Sök i Ratio Lex

Angående tillfälliga tilllägg å vissa löner och pensioner

1950-11-30 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:249, Angående tillfälliga tilllägg å vissa löner och pensioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillfälliga tilllägg

å vissa löner och pensioner; given Drottningholms

slott den 13 oktober 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

John Lingman.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 13

oktober 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Lingman.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillfälliga tillägg

å vissa löner och pensioner samt anför därvid följande.

De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabcllcrna i 3 § statens

löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 370), skola enligt 4 § samma förordning

höjas eller sänkas enligt i huvudsak följande grunder.

Socialstyrelsen beräknar kvartalsvis förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna

i sista månaden under vederbörande kvartal och 100/m av

levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav fastställer Kungl. Maj :t

det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande. Såframt icke

Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva, att förhöjning

av de i grundlönetabellerna angivna månadslönerna skall ske med högre belopp

eller även i annat fall än som föranledes enbart av levnadskostnads1

Hihanp till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 249.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj ds proposition nr 249.

utvecklingen, skall månadslönen höjas med 3 procent för varje hel mångfald

av 4, varmed pristalet överstiger 100. Om pristalet, efter att ha uppvisat

viss ökning, åter nedgår, skall dock månadslönen höjas efter oförändrat

procenttal, så länge pristalet överstiger närmast lägre hela mångfald

av 4. Dessa regler skola likväl icke medföra rätt till höjning av lönen efter

högre procenttal än 18, motsvarande pristalet 124. Det lönebelopp, varå

höjning får beräknas, har begränsats till 1 200 kronor i månaden. Om pristalet

nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj :t och riksdagen

därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

På grund av statsmakternas särskilda beslut (prop. 1947: 300, r. skr. nr

442; prop. 1948: 276, r. skr. nr 416; prop. 1949: 34, r. skr. nr 118; prop.

1950: 41, r. skr. nr 57) har emellertid angivna samband mellan löner och

levnadskostnader icke upprätthållits. Enligt övergångsbestämmelse till statens

löneplansförordning skulle sålunda bestämmelserna i 4 § träda i kraft

den 1 juli 1948, såvida ej Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda särskilt

beslutade, och enligt förordningen den 30 juni 1948, nr 553, skola nämnda

bestämmelser träda i kraft först efter beslut därom av Kungl. Maj :t och

riksdagen.

De särskilda grunder för höjning av månadslön in. m. enligt löneplansförordningen,

som trätt i stället för den automatiska lönerörligheten, ha

inneburit följande. För budgetåret 1947/48 fastställdes procenttalet 12 att

läggas till grund för nämnda höjning. För tiden 1 juli—31 december 1948

skulle höjningen ske efter samma procenttal, dock att procenttalet skulle

ökas till 20 för den händelse pristalet stege till 124 eller däröver. Samma

grunder ha gällt under kalenderåret 1949 och gälla jämväl under innevarande

kalenderår. Vad angår pristalets beräkning har Kungl. Maj :t efter

riksdagens hörande (prop. 1948: 250, r. skr. nr 415) förordnat, att pristalet

skall grundas å genom socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar,

vid vilka hänsyn icke skall tagas till direkta skatter och sociala förmåner,

varjämte förordnats, att vid pristalsberäkningen 100/,i, av levnadskostnaderna

i mars 1946 skola anses motsvara 1935 års genomsnittliga levnadskostnader

ökade med 36,34 procent.

Att den automatiska lönerörligheten avkopplades under budgetåret 1947/

48 sammanhängde närmast med att det under våren 1947 fanns grundad

anledning förutsätta, att lönerörligheten vid tillämpning av dittills använda

grunder för levnadskostnadsberäkningen skulle föranleda omotiverade svängningar

i lönebeloppen. Motsvarande åtgärder under senare halvåret 1948

samt under åren 1949 och 1950 ha däremot ingått såsom led i den allmänna

stabiliseringspolitiken i enlighet med de resultat som nåtts vid överläggningar

med statstjänstemännens huvudorganisationer. Beträffande dessa överläggningar

må här erinras om följande.

Pristalet för andra kvartalet 1948 utgjorde 120. Med utgångspunkt från att

de för senare halvåret 1948 förutsebara prisstegringarna skulle bli relativt

små — av organisationerna angivna till ett par enheter i 1935 års serie •—

och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna skulle i möjligaste mån elimineras,

ansågo organisationerna vid överläggningar våren 1948 godtagbart,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

att procenttalet 12 för höjningen finge gälla jämväl under återstående delen

av 1948, oaktat att den höjning, som skulle uppkomma i händelse av en

anknytning till automatisk lönerörlighet, skulle uppgå till 15 procent. Därest

levnadskostnaderna — emot vad som syntes sannolikt — enligt levnadskostnadsberäkningarna

för juni eller september 1948 skulle stiga så att pristalet

beräknat enligt socialstyrelsens indexserie utan direkta skatter och

sociala förmåner uppnådde pristalet 124, skulle procenttalet för höjningen

ökas till 20. Detta innebar, att i sådant fall utöver tre fjärdedels kompensation

för 16 enheters pristalshöjning över basnivån skulle erhållas full

kompensation för 8 enheters pristalsstegring.

Vid sitt ståndpunktstagande förklarade sig organisationerna förutsätta,

att jämväl för de i kommunernas tjänst anställda, som hade lönernas rörlighet

reglerad efter samma grunder som de statsanställda, dåvarande tillägg

komme att bibehållas under återstoden av år 1948 under samma förutsättningar

som för statstjänstemännens vidkommande. Övriga samhällsgruppers

— löntagares, jordbrukares och företagares — medverkan borde även söka

eftersträvas för en allmän stabilisering av landets ekonomi. Organisationerna

förutsatte vidare förhandenvaron av en effektiv priskontroll.

De för tredje och fjärde kvartalen 1948 fastställda pristalen utgjorde 120

respektive 122. Månadslönerna in. in. enligt löneplansförordningen utgingo

på grund härav med tillägg efter 12 procent senare halvåret 1948.

Vid de förhandlingar, som omkring årsskiftet 1948—1949 fördes med

huvudorganisationerna, uppnåddes enighet om att den automatiska lönerörligheten

enligt statens löneplansförordning'' icke skulle sättas i funktion

utan att även under 1949 det rörliga tillägget skulle utgå efter 12 procent,

förutsatt att ej pristalet uppginge till minst 124, i vilket fall procenttalet

skulle höjas till 20. Såsom villkor för uppgörelsen hade framstått, att den

inginge såsom led i en politik för stabilisering av inkomsterna inom alla

samhällsgrupper.

Pristalen utgjorde under första—fjärde kvartalen 1949 respektive 122,

121, 122 och 122. Den rörliga förhöjningen av lönen har därför bibehållits

vid 12 procent under hela år 1949.

Vid förhandlingar, som avslutades i början av år 1950, uppnåddes enighet

om att — under samma förutsättningar som innefattades i motsvarande

överenskommelse för år 1949 — det rörliga tillägget skulle utgå enligt

samma grunder, som gällde under år 1949. Såsom ett led i denna överenskommelse

ingick alt, om statstjänstemännens huvudorganisationer gemensamt

i anslutning till 4 § 2 mom. statens löneplansförordning påkallade

förhandlingar om det rörliga tilläggets förhöjning för viss begränsad tid

efter utgången av år 1950, vid dylika förhandlingar hänsyn skulle tagas till

den längre tid, som statstjänstemännen i förhållande till andra grupper underkastat

sig inkomststabilisering genom att medverka till det rörliga tillläggets

maximering till 12 procent redan från och med den 1 juli 1948.

Pristalet har de tre första kvartalen 1950 utgjort 122 och är under innevarande

kvartal 123. Det rörliga tillägget å lönerna har därför jämväl under

år 1950 bibehållits vid 12 procent.

Enligt de nya pensionsbestämmelser, som gälla från och med budgetåret

1947/48, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal som beträffande

höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning. Avkopplingen

av sambandet mellan lönerna och levnadskostnadsutvecklingen samt

fastställandet av 12 procents höjning av månadslönerna ha sålunda fått verkan

även för det rörliga tillägget å pensionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 249

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt

minskad utsträckning, utgå efter det nya lönesystemets genomförande,

fattades vid 1947 års riksdag beslut (statsverkspropositionen, för flera huvudtitlar

gemensamma frågor, s. 81, r. skr. nr 56) innebärande att kristilllägget

skulle regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de

nyreglerade lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg

utgå efter 16 procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda

procenttal med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas

med 4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten sedan den

1 juli 1947 utgjort 24,4.

