Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken, m. in

1950-03-24 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:232, Angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering

för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken,

m. in.; given Stockholms slott den 24 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

De i förevarande proposition avsedda statsunderstödda privatläroverken —

21 till antalet och med ungefär 7 000 elever för närvarande — utgöra ett

nödvändigt komplement till de allmänna läroverken och de högre kommunala

skolorna. Staten lämnar också sedan mycket lång tid tillbaka bidrag

till privatläroverkens verksamhet och till avlöningen av deras lärare. De

statliga bidragen uppgå för närvarande till mellan 2,5 och 3 milj. kronor

per år. Bidragen utga emellertid i ett flertal olika former, och bidragsbestämmelserna,

som tillkommit vid skilda tillfällen från och med år 1909, äro

mycket svåröverskådliga och svårtillämpade. Med undantag för vissa äldre

bestämmelser om minimilöner till de kvinnliga lärarna finnas inga bestämmelser,

som reglera lärarnas löneförhållanden.

I propositionen föreslås en lönereglering för lärarna vid privatläroverken,

som avser att åstadkomma dessa lärares jämställdhet i lönehänseende

med motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och de högre kommunala

skolorna. Löneregleringen avses skola genomföras den 1 juli 1951.

Det nu framlagda förslaget innefattar principerna för löneregleringen.

Detalj förslagen liksom förslag om statsbidragsgrunder avses skola föreläggas

nästa års riksdag.

Löneregleringen beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 800 000

kronor årligen.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 232.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda

privatläroverken, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Frågan om genomförande av en lönereglering för lärarpersonalen vid

privatläroverken har varit föremål för övervägande vid ett flertal tillfällen.

Vid 1938 års riksdag uppmärksammades frågan i motionen 11:6, vilken

dock icke föranledde någon direkt framställning från riksdagens sida.

1944 års riksdag (8 ht, p. 136) anhöll däremot i anledning av en vid nämnda

års riksdag väckt motion (II: 260) hos Kungl. Maj :t om utredning av privatläroverkens

löne-, pensions- och statsbidragsfrågor (skr. 1944: 368).

I överensstämmelse med riksdagens hemställan tillkallade chefen för

ecklesiastikdepartementet den 12 augusti 1944, efter vederbörligt bemyndigande

samma dag, fyra sakkunniga för utredning i fråga om löne- och

pensionsreglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

m. m. De sakkunniga — 1944 års lönekommitté för privatläroverken

— voro ämneslärarinnan Monica Lovisa Aurivillius, rektorn, dåvarande

ledamoten av riksdagens första kammare H. T. Lundh, numera generaldirektören

B. A. Nevrell och lektorn, dåvarande ledamoten av riksdagens

första kammare I. H. E. Pauli, den sistnämnde tillika ordförande.

Sedan Nevrell anhållit om befrielse från uppdraget, tillkallades den 17 september

1945 i hans ställe numera kanslirådet N. M. af Malmborg.

Enligt direktiven för utredningen borde denna i första hand taga sikte

på att i möjligaste mån åstadkomma en utjämning av de löneskillnader,

som förefunnes närmast i förhållande till de kommunala skolorna. Löneregleringen

borde därvid avse såväl de manliga som de kvinnliga lärarnas

löner. Undersökningen borde icke begränsas allenast till själva de kontanta

löneförmånerna utan avse jämväl andra avlöningsvillkor. Även personalens

pensionsförhållanden borde göras till föremål för närmare undersökning.

Vidare borde frågorna om formerna för och omfattningen av statsunderstöden

till privatläroverken tagas under omprövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Sina förslag i ämnet har kommittén framlagt i ett den 16 juni 1948 dagtecknat

betänkande med utredning och förslag angående lönereglering för

lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. (stencilerat).

Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen efter vederbörandes

hörande, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

svenska stadsförbundet, flick- och samskollärarnas riksförbund, Sveriges

yngre läroverkslärares förening och läroverkslärarnas riksförbund.

Sedermera har kommittén avgivit ett den 10 februari 1950 dagtecknat

betänkande med utredning och förslag angående dels lönereglering in. m.

för lärarpersonalen vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, dels provisorisk

löneförbättring för lärare vid övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier.

Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Förslag till pensionsreglering för privatläroverkens lärare har — efter

erhållet uppdrag — den 21 december 1949 framlagts av 1944 års pensionsutredning.

Nuvarande förhållanden vid privatläroverken.

Organisation m. m.

De statsunderstödda privatläroverken, vilkas antal för närvarande är 23,

kunna indelas i enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och

samskolor samt övriga skolor.

De enskilda mellanskolorna äro endast två till antalet, Gävle borgarskola

och Osby samskola. De äro fyraåriga samskolor, som bygga på folkskolans

sjätte klass och avslutas med realexamen. Gävle borgarskola är kombinerad

med en ettårig handelskurs och ett tvåårigt handelsgymnasium, båda

statsunderstödda. Hela läroanstalten benämnes Gävle borgarskola och högre

handelsinstitut. Osby samskola är den enda högre läroanstalten på orten.

Den är förenad med internat. Lärjungeantalet i de enskilda mellanskolorna

uppgick höstterminen 1947 till sammanlagt 514, varav 251 vid skolan i

Gävle och 263 vid skolan i Osby.

De högre flickskolorna, sju till antalet, bestå av två kategorier, nämligen

Högre flickskolan i Hälsingborg, Visby högre flickskola, Västerviks läroanstalt

för flickor och Nya elementarskolan för flickor i Stockholm, vilka

äro egentliga flickskolor med normalskolekompetens, den sistnämnda även

med studentexamensrätt, samt Göteborgs gymnasium för flickor, Lyceum

för flickor och Wallin-Åhlinska gymnasiet i Stockholm, vilka utgöras av

enbart gymnasier med studentexamensrätt. De tre förstnämnda flickskolorna

och flickskollinjen vid Nya elementarskolan för flickor i Stockholm

äro organiserade som de kommunala flickskolorna och flickskollinjen vid

statens normalskola. Gymnasierna motsvara de allmänna läroverkens gymnasier.

De äro fyraåriga utom gymnasiet i Göteborg, som är treårigt. Samtliga

ha både latin- och reallinje, Nya elementarskolan för flickor och

Lyceum för flickor också nyspråklig linje. Statsunderstöd utgår dock icke

för Lyceums för flickor reallinje. Lärjungeantalet i de till gruppen högre

flickskolor hörande läroanstalterna utgjorde höstterminen 1947 1 332 med

följande fördelning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Göteborgs gymnasium för flickor

Hälsingborg, högre flickskolan .

Stockholm, Lyceum för flickor .

102

217

127

550

151

95

90.

, Nya elementarskolan för flickor

, Wallin-Åhlinska gymnasiet . .

Visby högre flickskola .........

Västerviks läroanstalt för flickor

De högre goss- och samskolorna äro'' tolv till antalet: Djursholms samskola,

Göteborgs högre samskola, Lunds privata elementarskola, Lundsbergs

skola, Saltsjöbadens samskola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk,

Beskowska skolan, Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymnasium

och Whitlockska samskolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Uppsala

och Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. De äro i huvudsak

organiserade som statens högre allmänna läroverk. Lundsbergs skola,

Beskowska skolan i Stockholm och Fjellstedtska skolan i Uppsala äro gossläroverlt.

Lundsbergs skola tar dock undantagsvis emot flickor. De övriga

nio skolorna äro samläroverk. Tre av skolorna äro förenade med internat,

nämligen Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och

Fjellstedtska skolan i Uppsala. Lärjungeantalet i de högre goss- och samskolorna

utgjorde höstterminen 1947 5 011 med följande fördelning.

Djursholms samslcola .......................................... 774

Göteborgs högre samskola ...................................... 376

Lunds privata elementarskola .................................. 653

Lundsbergs skola .............................................. 209

Saltsjöbadens samskola ........................................ 347

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk.......................... 316

Stockholm, Beskowska skolan .................................. 433

» , Palmgrenska samskolan ............................ 391

» , Stockholms samgymnasium .......................... 430

» , Whitlockska samskolan.............................. 478

Uppsala, Fjellstedtska skolan.................................... 131

Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium .................. 473.

Det sammanlagda lärjungeantalet vid hittills nämnda 21 privatläroverk

utgjorde alltså höstterminen 1947 6 857.

Övriga skolor. Denna grupp består av Höglandsskolan och Franska skolan,

båda i Stockholm. Höglandsskolan är en samskola, som omfattar s. k.

småttinggård för fem- och sexåringar, fyra förberedande klasser och en

sjuårig linje med normalskolekompetens för både flickor och gossar; den

hade höstterminen 1947 208 lärjungar i elementarskolan. Franska skolan

i Stockholm består av en 7-årig flickskola, organiserad i stort sett som den

7-åriga kommunala flickskolan, en 4-årig förberedande skola samt en lekskola

för gossar och flickor; elevantalet i flickskolan uppgick höstterminen

1947 till 224, varav omkring 90 % svenska flickor.

I fråga om statsbidrag till privatläroverken (utom Höglandsskolan och

Franska skolan) gälla ett flertal svårtolkade och mindre överskådliga bestämmelser,

för vilkas innehåll kommittén lämnat i huvudsak följande

redogörelse.

Statsbidrag m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

Enligt 1909 års statsbidragskungörelse (1909: 154) kan understöd för

år räknat utgå, till enskild mellanskola med högst 4 800 kronor, varjämte

skola, däri flickor undervisas, kan erhålla understöd till undervisning i huslig

ekonomi med högst 600 kronor, till högre flickskola med högst 5 200

kronor, varjämte skolan kan erhålla understöd till undervisning i huslig

ekonomi med högst 1 000 kronor och för gymnasium med högst 2 000 kronor,

samt till högre gosskola eller högre samskola med högst 9 000 kronor

för realskolestadiet, högst 6 000 kronor för gymnasiestadiet, högst 1 500 kronor

för undervisning i huslig ekonomi och högst 2 000 kronor för undervisning

i slöjd eller därmed jämförligt annat praktiskt arbete. Dessutom

kan högre goss- eller samskola erhålla 20 kronor årligen för varje av

manlig lärare bestridd veckotimme om 45 minuter till det antal veckotimmar

Kungl. Maj :t bestämmer.

De s.^ k. grundunderstöden, maximum respektive 4 800, 5 200 och

9 000 + 6 000 kronor, vilka äro oförändrade sedan 1909, utgöra förutsättning

för erhållande av s. k. lönetillägg åt lärarinnor samt tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg till manliga

och kvinnliga lärare.

Av angivna statsbidragsformer äro de s. k. lönetilläggen åt lärarinnor

den äldsta. Bestämmelser därom finnas i 1909 års statsbidragskungörelse.

1 denna regleras de kvinnliga lärarnas löner. Minimiavlöningen skall vara:

för föreståndarinna 2 000 kronor i första och 2 300 kronor i andra lönegraden

samt bostad eller hyresersättning; för ämneslärarinna med full

tjänstgöring, därest hon har behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst

vid allmänt läroverk (eller erhållit lönetursrätt av Kungl. Maj:t) 1 400 kronor

i första, 1 700 kronor i andra och 2 000 kronor i tredje lönegraden,

eljest 1 200 kronor i första, 1 500 kronor i andra, 1 800 kronor i tredje och

2 000 kronor i fjärde lönegraden; för timlärarinna i läroämne 60 kronor

för veckotimme och för övningslärarinna 60 kronor för varje veckotimmes

undervisning i välskrivning, teckning, musik, gymnastik och huslig ekonomi

samt 50 kronor för varje veckotimmes undervisning i kvinnligt handarbete,

träslöjd och andra liknande slöjdarter, för lärarinna i huslig ekonomi

dock högst 1 400 kronor. Härjämte äger lärarinna med minst fyra

veckotimmars undervisning i gymnastik eller minst sex veckotimmars undervisning

i ett eller flera av de övriga övningsämnena åtnjuta ålderstilllägg

med 10 kronor per veckotimme i andra och 20 kronor i tredje lönegraden.

Ålderstilläggen för lärarinna i huslig ekonomi få icke överstiga

250 kronor i andra och 500 kronor i tredje lönegraden. För en avlöning,

oavsett älderstillägg, på 1 400 kronor skall lärarinna i huslig ekonomi vara

skyldig meddela undervisning intill 30 veckotimmar. Lärarinna i detta

ämne åtnjuter fri kost i sammanhang med de praktiska övningarna vid

vederbörande läroanstalt.

Den för ämneslärarinna med 1 400 kronor begynnande löneskalan benämnes

den högre, den andra den lägre. Lärarinnorna sägas ha högre,

respektive lägre kompetens. Lönegradsuppflyttning sker för samtliga kvinnliga

befattningshavare, som ha rätt till älderstillägg, med fem års intervaller.

Staten bidrager till de nämnda minimilönerna endast med de s. k. löne*

illäggen åt lärarinnor, vilka bestå av 200 kronor för varje ämneslärarinna,

som är berättigad till avlöning enligt den högre löneskalan, samt med två

tredjedelar av ålderstilläggen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Tillfällig löneförbättring av statsmedel har utgått till lärarpersonalen sedan

år 1918. De nuvarande årsbeloppen, som äro differentierade efter kompetens

och ortsgrupp samt beträffande timlärare och övningslärare också

efter tjänstgöringens art (huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla eller

ej), variera för kvinnlig föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring

mellan 1 800 och 3 000 kronor, för manlig föreståndare och ämneslärare

med full tjänstgöring (i vissa fall också kvinnlig) mellan 435 och

2 500 kronor, för kvinnlig och manlig timlärare i läsämne mellan 50 och

75 kronor per veckotimme och för kvinnlig och manlig övningslärare mellan

40 och 55 kronor per veckotimme.

Dyrtidstillägg har utgått från och med år 1919. Det utgör för närvarande

44 % av tilläggsunderlaget. Med tilläggsunderlag avses för kvinnlig befattningshavare

två tredjedelar av summan av minimiavlöning och statlig tillfällig

löneförbättring och för manlig befattningshavare antingen två tredjedelar

av summan av den kontanta avlöning, som för motsvarande tjänstgöring

i medeltal utgått under åren 1913—1915 och statlig tillfällig löneförbättring

eller, där denna bestämmelse ej är tillämplig, det belopp skolöverstyrelsen

bestämmer. För befattningshavare, som är försörjningspliktig

i fråga om barn under 16 år, utgår dyrtidstillägget med ett med 120

kronor per barn och kalenderår förhöjt belopp.

Kristillägg (utgående sedan år 1941) utgör för närvarande 24,4 % av

det tilläggsunderlag, som gäller för dyrtidstillägg, sedan underlaget höjts

med 28 %.

Från och med budgetåret 1946/47 åtnjuta lärarna vidare särskilt lönetillägg,

vilket sedan budgetåret 1947/48 utgör 1 320 kronor för föreståndare

och ämneslärare med full tjänstgöring, 50 kronor per veckotimme för timlärare

i läsämne och 40 kronor per veckotimme för övningslärare.

Vissa maximeringsregler gälla för utgående av tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg.

Tilläggsunderstöd på grund av stegrade bränslekostnader in. in. Detta

understöd tillkom efter beslut av 1942 års riksdag för att bereda läroanstalterna

kompensation med tre fjärdedelar av stegringen av bränslekostnaderna.

Bidrag till beredande av friplatser åt stipendiater vid Sigtunastiftelsens

humanistiska läroverk. Bidraget har utgått sedan budgetåret 1946/47.

Bidrag till nedbringande av terminsavgifterna vid vissa högre flickskolor

i Stockholm. Skolorna äro Lyceum för flickor, Nya elementarskolan för

flickor och Wallin-Åhlinska gymnasiet.

Bidrag till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas vikariatskassa.

Anslaget har utgått sedan 1914.

Ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Ersättningen avser lärarinnor, vilka drabbats av verkningarna av det privata

flickskoleväsendets kommunalisering eller av inrättandet av statliga

läroverk för flickor.

Sedan innevarande budgetår kan vidare utgå särskilt bidrag till verksamheten

vid statsunderstödda privatläroverk. Bidraget avser att möjliggöra

höjning av arvodena åt timlärare till högst den nivå, som vid de allmänna

läroverken gällde intill den 1 juli 1948.

Bidrag till Höglandsskolan utgår sedan budgetåret 1942/43 och bidrag

till Franska skolan sedan budgetåret 1948/49. Vartdera bidraget utgör för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 7

närvarande 50 000 kronor. De statsbidragsbestämmelser, som gälla för

dessa skolor, äro betydligt enklare än de som gälla för de statsunderstödda

privatläroverken i övrigt.

Statsbidragen till privatläroverken utgå för innevarande budgetår från

följande under åttonde huvudtiteln upptagna riksstatsanslag.

H 13 Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor.

14

»

: Bidrag till högre flickskolor.

15

»

: Bidrag till enskilda mellanskolor.

16

*

: Särskilt bidrag till verksamheten vid statsunder- stödda privatläroverk.

17

»

: Bidrag till Höglandsskolan i Stockholm.

18

»

: Bidrag till Franska skolan i Stockholm.

19

: Bidrag till de statsunderstödda och enskilda läro- anstalternas vikariatskassa.

20

*

: Ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter.

27 Särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

N 20 Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.

fl. anstalter.

N 23 Kristillägg.

Beträffande statsbidrag och bestämmelser därom torde i övrigt få hänvisas

till statsliggarens uppgifter under ifrågavarande anslag.

Ekonomiska förhållanden.

Under denna rubrik har kommittén lämnat en översikt av privatläroverkens

äganderättsförhållanden, inkomster och utgifter.

I fråga om äganderättsförhållandena anför kommittén följande.

Djursholms samskola, Saltsjöbadens samskola och Västerviks läroanstalt

för flickor ägas av respektive kommuner, och Gävle borgarskola uppehälles

till huvudsaklig del av kommunala medel. 7 skolor ägas av stiftelser,

nämligen Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Nya

elementarskolan för flickor, Wallin-Åhlinska gymnasiet och Whitlockska

samskolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Uppsala och Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium. Lunds privata elementarskola äges

av Föreningen Lunds privata elementarskola, som består av skolans ordinarie

lärare. De övriga 9 skolorna ägas av aktiebolag. De äro Göteborgs

gymnasium för flickor, Göteborgs högre samskola, Högre flickskolan i Hälsingborg,

Osby samskola, Beskowska skolan, Lyceum för flickor och Palmgrenska

samskolan i Stockholm, Stockholms samgymnasium och Visby

högre flickskola. Vid de av aktiebolag ägda skolorna har, enligt vad kommittén

inhämtat, ingen utdelning ägt rum till aktieägarna under de senaste

10 åren med undantag av vissa år vid Göteborgs gymnasium för flickor

och Lyceum för flickor i Stockholm, då utdelningen varierat mellan 2Va

och 5 % vid den förstnämnda skolan och mellan 2 och 5 % (övervägande

3 %) vid den sistnämnda skolan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kangl. Maj:ts proposition nr 232.

Beträffande privatläroverkens inkomstkällor anför kommittén

inledningsvis följande.

De flesta privatläroverkens väsentligaste inkomstkällor äro statsbidrag

och lärjungeavgifter. Samtliga skolor utom Lunds privata elementarskola

och de tre internatläroverken Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska

läroverk och Fjellstedtska skolan i Uppsala åtnjuta dessutom bidrag

från kommunen, i en del fall till avsevärda belopp. De tre nyssnämnda

internatskolorna och även Osby samskola åtnjuta inkomster med procentuellt

sett stora belopp från internatrörelsen. Ett par av skolorna, Gävle

borgarskola och Fjellstedtska skolan, uppbära avkastningar av donationer,

Fjellstedtska skolan också direkta gåvomedel.

Storleken av olika inkomstposter vid varje särskild läroanstalt framgår

av de vinst- och förlusträkningar, som skolorna äro skyldiga att insända

till skolöverstyrelsen. Kommittén har tagit kännedom om och låtit bearbeta

de sammanställningar överstyrelsens statistiska avdelning utarbetat på

grundval av skolornas uppgifter för vart och ett av de fem räkenskapsåren

1942/43 (1942)—1946/47 (1946).

I fråga om inkomsternas storlek framgår av betänkandet bl. a.

följande.

Statsbidrag. Under de fem räkenskapsåren 1942/43—1946/47 (1942—

1946) ha statsbidragen uppgått till respektive 1 579 361, 1 620 981, 1 650 781,

1 668 895 och 2 132 384 kronor.

Kommunbidrag och liknande. Här avses, utom bidrag från respektive

kommun, i ett par fall mindre landstingsbidrag och beträffande Saltsjöbadens

samskola anslag från Järnvägsaktiebolaget Stockholm—Saltsjön.

De under nyssnämnda fem räkenskapsår utgående bidragen av förevarande

slag ha uppgått till respektive 790 527, 823 876, 850 629, 896 084 och 974 464

kronor.

Mer än två tredjedelar av dessa belopp har utgått till de fyra kommunägda

skolorna Djursholms samskola, Gävle borgarskola, Saltsjöbadens samskola

och Västerviks läroanstalt för flickor. Samtliga till kategorierna enskilda

mellanskolor och högre flickskolor hörande skolor ha åtnjutit kommunbidrag.

Detta har sin grund i villkoren för statsbidrag. Motsvarande

bestämmelser finnas icke för de högre goss- och samskolorna. Av de till

sistnämnda kategori hörande skolorna ha, utom Djursholms och Saltsjöbadens

samskolor, sex skolor åtnjutit kommunbidrag under femårsperioden

1942—46, samtliga dock med procentuellt sett låga belopp.

Lärjungeavgifter. Med lärjungeavgifter avses terminsavgifter med vissa

tillägg, såsom »bränsleavgift», »kristillägg», »dyrtidstillägg», ävensom inskrivningsavgifter,

vilka sistnämnda äro obetydliga. Internatavgifter äro

ej medräknade. Lärjungeavgifterna uppgingo under förut nämnda fem

räkenskapsår till respektive 1 728 099, 1 850 456, 1 942 331, 1 966 760 och

2 009 290 kronor.

Privatläroverken äro synnerligen beroende av inkomsterna från terminsavgifter.

De kunna emellertid icke upptaga sådana till hur stort belopp som

helst. Enligt villkoren för statsbidrag skall nämligen storleken av de normalt

utgående terminsavgifterna underställas skolöverstyrelsens prövning

och fastställelse. Överstyrelsen är vid förslag om höjning skyldig inhämta

yttrande från statens priskontrollnämnd. Vidare finnas vissa stadganden

om skyldighet att meddela befrielse från eller nedsättning i terminsavgil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

9

terna. Beträffande enskilda mellanskolor och högre flickskolor gäller, att

läroanstalt är skyldig alt åt lärjungar i klasserna över de förberedande bevilja

befrielse eller nedsättning i så stor utsträckning, att den minskning i

avgifter, som härigenom uppkommer, utgör minst 15 % av det belopp,

vartill terminsavgifterna skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt

fulla avgifter, dock att läroanstalten icke är skyldig medgiva befrielse eller

nedsättning till sammanlagt högre belopp än som motsvarar grundunderstödet.

Kungl. Maj :t kan emellertid medge, att hänsyn må tagas till att läroanstalt

på annat sätt än genom nedsättning av terminsavgifter, exempelvis

genom anslag till elevhem, vidtagit åtgärder i det syfte, som avses med

nedsättning i eller befrielse från lärjungeavgifter. För högre goss- och samskolor

gälla samma villkor med den modifikationen, att sådan läroanstalt

icke är skyldig medgiva befrielse eller nedsättning till sammanlagt högre

belopp än som motsvarar hälften av grundunderstödet.

Internatavgifterna uppgingo läsåret 1947/48 till följande belopp, inräknat

avgifterna för undervisningen: vid Osby samskola 630—786 kronor, Lundsbergs

skola 3 000—3 800 kronor, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk

2 900—3 400 kronor och Fjellstedtska skolan i Uppsala (där avgifter för

undervisningen icke upptagas) 800 kronor. Avgifterna ha måst höjas från

och med läsåret 1947/48 vid samtliga internatläroverk, bl. a. på grund av

ökade utgifter för hushåll och ekonomipersonal.

Övriga inkomster. Dessa bestå i allmänhet av räntor och gåvor, vad Osby

samskola beträffar också bidrag från elevhemmet.

Förlust under året har till avsevärda belopp redovisats för Lundsbergs

skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och Fjellstedtska skolan i

Uppsala (räkenskapsåret 1946/47 respektive 149 003, 134 553 och 13 023

kronor). Ifrågavarande förluster ha täckts av medel från med skolorna förbunden

internatverksamhet.

Bland privatläroverkens utgifter dominerar posten till löner och arvoden

åt lärare. Av betänkandet framgår att löner och arvoden till lärare

respektive vikariats- och sjukkasseavgifter, pensionsavgifter och pensioner

under räkenskapsåren 1942/43—1946/47 (1942—1946) uppgingo till de belopp,

som framgå av följande sammanställning.

Räkenskapsår

1942/43 (1942)

1943/44 (1943)

1944/45 (1944)

1945/46 (1945)

1946/47 (1946)

Löner etc.

3 179 010

3 348 233

3 468 230

3 593 490

4 035 148

Vikariats- och

sjukkasseavgifter

etc.

147 600 kronor

170 765 »

167 226 »

187 756 »

233 321 »

Övriga utgiftsposter innefattade enligt betänkandet räkenskapsåret

1946/47 (1946) belopp, som sammanlagt uppgingo till 25 % av samtliga

utgifter. De fördelade sig på följande sätt: reparationer och underhåll av

fastigheter och inventarier 2,8 °/o, hyror 7,7 CU, bränsle, lyse, städning och

renhållning 4,9 c/o, förbrukningsmateriel 1 %, tryck, annonser, telefon och

porto 1,3 %, avskrivningar 0,5 %, skolläkare, övrig personal, räntor, skatter

och övriga omkostnader 6,2 % samt vinst under året 0,6 %.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

I anslutning till en i betänkandet intagen tablå över medeltalet av privatläroverkens

vinster och förluster under tioårsperioden

1937/38 (1937)—1946/47 (1946) framhåller kommittén följande.

Vid Djursholms samskola, Gävle borgarskola och Saltsjöbadens samskola

tillskjuter vederbörande kommun vad som erfordras för skolverksamheten

utöver andra bidrag, varför varken vinst eller förlust kunnat uppstå. Vid

Lunds privata elementarskola ha de smärre förluster eller vinster, som bokförts

under tioårsperioden, uppkommit genom att avskrivningar på inventarier

varit större än nyinköp, respektive tvärtom. Någon verklig vinst eller

förlust har ej kunnat förekomma, enär skolans ordinarie lärare äga

skolan och inkomsterna användas för att bestrida utgifterna, däribland lärarnas

löner.

Medeltalsberäkningen för de ifrågavarande åren utvisar, att två av internatskolorna,

nämligen Lundsbergs skola och Fjellstedtska skolan i Uppsala,

gått med stora förluster och att ingen av de övriga skolorna kan sägas

vara vinstbärande. För Göteborgs gymnasium för flickor utgör överskottet

visserligen 8 921 kronor, men det är att märka, att detta belopp endast avser

ett räkenskapsår.

Lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.

Anställningsförhållanden. I fråga om anställningsformen

äro lärarna vid privatläroverken enligt kungörelsen 1929: 232 fast anställda,

extra ordinarie eller timlärare.

För behörighet till befattning såsom ämneslärare med fast anställning

fordras behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal mellanskola,

om anställningen gäller enskild mellanskola, till ordinarie ämneslärartjänst

vid kommunal flickskola, om anställningen gäller högre flickskola,

samt till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk, om anställningen är

knuten till högre goss- eller samskola. För behörighet till befattning såsom

övningslärare med fast anställning fordras att äga rätt till lönetursberäkning

för uppflyttning i högre lönegrad enligt kungörelsen 1909: 154 (d. v. s.

i allmänhet behörighet till övningslärarbefattning i respektive ämne vid

allmänt läroverk). Utan hinder av dessa generella villkor kan skolöverstyrelsen

förklara en lärare behörig för särskilt fall.

Det är läroanstaltens styrelse, som beslutar om antagning av fast anställd

lärare. Den är därvid icke bunden av några stadgade befordringsgrunder

utan har rätt att till innehavare av befattningen bland behöriga

sökande utse den, som den anser böra i främsta rummet komma i fråga.

Besvär över tillsättning av tjänst kan anföras endast i fråga om formerna

för tillsättningen eller den tillsattes behörighet.

Vad angår fast anställd lärares skiljande från befattningen gäller, att

om sådan lärare under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort

i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt, han

må, oavsett de villkor, varunder antagning skett, ej kunna, så länge anstalten

åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, så framt ej skol
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

överstyrelsen medgiver uppsägning eller anledning föreligger till entledigande

av disciplinära skäl.

Lärare, som icke är fast anställd, d. v. s. enligt den nämnda kungörelsens

terminologi extra ordinarie lärare eller timlärare, antages av vederbörande

skolstyrelse antingen tills vidare med viss ömsesidig uppsägning eller

på viss tid, högst ett läsår. Detta gäller egentligen extra ordinarie ämneslärare

och timlärare (kungörelsen 1929:232, § 10). Bestämmelsen torde

dock tillämpas även i fråga om icke fast anställd övningslärare.

Den fasta anställningen kan indirekt påverka storleken av statsbidraget

till lönen och därmed också storleken av lönen, vilket sammanhänger

med tillämpningen av maximeringsreglerna för tillfällig löneförbättring

och särskilt lönetillägg och även, vad beträffar manliga lärare, övriga bestämmelser

angående tillfällig löneförbättring.

Det sagda gäller i författning reglerade förhållanden. Varje särskild skola

är oförhindrad att tillerkänna en fast anställd lärare bättre förmåner än

en icke fast anställd även i andra avseenden än det rent anställningsmässiga.

Den är också oförhindrad att använda andra beteckningar än fast

anställd, respektive extra ordinarie. De fast anställda lärarna benämnas

ofta ordinarie, de icke fast anställda extra ordinarie eller extra lärare.

Tjänstetitlarna lektor och adjunkt eller förste lektor och andre lektor förekomma

också vid sidan av benämningen ämneslärare.

Avlöningsförhållanden. I det föregående har redogjorts för

bestämmelserna om minimilöner för kvinnliga lärare och om statsbidrag

till löner för manliga och kvinnliga lärare. För de manliga lärarna finnas

inga författningsenligt reglerade minimilöner.

Kommittén framhåller, att vid en del privatläroverk gälla av kommunal

myndighet fastställda avlöningsreglementen eller andra särskilda avlöningsbestämmelser.

Sålunda äro manliga och kvinnliga lärare vid Gävle borgarskola, Djursholms

samskola, Lundsbergs skola och Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk

samt manliga lärare vid Saltsjöbadens samskola i regel tillförsäkrade

löneförmåner, som motsvara eller överstiga vad närmast jämförliga

lärare vid högre kommunal skola eller allmänt läroverk uppbära. Avlöningsbestämmelserna

vid dessa skolor ha varit så avfattade, att lönehöjningar

skett allteftersom lönehöjningar vid statsläroverken vidtagits.

De vid andra skolor förekommande avlöningsbestämmelserna äro i vissa

fall vaga eller komplicerade och sinsemellan heterogena, varför ett referat

av innehållet i dem icke skulle vara ägnat att ge en klar bild av den nuvarande

lönenivån.

Till åskådliggörande av löneläget har kommittén verkställt en jämförelse

mellan de under budgetåret 1947/48 utgående lönerna till å ena sidan lärare

vid privatläroverken och å andra sidan motsvarande befattningshavare vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj. ts proposition nr 232.

allmänna läroverk och högre kommunala skolor. Vid jämförelsen ha tilllämpats

följande grunder.

Jämförelserna ha gjorts mellan nettolöner — d. v. s. lön minskad med

pensionsavgift vilket förfaringssätt medför, att lönerna för det övervägande

antalet av privatläroverkens lärare komma att förefalla högre, än de

i verkligheten äro. De kvinnliga lärarna med pensionsrätt i lärarinnornas

pensionsanstalt ha låga pensionsavgifter och låga pensioner. De manliga

lärarna ha, såsom tidigare framhållits, ingen författningsenligt reglerad

pensionsrätt. De »nettolöner», som ingå i jämförelserna i det led, som innehåller

lönerna vid privatläroverken, kunna alltså knappast sägas vara nettolöner

i samma mening som vid de statliga och kommunala skolorna. Endast

i de fall, då vederbörande kommun eller skola medverkat till pensionering

av de manliga lärarna eller till höjning av pensionerna för de kvinnliga

lärarna i sådan omfattning, att lärarnas pensioner och pensionsavgifter äro

lika stora eller i det närmaste lika stora som de statliga lärarnas, äro de

båda leaen i jämförelsen likvärdiga. Med pensionsavgifter avses då för de

statliga lärarna de belopp, som erhållas vid jämförelse mellan lönebeloppen

i den i prop. 1947: 282 sid. 126 införda bruttolöneplanen å ena sidan

och i löneplan 1 statens löneplansförordning (SFS 1947: 376) å andra sidan.

Enär kommittén räknar med att förslag till pensionsreglering för lärarna

vid privatläroverken skall kunna framläggas i så god tid, att det kan föreläggas

riksdagen samtidigt med löneregleringsförslaget, har den i trots av

det nu anförda ansett jämförelser mellan »nettolöner» vara det mest naturliga.

\ id jämförelserna har hänsyn tagits till befattningshavarnas kompetens,

tjänsteställning och tjänstetid, till ortsgrupp och, vad föreståndarna beträffar,

dessutom till privatläroverkets omfattning.

Fast anställning har ansetts motsvara ordinarie. I fråga om tjänsteställningen

i övrigt för ämneslärare — såsom lektor, adjunkt, ämneslärarinna.

extra ordinarie lärare, extra lärare eller timlärare — har skolans beteckning

godtagits, därest lärarens kompetens och tjänstetid varit av den art, att så

ansetts möjligt. Eljest har läraren tilldelats den lägre tjänsteställning som

ansetts motsvara kompetens och tjänstetid. Kommittén vill särskilt framhålla,

att den jämfört provårsutbildade licentiater med adjunkter, icke med

lektorer, även om de haft lektors tjänsteställning och lektors lön. Föreståndarna

ha inplacerats i lönegrupp efter poängberäkning enligt grunderna i

prop. 1943: 150 och r. skr. 1943: 229. Föreståndarna vid de högre goss- och

sainskolorna ha jämförts med rektorer vid högre allmänna läroverk, om

de varit behöriga till rektorsbefattning vid sådant läroverk. I fråga om

Palmgrenska samskolans i Stockholm föreståndare, vilken är filosofie licentiat

och teologie kandidat, ordinarie adjunkt vid stalsläroverk och endast

har partiell tjänstgöring vid privatläroverket, har någon jämförelse icke

varit möjlig. Föreståndarna vid Stockholms samgymnasium och Whitlockska

samskolan i Stockholm, vilka ej äro behöriga till lektorsbefattning vid

allmänt läroverk, ha jämförts med rektorer vid kommunala flickskolor.

Detsamma gäller också föreståndarna vid fyra av de högre flickskolorna

(vid de tre av enbart gymnasium bestående flickskolorna finnes endast

studierektor anställd). Föreståndarna vid de två enskilda mellanskolorna

ha jämförts med rektorer vid kommunala mellanskolor.

Vid placeringen av befattningshavarna i löneklasshänseende ha för dem,

som jämförts med ordinarie eller extra ordinarie lärare, tre år avdragits,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

varför den första »löneklassuppflyttningen» ansetts ha inträtt först efter

12 terminers tjänstgöring. Nämnda avdrag om tre år har befunnits skäligt,

eftersom en lärare för närvarande i allmänhet icke efter kortare tid än tre

år efter avlagd examen erhåller ordinarie eller extra ordinarie anställning

vid allmänt läroverk.

Beträffande övningslärarna har det icke varit möjligt att genomföra en

något så när rättvisande jämförelse. De kunna, liksom ämneslärarna, jämföras

med ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare samt med timlärare

vid allmänna läroverk eller kommunala flickskolor. Kraven på tjänstgöringens

omfattning för ordinarie eller extra ordinarie anställning äro emellertid

olika vid allmänt läroverk och vid kommunal flickskola. I prop. nr

136 till 1948 års riksdag har Kungl. Maj :t framlagt förslag angående lönereglering

för övningslärare vid statliga och kommunala skolor, innefattande

bl. a. ändrade bestämmelser i fråga om tjänstgöringens omfattning i ordinarie

eller extra ordinarie anställning vid sådana skolor ävensom förändringar

i nuvarande lönegradsplaceringar. Med hänsyn härtill har kommittén

icke verkställt detaljerade jämförelser mellan de till övningslärarna And

privatläroverken utgående lönerna och de löner motsvarande lärare vid allmänna

läroverk eller högre kommunala skolor uppbära utan endast gjort

en överslagsberäkning, grundad på jämförelserna med ordinarie, extra ordinarie,

extra lärare eller timlärare vid kommunal flickskola.

I fråga om resultatet av den gjorda jämförelsen har kommittén meddelat

följande uppgifter, vilka avse höstterminen 1947.

Av de 248 (123 kvinnliga och 125 manliga) ämneslärarna med full tjänstgöring,

inräknat föreståndare, hade det större antalet, nämligen 144, därav

97 kvinnliga, löner, som understego lönerna för motsvarande befattningshavare

vid allmänt läroverk, medan 104, därav 26 kvinnliga, uppburo löner,

som voro lika stora som eller överstego lönerna för de lärare, med vilka

de jämförts.

Av de nyssnämnda 104 lärarna sysselsattes tillsammans ungefär 75 procent

vid Djursholms och Saltsjöbadens samskolor, Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens

humanistiska läroverk och Gävle borgarskola. En del av

lärarna vid de fyra förstnämnda skolorna avlönades — liksom var fallet

även vid andra skolor — som lektorer, fastän de icke hade full lektorskompetens.

Anledningen härtill har varit dels svårigheten att förvärva helt lektorskompetenta

lärare, dels kravet på att undervisningen till viss del skall

bestridas av lärare med lägst licentiatexamen och provår. Med bortseende

härifrån voro lönerna vid Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk ungefär

desamma som vid statsläroverk i motsvarande ortsgrupp. Vid Lundsbergs

skola uppburo de lärare, det nu är fråga om, lön efter den ortsgrupp,

till vilken närmaste läroverksstad (Kristinehamn) hörde. För lärarna vid

Djursholms och Saltsjöbadens samskolor utgingo lönerna efter ortsgrupp 5

(Stockholm) i stället för ortsgrupp 4. Dessutom åtnjöto lärarna vid dessa

samskolor i allmänhet lönetillägg på mellan 300 och 400 kronor; vid Djursholms

samskola utgick därjämte barnbidrag med 300 kronor för barn och

år. Vid Gävle borgarskola lågo lönerna i regel eu löneklass över lönerna till

motsvarande lärare vid allmänt läroverk. Lärarna där voro skyldiga att

tjänstgöra endast 24 veckotimmar för ämneslärarlönen; för överskjutande

timtal utgick timarvode med 294 kronor per veckotimme.

De övriga 25 procent av förutnämnda 104 ämneslärare med full tjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

göring voro fördelade på 8 skolor. Endast en mindre del uppburo högre

löner än motsvarande lärare vid allmänt läroverk.

För de 144 lärare, som hade lägre löner än motsvarande lärare vid allmänt

läroverk, nnderstego lönerna jämförelselönerna enligt följande uppdelning:
-

för

10

lärare, därav

7

kvinnliga, med

1— 499

kronor

»

25

» »

16

» »

500— 999

»

»

15

» »

9

1 000—1 499

»

12

» »

7

» »

1 500—1 999

»

»

21

» »

14

» »

2 000—2 499

»

36

» »

31

» »

2 500—2 999

»

»

12

» »

4

» »

3 000—3 499

»

»

8

» »

6

» »

3 500—3 999

»

»

5

3

» »

minst 4 000

»

En jämförelse mellan »bruttolöner» skulle i de flesta fall betyda en avsevärd

förskjutning till högre minussiffror. Med »bruttolöner» avses de löner,

som erhållas, om till privatskolelönen läggas lärarens pensionsavgifter och

till statsläroverkslönen de enligt den förut nämnda jämförelsen erhållna

pensionsavgifterna.

En stor del av undervisningen vid privatläroverken, särskilt på gymnasiet,

bestrides av timlärare. Höstterminen 1947 uppgick antalet timlärartimmar

i läroämnen till 2 705, vilket med hänsyn till att de till övervägande

del voro förlagda till gymnasiet eller realskolans avslutningsldass, motsvarar

omkring 115 ämneslärare med full tjänstgöring. För 954 av dessa

veckotimmar gällde arvoden, som voro ungefär lika med eller överstego

de timarvoden lärarna skulle uppburit vid tjänstgöring på samma stadium

vid allmänt läroverk eller kommunal flickskola. Arvodena för 1 751 av

veckotimmarna — vilket motsvarar ungefär 73 ämneslärare med full tjänstgöring

— understego arvodena för motsvarande tjänstgöring vid nyssnämnda

läroanstalter enligt följande fördelning:

för

87

veckotimmar

med

11-

— 30 kronor

per veckotimme

176

»

31-

- 50 »

» »

»

212

»

»

51-

- 70 »

» »

»

1 070

»

»

71-

-90 »

» »

»

147

»

»

91-

-no »

» »

»

34

»

»

111-

-130 »

» »

»

25

»

»

mer

än 130 »

» »

En medeltalsberäkning för samtliga veckotimmar ger vid handen, att

avlöningen med 35 kronor per veckotimme understeg motsvarande avlöning

vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna.

Den lägsta lönestandarden, vad beträffar ämneslärarna med full tjänstgöring,

förekom vid de sju högre flickskolorna samt vid Osby samskola,

Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymnasium, Whitlockska samskolan

och Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. Medräknas timlärarna

i läroämnen, hade, utom de nyss nämnda skolorna, Göteborgs högre

samskola och Fjellstedtska skolan i Uppsala en låg lönenivå. Lunds privata

elementarskola uppvisade stor spridning i fråga om ämneslärarlönerna, av

vilka de flesta understego motsvarande statliga löner. Timlärarna där åtnjöto

emellertid arvoden, som med i medeltal omkring 90 kronor per veckotimme

överstego motsvarande arvoden för timlärare vid statsläroverk. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 232.

bestredo tillsammans 302,5 veckotimmar, av vilka 58,5 veckotimmar uppehöllos

av tillsammans 8 ämneslärare utöver dem åliggande full tjänstgöring

vid skolan. De lärare, som enligt det nyss anförda avlönades lägre än

motsvarande lärare vid allmänt läroverk, erhöllo viss kompensation därför

genom det högre timarvodet.

övning slärarna bestredo höstterminen 1947 sammanlagt 1 915 veckotimmar.

För omkring 800 av dessa timmar utgingo arvoden som voro lika med

eller överstego jämförelsearvodena, och för omkring 1 100 utgingo lägre

arvoden. I många fall voro skillnaderna avsevärda. Jämförelser enligt mindre

stränga grunder än dem som här tillämpats skulle utvisa, att övningslärarnas

löneläge är oförmånligare, än vad som angivits.

Beträffande löneförmåner under tjänstledighet gälla i huvudsak följande

bestämmelser, vilka avse föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring

och lönetursberättigade övningslärare.

Enligt reglementet för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa (SFS

1914: 29) utgår avlöning under sjukledighet, som omfattar sammanlagt

högst 180 läsveckor, till föreståndarinna med tre fjärdedelar av lönen, till

lärarinna i första lönegraden med halva lönen och i högre lönegrader med

tre fjärdedelar av lönen. Motsvarande gäller vid tjänstledighet på grund av

havandeskap under sammanlagt högst 90 dagar.

Ledighet, som uppgår till högst åtta dagar, föranleder icke minskning av

statsbidragen till lönerna. Sådan minskning inträder icke heller vid tjänstledighet

på grund av sjukdom under en sammanlagd tid av högst 180 läsveckor

(eller efter Kungl. Maj :ts medgivande under längre tid), vid tjänstledighet

för havandeskap eller barnsbörd under högst 90 dagar samt vid

ledighet, föranledd av att undervisningen inställts på grund av smittsam

sjukdom. Vid andra slag av ledigheter utgå icke statsbidrag till manliga

eller kvinnliga lärares löner.

Privatläroverken äro oförhindrade att, om deras ekonomiska förhållanden

så medgiva, av egna medel avlöna tjänstlediga lärare enligt förmånligare

grunder än de nu refererade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Kommitténs förslag.

Förslag angående lönereglering.

I anslutning till den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för löneläget

framhåller kommittén sammanfattningsvis följande.

Lönerna för det övervägande antalet lärare vid privatläroverken äro avsevärt

lägre än för lärare i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och

kommunala flickskolor. Ojämnheten i lönenivån är påfallande stor. En del

skolor äro på grund av rikliga anslag från kommun eller inkomster från

internatverksamhet i stånd att betala sådana löner, att löneförbättring icke

är erforderlig. Vid de flesta skolorna är läget emellertid sådant, att lönereglering

är synnerligen påkallad. Enligt vad som framgår av för kommittén

tillgängliga uppgifter råder vid sistnämnda slag av skolor allmänt missnöje

med de nuvarande löne- och pensionsförhållandena, och dessa skolor

få allt svårare att behålla kvalificerade lärare. Rekryteringssvårigheterna

ha berörts redan i kommitténs direktiv. Förhållandena på detta område ha,

sedan direktiven utfärdades, ytterligare försämrats.

Vid sina överläggningar i lönefrågan har kommittén alternativt övervägt

ett minimilönesystem och ett system med fasta löner. Med ett minimilönesystem

avser kommittén ett system, enligt vilket lönen fixeras till

minst en viss nivå. Systemet innesluter alltså möjlighet till utfyllnad på ett

eller annat sätt. Minimilönen kan angivas med bestämd siffra, men den

kan också angivas genom hänvisning till belopp, som gäller enligt andra

lönebestämmelser, exempelvis genom en föreskrift, att lönen skall utgå

minst enligt viss angiven löneklass. Med ett system med fasta löner förstår

kommittén ett system, enligt vilket lönen fixeras till visst angivet belopp

eller enligt angiven löneklass. Förhöjning av lönenivån kan i sådant fall

ske endast i samband med lönereglering.

Av olika skäl har kommittén ansett, att ett minimilönesystem icke är

lämpligt att lägga till grund för en lönereglering, utan förordar införande

av ett system med fasta löner för privatläroverkens lärare.

Kommittén understryker, att privatläroverken för närvarande måste anses

utgöra en integrerande del av vårt lands undervisningsväsende. Privatläroverken

ha, påpekar kommittén, samma bildningsmål som de allmänna

läroverken eller de kommunala flick- och mellanskolorna och äro, så länge

stat och kommun icke övertagit deras verksamhet, oundgängligen behövliga.

Samtliga nämnda skolformer äro enligt kommitténs mening jämställda

också i det avseendet, att lärarna ha samma utbildning.

Med hänsyn till att några bärande skäl icke kunna anföras för att lönesättningen

för lärarna vid privatläroverken bör vara lägre än för lärarna

vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, anser kommittén,

att man bör genomföra full likställighet i lönehänseende mellan privatläroverkens

lärare, å ena sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och

de kommunala flickskolorna, å andra sidan. Kommittén framhåller, att ge
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

nom fullständig anpassning av lönerna en eftersläpning vid kommande

löneregleringar undvikes och en synnerligen önskvärd teknisk förenkling

vinnes, som eljest ej skulle kunna uppnås. Med likställighet i fråga om

löneförmånerna bör givetvis följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.

beträffande tjänstgöringens omfattning, understryker kommittén.

Beträffande reglering av övning slärarnas löner framhåller kommittén, att

i propositionen 1948: 136 förslag framlagts till lönereglering för övnings
1

ärar na vid statliga läroanstalter, högre kommunala skolor och folkskolor

samt att föredragande departementschefen i propositionen bl. a. anfört, att

han funne det önskvärt, att löneregleringen, allteftersom erfarenheter vunnes,

utsträcktes att omfatta ytterligare skolformer. Sålunda syntes exempelvis

böra övervägas, om övningslärarna vid de statsunderstödda privatläroverken

kunde innefattas i löneregleringen, därest en allmän lönereglering

komme till stånd vid dessa skolor. Vad sålunda förekommit har föranlett

kommittén till det uttalandet, att det syntes angeläget, att det organisationsarbete

i fråga om övningslärarnas anställningsförhållanden, som avsåges

skola igångsättas sasom följd av 1948 års riksdags beslut i löneregleringsfrågan,

komme att avse även privatläroverken. Kommittén har för sin del

förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreglementet för övningslärare

skulle äga tillämpning jämväl å övningslärarna vid privatläroverken.

Utgående från nu anförda allmänna synpunkter har kommittén, med

iakttagande av de modifikationer, vilka betingas av privatläroverkens särart,

framlagt förslag jämte motiveringar till stadge- och avlöningsbestämmelser

för dessa skolor, vilka nära ansluta sig till dem som gälla vid de

allmänna läroverken och de kommunala flickskolorna eller, vad beträffar

övningslärare, avses skola gälla för motsvarande lärare vid nyssnämnda

skolor. Av förslagen må i detta sammanhang anföras följande.

Organisation m. m. Ändamålet med undervisningen i privatläroverken

skall enligt kommittén vara detsamma som i motsvarande statliga

eller kommunala skolform.

Privatläroverken föreslås skola benämnas enskild mellanskola, enskild

flickskola, högre enskilt läroverk och enskilt gymnasium, och dessa skolor

föreslås erhålla samma organisation som respektive kommunal mellanskola,

kommunal flickskola, högre allmänt läroverk och gymnasium vid högre

allmänt läroverk.

Undervisningsskyldighet. I den allmänna motiveringen för

löneregleringen har kommittén, som nämnts, uttalat, att med likställighet i

fråga om löneförmånerna bör följa jämställdhet i fråga om skyldigheter,

t. ex. beträffande tjänstgöringens omfattning. Av en av kommittén gjord

undersökning framgår, att läsåret för närvarande i allmänhet är kortare

vid privatläroverken än vid de allmänna läroverken och de kommunala

flickskolorna. Det sammanlagda antalet frilufts- och lovdagar vid privat
2

— Bihang till riksdagens protokoll 7.950. 1 samt. Nr 232.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

läroverken uppgår emellertid enligt kommitténs uppfattning i allmänhet

icke till det antal, som är föreskrivet vid de nyssnämnda statliga och kommunala

skolorna. Kommittén föreslår, att läsåret generellt bestämmes till

38 veckor vid privatläroverken och att dispens från denna princip medgives

endast i rena undantagsfall. I sistnämnda fall förefaller det kommittén naturligt,

att särskilda bestämmelser meddelas angående ökning av undervisningsskyldigheten

för heltidsavlönade befattningshavare samt angående

timlärararvode per undervisningstimme.

Anställningsförhållanden. Kommittén har i fråga om anställningsförhållanden

sökt uppnå största möjliga överensstämmelse med

vad som gäller för lärarna vid de allmänna läroverken och kommunala

flickskolorna, vilket för privatläroverkens vidkommande innebär rätt

väsentliga avvikelser från nuvarande ordning.

Sålunda har formen fast anställning ersatts av ordinarie anställning i

samma mening detta begrepp har i fråga om lärarna vid de högre kommunala

skolorna. Ändring av anställningsformen till en fastare sådan än

för närvarande har synts kommittén vara ett nödvändigt komplement till

löneregleringen. Statens ansvar skulle i enlighet härmed bli större för de

ordinarie lärarna vid privatläroverken än det nu är för de fast anställda.

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Därest ordinarie lärare vid privatläroverk, efter det den av kommittén

föreslagna löneregleringen blivit gällande, blir överflödig på grund av i

vederbörlig ordning genom statsmakternas åtgöranden beslutad omorganisation

av den skolform eller avveckling av den skola han tillhör, bör han

i första hand vara skyldig att — liksom ordinarie lärare i liknande situation

vid högre kommunal skola — låta förflytta sig till annan lärartjänst.

Om av någon anledning förflyttning icke är möjlig eller lämplig, synes med

hänsyn till den förändring i lärarens anställningsförhållanden, som inträder

i och med löneregleringen, läraren böra erhålla ersättning av statsmedel

till belopp, som helt motsvarar de inkomster han skulle uppburit från lärarbefattningen,

om han icke gått förlustig densamma, dock endast i den mån

han ej kan skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Ersättning

enligt dessa grunder synes böra utgå också vid minskning i tjänstgöringen

på grund av någon av nämnda omständigheter.

Vad beträffar antalet ordinarie lärartjänster, har kommittén med hänsyn

till privatläroverkens olika storlek och behov ej ansett det möjligt med en

generell bestämmelse angående minimiantal ordinarie ämneslärartjänster

i likhet med vad som gäller för de kommunala mellanskolorna och de kommunala

flickskolorna, utan föreslår, att Kungl. Maj :t skall bestämma antalet

för varje skola. Ett antal ordinarie lärartjänster skall enligt förslaget

vara lektorstjänster. Kommittén räknar emellertid för närvarande allenast

med ett ringa antal dylika tjänster.

Enligt kommitténs förslag skola dessutom vid privatläroverken inom

gränserna för vederbörliga timplaner och regler för klassdelning finnas an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

ställda ieke-ordinarie lärare i egenskap av extra ordinarie lärare, extra lärare

eller timlärare. Antalet extra ordinarie lärartjänster skulle bestämmas

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

Kommittén förutsätter, att bestämmelser beträffande reglerad befordringsgång

eller normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställning

för lärare vid statliga läroverk och högre kommunala skolor också

komma att gälla för lärare vid privatläroverk.

Ehuru kommittén vid reglering av lärarnas anställningsförhållanden

åsyftat största möjliga anpassning till motsvarande förhållanden vid de allmänna

läroverken och kommunala flickskolorna, har kommittén ansett, att

privatläroverken böra bibehållas i sin nuvarande särställning i fråga om antagande

av ordinarie lärare och rektor. Till ordinarie lärare skulle sålunda

styrelse för privatskola bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen

med hänsyn till vederbörliga befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden

anser böra i främsta rummet komma i fråga. Till rektor skulle

skolstyrelse bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen med hänsyn

till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras

hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anser

lämpligast.

Avlöningsförhållanden. Enligt kommitténs uppfattning böra

avlöningsförhållandena för privatläroverkens lärare lönetekniskt regleras

så, att lärarna inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente. De av

kommittén föreslagna lönegraderna framgå av följande sammanställning.

Lönegrad

Rektor vid högre enskilt läroverk ........................ Ca 33

Ämneslärare med lön såsom lektor vid allmänt läroverk . . . Ca 30

Rektor vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)

eller enskild mellanskola

därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk .......................................... Ca 29

därest han icke äger nyssnämnd behörighet............ Ca 27

Ämneslärare i teoretiskt läroämne

därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk:

ordinarie .................................

...... Ca 26

extra ordinarie ............................

..... Ce 24,

Ce 21

extra .......................................

..... Cg 21

därest han icke äger nyssnämnd behörighet:

ordinarie ..................................

..... Ca 24

extra ordinarie .............................

Ce 22,

Ce 20

extra .................................

..... Cg 20

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Extra ordinarie eller extra lärare har av kommittén förutsatts kunna

placeras i lönegrad Ce 24 eller Ce 21 respektive Cg 21, ändå att han icke fullgjort

för motsvarande ordinarie lärare föreskriven tidigare lärartjänstgöring

eller, vad angår extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 21 eller extra lärare,

genomgått provårskurs.

Kommitténs förslag överensstämmer, i vad avser andra befattningshavare

än rektorer, med vad som gäller i fråga om allmänna läroverk samt

kommunala flick- och mellanskolor. Beträffande rektorstjänst har enligt

betänkandet den principen varit vägledande, att tjänsten inplacerats i lönegrad,

som med tre ordningsnummer överstiger lönegraden för respektive

lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt läroverk. Kommittén har

ansett en dylik lönegradsplacering erforderlig för ernående av en ur olika

synpunkter tillfredsställande reglering av såväl löne- som pensionsställningen

för rektorerna vid privatläroverken i jämförelse med rektorerna vid

de högre allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.

I kommitténs förslag angående lärartjänster ha medtagits endast tjänster

i teoretiska läroämnen. Skulle behov uppkomma av ämneslärartjänster

i praktiska läroämnen, bör lönegradsplaceringen enligt kommitténs uppfattning

bestämmas i anslutning till vad som gäller i fråga om de högre

kommunala skolorna.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård

(7 kap.) ha av kommittén med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen

ansetts icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.

Löneförmånerna till privatläroverkens timlärare föreslås av kommittén

skola regleras på samma sätt som löneförmånerna till timlärare på motsvarande

stadier vid de allmänna läroverken och kommunala flick- och

mellanskolorna (kungörelsen 1947:680).

Förslag angående statsbidragsreglering.

Kommittén anser att, därest den av kommittén föreslagna lönenivån fastställes,

man måste förutsätta att det allmänna i större utsträckning än hittills

lämnar bidrag till lärarlönerna. Det måste nämligen anses vara ett intresse

ur statlig synpunkt, att de privata skolorna fortsätta sin verksamhet.

Deras elevantal var hösten 1947 inemot 7 000. Genom att privatskolorna

ge plats åt ett stort antal elever, som annars skulle söka sig till statliga eller

kommunala skolor, besparas stat och kommun betydande utgifter.

Skolorna ha inga egna möjligheter att bidraga till kostnaderna för höjda

lärarlöner, framhåller kommittén, som anför bl. a.:

Ökade inkomster skulle kunna erhållas genom höjning av terminsavgifterna,

ifall höjningen icke förorsakade en nedgång i lärjungeantalet, som

hade till följd minskning i de sammanlagda terminsavgiftsinkomsterna. Under

nuvarande förhållanden, då de kostnader, som sta i samband med åt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

njutande av högre skolundervisning, tendera att alltmer överflyttas från

målsmännen till det allmänna, skulle det knappast vara en framkomlig utväg

att rekommendera privatskolorna höjning av terminsavgifterna för erhållande

av medel till bestridande av en del av kostnadsökningen för lönereglering.

Ej heller anser sig kommittén kunna räkna med några höjda kommunbidrag

för löneregleringens genomförande. Härom anföres följande.

I vissa fall kommer löneregleringen ej att medföra höjning av lönerna,

varför bidragsökning ej erfordras. Så är förhållandet i regel vid Djursholms

samskola och Gävle borgarskola, vilka skolor åtnjuta rikliga kommunbidrag

(år 1946 54,6 resp. 55,6 % av samtliga inkomster), samt vid de

båda internatläroverken Lundsbergs skola och Sigtunastiftelsens humanistiska

läroverk, som icke uppbära något understöd alls från vederbörande

kommun. Vid Saltsjöbadens samskola kommer löneregleringen att i allmänhet

medföra lönehöjning för kvinnliga lärare men icke för manliga. Skolan

åtnjöt under år 1946 från Saltsjöbadens kommun och Järnvägsaktiebolaget

Stockholm—Saltsjön anslag, som uppgick till 43,9 % av skolans samtliga

inkomster. Det torde knappast vara rimligt att förutsätta ökning av detta

bidrag för löneregleringens genomförande.

Vissa av privatskolorna fylla genom sin organisation och elevrekrytering

en funktion för hela riket. Detta gäller — utom de båda nyssnämnda internatläroverken

Lundsbergs skola och Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk

— även internatskolorna Osby samskola och Fjellstedtska skolan i

Uppsala samt vidare Lunds privata elementarskola och Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium. Till Osby samskola och Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium utgå mindre kommunbidrag. De övriga skolorna

åtnjuta icke bidrag från kommunen. Med hänsyn till att skolorna

icke alls eller, vad beträffar skolorna i Osbv och Uppsala, endast delvis

tjäna lokala intressen, torde vederbörande kommuns medverkan till lönehöjningar

knappast kunna påräknas.

Vad slutligen beträffar de skolor, som väsentligen tjäna lokala behov

och som icke berörts här, lämnade kommunen senaste räkenskapsår bidrag

till skolverksamheten eller lärarlönerna med belopp, som i förhållande till

samtliga inkomster varierade vid de sju högre flickskolorna mellan 13 %

och 27,6 % samt vid de fem högre goss- och samskolorna mellan 0,5 % och

6,4 %. Det torde, att döma av hittills gjorda erfarenheter, icke vara sannolikt,

att beträffande dessa skolor vederbörande kommun skulle i någon

mera betydande utsträckning höja sitt bidrag till den privata skolverksamheten.

Kommittén har därför funnit sig böra föreslå att de ökade kostnader,

som stå i samband med löneregleringen, helt bestridas av statsmedel. Å

andra sidan anser kommittén, att kommunerna efter löneregleringens genomförande

skola lämna bidrag till privatskolorna med minst samma belopp

som utgingo före densamma.

I fråga om formerna för statsbidrag föreslår kommittén, att de nuvarande

mångskiftande statsbidragsformerna avvecklas och ersättas med eu

enda form för statsbidrag, nämligen bidrog till lönekostnaderna. Huvuddragen

i det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet äro följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Kommittén förutsätter, att statsunderstöd till privatläroverken normalt

skall utgå ur ett förslagsanslag i stället för, såsom nu är fallet, ur flera

anslag.

Till de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag med en generell

procent (för närvarande 78 procent) av lönekostnaderna. Kommittén anser,

att de mångskiftande förhållandena vid privatläroverken omöjliggöra införandet

av ett dylikt enkelt bidragssystem för dessa läroverks del. I stället

föreslås, att statsbidraget årligen bestämmes särskilt för varje skola. Statsbidraget

till skolan skulle principiellt utgå med det belopp, som utöver skolans

övriga inkomster erfordras för bestridande av skolans kostnader jämlikt

statens allmänna avlöningsreglemente och blivande avlöningsreglemente

för övningslärare. Summan av statsbidragen till samtliga skolor får dock

enligt förslaget utgöra högst 78 procent av de sammanlagda lönekostnaderna

vid samma skolor. Liksom vid de kommunala skolorna skulle vid privatläroverken

statsbidraget minskas med det belopp skolan ägt uppbära i

sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar på grund av lärares olycksfall i tjänsten eller i tjänsten

ådragen yrkessjukdom. Motsvarande avdrag skulle även ske, då skolan

står självrisk för utgivande av sjukpenning. Som villkor för erhållande av

statsbidrag föreslår kommittén bl. a., att tillskott av andra medel än statsbidrag

utgår till lärarpersonalens avlönande. Sådant tillskott, av kommittén

benämnt icke-statligt bidrag, skulle utgå med belopp som bestämmes av

skolöverstyrelsen. Statsbidraget till en viss skola framräknas sedan som

skillnaden mellan skolans kostnader för lärarlöner och det icke-statliga bidraget.

I det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet framstår sålunda

fastställandet av det icke-statliga bidraget såsom ett viktigt led. Kommittén

har föreslagit, att det icke-statliga bidraget i princip skall utgå med

samma belopp som i sådant hänseende utgick för budgetåret 1948/49, d. v. s.

året närmast före det, då löneregleringen av kommittén tänktes träda i

kraft. I av kommittén föreslagna statsbidragsbestämmelser har kommitténs

uppfattning fixerats på följande sätt.

Om skolan åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det ickestatliga

bidraget, därest ej Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda bestämmer,

utgöra lägst skillnaden mellan å ena sidan utgifterna för lärarlöner

nämnda redovisningsår, inberäknat värdet av naturaförmåner och särskilda

ersättningar för arbete, som kunnat åläggas lärarna i tjänsten, och å andra

sidan samtliga statsbidrag nämnda redovisningsår, dock icke statsstipendier

till lärjungarna. Sagda utgiftspost för lärarlöner må minskas med belopp,

varmed lönerna och ersättningarna ovannämnda redovisningsår överstigit

de löner och ersättningar, som utgå i enlighet med vad därom i vederbörliga

avlöningsreglementen stadgas. Vid bestämmande av det lägsta beloppet

för icke-statligt bidrag skall hänsyn vidare tagas till under ovannämnda

redovisningsår uppkommen vinst eller förlust.

Därest skolan ej åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det

lägsta beloppet av icke-statligt bidrag bestämmas av Kungl. Maj :t.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

Det en gång fastställda minimibeloppet förutsättes av kommittén skola

utan något ytterligare beslut — utom i nyssnämnda undantagsfall — kunna

ligga till grund vid skolöverstyrelsens årliga prövning av storleken av ickestatligt

bidrag. Vid ifrågavarande prövning bör enligt kommitténs mening

hänsyn tagas till alla faktorer, som kunna påverka höjning av det icke-statliga

bidraget utöver minimibeloppet. Kommittén framhåller särskilt önskvärdheten

av att hyresbeloppens storlek uppmärksammas.

Skolöverstyrelsens årliga beslut rörande det icke-statliga bidraget skall

enligt kommitténs förslag vara delgivet skolstyrelserna senast den 15 november.

I fråga om rekvisition av statsbidrag föreslår kommittén, att rekvisitionen

skall avse löpande redovisningsår och omedelbart efter vårterminens

slut insändas till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, som skall

verkställa utbetalning så snart ske kan. I avräkning på skolan för redovisningsåret

tillkommande belopp skulle förskott tillhandahållas med viss procent

av statsbidraget för närmast föregående redovisningsår, nämligen i

början av juli 30 procent, oktober 15 procent, januari 15 procent och april

30 procent.

Kommitténs kostnadsberäkningar.

Statsbidragen till privatläroverken uppgingo under räkenskapsåret

1946/47 (1946) sammanlagt till 2 132 384 kronor. Några uppgifter om de

faktiska statsbidragsbeloppen för senare redovisningsår finnas icke i kommitténs

betänkande, vilket avlämnades den 16 juni 1948. Kommittén har

beräknat det för räkenskapsåret 1947/48 (1947) erforderliga statsbidragsbeloppet

till omkring 2 500 000 kronor.

Med utgångspunkt från att löneregleringen skulle genomföras från och

med räkenskapsåret 1949/50 (1949) har kommittén beräknat det efter löneregleringens

genomförande totalt erforderliga statsbidragsbeloppet till

3 000 000 kronor, vilket sålunda skulle innebära en statsbidragsökning med

500 000 kronor. I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Kostnaderna för övningslärarnas löner ha uppskattats till samma belopp

som under redovisningsåret 1947/48. Under förutsättning att statsbidragen

för räkenskapsåret 1948/49 (1948) uppgå till samma belopp som nämnda

för 1947/48 (1947) beräknade 2 500 000 kronor och löneregleringen för övningslärare

icke i någon nämnvärd grad påverkar beräkningarna, skulle

den av kommittén föreslagna löneregleringen för privatläroverkens lärarpersonal

medföra statsbidragsökning på endast 500 000 kronor. Kostnaden

för kommitténs löneregleringsförslag är alltså jämförelsevis obetydlig, vilket

är särskilt påfallande, om man tar hänsyn till de stora fördelar som

följa med den ifrågavarande löneregleringen. Kommittén vill därvid särskilt

peka på den omständigheten, att först efter genomförande av här föreslagen

lönereglering privatskolornas lärarkårer kunna erhålla den stabilitet,

som är önskvärd ur pedagogisk synpunkt. Det statsbidrag, som erfordras

efter genomförandet av kommitténs förslag, kan alltså väntas medföra

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kangl. Maj:ts proposition nr 232.

större effekt i pedagogiskt hänseende än det nuvarande. Därtill komma de

stora fördelar i lönetekniskt hänseende, som äro förenade med den föreslagna

löneregleringen.

Till nyssnämnda statsbidragsökning för genomförande av löneregleringen

skulle enligt kommitténs beräkningar komma årliga kostnader för skolhälsovården

med 20 000 kronor. Härom har kommittén anfört följande.

Om arvoden till skolläkare och skolsköterskor beräknas utgå efter motsvarande

grunder som vid de allmänna läroverken och högre kommunala

skolorna samt statsbidrag bestämmes till 50 % av minimiarvodena, torde

nu ifrågavarande kostnader för statsverket kunna beräknas till omkring

20 000 kronor. Kommittén har därvid icke räknat med statsbidrag till anskaffande

av instrumental utrustning. Vid en del skolor torde tillfredsställande

sådan finnas; i övrigt räknar kommittén med att ett rationellt ordnande

av hälsovården med statsbidrag enligt vad ovan antytts skall möjliggöra

för vissa av privatskolorna att av egna medel bekosta erforderlig

utrustning.

Yttranden.

I det följande redovisas de avgivna yttrandena endast i den mån de bedömas

vara av intresse för ett ståndpunktstagande till den föreliggande

principfrågan. I övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

Skolöverstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag, att lärarna vid privatläroverken

inordnas i det statliga lönesystemet samt att de i fråga om

löneställning och skyldigheter jämställas med motsvarande befattningshavare

vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor. Överstyrelsen

anser, att denna jämställdhet bör utsträckas även till pensionsförmånerna

samt understryker önskvärdheten av att även frågan om dessa snabbt

bringas till en lösning.

Överstyrelsen ifrågasätter om ordinarie anställning bör tillämpas vid privatläroverken,

där det dock gäller enskild tjänst, och anför härom följande.

Enligt överstyrelsens mening bör den nuvarande benämningen fast anställning

bibehållas och denna anställning utformas i anslutning till vad

som nu gäller vid de statsunderstödda folkhögskolorna. En fast anställd

lärare bör sålunda kunna entledigas, då privatläroverk nedlägger eller inskränker

sin verksamhet och läraren på grund härav icke längre kan beredas

full eller inemot full tjänstgöring, såvida detta icke föranletts av statliga

åtgärder, t. ex. ombildning av läroverket till statlig eller högre kommunal

skola. Det bör ankomma på överstyrelsen att avgöra om nu nämnda

omständigheter föreligga. I sådana fall bör förflyttning enligt statens allmänna

avlöningsreglemente icke äga rum. I övrigt bör för entledigande och

disciplinära åtgärder gälla detsamma som vid högre kommunala skolor.

I avlöningshänseende bör fast anställd lärare jämställas med ordinarie

lärare.

För privatläroverken är det enligt överstyrelsens mening av minst samma

betydelse som vid statliga läroverk och högre kommunala skolor att frågan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

om rektors fortsatta anställning efter viss tid kan omprövas. Överstyrelsen

kan därför icke tillstyrka, att rektorerna få samma anställningsform som

de ordinarie (fast anställda) lärarna. Härom anföres följande.

Överstyrelsen förordar att i samband med förevarande lönereglering det

för de allmänna läroverken gällande systemet utvidgas på så sätt, att till

rektor vid statlig skola, högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk

skall kunna för högst sex år i sänder förordnas person, som innehar

ordinarie ämneslärarbefattning (fast anställning) vid någon läroanstalt

tillhörande nämnda skolformer. Beträffande privatläroverken torde det

dock vara tveksamt, om fast anställd ämneslärare vid ett privatläroverk bör

kunna förordnas till rektor vid annat privatläroverk. I fråga om de högre

kommunala skolorna har det nuvarande systemet, enligt vilket till rektor

endast kan utses ordinarie lärare vid samma skola, visat sig medföra betydande

olägenheter.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke beträffande privatläroverken

Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att efterge kravet på innehav av

ordinarie lärartjänst för rektorsförordnande. Det synes nämligen ändamålsenligt

att för denna skolform kunna vidga kretsen till att omfatta även

andra lämpliga aspiranter.

Överstyrelsen förordar för sin del att ordinarie (fast anställda) och extra

ordinarie lärare tillerkännas sjukvårdsförmåner enligt samma grunder,

som lärare vid högre kommunala skolor. I likhet med vad som gäller inom

folkskolan bör denna förmån däremot ej utsträckas till extra lärare.

I statsbidragsfrågan framhåller överstyrelsen bl. a. att överstyrelsens årliga

prövning av det icke-statliga bidraget skulle innebära ett avsevärt administrativt

merarbete. Avvägningen av det icke-statliga bidraget skulle

bli synnerligen svårbedömd, då hänsyn skulle tas till hyra, reparationer,

städning o. s. v. Kommitténs ståndpunkt att nu utgående icke-statliga bidrag

icke skulle kunna minskas vore icke sakligt befogad. I den mån privatläroverk

nedlägges måste det ju ersättas med statligt eller kommunalt läroverk.

överstyrelsen föreslår, att statsbidrag utgår efter en enhetlig procentsats,

förslagsvis 70 procent av de faktiska kostnaderna för lärarna. Då för ett

fåtal skolor ett statsbidrag efter denna procentsats icke torde förslå, borde

överstyrelsen få rätt tillerkänna dem ett särskilt driftkostnadsbidrag för

undvikande av för höga elevavgifter. Sådant bidrag skulle dock icke utgå

till skolor vilka i realiteten ägas eller drivas av kommun. Sammanlagt

borde driftkostnadsbidrag för ett läsår icke utgå med större belopp än

5 procent av samtliga lärarlöner, för vilka 70 procent statsbidrag utginge.

Ett genomförande av överstyrelsens förslag beräknades draga en merkostnad

av 1 500 000 kronor.

Statskontoret anser i första hand, att hela del i betänkandet behandlade

problemkomplexet borde vila i avvaktan på att riktlinjerna för den blivande

skolreformen fastställas. Härvid borde undersökas, om och i vilken

omfattning något visst privatläroverk påtagit sig sådana uppgifter, som

rätteligen bort anförtros det statliga eller kommunala skolväsendet. Fun
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj.ts proposition nr 232.

nes så vara förhållandet, borde det allmänna skolväsendet givas en sådan

vidd, att privatläroverken kunde avvecklas. I vad mån återstående läroanstalter

i framtiden skulle understödjas med statsmedel borde prövas i

varje särskilt fall.

Även mot kommittéförslaget som sådant ställer sig statskontoret kritiskt.

Mot kommittéförslaget kan till en början riktas den invändningen, att de

författningsenligt reglerade lönerna allt för hårt komma att binda privatskolornas

huvudmän samt — i ännu högre grad — staten. Det synes knappast

rimligt att — som kommittén förutsatt — statsverket ytterst skall garantera

lönerna till en grupp anställningshavare, som tillsatts utan statlig

medverkan och enligt förslaget även framdeles skulle komma att tillsättas

utan statsmyndighets hörande. Att reglera rektorstjänsterna fastare för

dessa skolor än för de statliga och kommunala läroanstalterna måste betraktas

som uteslutet.

Det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet anser statskontoret

mycket ohanterligt till sin konstruktion. Enligt förslaget skulle vidare ett

eller flera privatläroverk kunna medgivas högre procentuellt bidrag än 78

procent, blott medeltalet för alla privatläroverken hölls inom den ramen.

Därmed skulle enligt statskontorets förmenande statsverket gå längre i

sitt understödjande av privatläroverken än i fråga om de kommunala skolorna,

vilket statskontoret anser uteslutet. Det icke-statliga bidraget borde

icke fastlåsas till det belopp som i sådant hänseende utginge för visst

budgetår, då tillfälliga omständigheter därvid i alltför hög grad skulle

komma att bestämma skolornas framtida ekonomi. Statskontoret föreslår,

att undersökning verkställes rörande statens medelkostnader för motsvarande

stadier vid statliga och kommunala läroverk samt att den sålunda

framkomna medelkostnaden för varje lärjunge å de olika stadierna — realskolan,

gymnasiet och högre flickskolan — lägges till grund för statsbidragsgivningen

vid privatläroverken. Den sålunda omlagda statsbidragsgivningen

borde få provisorisk karaktär.

Statskommissaricn Lindbergson har i särskilt yttrande föreslagit, att ordinarieanställningen

vid privatläroverken erhåller samma karaktär som vid

hushållningssällskapen (5 § B statens allmänna avlöningsreglemente) och

att sålunda endast anställning medelst kontrakt för viss tid, icke överstigande

sex år, borde ifrågakomma. I motsats till statskontoret anser Lindbergson,

att det icke går att sätta ett enhetsbidrag per lärjunge så högt att

de ekonomiskt svagare skolorna klara sin ekonomi, samt skisserar i huvudsak

följande statsbidragssystem.

Kungl. Maj:t fastställer varje år antalet heltidstjänster (ordinarie och

extra ordinarie). Skolöverstyrelsen fastställer därefter antalet veckotimmar

som icke täckas av heltidstjänsterna. Statsbidragsunderlaget bestämmes för

heltidstjänsterna till näst högsta löneklassen i de förekommande lönegraderna

samt för veckotimmarna efter viss enhetlig arvodesgrupp, förslagsvis

TC 21. Skolöverstyrelsen bemyndigas att bevilja statsbidrag med högst 78

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nv 232.

procent av underlaget till enskild skola och med liögst 65 procent i medeltal

för samtliga skolor. Härvid skall givetvis tagas hänsyn till kommunbidrag,

inflytande elevavgifter o. s. v. Härigenom undvikes en detaljgranskning av

varje lärares anställningsförhållanden och öppnas möjligheter att hålla flertalet

privatläroverk vid liv.

Statens lönenämnd har ansett sig böra i princip tillstyrka kommitténs

förslag. Med hänsyn till de av löneregleringen föranledda kostnadsökningarna

har det emellertid synts lönenämnden angeläget, att den privata statsunderstödda

undervisningsverksamheten icke bibehålies i större utsträckning

än som betingas av dess karaktär av komplementorganisation till det

allmänna undervisningsväsendet. Kommitténs förslag angående statsbidrag

synes enligt lönenämndens mening i alltför hög grad binda statsbidragsavvägningen

vid de under budgetåret 1948/49 rådande förhållandena. Lönenämnden

avstyrker kommitténs förslag om inrättande av särskilda rektorstjänster

i Ca-lönegrad; ett bifall härtill skulle medföra tre system för avlönande

av rektor, nämligen ett för de statliga skolorna, ett för de högre

kommunala skolorna och ett för privatläroverken. Lönenämnden förordar,

att för samtliga ifrågavarande rektorstjänster användes ett och samma avlöningssystem,

nämligen det som användes för rektorerna vid de statliga

läroverken.

Riksräkenskapsverket har i princip tillstyrkt kommitténs förslag till lönereglering.

Skäl syntes tala för en något mindre fast ordinarie anställningsform,

möjligen med förebild i den vid hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna

införda anställningsformen för ordinarie tjänst (skriftligt

kontrakt för viss tid, högst sex år). Ämbetsverket ifrågasätter, om icke löneregleringen

i vad den avser rektorer vid privatläroverken borde genomföras

efter enahanda grunder, som gäller för de allmänna läroverkens rektorer.

I fråga om det föreslagna statsbidragssystemet förordar ämbetsverket

bl. a. att statsbidragets procentuella storlek direkt fastställes för varje läroverk.

Procentsatsen skulle därvid avvägas efter vederbörande skolas ekonomiska

förhållanden. Summan av statsbidragsbeloppen för samtliga privatläroverk

borde sättas till högst 70 procent av lärarlönerna vid dessa skolor.

Statsbidragsprocenten (för löpande budgetår) borde kunna bestämmas

under höstterminen, varvid man borde utgå från skolans ekonomiska förhållanden

under eu treårsperiod (ej endast 1948/49).

Svenska stadsförbundet, som tillstyrkt löneregleringsförslaget, framhåller,

att det föreslagna statsbidragssystemet bygger på förutsättningen att

icke-statliga medel till lärarlönernas bestridande skulle finnas att tillgå

med samma belopp i framtiden som under budgetåret 1948/49. I den mån

andra inkomstinöjligheler för skolorna försämrades kunde det befaras, att

kommunerna finge påtaga sig ökade bördor. Detta vore oegentligt, då varken

vissa kommuners understöd till privatläroverk eller understödens nuvarande

belopp varit följden av någon rationell avvägning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

Flick- och samskollärarnas riksförbund föreslår, att privatläroverkens lärare

tillerkännes sjukvårdsersättning efter samma grunder som gälla vid

de allmänna läroverken. I fråga om rektorstjänsterna uttalas en önskan om

reciprocitet mellan statliga, kommunala och statsunderstödda privata skolor

vid förordnande å dylika tjänster. Rektor borde förordnas allenast på

viss tid.

Sveriges yngre låroverkslärares förening föreslår i fråga om behörighet

till rektorstjänst, att kommitténs krav på innehav av ordinarie ämneslärartjänst

utbytes mot krav på behörighet till sådan tjänst. Rektor bör enligt

föreningens mening förordnas på sex år. Lärarna vid privatläroverken borde

i någon form komma i åtnjutande av samma sjukvårdsförmåner som tillkomma

lärare vid statliga och kommunala skolor.

Läroverkslärarnas riksförbund föreslår, att rektor vid privatläroverk förordnas

på viss tid och att dylik tjänst får förenas med ordinarie lärartjänst

vid privata och statliga läroverk.

Föredraganden.

Frågan om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken

har länge varit aktuell. Sedan år 1948 föreligger även ett av 1944

års lönekommitté för privatläroverken utarbetat förslag i ämnet. På grund

av den ekonomiska stabiliseringspolitiken ansågs emellertid något förslag

i ämnet icke böra framläggas för 1949 års riksdag. Liknande skäl tala för

att det får ytterligare anstå med löneregleringen för privatläroverkens lärarpersonal.

Då emellertid med hänsyn till olika omständigheter principbeslut

ansetts böra föreläggas 1950 års riksdag i fråga om lärarpersonalen vid

folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, har jag ansett önskvärt

att jämväl löneförhållandena vid privatläroverken bli föremål för riksdagens

prövning redan i år, även om löneregleringens genomförande bör

anstå till den 1 juli 1951. Eftersom lönerna för det övervägande antalet

lärare vid privatläroverken äro lägre, i vissa fall avsevärt lägre än för lärare

i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och kommunala flickskolor,

kan ett ytterligare eftersättande av lärarpersonalen vid privatläroverken befaras

få menliga konsekvenser för lärarrekryteringen vid dessa läroanstalter,

vilka icke minst i rådande läge ha en viktig uppgift att fylla i den hårt ansträngda

skolorganisationen. Av anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå

Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag om principerna för en lönereglering

för lärarpersonalen vid privatläroverken. Med detalj förslag i ämnet

torde däremot böra anstå till 1951 års riksdag. Detsamma gäller frågorna

om statsbidragssystem och statsbidragsprocent, vilka spörsmål befunnits

vara i behov av ytterligare överväganden. Jag har emellertid förutsatt, att

den totala kostnadsökning, som för ifrågavarande skolkategori föranledes

av löneregleringen, i princip skall bäras av statsverket.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Förslag om lönereglering in. m. för lärarpersonalen vid fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala och om provisorisk löneförbättring för lärare vid

övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier ha av 1944 års lönekommitté

framlagts i betänkande den 10 februari 1950. Detta betänkande

är föremål för remissbehandling och upptages icke i detta sammanhang.

I fråga om principerna för en lönereglering för privatskolornas lärarpersonal

innebär lönekommitténs förslag sammanfattningsvis följande.

Full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens lärare, å ena

sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och de kommunala flickskolorna,

å andra sidan, föreslås genomförd. Med likställdhet i fråga om

löneförmånerna skulle följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.

beträffande tjänstgöringens omfattning. Kommittén har föreslagit, att ämneslärarna

vid privatläroverken skola inordnas under statens allmänna

avlöningsreglemente, samt förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreglementet

för övningslärare skall erhålla tillämpning jämväl å övningslärarna

vid privatläroverken.

Läsåret föreslås skola generellt bestämmas till 38 veckor vid privatläroverken.

Dispens härifrån skulle kunna meddelas endast i rena undantagsfall,

och därvid borde särskilda bestämmelser meddelas angående ökning

av undervisningsskyldigheten för heltidsavlönade befattningshavare.

I fråga om anställningsförhållandena innebär kommitténs förslag, att vid

privatläroverken skulle införas en anställningsform för ordinarie lärare,

vilken skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen för

lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna. Vid omorganisation

eller avveckling av den privata skola, lärare tillhörde, skulle han i första

hand vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst.

Om av någon anledning förflyttning icke vore möjlig eller lämplig, skulle

läraren erhålla ersättning av statsmedel, motsvarande de inkomster han

skulle uppburit från lärarbefattningen, dock endast i den mån han ej kunde

skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Antalet ordinarie lärartjänster

skulle av Kungl. Maj:t bestämmas för varje skola. Vid privatläroverken

skulle även finnas extra ordinarie och extra lärare, extra ordinarie

lärare till antal, som skulle bestämmas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

Vid antagande av ordinarie lärare och rektor skulle skolstyrelse äga

bland behöriga sökande utse, till lärare den som med hänsyn till vederbörliga

befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden anses böra

i främsta rummet komma i fråga samt till rektor den som med hänsyn till

insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras

hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anses lämpligast.

Beträffande lönegradsplacering in. in. för rektorer samt ordinarie, extra

ordinarie och extra lärare torde få hänvisas till den föregående redo
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Ma j :ts proposition nr 232.

görelsen. Förslaget överensstämmer i denna del med vad som gäller för

motsvarande lärarpersonal vid allmänna läroverk samt kommunala flickoch

mellanskolor med det undantaget att rektorstjänst avsetts skola tillhöra

löneplan 1 och placeras i lönegrad, vars nummer med tre enheter

överstiger lönegrad snumret för respektive lektor, adjunkt och ämneslärarinna

vid allmänt läroverk.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård

(7 kap.) ha med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen ansetts

icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.

I remissyttrandena har kommitténs förslag i allmänhet tillstyrkts i princip.

Beträffande detaljerna i yttrandena torde få hänvisas till förut lämnad

redogörelse.

För egen del anser jag kommitténs förslag kunna läggas till grund för

principbeslut om lönereglering för privatläroverkens lärarpersonal, vilket

bl. a. innebär att jag tillstyrker de föreslagna lönegradsplaceringarna för

lärarna. Jag förordar dock följande jämkningar i förslaget.

Såsom i flera remissyttranden framhållits, synes icke lämpligt att för

privatläroverkens lärare tillämpa den ordinarie anställningsform, som tilllämpas

för den statliga lärarpersonalen. Enligt min mening bör ordinarie

lärare vid privatläroverken anställas tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid

av sex månader. Därjämte torde för ordinarie lärare böra i

huvudsak gälla vad som nu är föreskrivet för fast anställd lärare, nämligen

att sådan lärare, som under tre på varandra följande år oförvitligt

tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt,

ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från

sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation

eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller anledning

föreligger till entledigande av disciplinära skäl.

Anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid privatläroverken

synas icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang,

eftersom 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag att verkställa

utredning angående den i propositionen 1949: 132 under punkt 3 berörda

frågan om anställningsformen för rektorer vid bl. a. privatläroverken.

Vad angår frågan huruvida lärare vid privatläroverk böra erhålla rätt

till sjukvårdsförmåner enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

synes med prövningen av detta spörsmål böra anstå.

Förslag till avlöningsbestämmelser och statsbidragsgrunder torde böra

underställas 1951 års riksdag. Erforderliga stadgebestämmelser lärer det

däremot få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om.

Löneregleringen torde böra omfatta de privatläroverk, som nu åtnjuta

statsunderstöd från förslagsanslagen till Privatläroverk: Bidrag till högre

goss- och samskolor, Bidrag till högre flickskolor och Bidrag till enskilda

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

mellanskolor. Kostnadsökningen på grund av löneregleringen torde kunna

uppskattas till omkring 800 000 kronor för år.

Vad slutligen angår den av löneregleringen föranledda pensionsregleringen

för ifrågavarande lärare, torde frågan härom få föreläggas 1951 års

riksdag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de framlagda grunderna för en lönereglering

för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken,

avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1951.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51, i vad propositionen a1 i texten
  2. SU 1950:225 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten