minst en viss nivå. Systemet innesluter alltså möjlighet till utfyllnad på ett
eller annat sätt. Minimilönen kan angivas med bestämd siffra, men den
kan också angivas genom hänvisning till belopp, som gäller enligt andra
lönebestämmelser, exempelvis genom en föreskrift, att lönen skall utgå
minst enligt viss angiven löneklass. Med ett system med fasta löner förstår
kommittén ett system, enligt vilket lönen fixeras till visst angivet belopp
eller enligt angiven löneklass. Förhöjning av lönenivån kan i sådant fall
ske endast i samband med lönereglering.
Av olika skäl har kommittén ansett, att ett minimilönesystem icke är
lämpligt att lägga till grund för en lönereglering, utan förordar införande
av ett system med fasta löner för privatläroverkens lärare.
Kommittén understryker, att privatläroverken för närvarande måste anses
utgöra en integrerande del av vårt lands undervisningsväsende. Privatläroverken
ha, påpekar kommittén, samma bildningsmål som de allmänna
läroverken eller de kommunala flick- och mellanskolorna och äro, så länge
stat och kommun icke övertagit deras verksamhet, oundgängligen behövliga.
Samtliga nämnda skolformer äro enligt kommitténs mening jämställda
också i det avseendet, att lärarna ha samma utbildning.
Med hänsyn till att några bärande skäl icke kunna anföras för att lönesättningen
för lärarna vid privatläroverken bör vara lägre än för lärarna
vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, anser kommittén,
att man bör genomföra full likställighet i lönehänseende mellan privatläroverkens
lärare, å ena sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och
de kommunala flickskolorna, å andra sidan. Kommittén framhåller, att ge
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
nom fullständig anpassning av lönerna en eftersläpning vid kommande
löneregleringar undvikes och en synnerligen önskvärd teknisk förenkling
vinnes, som eljest ej skulle kunna uppnås. Med likställighet i fråga om
löneförmånerna bör givetvis följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.
beträffande tjänstgöringens omfattning, understryker kommittén.
Beträffande reglering av övning slärarnas löner framhåller kommittén, att
i propositionen 1948: 136 förslag framlagts till lönereglering för övnings
1
ärar na vid statliga läroanstalter, högre kommunala skolor och folkskolor
samt att föredragande departementschefen i propositionen bl. a. anfört, att
han funne det önskvärt, att löneregleringen, allteftersom erfarenheter vunnes,
utsträcktes att omfatta ytterligare skolformer. Sålunda syntes exempelvis
böra övervägas, om övningslärarna vid de statsunderstödda privatläroverken
kunde innefattas i löneregleringen, därest en allmän lönereglering
komme till stånd vid dessa skolor. Vad sålunda förekommit har föranlett
kommittén till det uttalandet, att det syntes angeläget, att det organisationsarbete
i fråga om övningslärarnas anställningsförhållanden, som avsåges
skola igångsättas sasom följd av 1948 års riksdags beslut i löneregleringsfrågan,
komme att avse även privatläroverken. Kommittén har för sin del
förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreglementet för övningslärare
skulle äga tillämpning jämväl å övningslärarna vid privatläroverken.
Utgående från nu anförda allmänna synpunkter har kommittén, med
iakttagande av de modifikationer, vilka betingas av privatläroverkens särart,
framlagt förslag jämte motiveringar till stadge- och avlöningsbestämmelser
för dessa skolor, vilka nära ansluta sig till dem som gälla vid de
allmänna läroverken och de kommunala flickskolorna eller, vad beträffar
övningslärare, avses skola gälla för motsvarande lärare vid nyssnämnda
skolor. Av förslagen må i detta sammanhang anföras följande.
Organisation m. m. Ändamålet med undervisningen i privatläroverken
skall enligt kommittén vara detsamma som i motsvarande statliga
eller kommunala skolform.
Privatläroverken föreslås skola benämnas enskild mellanskola, enskild
flickskola, högre enskilt läroverk och enskilt gymnasium, och dessa skolor
föreslås erhålla samma organisation som respektive kommunal mellanskola,
kommunal flickskola, högre allmänt läroverk och gymnasium vid högre
allmänt läroverk.
Undervisningsskyldighet. I den allmänna motiveringen för
löneregleringen har kommittén, som nämnts, uttalat, att med likställighet i
fråga om löneförmånerna bör följa jämställdhet i fråga om skyldigheter,
t. ex. beträffande tjänstgöringens omfattning. Av en av kommittén gjord
undersökning framgår, att läsåret för närvarande i allmänhet är kortare
vid privatläroverken än vid de allmänna läroverken och de kommunala
flickskolorna. Det sammanlagda antalet frilufts- och lovdagar vid privat
2
— Bihang till riksdagens protokoll 7.950. 1 samt. Nr 232.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
läroverken uppgår emellertid enligt kommitténs uppfattning i allmänhet
icke till det antal, som är föreskrivet vid de nyssnämnda statliga och kommunala
skolorna. Kommittén föreslår, att läsåret generellt bestämmes till
38 veckor vid privatläroverken och att dispens från denna princip medgives
endast i rena undantagsfall. I sistnämnda fall förefaller det kommittén naturligt,
att särskilda bestämmelser meddelas angående ökning av undervisningsskyldigheten
för heltidsavlönade befattningshavare samt angående
timlärararvode per undervisningstimme.
Anställningsförhållanden. Kommittén har i fråga om anställningsförhållanden
sökt uppnå största möjliga överensstämmelse med
vad som gäller för lärarna vid de allmänna läroverken och kommunala
flickskolorna, vilket för privatläroverkens vidkommande innebär rätt
väsentliga avvikelser från nuvarande ordning.
Sålunda har formen fast anställning ersatts av ordinarie anställning i
samma mening detta begrepp har i fråga om lärarna vid de högre kommunala
skolorna. Ändring av anställningsformen till en fastare sådan än
för närvarande har synts kommittén vara ett nödvändigt komplement till
löneregleringen. Statens ansvar skulle i enlighet härmed bli större för de
ordinarie lärarna vid privatläroverken än det nu är för de fast anställda.
I anslutning härtill har kommittén anfört följande.
Därest ordinarie lärare vid privatläroverk, efter det den av kommittén
föreslagna löneregleringen blivit gällande, blir överflödig på grund av i
vederbörlig ordning genom statsmakternas åtgöranden beslutad omorganisation
av den skolform eller avveckling av den skola han tillhör, bör han
i första hand vara skyldig att — liksom ordinarie lärare i liknande situation
vid högre kommunal skola — låta förflytta sig till annan lärartjänst.
Om av någon anledning förflyttning icke är möjlig eller lämplig, synes med
hänsyn till den förändring i lärarens anställningsförhållanden, som inträder
i och med löneregleringen, läraren böra erhålla ersättning av statsmedel
till belopp, som helt motsvarar de inkomster han skulle uppburit från lärarbefattningen,
om han icke gått förlustig densamma, dock endast i den mån
han ej kan skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Ersättning
enligt dessa grunder synes böra utgå också vid minskning i tjänstgöringen
på grund av någon av nämnda omständigheter.
Vad beträffar antalet ordinarie lärartjänster, har kommittén med hänsyn
till privatläroverkens olika storlek och behov ej ansett det möjligt med en
generell bestämmelse angående minimiantal ordinarie ämneslärartjänster
i likhet med vad som gäller för de kommunala mellanskolorna och de kommunala
flickskolorna, utan föreslår, att Kungl. Maj :t skall bestämma antalet
för varje skola. Ett antal ordinarie lärartjänster skall enligt förslaget
vara lektorstjänster. Kommittén räknar emellertid för närvarande allenast
med ett ringa antal dylika tjänster.
Enligt kommitténs förslag skola dessutom vid privatläroverken inom
gränserna för vederbörliga timplaner och regler för klassdelning finnas an
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
ställda ieke-ordinarie lärare i egenskap av extra ordinarie lärare, extra lärare
eller timlärare. Antalet extra ordinarie lärartjänster skulle bestämmas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.
Kommittén förutsätter, att bestämmelser beträffande reglerad befordringsgång
eller normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställning
för lärare vid statliga läroverk och högre kommunala skolor också
komma att gälla för lärare vid privatläroverk.
Ehuru kommittén vid reglering av lärarnas anställningsförhållanden
åsyftat största möjliga anpassning till motsvarande förhållanden vid de allmänna
läroverken och kommunala flickskolorna, har kommittén ansett, att
privatläroverken böra bibehållas i sin nuvarande särställning i fråga om antagande
av ordinarie lärare och rektor. Till ordinarie lärare skulle sålunda
styrelse för privatskola bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen
med hänsyn till vederbörliga befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden
anser böra i främsta rummet komma i fråga. Till rektor skulle
skolstyrelse bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen med hänsyn
till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras
hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anser
lämpligast.
Avlöningsförhållanden. Enligt kommitténs uppfattning böra
avlöningsförhållandena för privatläroverkens lärare lönetekniskt regleras
så, att lärarna inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente. De av
kommittén föreslagna lönegraderna framgå av följande sammanställning.
Lönegrad
Rektor vid högre enskilt läroverk ........................ Ca 33
Ämneslärare med lön såsom lektor vid allmänt läroverk . . . Ca 30
Rektor vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)
eller enskild mellanskola
därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk .......................................... Ca 29
därest han icke äger nyssnämnd behörighet............ Ca 27
Ämneslärare i teoretiskt läroämne
därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk:
ordinarie .................................
...... Ca 26
extra ordinarie ............................
..... Ce 24,
Ce 21
extra .......................................
..... Cg 21
därest han icke äger nyssnämnd behörighet:
ordinarie ..................................
..... Ca 24
extra ordinarie .............................
Ce 22,
Ce 20
extra .................................
..... Cg 20
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Extra ordinarie eller extra lärare har av kommittén förutsatts kunna
placeras i lönegrad Ce 24 eller Ce 21 respektive Cg 21, ändå att han icke fullgjort
för motsvarande ordinarie lärare föreskriven tidigare lärartjänstgöring
eller, vad angår extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 21 eller extra lärare,
genomgått provårskurs.
Kommitténs förslag överensstämmer, i vad avser andra befattningshavare
än rektorer, med vad som gäller i fråga om allmänna läroverk samt
kommunala flick- och mellanskolor. Beträffande rektorstjänst har enligt
betänkandet den principen varit vägledande, att tjänsten inplacerats i lönegrad,
som med tre ordningsnummer överstiger lönegraden för respektive
lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt läroverk. Kommittén har
ansett en dylik lönegradsplacering erforderlig för ernående av en ur olika
synpunkter tillfredsställande reglering av såväl löne- som pensionsställningen
för rektorerna vid privatläroverken i jämförelse med rektorerna vid
de högre allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.