I anslutning till vad som förekom vid de förenämnda, i början av innevarande

år avslutade förhandlingarna ha Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens

riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation i skrivelse den

18 mars 1950 samt Sveriges akademikers centralorganisation i skrivelse den

29 april 1950 påkallat förhandlingar dels om gottgörelse för den längre tid

statstjänstemännen underkastat sig inkomststabiliseringen och dels om storleken

av det rörliga tillägget för tiden efter innevarande års utgång.

\ id de förhandlingar, som därefter förts med nämnda organisationer, har

i september innevarande år enighet uppnåtts om att statstjänstemännen bör

beredas kompensation för att de ett halvt år tidigare än andra grupper underkastat

sig inkomststabiliseringen, överenskommelsen innebär i huvudsak

följande.

Kompensationen skall till anställningshavare utgå i form av ett tillfälligt

lönetillägg motsvarande tre procent av grundlönen under ett halvt år, dock

lägst 100 kronor och högst 216 kronor. Av praktiska skäl skall tillägget beräknas

med hänsyn till förhållandena under tiden den 1 juni—den 30 november

1950 och utgå till den, som sistnämnda dag innehar anställning av

ifrågavarande slag. Tillägg skall också utgå till den som den 30 november i

år uppbär tjänste- eller familjepension och utgöras av tre procent av pensionens

grundbelopp för ett halvt år, dock lägst 70 kronor och högst 144

kronor.

Förhandlingar rörande lönetilläggen för tiden från och med den 1 januari

1951 torde komma att upptagas i november innevarande år.

Departementschefen. Såsom ett led i strävandena att möjliggöra en stabilisering

av pris- och inkomstnivån träffades under senare delen av år 1948

överenskommelse med vederbörande organisationer om prolongering av de

vid årsskiftet 1948/49 eller därefter utlöpande kollektivavtalen. Den därmed

godkända stabiliseringslinjen hade emellertid godtagits av statstjänstemännens

organisationer ett halvt år tidigare eller således från och med den

1 juli 1948, då dessa avstodo från den förhöjning av det rörliga tillägget

som eljest skulle ha ägt rum. Den löneglidning, som trots stabiliseringssträvandena

under tiden därefter otvivelaktigt förekommit inom åtskilliga områden,

har icke kommit statstjänstemännen till del. De ha sålunda därunder

med mycket få undantag icke åtnjutit någon inkomstförbättring vare sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 249.

5

genom ackord eller personliga lönetillägg eller andra former av lönefyllnad.

För statstjänstemännen har under ifrågavarande tid ej heller genomförts

någon tjänsteförteckningsrevision.

Vid träffandet av den överenskommelse, som ligger till grund för statsmakternas

beslut om storleken av det rörliga tillägget under innevarande år,

framstod det därför såsom skäligt att vid framtida förhandlingar om det

rörliga tilläggets förhöjning hänsyn borde tagas till den längre tid statstjänstemännen

i förhållande till andra grupper biträtt lönestabiliseringen.

I propositionen nr 41 till 1950 års riksdag uttalade jag härom, att det syntes

böra godtagas, att angivna omständighet beaktades vid förhandlingar

rörande de grunder, som borde gälla beträffande rörligt tillägg efter utgången

av år 1950. Detta uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens

sida.

Det hänsynstagande till att inkomststabiliseringen varit gällande längre

tid för statstjänstemännen än för andra grupper, som sålunda utfästs från

statsmakternas sida, har vid de i september i år förda förhandlingarna med

statstjänstemännens huvudorganisationer ansetts lämpligen kunna ske genom

att viss kompensation beredes tjänstemännen i form av ett engångstillägg

å lönen. Därvid har utgångspunkten varit den, att statstjänstemännen,

om de icke redan från och med den 1 juli 1948 biträtt inkomststabiliseringen,

under senare hälften av sistnämnda år skulle ha ägt åtnjuta ett

rörligt tillägg, som med tre procent skulle ha överstigit det då utgående

rörliga tillägget. På grund härav har engångstillägget i princip ansetts böra

utgöra tre procent av grundlönen under ett halvt år.

Då för rörligt tillägg å pensioner skall gälla samma procenttal som för

höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning, ha även pensionstagarna

varit underkastade inkomstabiliseringen redan från och med den

1 juli 1948. Det har därför vid de nu förda förhandlingarna framstått såsom

naturligt, att jämväl pensionstagarna borde beredas kompensation i form

av ett motsvarande engångstillägg å pensionerna.

Enligt min mening bör det kunna godtagas, att det utlovade beaktandet

av att statstjänstemännen anslutit sig till stabiliseringssträvandena tidigare

än andra grupper erhåller formen av dylika engångstillägg. Jag föreslår

därför att frågan genom proposition underställes riksdagens prövning.

I detta sammanhang vill jag något beröra de yrkanden om högre lönetillägg,

som från vissa håll framställts. Man har nämligen — under framhållande

av att statstjänstemännen, om de först från och med den 1 januari

1949 biträtt stabiliseringspolitiken, under hela tiden från och med den 1 juli

1948 skulle ha erhållit ett rörligt tillägg om 15 procent — velat göra gällande,

att engångstilläggen borde utgå med 3 procent av grundlönen under

två och ett halvt år. Gentemot detta må emellertid framhållas, att en så

långt gående kompensation skulle innebära, att statstjänstemännen komine

i samma läge som om inkomststabilisering icke varit rådande utan de i

statens löneplansförordning angivna grunderna för det rörliga tilläggets beräkning

tillämpats. Om överenskommelse om stabilisering av inkomstnivån

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

från och med den 1 juli 1948 icke träffats med statstjänstemännen och på

grund därav det rörliga tillägget under andra halvåret 1948 utgått med 15

procent, skulle säkerligen andra samhällsgrupper icke ha anslutit sig till

stabiliseringslinjen utan att ha fått tillgodoräkna sig en därmed jämförlig

inkomstförbättring. Följden hade då blivit, att inkomststabiliseringen kommit

att inträda vid ett löneläge, som genomgående varit i motsvarande mån

högre än vad som blivit fallet. Att medgiva större kompensation än som

motsvarar ett halvt års tidigare medverkan i stabiliseringssträvandena är

således icke motiverat och skulle uppenbarligen kunna få till konsekvens,

att även andra grupper än statstjänstemännen göra anspråk på kompensation.

Rörande de närmare grunderna för engångstilläggen vill jag framhålla

följande.

Av motiveringen för dessa tillägg följer, att desamma böra tillkomma endast

sådana grupper befattningshavare och pensionstagare, vilkas avlöningseller

pensionsförhållanden äro så reglerade, att deras kontanta förmåner

under andra halvåret 1948, om inkomststabiliseringen ej varit gällande,

skulle ha utgått med högre belopp än som varit fallet.

I fråga om befattningshavarna innebär detta, att tillägg böra utgå till

dem, som åtnjuta lön enligt någon av löneplanerna i statens löneplansförordning

eller erhålla lön enligt äldre avlöningsbestämmelser jämte dyrtidstillägg

och kristillägg. Hit böra hänföras även arvodestagare, för vilka arvodena

bestämts till belopp motsvarande de kontanta avlöningsförmånerna

i viss angiven löneklass eller för vilka arvodena på annat sätt förenats med

rörliga tilläggsförmåner, samt — under vissa förutsättningar — timlärare,

som åtnjuta arvode enligt gällande bestämmelser om timarvoden till vissa

lärare vid civila och militära skolor.

Vad övriga grupper arvodestagare angår, bör däremot i princip gälla,

att de icke erhålla engångstillägg. I allmänhet torde deras arvoden, vilka i

flertalet fall fastställdes så sent som vid 1948 års riksdag, ha avvägts så,

att de icke skulle ha blivit omreglerade för den händelse statstjänstemännen

biträtt lönestabiliseringen först från och med den 1 januari 1949. Då

emellertid i vissa fall särskilda skäl kunna föranleda att engångstillägg böra

utgå även å dylika arvoden, synes bemyndigande böra utverkas för Kungl.

Maj :t att förordna därom.

Engångstillägg torde böra tillkomma icke endast befattningshavare i statens

tjänst utan i viss utsträckning även präster och anställningshavare i

statsunderstödd verksamhet. I sistnämnda hänseende ifrågakomma i första

hand sådana anställningshavare, vilkas löner i sin helhet utgå av statsmedel

enligt löneplan i statens löneplansförordning. Tillägg synes emellertid

böra enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande utgå jämväl till vissa andra

befattningshavare i statsunderstödd verksamhet, såsom vid folkhögskolorna,

de centrala verkstadsskolorna och de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

7

Beträffande pensionstagare bör såsom villkor för åtnjutande av engångstillägg

i princip gälla att fråga skall vara om tjänste- eller familjepension,

som utgår enligt grunder, antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, eller enligt

bestämmelser för av staten övertagna tjänste- och familj epensionskassor

och som är förenad med rörligt tillägg. Även härvidlag bör det få ankomma

på Kungl. Maj:t att medgiva undantag, om detta kan anses påkallat

av särskilda skäl.

Beloppet av engångstillägg bör såsom i det föregående framhållits principiellt

motsvara tre procent av grundlönen respektive grundbeloppet av

pension för sex månader. Av tilläggets anknytning till det rörliga tillägget

följer, att detsamma icke bör utgå å större del av grundlönen eller grundbeloppet

än som motsvarar det maximum som gäller för det rörliga tillägget.

Detta medför, att engångstillägg maximeras till 216 kronor för befattningshavare

och 144 kronor för pensionstagare.

Emellertid har vid förhandlingarna från personalorganisationernas sida

framförts önskemål om att de lägre inkomsttagarna skulle beredas en något

större kompensation än som erhålles med tillämpning av tre-procentsregeln.

Ett visst minimum borde därför fastställas för engångstillägget.

Med hänsyn till att inkomststabiliseringen utan tvivel varit mest kännbar

för de lägst avlönade och då ett tre-procentigt tillägg å halvårsgrundlönen

för vissa av dessa befattningshavare skulle utgöra ett relativt ringa belopp

har jag ansett mig böra godtaga att tilläggen minimeras till 100 kronor för

anställningshavare och 70 kronor för pensionstagare. I fråga om tillägg å

pension synes därvid dock böra gälla, att tillägget icke får överstiga pensionens

grundbelopp för en månad. Ett minimibelopp å 70 kronor bör med

hänsyn till naturaförmånerna gälla även för manskap med lön enligt avdelning

A å löneplan 5.

Då tilläggen äro avsedda att utgå såsom engångsbelopp, måste de förutsättningar

för rätt att åtnjuta tilläggen, som hänföra sig till anställningseller

pensionsförhållandena, vara för handen vid en bestämd tidpunkt eller

under en bestämd tidsperiod. Frågan om inverkan av tjänstledighet m. in.

i förevarande hänseende bör även regleras. I likhet med vad som skedde

beträffande motsvarande spörsmål vid bestämmandet av tillfälligt lönetillägg

f ör budgetåret 1945/46 torde närmare förslag i dessa frågor få underställas

Kungl. Maj :t sedan riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här

få inskränka mig till att angiva vissa preliminära riktlinjer, efter vilka frågorna

synas kunna lösas.

I princip skall engångstillägget hänföras till sista halvåret 1948. Ett fasthållande

härav skulle emellertid i praktiken föranleda betydande administrativa

svårigheter. Man skulle då nödgas för varje särskilt fall undersöka

vilken grundlön eller pension eller eventuellt grundlön och pension, som

vederbörande uppburit under andra halvåret 1948. Det har synts mig angeläget

all uppnå eu sådan ordning, att dylika undersökningar undvikas

och i stället enkla regler kunna utformas, så alt uträkningen av tilläggen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

underlättas och en snabb utbetalning möjliggöres utan att myndigheterna

oskäligt betungas.

På grund härav har vid förhandlingarna med personalorganisationerna

förutsatts, att tillägg å lön bör utgå till den som den 30 november 1950

innehar i det föregående angiven anställning och att tillägg å pension bör

utgå till den som sagda dag äger uppbära sådan pension som förut nämnts.

Visserligen innebär detta en schematisering, som för anställningshavare

kan, till följd av befordran eller löneklassuppflyttning m. m., medföra ett

förmånligare läge än om andra halvåret 1948 lagts till grund för tilläggets

beräkning, men den av mig förordade ordningen torde ur administrativ synpunkt

vara förenad med så stora fördelar, att den synes böra godtagas.

För den, som under tiden efter den 1 juli 1948 avgått med pension, medför

den föreslagna regeln, att tillägget skall beräknas å pensionen och icke

å lönen under den föregående anställningen. En annan anordning skulle

bliva alltför betungande för både den myndighet, hos vilken vederbörande varit

anställd, och den myndighet, som har att utbetala pensionen. För övrigt

torde, med hänsyn till att särskilt minimum föreslagits även för tillägg å

pension, i flertalet fall icke finnas skälig anledning till invändning mot att

tillägget beräknas å pensionen.

Såsom förutsättning för att fullt lönetillägg skall utgå bör i regel gälla,

att befattningshavaren under sex månder närmast före den 30 november

1950 eller således under tiden den 1 juni—den 30 november ägt uppbära lön

i sådan anställning som här avses. Om detta villkor icke är uppfyllt, bör

reducering av tillägget ske. För timlärare och vissa andra grupper måste

särskilda regler i detta hänseende meddelas. Tjänstledighet med avstående

av hela lönen bör ej läggas vederbörande till last, om tjänstledigheten föranletts

av offentligt uppdrag eller viss militärtjänstgöring. I vad mån tid,

då befattningshavaren innehaft arbetar- eller arvodesanställning i statens

tjänst eller varit permitterad på grund av arbetsbrist, bör tillgodoräknas,

torde få bero på omständigheterna i det särskilda fallet. Reducering av det

tillfälliga lönetillägget bör regelmässigt ske vid nedsättning i tjänstgöringstiden.

För att uträkningen av tilläggsbeloppen skall kunna förenklas i största

möjliga utsträckning böra anställningshavare, vilkas löner icke utgå enligt

löneplan i statens löneplansförordning, om så befinnes lämpligt, kunna i

förevarande avseende hänföras till viss löneklass.

Engångstilläggen böra utbetalas snarast möjligt efter det riksdagen fattat

beslut därom.

Kostnaden för de föreslagna engångstilläggen har uppskattats till omkring

33,5 miljoner kronor, varav omkring 14 miljoner kronor belöpa å

affärsverken, 13 miljoner kronor å statsförvaltningen i övrigt, 0,5 miljoner

kronor å löner och pensioner, som utgå på grund av prästerliga tjänster,

samt 6 miljoner kronor å det statsunderstödda skolväsendet och annan stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

K urta!. Mnj:ts proposition nr 249.

0

understödd verksamhet. Av det totala kostnadsbeloppet avse omkring 27

miljoner kronor lönetillägg och omkring 6,5 miljoner kronor pensionstillägg.

Den å statsunderstödd verksamhet belöpande kostnaden borde i princip

bestridas av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner

till de anställda. För den ojämförligt största av ifrågavarande

personalgrupper, nämligen folk- och småskollärarna, innebär detta, att hela

kostnaden skall bestridas av statsmedel. Det synes mig emellertid skäligt,

att staten bestrider hela utgiften för engångstillägg även vid den övriga

statsunderstödda verksamhet, som här ifrågakommer. Vad angår tilläggen

å de pensioner, som utbetalas genom statens pensionsanstalt, är detta så

mycket mer motiverat som statsverket under andra halvåret 1948 hade att

svara för hela kostnaden för de rörliga tilläggsförmånerna å dessa pensioner.

För affärsverkens del böra kostnaderna för engångstilläggen utgå av de

medel, av vilka verkens utgifter i övrigt bestridas. För tillägg å löner och

pensioner, utgående på grund av prästerlig tjänst, torde medel ur kyrkofonden

böra tagas i anspråk. Utgifterna för engångstillägg å löner och pensioner

i övrigt synas böra bestridas från anslag å tilläggsstat för innevarande

budgetår. Det torde därvid vara mest rationellt att ett enda förslagsanslag

äskas för detta ändamål, lämpligen under tolfte huvudtiteln. Detta

anslag bör upptagas till 19 miljoner kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

dels medgiva, att tillfälligt tillägg å löner och pensioner

under budgetåret 1950/51 må i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare

och förutvarande befattningshavare i statens

tjänst in. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Maj :t;

dels besluta, att utgifterna för tillfälligt tillägg å löner

och pensioner skola bestridas beträffande löner och pensioner,

som utgå på grund av tjänst vid de af färsdrivande

verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar,

från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas,

beträffande löner och pensioner, utgående på grund av prästerlig

tjänst, från kyrkofonden samt beträffande löner och

pensioner i övrigt från ett för ändamålet anvisat anslag;

dels och till Tillfälligt tillägg å vissa löner och pensioner

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51 under

tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19 000 000

kronor.

2 Ilihanq till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 249.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

607986. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1950:31 Memorial angående tillfälligt arvodestillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen. Sedan, riksdagen under innevarande höstsession i anledning a s. 1 i texten
  2. BU 1950:23 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning angående tillfälliga tillägg å löner och pensioner för vissa befattningshavare och pensio s. 1 i texten
  3. Rskr. 1950:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner. a1 i texten
  4. SU 1950:204 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten