Sök i Ratio Lex

Angående ordnande av bangårds förhållandena i Hälsingborg

27 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:243, Angående ordnande av bangårds förhållandena i Hälsingborg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående ordnande

av bangårds förhållandena i Hälsingborg;

given Stockholms slott den 31 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Efter redogörelse dels för ett mellan järnvägsstyrelsen och Hälsingborgs

stad träffat avtal om ordnande av bangårdsförhållandena i staden och dels för

vissa i anledning av avtalet framförda erinringar och motförslag föreslås i

propositionen, att det föreliggande avtalet godkännes. Avtalets genomförande

beräknas medföra en investeringskostnad av sammanlagt 20,9 miljoner kronor,

varav 10 å 11 miljoner kronor skulle belöpa på statens järnvägar. Anslagsäskanden

för de på statens järnvägar ankommande åtgärderna avses skola ske

först framdeles samt fördelas på flera budgetår.

7ti so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 243.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående

godkännande av ett mellan järnvägsstyrelsen och Hälsingborgs stad träffat

avtal om ordnande av bangårdsförhållandena i staden samt anför.

Inledning.

Bangårdsförhållandena i Hälsingborg och därmed sammanhängande hamnoch

stadsplanefrågor bilda ett invecklat frågekomplex, vilket under inemot

ett halvsekel varit föremål för upprepade utredningar och förhandlingar.

I staden finnas för närvarande två järnvägsstationer, nämligen

1) Ångfärjestationen (Hälsingborg F) med den norrifrån ankommande

huvudlinjen från Ängelholm (Västkustbanan), vilken linje inom stadens område

framföres delvis på viadukt till färjestationen, där ett tågfärjeläge för

trafiken med Helsingör är anordnat,

2) Centralstationen (Hälsingborg C) med de två från Barnlösa station å

gemensam bana ingående huvudlinjerna från Åstorp och Billeberga,

Båda stationerna, vilka kunna betraktas såsom säckstationer, äro belägna

i stadens centrala del nära hamnen på ett avstånd från varandra av ca 500

meter. Mellan stationerna finnes ett förbindelsespår, vilket framgår öster om

Inre hamnen över det mellan stationerna belägna Hamntorget. Genom växlingsrörelser

överföras vagnar (i huvudsak godsvagnar) över detta spår mellan

de båda stationerna, men någon genomgående trafik av person- eller godståg

förekommer icke.

Huru än uppfattningarna rörande ordnandet av bangårdsförhållandena i

Hälsingborg i övrigt växlat, har det därvid städse förutsatts, att samtliga till

staden inlöpande järnvägslinjer skola införas till en gemensam centralstation,

ävensom att tågfärjetrafiken skall på ändamålsenligt sätt anknytas till denna

station. Däremot ha mycket stora skillnader mellan de diskuterade lösningarna

funnits i ett flertal andra punkter, främst beträffande frågan, huruvida Västkustbanans

nuvarande nordliga infart skulle i huvudsak bibehållas eller ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

bytas mot en öster om staden framdragen och söderifrån till centralstationen

inledd linje, samt beträffande färjelägenas placering norr respektive söder

om Inre hamnen.

Att tidigare så många förslag till ordnande av bangårdsförhållandena uppgjorts

men icke resulterat i någon överenskommelse mellan berörda parter

torde sammanhänga bl. a. med de topografiska förhållandena i staden och

särskilt den omständigheten, att området i stadens centrum mellan den s. k.

Landborgen och Öresund är så smalt samt vidare, att kvartersbebyggelsen upptager

en stor del av ifrågavarande smala remsa. Härtill har kommit det förhållandet,

att järnvägarna varit uppdelade på ett flertal ägare och intressenter.

Bangårdsavtalet.

Sedan staten år 1938 förvärvat aktiemajoriteten i bl. a. Hälsingborg—

Landskrona—Eslövs järnvägsaktiebolag och Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag,

vilka bolag gemensamt begagnade Hälsingborgs centralstation,

upptogs bangårdsfrågan på initiativ av staden till förnyad behandling,

varvid för fortsatt utredning av densamma en delegation med representanter

för staden och statens järnvägar konstituerades den 4 oktober 1938 under benämningen

»Hälsingborgs bangårdskommitté år 1938».

I skrivelse den 16 februari 1943 till drätselkammaren i Hälsingborg framlade

kommittén ett principförslag till lösning av bangårdsfrågan, vilket sedermera

med vissa jämkningar lades till grund för kommitténs slutliga förslag.

I en till nämnda skrivelse fogad promemoria har redogörelse lämnats bl. a.

för följande vid tidigare utredningar framförda, men av bangårdskommittén

icke godtagna alternativförslag, nämligen

1) huvudstationens förläggning ungefär till nuvarande centralstationsområdet

med densamma anordnad såsom säckstation samt med Västkustbanan

framdragen i alternativa sträckningar öster om staden och inledd till den nya

huvudstationen söderifrån,

2) huvudstationens förläggning till höjdplatån invid idrottsplatsen Olympia,

varvid huvudstationen anordnas såsom genomgångsstation och Västkustbanan

framdrages till stationen från Gyhults lastplats.

Om dessa förslag anföres i promemorian till en början följande.

Att det ur utseendesynpunkt med hänsyn till stadsbilden vore önskvärt få

bort järnvägslinjen i stadens nedre del, är otvivelaktigt. Men även om en

dylik omläggning av Västkustbanan komme till stånd, bleve ändock icke de

centrala delarna helt befriade från järnvägsförbindelse. Så länge som Norra

hamnen skall utnyttjas på ett sätt, som svarar mot i denna anläggning nedlagt

kapital, måste kajerna vara utrustade med spåranordningar för att möjliggöra

lossning och lastning av gods och således en järnvägsförbindelse finnas till

Norra hamnen. Anordnas en säckstation å Centralstationens nuvarande plats,

måste denna spårförbindelse framdragas väster om stationen och således framgå

över Inre hamnen. Anordnas huvudstationen i östra delen av staden (vid

Olympia), måste även en spårförbindelse till Norra hamnen finnas. Skulle där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

vid den nuvarande förbindelsen bibehållas, kvarstå dock alla de olägenheter,

som följa av denna förbindelse.

Därest färjestation skall finnas kvar i Hälsingborg, synes i sistnämnda

alternativ icke tillräckliga motiv föreligga för en flyttning av färjeläget från

nuvarande plats. Med den ökade trafik, som skulle uppstå över det nuvarande

förbindelsespåret för framförande av genomgående personvagnar m. in. till

och från färjeläget, torde dock en ny förbindelse över Inre hamnen bliva nödvändig

även i detta alternativ. Förslag har visserligen framförts att, därest

en östlig sträckning av Västkustbanan väljes (med huvudstation antingen i

stadens nedre del eller vid Olympia), spårförbindelsen till Norra hamnen i så

fall skulle anordnas norrifrån. Vid en dylik lösning skulle dock olägenheterna

med Västkustbanans nuvarande viadukt kvarstå, vilka olägenheter icke skulle

minskas mycket därigenom, att tågantalet över densamma reduceras. Anordningen

skulle också komma att medföra långa transportvägar för vagnarna till

och från rangerbangårdarna samt mellan hamnens olika delar. Skulle en godsvagn

överföras från Södra till Norra hamnen, skulle detta medföra transportvägar

av ca 12 km, om genomgångsstation vid Olympia anordnas, och ca 22

km, om en kringgående linje med säckstation i stadens nedre del väljes, mot

nuvarande väglängd av ca 2,5 km. Det är uppenbart, att olägenheterna av

dylika transportvägar omöjliggör ett genomförande av dessa förslag. Det torde

därför vara ofrånkomligt att, huru än huvudstationen placeras, en järnvägsförbindelse

över Inre hamnen tvingar sig fram såväl ur ekonomisk som trafikteknisk

synpunkt. Den menliga inverkan, som en dylik förbindelse kan hava

på stadsbilden genom utfyllningar eller broanordningar, torde icke kunna röna

någon större påverkan av antalet tåg, som framföras över förbindelsen.

Gentemot de båda alternativen med Västkustbanans framdragande öster

om staden tala, enligt promemorian, även andra skäl.

Enligt alternativet med säckstation å Centralstationens nuvarande plats

skulle erhållas en vägförlängning av närmare 7 km med därav åtföljande tidsförlust

m. m. för de resande, försämringar, som icke stå i god överensstämmelse

med nutida fordringar på snabba och lämpliga kommunikationer. Därtill kommer

en ökad byggnadskostnad för den nya linjen med uppskattningsvis 3 å 4

miljoner kronor, hänförd till förkrigspriser.

Huvudstationens utformning som säckstation för samtliga anslutande linjer

medför alla de olägenheter ur driftteknisk synpunkt, som alltid följa med

denna stationstyp. Tågrörelsernas antal mellan nya huvudstationen och Ramlösa

skulle komma att så utökas, att man med säkerhet måste anordna ett större

antal spår mellan dessa stationer, än som erfordras vid en genomgångsstation.

Därtill kommer, att möjligheterna att ordna genomgående tåg helt bortfalla.

Såsom tidigare framhållits förefinnes för närvarande icke någon genomgångstrafik

i Hälsingborg, men om stationen anordnas äåsom genomgångsstation, är

icke uteslutet, att så med fördel kan bliva förhållandet. Möjligheterna att ordna

tätare tåglägenheter äro större vid en genomgångsstation än vid en säckstation,

där avvecklingen av trafiken är så mycket mera tidsödande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Även om säckstation anordnas och färjelägena placeras vid Södra hamnen,

måste, enligt kommittén, en järnvägsförbindelse ändock finnas till Norra

hamnen. Då denna förbindelse icke kan framdragas i nuvarande sträckning,

emedan den därigenom skulle ligga hindrande mellan staden och stationshuset,

måste den framdragas väster om stationen, huvudsakligen i samma läge över

Inre hamnen, som erfordras om Västkustbanan framdrages denna väg. Den

fördelen, som väl många satt i samband med säckstationsalternativet, nämligen

att planen framför stationshuset skulle bliva helt fri från spår och att denna

stadens centrala del skulle bliva helt öppen såsom för närvarande, kan således

icke vinnas med detta alternativ.

Tanken med en huvudpersonstation vid Olympia tager sikte på möjligheten

att anordna en genomgångsstation även med linjens framdragande genom stadens

östra delar. Härom anföres i promemorian.

Enligt detta alternativ skulle huvudpersonstationen komma att bliva belägen

på stort avstånd från stadens centrala del och därmed från hotell- och

affärskvarteren. En flyttning av stationen till denna plats torde komma att

medföra avsevärda omkastningar i fastighetsvärden och medföra betydande

omläggningar i stadens trafiknät. Anläggnings- och markförvärvskostnader

skulle uppgå till avsevärda belopp. Enligt tidigare förslag till detta alternativ

skulle lokstation och rangerbangård m. m. placeras söder om Ramlösa station

och godsbangårdar anordnas både vid huvudpersonstationen och vid Bredgatan,

vilket allt skulle medföra ett för en bangårdsanläggning av denna storleksordning

osedvanligt spritt läge för de olika bangårdsanordningarna och

därigenom medföra en mycket dyrbar drift för järnvägarna.

Avståndet mellan huvudpersonstationen och färjestationen skulle komma

att uppgå till ca 1,5 km, och en järnvägsförbindelse mellan dessa båda stationer

skulle bliva ca 5,5 km lång. Vad dessa avstånd skulle betyda, om färjetrafiken

skulle ombesörjas såsom för närvarande normalt sker med genomgående

personvagnar till och från Danmark, är uppenbart. Dessa olägenheter

skulle komma att ytterligare göra sig gällande, därest denna trafik skulle

komma att framdeles utökas. Det torde kunna fastslås, att en förutsättning

för uppehållande av en färjetrafik i överensstämmelse med under normala

förhållanden rådande, är, att huvudpersonstationen blir belägen i närheten

av färjelägena.

De båda alternativen med Västkustbanans framdragande öster om staden

medföra således, framhålles det i promemorian, olägenheter ur järnvägssynpunkt,

och järnvägsstyrelsen har också i skrivelse den 28 juni 1937 till staden

förklarat, att något behov från SJ:s sida icke föreligger av förflyttning av

Västkustbanans nuvarande ingångslinje, samt har i detta sammanhang ifrågasatt,

huruvida en dylik lösning kunde anses genomförbar med hänsyn till stadens

egna intressen, då staden givetvis ensam finge ikläda sig de betydande kostnader,

som ett realiserande av omläggningen skulle innebära, detta icke endast

i vad avser rena anläggningskostnader utan även de ökade driftkostnader,

som anläggningen skulle förorsaka järnvägsdriften.

Såsom resultat av bangårdskommitténs utredning har framgått ett den 29

och 28 december 1945 dagtecknat mellan järnvägsstyrelsen å ena sidan samt

Hälsingborgs stacl genom dess drätselkammare å andra sidan träffat, för sty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

relsens del av Kungl. Maj:ts godkännande beroende avtal angående ordnande

av bangårdsförhållandena i Hälsingborg. Avtalet har godkänts av stadsfullmäktige

i Hälsingborg den 20 november 1945. Detta beslut, mot vilket en

minoritet inom stadsfullmäktige reserverat sig, har efter överklagande numera

vunnit laga kraft.

I skrivelse den 15 februari 1946 har järnvägsstyrelsen underställt avtalet

Kungl. Maj:ts prövning.

Avtalet torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Beträffande det förslag till lösning av bangårdsfrågan och därmed sammanhängande

spörsmål, på vilket avtalet bygger, har styrelsen inledningsvis

anfört följande.

Föreliggande förslag är i så måtto ofullständigt, att tågfärjeläget är avsett

att tills vidare kvarligga på nuvarande plats. Vid en planerad framtida förflyttning

av färjestationen till annan plats, skall särskild överenskommelse

härom träffas parterna emellan. Vid utarbetandet av bangårdsförslaget ha

parterna emellertid räknat med, att en blivande och till tvenne tågfärjelägen

utvidgad färjestation skall anordnas på södra sidan om hamnen i direkt förbindelse

med den nya centralstationen. Härigenom erhålles såväl för trafik - arbetets bedrivande som för den trafikerande allmänheten tillfredsställande

samordning mellan färjestationen och centralstationen, och skapas en ändamålsenlig

och värdig port för utlandstrafiken över Hälsingborg.

Vad beträffar anläggningarna för persontrafik innebär förslaget i huvudsak,

att en ny personbangård skall komma till utförande, belägen på i stort sett

samma plats som nuvarande Hälsingborg C men av betydligt större dimensioner,

samt att Västkustbanan skall införas till den nya centralstationen i nuvarande

sträckning och över Inre hamnen, som helt igenfylles. Genom att

den nya personstationen sålunda anordnades som genomgångsstation, skulle

enligt järnvägsstyrelsens mening den betydande fördelen ernås, att vissa av

huvudtågen mellan Göteborg och Malmö framdeles kunde, i den mån så befunnes

lämpligt, framföras över Hälsingborg.

Förslaget innebär vidare en fullständig uppdelning mellan å ena sidan persontrafiken

och ilgodset och å andra sidan godstrafiken med gods- och rangerbangårdarna

förlagda till Gamla exercisfältet, vilket är beläget i södra utkanten

av stadens bebyggelse. Härmed hade, framhåller järnvägsstyrelsen, också på

en gång åstadkommits en rationell klyvning mellan den lokala godstrafiken

å ena sidan samt trafiken över hamnen å den andra och samtidigt för överskådlig

framtid tillräckligt utrymme beretts för bådadera. Så snart den nya

godsbangården blivit färdig, skulle nämligen den nuvarande södra gods- och

rangerbangården (väster om Sockerfabriken) övergå i stadens ägo samt erhålla

karaktären av hamnrangerbangård, vilken framdeles kunde av staden ombyggas

och utvidgas i samband med väntad utbyggnad av de egentliga hamnanläggningarna.

Den norra godsbangården, å vilken trafiken avsevärt minskats,

sedan viss del av godstrafiken redan år 1938 överflyttats till Hälsingborg C,

skulle frigöras från spår och dylikt, utom i vad som erfordrades för vagnrörelsen

till Norra hamnen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Beträffande den ekonomiska uppgörelse mellan staten och staden, som avtalet

innefattar, har järnvägsstyrelsen anfört bl. a. följande.

Betraktat från ekonomisk synpunkt uppvisar förslaget enkla och klara

linjer. Så är i §§ 2—5 stadgat, att statens järnvägar skola utan lösen erhålla

de markområden, av vilka statens järnvägar anses för närvarande och för nu

överskådlig framtid kunna få behov för järn vägsändamål, medan de områden,

vilka beräknas bli obehövliga för sådant ändamål efter nu förevarande omgestaltning

av bangårdsförhållandena skola, likaledes utan lösen, tillika med därå

befintliga anläggningar överlämnas till staden. Av de för järnvägen erforderliga,

staden tillhöriga områdena överlåtes en del med full äganderätt vid avtalets

ikraftträdande, under det att i fråga om de områden, som icke erfordras

förrän vid en framtida utbyggnad av bangårdssystemet, staden endast förbundit

sig att överlämna desamma till statens järnvägar med full äganderätt

och med tillträde två år efter därom gjord framställning, dock tidigast år 1960.

En sammanställning av arealerna å de markområden, som bliva föremål för

byte parterna emellan, utvisar,

att de områden, som omedelbart skola överlämnas till statens

järnvägar, i areal tillhopa innehålla ...........................

att de områden, som äro upptagna i framtidsplanen och framdeles

skola överlåtas till statens järnvägar, i areal tillhopa

innehålla ..................................................................

samt att de områden, som staden förvärvar genom avtalet, i

areal tillhopa innehålla .............................................

121 520 kvm

66 300 kvm

62 180 kvm.

I fråga om byggnadskostnaderna för förslagets genomförande innebär avtalet,

att statens järnvägar bekosta de för dess trafik avsedda nya anläggningarna,

medan staden bekostar erforderliga förändringar eller nyanläggningar

av hamnspår och kajer samt igenfyIlning av Inre hamnen ävensom

erforderliga planskilda gatukorsningar, dock så att statens järnvägar skola

bidraga till kostnaderna för de planskilda gatukorsningarna i proportion till

de driftkostnadsbesparingar, som statens järnvägar göra genom tillkomsten

av de planskilda korsningarna.

Någon bestämd tidpunkt för anläggningsarbetenas färdigställande har icke

fixerats i avtalet utan möjlighet hålles öppen att rätta arbetstempot efter

konjunkturförhållandena och speciellt arbetsmarknadens utveckling.

Realiserandet av de i avtalsförslaget förutsedda åtgärderna har beräknats

draga en kostnad för statens järnvägar av 8 ä 9 miljoner kronor, räknat efter

dåvarande prisnivå. Därest den av avtalet antydda arbetsplanen kan följas,

medför detta, att nyssnämnda belopp kommer att behöva anvisas som investeringsanslag

för statens järnvägar under loppet av fem budgetår med i

stort sett lika fördelning på varje budgetår.

Opinionskommittén.

Mot det föreliggande förslaget har uppstått en stark opinion bland vissa

av Hälsingborgs invånare. Även åtskilliga andra personer i landet ha

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

anslutit sig till denna opinion. Vid ett den 28 december 1945 anordnat

offentligt möte bildades såsom organ för oppositionen en kommitté, benämnd

; opinionshommittén i bangårdsfrågan». Sedan kommittén riktat ett upprop

i frågan till stadens invånare, ha 12 309 i staden bosatta, till myndig ålder

komna personer genom undertecknande av petitionslistor biträtt ett av kommittén

framställt förslag om förnyad utredning av bangårdsfrågan.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 4 april 1946 dagtecknad skrivelse har

opinionskommittén hemställt, att Kungl. Maj:t icke måtte i befintligt skick

godkänna det mellan Hälsingborgs stad och järnvägsstyrelsen träffade avtalet

utan måtte bereda möjlighet för en förnyad, allsidig behandling av

ärendet med hänsyn till de möjligheter att indraga Västkustbanan öster och

söder om staden, som förelåge.

Såsom motiv för sitt förslag har opinionskommittén framhållit, att stadsfullmäktige

vid fattandet av sitt beslut om godkännande av bangårdskommitténs

förslag avstått från att pröva de olika möjligheter, som från stadsplanesynpunkt

skulle möjliggjort ett bevarande av de estetiska och andra

värden, vilka nu hotades med förödelse, icke i erforderlig grad beaktat de

gatutrafiktekniska spörsmål, som sammanhängde med den utomordentligt

betydelsefulla internationella biltrafiken, icke till järnvägsteknisk prövning

upptagit frågan om en säckstation, ej haft tillfälle att fatta ståndpunkt till

de med bangårdsfrågan förknippade hamnutbyggnadsprojekten, samt blott

i ett par hänseenden förelagts ekonomisk utredning.

Sina invändningar ur estetisk synpunkt mot förslaget har opinionskommittén

utvecklat sålunda.

Ett genomförande av stadsfullmäktiges beslut skulle innebära, att staden

skulle avskäras från sitt naturliga samband med Öresund. Den säregna och

utomordentligt vackra stadsbilden kring Hamntorget, som i Stortorgets förlängning

når direkt kontakt med vattnet skulle styckas och fördärvas. Inre

hamnen, som sträcker sig rakt in mot stadens hjärta, förmedlande känslan

av havets omedelbara närhet och understrykande Hälsingborgs karaktär av

sjöfartsstad, skulle spolieras. Viadukten, som utgör en del av Västkustbanans

infartsväg och som fördärvar högst betydande värden inom ett av stadens

allra vackraste områden, skulle för oöverskådlig framtid konserveras.

Ur gatutrafikteknisk synpunkt har kommittén riktat bl. a. följande invändningar

mot förslaget.

Det ligger i öppen dag, att trafikproblemen vid Hälsingborg, en huvudutfartsort

till Danmark och kontinenten, ovillkorligen främst böra lösas efter

en inriktning öster-väster, varvid de nord-sydliga järnvägsdragningarna skola

anpassa sig efter och ej lägga hinder i vägen för de väsentligare intressena.

Att på bästa sätt underlätta och befrämja den före kriget ständigt starkt

växande biltrafiken mellan Sverige och Danmark, som under kommande år

kan förväntas bli mångdubblad, är icke blott ett lokalt utan även ett svenskt

och därtill nordiskt intresse. Ett järnvägsband, som från norr till söder

bryter den direkta kontakten mellan Öresund och staden, skapar trafikspärrar

av ett slag, som i vår tid måste anses vara förkastliga. Behovet av stora

parkeringsutrymmen i omedelbar anslutning till färjorna har icke tillgodosetts

i det av stadsfullmäktige antagna förslaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

En förläggning av en genomgångs- eller säckstation helt inom det nuvarande

centralstationsområdet måste, fortsätter opinionskommittén, betraktas

som otillfredsställande ur utrymmessynpunkt. Härtill komme att nuvarande

infartslinje till Centralstationen med dess sneda vinklar och komplicerade

korsningar icke ur gatutrafiktekniska och stadsplanesynpunkter fyllde de krav,

som numera oundgängligen borde ställas på densamma.

Kommittén anför vidare i detta sammanhang.

I det bangårdsförslag, som utarbetats av järnvägsstyrelsen och godtagits

av stadsfullmäktige har man ganska strikt anpassat sig efter nuvarande infartslinje

söderifrån och efter befintligt område för huvudpersonbangård. Enligt

opinionskommitténs uppfattning har man härvid försummat att även i detta

avseende förutsättningslöst söka finna lösningar på längre sikt och efter större

linjer. Det är ett allvarligt fel, att detta även ur rikssynpunkt mycket betydande

kommunikationsproblem sålunda icke från början upptagits till allsidig

behandling. Ej heller har Hälsingborgs stad ur generalplanesynpunkt företagit

någon ingående prövning av alla de frågor, som äro förknippade med det avtalade

järnvägsingreppet. Först i februari 1946, alltså efter bangårdsbeslutets

fattande, har staden beviljat ett större anslag för uppgörande av generalplan.

Vad beträffar den järnvägstekniska frågan huruvida den nya stationen

borde anordnas som en genomgångsstation eller en säckstation, har kommittén

framhållit följande.

Förespråkarna för det av stadsfullmäktige antagna förslaget ha gjort gällande,

att en genomgångsstation i jämförelse med en säckstation skulle erbjuda

fördelar för såväl Hälsingborgs stad som den trafikerande allmänheten. Någon

motivering för denna ståndpunkt har emellertid ej förebragts. Opinionskommittén

kan för sin del ej finna, att genomgångstrafik skulle erbjuda förmåner

vare sig för staden eller allmänheten. Hälsingborg är en typisk slutstation för

Västkustbanan. Så har det varit, alltsedan linjen Hälsingborg—Göteborg tillkom

och så kommer det genom de geografiska betingelserna utan tvivel allt

framgent att förbli. Att Hälsingborg är slutstation för trafiken från Hässleholm

och Eslöv är ofrånkomligt. Kent trafikmässigt sett är förhållandet enahanda

med trafiken från Malmö och Lund, vilket ytterligare markeras genom de numera

insatta snabbgående lokaltågen mellan nämnda städer och Hälsingborg.

Beträffande den pågående hamnplaneringens samband med bangårdsfrågan

har opinionskommittén gjort följande uttalanden, bl. a. vad angår förläggningen

av det i Södra hamnens inre del belägna varvet, tillhörigt Helsingborgs

Varfs Aktiebolag.

Vid en lösning av bangårdsfrågan med en centralt förlagd huvudpersonbangård

kan det icke undvikas, att de områden, som upptagas av nämnda varv,

bli kringskurna eller röna intrång på sådant sätt, att företaget berövas naturliga

utvecklingsmöjligheter. Detta gäller vare sig bangården blir av säckstations-

eller genomgångstyp. Om färjelägen anordnas vid Södra hamnens

inlopp måste detta också bli till förfång för varvet. Under alla förhållanden

blir det därför, om varvets verksamhet ej skall tvingas till stagnation, oundgängligen

nödvändigt för staden att på nya områden bereda varvet erforderliga

expansionsmöjligheter. I ett den 30 mars 1946 av stadens hamnutbyggnadskommitté

offentliggjort förslag har också anvisats ett nytt varvsområde om i

första hand 100 000 kvm. Härvid kan inre Södra hamnen frigöras och plats

där beredas för färjelägen i anslutning till närliggande stationsområden. I

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

bangårdsutredningen bär frågan om varvsindustriens förflyttning till ett nytt

hamnområde helt förbigåtts.

I fråga om behovet av ytterligare ekonomis-lc utredning anför kommittén.

En sammanställning av samtliga de kostnader, som förr eller senare bli en

följd av de föreslagna åtgärdernas genomförande, har ej framlagts. Föreställningar

om att en lösning, som tager sikte på att undvika de av opinionskommittén

påtalade olägenheterna, skulle härigenom förklaras. Opinionskommittén

anser sig emellertid kunna ådagalägga att en sådan lösning kan åvägabringas

i stort sett inom ramen för de kostnader, som äro förknippade med det antagna

förslagets realiserande.

Opinionskommittén framhåller vidare, att vid den granskning av jämvägsproblemen

i Hälsingborg, som kommittén företagit tillsammans med sina tekniska

rådgivare, en självfallen förutsättning varit, att dessa problem måste ses i

stort och angripas efter vidare synpunkter än dem, som hittills blivit anlagda.

Därvid hade man icke kunnat undgå att göra ingrepp på områden, som tidigare

förmodligen ansetts icke kunna beröras. Härutinnan gällde emellertid att

emot varandra ur såväl riks- som stadsintressen väga storleksordningen av de

värden, som kunde gagnas eller eventuellt skadas. Det bleve härvidlag också

i betydande grad en fråga om ekonomisk avvägning, detta i all synnerhet som

industriella anläggningar på ett genomgripande sätt kunde komma att ställas

i förgrunden.

Den principiella lösning av bangårdsfrågan, som opinionskommittén stannat

för, innebär såsom tidigare nämnts, att Västkustbanan skall indragas öster

och söder om staden till en i dess centrala del anordnad ny säckstation. Något

annat huvudalternativ, t. ex. anordnande av en genomgångsstation i stadens

östra del vid Olympia har icke framförts i kommitténs skrivelse.

Såsom underlag för diskussionen av en säckstationslösning har kommittén

framlagt vissa alternativförslag i detta hänseende.

Kommitténs huvudförslag, vilka omfatta två alternativ, ha överlämnats med

skrivelse den 25 april 1946. Förslagen åtföljas av kostnadssammanställningar.

I båda förslagen ingår som en förutsättning att sockerfabrikstomten, som

är belägen strax söder om Södra hamnen och öster om den till Hälsingborg C

hörande godsbangården, skall disponeras för den blivande bangården. Det förutsättes

däremot icke en ovillkorlig eller omedelbar förflyttning av varvet.

Av opinionskommitténs skrivelse den 25 april 1946 inhämtas att båda

huvudalternativen bygga på en infartslinje från Väla gård över Clausgatan till

Gamla exercisfältet samt därefter anvisar en ny fortsättning av infartslinjen

väster om gummifabriken och angränsande industrier till en säckstation, placerad

i omedelbar anslutning till tågfärjelägen i Södra hamnen. Godsbangården

är i bägge förslagen förlagd invid Bredgatan, väster om den tilltänkta personbangården,

varvid de utrymmen på Gamla exercisfältet, vilka enligt bangårdskommitténs

förslag avsetts för anordnande av godsbangård, skulle kunna reserveras

för eventuella framtida behov. Nuvarande färjelägen ha bibehållits för

bil- och lokal persontrafik. De båda förslagen skilja sig från varandra väsent
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

ligen i fråga om personbangårtlens förläggning och förbindelselederna till

hamnområdet. I det ena förslaget har personbangården förlagts i stort sett

på det nuvarande centralstationsområdet under det att den i det andra förslaget

placerats omedelbart söder om Södra hamnen.

Av den kostnadssammanställning, som opinionskommittén låtit utarbeta,

framgår, att stadens kostnader för total utbyggnad kunna beräknas, enligt det

av stadsfullmäktige antagna bangårdsförslaget med därav föranledda framtida

konstarbeten till 11 665 000 kronor, samt enligt opinionskommitténs båda

alternativförslag till 8 905 000 kronor resp. 9 405 000 kronor.

De fördelar, som en lösning av bangårdsfrågan i enlighet med de framlagda

alternativförslagen ansetts innebära, har av opinionshommittén sammanfattats

sålunda:

1. Den säregna och utomordentligt vackra stadsbilden kring Hamntorget och

Inre hamnen bevaras.

2. Det norra stadspartiet befrias från viadukten, varigenom det sällsynt

natursköna strandområdet ytterligare kan disponeras som bad- och friluftsreservat

och förbättrade utfartsmöjligheter för biltrafiken vinnas.

3. Genom inf artslinjens framdragande väster om de stora industrierna öppnas

möjligheter till en genomgripande sanering av Söders stadsplan.

4. De spärrar — framför allt för den omfattande biltrafiken mellan Sverige

och Danmark — som uppstå genom en järnvägsdragning över det centrala

stadspartiet, avlägsnas.

5. Betydande centrala områden bli disponibla för bilparkering.

6. De av den nuvarande infartslinjen söderifrån betingade olägenheterna i

form av komplicerade gatukorsningar bortfalla och ersättas av planskilda tidsenliga

korsningar.

En förläggning av godsbangården vid Bredgatan medför för statens järnvägar

trafiktekniska och ekonomiska fördelar.

8. En lokalstation kan anordnas på det område i öster, där stadsbebyggelsen

otvivelaktigt kommer att starkt tillväxa.

Opinionsyttringar från vissa bilistorganisationer.

Med anledning av det mellan järnvägsstyrelsen och Hälsingborgs stad träffade

avtalet angående stadens bangårdsförhållanden ha kungl. automobilklubben

och motormännens riksförbund i särskilda skrivelser den 1 mars 1946

hemställt om ytterligare utredning i frågan under framhållande i huvudsak

att vid avtalets utformande behörig hänsyn icke tagits till motortrafiken och

därmed sammanhängande stadsplanefrågor.

I en till motormännens riksförbunds skrivelse fogad promemoria påpekas

bl. a. att man enligt en trafikprognos, som framlagts av utav bangårdskommittén

tillkallade experter, i framtiden borde räkna med en maximitrafik på

bilfärjeleden Hälsingborg—Helsingör av 1 800 in- och utgående fordon per dag

— lördagar och söndagar under sommarmånaderna — motsvarande ca 300

fordon sammanlagt i båda riktningarna per timme.

I anslutning härtill anföres i promemorian bl. a. följande.

Hur har nu det föreliggande bangårdsförslaget sörjt för, att denna enorma

trafik skall kunna föras till och från bilfärjorna? I stället för att som nu är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Eungl. ÅIaj:ts proposition nr 243.

fallet, trafiken fritt kan söka sig över Hamntorget för att därefter dela sig

norrut i Drottninggatan, österut till Stortorget och söderut i Järnvägsgatan,

så kommer den att spärras av de inhägnade järnvägsspåren över Hamntorget

och endast släppas fram över en plankorsning, varest bommarna under den

tätaste järnvägstrafiken beräknas bliva fällda en gång var tolfte minut. Bilden

påminner osökt om Stockholms Tegelbacken. Troligen komma för övrigt förhållandena

i Hälsingborg att vid de värsta topparna i biltrafiken bliva än

värre. Ty även om de från Helsingör ankommande bilarna någorlunda drägligt

kunna bortföras från färjläget, torde det bli omöjligt att förhindra svåra

trafikstockningar av de bilar, som vänta på färjplats för avresa till Helsingör,

och icke ha på långt när tillräckligt parkeringsutrymme till förfogande.

Remissyttranden m. m.

På grund av remisser har byggnadsstyrelsen den 23 juli 1946 avgivit utlåtande

i förevarande ärende. Byggnadsstyrelsens skrivelse är åtföljd av ett

den 25 juni 1946 dagtecknat yttrande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit Hälsingborgs bangårdsfråga

icke vara tillräckligt utredd för att ett bindande avtal rörande dess ordnande

för det dåvarande skulle kunna träffas. Styrelsen har i huvudsak framhållit

att opinionskommitténs förslag innebär betydande fördelar ur väg- och

gatutrafiksynpunkt i jämförelse med det av bangårdskommittén framlagda förslaget,

särskilt i vad gäller infartsvägarna till staden samt gatuförbindelserna

till och från industriområdena i hamnen,

att gatutrafiken till och från bilfärjelägena blir lättare att anordna enligt

opinionskommitténs förslag än enligt bangårdskommitténs förslag, enär i sistnämnda

förslag plankorsning måste anordnas med Västkustbanans huvudlinje,

under det att i förstnämnda förslag denna korsning endast behöver tagas med

ett förbindelsespår till norra hamnen med relativt obetydlig trafik,

att ur hamnsynpunkt de båda förslagen synas i stort sett likvärdiga,

att ur järnvägssynpunkt bangårdskommitténs förslag är överlägset opinionskommitténs,

samt

att ur estetisk synpunkt invändningar ha riktats mot bangårdskommitténs

förslag på grund av att detta avskär stadens centrala parti från Sundet, ävensom

att opinionskommitténs förslag tillgodoser ett önskemål från estetiskt

håll, nämligen slopandet av Västkustbaneviadukten (VKb:s ingångslinje norrifrån),

vilket önskemål enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes värt

allt beaktande.

Byggnadsstyrelsen har avstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens framställning

om godkännande av avtalet och därvid framhållit i huvudsak

att flera olika frågor av stor betydelse för stadens framtida utveckling äro

beroende av bangårdsfrågans lösning, såsom frågorna om utvidgning av hamnoch

industriområdena samt anordningarna för gatu- och sjötrafikens behov,

att nyssnämnda allmänna planläggningsfrågor icke kunna bedömas på

grundval av den verkställda utredningen rörande bangårdsfrågans lösning

utan måste bliva föremål för närmare utredning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

att även de stadsdelar, som gränsa intill de av bangårdsändringar berörda

områdena eller eljest kunna tänkas röna inverkan av de avsedda förändringarna,

äro i behov av ett närmare studium i stadsplanehänseende,

att de av bangårdskommittén föreslagna åtgärderna med igenfyllning av

inre hamnen och järnvägslinjens framdragande över det sålunda tillskapade

hamntorget på ett mindre lyckligt sätt skulle minska sambandet mellan staden

och vattnet, samt

att under den tid som åtgår för ytterligare studium och utredningar i frågan

avtal synes kunna träffas samt godsbangårdens utflyttning till Gamla exercisfältet

planeras och utföras utan att lösningen av återstående frågor därigenom

föregripas.

I anledning av vad sålunda förevarit har Kungl. Maj:t den 28 maj 1947

anbefallt järnvägsstyrelsen, att i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och byggnadsstyrelsen skyndsamt verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma

med utredning rörande möjligheterna att — utan föregripande av det slutliga

ställningstagandet till spörsmålet, huruvida Hälsingborgs centralstation bör

anordnas såsom genomgångs- eller säckstation —- på ett ur såväl järnvägs-,

stadsplane- och vägtrafiktekniska som ekonomiska synpunkter tillfredsställande

sätt lösa frågan om den södra järn vägsinfartens samt den södra godsoch

rangerbangårdens definitiva förläggning i staden.

Såsom resultat av detta utredningsuppdrag har framgått ett av de tre verksstyrelserna

gemensamt framlagt utlåtande, vilket av järnvägsstyrelsen överlämnats

med skrivelse den 4 januari 1950.

I utlåtandet framhålles, att det för utförande av uppdraget varit nödvändigt

att sammanställa huru olika förslag till bangårdsfrågans lösning ställa sig i

vissa olika avseenden.

De alternativ som därvid tagits i betraktande äro:

A) Lösning med genomgångsstation enligt bangårdskommitténs förslag.

B) Lösning med säckstation och nuvarande ingångslinje söderifrån bibehållen.

C) Lösning med genomgångsstation och södra ingångslinjen omlagd till

västligare läge.

D) Lösning med säckstation och södra ingångslinjen omlagd till västligare

läge.

Vid den allmänna översyn av de olika lösningar som diskuterats i avtalsärendet,

har bl. a. befunnits, att den kringgående ingångslinje som en säckstationslösning

kräver och som i opinionskommitténs förslag avsetts att införas

ungefärligen i Clausgatan, av järnvägstekniska skäl bör anslutas till

järnvägsdelen Hälsingborg—Åstorp öster om Barnlösa brunn och sålunda

föras längre öster- och söderut än sagda förslag angiver. Denna linjesträckning

medför i jämförelse med den nuvarande ingångslinjen norrifrån en vägförlängning

med ca 7 km räknat till nuvarande Hälsingborg C. Det slutliga läget

anses icke med säkerhet kunna fastslås förrän närmare utredning skett.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Omfattningen av de arbeten, som på längre eller kortare sikt kunna beräknas

bliva erforderliga och som direkt sammanhänga med bangårdsfrågan

eller äro beroende av denna frågas lösning, har i utlåtandet preliminärt beräknats

och framgår av följande sammanställning, utvisande kostnaderna i miljoner

kronor efter 1948 års prisnivå.

Alt. A

Alt. B

Alt. C

Alt. D

1) Rangerbangård vid Norra hamnen ..............

0,3

0,3

0,3

0,3

2) Personbangården.....................

5,6

6,0

5,9

6,2

3) Gods- och. rangerbangård.....................

4,2

4,2

4,2

4.2

4) Omläggning av Vkb från Ödåkra................

—

4.0

—

4,0

5) Omläggning av södra ingångslinjen..............

—

—

0,8

0,8

6) Planskilda gatukorsningar m. m................

10,8

8,6

9,9

7,5

Summa

20,9

23,1

21,1

23,0

I dessa belopp ingå inga kostnader för mark- och fastighetslösen.

Utlåtandet utmynnar i följande sammanfattande uttalande, nämligen

att gods- och rangerbangården kan förläggas till Gamla exercisfältet utan

att föregripa bangårdsfrågan i övrigt, då det är tekniskt möjligt att med detta

läge för bangården erhålla anslutning till centralstationen vare sig denna

anordnas som genomgångsstation eller säckstation och oavsett om järnvägens

ingångslinje från söder förlägges i nuvarande läge eller flyttas till det förut

nämnda västra läget,

att ettdera av de båda diskuterade alternativen för införande av södra ingångslinjen

mellan gods- och rangerbangården och centralstationen, bortsett

från delen närmast stationsområdet, under vissa förutsättningar kan fastslås

utan att föregripa huvudfrågan rörande den blivande stationstypen.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 11 januari 1950 anmodat länsstyrelsen i

Malmöhus län att bereda Hälsingborgs stad tillfälle att uttala sig om huruvida

staden önskar att i avbidan på den slutliga lösningen av bangårdsfrågan

träffa särskilt avtal med järnvägsstyrelsen i de avseenden, varom förmäles i

det av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt byggnadsstyrelsen

gemensamt avgivna utlåtandet. Med anledning härav har Hälsingborgs

stadsfullmäktige i skrivelse den 24 februari 1950 dels förklarat sig icke

önska träffa särskilt avtal av det innehåll, som avses i remissen, dels ock

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte snarast pröva det av järnvägsstyrelsen underställda

bangårdsavtalet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har därefter i skrivelse den 18 mars 1950 avgivit

eget utlåtande i bangårdsfrågan.

Länsstyrelsen anser uppenbart, att bangårdsfrågan icke kan få betraktas

uteslutande som ett järnvägstekniskt och järnvägsekonomiskt problem. Denna

fråga är tvärtom, i vilken riktning dess lösning än sökes, förbunden med andra

synnerligen viktiga planeringsspörsmål, som röra stadsplane-, trafik- och vägväsendet

i staden. Därvid kommer bl. a. frågan om hamnens utbyggnad och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

planering i förgrunden. Länsstyrelsen, som har att tillse ej minst att problem

av dessa slag bli vederbörligen beaktade, har icke funnit vad i ärendet förekommit

innefatta en tillfredsställande utredning i nämnda avseenden. Det

synes icke uteslutet att vid en dylik utredning andra lösningar av bangårdsfrågan

än de nu diskuterade kunna framkomma. I avsaknad av en sådan allsidig

utredning finner länsstyrelsen det icke möjligt att för sin del uttala sig

om hur bangårdsfrågan rätteligen skall lösas.

Till närmare motivering av sin ståndpunkt har länsstyrelsen anfört bl. a.

följande.

Ur väg- och trafiksynpunkt kunna vissa erinringar göras mot bangårdskommitténs

förslag. Detta förslag innebär, att hamn och industrier på hela sträckan

från norr till söder avskiljas från den del av staden, som ligger öster om järnvägen.

För att nå kontakt mellan de olika delarna föreslås ett flertal överoch

underfarter, vilka, sådana de i förslaget skisserats, måste bli komplicerade

och dyrbara. Mot det sätt, på vilket förbindelsen mellan Hamntorget och

hamnen ordnats, synas även erinringar kunna riktas. Järnvägsspåren mellan

personbangården och färjestationen måste inhägnas och bommar uppsättas, där

gatutrafiken skall ledas över järnvägen. För bilfärjetrafiken från Danmark är

detta en lösning som knappast kan anses godtagbar. Bilfärjetrafiken är redan nu

imponerande och kan förmodas ytterligare växa i storlek. Med hänsyn till den

täta tågtrafik, som man måste räkna med vid en genomgångsstation, synes det

därför vara tvivelaktigt, om en plankorsning kan betjäna trafiken i Hamntorget.

Trafiken måste i stor utsträckning bli hänvisad till de skisserade trafikanordningarna

i norr och söder. Beträffande antaglig tågtäthet, å ena, samt gatutrafikens

troliga intensitet, å andra sidan, vid plankorsningen å Hamntorget finnas

emellertid icke några beräkningar eller antaganden. Någon utredning föreligger

följaktligen ej heller om den ekonomiska betydelsen för fordonstrafiken av

uppkommande väntetid eller av ökade körtider och driftkostnader, då nyss angivna

färdriktningar och planskilda korsningar i norr och söder måste användas.

Det kan dock tagas för visst, att det rör sig om ganska avsevärda

belopp.

Förslag om hamnens utbyggnad har av den utav staden tillsatta hamnutbyggnadskommittén

med skrivelse den 30 april 1949 överlämnats till stadsfullmäktige,

som den 20 september samma år antagit detsamma. Det förefaller

anmärkningsvärt, att hamnbyggnadskommittén icke framlagt något förslag

beträffande nya färjelägen för såväl tågfärjorna som bilfärjorna. Icke minst

viktigt förefaller det länsstyrelsen vara att få utrett, hur uppställningsplats

skall ordnas för alla fordon som skola föras av eller på bilfärjorna. Att

utreda och söka lösa frågan om färjelägena utan samband med hamnutbyggnaden

i övrigt och först sedan bangårdsfrågan avgjorts kan enligt länsstyrelsens

mening principiellt icke vara riktigt. I alla händelser är det för en

utomstående myndighet svårt att vid sitt bedömande av frågan bortse från

bl. a. den ovissa faktor som färjelägena representera.

De väg- och trafiktekniska faktorerna synas endast vara skissartat antydda

i föreliggande handlingar angående bangårdsfrågan, och utredningar, huruvida

de tänkta anordningarna verkligen för rimliga kostnader kunna realiseras,

saknas.

Vad angår bangårdsfrågans förhållande till bebyggelseplaneringen synes

det länsstyrelsen klart, att bangårdsfrågan borde bli föremål för studium i

en generalplan för Hälsingborg, innan densamma avgöres. Enligt vad länsstyrelsen

erfarit under hand, pågår sedan flera år tillbaka arbetet med upprättandet

av en generalplan. Ställes bangårdsfrågan i en generalplaneutred
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

ning tillsammans med bebyggelse- och vägtrafikproblemen, kommer frågan in

i sitt större sammanhang. Alternativa lösningar kunna då studeras mot bakgrunden

av deras olika inverkan på planläggningen i stort av områdena för bebyggelse,

industri och hamnändamål, av huvudtrafikleder och av anordningarna

för andra trafikmedel än järnvägen, främst bilar och färjor. Vid en

översiktlig planläggning i enlighet med byggnadslagstiftningens krav — vilken

med hänsyn till stadens betydelse för ett stort uppland bör utföras

regionplanemässigt i vissa hänseenden, i vart fall i fråga om väg- och trafikproblemen

— måste stridande intressen sammanjämkas intill gränsen för vad

som är tekniskt och ekonomiskt möjligt. I bangårdsfrågan sådan den nu föreligger

har man förfarit på motsatt vis och genom avtalet med järnvägsstyrelsen

bundit sig för en lösning i viss riktning utan att nödig hänsyn tagits till

andra viktiga problem.

Slutligen har, sedan länsstyrelsen avgivit sitt utlåtande, till kommunikationsdepartementet

överlämnats en av stadsplanechefen i Hälsingborg G.

Sundbärg upprättad, den 27 mars 1950 dagtecknad promemoria angående

vissa sammanhang mellan generalplanearbetet och bangårdsfrågan i Hälsingborg.

I promemorian anföres bl. a. följande.

De utredningar angående planläggningen av Hälsingborgs huvudtrafikleder,

som ingå i generalplanearbetet, ha bl. a. utförts med hänsyn till bangårdsfrågan.

Detsamma gäller utredningar angående dispositionen av hamnområdena

och lokaliseringen av industri- och bostadsbebyggelse, ävensom

sammanhanget med regionen kring Hälsingborg med dess samhällsbildningar.

Utredningarna angående huvudtrafiklederna ha drivits i nära samråd med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningen i länet.

Även bangårdsfrågan har därvid ägnats en kritisk granskning. Åtskilliga

av de projekt till denna frågas lösning, som ha framlagts, ha därigenom lagts

åt sidan såsom orimliga. Någon helt ny, hållbar lösning har icke kunnat utiinnas.

För slutligt övervägande kvarstå endast två huvudförslag, vartdera i

två alternativ, nämligen dels det förslag, om vilket preliminärt avtal har

träffats, dels opinionskommitténs förslag, modifierat genom infart över

Ramlösabrunn, samt i bägge fallen såsom alternativ inf artslinjen söderifrån

lagd i nuvarande läge eller väster om Gummifabriken. I de tre verksstyrelsernas

gemensamma utlåtande i bangårdsfrågan framlades en kostnadskalkyl,

upptagande bl. a. de anläggningar för gatutrafik, som ansågos böra

komma till stånd i de fyra olika alternativen. Kalkylen har av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vederbörande tjänstemän i hithörande delar baserats på

här åsyftade utredningar angående huvudtrafikleder.

Gatutrafiksystemets sammanhang med hamnområdet har även noga studerats

vid de parallellt bedrivna planerna på utbyggnad av hamnen. Ur

generalplanesynpunkt är härom att anföra:

Tågfärjeläget synes om möjligt böra placeras i nära kontakt med stadens

centrum och icke i en avsides belägen industrihamn. I planen för den nya

industrihamnen har därför icke upptagits något färjeläge. Vid genomgångsstation

synes egentligen endast ett läge kunna komma i fråga, nämligen den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:,ts proposition nr 243.

s. k. liucken. Enligt intyg från de danska statsbanornas ledning kan detta

godtagas ur navigationssynpunkt. Det nuvarande läget synes icke böra bibehållas,

trots att det är lämpligt ur navigationssynpunkt, med hänsyn till att

det skulle medföra mycket besvärande växlingsrörelser. Vid säckstation

synes som alternativ till den nya industrihamnen intet annat läge än det; av

opinionskommittén föreslagna längst inne i Södra hamnen kunna komma i

fråga. Detta förutsätter emellertid flyttning av varvet, och synes ur navigationssynpunkt

problematiskt.

För bilfärjeläget synes icke heller den nya industrihamnen vara önskvärd.

Det enda användbara läget inom stadens hamnsystem synes vara innersta delen

av Norra hamnen. Kajutrymmet här är föga värdefullt för den övriga sjöfarten.

Här kan vidare skapas synnerligen rikligt utrymme för parkering och direkt

förbindelse med planerade fjärrtrafikleder norrut och österut. Från hamndirektionens

håll har anförts,- att bilfärjetrafik överhuvudtaget är mycket

besvärande för övrig sjöfart, och att den enda plats som synes kunna komma

i fråga, är den nu angivna, såvida det icke är möjligt att anlägga en särskild

hamn för bilfärjor utanför norra vågbrytaren. En sådan lokalisering blir

emellertid i sitt sammanhang med gatutrafiklederna densamma som ett läge

innerst i Norra hamnen.

Yid generalplanearbetet har uppmärksamhet ägnats åt stadens ur flera synpunkter

olyckliga benägenhet att utbreda sig ensidigt söderut, och har som

en motåtgärd projekterats ett industriområde norrut, invid Västkustbanan.

Detta synes knappast kunna komma till stånd vid en säckstationslösning, som

skulle skapa långa och besvärliga förbindelser mellan ifrågavarande område

och stadens hamnar och godsbangård. Yid sidan av en industribebyggelse

norrut torde möjligheten av en järn vägshållplats i nordligt läge ha en direkt

inverkan på möjligheterna att främja bosättningen norrut.

Departementschefen.

I Hälsingborg finnas för närvarande två järnvägsstationer, nämligen dels

ångfärjestationen (Hälsingborg F) med den norrifrån ankommande huvudlinjen

från Ängelholm (Västkustbanan) och dels centralstationen (Hälsingborg

C) med de två från Barnlösa station på gemensam bana ingående huvudlinjerna

från Åstorp och Billeberga.

Bangårdsförhållandena i staden ha alltsedan seklets början varit föremål

för upprepade utredningar och förhandlingar. Huvudsyftet har härvid varit

att få till stånd en gemensam centralstation för samtliga till staden inlöpande

järnvägslinjer samt att på ett ändamålsenligt sätt anknyta tågfärjetrafiken

till denna station.

En bidragande orsak till att frågan tidigare icke vunnit sin lösning synes

ha varit den omständigheten, att ifrågavarande järnvägar förut varit uppdelade

på ett flertal ägare och intressenter. Sedan järnvägarna numera införlivats

med statsbanenätet, ha förutsättningar visat sig föreligga för en uppgörelse

i bangårdsfrågan mellan stadens och järnvägsintressets representanter.

2—7i4 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 243.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Statlen och järnvägsstyrelsen lia sålunda i december 1945 träffat ett på statsmakternas

godkännande beroende avtal om ordnande av bangårdsförhållandenu

i Hälsingborg. Detta avtal, som underkastats remissbehandling och ytterligare

utredningar i olika avseenden, har genom upprepade avtalstillägg successivt

förlängts •— senast intill den 1 juli 1950.

Till grund för avtalet ligger ett förslag, som utarbetats av en särskild för

ändamålet tillsatt kommitté, benämnd »Hälsingborgs bangårdskommitté år

1938» och bestående av representanter för järnvägsstyrelsen och Hälsingborgs

stad. Huvudprincipen i detta förslag är, att en centralstation av genomgångstyp

anordnas på nuvarande plats för Hälsingborg C, att nuvarande station

vid Hälsingborg F slopas såsom slutstation för tågen till och från Ängelholm

(Västkustbanan) samt att en förbindelselinje från Hälsingborg F till Hälsingborg

C anordnas efter igenfyllning av den s. k. Inre hamnen.

Sedan med anledning av det träffade avtalet ett offentligt möte anordnats

i Hälsingborg, har en vid mötet tillsatt kommitté, benämnd »opinionskommittén

i bangårdsfrågan», hemställt, att Kungl. Maj:t icke måtte godkänna

avtalet i befintligt skick utan bereda möjlighet för en förnyad allsidig

behandling av ärendet, med hänsyn till de möjligheter att indraga Västkustbanan

öster och söder om staden, som förelåge. Opinionskommittén har därefter

till Kungl. Maj:t överlämnat vissa genom kommitténs försorg utarbetade

alternativförslag till lösning av bangårdsfrågan. Huvudprincipen i dessa förslag

är, att Hälsingborgs centralstation, placerad i huvudsak på samma plats

som enligt bangårdskommitténs förslag, anordnas som en säckstalion och Västkustbanan

framdrages i en kringgående linje öster och söder om staden in till

centralstationen.

Förutom opinionskommittén ha även kungl. automobilklubben och motormännens

riksförbund inkommit med framställningar om ytterligare utredning

i bangårdsfrågan.

Slutligen ha också väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och

länsstyrelsen i Malmöhus län i sina remissyttranden framfört betänkligheter

mot bangårdskommitténs förslag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett

bangårdsfrågan icke vara tillräckligt utredd för att ett bindande avtal skulle

kunna träffas, byggnadsstyrelsen har direkt avstyrkt järnvägsstyrelsens framställning

om avtalets godkännande och länsstyrelsen har förklarat sig, i avsaknad

av en allsidig utredning, icke kunna uttala sig om hur bangårdsfrågan

rätteligen skall lösas.

Kritiken mot bangårdsavtalet synes i huvudsak ha följande innehåll.

Som en allmän anmärkning har framhållits, att bangårdskommitténs förslag

uppgjorts utan tillräckligt beaktande av andra viktiga planeringsspörsmål, som

röra stadsplane-, trafik-, väg- och hamnväsendet i staden. Bangårdsfrågan borde

enligt kritiken sålunda ha blivit föremål för studium i en generalplan för

Hälsingborg, innan den upptoges till avgörande.

Till denna allmänna anmärkning anknyter sig sedan ett flertal invändningar

rörande förslagets utformning i detalj.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 2AS.

Särskilt starkt liar kritiken härvid riktats mot den föreslagna igenfyllningen

av Inre hamnen och framdragandet av en järnvägslinje med reguljär trafik

över det sålunda utvidgade Hamntorget. Dessa åtgärder anses komma att på

ett mindre lyckligt sätt minska sambandet mellan staden och Öresund samt

förstöra den säregna och vackra stadsbilden kring Hamntorget.

En annan fråga, som också tilldragit sig stor uppmärksamhet, är den av

bangårdskommittén föreslagna plankorsningen vid Hamntorget. Något förslag

om de nya färjelägenas placering har icke framlagts av kommittén. Av de överväganden

som skett i samband med kommitténs arbete har emellertid framgått,

att man tänkt sig att färjelägena skulle förläggas i omedelbar närhet av

den planerade nya järnvägsstationen. Med utgångspunkt härifrån har kritiken

tydligen utgått ifrån att större delen av biltrafiken till och från färjelägena

skulle komma att passera nämnda järnvägskorsning, och man har därvid befarat,

att svåra trafikstockningar skulle uppkomma, särskilt i betraktande av

den ökade järnvägstrafik över torget, som skulle bli en följd av alternativet

med en genomgångsstation.

Med hänsyn till den väntade förläggningen av färjelägena har det också

hävdats, att bangårdskommitténs förslag icke vore ägnat att tillgodose det

stora behovet av uppställningsplatser för bilar i omedelbar anslutning till

färjorna.

Yidare har framhållits, att förslaget förutsätter ett flertal komplicerade och

dyrbara planskilda korsningar, vilka med en annan lösning av bangårdsfrågan

till större delen skulle kunna undvikas.

Slutligen har anmärkts på att förslaget icke försetts med erforderliga kostnadsutredningar.

Med hänsyn till den kritik, som sålunda riktats mot bangårdsavtalet, föranstaltade

jag i maj 1947 om en utredning med syfte att utröna huruvida

förutsättningar förelåge för en partiell lösning av bangårdsfrågan med

avseende på den södra järnvägsinfartens samt den södra gods- och rangerbangårdens

definitiva förläggning i staden. Avsikten var att — utan föregripande

av det slutliga ställningstagandet till huvudfrågan om valet mellan genomgångs-

och säckstation — möjliggöra för staden att utan större dröjsmål lösa

de enligt uppgift mest brännande av de stadsplaneproblem, som sammanhänga

med bangårdsfrågan, samt att därefter utan nödtvungen forcering ytterligare

utreda och överväga de återstående spörsmålen. Utredningen, som utfördes

gemensamt av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt byggnadsstyrelsen,

gav till resultat att några avgörande tekniska hinder för den

åsyftade dellösningen icke förelågo. Från stadens sida har man emellertid nu

förklarat sig icke vilja begagna sig av den erbjudna möjligheten och stadens

myndigheter vidhålla önskemålet, att bangårdsavtalet så snart som möjligt

måtte godkännas i befintligt skick. Det har framhållits, att ett snabbt avgörande

av bangårdsfrågan för stadens del är av största betydelse med hänsyn

till föreliggande planläggningsfrågor m. m. Även för statens järnvägars del

anses det nödvändigt att få klarhet i huru bangårdsförhållandena skola ut

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

formas, så att erforderliga förbättringsarbeten på de nuvarande anordningarna

kunna göras med tanke på framtidsförslaget. Särskilt har härvid framhållits

behovet av att lösa frågan om ordnandet av trafiken mellan Hälsingborg och

Helsingör.

I den sålunda uppkomna situationen har jag ansett mig icke kunna medverka

till ytterligare uppskov med ställningstagandet till bangårdsavtalet.

Under den tid, som förflutit sedan avtalsfrågan bragtes under Kungl. Maj:ts

Provning, ha i flera avseenden ytterligare utredningar och klarlägganden skett,

vilka synas underlätta bedömningen av den föreliggande frågan.

Sålunda har stadsplanekontoret i staden nu överarbetat bangårdskommitténs

förslag till gatutrafikanordningar samt fullföljt arbetet på utformningen

av huvudtrafiklederna vid en lösning av bangårdsfrågan enligt det föreliggande

avtalet. I samband därmed har också en ungefärlig beräkning av kostnaderna

för avtalets genomförande kunnat göras och kostnadssumman har därvid

angivits till 20,9 miljoner kronor, varav 10 å It miljoner kronor skulle belöpa

på statens järnvägar.

Det har vidare meddelats, att man numera från stadens sida överväger eu

lösning av frågan om bilfärjelägets placering, enligt vilken detta skulle förläggas

till innersta delen av Norra hamnen eller i en särskild hamn utanför

norra vågbrytaren. Härigenom skulle skapas rikligt utrymme för bilparkering

och det skulle bli möjligt att leda en stor del av biltrafiken till och från

bilfärjorna i andra riktningar än över den besvärliga plänkorsningen vid

Hamntorget.

I fråga om igenfyllningen av Inre hamnen har av representanter för staden

under hand framhållits, att en sådan åtgärd i praktiken knappast kan undvikas

även om säckstationsalternativet väljes samt att igenfyllningen förr eller senare

kan bli nödvändig oberoende av bangårdsfrågans lösning på grund av gatutrafikens

behov.

Vad angår de av opinionskommittén framlagda säckstationsalternativen

har vid det fortsatta utredningsarbetet konstaterats att den av kommittén avsedda

ingångslinjen öster om staden av järnvägstekniska skäl icke kan framdragas

i den sträckning kommittén tänkt sig utan måste förläggas i en vidare

båge mot öster. Härigenom skulle vägförlängningen mellan Ödåkra och Häl

singborg C komma att uppgå till icke mindre än 7 km jämfört med bangårdskommitténs

förslag. För det stora antalet resande på denna sträcka skulle enligt

uppgift därigenom uppkomma en tidsförlust per resa av ca 7 minuter.

Omläggningen har för resenärerna beräknats medföra en ökad resekostnad av

inemot Va miljon kronor per år.

Slutligen må nämnas att — såsom framgår av den förut omförmälda, av

stadsplanechefen i Hälsingborg upprättade promemorian av den 27 mars 1950

— någon helt ny, hållbar lösning av bangårdsfrågan icke kunnat utfinnas vid

utredningarna i samband med det pågående generalplanearbetet.

Vid övervägande av bangårdsfrågan mot bakgrunden av stadens och järnr

ägsst^ lelsens bestämda vidhållande av det föreliggande avtalet och stadens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition nr 248.

klart uttalade vägran att för sin del acceptera den ifrågasatta dellösningen

samt i betraktande av de här anförda, delvis nya omständigheterna i

frågan har jag ansett mig icke böra motsätta mig bifall till järnvägsstyrelsens

framställning om avtalets godkännande. Detta innebär, att jag nu tagit ståndpunkt

i valet mellan genomgångs- och säckstation. Jag förutsätter dock härvid,

att vissa detaljfrågor komma att underkastas ytterligare utredning och

att det får ingå i Kungl. Maj:ts befogenhet att medgiva de jämkningar i avtalet,

vilka vid den fortsatta behandlingen av bangårdsfrågan kunna befinnas

erforderliga eller lämpliga och varom överenskommelse med staden kan komma

att träffas. Hit hör bl. a. frågan om ändrad sträckning av den södra järnvägsinfarten.

Frågan om anvisande av anslagsmedel för avtalets genomförande i vad på

statens järnvägar ankommer torde framdeles, efter framställning av järnvägsstyrelsen,

få anmälas för Kungl. Maj:t.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna föreliggande, den 28 och

29 december 1945 dagtecknade avtal mellan järnvägsstyrelsen

och Hälsingborgs stad angående ordnande av bangårdsförhållandena

i staden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Salomonson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

oo

Avtal.

Bilaga.

Mellan Kungl. järnvägsstyrelsen, å ena, samt Hälsingborgs stad genom

dess drätselkammare, här nedan kallad staden, å andra sidan, liar träffats

följande avtal angående ordnande av bangårdsförhållandena i Hälsingborg.

§ !.

Detta avtal avser i huvudsak

dels ändrade bangårdsanordningar genom sammanslagning av nuvarande

Hälsingborgs färjestation med Hälsingborgs centralstation till en central

personstation och i samband därmed ändrad förbindelse mellan ångfärjestationen

och centralstationen,

dels förflyttning av nuvarande godsmagasinet vid Hälsingborgs centralstation

samt de nuvarande gods- och rangerbangårdarna å Hälsingborg F

och väster om Sjögatan till en ny gods- och rangerbangård, som skall anläggas

å det s. k. Gamla exercisfältet.

dels sådan breddning av järnvägsområdet mellan centralstationen och den

nya gods- och rangerbangården att plats beredes för tre (3) st. spår emot

nuvarande två,

dels viss breddning av Järnvägsgatan från Hamntorget till Gasverksgatau,

dels kostnaderna för de ändrade bangårdsanordningarna jämte därav föranledda

anläggningar,

dels ock de markbyten mellan statens järnvägar och staden, som komma

att bliva en följd av de ändrade bangårdsanordningarnas genomförande,

jämte vissa andra överlåtelser av mark till staden, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med bifogade ritningar x), märkta Pl. 1 och 2. Pl. 2 avser förslag

till bangårdsanordningarnas framtida utformande.

Mom. 1. Staden överlåter genom detta avtal till statens järnvägar med

full äganderätt å bifogade ritning, märkt Pl. 1, med röd färg och bokstäverna

A, B, C, D, E, F och G angivna markområden, att av statens järnvägar

tillträdas 1 januari 1947.

Mom. 2. Staden förbinder sig vidare att till statens järnvägar två år efter

därom av statens järnvägar gjord framställning dock tidigast den 1 januari

1960 med full äganderätt och omedelbart tillträde överlåta de å samma ritning

med röd sträckning och bokstäverna H, J, Iv, L och M angivna markområdena.

Särskild överlåtelsehandling härom skall utfärdas.

Mom. 3. Samtliga i denna § angivna markområden överlåtas av staden i

det skick, de vid tillträdet befinnas, med förbehållen rätt för staden och

andra ägare av byggnader och anläggningar inom områdena att före områdenas

avträdande borttaga å desamma befintliga statens järnvägar ej tillhöriga

byggnader och övriga anläggningar. Angående omläggning av inom

områdena befintliga staden tillhörande ledningar skall iakttagas vad i § 8

särskilt stadgas.

jarnvagar

9 o
överlåta
-

detta avtal till staden med

Mom. 1. Statens

full äganderätt:

dels de å bifogade ritning, märkt Pl. 1, med gul färg och bokstäverna

N, O, P, Q, B, S, T, IT, Y, X och Y angivna markområdena, att av staden

*) Ej här återgivna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-1.

tillträdas, när de icke längre erfordras för järnvägsändamål, dock senast ett

år efter den nya centralstationens färdigställande,

dels å samma ritning med gul sträckning och bokstaven Z angivet markområde,

att av staden tillträdas ett år efter det att det nva stationshuset

färdigställts,

dels det å samma ritning med blå färg och bokstaven A angivna området.

Mom. 2. Markområdena överlåtas av statens järnvägar i det skick, de vid

tillträdet och efter befintliga järnvägsanläggningars borttagande befinnas.

Byggnader och anläggningar, som icke borttagits före respektive tillträdesdagar,

tillfalla staden.

Mom. 3. Statens järnvägar avsäga sig till stadens förmån all den rätt

statens järnvägar kunna äga till det å Pl. 1 med bokstäverna a, b, c, d och

e begränsade området.

§ 4-

Vid den tidpunkt, då statens järnvägar färdigställt ny rangerbangård å

gamla exercisfältet och dit överflyttat rangeringsarbetet för statens järnvägars

godstrafik, skola statens järnvägar till staden med full äganderätt överlåta

den väster om Sjögatan befintliga rangerbangårdens spåranordningar och

övriga anläggningar jämte förbindelsespåret mellan nämnda bangård och

statens järnvägars nya rangerbangård i då befintligt skick, att användas i

huvudsak för hamntrafiken. Underhåll skall, sedan staden övertagit nämnda

spåranläggningar, ske i enlighet med särskild överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen

och staden. För den elektriska tågdriften erforderliga anordningar

skola dock fortfarande ägas och underhållas av statens järnvägar.

§ °-

Särskild gottgörelse skall icke i anledning av de i §§ 2, 3 och 4 omnämnda

överlåtelserna utgå mellan kontrahenterna.

Intill dess de å ömse sidor överlåtna områdena av den nya ägaren tillträdas,

äger förutvarande ägaren utan någon inskränkning nyttja områdena

och uppbära alla inkomster av desamma liksom förutvarande ägaren har

skyldighet vidkännas alla för tiden intill tillträdesdagen belöpande skatter,

utskylder och onera för områdena.

§ G.

V ardera kontrahenten betalar kostnaderna för lagfart å de områden, han

genom detta avtal förvärvar, samt för erforderliga avstyckningar och mätningar

av dessa områden.

§ T''

Vardera kontrahenten garanterar, att av honom överlåten egendom icke

besväras av inteckning eller icke intecknat intrång; dock fri tagas parterna

å ömse sidor från skyldighet att förete gravationsbevis härom.

§ ». .

Mom. 1. Staden tillförsäkras rätt att inom de till statens järnvägar överlåtna

områdena bibehålla sina befintliga ledningar av olika, slag. Likaledes

skall staden äga att på sin bekostnad framdraga nya ledningar inom såväl

de nu upplåtna, som övriga statens järnvägars områden, där så med hänsyn

till statsbanans befintliga eller planerade anläggningar kan ske, under villkor

att hinder eller fara för järnvägstrafiken icke därigenom uppstår, samt med

skyldighet att lämna statens jiirnviigar ersättning för de kostnader, statens

järnvägar kunna få vidkännas till följd av ledningsarbetenas utförande och

ledningarnas befintlighet inom statens järnvägars områden.

Mom. 2. 1 följd av blivande järnvägsanläggningars utförande erforderliga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:Is proposition nr 243.

ändringar eller förstärkningar av stadens inom järnvägsområdena befintliga

ledningar skola utföras och bekostas av staden. Kungl. järnvägsstyrelsen

förbinder sig dock att härvidlag låta utföra sina arbeten på sådant sätt, att

onödiga kostnader icke härigenom åsamkas staden, i den mån detta ej medför

oskälig kostnad eller olägenhet för statens järnvägar.

Mom. 3. Staden skall äga tillträde till järnvägsområdena för anläggning,

tillsyn och underhåll av i denna paragraf innefattade ledningar. Staden är

skyldig att härvid iakttaga de särskilda villkor och bestämmelser, som vederbörande

banbefäl med hänsyn till trafiksäkerheten kan finna nödigt meddela.

För skada, som vid utförandet av sådana arbeten inom järnvägsområdena

kan genom järnvägsdriften tillfogas personal, vilken av staden användes för

arbetenas utförande, är staden ansvarig.

§9''

Mom. 1. Färjestationen är avsedd att t. v. bibehållas å nuvarande plats

vid norra hamnen. Vid en planerad framtida förflyttning av färjestationen

till annan plats, varvid den nuvarande färjestationen nedlägges, skall särskild

överenskommelse härom träffas parterna emellan.

Mom. 2. I nyssnämnda överenskommelse skall staden medgivas rätt, att

i samband med färjestationens flyttning från nuvarande plats på egen bekostnad

få järnvägsspåren mellan Tågagatan och Hamntorget utflyttade i

Kungsgatan, så att plats därigenom kan beredas för framdragande av en 12

in bred gata mellan järnvägslinjen och hamntomterna.

Mom. 3. Staden förbinder sig att vid Södra hamnen icke vidtaga sådana

åtgärder, som skulle försvåra eller fördyra eu överflyttning av färjelägena dit.

§ 30.

Mom. 1. I fråga om byggnadskostnaderna skall gälla, att de för statens

järnvägar avsedda nya anläggningarna bekostas helt av statens järnvägar.

Mom. 2. Erforderliga förändringar eller nyanläggningar av hamnspår och

kajer samt igenfyllning av Inre hamnen bekostas helt av staden med nedan

under § 11, mom. 1, angivna undantag.

Mom. 3. Kostnaderna för planskilda gatukorsningar i Gasverksgatan, Södergatan,

Planteringsvägen och Industrigatan med tillhörande tillfartsvägar

jämte härför erforderliga förändringar av bangårdsanordningarna och i övrigt

erforderliga spår- och gatuarbeten av alla slag för de planskilda korsningarnas

genomförande skola bestridas av staden. Parterna äro dock överens

om att statens järnvägar skola bidraga till kostnaderna för dessa anläggningar

med det efter 4 % räntefot beräknade kapitaliserade värdet av

de driftskostnadsbesparingar, som statens järnvägar göra genom tillkomsten

av respektive planskilda korsningar.

§ 11.

Mom. 1. Statens järnvägar och stadexi bestrida till hälften vardera alla

kostnader för spår- och växelläggning, signal- och säkerhetsanläggningar

ävensom erforderliga vattenkastare för iordningställande av den inom området

A angivna hamnrangerbangården för Norra hamnen till den omfattning,

som järnvägstrafiken vid nämnda hamn då anses kräva. Eventuellt

erforderlig elektrifiering av spåren bekostas dock helt av statens järnvägar.

Under detta moment angivna arbeten skola utföras genom statens järnvägars

försorg.

Mom. 2. Staden bekostar alla erforderliga terrasseringsarbeten, ballastering,

stensättning och makadamisering, erforderliga ändringar eller förstärkningar

av inom eller utom det i föregående moment angivna bangårdsom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

rådet befintliga ledningar ävensom områdets dränering. I samband med

nämnda spåranläggnings utförande skall staden likaledes utföra och bekosta

erforderliga ändringar av gator eller vägar.

Mom. 3. I mom. 1 och 2 nämnda spåranläggning skall ägas av staden.

Underhåll av nämnda anläggning skall ske i enlighet med särskild överenskommelse

mellan järnvägsstyrelsen och staden. För den elektriska tågdriften

erforderliga anordningar ägas och underhållas av statens järnvägar.

§ 12.

Innan arbetet med de i tj 10 mom. 3 nämnda plauskilda korsningarna

påbörjas, skall Kungl. järnvägsstyrelsen beredas tillfälle avgiva yttrande

över de för respektive gatukorsningar uppgjorda huvudritningarna, varvid

särskild överenskommelse skall upprättas mellan kontrahenterna, angående

anläggningarnas utförande och underhåll samt tidpunkt och förutsättningar

för utgivande av statens järnvägars bidrag. När planskilda gatukorsningen

i Södergatan öppnas för trafik, skola statens järnvägar äga rätt att avstänga

gatuplanskorsningarna i Bryggaregatan och Karl Krooksgatan (Tegelbruksgatan).

Likaså skola statens järnvägar äga rätt att avstänga gatuplankorsningen

i Gasverksgatan, när den planskilda gatukorsningen för nämnda

gata öppnas för trafik.

Hälsingborgs stad skall likaledes beredas tillfälle avgiva yttrande över

huvudritningar till större husbyggnader, vilkas utförande ankommer på statens

järnvägar, och skall Kungl. järnvägsstyrelsen vid ritningarnas fastställande

taga den hänsyn till stadens önskemål, som styrelsen prövar utan

oskälig kostnad eller olägenhet för statens järnvägar kunna ske.

§ 13.

Staden förbinder sig, att när detta avtal blivit giltigt, ingå till Kungl.

Maj:t med framställning om fastställelse av sådan stadsplan eller sådan

iindring i gällande stadsplan, som betingas av i detta avtal omliandlade

järnvägsanläggningars utförande i enlighet med Pl. 2.

§ U.

De avtalsslutande parterna avse, i den män det är möjligt och ej annat

kan befinnas påkallat med hänsyn till läget på arbetsmarknaden, att arbetena

skola igångsättas under år 1947 och så bedrivas, att utbyggnaden i

huvudsaklig överensstämmelse med Pl. 1 kan vara färdigställd före utgången

av år 1 952.

§ 15.

Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av detta avtal eller i samband

därmed stående rättsförhållanden skall, såvitt angår andra bestämmelser

än sådana i § 3 innefattade, vilka hava avseende å trafiksäkerheten, avgöras

av skiljemän enligt lag.

§ 13.

Hav detta avtal icke blivit godkänt av stadsfullmäktige i Hälsingborg före

den 1 mars 194(5 genom beslut, som vunnit laga kraft, samt av Kungl. Maj:t

före den 1 juli 1943, skall avtalet anses hava till alla delar förfallit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. ilaj:ts proposition nr 243

Härav äro två likalydaude exemplar

Stockholm den 29 december 1945.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

(t. Jhthlbeck

H. Sandström „

upprättade och utväxlade.

Hälsingborg den 28 december 1945

HÄLSINGBORGS STADS DRÄTSELKAMMARE
L.

(!jer t'':

j Bengt Wihlborg

Bevittnas:

S. Beizner I. Hedborg

Tillägg till avtal den 28 och 29 december 1945 mellan Kungl. järnvägsstyrelsen

och Hälsingborgs stads drätselkammmare angående ordnande

av bangård sfär hållandena i Hälsingborg.

Tillägg nr 1.

Den i § 10 angivna tiden, inom vilken Kungl. Maj:t skall hava godkänt

avtalet, förlänges till den 31 december 1940.

Stockholm den 14 juni 1940.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

G. Dalilbcck

H. Sandström

Hälsingborg den 13 juni 1940.

HÄLSINGBORGS STADS DRÄTSELKAMMARE
L.

G jer tv

j Bengt Wihlborg

Bevittnas:

S. Beizner I. Hedborg

Tillägg ur 2.

Den i § 10 angivna tiden, inom vilken Kungl. Majt skall hava godkänt

avtalet, förlänges ytterligare till den 30 juni 1947.

Stockholm den 13 december 1940. Hälsingborg den 6 december 1940.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN HÄLSINGBORGS STADS DRÄTSELKAMMARE
Tor

Kmers L. G jer tv

II. Sandström / Helge Ericsson

Bevittnas:

Anton Ohlsson Blenda Wallin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

21

Tillägg nr 3.

Den i § 13 angivna tiden, inom vilken Kungl. Maj:t skall hava godkänt

avtalet, förlänges ytterligare till den 30 juni 1948.

Stockholm den 13 juni 1947.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

(t. Dahlbeck

H. Sandström

Hälsingborg den 5 juni 1947.

HÄLSINGBORGS STADS DRÄTSELKAMMARE
Klas

Pettersson

! Helge Ericsson

Bevittnas:

Inga-Lisa Ericson Blenda Wallin

Tillägg nr 4.

Den i § 13 angivna tiden, inom vilken Kungl. Maj:t skall hava godkänt

avtalet, förlänges ytterligare till den 30 juni 1949.

Stockholm den 12 juni 1948.

KUNGL. JÄRN VÄGSST Y R ELSEN

G. Dahlbeck

H. Sandström

Hälsingborg den 1 juni 1948.

HÄLSINGBORGS STADS DRÄTSEL

KAMMARE

Klas Pettersson

l Helge Ericsson

Bevittnas:

Karin Andersson Blenda Wallin

Tillägg nr 5.

Den i § 13 angivna tiden, inom vilken Kungl. Maj:t skall hava godkänt

avtalet, förlänges ytterligare till den 30 juni 1950.

Stockholm den 28 maj 1949. Hälsingborg den 4 maj 1949.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN HÄLSINGBORGS STADS DRÄTSELKAMMARE
Erik

Ujtmark A las Pettersson

H. Sandström ! Helge Ericsson

Bevittnas:

Anton Ohlsson Karin Andersson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av bangårdsförhållandena i Hälsingborg. a1 i texten
  2. SU 1950:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av b ang årdsför hållandena i Hälsingborg jämte i ämnet väckta motioner''. a1 i texten