Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar, m. m

1950-03-31 · 106 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 106 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:240, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

1

Nr 240.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags

och solidariska bankbolags tillgångar, m. mgiven

Stockholms slott den 31 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)

om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar;
2)

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den

2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

\ liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av utskiftningsskatteprocenten från

30 till 40 procent.

Vidare föreslås bestämmelser avsedda att förhindra att vinstmedel skattefritt

överföras från ett aktiebolag till dess delägare genom inlösning av fondaktier

(gratisaktier).

Då aktiebolags vinstmedel kunna skattefritt tillföras bolagets delägare

genom att bolaget förvärvar egna aktier, föreslås vissa bestämmelser till

förhindrande härav.

För underlättande av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag

föreslås vissa lättnader i den utskiftningsbeskattning, som skulle föranledas

av fusionen. De förordade bestämmelserna innebära, att befrielse från utskiftningsskatt

skall omedelbart medgivas i de fall, där moderbolaget ägt aktierna

i dotterbolaget alltsedan den 1 januari 1940 eller — då koncernförhållandet

uppstått senare — alltsedan dotterbolaget började bedriva verksamhet.

I övriga fall föreslås ett dispensförfarande enligt vilket uppskov med

skattens erläggande skall kunna på så sätt medgivas att moderbolaget får

övertaga dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Förutsättningarna för meddelande

av dispens föreslås skola vara att fusionen utgör ett led i strävanden

att uppnå större organisatorisk ändamålsenlighet, att erläggandet av utskiftningsskatten

med hänsyn till dennas storlek utgör ett väsentligt hinder för

fusionens genomförande, samt att fusionen icke kan antagas vara ett led i

åtgöranden, syftande till att uppnå opåkallade skattelättnader.

Dispensförfarandet föreslås skola handhavas av riksskattenämnden, därest

en sådan nämnd inrättas, och i annat fall av en särskild för ändamålet

inrättad nämnd.

De förordade lättnaderna i utskiftningsbeskattningen vid fusion ha föranlett

förslag om vissa ändringar i inkomstskattelagstiftningen.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna avses skola i huvudsak

träda i kraft, då författningsändringarna utkomma från trycket i Svensk

författningssamling. Höjningen av utskiftningsskatten och de nya reglerna

om utskiftningsskatt vid inlösen av fondaktier skola dock icke tillämpas i

de fall, där beslut om nedsättning av aktiekapital eller om aktiebolags trädande

i likvidation anmälts för registrering före den 1 januari 1950. Bestämmelserna

angående nyssnämnda dispensförfarande föreslås — i avvaktan

på att ställning tages till frågan om inrättandet av en riksskattenämnd

— skola träda i kraft först å dag, som Kungl. Maj :t bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr

321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags

och solidariska bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas dels att rubriken till förordningen den 27 juni 1927

om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar

skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1—6 samt 8 och 9 §§ nämnda förordning

ävensom anvisningarna till densamma skola erhålla följande änd
-

rade lydelse.

Nuvarande lydelse:

Kungl. Maj :ts förordning om skatt

vid utskiftning av aktiebolags och

solidariska bankbolags tillgångar.

1 §•

Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt

bankbolag, som i samband

med nedsättning av aktie- eller lottkapital

eller vid bolagets upplösning

utskiftar tillgångar, skall, på sätt i

denna förordning stadgas, till staten

erlägga skatt (utskiftning sskatt)

å därvid utskiftat belopp, i

den mån detta icke är att anse såsom

återbäring av tillskjutet belopp.

Å sålunda bestämt beskattningsbart

belopp skall utskiftningsskatt utgå

med tolv kronor1 för varje fullt hundratal

kronor därav.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Majrts förordning om skatt

vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

1 §•

1 mom. Svenskt aktiebolag, som utskiftar

tillgångar, skall, på sätt i denna

förordning stadgas, till staten

erlägga skatt (utskiftningsskatt)

å därvid utskiftat belopp, i

den mån detta icke är att anse såsom

återbäring av tillskjutet belopp.

Å sålunda bestämt beskattningsbart

belopp skall utskiftningsskatt utgå

med fyrtio kronor för varje fullt

hundratal kronor därav.

2 mom. Utskiftningsskatt skall icke

erläggas, då aktiebolag genom fusion

enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september

1944 om aktiebolag upplöses

och uppgår i annat bolag, under förutsättning

att moderbolaget alltsedan

den 1 januari 1940 eller, om koncernförhållandet

uppstått senare, alltsedan

den dag, då dotterbolaget började

bedriva verksamhet av något slag, vid

varje tillfälle ägt aktier motsvarande

mer än nio tiondelar av aktiekapitalet.

1 Jfr förordningen den 21 juni 1940 (nr 645).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

Nuvarande lydelse:

2 §•

Med utskiftat belopp förstås vad

bolaget utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans

andel eller efter annan i bolagsordningen

bestämd grund och som icke

enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt är att

hänföra till utdelning från bolaget;

dock skall i utskiftat belopp jämväl

inräknas det belopp, bolaget har att i

utskiftningsskatt utgöra.

Föreslagen lydelse:

Uppgår aktiebolag, i annat fall än

i föregående stycke sägs, i annat bolag

genom fusion enligt 17i § 1 mom.

lagen om aktiebolag, må myndighet,

som Konungen bestämmer, under nedan

angivna förutsättningar medgiva

att utskiftningsfkatteskulden övertages

av moderbolaget efter vad i 3 §

4 mom. stadgas. Dylikt medgivande

må lämnas under följande förutsättningar,

nämligen att med fusionen

åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig

organisation, att erläggandet av

utskiftningsskatten med hänsyn till

dennas storlek kan anses utgöra ett

väsentligt hinder för fusionen samt

att fusionen icke kan antagas vara ett

led i åtgöranden, syftande till att erhålla

obehörig förmån i beskattningsavseende

för ettdera bolaget eller för

någon, med vilken ettdera bolaget är

i intressegemenskap.

Vad i detta moment är stadgat skall

icke äga tillämpning, då moder- eller

dotterbolaget driver penningrörelse

eller yrkesmässig handel med fastigheter.

2 §•

Med utskiftat belopp förstås vad

bolaget i samband med nedsättning

av aktiekapital eller vid bolagets upplösning

utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans

andel eller efter annan i bolagsordningen

bestämd grund, i den mån

vad sålunda utgivits icke enligt förordningen

om statlig inkomstskatt är

att hänföra till utdelning från bolaget.

Om bolag mot vederlag förvärvat

egen aktie annorledes än i samband

med nedsättning av aktiekapitalet

eller vid inrop å auktion av för

bolagets fordran utmätt aktie eller

om dotterbolag annorledes än vid inrop,

som nyss sagts, mot vederlag för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 240.

5

Nuvarande lydelse:

3 §•

1 mom. Med tillskjutet belopp förstås

bolags ingångsvärde, beräknat

på sätt i 2 mom. här nedan sägs,

med tillägg av vad som efter den tidpunkt,

till vilken ingångsvärdet hänför

sig, av delägare tillskjutits i penningar

eller annat men med avdrag

av vad som efter nämnda tidpunkt

dels utskiftats till delägare, i den mån

detta, enligt vad i 4 § a) och b) här

nedan sägs, är att anse såsom återbäring

av tillskjutet belopp, dels ock

utdelats till delägare och för vilket

restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt

(B-skatt) ägt rum.

2 mom. Bolags ingångsvärde---

Föreslagen lydelse:

värvat aktie i moderbolaget, skall sådant

vederlag, i den mån det icke hänföres

till utdelning, likaledes anses

såsom utskiftat belopp.

1 utskiftat belopp skall inräknas

jämväl det belopp bolaget har att i

utskiftningsskatt utgöra.

3 §.

/ mom. Med tillskjutet belopp förstås

bolags ingångsvärde, beräknat

på sätt i 2 mom. här nedan sägs, med

tillägg av vad som efter den tidpunkt,

till vilken ingångsvärdet hänför sig,

av delägare tillskjutits i penningar

eller annat men med avdrag av vad

som efter nämnda tidpunkt dels utskiftats

till delägare, i den mån detta,

enligt vad i 4 § a) och b) här nedan

sägs, är att anse såsom återbäring

av tillskjutet belopp, dels ock utdelats

till delägare och för vilket restitution

av inkomst- och förmögenhetsskatt

(B-skatt) ägt rum. Vid beräkning

av tillskjutet belopp i fall,

som i 3 och 4 mom. avses, skall iakttagas

jämväl vad i nämnda moment

är stadgat.

— ny räkning.

3 mom. Har aktiebolag nedsatt aktiekapital

medelst indragning av egen

aktie, som bolaget eller ett dess dotterbolag

förvärvat mot vederlag, och

har indragningen ägt rum under räkenskapsår,

som gått till ända efter

den 28 februari 1925, eller innehar

bolaget vid sin upplösning egen mot

vederlag förvärvad aktie, skall vid

den i 1 mom. angivna beräkningen

av tillskjutet belopp avdrag göras

jämväl för belopp motsvarande detta

vederlag, såvitt detsamma icke hänförts

till utdelning eller jämlikt bestämmelserna

i 2 § utgjort utskiftat

belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Nuvarande lydelse:

i

4 §•

Med återbäring av tillskjutet belopp

förstås:

a) vad som i samband med inlösen

av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder eller vid huvudlottägares

utträde ur solidariskt

bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda

utskiftade beloppet icke överstiger

i bolaget befintligt tillskjutet

belopp;

b) vad som i samband med nedsättning

av aktiekapital i annan ordning

än i a) sägs utskiftas, i den mån

bolagets egna fonder därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp; och

c) vad som---tillskjutet b(

Föreslagen lydelse:

4 mom. Har enligt vad i 1 § 2 mom.

andra stycket stadgats medgivande

lämnats till att utskiftningsskatteskulden

må av moderbolaget övertagas,

skall sistnämnda bolags tillskjutna

belopp minskas med det belopp,

som motsvarar skillnaden mellan dotterbolagets

till utskiftningsskatt beskattningsbara

belopp och den skatt,

som vid fusionen skulle hava erlagts

därest medgivande som nyss sagts

icke lämnats.

4 §•

Med återbäring av tillskjutet belopp

förstås:

a) vad som i samband med inlösen

av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder utskiftas,

i den mån det sålunda utskiftade beloppet

icke överstiger vare sig vad

till bolaget för dessa aktier inbetalats

eller vad som utgör i bolaget befintligt

tillskjutet belopp;

b) vad som eljest utskiftas i samband

med nedsättning av aktiekapital

eller vid sådant förvärv av aktie

som i 2 § sägs, i den mån bolagets

egna fonder därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp; och

5 §•

Nedsättning av aktiekapital eller

utträde av huvudlottägare, som avses

i denna förordning, anses hava skett,

när de utskiftade medlen blivit för

delägarna tillgängliga för lyftning.

När aktiebolag eller solidariskt

bankbolag skall anses upplöst, därom

är i allmän lag stadgat.

6 §.

Taxering till utskiftningsskatt skall

äga rum året efter det, då nedsätt
-

5 §•

Nedsättning av aktiekapital, som

avses i denna förordning, anses hava

skett, när de utskiftade medlen blivit

för delägarna tillgängliga för lyftning.

När aktiebolag skall anses upplöst,

därom är i allmän lag stadgat.

6 §•

Taxering till utskiftningsskatt skall

äga rum året efter det då nedsättning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

ning av aktiekapital, huvudlottäga- av aktiekapital, förvärv av aktie som

res utträde eller upplösning skett. i 2 § avses eller upplösning skett.

Har beslut —--------anses upplöst.

8 §•

Taxering till utskiftningsskatt skall

ske i den kommun, där bolaget skall

taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

8 §•

Taxering till utskiftningsskatt skall

ske i den kommun, där bolaget skall

taxeras till statlig inkomstskatt.

9 §. 9 §.

Uppgift till--— därifrån utskiftats.

Deklaration för —--anmaningen angives.

Deklaration för taxering till utskiftningsskatt

i andra fall än i andra

stycket sagts skall inom den tid och

i den ordning, som för bolags deklaration

för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

finnes stadgad, utan

anmaning avlämnas under det år, då

taxeringen skall äga rum. I

I övrigt skola de uti gällande taxeringsförordning

rörande taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

givna bestämmelser i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även

med avseende å taxering till utskiftningsskatt.

Deklaration för taxering till utskiftningsskatt

i andra fall än i andra

stycket sagts skall inom den tid

och i den ordning, som för bolags

deklaration för statlig inkomstskatt

finnes stadgad, utan anmaning avlämnas

under det år, då taxeringen

skall äga rum.

Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden

må av moderbolaget

övertagas, skall deklaration

avgivas av dotterbolaget inom

den tid och i den ordning, som i föregående

stycke sagts, för beräkning

av det belopp varmed moderbolagets

tillskjutna belopp skall minskas.

I övrigt skola de uti gällande taxeringsförordning

rörande taxering till

statlig inkomstskatt givna bestämmelser

i tillämpliga delar lända till

efterrättelse även med avseende å

taxering till utskiftningsskatt.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet belopp räknas i

allmänhet tillskott av delägarna, vare

sig det tillförts aktie-ffo//-,)kapitalet

eller ej. Belopp, som inbetalts å aktie,

för vilken aktierätt förverkats,

ävensom tillskott enligt 92 och 209 §§

Anvisningar.

Såsom tillskjutet belopp räknas i

allmänhet tillskott av delägarna, vare

sig det tillförts aktiekapitalet eller ej.

Belopp, som inbetalts å aktie, för vilken

aktierätt förverkats, ävensom tillskott

enligt 92 och 209 §§ i lagen den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

i lagen den 22 juni 1911 om bankrö- 22 juni 1911 om bankrörelse räknas

relse räknas ej såsom tillskjutet be- ej såsom tillskjutet belopp,

lopp.

Med bolags------må avdragas.

Vid beräknande — -—- -—- —• — -—- för inkomst.

Har delägare--—---verkliga värde.

Utskiftas tillgångar i samband med

nedsättning av aktiekapital i annan

ordning än i 49 § aktiebolagslagen

sägs, måste en värdering göras av bolagets

tillgångar vid tiden för utskiftningen.

Till grund för detta värdes

beräknande bör läggas den av bolaget

senast före utskiftningen upprättade

balansräkningen. Vid bestämmandet

av vilka å balansräkningen

upptagna tillgångar skola medräknas

i värdet, skola givetvis samma grunder

gälla som i fråga om beräknande

av storleken utav bolags ingångsvärde.

Därest aktiebolag eller solidariskt

bankbolag till delägare utskiftar annat

än penningar, skall värdet av det

sålunda utskiftade upptagas till belopp,

som motsvarar saluvärdet vid

tiden för utskiftningen.

Vid tillämpning---blivit re

Utskiftas tillgångar i fall som i 4 §

b) sägs, måste en värdering göras av

bolagets tillgångar vid tiden för utskiftningen.

Till grund för detta värdes

beräknande bör läggas den av bolaget

senast före utskiftningen upprättade

balansräkningen. Vid bestämmandet

av vilka å balansräkningen

upptagna tillgångar skola medräknas

i värdet, skola givetvis samma grunder

gälla, som i fråga om beräknande

av storleken av bolags ingångsvärde.

Därest aktiebolag till delägare utskiftar

annat än penningar, skall

värdet av det sålunda utskiftade

upptagas till belopp, som motsvarar

saluvärdet vid tiden för utskiftningen.

%

Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden

må övertagas

av moderbolaget, skall dotterbolagets

till utskiftningsskatt beskattningsbara

belopp utgöra skillnaden

mellan, å ena sidan, summan av dotterbolagets

aktiekapital, reservfond

och skuldregleringsfond och, å andra

sidan, dotterbolagets tillskjutna belopp.

Aktiekapital, reservfond och

skuldregleringsfond skola vid denna

beräkning upptagas till de belopp, vilka

angivits i den fastställda balansräkningen

för det räkenskapsår, som

gått till ända närmast före fusionstillfället.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Där vid tillämpning av bestämmelsen

i 3 § 4 mom. det belopp, varmed

moderbolagets tillskjutna belopp skall

minskas, är större än sistnämnda belopp,

skall skillnadsbeloppet läggas

till moderbolagets egna fonder, då

fråga är om nedsättning av aktiekapitalet

eller om förvärv av aktie som

i 2 § avses, och till det utskiftade beloppet,

då fråga är om upplösning av

moderbolaget.

Skall utskiftningsskatt erläggas vid

fusion enligt 174 § 1 mom. lagen om

aktiebolag mellan sådana bolag, som

i 1 § 2 mom. avses, skall dotterbolagets

till utskiftningsskatt beskattningsbara

belopp beräknas enligt de

värden å tillgångar och skulder, som

upptagits i balansräkning avseende

bolagets ställning vid fusions tillfället.

Denna förordning skall, såvitt här nedan icke annorledes sägs, träda i

kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling. Därvid skall dock iakttagas,

att de nya bestämmelserna i 1 § 1 mom. andra stycket och 4 § icke

skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning av aktiekapital eller om

aktiebolags trädande i likvidation eller bolagsstämmas beslut om tillåtelse

till fusionsavtal anmälts för registrering före den 1 januari 1950. Vidare

skall iakttagas, att bestämmelserna i 2 § i dess ändrade lydelse, i vad bestämmelserna

avse förvärv av egen aktie, icke skola tillämpas då förvärvet

skett före den 1 januari 1950.

Bestämmelserna i 1 § 2 mom. andra stycket ävensom de därmed sammanhängande

bestämmelserna i 3 § 1 och 4 mom., 9 § fjärde stycket samt åttonde

och nionde styckena av anvisningarna skola träda i kraft den dag Konungen

förordnar.

Har bolag åsatts taxering med stöd av bestämmelsen i 6 § andra stycket,

skall — utan avseende å vad som finnes stadgat i övergångsbestämmelserna

till förordningarna den 17 juni 1938, nr 373, och den 21 juni 1940, nr

545, samt i första stycket av dessa övergångsbestämmelser — vid taxering

till utskiftningsskatt, som efter förenämnda taxering kan komma att åsättas

bolaget, utskiftningsskatt utgå efter vad i 1 § 1 mom. andra stycket denna

förordning sägs.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, dels att till 28 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola fogas två nya moment, betecknade 3 mom. respektive 4

inom., av nedan angiven lydelse, dels att 29 § 1 mom. samt punkt 4 av anvisningarna

till 22 § och punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till anvisningarna

till 35 § kommunalskattelagen1 skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad

punkt 5, av den lydelse nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

28 §. 28 §.

3 mom. Har bolag (dotterbolag),

som icke driver penningrörelse eller

yrkesmässig handel med fastigheter,

genom fusion enligt 17b § 1 mom. lagen

den lb september 19bb om aktiebolag

uppgått i annat sådant bolag

(moderbolag) och har moderbolaget

genom fusionen övertagit fordringar

i rörelse, skall såsom intäkt i moderbolagets

rörelse räknas belopp,

varmed dessa fordringar i moderbolagets

räkenskaper vid fusionstillfället

upptagits över de hos dotterbolaget

i beskattningsavseende gällande

värdena vid samma tillfälle.

b mom. Därest moderbolag genom

sådan fusion, som i 3 mom. avses,

övertagit betalningsansvaret för framtida

kostnader, för vilka avsättning

gjorts i dotterbolagets räkenskaper

med obeskattade vinstmedel, skall belopp

motsvarande denna avsättning

räknas såsom intäkt för moderbola
1

Senaste lydelse se beträffande 28 § och 29 § 1 mom. 1988: 368 samt beträffande punkt 3

av anvisningarna till 29 § 1947:575.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten--

— bland annat:

hyra för — — -— i rörelsen;

kostnad för anskaffning av råämnen

och varor till förädling, förbrukning

eller försäljning i rörelsen;

skolande, där vad sålunda förädlats

eller eljest kommit till användning

utgjorts av produkter eller råämnen

från fastighet, som av den

skattskyldige ägts eller brukats, eller

från annan av honom idkad rörelse,

som är att anse som särskild förvärvskälla,

värdet av samma produkter

eller råämnen upptagas till

det belopp, varmed de redovisas såsom

intäkt av fastigheten eller av

den särskilda förvärvskällan;

avlöningar, pensioner, — — — i

rörelsen;

kostnad för — -— -— och dylikt;

värdeminskning genom — — —

av tillgången;

get, därest icke utredning företes som

visar dels att moderbolaget efter fusionen

vidkänts eller kommer att få

vidkännas dessa kostnader — varvid

i sistnämnda fall en häremot svarande

avsättning skall hava verkställts

i moderbolagets räkenskaper

— dels ock att moderbolaget icke tillgodofört

sig avdrag för dessa kostnader

eller denna avsättning.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten--

— bland annat:

hyra för---i rörelsen;

kostnad för anskaffning av råämnen

och varor till förädling, förbrukning

eller försäljning i rörelsen; skolande

— där vad sålunda förädlats

eller eljest kommit till användning

utgjorts av produkter eller råämnen

från fastighet, som av den skattskyldige

ägts eller brukats, eller från annan

av honom idkad rörelse, som är

att anse som särskild förvärvskälla

— värdet av samma produkter eller

råämnen upptagas till det belopp, varmed

de redovisas såsom intäkt av

fastigheten eller av den särskilda

förvärvskällan, samt — där moderbolag

övertagit dessa råämnen eller

varor från dotterbolag vid sådan fusion,

som i 28 § 3 mom. avses — värdet

av samma råämnen eller varor

upptagas till belopp, motsvarande det

hos dotterbolaget i beskattningsavseende

gällande värdet å dessa tillgångar

vid fusions tillfället;

avlöningar, pensioner, —- — — i

rörelsen;

kostnad för---och dylikt;

värdeminskning genom---av

tillgången;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Nuvarande lydelse:

värdeminskning å — —

nande rättighet;

värdeminskning genom —

är underkastad;

värdeminskning å---deras

tillgodogörande;

ränta å---för rörelsen;

kostnad för — — — jämförlig

verksamhet;

speciella för---det allmän
na;
förlust,

som---till kapital
förlust.

Anvisningar

till 22 §.

4. Har skog — — — gällande ingångsvärde.

Med skogs — — — sålunda minskats.

Med ingående — — — av ingångsvärdet.

Vare sig----- ursprungliga in
gångsvärdet.

Är det — — — samma tid.

Om avdrag — — — av skogen.

Exempel å---ingående vir
ke

sfär råd:

A. försäljer---erlagda köpe
skillingen.

Det för--- 10 200 kronor.

Exempel å — — — i ingångsvärde:
B.

försäljer--- 10 000 kro
nor.

Ingångsvärdet har--— det ur
sprungliga.

Föreslagen lydelse:

värdeminskning å---liknan
de

rättighet;

värdeminskning genom — — —

är underkastad;

värdeminskning å---deras

tillgodogörande;

ränta å---för rörelsen;

kostnad för — —- — jämförlig

verksamhet;

speciella för---det allmän
na;
förlust,

som ----till kapital
förlust.

Anvisningar

till 22 §.

4. Har skog — — — gällande ingångsvärde.

Med skogs--- sålunda mins
kats.

Med ingående ■—• —- — av ingångsvärdet.

Vare sig---ursprungliga in
gångsvärdet.

Är det---samma tid.

Om avdrag — — — av skogen.

Om moderbolag genom sådan fusion,

som i 28 § 3 mom. avses, övertager

skog från dotterbolag, skall det

för dotterbolaget vid fusionstillfället

gällande ingångsvärdet och ingående

virkesförrådet anses som ingångsvärde

och ingående virkesförråd för moderbolaget.

Exempel å---ingående vir
kesförråd:
A.

försäljer---erlagda köpe
skillingen.

Det för--- 10 200 kronor.

Exempel å----i ingångsvär
de:
B.

försäljer---- 10 000 kro
nor.

Ingångsvärdet har---det ur
sprungliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

lik
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

till 29 §. till 29 §.

3. a. Kostnaden för —---dess

anskaffande.

b. Genom värdeminskningsavdrag

—- — — finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må,--

— är behörigt.

Vid bestämmande--— blir ut
sliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde

skall anses, då tillgången förvärvats

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, den verkliga kostnaden

för dess anskaffande och, då tillgången

annorledes övergått till rörelsen,

dess allmänna saluvärde vid

tiden för övergången. Dock skall iakttagas

följande. Har tillgång i samband

med förvärv av den rörelse, vari

den nyttjas, erhållits annorledes än

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, skall, där ej särskilda

omständigheter till annat föranleda,

såsom anskaffningsvärde för

tillgången anses det belopp som kvarstår

i beskattningsavseende oavskrivet

för överlåtaren, försåvitt ej vid

förvärv av rörelsen på grund av arv

eller testamente stämpelplikt beräknats

efter lägre belopp, i vilket fall

det belopp efter vilket stämpelplikt

sålunda beräknats skall anses såsom

anskaffningsvärde. Skulle det i något

fall befinnas, att den skattskyldige

eller någon, som står honom nära,

vidtagit åtgärd för att den skattskyldige

skall kunna tillgodoräkna sig

ett högre anskaffningsvärde än som

synes rimligt, och kan det antagas

att detta skett för att åt någon av

dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende,

skall anskaffningsvärdet

i skälig mån jämkas.

3. a. Kostnaden för---dess

anskaffande.

b. Genom värdeminskningsavdrag

--- — finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må,--

— är behörigt.

Vid bestämmande —- --blir ut
sliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde

skall anses, då tillgången förvärvats

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, den verkliga kostnaden

för dess anskaffande och, då tillgången

annorledes övergått till rörelsen,

dess allmänna saluvärde vid tiden

för övergången. Dock skall iakttagas

följande. Har tillgång i samband

med förvärv av den rörelse,

vari den nyttjas, erhållits annorledes

än genom köp eller byte eller

därmed jämförligt fång, skall, där

ej särskilda omständigheter till annat

föranleda, såsom anskaffningsvärde

för tillgången anses det belopp

som kvarstår i beskattningsavseende

oavskrivet för överlåtaren, försåvitt

ej vid förvärv av rörelsen på grund

av arv eller testamente stämpelplikt

beräknats efter lägre belopp, i vilket

fall det belopp efter vilket stämpelplikt

sålunda beräknats skall anses

såsom anskaffningsvärde. Skulle det

i något fall befinnas, att den skattskyldige

eller någon, som står honom

nära, vidtagit åtgärd för att den

skattskyldige skall kunna tillgodoräkna

sig ett högre anskaffningsvärde

än som synes rimligt, och kan

det antagas alt detta skett för att åt

någon av dem bereda obehörig förmån

i beskattningsavseende, skall

anskaffningsvärdet i skälig mån jäm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Nuvarande lydelse:

c. Värdeminskningsavdrag med —

--- särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenska
perna.

Har skattskyldigs---följan
de

år.

Ådagalägger skattskyldig,---

bokförda värdet.

Har ett--— återstående be
loppet.

d. Då tillgång,---till 28 §.

till 35 §.

Föreslagen lydelse:

kas. Såsom anskaffningsvärde för

tillgång, som moderbolag övertager

från dotterbolag vid sådan fusion,

som i 28 § 3 mom. avses, skall anses

det belopp, som vid fusions tillfälle t

kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet

hos dotterbolaget.

c. Värdeminskningsavdrag med —

--särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenska
perna.

Har skattskyldigs--- — följan
de

år.

Ådagalägger skattskyldig,---

bokförda värdet.

Har ett---återstående belop
pet.

d. Då tillgång,---till 28 §.

till 35 §.

5. Skattepliktig realisationsvinst

eller avdragsgill realisationsförlust

skall i intet fall anses uppkomma,

da aktiebolag övertager tillgångar genom

fusion, som i 28 § 3 mom. avses.

Har moderbolag avyttrat egendom,

som bolaget genom sådan fusion övertagit

från dotterbolag, skall vid bedömandet

av frågan om skattepliktig

realisationsvinst eller avdragsgill

realisationsförlust uppkommit så anses,

som om moder- och dotterbolag

utgjort en skattskyldig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

Uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 240-

15

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § och

1947 om statlig inkomstskatt1 skola

angives.

Nuvarande lydelse:

2 §.

Om vad---beräknade netto
intäkten.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda---

kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som — — — kommunalskattelagen

sägs.

4 § 1 mom. förordningen den 26 juli

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

Föreslagen lydelse:

2 §.

Om vad---beräknade netto
intäkten.

Har sådan fusion mellan moderoch

dotterbolag ägt rum, som i 28 §

3 mom. kommunalskattelagen avses,

skall restituerad, avkortad eller avskriven

skatt, som enligt vad ovan

sagts skulle hava utgjort skattepliktig

intäkt för dotterbolaget, utgöra skattepliktig

intäkt för moderbolaget.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda--

— kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som —--kom
munalskattelagen

sägs.

Har sådan fusion mellan moderoch

dotterbolag ägt rum, som i 28 §

3 mom. komunalskattelagen avses,

är moderbolaget berättigat till avdrag

för sådan dotterbolagets skatt, vilken

enligt första stycket skulle hava varit

avdragsgill för dotterbolaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1948: 764.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen

den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.

Härigenom förordnas, att 11 och 15 §§ förordningen den 2 maj 1947 om

investeringsfonder skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

11 §.

Hava till---två procent.

Har skattskyldig----angivna

grunder.

Kungl. Maj :t---fem år.

Det åligger---stycket sägs.

15 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning

till investeringsfond enligt denna förordning,

är pliktig att vid självdekla
-

11 §•

Hava till----två procent.

Har skattskyldig---angivna

grunder.

Har aktiebolag genom fusion uppgått

i annat aktiebolag, skall investeringsfond

hos det förra bolaget, därest

den icke enligt fjärde stycket

övertagits av det senare bolaget, återföras

till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd

till fusionen registrerats. Till beloppet

skall därvid läggas ränta efter två

procent om året enligt i 10 § angivna

grunder.

Vid sådan fusion, som i 28 §

3 mom. kommunalskattelagen avses,

må moderbolaget i beskattningsavseende

övertaga investeringsfond,

därest förutsättning därför enligt 1 §

andra stycket föreligger. Därvid skall

så anses som om fonden avsatts hos

moderbolaget under det beskattningsår,

då avsättningen skett hos dotterbolaget.

Kungl. Maj :t---fem år.

Det åligger---stycket sägs.

15 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning

till investeringsfond enligt denna förordning

eller som jämlikt 11 § fjärde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

17

Nuvarande lydelse:

ration för det beskattningsår, då avsättningen

ägt rum, ävensom för varje

påföljande beskattningsår, intill

dess de avsatta medlen avförts ur

fonden, foga uppgift enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Maj :t, rörande

avsättning av medel till fonden

samt fondens användning och avveckling.

Vid allmän självdeklaration

skall sådan uppgift fogas i tre exemplar.

Skattskyldig, som avsatt medel till

investeringsfond, är skyldig alt på

anfordran till arbetsmarknadskommissionen

lämna de uppgifter i fråga

om fonden, som kommissionen anser

erforderliga ur arbetsmarknadssynpunkt.

Föreslagen lydelse:

stycket övertagit sådan fond, är pliktig

att vid självdeklaration för det

beskattningsår, då avsättningen eller

övertagandet ägt rum, ävensom för

varje påföljande beskattningsår, intill

dess de avsatta eller övertagna medlen

avförts ur fonden, foga uppgift

enligt formulär, som fastställes av

Kungl. Maj :t, rörande avsättning av

medel till fonden samt fondens användning

och avveckling. Vid allmän

självdeklaration skall sådan uppgift

fogas i tre exemplar.

Skattskyldig, som avsatt medel till

investeringsfond eller jämlikt 11 §

fjärde stycket övertagit sådan fond,

är skyldig att på anfordran till arbetsmarknadskommissionen

lämna de

uppgifter i fråga om fonden, som

kommissionen anser erforderliga ur

arbetsmarknadssynpunkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändring

i bestämmelserna angående skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar,

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

När ett företag bedrives i aktiebolagets form, utgör den skatt, som aktieägarna

ha att erlägga för utdelning från bolaget, den ur systematisk synpunkt

primära skatten, genom vilken hänsyn tages till aktieägarnas skatteförmåga.

Den inkomstskatt, som uttages hos aktiebolagen, avser i första

hand att åstadkomma merbeskattning av inkomster förvärvade genom bolagen.

Den omständigheten, att de vid ett bolags upplösning till aktieägarna

utskiftade medlen icke bli till någon del beskattade såsom utdelning, betecknar

alltså i och för sig en lucka i systemet. Denna lucka är

avsedd att utfyllas genom bestämmelserna om utskiftningsskalt. Enligt förordningen

den 27 juni 1927, nr 321, skall nämligen utskiftningsskatt erläggas

till staten av svenskt aktiebolag, som i samband med bolagets upplösning

utskiftar tillgångar. Skatten träffar därvid det utskiftade beloppet i den

mån detta icke är att anse som återbäring av belopp, som tillskjutits av

aktieägarna. Då utskiftning av tillgångar kan äga rum jämväl i samband

med nedsättning av aktiekapitalet, har skyldighet att erlägga utskiftningsskatt

föreskrivits jämväl för sådant fall.

Utslciftningsskatten är alltså en skatt på besparade vinstmedel, vilka ej i

vanlig ordning utdelas och därför icke bliva föremål för inkomstbeskattning

hos aktieägarna. Skattens karaktär framstår särskilt tydligt, om man

jämför med förhållandet i fråga om ekonomiska föreningar. Beträffande

dessa förefinnes nämligen icke någon sådan lucka som beträffande aktiebolagen,

då enligt 38 § 1 mom. kommunalskattelagen såsom utdelning från

svensk ekonomisk förening skall anses vad som vid föreningens upplösning

utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Utskiftningsskatten är således

icke i egentlig mening en skatt å aktiebolagen. Dess utformning bör

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 19

därför bestämmas med hänsyn till de regler, som gälla för beskattning av

aktieägarna.

Utskiftningsskatt uttages för närvarande med 30 procent av det till sådan

skatt beskattningsbara beloppet. Denna skattesats fastställdes vid 1940

års riksdag. Då inkomstskattesatserna gjordes till föremål för översyn i

samband med 1947 års skattereform prövades icke frågan huruvida utskiftningsskatteprocenten

kunde anses riktigt avvägd med hänsyn till de då

beslutade ändringarna i den statliga beskattningen.

Genom ett av regeringsrätten den 10 juni 1948 avgjort mål, vilket tilldragit

sig betydande intresse inom berörda kretsar, fastslogs att nu gällande

bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen icke medförde skatteplikt i

det fall att ett aktiebolag först utgåve fondaktier (gratisaktier) och därefter

inlöste dessa. Vinstmedel till betydande belopp kunna således genom

ett dylikt förfaringssätt överföras till aktieägarna utan att vinstmedlen beskattas

i samband med överföringen. Detta förhållande har gjort frågan om

en revision av utskiftningsskattelagstiftningen aktuell.

Här må vidare erinras om att medan äldre aktiebolagslagstiftning icke

upptog några regler angående fusion av aktiebolag ha i lagen den 14 september

1944 (nr 705) om aktiebolag meddelats bestämmelser till underlättande

av sammanslagning av bolag. I några av de yttranden, som på sin tid

avgåvos över det av lagberedningen den 28 februari 1941 avlämnade förslaget

till ny lag om aktiebolag, framhölls önskvärdheten av att bestämmelserna

i utskiftningsskatteförordningen gjordes till föremål för översyn;

det kunde annars befaras att de fusionsbefrämjande föreskrifterna i den

nya aktiebolagslagen gjordes genom skattelagstiftningen praktiskt otillämpliga.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse av den 25 juni 1948 har Sveriges

industriförbund anfört liknande synpunkter och hemställt att det hinder

för fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag, som den nuvarande utskiftningsskatten

utgjorde, måtte undanröjas.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1948 tillkallade

dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda sakkunniga — nämligen

nedre justitierevisionens ordförande, revisionssekreteraren C. M. E.

Wijnbladh, tillika ordförande, föredraganden i regeringsrätten, taxeringsintendenten

J. Fröberg och jur. dr B. af Klercker — med uppdrag att verkställa

en allmän översyn av bestämmelserna om utskiftningskatt. Nyssnämnda

framställning från industriförbundet överlämnades till de sakkunniga

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dom lämnade uppdraget.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 19W års utskiftningsskattcsakkunniga,

ha den 30 november 1949 avgivit betänkande med förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen om skatt vid utskiftning

av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar in. in. Ett vid betänkandet

fogat förslag till författningsändringar torde få såsom Biltang

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

bank- och fondinspektionen (med överlämnande av yttrande från Svenska

bankföreningen), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från

Sveriges industriförbund, handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Gävle,

Skånes handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare

ävensom Sveriges redareförening), försäkringsinspektionen,

överståthållarämbetet (med biläggande av ett av förste taxeringsintendenten

S. Holdo avgivet yttrande), länsstyrelserna i samtliga län, mellankommunala

prövningsnämnden och Sveriges advokatsamfund.

II. Utskiftningsskatteprocenten.

Gällande bestämmelser m. m.

Aktiebolag, som i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets

upplösning utskiftar tillgångar, skall till staten erlägga utskiftningsskatt

å därvid utskiftat belopp, i den män detta icke är att anse som återbäring

av tillskjutet belopp. Det till utskiftningsskatt beskattningsbara beloppet

utgöres alltså av skillnaden mellan utskiftat belopp och vad som därav

är att anse som återbäring av tillskjutet belopp. Skatten utgår för närvarande

med trettio kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara

beloppet.

Utskiftningsskatt uttogs ursprungligen med fem procent av det beskattningsbara

beloppet. Nämnda procentsats förordades i den proposition (nr 134)

till 1927 års rikdag, genom vilken förslag framlades om införande av en särskild

utskiftningsskatt. Vid propositionen fanns fogat ett betänkande i ämnet

av särskilda sakkunniga, vilka tillkallats att inom finansdepartementet

biträda vid fortsatt utredning av frågan om beskattning av bolags besparade

vinstmedel. I detta betänkande uttalades bl. a. att skatteprocenten vid utskiftningsskatten

borde vara lika med den skatteprocent, som i genomsnitt skulle

ha erlagts av delägarna, därest de besparade vinstmedlen under bolagets bestånd

i vanlig tid och ordning utdelats. I betänkandet framhölls vidare, att då

det icke läte sig bedömas efter vilken procentsats inkomst- och förmögenhetsskatten

framdeles komme att utgå, vore det uppenbarligen omöjligt att

med denna utgångspunkt föreslå en bestämd skattesats för utskiftningsskatten.

Det syntes sannolikt, att något mera än fem procent skulle vara en lämpligen

avvägd skattesats. Sistnämnda procentsats förordades emellertid under

beaktande av önskemålet att icke lägga hinder i vägen för ur det allmännas

synpunkt gagneliga bolagsfusioner.

Enligt beslut vid 1938 års riksdag bestämdes utskiftningsskatten till tolv

kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet. I

proposition nr 258 till nämnda års riksdag, vari berörda höjning av utskiftningsskatten

förordades, hänvisade departementschefen till vad 1936 års

skattekommitté i avgivet betänkande härutinnan anfört. I detta betänkande

hade framhållits att den dåmera genomförda höjningen av inkomst- och för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition, nr 240

21

mögenlietsskatten utgjorde ett skäl för höjning av utskiftningsskatten. Därvid

erinrades vidare om att denna skatt skulle utgöra kompensation för såväl

stats- som kommunalskatten å utdelningar, varför en lägre skattesats än 12

procent knappast kunde ifrågakomma. En skattesats av denna storleksordning

syntes också vara erforderlig för att förekomma att större inkomsttagare

tillfälligt utnyttjade aktiebolagsformen för att hemtaga mer eller mindre tillfälliga

större inkomster i fall då de skulle kunna finna det med sin fördel

bättre förenligt att betala den skatt, som belöpte å aktiebolaget såsom sådant,

jämte utskiftningsskatten, än att erlägga den personliga skatt, varom fråga

skulle varit om bolaget ej bildats.

Vid 1940 års riksdag höjdes utskiftningsskatten att tills vidare utgå med

trettio kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet.

Denna höjning förordades i proposition nr 273 till sistnämnda års riksdag.

I propositionen redogjordes för en inom finansdepartementet upprättad

promemoria, vari påpekats att den år 1938 företagna höjningen av utskiftningsskatten

redan från början varit otillräcklig. Sedan dess hade den direkta

beskattningen, särskilt den statliga, undergått en betydande skärpning, som

finge antagas bliva i huvudsak bestående under de närmaste åren. En höjning

av utskiftningsskatten framstode därför såsom ofrånkomlig, så mycket mera

som en tendens till ökning av de utskiftade beloppen kommit till synes. Med

hänsyn till skattebelastningen å fysiska personer syntes skattesatsen för utskiftningsskatten

icke böra sättas lägre än till 30 procent.

De sakkunniga.

Sedan de sakkunniga erinrat om att vederbörande departementschef redan

i nyssnämnda proposition till 1927 års riksdag framhållit att utskiftningsskattens

statsfinansiella betydelse finge anses ligga icke i den avkastning den

själv lämnade utan i det förhållandet att den kunde antagas motverka minskning

i skatten på aktieutdelning, lämnas följande statistiska uppgifter angående

den debiterade utskiftningsskatten under åren 1929—1948 i tusental

kronor:

1929.......

60

1936......

.... 359

1943......

.... 1229

1930.......

... 153

1937......

332

1944......

.... 336

1931.......

... 120

1938......

.... 4 580

1945......

.... 1 139

1932.......

... 211

1939......

.... 353

1946......

.... 6 024

1933.......

... 303

1940......

696

1947......

.... 2 850

1934.......

... no

1941......

.... 755

1948......

.... 1775

1935.......

... 201

1942......

.... 1 231

De sakkunniga anföra därefter följande:

Principiellt skall utskiftningsskatten motsvara summan av de ytterligare

skattebelopp aktieägarna skulle haft att erlägga därest det utskiftade beloppet

i stället hade utdelats och beskattats bos aktieägarna såsom utdelning.

Hänsyn synes dock böra tagas till att det utskiftade beloppet utgör en

ackumulerad utdelningsinkomst för aktieägarna och att den sammanlagda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

skattehöjningen hos dessa på grund av den progressiva skatteskalan för fysiska

personer i regel skulle ha blivit lägre, om de utskiftade vinstmedlen

successivt utdelats under den tidsperiod, under vilken de uppstått hos bolaget,

än om hela beloppet beskattades såsom inkomst det år utskiftningen

ägde rum.---

Det synes de sakkunniga ovedersägligt, att en för alla aktiebolag gemensam

utskiftningsskatteprocent skall allenast i undantagsfall befinnas tillgodose

dessa synpunkter. En gemensam skatteprocent måste utom i undantagsfallen

bliva antingen för hög eller för låg.

Om man med utskiftningsskatten vill åstadkomma, att utskiftning av

medel icke i något fall skall medföra lindring i dubbelbeskattningen, måste

utskiftningsskatteprocenten sättas mycket hög. 1936 års skattekommitté

framhöll — såsom i det föregående återgivits — bl. a. att skatteprocenten borde

vara så avvägd, att den kan förebygga, att större inkomsttagare tillfälligt

utnyttja aktiebolagsformen för hemtagande av mer eller mindre tillfälliga

större inkomster i fall då de skulle finna det med sin fördel bättre förenligt

att betala den skatt, som belöper å aktiebolaget såsom sådant, jämte utskiftningsskatten,

än att erlägga den personliga skatt, varom fråga skulle

varit, om bolaget ej bildats. Sedan inkomstskatten för aktiebolagen avsevärt

höjts, torde visserligen möjligheten för att nå dylik skattelättnad med anlitande

av aktiebolagsformen ha i många fall minskats. Det synes dock böra

framhållas, att utskiftningskatten måste sättas mycket hög, därest det icke

skattemässigt skall löna sig för en person i högt inkomstläge, att — så länge

förvaltningsaktiebolagen äro fritagna från skattskyldighet för utdelningar

å aktier i andra svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska föreningar

— placera sitt innehav av svenska aktier och andelar i ett förvaltningsaktiebolag

och taga ut vinstmedlen i form av utskiftning. Förordningen

om ersättningsskatt har icke visat sig utgöra ett effektivt skydd mot dylika

transaktioner.

Om emellertid utskiftningsskatteprocenten sättes mycket hög, kan som

resultat härav förutses, att nedsättning av aktiekapital, där utskiftningsskatt

skall utgå, samt upplösning av aktiebolag med besparade vinstmedel

skulle bliva sällsynta företeelser. Och denna hindrande verkan skulle utskiftningsskatten

få även i de fall, där nedsättning av aktiekapitalet eller

upplösning vore förestavad av andra skäl än erhållande av skattelättnad.

De sakkunniga framhålla vidare att utskiftningsskatten icke borde sättas

så hög att dess verkan bleve att förfaranden, som vore avsedda att träffas av

skatten, i allmänhet utan vidare upphörde. Detta borde så mycket mindre ske

som möjligheterna att förhindra aktieägare, särskilt i familjebolag, att disponera

och även uttaga bolagens vinstmedel utan att dubbelbeskattning skedde

icke vore synnerligen stora. Då det icke vore möjligt att avväga skatteprocenten

från fall till fall, vore det nödvändigt att finna en procentsats, som å

ena sidan icke förhindrade önskvärda upplösningar av aktiebolag eller nedsättning

av aktiekapital men å andra sidan icke vore ägnad att uppmuntra

till dylika åtgärder enbart för de skattelättnader, som därigenom kunde vinnas.

Sedan de sakkunniga framhållit att det vore tänkbart att som en sådan

procentsats skulle kunna godtagas marginalskatteprocenten vid ett inkomstläge,

motsvarande medeltalet av de aktieägares inkomster, vilka vore fysiska

personer, erinra de sakkunniga om att aktierna i ett utskiftande bolag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

23

helt eller delvis kunde ägas av andra bolag eller ekonomiska föreningar. Om

dessa tillförts tillgångarna i fråga såsom utdelning i stället för genom utskiftning,

hade någon beskattning icke ifrågakommit. Problemet med den

s. k. kedjebeskattningen hade de sakkunniga visserligen ansett icke kunna

lösas inom området för utskiftningsskatten. Det syntes emellertid rimligt

att viss hänsyn härtill toges vid bestämmandet av utskiftningsskatteprocenten.

De sakkunniga anföra därefter följande.

Å andra sidan är det möjligt, att en utskiftningsskatteprocent, motsvarande

den angivna marginalskatteprocenten, i ett stort antal fall skulle

bliva för låg, enär nedsättning och upplösning av beskaffenhet att leda till

utskiftningsskatt i regel torde förekomma hos bolag med blott ett fåtal aktieägare,

vilka äro fysiska personer och vilkas inkomstläge ligger högre än

genomsnittet. Det har mot detta resonemang vid de sakkunnigas överläggningar

framhållits, att man i framtiden bl. a. till följd av arvs- och kvarlåtenskapsskatten

har att räkna med reducerade inkomster för aktieägare

i s. k. familjebolag.

Det har emellertid synts de sakkunniga uppenbart, att ifrågavarande

marginalskatteprocent, om den med någorlunda säkerhet kunde fastställas,

skulle utgöra en viss ledning vid bestämmande av utskiftningsskatteprocentens

storlek.

Enligt en nyligen företagen utredning (se uppsats av fil. dr Erm E. Fleetwood

i Industria, årg. 1948, nr 11), vilken i första hand gällt vissa större

börsnoterade bolag, har hälften av de aktieägare, som äro fysiska personer,

inkomster på över 20 000 kronor och äger ungefär 3/, av de på fysiska

personer samlade aktierna och andra hälften inkomster under 20 000 kronor

och äger ungefär y4 av aktierna. Om det förutsattes, att samtliga aktier ägdes

av fysiska personer, och att de nämnda siffrorna gällde för samtliga bolag

och att fördelningen av aktierna å olika slag av aktieägare vore enahanda för

varje bolag, borde sålunda 3/4 av de utskiftade beloppen gå till aktieägare

med inkomster överstigande 20 000 kronor. Under sådana förhållanden borde

en utskiftningsskatteprocent motsvarande marginalskatten vid ett inkomstläge

av 20 000 kronor icke kunna anses för hög. Marginalskatteprocenten

vid en inkomst av 20 000 kronor ligger för fysiska personer för närvarande

över 40 procent.

Ingen av de nu angivna förutsättningarna håller emellertid. Av den åsyftade

utredningen framgår, att en avsevärd del, i vissa fall bortåt 50 procent,

av utdelningarna i de undersökta bolagen gå till andra än fysiska personer.

Förmodligen skulle också antalet aktieägare med inkomster understigande

20 000 kronor befinnas avsevärt större, om hänsyn toges till den stora mängden

av små bolag. Fördelningen av aktieägare i olika inkomstlägen är slutligen

mycket varierande inom olika bolag.

Å andra sidan kan det enligt de sakkunnigas mening med fog hållas för

sannolikt, såsom ock tidigare framhållits, att nedsättning och upplösning

av beskaffenhet att leda till utskiftningsskatt framför allt förekommer hos

bolag med blott ett fåtal aktieägare, vilka äro fysiska personer och vilkas

inkomstläge ofta ligger högre än genomsnittet.

En uiskiftningsskatteprocent av 40 procent skulle ur nu berörda synpunkter

möjligen kunna anses godtagbar.

De sakkunniga ha verkställt en undersökning avsedd alt belysa huruvida

det kunde anses riktigt att nu höja utskiftningsskatten till 40 procent, om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

man utginge från att den år 1940 fastställda procentsatsen ''(30 procent)

vore med hänsyn till då rådande förhållanden lämpligt avvägd. Av utredningen

framgår, att procenttalet 30 år 1940 svarade mot ett ungefärligt inkomstläge

av för gift person utan barn 13 000 kronor och för ensamstående

person 11 500 kronor. Dessa inkomstlägen svarade numera mot en marginalskatt

av respektive 31 och 34 procent. Därest de skattskyldiga kvarblivit

vid sina inkomstlägen år 1940, skulle allenast en mindre höjning av

utskiftningsskatten framstå som motiverad. Emellertid anse de sakkunniga

det vara berättigat antaga att genomsnittsinkomsten, bl. a. på grund av

penningvärdets fall, ökat sedan åren 1939—1940. Om genomsnittsinkomsten

för aktieägarna år 1940 antoges vara cirka 12 000 kronor, skulle denna inkomst

numera svara mot en genomsnittsinkomst av cirka 18 000 kronor

för att en marginalskatt av 40 procent skulle uppnås och därmed en utskiftningsskatt

av samma storlek framstå som motiverad. Enligt de sakkunnigas

mening syntes den antydda stegringen av genomsnittsinkomsten

icke vara otänkbar.

De sakkunniga anföra därefter följande.

Vid fastställande av utskiftningsskatteprocenten måste emellertid även

viss hänsyn tagas till det förhållandet, att i enlighet med gällande utskiftningsskatteförordnings

bestämmelser i utskiftat belopp skall inräknas jämväl

det belopp, bolaget har att i utskiftningsskatt erlägga. Utskiftningsskatten

räknad i procent av det nettobelopp aktieägarna faktiskt erhålla vid utskiftningen

utgör sålunda:

vid

en

utskiftningsskatt

av

30 %........

........ 42-85

»

>

»

31 %........

........ 44-92

S>

»

32 %........

........ 47-05

1

»

33 %........

........ 49-25

»

>

»

34 %........

........ 51-51

2>

2>

2>

35 %........

........ 53 84

2>

»

36 %........

........ 56-25

>

»

37 %........

........ 58-73

»

2-

38 %........

........ 61-29

»

2>

»

39 %........

........ 63-93

2>

»

2>

40 %........

Teoretiskt är givetvis intet att erinra emot, att i det utskiftade beloppet

skall inräknas jämväl det belopp bolaget har att i utskiftningsskatt erlägga,

eftersom bolaget erlagt denna skatt för aktieägarnas räkning.

Det har emellertid vid de sakkunnigas överläggningar framhållits, att —

om utskiftningsskatteprocenten höjes till exempelvis 40 procent -— sådana

nedsättningar av aktiekapital, där skatt på skatten skall utgå, sannolikt

icke komma till stånd, enär bolagen vid bedömandet av om nedsättning

skall företagas i regel sätta den skatt, som skall utgå, i relation till det nettobelopp,

som utbetalas till aktieägarna.

I vad mån vid tidigare fastställanden av utskiftningsskatteprocenten hänsyn

tagits till skatt på skatten vid nedsättning av aktiekapital kan icke med

visshet avgöras (jfr RÅ 1941 ref. 48). Det må liärutinnan framhållas, att

hithörande deldarationsformulär icke är avpassat för beräkning av skatt på

skatten vid nedsättningar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

De sakkunniga påpeka att som ett skäl för att, med hänsyn tagen till

»skatten på skatten», fastställa en relativt låg utskiftningsskatteprocent

vid nedsättning av aktiekapital kunde andragas de icke ovanliga fall, då

aktieägare i familjebolag ärvt aktierna och hade att erlägga en betydande

arvs- och kvarlåtenskapsskatt för vilken medel måste tagas ur bolaget. Uttoges

dessa medel i form av höga löner eller utdelningar, bleve beloppen

reducerade med betydande inkomstskatter. Om även utskiftningsskatten

sattes hög i förhållande till det belopp aktieägarna erhölle, kvarstode blott

möjligheten att upplåna medel från bolaget, vilket innebure att varken inkomst-

eller utskiftningsskatt erlades. De sakkunniga anse emellertid att

mot det sålunda åberopade skälet för en lägre utskiftningsskatt kunde invändas,

att erläggandet av arvs- och kvarlåtenskapsskatten kunde få ske

under en tioårsperiod och att aktieägaren under denna tid borde ha möjlighet

att i form av lön eller utdelning uttaga medel ur bolaget för skattens

erläggande.

I avseende å spörsmålet om »skatt på skatten» anföra de sakkunniga vidare.

Om utskiftningsskatten vid nedsättning av aktiekapital beräknas lägre än

som är teoretiskt riktigt, d. v. s. med skatt på skatten, innebär detta som regel

att uppskov med erläggande av del av utskiftningsskatten medgives

till dess bolaget upplöses. Och såsom ovan framhållits är det mycket ovisst,

om och när denna del kommer att erläggas. Eftersom de utskiftade medlen

bokföringsmässigt kvarstå hos bolaget, kan det å andra sidan inträffa, att

de vinstmedel, för vilka utskiftningsskatt erlagts vid nedsättning av aktiekapital,

utdelats eller gått förlorade vid tidpunkten för bolagets upplösning,

varför bolaget erlagt för hög utskiftningsskatt. Detta är en följd av utskiftningsskatteförordningens

presumtion att vid nedsättning i första hand utskiftas

vinstmedel. Bolaget kommer dock icke i sämre läge än om vinstmedlen

tidigare utdelats, i stället för att nedsättning av aktiekapitalet skett,

och en del av insatskapitalet sedan gått förlorat före bolagets upplösning.

Mot en utskiftningsskatteprocent av 40 procent med bibehållande av skatt

på skatten vid nedsättning av aktiekapital synes därför intet vara att ur

skälighets synpunkt invända.

Då det med hänsyn till att en utskiftningsskatt av 40 procent kunde tänkas

i vissa fall verka förhindrande på ur företagsekonomisk synpunkt berättigade

nedsättningar av aktiekapitalet, ha de sakkunniga vid avvägandet

av en såsom oundgänglig bedömd höjning av utskiftningsslcatteprocenten

övervägt, huruvida något av följande tre alternativ vore att föredraga framför

en höjning av skaiten till 40 procent:

1) Utskiftningsskattcprocenten bestämdes något högre än 40 procent och

tillika högre än skatt på skatten vid nu gällande skatleprocent (42,85 %)

eller till förslagsvis 45 procent, men vid nedsättning av aktiekapital skulle

utskiftningsskatten icke inräknas i utskiftat belopp.

2) Utskiftningsskattcprocenten sattes till 40 procent men vid nedsättning

av aktiekapital skulle utskiftningsskatten icke i något fall överstiga 50

procent av det nettobelopp, som utbetalades till aktieägarna.

3) Utskiftningsskattcprocenten sattes till 35 procent med bibehållande av

skatt på skatten vid nedsättningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

De sakkunniga förklara sig emellertid icke kunna avvika från den teoretiskt

riktiga linjen att jämväl vid nedsättning av aktiekapital utskiftningsskatten

skulle inräknas i utskiftat belopp. Och då, såsom de sakkunniga påpekat,

utskiftningsskatteprocenten visserligen icke finge sättas för hög men

densamma, å andra sidan, icke finge sättas så låg, att enbart skattesynpunkter

kunde i alltför stor utsträckning föranleda bolagen att vidtaga

åtgärder, som vore avsedda att drabbas av utskiftningsskatt, hade de sakkunniga

stannat för att föreslå en höjning av utskiftningsskatten till 40

procent.

Remissyttrandena.

De sakkunnigas förslag om höjning av utskiftningsskatten till 40 procent

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av kammarrätten, försäkringsinspektionen,

överståthållaråmbetet, flertalet länsstyrelser ävensom mellankommunala

prövningsnämnden. En majoritet inom bank- och fondinspektionen

uttalar sig för olika skattesatser för utskiftade vinstmedel, beroende på om

dessa fonderats före eller efter den 1 januari 1948, medan en minoritet inom

inspektionen ansluter sig till de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Östergötlands

län förordar en på visst sätt ordnad beskattning hos aktieägarna av

det utskiftade beloppet eller, i andra hand, en till 45 procent höjd utskiftningsskatteprocent

men med möjlighet för Kungl. Maj :t att i särskilda fall förordna

om en lägre skattesats. Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län

uttala önskemål om en mer ingående utredning, innan ställning tages till

frågan om höjning av utskiftningsskatten, medan länsstyrelserna i Kristianstads

och Älvsborgs län anse att med omprövning av utskiftningsskatteprocenten

borde anstå i avvaktan på den översyn av statsskatterna och deras

verkningar, som anförtrotts 1949 års skatteutredning. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län förordar det i det föregående omnämnda av de sakkunniga

såsom alternativ 2) betecknade förslaget till höjning av skatten. Mot

förslaget om höjning av utskiftningsskatten ha vidare kommerskollegium,

länsstyrelserna i Södermanlands och Västerbottens län, samtliga hörda näringsorganisationer

ävensom advokatsamfundet uttalat sig.

Från remissyttrandena må följande här återgivas.

Kammarrätten säger sig icke vilja bestrida, att den föreslagna skattehöjningen

kunde anses motiverad med hänsyn till de förändringar i fråga om

den statliga beskattningen, som beslutades år 1947. Därefter anföres följande:
Beträffande

utskiftningsskattens finansiella betydelse har med rätta anförts,

att densamma finge anses ligga icke i den avkastning den själv lämnade

— vilken ju är ganska obetydlig — utan i det förhållandet att den kan

antagas motverka en minskning i avkastningen av skatten på aktieutdelning.

Emellertid har utskiftningsskattens höjd en viss betydelse även för

taxeringen till förmögenhetsskatt. Detta inträffar vid värdering av aktier,

särskilt sådana, vilka icke noteras å inländsk eller utländsk börs. I detta

fall brukar nämligen i allmänhet —■ ehuru i växlande grad — vid taxering

till förmögenhetsskatt hänsyn tagas till aktiernas matematiska värden. Där
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

vid beaktas även den utskiftningsskatt, aktiebolaget kan hava att utgöra

vid bolagets upplösning. Av sådan anledning har enligt vissa rättsfall räknats

med en reduktion av det matematiska värdet, utgörande en tredjedel

av den beräknade utskiftningsskatten. Storleken av denna reduktion kommer

alltså att bliva direkt beroende på utskiftningsskattens nivå, varför en

höjning av utskiftningsskatteprocenten kommer att medföra sänkt värde å

dylika aktier och därmed en minskning i den statliga förmögenhetsskattens

avkastning.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som tillstyrker den föreslagna höjningen

till 40 procent, framhåller emellertid, att i de fall då skattskyldig överflyttade

sitt innehav av svenska aktier till ett holdingbolag torde det kunna ifrågasättas

om icke 40 procent vore för lågt, enär marginalskatten redan vid en

inkomst av 16 000 kronor för ensamstående och 19 000 kronor för gift utan

barn överstege 40 procent. I sådana fall kvarstode fortfarande möjligheterna

till skattevinst för ägaren av aktierna. Denna möjlighet syntes kunna undanröjas

genom inskränkning av skattefriheten för utdelning å svenska

aktier. — För en likartad uppfattning har mellankommunla prövningsnämnden

givit uttryck.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar som sin mening, att den föreslagna höjningen

av skattesatsen allenast torde innebära en anpassning efter det nu

rådande höga skattetrycket. Samtidigt framhålles emellertid att en skattesats

av föreslagen storleksordning icke borde bibehållas längre tid än vad

det ekonomiska läget krävde. Medgåves viss lättnad i skattebelastningen å

fysiska personer, borde övervägas om icke utskiftningsskatten jämväl borde

sänkas.

Bank- och fondinspektionen anför i sitt yttrande till en början följande.

Vid bedömande av förevarande spörsmål måste man enligt inspektionens

uppfattning hålla i minnet, att skattens primära syfte är att förhindra skatteflykt.

Så länge man icke har tillgång till lagbestämmelser, som hindra

fysiska personer i högt inkomstläge att förskaffa sig skattelindring genom

att placera sin förmögenhet i aktiebolag, vars tillgångar i sinom tid utskiftas

av dem, måste man därför välja en utskiftningsskattesats, som åtminstone

för flertalet fall har motsvarande prohibitiva effekt. Inspektionen kan därför

icke i nuvarande situation godtaga det resonemang som går ut på att man bör

fixera skattesatsen till ett sådant genomsnitt för inkomstskatten hos utdelningsmottagarna,

som framräknats under hänsynstagande till jämväl det

faktum, att flertalet bolag åtnjuta skattefrihet för inkomst av aktieutdelningar.

Om sålunda här avsedda skattesats uppenbarligen borde, för att kunna

tillgodose utskiftningsskattens huvudändamål, bestämmas med utgångspunkt

från marginalskatten för fysiska personer med presumtivt utskiftningssyfte,

får man också besinna, att en skatteproccnt, som främst tillgodoser

berörda ändamål, kommer att medföra olägenheter av annan art. Hit hör

det förhållandet, att en mycket hög utskiftningsskatt kan befordra ett osunt

och improduktivt skattetänkande. Vad särskilt utskiftningsskatten angår kan

vidare befaras, att en alltför hög sådan kommer att praktiskt taget helt omöjliggöra

bolagsupplösningar. Med hänsyn tagen till dessa skäl, och med beaktande

av vad de sakkunniga i frågan anfört, anser inspektionen den föreslagna

procentsatsen 40 lämpligt vald, såvitt angår vinstmedel som numera

fonderas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Med utgångspunkt från uppfattningen att utskiftningsskatten principiellt

borde motsvara summan av de ytterligare skattebelopp aktieägarna skulle

haft att erlägga, därest utdelning i stället för utskiftning ifrågakommit, uttalar

majoriteten inom inspektionen den meningen, att om inkomstskattens

storlek ändrades under den tid, varunder vinstmedel ackumulerats i ett aktiebolag,

utskiftningsskatten rätteligen borde differentieras så att den motsvarade

vad som vid tiden för vinstmedlens intjänande skulle ha uttagits i inkomstskatt,

därest vinstmedlen då utdelats. Anledningen till att man hittills

avstått från att differentiera utskiftningsskatten torde vara att finna i de

med en sådan metod förenade praktiska svårigheterna. Om emellertid differentieringskravet

— vars accepterande tedde sig mer angeläget ju högre

skatterna bleve — kunde tillgodoses genom någon enkel och lättillämplig regel,

borde en sådan tillskapas. Majoriteten inom inspektionen anför vidare:

Såsom utvecklas av de sakkunniga har under 1940-talet marginalskatten

för inkomst skärpts för de fysiska personer, som vid införandet av procenttalet

30 för utskiftningsskatten uppnådde ett inkomstläge, vid vilket marginalskatt

uttogs med motsvarande belopp. Skärpningen torde dels sammanhänga

med den av penningvärdesförsämringen föranledda nominella inkomststegringen

som ägt rum under hela 1940-talet, dels bero på den höjning

av progressiviteten i inkomstbeskattningen, vilken trädde i kraft med

ingången av 1948; marginalskattestegringen kan sålunda sägas ha skett kontinuerligt.

Av praktiska skäl måste man emellertid välja någon viss tidpunkt,

då ifrågavarande marginalskatteskärpning skall anses ha ägt rum.

Med hänsyn särskilt till det i direktiven för utredningen förekommande uttalandet,

att de sakkunniga böra överväga, huruvida utskiftningsskatteprocenten

kan anses lämpligt avvägd med hänsyn till 1947 års riksdagsbeslut

angående den statliga beskattningen, anser inspektionen, att tiden för ikraftträdandet

av sagda beslut — d. v. s. årsskiftet 1947—1948 — kan godtagas

såsom skiljelinje för differentieringen av ifrågavarande procenttal." Inspektionen

anser sålunda, att i avseende å vinstmedel, som ackumulerats före

nyssnämnda tidpunkt, utskittningsskatt ej bör utgå med högre procentsats

än för närvarande, medan det enligt ovan förordade högre procenttalet bör

tillämpas, såvitt angår därefter uppsamlade vinstmedel. Kravet på lättilllämplighet

gör det emellertid nödvändigt att ytterligare förenkla beskattningsregeln

därhän, att till ackumulerade vinstmedel per den 31 december

1947 hänföras allenast de enligt bokslutet synliga reserverna vid nämnda tidpunkt;

från dolda reserver bör alltså helt ibortses. Skulle bokslutet avse annan

tid än utgången av kalenderåret 1947, torde bokslutet för det närmast

före den 1 januari 1948 tilländalupna räkenskapsåret få läggas till grund för

vad som är att anse såsom synliga reserver per den 31 december 1947.

Ytterligare en supplerande regel torde erfordras, därest här förordade bestämmelser

godtagas. Vid nedsättning av aktiekapital lärer sålunda — i viss

analogi med de sakkunnigas förslag i samma ämne — böra gälla, att nedsättningen

skall anses i första hand taga i anspråk de reserver, som må ha

ackumulerats efter den 31 december 1947.

En mot den nu återgivna uppfattningen avvikande mening anföres av en

minoritet inom bank- och fondinspektionen. Minoriteten anser de av majoriteten

förordade bestämmelserna ägnade att motverka utskiftningsskattens

syfte och därjämte medföra påtagliga olägenheter av skatteteknisk art. Ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

skiftningsskattens statsfinansiella betydelse låge icke i den avkastning den

själv lämnade utan i det förhållandet, att den kunde antagas motverka

minskning i avkastningen av inkomstskatten för bolag samt skatten på aktieutdelning.

Utskiftningsskatteprocenten borde därför principiellt vara anpassad

efter den samtidigt gällande inkomstskatteprocenten för fysiska personer.

Även i fråga om fondmedel, som hopsamlats före nämnda tidpunkt,

och som önskades överförda till aktieägarna, hade dessa att välja mellan

utdelning och utskiftning. Valdes den förra vägen, tillämpades den nu gällande,

höjda skattesatsen för inkomstskatt och icke den lägre skattesatsen,

som gällde en gång, då medlen fonderades. Följdriktigt borde då, om utskiftningsvägen

anlitades, samma fondmedel bli föremål för beskattning efter

den högre utskiftningsskattesats, som nu föresloges införd. Denna princip

hade också följts vid de tidigare tillfällen, då utskiftningsskatteprocenten

höjts.

Ur skatteteknisk synpunkt skulle de av majoriteten föreslagna reglerna

medföra bl. a. den komplikationen, att man under oöverskådlig tid finge handskas

med olika skattesatser för skilda delar av bolagens fondmedel. En gång

accepterad skulle den bakom förslaget liggande tanken vid framtida ändringar

av utskiftningsskatteprocenten nödvändiggöra ytterligare en differentiering

av skattesatsen. Skulle den i allmänhet gällande skatteprocenten sänkas,

fordrade konsekvensen, att en högre skatteprocent än den senast fastställda

tillämpades för medel, som fonderats under tid, då den högre skatteprocenten

gällt; en konsekvens, som aktieägarna säkerligen skulle hysa föga förståelse

för. I längden bleve ett sådant system uppenbarligen alldeles för invecklat;

redan tillämpningen av två olika skattesatser torde medföra betydande

praktiska olägenheter, i all synnerhet om skattelättnad vid fusion skulle

medgivas i de former de sakkunniga föreslagit. Härtill konune slutligen,

att några tungt vägande billighctshänsyn knappast torde kunna anföras för

den av majoriteten hävdade uppfattningen. I de fall, då framdeles fråga uppkomme

om utskiftningsskatt, torde vanligen hoppet om skattelättnad på sin

tid ha varit ett starkt bidragande motiv för medlens fondering. Det synes

icke alldeles obilligt alt, om till följd av utskiftningsskatteprocentens höjning,

den samlade skatten bleve något högre än vad från början beräknats,

aktieägarna finge bära följderna av sin felspekulation.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län diskuterar i sitt remissyttrande

möjligheten att tillskapa en differentierad skatteskala, nämligen ur synpunkten

att en gemensam procentsats i många fall komme att leda till en

alltför gynnsam och i andra fall till en alltför hård beskattning. En möjlighet

syntes därvid vara att föreskriva ett förfarande, varigenom det till aktieägarna

utskiftade beloppet skulle fördelas på ett visst antal år och därefter

beskattas på sätt som skedde vid eftertaxering, varvid tidsperioden för

eftertaxering eventuellt finge utsträckas att omfatta så många år, på vilka

det kunde anses lämpligt alt fördela det utskiftade beloppet. En annan möjlighet

syntes vara att utskiftningsskatten bestämdes efter cn glidande skala

med hänsyn till aktieägarnas inkomster beskattningsåret före det, då ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 240.

skiftningen skedde. I bägge fallen måste emellertid förutsättas, att den enskilde

aktieägaren åsattes taxering för det utskiftade beloppet.

Länsstyrelsen erinrar själv gentemot de antydda förfaringssätten att desamma

bleve arbetskrävande, men länsstyrelsen framhåller samtidigt att

fråga vore huruvida de orättvisor, som en enhetlig skatteprocent medförde

vid beskattningen, kunde försvaras med en hänvisning till det merarbete för

taxeringsmyndigheterna, som vid ett genomförande av något av de av länsstyrelsen

framförda förslagen skulle uppkomma.

Länsstyrelsen föreslår till sist, att om en enhetlig skatteprocent skulle

bibehållas, densamma borde sättas till 45 procent men med möjlighet för

Kungl. Maj :t att, efter framställning, föreskriva att en lägre procentsats

skulle tillämpas i sådana fall, där eljest en för hård beskattning skulle äga

rum.

Länsstyrelsen i Norrbottens län —- som förordar att frågan om utskiftningsskattens

avskaffande och ersättande med beskattning hos aktieägarna

göres till föremål för omprövning — anser att den föreslagna skattehöjningen

borde godtagas men att Kungl. Maj:t skulle tilläggas rätt att i vissa

fall föreskriva en lägre procentsats.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som förordar att den nu gällande utskiftningsskatteprocenten

bibehålies, riktar invändningar mot det av de

sakkunniga gjorda uttalandet att aktieägarnas genomsnittsinkomst sedan

år 1940 stegrats med cirka 50 procent. Enligt länsstyrelsens mening syntes

en sådan stegring icke sannolik. — Även länsstyrelsen i Västerbottens län

uttalar sin tveksamhet inför den föreslagna skattehöjningen främst ur synpunkten

att det kunde ifrågasättas huruvida det för statsverkets del vore

så mycket att vinna genom höjningen, då densamma otvivelaktigt komme

att medföra en minskning av antalet taxeringar till utskiftningsskatt utan

att någon däremot svarande ökning av vinstutdelning till aktieägarna nödvändigtvis

behövde inträffa.

Kommerskollegium •— som i sitt yttrande erinrat om att principen att

i utskiftat belopp jämväl skulle inräknas det belopp ett aktiebolag hade

att i utskiftningsskatt erlägga fastslagits först genom utslag av regeringsrätten

den 12 november 1941 — hävdar den meningen, att då utskiftningsskatteprocenten

år 1940 fastställdes till 30 procent därvid icke beaktades

att vid nedsättning av aktiekapital skatt uttoges på skatten. Förslaget innebure

därför en oskälig höjning av utskiftningsskattesatsen för dessa fall

från 30 till 66,66 procent. Kollegium anför vidare:

Det kan enligt kollegii förmenande ifrågasättas, om i och för sig en utskiftningsskatteprocent

av 40 procent kan anses motsvara ett medeltal av

de skattesatser, som i varje särskilt fall skulle ha gällt, om de besparade

medlen utdelats i samband med intjänandet. Kollegium vill som sin mening

uttala, att även om det skulle anses skäligt att utskiftningsskatteprocenten

med hänsyn till gällande genomsnittsinkomst utgjorde 40 procent, den

mot nuvarande utskiftningsskatteprocent svarande faktiska procentsatsen

av 42,85 procent finge anses motsvara skatten för ifrågavarande inkomstläge,

varför höjning av nuvarande utskiftningsskatteprocent till 40 procent

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

31

icke kan anses erforderlig. Slutligen vill kollegium framhålla, att, då den

direkta statsbeskattningen för närvarande göres till föremål för översyn,

det icke synes motiverat att nu vidtaga någon ändring av skatteprocenten

för utskiftningsskattens del.

Industriförbundet, bankföreningen och Stockholms handelskammare,

som samtliga hemställa att den nuvarande skattesatsen å 30 procent bibehålies,

åberopa ett yttrande av delegerade för nämnda näringsorganisationer

och för Svenska försäkringsbolags riksförbund. I detta yttrande erinras

inledningsvis om att utskiftningsskatten vore avsedd att träffa icke

blott aktiebolagens samlade fonderade årsvinster utan den ginge vida utöver

inkomstbegreppet, i det att den vore avsedd att jämväl träffa vinst,

som vid bolagets upplösning och realisation av dess egendom befunnes ha

uppstått genom värdestegring å denna. Skatten vore sålunda att betrakta

såsom ett slags värdestegringsskatt å bolagets egendom, som fölle helt

utom skattesystemet i övrigt och som icke hade någon motsvarighet för

andra skattskyldiga. De, som finge vidkännas utskiftningsskatten, vore i

stor utsträckning andra än de, som dragit fördel av de vinster som beskattades.

Aktieägare, som köpt sina aktier under en uppgångsperiod till högt

pris, kunde få vidkännas förlust vid upplösningen, men icke desto mindre

komme de att drabbas av skatt för den vinst bolaget haft många år tidigare

och som icke kommit dem utan förutvarande aktieägare till godo. Utskiftningsskatten

verkade därför orättvist. I samma mån som skattens tyngd ökades,

måste känslan av orättvisa hos dem, som därav drabbades, bli allt starkare.

Vidare framhålles alt i den mån värdestegringsvinster inginge i årsvinsten

och bleve föremål för utdelning beskattades dessa vinstmedel visserligen

hos aktieägarna, varför objektet för utskiftningsskatt principiellt i detta

avseende vore detsamma som objektet för skatt å utdelning, men det verkliga

förhållandet vore dock att, medan värdestegringsvinster i ytterst ringa

utsträckning bleve föremål för utdelning, utgjordes objektet för utskiftningsskatt

i väsentlig utsträckning av sådana vinster. De sakkunniga syntes emellertid

förbise denna betydelsefulla omständighet och då det gällde fastställande

av skattesatsen framlade de konsekvent problemet, som om beskattningen

endast skulle avse fonderade årsvinster. Särskilt under nuvarande

förhållanden verkade utskiftningsskatten på grund av den avsevärda penningvärdeförsämring,

som ägt rum alltsedan tillkomsten av denna skatt

och framför allt efter den senaste höjningen av skattesatsen, i än högre

grad än tidigare såsom en värdestegringsskatt på rent fiktiva värdestegringar,

icke minst å tomt- och skogsmark samt byggnader. Då förordningen

icke utformats så, att ifrågavarande värdestegringar undantoges från beskattning

samt kedjebeskattningen, såvitt anginge utskiftningsskatt, även

efter genomförandet av de sakkunnigas förslag alljämt i stor utsträckning

bestode, förelåge enligt delegerades mening synnerligen starka skäl för en

försiktig avvägning av skattesatsen.

Delegerade erinra vidare om den av de sakkunniga framförda synpunkten

att det vore önskvärt att sätta skattesatsen så hög, att det icke skatte
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

mässigt lönade sig för en person i högt inkomstläge att placera sitt innehav

av svenska aktier och andelar i ekonomiska föreningar i ett förvaltningsbolag

och uttaga vinstmedlen i form av utskiftning. Delegerade tillägga

därefter, att om den nuvarande friheten från skattskyldighet för utdelning

å aktier och andelar, enligt vad de sakkunniga antytt, för tillgodoseende av

nämnda syfte skulle inskränkas, bleve dock situationen i detta avseende

uppenbarligen helt förändrad.

Delegerade anföra därefter, att då den primära utgångspunkten för beräkningarna

vore den sammanlagda skattebelastning, som skulle ha drabbat

det utskiftade beloppet, därest detta i stället tillförts aktieägarna i form av

utdelning, måste hänsyn självfallet tagas till, att ett stort antal aktier ägdes

av sådana svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka vore undantagna

från kedjebeskattning och som sålunda icke skulle ha varit skattskyldiga,

om utbetalningen skett i form av utdelning. De sakkunniga hade

ock själva åberopat detta förhållande i det att de anfört, att då problemet

med s. k. kedjebeskattning icke kunnat lösas inom området för utskiftningsskatten,

viss hänsyn härtill rimligtvis borde tagas vid bestämmande -av utskiftningsskatteprocenten.

Vid sina ovanberörda beräkningar syntes de

emellertid icke — i varje fall icke till fullo — ha dragit konsekvenserna av

detta otvivelaktigt riktiga uttalande.

Under framhållande av att den sammanlagda statliga och kommunala

marginalskatten vid ett inkomstläge av 20 000 kronor och en kommunal utdebitering

av 10 kronor för skattekrona i de flesta fall kunde beräknas till

42,4 procent och då man med en försiktig beräkning kunde utgå från att

en tredjedel av aktiebolagens utdelningar tillfölle sådana juridiska personer,

som icke vore skattskyldiga för utdelning, måste man — enligt vad

delegerade fortsättningsvis anföra — för att i överensstämmelse med den

angivna utgångspunkten för beräkningarna få fram den sammanlagda skattebörda,

som skulle ha drabbat det utskiftade beloppet om utbetalningen i

stället skett i form av utdelning, reducera procentsatsen 42,4 med en tredjedel

till 28 procent.

Delegerade rikta vidare erinringar mot att de sakkunniga icke beaktat att

storleken av de skattesatser, som varit gällande om vinstmedlen i vanlig

ordning utdelats året efter det de av bolaget intjänats, genomgående varit

lägre än de nuvarande. Delegerade framhålla att ett tillbörligt beaktande av

nämnda påpekande ledde fram till att nyssnämnda procentsats av 28 procent

borde reduceras till 20 procent.

Delegerade framhålla till sist, att en höjning av utskiftningsskatten till

40 procent icke heller kunde motiveras genom en jämförelse med de förhållanden,

som förelåge då skatten år 1940 höjdes till 30 procent. Ända intill

regeringsrättens förut omnämnda utslag år 1941 hade i praxis icke räknats

med skatt på skatten vid nedsättning av aktiekapital. Lagstiftaren

måste ha varit medveten om denna praxis, helst som det fastställda deklarationsformuläret

för taxering till utskiftningsskatt vore så uppställt, att därav

syntes framgå att i utskiftat belopp icke skulle inräknas vad bolaget hade

att i utskiftningsskatt erlägga.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

De övriga näringsorganisationer, som avgivit yttranden över de sakkunnigas

förslag, avstyrka den ifrågasatta höjningen av skatten under åberopande

av i allt väsentligt enahanda synpunkter, som nyss återgivits från det

av industriförbundet in. fl. åberopade yttrandet.

I det av advokatsamfundet avgivna yttrandet framhålles att de sakkunniga

visserligen haft sin uppmärksamhet fästad på de svårigheter, som kunde

uppstå genom att ett i aktiebolagets form drivet företag nödgades nedsätta

aktiekapitalet för att bereda aktieägarna möjlighet att erlägga arvsoch

kvarlåtenskapsskatt. De sakkunniga hade därvid hänvisat till att erläggandet

av dessa skatter kunde få ske under en tioårsperiod och att aktieägarna

under denna tid borde ha möjlighet att i form av lön eller utdelning uttaga

erforderliga medel från bolaget. Enligt samfundets erfarenhet vore det

emellertid i ett stort antal fall icke möjligt att på detta sätt erlägga ifrågavarande

skatter. Den avsevärt höjda inkomst- och förmögenhetsskatten

gjorde det icke möjligt att erlägga arvs- och kvarlåtenskapsskatterna genom

behållen inkomst av utdelning från aktiebolag. För betalande av sådana

skatter skulle i ett stort antal fall endast återstå de 20 procent av utdelningsbeloppet,

som funnes disponibla på grund av skattemaximeringen till

80 procent. Samfundet ansåge sig -—- med hänsyn till de nu nämnda och

även vissa andra angivna fall — böra fästa uppmärksamheten på de för

ett aktiebolags fortsatta verksamhet allvarliga verkningar, som en eljest

önskvärd nedsättning av aktiekapitalet kunde få genom att bolaget nödgades

erlägga skatt med ett belopp, vilket överstege 66 procent av minskningen

av dess kapital.

Departementschefen.

Såsom av det förut sagda framgår, är den på aktiebolagen lagda utskiftningsskatten

avsedd att utgöra ett komplement till aktieägarnas inkomstbeskattning.

Utskiftningsskatten skall träffa sådan av aktiebolag förvärvad

inkomst, som på grund av fondering hos bolaget icke blivit föremål för inkomstbeskattning

hos aktieägarna, och skall uttagas då nämnda inkomst i

samband med utskiitning av bolagets tillgångar överföres till aktieägarna.

Frän denna utgångspunkt ter det sig naturligt, att man vid fastställandet

av utskittningsskattens storlek i första hand undersöker vilken inkomstbeskattning

av tillgångarna i fråga, som skulle ha uppkommit hos aktieägarna,

därest tillgångarna överförts till aktieägarna genom utdelning i stället

för genom utskiftning.

Utav en nyligen verkställd, av de sakkunniga åberopad utredning, som

i första hand avsett vissa större bolag, framgår att antalet aktieägare i de

undersökta bolagen, till den del aktieägarna vore fysiska personer, fördelade

sig med ungefärligen lika delar på personer i inkomstlägen över och under

20 000 kronor. Av de hos fysiska personer befintliga aktierna ägdes ungefär

% av personer med inkomst över 20 000 kronor medan blott ''/, ägdes av

personer under denna inkomstnivå.

!{ Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

liungl. Maj:ts proposition nr 240.

Även med beaktande av de invändningar, som de sakkunniga själva andragit

mot för vittgående slutsatser på grundval av nämnda utredningsresultat,

synes detta dock antyda att den av de sakkunniga föreslagna utskiftningsskatteprocenten

är riktigare avvägd än den nu gällande. Härtill kommer

som en betydelsefull omständighet att, såsom de sakkunniga framhållit,

åtgärder av beskaffenhet att föranleda påförande av utskiftningsskatt framför

allt förekomma hos bolag med blott ett fåtal aktieägare, vilka äro fysiska

personer och vilkas inkomstlägen ofta ligga över genomsnittet.

De sakkunniga ha vidare erinrat om vissa andra omständigheter, beträffande

vilka tvekan kan råda om eller i vad mån de böra inverka vid ett ställningstagande

till frågan om utskiftningsskaltens storlek. Åtskilliga av dessa

omständigheter ha i remissyttrandena ytterligare uppmärksammats.

Till en början ha de sakkunniga anmärkt, att det utskiftade beloppet utgjorde

en ackumulerad utdelningsinkomst och att denna inkomst, om den

successivt utdelats under den tidsperiod under vilken den uppstått hos bolaget,

skulle på grund av skatteskalans progressivitet ha föranlett en sammanlagt

lägre skatt än om hela beloppet beskattats såsom inkomst det år

utskiftningen ägde rum.

Mot detta påpekande ha vid remissbehandlingen några erinringar icke

riktats. Emellertid bör framhållas att, om ett bolag i samband med likvidation

eller eljest utskiftar tillgångar till betydande belopp av beskaffenhet

att drabbas av utskiftningsskatt, detta i flertalet fall torde sammanhänga med

att bolaget med hänsyn till aktieägarnas inkomstförhållanden bedömt det ur

skattesynpunkt såsom förmånligare med utskiftning än med utdelning.

I anslutning till de sakkunnigas nyss återgivna anmärkning har från några

håll — så t. ex. i det yttrande som avgivits av majoriteten inom bank- och

fondinspektionen samt i det av industriförbundet in. fl. näringsorganisationer

åberopade yttrandet — gjorts gällande, att om inkomstskattesatsernas

storlek varierat under den tid, varunder vinstmedel ackumulerats i ett

aktiebolag, borde hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av utskiftningsskatteprocenten.

Mot den nu återgivna synpunkten synes emellertid böra invändas vad

minoriteten inom bank- och fondinspektionen härutinnan anfört, nämligen

att utskiftningsskatteprocenten principiellt bör vara anpassad efter den vid

samma tid gällande inkomstskatteprocenten för fysiska personer. Utskiftningsskattens

värde ligger huvudsakligen i dess prohibitiva betydelse; den

bör motverka att man av skattehänsyn underlåter eljest motiverade vinstutdelningar.

Ha vinstmedel innehållits hos ett bolag, bör skatten vid en

framtida utskiftning icke vara lägre än den inkomstskatt, som skulle utgått

därest vinstmedlen vid detta senare tillfälle utdelats i stället för utskiftats.

Ett motsatt betraktelsesätt skulle för övrigt icke låta sig förenas med regeln

att utdelning beskattas efter den aktuella skattesatsen, oavsett tidpunkten

för bolagets förvärv av den inkomst som utnyttjats för utdelningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Åtskilliga av de hörda näringsorganisationerna göra i sina yttranden gällande,

att utskiftningsskatten vore så konstruerad att den — med hänsyn

till att skatten drabbade icke blott verkliga vinster utan även sådana vinster

som framkomme vid realisation av ett bolags tillgångar och som föranleddes

av värdestegringar eller förändringar i penningvärdet — ginge vida

utöver det vedertagna inkomstbegreppet. Vidare framhålles att denna utvidgning

av inkomstbegreppet viserligen gällde även för det fall, att värdestegringsvinster

användes för utdelning, men att det i verkligheten förhölle

sig så att sådana vinster sällan bleve föremål för utdelning.

Gentemot detta uttalande bör framhållas, att beskattningen hos aktieägarna

av utdelning och utskittningsbeskattningen hos bolagen äro i nu förevarande

hänseende principiellt lika uppbyggda. Det synes icke med fog kunna

göras gällande, att utskiftningsskatten borde till sin storlek så avvägas, att

olika beskattningsresultat i princip skulle uppnås allteftersom bolaget valde

utdelningsvägen eller föredroge att tillföra aktieägarna tillgångarna genom

utskiftning.

De sakkunniga ha vidare erinrat om att aktierna i ett bolag kunde helt

eller delvis ägas av ett annat aktiebolag. Hade tillgångarna i sådant fall utdelats

i stället för att utskiftas, hade desamma till den del de tillfallit detta

andra aktiebolag icke blivit föremål för någon beskattning. Utskiftningsskatten

medförde i fall som dessa en s. k. kedjebeskattning. De sakkunniga

ha ansett det rimligt att viss hänsyn toges härtill vid bestämmandet av utskiftningsskatteprocenten.

I det av industriförbundet m. fl. åberopade yttrandet har framhållits att

omkring en tredjedel av aktiebolagens utdelningar tillfölle sådana juridiska

personer, som icke vore skattskyldiga för utdelning; den från andra utgångspunkter

framräknade utskiftningsskatteprocenten borde med hänsyn

härtill reduceras med eu tredjedel.

Frågan om kedjebeskattningen på förevarande område har redan tidigare

varit föremål för uppmärksamhet. Det må här allenast erinras om att vederbörande

departementschef vid framläggandet av proposition nr 134 till 1927

års riksdag framhöll, att det kunde synas naturligt nog att i de fall frihet

från kedjebeskattning för utdelningsinkomst förelåge, en motsvarande inskränkning

i beskattningen till utskiftningsskatt föreskreves. Men mot en

sådan anordning talade vägande skäl av främst praktisk art. Eftersom utskiftningsskatten

uttoges bos det utskiftande bolaget erfordrades att detta

ålades lämna uppgift angående dem av dess delägare, beträffande vilka utskiftningen

icke borde föranleda skatteplikt för bolaget. En sådan uppgiftsskyldighet

skulle i regel icke tillfredsställande kunna iakttagas, varjämte

andra betydande taxeringstekniska svårigheter skulle uppkomma. Vidare

anfördes att de skäl, som varit avgörande för stadgandet om skattefrihet för

aktieutdelning, ej kunde anses äga samma styrka, då det gällde beskattning

av bolag som vid upplösning utskiftade sina tillgångar. Det förelåge ju t. ex.

eu väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt bedri
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

vande av sin verksamhet krävde en organisation med dotterbolag, och ett

bolag som funne en dylik anordning obehövlig och upplöste dotterbolaget.

Departementschefen påpekade även de möjligheter som förelåge att före

utskiftningen utdela vinstmedel och på så sätt helt eller delvis undgå den

kedjebeskattning, som eljest kunde uppkomma. Slutligen framhölls att en

bestämmelse om befrielse från utskiftningsskatt av ifrågasatt beskaffenhet

lätt kunde leda till ett icke avsett kringgående av författningens bestämmelser.

Vad departementschefen år 1927 sålunda anfört, torde alltfort äga tilllämplighet.

Jag kan även instämma i de sakkunnigas uttalande att problemet

med kedjebeskattningen icke låter sig lösas inom området för utskiftningsbeskattningen.

Nackdelen härav synes emellertid icke böra överdrivas,

så länge de i 1927 års proposition antydda och i förekommande fall troligen

även utnyttjade möjligheterna att genom utdelning helt eller delvis

förhindra kedjebeskattningen stå öppna. Det bör hela tiden ihågkommas,

att utskiftningsskatten icke i första hand har karaktären av en självständig

skatt utan främst är avsedd att motverka att vinstmedlen överföras annorledes

än genom utdelning. Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att

därest riksdagen skulle bifalla vad jag i det följande kommer att föreslå

angående eftergift av utskiftningsskatt vid fusion, kommer en inskränkning

av kedjebeskattningen i vissa fall att ske.

Jag vill i anledning av den nu diskuterade invändningen slutligen framhålla

att även om en kedjebeskattning till nackdel för aktiebolagen understundom

skulle uppkomma, denna omständighet knappast kan utgöra ett

tillräckligt skäl för att fastställa en lägre skattesats än den som ur andra

synpunkter kan befinnas riktig. Väl kan sägas att med denna uppfattning

det allmänna kunde komma att tillföras högre intäkter av utskiftningsskatten

än som ur vissa synpunkter kunde finnas skäligt, men för den skull

föreligger icke anledning att uttaga en för låg utskiftningsskatt å den större

delen av de utskiftade tillgångarna, nämligen den del som tillföres fysiska

personer.

Enligt 2 § utskiftningsskatteförordningen skall i utskiftat belopp jämväl

inräknas det belopp, bolaget har att i utskiftningsskatt utgöra. Denna regel

innebär, att om i samband med nedsättning av aktiekapitalet i ett bolag ett

belopp av t. ex. 100 000 kronor utskiftas och utskiftningsskatt skall utgå

med 40 procent, aktieägarna erhålla 60 000 kronor. Å andra sidan kan saken

naturligtvis även ses så att bolaget — för att kunna tillföra aktieägarna

60 000 kronor — måste erlägga en skatt av 40 000 kronor, vilket belopp,

satt i relation till vad aktieägarna erhålla, utgör 66,66 procent av detta.

Den nu återgivna regeln om »skatt på skatten» är tydligt angiven i förordningen

redan enligt dess ursprungliga lydelse. Likväl uppges att man i

praxis fram till år 1941 — då genom ett utslag i regeringsrätten uppmärksamheten

riktades på bestämmelsens innebörd —- skulle ha förfarit så att

utskiftningsskatten vid nedsättning av aktiekapital beräknats allenast på

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

37

det till aktieägarna utbetalta beloppet. Detta har i vissa remissyttranden

lagts till grund för ett uttalande, att den av de sakkunniga föreslagna skattehöjningen

skulle innebära en höjning av skatten från — såsom lagstiftaren

vid 1940 års lagstiftning förmodades ha avsett — 30 procent till 66,66 procent;

en sådan skattehöjning skulle icke vara rimlig.

Det är visserligen riktigt, att frågan om »skatt på skatten» av lagstiftaren

icke vidare berörts än att vid förordningens tillkomst en uttrycklig författningsbestämmelse

därom meddelats. Den omständigheten att nämnda spörsmål

icke särskilt omnämnts vid de efter år 1927 beslutade höjningarna av

skatten, kan emellertid icke berättiga till ett antagande att bestämmelsernas

innebörd icke skulle varit för lagstiftaren klar. Ett dylikt antagande är

så mycket mindre befogat som utskiftningsskatten bör träffa de vinstmedel

hos ett bolag, vilka icke utdelats, med varken mer eller mindre än den gällande

skatteprocenten och detta just inträffar om regeln om »skatt på skatten»

tillämpas. Därigenom försättas nämligen aktieägare, vilkas marginalskatt

motsvarar de procenttal varmed utskiftningsskatten utgår, i samma

läge vare sig skatten uttages hos bolaget som utskiftningsskatt eller hos

aktieägarna såsom inkomstskatt; om aktieägarnas marginalskatt är 40 procent,

fordras tydligen en utdelning av 100 000 kronor för att aktieägarna

skola få behålla 60 000 kronor efter betalning av inkomstskatten.

Vad i det föregående anförts visar enligt min mening, att utskiftningsskatteprocenten

med beaktande av den år 1947 beslutade ändringen i statsbeskattningen

icke bör sättas lägre än till 40 procent. I åtskilliga av de yttranden,

som avgivits av de statliga myndigheterna, har emellertid påpekats,

att denna procentsats vore otillräcklig för att förhindra personer i högre inkomstlägen

att på ett icke avsett sätt utnyttja utskiftningsförfarandet till

att erhålla lindring i beskattningen. Även enligt min mening är det uppenbart

att en på föreslaget sätt höjd utskiftningsskatt är ur berörda synpunkter

otillräcklig. Med hänsyn till att en höjning av utskiftningsskatten utöver

vad de sakkunniga föreslagit skulle innebära risk icke blott för eu

i vissa fall för hård beskattning utan även för att i och för sig önskvärda bolagsupplösningar

icke komma till stånd, anser jag mig likväl icke nu böra

förorda en höjning av skattesatsen utöver vad de sakkunniga föreslagit. Det

nyss anförda belyser emellertid riktigheten i och för sig av den kritik, som

framförts mot en för alla fall gemensam utskiftningsskatteprocent. I de yttranden,

som avgivits av bank- och fondinspektionen samt av länsstyrelserna

i Östergötlands och Norrbottens län, har även ifrågasatts om icke en differentierad

skatteskala borde införas. Då emellertid övervägande skäl,

främst av praktisk men i vissa hänseenden även av principiell art, tala mot

en dylik anordning, kan jag icke biträda vad i nyssnämnda remissyttranden

föreslagits.

Jag förordar alltså att utskiftningsskatteprocenten höjes till 40 procent.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

III. Utskiftningsskatt vid inlösen av fondaktier.

Gällande bestämmelser.

Som tidigare nämnts skall, när bolag i samband med nedsättning av aktiekapitalet

eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar, utskiftningsskatt

erläggas för därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom

återbäring av tillskjutet belopp. Bestämmelserna om vad som i samband

med nedsättning av aktiekapitalet är att anse såsom återbäring av

tillskjutet belopp återfinnas i 4 § utskiftningsskatteförordningen. Såsom sådan

återbäring anses enligt punkt a) i nämnda paragraf vad som i samband

med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder utskiftas,

i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger i bolaget

befintligt tillskjutet belopp, samt enligt punkt b) i samma paragraf vad

som i samband med nedsättning av aktiekapitalet i annan ordning än nyss

sagts utskiftas i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas under

tillskjutet belopp. Det sagda innebär, att vid utskiftning av tillgångar

i samband med nedsättning av aktiekapital, skillnad göres mellan å ena

sidan sådana fall, där nedsättningen ägt rum jämlikt föreskrift i bolagsordningen,

och å andra sidan sådana fall där nedsättningen skett i anslutning

till ett vid bolagsstämma fattat och av rätten därefter fastställt beslut.

I de förra fallen anses det utskiftade beloppet i första hand taget av tillskjutet

belopp och går i denna del alltså fritt från utskiftningsskatt. I de

senare fallen presumeras vinstmedel i första hand komma till användning,

i följd varav det utskiftade beloppet belägges med utskiftningsskatt till

den del samma belopp icke överstiger bolagets vinstmedel.

Det må i detta sammanhang erinras om föreskriften i anvisningarna till

utskiftningsskatteförordningen, att till grund för den värdering av bolagets

tillgångar, som blir erforderlig vid tidpunkten för utskiftning av tillgångar

i samband med nedsättning av aktiekapital, bör läggas den av bolaget senast

före utskiftningen upprättade balansräkningen. Denna föreskrift har i praxis

tolkats så, att den i bolagets räkenskaper verkställda värderingen av tillgångar

i regel godtages, i följd varav allenast synliga vinstmedel men icke

sådana vinstmedel, som döljas i nedvärderingar av inventarier, lagertillgångar

o. d., i förevarande sammanhang beaktas.

Frågan om rätta innebörden av stadgandet att skatt icke skall utgå, då

fråga är om återbäring av tillskjutet belopp, har såsom förut omnämnts

varit föremål för regeringsrättens prövning i ett den 10 juni 1948 avgjort

mål. I detta mål hade vid bolagsstämma fattats beslut om sådan ändring

av bolagsordningen att preferensaktier kunde utgivas till visst angivet belopp,

samt att aktiekapitalet kunde nedsättas genom inlösen av preferensaktier.

Samtidigt hade beslutats om ökning av aktiekapitalet genom överföring

av besparade vinstmedel till visst belopp och utgivande av preferensaktier

till samma belopp. Sedermera hade beslutats att aktiekapitalet skulle

nedsättas genom inlösen av preferensaktier till visst angivet belopp under

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

39

vartdera av de båda närmast följande åren. Regeringsrätten fann att det

belopp, som utbetalats vid inlösen av aktierna, skett enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder. På grund härav och då sagda belopp icke

överstigit i bolaget befintligt tillskjutet belopp, vore utbetalningen att anse

såsom återbäring av tillskjutet belopp i följd varav någon utskiftningsskatt

icke skulle erläggas.

Genom berörda utslag har fastslagits, att gällande bestämmelser medge

möjlighet för aktiebolagen att — i anslutning till ändringar i bolagsordningen

— med bibehållande av det ursprungliga aktiekapitalet överföra

vinstmedel till stora belopp till aktieägarna utan att vinstmedlen beskattas

i samband med överföringen. Varje bolag kan sålunda successivt, i den

mån tillgängliga vinstmedel därtill förslå och aktiebolagslagens konsolideringskrav

icke därigenom trädas för när, till aktieägarna överföra tillhopa

ett belopp, motsvarande det tillskjutna beloppet, och detta utan att det ursprungliga

aktiekapitalet minskas.

Beträffande tillkomsten av nu ifrågavarande författningsbestämmelser må

följande här anföras. Mot den år 1919 införda s. k. B-skatten, vilken avsåg

att träffa hos aktiebolagen fonderade vinstmedel, hade på sin tid riktats

så allvarliga invändningar att den avskaffades vid 1926 års riksdag utan

att annan lagstiftning då sattes i dess ställe; först år 1927 infördes utskiftningsskatten.

I den proposition (nr 193) till 1926 års riksdag, däri avskaffandet

av B-skatten förordades, framhöll vederbörande departementschef

att om sistnämnda skatt avskaffades utan att ersättas av annan skattelagstiftning,

finge aktieägarna möjlighet att undgå beskattning av utdelning

genom att först fondera vinstmedel och därpå utsläppa gratisaktier samt

därefter nedsätta aktiekapitalet till vad det tidigare varit. I en vid nämnda

proposition fogad, inom finansdepartementet upprättad promemoria rörande

bl. a. möjligheten att ersätta B-skatten med annan skatteform hade påpekats,

att om skatt infördes på besparade vinstmedel vid bolagets upplösning,

borde en dylik skatt införas även för det fall att besparade vinstmedel

tillfördes aktieägarna i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Därvid

stode två möjligheter öppna. Den ena vore att låta skattskyldigheten

inträffa först när det utskiftade beloppet överstege av delägarna gjort tillskott.

Den andra vägen vore att beskatta utdelning i samband med nedsättning

av aktiekapital, i den mån vinstmedel funnes tillgängliga för denna

utdelning. Till utdelning ansåges då i första hand besparade vinstmedel

komma till användning. Skulle den förra vägen väljas, kunde delägarna

genom utsläppande av gratisaktier och därpå följande nedsättning av aktiekapitalet

utdela ett belopp, som vore lika stort som summan av aktiekapitalet

och övriga av delägarna gjorda tillskott utan att skatt därför erlades.

1 promemorian förordades att vid nedsättning av aktiekapitalet besparade

vinstmedel i första band borde anses komma till användning, dock att från

huvudregeln undanlag syntes böra stadgas för det fali, att inlösen av aktier

ägde rum efter i bolagsordningen bestämda grunder. Dylik inlösen komme

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

oftast i fråga beträffande preferensaktiekapital och syntes då närmast vara

att likställa med återbetalning av upplånat kapital.

Jämväl i det sakkunnigbetänkande, som låg till grund för proposition nr

134 till 1927 års riksdag med förslag till införande av utskiftningsskatt och

som finnes fogat vid samma proposition, anfördes att vid nedsättning av

aktiekapital genom inlösen av aktier enligt 49 § i 1910 års aktiebolagslag i

regel torde utbetalas allenast det belopp, som erlagts för den inlösta aktien,

och att någon utskiftningsskatt i sådant fall uppenbarligen icke borde ifrågakomrna.

De sakkunniga.

De sakkunniga uttala inledningsvis, att det nyss återgivna resonemanget

att nedsättning av aktiekapital enligt i bolagsordningen bestämda grunder

närmast hade karaktären av återbetalning av upplånat kapital i betydande

omfattning tydligen icke hölle streck. Och det förfarande, som varit föremål

för prövning genom nyssnämnda regeringsrättsavgörande, måste uppenbarligen

anses stridande mot syftemålet med nu ifrågavarande lagstiftning.

De sakkunniga ha från patent- och registreringsverket infordrat vissa statistiska

uppgifter, ägnade att ge en föreställning om i vilken utsträckning

den nu förevarande luckan i utskiftningsskatteförordningen utnyttjats. De

sakkunniga, som verkställt vissa bearbetningar av de erhållna uppgifterna,

anföra följande.

Antalet under tiden ''/i 1947—•”/. 1949 registrerade beslut om nedsättning

av aktiekapital genom inlösen av fondaktier enligt i bolagsordningen

fastställda grunder utgjorde 95, varav under år 1947 24, under 1948 41 och

under 1949 30 beslut. Nedsättningarna avse ett sammanlagt nominellt aktiekapital

av för år 1947 8 875 500 kronor, för år 1948 11 357 200 kronor och

för år 1949 7 776 300 kronor.

Den företagna granskningen av primärmaterialet för dessa 95 fall har

givit vid handen, att praktiskt taget alla bolagsordningsändringar, varigenom

förbehåll om inlösen enligt bestämda grunder intagits i bolagsordningen,

ha skett i anslutning till en fondemission.

Av följande sammanställning framgår, hur dessa 95 nedsättningar fördela

sig med hänsyn till månad, då registrering av beslutet om nedsättning

skett hos patent- och registreringsverket.

jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

1947 .,

i

2

i

2

—

—

3

1

1

4

2

7 S:a 24

1948 ..

, 3

3

—

—

2

—

1

—

7

8

4

13 * 41

1949 ..

3

2

i

3

5

6

3

4

3

» 30

S:a 95

Fem av de under år 1949 registrerade 30 nedsättningarna ha beslutats

under år 1948. I två av dessa fall ha besluten anmälts till registrering före

år 1949. Återstående 28 nedsättningar avse ett sammanlagt belopp av

6 176 300 kronor.

Under år 1949 ha l. o. m. den 12 januari 1949 — dagen för publicering av

de för de sakkunnigas arbete givna direktiven — av sistnämnda 28 fall

3 anmälts för registring, avseende ett sammanlagt belopp av 321 000 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.

De sakkunniga framhålla, att av undersökningen beträffande tiden 1/1

1947—V» 1949 framginge, att utskiftning i viss utsträckning ägt rum

utan att de utskiftade medlen blivit föremål för avsedd beskattning. Att icke

bolagen — framför allt sedan utskiftningsskatteprocenten blivit betydande

-—- i större utsträckning än som skett begagnat sig av den möjlighet utskiftningsskatteförordningen

lämnat öppen till utskiftning av medel utan erläggande

av utskiftningsskatt, torde till stor del ha berott på -att bolagen icke

varit medvetna om denna möjlighet. Att antalet fall sedan regeringsrättens

den 10 juni 1948 meddelade utslag bljvit känt ej ökat mer än som skett,

torde i sin tur till stor del ha berott på den spärregel, som funnes i 65 §

tredje stycket nya aktiebolagslagen.

De sakkunniga angiva därefter på vilka olika sätt utskiftningsskatteförordningen

skulle kunna ändras i syfte att tilltäppa nyssnämnda lucka. Härom

anföres följande.

En utväg vore, att bestämmelsen i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen

upphävdes, varav skulle bliva en följd, att vid varje nedsättning av aktiekapital

i förening med återbetalning — såväl nedsättning enligt i bolagsordningen

bestämda grunder som nedsättning på grund av bolagsstämmobeslut

— vinstmedlen skulle i första hand anses tagna i anspråk för utskiftning.

Denna utväg ha de sakkunniga ansett böra avvisas, då det stundom skulle

innebära en uppenbar obillighet att uttaga utskiftningsskatt, nämligen i de

fall då, såsom vid utskiftningsskattens införande i lagstiftningen anförts,

fråga i själva verket är om återbetalning av ett tecknat och inbetalt preferensaktiekapital.

Möjlighet bör stå öppen för bolagen att upplåna medel genom

utgivande av inlösbara preferensaktier, vilka kunna inlösas utan att

utskiftningsskatt behöver erläggas.

En annan väg är, att stadgandet i 4 § a) bibehålies men att i detta göres

ett tillägg av innebörd, att, även om vad som utskiftas i samband med inlösen

av aktier enligt i bolagsordningen fastställda grunder icke överstiger

tillskjutet belopp, återbäring enligt förevarande punkt likväl icke skall

anses föreligga försåvitt fråga är om fondaktier.

De sakkunniga förklara sig förorda det senare alternativet.

I detta sammanhang framhålles att jämväl i författningstexten borde ordet

fondaktier användas för att beteckna aktier, som utgåves i samband med

ökning av aktiekapitalet medelst överföring till detsamma av besparade

vinstmedel. De sakkunniga erinra om att i lagberedningens förslag till ny

aktiebolagslag för detta slag av aktier hade upptagits benämningen gralisaktier.

I proposition nr 5 till 1944 års riksdag med förslag till lag om

aktiebolag hade i stället benämningen tilläggsaktier nyttjats. På förslag av

vederbörande riksdagsutskott hade emellertid ur lagtexten borttagits den

särskilda benämningen på förevarande slag av aktier. Det syntes dock vara

förbundet med praktiska fördelar att kunna genom en särskild benämning

angiva detta slags aktier. Då uttrycket fondaktier torde ha vunnit burskap

i det ekonomiska livet, hade de sakkunniga stannat för detta ord.

De sakkunniga påpeka, att jämlikt 64 § 1 mom. nya aktiebolagslagen

kunde aktiekapitalet ökas med belopp, varmed uppskrivning av anläggnings
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

tillgång ägt rum enligt 100 § 2 inom. samma lag. Det syntes utan vidare tydligt,

att vad som föreslagits beträffande aktier, som utgivits vid aktiekapitalets

ökning med besparade vinstmedel, borde gälla även sådana aktier.

Definitionen av fondaktier borde avfattas i enlighet härmed.

De sakkunniga framhålla, att icke varje fall av nedsättning av aktiekapital

enligt bestämda grunder genom utskiftning av medel i samband med

inlösen av fondaktier vore av beskaffenhet att utskiftningsskatt skulle utgå.

Såsom exempel härå anföres att aktiekapitalet i ett bolag kunde ha nedsatts

för att täcka förlust för att sedermera, sedan vinstmedel ansamlats, genom

fondemission åter uppbringas till ursprunglig storlek. Skulle dessa

fondaktier därefter inlösas, bleve huvudregeln i 4 § b) utskiftningsskatteförordningen

tillämplig. Detta innebure, att bolaget visserligen finge såsom

tillskjutet belopp räkna hela det ursprungligen inbetalta aktiekapitalet, men

att frågan huruvida utskiftningsskatt skulle utgå i samband med inlösen

av fondaktierna bleve beroende av om och i vad mån synliga vinstmedel

utöver vad som överförts till aktiekapitalet funnes i bolaget.

Därefter påpekas att om bestämmelsen i punkt a) av 4 § ändrades på av de

sakkunniga föreslaget sätt, så följde härav att punkten b) i samma paragraf

måste utvidgas att omfatta jämväl fall av nedsättning av aktiekapital

jämlikt i bolagsordningen fastställda grunder medelst inlösen av fondaktier.

De sakkunniga anföra vidare.

Det må i detta sammanhang anföras, att farhågor uttalats, att utskiftningsskatteförordningen

skulle kunna på det sätt kringgås, att det inbetalade

aktiekapitalet göres inlösbart genom sedermera beslutad bolagsordningsändring,

varefter tidigare utgivna aktier inlösas och aktiekapitalet

bringas upp till sin ursprungliga storlek genom utgivande av fondaktier.

Detta skulle i själva verket innebära en skattefri överföring av besparade

vinstmedel.

Emellertid synes det de sakkunniga uppenbart, att det i 65 § andra stycket

nya aktiebolagslagen givna stadgandet, att nedsättning enligt i bolagsordningen

bestämda grunder må avse allenast aktier utgivna efter bolagsordningsändringen,

är av den karaktär, med hänsyn till de intressen som

genom stadgandet skola skyddas, att det icke ens med samtliga aktieägares

bifall kan sättas ur kraft.

De sakkunniga — som erinrat om den i femte stycket av anvisningarna

till ifrågavarande förordning upptagna bestämmelsen att, om tillgångar utskiftas

i samband med nedsättning av aktiekapitalet i annan ordning än i

49 § aktiebolagslagen (gamla) sägs, skall den därvid erforderliga värderingen

av bolagets tillgångar ske på grundval av bolagets balansräkning —

föreslå till sist att nämnda anvisningspunkt så ändras att densamma blir

tillämplig när tillgångar utskiftas i samband med nedsättning av aktiekapital

i annat fall än som avses i 4 § a).

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

43

Remissyttrandena.

Förslaget att genom ändring i utskiftningsskatteförordningen förhindra

att vinstmedel genom fondemission överföras till aktiekapitalet för att därefter,

i samband med inlösen av aktier enligt i bolagsordningen angivna

grunder, skattefritt utskiftas till delägarna har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i samtliga avgivna yttranden. I samband därmed har i ett flertal

yttranden angelägenheten av en sådan författningsändring understrukits. I

några yttranden har de sakkunnigas förslag dock föranlett vissa påpekanden.

Följande torde här få återgivas.

Kammarrätten erinrar om att de sakkunniga såsom alternativ till den förordade

författningsändringen övervägt att helt slopa undantagsbestämmelsen

i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen — genom vilken anordning garantin

mot missbruk bleve fullständig — men avvisat denna utväg med hänsyn

till angelägenheten för bolagen att kunna anskaffa medel genom utgivande

av preferensaktier, vilka kunde inlösas utan att utskiftningsskatt behövde

erläggas. Kammarrätten uttalar i anslutning härtill, att kammarrätten

ansåge sig icke kunna yttra sig om huruvida dylika finansieringsmetoder

fortfarande spelade någon nämnvärd roll i det ekonomiska livet. Då gällande

aktiebolagslag lämnade utrymme därför och då de bolag, vilka begagnade

sig därav, i många fall kunde ha en svag ekonomisk ställning, ansåge sig

kammarrätten dock kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag. Kammarrätten

anför därefter.

Emellertid anser sig kammarrätten böra i detta sammanhang erinra därom,

att den av de sakkunniga föreslagna lösningen synes lämna utrymme

för vissa transaktioner, vilka måste anses stridande mot andemeningen i utskiftningsskatteförordningen.

Detta inträffar i fall, då de aktier, som skola

amorteras enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder, icke utgöra

ett verkligt preferensaktiekapital utan härröra från samma håll som stamaktiekapitalet.

Varje rörelse fordrar ju för sitt framgångsrika bedrivande,

att ett visst eget kapital disponeras; ur företagsledningens synpunkt torde

det emellertid vara skäligen likgiltigt om detta i rörelsen redovisas som

aktiekapital eller under annan rubrik. Sistnämnda förhållande är emellertid

av stor betydelse för företagets borgenärer och stundom utslagsgivande för

bedömandet av företagets kreditvärdighet. Detta inträffar dock i allmänhet

icke om företaget är av enmans- eller familjebolagstyp, i vilket fall snarare

bolagsledningens personliga soliditet och duglighet bliva avgörande härutinnan.

Ägarna av ett aktiebolag av nyssnämnd beskaffenhet skulle alltså —

utan att bolagets rörelse i märklig grad skulle menligen påverkas därav —

kunna göra ett arrangemang, innebärande nedsättning av aktiekapitalet i

ungefärligen samma takt som vinster beräknas bliva disponibla. Bakom en

dylik kuliss skulle alltså vinstmedel till belopp, motsvarande skillnaden

mellan det tillskjutna och minimikapitalet, kunna skattefritt uttagas ur bolaget.

De sakkunniga hava i annat sammanhang framhållit, att lättnad i dubbelbeskattningen

kan erhållas l. ex. genom höga löneuttag. Emellertid står

denna utväg i allmänhet icke bolagsledningen till buds i fråga om fastighetsbolag

och förvaltningsbolag, vid vilka bolags taxering avdrag för lön i praxis

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

är begränsat enligt viss schablon, varjämte möjligheten även i andra fall

kan vara begränsad.

Kammarrätten påpekar vidare det angelägna i att begreppet fondaktier

erhölle en definition, som i görligaste mån uteslöte missbruk och samtidigt

vore så klar att onödiga skatteprocesser undvekes. I samband därmed framhålles

att aktiebolagslagen icke syntes innefatta något förbud mot att en

ökning av aktiekapitalet och därmed utgivande av aktier finansierades dels

genom tillskott och dels genom överföring av fondmedel. En sammanblandning

mellan fond- och tillskottskapital syntes vidare kunna komma till stånd

genom sammanläggning av aktier enligt 222 § aktiebolagslagen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att den föreslagna definitionen å

fondaktier syntes böra omformuleras så, att tvekan icke kunde uppstå om

att jämväl enligt äldre aktiebolagslagstiftning utgivna gratisaktier innefattades

i begreppet fondaktier.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att även om den genom regeringsrättens

förenämnda utslag konstaterade luckan i lagstiftningen bleve

vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag tilltäppt, kunde man icke

vara övertygad om att icke andra liknande luckor förefunnes och komme

att utnyttjas. Länsstyrelsen ifrågasatte därför huruvida icke i utskiftningsskatteförordningen

borde införas ett stadgande av den innebörden, att varje

transaktion, som uppenbart syftade till att kringgå förordningens bestämmelser

om skatteplikt, skulle bedömas som om förutsättningarna för utskiftningsskatts

uttagande förelåge.

Mellankommunala prövningsnämnden påpekar, att som de föreslagna bestämmelserna

utformats förelåge fortfarande en möjlighet för de skattskyldiga

att erhålla ett icke avsett uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten.

Aktiebolag kunde nämligen i samband med nyemission av aktier

mot kontant inbetalning intaga bestämmelser i bolagsordningen som möjliggjorde

inlösen av dessa aktier till hög överkurs. Aktiebolagslagen innehölle

inga bestämmelser om maximering av sådan överkurs. Sådana aktier kunde

senare inlösas, såvida icke bestämmelserna i 65 § aktiebolagslagen lade

hinder i vägen. Den därvid utbetalade överkursen skulle, om bestämmelserna

utformades enligt de sakkunnigas förslag, i första hand anses såsom

återbäring av tillskjutet belopp. Nämnden föresloge därför att bestämmelserna

ändrades så, att utbetalning av sådan överkurs i första hand ansåges

utgöra utskiftning av fonderad inkomst.

Advokatsamfundet berör i sitt yttrande det av de sakkunniga omnämnda

fallet, då ett aktiekapital ökats genom överförande av vinstmedel, sedan kapitalet

tidigare nedsatts för täckande av förlust, varefter de vid fondemissionen

utgivna aktierna åter inlöstes. Samfundet förordar för detta fall

en regel, att utskiftningsskatt icke borde uttagas i vidare mån än vad aktiekapitalet

genom fondemissionen ökats utöver bolagets ingångsvärde med

tillägg av därefter tillskjutna belopp. En motsvarande bestämmelse anser

samfundet borde meddelas jämväl för det fall, då aktieägarna gjort tillskott

enligt 142 § aktiebolagslagen samt bolagets aktiekapital därefter ökats ge
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

nom utgivande av fondaktier, som sedan inlöstes genom nedsättning av

aktiekapitalet.

Departementschefen.

Enligt utskiftningsskatteförordningen skall vad som utskiftas i samband

med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder i

första hand anses såsom återbäring av tillskjutet belopp. Av det förut sagda

framgår, att denna bestämmelse tillkommit med tanke på önskemålet att

icke försvåra för bolag, som upplagt preferensaktielån, att inlösa preferensaktierna.

Därvid utgick man från att vid sådan inlösen utbetalades i regel

allenast det belopp, som av aktieägarna erlagts för aktierna.

Såsom de sakkunniga påpekat har sistnämnda antagande icke hållit

streck. I icke obetydlig utsträckning har det förfaringssätt, som tillämpats

i förenämnda av regeringsrätten den 10 juni 1948 avgjorda mål, praktiserats

i uppenbart syfte att vinna icke avsedda skattelättnader. Till det av de sakkunniga

framlagda statistiska materialet kan läggas den uppgiften, att under

de tre sista månaderna av år 1949 inregistrerades hos patent- och registreringsverket

8 beslut om nedsättning av aktiekapital genom inlösen

av fondaktier enligt i bolagsordningen fastställda grunder. Nedsättningarna

i dessa fall avsågo ett nominellt aktiekapital av 3 449 000 kronor. Detta

innebär, att under sistnämnda år inregistrerades beslut om nedsättning a^

aktiekapital genom inlösen av fondaktier i tillhopa 38 fall, avseende ett

sammanlagt nominellt aktiekapital av 11 225 300 kronor. Man torde kunna

antaga, att i åtskilliga av dessa fall åtgärden vidtagits i syfte att utnyttja

den konstaterade luckan i lagstiftningen. I andra fall kan åtgärden däremot

ha föranletts av överväganden angående vilket av alternativen utdelning

eller utskiftning som med gällande skatteskalor vore förmånligast.

De sakkunniga ha angivit två olika vägar, som kunna beträdas vid en

ändring i utskiftningsskatteförordningen i syfte att förhindra ett kringgående

av författningsbestämmelserna. Den ena möjligheten är att helt

slopa bestämmelserna under punkten a) i 4 §, vilket skulle innebära att

vad som utskiftades i samband med nedsättning av aktiekapital alltid bleve

att anse såsom i första hand taget av vinstmedel. Med hänsyn till önskemålet

att icke försvåra av affärsekonomiska skäl betingade preferensaktieemissioner

ha de sakkunniga emellertid avvisat denna utväg och i stället

förordat, att tillämplighetsområdet för bestämmelsen i sistnämnda punkt

så begränsades att därunder icke längre skulle hänföras de fall, där inlösen

avsåge fondaktier.

De sakkunniga synas själva ha varit något tveksamma, huruvida den av

dem förordade författningsändringen skulle innebära tillräckliga garantier

mot missbruk. Emellertid hänvisa de sakkunniga till bestämmelsen i G5 §

aktiebolagslagen av vilken bestämmelse framgår, att det en gång inbetalade

aktiekapitalet icke kan göras inlösbart genom sedermera beslutad ändring i

bolagsordningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Av bestämmelsen i nyssnämnda lagrum framgår visserligen, alt en sedermera

vidtagen ändring i ett aktiebolags bolagsordning av innebörd att aktier

skola kunna inlösas icke möjliggör nedsättning av det ursprungliga

aktiekapitalet. Men i de fall, där redan i den ursprungliga bolagsordningen

en sådan bestämmelse intagits i bolagsordningen, föreligger intet hinder

mot att förfara t. ex. så att detta aktiekapital nedsättes med belopp, motsvarande

hos bolaget ansamlade vinstmedel -— vilket icke skulle medföra påföring

av utskiftningsskatt — samt att aktiekapitalet därefter genom fondemission

uppbringas till ursprungligt belopp. Ett sådant förfaringssätt skulle

i realiteten icke innebära annat än ett skattefritt överförande av vinstmedel

till aktieägarna. Även andra härmed jämförbara åtgöranden kunna de

föreslagna bestämmelserna lämna rum för. Vad angår bolag, som framdeles

bildas, finge man vidare räkna med att i bolagsordningen kunde upptagas

bestämmelser om möjlighet till aktieinlösen, vilka bestämmelser —

sedan vinstmedel hos bolaget ansamlats — läte sig utnyttjas i nyss angivet

syfte.

Av det nu sagda framgår alltså att vissa skäl tala för effektivare bestämmelser

än de föreslagna. Mot att fullständigt slopa bestämmelsen i 4 § a)

utskiftningsskatteförordningen talar å andra sidan den nyss angivna omständigheten

att bolag, som för anskaffande av riskvilligt kapital utgivit

preferensaktier, i så fall icke skulle kunna inlösa dessa utan att träffas av

utskiftningsskatt. En sådan konsekvens av bestämmelserna synes icke önskvärd.

Visserligen torde, såsom kammarrätten antytt, det vara i viss mån

tveksamt, huruvida finansieringsmetoder av nyssnämnda art numera spela

någon större roll. Ur bolagens synpunkt torde uppläggandet av förlagseller

obligationslån av olika skäl vara att föredraga. Emellertid äro dessa

lånemöjligheter ur skilda synpunkter begränsade. När det gäller nystartade

företag eller under tider av lågkonjunktur, torde det mången gång knappast

vara möjligt att annorledes än genom utgivande av preferensaktier uppbringa

kapital. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda att lagstiftningen

i denna del nu skärpes utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Emellertid må i detta sammanhang anmärkas, att 1944 års allmänna skattekommitté

— som jämlikt lämnade direktiv bl. a. har att undersöka huruvida

gällande författningsbestämmelser lämna möjlighet för icke avsedda

skattelättnader — för närvarande är sysselsatt med att undersöka de s. k.

familjebolagens och deras delägares beskattning. Skulle dessa undersökningar,

vilka äro avsedda att slutföras i en nära framtid, leda fram till en

lagstiftning av innebörd att särskilda beskattningsregler gälla för familjebolag,

synes samtidigt böra prövas, huruvida i ett sådant läge bestämmelsen

i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen kunde ytterligare inskränkas,

nämligen i så måtto att den skulle gälla allenast andra bolag än familjebolag.

Med en sådan anordning skulle de här uttalade invändningarna mot

de sakkunnigas förslag väsentligen minska i betydelse. Med hänsyn till det

nu anförda anser jag,mig böra för närvarande i princip godtaga de sakkunnigas

förslag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Vad mellankommunala prövningsnämnden påpekat angående möjligheten

att genom inlösen till överkurs av nyemitterade aktier kringgå de av de

sakkunniga föreslagna bestämmelserna bör föranleda viss ändring av förslaget.

Den enklaste utvägen att förhindra ett dylikt kringgående synes vara

att förse det föreslagna stadgandet i 4 § a) med ett tillägg av innebörd, att

såsom återbäring av tillskjutet belopp skall anses allenast vad som för de

inlösta aktierna verkligen inbetalts till bolaget. Därest detta tillägg göres,

torde man icke behöva i författningstexten använda uttrycket »fondaktier»,

vilket med hänsyn till detta begrepps stundom tveksamma innebörd synes

vara en fördel.

Vad angår de av advokatsamfundet uppmärksammade fallen av nedsättning

av aktiekapital, vilka äro av speciell natur, synas tillräckliga skäl icke

föreligga att för dylika fall meddela särskilda bestämmelser angående uttagandet

av utskiftningsskatt. Inlösen av fondaktier bör alltså i dessa fall

bedömas enligt huvudregeln. Det är att märka, att ifrågavarande bolag äro

berättigade att i tillskjutet belopp inräkna den del av det inbetalta aktiekapitalet,

som i det tidigare skedet gått förlorat.

IV. Aktiebolags förvärv och innehav av egen aktie.

Inledning.

Enligt 69 § nya aktiebolagslagen äger aktiebolag icke direkt eller indirekt

(genom dotterbolag) mot vederlag förvärva egen aktie. Undantag är medgivet

— förutom i anslutning till beslutad nedsättning av aktiekapital —

allenast för inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie; med sådant

förvärv är dock förbundet avyttringsskyldighet. Avtal i strid mot förbudet

är ogillt.

Förbud för aktiebolag att förvärva egen aktie upptogs i svensk lagstiftning

första gången i 27 § av 1895 års aktiebolagslag. Lagen innehöll icke

någon bestämmelse om påföljden av att avtal träffades i strid mot förbudet.

Motsvarande bestämmelse upptogs i 51 § av 1910 års aktiebolagslag, därvid

förvärvsförbudet uttryckligen begränsades till att avse förvärv mot vederlag.

Vidare föreskrevs, att stadgandet ej utgjorde hinder för aktiebolag

att å auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie, dock med skyldighet

att åter avyttra aktien, så snart det kunde ske utan förlust.

Genom lag den 30 juni 1944, som trädde i kraft den 7 juli samma år, intogs

i 51 § av 1910 års lag bestämmelse, enligt vilken avtal, som träffats i

strid mot förbudet, blev ogillt. Vederbörande departementschef uttalade i

propositionen i ämnet, att den nya bestämmelsen bleve tillämplig även vid

de indirekta formerna av förvärv av egen aktie.

Vad angår tiden före den 7 juli 1944 skall enligt ett avgörande i högsta

domstolen (NJA 1942:614) förbudet i 51 § i 1910 års lag icke »i och för

sig» medföra, alt ett förvärv av egen aktie skall vara ogillt. Med det citera
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Iiungl. Maj.ts proposition nr 240-

de uttrycket torde ha avsetts, att aktiebolags förvärv av egen aktie understundom

av särskilda aktierättsliga skäl kunde drabbas av ogiltighet.

Ett aktiebolags förvärv av egna aktier innebär, att bolagets medel användas

för övertagande av aktier från enskilda aktieägare. Förvärvet är

alltså en åtgärd, som är jämförlig med nedsättning av aktiekapital i förening

med återbetalning till vissa aktieägare. Att, såvitt angår förvärv som

ägt rum före den 7 juli 1944, ett bolag trots förvärvets lagstridighet civilrättsligt

kan äga aktierna innebär bl. a., att bolaget kan sälja eller eljest

disponera över aktierna samt även använda dem sålunda, att aktiekapitalet

i vanlig ordning nedsättes genom dessa aktiers indragning.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att förvärv av egna aktier mot vederlag utan

samband med beslutad nedsättning av aktiekapital vore att ur utskiftningsskattesynpunkt

likställa med utskiftning. I följd härav borde en nedsättning

av aktiekapitalet genom indragning enligt 66 § 2 mom. aktiebolagslagen

av dessa aktier rätteligen föranleda taxering till utskiftningsskatt.

Utrymme härför torde dock icke finnas enligt nuvarande bestämmelser i

utskiftningsskatteförordningen, enär någon utskiftning i samband med nedsättningsbeslutet

(indragningen) ej ägt rum. Utskiftningen hade ägt rum

redan vid bolagets förvärv av aktierna. Enligt de sakkunnigas uppfattning

komme därför det av bolaget utgivna vederlaget för aktierna icke att bliva

taget till beskattning enligt utskiftningsskatteförordningen. Med hänsyn

till önskvärdheten av att avvecklingen av från tiden före den 7 juli 1944 bestående

innehav av egna aktier icke försvårades ansåge de sakkunniga sig

icke böra förorda sådan ändring i förordningen, att skatt uttoges i samband

med indragning av dessa aktier.

De sakkunniga förorda i stället att indragning av egna aktier skulle i

princip jämställas med återbäring av tillskjutet belopp. Om sålunda ett

bolag indroge egna aktier, skulle enligt förslaget bolagets tillskjutna belopp

minskas med vederlaget för aktierna, under förutsättning att indragningen

skett under räkenskapsår, som utgått efter den 28 februari 1925

(jfr 3 § 2 mom. i utskiftningsskatteförordningen).

De sakkunniga föreslå vidare, att därest ett bolag ännu vid sin upplösning

till äventyrs icke avvecklat sitt innehav av egna aktier, skulle bolagets

tillskjutna belopp minskas med vederlaget för kvarvarande aktier. Däremot

föreslås icke någon motsvarande bestämmelse om minskning av tillskjutet

belopp med vederlaget för kvarvarande aktier vid nedsättning av aktiekapital,

enär en sådan bestämmelse skulle bliva av ringa praktisk betydelse.

De sakkunniga framhålla slutligen, att utan särskild bestämmelse torde

det vara tydligt, att vid moderbolags förvärv av egen aktie från dotterbolag

såsom vederlag borde räknas vad dotterbolaget erlagt vid aktiens förvärvande

från utomstående. Det vore nämligen det av dotterbolaget erlagda

vederlaget, som genom aktieförvärvet utskiftats från koncernen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

49

Remissyttrandena.

Vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit, tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i så gott soin samtliga avgivna yttranden. Blott i det

yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, avstyrkes

förslaget under framhållande av att frågan om utskiftningsskatt vid

indragning av egna aktier vore av speciell natur och ur fiskalisk synpunkt

av begränsad räckvidd, varför man icke borde belasta utskiftningsskatteförordningen

och deklarationsblanketten med särbestämmelser av föreslagen

art.

Från remissyttrandena torde härutöver blott få återgivas vad överståthållarämbetet

anfört därom, att taxeringsmyndigheterna bleve för kontroll

av bestämmelsernas iakttagande synnerligen beroende av att bolagen

lojalt följde aktiebolagslagens bestämmelser om att innehav av egen aktie

skulle redovisas i balansräkningen (inom linjen). Särskilt stora bleve kontrollsvårigheterna,

när det gällde s. k. indirekt innehav av egna aktier. I

samband härmed uttalas önskemålet, att deklarationsblanketten gåves sådan

utformning, att bolagen där tvingades redogöra för direkt eller indirekt

innehav av egna aktier.

Departementschefen.

Såsom de sakkunniga framhållit, synes bolags förvärv av egen aktie utan

samband med beslutad nedsättning av aktiekapital i princip vara att jämställa

med utskiftning. Därest aktien icke åter avyttras, innebär förvärvet i

regel — liksom vid nedsättning av aktiekapital — att vinstmedel uttages ur

bolaget och överföres till aktieägaren.

Enligt min mening bör vid bolags förvärv av egna aktier utan samband

med nedsättning av aktiekapitalet utskiftning anses ha ägt rum redan vid

förvärvet av aktierna. En ändring av utskiftningsskatteförordningen blir

med denna uppfattning erforderlig. Med hänsyn till att utskiftningsskatteförordningens

bestämmelser hittills icke lämnat utrymme för taxering till

utskiftningsskatt i nu avsedda fall och då det är önskvärt att avvecklingen

av bolagens vid författningsändringens ikraftträdande bestående innehav av

egna aktier icke försvåras, synes dock skäligt att den utskiftning, som ägt

rum i samband med dessa äldre förvärv, blott på så sätt beaktas att utskiftningen

anses utgöra återbetalning av tillskjutet belopp. Jag tillstyrker

därför de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i 3 § B mom.

De sakkunniga synas förutsätta, att efter den 6 juli 1944 några nya förvärv

av egna aktier icke kommit eller framdeles komma till stånd i andra

fall än då förvärven äro tillåtna enligt nya aktiebolagslagens bestämmelser,

nämligen — förutom i samband med beslutad nedsättning av aktiekapital

— vid inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie. Emellertid

förelåg förbud mot här ifrågavarande förvärv av egen aktie även före

4 Hihang till riksdagens protokoll lt)öO. 1 samt. Xr 210.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

den 7 juli 1944, vilket emellertid icke hindrade att sådana förvärv då gjordes.

Det i lagen stadgade förbudet mot förvärv av egna aktier synes därför

knappast utgöra någon garanti för att förvärv framdeles icke komma till

stånd i strid mot lagens bestämmelser.

För egen del finner jag därför önskvärt att bestämmelse intages i utskiftningsskatteförordningen

av innebörd att framtida förvärv av egna aktier

utan samband med beslut om nedsättning av aktiekapital — där det icke

gäller inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie — i utskiftningsskattehänseende

i princip behandlas på samma sätt som de fall av utskiftning,

vilka omnämnas under punkt b) i 4 §. Då den ifrågasatta bestämmelsen

är avsedd att förhindra ett kringgående av utskiftningsskatteförordningen

och då bestämmelsen avser sådant aktieförvärv som skett i

strid mot aktiebolagslagens föreskrifter, synes det icke påkallat att meddela

bestämmelser angående ett restitutionsförfarande i de fall, där aktierna åter

försäljas. ,

Med bolags förvärv av egen aktie bör i förevarande sammanhang jämställas

dotterbolags förvärv av aktie i moderbolag. Det må i anslutning till

det sist sagda framhållas, att begreppen moderbolag och dotterbolag självfallet

böra vid tillämpningen av utskiftningsskatteförordningen ha samma

innebörd som begreppen enligt 221 § aktiebolagslagen äga vid tillämpningen

av nämnda lag.

Vad nu föreslagits påkallar, förutom nyssnämnda tillägg till 3 §, vissa

andra tillägg till eller ändringar i 1—4 och 6 §§.

V. Utskiftningsskatt vid fusion.

Gällande bestämmelser m. m.

Genom nya lagen om aktiebolag, vilken trädde i kraft den 1 januari 1948,

infördes särskilda bestämmelser om fusion av aktiebolag i syfte att underlätta

en koncentration av ekonomiska företag i större enheter. Dessa bestämmelser

innebära att fusion kan ske antingen genom att ett dotterbolag,

vars samtliga aktier ägas av moderbolaget, sålunda uppgår i moderbolaget,

att dotterbolaget utan likvidation upplöses samt att alla dess tillgångar och

skulder övertagas av moderbolaget (174 § 1 mom.), eller ock därigenom, att

ett aktiebolags tillgångar och skulder övertagas av ett annat aktiebolag mot

vederlag i penningar eller aktier i det övertagande bolaget (175 §). I båda

fallen upprättas ett fusionsavtal, för vars verkställande erfordras rättens

tillstånd. Vid fusion mellan helägt dotterbolag och moderbolaget skall dotterbolaget

anses upplöst samt dess tillgångar och skulder övertagna av moderbolaget,

när rättens beslut om tillstånd till fusionen registrerats. I det senare

fallet skall, när rättens tillstånd registrerats, styrelsen och verkställande

direktören i det överlåtande bolaget föranstalta om skifte av vederlaget

och avgiva slutredovisning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

51

Till reglerna om fusion av helägt dotterbolag med moderbolaget ba anknutits

bestämmelser, varigenom moderbolag, som äger mer än nio tiondelar

av aktierna i dotterbolag, berättigas att av övriga aktieägare inlösa återstående

aktier. Dessa aktieägare äga även rätt att påkalla, att moderbolaget

inlöser deras aktier (174 § 2 inom.).

Den koncernbildning, som uppstår när ett aktiebolag (moderbolaget) successivt,

direkt eller indirekt, förvärvar aktierna i andra bolag (dotterbolag)

kan på grund av ordningen för förvärven bliva till sin utformning mindre

ändamålsenlig och understundom mycket invecklad, vilket försvårar överblicken

över koncernen såsom ekonomisk enhet och komplicerar koncernredovisningen.

En sammanslagning av vissa dotterbolag med moderbolaget

i en koncern kan därför framstå såsom önskvärd för vinnande av organisatorisk

ändamålsenlighet och förenkling. Det i nya aktiebolagslagen upptagna

fusionsinstitutet har därför ansetts vara starkt av behovet påkallat.

Emellertid motverkas strävandena att uppnå en koncentration av de ekonomiska

företagen av bestämmelserna om utskiftningsskatt. Det bolag, som

genom fusionen upplöses, är enligt utskiftningsskatteförordningens bestämmelser

skyldigt att erlägga utskiftningsskatt för de vinstmedel, som vid

fusionstillfället finnas hos bolaget.

Innan nya aktiebolagslagens fusionsbestämmelser trädde i kraft, kunde

en fusion genomföras endast med anlitande av allmänna civilrättsliga och

aktiebolagsrättsliga regler om överlåtelse, skuldövertagande, likvidation,

ökning av aktiekapital m. in. I bolagspraxis torde det vanligaste sättet ha

varit, att det ena bolaget förvärvade alla aktierna i det andra bolaget, varefter

det förra genom att sätta det senare i likvidation bringade detta att

upphöra och till sig i form av likvidationsandel överförde dess tillgångar.

Även då fusion genomfördes på detta sätt utgjorde skyldigheten att erlägga

utskiftningsskatt ett hinder.

Utskiftningsskattebestämmelsernas fusionshindrande karaktär uppmärksammades

redan vid utskiftningsskatteförordningens tillkomst. Sålunda hade

bl. a. kammarrätten riktat invändningar ur nämnda synpunkt mot vad som

föreslagits i det betänkande som låg till grund för proposition nr 134 till

1927 års riksdag. I nämnda proposition yttrade vederbörande departementschef

härom följande.

Kammarrätten har anmärkt, att, under det upplösning av ett solvent bolag

med påföljd att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen vore en sällsynt

företeelse, sådana upplösningar, som innebure rekonstruktion eller fusion

med annat bolag, vore vanliga företeelser och att enligt det remitterade

förslaget jämväl dylika upplösningar träffades av skatt, ehuru rationell

grund för beskattning saknades i sådana fall.

Gentemot denna kammarrättens anmärkning må först framhållas, att det

enligt min åsikt icke kan anses orättvist att beskatta ett aktiebolags besparade

vinstmedel jämväl då bolaget upplöses av den anledning, att bolagets

rörelse uppgår i ett annat bolag. Ofta torde de gamla aktieägarna icke ingå i

det nya bolaget, ehuru detta fortsätter det gamla bolagets rörelse. Men även

om det nya bolaget skulle utgöra en direkt fortsättning på det gamla bolaget,

så att det gamla bolagets delägare ingå såsom delägare i det nya, synes det

ur rättvisans synpunkt fullt i sin ordning att uttaga utskiftningsskatt. Ett

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kiuvjl. Maj.ts proposition nr 240.

nästan analogt fall föreligger, när man såsom realisationsvinst beskattar

vinst vid byte av aktier. Något hinder att beskatta dylik vinst anses icke

föreligga, oaktat man icke vet, huruvida den vid bytet erhållna valutan

kommer att hava kvar sitt antagna värde, när den en gång i sin ordning

realiseras. Medgivas skall, att det är tänkbart, att utsikten att få erlägga utskiftningsskatt

skulle kunna i vissa fall avskräcka från bolagsfusioner, vilka

vore önskvärda ur såväl aktieägarnas som det allmännas synpunkt. Det

torde emellertid ej vara möjligt att fastställa andra regler för beskattning

av upplösningar i sammanhang med fusioner än de för upplösning i allmänhet

gällande. Men vidare synes kammarrättens berörda anmärkning

även av en annan orsak förlora i värde. Med hänsyn till den föreslagna

skattefriheten för moderbolag för från dotterbolag uppburen aktieutdelning

torde väl i fall av bolagsfusioner sådana dispositioner vidtagas, att utskiftningsskatt

i stort sett kan undvikas. Slutligen vill jag framhålla, att den

.beskattning det här gäller är så jämförelsevis obetydlig, att verkligt betydelsefulla

bolagsfusioner knappast av densamma kunna röna någon nämnvärd

inverkan.

Till de frågor, som sammanhänga med problemet om uppmjukning av

utskiftningsskattebestämmelserna vid fusion, hör även spörsmålet om kedjebeskattningen

på utskiftningsskattelagstiftningens område. Här torde

till en början få hänvisas till vad i nämnda hänseende i det föregående anförts

vid behandlingen av frågan om höjningen av utskiftningsskatteprocenten.

Vidare må framhållas, att 1928 års bolagsskatteberedning, som hade under

utredning hela det komplex av frågor, som rörde beskattning av aktiebolag

och andra näringsföretag, sökte lösa frågan om kedjebeskattningen

genom ett restitutionsförfarande. Förslaget innebar i princip, att om ett bolag

upplöstes och utskiftningsskatt erlades och aktierna därvid helt eller

delvis ägdes av annat svenskt bolag, skulle sistnämnda bolag erhålla restitution

av den del av utskiftningsskatten, som belöpte å det erhållna utskiftade

beloppet. Förslaget avvisades då genomförandet av detsamma skulle

medföra stora praktiska svårigheter.

Då utskiftningsskatteprocenten vid 19iO års riksdag höjdes, anfördes

från vissa näringsorganisationer betänkligheter beträffande utskiftningsskattens

inverkan på bolagsfusioner. Bevillningsutskottet (betänkande nr

45) uttalade i anslutning härtill önskvärdheten av eu allmän översyn av utskiftningsskatteförordningens

bestämmelser.

Frågan om åtgärder för att underlätta tillämpningen av det genom nya

aktiebolagslagen införda fusionsinstitutet, främst genom borttagande i dylika

fall av skyldigheten att erlägga utskiftningsskatt, har även i andra sammanhang

förts på tal.

Sålunda berördes spörsmålet i en del remissyttranden vid tillkomsten av

nya aktiebolagslagen.

I de yttranden, som därvid avgåvos av kommerskollegium och av vissa näringsorganisationer,

framhölls att med hänsyn till betydelsen av den nutida

utvecklingen i riktning mot koncentration av ekonomiska företag i större

-enheter vore det ägnat att väcka tillfredsställelse, att fusionsfrågan upptagits

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Mnj:ts proposition nr 240.

53

till reglering. Det påpekades, att skälig hänsyn till olika intressen hade

påkallat vissa bestämmelser, att kunna i samband med fusion tillämpas,

angående aktieägares skyldighet att tåla resp. rätt att kräva inlösen av vissa

aktier. Vidare anfördes.

Att uttagande av utskiftningsskatt vid fusion mellan moderbolag och helägt

dotterbolag skulle vara alldeles stridande mot denna beskattnings mening

och syfte, må synas självfallet. Försiktigheten bjuder dock, att det genom

särskild undersökning blir fastställt, att någon anledning till farhåga

för sakligt ogrundad beskattning här icke förefinnes. Beträffande de övriga

fallen av fusion synes beskattningsfrågan mindre klar, och sannolikt torde

vara, alt för åstadkommande av en rimlig lösning vissa jämkningar måste

vidtagas i författningen om utskiftningsskatt. Även härom bör utredning företagas.

Därvid bör beaktas, att det måste anses motsvara även ett betydande

allmänt intresse, att sammanflätade koncerners förenkling genom fusion

icke genom opåkallad beskattning förhindras.

Vidare har industriförbundet i skrivelse den 25 juni 1948 till Kungl. Maj :t

anlort bl. a. följande.

Inom aktiebolagsområdet förekommer ett ofta rätt komplicerat koncernväsende.

Detta kan ha sin grund i omsorgen om en rationell organisation,

men lika ofta torde grunden vara att söka i historiska förhållanden. I sistnämnda

fall innebär koncernbildningen icke sällan en olämplig företagsform

och det framstår då såsom önskvärt, att en koncentration till större enheter

kommer till stånd. Koncernen utgör i ekonomiskt hänseende en enhet, men

förvaltningen och redovisningen av denna företagsenhet försvåras genom

koncernbildningen liksom ock överblicken över verksamhetens resultat och

företagets ekonomiska ställning. För att utvinna full effektivitet av tillgängliga

produktionsmedel är det nödvändigt, att den i varje särskilt fall lämpligaste

företagsformen kommer till användning. Detta är givetvis även ett

allmänt intresse. Även ur andra synpunkter har det allmänna intresse av att

koncernbildningar, vilka icke innebära en rationell organisation, upphöra.

Det är under sådana förhållanden ägnat väcka allvarliga betänkligheter, att

den lättillgängliga väg för vinnande av organisatorisk ändamålsenlighet och

förenkling, 174 § aktiebolagslagen avsett att bereda, måste befaras komma

till allenast ringa användning och att denna väg i de flesta fall snarare

måste betecknas såsom praktiskt taget oframkomlig. Anledningen härtill ligger

emellertid icke i aktiebolagslagens bestämmelser utan framför allt i gällande

lagstiftning om utskiftningsskatt.

Efter att ha redogjort för huvudprincipen i utskiftningsskatteförordningen

yttrade industriförbundet vidare.

Å det belopp, varmed värdet å de tillgångar, moderbolaget vid fusion jämlikt

174 § aktiebolagslagen överlager, överstiger dotterbolagets skulder och

ingångsvärde, utgår således utskiftningsskatt med 30 %, trots att koncernen

icke tillföres någon som helst inkomst genom fusionen och delägarna icke

uttaga något kapital ur rörelsen. Syftet med utskiftningsskatten är emellertid

allenast att beskatta sådan inkomst, som vid utskiftningen tillförts enskilda

aktieägare och sålunda är att jämställa med vinstutdelning.----

Ur rationell synpunkt finnes intet att erinra mot att uttagandet av utskiftningsskatten

vid fusion mellan dotter- och moderbolaget uppskjutes till dess

moderbolagets tillgångar skiftas mellan delägarna. En reform av denna innebörd

skulle, även om den begränsades till allenast sådana fusionsfall som

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 240-

avses i 174 § 1 inom. nya aktiebolagslagen, utan tvivel undanröja det mest

dominerande hindret för åstadkommande av de önskvärda organisatoriska

förbättringar inom näringslivet, aktiebolagslagens fusionsbestämmelser avse

att möjliggöra. Industriförbundet hemställer därför, att det hinder för fusion

mellan moderbolag och lielägt dotterbolag, som den nuvarande utskiftningsskatten

utgör, måtte undanröjas.

Att utskiftningsskatten vore ägnad att motverka bolagsfusioner uppmärksammades

även vid tillkomsten av den nya lagen om försäkringsrörelse.

Första lagutskottet vid 1948 års riksdag uttalade i sitt utlåtande nr 34 i anledning

av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om försäkringsrörelse

in. in., att en uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt

kunde anses motiverad med hänsyn till önskemålet att få till stånd en reduktion

av antalet företagsenheter på försäkringsväsendets område. Beträffande

försäkringsaktiebolagen löstes frågan därvid på så sätt, att Kungl.

Maj :t erhöll bemyndigande av riksdagen att under vissa förutsättningar

efterskänka utskiftningsskatt vid fusion mellan försäkringsaktiebolag.

Slutligen må nämnas, att 1948 års bevillningsutskott i sitt betänkande

nr 46 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 197 med förslag till förordning

angående frihet från utskiftningsskatt vid upplösning av Bergslagernas

järnvägsaktiebolag in. fl. bolag anförde bl. a. följande.

Utskottet förutsätter, att vid den allmänna översyn av utskiftningsskatteförordningen,

som kan väntas komma till stånd inom en nära framtid, även

frågan om utskiftningsskatten vid bolagsfusioner blir föremål för en förnyad

undersökning. Därvid synes särskilt böra utredas, huruvida den utveckling,

som föranlett tillskapandet av de nya reglerna om fusion i aktiebolagslagen,

bör medföra en uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt

i sådana fall där det icke är fråga om utskiftning i egentlig mening.

De sakkunniga.

kl ter att ha framhållit, att fusionsinstitutets användning icke borde försvaras

eller rent av omintetgöras i de fall, där från företagsekonomisk synpunkt

en fusion tramstode såsom påkallad, anföra de sakkunniga:

__ Angelägenheten av att fusion kommer till stånd är för övrigt mången

gång påkallad jämväl av andra intressen än bolagets egna och dess aktieägares.

Det må i detta hänseende allenast erinras om de problem, som uppstå

i samband med koncernredovisningen och som nära beröra icke blott

dem, som i egenskap av borgenärer eller eljest träda i förbindelse med koncernen,

utan även det allmänna. De bestämmelser, som i avseende å koncernredovisningen

upptagits i nya aktiebolagslagen och vartill för övrigt

motsvarighet i stor utsträckning lärer saknas i främmande rättssystem,

torde få betraktas såsom ett första försök till reglering av dessa problem

och kunna alltså icke betraktas vare sig såsom fullt uttömmande eller såsom

slutgiltiga.

De sakkunniga framhålla, att de funne det ovedersägligt att åtminstone

vissa lättnader i avseende å utskiftningsskatteplikten vid fusion måste komma

till stånd, därest icke vad med fusionsinstitutet åsyftats, skulle till stor

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kanyl. Mcij.ts proposition nr 240.

del omintetgöras. Dessa lättnader kunde bestå antingen i frihet för dotterbolaget

från erläggande av utskiftningsskatt eller däri att skatteskulden

finge övertagas av moderbolaget, vilket senare alternativ innebure att uppskov

med skattens erläggande medgåves till dess hos moderbolaget sådant

fall förelåge, att utskiftningsskatteförordningen skulle därå tillämpas d. v. s.

att moderbolaget nedsatte sitt aktiekapital eller upplöstes. Emellertid syntes

en sådan lättnad i utskiftningsskattehänseende böra medgivas endast vid

fusion jämlikt 174 § 1 mom. nya aktiebolagslagen d. v. s. mellan helägt dotterbolag

och moderbolaget. De sakkunniga anföra därefter följande.

Den omständigheten att två bolag, som icke stå till varandra i det förhållande

som kännetecknar moderbolag och helägt dotterbolag, vilja sammanföras

på det sätt som kännetecknar fusion, synes icke böra föranleda

att skattelindring beredes dem vid fusionen. Även om på grund av föremålet

för de båda bolagens verksamhet vissa, måhända betydande, fördelar

i ekonomiskt eller organisatoriskt avseende skulle vinnas genom en fusion

av två av varandra helt oberoende bolag, lärer detta böra ske under beaktande

av de konsekvenser i avseende å utskiftningsskatten, som därav kunna

bliva en följd.

Det sagda gäller även bolag, som, utan att det ena bolaget äger aktiemajoriteten

i det andra, genom det ena bolagets dominans över det andra stå

i det förhållande, att nya" aktiebolagslagens bestämning av begreppen moderoch

dotterbolag träffar in på dem.

Helt annorlunda ställer sig det fall, då moderbolaget äger samtliga aktier

i dotterbolaget. Här är ofta nog grunden till koncernförhållandet att söka

i historiska förhållanden, där — såsom industriförbundet påpekat -— koncernbildningen

innebär en olämplig företagsform, som det är önskvärt att

genom fusion eliminera. Och även där koncernbildningen ursprungligen

förestavats av omsorgen om en rationell organisation kunna förutsättningarna

sedermera ha så förändrats, att rationella synpunkter numera med

lika stor styrka leda till krav på fusionering.

Därefter framhålles, att genom denna begränsning komine till en början

försäkringsaktiebolagen att falla utanför området för de nya bestämmelsernas

tillämplighet. För dessa bolag funnes emellertid redan möjlighet till lättnader

genom nyssnämnda dispensförfarande, vilket med hänsyn till de speciella

skatteproblemen hos dessa bolag syntes erbjuda den för dessa fall

lämpligaste lösningen. Vidare föreslogcs den begränsningen, att lättnaderna

icke skulle gälla för de fall, där någotdera av de bolag, vilka sammansloges,

dreve penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Denna ytterligare

begränsning hade föranletts av praktiska skäl för att möjliggöra en

enkel beräkning av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld vid fusionstillfällct

och för att icke komplicera de tillägg till kommunalskattelagen m. in.,

som enligt de sakkunnigas mening bleve erforderliga, därest lättnader i utskiftningsskattehänscende

medgåves vid fusion. De sakkunniga framhålla

samtidigt, att för de bolag, som genom denna begränsning undantoges från

lättnader, torde fusionsbcslämmclserna knappast ha någon större betydelse.

Därjämte påpekas att därest andra bolag än de, som dreve bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse, framdeles skulle göras skattskyldiga

för utdelningar från andra svenska aktiebolag, borde begränsning
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

en avse samtliga de fall, där moderbolaget vore skattskyldigt för utdelningar

från dotterbolaget. De sakkunnigas förslag byggde nämligen delvis på att

vinstmedel kunde före fusionen överföras från dotterbolaget till moderbolaget

utan att skattskyldighet därvid uppkomme för moderbolaget.

De sakkunniga ansåge det emellertid uteslutet, att ens i samtliga de fall,

där fusion skedde enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen och där tillika icke

något av bolagen dreve penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,

medgiva frihet från eller uppskov med erläggandet av dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld. En sådan lättnad ur utskiftningsskattesynpunkt

vore ofta icke berättigad, och en generell bestämmelse skulle därför kunna

leda till missbruk. En frihet från utskiftningsskatt, som följde omedelbart

vid förhandenvaron av vissa i förordningen angivna förutsättningar, borde

medgivas allenast för de fall, där dotterbolagets utskiftningsskatteskuld icke

hade kunnat påverka moderbolagets köpeskilling för aktierna i dotterbolaget.

För vissa andra fall föresloges ett dispensförfarande, varigenom antingen

frihet från skatt eller uppskov med skattens erläggande skulle kunna

ernås, därest erforderliga förutsättningar funnes vara för handen.

De sakkunniga förorda, att en av förordningen omedelbart följande frihet

från erläggande av utskiftningsskatt skulle medgivas, där moderbolaget a)

alltsedan den 1 januari 1927 eller, där koncernförhållandet uppstått senare,

b) alltsedan dotterbolagets bildande vid varje tillfälle ägt mer än nio tiondelar

av aktierna i dotterbolaget. I dessa fall kunde dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

icke ha påverkat moderbolagets köpeskilling för aktierna

i dotterbolaget. Ehuru vid fusionstillfället dotterbolaget skulle vara till 100

procent ägt av moderbolaget, begränsades kravet på det tidigare aktieinnehavets

storlek till överstigande 90 procent, då enligt 174 § 2 mom. aktiebolagslagen

moderbolaget i sådant fall hade en ovillkorlig rätt att lösa återstående

aktier av de övriga aktieägarna.

De sakkunniga framhålla, att i de fall där frihet från erläggande av utskiftningsskatt

vid fusion av dem förordades skulle, om denna befrielse icke

medgåves, i regel uppkomma en kedjebeskattning. De sakkunniga anföra

härom följande.

I fallet b) är moderbolagets anskaffningskostnad för dotterbolagsaktierna

icke högre än dotterbolagets tillskjutna belopp enligt utskiftningsskatteförordningens

bestämmelser. Detta innebär, att de vinstmedel, som hos

dotterbolaget orsaka utskiftningsskatteskulden, i regel komma att efter fusionen

medföra motsvarande utskiftningsskatteskuld hos moderbolaget. De

vinstmedel, som under den tid koncernförhållandet rått uppkommit hos

dotterbolaget, skapa en utskiftningsskatteskuld hos såväl dotter- som moderbolaget,

i den mån dessa vinstmedel icke utdelas till moderbolaget. Om

båda dessa skatteskulder erläggas, uppstår en tredubbel beskattning, dels

inkomst- och utskiftningsskatt hos dotterbolaget och dels utskiftningsskatt

hos moderbolaget eller eventuellt inkomstskatt hos moderbolagets aktieägare,

därest vinstmedlen i stället utdelas. Då det synes önskvärt, att inom

området för utskiftningsskatten undvika kedjebeskattning, där icke praktiska

svårigheter lägga hinder i vägen, synes fusion i dylika fall böra få ske

utan att utskiftningsskatt behöver erläggas. Om moderbolaget vid fusions
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 240.

tillfället har ett negativt saldo, d. v. s. skillnaden mellan verkliga värdena av

bolagets tillgångar och skulder är lägre än bolagets tillskjutna belopp, reduceras

visserligen dotterbolagets utskiftningsskatteskuld hos moderbolaget,

men förhållandet skulle bliva detsamma, om vinstmedel före fusionen överfördes

från dotterbolaget till moderbolaget.

I fallet a) kan det visserligen ofta hända, att moderbolagets anskaffningskostnad

för aktierna i dotterbolaget är högre än dotterbolagets tillskjutna

belopp, varigenom dotterbolagets utskiftningsskatteskuld icke helt »övergår»

till moderbolaget. De sakkunniga ha dock ansett övervägande skäl tala

för att utskiftningsskatt vid fusion icke skall behöva erläggas, när förhållandet

moderbolag—helägt dotterbolag rått sedan löre ar 1927. Dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld kan i dessa fall icke ha påverkat moderbolagets

köpeskilling för dotterbolagsaktierna, och fusionen skulle år 1928 kunnat

genomföras genom att dotterbolaget likviderat, sedan dess vinstmedel

utdelats till moderbolaget, varvid utskiftningsskatt endast skulle ha utgått å

de vinstmedel, som under åren 1925—1927 bundits i fondaktier och reservfond.

I regel skulle också kedjebeskattning uppstå i dylika fall, om dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld vid fusionstillfället skulle gäldas.

Beträffande den tidpunkt, som i detta fall skall vara avgörande, kunna

givetvis olika synpunkter göra sig gällande. Redan år 1926 förelåg förslag

till fonderings- och upplösningsskatt, varför tidpunkten möjligen borde sättas

före 1926. Å andra sidan äger utskiftningsskatteförordningen icke tilllämpning

å bolag, som före den 25 maj 1927 beslutat träda i likvidation,

varför även vissa skäl kunde sägas tala för att välja sistnämnda tidpunkt.

De sakkunniga ha stannat för den 1 januari 1927.

Därefter framhålles att hur än gränserna droges för en omedelbart av

författningen följande frihet från utskiftningsskatt, gränsfall alltid måste

uppkomma. De sakkunniga ansåge det emellertid nödvändigt, att den

av författningen omedelbart följande skattefriheten begränsades sa, att den

om möjligt icke i något lall medförde orättmätig förman och icke hellei

föranledde missbruk.

De sakkunniga påpeka, att i de fusionsfall, som icke rymdes inom de sålunda

uppdragna gränserna, torde dotterbolaget i regel haft en utskiftningsskatteskuld

vid den tidpunkt, då moderbolagets innehav av dotterbolagsaktier

överskrede 90 procent. I dessa fall vore det ottast icke möjligt

att avgöra, i vad mån kedjebeskattning uppstode vid fusion, om dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld erlades. Det vore nämligen endast de vinstmedel,

som uppstått hos dotterbolaget under den tid koncernförhållandet

rått, vilka teoretiskt kunde anses föranleda kedjebeskattning. Medgåves

frihet från utskiftningsskatt vid fusion i andra fall än dem de sakkunniga

föreslagit medförde detta i regel att de vinstmedel, som funnos hos dotterbolaget

vid det tillfälle, då moderbolaget förvärvade aktierna i dotterbolaget,

icke bleve föremål för dubbelbeskattning. Dessutom kunde dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld vid den tidpunkt, då moderbolaget förvärvade

aktierna, ha medfört att moderbolaget erhållit aktierna för ett lägre pris

än om denna skuld icke funnits. Om så vore fallet förelåge ytterligare skäl

att icke medgiva befrielse från utskiftningsskattens erläggande vid fusion.

De sakkunniga anföra härom följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-38

Kuiujl. .\laj:ts proposition nr 210-

Med andra ord borde i princip moderbolaget, om det i stället för aktierna

i dotterbolaget förvärvat dotterbolagets tillgångar och övertagit dess skulder

exklusive utskiftningsskatteskuld, för dessa tillgångar minus skulder ha

fått erlägga en köpeskilling motsvarande köpeskillingen för aktierna plus

dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Under sådana förhållanden skulle

skäl knappast föreligga att medgiva lättnad i avseende å utskiftningsskatten,

då moderbolaget genom fusion övertager dotterbolagets tillgångar och

skulder. I praktiken är det dock svårt att avgöra, i vad mån dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld påverkat köpeskillingen för aktierna.

De sakkunniga framhålla vidare, att även om skäl för befrielse från erläggande

av utskiftningsskatt sålunda i regel icke förelåge i de fall dotterbolaget

vid moderbolagets förvärv av aktierna hade en utskiftningsskatteskuld,

vissa lättnader i utskiftningsskattehänseende likväl syntes böra medgivas.

De sakkunniga anföra härom följande.

I vissa fall torde emellertid den omständigheten, att en betydande utskiftningsskatt

skall erläggas, vara ett avgörande hinder för en ur företagsekonomisk

synpunkt önskvärd fusion.

Med hänsyn härtill och med hänsyn till utskiftningsskattens ringa statsfinansiella

betydelse synes i dylika fall åtminstone uppskov med utskiftningsskattens

erläggande kunna förordas. Att utsträcka förmånen till fullständig

befrielse lärer i regel icke vara motiverat. Det är endast det hindret

för fusionen, att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld skall erläggas vid

fusions tillfället, som bör undanröjas. I övrigt bör koncernen icke genom fusionen

komma i bättre läge ur utskiftningsskattesynpunkt. Dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld skall övertagas av moderbolaget och skatten erläggas,

när moderbolaget upplöses eller nedsätter aktiekapital. Det må dock

framhållas, att ett uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten vid fusion

i praktiken ofta medför, att skatten icke erlägges, enär moderbolaget

varken upplöses eller nedsätter aktiekapital. Å andra sidan skulle -— om

detta uppskov icke medgåyes — fusion ofta icke komma till stånd, varför

någon utskiftningsskatt sålunda ändock icke skulle erläggas inom överskådlig

tid.

Förutsättning för befrielse från utskiftningsskattens erläggande föreligger

dock i vissa fall, som gränsa till det i första stycket av 1 § 2 mom. förutsedda

fallet, t. ex. när moderbolagets överskridande av 90 %-innehavet av dotterbolagsaktierna

ägt rum en kortare tid efter den 1 januari 1927 eller bolagets

bildande, eller när moderbolaget ägt i det närmaste 90 % av aktierna i dotterbolaget

sedan före 1927 eller från bolagets bildande, eller när dotterbolagets

ställning vid moderbolagets förvärv av aktierna icke var sådan, att

dotterbolaget då hade en utskiftningsskatteskuld.

För sådana fusionsfall, där skäl för lättnad i utskiftningsskattehänseende

förelåge, men som icke omfattades av de generella bestämmelserna, förordade

de sakkunniga ett dispensförfarande. Genom ett dispensförfarande

skulle många fördelar vinnas. I motiven kunde i en utförligare form än som

vore möjligt i författningstext klargöras de förutsättningar, varunder enligt

de sakkunnigas mening dispens borde kunna beviljas. Vidare vore eu

sådan form ägnad att på ett smidigare sätt än fixa lagregler möta hittills

icke observerade fall av den natur att dispens icke borde beviljas. Ett dispensförfarande

tillgodosåge också det oeftergivliga kravet, att bolagen skul
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kangl. Maj.ts proposition nr 240.

le kunna på förhand erhålla ett auktoritativt besked i skattefrågan. En

likformig behandling av de skilda fallen möjliggjordes också härigenom.

De sakkunniga föreslå, att dispensförfarandet skulle handhavas av Kungl.

Maj it. Att för detta ändamål tillskapa en särskild institution syntes knappast

förenligt med tidsläget och någon redan bestående institution, som

utan vidare lämpade sig för uppgiften, syntes icke stå till buds.

De sakkunniga framhålla vidare, att antalet dispensansökningar icke behövde

bliva så stort, att praktiska svårigheter vid tillämpningen uppstode,

därest såsom förutsättningar för dispens angåves:

1) att båda bolagen dreve rörelser, som bildade eu naturlig enhet, och att

fusionen föranleddes av en strävan att vinna organisatorisk ändamålsenlighet,

2) att den utskiflningsskatt, som skulle erläggas, vore av sådan storleksordning,

att den kunde anses utgöra ett väsentligt hinder för fusionen, samt

3) att, där moderbolaget förvärvat dotterbolagsaktierna från fysisk person

eller därmed i skattehänseende likställd skattskyldig, dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

uppenbarligen icke avsevärt påverkat köpeskillingen

för aktierna.

De sakkunniga framhålla, att trots de sålunda angivna villkoren förslaget

dock öppnade möjlighet för dispens i de fall, där utskiftningsskatten

utgjorde ett verkligt hinder för en önskvärd fusion och där lättnad i utskiftningsskattehänseende

vore motiverad. Att vissa fall, vilka gränsade till

dem, soin inbegrepes under de generella bestämmelserna, komme att helt

undantagas från lättnader, syntes icke kunna undvikas.

1 avseende å den närmare innebörden av nyssnämnda förutsättningar för

dispens anföra de sakkunniga följande.

Huruvida förutsättningar enligt vad under 1) anföres äro för handen,

måste givetvis bolagen förebringa erforderlig utredning om.

Huruvida utskiftningsskattens storlek kan utgöra verkligt hinder för fusionen

får bedömas med hänsyn till om skatten är av sådan storleksordning,

att dess erläggande är betungande med hänsyn till finansieringen av

de båda bolagens verksamhet. Att närmare angiva när så kan anses vara

fallet, låter sig icke göra. Bedömandet får bliva beroende av vunnen erfarenhet.

Även om utskiftningsskatten icke kan sägas vara av sådan storleksordning

synes för övrigt — om övriga förutsättningar uppfyllas — dispens

ändock kunna ifrågakomma, där utredning företes, som visar, att dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld vid den tidpunkt, då moderbolagets innehav

av dotterbolagsaktier överskred 50 % av aktierna, var avsevärt lägre än vid

fusionstillfället (jfr 221 § lagen om aktiebolag). Hänsyn synes dock därvid

icke böra tagas till ändringar av utskiftningsskatteprocenten, utan jämförelsen

skall göras mellan de till utskiftningsskatt beskattningsbara beloppen

vid båda tidpunkterna. Befrielse från utskiftningsskattens erläggande synes

dock endast böra ifrågakomma, när dotterbolaget vid den tidpunkt, då moderbolagets

aktieinnehav överskred 90 %, icke hade någon utskiftningsskatteskuld.

Den tredje förutsättningen för dispensmedgivandet avser att förhindra, att

lättnader medgivas i de icke ovanliga fall, där moder- och dotterbolagsförhållandct

tillkommit i avsikt att genom vissa transaktioner undvika eller

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Muj.ts proposition nv 240-

mildra dubbelbeskattningen. I dessa fall är tillskapandet av koncernförhållandet

ofta en ren skentransaktion. Eu möjlighet till uppskov med erläggandet

av utskiftningsskatten vid fusion inom en sådan koncern kunde befaras

inbjuda till dylika transaktioner. Ej heller föreligga skäl till uppskov

med utskiftningsskattens erläggande, om det är uppenbart, att moderbolaget

fått en ej obetydlig kompensation för skatten vid fastställande av köpeskillingen

för aktierna. Såsom redan framhållits är det i regel svårt att

konstatera, om dotterbolagets utskiftningsskatteskuld påverkat köpeskillingen,

men en undersökning i fråga om tidigare aktieägare i dotterbolaget

och omständigheterna vid aktieförsäljningen lärer ofta kunna giva upplysning,

huruvida utskiftningsskatteskulden avsevärt påverkat köpeskillingen.

I de fall, där försäljningen uppenbart kommit till stånd för att bereda tidigare

aktieägare i dotterbolaget lättnad i dubbelbeskattningen, torde kunna

förutsättas, att utskiftningsskatteskulden avsevärt påverkat köpeskillingen

för aktierna. Tänkbart är dock, att det förvärvande bolaget icke alls tagit

någon hänsyn till dotterbolagets utskiftningsskatteskuld, emedan det icke

räknat med utskiftningsskattens erläggande inom överskådlig tid.

Uppskov med erläggandet av utskiftningsskatt vid fusion synes således

i regel icke motiverat i de fall, där utskiftningsskatten varit en av orsakerna

till att förutvarande aktieägare velat sälja aktierna och där köpare och

säljare medvetet delat utskiftningsskatten. Säljarna ha velat erhålla ersättning

för bolagets vinstmedel utan att drabbas av dubbelbeskattning (förutsättningar

för realisationsvinstbeskattning antagas icke föreligga), och köparen

räknar icke med att inom överskådlig tid behöva erlägga utskiftningsskatten,

enär han låter bolaget fortleva. Om köparen i sådant fall är ett

aktiebolag, skulle uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten vid fusion

innebära, att moderbolaget undgick besväret med att låta dotterbolaget

fortleva. Visserligen kan häremot invändas, att uppskov med erläggande

av skatten i dylika fall icke medför någon skatteförlust för staten, enär

fusionen annars icke kommer till stånd och någon skatt ändock icke erlägges.

Detta förhållande synes emellertid icke utgöra något skäl att underlätta

dylika transaktioner.

Uppskov med utskiftningsskattens erläggande vid fusion bör med andra

ord i princip icke medgivas i fall, där det kan antagas, att ett väsentligt

syfte med tillkomsten av moder- och dotterbolagsförhållandet varit att bereda

viss person eller vissa personer, vilka ägt del i dotterbolaget, lindring

i deras beskattning.

De sakkunniga påpeka, att det vore svårigheten att genom fixa lagregler

effektivt utgallra sistnämnda fall, som framför allt nödvändiggjorde ett

dispensförfarande. I samband därmed framhålles även, att om en bestämmelse

om uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten intoges i förordningen

och rätten till uppskov därvid knötes till bl. a. den förutsättningen

att syftet med tillkomsten av moder- och dotterbolagsförhållandet icke varit

att bereda viss person eller vissa personer lindring i beskattningen, skulle

en sådan bestämmelse otvivelaktigt bli mycket svårpraktikabel för beskattningsmyndigheterna.

De sakkunniga behandla därefter spörsmålen hur dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

skall beräknas för de fall, då moderbolaget skall övertaga

nämnda skatteskuld, samt hur detta övertagande tekniskt skall genomföras.

1 förstnämnda hänseende anföres att i huvudsak tvenne alternativ syntes

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Mcij.ts proposition nr 2-10.

länkbara. Det första av dessa innebure, att i stort sett samma regler skulle

tillämpas som de vilka gällde vid utskiftningsskattens beräkning vid bolagsupplösning.

Härom anföres följande.

Detta alternativ förutsätter, att i samband med fusionen skall konstateras,

dels dotterbolagets tillskjutna belopp, dels ock det verkliga värdet av de i

samband med fusionen till moderbolaget utskiftade tillgångarna och skulderna.

En sådan värdering av dotterbolagets tillgångar och skulder skulle

emellertid medföra stora praktiska svårigheter utan att ändock bliva fullt

effektiv. Dessutom skulle skiljaktiga meningar lätt komma att råda mellan

bolagen och beskattningsmyndigheterna beträffande värderingen.

Det torde — enligt de sakkunnigas uppfattning — vara nödvändigt, att

den utskiftningsskatteskuld, som skall överflyttas, skall kunna lätt fastställas

och beräkningen av densamma såvitt möjligt icke giva anledning till

några tvister. Sådana tvister om beräkningen av densamma skulle icke

kunna komma under beskattningsdomstolarnas prövning, förrän moderbolaget

efter fusionen vidtager åtgärd (upplösning eller nedsättning av aktiekapital),

som skall föranleda erläggande av utskiftningsskatt. Denna tidpunkt

torde ofta ligga mycket långt fram i tiden.

Med hänsyn härtill finna de sakkunniga en beräkning enligt detta alternativ

icke kunna förordas.

Såsom det andra alternativet angiva de sakkunniga tillämpningen av i

stort sett samma regler, som enligt praxis gällde för beräkning av bolagets

egna fonder vid nedsättning av aktiekapital. Detta alternativ innebure, i motsats

till det förra, att någon särskild värdering av dotterbolagets tillgångar

och skulder vid fusionen icke behövde göras; utskiftningsskatteskulden kunde

iätt fastställas och några meningsskiljaktigheter om beräkningen av densamma

syntes i regel icke kunna uppstå.

Det framhålles att en beräkning av skatteskulden enligt detta senare alternativ

i realiteten icke innebure något avsteg från den av de sakkunniga

hävdade principen, att bolagen icke borde genom fusionen komma i bättre

ställning i utskiftningsskattehänseende. Man hade nämligen — därest en

beräkningsmetod enligt det först angivna alternativet föreskreves — att

räkna med att dotterbolagets tillgångar före fusionen genom utdelning eller

försäljning (till bokförda eller lägre värden) överfördes till moderbolaget,

varför det beskattningsbara beloppet i regel komme att beräknas till skillnaden

mellan å ena sidan summan av aktiekapital, reservfond samt skuldregleringsfond

och å andra sidan dotterbolagets tillskjutna belopp. Då det

icke syntes önskvärt att framtvinga en sådan i och för sig meningslös justering

av dotterbolagets balansräkning före fusionen, hade de sakkunniga ansett

sig kunna förorda det senare alternativet i en modifierad form, innebärande

att den utskiftningsskatteskuld, som moderbolaget hade att övertaga

vid fusionen, skulle beräknas å ett beskattningsbart belopp, som motsvarade

skillnaden mellan å ena sidan summan av dotterbolagets aktiekapital,

reservfond och skuldregleringsfond samt å andra sidan dotterbolagets tillskjutna

belopp.

De sakkunniga påpeka, att den av dem föreslagna metoden vore oförmånlig

för bolagen, om dotterbolaget hade balanserade förluster, vilka icke

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Iiungl. Maj:ts proposition nr 240.

kunde täckas genom andra vinstmedel än sådana som bundits i aktiekapital,

reservfond och skuldregleringsfond, och förlusterna icke före fusionen

täcktes med anlitande av sålunda bundna vinstmedel. Skäl att tynga förordningen

med särskilda bestämmelser för dessa undantagsfall hade dock icke

ansetts föreligga.

I sammanhang därmed påpekas, att om dotterbolagets till utskiftningsskatt

beskattningsbara belopp efter avdrag för utskiftningsskatten

vore större än moderbolagets tillskjutna belopp, bleve moderbolagets tillskjutna

belopp efter fusionen negativt. Att det tillskjutna beloppet bleve

negativt innebure, att vid moderbolagets upplösning i utskiftat belopp skulle

inräknas jämväl det negativa beloppet. Vid nedsättning av aktiekapital

skulle till bolagets egna fonder läggas ett belopp, som motsvarade detta

negativa belopp.

De sakkunniga framhålla att den från dotterbolaget övertagna utskiftningsskatteskulden

kunde hos moderbolaget minskas eller helt försvinna

t. ex. genom att moderbolagets rörelse efter fusionen ginge med förlust. Det

kunde dock ofta vara svårt att avgöra, om förlusten framkommit å den från

dotterbolaget övertagna rörelsen eller icke, och en utjämning hade också

kunnat ske även om koncernförhållandet ägt bestånd.

De sakkunniga framhålla till sist att en förutsättning för att befrielse

från eller uppskov med utskiftningsskattens erläggande skulle kunna medgivas

på sätt de sakkunniga föreslagit vore, att vissa ändringar och tillägg

vidtoges i kommunalskattelagen, i förordningen om statlig inkomstskatt och

i förordningarna om investeringsfonder. De sakkunniga framlade även förslag

om sådana ändringar.

I anslutning härtill uttalas önskvärdheten av att dessa ändrade bestämmelser

utsträcktes till att avse varje fusion, som skett enligt 174 § 1 mom.

aktiebolagslagen och där icke någotdera bolaget dreve penningrörelse eller

yrkesmässig handel med fastigheter -— alltså även de fall där befrielse från

eller uppskov med skattens erläggande enligt de sakkunnigas förslag icke

skulle medgivas. Därigenom möjliggjordes att i alla dylika fall av fusion

beräkna dotterbolagets utskiftningsskatteskuld med ledning av de värden å

bolagets tillgångar och skulder, som upptagits i dotterbolagets balansräkning

vid fusionstillfället.

Remissyttrandena.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande hänseende har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.

Från remissyttrandena må här följande återgivas.

Kammarrätten framhåller i sitt yttrande, att utskiftningsskatten obestridligen

innebure ett allvarligt hinder mot en koncentration av ekonomiska

företag i större enheter, en olägenhet, som vore allmänt vitsordad och kunde

antagas bliva alltmer framträdande, ju högre utskiftningsskatteprocenten

sattes. De sakkunnigas förslag byggde på en konsekvent genomförd fiska
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:Is proposition nr 240.

63-

lisk princip, men torde just genom sitt fasthållande vid kedjebeskattningen

knappast kunna antagas medföra en slutgiltig och allmänt godtagen lösning

av detta problem.

Bank- och fondinspektionen — som förordar en viss utvidgning av området

för den av de sakkunniga föreslagna, av förordningens bestämmelser

omedelbart följande skattebefrielsen vid fusion men som samtidigt ifrågasätter

behovet och lämpligheten av de föreslagna dispensbestämmelserna —

anför till en början följande.

De sakkunniga ha ansett, att man för samtliga de fall, där moderbolagets

förvärv av dotterbolagsaktier skett från fysiska personer efter den 1 januari

1927, måtte kräva särskild utredning om att den erlagda köpeskillingen icke

avsevärt påverkats av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. För tiden fram

till den 1 december 1937 utgick emellertid utskiftningsskatt med endast 5 %

av ett bolags beskattningsbara belopp, varför dess verkan på köpeskillingen

för aktierna under alla förhållanden måste ha varit relativt sett obetydlig.

Om man sålunda skall kunna tala om att köpeskillingen »avsevärt» påverkats

av utskiftningsskatten vid aktieförvärv under tiden 1/1 1927—M/n 1937,

måste bestämningen »avsevärd» rymmas inom en latitud, som i de flesta

fall torde avsevärt understiga 5 % av aktiens matematiska värde. Om, för

att taga ett exempel, ett bolag som inköptes 1930 då hade ett tillskjutet belopp

av 1 miljon kronor och ett till utskiftningsskatt beskattningsbart belopp

å 0,5 miljoner kronor — aliså innebärande fondmedel med belopp motsvarande

hälften av vad som tillskjutits — skulle, om utskiftningsskatten

hade beaktats, aktiens matematiska värde indexmässigt (aktiens nominella

värde = 100) sjunka från 150 till 147,5, d. v. s. med mindre än 2 %. Sättas

i exemplet fondmedlen lika med 200 000 kronor — vilket belopp kan antagas

motsvara fondställningen hos många bolag, som icke utgivit gratisaktier —

bli motsvarande matematiska värden 120 och 119, d. v. s. värdet skulle nedgå

med mindre än 1 %. I själva verket torde det i de allra flesta fall vara

omöjligt att numera, minst 13 år efter ett aktieförvärv, utreda, huruvida

köpeskillingen ens påverkats något av den dåförtiden utgående utskiftningsskatten.

Med hänsyn härtill synes man av praktiska skäl kunna presumera,

att ett bolag, som sedan tid före den 1 december 1937 ägt mer än

90 % av aktierna i ett bolag, förvärvat dessa till ett pris, som ej påverkats

av det senare bolagets utskiftningsskatteskuld.

Sedan inspektionen erinrat om att utskiftningsskatteprocenten höjdes

med verkan från den 15 november 1939 till 30 procent anföres fortsättningsvis

följande.

Att ett så betydande skatteuttag i många fall avsevärt påverkat köpeskillingen,

då ett aktiebolag från fysiska personer förvärvat alla eller så gott

som alla deras aktier i ett annat bolag, får anses ligga i sakens natur. Men

man torde icke kunna göra gällande, att en sådan påverkan skulle vara

möjlig att konstatera vid samtliga eller ens de flesta av ifrågakommande

aktieförvärv. Om utskiftningsskatteprocenten 30 apteras på de här ovan

framlagda exemplen, skulle sålunda aktiens matematiska värde indexinässigl

nedgå, i det förra fallet från 150 till 135, d. v. s. med 10 %, och i det senare

fallet från 120 till 114, d. v. s. med 5 %; att en värdenedgång med 10 % bör

kunna iakttagas får anses klart, varemot det torde vara mera ovisst, om

man alltid kan finna belägg för, att en femprocentig nedräkning av aktievärdet

ägt rum. Den slutsatsen synes dock berättigad att antalet dispens
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

U

fall, som avse fusioner, där aktieförvärvet skett från fysisk person efter

1939, måste bli ringa. Skulle, såsom inspektionen ämnar föreslå, dispensinstitutet

icke införas, torde det vidare, under förutsättning att utskiftningsskatteprocenten

icke sänkes, kunna antagas, att vid framtida aktieförvärv,

som ske för att möjliggöra en blivande fusion, köparen kommer att vid

köpeskillingens bestämmande söka få kompensation för dotterbolagets utskiftningsskatteskuld.

Beträffande de aktieförvärv i fusionssyfte, som skett från fysiska personer

under den tid, då utskiftningsskatt uttogs med 12 %, finnes skäl förmoda,

att man endast i ett begränsat antal fall kan numera utröna, huruvida

köpeskillingen avsevärt påverkats av det inköpta bolagets utskiftningsskatteskuld.

Då vidare nyssnämnda tid omfattade endast ett par år, måste

det antagas, att antalet dispensfall av hithörande art måste bli obetydligt.

Behovet av dispensmöjligheten för berörda kategori av fusioner synes alltså

vara ringa.

Inspektionen framhåller, att ett bolags aktieförvärv emellertid kunde ske

även från ett annat aktiebolag men att dessa fall torde vara relativt så fåtaliga,

att man icke av hänsyn till desamma behövde införa någon dispensmö

jlighe t.

Inspektionen sammanfattar det nu återgivna så, att behovet av dispensbestämmelser

kunde sägas reduceras till sådana fall, där aktieförvärvet

skett efter år 1937 antingen från fysisk person (eller därmed i skattehänseende

likställd) eller från aktiebolag, samt att detta behov kunde antagas

vara tämligen ringa.

Därefter anföres följande.

Mot det sålunda existerande behovet av dispensbestämmelser få vägas dels

de olägenheter, som kunna uppstå, om man avstår från att införa sådana

bestämmelser, dels det förhållandet att dispensinstitutet i och för sig är

principiellt föga tilltalande.

Nyssnämnda olägenheter bestå däri, att vissa fusioner ej komma till

stånd. Betydelsen härav bör dock icke överskattas eftersom några allvarliga

nackdelar knappast äro förbundna med att en del i och för sig överflödiga

bolag kvarstå. Inspektionen kan över huvud taget icke helt frigöra

sig från det intrycket, att fördelarna av fusionsmöjligheten i någon mån

överdrivits.

Mot dispensmetoden kunna anföras flera skäl. I första hand bör sålunda

framhållas, att avgörandet av en dispensansökan alltid måste innefatta

eu viss skälighetsbedömning, varigenom prövningen lätt förlänas ett drag

av godtycke. Härtill kommer att dispensbestämmelserna komplicera och

tynga den redan nu ganska svårtolkade lagstiftningen om utskiftningsskatt.

På grund härav och då såsom ovan påvisats behovet av en dispensmöjlighet

kan antagas vara tämligen ringa, anser sig inspektionen böra föreslå, att

dispensbestämmelserna slopas, varvid emellertid området för den automatiska

skattebefrielsen bör vidgas till att gälla även de fall, där moderbolagets

överskridande av 90 %-innehavet ägt rum före den 1 december

1937.

Även kommers kollegium ifrågasätter i sitt yttrande, huruvida icke ytterligare

lättnader i utskiftningsskattehänseende utöver vad de sakkunniga

föreslagit vore motiverade. Därvid erinras om att omedelbar frihet från

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

65

erläggandet av utskiftningsskatt hade föreslagits blott om dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld icke påverkat moderbolagets köpeskilling för aktierna

i dotterbolaget. Denna begränsade befrielse från skattskyldighet,

vilken kompletterats med ett dispensförfarande för vissa andra fusionsfaJl,

skulle måhända kunna givas vidgad omfattning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att den inverkan, som utskiftningsskatteskulden

kunde ha haft under den tid skatten icke överstege

12 procent, torde ha varit så obetydlig att omedelbar frihet från erläggande

av utskiftningsskatt borde kunna medgivas i de fall, där moderbolaget

förvärvat “/» av aktierna i dotterbolaget före den 1 januari 1940. — Länsstyrelsen

i Gävleborgs län anför i silt yttrande liknande synpunkter.

I det av industriförbundet m. fl. näringsorganisationer åberopade yttrandet

understrykes starkt angelägenheten av sådana ändringar i utskiftningsskatteförordningen,

att ur såväl företagsekonomisk som allmän synpunkt

önskvärda fusioner kunde komma till stånd. I nämnda yttrande framhålles

därefter, att de föreslagna bestämmelserna rörande den omedelbart av

förordningen följande skattefriheten visserligen syntes snävt utformade,

men att desamma dock torde bereda myndigheterna möjlighet att genom

en i erforderlig grad extensiv tolkning i den praktiska tillämpningen tillgodose

det avsedda syftet. Därefter anföres:

Tillämpningsområdet för det genom sistnämnda författningsrum införda

dispensförfarandet är enligt den föreslagna lydelsen inskränkt till att

avse allenast sådana bolag, som angivas i första stycket. Sålunda äro bl. a.

bankbolag undantagna från möjlighet att erhålla dispens. Detta torde

sammanhänga med, att dessa bolag enligt gällande bestämmelser äro underkastade

kedjebeskattning för all utdelning från andra svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar. I en den 24 oktober 1942 till

finansdepartementet ingiven underdånig skrivelse har emellertid Svenska

bankföreningen hemställt, att skattefrihet måtte medgivas bankaktiebolag

för bl. a. utdelning å aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett

led i organisationen av bolagets verksamhet. Framställningen, som tillstyrkts

av samtliga däröver hörda myndigheter, har överlämnats till 1944

års allmänna skattekommitté. Om den av Bankföreningen begärda författningsändringen

kommer till stånd, synes anledning icke föreligga att

undantaga ett bankaktiebolag, vilket med sig fusionerar ett sådant helägt

dotterbolag som i berörda framställning avses, exempelvis ett fastighetsbolag,

från möjlighet att erhålla dispens. Även i andra fall torde ett

ovillkorligt utestängande av vissa bolag från denna möjlighet kunna visa

sig vara varken motiverat eller önskvärt. Vi hemställa därför, att orden

»som nyss sagts» i förevarande författningsrum måtte utgå. Att dispensförfarandet

härigenom formellt ltomme att stå öppet för alla bolag synes

desto mindre böra föranleda några betänkligheter som antalet dispensansökningar

icke härigenom kan befaras komma att öka i nämnvärd grad.

I yttrandet riktas vissa invändningar mot vad de sakkunniga föreslagit

angående förutsättningarna för meddelande av dispens. Härom anföres

till eu början följande.

De sakkunniga uttala sålunda, att en »betydande» utskiftningsskatt torde

vara ett avgörande hinder för en ur företagsekonomisk synpunkt önsk
5

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

värd fusion, samt vidare, att frågan, huruvida utskiftningsskattens storlek

kan utgöra »verkligt hinder» för fusionen får bedömas med hänsyn till,

om skatten är av sådan storleksordning, att dess erläggande är »betungande»

med hänsyn till finansieringen av de båda bolagens verksamhet.

En i och för sig till beloppet »betydande» utskiftningsskatt å exempelvis

50- å 100-tusen kr. kan emellertid, då fråga är om en större koncern,

ofta icke anses vara av sådan storleksordning, att dess erläggande bör

betecknas såsom betungande för denna koncern. Ej heller skulle den alltid

utgöra något »verkligt hinder» för fusionen, om denna vore oundgängligen

nödvändig. I regel torde emellertid övervägandena rörande fusionens

genomförande resultera i att därmed får anstå, om den föranleder

skyldighet att utgiva utskiftningsskatt med ovan angivna belopp, eftersom

koncernen likväl kan drivas i den gamla formen och ifrågavarande skatteutgift

därför icke framstår såsom nödvändig. Man måste således räkna

med, att ur organisatoriska synpunkter önskvärda fusioner icke komma till

stånd, om koncernen måste vidkännas kostnader för utskiftningsskatt,

även om skatten icke är av den storleksordning, att den kan anses vara

betungande för en större koncern. Avsikten med de sakkunnigas ovan citerade

uttalanden synes vara att förhindra, att antalet dispensansökningar

bleve alltför stort. Detta syfte kan emellertid i huvudsak lika väl tillgodoses,

om man såsom förutsättning för meddelande av dispens kräver, att

dispensansökningen icke avser ett »i och för sig» obetydligt belopp och

uppställandet av eu dylik förutsättning kan icke, såsom fallet blir om

de sakkunnigas ifrågavarande uttalanden läggas till grund för prövningen,

befaras äventyra syftet med fusionsinstitutet. Vi hemställa därför att såsom

förutsättning för meddelande av dispens klart angives, att ansökningen

icke må avse ett i och för sig obetydligt belopp samt att utskiftningsskatteskulden

bör vara av den betydelsen, att uttagandet därav kan

antagas föranleda, alt fusionen icke kommer till stånd med hänsyn till att

koncernen även kan drivas i den gamla formen och att skatteutgiften således

icke framstår såsom oundgängligen nödvändig.

1 avseende å villkoret, att moderbolagets överskridande av 90 Vo-innehavet

av dotterbolagsaktierna skulle ha ägt rum endast en kortare tid efter

den 1 januari 1927 eller en kortare tid efter bolagets bildande, erinras om

att de flesta önskvärda fusioner torde avse köpta dotterbolag. I anslutning

därtill framhålles att om fusionsinstitutet skulle komma till praktisk användning

beträffande åtskilliga efter den 1 januari 1927 inköpta dotterbolag,

vilkas fusionering med moderbolaget vore önskvärd, måste dispens i

form av uppskov med skatten meddelas utan hinder av att överskridandet

av 90 % -innehavet ägt rum först sedan viss tid förflutit efter sistnämnda

dag. I samband därmed erinras om att utskiflningsskatten så länge skatteprocenten

utgjorde allenast 5 procent endast i jämförelsevis ringa utsträckning

liade influerat på köpeskillingen. Med hänsyn härtill boide ett \ägledande

uttalande göras i motiven, varav framginge, att då moderbolagets

överskridande av 90 %-innehavet ägt rum före den 1 december 1937, förelåge

i allmänhet anledning medgiva, att utskiftningsskatteskulden finge

övertagas av moderbolaget.

Bankföreningen framhåller, att om skattefrihet för utdelning komme att

medgivas bankaktiebolag i enlighet med bankföreningens förslag därom,

syntes frihet från erläggande av utskiftningsskatt böra inträda oberoende

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

67

av dispens, i vad det gällde fusionering med ett penningföretag av dotterföretag,

vars aktier eller andelar innehades av förstnämnda företag såsom

ett led i organisationen av dettas verksamhet. Bankföreningen tillägger, att

föreningen för sin del ville lämna öppet om hänsyn redan nu skulle tagas

till denna eventualitet eller om ändring i utskiftningsskatteförordningen —

ävensom i 28 § kommunalskattelagen -— borde ske först om och i den mån

sagda skattefrihet för utdelning i lag föreskreves.

Skånes handelskammare uttalar den meningen, att då den koncentration,

som i rationaliseringssyfte ägt rum inom svenskt näringsliv, till huvudsaklig

del skett under tiden efter år 1927, komme det övervägande flertalet fusionsfall

att utestängas från rätten till befrielse från utskiftningsskatt.

Handelskammaren riktar vidare kritik mot dispensinstitutet såsom sådant

och framhåller att den enda godtagbara lösningen syntes vara att stadga

befrielse från utskiftningsskatt vid alla slags fusioner.

Övriga hörda handelskamrar ävensom advokatsamfundet ha förordat i

huvudsak enahanda uppmjukningar i de föreslagna bestämmelserna, som

de vilka föreslagits i det av industriförbundet in. fl. åberopade yttrandet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår — med hänsyn till de stränga

förutsättningar som av de sakkunniga förordats för meddelandet av dispens

— att dispens endast borde avse definitiv befrielse från skatt. Därför

talade även att ett uppskov med skattens erläggande icke skulle undanröja

det starka hinder mot fusion, som kedjebeskattningen innebure. Därest

de sakkunnigas förslag likväl komme att genomföras, syntes det länsstyrelsen

lämpligast att moderbolaget borde på så sätt övertaga utskiftningsskatteskulden,

att densamma öppet redovisades i balansräkningarna intill

den dag, då även moderbolaget upplöstes. Vid detta tillfälle borde moderbolaget

erlägga dels den övertagna utskiftningsskatteskulden och dels den

utskiftningsskatt som belöpte på utskiftat belopp, i den mån detta överstege

tillskjutet belopp.

Mellankommunala prövning snämnden påpekar, att det ofta förekomme

att ett moderbolag icke bildade ett dotterbolag utan att ett redan existerande

aktiebolag förvärvades från en bank eller en advokat. Dessa hade nämligen

ofta lager av aktiebolag, som aldrig drivit ekonomisk verksamhet och som

bildats uteslutande för att tillhandahållas klienter. Eftersom det vore fullt

legitima motiv som låge bakom detta tillvägagångssätt, skulle det vara obilligt

om den formella omständigheten att moderbolaget icke ägt aktierna i

ett sådant dotterbolag alltsedan dettas bildande skulle utgöra ett hinder för

befrielse från utskiftningsskatt. Nämnden förordade därför, att de föreslagna

bestämmelserna så ändrades att utskiftningsskatt vid fusion ej

skulle erläggas, om moderbolaget under den tid då dotterbolaget drivit

verksamhet vid varje tillfälle ägt mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön ifrågasätter om det vore nödvändigt

att i författningstexten införa invecklade regler sådana som de föreslagna

och förordar, alt behovet av skattebefrielse vid fusion tillgodosåges

genom ett dispensförfarande. Vidare anför länsstyrelsen:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Av praktiska skäl torde nog beskattningen icke böra uppskjutas till den

kanske avlägsna tidpunkt, då moderbolaget träder i likvidation. Registreringen

av sådana uppskovsfall samt deras slutliga behandling och bevakning

vid moderbolagets framtida upplösning kommer att vålla svårigheter.

Det ekonomiska värdet för statsverket av en på detta sätt infrusen rätt till

utskiftningsskatt är obetydlig. Skulle med hänsyn till omständigheterna i

det speciella fallet en fullständig frihet från utskiftningsskatt icke kunna

komma i fråga, utan jämkning må vara lämplig, torde kunna övervägas,

huruvida icke behovet av lättnad kan tillgodoses antingen genom en nedsättning

av skatten eller genom en uppdelning av denna på ett visst antal

år, ungefär i den ordning, som gäller för anstånd vid inbetalning av arvsskatt.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, om icke för samtliga

fall av fusion frågan om skattefrihet borde prövas av Kungl. Maj :t.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den enkelhet vid tillämpningen,

som på sin tid var avgörande vid valet av skatteform till ersättning

för B-skatten, syntes i väsentlig grad komma att gå förlorad, om de föreslagna

komplicerade bestämmelserna infördes.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som erinrat om att i fall där dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld finge övertagas av moderbolaget, vore dotterbolaget

ålagt deklarationsskyldighet, framhåller att deklarationen icke

alltid kunde förväntas bliva godtagen i oförändrat skick. Deklarationen

skulle emellertid först vid någon tidpunkt i framtiden komma att påverka

en taxering till utskiftningsskatt. Det måste anses ovisst, huruvida deklarationen

före en eventuell taxering kunde bliva föremål för prövning i den

ordning, som gällde för taxeringsfrågor i allmänhet. Då det vore önskvärt,

att deklarationens riktighet kunde bliva prövad medan de förhållanden, varå

den grundades, ännu vore aktuella, syntes uttrycklig föreskrift böra meddelas,

att sådan möjlighet förefunnes.

Slutligen må här nämnas att i åtskilliga remissyttranden förordats, att

— därest det av 1947 års taxeringssakkunniga framlagda förslaget till inrättande

av en riksskattenämnd genomfördes — meddelandet av dispens

i avseende å erläggandet av utskiftningsskatt vid fusion lämpligen borde

uppdragas åt denna nämnd.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att redan då utskiftningsskatten

på sin tid infördes i skattesystemet framhölls som en olägenhet med densamma,

att skatten kunde befaras utöva en hämmande inverkan på tillkomsten

av i och för sig önskvärda bolagsfusioner. När under åren verkställda

skärpningar av inkomstbeskattningen föranlett höjningar av utskiftningsskatten,

har denna olägenhet i motsvarande mån ökat. Den nu

föreslagna höjningen av utskiftningsskatten till 40 procent utgör alltså i

och för sig ett skäl för omprövning av frågan, huruvida lättnader i utskift
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

69

ningsbeskattningen vid fusion av aktiebolag kunna anses motiverade och

genomförbara. Härtill kommer att i den nya aktiebolagslagen upptagits

fusionsbefrämjande regler, vilka på grund av utskiftningsskattebestämmelsernas

utformning visat sig i praktiken icke erhålla avsett utnyttjande.

Den främsta invändning, som i detta sammanhang göres mot bestämmelserna

i utskiftningsskatteförordningen, är att trots att fusionen icke innebär

någon utskiftning av tillgångar från koncernen såsom helhet betraktad,

föranleder fusionen likväl att utskiftningsskatt uttages. Denna omständighet

är i sin tur att se mot bakgrunden av den kedjebeskattning, som

i vissa fall föranledes av bestämmelsernas utformning.

Av det nu sagda framgår, att man vid övervägandet av uppmjukningar

i förordningen i första hand bör pröva i vad mån frågan kan lösas genom

inskränkningar i kedjebeskattningen. I fall, där denna väg befinnes icke

vara framkomlig, synes böra prövas om lindring i form av uppskov med

erläggandet av utskiftningsskatten framstår som motiverad. Det är även

efter dessa linjer de sakkunnigas förslag utarbetats.

Utskiftningsskatten är avsedd som ett komplement till inkomstskatten

å utdelning och har tillkommit för att dubbelbeskattningen av aktiebolags

vinstmedel skall konsekvent genomföras i enlighet med inkomstskattelagstiftningens

grunder. Däremot har syftet i och för sig icke varit att genomföra

en renodlad dubbelbeskattning i samtliga de fall, då tillgångar genom

utskiftning överföras från ett bolag till ett annat.

Ur sistnämnda synpunkt skulle möjligen kunna göras gällande, att utskiftningsskatten

borde eftergivas i samtliga fall av fusion. Emellertid är

— som de sakkunniga framhållit — detta resonemang icke hållbart. En

kedjebeskattning i egentlig mening kan nämligen sägas föreligga, allenast

då vid fusion utskiftningsskatt erlägges för vinstmedel, som uppkommit

hos dotterbolaget efter den tidpunkt, då moderbolaget förvärvat aktierna

i dotterbolaget. Den vinst, som uppkommit hos sistnämnda bolag i tiden

före koncernförhållandets inträdande, blir däremot enligt denna uppfattning

icke att anse som föremål för kedjebeskattning genom att vinsten i

samband med fusion utskiftningsbeskattas.

Det torde vara angeläget att beakta det principiellt riktiga i detta av de

sakkunniga förda resonemang. Ett annat betraktelsesätt skulle nämligen

leda fram till bestämmelser, som — förutom att de icke vore materiellt

grundade — lätt läte sig utnyttjas för allehanda skattetransaktioner.

En kedjebeskattning av den art, som i enlighet med det förut sagda bör

i görligaste mån undanröjas, uppkommer enligt gällande bestämmelser i

regel blott där det gäller fusion mellan ett helägt dotterbolag och moderbolaget

och där dotterbolaget vid den tidpunkt, då moderbolaget förvärvade

aktierna i dotterbolaget, icke hade några vinstmedel. Så torde i allmänhet

vara förhållandet blott i de fall, där moderbolaget ägt samtliga

aktier i dotterbolaget alltsedan detta bildades.

De sakkunniga ha från dessa utgångspunkter föreslagit, att eu av förordningens

bestämmelser omedelbart följande frihet från utskiftningsskatt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

skall medgivas, där fråga är om ett av moderbolaget helägt dotterbolag och

där moderbolaget alltsedan den 1 januari 1927 eller, om koncernförhållandet

uppstått senare, alltsedan dotterbolagets bildande ägt mer än 90

procent av aktierna i dotterbolaget. För övriga fall av fusion enligt 174 §

1 mom. aktiebolagslagen ha de sakkunniga föreslagit ett dispensförfarande

av innebörd, att Kungl. Maj :t på därom gjord framställning skulle under

vissa av de sakkunniga närmare angivna förutsättningar kunna medgiva

antingen frihet från eller uppskov med erläggandet av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld.

Befrielse från skatt skulle medgivas i fall, som stode

mycket nära de fall där skattefrihet följde omedelbart av förordningen,

medan uppskov skulle ifrågakomma i övriga fall, som uppfyllde de av de

sakkunniga angivna förutsättningarna för meddelande av dispens.

Av det förut sagda framgår, att jag delar uppfattningen att ändringar

i utskiftningsskatteförordningen i syfte att underlätta vissa fall av fusion

äro påkallade. Jag kan även i princip ansluta mig till den av de sakkunniga

förordade anordningen med en direkt reglering i förordningen av sådana

fusionsfall, där ett eftergivande av skatten redan på förhand kan

bedömas som tillräckligt grundat, och med ett dispensförfarande för vissa

andra fall där en särskild prövning är nödvändig.

Vad först angår det av de sakkunniga för samtliga fall av lättnad i utskiftningsbeskattningen

vid fusion angivna villkoret, att fråga skall vara om

fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag, torde nämnda villkor på

skäl de sakkunniga anfört vara att anse som en självklar förutsättning. Det

må i detta sammanhang erinras om att industriförbundet i sin förenämnda,

till de sakkunniga överlämnade framställning anfört, att även om man begränsade

lättnaderna i utskiftningsskattehänseende till fusionsfall, som avsåges

i 174 § 1 mom. aktiebolagslagen, skulle man utan tvivel undanröja det mest

dominerande hindret för åstadkommande av de önskvärda organisatoriska

förbättringar inom näringslivet, vilka aktiebolagslagens fusionsbestämmelser

avsåge att möjliggöra. I det helt övervägande antalet remissyttranden ha direkta

invändningar mot det principiellt riktiga i denna gränsdragning ej

heller framställts.

Jag kan även ansluta mig till de sakkunnigas uttalande att som villkor

för en omedelbar skattefrihet vid fusion bör i princip krävas, att moderbolaget

ägt mer än 90 procent av aktierna i dotterbolaget alltsedan detta bildades;

dock bör — med hänsyn till det av mellankommunala prövningsnämmden

gjorda påpekandet — villkoret så utformas att moderbolaget skall ha

ägt 90 procent av dotterbolagets aktier alltsedan den tid, då sistnämnda bolag

började bedriva verksamhet av något slag.

Emellertid ha de sakkunniga, som nyss framhållits, vidare föreslagit att

den av förordningen omedelbart följande skattefriheten skulle utsträckas

att omfatta — förutom nyssnämnda fall — jämväl de fall av fusion mellan

helägt dotterbolag och moderbolag, där moderbolaget sedan tiden före den 1

januari 1927 ägt mer än 90 procent av aktierna i dotterbolaget. Detta avsteg

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

från principen att lättnaderna i utskiftningsskattehänseende icke borde medföra

att vissa vinstmedel undantoges från dubbelbeskattning, har motiverats

med att fusionen år 1928 i regel hade kunnat genomföras utan utskiftningsskatt,

samt att moderbolagets köpeskilling för dotterbolagsaktierna icke

kunde ha påverkats av dotterbolagets utskif tningsskatteskuld.

De erinringar mot de sakkunnigas förslag i denna del, som framförts i

remissyttrandena, avse framför allt att förslaget icke medgåve lättnader i

den utsträckning, som vore önskvärd. I anslutning härtill föreslås att den av

förordningen omedelbart följande friheten från utskiftningsskatt vid fusion

borde utsträckas till att avse samtliga de fall, där moderbolaget ägt mer än

90 procent av aktierna i dotterbolaget sedan före den tidpunkt, då utskiftningsskatteprocenten

höjdes till 12 procent eller — såsom i några yttranden

ifrågasatts — till 30 procent. Detta motiveras med att dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld i dessa fall icke kunde i någon nämnvärd mån ha

påverkat moderbolagets köpeskilling för aktierna.

Då det gäller att taga ställning till frågan om förutsättningarna för en av

förordningens bestämmelser omedelbart följande frihet från utskiftningsskatt

vid fusion vill jag först framhålla, att man vid ett konsekvent fasthållande

av den princip, som enligt det förut sagda synes vara ur fiskalisk

synpunkt berättigad, icke lärer uppnå erforderliga lättnader i utskiftningsskattehänseende.

Å andra sidan böra sådana uppmjukningar i förordningen

icke göras, att genomförandet av en fusion medför en opåkallad skattelättnad.

Mot varandra får alltså vägas å ena sidan önskemålet att så uppmjuka

utskiftningsskatteförordningens bestämmelser, att genomförandet av ur företagsekonomisk

och allmän synpunkt önskvärda fusioner verkligen underlättas,

och å andra sidan kravet på att icke fritaga hos bolagen ansamlade

vinstmedel från en beskattning, som ur andra synpunkter framstår såsom

riktig och rättvis. De sakkunniga ha i sitt förslag lagt tonvikten på sistnämnda

synpunkt. Emellertid synes troligt, att då moderbolag förvärvat aktierna i

dotterbolaget under tid, då utskiftningsskatten uppgick till 5 respektive 12

procent, en eventuell utskiftningsskatteskuld i regel icke påverkat köpeskillingen

för aktierna. Detta innebär i realiteten, att överlåtaren av aktierna

icke till moderbolaget — i form av nedsättning av den köpeskilling, som eljest

bort utgå — erlagt den utskiftningsskatt, som vid överlåtelsetillfället åvilade

icke utdelade vinstmedel; det innebär givetvis också att det förvärvande

bolaget icke i samband med aktieköpet erhållit någon särskild förmån såsom

gottgörelse för att bolaget övertagit utskiftningsskatteskulden.

Med beaktande av det sist sagda såväl som övriga på frågan inverkande

omständigheter anser jag mig böra föreslå en ytterligare uppmjukning av

bestämmelserna utöver vad de sakkunniga ifrågasatt. Jag föreslår sålunda,

att en bestämmelse införes i utskiftningsskatteförordningen av innebörd att

vid fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag frihet från utskiftningsskatt

medgives i de fall, där moderbolaget ägt mer än 90 procent av aktierna

i dotterbolaget alltsedan tiden före det utskiftningsskatteproccnten höjdes

(ill 30 procent. Med hänsyn till tiden för ikraftträdandet av förordningen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

om höjningen av skattesatsen till 30 procent och de i samband därmed givna

övergångsbestämmelserna synes såsom lämplig tidpunkt kunna väljas den

1 januari 1940.

Vad härefter angår det av de sakkunniga föreslagna dispensförfarandet,

ha i några remissyttranden riktats invändningar däremot. Bank- och fondinspektionen

har t. o. in. — i samband med att inspektionen förordat en utvidgning

av de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående omedelbar

skattefrihet — ifrågasatt ett fullständigt slopande av dispensinstitutet.

För egen del anser jag — ehuru jag är väl medveten om de invändningar

av principiell art, som kunna riktas mot införandet av bestämmelser av föreslagen

art i en permanent lagstiftning -— dispensförfarandet likväl böra godtagas.

Trots den utvidgning av de omedelbara skattefrihetsfallen, som jag i

det föregående förordat, skulle man med all sannolikhet ha att räkna med

åtskilliga fall av ur företagsekonomisk och allmän synpunkt önskvärda fusioner,

där en lättnad i avseende å utskiftningsskattens erläggande kunde

framstå som en nödvändig och befogad förutsättning för en fusion, men

vilka fall icke skulle gå in under förordningens bestämmelser om omedelbar

skattefrihet. Det synes i detta sammanhang även böra erinras om att det

föreslagna dispensförfarandet för de sakkunniga framstått som ett alternativ

till en i förordningen omedelbart utförd reglering av samtliga de fall, där

lindring på ett eller annat sätt i utskiftningsbeskattningen vid fusion kunde

framstå som motiverad.

Såsom allmänna förutsättningar för lindring i utskiftningsbeskattningen

vid fusion ha de sakkunniga angivit, att båda bolagen dreve rörelse, som

bildade en naturlig enhet, varför fusionen vore att anse som betingad av

strävanden att vinna större organisatorisk ändamålsenlighet, att den utskiftningsskatt

som skulle erläggas vore av sådan storleksordning att den

kunde anses utgöra ett väsentligt hinder för fusionen, samt att, där moderbolaget

förvärvat dotterbolagsaktierna från fysisk person, dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

uppenbarligen icke avsevärt påverkat köpeskillingen

för aktierna.

Några invändningar ha i remissyttrandena icke riktats mot den förstnämnda

av dessa tre förutsättningar liksom icke heller mot de sakkunnigas

uttalande, att det givetvis ålåge bolagen att styrka förhandenvaron av denna

förutsättning.

I avseende å den andra av de tre förutsättningarna har i det av industriförbundet

in. fl. åberopade yttrandet påyrkats, att såsom förutsättning för

meddelande av dispens skulle — i stället för vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit — angivas att ansökningen icke avsåge ett i och för sig obetydligt

belopp samt att utskiftningsskatteskulden vore av sådan betydelse,

att uttagandet därav kunde antagas föranleda att fusionen icke komme till

stånd med hänsyn till att koncernen kunde drivas även i den gamla formen

och att skatteutgiften således icke framstode såsom oundgängligen nödvändig.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

73

Den nu ifrågavarande förutsättningen för dispens ha de sakkunniga uppställt

med tanke på önskvärdheten av att den dispensprövande myndigheten

icke belastades med ansökningar av mera bagatellartad karaktär. Då en uppmjukning

av bestämmelserna på sätt föreslagits i sistnämnda yttrande icke

synes innebära att syftet med villkoret förfelas, har jag för egen del intet

att i princip erinra mot den ifrågasatta uppmjukningen. Detta synes dock

icke behöva föranleda en mera detaljerad utformning av bestämmelserna

än vad de sakkunniga föreslagit. Det bör ankomma på den dispensprövande

myndigheten att på grundval av det nu anförda och med stöd av efter

hand vunna erfarenheter utforma en praxis, som ur olika synpunkter kan

anses tillfredsställande.

Mot den tredje av de utav de sakkunniga uppställda förutsättningarna —

eller att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld uppenbarligen icke avsevärt

påverkat köpeskillingen för aktierna — ha några direkta invändningar

i remissyttrandena icke riktats.

Beträffande denna förutsättning torde jag till en början få erinra om att

i de fall, där moderbolagets köpeskilling för aktierna i dotterbolaget påverkats

eller teoretiskt kan ha påverkats av den dotterbolaget åvilande utskiftningsskatteskulden,

finnas hos sistnämnda bolag vinstmedel, beträffande

vilka anledning i och för sig saknas att eftergiva utskiftningsbeskattningen.

Som tidigare framhållits skulle nämligen uttagandet av utskiftningsskatt

i dessa fall icke i egentlig mening innebära någon kedjebeskattning.

Därmed är å andra sidan icke sagt, att dispens i form av uppskov

med erläggandet av skatten, d. v. s. en anordning enligt vilken moderbolaget

övertoge skatteskulden, bör vara i dessa fall utesluten.

Såsom framgår av de sakkunnigas kommenterande utläggning av innebörden

av den tredje dispensförutsättningen har syftet med uppställandet av denna

förutsättning i första hand varit att förhindra lättnader i sådana icke

ovanliga fall, där det egentliga syftet med koncernförhållandet och fusionen

varit att uppnå av lagstiftaren icke avsedda skattelindringar. För dessa

fall är bibehållandet av den tredje dispensförutsättningen eu angelägenhet

av vikt. Det är för övrigt svårigheten att på ett ur lagteknisk synpunkt tillfredsställande

sätt utgallra dylika fall, som utgör ett av skälen till att alternativet

med ett dispensförfarande är alt föredraga framför att omedelbart

i författningstexten söka angiva, när lättnader med utskiftningsskattens

erläggande böra medgivas. För andra fall av fusion än de nyss antydda

behöver däremot den omständigheten, att köpeskillingen kan tänkas ha påverkats

av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld, icke vara av utslagsgivande

betydelse för frågan om uppskov med skatten. Här måste en prövning

från fall till fall med beaktande av de föreliggande särskilda omständigheterna

bli avgörande. Om det är uppenbart att köpeskillingen för aktierna

så bestämts, att moderbolaget fått en så gott som fullständig kompensation

för dotterbolagets utskiftningsskatteskuld, saknas anledning att medge skatteuppskov.

Har moderbolaget däremot fått allenast eu ofullständig kompensation,

bör uppskov med skattens erläggande kunna ifrågakomma. Det tor
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i0.

de böra tilläggas, att när det i praktiken icke går att fastställa om eller i

vad mån utskiftningsskatteskulden påverkat köpeskillingen vid en fusion,

som icke kan antagas ha tillkommit för att vinna av lagstiftaren icke avsedda

skaltelindringar, torde svårigheten att konstatera huruvida den tredje

förutsättningen är förhanden icke behöva vara i och för sig utslagsgivande

för möjligheten att erhålla uppskov med skattens erläggande. I de fall, där

det är uppenbart att moder- och dotterbolagsförhållandet tillkommit därför

att moderbolaget velat förvärva den av dotterbolaget drivna rörelsen på

grund av dess naturliga samband med moderbolagets rörelse, bör den omständigheten

att tidigare aktieägare i dotterbolaget genom aktieförsäljningen

måhända göra en viss skattevinst icke i och för sig innebära ett absolut

hinder mot att uppskov med utskiftningsskattens erläggande vid fusion

medgives.

Med det nu sagda har jag velat klargöra den innebörd av den utav de

sakkunniga uppställda tredje dispensförutsättningen, som enligt min mening

bör tilläggas densamma. Det må emellertid tillfogas, att den dispensprövande

myndigheten vid sitt handläggande av nu ifrågavarande ärenden

icke bör bindas vid alltför strängt preciserade villkor. Frågan huruvida dispens

bör i det särskilda fallet medgivas eller ej, synes böra i första hand

prövas utifrån de allmänna förutsättningar, som ligga till grund för den

nu föreslagna lagstiftningen. En påtagligt restriktiv tillämpning av dispensinstitutet

bör sålunda ifrågakomma endast i de fall, där syftet eller ett av

syftena med den ifrågasatta fusionen kan förmodas ha varit önskemålet

att uppnå opåkallade skattelättnader; därtill bör då även räknas den lättnad

som ett överförande av en utskiftningsskatteskuld från ett bolag, som

önskas upplöst, till ett annat bolag i och för sig innebär.

Med hänsyn till den uppfattning jag sålunda hyser angående den innebörd,

som bör tilläggas den av de sakkunniga föreslagna tredje dispensförutsättningen,

synes en omformulering av densamma böra ske. Den ifrågavarande

förutsättningen torde lämpligen kunna formuleras så, att dispens

må beviljas under förutsättning att fusionen icke kan antagas vara ett led

i åtgöranden, syftande till att vinna obehörig förmån i beskattningsavseende

för ettdera bolaget eller för någon, med vilken ettdera bolaget är i intressegemenskap.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att enligt min mening synas de

grundläggande dispensförutsättningarna böra närmare än vad de sakkunniga

föreslagit angivas i själva författningstexten.

Som tidigare framhållits ha de sakkunniga tänkt sig att dispensen för

flertalet fall skulle avse allenast uppskov med erläggandet av skatten. Men

i fall, som stode de av förordningens bestämmelser omedelbart följande

fallen av skattefrihet nära, skulle en fullständig befrielse kunna medgivas.

Vad jag i det föregående förordat i avseende å omedelbar frihet från erläggande

av utskiftningsskatt vid fusion innebär en icke obetydlig utvidgning

av skattebefrielsefallen utöver vad de sakkunniga föreslagit. Denna

utvidgning skulle tillika innebära, att i åtskilliga av de fall, för vilka de

sakkunniga avsett att skattebefrielse skulle kunna ifrågakomma dispens
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

vägen, befrielse erhölles omedelbart på grund av författningens bestämmelser.

Redan detta är alltså ett skäl för att överhuvud icke låta dispensen

avse befrielse från skatt utan allenast uppskov med dess erläggande. Ytterligare

skäl härför kunna emellertid anföras. Då det synes uteslutet att tänka

sig någon övergångsform mellan fullständig skattefrihet och uppskov med

skattens erläggande, måste en gräns någonstädes dragas. Hur denna gränsdragning

än göres, skulle tvivelaktiga gränsfall uppkomma och åtskilliga

dispenssökande, som medgivits allenast uppskov, skulle känna sig utsatta

för en godtycklig behandling. Därtill kommer att starka skäl tala för att

gränsen för skattebefrielsen dragés just så, att till befrielsefallen hänföras

allenast de fall, där enligt vad jag förordat befrielse erhålles omedelbart på

grund av förordningens bestämmelser. Slutligen må tilläggas att själva dispensförfarandet

som sådant skulle kompliceras, om man godtoge vad de

sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit.

På grund av det nu sagda och med beaktande av att det egentliga hindret

för genomförandet av en fusion torde vara att utskiftningsskatten enligt

gällande bestämmelser skall erläggas vid fusionstillfället, förordar jag att

dispensförfarandet begränsas till att avse allenast uppskov med erläggandet

av skatten.

Vad de sakkunniga föreslagit angående beräkningen av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld,

då denna skall övertagas av moderbolaget, har icke

föranlett några erinringar i remissyttrandena. Jag ansluter mig i princip

till vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Däremot ha vissa erinringar riktats mot den föreslagna formen för skuldens

övertagande. Sålunda har i ett remissyttrande ifrågasatts, om icke

dotterbolagets utskiftningsskatteskuld borde till beloppet uträknas och av

moderbolaget därefter öppet redovisas intill tiden för sistnämnda bolags

upplösning, då skulden skulle infrias.

Gentemot denna invändning kan emellertid ur principiell synpunkt erinras,

att moderbolaget icke övertager en utskiftningsskatteskuld, som under

alla förhållanden skall erläggas. Skulden kan öka eller minska, beroende

bl. a. på det fortsatta resultatet av den av moderbolaget från dotterbolaget

övertagna verksamheten. Härtill kommer att man med den av de sakkunniga

föreslagna anordningen undviker att för en obestämd — och kanske

mycket lång — tidrymd belasta moderbolagets bokföring med en skattepost,

som slutligen kan visa sig vara utan betydelse. Den av de sakkunniga

föreslagna anordningen medför att, om bolaget vid ett framtida tillfälle i

samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets upplösning

har att erlägga utskiftningsskatt, den övertagna utskiftningsskatteskulden

automatiskt inverkar och att skatten, såsom följdriktigt är, uträknas med

tillämpning av den vid det tillfället gällande utskiftningsskatteprocenten.

En konsekvens av den utav de sakkunniga föreslagna metoden för skattens

övertagande, vilken metod jag alltså förordar, blir visserligen — såsom

de sakkunniga påpekat — att i vissa undantagsfall moderbolagets tillskjutna

belopp blir negativt, vilket i sin tur innebär, att vid moderbolagets upplösning

i utskiftat belopp skall inräknas jämväl det negativa beloppet och

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

att vid nedsättning av aktiekapitalet till egna fonder skall läggas motsvarande

belopp. Med hänsyn till att de nu nämnda fallen torde bli mycket

sällsynta, synas nämnda konsekvenser knappast innebära någon allvarligare

olägenhet.

Jag torde i detta sammanhang även få beröra det av länsstyrelsen i Kopparbergs

län gjorda påpekandet, att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld,

där denna skulle övertagas av moderbolaget, borde bliva prövad medan de

förhållanden, varå den grundades, ännu vore aktuella.

De sakkunniga ha eftersträvat sådana regler, att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

skulle kunna bestämmas utan att några tvister om beräkningen

behövde uppkomma. Utskiftningsskatteskulden skall enligt förslaget

beräknas å skillnaden mellan å ena sidan summan av dotterbolagets

aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond och å andra sidan dotterbolagets

tillskjutna belopp. Beräkningen avses skola göras på grundval av

dotterbolagets balansräkning vid fusionstillfället. För att emellertid än ytterligare

förebygga tvistigheter i avseende å skatteskuldens beräknande vill

jag tör egen del förorda, att denna beräkning skall ske på grundval av den

fastställda balansräkningen för det räkenskapsår, som gått till ända närmast

före fusionstillfället. Om alltså för dotterbolaget ett räkenskapsår utgått

t. ex. den 31 december 1952 och fusionen sker den 1 mars 1953 skall

skatteskulden beräknas på grundval av den fastställda balansräkningen per

förstnämnda dag. Hänsyn skall med andra ord icke tagas till den vinstdisposition,

som beslutas för det räkenskapsår, som utgått den 31 december 1952.

Med den nu föreslagna anordningen synes man kunna utgå från att tvist om

skuldens beräkning icke skall uppkomma. Skulle mot förmodan delade meningar

likväl komma att uppstå, synes den dispensprövande myndigheten

kunna giva ett vägledande uttalande.

Härefter torde jag få något beröra de invändningar, som i åtskilliga remissyttranden

framställts mot de sakkunnigas förslag att begränsa de fall,

där lättnader i ulskiftningsskattehänseende kunde ifrågakomma, till att

avse fusioner där varken moder- eller dotterbolag driver penningrörelse.

Nämnda begränsning har av de sakkunniga motiverats med hänvisning till

bestämmelsen i kommunalskattelagen att bolag, som bedriva bank- eller penningrörelse,

äro skattskyldiga för utdelningar från andra bolag. De sakkunnigas

förslag om lättnader i utskiftningsskattehänseende bygger nämligen

på den föreliggande möjligheten för moderbolaget att till sig överföra dotterbolagets

fria vinstmedel genom skattefri utdelning.

I de åsyftade remissyttrandena har framhållits, att frågan om bankbolagens

fritagande från skattskyldighet för utdelning vore under omprövning

och att så starka skäl talade för att bankbolagen sluppe skatta för utdelning,

att lättnaderna i utskiftningsskattehänseende vid fusion borde avse jämväl

dessa företag.

Det torde i anledning härav böra framhållas, att fusion enligt 174 § 1 mom.

aktiebolagslagen synes kunna ske allenast under förutsättning att såväl

moder- som dotterbolag äro s. k. allmänna aktiebolag. Nämnda fusionsbe
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

77

stämmelser äro med andra ord icke tillämpliga på bankaktiebolag, för vilka

lagen om bankrörelse gäller. I sistnämnda lag upptagas för närvarande icke

några fusionsbestämmelser, motsvarande dem som aktiebolagslagen innehåller.

På grund härav synas de föreslagna bestämmelserna om lättnad i utskiftningsskattehänseende

vid fusion redan av denna grund för närvarande

icke kunna utsträckas att avse bankaktiebolag. Härtill kommer att frågan

om nämnda bolags fritagande från skatt för utdelning ännu icke varit föremål

för statsmakternas ställningstagande.

Av det anförda framgår, att önskemålet om utsträckning av skattelättnadsbestämmelserna

vid fusion till bolag, som bedriva bank- eller penningrörelse,

för närvarande icke kan föranleda någon åtgärd.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att om inskränkningar framdeles

komma att föreskrivas i avseende å vissa bolags rätt till skattefrihet

för utdelning från andra bolag, kan detta nödvändiggöra motsvarande inskränkningar

i de nu förordade bestämmelserna om lättnad i utskiftningsbeskattningen

vid fusion; jag åsyftar härvid särskilt de s. k. familjebolagen.

De sakkunniga ha förordat, att meddelandet av dispens från bestämmelserna

om utskiftningsskatt skulle handhavas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

1 åtskilliga remissyttranden har häremot invänts, att därest den av 1947 års

taxeringssakkunniga föreslagna riksskattenämnden skulle inrättas, det syntes

lämpligare att anförtro handhavandet av dispensförfarandet åt denna

nämnd.

För egen del är jag av den uppfattningen, att prövningen av ifrågavarande

dispensärenden icke bör handhavas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Härför

tala 1''lcra skäl, främst ärendenas egen karaktär och beskaffenhet. Därest

dispensförfarandet anförtroddes åt en blivande riksskattenämnd eller till

äventyrs åt en särskild för ändamålet inrättad nämnd, skulle dispensavgörandena

erhålla en mer domstolsmässig prövning, något som ur skilda synpunkter

ter sig önskvärt. Slutligen må anmärkas, att man kan räkna med

att — i synnerhet under de närmaste åren efter de föreslagna bestämmelsernas

ikraftträdande — anhopningen av dispensansökningar kommer att bli

ganska betydande, vilket skulle innebära en i och för sig icke önskvärd utökning

av arbetsuppgifterna inom Kungl. Maj :ts kansli.

Jag vill sålunda förorda, att dispensförfarandet anförtros åt riksskattenämnden,

därest en sådan kommer att inrättas, och i annat fall åt en för

ändamålet särskilt inrättad nämnd. Detta innebär å andra sidan, att med

ikraftträdandet av de förordade bestämmelserna om uppskov med erläggandet

av utskiftningsskatt vid fusion bör anstå till dess frågan om inrättandet

av eu riksskattenämnd prövats av statsmakterna. Såsom dag för ifrågavarande

bestämmelsers ikraftträdande skulle i enlighet härmed kunna angivas

den 1 juli 1951. Därest skattebefrielse omedelbart på grund av förordningens

bestämmelser medgives i den utsträckning jag tidigare förordat, torde

ett dylikt uppskov med ikraftträdandet av dispcnsreglerna icke möta några

betänkligheter.

Med hänsyn till det nu anförda torde i förordningen lämpligen böra angi
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

vas, att de föreslagna bestämmelserna angående dispensförfarandet skola

träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Vad de sakkunniga anfört i de hänseenden, som i det föregående icke närmare

berörts, föranleder icke några erinringar från min sida.

I fråga om de ändringar i utskiftningsskatteförordningen, som föranledas

av vad jag nu förordat, torde få hänvisas till den föreslagna författningstexten.

Det må tilläggas, att jämväl några ändringar av redaktionell karaktär

företagits i det av de sakkunniga utarbetade författningsförslaget.

VI. Ändringar i kommunalskattelagen m. m.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha, som förut nämnts, framhållit att — om de av de sakkunniga

förordade lättnaderna i avseende å utskiftningsskattens erläggande

vid fusion medgåves — bleve vissa ändringar erforderliga i kommunalskattelagen

samt förordningarna om statlig inkomstskatt och om investeringsfonder.

Innebörden av dessa ändringar skulle vara, att sammanförandet

av moderbolags och helägt dotterbolags tillgångar och skulder genom

fusionen icke finge i inkomstskattehänseende innebära några förändringar

för koncernen, i de fall då befrielse från eller uppskov med utskiftningsskattens

erläggande medgåves eller då den utskiftningsskatt, som skulle erläggas,

beräknades med hänsyn till bokförda värdena av dotterbolagets

tillgångar och skulder.

De sakkunniga påpeka, att då det gällde att taga ställning till de inkomstskatteproblem,

som uppstode vid fusion enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen,

måste först avgöras huruvida överflyttandet av dotterbolagets tillgångar

till moderbolaget vid sådan fusion skulle i skattehänseende anses

innebära, att moderbolaget förvärvat dessa tillgångar genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång. De sakkunniga anföra härom följande.

Det är tidigare i rättspraxis fastslaget, att dylikt fång föreligger i de fall

dotterbolaget likviderar och tillgångarna utskiftas till moderbolaget. (Jfr

RÅ 1927 ref. 32). Då även vid fusion dotterbolaget upplöses och moderbolaget

i utbyte för dotterbolagsaktierna erhåller dotterbolagets tillgångar och

skulder synes det de sakkunniga naturligt, att även fusion ur skatteteknisk

synpunkt skall anses innebära, att moderbolaget förvärvat dotterbolagets

tillgångar genom ett med köp eller byte jämförligt fång.

Frän denna utgångspunkt framhålles, att fusionen kunde -—- om verkliga

värdet av de från dotterbolaget vid fusionen övertagna tillgångarna efter

avdrag för övertagna skulder överstege moderbolagets anskaffningskostnad

för dotterbolagsaktierna — i vissa fall medföra uppkomsten av skattepliktig

realisationsvinst för moderbolaget. Vid fastställandet av denna vinst måste

värdering göras av övertagna tillgångar och skulder. De värden, som därvid

komme att åsättas, borde rimligtvis vara desamma som de, vilka upptagits

vid beräkningen av den utskiftningsskatt, som dotterbolaget haft att vid

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

79

lusionen erlägga. Tidpunkten för förvärvet av de vid fusionen erhållna tillgångarna

torde få anses vara den dag, då rättens tillstånd till fusionen registrerats.

De sakkunniga ha därefter behandlat de inkomstskatteproblem, som vid

en tillämpning av nu gällande bestämmelser skulle uppkomma vid fusion

enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen, samt anföra därvid till en början

följande.

I dylika fall låter sig antaga att — framför allt när moderbolaget icke är

skattskyldigt för utdelningar från dotterbolaget — dotterbolagets balansräkning

före fusionen »justeras» på det sätt, att vissa tillgångar utdelas

eller försäljas till moderbolaget. Dessa tillgångar övergå således till moderbolaget

— i den mån de utdelas — till de hos dotterbolagets bokförda

värdena och — i den mån de försäljas — till försäljningsvärdena.

Därest försäljning sker, beskattas därigenom uppkomna vinster hos dotterbolaget,

i den män vinsterna äro skattepliktiga. Om tillgångar såsom maskiner

och inventarier utdelas till moderbolaget och dessa tillgångar hos

dotterbolaget äro bokförda över de taxeringsmässiga restvärdena, torde -—

i de fall moderbolaget icke är skattskyldigt för utdelningar från dotterbolaget

— bestämmelserna i anvisningarna under punkt 3 b sista stycket till

29 § kommunalskattelagen kunna givas den innebörden, att moderbolagets

anskaffningsvärde för ifrågavarande tillgångar icke skall beräknas till högre

belopp än som kvarstår i beskattningshänseende oavskrivet hos dotterbolaget.

Detsamma gäller även från dotterbolaget i form av utdelning övertagen

patenträtt och annan liknande tidsbegränsad rättighet.

I avseende å de vid fusionstillfället hos dotterbolaget kvarvarande tillgångarna

påpeka de sakkunniga, att utskiftningsskatten skulle beräknas

med hänsyn till saluvärdena vid fusionstillfället.

För dessa tillgångar bör moderbolaget ur skatteteknisk synpunkt vara

berättigat räkna med anskaffningsvärden, som motsvara de värden desamma

åsatts vid utskiftningsskattens beräkning hos dotterbolaget men däremot

icke med högre belopp. Såsom tidigare framhållits kan moderbolaget

vid fusionen bliva skattskyldigt för realisationsvinst, vilken vinst i så fall

beräknas med hänsyn till verkliga värdena av från dotterbolaget utskiftade

tillgångar. Dessa överväganden leda till följande slutsatser.

1) Vid fusionen utskiftat varulager får hos moderbolaget upptagas till

saluvärdet minus försäljningskostnader vid fusionstillfället (d. v. s. det

värde, vartill varulagret upptagits vid dotterbolagets taxering till utskiftningsskatt),

trots att lagret i dotterbolagets räkenskaper kan ha varit nedskrivet

med obeskattade vinstmedel till betydande belopp.

2) Moderbolaget erhåller ett skattemässigt avskrivningsunderlag å från

dotterbolaget övertagna maskiner och inventarier, motsvarande saluvärdet

av dessa tillgångar vid fusionstillfället (jfr ovan under 1) oberoende av

det skattemässiga restvärdet bos dotterbolaget. Moderbolaget har förvärvat

dessa tillgångar genom ett med köp och byte jämförligt fång och för ett

pris, som motsvarar saluvärdet av tillgångarna, eftersom sistnämnda värde

tidigare innefattats i värdet av dotterbolagsaktierna. Det synes i vart fall

tveksamt, om bestämmelserna i anvisningarna under punkt 3 b sista stycket

till 29 § kommunalskattelagen kunna medföra, att avskrivningsunderlaget

för moderbolaget för dessa ''tillgångar skall sättas lägre än saluvärdet, i de

fall då dotterbolagets taxeringsmässiga restvärde understiger saluvärdet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

3) I de fall där moderbolaget efter fusionen avyttrar från dotterbolaget

övertagna tillgångar, därvid eventuellt skattepliktig vinst skall beräknas enligt

bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning, skall anskaffningskostnaden

för dessa tillgångar anses motsvara saluvärdet vid fusionstillfället

(jfr ovan under 1). Tidpunkten för förvärvet lärer — såsom tidigare

framhållits — få anses vara den dag, då rättens tillstånd till fusion registrerats.

De sakkunniga framhålla, att även från dotterbolaget vid fusionen övertagna

skulder kunde föranleda inkomstskatteproblem samt anföra härom

bl. a. följande.

Om dotterbolaget vid inkomstskattetaxeringen medgivits avdrag för reserveringar

för framtida kostnader såsom pensionsförpliktelser (här avses

icke avsättningar till pensionsstiftelser), garantiförbindelser eller dylikt och

dessa avsättningar vid utskiftningsskattens beräkning godkänts såsom skulder,

synes moderbolaget i princip icke vara berättigat till avdrag för dessa

kostnader vid inkomsttaxeringen, i den mån de icke överstiga de belopp,

vartill de uppskattats vid utskiftningsskattens beräkning hos dotterbolaget.

— Om icke avsättningarna vid taxeringen till utskiftningsskatt godkännas

såsom skulder med hela beloppen, därför att avsättningarna vid fusionstillfället

bedömas vara för stora, bör dotterbolaget inkomstbeskattas för skillnaden,

i den mån vid tidigare års inkomsttaxeringar avdrag åtnjutits för

avsättningarna. — I princip bör moderbolaget beskattas för belopp, varmed

avsättningarna senare befinnas vara för stora.

Därefter framhålles, att om de av de sakkunniga förordade lättnaderna i

utskiftningsskattehänseende genomfördes, borde sådana bestämmelser meddelas,

att fusionen icke medförde opåkallade förmåner vid inkomstbeskattningen.

Såsom grundläggande princip borde därvid gälla, att moderbolagets

skatlemässiga ingångsvärden av de från dotterbolaget vid fusionen övertagna

tillgångarna skulle vara lika med de i beskattningshänseende gällande

värdena hos dotterbolaget vid fusionstillfället. Därefter anföres följande.

I regel kommer detta att innebära, att moderbolagets skattemässiga restvärde

av från dotterbolaget övertaget varulager motsvarar det bokförda

värdet av detta lager hos dotterbolaget vid fusionstillfället. Det är dock tänkbart,

att det bokförda värdet hos dotterbolaget är lägre än det skattemässiga,

nämligen då avdrag för nedskrivning av lagret till viss del vägrats vid

inkomsttaxeringen. Om skattemål beträffande denna nedskrivning icke slutligen

avgjorts, lärer det ankomma på vederbörande taxeringsintendent att i

vissa fall hålla talan beträffande moderbolagets taxering för fusionsåret

öppen. Detta lärer således böra bliva faliet, då moderbolaget i sina räkenskaper

såsom anskaffningsvärde för det övertagna lagret upptagit det i beskattningshänseende

gällande värdet av lagret för dotterbolaget vid fusionstillfället

eller ock upptagit anskaffningsvärdet lika med det bokförda värdet

hos dotterbolaget men vid beräkningen av nettointäkten för fusionsåret

yrkat och medgivits avdrag för skillnaden mellan dessa värden.

Om moderbolaget vid fusionen i sina räkenkaper upptager övertaget

varulager till högre värde än det i beskattningshänseende gällande värdet

hos dotterbolaget, skall i förekommande fall hänsyn härtill tagas vid beräkning

av den skattepliktiga nettointäkten av rörelsen för moderbolaget för

fusionsåret. Skulle moderbolaget vid fusionen upptaga lagret till ett lägre

värde än det skattemässiga värdet hos dotterbolaget, bör moderbolaget vara

berättigat till avdrag för skillnaden vid nettointäktens beräkning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

81

De sakkunniga påpeka, att beträffande från dotterbolaget övertagna fordringar

borde gälla att desamma ur skatteteknisk synpunkt skulle anses övertagna

av moderbolaget till de hos dotterbolaget i beskattningshänseende gällande

värdena. Om moderbolaget vid fusionen i sina räkenskaper upptoge

dylika tillgångar till värden, som överstege de skattemässiga värdena hos

dotterbolaget, syntes hänsyn härtill böra tagas vid beräkning av nettointäkten

för moderbolaget för fusionsåret. — Skulle moderbolaget däremot

vid fusionen i sina räkenskaper ha upptagit de övertagna fordringarna till

lägre värden än de skattemässiga värdena hos dotterbolaget vid fusionstillfället,

syntes avdrag för skillnaden böra i princip medgivas vid beräkningen

av nettointäkten för moderbolaget för fusionsåret, därest förutsättningar

enligt 29 § 1 mom. sista ledet kommunalskattelagen förelåge. Detta syntes

stå i överensstämmelse med grunderna för bestämmelserna i punkt 1 av

anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, varför uttrycklig föreskrift

härom ej torde erfordras.

Därefter anföra de sakkunniga följande.

Beträffande av moderbolaget vid fusionen övertagna aktier, andelar eller

liknande tillgångar synes böra gälla, att moderbolagets skattemässiga restvärde

för dessa tillgångar skall motsvara det bokförda värdet hos dotterbolaget

med tillägg för sådana nedskrivningar, för vilka avdrag icke medgivits

vid inkomsttaxeringen hos dotterbolaget.

Om vinst vid försäljning av dessa tillgångar hos dotterbolaget skulle ha

beskattats såsom inkomst av rörelse, bör även eventuell vinst vid moderbolagets

försäljning av samma tillgångar i princip hänföras till inkomst av

rörelse. Därav bör följa, att om moderbolaget vid fusionen i sina räkenskaper

upptager dylika tillgångar till anskaffningsvärden, som överstiga de i

beskattningshänseende gällande värdena av tillgångarna hos dotterbolaget,

hänsyn härtill skall tagas vid beräkning av nettointäkten för moderbolaget

för fusionsåret.---

Upptager moderbolaget vid övertagandet i sina räkenskaper dylika från

dotterbolaget övertagna tillgångar till lägre värden än de skattemässiga värdena

hos dotterbolaget, bör moderbolaget vara berättigat till avdrag för

skillnaden vid beräkningen av nettointäkten för fusionsåret, under förutsättning

att motsvarande nedskrivning skulle ha varit avdragsgill hos dotterbolaget.

Härför tala samma skäl, som anförts beträffande övertagna fordringar

i rörelse.

I avseende å tillgångar av anläggningsnatur, som övertagits vid fusionen,

anföra de sakkunniga.

Såsom skattemässigt restvärde för moderbolaget av vid fusionen övertagna

övriga tillgångar i rörelse, för vilka medgives avdrag för värdeminskning

vid inkomsttaxeringen, skall anses det skattemässiga restvärdet hos

dotterbolaget vid fusionstillfället av dessa tillgångar. Redan förefintliga bestämmelser

i anvisningarna under punkt 3 b sista stycket till 29 g kommunalskattelagen

kunna möjligen givas denna tolkning. De sakkunniga ha

dock ansett det önskvärt, att till nämnda anvisningspunkt fogas ett tillägg

av innebörd, att såsom skattemässigt restvärde för tillgång, som moderbolag

övertager från dotterbolaget vid sådan fusion, som här avses, skall anses

del belopp, som vid fusionstillfället kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet

hos dotterbolaget.

0 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö0. 1 samt. Nr 240.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 240.

Av denna bestämmelse följer bl. a.:

1) om såväl moder- som dotterbolag har bunden avskrivning, skall moderbolaget

övertaga dotterbolagets vid inkomsttaxeringen tillämpade avskrivningsplan

för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier;
2)

om dotterbolaget har fri avskrivning, skall moderbolaget i förekommande

fall övertaga sådan dotterbolagets avskrivningsplan, som omförmäles

i andra stycket av punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen;
il)

om moderbolaget har fri avskrivning och i räkenskaperna vid fusionen

upptager högre värden å övertagna tillgångar än som kvarstå i beskattningshänseende

oavskrivna hos dotterbolaget — exklusive i förekommande

fall hos dotterbolaget resterande avdrag enligt tredje stycket av

punkt 3 c av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen — och de övertagna

tillgångarna kunna omfattas av den fria avskrivningsrätten, skall i

enlighet med grunderna för den fria avskrivningsrätten tillägg för skillnaden

göras vid moderbolagets inkomsttaxering, därest icke moderbolaget

önskar övergå till bunden avskrivning. Upptager moderbolaget lägre värden,

bliva bestämmelserna i andra stycket av punkt 4 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen tillämpliga.

Det torde böra påpekas, att de skattemässiga värdena hos dotterbolaget

kunna vara beroende på utgången av skattemål.

Det sålunda föreslagna tillägget till sista stycket av punkt 3 b av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen, kommer även att gälla av moderbolaget

vid fusionen övertagen patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet,

enär beträffande värdeminskningsavdrag för dylik tillgång föreskrifterna

i punkt 3 av anvisningarna till 29 § skola äga motsvarande tillämpning.

Avdrag för värdeminskning av från dotterbolaget övertagna fastigheter

och avdrag för substansminskning vid tillgodogörande av från dotterbolaget

övertagna naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott m. in. kan för moderbolaget

i princip endast medgivas med belopp och efter grunder, som skulle

ha godkänts, därest tillgångarna fortfarande ägts av dotterbolaget. De sakkunniga

ha emellertid icke ansett särskild föreskrift härom erforderlig. (En

given sak är, att moderbolagets avskrivningsunderlag kan ökas genom eventuellt

förekommande lagfarts- och andra dylika kostnader i samband med

fusionen.)

Däremot förorda de sakkunniga ett tillägg till punkt 4 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen av innebörd, att moderbolagets ingångsvärde

respektive ingående virkesförråd av från dotterbolaget vid fusionen övertagen

skog skall vara lika med dotterbolagets ingångsvärde respektive ingående

virkesförråd vid fusionstillfället.

De sakkunniga framhålla beträffande övertagna tillgångar, vid vilkas

försäljning eventuell skattepliktig vinst respektive avdragsgill förlust skulle

beräknas enligt bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning, att denna

vinst eller förlust borde beräknas som om moder- och dotterbolag vore

ett och samma skattesubjekt. Detta skulle innebära bl. a. att såsom tidpunkt

för förvärvet av tillgången skulle anses tidpunkten för dotterbolagets

förvärv av densamma, att anskaffningskostnaden skulle vara dotterbolagets

anskaffningskostnad, att till anskaffningskostnaden skulle läggas

kostnader för ny-, till- eller ombyggnad av fastighet även under den tid

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

dotterbolaget ägt densamma, samt att från vid realisationsvinstberäkningen

avdragsgilla kostnader skulle dragas vid taxeringen åtnjutna värdeminskningsavdrag

även under den tid dotterbolaget ägt tillgången.

De sakkunniga tillägga, att med fusion i förekommande fall förenade

avgifter såsom lagfartsstämpel o. d. skulle tilläggas anskaffningskostnaden

för tillgången i fråga. Därjämte ifrågasättes ett tillägg till 28 § 2 mom.

kommunalskattelagen av innebörd att, därest ersättning, varom i nämnda

lagrum talades, icke i sin helhet upptagits till beskattning hos dotterbolaget,

resterande belopp skulle efter fusionen upptagas till beskattning hos

moderbolaget inom samma tid, som beskattningen skulle skett ho''s dotterbolaget.

De sakkunniga anföra därefter följande.

Om dotterbolaget vid fusionstillfället har avsättningar för framtida kostnader,

för vilka kostnader avdrag medgivits vid dotterbolagets inkomsttaxering,

synes det klart, att moderbolaget efter fusionen icke är berättigat

till avdrag för dessa kostnader vid taxeringen, i den mån de icke överstiga

reserveringarna hos dotterbolaget. Då det kan tänkas, att de i dotterbolagets

räkenskaper verkställda reserveringarna icke alltid komma till synes i moderbolagets

räkenskaper efter fusionen, förorda de sakkunniga ett tillägg

till 28 § kommunalskattelagen av innebörd, att, om aktiebolag genom sådan

fusion, som här avses, övertager betalningsansvar för framtida kostnader,

för vilka kostnader reservering gjorts i dotterbolagets räkenskaper med

obeskattade vinstmedel, belopp motsvarande dessa reserveringar skall räknas

såsom intäkt för moderbolaget. Sådan beskattning bör emellertid icke

förekomma, därest utredning företes, som visar, att moderbolaget efter fusionen

haft eller kan väntas få dessa kostnader — varvid dock i sistnämnda

fall reservering måste finnas i moderbolagets räkenskaper — samt det finnes

styrkt, att moderbolaget icke tillgodofört sig avdrag för dessa kostnader

eller denna reservering vid taxeringen.----

I det föregående har i princip förordats, att moderbolaget efter fusionen

skall i beskattningshänseende så behandlas, som om moder- och dotterbolag

redan före fusionen varit samma skattesubjekt.

I konsekvens härmed föreslå de sakkunniga ett tillägg till anvisningarna

till 35 § kommunalskattelagen av innebörd, att där dotterbolags tillgångar

och skulder övergått till moderbolag genom sådan fusion, som här avses,

skall anses, att hos moderbolaget genom fusionen icke uppkommit vare sig

skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust.

De sakkunniga förorda vidare vissa ändringar i förordningen om statlig

inkomstskatt av innebörd dels att sådan restituerad, avkortad eller avskriven

skatt, som skulle ha varit att räkna som skattepliktig intäkt för dotterbolaget,

skulle efter fusionen utgöra skattepliktig intäkt för moderbolaget,

dels ock att moderbolaget efter fusionen skulle vara berättigat till

avdrag för sådan skatt, som varit för dotterbolaget avdragsgill.

Till sist ifrågasättas vissa ändringar i förordningarna om investeringsfonder,

innebärande bl. a. att moderbolaget i skattehänseende skulle vid vissa

fall av fusion äga inträda i dotterbolagets ställe.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Remissyttrandena.

I remissyttrande ha några egentliga invändningar icke riktats mot vad

de sakkunniga ansett höra gälla i inkomstskattehänseende vid sådana fusioner,

där lättnader i avseende å utskiftningsskatten förordats. Doek ha

vissa erinringar beträffande bestämmelsernas utformning m. in. framställts.

Från remissyttrandena torde här följande få återgivas.

Kammarrätten, som påpekat att kommunalskattelagen icke innehåller

några bestämmelser huru en fusion skall behandlas i beskattningshänseende,

framhåller därefter följande.

Några säkra ledtrådar torde ej heller kunna erhållas av kommunalskaltelagens

olika bestämmelser om andra fång, då fusion var ett helt okänt begrepp

vid tidpunkten för tillkomsten av de bestämmelser, som närmast

kunna komma i fråga. Någon praxis har icke utbildat sig. Härav torde

framgå osäkerheten av varje uttalande om innebörden av fusion enligt gällande

beskattningsrätt. Vid sådant förhållande finner kammarrätten det

knappast tillrådligt, att lagstiftningsåtgärder företagas på ett begränsat

område, enär osäkerheten därigenom blir så mycket större å de områden,

som lämnas utanför den rättsliga regleringen. Den av de sakkunniga — för

vissa fall — förordade kontinuitetsprincipen synes lämpligen kunna erhålla

en ännu vidsträcktare tillämpning i förevarande hänseende. Med det anförda

har kammarrätten velat framhålla angelägenheten av att hithörande

beskattningsproblem med det snaraste bliva föremål för rättslig reglering.

Därvid är det enligt kammarrättens uppfattning önskvärt, att regleringen

omfattar samtliga fusionsfall.

Kammarrätten, som närmare angivit de huvudprinciper efter vilka de

ifrågasatta bestämmelserna i kommunalskattelagen borde utformas, påpekar

att dessa principer icke i allo beaktats i det av de sakkunniga utarbetade

författningsförslaget samt anför därvid bl. a. följande.

De bestämmelser, som i förslaget återfinnas i 28 § 3 och 4 inom., 29 § 1

mom. kommunalskatlelagen samt anvisningarna till 29 § 3. b samma lag

—------innebära i fråga om varulager och tillgångar för stadigvarande

bruk, att alla differenser i beskattningshänseende skola beaktas vid moderbolagets

taxering. I fråga om andra tillgångar av rörlig natur liksom i fråga

om reservationer kan förslaget sägas i huvudsak innehålla den regeln att,

om nybildning av dolda reserver skett hos moderbolaget i samband med

fusionen, det belopp, varmed nybildning skett, förklaras skola utgöra för

moderbolaget skattepliktig intäkt. Det motsatta förhållandet eller att vid

fusionen dolda reserver framkommit eller att i moderbolagets räkenskaper

poster bokförts till ett ur moderbolagets synpunkt oförmånligt belopp regleras

icke i förslaget. De sakkunniga hava uttalat att moderbolaget i dylika

fall syntes vara berättigat till avdrag för differensen enligt grunderna

för anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Enligt kammarrättens

mening är det ur billighetssynpunkt önskvärt, att moderbolaget erhåller

avdraget; frågan är emellertid om detta kan anses klart framgå av nämnda

anvisningar. Vid fusion torde nämligen i motsats till vad förhållandet är

i ett aktiebolags fortlöpande redovisning icke föreligga skyldighet att iakttaga

kontinuitet i redovisningshänseende. De sakkunnigas förslag till lagändringar

får även anses delvis vara byggt på samma uppfattning.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

85

Kammarrätten ifrågasätter vidare huruvida det icke vore lämpligare om

lagbestämmelserna sammanfördes och därvid erhölle en mera generell avfattning.

Därigenom skulle man även kunna undgå att vissa lagbestämmelser

och anvisningar, som redan nu vore ganska vidlyftiga, ytterligare

betungades med specialstadganden.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om det vore erforderligt att

tynga lagtexten med alla de föreslagna ändringsbestämmelserna. Det syntes

kunna övervägas om det ej vore tillräckligt med en enda föreskrift rörande

hithörande slag av fusioner, vilken utsade att vid inkomstberäkningen

moder- och dotterbolag vore att anse som ett och samma skattesubjekt.

Mellankommunala prövningsnämnden framhåller, att det uppenbarligen

icke vore önskvärt att kommunalskattelagen påbyggdes i sådan omfattning,

som de sakkunniga föreslagit för att reglera beskattningsfrågor, vilka kunde

uppkomma i ett mycket begränsat antal fall samt anför därefter följande.

Huvudtankegången bakom de föreslagna bestämmelserna är att varken

det allmänna eller de skattskyldiga skola lida skatteförluster i samband med

fusion. Enligt nämndens uppfattning bör det undersökas, om detta mål icke

nås genom uttalande i motiven till lagstiftningen. I vart fall synas de föreslagna

tilläggen till 28 § kommunalskattelagen, betecknade såsom 3 och 4

inom., samt till 29 § samma lag vara överflödiga, då något skattemässigt

svinn i samband med överlåtelse av tillgångar till och övertagande av förpliktelser

från närstående företag redan enligt gällande rätt icke tillätes.

(Jämför Regeringsrättens utslag den 27 september 1949 i mål angående Bultfabriks

Aktiebolagets inkomsttaxering år 1944).

Länsstyrelsen i Stockholms län anför delvis likartade synpunkter och ifrågasätter,

huruvida de föreslagna bestämmelserna i 3 och 4 mom. av 28 §

kommunalskattelagen vore behövliga, enär redan i nuvarande praxis syntes

fastslaget, att vid överlåtelse mellan dotter- och moderbolag värden ättningen

av tillgångar och skulder skulle överensstämma.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a. följande.

Huruvida särskilda bestämmelser erfordras vid fusionsfallen för reglering

av inkomsttaxeringen är svårt att överblicka. Gäller det inkomst av rörelse,

som övertages från dotterbolag till moderbolag, skall sådan inkomst beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder. Storleken av inkomsten blir i detta

fall, både för dotterbolaget under dess sista verksamhetsår före fusionen

och för moderbolaget under dess första verksamhetsår efter denna händelse,

direkt beroende på storleken av de balansposter, som skola vara i inkomsttaxeringshänseende

gällande. Detta måste innebära, att de i taxeringshänseonde

gällande, utgående balansvärdena för dotterbolaget skola vara ingående

balansvärden för moderbolaget. Denna beräkningsmetod äger tillämpning

i fråga om varulagret, fordringsbeståndet och varuskulderna. Föreligger någon

tvist om exempelvis varulagrets i taxeringshänseende utgående värde

för något längre tillhaka liggande beskattningsår hos dotterbolaget, är därmed

icke sagt, alt denna tvist med nödvändighet behöver påverka dotterbolagets

taxering för det beskattningsår, som ligger närmast före fusionsdagen.

Att eu sådan tvist för ett visst äldre beskattningsår hos dotterbolaget

kan påverka inkomstberäkningen för det näst därefter följande beskattningsåret

och nödvändiggöra reservationsbesvär från taxeringsintendentens

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

sida är otvetydigt, men dessa besvär komma i sådant fall i första hand att

avse frågan om det ingående lagrets värde för detta andra beskattningsår.

Endast om tvisten utsträckes att avse utgående lagrets värde för det ifrågavarande

andra beskattningsåret, kan tvisten behöva omfatta mer än två år.

Det är klart, att om en tvist av angivet slag skulle gälla just utgående lagret

för dotterbolaget vid fusionstillfället, denna fråga också kan komma att påverka

moderbolagets taxering under dess första verksamhetsår efter fusionen.

Dessa problem — i och för sig ganska speciella — utgöra emellertid

icke någon för fusionsfallen utmärkande svårighet.

Med länsstyrelsens nu angivna inställning till kontinuitetsprincipens upprätthållade

mellan dotterbolag och moderbolag följer, att vad som vid inkomstbeskattningen

blir till förmån för dotterbolaget samtidigt blir till

nackdel för moderbolaget och tvärtom. Huruvida den värdering, som göres

för utskiftningsskattens bestämmande hos dotterbolaget, i och för sig skall

påverka moderbolagets inkomsttaxering, anser länsstyrelsen icke utan vidare

klart. En omvärdering av det likviderande bolagets tillgångar och skulder

kan tänkas leda till ett sådant resultat, men endast under den särskilda förutsättningen

att den för utskiftningsskatten gällande speciella värderingen

även medfört motsvarande konsekvenser i fråga om dotterbolagets inkomsttaxering.

Den omständigheten att utskiftningsskatt beräknats på ett värde,

exempelvis å varulager, som hos dotterbolaget är högre än hos moderbolaget,

synes i och för sig icke böra medföra, att detta skillnadsbelopp bör hos

moderbolaget 1''å användas såsom avskrivningsunderlag.

Länsstyrelsen i Östergötlands län — som erinrat om vad de sakkunniga

påpekat därom att taxeringsintendenten i vissa fall skulle hålla talan öppen

för fusionsåret i fråga om moderbolagets taxering i avvaktan på den slutliga

utgången i tvist rörande dotterbolagets skattemässiga lagervärdering in. in.

— ifrågasätter om icke genom uttrycklig bestämmelse i taxeringsförordningen

borde utsägas, att moderbolagets taxering i nu avsedda fall kunde omprövas.

Därjämte förordar länsstyrelsen en tilläggsbestämmelse till 57 §

3 mom. kommunalskattelagen i syfte att förhindra att någon kommun bleve

av fusionsförfarandet lidande.

Slutligen anför länsstyrelsen följande.

Speciella regler ha de sakkunniga ansett böra tillämpas vid fusion enligt

174 § 1 mom. aktiebolagslagen, därest utskiftningsskatt erlägges vid fusionen

och det utskiftade beloppets storlek bestämts med hänsyn till de verkliga

värdena av dotterbolagets tillgångar och skulder vid fusionstillfället. Därvid

har ansetts, att utan någon ändring i gällande skattelagstiftning i princip

dotterbolagets tillgångsvärden vid utskiftningsskattens beräkning skola gälla

såsom ingångsvärden hos moderbolaget. De sakkunniga medgiva, att detta

förfarande kan medföra förmåner vid inkomstbeskattningen. I vilken utsträckning

en ändrad skattelagstiftning kan möta ett dylikt förfarande är

emellertid icke möjligt för länsstyrelsen att bedöma med ledning av den av

de sakkunniga på denna punkt framlagda utredningen. Länsstyrelsen har

funnit de sakkunnigas uttalanden i denna fråga otillfredsställande. Den

omständigheten, att utskiftningsskatt utgår kan, då denna skatt endast är en

det allmänna tillkommande kompensation för utebliven inkomstskatt från

aktieägarna, icke ha någon betydelse för värdesättningen av det övertagna

företagets tillgångar och skulder och sålunda icke heller för koncernens

skattemässiga vinst av den under fusionsåret eller tiden därefter bedrivna

rörelsen. Vid fusion av olika bolag torde det oftast förhålla sig så, att bola
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

87

gen i realiteten utgjort en enhet eller ett företag, ehuru juridiskt sett det varit

fråga om två rättssubjekt. Under sådana förhållanden synes det ligga

närmast till hands att försätta moderbolaget i samma situation beträffande

det skattemässiga restvärdet av tillgångar och skulder, som vid tidpunkten

för rättens tillstånd till fusionen gällde för dotterbolaget. Medgåves moderbolaget

rätt att upptaga dotterbolagets tillgångar och skulder till andra värden,

kunde moderbolaget göra sig betydande vinster vid inkomstbeskattningen.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller i sitt yttrande, att i praxis torde

hitintills ha ansetts att skatteplikt uppkommit hos dotterbolaget i de fall

tillgångar utskiftats till moderbolag till högre värden än de hos dotterbolaget

i beskattningshänseende gällande värdena. Enär dotterbolaget icke erhölle

någon valuta från moderbolaget vid utskiftningen, kunde denna praxis

ingalunda anses vara självklar. Det syntes länsstyrelsen med anledning därav

angeläget, att i kommunalskattelagen infördes uttryckliga bestämmelser

av innebörd, att dotterbolag skulle påföras beskattning i de fall tillgångar

utskiftades till moderbolag till högre värden än de för dotterbolaget i

skattehänseende gällande samt icke sådant samband rådde mellan moderoch

dotterbolag att i stället beskattning i enlighet med de sakkunnigas förslag

skulle ske hos moderbolaget. —- I huvudsak liknande synpunkter anföras

i det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter huruvida de föreslagna

ändringarna i förordningarna om investeringsfonder och i 28 §

2 inom. kommunalskattelagen vore erforderliga. Detta vore beroende av om

sådana fonder eller sådan i nämnda pargraf avsedd uppskovsrätt i större utsträckning

funnes hos dotterbolag varom i förevarande sammanhang vore

fråga. Länsstyrelsen hölle före att så knappast vore förhållandet.

I det av industriförbundet m. fl. åberopade yttrandet framhålles, att avsikten

med den föreslagna ändringen i anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

vore, att då skogbärande mark genom fusion av här ifrågavarande

slag överfördes till moderbolaget, dotterbolaget självfallet icke skulle

beskattas för inkomst genom avyttring av växande skog i samband med försäljning

av marken. I annat sammanhang hade emellertid de sakkunniga uttalat,

att fusion ur skatteteknisk synpunkt skulle anses innebära, att moderbolaget

förvärvat dotterbolagets tillgångar genom ett med köp eller byte

jämförligt fång. På grund härav syntes erforderligt, att i 21 § eller anvisningarna

till nämnda lagrum stadgades, att dotterbolaget på grund av en

dylik överlåtelse icke skulle beskattas för inkomst av skogsbruk.

Departementschefen.

Kommunalskattelagen innehåller icke några bestämmelser, varav uttryckligen

framgår huru de vid fusion uppkommande inkomstskatteproblemen

skola behandlas. Ej heller torde någon fast praxis ha utbildat sig på ifrågavarande

område.

De sakkunniga, i vilkas uppdrag icke direkt ingått alt framlägga något

förslag till lösning av nämnda problem, ha vid övervägandet av möjlighe
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

terna att införa lättnader i fråga om utskiftningsbeskattningen vid fusion

funnit, att sådana lättnader visserligen kunde medgivas för vissa fall av

fusion, men att en nödvändig förutsättning härför vore att garantier erhölles

för att de i dessa fusionsfall uppkommande inkomstskatteproblemen

finge en tillfredsställande lösning.

Kammarrätten har härvid invänt, att därest de av de sakkunniga föreslagna

lagstiftningsåtgärderna vidtoges, bleve osäkerheten i avseende å inkomstbeskattningen

vid fusion så mycket större å de områden, som lämnades

utanför den rättsliga regleringen.

I det uppkomna läget har man uppenbarligen — därest man delar de

sakkunnigas uppfattning att de av dem förordade ändringarna i inkomstskattelagstiftningen

utgöra en nödvändig förutsättning för genomförandet

av de föreslagna lättnaderna i utskiftningsskattehänseende •— att välja mellan

att antingen låta med dessa lättnader anstå till dess hela det ifrågavarande

problemkomplexet gjorts till föremål för en närmare utredning eller

tills vidare låta sig nöja med den av de sakkunniga ifrågasatta, begränsade

regleringen.

Vid ett ställningstagande till kammarrättens invändning anser jag för

egen del önskemålet att nu genomföra lättnader i utskiftningsskattebestämmelserna

väga tyngre än den omständigheten att blott en del av de utav

kammarrätten åsyftade inkomstskattespörsmålen bliva uttryckligen reglerade.

Vid detta ståndpunktstagande har jag särskilt beaktat, att de sakkunnigas

förslag medför en reglering av de praktiskt betydelsefulla fallen.

De sakkunniga ha, som den lämnade framställningen utvisar, undersökt

hur de vid fusion uppkommande inkomstskatteproblemen te sig vid en tilllämpning

av nu gällande bestämmelser. Dessa problem ha behandlats med

utgångspunkt från den uppfattningen, att i sådana fall där dotterbolaget

haft att erlägga utskiftningsskatt och en värdering av dess tillgångar i

samband därmed verkställts, moderbolaget skulle äga rätt att — utan att

dotterbolaget för den skull gjordes till föremål för en motsvarande inkomstbeskattning

— i inkomstskattehänseende upptaga de övertagna tillgångarna

till de värden, som åsatts desamma vid utskiftningsskattens beräkning.

Mot vad de sakkunniga sålunda anfört ha i vissa remissyttranden riktats

invändningar, därvid bland annat den meningen uttalats, att redan gällande

bestämmelser vore tillräckliga för att förhindra, att vinstmedel på

dylikt sätt skulle kunna undandragas en ur materiell synpunkt befogad inkomstbeskattning.

Även enligt min mening är det tveksamt huruvida icke redan gällande

bestämmelser medgiva möjlighet att uppnå ett materiellt riktigt taxeringsresultat.

Det torde nämligen kunna göras gällande, att om det vid utskiftningsskattens

beräkning framkomna värdet å dotterbolagets tillgångar av

moderbolaget upptages såsom skattemässigt ingångsvärde och om delta

värde överstiger dotterbolagets skattemässiga restvärde å samma tillgångar,

har en uppskrivning av tillgångarna ägt rum, vilket i sin tur bör medföra

en motsvarande inkomstbeskattning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 240.

89

Då, såsom förut framhållits, skattedomstolarna hittills icke haft att taga

ställning till förevarande spörsmål, kan emellertid icke med erforderlig säkerhet

bedömas, huruvida gällande bestämmelser skola anses ha nyss angiven

innebörd. På grund härav och då lättnaderna i utskiftningsskattehänseende

kunna antagas föranleda ett betydande antal fusionsfall, där de föreslagna

ändringarna i inkomstskattelagstiftningen skulle bliva tillämpliga,

delar jag de sakkunnigas uppfattning om önskvärdheten av bestämmelser,

som för de fall, där lättnad i utskiftningsskattehänseende kan ifrågakomma,

garantera ett materiellt riktigt inkomsttaxeringsresultat och som

därjämte för taxeringsorganen undanröja eljest uppkommande tolkningssvårigheter.

Jag torde härefter få övergå till att behandla övriga i remissyttrandena

framställda erinringar mot de av de sakkunniga förordade bestämmelserna.

Kammarrätten har påpekat, att de sakkunniga väl upptagit sådana bestämmelser,

som vore ägnade att tillgodose de fiskaliska intressena, men

däremot icke föreslagit några bestämmelser med avseende å de fall, där tillgångarna

överfördes till värden, som för de skattskyldiga medförde oförmånliga

konsekvenser ur inkomstskattesynpunkt.

Häremot torde böra erinras att de föreslagna bestämmelserna ha till huvudsakligt

ändamål att förhindra, att fusionsbestämmelserna utnyttjas för

obehörigt skatteundandragande. Då det därjämte torde finnas anledning

antaga, att bokföringsåtgärder med sådan verkan, som kammarrätten åsyftar,

i praktiken knappast skola förekomma, synes det knappast erforderligt

att ytterligare tynga lagstiftningen med de av kammarrätten ifrågasatta bestämmelserna.

I anslutning till det sist sagda finnes anledning erinra om det av länsstyrelsen

i Blekinge län framförda förslaget, att de av de sakkunniga ifrågasatta

bestämmelserna borde utbytas mot en enda föreskrift, vilken utsade

att vid inkomstberäkningen moder- och dotterbolag vore att anse såsom ett

och samma skattesubjekt.

En bestämmelse av sistnämnda innebörd kunde visserligen tänkas möjliggöra

materiellt riktiga inkomsttaxeringar men skulle å andra sidan icke i

detalj angiva, huru de särskilda skatteproblemen skulle lösas; sålunda skulle

t. ex. tvekan komma att råda huruvida en verkställd uppskrivning av de

övertagna tillgångarna skulle föranleda taxering hos moder- eller hos dotterbolaget.

På grund härav anser jag, att de sakkunnigas förslag innebär en

mer tillfredsställande lösning.

Härnäst torde jag få behandla frågan i vilken utsträckning en reglering

av de vid här åsyftade fall av fusion uppkommande inkomstskatteproblemen

må anses påkallad. I detta avseende har från vissa remissinstansers sida

gjorts gällande, alt flertalet föreslagna författningsändringar av olika skäl

icke syntes erforderliga, .lag torde få behandla de framställda erinringarna

i anslutning till den ordningsföljd, vari de sakkunnigas förslag till författningsändringar

upptagits i det av dem utarbetade förslaget till dylika

ändringar, vilket finnes såsom bihnng fogat vid statsrådsprotokollet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungi. Maj.ts proposition nr 240-

Vad först angår det ifrågasatta tillägget till 28 § 2 mom. andra stycket

kommunalskattelagen, delar jag den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län uttalade meningen att de fall, som komme att omfattas av tillägget i

fråga, skulle bliva så sällsynta att redan av denna grund tillägget icke synes

påkallat. Härtill kommer att det utan särskilt stadgande torde vara uppenbart,

att vid fusionstillfället obeskattad del av i nämnda moment avsedd försäkringsersättning

skall — därest dotterbolaget icke senast i anslutning till

fusionen upptagit resterande del till beskattning -— inom den angivna tiden

beskattas hos moderbolaget, vilket dåmera övertagit dotterbolagets rättigheter

och skyldigheter.

I 28 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen föreslå de sakkunniga

regler, som avse övertagna fordringar. I andra stycket av samma moment

meddelas vissa regler angående övertagna aktier, andelar m. m., som

ha med i första stycket avsedda fordringar likartad karaktär. Vidare föreslås

i ett nytt fjärde moment av nyssnämnda paragraf bestämmelser angående

övertaget betalningsansvar för vissa framtida kostnader, för vilka reserveringar

med obeskattade medel verkställts i dotterbolagets räkenskaper.

Mot de nu nämnda författningsändringarna har invänts, att desamma

icke syntes erforderliga med hänsyn till den inriktning praxis i vissa andra,

härmed delvis likartade hänseenden under senare tid erhållit.

Häremot synes kunna erinras att nyss åsyftad praxis hänför sig till fall

av försäljning mellan bolag inom en koncern och alltså icke till fall av fusion.

På grund härav och med hänvisning till vad tidigare sagts om önskvärdheten

av att erhålla klara och otvetydiga bestämmelser på förevarande

område anser jag mig böra förorda, att de föreslagna bestämmelserna upptagas

i kommunalskattelagen. Dock synes bestämmelsen i 3 mom. andra

stycket kunna utgå av i huvudsak samma skäl, som föranlett mig att förorda

slopandet av det föreslagna tillägget till andra momentet. Det synes

härvid kunna förutsättas, att om i något enstaka fall sådan fråga skulle

uppkomma, som avses i det av de sakkunniga föreslagna stadgandet i

3 mom. andra stycket, denna fråga i praxis kommer att lösas genom en analog

tillämpning av bestämmelsen i första stycket av samma moment.

Det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 29 § kommunalskattelagen

— mot vilket riktats i huvudsak enahanda invändningar som de vilka anförts

mot bestämmelserna i 3 och 4 mom. av 28 § — tillstyrker jag av samma

skäl, som föranlett mig att förorda vissa tillägg till sistnämnda paragraf.

Dock synes tillägget till 29 § böra undergå en viss omarbetning av

redaktionell natur. — 1 anslutning till det nu sagda och av i det föregående

anförda skäl tillstyrker jag vidare, att det av de sakkunniga föreslagna tilllägget

till anvisningarna till sistnämnda paragraf godtages.

Mot det föreslagna tillägget till anvisningarna i 22 § kommunalskattelagen

ha några invändningar icke riktats. Tillägget i fråga synes även enligt

min mening böra göras. — I sammanhang härmed torde få erinras om det

i ett yttrande uttalade önskemålet om ett tillägg till 21 § samma lag av

innebörd att fusionen icke skulle föranleda någon beskattning enligt reg
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

lerna om beskattning av inkomst genom avyttring av växande skog i samband

med försäljning av marken. Nämnda önskemål hade framställts i

anledning av ett av de sakkunniga gjort uttalande, att fusion ur skatteteknisk

synpunkt skulle anses innebära att moderbolaget förvärvade dotterbolagets

tillgångar genom ett med köp eller byte jämförligt fång. Då emellertid

— såsom de sakkunniga uttalat — moderbolag och dotterbolag vid

sådana fall av fusion, varom nu är fråga, i princip böra betraktas som ett

enda skattesubjekt, torde härav utan vidare följa att någon beskattning

sådan som den i nyssnämnda yttrande antydda icke kan föranledas av

dylika fusioner. Något uttryckligt stadgande i saken synes enligt min mening

icke erforderligt.

Jämväl de bestämmelser, som av de sakkunniga upptagits i anvisningarna

till 35 § kommunalskattelagen, synas i princip böra godtagas.

Det må härjämte erinras om att en ytterligare ändring i kommunalskattelagen

ifrågasatts av länsstyrelsen i Östergötlands län, som ansett erforderligt

med en kompletterande tilläggsbestämmelse till 57 § 3 mom. nämnda

lag av innebörd, att i sådana fall, där moder- och dotterbolag taxerades

i skilda kommuner, icke någon kommun finge bliva lidande till följd av

fusionsförfarandet. Gentemot vad sålunda ifrågasatts torde emellertid

böra framhållas, att moderbolaget efter fusionen regelmässigt kommer att i

dotterbolagets hemortskommun fortsättningsvis bedriva dotterbolagets tidigare

verksamhet, varvid fördelningsreglerna i 58 § kommunalskattelagen

bliva tillämpliga.

Vad härefter angår de i förordningen om statlig inkomstskatt av de sakkunniga

föreslagna ändringarna, synas desamma böra genomföras.

De sakkunniga föreslå även vissa ändringar i förordningarna om investeringsfonder.

I såväl 1947 års förordning om investeringsfonder som 1948

års förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande

av normallagar, in. m. finnas bestämmelser införda av innebörd,

att om skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond, trätt i likvidation,

skall investeringsfonden återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder beslutet om likvidation fattats. De sakkunniga, som

säga sig finna det naturligt att fonderna återfördes till beskattning även

då bolag genom fusion uppginge i annat bolag, föreslå bestämmelser av

sådan innebörd men förorda samtidigt att undantag göres då fråga är om

sådan fusion, där lättnad i utskiftningsbeskattningen enligt vad tidigare förordats

kan ifrågakomma. I sistnämnda fall skulle moderbolaget i beskattningsavseende

äga övertaga dotterbolagets investeringsfonder. Denna undantagsbestämmelse

skulle dock icke gälla fond, varom fönnäles i 2 §

första stycket a) i 1948 års nyssnämnda förordning; ett utsträckande av

undantagsbestämmelsen till att avse jämväl sådan fond skulle nämligen —

enligt de sakkunniga — i hög grad komplicera lagstiftningen.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att fusion i princip hör vara att

likställa med likvidation, i vad det gäller återförandet till beskattning av

till investeringsfond avsatta medel. Ett huvudstadgande av denna innebörd

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

synes därför böra intagas i 1947 års förordning. Däremot torde det knappast

vara erforderligt att intaga ett sådant stadgande i 1948 års förordning med

hänsyn till denna förordnings karaktär av provisorisk lagstiftning.

Vad angår det av de sakkunniga föreslagna undantagsstadgande, enligt

vilket moderbolaget skulle äga rätt att vid sådan fusion, där lättnad i utskiftningsbeskattningen

kan ifrågakomma, övertaga dotterbolagets investeringsfonder,

torde ur saklig synpunkt intet vara att erinra mot detsamma.

Ett dylikt stadgande torde alltså böra upptagas i 1947 års förordning. -—

Jag vill tillägga, att det enligt min mening knappast synes erforderligt att

tynga sistnämnda förordning med de stadganden, som de sakkunniga föreslagit

till införande i 13 och 14 §§.

Till sist torde få erinras om vad de sakkunniga föreslagit därom, att

därest vid fusion tvist skulle råda beträffande dotterbolagets skattemässiga

varulagervärdering vid fusionstillfället, taxeringsintendenten borde till

bevarande av de fiskaliska intressena hålla talan öppen beträffande moderbolagets

taxering i avvaktan på att frågan om varulagervärderingen blivit

avgjord. Länsstyrelsen i Östergötlands län har häremot invänt, att moderbolagets

taxering i stället borde hållas öppen genom uttrycklig bestämmelse

därom i taxeringsförordningen. I det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län avgivna yttrandet ha även vissa hithörande problem närmare belysts.

Enligt min mening synes det icke böra ifrågakomma att belasta taxeringsförordningen

med särbestämmelser för fall, som på förhand kunna bedömas

bliva synnerligen sällsynta. Detta synes desto mindre nödvändigt, som

det torde kunna förutsättas, att taxeringsintendenten ändå kommer att bevaka,

att de ändringar i moderbolagets inkomsttaxering bliva vidtagna, vilka

— för erhållande av en rättvis och riktig taxering — kunna föranledas

av avvikelser från den av dotterbolaget för beskattningsåret närmast före

fusionstillfället avgivna självdeklarationen.

VII. Övergångsbestämmelser.

De sakkunniga.

De sakkunniga erinra om att i de för dem meddelade direktiven angivits,

att upplysningar borde införskaffas angående den omfattning, i vilken

aktiebolag under tiden efter det regeringsrättens tidigare omnämnda, den

10 juni 1948 meddelade utslag blivit känt, utnyttjat möjligheten att på

förut angivet sätt skattefritt överföra vinstmedel från vederbörande bolag

till aktieägarna. Skulle det visa sig att sådana transaktioner förekommit

i större skala, borde enligt direktiven övervägas, huruvida icke — mot vad

eljest i princip borde gälla — de nya bestämmelserna rörande utskiftningsskatten

skulle erhålla retroaktiv tillämpning.

Under hänvisning till de statistiska uppgifter i nyss angivet hänseende,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

som de sakkunniga infordrat från patent- och registreringsverket och för

vilka en redogörelse lämnats i det föregående, framhålla de sakkunniga, att

en icke obetydlig ökning av de antal fall, där genom inlösning av fondaktier

ett skattefritt utskiftande av vinstmedel kunde antagas ha förekommit,

ägt rum efter det berörda regeringsrättsutslag meddelats, men att antalet

fall likväl finge betecknas som relativt lågt. I betraktande härav och

med hänsyn jämväl till att det statsfinansiella intresset av att dessa fall

toges till beskattning måste anses ringa, hade de sakkunniga icke ansett

sig böra föreslå en retroaktiv tillämpning i den omfattning, som i direktiven

framlagts till övervägande. Däremot syntes enligt de sakkunnigas mening

vägande skäl tala för att beslut i här avsedda hänseenden, som anmäldes

för registrering efter tidpunkten för offentliggörandet av de sakkunnigas

betänkande, d. v. s. i slutet av november 1949, skulle behandlas

enligt de av de sakkunniga föreslagna ändrade bestämmelserna i 4 § utskiftningsskatteförordningen.

I avseende å den föreslagna höjningen av utskiftningsskatteprocenten

framhålla de sakkunniga, att anledning torde saknas att tillämpa den högre

procentsatsen på andra transaktioner än sådana, som anmälts för registrering

efter betänkandets offentliggörande. I följd härav föreslås att den höjda

skatteprocenten skall tillämpas i andra fall än sådana, där beslut om

nedsättning av aktiekapital eller beslut om trädande i likvidation eller rättens

beslut om tillstånd till fusionsavtals verkställande anmälts för registrering

före den 30 november 1949.

Övriga av de sakkunniga föreslagna ändringar i skattelagstiftningen föreslås

skola träda i kraft dagen efter den, då författningarna därom utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

Remissyttrandena.

De av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna ha blott i några

remissyttranden närmare berörts.

Sålunda anför Östergötlands och Södermanlands handelskammare följande.

I övergångsbestämmelserna ha de sakkunniga jämställt bolagsstämmas

beslut om nedsättning av aktiekapitalet med rättens beslut om tillstånd

till fusion. Det synes kammaren mera konsekvent att även beträffande fusionsfallet

anknyta till dagen för stämmobeslutet eller eventuellt dagen för

registreringsanmälan av stämmobeslutet. Medan beslut om nedsättning av

aktiekapitalet kan genomföras utan större omgång, måste nämligen ett

domstolsförfarande av minst 7 månaders varaktighet avvaktas, innan fusionsbeslutet

kan verkställas, och denna tidsutdräkt kan icke förkortas genom

åtgärd från bolagets sida. Kammaren kan därför för sin del icke finna

skäl till olika behandling i beskattningshänseende av de ovan berörda stämmobesluten.

Advokatsamfundet framhåller, att samfundet funne det ur allmänt rättsvårdande

synpunkter betänkligt, att de föreslagna bestämmelserna skulle

— om än i begränsad omfattning —- givas retroaktiv verkan.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungi. Mcij.ts proposition nr 240.

Mellankommunala prövningsnämnden anför följande.

Vid införandet av utskiftningsskatten och vid efterföljande höjningar av

utskiftningsskatteprocenten hava aktiebolag, som anmält beslut angående

likvidation eller nedsättning av aktiekapital före visst vid varje tillfälle angivet

datum tillförsäkrats rätt till skattepåföring (ev. till frihet från skattepåföring)

i enlighet med äldre bestämmelser. Någon skyldighet att inom

viss tid slutföra likvidationen föreligger icke, varför ett bolag i likvidation

kan driva verksamhet hur länge som helst. Enligt vad nämnden erfarit

har det förekommit, att fysisk person överfört inkomst till aktiebolag som

trätt i likvidation vid sådan tidpunkt att utskiftningsskatt utgår efter låg

procentsats. Det kan antagas att den fysiska personen härigenom velat

vinna lättnader i skattehänseende. Även om ett sådant utnyttjande av aktiebolag

i likvidation ej förekommer i större utsträckning, synes det dock

lämpligt att i samband med översynen av utskiftningsskatteförordningen

förhindra missbruk av övergångsbestämmelserna. Nämnden föreslår därför

att bolag, som trätt i likvidation efter den 25 maj 1927 men före den

30 november 1949, beredas tillfälle att slutlikvidera inom viss tid och därvid

erlägga utskiftningsskatt enligt äldre bestämmelser. Om slutlikvidationen

ej slutföres inom den angivna tiden, bör utskiftningsskatt utgå efter

40 procent.

Slutligen må här omnämnas att i några remissyttranden — däribland det

som avgivits av bankföreningen — ifrågasatts, huruvida icke i samband

med genomförandet av de nu ifrågasatta ändringarna i utskiftningsskatteförordningen

jämväl den formella ändringen borde vidtagas i förordningens

rubrik och text, att det för länge sedan avskaffade begreppet solidariska

bankbolag utmönstrades ur förordningen.

Departementschefen.

Med hänsyn till den förhållandevis ringa omfattning, i vilken de nuvarande

bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen utnyttjats för skattefritt

utskiftande av vinstmedel, anser jag mig kunna förorda, att den föreslagna

nya bestämmelsen i 4 § nämnda förordning gives tillämpning blott vad angår

de fall av nedsättning av aktiekapital, där beslut om nedsättningen anmälts

för registrering efter den 31 december 1949.

Jag förordar vidare, att samma ikraftträdandebestämmelser, som de nyss

angivna, skola gälla i avseende å den föreslagna höjningen av utskiftningsskatteprocenten.

Härav följer att om bolags beslut att träda i likvidation

anmälts till registrering före den 1 januari 1950, blir den föreslagna höjda

skatteprocenten icke tillämplig. I samband med det nu sagda vill jag förorda,

att det av Östergötlands och Södermanlands handelskammare uttalade

önskemålet på så sätt tillgodoses, att i övergångsbestämmelserna utsäges, att

då utskiftningsskatt erlägges i samband med fusion, denna skatt skall beräknas

med tillämpning av den skatteprocent, som gällde då anmälan om

registrering av bolagsstäinmobeslutet angående fusionen gjordes.

De föreslagna bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen rörande

aktiebolags förvärv av egen aktie böra tillämpas å sådana förvärv, som skett

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

efter den 31 december 1949. Detta innebär, att någon taxering eller eftertaxering

till utskiftningsskatt i anledning av aktieförvärv före nämnda dag

icke skall ifrågakomma.

Övriga av mig i det föregående förordade författningsändringar böra träda

i kraft dagen efter den, då författningen i fråga utkommit från trycket i

Svensk författningssamling, dock att, såsom jag förut framhållit, bestämmelserna

i utskiftningsskatteförordningen om lättnad i utskiftningsbeskattningen

vid fusion i form av uppskov med skattens erläggande böra träda i

kraft först å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Jag torde härefter få behandla det av mellankommunala prövningsnämnden

framställda önskemålet om regler, som förhindra ett obehörigt utnyttjande

av vissa övergångsbestämmelser, som meddelats vid förordningens tillkomst

och vid därefter vidtagna ändringar i densamma.

Då någon föreskrift angående den tid, inom vilken likvidationen av ett

bolag skall verkställas, icke finnes meddelad, följer härav att ett bolag i likvidation

kan fortleva under obegränsad tid och efter likvidationsbeslutet

tillföras nya vinstmedel. Dessa vinstmedel kunna till aktieägarna utskiftas

—- därest anmälan om likvidation skett före den 25 maj 1927 — helt

skattefritt och — därest anmälan skett därefter men före den 1 december

1937, den 15 november 1939 respektive den 1 januari 1950 — mot erläggandet

av en utskiftningsskatt av respektive 5, 12 eller 30 procent. Det är uppenbart,

att de nu berörda bestämmelserna kunna obehörigt utnyttjas. Att detta

i praktiken även förekommit i vad det gäller bolag, som trätt i likvidation

under tid då en lägre utskiftningsskatteprocent varit gällande, bestyrkes av

bl. a. mellankommunala prövningsnämndens yttrande. För dessa fall synes

därför påkallat med en bestämmelse, som förhindrar dylikt missbruk.

Enligt bestämmelserna i 6 § andra stycket utskiftningsskatteförordningen

må, om likvidationen oskäligt fördröj es, taxering till utskiftningsskatt ske

innan bolaget enligt allmänna regler skall anses upplöst. Det torde böra

ankomma på taxeringsmyndigheterna tillse, att denna bestämmelse i förekommande

fall tillämpas. Sker detta, bli de vinstmedel, som hos bolaget ansamlats

intill tidpunkten då sådan taxering sker, beskattade efter den lägre

procentsatsen. Vinstmedel, som efter denna tidpunkt tillföras bolaget, böra

däremot vid utskiftning beskattas efter den vid utskiftningstillfället gällande

procentsatsen. Jag föreslår därför att övergångsbestämmelserna kompletteras

med ett dylikt stadgande.

Jag får slutligen föreslå att — såsom i vissa remissyttranden ifrågasatts

—- de numera icke aktuella bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen

angående solidariska bankbolag utmönstras ur förordningen och att

vissa andra omarbetningar av redaktionell natur företagas. En följd härav

blir att jämväl förordningens rubrik bör ändras.

Omfattningen av de föreslagna ändringarna i utskiftningsskatteförordningen

kunde i och för sig motivera, att en helt ny författning i ämnet ut
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

färdades. Detta skulle emellertid medföra, att övergångsbestämmelser av

invecklad art finge utarbetas. Jag vill därför icke förorda detta alternativ.

Emellertid vill jag tillägga att, därest riksdagen godtager de föreslagna författningsändringarna,

förordningen bör i sin helhet nytryckas i Svensk författningssamling.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)

om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar;
2)

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordnngen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den

2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

97

Bihang.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning

den 27 Juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags

och solidariska bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 4, 6 och 9 §§ förordningen den 27 juni

1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar

samt anvisningarna till samma förordning1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

1 mom. Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som i samband

med nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning

utskiftar tillgångar, skall, på sätt i denna förordning stadgas, till staten

erlägga skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån

detta icke är att anse såsom återbäring av tillskjutet bÄopp.

Ä sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå

med fyrtio kronor för varje fullt hundratal kronor därav.

2 mom. Utskiftningsskatt skall icke erläggas, där svenskt aktiebolag, som

icke driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter, genom

fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag upplöses

och uppgår i annat sådant bolag och moderbolaget alltsedan den 1

januari 1927 eller, där koncernförhållandet uppstått senare, alltsedan dotterbolagets

bildande vid varje tillfälle ägt mer än nio tiondelar av aktierna

i dotterbolaget.

Uppgår bolag, som nyss sagts, i annat fall än i föregående stycke avses

genom fusion enligt 174 § 1 inom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag

i annat sådant bolag, må Konungen medgiva, om med hänsyn till

ändamålet med fusionen och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill

föranleda, att utskiftningsskatt icke skall erläggas eller att utskiftningsskatteskulden

må övertagas av moderbolaget efter vad i 3 § 4 mom. stadgas.

3 §.

i mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat på

sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt, till

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1938:373.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i penningar eller

annat men med avdrag ej mindre av vad som efter nämnda tidpunkt dels

utskiftats till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § första stycket a)

och b) här nedan sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp,

dels ock utdelats till delägare och för vilket restitution av inkomst- och

förmögenhetsskatt (B-skatt) ägt rum, än även, i förekommande fall, av belopp

som i 3 och 4 mom. avses.

2 mom. Bolags ingångsvärde---ny räkning.

3 mom. Har aktiebolag nedsatt aktiekapitalet medelst indragning av egen

aktie, som av bolaget eller ett dess dotterbolag förvärvats mot vederlag,

och har indragningen ägt rum under räkenskapsår, som gått till ända efter

den 28 februari 1925, skall tillskjutna beloppet minskas med belopp

motsvarande detta vederlag.

Därest bolaget vid sin upplösning innehar egen aktie, skall tillskjutna

beloppet minskas med belopp motsvarande vederlaget för densamma.

4 mom. Har, enligt vad i 1 § 2 mom. andra stycket stadgats, Konungen

medgivit, att utskiftningsskatteskulden må övertagas, skall moderbolagets

tillskjutna belopp minskas med belopp, som motsvarar skillnaden mellan

dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp och dotterbolagets

utskiftningsskatteskuld. Med dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

förstås härvid den utskiftningsskatt, som dotterbolaget skulle hava erlagt å

det beskattningsbara beloppet.

4 g.

Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:

a) vad som i samband med inlösen av andra aktier än fondaktier enligt

i fastställd bolagsordning gällande grunder eller vid huvudlottägares utträde

ur solidariskt bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade

beloppet icke överstiger i bolaget befintligt tillskjutet belopp;

b) vad som eljest i samband med nedsättning av aktiekapital utskiftas, i

den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas under tillskjutet belopp;

och

c) vad som — —• -—- tillskjutet belopp.

Med fondaktier förstås aktier, som utgivits vid sådan ökning av aktiekapitalet,

som i 64 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag

avses.

6 §.

Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det, då nedsättning

av aktiekapital, huvudlottägares utträde eller upplösning skett, dock

ej såvitt fråga är om upplösning, där jämlikt 1 § 2 mom. första stycket utskiftningsskatt

icke skall erläggas eller där Konungen lämnat medgivande,

som i 1 § 2 mom. andra stycket sägs.

Har beslut---anses upplöst.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

9 §•

Uppgift till---därifrån utskiftats.

Deklaration för--- — anmaningen angives.

Deklaration för---äga rum.

I fall där vid fusion Konungen medgivit, att utskiftningsskatteskulden

må övertagas, skall deklaration avgivas av dotterbolaget i den ordning, som

i föregående stycke sagts, för fastställande av moderbolagets tillskjutna

belopp.

I övrigt--— —- till utskiftningsskatt.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet---tillskjutet belopp.

Med bolags — — — må avdragas.

Vid beräknande —--för inkomst.

Har delägare---verkliga värde.

Utskiftas tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annat

fall än 4 § första stycket a) sägs, måste en värdering göras av bolagets tillgångar

vid tiden för utskiftningen. Till grund---—- bolags ingångsvärde.

Därest aktiebolag--— för utskiftningen.

Vid tillämpning--— blivit realiserade.

I fall där vid fusion Konungen medgivit, att utskiftningsskatteskulden må

övertagas, skall dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp

utgöra skillnaden mellan, å ena sidan, summan av dotterbolagets aktiekapital,

reservfond och skuldregleringsfond och, å andra sidan, dotterbolagets

tillskjutna belopp.

Där vid tillämpning av bestämmelsen i 3 § 4 mom. moderbolagets tillskjutna

belopp blir negativt, skall motsvarande belopp läggas, vid nedsättning

av aktiekapital till moderbolagets fonder och vid moderbolagets upplösning

till det utskiftade beloppet.

Skall vid fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag

mellan sådana bolag, som i 1 § 2 mom. avses, utskiftningsskatt erläggas,

skall dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp

beräknas enligt de värden, som upptagits i bolagets balansräkning vid fusionstillfället.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att 1 § 1 mom. samt 4 § i dess nya lydelse icke skola äga tillämpning i

fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av aktiekapital eller beslut om

aktiebolags trädande i likvidation eller rättens beslut om tillstånd till fusionsavtals

verkställande anmälts för registrering före den 30 november

1949.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 21 juni 1940 (nr

545) om höjning av utskiftningsskatten.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 28 och 29 §§ samt anvisningarna till 22, 29 och

35 §§ kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

28 §.

1 mom. Till intäkt---av rörelse.

2 mom. Ersättning på---sådan intäkt.

Avser ersättningen---- sålunda använts. Har, i fall av fusion enligt

174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag där varken modereller

dotterbolag driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,

ersättning, som nyss sagts, icke i sin helhet varit upptagen till beskattning

hos dotterbolaget, skall resterande belopp upptagas till beskattning

hos moderbolaget under samma tid som beskattningen skulle hava

skett hos dotterbolaget.

3 mom. Därest aktiebolag genom sådan fusion, som i 2 mom. avses, från

dotterbolag övertager fordringar i rörelse, skall såsom intäkt av rörelse för

moderbolaget räknas belopp, varmed vid övertagandet dessa fordringar i

moderbolagets räkenskaper må hava upptagits över de hos dotterbolaget i

beskattningsavseende gällande värdena vid fusionstillfället.

Om moderbolaget genom dylik fusion från dotterbolaget övertager aktier,

andelar eller liknande tillgångar, vid vilkas försäljning möjligen uppkommande

vinst hos dotterbolaget skulle hava varit att hänföra till intäkt av

rörelse, och moderbolaget i sina räkenskaper vid övertagandet upptager

dessa tillgångar till högre värden än de i beskattningsavseende gällande

värdena hos dotterbolaget, skall för moderbolaget skillnaden utgöra intäkt

av rörelse.

4 mom. Därest moderbolag genom sådan fusion, som i 2 mom. avses,

övertager betalningsansvar för framtida kostnader, för vilka reservering

gjorts i dotterbolagets räkenskaper med obeskattade vinstmedel, skall belopp

motsvarande dessa reserveringar räknas såsom intäkt för moderbolaget,

därest icke utredning företes som visar, att moderbolaget efter fusionen haft

eller kan väntas få dessa kostnader, varvid i sistnämnda fall reservering

härför skall finnas i moderbolagets räkenskaper, samt tillika finnes styrkt,

1 Senaste lydelse av 28 § se SFS 1938:368, av 29 § se SFS 1942:274, av anvisningarna till

22 § se 1947: 586, av anvisningarna till 29 § se 1948:204 samt av anvisningarna till 35 § se SFS

1946:109.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

101

att moderbolaget icke tillgodofört sig avdrag för dessa kostnader eller denna

reservering vid taxeringen.

29 §.

7 mom. Från bruttointäkten---bland annat:

hyra för---i rörelsen;

kostnad för anskaffning av råämnen och varor till förädling, förbrukning

eller försäljning i rörelsen; skolande, där vad sålunda förädlats eller eljest

kommit till användning utgjorts av produkter eller råämnen från fastighet,

som av den skattskyldige ägts eller brukats, eller från annan av honom idkad

rörelse, som är att anse som särskild förvärvskälla, värdet av samma

produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom

intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan, dock att,

där dessa produkter eller råämnen utgjort tillgångar, som övertagits från

dotterbolag vid sådan fusion, som i 28 § 2 mom. avses, de skola upptagas

till belopp, motsvarande det hos dotterbolaget i beskattningsavseende gällande

värdet för dessa tillgångar vid fusionstillfället;

avlöningar, pensioner---i rörelsen;

kostnad för--— och dylikt;

värdeminskning genom — •—— av tillgångar;

värdeminskning å---liknande rättighet;

värdeminskning genom---är underkastad;

värdeminskning å--— deras tillgodogörande;

ränta å---för rörelsen;

kostnad för---jämförlig verksamhet;

speciella för---det allmänna;

förlust, som---till kapitalförlust.

Anvisningar

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad---som driftkostnad.

2. Avdrag medgives---nödig bostadsbyggnad.

3. Såsom speciell---(se 20 §).

4. Har skog---gällande ingångsvärde.

Med skogs---sålunda minskats.

Med ingående---av ingångsvärdet.

Vare sig---ursprungliga ingångsvärdet.

Är det---samma tid.

Om avdrag--— av skogen.

Vid sådan fusion, som i 28 § 2 inom. avses, skall moderbolagets ingångsvärde

respektive ingående virkesförråd av från dotterbolaget genom fusionen

övertagen skog vara lika med dotterbolagets ingångsvärde respektive

ingående virkesförråd vid fusionstillfället.

Exempel å----ingående virkesförråd:

A. försäljer---erlagda köpeskillingen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Det för —--- 10 200 kronor.

Exempel å -—■—-— i ingångsvärde:

B. försäljer — — — 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har — — — det ursprungliga.

5. Har växande---skogens försäljning.

6. Hemmavarande barn---(se 48 §).

7. Till avdragsgill — — — skogsmarkens försumpning m. m.

till 29 §.

1. Har annan---särskild förvärvskälla.

2. Har aktiebolag---till avdrag.

3. a. Kostnaden för---dess anskaffande.

b. Genom värdeminskningsavdrag---- finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må, —--är behörigt.

Vid bestämmande — — — blir utsliten.

Såsom tillgångs--— mån jämkas. Såsom skattemässigt restvärde för

tillgång, som moderbolag övertager från dotterbolag vid sådan fusion, som

i 28 § 2 mom. avses, skall anses det belopp, som vid fusionstillfället kvarstår

i beskattningsavseende oavskrivet hos dotterbolaget.

c. Värdeminskningsavdrag med---- återstående beloppet.

d. Då tillgång,---till 28 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk---till 41 §.

5. Avdrag får---motsvarande tillämpning.

6. Avdrag för---med kapitalförlust.

7. Avdrag medgives----eller rivningen.

8. För substansminskning---löpande driften.

9. Såsom speciella---- (se 20 §).

10. I anslutning---såsom kapitalförlust.

11. Angående hemmavarande — — •— till 22 §).

12. En ekonomisk---föreningarnas medlemsantal.

13. Ideell organisation,---skattepliktig inkomst.

till 35 §.

1. Är fråga---av byggnad.

2. Härvid---till 28 §).

3. Har egendom,---sistnämnda fång.

4. Lika med — — — hava uppkommit.

5. Är fråga om skattepliktig realisationsvinst respektive avdragsgill realisationsförlust

vid avyttring av egendom, som moderbolag övertagit från

dotterbolag vid sådan fusion, som i 28 § 2 mom. avses, skall moder- och

dotterbolag anses såsom en skattskyldig.

Genom sådan fusion i och för sig skall varken skattepliktig realisationsvinst

eller avdragsgill realisationsförlust anses hava uppkommit hos moderbolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.

103

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § och 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

2 §.

Om vad---följande undantag.

till intäkt —--års taxeringar;

vid beräkning — — — beräknade nettointäkten;

efter sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, skall

sådan restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som skulle hava varit

skattepliktig intäkt för dotterbolaget enligt bestämmelserna i första ledet,

utgöra skattepliktig intäkt för moderbolaget.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda---ske för

underskott, som---eller lotterivinst;

slutlig skatt, — — — kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.

Efter sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, är

moderbolaget berättigat till avdrag för sådan dotterbolagets skatt, som avses

i första stycket sista ledet, i den mån skatten skulle hava varit avdragsgill

hos dotterbolaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1948:764.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning

den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.

Härigenom förordnas, att It, 13, 14 och 15 §§ förordningen den 2 maj

1947 om investeringsfonder skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

Hava till---två procent.

Har skattskyldig — — —angivna grunder.

Har aktiebolag genom fusion uppgått i annat aktiebolag, skall investeringsfond

hos det förra bolaget, därest den icke enligt fjärde stycket övertagits

av det senare bolaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet skall

därvid läggas ränta efter två procent om året enligt i 10 § angivna grunder.

Har sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, ägt

rum, må moderbolaget i beskattningsavseende övertaga investeringsfond,

därest förutsättningar enligt 1 § andra stycket föreligga. Därvid skall avsättning

anses hava skett hos moderbolaget under det beskattningsår, då avsättning

skett hos dotterbolaget.

Kungl. Maj :t äger---fem år.

Det åligger---stycket sägs.

13 §.

Har fastighet,---angiven tid.

Vid beräkning---för värdeminskning.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall beträffande

fastighet, som övertagits genom sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen

avses, moder- och dotterbolag anses som en skattskyldig.

14 §.

Har taxeringsnämnd-----dessa distrikt.

Där i fall, som i 11 § fjärde stycket avses, moder- och dotterbolag taxeras

till statlig inkomstskatt i skilda distrikt, skall taxeringsnämndens ordförande

i det senare distriktet underrätta ordföranden i det förra distriktet

om det övertagande, som enligt dotterbolagets uppgift ägt rum.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

15 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning

eller som jämlikt 11 § fjärde stycket övertagit sådan fond, är pliktig

att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller

övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill

dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj :t, rörande avsättning av medel

till fonden eller dess övertagande samt fondens användning och avveckling.

Vid allmän självdeklaration skall sådan uppgift fogas i tre exemplar.

Skattskyldig, som avsatt medel till investeringsfond eller jämlikt It § fjärde

stycket övertagit sådan fond, är skyldig att på anfordran till arbetsmarknadskommissionen

lämna de uppgifter i fråga om fonden, som kommissionen

anser erforderliga ur arbetsmarknadssynpunkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning

den 4 juni 1948 (nr 278) med provisoriska bestämmelser om investeringsfond

för ersättande av normallager, m. m.

Härigenom förordnas, att 6, 8 och 9 §§ förordningen den 4 juni 1948

med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager,

m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §•

Har skattskyldig---två procent.

Har aktiebolag genom fusion uppgått i annat aktiebolag, skall investeringsfond

hos det förra bolaget, därest den icke enligt tredje stycket övertagits

av det senare bolaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet skall

därvid läggas ränta efter två procent om året enligt i 5 § angivna grunder.

Har sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, ägt

rum, må moderbolaget i beskattningavseende övertaga investeringsfond som

i 2 § första stycket b) sägs. Därvid skall avsättning anses hava skett hos

8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

moderbolaget under det beskattningsår, då avsättning skett hos dotterbolaget.

Vid återföring av medel till beskattning enligt första eller andra stycket

skall vad i 5 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Har taxeringsnämnd---dessa distrikt.

Där i fall, som i 6 § tredje stycket avses, moder- och dotterbolag taxeras

till statlig inkomstskatt i skilda distrikt, skall taxeringsnämndens ordförande

i det senare distriktet underrätta ordföranden i det förra distriktet

om det övertagande, som enligt dotterbolagets uppgift ägt rum.

9 §•

Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning

eller som jämlikt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig

att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller

övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill

dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t, rörande avsättning av medel

till fonden eller dess övertagande samt fondens användning och avveckling.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

507381

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1950:62 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 juni 1927 s. 1 i texten
  2. BevU 1950:60 Bevillningsutskottets memorial nr 60 s. 1 i texten
  3. 1LU 1950:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 19^8 s. 10 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1994 ref. 16 ur registret