I kommitténs förslag angående lärartjänster ha medtagits endast tjänster
i teoretiska läroämnen. Skulle behov uppkomma av ämneslärartjänster
i praktiska läroämnen, bör lönegradsplaceringen enligt kommitténs uppfattning
bestämmas i anslutning till vad som gäller i fråga om de högre
kommunala skolorna.
Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård
(7 kap.) ha av kommittén med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen
ansetts icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.
Löneförmånerna till privatläroverkens timlärare föreslås av kommittén
skola regleras på samma sätt som löneförmånerna till timlärare på motsvarande
stadier vid de allmänna läroverken och kommunala flick- och
mellanskolorna (kungörelsen 1947:680).
Förslag angående statsbidragsreglering.
Kommittén anser att, därest den av kommittén föreslagna lönenivån fastställes,
man måste förutsätta att det allmänna i större utsträckning än hittills
lämnar bidrag till lärarlönerna. Det måste nämligen anses vara ett intresse
ur statlig synpunkt, att de privata skolorna fortsätta sin verksamhet.
Deras elevantal var hösten 1947 inemot 7 000. Genom att privatskolorna
ge plats åt ett stort antal elever, som annars skulle söka sig till statliga eller
kommunala skolor, besparas stat och kommun betydande utgifter.
Skolorna ha inga egna möjligheter att bidraga till kostnaderna för höjda
lärarlöner, framhåller kommittén, som anför bl. a.:
Ökade inkomster skulle kunna erhållas genom höjning av terminsavgifterna,
ifall höjningen icke förorsakade en nedgång i lärjungeantalet, som
hade till följd minskning i de sammanlagda terminsavgiftsinkomsterna. Under
nuvarande förhållanden, då de kostnader, som sta i samband med åt
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
njutande av högre skolundervisning, tendera att alltmer överflyttas från
målsmännen till det allmänna, skulle det knappast vara en framkomlig utväg
att rekommendera privatskolorna höjning av terminsavgifterna för erhållande
av medel till bestridande av en del av kostnadsökningen för lönereglering.
Ej heller anser sig kommittén kunna räkna med några höjda kommunbidrag
för löneregleringens genomförande. Härom anföres följande.
I vissa fall kommer löneregleringen ej att medföra höjning av lönerna,
varför bidragsökning ej erfordras. Så är förhållandet i regel vid Djursholms
samskola och Gävle borgarskola, vilka skolor åtnjuta rikliga kommunbidrag
(år 1946 54,6 resp. 55,6 % av samtliga inkomster), samt vid de
båda internatläroverken Lundsbergs skola och Sigtunastiftelsens humanistiska
läroverk, som icke uppbära något understöd alls från vederbörande
kommun. Vid Saltsjöbadens samskola kommer löneregleringen att i allmänhet
medföra lönehöjning för kvinnliga lärare men icke för manliga. Skolan
åtnjöt under år 1946 från Saltsjöbadens kommun och Järnvägsaktiebolaget
Stockholm—Saltsjön anslag, som uppgick till 43,9 % av skolans samtliga
inkomster. Det torde knappast vara rimligt att förutsätta ökning av detta
bidrag för löneregleringens genomförande.
Vissa av privatskolorna fylla genom sin organisation och elevrekrytering
en funktion för hela riket. Detta gäller — utom de båda nyssnämnda internatläroverken
Lundsbergs skola och Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk
— även internatskolorna Osby samskola och Fjellstedtska skolan i
Uppsala samt vidare Lunds privata elementarskola och Uppsala enskilda
läroverk och privatgymnasium. Till Osby samskola och Uppsala enskilda
läroverk och privatgymnasium utgå mindre kommunbidrag. De övriga skolorna
åtnjuta icke bidrag från kommunen. Med hänsyn till att skolorna
icke alls eller, vad beträffar skolorna i Osbv och Uppsala, endast delvis
tjäna lokala intressen, torde vederbörande kommuns medverkan till lönehöjningar
knappast kunna påräknas.
Vad slutligen beträffar de skolor, som väsentligen tjäna lokala behov
och som icke berörts här, lämnade kommunen senaste räkenskapsår bidrag
till skolverksamheten eller lärarlönerna med belopp, som i förhållande till
samtliga inkomster varierade vid de sju högre flickskolorna mellan 13 %
och 27,6 % samt vid de fem högre goss- och samskolorna mellan 0,5 % och
6,4 %. Det torde, att döma av hittills gjorda erfarenheter, icke vara sannolikt,
att beträffande dessa skolor vederbörande kommun skulle i någon
mera betydande utsträckning höja sitt bidrag till den privata skolverksamheten.
Kommittén har därför funnit sig böra föreslå att de ökade kostnader,
som stå i samband med löneregleringen, helt bestridas av statsmedel. Å
andra sidan anser kommittén, att kommunerna efter löneregleringens genomförande
skola lämna bidrag till privatskolorna med minst samma belopp
som utgingo före densamma.
I fråga om formerna för statsbidrag föreslår kommittén, att de nuvarande
mångskiftande statsbidragsformerna avvecklas och ersättas med eu
enda form för statsbidrag, nämligen bidrog till lönekostnaderna. Huvuddragen
i det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet äro följande.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Kommittén förutsätter, att statsunderstöd till privatläroverken normalt
skall utgå ur ett förslagsanslag i stället för, såsom nu är fallet, ur flera
anslag.
Till de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag med en generell
procent (för närvarande 78 procent) av lönekostnaderna. Kommittén anser,
att de mångskiftande förhållandena vid privatläroverken omöjliggöra införandet
av ett dylikt enkelt bidragssystem för dessa läroverks del. I stället
föreslås, att statsbidraget årligen bestämmes särskilt för varje skola. Statsbidraget
till skolan skulle principiellt utgå med det belopp, som utöver skolans
övriga inkomster erfordras för bestridande av skolans kostnader jämlikt
statens allmänna avlöningsreglemente och blivande avlöningsreglemente
för övningslärare. Summan av statsbidragen till samtliga skolor får dock
enligt förslaget utgöra högst 78 procent av de sammanlagda lönekostnaderna
vid samma skolor. Liksom vid de kommunala skolorna skulle vid privatläroverken
statsbidraget minskas med det belopp skolan ägt uppbära i
sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar på grund av lärares olycksfall i tjänsten eller i tjänsten
ådragen yrkessjukdom. Motsvarande avdrag skulle även ske, då skolan
står självrisk för utgivande av sjukpenning. Som villkor för erhållande av
statsbidrag föreslår kommittén bl. a., att tillskott av andra medel än statsbidrag
utgår till lärarpersonalens avlönande. Sådant tillskott, av kommittén
benämnt icke-statligt bidrag, skulle utgå med belopp som bestämmes av
skolöverstyrelsen. Statsbidraget till en viss skola framräknas sedan som
skillnaden mellan skolans kostnader för lärarlöner och det icke-statliga bidraget.
I det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet framstår sålunda
fastställandet av det icke-statliga bidraget såsom ett viktigt led. Kommittén
har föreslagit, att det icke-statliga bidraget i princip skall utgå med
samma belopp som i sådant hänseende utgick för budgetåret 1948/49, d. v. s.
året närmast före det, då löneregleringen av kommittén tänktes träda i
kraft. I av kommittén föreslagna statsbidragsbestämmelser har kommitténs
uppfattning fixerats på följande sätt.
Om skolan åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det ickestatliga
bidraget, därest ej Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda bestämmer,
utgöra lägst skillnaden mellan å ena sidan utgifterna för lärarlöner
nämnda redovisningsår, inberäknat värdet av naturaförmåner och särskilda
ersättningar för arbete, som kunnat åläggas lärarna i tjänsten, och å andra
sidan samtliga statsbidrag nämnda redovisningsår, dock icke statsstipendier
till lärjungarna. Sagda utgiftspost för lärarlöner må minskas med belopp,
varmed lönerna och ersättningarna ovannämnda redovisningsår överstigit
de löner och ersättningar, som utgå i enlighet med vad därom i vederbörliga
avlöningsreglementen stadgas. Vid bestämmande av det lägsta beloppet
för icke-statligt bidrag skall hänsyn vidare tagas till under ovannämnda
redovisningsår uppkommen vinst eller förlust.
Därest skolan ej åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det
lägsta beloppet av icke-statligt bidrag bestämmas av Kungl. Maj :t.
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 232.
Det en gång fastställda minimibeloppet förutsättes av kommittén skola
utan något ytterligare beslut — utom i nyssnämnda undantagsfall — kunna
ligga till grund vid skolöverstyrelsens årliga prövning av storleken av ickestatligt
bidrag. Vid ifrågavarande prövning bör enligt kommitténs mening
hänsyn tagas till alla faktorer, som kunna påverka höjning av det icke-statliga
bidraget utöver minimibeloppet. Kommittén framhåller särskilt önskvärdheten
av att hyresbeloppens storlek uppmärksammas.
Skolöverstyrelsens årliga beslut rörande det icke-statliga bidraget skall
enligt kommitténs förslag vara delgivet skolstyrelserna senast den 15 november.
I fråga om rekvisition av statsbidrag föreslår kommittén, att rekvisitionen
skall avse löpande redovisningsår och omedelbart efter vårterminens
slut insändas till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, som skall
verkställa utbetalning så snart ske kan. I avräkning på skolan för redovisningsåret
tillkommande belopp skulle förskott tillhandahållas med viss procent
av statsbidraget för närmast föregående redovisningsår, nämligen i
början av juli 30 procent, oktober 15 procent, januari 15 procent och april
30 procent.
Kommitténs kostnadsberäkningar.
Statsbidragen till privatläroverken uppgingo under räkenskapsåret
1946/47 (1946) sammanlagt till 2 132 384 kronor. Några uppgifter om de
faktiska statsbidragsbeloppen för senare redovisningsår finnas icke i kommitténs
betänkande, vilket avlämnades den 16 juni 1948. Kommittén har
beräknat det för räkenskapsåret 1947/48 (1947) erforderliga statsbidragsbeloppet
till omkring 2 500 000 kronor.
Med utgångspunkt från att löneregleringen skulle genomföras från och
med räkenskapsåret 1949/50 (1949) har kommittén beräknat det efter löneregleringens
genomförande totalt erforderliga statsbidragsbeloppet till
3 000 000 kronor, vilket sålunda skulle innebära en statsbidragsökning med
500 000 kronor. I anslutning härtill har kommittén anfört följande.
Kostnaderna för övningslärarnas löner ha uppskattats till samma belopp
som under redovisningsåret 1947/48. Under förutsättning att statsbidragen
för räkenskapsåret 1948/49 (1948) uppgå till samma belopp som nämnda
för 1947/48 (1947) beräknade 2 500 000 kronor och löneregleringen för övningslärare
icke i någon nämnvärd grad påverkar beräkningarna, skulle
den av kommittén föreslagna löneregleringen för privatläroverkens lärarpersonal
medföra statsbidragsökning på endast 500 000 kronor. Kostnaden
för kommitténs löneregleringsförslag är alltså jämförelsevis obetydlig, vilket
är särskilt påfallande, om man tar hänsyn till de stora fördelar som
följa med den ifrågavarande löneregleringen. Kommittén vill därvid särskilt
peka på den omständigheten, att först efter genomförande av här föreslagen
lönereglering privatskolornas lärarkårer kunna erhålla den stabilitet,
som är önskvärd ur pedagogisk synpunkt. Det statsbidrag, som erfordras
efter genomförandet av kommitténs förslag, kan alltså väntas medföra
24
Kangl. Maj:ts proposition nr 232.
större effekt i pedagogiskt hänseende än det nuvarande. Därtill komma de
stora fördelar i lönetekniskt hänseende, som äro förenade med den föreslagna
löneregleringen.
Till nyssnämnda statsbidragsökning för genomförande av löneregleringen
skulle enligt kommitténs beräkningar komma årliga kostnader för skolhälsovården
med 20 000 kronor. Härom har kommittén anfört följande.
Om arvoden till skolläkare och skolsköterskor beräknas utgå efter motsvarande
grunder som vid de allmänna läroverken och högre kommunala
skolorna samt statsbidrag bestämmes till 50 % av minimiarvodena, torde
nu ifrågavarande kostnader för statsverket kunna beräknas till omkring
20 000 kronor. Kommittén har därvid icke räknat med statsbidrag till anskaffande
av instrumental utrustning. Vid en del skolor torde tillfredsställande
sådan finnas; i övrigt räknar kommittén med att ett rationellt ordnande
av hälsovården med statsbidrag enligt vad ovan antytts skall möjliggöra
för vissa av privatskolorna att av egna medel bekosta erforderlig
utrustning.
Yttranden.
I det följande redovisas de avgivna yttrandena endast i den mån de bedömas
vara av intresse för ett ståndpunktstagande till den föreliggande
principfrågan. I övrigt torde få hänvisas till handlingarna.
Skolöverstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag, att lärarna vid privatläroverken
inordnas i det statliga lönesystemet samt att de i fråga om
löneställning och skyldigheter jämställas med motsvarande befattningshavare
vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor. Överstyrelsen
anser, att denna jämställdhet bör utsträckas även till pensionsförmånerna
samt understryker önskvärdheten av att även frågan om dessa snabbt
bringas till en lösning.
Överstyrelsen ifrågasätter om ordinarie anställning bör tillämpas vid privatläroverken,
där det dock gäller enskild tjänst, och anför härom följande.
Enligt överstyrelsens mening bör den nuvarande benämningen fast anställning
bibehållas och denna anställning utformas i anslutning till vad
som nu gäller vid de statsunderstödda folkhögskolorna. En fast anställd
lärare bör sålunda kunna entledigas, då privatläroverk nedlägger eller inskränker
sin verksamhet och läraren på grund härav icke längre kan beredas
full eller inemot full tjänstgöring, såvida detta icke föranletts av statliga
åtgärder, t. ex. ombildning av läroverket till statlig eller högre kommunal
skola. Det bör ankomma på överstyrelsen att avgöra om nu nämnda
omständigheter föreligga. I sådana fall bör förflyttning enligt statens allmänna
avlöningsreglemente icke äga rum. I övrigt bör för entledigande och
disciplinära åtgärder gälla detsamma som vid högre kommunala skolor.
I avlöningshänseende bör fast anställd lärare jämställas med ordinarie
lärare.
För privatläroverken är det enligt överstyrelsens mening av minst samma
betydelse som vid statliga läroverk och högre kommunala skolor att frågan
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
om rektors fortsatta anställning efter viss tid kan omprövas. Överstyrelsen
kan därför icke tillstyrka, att rektorerna få samma anställningsform som
de ordinarie (fast anställda) lärarna. Härom anföres följande.
Överstyrelsen förordar att i samband med förevarande lönereglering det
för de allmänna läroverken gällande systemet utvidgas på så sätt, att till
rektor vid statlig skola, högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk
skall kunna för högst sex år i sänder förordnas person, som innehar
ordinarie ämneslärarbefattning (fast anställning) vid någon läroanstalt
tillhörande nämnda skolformer. Beträffande privatläroverken torde det
dock vara tveksamt, om fast anställd ämneslärare vid ett privatläroverk bör
kunna förordnas till rektor vid annat privatläroverk. I fråga om de högre
kommunala skolorna har det nuvarande systemet, enligt vilket till rektor
endast kan utses ordinarie lärare vid samma skola, visat sig medföra betydande
olägenheter.
Skolöverstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke beträffande privatläroverken
Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att efterge kravet på innehav av
ordinarie lärartjänst för rektorsförordnande. Det synes nämligen ändamålsenligt
att för denna skolform kunna vidga kretsen till att omfatta även
andra lämpliga aspiranter.
Överstyrelsen förordar för sin del att ordinarie (fast anställda) och extra
ordinarie lärare tillerkännas sjukvårdsförmåner enligt samma grunder,
som lärare vid högre kommunala skolor. I likhet med vad som gäller inom
folkskolan bör denna förmån däremot ej utsträckas till extra lärare.
I statsbidragsfrågan framhåller överstyrelsen bl. a. att överstyrelsens årliga
prövning av det icke-statliga bidraget skulle innebära ett avsevärt administrativt
merarbete. Avvägningen av det icke-statliga bidraget skulle
bli synnerligen svårbedömd, då hänsyn skulle tas till hyra, reparationer,
städning o. s. v. Kommitténs ståndpunkt att nu utgående icke-statliga bidrag
icke skulle kunna minskas vore icke sakligt befogad. I den mån privatläroverk
nedlägges måste det ju ersättas med statligt eller kommunalt läroverk.
överstyrelsen föreslår, att statsbidrag utgår efter en enhetlig procentsats,
förslagsvis 70 procent av de faktiska kostnaderna för lärarna. Då för ett
fåtal skolor ett statsbidrag efter denna procentsats icke torde förslå, borde
överstyrelsen få rätt tillerkänna dem ett särskilt driftkostnadsbidrag för
undvikande av för höga elevavgifter. Sådant bidrag skulle dock icke utgå
till skolor vilka i realiteten ägas eller drivas av kommun. Sammanlagt
borde driftkostnadsbidrag för ett läsår icke utgå med större belopp än
5 procent av samtliga lärarlöner, för vilka 70 procent statsbidrag utginge.
Ett genomförande av överstyrelsens förslag beräknades draga en merkostnad
av 1 500 000 kronor.
Statskontoret anser i första hand, att hela del i betänkandet behandlade
problemkomplexet borde vila i avvaktan på att riktlinjerna för den blivande
skolreformen fastställas. Härvid borde undersökas, om och i vilken
omfattning något visst privatläroverk påtagit sig sådana uppgifter, som
rätteligen bort anförtros det statliga eller kommunala skolväsendet. Fun
-
26
Kung!. Maj.ts proposition nr 232.
nes så vara förhållandet, borde det allmänna skolväsendet givas en sådan
vidd, att privatläroverken kunde avvecklas. I vad mån återstående läroanstalter
i framtiden skulle understödjas med statsmedel borde prövas i
varje särskilt fall.
Även mot kommittéförslaget som sådant ställer sig statskontoret kritiskt.
Mot kommittéförslaget kan till en början riktas den invändningen, att de
författningsenligt reglerade lönerna allt för hårt komma att binda privatskolornas
huvudmän samt — i ännu högre grad — staten. Det synes knappast
rimligt att — som kommittén förutsatt — statsverket ytterst skall garantera
lönerna till en grupp anställningshavare, som tillsatts utan statlig
medverkan och enligt förslaget även framdeles skulle komma att tillsättas
utan statsmyndighets hörande. Att reglera rektorstjänsterna fastare för
dessa skolor än för de statliga och kommunala läroanstalterna måste betraktas
som uteslutet.
Det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet anser statskontoret
mycket ohanterligt till sin konstruktion. Enligt förslaget skulle vidare ett
eller flera privatläroverk kunna medgivas högre procentuellt bidrag än 78
procent, blott medeltalet för alla privatläroverken hölls inom den ramen.
Därmed skulle enligt statskontorets förmenande statsverket gå längre i
sitt understödjande av privatläroverken än i fråga om de kommunala skolorna,
vilket statskontoret anser uteslutet. Det icke-statliga bidraget borde
icke fastlåsas till det belopp som i sådant hänseende utginge för visst
budgetår, då tillfälliga omständigheter därvid i alltför hög grad skulle
komma att bestämma skolornas framtida ekonomi. Statskontoret föreslår,
att undersökning verkställes rörande statens medelkostnader för motsvarande
stadier vid statliga och kommunala läroverk samt att den sålunda
framkomna medelkostnaden för varje lärjunge å de olika stadierna — realskolan,
gymnasiet och högre flickskolan — lägges till grund för statsbidragsgivningen
vid privatläroverken. Den sålunda omlagda statsbidragsgivningen
borde få provisorisk karaktär.
Statskommissaricn Lindbergson har i särskilt yttrande föreslagit, att ordinarieanställningen
vid privatläroverken erhåller samma karaktär som vid
hushållningssällskapen (5 § B statens allmänna avlöningsreglemente) och
att sålunda endast anställning medelst kontrakt för viss tid, icke överstigande
sex år, borde ifrågakomma. I motsats till statskontoret anser Lindbergson,
att det icke går att sätta ett enhetsbidrag per lärjunge så högt att
de ekonomiskt svagare skolorna klara sin ekonomi, samt skisserar i huvudsak
följande statsbidragssystem.
Kungl. Maj:t fastställer varje år antalet heltidstjänster (ordinarie och
extra ordinarie). Skolöverstyrelsen fastställer därefter antalet veckotimmar
som icke täckas av heltidstjänsterna. Statsbidragsunderlaget bestämmes för
heltidstjänsterna till näst högsta löneklassen i de förekommande lönegraderna
samt för veckotimmarna efter viss enhetlig arvodesgrupp, förslagsvis
TC 21. Skolöverstyrelsen bemyndigas att bevilja statsbidrag med högst 78
27
Kungl. Maj. ts proposition nv 232.
procent av underlaget till enskild skola och med liögst 65 procent i medeltal
för samtliga skolor. Härvid skall givetvis tagas hänsyn till kommunbidrag,
inflytande elevavgifter o. s. v. Härigenom undvikes en detaljgranskning av
varje lärares anställningsförhållanden och öppnas möjligheter att hålla flertalet
privatläroverk vid liv.
Statens lönenämnd har ansett sig böra i princip tillstyrka kommitténs
förslag. Med hänsyn till de av löneregleringen föranledda kostnadsökningarna
har det emellertid synts lönenämnden angeläget, att den privata statsunderstödda
undervisningsverksamheten icke bibehålies i större utsträckning
än som betingas av dess karaktär av komplementorganisation till det
allmänna undervisningsväsendet. Kommitténs förslag angående statsbidrag
synes enligt lönenämndens mening i alltför hög grad binda statsbidragsavvägningen
vid de under budgetåret 1948/49 rådande förhållandena. Lönenämnden
avstyrker kommitténs förslag om inrättande av särskilda rektorstjänster
i Ca-lönegrad; ett bifall härtill skulle medföra tre system för avlönande
av rektor, nämligen ett för de statliga skolorna, ett för de högre
kommunala skolorna och ett för privatläroverken. Lönenämnden förordar,
att för samtliga ifrågavarande rektorstjänster användes ett och samma avlöningssystem,
nämligen det som användes för rektorerna vid de statliga
läroverken.
Riksräkenskapsverket har i princip tillstyrkt kommitténs förslag till lönereglering.
Skäl syntes tala för en något mindre fast ordinarie anställningsform,
möjligen med förebild i den vid hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna
införda anställningsformen för ordinarie tjänst (skriftligt
kontrakt för viss tid, högst sex år). Ämbetsverket ifrågasätter, om icke löneregleringen
i vad den avser rektorer vid privatläroverken borde genomföras
efter enahanda grunder, som gäller för de allmänna läroverkens rektorer.
I fråga om det föreslagna statsbidragssystemet förordar ämbetsverket
bl. a. att statsbidragets procentuella storlek direkt fastställes för varje läroverk.
Procentsatsen skulle därvid avvägas efter vederbörande skolas ekonomiska
förhållanden. Summan av statsbidragsbeloppen för samtliga privatläroverk
borde sättas till högst 70 procent av lärarlönerna vid dessa skolor.
Statsbidragsprocenten (för löpande budgetår) borde kunna bestämmas
under höstterminen, varvid man borde utgå från skolans ekonomiska förhållanden
under eu treårsperiod (ej endast 1948/49).
Svenska stadsförbundet, som tillstyrkt löneregleringsförslaget, framhåller,
att det föreslagna statsbidragssystemet bygger på förutsättningen att
icke-statliga medel till lärarlönernas bestridande skulle finnas att tillgå
med samma belopp i framtiden som under budgetåret 1948/49. I den mån
andra inkomstinöjligheler för skolorna försämrades kunde det befaras, att
kommunerna finge påtaga sig ökade bördor. Detta vore oegentligt, då varken
vissa kommuners understöd till privatläroverk eller understödens nuvarande
belopp varit följden av någon rationell avvägning.
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 232.
Flick- och samskollärarnas riksförbund föreslår, att privatläroverkens lärare
tillerkännes sjukvårdsersättning efter samma grunder som gälla vid
de allmänna läroverken. I fråga om rektorstjänsterna uttalas en önskan om
reciprocitet mellan statliga, kommunala och statsunderstödda privata skolor
vid förordnande å dylika tjänster. Rektor borde förordnas allenast på
viss tid.
Sveriges yngre låroverkslärares förening föreslår i fråga om behörighet
till rektorstjänst, att kommitténs krav på innehav av ordinarie ämneslärartjänst
utbytes mot krav på behörighet till sådan tjänst. Rektor bör enligt
föreningens mening förordnas på sex år. Lärarna vid privatläroverken borde
i någon form komma i åtnjutande av samma sjukvårdsförmåner som tillkomma
lärare vid statliga och kommunala skolor.
Läroverkslärarnas riksförbund föreslår, att rektor vid privatläroverk förordnas
på viss tid och att dylik tjänst får förenas med ordinarie lärartjänst
vid privata och statliga läroverk.
Föredraganden.
Frågan om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken
har länge varit aktuell. Sedan år 1948 föreligger även ett av 1944
års lönekommitté för privatläroverken utarbetat förslag i ämnet. På grund
av den ekonomiska stabiliseringspolitiken ansågs emellertid något förslag
i ämnet icke böra framläggas för 1949 års riksdag. Liknande skäl tala för
att det får ytterligare anstå med löneregleringen för privatläroverkens lärarpersonal.
Då emellertid med hänsyn till olika omständigheter principbeslut
ansetts böra föreläggas 1950 års riksdag i fråga om lärarpersonalen vid
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, har jag ansett önskvärt
att jämväl löneförhållandena vid privatläroverken bli föremål för riksdagens
prövning redan i år, även om löneregleringens genomförande bör
anstå till den 1 juli 1951. Eftersom lönerna för det övervägande antalet
lärare vid privatläroverken äro lägre, i vissa fall avsevärt lägre än för lärare
i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och kommunala flickskolor,
kan ett ytterligare eftersättande av lärarpersonalen vid privatläroverken befaras
få menliga konsekvenser för lärarrekryteringen vid dessa läroanstalter,
vilka icke minst i rådande läge ha en viktig uppgift att fylla i den hårt ansträngda
skolorganisationen. Av anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå
Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag om principerna för en lönereglering
för lärarpersonalen vid privatläroverken. Med detalj förslag i ämnet
torde däremot böra anstå till 1951 års riksdag. Detsamma gäller frågorna
om statsbidragssystem och statsbidragsprocent, vilka spörsmål befunnits
vara i behov av ytterligare överväganden. Jag har emellertid förutsatt, att
den totala kostnadsökning, som för ifrågavarande skolkategori föranledes
av löneregleringen, i princip skall bäras av statsverket.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Förslag om lönereglering in. m. för lärarpersonalen vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala och om provisorisk löneförbättring för lärare vid
övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier ha av 1944 års lönekommitté
framlagts i betänkande den 10 februari 1950. Detta betänkande
är föremål för remissbehandling och upptages icke i detta sammanhang.
I fråga om principerna för en lönereglering för privatskolornas lärarpersonal
innebär lönekommitténs förslag sammanfattningsvis följande.
Full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens lärare, å ena
sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och de kommunala flickskolorna,
å andra sidan, föreslås genomförd. Med likställdhet i fråga om
löneförmånerna skulle följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.
beträffande tjänstgöringens omfattning. Kommittén har föreslagit, att ämneslärarna
vid privatläroverken skola inordnas under statens allmänna
avlöningsreglemente, samt förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreglementet
för övningslärare skall erhålla tillämpning jämväl å övningslärarna
vid privatläroverken.
Läsåret föreslås skola generellt bestämmas till 38 veckor vid privatläroverken.
Dispens härifrån skulle kunna meddelas endast i rena undantagsfall,
och därvid borde särskilda bestämmelser meddelas angående ökning
av undervisningsskyldigheten för heltidsavlönade befattningshavare.
I fråga om anställningsförhållandena innebär kommitténs förslag, att vid
privatläroverken skulle införas en anställningsform för ordinarie lärare,
vilken skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen för
lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna. Vid omorganisation
eller avveckling av den privata skola, lärare tillhörde, skulle han i första
hand vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst.
Om av någon anledning förflyttning icke vore möjlig eller lämplig, skulle
läraren erhålla ersättning av statsmedel, motsvarande de inkomster han
skulle uppburit från lärarbefattningen, dock endast i den mån han ej kunde
skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Antalet ordinarie lärartjänster
skulle av Kungl. Maj:t bestämmas för varje skola. Vid privatläroverken
skulle även finnas extra ordinarie och extra lärare, extra ordinarie
lärare till antal, som skulle bestämmas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.
Vid antagande av ordinarie lärare och rektor skulle skolstyrelse äga
bland behöriga sökande utse, till lärare den som med hänsyn till vederbörliga
befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden anses böra
i främsta rummet komma i fråga samt till rektor den som med hänsyn till
insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras
hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anses lämpligast.
Beträffande lönegradsplacering in. in. för rektorer samt ordinarie, extra
ordinarie och extra lärare torde få hänvisas till den föregående redo
-
30
Kungl. Ma j :ts proposition nr 232.
görelsen. Förslaget överensstämmer i denna del med vad som gäller för
motsvarande lärarpersonal vid allmänna läroverk samt kommunala flickoch
mellanskolor med det undantaget att rektorstjänst avsetts skola tillhöra
löneplan 1 och placeras i lönegrad, vars nummer med tre enheter
överstiger lönegrad snumret för respektive lektor, adjunkt och ämneslärarinna
vid allmänt läroverk.
Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård
(7 kap.) ha med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen ansetts
icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.
I remissyttrandena har kommitténs förslag i allmänhet tillstyrkts i princip.
Beträffande detaljerna i yttrandena torde få hänvisas till förut lämnad
redogörelse.
För egen del anser jag kommitténs förslag kunna läggas till grund för
principbeslut om lönereglering för privatläroverkens lärarpersonal, vilket
bl. a. innebär att jag tillstyrker de föreslagna lönegradsplaceringarna för
lärarna. Jag förordar dock följande jämkningar i förslaget.
Såsom i flera remissyttranden framhållits, synes icke lämpligt att för
privatläroverkens lärare tillämpa den ordinarie anställningsform, som tilllämpas
för den statliga lärarpersonalen. Enligt min mening bör ordinarie
lärare vid privatläroverken anställas tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid
av sex månader. Därjämte torde för ordinarie lärare böra i
huvudsak gälla vad som nu är föreskrivet för fast anställd lärare, nämligen
att sådan lärare, som under tre på varandra följande år oförvitligt
tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt,
ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från
sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation
eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller anledning
föreligger till entledigande av disciplinära skäl.
Anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid privatläroverken
synas icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang,
eftersom 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag att verkställa
utredning angående den i propositionen 1949: 132 under punkt 3 berörda
frågan om anställningsformen för rektorer vid bl. a. privatläroverken.
Vad angår frågan huruvida lärare vid privatläroverk böra erhålla rätt
till sjukvårdsförmåner enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
synes med prövningen av detta spörsmål böra anstå.
Förslag till avlöningsbestämmelser och statsbidragsgrunder torde böra
underställas 1951 års riksdag. Erforderliga stadgebestämmelser lärer det
däremot få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om.
Löneregleringen torde böra omfatta de privatläroverk, som nu åtnjuta
statsunderstöd från förslagsanslagen till Privatläroverk: Bidrag till högre
goss- och samskolor, Bidrag till högre flickskolor och Bidrag till enskilda
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
mellanskolor. Kostnadsökningen på grund av löneregleringen torde kunna
uppskattas till omkring 800 000 kronor för år.
Vad slutligen angår den av löneregleringen föranledda pensionsregleringen
för ifrågavarande lärare, torde frågan härom få föreläggas 1951 års
riksdag.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att godkänna de framlagda grunderna för en lönereglering
för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken,
avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1951.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51, i vad propositionen a1 i texten
- SU 1950:225 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten