Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)

1950-03-31 · 70 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 70 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:244, Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896); given Stockholms slott den 31

mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att ernå närmare överensstämmelse mellan preliminär och slutlig

skatt samt sålunda minska den kvarstående skatten föreslås i propositionen,

att de i skattetabellerna angivna skattebeloppen skola uträknas så,

att något högre preliminärskatt uttages än för närvarande sker.

Vidare föreslås, att ränta efter 6 procent skall uttagas å kvarstående

skatt, om denna uppgår till minst en femtedel av den slutliga skatten. Ränta

skall dock endast utgå å kvarstående skatt, som överstiger 300 kronor. Om

den erlagda preliminära skatten överstiger den slutliga skatten, skall den

skattskyldige under motsvarande förutsättningar gottgöras ränta efter 2

procent å det överskjutande beloppet.

Slutligen föreslås, att löneavdrag för kvarstående skatt skall verkställas

med 25 procent av arbetstagares lön, om han icke överlämnar debetsedel

1 -— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 244.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

å slutlig skatt till arbetsgivaren eller styrker, att han icke har att erlägga

kvarstående skatt. Vad sålunda föreslås skall dock icke gälla beträffande

sjöman, inskriven vid sjömanshus.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1951.

Bestämmelserna angående ränta skola dock gälla först beträffande 1952

års taxering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

3

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, a» 4 § 1 och 2 inom., 47 §, 49 §, 64 §, 81 §, 89 §

2 inom., 90 §, 91 § 1 inom., 106 § och 107 § uppbördsförordningen den 31

december 1945 samt anvisningarna till 47 § samma förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 34 § nämnda

förordning skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse:

4 §•

1 m o m. Preliminär A-skatt —

— — sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---för

förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels ytterligare ett belopp av tvåhundra

kronor, dels ock, såvitt angår

taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder med

belopp, motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som enligt

3 mom. legat till grund vid uträknandet

av de i vederbörlig tabell angivna

utskylderna.

Tabellerna skola — — — antal

kronor.

2 mom. I skattetabellerna skola

i särskilda kolumner upptagas skattebelopp

för följande grupper av

skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, utan barn;

Föreslagen lydelse:

4 §•

1 m o m. Preliminär A-skatt--

— sådana tabeller.

Skattetabellerna skola--— för

förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig

inkomstskatt, för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för

skattekrona och skatteöre det belopp,

som enligt 3 mom. legat till grund

vid uträknandet av de i vederbörlig

tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola — — — antal

kronor.

2 m o in. I skattetabellerna skola

i särskilda kolumner upptagas skattebelopp

för följande grupper av

skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, utan barn;

1 Senaste lydelse av 4 § 1 och 2 mom., 81 §, 89 § 2 mom. och 90 § se 1947: 585 samt av 47 §

och anvisningarna till samma paragraf se 1948: 762.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse:

2) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med ett

barn;

3) —9) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med

två, tre etc. till och med åtta barn,

därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen preliminär

skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med flera än åtta

barn;

10) gift, med maken sammanlevande

kvinna, som har egen inkomst

och vilkens make jämväl uppbär inkomst;
11)

inkomsttagare, som är ogift,

utan barn;

12) inkomsttagare, som är ogift,

med ett barn;

13) —19) inkomsttagare, som är

ogift, med två, tre etc. till och med

åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen

preliminär skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med

flera än åtta barn.

Gift, med---manlig inkomst
tagare.

Skattskyldig, som---manlig

inkomsttagare.

Med ogift — — — eller hemskild.

Skattskyldig, som —- — — för

barn, o. s. v.

34 §.

Föreslagen lydelse:

2) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med ett

barn;

3) —9) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med

två, tre etc. till och med åtta barn,

därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen preliminär

skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med flera än åtta

barn;

10) inkomsttagare, som är ogift,

utan barn;

11) inkomsttagare, som är ogift,

med ett barn;

12—18) inkomsttagare, som är

ogift, med två, tre etc. till och med

åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen

preliminär skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med

flera än åtta barn.

Gift, med maken sammanlevande

kvinna med egen inkomst skall,

därest jämväl maken har inkomst,

hänföras till under 10) upptagen

grupp av skattskyldiga.

Gift, med---manlig inkomst
tagare.

Skattskyldig, som ----manlig

inkomsttagare.

Med ogift--— eller hemskild.

Skattskyldig, som — — — för

barn, o. s. v.

34 §.

3 mom. överstiger i 1 mom.

omförmäld slutlig skatt den skatt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse:

47 §.

Då löneavdrag — — —- anställningen

tillträtts.

Därest arbetstagare — — -— kvarstående

skatt.

Har i fall, då löneavdrag skall

verkställas, debetsedel avseende preliminär

skatt icke överlämnats till

arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas

med tjugufem procent eller,

såvitt angår sjöman inskriven vid

sjömanshus, med femton procent av

det vid varje avlöningstillfälle utbetalade

beloppet. Därest arbetstagaren

åtnjuter jämväl naturaförmån

varom i 8 § första stycket sägs, skall

löneavdraget beräknas jämväl å naturaförmånens

värde för den tid lö
-

Föreslagen lydelse:

skyldige gottskriven preliminär skatt

med minst en femtedel av den slutliga

skatten, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta med sex

procent, för en beräknad tid av ett

år, å det överskjutande beloppet, i

den mån detta överstiger trehundra

kronor; dock att det belopp, vård

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor. Har skattskyldig påförts

utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller olycksfallsförsäkringsavgift,

skall sådan skatt icke inräknas

i den slutliga skatten vid bedömande

av om och med vilket belopp ränta

skall utgå.

Vad i denna förordning stadgas

angående kvarstående skatt skall,

där icke annat angives, äga motsvarande

tillämpning beträffande i föregående

stycke omförmäld ränta.

47 §.

Då löneavdrag — — —- anställningen

tillträtts.

Därest arbetstagare--— kvar
stående

skatt.

Har i fall, då löneavdrag skall

verkställas, debetsedel avseende preliminär

skatt icke överlämnats till

arbetsgivaren, skall löneavdrag för

preliminär skatt verkställas med tjugufem

procent eller, såvitt angår

sjöman inskriven vid sjömanshus,

med femton procent av det vid varje

avlöningstillfälle utbetalade beloppet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse:

neutbetalningen avser. Det belopp,

som skall avdragas, avrundas till

närmast lägre hela krontal.

Har arbetstagare, beträffande vilken

avdragsskyldighet föreligger

jämlikt 46 § 1 mom., icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å

slutlig skatt eller för arbetsgivaren

uppvisat sådan debetsedel eller ock

intyg, varom ovan i andra stycket

sägs, senast den 25 januari året näst

efter taxeringsåret eller, i fall som

avses i första stycket andra punkten,

senast fem dagar efter anställningens

början, har arbetsgivaren att så

snart ske kan göra anmälan härom

hos den lokala skattemyndigheten i

orten. Därest denna haft att utfärda

debetsedel, skall myndigheten skynd
-

Föreslagen lydelse:

Har arbetstagare, beträffande vilken

avdragsskyldighet föreligger

jämlikt 46 § 1 mom., icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å slutlig

skatt eller för arbetsgivaren uppvisat

sådan debetsedel eller ock intyg,

varom ovan i andra stycket sågs,

skall under tid, då löneavdrag för

kvarstående skatt skall verkställas,

dylikt avdrag ske med tjugufem procent

av det vid varje avlöningstillfälle

utbetalade beloppet. Löneavdrag

som nyss sagts skall dock icke verkställas

såvitt angår sjöman inskriven

vid sjömanshus.

Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl

naturaförmån varom i 8 § första

stycket sägs, skall löneavdrag enligt

tredje eller fjärde stycket beräknas

jämväl å naturaförmånens värde för

den tid löneutbetalningen avser. Det

belopp, som skall avdragas, avrundas

till närmast lägre hela krontal.

Därest vid sjömanshus inskriven

sjöman, beträffande vilken avdragsskyldighet

föreligger jämlikt 46 § 1

mom., icke till arbetsgivaren överlämnat

debetsedel å slutlig skatt eller

för arbetsgivaren uppvisat sådan debetsedel

eller ock intyg, varom i andra

stycket sägs, senast den 25 januari

året näst efter taxeringsåret eller, i

fall som avses i första stycket andra

punkten, senast fem dagar efter anställningens

början, har arbetsgivaren

att så snart ske kan göra anmälan

härom hos den lokala skattemyndigheten

i orten. Därest denna haft

att utfärda debetsedel, skall myndig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ii.

Nuvarande lydelse:

samt utfärda ny debetsedel eller, om

arbetstagaren icke har att gälda

kvarstående skatt, intyg härom samt

översända debetsedeln eller intyget

till arbetsgivaren. I annat fall har

myndigheten att skyndsamt lämna

meddelande till den lokala skattemyndighet,

som haft att utfärda debetsedel,

och har sistnämnda myndighet

att förfara på sätt nyss sagts.

Ny debetsedel eller intyg om att

kvarstående skatt icke skall erläggas

bör vara arbetsgivaren tillhanda senast

före ingången av den månad,

under vilken vederbörlig uppbördstermin

infaller.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

Är utbetald —----kvarstående

skatt.

Kan vid — ---i stad.

Har genom löneavdrag jämlikt

47 § tredje stycket innehållits större

belopp än som enligt arbetsgivaren

senare tillhandakommen debetsedel

skall under närmast följande uppbördstermin

inbetalas, skall arbetsgivaren

skyndsamt mot kvitto tillhandahålla

arbetstagaren vad sålunda

för mycket innehållits.

64 §.

Ej må---inbetalningen av
ser.

Har under--— eller girokort.

Erlägges under — — — 66 §

stadgas.

Har efter---— stycke angives.

Skatt, som innehållits genom löneavdrag

enligt 47 § tredje stycket,

Föreslagen lydelse:

heten skyndsamt utfärda ny debetsedel,

eller, om arbetstagaren icke har

att gälda kvarstående skatt, intyg

härom samt översända debetsedeln

eller intyget till arbetsgivaren. I annat

fall har myndigheten att skyndsamt

lämna meddelande till den lokala

skattemyndighet, som haft att

utfärda debetsedel, och har sistnämnda

myndighet att förfara på sätt nyss

sagts. Ny debetsedel eller intyg om

att kvarstående skatt icke skall erläggas

bör vara arbetsgivaren tillhanda

senast före ingången av den månad,

under vilken vederbörlig uppbörd stermin

infaller.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

Är utbetald---- kvarstående

skatt.

Kan vid — —- -— i stad.

Har genom löneavdrag jämlikt 47 §

tredje eller fjärde stycket innehållits

större belopp än som enligt arbetsgivaren

senare tillhandakommen debetsedel

skall under närmast följande

uppbördstermin inbetalas, skall

arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto

tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda

för mycket innehållits.

64 §.

Ej må — — — inbetalningen avser.

Har under — — — eller girokort.

Erlägges under — — — 66 §

stadgas.

Har efter---stycke angives.

Skatt, som innehållits genom löneavdrag

enligt 47 § tredje eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse:

skall under vederbörlig uppbördstermin

likaledes inbetalas eller överföras

till vederbörande länsstyrelse eller

lokala skattemyndighet i stad på

sätt i andra stycket i denna paragraf

sägs.

81 §.

Avlcortning av debiterad skatt

skall äga rum,

då genom oriktig debitering slutlig

eller tillkommande skatt påförts

skattskyldig dubbelt eller med för

högt belopp eller påförts annan person

än som vederbort; skolande i

sistnämnda fall, såframt icke den

rätteligen skattskyldige på grund av

stadgandet i 91 § är från betalningsskyldighet

fri, i sammanhang med

beslut om avkortning förordnas om

det avkortade beloppets uttagande

hos denne;

då någon-----skatt nedsatts.

Vidare skall----är oguldet.

Har arbetsgivare-----hos ar
betsgivaren.

89 §.

2 in o m. Har riksräkenskapsverket

vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger

till antagande att slutlig eller

tillkommande skatt blivit någon påförd

obehörigen eller med för högt

belopp, skall ämbetsverket underrätta

vederbörande länsstyrelse härom.

Länsstyrelsen har att verkställa

den utredning i ärendet, som må finnas

erforderlig, och att, därest vederbörande

finnes hava erlagt skatt

obehörigen eller med för högt be
-

Föreslagen lydelse:

fjärde stycket, skall under vederbörlig

uppbördstermin likaledes inbetalas

eller överföras till vederbörande

länsstyrelse eller lokala skattemyndighet

i stad på sätt i andra

stycket i denna paragraf sägs.

81 §.

Avkortning av debiterad skatt skall

äga rum,

då genom oriktig debitering slutlig,

kvarstående eller tillkommande

skatt påförts skattskyldig dubbelt

eller med för högt belopp eller påförts

annan person än som vederbort;

skolande i sistnämnda fall, såframt

icke den rätteligen skattskyldige

på grund av stadgandet i 91 §

är från betalningsskyldighet fri, i

sammanhang med beslut om avkortning

förordnas om det avkortade beloppets

uttagande hos denne;

då någon---skatt nedsatts.

Vidare skall---är oguldet.

Har arbetsgivare----— hos ar
betsgivaren.

89 §.

2 m o m. Har riksräkenskapsverket

vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger

till antagande att slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt blivit

någon påförd obehörigen eller

med för högt belopp, skall ämbetsverket

underrätta vederbörande länsstyrelse

härom. Länsstyrelsen har att

verkställa den utredning i ärendet,

som må finnas erforderlig, och att,

därest vederbörande finnes hava erlagt

skatt obehörigen eller med för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 2kk.

Nuvarande lydelse:

lopp, till honom återbetala vad som

för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen

eljest att förhållande, som

nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen

likaledes att återbetala för

mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig eller tillkommande skatt,

äger att genom länsstyrelsen i det

län, där debiteringen skett, kostnadsfritt

återbekomma vad han för mycket

erlagt. Återbetalning av för mycket

erlagd olycksfallsförsäkringsavgift

skall dock ske genom riksförsäkringsanstalten.

90 §.

Envar, som jämlikt 89 § 2 mom.

första stycket eller efter besvär över

taxering eller debitering vinner nedsättning

i eller befrielse från honom

påförd slutlig eller tillkommande

skatt, äger vid återbekommande av

för mycket erlagt belopp tillika erhålla

ränta å det belopp, som utbetalas,

efter fem procent för år.

Föreslagen lydelse:

högt belopp, till honom återbetala

vad som för mycket erlagts. Finner

länsstyrelsen eljest att förhållande,

som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen

likaledes att återbetala för

mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt, äger att genom

länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, kostnadsfritt återbekomma

vad han för mycket erlagt.

Återbetalning av för mycket erlagd

olycksfallsförsäkringsavgift skall

dock ske genom riksförsäkringsanstalten.

90 §.

1 mom. överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt, oberäknat fastighetsskatt,

skogsvårdsavgifler och annuiteter,

varom i 1 § sägs, med minst en femtedel

av den slutliga skatten, äger

den skattskyldige erhålla ränta med

två procent, för eu beräknad tid av

ett år, å det överskjutande beloppet,

1 den mån detta överstiger trehundra

kronor; dock att det belopp, vård

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor.

2 in o in. Envar, som jämlikt 89 §

2 mom. första stycket eller efter besvär

över taxering eller debitering

vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförd slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, äger

vid återbekommande av för mycket

erlagt belopp tillika erhålla ränta å

det belopp, som utbetalas, efter fem

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 2bt.

Nuvarande lydelse:

Vid beräkning — — — beloppet

återbetalas.

91 §.

1 mom. För slutlig eller tillkommande

skatt, som befinnes vara från

debitering obehörigen utesluten eller

till för ringa belopp påförd, är den

skattskyldige fortfarande ansvarig;

dock är han fri från betalningsskyldighet,

därest icke krav delgives honom

inom tre år efter utgången av

det uppbördsår, under vilket skatten,

om debitering i vederbörlig ordning

skett, skolat erläggas, samt utslag

i mål angående vederbörandes

betalningsskyldighet är meddelat inom

två år efter det kravet hos honom

anställdes.

106 §.

Förmenar någon, att slutlig eller

tillkommande skatt blivit genom fel

vid debiteringen obehörigen eller med

oriktigt belopp honom påförd eller

att felaktighet ägt rum vid utskrivandet

av hans debetsedel, äger han

att däri söka rättelse hos den lokala

skattemyndighet, som verkställt debiteringen.

Ansökan om rättelse skall

ingivas till nämnda myndighet inom

natt och år efter det skatten blivit

sökanden avfordrad.

107 §.

Den, som---av beslutet.

Föreslagen lydelse:

procent för år. Sådan ränta skall

dock icke utgå vid återbetalning av

räntebelopp, som erlagts enligt stadgandet

i 34 § 3 mom.

Vid beräkning — — — beloppet

återbetalas.

91 §.

1 in o m. För slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, som befinnes

vara från debitering obehörigen

utesluten eller till för ringa belopp

påförd, är den skattskyldige fortfarande

ansvarig; dock är han fri från

betalningsskyldighet, därest icke

krav delgives honom inom tre år efter

utgången av det uppbördsår, under

vilket skatten, om debitering i

vederbörlig ordning skett, skolat erläggas,

samt utslag i mål angående

vederbörandes betalningsskyldighet

är meddelat inom två år efter det

kravet hos honom anställdes.

106 §.

Förmenar någon, att slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt blivit

genom fel vid debiteringen obehörigen

eller med oriktigt belopp honom

påförd eller att felaktighet ägt

rum vid utskrivandet av hans debetsedel,

äger han att däri söka rättelse

hos den lokala skattemyndighet, som

verkställt debiteringen. Ansökan om

rättelse skall ingivas till nämnda

myndighet inom natt och år efter det

skatten blivit sökanden avfordrad.

107 §.

1 m o m. Den, som---av be
slutet.

2 mom. Har skattskyldig å kvarstående

skatt påförts ränta, varom i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse:

Anvisningar

till 47 §.

Överlämnas icke debetsedel avseende

preliminär skatt till arbetsgivaren,

bör denne, såvida det icke är

uppenbart, att anställningen hos honom

är att anse som bisyssla, alltid

verkställa avdrag med tjugufem procent

av lönebeloppet eller, såvitt angår

sjöman inskriven vid sjömanshus,

med femton procent. Gör arbetstagaren

gällande, att anställningen

är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren

i tveksamma fall påfordra,

att arbetstagaren styrker förhållandet

med intyg från den lokala

skattemyndigheten.

Har arbetstagaren icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å slutlig

skatt eller för arbetsgivaren uppvisat

sådan debetsedel eller intyg av

lokal skattemyndighet, att arbetstagaren

icke har att gälda kvarstående

skatt, skall arbetsgivaren hos den

lokala skattemyndigheten i orten,

d. v. s. å den plats där arbetsgivaren

har kontor, varifrån lön utbetalas,

anmäla förhållandet, så att ny debetsedel

eller, om arbetstagaren icke

Föreslagen lydelse:

3i § 3 mom. förmåles, och beror den

kvarstående skatten av förhållande,

varöver den skattskyldige icke kunnat

råda, äger länsstyrelsen i det lån,

dår räntan påförts, efter ansökan befria

den skattskyldige från att helt

eller delvis gälda sådan ränta.

Ansökan, som i första stycket sägs,

skall hava inkommit till länsstyrelsen

före utgången av året näst efter

taxeringsåret.

Anvisningar

till 47 §.

överlämnas icke debetsedel avseende

preliminär skatt till arbetsgivaren,

skall denne, såvida det icke är

uppenbart, att anställningen hos honom

är att anse som bisyssla, verkställa

löneavdrag för preliminär

skatt med tjugufem procent av lönebeloppet

eller, såvitt angår sjöman

inskriven vid sjömanshus, med femton

procent.

Har annan arbetstagare än sjöman,

inskriven vid sjömanshus, icke

till arbetsgivaren överlämnat debetsedel

å slutlig skatt eller för arbetsgivaren

uppvisat sådan debetsedel

eller intyg av lokal skattemyndighet,

att arbetstagaren icke har att erlägga

kvarstående skatt, skall arbetsgivaren,

såvida det icke är uppenbart, att

anställningen hos honom är att anse

som bisyssla, verkställa löneavdrag

för kvarstående skatt med tjugufem

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse:

har att gälda kvarstående skatt, intyg

härom kan utfärdas och tillställas

arbetsgivaren. Ny debetsedel eller

intyg som nyss sagts torde som regel

kunna vara arbetsgivaren tillhanda

å sådan tid under månaden, att åtminstone

ett avlöning stillfälle återstår,

vid vilket, om löneavdrag för

kvarstående skatt skall verkställas,

dylikt avdrag kan ske; kan löneavdrag

icke äga rum, har arbetstagaren

att själv erlägga nämnda skatt.

Föreslagen lydelse:

procent av lönebeloppet. Senast en

vecka innan dylikt avdrag första

gången göres skall arbetsgivaren genom

skriftlig eller muntlig hänvändelse

till arbetstagaren uppmana denne

att överlämna eller uppvisa debetsedel

eller intyg, som nyss sagts,

och skall arbetsgivaren därvid tilllika

erinra arbetstagaren om det

löneavdrag, som eljest kommer att

göras.

Gör arbetstagaren gällande, att anställningen

är att anse som bisyssla,

bör arbetsgivaren i tveksamma fall

påfordra, att arbetstagaren styrker

förhållandet med intyg från den lokala

skattemyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951; dock att vad däri

stadgas angående ränta å kvarstående skatt samt å erlagd preliminär skatt,

som överstiger motsvarande slutliga skatt, icke skall gälla såvitt angår

1951 års taxering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i uppbördsförfarandet samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 februari och den 1 april

1949 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet den 9 mars och

den 6 april 1949 landskamreraren A. G. A. Wigert, häradsskrivaren G. M.

E:son Alin, byråchefen S. E. Jarnerup, kronokamreraren B. E. V. Äkerstedt,

ekonomidirektören P. Prydz och ombudsmannen E. A. Sätterberg att såsom

sakkunniga inom finansdepartementet verkställa en allmän översyn av gällande

uppbördssystem. Åt landskamreraren Wigert uppdrogs att i egenskap

av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Vidare tillkallade dåvarande

chefen för finansdepartementet den 20 april 1949 skatteuppbördsmannen

C. Bäcklund, byråchefen E. B. A. Ehnbom, uppbördsdirektören K.

E. T. Josef son, förste revisorn K. E. Lindvall och förste stadsfogden N. B.

Rydhagen att såsom experter biträda de sakkunniga. De sakkunniga ha

antagit benämningen 1949 års uppbördssakkunniga.

De sakkunniga ha med skrivelse den 2 februari 1950 avlämnat ett första

betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsf örfarandet (SOU

1950:7) med därvid fogat författningsförslag.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från Sveriges

segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening samt Svenska maskinbefälsförbundet),

generalposlstyrelsen, bank- och fondinspektionen, statens

organisationsnämnd, överståthållarämbetet (med överlämnande av yttrande

från direktionen för uppbördsverken i Stockholms stad), samtliga

länsstyrelser (med överlämnande av yttranden från ett flertal kronokam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 2H.

rerare och häradsskrivare), 1949 års folkbokföringssakkunniga, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Föreningen Sveriges stadsfogdar, Svenska exekutionsmännens riksförbund,

Svenska arbetsgivareföreningen (med överlämnande av yttranden

från Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund, Norrlands stuvareförbund samt Södra Sveriges stuvareförbund),

Sveriges industriförbund,Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Föreningen skogsarbeten, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter,

Sveriges redareförening, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Svenska bankföreningen, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Handelns

arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges centrala restaurangaktiebolag (med

överlämnande av yttranden från Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag

och Västsveriges allmänna restaurantaktiebolag), Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt Svenska sjöfolksförbundet.

II. Allmänna synpunkter på frågan om förbättringar av

uppbördssystemet. Sammanfattning av de sakkunnigas

förslag.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit att avstämningen av den slutliga skatten

mot den preliminära hitintills medfört höga kvarstående skatter för flertalet

skattskyldiga. Av undersökningar, som de sakkunniga låtit verkställa

under hösten 1949, framginge att större delen (ca 70 procent) av alla skattskyldiga

kunde beräknas bli påförd kvarstående skatt på grund av 1949 års

taxering och att den kvarstående skatten därvid kunde beräknas utgöra i

medeltal 27 procent av den slutliga skatten (55 procent för jordbrukare,

43 procent för rörelseidkare och 17—23 procent för löntagare). Undersökningarna

hade verkställts innan debiteringen av slutlig skatt enligt 1949

års taxering varit slutförd i hela riket. Förnyade undersökningar hade därefter

icke medhunnits; vunna erfarenheter hade dock bekräftat de gjorda

beräkningarna.

Anledningen till att den kvarstående skatten blivit så stor för jordbrukare

och rörelseidkare vore att söka i det förhållandet, att dessa skattskyldiga

påförts preliminär B-skatt, vilken som regel beräknats enligt 1947 års

taxering och 1946 års inkomster; dessa hade i allmänhet varit lägre än in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

komsterna under år 1948. Höjning av den preliminära B-skatten på grund

av avgiven preliminär deklaration eller jämkningsansökan hade sällan ägt

rum. Där preliminär deklaration eller ansökan om jämkning förekommit,

hade därmed vanligen åsyftats en sänkning av den preliminära skatten.

Genom vissa av de sakkunniga verkställda statistiska undersökningar

hade orsakerna till de relativt höga kvarstående skatterna för många löntagare

belysts. För skattskyldiga arbetstagare med normal, jämn inkomst

vore uppbördsresultatet relativt gott. Däremot vore uppbördsresultatet otillfredsställande

i fråga om arbetstagare med inkomst av bisyssla och tillfälligt

arbete, korttidsanställda arbetstagare samt arbetstagare, som samtaxerats

med andre maken. För ett avsevärt antal arbetstagare vore vidare orsaken

till den höga kvarstående skatten att söka i brister på taxeringsväsendets

område ävensom i det förhållandet, att vid taxering medgivna ortsavdrag

— särskilt gällde detta ortsavdragen vid den kommunala taxeringen

— vore lägre än de belopp, som de skattskyldiga kunde anses behöva till

underhåll för sig själva och sina anhöriga (de skattskyldigas s. k. existensminimum)

och vilka förbehölles de skattskyldiga vid löneavdrag för preliminärskatt.

Vid låga inkomster kunde därför ofta det förhållandet inträffa,

att slutlig skatt påfördes, som allenast till ringa del eller icke alls täcktes av

någon preliminär skatt, enär löneavdrag för sistnämnda skatt icke kunnat

verkställas.

De sakkunnigas nu framlagda förslag berörde i huvudsak löneavdrag å

inkomst av korttidsanställningar, bisysslor och tillfälligt arbete. Därest

detta förslag genomfördes, torde några av de mest framträdande orsakerna

till de kvarstående skatterna för löntagarna elimineras. De brister i uppbördssystemet,

som sammanhängde med att ortsavdragen vore lägre än

»existensminimum» vid löneavdrag för preliminär skatt, kunde avhjälpas

endast genom att ortsavdragen höjdes; frågan om sådan höjning hade, såvitt

gällde de kommunala ortsavdragen, varit föremål för utredning av en

särskild kommitté (ortsavdragskommittén), som nyligen avlämnat betänkande

med förslag i ämnet. Frågan om en bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt för äkta makar, som båda hade inkomst av

tjänst, torde icke kunna lösas på ett tillfredsställande sätt med mindre

sambeskattningen avskaffades. Vidare anmärktes, att eftersom den slutliga

skatten beräknades efter taxering storleken av den kvarstående skatten påverkades

av taxeringsmyndigheternas i efterhand verkställda bedömande

av inkomsten. Vore taxeringarna felaktiga, vilket av olika orsaker stundom

vore fallet, måste uppbördsresultatet bli dåligt, även om uppbördssystemet

i och för sig vore tillfredsställande. Frågan om åtgärder för förbättrande

av taxeringsförfarandet låge emellertid utanför de sakkunnigas uppdrag.

Slutligen ha de sakkunniga framhållit, att en fullgod överensstämmelse

mellan preliminär och slutlig skatt för löntagarnas del icke kunde erhållas,

såvida icke skattereglerna avsevärt förenklades. Sålunda borde de nuva
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 2M.

rande avdragen av olika slag från inkomst av tjänst och de allmänna avdragen

ersättas med schablonavdrag. Vidare borde för inkomster upp till

ett belopp av ca 7 000 ä 8 000 kronor beskattningen vara helt proportionell;

under denna inkomstgräns befunne sig det stora flertalet löntagare. Därest

dylika förändringar vidtoges i vårt skattesystem, skulle grunden vara lagd

för vad de sakkunniga ansåge vara ett framtidsmål för arbetet på att förbättra

vårt uppbördssystem: att göra den preliminära skatten definitiv för

flertalet löntagare med enbart löneinkomst eller sådan inkomst jämte

mindre biinkomst. Härigenom skulle ernås betydande förbättringar och förenklingar

beträffande uppbördsförfarandet och därjämte skulle det mesta

av det arbete försvinna, som nu nedlades på taxeringen av ifrågavarande

löntagare. (Betänkandet s. 25—27.)

För att beträffande löntagare åstadkomma bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt än för närvarande är fallet ha de sakkunniga

föreslagit, att preliminär A-skatt skall utgöras för och löneavdrag

verkställas å jämväl inkomst av korttidsanställning (huvudsaklig arbetsanställning

under kortare tid än en vecka), bisysslor och tillfälligt arbete

(till tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig inkomst genom tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet

samt av tillfälligt uppdrag). Löneavdrag skall verkställas å inkomst av

korttidsanställning i huvudsak efter skattetabell för dag samt å inkomst

av bisysslor och tillfälligt arbete med 25 procent av utbetalt belopp. Avdrag

för preliminär A-skatt skall göras i viss utsträckning även å folkpension.

Skattetabellerna skola i vissa avseenden omarbetas för att uppnå ett riktigare

uttag av preliminär skatt.

Då preliminär B-skatt vid inkomst av tjänst föreslagits skola användas i

mindre omfattning än för närvarande, ha de sakkunniga förordat, att avdragsskyldigheten

beträffande B-skatt skall upphöra.

I syfte att förmå framför allt skattskyldiga med preliminär B-skatt att

medverka till att så nära överensstämmelse mellan preliminär och slutlig

skatt som möjligt uppnås ha de sakkunniga föreslagit, att ränta med 6 procent

skall uttagas å kvarstående skatt av viss storlek.

Om arbetstagare icke överlämnar debetsedel å slutlig skatt till arbetsgivaren

eller visar, att han icke har att erlägga kvarstående skatt, har arbetsgivaren

för närvarande att rekvirera duplettdebetsedel hos lokal skattemyndighet.

För att förmå arbetstagare att i detta avseende fullgöra vad på honom

ankommer samt bespara arbetsgivare och myndigheter det merarbete,

som föranledes av rekvisition av duplettdebetsedel, ha de sakkunniga föreslagit

att arbetstagare skall vidkännas avdrag för kvarstående skatt med

25 procent av lönen, om han icke till arbetsgivaren överlämnar debetsedel

å slutlig skatt eller visar, att han icke har att erlägga kvarstående skatt.

I fråga om sådan vid sjömanshus inskriven sjöman, som icke till arbets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

givaren överlämnat debetsedel å preliminär skatt, ha de sakkunniga föreslagit,

att nuvarande löneavdrag å 15 procent av utbetalt belopp skall höjas

till 20 procent. Överlämnar icke sjömannen debetsedel å slutlig skatt eller

visar, att han icke har att gälda kvarstående skatt, skall arbetsgivaren icke

verkställa avdrag med 25 procent utan liksom för närvarande rekvirera

duplettdebetsedel hos lokal skattemyndighet.

För redovisning av innehållen skatt, då löneavdrag verkställts å inkomst

av bisysslor och tillfälligt arbete eller då eljest debetsedel icke överlämnats

till arbetsgivaren, ha de sakkunniga övervägt två olika system, benämnda

hålkorts- och skattemärkessystemen. Enligt båda systemen skall arbetsgivaren

å den innehållna skatten utfärda skattekvitton, vilka tillställas arbetstagaren.

För att skattebeloppen enligt dessa kvitton skola tillgodoföras

den skattskyldige, skall denne själv anmäla beloppen för kreditering.

Enligt hålkortssystemet skall arbetsgivare, som verkställer löneavdrag

utan att debetsedel företetts, utfärda och till arbetstagaren överlämna kvitto

å det innehållna skattebeloppet. Kvittot utfärdas i allmänhet i två exemplar

enligt särskild blankett, ett exemplar för arbetstagaren och ett exemplar

för arbetsgivaren. Å kvittoblanketten skola angivas arbetstagarens namn

och, där så kan ske, hans mantalskrivningsadress samt utbetald lön och

innehållet skattebelopp. Kvittot skall dagtecknas och förses med uppgift

om arbetsgivarens namn och adress. Kvittoblanketterna skola tillhandahållas

av postverket i numrerade häften. Jämväl de olika kvittoblanketterna

1 varje häfte skola vara numrerade.

De innehållna skattebeloppen skola inbetalas av arbetsgivaren till postverkets

skatteavdelning i Stockholm å ett särskilt postgirokonto; därvid

skall nummer å kvittohäfte och blankett i häftet angivas. Inbetalningen

skall ske senast före utgången av närmast följande uppbördstermin.

Vid postverkets skatteavdelning i Stockholm skola med hjälp av avdelningens

hålkortsmaskinanläggning uppläggas registerhålkort, som upptaga

bokföringsdag på kontot, kvittots båda nummer samt beloppet. Korten

förvaras i nummerordning. Ytterligare åtgärder vidtagas ej, förrän den

skattskyldige begär kreditering av beloppet.

För nämnda ändamål har den skattskyldige att till postanstalt för vidare

befordran till skatteavdelningen inlämna det kvitto eller de kvitton, som

han erhållit av arbetsgivaren, sedan han därå angivit numret å den för

honom utfärdade debetsedeln å preliminär skatt. För att detta skall kunna

ske är det nödvändigt, att den skattskyldige äger kännedom om sagda

nummer. I syfte att bereda den skattskyldige tillgång till debetsedelsnumret

ha de sakkunniga föreslagit, att till debetsedeln skall fogas ett skattekort

med uppgift om namn, adress, debetsedelsnummer och uppbördsår; detta

kort skall arbetstagaren frånskilja innan debetsedeln överlämnas till arbetsgivaren.

Å postanstalten kontrolleras mot nämnda kort, att riktigt debetsedelsnummer

angivits. Arbetstagaren bör inlämna kvittona till post
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 244.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

anstalt efter hand som han erhållit dem eller också senare. För att postverket

skall hinna bokföra influtna skattebelopp å uppbördskort skola

kvittona dock ha insänts senast den 15 januari året efter inkomståret.

Insändas skattekvittona först senare, skall likväl skatten tillgodoräknas

den skattskyldige eller, om avräkning av preliminär skatt mot slutlig skatt

redan verkställts, återbetalas till denne. Dessa åtgärder skola emellertid i

så fall vidtagas av vederbörande länsstyrelse (kronokamrerare).

Har ett skattekvitto förkommit, skall hinder icke möta att den innehållna

skatten efter anmälan likväl tillgodoräknas vederbörande.

Framställning om kreditering eller återbetalning av skatt eller anmälan

om att skattekvitto förkommit skall ha inkommit före utgången av femte

året efter inkomståret.

Då begäran om kreditering inkommit till skatteavdelningen, stansas för

varje kvitto ett hålkort, upptagande ankomstdag, kvittonummer, belopp och

debetsedelsnummer. Medelst hålkortsmaskinerna utsorteras mot dessa hålkort

svarande registerhålkort ur det hos avdelningen förvarade kartoteket

över inbetalningar. De förra hålkorten fördelas på de olika länens skatteavdelningar,

där de förvaras till inkomstårets slut och därefter användas

för bokföring av de influtna skattebeloppen på uppbördskort.

Enligt skattemärkessystemet skall statsverket låta trycka och till arbetsgivarna

försälja skattemärken i olika valörer. Tillverkningen och försäljningen

skall omhänderhavas av postverket; vid försäljningen böra dock

även banker och andra penninginrättningar medverka. För tillämpningen

av systemet krävas vidare särskilda blanketter till skattekvitton, varå skattemärkena

anbringas. Kvittoblanketterna skola liksom vid hålkortssystemet

förses med uppgifter om arbetstagarens namn och adress samt löne- och

skattebelopp ävensom med underskrift av arbetsgivaren. Blanketterna skola

tillhandahållas hos länsstyrelserna, de lokala skattemyndigheterna, postanstalter

och penninginrättningar.

Därest behov skulle uppkomma av skatteböcker, vari skattemärkena

kunna inklistras, böra sådana kunna tillhandahållas.

Då arbetsgivare verkställt löneavdrag för arbetstagare utan att debetsedel

företetts, skall han tillställa arbetstagaren skattekvitto, varå anbringats

makulerade skattemärken till belopp, motsvarande det innehållna skattebeloppet.

Inköp av skattemärken kan ske mot skriftlig rekvisition, varvid

kvitto kan erhållas som verifikation till räkenskaperna. Makuleringen av

skattemärkena bör ske på varaktigt sätt med stämpel eller bläck.

Liksom enligt hålkortssystemet skall det ankomma på arbetstagaren att

vidtaga de ytterligare åtgärder som erfordras för att de innehållna skattebeloppen

skola krediteras honom. Arbetstagaren skall förse skattekvittona

med uppgift om numret å den för honom utfärdade debetsedeln å preliminär

skatt samt inlämna kvittona på postanstalt för att översändas till den myndighet,

som skall ombesörja krediteringen, d. v. s. vederbörande länssty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 2H.

relse (kronokamrerare). Då kvittona inlämnas på postanstalt skall arbetstagaren

visa upp det tidigare omnämnda vid debetsedeln fogade skattekortet

för att vederbörande posttjänsteman skall kunna kontrollera, att rätt

debetsedelsnummer angivits. Kvittona skola vara insända till länsstyrelserna

(kronokamrerarna) senast före utgången av januari månad året

efter inkomståret men skola tillgodoräknas (eventuellt återbetalas till) vederbörande,

även om de inkomma senare, dock senast fem år efter utgången

av inkomståret. Om skattekvitto förkommit skall det ankomma på länsstyrelsen

att efter ansökan av den skattskyldige pröva i vad mån den innehållna

skatten skall få tillgodoräknas vederbörande. Sådan ansökan skall

ha inkommit inom fem år efter utgången av inkomståret.

I särskilt yttrande har förste revisorn Lindvall förordat användning av

hålkortssystemet och såsom skäl härför anfört, att skattemärkessystemet

vid jämförelse med hålkortssystemet hade följande nackdelar: systemet anslöte

sig icke till redovisningssystemet i övrigt; systemet medförde större

kostnader och vore mera personalkrävande; systemet föranledde hårdare

arbetsbelastning för de redan ansträngda postkassorna; svårigheter att före

avlöningstillfällena anskaffa erforderliga skattemärken skulle icke sällan

föranleda att löneavdrag icke gjordes; systemet vore mera betungande för

arbetsgivarna; systemet medförde risk för manipulationer med skattemärkena

samt sämre möjligheter till kontroll över arbetsgivarnas inbetalning

av innehållen skatt.

De nya bestämmelserna ha föreslagits skola i huvudsak träda i kraft

den 1 januari 1951.

Yttranden.

Frågorna om förenkling av skattereglerna såsom villkor

för att ernå en fullgod överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt samt om möjligheten att göra

den preliminära skatten definitiv för flertalet löntagare

ha berörts i vissa yttranden. Sålunda har statskontoret yttrat, att

förenämnda frågor borde tagas under närmare övervägande i samband med

den allmänna revision av skattelagstiftningen, som i längden icke torde

kunna uppskjutas. Länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län samt

Svenska stadsförbundet ha instämt i de sakkunnigas uttalande om en sådan

förenkling av skattereglerna, att den preliminära skatten kunde göras definitiv

för flertalet löntagare med enbart löneinkomst eller sådan inkomst

jämte mindre biinkomst. Vidare ha statens organisationsnämnd, överstäthållarämbetet,

länsstyrelserna i Gotlands, Älvsborgs och Värmlands län

samt Föreningen Sveriges kronokamrerare understrukit, att förutsättningarna

för ett tillfredsställande källskattesystem för löntagarna vore att

skattereglerna avsevärt förenklades. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har

framhållit, att svårigheterna att komma till rätta med källskatteproblemet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

icke kunde definitivt övervinnas med mindre progressionen vid statsbeskattningen

avskaffades såvitt gällde de lägre inkomsttagarskikten.

Bank- och fondinspektionen har uttalat, att de enda möjligheterna att

undvika olägenheterna med källskattesystemet utan att riskera komplikationer

syntes vara att överväga ändringar i de materiellt-rättsliga skattebestämmelserna.

Inspektionen har härom anfört:

I sådant hänseende vill inspektionen särskilt framhålla, att den ökning

och differentiering av de sociala förmånerna, som ägt rum, särskilt genom

införandet av de allmänna barnbidragen, otvivelaktigt är ägnad att försvaga

de argument som tidigare kunnat anföras mot sådana indirekta skatter,

som t. ex. den allmänna omsättningsskatten. I själva verket vore det måhända

icke omöjligt att, vid återinförande av vissa allmänna indirekta skatter,

kunna i sådan utsträckning minska antalet inkomstslcatteskyldiga, att

de nuvarande ojämnheterna och tillämpningssvårigheterna vid uttagandet

av inkomstskatten till stor del eliminerades. Frågan härom är emellertid

av den räckvidd, att den självfallet icke kan avgöras utan ingående utredningar

och överväganden.

Sveriges redareförening har framhållit, att föreningen icke vore beredd

att yttra sig om de sakkunnigas principuttalanden beträffande förenklade

skatteregler och definitiv källskatt. Dessa uttalanden vore förtjänta att

närmare uppmärksammas. Även andra förslag än de sakkunnigas borde

prövas, t. ex. förslag att införa en allmän lågprocentig omsättningsskatt.

Därigenom skulle ett mycket stort antal löntagare med mindre inkomster

bliva helt befriade från direkta inkomstskatter. Ett så uppbyggt skattesystem

borde kompletteras med en rimlig progressiv beskattning av medelstora

och större inkomster. Härigenom skulle uppbördsförfarandet komma

att omfatta ett mindre antal skattskyldiga och på grund härav väsentligt

förenklas och förbilligas.

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

ha uttalat, att även om definitiv källskatt i och för sig vore önskvärd en

dylik källskatt förutsatte sådana ändringar i skattesystemet, som icke

kunde accepteras på grund av den skatteövervältring de skulle medföra.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Svenska bankföreningen ha yttrat, att de

av de sakkunniga angivna riktlinjerna för ett förenklat skattesystem vore

av vittgående stats- och kommunalfinansiell räckvidd samt dessutom till

en del avsåge en rubbning i själva grundvalen för den direkta beskattningen,

nämligen kravet att beskattningen skulle avvägas i förhållande till vederbörandes

skatteförmåga. De berörda sammanslutningarna ha vidare anfört:

Allsidigt sammansatta parlamentariska kommittéer ha i nyligen avgivna

betänkanden kommit till det resultatet att det, såvitt kommunalbeskattningen

angår, icke är möjligt att ens tillnärmelsevis höja ortsavdragen till

vad som för närvarande enligt vissa uppbördsmyndigheters praxis anses

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-H.

motsvara existensminimum vid meddelande av frihet från löneavdrag och

med överväldigande majoritet uttalat sig för att sambeskattningen av äkta

makar i en eller annan form bör bibehållas.

Vid bedömande av önskemålet om en förenkling av skattereglerna, först

och främst i det avseendet, att avdragen för verkliga utgifter och omkostnader

för tjänst samt de allmänna avdragen skulle — såvitt av betänkandet

framgår oberoende av inkomstens storlek — ersättas med schablonavdrag,

bör beaktas, att samtliga dessa för närvarande medgivna avdrag avse att

tillgodose kravet på skatt efter förmåga. Dessa och övriga regler rörande

inkomstberäkningen erhöllo i huvudsak sin nuvarande utformning år 1928.

Sedan dess ha skattesatserna mångdubblats.

Det är just för att få fram den individuella skatteförmågan som avdragen

fastställas individuellt och icke efter schabloner. Detta krav, som då ansågs

befogat, måste med hänsyn till ovan berörda stegring av skattebelastningen

numera anses gälla med mångdubbel styrka. Att så är fallet har ock vid

upprepade tillfällen understrukits av statsmakterna i det att de framhållit,

att det på grund av nuvarande bårda skattetryck ar särskilt angeläget att

den inkomst, som lägges till grund för skattepåföringen, giver ett rättvisande

uttryck för skatteförmågan. I enlighet härmed har ock skattelagstiftningen

varit föremål för ständiga ändringar i detta syfte, trots att den

därigenom blivit alltmer invecklad, och förslag till ytterligare kompletteringar

i samma syfte äro framlagda av olika kommittéer eller under utarbetande.

De uppbördssakkunniga ha vid angivandet av sin målsättning på intet

sätt tagit hänsyn till dessa realiteter. Med allt erkännande av det principiellt

berättigade i önskemålet om en förenkling av skattelagstiftningen

måste dock å andra sidan framhållas, att utformningen av denna lagstiftning

i vad den avser de materiella bestämmelserna rörande skattebördans

fördelning är det primära spörsmålet. Detta komplicerade problem måste

prövas under hänsynstagande till en mångfald faktorer, såsom statsfinansiella

och kommunala synpunkter, nationalekonomiska och företagsekonomiska

verkningar samt icke minst rättvisesynpunkter, även om jämväl

uppbördstekniska skäl därvid tillika måste beaktas. Uppbördssystemets

konstruktion är däremot en fråga av sekundär natur i det att uppbördssystemet

väsentligen måste anpassas efter de förhandenvarande materiella

skattebestämmel serna.

Det föreliggande förslaget om skyldighet för de medborgare, vilka enligt

samma förslag komma att mer eller mindre tillfälligt hänföras till kategorin

arbetsgivare i uppbördsförordningens mening, att verkställa löneavdrag

för inkomst av bisysslor och tillfälliga uppdrag kommer otvivelaktigt

att medföra icke önskvärda verkningar i olika avseenden och är långt ifrån

ägnat att öka trivseln i samhället. Skäl synes därför föreligga att i samband

med ställningstagandet till det föreliggande förslaget till ändringar i uppbördsförordningen,

åtminstone principiellt, taga ståndpunkt till det reformprogram,

som jämte dessa ändringar angivas såsom förutsättning för vinnande

av det uppställda framtidsmålet.

Beträffande de i betänkandet antydda ändringarna i de materiella beskattningsreglerna,

i vad dessa syfta till en mera summarisk inkomstberäkning,

som icke kan förenas med principen om skatt efter förmåga, vilja

vi framhålla, att en återgång till dylika schablonmässiga beräkningsgrunder

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ri4.

enligt vår mening måste anses helt utesluten, därest icke de direkta skatterna

å den enligt dylika grunder beräknade inkomsten genom nedskärning

av det allmännas utgifter, utnyttjande av andra skatteformer eller genom

anlitande av båda dessa utvägar i mycket hög grad nedbringas.

Den fråga, som härefter uppställer sig till besvarande är huruvida den

preliminära skatt, som efter vidtagande av berörda ändringar och genomförande

av det föreliggande förslaget komme att uttagas, likväl bleve så

avvägd, att den skulle kunna göras definitiv i den utsträckning de sakkunniga

synas förutsätta. I detta avseende bör beaktas, alt skattetabellerna äro

utarbetade under förutsättning, att inkomsten fördelar sig jämnt å årets

300 arbetsdagar, samt att de procentuella avdragen äro i hög grad summariska.

Av en skattskyldig, som endast bär arbete under en del av året,

uttages på grund av angivna förhållanden genom tabellavdrag större belopp

i preliminär skatt än vad som utgör den slutliga skatten å den under året

förvärvade löneinkomsten. Den genom procentuella avdrag uttagna preliminära

skatten kominer självfallet endast undantagsvis att överensstämma

med den slutliga skatt, som belöper på den inkomst, varpå avdraget beräknas.

Någon sådan omarbetning av skattetabellerna, att ett ur rättvisesynpunkt

acceptabelt resultat även i ovan angivna fall kan vinnas genom

tabellavdrag, torde icke vara möjlig. Det bör nämligen bemärkas, att även

om proportionell skatt uttages för en årsinkomst av 7 000 å 8 000 kronor

de skattefria ortsavdragen, vilka förutsättas skola höjas, komme att medföra,

att tabellavdragen bleve för stora i sådana fall, då en jämn löneinkomst

icke åtnjutits. Om man sålunda antager, att en skattskyldig vid

såväl den statliga som den kommunala taxeringen skulle få åtnjuta ortsavdrag

å 4 000 kronor och har en lön, motsvarande 8 000 kronor för år,

men efter anställning första halvåret blir utan arbete och inkomst, har av

honom uttagits hälften av skatten å 8 000 kronor, ehuru han bort vara helt

skattefri. Genom att vid de procentuella avdragen använda procentsatser,

som anpassas efter den skattskyldiges antagliga årsinkomst, skulle resultatet

av detta avdragssystem knappast kunna förbättras, enär systemet

därigenom skulle bliva så komplicerat, att risken för felaktigheter vid tilllämpningen

komme att väsentligen ökas.

Med hänsyn till ovan angivna förhållanden synes det tvivelaktigt, huruvida

den preliminära skatten skulle kunna göras definitiv, även om samtliga

de förutsättningar som de sakkunniga uppställt skulle vara för handen.

Under alla förhållanden synas krav på restitution till skattskyldiga, som

fått erlägga för hög preliminär skatt, icke rimligen kunna tillbakavisas.

Situationen skulle således bliva den, att de som erlagt för litet bleve befriade

från skyldighet att erlägga kvarstående skatt, medan var och en

som ansett sig ha erlagt för mycket efter därom gjord framställning skulle

bliva föremål för jämkningsförfarande eller åsättas taxering, varefter restitution

i förekommande fall skulle verkställas. Vissa fördelar skulle väl vinnas

även med ett dylikt system, men de skulle dock bli ganska begränsade.

Om den preliminära skatten i ett eller annat hänseende göres definitiv

blir det emellertid självfallet än mer angeläget, att avdragen bliva behörigen

verkställda, eftersom nu föreliggande möjlighet till rättelse genom efterföljande

taxering icke längre skulle stå till buds. På sätt de sakkunniga

framhålla kan tillförlitlig kontroll svårligen utövas över alla, som enligt

det föreliggande förslaget komme att hänföras till arbetsgivare i uppbördsförordningens

mening. Löntagaren finge emellertid vida större intresse än

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

för närvarande av att löneavdrag icke verkställes och man måste befara, att

de s. k. arbetsgivare, som bleve undandragna kontroll, komme att utsättas

för starka påtryckningar, så att avdrag i stor utsträckning komme att

underlåtas. En sådan utveckling torde knappast kunna helt förhindras ens

genom ett vittförgrenat system av kontrollanter och rigorösa straffbestämmelser.

Även Sveriges lantbruksförbnnd och Riksförbundet landsbygdens folk ha

uttalat betänkligheter i anledning av de sakkunnigas uttalande att för vissa

kategorier skattskyldiga den preliminära skatten samtidigt borde bliva definitiv.

Därigenom komme ett väsentligt avsteg att göras från den ledande

principen i svensk skattelagstiftning, att skatt skulle uttagas efter förmåga.

I flertalet yttranden har en viss utbyggnad av uppbördssystemet

förordats. De flesta av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

ha därvid ansett att skyldigheten att verkställa

löneavdrag för skatt icke bör utsträckas så

långt som de sakkunniga föreslagit.

I några yttranden har de sakkunnigas förslag i stort sett lämnats

utan erinran. Sålunda har länsstyrelsen i Örebro län framhållit, att

det vore ett starkt önskemål att ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt. Så länge en genomgripande reformering av skatteväsendet

icke kunde förverkligas, måste genom partiella reformer tillses,

att det nuvarande uppbördssystemet gjordes så effektivt som möjligt. Liknande

uttalanden ha gjorts av länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands och Älvsborgs

län.

Föreningen Sveriges kronokamrerare har anfört:

Inför nödvändigheten av att söka nedbringa de kvarstående skatternas

storlek ha de sakkunniga föreslagit ändringar, som väl i stort sett äro

ägnade att tillgodose detta önskemål men som dess värre icke alltid även

tillgodose kravet på enkelhet i förfarandet. Det torde ej kunna bestridas,

att flera av de föreslagna åtgärderna komma att än mer komplicera uppbördssystemet

samt medföra ökad arbetsbelastning för arbetsgivarna och

myndigheterna liksom ökade kostnader. I den mån föreningen det oaktat

funnit sig kunna tillstyrka förslagen, har det skett i insikt om att bättre

lösningar beklagligtvis knappast stå till buds, om man vill vinna det angivna

syftet utan att tillgripa tvångsmedel, vilkas lämplighet eller rent av

behörighet kan sättas i fråga.

På liknande sätt ha länsstyrelsen i Östergötlands län och Föreningen Sveriges

stadsfogdar uttalat sig.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som anfört betänkligheter

i anledning av den föreslagna avdragsskyldigheten,

har överståtlmllarämbetet uttalat farhågor för att de större städerna

komme att belastas med ökade kostnader i en omfattning, som icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

kunde anses rimlig. Direktionen för Stockholms stads uppbördsverk har

framhållit såsom angeläget att gå mycket försiktigt fram med reformer av

det nu aktuella slaget. Alltför komplicerade, för allmänheten besvärande

och för uppbördsmyndigheterna mycket tyngande regler måste undvikas

även om större exakthet kunde vinnas.

Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat, att arbetsgivarna vore beredda

att inom rimliga gränser påtaga sig ytterligare bördor. Förutsättning

härför vore emellertid, att en vidare utveckling av källskattesystemet icke

ledde till nämnvärt ökad irritation i det ömtåliga förhållandet mellan arbetsgivare

och anställda.

Föreningen skogsarbeten har uttalat sig på liknande sätt.

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ha

uttalat, att det vore förklarligt, om det nya uppbördssystemet haft dåligt

före i portgången. Bättre resultat kunde väntas i fortsättningen, när myndigheter

och skattskyldiga hunnit förvärva erfarenhet av och anpassa sig

efter det nya uppbördssystemet. Skatteuppbördens effektivisering finge icke

leda till övervältrande på arbetsgivarna av en mängd nya arbetsuppgifter.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har framhållit, att någon

erinran mot de sakkunnigas målsättning icke funnes. Deras förslag sträckte

sig dock väl långt och hade i vissa delar fått en utformning, som skulle

medföra betydande olägenheter såväl för löneavdragens verkställande som

för redovisningen. Dessa olägenheter vore så avsevärda, att förslaget i dessa

delar icke borde genomföras i oförändrat skick.

Lånsstgrelsen i Södermanlands län har anfört:

Även om stora brister och ofullkomligheter vidlåda uppbördsförfarandet

i dess nuvarande utformning, torde det icke vara möjligt att åstadkomma

en sådan förenkling och rationalisering av skatteuppbörden, som genom

tillkomsten av uppbördsförordningen avsetts, genom ändringar och tillägg

i själva förordningen. Så länge skatte- och taxeringsförfattningarna innehålla

sådana principiella motsättningar som skillnader i orts- och barnavdrag

vid kommunal och statlig beskattning, och så länge progressiviteten

vid den statliga beskattningen och sambeskattningen för äkta makar kvarstår

i sin nuvarande omfattning, torde icke ens en ungefärlig överensstämmelse

mellan preliminär och slutlig skatt vara möjlig att uppnå. Ur denna

synpunkt synes kunna ifrågasättas, huruvida nu föreslagna ändringar i uppbördsförordningens

bestämmelser i sin fulla utsträckning böra genomföras.

Därest en sådan utvidgning av uppbördsförordningens tillämpning emellertid

nu anses böra ske, att även inkomster av korttidsanställningar och

bisysslor göras till föremål för preliminär beskattning, vill länsstyrelsen

dock förorda en förenkling av bestämmelserna. Redan nu förorsakar uppbördsförfarandet

stora svårigheter för såväl allmänheten som de myndigheter,

vilka hava att fullgöra hithörande arbetsuppgifter, och de föreslagna

ändringarna i uppbördsförordningen synas komma att i hög grad öka dessa

svårigheter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Ab.

Bank- och fondinspektionen har uttalat, att de sakkunnigas förslag syntes

ägnade att inom ramen för gällande inkomstskattesystem minska nuvarande

olägenheter. Förslagen framkallade dock betänksamhet ur vissa

synpunkter, främst i fråga om avdragsskyldigheten beträffande korttidsanställda.

Handlingsfriheten begränsades på ett sätt, som kunde vålla allvarlig

irritation. Risk förelåge också för att systemet bleve ineffektivt. Utbyggnaden

av den redan nu mycket omfattande kontrollapparaten kunde

öka allmänhetens missnöje med systemet. Vidare kunde ifrågasättas, om

kostnaderna vore rimliga i förhållande till den påräkneliga ökningen av

skatteintäkterna. Genomfördes emellertid icke någon ändring, skulle nuvarande

olägenheter bestå.

Några myndigheter och sammanslutningar ha ansett att m e d g e n o mförandet

av den föreslagna utbyggnaden av uppbördssystemet

bör anstå till dess ytterligare erfarenheter av

systemets verkningar vunnits. I vissa yttranden har framhållits, att resultatet

av de sakkunnigas fortsatta utredning borde avvaktas, innan frågan

om mera väsentliga ändringar i uppbördsförfarandet upptoges till behandling.

Slutligen har i ett par yttranden förordats, att större ändringar i uppbördssystemet

icke borde vidtagas, förrän beskattningsreglerna förenklats.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att en tendens förmärkts

redan nu att söka undvika kvarstående skatt. Huvudparten av den

kvarstående skatten återfunnes hos skattskyldiga med preliminär B-skatt.

Genomfördes den föreslagna räntan å kvarstående skatt torde denna tämligen

snart så reduceras, att den icke längre vore någon fråga som i och för

sig borde föranleda åtgärder från statsverkets sida. Länsstyrelsen i Kronobergs

län har yttrat att det vore för tidigt att bedöma nuvarande uppbördssystem.

Först efter 1950 års taxering kunde ett någorlunda representativt

resultat av systemets verkningar erhållas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har uttalat, att kritiken mot källskattesystemet

ofta varit överdriven. Systemet hade tillämpats under alltför kort

tid för att kunna fungera utan störningar, men dess i flera avseenden goda

verkningar vore påtagliga. Det vore tveksamt, huruvida ett så radikalt förslag

som de sakkunnigas vore det lämpligaste och om det över huvud taget

vore möjligt att praktiskt genomföra detsamma i dess fulla utsträckning.

En på en gång införd, alltför omfattande skyldighet att verkställa löneavdrag

kunde befaras tillfoga systemet i dess helhet skada, och måhända

kunde rent av några års praktisk erfarenhet av förslagets verkningar komma

att framtvinga en eftergift i viss utsträckning av nämnda skyldighet. En reformering

av källskattesystemet syntes i stället böra ske successivt så att

systemet skärptes steg för steg.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Svenska landstingsförbundet och Sve
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

riges häradsskrivarförening ha förordat, att förslagets genomförande uppskjutes

till dess ytterligare erfarenheter av det nuvarande systemet vunnits.

Svenska stadsförbundet har yttrat, att det vore beklagligt, att de sakkunniga

icke redovisat resultatet av sina överväganden i ett sammanhang.

Ett underlag för bedömandet kunde erhållas först vid vetskap om de förenklingar,

som senare föresloges. Ovissheten därom och om resultatet av

förenklingssträvandena beträffande skattereglerna tvingade till en isolerad

bedömning av förslaget mot bakgrunden av gällande uppbördsregler. Flertalet

av de framlagda förslagen medförde tyvärr ökning av uppbördsverkens

arbete.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat, att frågan om utbyggnaden

av uppbördssystemet måhända skulle vinna på att erhålla sin lösning i

sammanhang med det huvudförslag från de sakkunniga, vilket vore att

vänta redan inom något år. Detta vore klokt även ur organisatorisk synpunkt,

då man knappast kunde undgå att i detta hänseende redan från

början taga vissa konsekvenser, vilkas fulla innebörd det torde vara svårt

att nu överblicka. Att ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle

medföra mycket stora belastningar i administrativt avseende stode i allt

fall klart. Detta måste i och för sig anses vara synnerligen olägligt.

Även Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk

ha uttalat sig för en överarbetning av uppbördssystemet i ett sammanhang.

Kammarrätten har anfört, att alla frågor, som rörde eller ägde samband

med uppbördssystemet, borde upptagas till behandling i ett sammanhang

samt att förslag till ändringar i gällande bestämmelser icke borde framläggas

i etapper med ett eller annat års mellanrum utan i en följd. Även

om de påtalade bristerna i uppbördssystemet skulle avhjälpas, läte sig

ändock en fullt tillfredsställande utformning av uppbördssystemet svårligen

genomföras. Bristerna i uppbördssystemet torde nämligen icke blott bero

på fel i systemet som sådant utan även på vårt numera till ytterlighet invecklade

och tillkrånglade skattesystem. En förutsättning för möjligheten

att åstadkomma ett på ett tillfredsställande sätt fungerande uppbördssystem

vore alltså, att beskattningsreglerna i gemen gjordes till föremål

för en genomgående översyn i syfte att ernå reda och enkelhet. Redan på

grund härav ifrågasatte kammarrätten, huruvida det ej vore lämpligt att

låta anstå med reformer av uppbördsväsendet — givetvis under förutsättning

att den ovanberörda översynen av skattereglerna komme till stånd.

Även om en viss passivitet från de skattskyldigas sida kunde antagas ha

medverkat till uppkomsten av kvarstående skatter, vore förekomsten av

dylika skatter i icke ringa grad att tillskriva andra orsaker och då icke

minst uppbördssystemet såsom sådant. De sakkunniga hade pekat på några

omständigheter, bl. a. det förhållandet att vid taxering medgivna ortsavdrag

— detta gällde då särskilt ortsavdragen vid den kommunala taxeringen —

vore lägre än de belopp, som med hänsyn till existensminimum förbehölles

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

de skattskyldiga vid löneavdrag för preliminär skatt. Enär det största antalet

skattskyldiga tillhörde de lägre inkomstskikten, måste antagas, att

det vore fråga om ett mycket stort antal skattskyldiga, som årligen erhölle

befrielse från eller nedsättning i löneavdrag.

Uppenbart vore, att de åligganden, som enligt förslaget ankomme på de

skattskyldiga och arbetsgivarna, komme att bli synnerligen betungande,

och det måste ifrågasättas, om häremot svarande nytta bereddes det allmänna.

Det syntes även oundvikligt, att förslagets genomförande komme

att bereda svårigheter av olika slag. Förslaget innebure icke heller någon

förenkling av uppbörd sförfarandet utan tvärtom en utvidgning av den redan

nu kostsamma administrationsapparaten, vilket måste betecknas som

en allvarlig olägenhet. Det vore icke heller utan vidare klart, att förslagets

genomförande skulle leda till någon större minskning av antalet skattskyldiga

med kvarstående skatt. De sakkunniga ville åstadkomma, att staten i

stället för en skattefordran finge en skatteskuld till de skattskyldiga. Det

rätta vore givetvis att sträva efter att göra preliminärskatten till slutlig skatt.

Om detta i nuvarande läge icke läte sig göra, kunde det svårligen försvaras,

att staten, när skattetrycket vore så högt som för närvarande, uttoge högre

skatter än de, som slutligen skulle utgå.

De sakkunniga hade i olika sammanhang framhållit, att de icke varit beredda

att i det nu avgivna betänkandet taga slutgiltig ställning till vissa

spörsmål samt att detta skulle ske först i ett senare betänkande. Enär ytterligare

förslag sålunda vore att motse, utgjorde detta ett mycket starkt

belägg för att de nu framlagda förslagen icke borde underställas riksdagens

prövning, förrän de sakkunniga slutfört sitt arbete med översyn av uppbördssystemet.

Om så skedde, vilket kammarrätten funne välbetänkt, bereddes

de sakkunniga härigenom möjlighet att kunna inhämta en grundligare

och mera omfattande erfarenhet om uppbördsförfarandets verkningar

i olika avseenden för den tid, varunder det varit i tillämpning.

Kooperativa förbundet har för uppskov med förslagets genomförande anfört

skäl liknande de av kammarrätten framförda.

Sveriges redareförening har avstyrkt, att de sakkunnigas

förslag genomföres. Föreningen har föreslagit, att en allsidig utredning

snarast möjligt igångsättes angående en reformering av vårt nuvarande

beskattningssystem i syfte att erhålla en förenkling av detta. Föreningen

har vidare anfört, att därest förslaget skulle genomföras det vore

orimligt, om arbetsgivarna icke skulle få vederlag för det ökade arbetet

och ekonomiska ansvaret. De större företagen hade redan fått anställa extra

arbetskraft till stora kostnader. Rederierna vore synnerligen hårt belastade.

Ersättning påyrkades i vart fall för de större rederierna.

Vad angår redovisningen av skatt, som av arbetsgivare

innehållits utan tillgång till arbetstagares debetsedel,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

liar tillä in p n i n g av hål kortssystemet i huvudsak förordats

av tjuguåtta av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna, nämligen

statskontoret, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, generalpoststgrelsen,

statens organisalionsnämnd, tretton länssigrelser, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska sjöfolk sförbund et, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen

Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar samt Svenska

exekutions männens riksförbund.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att det vid valet mellan hålkorts- och

skattemärkessystemet vore av en viss betydelse, vilken utvidgning av avdragsskyldigheten

som förutsattes. Med den begränsade avdragsskyldighet,

som riksräkenskapsverket föreslagit, syntes hålkortssystemets fördelar mera

träda i förgrunden. Åliggandena för arbetsgivarna finge anses något mer

komplicerade enligt sistnämnda system än enligt skattemärkessystemet,

men en mindre utvidgad avdragsskyldighet kunde antagas innebära bättre

genomsnittliga förutsättningar hos arbetsgivarna att fullgöra dylika åligganden.

Riksräkenskapsverket fäste därutöver icke obetydlig vikt vid att

hålkortssystemet enligt de framlagda beräkningarna vore avsevärt billigare

än skattemärkessystemet. Vid en avdragsskyldighet enligt de sakkunnigas

förslag talade goda skäl för skattemärkessystemet, särskilt om det i möjligaste

mån byggde på användning av skatteböcker.

Statens organisationsnämnd har yttrat:

Såsom framgår av betänkandet ha representanter för nämnden under

band beretts tillfälle att taga del av och yttra sig över vissa i betänkandet

behandlade spörsmål. Det gällde därvid i främsta rummet frågan om vilket

system som ur rent organisatorisk synpunkt vore att föredraga för redovisning

av skatt, som av arbetsgivare innehållits utan tillgång till arbetstagares

debetsedel. Dessa representanter ansågo »hålkortssystemet» vara att förorda.

Hålkortssystemet torde nämligen i jämförelse med skattemärkessystemet

enligt inom postverket verkställd kalkyl ställa sig mindre kostsamt för

statsverket och verka mindre arbetsbetungande för arbetsgivare, postverk

och uppbördsmyndigheter. Ifråga om hålkortssystemet svnas vidare de arbetstoppar,

som vid tillämpning av skattemärkessystemet torde bliva ofrånkomliga

hos uppbördsmyndigheterna, i huvudsak bliva eliminerade. Dessutom

torde vid tillämpning av hålkortssystemet något dispensförfarande

icke bliva erforderligt.

Även genom den ömsesidiga kontroll, som erhålles genom att både arbetsgivare

och arbetstagare ha att insända uppgifter, erbjuder hålkortssystemet

vissa fördelar. Vid skattemärkessystemet erhållas icke några möjligheter

att kontrollera att arbetstagarna verkligen insända skattekvittona för kreditering,

exempelvis i sådana fall då en arbetstagares marginalskatt överstiger

25 procent eller då han av något skäl kan ha intresse av att hans

taxerade inkomst icke överskrider visst belopp, även om han därigenom

får vidkännas något högre skatt på den icke deklarerade delen av inkomsten.

Likaså är det denna brist på kontroll över att skattemärkesförsedda kvitton

insändas, som skapar förutsättningar för manipulationer med begagnade

märken.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Som ett ytterligare skäl mot skattemärkessystemet kan slutligen anföras,

att bestyret med inköp, klistring och intern redovisning av skattemärken

i synnerhet av större arbetsgivare förmodligen kommer att anses så betungande,

att antalet ansökningar om dispens kan beräknas bliva relativt stort.

Härför talar bl. a. den omständigheten att det på grund av opinionen frän

arbetsgivarna visade sig vara lämpligt att införa möjligheten för större

arbetsgivare att själva utfärda kvittenser på A-skattsedlar och därigenom

undvika det tidskrävande förfarandet med särskild kvittering av bank eller

postanstalt för varje skatteanvisning. Om dispens skulle komma att i avsevärd

utsträckning tillämpas, komme det för de sakkunnigas val avgörande

skälet, nämligen arbetstagarnas omedelbara kontroll över skattens erläggande,

att så minska i betydelse, att hålkortssystemet kan vara att föredraga.

Generalpoststijrelsen har anfört:

Hålkortssystemet ansluter sig till nu rådande redovisningssystem. I postverkets

ägo redan befintliga hålkortsmaskiner kunna sålunda utnyttjas

även vid redovisning av skatt, som innehållits utan tillgång till arbetstagarens

debetsedel. Skattemärkessystemet däremot förutsätter införande av

särskilda skattemärken i olika valörer — huru många framgår ej av betänkandet

—, vilka märken enligt förslaget skola tillverkas och försäljas genom

postverkets försorg. Postverket skulle härigenom erhålla ytterligare en

värdeteckensförvaltande uppgift, som — bortsett från kostnadsökningar

av olika slag — skulle komma att icke blott öka arbetsbelastningen i postkassorna

utan även innebära en avsevärd arbetsökning för redogörare,

kontrollpersonal m. fl.

Redan av nu nämnda anledningar synes hålkortssystemet avgjort vara

att föredraga framför skattemärkessystemet. Ytterligare en väsentlig fördel

med hålkortssystemet är, att detta kan tillämpas konsekvent i alla de fall,

då inbetalning av skatt sker utan debetsedel och skatteanvisning. Väljes däremot

skattemärkessystemet, förutsätta uppbördssakkunniga (sidan 93 i

betänkandet), att dispens från användande av skattemärken måste i vissa

fall medges större arbetsgivare. För vissa större företag, såsom försäkringsbolag

och pensionsinrättningar m. fl., torde nämligen arbetet med att anbringa

skattemärken å kvittona bli alltför betungande. I dessa fall skulle

arbetsgivare äga att meddela arbetstagaren kvitto utan skattemärke. 1 den

mån det blir känt, att vissa försäkringsföretag m. fl. kunna erhålla dispens

från användande av skattemärken, torde så småningom säkerligen även

andra arbetsgivare komma att göra framställning om liknande dispens.

Det synes ej uteslutet, att t. ex. postverket, telegrafverket och statens järnvägar

eller andra större statliga företag skulle kunna finna det önskvärt

att använda sig av undantagsmedgivandet. Det torde bli mycket svårt att

avgöra, var gränsen skall dragas. Det finns sålunda stor anledning att antaga,

alt dispensförfarandet komme att bliva relativt allmänt. Den omständigheten,

att skattemärkessystemet sålunda icke kan genomföras fullt enhetligt,

synes vara en mycket väsentlig nackdel. Enligt generalpoststyrelsens

uppfattning äro sådana bestämmelser avgjort att föredraga, som nödvändiggöra

så få undantag som möjligt. Härtill kommer även det förhållandet,

att det på grund av rörligheten på arbetsmarknaden i många fall torde bli

nästan omöjligt för arbetstagare att avgöra, huruvida skattekvittot skall

vara försett med skattemärke eller ej. Detta innebär et t osäkerhetsmoment,

som icke är önskvärt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i-l.

Det må i detta sammanhang framhållas, att generalpoststyrelsen redan

tidigare haft att ta ställning till ett ifrågasatt system med skattemärken. I

sitt underdåniga yttrande den 25 april 1941 över ett av särskilt tillkallad

utredningsman, dåvarande skattedirektören K. G. A. Sandström, utarbetat

betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning

av utskylder ansåg generalpoststyrelsen sig icke kunna tillstyrka

införandet av skattemärken, bl. a. med hänsyn till de avsevärda olägenheter,

som uppstå vid införandet i postverket av nya värdetecken av såväl till

antal som belopp betydande storlek. Vid uppbördsfrågans slutliga prövning

intogo statsmakterna samma ståndpunkt.

Med hänsyn till vad ovan anförts ävensom till det särskilda yttrande, som

fogats till de sakkunnigas betänkande och som generalpoststyrelsen till alla

delar biträder, får styrelsen bestämt avstyrka, att redovisningen av här

avsedd skatt skall äga rum enligt skattemärkessystemet.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har framhållit, att det för de flesta

arbetsgivare i all synnerhet inom jordbruket torde falla sig naturligare att

använda sig av hålkortssystemet, särskilt som avlöningsnotor numera i stor

utsträckning användes vid avlöningens utbetalande. Därjämte syntes arbetsgivaren,

om detta system valdes, kunna erhålla bevis om att löneavdrag

verkligen verkställts för en viss inkomsttagare.

I övriga här avsedda yttranden ha liknande synpunkter framförts.

Länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges centrala restaurangaktiebolag

samt Norrlands stuvareförbund ha förordat tillämpning av

skattemärkessystemet. De två sistnämnda sammanslutningarna

ha därvid lörutsatt, att dispens från att använda skattemärken skall lämnas

de större företagen.

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

ha yttrat:

Beträffande löneavdrag, som verkställes å inkomst av bisysslor och tillfälligt

arbete eller då eljest debetsedel icke överlämnas till arbetsgivaren,

föreslå de sakkunniga, att redovisning av skatten skulle ske medelst skattekvitton

med skattemärken. De sakkunnigas expert i postala frågor har

emellertid reserverat sig och i särskilt yttrande uttalat sig för det s. k. hålkortssystemet.

Han framhåller, att skattemärkessystemet medför större

kostnader än hålkortssystemet. Det är möjligt, att detta är fallet för staten,

men sannolikt bli de totala kostnaderna mindre för arbetsgivarna, och det

är uppenbarligen detta som i detta sammanhang bör vara avgörande. Det

framhålles även, att den omständigheten, att skattemärken icke finnas tillgängliga

vid avlöningstillfället skulle medföra frestelse att underlåta skatteavdrag.

Frestelsen torde emellertid vara lika stor, om hålkortssystem användes.

Det framhålles även av reservanten, att skattemärkessystemet skulle

bli besvärligt för arbetsgivarna och särskilt för arbetsgivare, som ha att

redovisa ett större antal skatteavdrag. Dylika arbetsgivare skulle i stor ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

sträckning få befrias från skyldigheten att använda märken, och skattekvitton,

som utlämnas av vissa arbetsgivare, skulle sålunda komma att vara

försedda med märken, men kvitton från andra arbetsgivare däremot icke.

Förmodligen är denna invändning icke alltför tungt vägande. De arbetsgivare,

som söka och erhålla dispens, torde i regel tillhöra kategorin större

arbetsgivare med sådan redovisning, att riskerna för skattefusk bli relativt

små. Möjligen skulle man för de arbetsgivare, som erhålla dispens, kunna

tänka sig ett liknande förfarande som det, som nu användes i fråga om

frankotecken, där man på större kontor använder särskilda frankeringsmaskiner.

Det synes icke vara uteslutet att liknande maskiner kunde användas

även i detta sammanhang, vilket säkerligen i hög grad skulle minska

arbetsgivarnas redovisningsbekymmer. Organisationerna finna därför övervägande

skäl tala för de sakkunnigas förslag, att skatteredovisningen i här

berörda fall sker medelst skattekvitton med skattemärken.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har anfört:

För egen del finner centralbolaget vartdera systemet från arbetsgivarsynpunkt

erbjuda vissa fördelar och vara behäftat med vissa nackdelar. Vilketdera

som skall anses överväga synes bero av det särskilda företagets storlek

och struktur samt frekvensen av arbetstagare med korttidsanställning, bisysslor

eller tillfälligt arbete. Såsom den av de sakkunniga tillkallade experten

i postala frågor i sitt särskilda yttrande anfört — och SARA-bolaget

i sitt yttrande särskilt understrukit — kunna från kontrollsynpunkt vissa

befogade erinringar framställas mot skattemärkessystemet. Dessa svagheter

i systemet torde emellertid stegras med företagets storlek, antalet arbetsplatser

(där avlöning verkställes) och antalet här ifrågakommande anställda.

Vid småföretag, där företagsledningen kan utöva en mera omedelbar

och direkt kontroll, liksom vid större företag med övervägande långtidsanställd

personal utan bisysslor eller tillfälliga arbeten vid företaget synes

däremot skattemärkessystemet erbjuda beaktansvärda fördelar. Det kan

därjämte icke förbises," att skattemärkessystemet, såsom innebärande en

förskottsavräkning å skatt från arbetsgivarnas sida gentemot uppbördsmyndigheterna,

ur allmänna fiskaliska synpunkter erbjuder bättre garantier

för en effektiv skatteuppbörd än hålkortssystemet.

Inom centralbolagets verksamhetsområden präglas de förhållanden, som

i första hand äro av betydelse för bedömandet av föreliggande fråga, av att

korttidsanställning förekommer i stor omfattning, att avlöning sker på ett

stort antal arbetsplatser (vid samtliga dotterbolag inalles ca 180) och att

ett betydande antal anställda av skilda anledningar icke erlägga slutlig

skatt. Förutsättningar för alt de med skattemärkessystemet förknippade

interna kontrollsvårigheterna med skärpa skola göra sig gällande äro alltså

för handen. Emellertid ha de sakkunniga här anvisat en utväg genom sitt

förslag, att vid tillämpning av skattemärkessystemet dispens från användande

av skattemärken skall kunna medgivas, bl. a. »för arbetsgivare, som

sysselsätta korttidsanställda i stor utsträckning». Med användning, efter

prövning från fall till fall, av dylikt dispensförfarande för de företags vidkommande,

vid vilka skattemärkessystemet eljest kunde befaras medföra

särskilda olägenheter, synes man kunna tillgodose såväl det allmännas

fiskaliska intresse som företagarnas intresse av en förenklad metod för den

efterföljande skatteredovisningen, samtidigt som den här förut berörda

risken för bedrägliga manipulationer med skattemärken vid de dispenserade

företagen försvinner och därmed generellt sett i hög grad försvagas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Under förutsättning att dylik dispens kan påräknas för centralbolagets

dotterbolag liksom för övriga större företag inom branschen, vilka därav ha

behov, får centralbolaget för sin del förorda, att den uppbörd och redovisning

av skatt, varom här är fråga, anordnas enligt det s. k. skattemärkessystemet.

För de fall, där dispens icke kan ifrågakomma, synes emellertid

böra ytterligare övervägas, vilka åtgärder som lämpligen kunna vidtagas

till förhindrande av olovliga manipulationer med skattemärken. Härvid

torde särskilt böra beaktas betydelsen av att skattemärkenas makulering

sker på ett varaktigt och individualiserande sätt, exempelvis medelst stämpel

med företagets namn och makuleringsdatum, så anbragt att märket

icke kan avlägsnas från kvittot, utan att förfarandet röjes av makuleringsstämpeln

etc.

I fråga om inbetalning av skatt utan debetsedel ha kammarrätten,

överståthållaråmbetet, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, Sveriges

redareförening, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt

T jänstemännens centralorganisation uttalat betänkligheter mot

såväl hål kortssystemets som skatte märkessystemets

tillämpning.

Sålunda har kammarrätten yttrat, att båda systemen byggde på en medverkan

av arbetstagarna, vilka inom viss tid hade att insända erhållna

skattekvitton till vederbörande myndighet. Det kunde emellertid ifrågasättas

om den förhoppning, som därvid ställts på arbetstagarnas medverkan,

komme att infrias. Kammarrätten vore i detta hänseende icke lika optimistisk

som förslagsställarna och ifrågasatte därför starkt, om överhuvud

någotdera systemet kunde komma i fråga. Spörsmålet om vilket redovisningssystem

som lämpligen borde användas hade otvivelaktigt sin största

betydelse för arbetsgivarna. Stor vikt borde därför tillmätas den mening,

som komme att omfattas från arbetsgivarehåll. Kammarrätten ansåge för

sin del, att båda systemen vore behäftade med åtskilliga olägenheter och

måste betecknas såsom verklighetsfrämmande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt, om det vore behövligt att

införa ett nytt redovisningssystem vid sidan av det nuvarande. I stället för

förenkling, som borde eftersträvas, bleve det hela ännu mera invecklat och

besvärligt såväl för arbetsgivaren som för den skattskyldige. Den omständigheten

att enligt både hålkortssystemet och skattemärkessystemet erlagd

skatt krediterades den skattskyldige först efter det denne insänt skattekvittona,

vilket kunde komma att ske mycket sent eller i värsta fall inte

alls, torde förorsaka svårigheter vid bearbetning av restförteckningarna

och avsevärt öka antalet skattereklamationer. Om ett nytt redovisningssystem

verkligen vore oundvikligt, torde hålkortssystemet vara att föredraga

framför systemet med skattemärken. Även vid användande av hålkortssystemet

framstode dock förslaget i berörda del som otillfredsställande.

Varje anordning, som innebure att skattebetalaren efter att — genom skatte
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

märken eller på annat sätt — ha fullgjort sin betalningsskyldighet kunde

komma att sakna ett mot staten gällande kvitto på erlagt belopp, måste

vara dömd att misslyckas.

Sveriges redareförening har uttalat, att föreningen i avsaknad av närmare

kännedom om huru stora skatteintäkter som årligen belöpte å inkomster

av korttidsanställning ifrågasatte, huruvida dessa intäkter kunde

belöpa sig till så stora belopp, att det verkligen lönade sig att sätta i gång

en så dyrbar apparat för denna skatteredovisning som föreslagits.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har anfört, att de skattskyldiga

för att få skatten krediterad måste avhända sig det enda bevis

de förfogade över för att styrka att skatt erlagts. Detta torde otvivelaktigt

komma att avhålla många från att begära dylik kreditering. Dessa olägenheter

förefölle så avsevärda, att föreningen ifrågasatte huruvida ett redovisningsförfarande,

som byggde på sådana principer, borde genomföras.

Tveksamheten vore dock allra störst beträffande skattemärkessystemet.

Tjänstemännens centralorganisation har framhållit, att varken hålkortseller

skattemärkessystemet ur arbetstagaresynpunkt syntes helt tillfredsställande.

Ett förfarande, enligt vilket skatten krediterades arbetstagaren

utan särskilda åtgärder från hans sida, hade givetvis varit önskvärt. Med

hänsyn till arbetstagarens medverkan vid tillämpningen av systemen vore

dessa i stort sett likvärdiga. Ur andra synpunkter syntes skattemärkessystemet

vara hålkortssystemet något överlägset.

Redovisning enligt hålkorts- eller skattemärkessystemet

har avstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Älvsborgs

län, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Svenska

byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund,

Södra Sveriges stuvareförbund, Föreningen skogsarbeten,

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska bankföreningen, Kooperativa förbundet

samt Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat, att länsstyrelsen icke kunde tillstyrka

förslag, som väsentligen byggde på den skattskyldiges medverkan

för kreditering av skatten, enär ett mycket stort antal skattskyldiga saknade

vilja eller förmåga att lämna sådan medverkan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har yttrat:

Varken hålkortssystemet eller skattemärkessystemet kunna förordas. Mot

användandet av det sistnämnda har förste revisorn Einar Lindvall anfört

skäl, som länsstyrelsen finner beaktansvärda. Därtill kan läggas, att man

nog måste befara, att arbetstagarna i rätt stor utsträckning underlåta att

begära kreditering i tid utan komma med anspråk härå först sedan de

emottagit debetsedel å slutlig skatt. Åtskilligt inerarbete kommer att förorsakas

därav.

Med den erfarenhet länsstyrelsen har av inbetalningarna å centrala skatte3

— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 244.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

kontot och länsstyrelsernas samt de lokala skattemyndigheternas särskilda

skattepostgirokonton vågar länsstyrelsen påstå, att betydande identifieringssvårigheter

komma att uppstå vid användning av hålkortssystemet och

att detta även på annat sätt kommer att medföra mycket arbete för därav

berörda myndigheter (postverket, länsstyrelserna och vissa lokala skattemyndigheter).

Felaktiga mantalsskrivningsadresser å kvittona och felaktiga

debetsedelsnummer kunna befaras förekomma i rätt stor utsträckning,

likaså klumpsummor vid inbetalning av flera skattebelopp med angivande

av blott ett häfte- och kvittonummer. Felaktiga kvittonummer å postgirokupongerna

torde ej heller bli ovanliga. Skattekort och skattekvitton kunna

befaras i rätt stor utsträckning slarvas bort av de skattskyldiga. Vidare

torde man även få räkna med att arbetstagarna ofta inlämna kvittona å

posten betydligt senare än som bör ske. Slutligen föreligger en betydande

risk för att vid den utvidgning av avdragsskyldigheten, som skulle bli en

följd av förslaget om löneavdrag å korttidsanställningar, de avdragna beloppen

ej inlevereras till posten.

Svenska arbetsgivareföreningen har anfört, att föreningen förutsatte, att

om skattemärkessystemet komme att tillämpas arbetstagarens kontroll gentemot

arbetsgivaren torde komma att vara tillräcklig och att därför en direkt

kontroll från myndigheternas sida gentemot arbetsgivaren skulle vara överflödig.

Arbetsgivaren skulle därigenom icke behöva bokföringsmässigt avskilja

innehållna skatter utan kunde betrakta skattemärkena som kassabehållning

och bokföra såväl kontantbetalningen som skatteavdraget som

direkt löneutgift. Under nämnda förutsättning vore föreningen närmast

benägen att förklara, att skattemärkessystemet skulle medföra mindre besvärligheter

för arbetsgivarna än hålkortssystemet. Kunde statsverket icke

godtaga en kontroll efter enkla linjer, torde dock hålkortssystemet vara att

föredraga. Föreningen ansåge sig icke kunna bestämt förorda något av de

föreslagna systemen och rekommenderade noggranna undersökningar av

andra eventuellt mer praktiska vägar.

Svenska byggnadsindustriförbundet samt Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund ha framhållit, att varken hålkorts- eller skattemärkessystemet

vore lämpligt för byggnads- och anläggningsindustrierna,

allra minst det sistnämnda.

Södra Sveriges stuvar eförbund har yttrat, att korttidsanställningarna inom

det fack, förbundet företrädde, vore synnerligen vanliga och omfattade ofta

icke ens en dag. Under sådana förhållanden skulle det bliva mycket betungande

att utfärda relativt detaljerade kvitton för varje dylik arbetare.

Det skulle komma att röra sig om tusentals sådana kvitton för en enda

vecka. Därför kunde ifrågasättas, om icke ett mera summariskt förfarande

beträffande skatteredovisningar för här ifrågavarande korttidsanställningar

skulle kunna genomföras.

Sveriges industriförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och

Svenska bankföreningen ha uttalat, att både hålkorts- och skattemärkessystemet

vore i hög grad otillfredsställande. Trots att skattebeloppen blivit

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

innehållna av arbetsgivaren och av denne vederbörligen inlevererade, krediterades

de likväl icke enligt någotdera systemet löntagaren med mindre

än att denne, sedan han försett de mottagna skattekvittona med uppgift om

debetsedelsnummer, inlämnade dem på postantalt och samtidigt uppvisade

skattekortet. Ett sådant system innebure ett höggradigt åsidosättande av

individens berättigade krav på rättssäkerhet i sitt mellanhavande med statliga

myndigheter. En förutsättning för genomförande av den förordade utvidgningen

av avdragsrätten borde därför vara, att sådana anordningar

träffades, varigenom influtna skattebelopp krediterades den skattskyldige

utan att denne behövde vidtaga särskilda åtgärder i detta syfte. Beträffande

frågan huruvida hålkortssystemet eller skattemärkessystemet borde tillerkännas

företräde, syntes de upplysningar, som lämnats i det vid betänkandet

fogade särskilda yttrandet, otvetydigt giva vid handen, att sistnämnda

system skulle leda till än sämre resultat än hålkortssystemet,

därest avdragsskyldigheten skulle utsträckas i den av de sakkunniga föreslagna

omfattningen. Även vid en utvidgning av avdragsskyldigheten i överensstämmelse

med vad förbunden och föreningen förordade syntes övervägande

skäl tala för hålkortssystemet.

Föreningen skogsarbeten har anfört, att det syntes föreningen angeläget,

att man prövade sig fram till sådana anordningar i fråga om uppbörd av

skatt, som dels vore mindre arbetskrävande än hålkorts- och skattemärkessystemen,

dels medgåve kreditering av inbetald skatt utan att den skattskyldige

behövde vidtaga några särskilda åtgärder. Det föreslagna skattekortet

vore en välbetänkt anordning, som sannolikt skulle kunna utnyttjas

i sådant syfte.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter har framhållit,

att behovet av den skattskyldiges medverkan för skattens kreditering vore

en synnerligen stor svaghet. Denna medverkan komme sannolikt ofta att

underlåtas och det torde därför vara mycket tvivelaktigt om systemet i

praktiken kunde komma att fungera någorlunda tillfredsställande. Med

största sannolikhet komme även arbetsgivarna att få mycket besvär med

att göra undersökningar och besvara skrivelser i sådana fall, då skattekvitton

förkommit eller fel uppstått i det komplicerade redovisnings- och

krediteringsförfarandet. För den skattskyldige måste det vidare framstå

som mycket främmande, att han gentemot myndigheterna skulle behöva

vidtaga särskilda efterhandsåtgärder för att få sig gottskriven redan inbetald

skatt. Föreningen vore därför av den uppfattningen, att ett dylikt

system om möjligt icke borde införas. I stället borde det ordnas så, att inbetalda

skattebelopp såsom nu automatiskt tillgodoräknades den skattskyldige.

Liknande synpunkter ha anförts av Kooperativa förbundet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska

byggnadsindustriförbundet, Svenska våg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund,

Kooperativa förbundet samt Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha ifrågasatt annat förfarande för inbetalning av

skatt än tillämpning av hålkorts- eller skattemärkessystemet.

Överståthållarämbetet har yttrat, att med de av ämbetet ifrågasatta begränsningarna

av avdragsskyldighetens omfattning ökade möjligheter törelåge

att utfinna ett smidigare och mindre betungande redovisningssystem

än vad de sakkunniga föreslagit. Ämbetet åsyftade härmed främst, att

någon medverkan från arbetstagarnas sida i allmänhet icke borde erfordras

utan att impulsen till krediteringen i stället skulle liksom hittills komma

från arbetsgivarna. Att de skattskyldiga kunde äga ett starkt intresse av

att bevaka att arbetsgivarna inlevererade innehållna belopp kunde givetvis

icke bestridas. Överståthållarämbetet ville emellertid hålla före att de större

arbetsgivarnas medverkan i allmänhet icke skulle giva anledning till erinringar.

Ämbetet har vidare anfört:

Beträffande det föreslagna redovisningssystemet vill överståthållarämbetet

ifrågasätta, huruvida exempelvis icke de skattskyldiga samtidigt med

debetsedlarna å preliminär A-skatt kunde erhålla — förutom såsom nu

särskilda tabeller — skattekort, försedda med särskilda kartor eller häften

med extra skatteanvisningar att av arbetsgivaren ifyllas vid inbetalning av

skatt för arbetstagare med inkomst av korttidsanställning, bisysslor och tillfälligt

arbete. Därest arbetstagare icke tillhandahölle arbetsgivaren någon

skatteanvisning, kunde ett system med kvitton i enlighet med vad nedan

sägs komma till användning. En annan tänkbar utväg synes vara, att arbetsgivarna

åläggas att vid korttidsanställningar, bisysslor och tillfälligt

arbete alltid utfärda kvitto å avdragen skatt på sätt föreslagits i fråga om

hålkortssystemet, dock med den skillnaden att arbetsgivaren skulle å kvittot

angiva den skattskyldiges debetsedelsnummer i enlighet med det för

denne utfärdade skattekortet. Redovisning av dessa medel kunde ske på

liknande sätt som föreslagits vid hålkortssystemet. Emellertid skulle arbetsgivaren

därvid uppgiva debetsedelsnumret. Med hänsyn till att inbetalning

av skattemedel, då skattekort ej företes, enligt ämbetets mening bör

ske till centrala skattekontot kan ifrågasättas om icke lämpligen all inbetalning

av skatt för korttidsanställda in. fl. borde ske till nämnda konto.

Då debetsedelsnummer angivits, skulle inbetalningen av posten registreras

å hålkort och efter uppbördsårets utgång samtidigt med alla andra liknande

inbetalningar krediteras arbetstagaren utan särskild åtgärd från hans sida.

Hans medverkan vid detta system skulle sålunda inskränkas till att han

finge förete sitt skattekort för arbetsgivaren. Företeddes ej skattekortet,

skulle arbetsgivaren vid inbetalning till centrala skattekontot ha att uppgiva,

förutom eget namn och adress, den skattskyldiges namn, såvitt möjligt

mantalsskrivningsadress och födelsedatum, samt att beloppet avsåge

preliminärskatt för den och den tiden. Någon undersökning för beloppets

rätta gottskrivande skulle ej ske, utan beloppet skulle exempelvis överföras

till skattereklamationskontot för att där kvarstå och först på skattskyldigs

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

begäran tillgodoföras honom. Dylik begäran torde icke böra tillåtas senare

än inom fem år efter inkomståret.

Länsstyrelsen i Uppsala lön har förordat ett skattemärkessystem, som

icke bygger på den skattskyldiges medverkan för skattens kreditering. Länsstyrelsen

har härom anfört:

Redovisningen skall tillgå på så sätt, att arbetsgivaren vid utbetalningen

av avlöningen utskriver skattekvitto i tre exemplar medelst blåkopia, varav

det första lämnas till arbetstagaren, det andra åsättes skattemärken, motsvarande

löneavdragets belopp, varefter det av arbetsgivaren insändes till

vederbörande länsstyrelse eller kronokamrerare, medan det tredje exemplaret

kvarsitter i skatteboken. Dessa skatteböcker skola tillhandahållas

genom statsverkets försorg och finnas tillgängliga hos länsstyrelser, lokala

skattemyndigheter samt eventuellt även hos vissa kommunala myndigheter

och förtroendemän. De skola vara numrerade på samma sätt som indrivningskvitton

med nummer å häfte och varje blad samt av arbetsgivaren vid

avhämtandet utkvitteras å särskilda förteckningar, vilka vid årets slut insändas

till de lokala skattemyndigheterna för att hos dem förvaras att användas

vid reklamationer.

Vid ifyllandet av skattekvittona skall arbetstagaren uppvisa sitt skattekort.

Arbetsgivaren överför därifrån samtliga uppgifter, som erfordras för

att beloppet skall kunna gottskrivas rätt skattskyldig.

Med detta system vinnes, att arbetstagaren icke behöver svara för att

skattebeloppet gottskrives honom samt att arbetsgivaren, i den händelse

skattekvittot med skattemärkena icke skulle insändas, lätt kan återfinnas

med ledning av numret å arbetstagarens exemplar av skattekvittot.

Länsstyrelsen i Kalmar län har uttalat, att en enklare och för statsverket

billigare ehuru måhända icke fullt så effektiv lösning av föreliggande redovisningsproblem

vore, att skatten inlevererades till ett centralt skattekonto.

Då vederbörande arbetsgivare icke torde komma att ha tillgång till arbetstagarens

preliminärdebetsedel — i varje fall icke då det gällde bisysslor —•

kunde den skattskyldige uppvisa sitt skattekort för arbetsgivaren för anteckning

av namn, mantalsskrivningsadress och debetsedelsnummer. Arbetsgivare,

som verkställt löneavdrag utan att debetsedel överlämnats, skulle

vara skyldig att utfärda och till arbetstagaren överlämna kvitto å det innehållna

skattebeloppet. Dessa kvitton borde förvaras av arbetstagaren och

av honom användas för kontroll av att han å debetsedeln å slutlig skatt

gottskrivits preliminär skatt med rätt belopp. Genom det föreslagna förfaringssättet

komme de inlevererade löneavdragens kreditering att ske fullständigt

oberoende av varje medverkan från den skattskyldiges sida.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat, att om avdragsskyldigheten

begränsades på sätt länsstyrelsen föreslagit inbetalningen av skatt

skulle kunna ske på samma sätt som för närvarande. Genom att arbetstagaren

hade det föreslagna skattekortet att uppvisa för arbetsgivaren torde

risken för felkreditering icke behöva bliva större än vid hålkorts- eller

skattemärkessystemet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Liknande synpunkter ha anförts av Kooperativa förbundet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ifrågasatt, huruvida icke skatteinbetalningarna

utan debetsedel skulle kunna nedbringas till ett så litet antal, att

dessa kunde redovisas såsom hittills till vederbörande länsstyrelses (kronokamrerares)

särskilda skattepostgirokonto. I detta syfte syntes skatt, som

innehållits vid utbetalning av ersättning för bisyssla eller tillfälligt arbete,

kunna inbetalas medelst skatteanvisningar å duplettdebetsedlar, som av den

skattskyldige skulle rekvireras från lokal skattemyndighet och överlämnas

till vederbörande arbetsgivare. De till duplettdebetsedlarna hörande skatteanvisningarna

borde förses med någon lämplig beteckning för att inbetalningarna

skulle kunna upptagas särskilt i postens redovisningar analogt med

kupongernas nuvarande redovisning. På så sätt bleve det möjligt att i postens

redovisning utläsa, om ett inbetalt löneavdrag härrörde från huvudsyssla

eller bisyssla. I stället för genom rekvisition av duplettdebetsedlar

skulle erforderliga skatteanvisningar kunna erhållas genom att skattekortet

insändes till den lokala skattemyndigheten, som t. ex. medelst gummering

försedde kortet med ett antal anvisningar. Skattekortet kunde även från

början vara försett med ett antal skatteanvisningar eller också kunde postanstalterna

tillhandahålla onumrerade lösa skatteanvisningar för avhämtning.

Genom det sålunda skisserade förslaget vunnes, att endast ett litet

antal poster, där debetsedelsnummer saknades, komme att inflyta till länsstyrelsens

(kronokamrerarens) postgirokonto, vilket i allt fall borde finnas

kvar. Arbetet med identifiering av sådana kuponger ansåge sig länsstyrelsen

kunna bemästra. Vidare framstode länsstyrelsens förslag såsom det enklaste

och minst arbetstyngda för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Dessutom

avveke det i ringa utsträckning från nuvarande redovisningsförfarande.

Ett liknande redovisningssystem har förordats av länsstyrelsen i Västernorrlands

län.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ifrågasatt, huruvida icke genom den

föreslagna möjligheten att anskaffa duplettdebetsedlar en tillfredsställande

kontroll på att genom löneavdrag innehållen skatt redovisades till statsverket

skulle kunna åstadkommas inom ramen för det nuvarande uppbördssystemet.

Länsstyrrelsen har härom anfört:

Bristerna i nuvarande system i denna del ha huvudsakligen berott på

att arbetsgivarna icke kunnat kontrolleras, förrän de avhänt sig debetsedlarna,

vilket i regel skett först vid uppbördsårets utgång. Om postens kvitto

i stället för å debetsedeln anbringades å en särskild kontrollkupong, som

inom uppbördsmånaden skulle av arbetsgivaren tillställas den skattskyldige,

hade han själv möjlighet att i nära anslutning till verkställda löneavdrag

kontrollera, att skatten verkligen inlevererades till statsverket

och i annat fall anmäla förhållandet till den lokala skattemyndigheten.

Nuvarande bestämmelser om rätt för arbetsgivare med minst 25 arbetare att

inbetala skatt direkt till vederbörande skatteavdelning synes utan större

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

olägenhet kunna utsträckas till arbetsgivare med ett mindre antal arbetare,

förslagsvis 10 stycken. För dylika arbetsgivare skulle skatteavdelningen

kunna utfärda kvitton i dubbla exemplar, ett för arbetsgivaren såsom

verifikation till lians räkenskaper och ett för arbetstagaren. Övriga arbetsgivare

skulle å debetsedeln uppmanas att verkställa anteckningar om verkställda

inbetalningar och postens redovisningsnummer. Arbetsgivare, som

inbetala löneavdrag på annat sätt än direkt till skatteavdelningen, borde

dessutom åläggas verkställa anteckning om sitt namn och sin adress å baksidan

av slcatteanvisningen, vilket torde vara nödvändigt, då flera mindre

poster å samma belopp kunna hava avdragits för inbetalning å skattskyldigs

konto under viss uppbördstermin. Genom det här angivna förfaringssättet

synes även gällande bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare

att verkställa anmälningar till anställningsregistret utan större olägenhet

kunna upphävas, då motsvarande uppgifter automatiskt komma att samlas

hos skatteavdelningen, varifrån aktuella uppgifter genom förmedling av

länsstyrelsens uppbördsavdelning skulle kunna infordras.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har uttalat, att arbetsgivare borde åläggas

att samtidigt som avdrag för skatt gjordes inbetala skatten till länsstyrelsens

(kronokamrerarens) särskilda skattekonto. Härför skulle användas

inbetalningskort med två talonger, varå arbetsgivaren skulle anteckna

arbetstagarens namn, debetsedelsnummer, skattebeloppet m. m.; arbetsgivaren

skulle tillställa arbetstagaren den ena talongen med därå tecknat

bevis om inbetalningen. Detta bevis skulle kunna inskränkas till en

poststämpel med vederbörande posttjänstemans signatur. Krediteringen

skulle då ske utan arbetstagarens medverkan.

Svenska byggnadsindustriförbundet samt Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund ha förordat, att ett nytt centralt konto inrättas

för inbetalning av ifrågavarande skattemedel.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha uttalat:

Anledningen till att arbetstagaren enligt förslaget i allmänhet ålägges

att själv ombesörja anmälan till postverket om kreditering av källskatteavdraget

är ju, att arbetsgivaren i fråga om bisysslor i regel saknar kännedom

om det från år till år varierande debetsedelsnumret. Om arbetsgivaren

ägde kännedom om detta nummer och man därjämte ansåge sig kunna gentemot

arbetsgivaren avstå från den kontrollmöjlighet, som följer av arbetstagarens

nyssnämnda anmälan, skulle skattekvittot i stället kunna insändas

av arbetsgivaren till uppbördsmyndigheten. Med hänsyn härtill föreslås

dispensrätt för Kungl. Maj :t, vilken bl. a. skulle kunna utnyttjas av försäkringsanstalter

för livräntetagare.

De sakkunniga påpeka emellertid icke, att arbetsgivare (försäkringsanstalt),

som erhållit sådan dispens, måste varje år införskaffa uppgift från

arbetstagaren (livräntetagaren) om debetsedelsnumret. Detta kräver en

avsevärd arbetsmängd och innebär stora felmöjligheter, vilka förstoras genom

att man icke av debetsedelsnumret kan se vilket år detta avser.

Båda de alternativa arbetskrävande procedurerna — nämligen antingen

arbetstagarnas anmälan till postverket eller arbetsgivarens årliga korrespondens

med arbetstagarna om debetsedelsnumret — skulle till största

delen bortfalla, om postverket kunde bokföra alla källskatteposter under

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

ett för varje skattskyldig under hela livstiden gällande nummer. Sedan

1947 existerar ett sådant nummer, folkbokföringsnumret. I folkbokföringssakkunnigas

uppdrag ingår att utreda användningen av detta nummer inom

olika områden av förvaltningen, bl. a. värnpliktsredovisningen, samt ikraftträdandet

av de t. v. suspenderade bestämmelserna om medborgarkort. Beslut

om folkbokföringsnumrets användning i värnpliktsredovisningen har

sedermera fattats. Om uppbördskorten registreras efter folkbokföringsnummer

skulle det av de sakkunniga föreslagna dispensförfarandet kunna bli

huvudregel. Arbetsgivaren hade då endast att en gång för varje arbetstagare

taga reda på folkbokföringsnumret, för vilket arbetstagaren ändock i olika

sammanhang har användning och som genom sin konstruktion är relativt

lätt att komma ihåg. Om medborgarkort införas, blir arbetstagaren van vid

detta nummer på ett helt annat sätt än han genom de föreslagna, varje år

förnyade skattekorten skulle bli med sitt årligen växlande debetsedelsnummer.

Åtgärd från arbetstagarens sida skulle endast behöva vidtagas i de

relativt sällsynta fall, då kreditering icke verkställts (t. ex. på grund av

försummelse från arbetsgivarens sida), något som skattebetalaren kan

upptäcka då han debiteras för kvarstående skatt, vilket synes innebära en

tillräcklig kontroll av redovisningen. Dublettredovisning, dublettstansning

och avstämning hos postverket skulle helt bortfalla.

Även om uppbördskorten icke ännu kunna registreras efter folkbokföringsnummer

synes det här beskrivna förfaringssättet kunna tillämpas

under förutsättning, att ett centralt register för »översättning» av folkbokföringsnummer

till debetsedelsnummer upplägges. Ett sådant register kan

tryckas varje år samtidigt med debetsedlarna, vilkas matriser innehålla

folkbokföringsnumret. Merarbetet med översättningen torde icke väga

tyngre än den av de sakkunniga föreslagna hålkortsavstämningen hos postverket.

Departementschefen.

De av de sakkunniga verkställda undersökningarna utvisa, att kvarstående

skatt i betydande utsträckning påförts de skattskyldiga på grund

av 1949 års taxering. Störst har den kvarstående skatten varit beträffande

jordbrukare och rörelseidkare, men även för löntagarna har nämnda skatt

uppgått till betydande belopp. Den kvarstående skatten på grund av 1949

års taxering har emellertid något nedgått i förhållande till den kvarstående

skatten enligt 1948 års taxering.

De sakkunniga ha påvisat de olika omständigheter, som i huvudsak förorsakat

att kvarstående skatt uppkommit. I anslutning härtill torde jag

få erinra om att Kungl. Maj :t förut denna dag beslutat avlåta proposition

till riksdagen med förslag om viss höjning av de kommunala ortsavdragen.

Därest en sådan höjning genomföres, kommer detta att medverka till att

bättre överensstämmelse ernås mellan den preliminära och den slutliga

skatten. Vidare torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t på min föredragning

den 17 mars innevarande år uppdragit åt 1949 års skatteutredning att verkställa

fortsatt utredning av frågan om äkta makars beskattning. Vid utredningen

skall bl. a. beaktas angelägenheten av att, vilken lösning av denna

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

fråga som än kommer att förordas, de föreslagna skattereglerna låta sig väl

förena med uppbördssystemets avdragsregler. Sistnämnda dag har Kungl.

Maj :t därjämte bemyndigat mig att tillkalla tre sakkunniga med uppdrag

att inom finansdepartementet biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen

m. m. Till protokollet över finansärenden för nämnda dag

uttalade jag, att det mål, som åsyftades med ifrågavarande revision, torde

kunna angivas såsom en anpassning av beskattningsreglerna till uppbördssystemet.

Jag förutskickade även, att det vore min avsikt att sedermera —

när resultaten av utredningen förelåge och det sålunda blivit klarlagt i vad

mån arbetsuppgifter av enklare beskaffenhet kunde avlastas från taxeringsmyndigheterna

— upptaga frågan om en översyn av taxeringsorganisationen

i syfte att mera effektivt inrikta denna på kvalificerat taxeringsarbete med

därav följande bättre taxeringsresultat.

Av vad sålunda anförts framgår att under den närmaste tiden utredningar

komma att verkställas rörande möjligheten att nå fram till enklare skatteregler

för att därigenom åstadkomma bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt. Redan innan resultatet av nyssnämnda utredningar

föreligger bör emellertid prövas i vad mån partiella förbättringar av uppbördsförfarandet

kunna genomföras.

Även om flertalet av de myndigheter och sammanslutningar, som hörts

över 1949 års uppbördssakkunnigas förslag, förordat en utbyggnad av uppbördssystemet,

ha de likväl ansett att skyldigheten att göra löneavdrag för

skatt icke bör utsträckas så långt som de sakkunniga föreslagit. Några myndigheter

och sammanslutningar ha ansett att med genomförandet av den

föreslagna utbyggnaden borde anstå till dess ytterligare erfarenheter vunnits

av verkningarna av uppbördssystemet i dess nuvarande form. I andra

yttranden åter har framhållits, att resultatet av de sakkunnigas fortsatta

utredning borde avvaktas innan mera väsentliga ändringar i uppbördsförfarandet

vidtoges.

I fråga om sättet för redovisningen av preliminär skatt i de fall, då debetsedel

icke företetts, har visserligen i flertalet yttranden förordats, att hålkortssystemet

skall tillämpas. Ett antal myndigheter och sammanslutningar

har emellertid uttalat betänkligheter mot hålkortssystemet eller avvisat

användningen såväl av hålkortssystemet som av skattemärkessystemet.

Härvid har kritik särskilt riktats mot förslaget, att den innehållna preliminärskatten

skall tillgodoräknas de skattskyldiga endast om de insända de

erhållna skattekvittona till uppbördsmyndigheten. I några av dessa yttranden

ha framförts olika förslag om att preliminärskatten liksom för närvarande

automatiskt skall tillgodoföras de skattskyldiga.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit vid remissbehandlingen av de

sakkunnigas förslag är jag icke beredd att nu taga definitiv ställning till

frågan om en utsträckning av avdragsskyldigheten utan vill förorda att

denna fråga hänskjutes till de sakkunniga för ytterligare utredning. Under

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

den fortsatta utredningen böra de sakkunniga ånyo pröva, huruvida det är

möjligt att finna eu sådan lösning av frågan om redovisning av preliminärskatt,

som innehållits utan att debetsedel företetts, att skatten kan automatiskt,

d. v. s. utan den skattskyldiges medverkan, tillgodoföras honom. Visar

det sig att en tillfredsställande lösning efter denna linje icke kan ernås, böra

de sakkunniga undersöka huruvida några förbättringar kunna ske av hålkortssystemet

för att så långt sig göra låter tillgodose i yttrandena framförda

önskemål.

Däremot anser jag, att vissa andra delar av de sakkunnigas förslag, vilka

äro ägnade att medföra en bättre överensstämmelse mellan preliminär och

slutlig skatt, redan nu böra föreläggas riksdagen. Jag syftar härvid på förslaget

om viss omarbetning av skattetabellerna och om uttagande av ränta

å kvarstående skatt. I sammanhang härmed bör även upptagas förslaget om

procentuellt avdrag å utbetald lön i fall, då arbetstagare icke överlämnat

debetsedel å slutlig skatt till arbetsgivaren eller styrkt, att han icke har att

erlägga kvarstående skatt. Därest förslaget i sistnämnda del genomföres,

torde nämligen en icke oväsentlig arbetslättnad uppkomma för arbetsgivare

och myndigheter.

Betydande fördelar ur uppbörds- och taxeringssynpunkt skulle vinnas

om preliminärskatten framdeles kunde göras definitiv för vissa löntagare.

Härvid borde givetvis genom jämkning av preliminärskatten och möjlighet

att i särskilda fall åsätta taxering sörjas för att en rättvis beskattning

komme till stånd. Huruvida det är möjligt att göra preliminärskatten definitiv

är emellertid en fråga, till vilken ställning kan tagas först sedan det

nya uppbördssystemet tillämpats så länge att tillräcklig erfarenhet vunnits

rörande dess verkningar och sedan de förenämnda utredningarna rörande

beskattningen slutförts så att med ledning därav kan bedömas, hur långt

det är möjligt att gå i fråga om förenklingar av skattereglerna utan att rättvisesynpunkterna

otillbörligt eftersättas.

III. Skattetabellerna.

I 4 § uppbördsförordningen stadgas, att preliminär A-skatt skall, då inkomst

av tjänst avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet

återkommande tillfällen, utgå med belopp som angivas i skattetabeller.

Kungl. Maj :t fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten

samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som

i tabellen angives och ej heller för förmögenhet, att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag dels

ytterligare ett belopp av tvåhundra kronor, dels ock, såvitt angår taxeringen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt vad nedan sägs legat

till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

För envar av de i kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna skola

upprättas särskilda tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning

att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal

av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda

beloppet av kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda

belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

De skattetabeller, som gälla för inkomståret 1950, angiva preliminär skatt

för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka, tio dagar, halvmånad (två

veckor) och månad. I särskilda kolumner upptagas skattebelopp för följande

grupper av skattskyldiga, nämligen

1) inkomsttagare, som är ogift, utan barn;

2) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare, utan barn;

3) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare, med ett barn;

4—10) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare, med två,

tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta

barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare, som här avses,

med flera än åtta barn;

11) gift, med maken sammanlevande kvinna, som har egen inkomst och

vilkens make jämväl uppbär inkomst;

12) inkomsttagare, som är ogift, med ett barn;

13—19) inkomsttagare, som är ogift, med två, tre etc. till och med åtta

barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär

skatt skall avse även inkomsttagare, som här avses, med flera än

åtta barn.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att skattebeloppen — i hela krontal — i

skattetabellerna angåves för vissa inkomstlägen med en undre och en övre

gräns. Då skattebeloppen hänförde sig till medelinkomsten inom dessa intervaller,

bleve skatteuttaget något för högt, om inkomsten understege

nämnda medelinkomst, men något för lågt i motsatt fall. Om i skattebeloppet

inginge öretal, jämkades beloppet nedåt till närmast lägre hela antal

kronor. Det förenämnda 200-kronorsavdraget torde i viss utsträckning i

orter med längre avstånd mellan bostäder och arbetsplatser och i högre inkomstlägen

ha motsvarat eller understigit vid taxering medgivna avdrag

för inkomstens förvärvande, för folkpensionsavgift och för försäkringsavgifter.

För den stora mängden arbetstagare hade verkställda undersökningar

givit vid handen, att avdraget vore för stort vid jämförelse med

de avdrag, som kunde komma i fråga vid taxeringen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

För att ernå ett högre uttag av preliminär skatt och sålunda minska den

kvarstående skatten ha de sakkunniga föreslagit, att skattebeloppen för

de olika inkomslintervallerna skola angivas efter den skatt, som utgår för

inkomst vid intervallernas övre gräns, att skattebeloppen i tabellerna i regel

skola avrundas uppåt samt att 200-kronorsavdraget skall uteslutas.

De sakkunniga ha vidare uttalat, att de skattebelopp, som vore upptagna

i den för gift kvinna med egen inkomst avsedda kolumnen 11 i skattetabellerna,

uträknats med beaktande av det särskilda, förvärvsarbetande gift

kvinna medgivna avdraget. Däremot hade varken för henne eller för mannen

hänsyn kunnat tagas till den ytterligare skatt, som skulle utgå på

grund av progressionen vid sambeskattningen. Härtill komme, att mannen

vid den preliminära beskattningen tillgodoräknats makarnas hela ortsavdrag;

på grund härav bleve den preliminära skatten ännu lägre för honom.

Frågan om en effektivare uppbörd av preliminär skatt för äkta makar

med inkomst av tjänst ägde samband med de spörsmål, som sambeskattningssakkunniga

och ortsavdragskommittén behandlat i sina nyligen avlämnade

betänkanden. Uppbördssakkunniga hade därför icke i nu förevarande

sammanhang kunnat framlägga något slutligt förslag till lösning av

denna fråga. För att tills vidare undanröja de mest påtagliga bristerna beträffande

äkta makars preliminära beskattning borde dock vissa åtgärder

vidtagas. Härvid kunde tänkas antingen att skattebeloppen i skattetabellernas

kolumn 11 omarbetades med hänsynstagande till en viss beräknad medelinkomst

hos mannen, förslagsvis 6 000 kronor för år, eller att en återgång

skedde till tidigare förhållande, då för gift kvinna med egen inkomst

tillämpades samma kolumn som för ogift inkomsttagare utan barn. Båda

förslagen gåve ett bättre skatteuttag för hustrun än en tillämpning av nuvarande

kolumn 11. Det först nämnda alternativet torde giva det bästa resultatet

och de sakkunniga förordade därför detta.

Därest man ville ernå ett bättre skatteuttag även för mannen, vore den

utvägen tänkbar att tablåer upprättades, vilka utvisade makarnas skatt i

procent av inkomsten vid olika inkomstlägen för envar av makarna. Dessa

tablåer syntes emellertid närmast vara lämpliga att användas av de lokala

skattemyndigheterna vid jämkning av skatten.

De sakkunniga ha icke i detta sammanhang tagit ställning till frågorna

om att upprätta skattetabeller även för kommunala utdebiteringar i öretal

samt om att åvägabringa bättre överensstämmelse mellan avdragen för

kommunalskatt vid preliminärbeskattningen och vid taxeringen. (Betänkandet

s. 68—72.)

Yttranden.

Den föreslagna omarbetningen av skattetabellerna har i

flertalet yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 244.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt, om icke de föreslagna ändringarna

tillsammantagna komme att giva en kraftigare effekt än som vore erforderligt.

För en inkomsttagare, som hade en årsinkomst på 8 000 å 10 000

kronor — motsvarande en slutlig skatt på 1 000 å 1 500 kronor — och som

fullt utnyttjade ett 200-kronorsavdrag vid taxeringen, syntes tabellerna

i sin föreslagna konstruktion kunna åstadkomma ett överavdrag på i vissa

fall bortåt 200 kronor. Med hänsyn härtill ville riksräkenskapsverket förorda,

att det närmare övervägdes, om tabellernas skattebelopp behövde

justeras uppåt i den utsträckning som föreslagits, och att, om så befunnes

ej vara fallet, det nuvarande 200-kronorsavdraget bibehölles.

Kronokamreraren i Örebro har yttrat, att intervallerna i skattetabellerna

mellan inkomstbeloppens övre och undre gräns borde göras

mindre. För inkomst, understigande 12 000 kronor, borde intervallerna

aldrig överstiga 9 kronor 99 öre. Ett säkrare skatteutfall skulle härigenom

vinnas.

I fråga om förslaget att avskaffa 200-kronorsavdraget har kammarrätten

anfört, att kammarrätten ställde sig tveksam beträffande frågan

om nämnda avdrag helt skulle uteslutas, enär det i vissa fall motsvarade

eller rent av understege vid taxering medgivna avdrag för de utgifter,

varom här vore fråga. Om avdraget å andra sidan vore för högt beträffande

ett stort antal arbetstagare, förefölle den lämpligaste lösningen ligga

däri, att avdraget nedsattes i stället för att helt avskaffas.

Tjänstemännens centralorganisation har ifrågasatt lämpligheten av att

avskaffa 200-kronorsavdraget, enär detta skulle leda till att många skattskyldiga,

som helt utnyttjade detta avdrag, skulle få en för hög preliminär

skatt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har föreslagit, att ifrågavarande avdrag

nedsättes till 100 kronor. I

I fråga om den preliminära beskattningen av äkta

makar har länsstyrelsen i Kristianstads län förordat de sakkunnigas

förslag, att tablåer skola utarbetas, efter vilka lokal skattemyndighet skall

kunna bestämma, att preliminär A-skatt för sambeskattad make skall utgå

med viss procent. Länsstyrelsen har vidare uttalat, att de skattskyldiga även

genom energisk propaganda borde upplysas om den utväg, som sålunda

stode dem till buds att genom hänvändelse till lokal skattemyndighet få sin

preliminära skatt uttagen på sådant sätt, att kvarstående skatt undvekes.

Även länsstyrelsen i Kalmar län har framhållit angelägenheten av att dylika

tabeller utarbetas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har yttrat, att förslaget i denna del icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

föranledde annan erinran än att den beräknade medelinkomsten hos mannen,

6 000 kronor, förefölle väl låg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att kolumn 11 borde

omarbetas på föreslaget sätt samt att ytterligare en kolumn för gift kvinna

borde införas, där hänsyn toges till en medelinkomst hos mannen å förslagsvis

10 000 kronor. Tabellutrymme härför kunde vinnas om antalet

barnkolumner inskränktes.

Länsstyrelsen i Västerbottens lån har ifrågasatt, om icke även andra

åtgärder än den föreslagna kunde företagas. En för hög preliminär skatt

kunde vara lika olycklig som en alltför låg. Det syntes möjligt att utarbeta

ett betydligt mer differentierat tabellmaterial för äkta make med hänsyn

tagen till andra makens inkomst.

I ett par yttranden ha föreslagits åtgärder för att vinna ett

bättre skatteuttag även för mannen, då båda makarna

ha inkomster.

Sålunda har länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasatt om icke mannen, då

hustrun hade inkomst, kunde hänföras till en lägre kolumn i skattetabellen

än som eljest borde tillkomma honom, d. v. s. till kolumn 1, då makarna

icke hade något barn, till kolumn 2 då makarna vore berättigade till avdrag

för ett barn o. s. v. Vidare borde vid debiteringen av slutlig och kvarstående

skatt överskjutande preliminär skatt för den ena maken kunna i förekommande

fall få avräknas å den andra makens kvarstående skatt. Till stöd

härför åberopades det avräkningsförfarande som enligt 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

finge ske.

Riksräkenskapsverket har yttrat:

Den föreslagna omarbetningen av skattetabellernas kolumn för gift

kvinna med egen inkomst innebär ett avgjort framsteg. Någon lika effektiv

metod ha de sakkunniga icke anvisat för att beakta sambeskattningens

verkningar för sådan gift kvinnas man. Riksräkenskapsverket vill här peka

på möjligheten att beräkna skattebeloppen i hustruns tabellkolumn på

sådant sätt, att de inkludera även mannens skattehöjning. Detta borde i

sin tur föra med sig, att i förekommande fall den ena makens kvarstående

skatt skulle kunna kvittas mot den andras överskjutande preliminär skatt,

något som riksräkenskapsverket för övrigt redan tidigare förordat. Den

sålunda skisserade metoden kan måhända synas radikal. Den i normala

fall faktiskt bestående ekonomiska gemenskapen i äktenskapen bör dock

kunna göra den försvarlig. Det borde självfallet stå makarna fritt att efter

anmälan få skatten jämkad till rätt fördelning. Då en sådan jämkning i

regel icke skulle minska det sammanlagda avdraget, är det väl emellertid

föga troligt, att jämkningarna skulle bli särskilt många.

Några myndigheter och sammanslutningar ha avstyrkt den föreslagna

omarbetningen av kolumn 11 eller förordat

användning av kolumn 1, då löneavdrag skall göras för gift

kvinna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har uttalat, att den föreslagna omarbetningen

av kolumn 11 för gift kvinna med egen inkomst måhända borde

anstå till dess beslut fattats beträffande beskattningen av äkta makar.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att de sakkunnigas förslag

om omarbetning av kolumn 11 syntes diskutabelt. Organisationen vore

närmast böjd för att tillstyrka, Stt kolumn 11 bibehölles oförändrad i avvaktan

på beslut beträffande beskattningen av äkta makar. Om ett uppskov

ansåges olämpligt, syntes det böra övervägas, om icke kolumn 1 för

ogift person utan barn lämpligen kunde användas även för gift kvinna i

avvaktan på den slutgiltiga lösningen av förenämnda beskattningsfråga.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har förordat, att löneavdrag för gift kvinna

tills vidare göres enligt kolumn 1 i avvaktan på avgörandet av frågan om

äkta makars beskattning.

Föreningen Sveriges kronokamrerare har anfört, att föreningen icke vore

fullt övertygad om att den föreslagna omarbetningen av kolumn 11 komme

att för gift kvinna medföra mera rättvisande resultat än hittillsvarande

kolumn 1. Sistnämnda kolumn hade enligt erfarenheten givit ett ganska

gott resultat, särskilt vad beträffade sådan hustru med pension, som icke

ägde åtnjuta avdraget för gift kvinna. En tillfredsställande utformning av

tabellavdragen för äkta makar kunde emellertid icke ernås utan en radikal

förändring av beskattningsreglerna.

Departementschefen.

Såsom de sakkunniga framhållit torde de i de nuvarande skattetabellerna

upptagna skattebeloppen i ett stort antal fall vara något för låga i förhållande

till den slutliga skatten. Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag

skattebeloppen i skattetabellerna för de olika inkomstintervallerna angivas

efter den skatt, som utgår för inkomst vid intervallernas övre gräns,

och skattebeloppen vid öretal regelmässigt avrundas uppåt till närmast

högre hela krontal samt 200-kronorsavdraget uteslutes, kommer högre preliminär

skatt att uttagas och ett i stort sett riktigare skatteuttag att ernås.

Såsom framgår av tabell 4 i de sakkunnigas betänkande motsvarar den av

nyssnämnda åtgärder föranledda ökningen av preliminärskatten i en kommun

i ortsgrupp III med en sammanlagd kommunal utdebitering å 10 kronor

för ogift person med årsinkomst å ca 6 000 kronor högst ungefär 100 kronor

för år samt för gift person med samma årsinkomst högst ungefär 85 kronor

för år. I en kommun i ortsgrupp V med en sammanlagd kommunal utdebitering

å 8 kronor utgör ökningen av preliminärskatten för ogift person med

årsinkomst å ca 20 000 kronor högst ungefär 200 kronor för år samt för

gift person med samma årsinkomst högst ungefär 180 kronor för år. Det är

således fråga om relativt obetydliga belopp. De hiltillsvarande erfarenheterna

av det nya uppbördssystemet ha givit vid handen, att det ur de

skattskyldigas synpunkt är bättre alt uttaga en något för hög preliminär

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 2bi.

skatt med återbetalning som följd än att uttaga en något för låg preliminär

skatt, varav föranledes kvarstående skatt. Det bör emellertid härvid understrykas,

att det sagda äger giltighet endast under förutsättning att den för

mycket uttagna preliminärskatten uppgår till mindre belopp.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar jag att skattebeloppen i

skattetabellerna höjas i enlighet med de sakkunnigas nyss återgivna förslag.

Då äkta makar sambeskattas, möta stora svårigheter att i skattetabellerna

angiva skattebelopp, som nära ansluta sig till den med hänsyn till

skatteprogressionen för makarnas sammanlagda inkomst uträknade slutliga

skatten. I avvaktan på den definitiva lösningen av frågan om äkta

makars beskattning torde emellertid vissa åtgärder böra vidtagas för att

ernå ett riktigare preliminärt skatteuttag för äkta makar än det som för

närvarande erhålles. De sakkunniga ha, såvitt angår gift kvinna med egen

inkomst, övervägt två alternativ i berörda hänseende. Det ena, vilket förordas

av de sakkunniga, innebär att skattebeloppen i nuvarande kolumn 11

i skattetabellerna uträknas under antagande att mannen har viss inkomst,

förslagsvis 6 000 kronor för år. Det andra alternativet innebär, att kolumn 1 i

tabellerna, som avser ogift person utan barn, tillämpas även för gift kvinna.

Såsom framgår av en vid statsrådsprotokollet för denna dag såsom bilaga

fogad tabell medför det av de sakkunniga förordade alternativet med en

antagen årsinkomst för mannen å 6 000 kronor vid lägre inkomster ett

bättre skatteuttag än tillämpningen av nuvarande kolumn 11 eller det andra

av de sakkunniga övervägda alternativet med användning av kolumn 1.

Ligger mannens inkomst i verkligheten lägre än 6 000 kronor är dock skillnaden

mellan de båda av de sakkunniga framlagda alternativen relativt

obetydlig. Vid medelstora och högre hustruinkomster, i vilka fall även

mannens inkomst som regel torde överstiga 6 000 kronor, giver kolumn 1

i stort sett ett bättre resultat. Med hänsyn härtill synes en tillämpning av

kolumn 1 för hustrun vara att föredraga. Användes kolumn 1 kommer

arbetet med att upprätta tabellerna att avsevärt förenklas.

På grund härav finner jag mig böra förorda att för gift kvinna med egen

inkomst skall tillämpas kolumn 1 i skattetabellerna.

För att ernå ett bättre skatteuttag även för mannen torde, såsom de sakkunniga

föreslagit, centralt böra upprättas särskilda tablåer, vilka för ett

antal olika inkomstlägen utvisa skatten i procent av inkomsten för vardera

maken. Dessa tablåer, som böra tillhandahållas de lokala skattemyndigheterna,

böra tjäna till ledning vid jämkning av preliminär skatt för äkta

makar samt vid meddelande av upplysning åt makar angående det belopp,

varmed de böra begära förhöjt löneavdrag för att ernå ett riktigare skatteuttag.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

49

IV. Särskild ränta å kvarstående skatt.

Har skattskyldig inkomst utöver lön från den huvudsakliga arbetsanställningen

eller bär han enbart annan inkomst än sådan lön, beror det

för närvarande på hans egen medverkan om överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt ernås. Denna medverkan kan ske därigenom att

den skattskyldige avlämnar preliminär självdeklaration eller ansökan om

jämkning, om han har att erlägga preliminär B- eller C-skatt. Vidare kan

den skattskyldiges medverkan ske genom begäran om förhöjt löneavdrag,

därest han har att erlägga preliminär A-skatt, ävensom genom inbetalning

av ytterligare preliminär skatt inom viss tid efter utgången av uppbördsterininen

i januari månad året efter inkomståret.

Preliminär B-skatt skall principiellt beräknas så att den så nära som

möjligt motsvarar beloppet av de skatter, som kunna antagas bliva påförda

den skattskyldige efter verkställd taxering. B-skatten skall i första hand

beräknas med ledning av den till statlig och kommunal inkomstskatt taxerade

inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd

fattat beslut senast den 10 oktober året näst före inkomståret. Om

sådan taxering saknas eller det med sannolikhet kan antagas, att den vid

den årliga taxeringen året näst efter inkomståret taxerade inkomsten kommer

att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året

näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst —

dock minst 600 kronor — skall dock skatten beräknas enligt preliminär

taxering. Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må B-skatten

beräknas enligt sådan taxering även i andra fall än nyss sagts.

Den preliminära taxeringen skall som regel åsättas med ledning av preliminär

självdeklaration. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär

B-skatt, är under förut angivna förutsättningar skyldig att utan anmaning

avgiva sådan deklaration. Denna skall avlämnas senast den 1 december under

året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige då icke äger

kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet

föreligger, senast 14 dagar efter det han vunnit sådan kännedom.

För beräkningen av den preliminära C-slcatten gälla liknande bestämmelser.

Om den preliminära skatten kan antagas komma att avvika från den påräkneliga

slutliga skatten, kan den skattskyldige under löpande inkomstår

få den preliminära skatten jämkad. Jämkningen, som verkställes av den

lokala skattemyndigheten, avser att bringa den preliminära skatten i så

nära överensstämmelse med den slutliga skatten som möjligt. Beror den

påräkneliga avvikelsen mellan preliminär och slutlig skatt på bl. a. ändrad

inkomst, skall — där icke särskilda omständigheter till annat föranleda —

4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 244.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-i.

jämkning icke äga rum, såvida icke ändringen av den preliminära skatten

skulle uppgå till minst en femtedel av det förut beräknade skattebeloppet,

dock minst 25 kronor. Någon skyldighet för den skattskyldige att begära

jämkning föreligger icke.

Innebär jämkningsbeslutet, att preliminär skatt icke vidare skall utgå under

inkomståret, och har den skattskyldige inbetalt preliminär skatt med

belopp, som beräknas överskjuta motsvarande slutliga skatt med minst en

femtedel, dock minst 25 kronor, skall det överskjutande beloppet efter beslut

av den lokala skattemyndigheten återbetalas utan avvaktan på debitering

av den slutliga skatten. Under särskilda omständigheter må återbetalning

ske även i andra fall. Beslut om återbetalning må fattas jämväl under

året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången

av april månad.

Enligt kungörelsen den 4 februari 1949 (nr 30) ha de skattskyldiga möjlighet

att inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomstår under tiden

efter uppbördsterminen i januari månad påföljande år, dock senast före

utgången av februari månad sistnämnda år.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha yttrat, att hittills kvarstående skatt till mera betydande

belopp framför allt påförts jordbrukare, rörelseidkare och andra, som erlagt

debiterad skatt, men även löntagare med bisysslor m. m. och sambeskattade

äkta makar hade haft att erlägga kvarstående skatt till större

belopp. Åtskilliga skattskyldiga torde härvid medvetet ha underlåtit att

vidtaga åtgärder i syfte att erlägga en mot de verkliga inkomsterna svarande

preliminärskatt för att på så sätt komma i åtnjutande av en räntefri

skattekredit. Såvitt anginge skattskyldiga med inkomst enbart av tjänst,

medförde de sakkunnigas förslag om avdrag för preliminär skatt även

å inkomster av korttidsanställningar, bisysslor och tillfälligt arbete, att

möjligheten till räntefri skattekredit väsentligt begränsades. I fråga om

övriga skattskyldiga måste man fortfarande lita till deras egen medverkan.

För att ernå ett bättre uppbördsresultat för de senares del borde möjligheten

att inbetala preliminär skatt efter uppbördsårets utgång ökas samt sådana

åtgärder vidtagas, att de skattskyldiga funne det förenligt med sina intressen

att medverka till ett riktigt skatteuttag. Då skatten av arbetstagarna

tvångsvis uttoges i samband med inkomstförvärvet, syntes det icke försvarligt

att medgiva jordbrukare, rörelseidkare och andra möjlighet att utnyttja

en lång skattekredit utan påföljd. Lämpligast syntes vara att föreskriva viss

ränta som påföljd vid utnyttjande av skattekredit.

Då för rörelseidkarna resultatet av rörelsen ofta icke föreligger förrän

efter februari månads utgång ha de sakkunniga föreslagit, att inbetalning

av ytterligare preliminär skatt efter uppbördsårets utgång skall få äga

rum intill utgången av nästkommande april månad. I samband därmed ha

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

de sakkunniga ifrågasatt, om det icke vore lämpligt att låta utarbeta en

enkel tabell efter vilken den skattskyldige skulle kunna beräkna den ungefärliga

skatt, som komme att utgå för den i självdeklarationen uppgivna

taxerade inkomsten. Tabellen borde i så fall fogas till varje debetsedel å

preliminär skatt för att vara den skattskyldige till ledning vid eventuell

inbetalning av ytterligare preliminär skatt. De skattskyldiga borde även

kunna vända sig till lokal skattemyndighet för att erhålla uppgift om den

slutliga skatt, som komme att utgå på en uppgiven taxerad inkomst.

Vidare ha de sakkunniga förordat, att om den kvarstående skatten utgör

minst en femtedel av den slutliga skatten, ränta med 6 procent, beräknad

för en tid av ett år, skall till statsverket utgå å den kvarstående skatten,

i den mån denna överstiger 300 kronor. Det belopp, varå ränta sålunda

skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Skulle

sedermera den kvarstående skatten nedgå på grund av beslut antingen av

beskattningsmyndighet om sänkt taxering eller av lokal skattemyndighet

eller länsstyrelse rörande sänkt debitering, skall utan särskild ansökan

omräkning av räntan verkställas med ledning av nämnda beslut. Om på

grund av beslut om höjd taxering eller debitering tillkommande skatt skulle

påföras, skall däremot ränta icke utgå eller, om ränta redan påförts vid

debitering av kvarstående skatt, icke höjas. Länsstyrelsen skall i undantagsfall

efter ansökan av den skattskyldige kunna helt eller delvis befria

honom från att erlägga den påförda räntan. Sådan befrielse skall kunna

komma i fråga, då anledningen till att kvarstående skatt påförts är att söka

i förhållanden, som den skattskyldige ej kunnat råda över, t. ex. att arbetsgivaren

felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt. För att ernå

ensartad praxis i berörda avseende böra länsstyrelserna i tveksamma fall

inhämta yttrande från centrala uppbördsnämnden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall räntan, åtminstone tills vidare, debiteras

och uppbäras i samband med den kvarstående skatten. Vad som i uppbördsförordningen

stadgas angående kvarstående skatt skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ifrågavarande ränta. Vid restitution av sådan

ränta skall dock icke å denna utgå ränta enligt 90 § uppbördsförordningen.

De sakkunniga ha ansett den föreslagna räntan böra vara avdragsgill vid

taxering.

Frågan om räntegottgörelse å belopp, varmed erlagd preliminär skatt

överskjuter den slutliga skatten, ha de sakkunniga förklarat sig ämna upptaga

till behandling senare under utredningsarbetet. (Betänkandet s. 72—78).

Yttranden.

Förslaget att ränta skall uttagas å kvarstående skatt har i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av ett stort

antal myndigheter och sammanslutningar. Bland dessa märkas statskontoret,

länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Krono
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

bergs, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västernorrlands

och Norrbottens län samt Landsorganisationen i Sverige.

Landsorganisationen i Sverige har framhållit, att det vore påtagligt att

källskattesystemet, som avsåge att medföra en omedelbar sammankoppling

mellan inkomstens förvärvande och skattebetalningen, kommit att få denna

innebörd i huvudsak endast för löntagarna. Den eftersläpning av skattebetalningarna

på i medeltal närmare två år i förhållande till inkomstförvärvet,

som tidigare gällde, hade däremot snarast blivit än mera markerad för jordbrukare

och rörelseidkare. I varje fall gällde vid stigande inkomst att denna

först med nyss angiven eftersläpning behövde föranleda ökning av skatteinbetalningarna

medan däremot sänkt inkomst omedelbart kunde föranleda

sänkning av skattebetalningarna. Av de reformer i uppbördssystemet, som

nu ställts under diskussion, syntes därför den mest angelägna vara införandet

av ränta på större kvarskattebelopp för de kategorier, som nu

kunde skaffa sig räntefria lån av staten genom att avsiktligt underlåta att

erlägga riktiga källskattebelopp.

Länsstyrelsen i Kalmar lån har uttalat, att förslaget i denna del vore

synnerligen välbetänkt. Av samtliga de sakkunnigas förslag i syfte att nedbringa

storleken av de kvarstående skatterna vore detta otvivelaktigt det

mest effektiva. Länsstyrelsen i Hallands län har givit uttryck åt liknande

synpunkter.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har funnit det angeläget, att det skärpta

uttaget av preliminär skatt hos löntagarna kompletterades med en effektiv

åtgärd i syfte att förhindra övriga skattskyldiga att utnyttja en lång skattekredit.

Länsstyrelsen i Värmlands län har framhållit, att intet talade emot

att skattekrediten framgent kunde få ännu större omfattning än för närvarande

vore fallet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har yttrat, att förslaget torde vara

ägnat att förmå framför allt skattskyldiga med preliminär B-skatt att medverka

till en nedpressning av de kvarstående skatternas storlek. I

I vissa yttranden ha uttalats betänkligheter i anledning av förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat, att förslaget om ränta å kvarstående

skatt överstigande visst belopp otvivelaktigt vore ett verksamt medel

för att nedbringa de kvarstående skatterna. Emellertid torde det för många

skattskyldiga bliva svårt att bedöma, om risk förelåge för räntebetalning.

En undersökning härom krävde en fullständig skatteuträkning, och mycket

få torde vara i stånd att riktigt göra en sådan. Uttagande av ränta nödvändiggjorde

därför otvivelaktigt, att särskilda skattetabeller utarbetades

till ledning för de skattskyldiga vid skatteuträkningen. De sakkunniga hade

också påpekat lämpligheten härav. Även om dylika tabeller tillhandahölles

allmänheten, torde man få räkna med att de lokala skattemyndigheterna

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244. 53

åsamkades ett ej obetydligt arbete med att lämna de skattskyldiga hjälp i

denna fråga.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har uttalat, att det för en skattskyldig

med B-skatt ofta vore förenat med betydande svårigheter att preliminärt

beräkna sin blivande taxering. Förslaget komme även att medföra åtskilliga

nackdelar av rent administrativ och teknisk art. Så komme t. ex. arbetet

med debiteringslängderna att väsentligt försenas och försvåras och

vidare torde länsstyrelserna sannolikt bliva hårt betungade med inkommande

ansökningar om befrielse från ränta.

Svenska stadsförbundet har yttrat, att vissa anmärkningar kunde riktas

mot detaljutformningen av förslaget, bland andra den, att uppbördsverken

skulle få en kraftig arbetsbelastning.

Kooperativa förbundet har framhållit, att straffränta knappast vore befogad,

då den skattskyldige icke förrän vid en sen tidpunkt finge kännedom

om den debiterade slutliga skattens storlek. Å andra sidan torde uppbördssystemets

allmänna uppläggning vara sådan, att de skattskyldigas

egen medverkan krävdes för att den kvarstående skatten ej skulle bliva

för stor. De skattskyldiga borde genom propaganda och annan upplysningsverksamhet,

exempelvis de föreslagna tabellerna, beredas möjlighet att tillvarataga

sitt intresse att undvika räntepåföring.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört, att länsstyrelsen av principiella

skäl hyste tvekan inför förslaget. Länsstyrelsen kände sig ej heller övertygad

om att man med denna straffränta i större omfattning skulle uppnå

vad man önskade framtvinga, nämligen en medverkan från de skattskyldigas

sida till en nedgång av den kvarstående skatten. Å andra sidan måste

dock erkännas att i de fall, som här avsåges, knappast någon annan möjlighet

stode till buds att åstadkomma ett närmande av preliminärskatten

till den slutliga skatten. Om straffränta stipulerades syntes likväl nödvändigt

att införa en bestämmelse om räntegottgörelse till personer, som

erlagt för hög preliminärskatt. I

I några yttranden har förslaget tillstyrkts endast under

vissa förutsättningar.

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund samt Handelns arbetsgivareorganisation ha

tillstyrkt förslaget under förutsättning, att preliminär skatt finge inbetalas

före utgången av april månad samt att räntegottgörelse erhölles för överskjutande

skatt för ett lägsta belopp av 400 kronor.

Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska försäkringsbolags

riksförbund ha framhållit, att det icke blott ur det allmännas

utan även ur företagsekonomisk synpunkt vore en angelägenhet av största

vikt att företagen icke häftade för eftersläpande skatter, belöpande på

tidigare intjänade vinster. De kvarstående skatterna borde i största ut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2H.

sträckning nedbringas; räntepåföring vore ett av de medel, som borde

komma till användning för att vinna detta syfte. De sakkunnigas förslag

i den form det av dem framlagts kunde dock ej biträdas. Sammanslutningarna

ha vidare anfört:

Genom ett förfarande, anordnat i huvudsaklig överensstämmelse med vad

nedan angives, torde de kvarstående skatterna i icke ringa utsträckning

kunna nedbringas: Åt taxeringsnämndens ordförande eller en ledamot av

nämnden eller en hos nämnden anställd tjänsteman, i de fall då sådan

finnes, uppdrages att, sedan självdeklarationerna inkommit till nämnden,

omedelbart underkasta dessa granskning för att konstatera, vilka skattskyldiga,

som ha att erlägga kvarstående skatt till mera betydande belopp,

överstigande V» av den slutliga skatten. Granskningen baseras allenast på

de i deklarationen uppgivna slutsummorna för inkomst och däri lämnad

uppgift om erlagd preliminär skatt. Med ledning av en sådan tabell, som

av de sakkunniga förutsättes skola upprättas, torde denna granskning

kunna verkställas av tämligen okvalificerad personal. I förekommande fall

ifylles en för ändamålet upprättad blankett, som lämpligen synes böra

undertecknas av taxeringsnämndsordföranden, vari den skattskyldige erhåller

meddelande om ungefärlig slutlig och kvarstående skatt enligt de

i deklarationen lämnade uppgifterna samt anmodas att av den kvarstående

skatten erlägga visst angivet belopp, utgörande den ungefärliga kvarstående

skatten minskad med förslagsvis 300 kronor, senast å viss dag, icke infallande

tidigare än en månad efter den, då han erhållit meddelandet, vid

äventyr att ränta efter 6 procent eljest kommer att debiteras å ogulden

kvarstående skatt under viss tidsperiod.

I några yttranden har ifrågasatts huruvida icke räntepåföljden

borde begränsas att avse viss grupp skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att förslaget med

all säkerhet skulle föranleda mycken irritation och dessutom extra arbete.

Ränta borde därför icke ifrågakomma annat än i sådana fall, där ansvaret

för att den preliminära skatten krediterats med för lågt belopp till övervägande

del åvilade den skattskyldige själv. Detta kunde knappast sägas

vara fallet med personer påförda A-skatt, beträffande vilka differenserna

som regel berodde på någon teknisk brist i systemet. Skattskyldig som

påförts B-slcatt borde däremot i regel senast i april månad året efter inkomståret

veta hur stor hans inkomst varit och då kunna leverera in återstående

belopp. Underläte han detta, borde man kunna presumera, att avsikten

varit att få skattekredit. Länsstyrelsen tillstyrkte i enlighet härmed,

att ränta å skatt påfördes, dock endast där den skattskyldige haft att erlägga

preliminär B-skatt.

Länsstyrelserna i Blekinge och Skaraborgs län samt Sveriges häradsskrivarförening

ha givit uttryck åt liknande synpunkter. I

I några yttranden har hävdats att förslaget icke för närvarande

borde upptagas till prövning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har framhållit, att förslaget borde få

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

anstå till dess beslut samtidigt kunde fattas om räntegottgörelse å för

mycket inbetald skatt. Därest ränta å kvarstående skatt ansåges böra påföras

för att stimulera till inbetalning av större skattebelopp i önskvärd omfattning,

syntes konsekvensen fordra räntegottgörelse även åt motsatta hållet.

Med hänsyn till att för mycket inbetald skatt i regel uppginge till

mindre belopp, skulle en sådan ordning icke medföra några mera betydande

utgifter för statsverket.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört:

Länsstyrelsen får till en början ifrågasätta huruvida någon verklig rättsgrund

finnes för en dylik ingripande åtgärd, som för den stora skattskyldiga

allmänheten säkerligen skulle komma att kännas såsom en ytterligare

tyngd på en redan förut stor skattebörda. Det bör därvid bemärkas, att

preliminärskatten som känt i grunden endast är en förskottsskatt samt

att någon fix förfallodag, som kan bilda utgångspunkt för ränteberäkningen,

svårligen kan påvisas. Härtill kommer — vad för länsstyrelsen ter

sig kanske viktigast ■—, att den slutliga skattens storlek i förhållande till

den preliminära ofta är beroende av omständigheter som icke äro föranledda

av den skattskyldige eller kunna läggas honom till last, såsom

olika tolkning av skatteförfattningarna — en grundförbättring har uppfattats

såsom reparation för att taga ett exempel — varav taxeringsnämnden

funnit anledning verkställa en höjning i taxeringen med påföljd, att

den slutliga skattsedeln uppvisat ett vida högre skattebelopp än den preliminära.

Att en dylik taxeringsåtgärd bör medföra, att den skattskyldige

ytterligare skall påföras ett belopp motsvarande årsräntan å skillnaden

mellan den kvarstående skatten och 300 kronor lärer icke kunna motiveras.

Det uppgives härjämte i betänkandet, att ränta icke skall påföras, om höjningen

verkställes av prövningsnämnden. Räntepåföringen kommer sålunda

att i många fall bero av en ren tillfällighet, om höjningen skett i

under- eller överinstans. Den bliver sålunda icke likformig samt befordrar

därmed ej heller rättvisa vid beskattningen, vilket för länsstyrelsen framstår

såsom en särskild anledning att avstyrka förslaget.

Är således den juridiska grunden för räntepåföringen i och för sig svag,

framstår förslagets mindre goda motivering än mer, om man betänker det

förhållandet, att de skattskyldige med alldeles samma rätt kunna påfordra

räntegottgörelse, när för mycket preliminär skatt blivit erlagd. Det förhåller

sig ju, som känt, så, att vid uppåtgående konjunkturer, sådana som

oavbrutet pågått under senare år, med år från år ökade inkomster för jordbrukare

och rörelseidkare, den slutliga skatten kommer att uppvisa en fortgående

stegring i förhållande till den preliminära, vilken med stöd av skalteförfattningarna

ofta påförts i enlighet med senaste taxering, d. v. s. inkomsten

2 år tillbaka. Blir förhållandet nu det motsatta, som ovillkorligt

inträder vid en omsvängning i konjunkturläget, minskar den slutliga skatten

i förhållande till den preliminära och de skattskyldiga s. k. »B-skattarna»

skulle då få rätt till räntegottgörelse, vilket de sakkunniga ej heller

förneka, ehuru de framhålla, att en närmare utredning härom kommer att

framläggas i ett senare betänkande. Vid sådant förhållande finner länsstyrelsen

att hela frågans lösning till dess bör anstå, då det knappast lönar

sig alt införa en räntegottgörelse, som enligt vad den blivande utredningen

kan komma att visa, i det länya loppet skulle komma att jämna åt sig samt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

i varje fall vara ägnad att tillkrångla ett redan förut omständligt och besvärligt

beskattningsförfarande.

Svenska landstingsförbundet har uttalat att skäl i varje fall förelåge att

avvakta den avsedda fullständiga översynen av uppbördssystemet, innan

man övervägde att införa straffränta å kvarstående skatt.

Förslaget i denna del har avstyrkts av kammarrätten, överstutbållarämbetet,

länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län, Föreningen

Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar, Sveriges

redareförening, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Kammarrätten har uttalat, att den preliminära skatten vore en förskottsskatt

å den inkomst, som intjänats under ett inkomstår. Den skattskyldiges

skatteskuld till det allmänna bleve definitiv först i och med att skatteanspråket

från det allmänna fastställdes genom taxering och skatten i vanlig

ordning debiterades därå. Då den kvarstående skattens belopp framkomme

först vid den preliminära skattens avstämning mot den slutliga skatten

förefölle det icke tilltalande, att ränta skulle beräknas och uttagas hos

vederbörande för tid, innan den kvarstående skatten blivit till beloppet

fastslagen.

Överståthållarämbetet har framhållit, att en förutsättning för straffränta

borde vara att en klar försummelse förelåge. Detta kunde ofta icke anses

vara fallet ehuru betydande kvarstående skatt uppstått. Härtill komine

att då enligt uppbördssystemet den preliminära skatten allenast utgjorde

en förskottsinbetalning det förefölle oegentligt att med straff belägga en

utebliven dylik betalning. Vidare skulle införandet av bestämmelser om

straffränta komma att medföra ett avsevärt merarbete såväl för de lokala

skattemyndigheterna som också för länsstyrelserna, vilka skulle få att

taga ställning till de förvisso mycket svårbedömliga besvärsmål, som sannolikt

i icke ringa utsträckning bleve en följd av räntepåföring.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat, att ränta borde utgå endast

i uppenbara fall av utnyttjande av skattekredit.

Föreningen Sveriges kronokamrerare har anfört:

Förslaget om särskild ränta å kvarstående skatt väcker enligt föreningens

förmenande betänkligheter ur flera avseenden. Rent principiellt bör en

straffränta förutsätta försummelse hos den, som har att erlägga räntan.

Väl kan sägas, att en oproportionerligt hög kvarskatt hos det klientel varom

här är fråga i många fall beror på en medveten strävan hos den skattskyldige

att hålla den preliminära skatten nere i syfte att åtnjuta en räntefri

skattekredit. Emellertid möter det stora svårigheter att skilja det klientel,

som sålunda manipulerat med skatten, från dem, som oförskyllt kommit

att påföras kvarstående skatt. Dessutom kan slutskattebeloppet icke fastslås

utan en uträkning, som för flertalet ej kan verkställas utan biträde

av den lokala skattemyndigheten. Den tid, som även efter de sakkunnigas

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

förslag skulle stå de skattskyldiga till buds för inbetalning av ytterligare

preliminär skatt, kunde för många med begränsade likviditetsmöjligheter

bliva alltför knapp. Beaktas bör även, att åtskilliga skattskyldiga tillhörande

det ifrågavarande klientelet genom sin medverkan vid skatteuppbörden

förorsakas åtskilligt arbete och i många fall dryga utgifter, som ej

ersättas av statsverket.

Påföringen av ränta skulle åsamka de lokala skattemyndigheterna ett

betydande merarbete. Detta skulle icke inskränka sig till det egentliga

debiteringsarbetet utan komme även, såsom ovan antytts, att visa sig i en

långt ifrån obetydlig konsultationsverksamhet gentemot de skattskyldiga.

Skulle räntepåföring äga rum enligt förslaget, uppkomme också, som de

sakkunniga framhållit, fråga, huruvida räntegottgörelse borde lämnas å

belopp, varmed erlagd preliminär skatt överskjuter den slutliga skatten.

En sådan konsekvens förutsätter, att kraven på räntepåföring äro odiskutabla;

eljest framstår åtgärden som meningslös.

Vidare må framhållas, att skyldighet att erlägga ränta å kvarstående

skatt även torde medföra den konsekvensen, att ränta måste påföras tillkommande

skatt. När det gäller denna senare skatt, skulle en dylik skyldighet

i många fall t. o. m. vara mer berättigad.

Med beaktande av vad sålunda anförts har föreningen kommit till uppfattningen,

att den föreslagna räntepåföringen ej bör komma till stånd.

I olikhet mot de sakkunniga anser föreningen, att ett bättre uppbördsresultat

bör sökas efter sådana vägar som införande av skyldighet för skattskyldiga

att begära jämkning vid ökad inkomst eller ökad rätt för lokal skattemyndighet

att åsätta preliminär taxering o. s. v.

Föreningen Sveriges stadsfogdar har uttalat, att ränta å kvarstående

skatt komme för uppbörds- och indrivningsmyndigheterna att medföra en

så betydande arbetsökning att den knappast kunde uppvägas av de därmed

vunna fördelarna. Föreningen hölle före, att översynen av uppbördsförordningen,

utarbetande av mera rättslående tabeller, en riktigare beskattning

av äkta makar samt en effektiv upplysningsverksamhet om det nya

uppbördssystemet borde göra förslaget om ränta obehövligt.

Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet landsbygdens folk ha

framhållit, att det vore särskilt svårt för jordbrukarna att i förväg bestämma

sina inkomster. Ehuru det vore naturligt, att den kvarstående

skatten sammanlagt vore större än den restituerade, kunde likväl helt

visst icke bortses från att en synnerligen stor räntefri kredit lämnades

staten från en stor del jordbrukare. Detta berodde framförallt därpå, att

inkomst av förvärvskällan jordbruksfastighet redovisades enligt den s. k.

kontantprincipen i motsats till annan näringsverksamhet, som redovisades

enligt bokföringsmässiga grunder. Skatteunderlaget från jordbruket bleve

härigenom synnerligen varierande, då någon möjlighet till utjämning olika

beskattningsår emellan icke förelåge. Dessutom berodde resultaten i jordbruk

och skogsbruk av omständigheter, varöver den skattskyldige icke

själv rådde, t. ex. skörderesultatets beroende av väder och vind. 1948 års

skörd var genomsnittligt bättre än 194R års. Vid en redovisning av jord
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

bruket per kalenderår kunde jordbrukaren för övrigt icke konstatera vinstresultatet

med någon större säkerhet förrän efter beskattningsårets utgång

och tidigast i samband med deklarationens upprättande.

Det borde också påpekas, att jordbruk, som redovisade ett beskattningsår

överensstämmande med kalenderåret eller i nära anslutning till detta, betalade

förskottsskatt under i regel de första fyra uppbördsterminerna, då

ju jordbrukets inkomster i så stor omfattning inflöte under de sista månaderna

av kalenderåret. För skogsbrukets del gällde måhända icke denna

förskjutning av inkomsten till slutet av beskattningsåret, men ojämnheterna

mellan olika beskattningsår vore här ännu större än för jordbruket

som sådant. Förbunden motsatte sig, i varje fall såvitt anginge jordbrukarna,

att någon ränta på kvarstående skatt skulle utgå.

Förslaget att utsträcka tidsfristen för inbetalning av preliminär

skatt intill utgången av april månad året

efter inkomståret har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i det övervägande antalet yttranden.

Sveriges lantbruksförbnnd och Riksförbundet landsbygdens folk ha uttalat

betänkligheter mot förslaget i denna del och ifrågasatt huruvida

möjligheten att inbetala resterande skatt under tiden intill april månads

utgång komme att begagnas i någon större utsträckning. Icke minst

svårigheterna att själv kunna beräkna skattens storlek torde medföra att

någon inbetalning icke kunde ske.

I några yttranden har uttalats, att tidsfristen borde omfatta

annan tid än de sakkunniga föreslagit.

Länsstyrelsen i Örebro lån har sålunda uttalat att ifrågavarande tidsfrist

icke borde utgå senare än den 31 mars eller lika med respittiden för avgivande

av rörelsedeklarationer. Med hänsyn till att debiteringslängderna

skulle avlämnas till de lokala skattemyndigheterna senast den 30 juni,

vore det nämligen angeläget, att arbetet med längderna kunde igångsättas

så tidigt som möjligt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har framhållit, att då berörda efterbetalning

hindrade länsstyrelsens arbete med avräkning av preliminärskatt det

vore ett önskemål att tidsfristen förkortades. Lämpligt syntes vara att anknyta

till deklarationstiderna den 15 februari och den 31 mars, vid vilka

tillfällen de skattskyldiga kunde överblicka verkningarna i skattehänseende

av den upprättade deklarationen. Inbetalningen borde i regel vara fullgjord

inom fem dagar efter utgången av tiden för avgivande av självdeklaration.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att tiden för fullgörandet av

fyllnadsbetalningen borde utgå den 8 april. En senare inbetalning åstadkomme

stora olägenheter för krediteringsmyndigheten.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ifrågasatt huruvida icke tiden för inbetalning

av preliminär skatt möjligen borde utsträckas längre än vad de sak
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

kunniga föreslagit. Vissa skäl kunde nämligen tala för att tiden för sådan

inbetalning även finge innefatta maj månad.

Kooperativa förbundet har framhållit, att man även borde beakta, att

taxeringen genom ändring av deklarationen kunde höjas av taxeringsnämnd

och (t. o. m. den 10 oktober) av prövningsnämnd och att sådan höjning av

taxeringen kunde medföra räntepåföring. Anordning syntes böra vidtagas

för att den skattskyldige skulle kunna skydda sig även häremot, exempelvis

genom inbetalning direkt till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet

i stad, sedan han fått meddelande om taxeringsåtgärden.

De föreslagna grunderna för uttagande av ränta ha i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet

yttranden.

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund samt Handelns arbetsgivareorganisation ha

uttalat, att då skattekredit åtnjötes under en del av inkomståret och dessutom

under hela det år, då taxeringen skedde, samt ytterligare en bit in på

nästföljande år man icke kunde resa några vägande invändningar mot

procentsatsens storlek.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att för en skattekredit

under 11/3 år den föreslagna räntan motsvarade endast 4 procent per år.

I några yttranden har framhållits att den föreslagna räntesatsen

vore för hög.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Älvsborgs och Västmanlands län samt

Föreningen Sveriges kronokamrerare ha sålunda uttalat, att räntan icke

borde sättas högre än 5 procent. Länsstyrelsen i Kristianstads län !har

framhållit, att en ränta å 5 procent vore att föredraga med hänsyn till att

ränta vid restitution beräknades efter denna procentsats och den nu föreslagna

dröjsmålsräntan vore fixerad till ett år. En ränta å 5 procent torde

sannolikt icke heller vara för lågt beräknad med tanke på den med räntepåföringen

avsedda verkan.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län samt Kooperativa förbundet ha yttrat,

att 4 procents ränta borde vara fullt tillräcklig. Förbundet har anfört, att

om räntesatsen begränsades till 4 procent dess karaktär av »straffränta»

i viss mån skulle borttagas och räntedebiteringen kunna sägas utgöra ersättning

för den räntevinst, som den skattskyldige gjorde genom, skattekrediten.

Även 4 procents ränta torde verka återhållande mot illojala spekulationer.

Riksräkenskapsverket har uttalat att räntan icke borde betraktas som

en straffliknande påföljd utan mera jämställas med en vanlig låneränta.

Den föreslagna räntesatsen vore avgjort för hög. En räntesats på 3 eller 4

procent borde däremot kunna komma i fråga.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet landsbygdens folk ha

framhållit, att om ränta prövades lämplig den för jordbrukets del borde

reduceras till en lägre procentsats än de sakkunniga föreslagit, enär jordbruket

i regel icke utnyttjade skattekrediten i samma utsträckning som

andra .förvärvskällor.

I några yttranden har framhållits, att gränsen för rån tepliktens

inträde borde fastställas på annat sätt än de sakkunniga föreslagit.

Svenska landstingsförbundet har uttalat, att det ej kunde vara skäligt att

stipulera ränteplikt vid en så pass låg gräns som 400 kronor. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har framhållit, att den angivna gränsen 300

kronor förefölle låg och borde höjas till 400 kronor. Kooperativa förbundet

har framhållit att för att minska arbetet för uppbördsmyndigheterna

gränsen, där ränta ifrågasattes, säkerligen kunde höjas från 300 till 500

kronor. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ifrågasatt, huruvida gränsen

skulle kunna höjas så att straffränta uttoges endast å belopp överstigande

förslagsvis 1 000 kronor. Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat,

att, därest ränta över huvud skulle utgå, den borde uttagas endast då den

kvarstående skatten överstege 6 000 kronor. Riksräkenskapsverket har

uttalat, att det icke vore motiverat med en räntefri felmarginal på en

femtedel av den slutliga skattens belopp. Den av praktiska skäl önskvärda

begränsningen av antalet räntefall kunde i stället uppnås genom att över

huvud icke påföra ränta vid skattebelopp under förslagsvis 1 000 kronor.

Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat, att det borde övervägas, om

ej den föreslagna straffränteregeln borde begränsas till fall, då den kvarstående

skatten översköte den slutliga med minst en fjärdedel.

Länsstyrelsen i Hallands län har understrukit den särskilda svårigheten

för sambeskattade makar att beräkna skattens storlek och fördelning mellan

makarna. Det borde undersökas, huruvida anledning kunde finnas att

för deras del på något sätt modifiera stadgandet om ränta på kvarstående

skatt, förslagsvis så att denna skatt skulle uppgå till minst en femtedel av

makarnas sammanlagda slutliga skatt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit, att räntan borde beräknas

på hela den kvarstående skatten och icke allenast å skillnaden mellan

den kvarstående skatten och 300 kronor.

Riksförsäkringsanstalten har anfört, att då olycksfallsförsäkringsavgift

ej debiterades preliminärt utan först såsom slutlig skatt det enligt riksförsäkringsanstaltens

mening framstode såsom oriktigt, att jämlikt förslagets

huvudregel ränta skulle kunna beräknas å dylik avgift. Förslaget syntes

därför böra kompletteras med en bestämmelse om att såsom skatt debiterad

försäkringsavgift ej skulle tagas i betraktande vid bedömande, huruvida

och med vilket belopp ränta skulle utgå. Praktiskt syntes vara, att hänsyn

härtill toges redan vid debetsedelns uppställning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 244.

I ett par yttranden ha framförts erinringar mot förslaget att

länsstyrelse skall äga befria skatt skyldig från att

erlägga honom påförd ränta å kvarstående skatt.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har framhållit önskvärdheten av att

hithörande bestämmelser så tydligt som möjligt angåves i lagtexten:*

Sveriges häradsslcrivarförening har yttrat, att ränta i vissa fall kunde

komma att påföras skattskyldig utan att försummelse kunde läggas honom

till last. En jordbrukare eller rörelseidkare exempelvis upprättade sin självdeklaration

för inkomståret och yrkade däri avdrag, som han förmenade

vara avdragsgilla, och övertygade sig samtidigt hos den lokala skattemyndigheten

därom, att den preliminärt erlagda skatten motsvarade inkomsten

enligt deklarationen. Taxeringsnämnden förvägrade helt eller delvis yrkade

avdrag med påföljd att den skattskyldige ltomme att påföras kvarstående

skatt till sådan storlek, att ränta skulle debiteras. I det angivna fallet torde

icke med fog kunna göras gällande, att den skattskyldige före april månads

utgång det år deklarationen avlämnats kunnat förutse, att den erlagda preliminära

skatten vore för låg. De skattskyldiga förutsatte nog som regel,

att deras efter bästa förstånd upprättade deklarationer skulle godkännas.

Fråga uppstode då, huruvida alla skattskyldiga, som avlämnade deklaration

och finge sina taxeringar höjda av beskattningsnämnd, skulle i förekommande

fall kunna befrias från ränta å kvarstående skatt. Man torde

därför få förutsätta, att ansökningar till länsstyrelsen om befrielse från

debiterad ränta komme att inflyta i stort antal, om de sakkunnigas förslag

genomfördes. Detta torde emellertid kunna förhindras, om ränta debiterades

i efterhand och uppbures i särskild ordning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har uttalat, att räntan borde göras ovillkorlig

och kunna restitueras i den mån förutsättning för påföring icke förefunnes,

därför att debiteringen av den slutliga skatten sänkts. I

I några yttranden ha framförts erinringar mot vissa av de föreslagna

detaljbestämmelserna rörande räntan.

Föreningen Sveriges kronokamrerare har uttalat att med hänsyn till det

merarbete, som i städer med eget uppbördsverk föranleddes av förslaget,

räntan i förekommande fall syntes böra tillerkännas dessa städer.

Sveriges häradsskrivarförening har framhållit, att en debitering av ränta

på sätt de sakkunniga föreslagit skulle avsevärt försvåra och fördröja arbetet

med debetsedlarnas färdigställande. Därest förslaget lagfästes ville föreningen

ifrågasätta, huruvida icke räntan redan från början kunde uppbäras

i särskild ordning. Att omlägga det nu praktiserade systemet med färdigställande

av debiteringslängderna successivt allt eftersom debetsedlarna

hunne summeras skulle så förrycka arbetet å häradsskrivarekontoren, att

de allvarligaste farhågor kunde hysas, att debetsedlarna icke skulle kunna

tillställas de skattskyldiga i tid.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 2bi.

Riksräkenskapsverket har framhållit att en separat ränteuppbörd synbarligen

skulle giva upphov till icke obetydligt dubbelarbete.

Kammarrätten har anfört, att här avsedd ränta snarast vore att likställa

med ett slags straffavgift, varför det vore tveksamt, om en sådan utgift

kunde vara avdragsgill vid taxering. Länsstyrelsen i Norrbottens län har

ansett det ligga närmast till hands att vid taxeringen behandla räntan på

samma sätt som en indrivningsavgift eller sålunda såsom en icke avdragsgill

utgift.

Statskontoret har yttrat, att det icke syntes skäligt, att den, som efter

besvär vunne nedsättning i eller befrielse från honom påförd skatt, icke

skulle komma i åtnjutande av stadgad räntegottgörelse även å restituerad

straffränta. Länsstyrelsen i Jämtlands län samt Svenska exekutionsmännens

riksförbund ha givit uttryck åt samma uppfattning.

Departementschefen.

För löntagarnas del skulle den kvarstående skatten till stor del kunna

undvikas, därest skyldigheten att verkställa löneavdrag utvidgades till att

avse jämväl annan inkomst än inkomst av huvudsaklig anställning med

viss varaktighet. Vad angår jordbrukare, rörelseidkare och andra, som erlägga

sin skatt utan löneavdrag, är frivillig medverkan under alla förhållanden

nödvändig för att kvarstående skatt icke skall uppkomma. Då jag

icke nu förordat någon utsträckning av avdragsskyldigheten beträffande

löntagares skatt, erfordras också för löntagarnas del medverkan från de

skattskyldiga för att en mera betydande kvarstående skatt icke skall uppkomma

t. ex. i de fall då vederbörande har inkomst av bisysslor.

I likhet med de sakkunniga finner jag att ett verksamt medel att stimulera

de skattskyldiga till att medverka till uppnåendet av riktigt skatteuttag

är att ålägga den, som utnyttjar en skattekredit genom att erlägga

en betydande del av skatten i form av kvarstående skatt, att erlägga ränta

å den kvarstående skatten. I konsekvens härmed bör då den, som inbetalt

för stor preliminär skatt och således beviljat det allmänna en skattekredit,

gottgöras ränta å den för mycket erlagda preliminärskatten.

I många fall kunna de skattskyldiga icke förrän inkomståret gått till

ända och självdeklaration upprättats rörande inkomsten för detta år fastställa

storleken av inkomsten och den därå belöpande skatten. Vidare torde

flertalet skattskyldiga icke utan särskilda anvisningar kunna uträkna den

skatt, som skall utgå på grundval av den i självdeklarationen upptagna

inkomsten. Det är därför nödvändigt att — såsom de sakkunniga ifrågasatt

— relativt enkla tabeller upprättas, som angiva dels den statliga inkomstskatt

och, för olika kommunala utdebiteringar, den kommunala inkomstskatt

samt den folkpensionsavgift, som belöper på skilda taxerade

inkomster, dels den förmögenhetsskatt, som belöper på beskattningsbar

förmögenhet av olika storlek.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Därest sådana tabeller tryckas och tillhandahållas de skattskyldiga samtidigt

med debetsedeln å preliminär skatt och om ränta påföres allenast i

den begränsade omfattning de sakkunniga föreslagit, torde något officiellt

besked från myndighet om skattens storlek — såsom i yttrandena från

Svenska bankföreningen in. fl. påyrkats — icke vara erforderligt. I varje

fall torde det i nämnda yttranden framförda förslaget att lägga uppgiften

att meddela dylika besked på taxeringsnämnderna icke vara praktiskt

genomförbart med hänsyn till dessa nämnders nuvarande organisation och

arbetsbörda. Däremot bör skattskyldig i förekommande fall kunna vända

sig till lokal skattemyndighet för att få besked om skattens storlek.

De skattskyldiga böra därjämte under viss tid efter deklarationstidens

utgång ha tillfälle att erlägga den ytterligare preliminära skatt, som kan

vara erforderlig för att täcka den slutliga skatt, vilken utgår å den deklarerade

inkomsten och förmögenheten. Med hänsyn till att beloppet av preliminär

skatt skall vara infört i debiteringslängderna före den 30 juni året

efter inkomståret, bör inbetalning av ytterligare preliminär skatt icke få

ske senare än den 15 april året efter inkomståret. Därjämte böra de skattskyldiga

genom anvisningar å de särskilda tabellerna samt genom radio

och press göras uppmärksamma på att inbetalningen i alla de fall, där så

kan ske, bör verkställas snarast efter deklarationstidens utgång. — Bestämmelser

angående utsträckning av betalningstiden till den 15 april torde,

därest riksdagen godkänner förslaget om räntebetalningen, sedermera få

meddelas i administrativ ordning.

Ränta å kvarstående skatt bör icke utgå för tid före den 15 april året

efter inkomståret. Då den kvarstående skatten skall erläggas under uppbördsterminerna

i mars och maj månader året efter taxeringsåret, kommer

räntan, liksom enligt de sakkunnigas förslag, att avse ungefär ett års tid.

Räntesatsen har av de sakkunniga föreslagits till 6 procent. Med hänsyn

bl. a. till att räntan bör vara avdragsgill vid taxering anser jag mig icke

ha anledning frångå de sakkunnigas förslag i denna del. Räntan bör i sin

helhet tillfalla statsverket.

Vad angår gränserna för räntepliktens inträde har jag intet att erinra

mot de sakkunnigas förslag.

I anledning av vad riksförsäkringsanstalten anfört bör framhållas, att

skatt som icke uttages preliminärt, såsom olycksfallsförsäkringsavgift, utskiftningsskatt

och ersättningsskatt, icke bör medräknas vid bedömande

av om och med vilket belopp ränta skall utgå. Ej heller bör härvid medräknas

preliminär skatt, som inbetalts efter den 15 april året efter inkomståret.

För att icke erhålla för invecklade och i praktiken svårtillämpliga och

arbetskrävande regler i fråga om räntepåföringen torde, såsom de sakkunniga

föreslagit, ränta böra utgå endast å kvarstående skatt; å tillkommande

skatt bör ränta alltså icke utgå.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Höjes den i självdeklarationen upptagna inkomsten genom beslut av

taxeringsnämnden eller av prövningsnämnden senast den 10 oktober under

taxeringsåret och medför detta att kvarstående skatt skall erläggas, torde

av praktiska skäl ränta böra utgå, oavsett om den skattskyldige haft viss

anledning att antaga att deklarationen varit riktig. Nedsättes sedermera den

kvarstående skatten på grund av beslut om sänkt taxering eller debitering,

bör, såsom de sakkunniga föreslagit, även räntan utan särskild ansökan

nedsättas.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör länsstyrelsen efter ansökan

äga befria skattskyldig från att helt eller delvis erlägga ränta i sådana fall,

då den kvarstående skatten beror av förhållanden, varöver den skattskyldige

icke kunnat råda, t. ex. då arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges

preliminärskatt. Såsom ytterligare exempel å dylika förhållanden

kan anföras det fall, att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt

i en kommun, i annan kommun erlagt för hög preliminärskatt. Centrala

uppbördsnämnden bör genom anvisningar verka för en enhetlig tillämpning

av ifrågavarande regler.

Såsom de sakkunniga föreslagit böra bestämmelserna i uppbördsförordningen

angående kvarstående skatt äga motsvarande tillämpning beträffande

ränta å sådan skatt. Vid restitution av ränta, varom här är fråga,

bör dock icke å denna beräknas ränta enligt 90 § uppbördsförordningen.

I fråga om räntegottgörelse å för mycket erlagd preliminärskatt böra

gälla regler motsvarande dem, som föreslagits skola tillämpas beträffande

påföring av ränta å kvarstående skatt. Ränta bör dock icke utgå med högre

belopp än som ungefärligen motsvarar sparbankernas inlåningsränta. Med

hänsyn härtill och till att räntan bör beräknas för en tid av nio eller tio

månader (från och med maj månad året efter inkomståret till början av

påföljande år) torde räntan lämpligen böra utgå med 2 procent.

Rätteligen skulle --i överensstämmelse med vad som föreslagits skola

gälla beträffande beräkning av ränta å kvarstående skatt — sådan skatt,

som icke uttages preliminärt, icke medräknas vid bedömandet av om och

med vilket belopp ränta vid återbetalningen skall utgå. Då en dylik regel

emellertid skulle föranleda ett betydande merarbete och det i regel torde

vara fråga om mindre belopp, torde det vara försvarligt att i nu berörda fall

den slutliga skatten icke reduceras med belopp, motsvarande skatt av

sådant slag, som icke skall erläggas preliminärt.

Om ytterligare preliminärskatt inbetalas efter den 15 april året efter

inkomståret, bör ränta icke utgå å sådant belopp. Den för mycket erlagda

preliminärskatten bör därför vid ränteberäkningen reduceras med för sent

inbetalda belopp.

Ränta bör gottgöras skattskyldig endast å preliminär skatt, som vid avräkningen

av sådan skatt mot slutlig skatt överskjuter sistnämnda skatt.

Ränta bör alltså icke utgå å preliminär skatt, som efter jämkning återbetalas

till den skattskyldige.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Har ränta utgått å för mycket erlagd preliminär skatt men höjes sedermera

taxeringen eller debiteringen, bör detta icke medföra skyldighet för

den skattskyldige att återbetala räntan. Sänkes taxeringen eller debiteringen,

bör detta å andra sidan icke föranleda, att högre ränta utgår än

den, som bestämts i samband med avräkningen av preliminär skatt mot

slutlig skatt.

Ränta å för mycket erlagd preliminär skatt bör givetvis utgöra skattepliktig

inkomst.

Debitering och återbetalning av ränta komma att medföra visst merarbete

för de lokala skattemyndigheterna, respektive länsstyrelserna. Med

hänsyn till den gräns, som föreslagits skola gälla beträffande inträdet av

skyldigheten att gälda ränta, respektive av rätten att uppbära ränta, synes

emellertid icke behöva befaras att merarbetet blir alltför betydande. Sveriges

häradsskrivarförening har ifrågasatt huruvida icke räntan å kvarstående

skatt, för att underlätta debiteringsarbetet, borde uppbäras i särskild

ordning. Då emellertid en särskild uppbörd av räntan å kvarstående

skatt torde medföra större merarbete och kostnader än som uppstå om

räntan uppbäres i samband med den kvarstående skatten, finner jag mig

icke böra förorda att räntan uppbäres separat.

V. Påföljd vid underlåtenhet att till arbetsgivare överlämna

debetsedel å slutlig skatt, m. m.

Då löneavdrag skall verkställas för kvarstående skatt, skall enligt 47 §

uppbördsförordningen arbetstagaren så snart han erhållit debetsedel å slutlig

skatt överlämna denna till arbetsgivaren. Tillträder arbetstagaren ny

anställning under tid, då löneavdrag skall verkställas, skall debetsedeln

överlämnas till den nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen

tillträtts. Har arbetstagaren icke att gälda kvarstående skatt, skall han

inom nyss angivna tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedeln å slutlig skatt

eller intyg av lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga

kvarstående skatt. Har arbetstagaren icke till arbetsgivaren överlämnat

debetsedeln eller för arbetsgivaren uppvisat denna eller intyg, som nyss

sagts, senast den 25 januari året näst efter taxeringsåret eller vid tillträde

av ny anställning under tid, då löneavdrag skall verkställas, senast fem

dagar efter anställningens början, har arbetsgivaren att så snart ske kan

göra anmälan härom hos den lokala skattemyndigheten i orten. Därest

denna haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda

ny debetsedel eller, om arbetstagaren icke har att gälda kvarstående skatt,

intyg härom samt översända debetsedeln eller intyget till arbetsgivaren. 1

annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till den lokala

skattemyndighet, som haft att utfärda debetsedel, och bar sistnämnda

b — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 244.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

myndighet att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel eller intyg om att

kvarstående skatt icke skall erläggas bör vara arbetsgivaren tillhanda senast

före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att arbetstagarna i stor utsträckning försummat

att överlämna debetsedel å slutlig skatt till arbetsgivaren eller för

denne uppvisa debetsedel eller intyg om att de icke hade att erlägga kvarstående

skatt. Detta hade medfört ett betydande merarbete främst för

arbetsgivarna men även för de lokala skattemyndigheterna. Med hänsyn

härtill ha de sakkunniga ansett erforderligt, att sådana regler infördes, att

arbetstagaren funne det angeläget att för löneavdrag överlämna sin debetsedel

å slutlig skatt till arbetsgivaren eller att genom företeende av debetsedeln

eller särskilt intyg visa, att han icke hade att gälda kvarstående skatt.

I sådant syfte ha de sakkunniga föreslagit, att avdrag för kvarstående skatt

skall verkställas med 25 procent av arbetstagarens lön, om han icke överlämnar

debetsedeln å slutlig skatt till arbetsgivaren eller styrker, att han

icke har att gälda kvarstående skatt. Härvid skall arbetsgivare icke vidare

vara skyldig att hos den lokala skattemyndigheten anmäla, att arbetstagare

icke överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller intyg, att arbetstagaren icke

har att erlägga kvarstående skatt. Den genom procentavdrag innehållna

skatten skall senast under närmast infallande uppbördstermin inbetalas

eller överföras till vederbörande länsstyrelses (kronokainrerares) särskilda

postgirokonto medelst inbetalningskort eller girokort, varå angivits den

skattskyldiges namn samt, där så kan ske, hans mantalsskrivningsadress

och födelsetid. Postens kvitto å verkställd inbetalning skall överlämnas till

arbetstagaren. Med vederbörande länsstyrelse (kronokamrerare) skall, även

om arbetstagaren varit mantalsskriven annorstädes för inkomståret två år

före det löpande, förstås länsstyrelsen i det län (kronokamreraren i den

stad), där arbetstagaren är mantalsskriven för det löpande inkomståret

eller, om uppgift härom ej kan erhållas, där arbetsgivaren är bosatt eller

har sin verksamhet. Vad sålunda föreslagits skall dock icke gälla beträffande

sjöman, inskriven vid sjömanshus. I fråga om sådan sjöman skola

nuvarande bestämmelser fortfarande gälla. (Betänkandet s. 78—80.)

Yttranden.

De sakkunnigas förslag om särskild påföljd vid underlåtenhet

att till arbetsgivare överlämna debetsedel å slutlig

skatt har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret,

överståthållaråmbetet, flertalet länsstyrelser, kronokamreraren i

Örebro, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Svenska stadsförbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hant
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

varks- och småindustriorganisation, Sveriges grossistförbund samt Handelns

arbetsgivareorganisation. Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter

samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag ha likaledes tillstyrkt

förslaget, därvid dock förordats att avdrag skall verkställas med 20 procent

av utbetalt belopp.

Betänkligheter mot förslaget ha framförts av riksräkenskapsverkel

och Tjänstemännens centralorganisation. Kiksräkenskapsverket har

härvid yttrat, att enligt de sakkunnigas förslag en skattskyldig, som icke

överlämnade vare sig debetsedel å preliminär skatt eller debetsedel å slutlig

skatt till arbetsgivaren, skulle få avstå halva lönen i skatt. Riksräkenskapsverket

vore icke övertygat om att den föreslagna ordningen ens från

teknisk synpunkt vore den nuvarande avgjort överlägsen. När därtill lades,

att frågan om avdragsskyldigheten beträffande kvarstående skatt inom en

nära framtid torde komma att tagas upp till ny behandling, syntes det, som

om det tills vidare icke skulle finnas tillräckliga skäl att rubba den bestående

ordningen.

Tjänstemännens centralorganisation har uttalat, att de sakkunnigas förslag

vore alltför strängt. Eventuellt förefintliga möjligheter att genom lämpliga

åtgärder av annat slag åstadkomma rättelse av de nuvarande missförhållandena

i detta avseende syntes böra övervägas.

I fråga om redovisningen av den efter 25 procent innehållna

skatten har generalpoststgrelsen förordat, att skatten skall

redovisas till det centrala skattekontot och därifrån översändas till vederbörande

länsstyrelse eller kronokamrerare.

Länsstgrelsen i Älvsborgs län har yttrat, att om numret å arbetstagarens

debetsedel å preliminär skatt för det löpande året vore känt för arbetsgivaren

detta nummer borde angivas å inbetalningskortet till vägledning vid

identifieringen.

Kronokamreraren i Örebro har uttalat, att man icke borde överskatta

länsstyrelsernas och kronokamrerarnas förmåga att kunna vidarebefordra

inbetald skatt, varom här vore fråga, till rätt län eller rätt kronokamrerare.

Det syntes kronokamreraren lämpligt att man också tänkte på arbetsbördan

och uppdragets svårighetsgrad. Det vore sannolikt lättare för arbetsgivaren

att av sin arbetstagare få riktiga och fullständiga upplysningar än det vore

för länsstyrelse och kronokamrerare att verkställa undersökning i hithörande

avseende utan vägledande upplysningar. Erfarenheten hade visat

detta i påtaglig grad.

Departementschefen.

Av skäl som anförts av de sakkunniga finner jag mig böra förorda, att

löneavdrag för kvarstående skatt skall verkställas med 25 procent av den

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

utbetalda lönen, då arbetstagare icke till arbetsgivaren överlämnar debetsedel

å slutlig skatt eller medelst debetsedel eller intyg av lokal skattemyndighet

styrker, att han icke har att erlägga kvarstående skatt. Senast

en vecka innan dylikt avdrag första gången göres bör arbetsgivaren

genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren uppmana

denne att överlämna eller uppvisa debetsedel eller intyg, som nyss sagts.

Därvid bör arbetsgivaren tillika erinra arbetstagaren om det löneavdrag,

som eljest kommer att göras. Denna hänvändelse bör icke ske i form

av ett för samtliga anställda avsett meddelande, som anslås å en anslagstavla

vid arbetsplatsen, utan bör ske genom särskild hänvändelse till envar

av de berörda arbetstagarna.

Den genom procentavdrag innehållna skatten bör i vart fall tills vidare

— i likhet med preliminärskatt, som innehållits utan att debetsedel företetts

— inbetalas till vederbörande länsstyrelse eller kronokamrerare. Emellertid

bör det av generalpoststyrelsen framförda förslaget, att skatten skall

redovisas till det centrala skattekontot för att därifrån översändas till

vederbörande länsstyrelse eller kronokamrerare, närmare övervägas av de

sakkunniga under den fortsatta utredningen.

Då man såvitt möjligt bör undvika att ändra gällande bestämmelser

rörande beskattning och uppbörd, såvitt angår sjömän inskrivna vid sjömanshus,

innan statsmakterna tagit ställning till frågan om införande av

en särskild sjömansskatt, torde nuvarande bestämmelser rörande förfarandet,

då sjöman icke överlämnar debetsedel å slutlig skatt till arbetsgivaren,

fortfarande böra gälla.

VI. Ikraftträdande.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha förordat, att de föreslagna ändrade bestämmelserna

skola träda i kraft den 1 januari 1951. Stadgandena rörande ränta å kvarstående

skatt skola gälla först beträffande sådan skatt, som påföres på

grund av 1952 års taxering. (Betänkandet s. 100.)

Departementschefen.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 januari 1951. Stadgandena

angående ränta å för mycket erlagd preliminär skatt och å kvarstående

skatt böra dock icke gälla såvitt angår 1951 års taxering.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

69

VII. Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hh.

Bilaga.

Tabell, utvisande skatt för äkta makar för nedan angivna inkomster. Skatten

bär uträknats efter de grunder, som enligt departcmcntsförslaget skola gälla vid

upprättande av skattetabellerna.

Orlsgrupp III. Sammanlagd kommunal utdebitering 10 kronor.

Hustruns

års-

inkomst

kr.

Skatt

enligt ?

kol. 1 i

skatte-

tabellen

Skatt

enligt

kol. 11 i

skatte- tabellen

Hustruns skatt vid nedan- nämnda inkomst för mannen

Mannens skatt vid i kol. a an- given inkomst för hustrun

4 000

G 000

8 000

10 000

Mannens inkomst

4 0001

6 0003

8 0003

10 0004

a

b

c

d

e

f

g

h

i

1

k

1 200

68

33

112

139

160

180

476

882

1 352

1 855

2 400

241

159

259

302

339

370

533

942

1 410

1 915

3 600

497

343

457

523

575

621

599

1 023

1 493

2 001

4 800

781

602

685

763

830

887

659

1 089

1 564

2 083

6 000

1 101

889

936

1 025

1 101

1 176

711

1 151

1 637

2 170

7 200

1 443

1 214

1 204

1 301

1 388

1482

755

1 205

1 697

2 253

8 400

1 805

1 556

1 390

1 596

1 703

1 814

797

1 258

1 773

2 349

9 840

2 256

1 992

1 849

1 974

2 103

2 236

841

1 320

1 858

2 456

12 000

2 993

2 691

2 438

2 600

2 763

2 931

908

1 421

1 992

2 624

16 800

4 684

4 344

4 009

4 248

4 469

4 666

1 064

1 654

2 285

2 956

21 600

6 687

6 307

5 882

6 145

6 391

6 602

1 112

1 845

2 519

3 228

24 000

7 771

7 353

6 901

7 167

7 394

7 594

1 273

1 927

2 620

3 340

1 Mannens skatt enligt

kol. 2 i skattetabellen 440 kr.

2 *

»

»

• 2

862 »

3 »

tf

»

i 2

1 338 »

4 »

*

It

» 2

1 851 »

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016357

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 19io a1 i texten
  2. BevU 1950:55 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsför ordning en den 31 december 1945 s. 1 i texten