Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av 1948 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss

97 sidor, varav 96 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 96 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:33, Angående godkännande av 1948 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

1

Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av 1948 års internationella konvention för betryggande

av säkerheten för människoliv till sjöss; given

Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för den 16 december 1949 och den 13 januari 1950 vill Kungl. Maj :t

härmed äska riksdagens godkännande av 1948 års internationella konvention

för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Den i propositionen framlagda sjöfartssäkerhetskonventionen, som är avsedd

att ersätta en motsvarande konvention av år 1929, har antagits vid en

år 1948 i London anordnad internationell konferens för isjöfartssäkerhetsfrågor.

Konventionen innefattar föreskrifter om säkerhetsåtgärder i fråga

om fartygs konstruktion, bärgningsredskap, radiotelegrafi och radiotelefoni,

sjötrafiksäkerheten samt transport av spannmål och farligt gods.

Bestämmelserna i den nya konventionen innebära i stort sett en utbyggnad

av 1929 års konvention. Föreskrifterna för passagerarfartyg ha blivit

mera omfattande och detaljerade, och lastfartygen komma i större utsträckning

än förut att bliva underkastade den internationella regleringen. Konventionen

bygger delvis på nya erfarenheter beträffande säkerheten för människoliv

till sjöss som gjorts under det senaste världskriget.

1948 års konvention skall träda i kraft 12 månader efter det minst 15 länder,

därav 7 med en handelsflotta å minst en miljon bruttoregisterton, deponerat

sina anslutningshandlingar; tidigaste dagen för ikraftträdande är

dock den 1 januari 1951.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 16 december 19A9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

justitie- och socialdepartementen.

Inledning.

Sverige deltog under år 1948 i en uti London anordnad internationell

konferens för sjöfartssäkerhetsfrågor. Ändamålet med konferensen var att

göra en omarbetning och förbättring av tidigare internationella föreskrifter

på området, överläggningarna resulterade i 1948 års internationella

konvention för betryggande av säkerheten för

människoliv till sjöss. Denna konvention, som innefattar föreskrifter

om säkerhetsåtgärder i fråga om fartygs konstruktion, bärgningsredskap,

radiotelegrafi och radiotelefoni, sjötrafiksäkerheten samt transport

av spannmål och farligt gods, är avsedd att träda i kraft den 1 januari

1951, därest 15 länder, varav minst sju med vardera en handelsflotta om

lägst 1 miljon bruttotons tonnage, senast 12 månader dessförinnan ratificerat

konventionen.

Den äldsta sjöfartssäkerhetskonventionen avslöts i London den 20 januari

1914 och ratificerades av Sverige den 17 december samma år. Denna konvention

trädde emellertid till följd av det första världskriget och andra

mellankommande omständigheter aldrig i kraft, ehuru den i vissa delar

bragtes i tillämpning såväl internationellt som i nationell lagstiftning, bl. a.

i Sverige. Enligt denna konvention åtogo sig länderna att verkställa viss

kontroll över fartygens sjövärdighet, och det var i anslutning till detta

åtagande som svenska fartygsinspektionen inrättades och började sin verksamhet

den 1 januari 1915.

Ett annat uttryck för strävandena att åstadkomma internationell enhetlighet

på sjöfartssäkerhetslagstiftningens område är den konvention som

den 28 januari 1926 avslöts i Köpenhamn mellan Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge rörande fartygs sjövärdighet och utrustning och som

av Sverige ratificerades den 28 maj 1926. Denna konvention innebär ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

3

fullt ömsesidigt erkännande av de anslutna ländernas samtliga certifikat

rörande fartygs sjövärdighet och utrustning. Syftemålet anges i konventionen

vara att underlätta samfärdseln till sjöss mellan de kontraherande staterna

inbördes samt att främja deras samarbete med hänsyn till den vidare

utvecklingen av internationellt erkända bestämmelser på hithörande område.

Med stöd av de erfarenheter, som under årens lopp vunnits beträffande

bestämmelserna i 1914 års konvention, överarbetades dessa vid en konferens

i London under våren 1929. Härvid antogs en ny konvention, benämnd

1929 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss. Denna konvention, som trädde i kraft den 1 januari

1933 och vartill Sverige anslutit sig (jfr prop. nr 72: 1932 och r. skr. nr 88:

1932), ersatte 1914 års konvention. I 1929 års konvention ha de i flera

avseenden ganska summariska bestämmelserna i 1914 års konvention utbytts

mot mer detaljerade föreskrifter. 1929 års konvention vilar emellertid

på samma huvudprinciper som 1914 års konvention. Följande ämnen

avhandlas i 1929 års konvention: fartygs konstruktion (kap. II, som gäller

maskindrivna passagerarfartyg, nyttjade å internationella resor), bärgningsredskap

in. m. (kap. III med samma tillämpningsområde), radiotelegrafi

(kap. IV, som gäller fartyg, nyttjade å internationella resor, med undantag

av lastfartyg med en bruttodräktighet understigande 1 600 ton), sjötrafiksakerheten

(kap. V, som gäller alla fartyg utan inskränkning) samt certifikat

(kap. VI, som gäller fartyg å vilka kap. II, III och IV äga tillämpning).

1929 års konvention åtföljdes av ett såsom bil. 1 betecknat reglemente, innehållande

tekniska detalj föreskrifter, som fullständigade de allmänna stadgandena

i konventionens nyssnämnda kapitel angående fartygs konstruktion,

bärgningsredskap in. m., sjötrafiksäkerheten och certifikat.

Anslutningen till 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention föranledde för Sveriges

del såväl ändringar i redan befintlig lagstiftning som ny lagstiftning

på hithörande område. Ändrade hlevo sålunda lagen den 16 oktober 1914

(nr 349) om tillsyn å fartyg (SFS 324/1932) samt 35 § sjölagen (SFS 321/

1932) ävensom följande förordningar som utfärdats av Kungl, Maj:t i administrativ

väg, nämligen dels förordningen den 4 juni 1884 (nr 37) om

vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel

iakttagas bör (SFS 574/1932), dels förordningen den 26 oktober 1906 (nr

93) angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler

för angivande av nöd å fartyg (SFS 573/1932), dels förordningen den 31

december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg

(SFS 568/1932), dels ock förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående

fartygs byggnad och utrustning (SFS 569/1932). Nya bestämmelser

som utfärdades i anledning av anslutningen till 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention

innefattas i dels följande av Kungl. Maj :t likaledes i administrativ

ordning utfärdade förordningar, samtliga av den 9 december 1932, nämligen

(nr 570) angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg

(nyttjandeförordning) och (nr 571) angående fartygs utrustning med radio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

telegrafinstallation in. m. samt (nr 572) med vissa föreskrifter angående

räddning ur sjönöd och avvärjande av sjötrafiken hotande fara m. in., dels

Kungl. Maj :ts brev den 23 december 1932 (nr 593) till styrelsen för sjökarteverket

angående roderkommando å svenska fartyg, dels ock två av

kommerskollegium den 28 december 1932 utfärdade kungörelser, den ena

med särskilda byggnads-, material- och utrustningsbestämmelser för maskindrivna

passagerarfartyg i utrikes fart och den andra med närmare föreskrifter

rörande säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg.

Londonkonferensen 1948.

Sedermera uppkom fråga om revision även av 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention.

Särskilt de erfarenheter i fråga om säkerheten till sjöss som —

med bortseende från krigsfaran som sådan — gjordes under det andra

världskriget aktualiserade revisionsfrågan. Den 22 november 1946 framförde

sålunda härvarande brittiska sändebud en inbjudan till svenska regeringen

att deltaga i en konferens i London för revision av 1929 års konvention

ävensom att avgiva förslag rörande frågor, som därvid borde behandlas.

Genom beslut den 24 januari 1947 antog Kungl. Maj :t inbjudan att

deltaga i konferensen samt uppdrog åt kommerskollegium att, efter samråd

med representanter för vederbörande organisationer på sjöfartens område,

yttra sig rörande vilka frågor, som där borde behandlas. Bland de förberedelser

som vidtogos i och för fullgörande av sistnämnda uppdrag må nämnas

att representanter för vissa av de till 1926 års Köpenhamnskonvention

anslutna länderna i enlighet med den däri intagna överenskommelsen om

gemensamt ställningstagande till övrig internationell lagstiftning på hithörande

område sammanträdde under september månad 1947 i Göteborg för

diskussion om de frågor, som eventuellt skulle upptagas vid den kommande

Londonkonferensen. Den 20 oktober 1947 inkom kommerskollegium till

handelsdepartementet med förslag till ändringar och tillägg i 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention.

Detta överlämnades — efter förord av dåvarande

chefen för handelsdepartementet — genom utrikesdepartementets förmedling

till den brittiska regeringen.

Den 13 februari 1948 utsåg Kungl. Maj :t ombud1 för Sverige till konferensen

i London och den 19 mars samma år medgav Kungl. Maj :t att ombudet

finge deltaga i förberedande överläggningar i Köpenhamn mellan

representanter för länder anslutna till Köpenhamnskonventionen om de

frågor som skulle komma att behandlas vid den instundande Londonkon
1

Ombud var kommerserådet K. Hj. Sjöholm. Han biträddes av följande experter: från kommerskollegium

byrådirektören J. H. Öbrink och förste byråsekreteraren C. O. Koch; för redare:

verkst. direktören i AB Broströms linjeagentur Eric Th. Christiansson, chefsinspektören i Stockho

ms o ;eri AB Svea Erik Bernelius samt sjökaptenen D. Forssblad; för fartygsbefälet: dåvarande

verkst. direktören Å. Strömberg; för maskinbefälet: förbundsordföranden A. Söre; samt

för manskapet: förbundssekreteraren N. Olsson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33. 5

ferensen. Överläggningarna i Köpenhamn ägde rum under tiden den 31 mars

—3 april 1948.

Vid konferensen i London voro 30 länder representerade genom ombud

och 4 genom observatörer. Följande organisationer hade sänt observatörer

till konferensen, nämligen Förenta Nationerna, International Civil Aviation

Organisation, International Labour Office, International Meteorological

Organisation, International Telecommunications Union, World Health Organisation

och International Hydrographic Bureau.

Vid konferensens början tillsattes sju kommittéer, däribland kommittéerna

för konstruktion, livräddningsanordningar, radiotelegraf- och radiotelefoninstallation,

sjötrafiksäkerheten samt allmänna bestämmelser. Dessa

kommittéer utarbetade förslag som framlades vid konferensens plenarsammanträden.

Förslagen antogos i oförändrat skick. Det må emellertid framhållas

att icke oväsentliga motsättningar kommo till synes under konferensarbetet

och att icke alla de deltagande representanternas önskemål kunde

i full utsträckning beaktas och genomföras.

Då konferensen avslutades den 10 juni 1948, undertecknades konventionen

av ombud för samtliga företrädda länder med undantag av ombuden

för Sovjetunionen och Jugoslavien. Antalet signatärmakter uppgår sålunda

till 28. Dessa äro Amerikas Förenta Stater, Argentina, Australiska statsförbundet,

Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Danmark, Egypten, Filippinerna,

Finland, Frankrike, Grekland, Island, Indien, Irland, Italien, Kina, Nederländerna,

Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Panama, Polen, Portugal, Storbritannien

och Nordirland, Sverige och Sydafrikanska unionen.

1948 års konvention.

Texten i svensk översättning till 1948 års internationella konvention för

betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss torde få såsom bilaga

(Bilaga) fogas till statsrådsprotokollet.

Beträffande innehållet i 1948 års internationella sjöfartssäkerhetskonvention

må framhållas att den omfattar dels själva konventionen, som består

av femton artiklar, dels därtill fogade regler av teknisk och liknande natur,

uppdelade på sex kapitel, dels ock vissa formulär till certifikat.

Enligt konventionen förbinda sig de fördragsslutande staterna att tillämpa

såväl de däri intagna bestämmelserna som de till konventionen fogade

reglerna. Dessa skola anses utgöra en integrerande del av konventionen. De

fördragsslutande staterna åtaga sig vidare att utfärda alla sådana lagar, förordningar,

kungörelser och reglementen samt vidtaga alla andra åtgärder som

erfordras för att giva konventionen full kraft och verkan.

Av övriga i konventionen upptagna bestämmelser må här nämnas att konventionen

ersätter och upphäver — de fördragsslutande länderna emellan

— 1929 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till

sjöss. Konventionen är såsom förut nämnts avsedd att träda i kraft den 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

januari 1951, under förutsättning att senast 12 månader dessförinnan minst

15 länder anslutit sig, därav minst 7 länder med vardera en handelsflotta

av minst en miljon bruttoregisterton. Skulle anslutning i denna omfattning

icke ha skett den 1 januari 1950 gäller, att konventionen skall träda i kraft

12 månader efter det den sista av de sålunda erforderliga 15 anslutningarna

deponerats. Omedelbart efter ikraftträdandet skall konventionen registreras

hos Förenta Nationernas generalsekreterare. Sådana anslutningar till konventionen

som deponeras först efter dess ikraftträdande skola själva icke

träda i kraft förrän tre månader efter dagen för deponeringen. Beträffande

uppsägning har föreskrivits att vilken som helst av de fördragsslutande regeringarna

må uppsäga konventionen när som helst efter förloppet av fem

år, räknade från den dag, då konventionen trätt i kraft för regeringen i

fråga.

Enligt 1929 års konvention fungerade den engelska regeringen såsom tekniskt

organ och förmedlare för de fördragsslutande länderna i frågor rörande

konventionens tillämpning m. m. Denna anordning avses skola tillämpas

även enligt 1948 års konvention för den händelse den mellanstatliga rådgivande

organisationen för sjöfartsfrågor (The Intergovernmental Maritime

Consultative Organization, »IMCO»), om vars inrättande en internationell

konvention undertecknats i Geneve den 6 mars 1948, icke kommer till stånd

och i varje fall till dess så sker. Skulle den sistnämnda konventionen träda

i kraft, skola ifrågavarande arbetsuppgifter överföras till denna nya sjöfartsorganisation.

För innehållet i de till konventionen fogade reglerna, vilka som tidigare

angivits äro uppdelade på 6 olika kapitel, skall i det följande lämnas en kortfattad

redogörelse.

Kapitel I. Allmänna bestämmelser.

Detta kapitel innehåller för hela reglementet gällande bestämmelser om

tillämpningsområde, definitioner, undantag, tillsyn och certifikat m. m.

Definitionerna äro i stort sett desamma som gällt enligt tidigare konventioner,

dock med det undantaget att barn under ett års ålder enligt 1948

års konvention icke räknas såsom passagerare.

Reglerna gälla, där ej annat särskilt angives, endast för fartyg som användas

för internationella resor.

Tillämpningsområdet har avsevärt utvidgats. Enligt 1929 års konvention

äro lastfartyg undantagna från alla konstruktions- och utrustningsbestämmelser,

dock att föreskrifterna om radio gälla även för lastfartyg med en

bruttodräktighet av 1 600 registerton eller mera. Den nya konventionen däremot

gäller principiellt för lastfartyg med en bruttodräktighet av 500 registerton

eller mera. Emellertid äro i flera hänseenden speciella undantag

gjorda för bl. a. lastfartyg. I varje kapitel anges närmare de slag av fartyg

för vilka kapitlet gäller.

För fartyg som i vanliga fall inte användes på internationella resor men

som på grund av särskilda förhållanden företar en enstaka internationell

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

1

resa kan vederbörande myndighet i fartygets hemland lämna eftergift från

vilken som helst av föreskrifterna.

Första kapitlets tillsynsregler, innefattande bl. a. föreskrifter om inspektioner

och besiktningar, äro visserligen mera ingående och detaljerade än de

som gälla enligt nuvarande konvention men motsvara i stort sett dessa. En

nyhet är att även lastfartyg komma att falla in under besiktningsbestämmelserna.

Besiktningarna av lastfartyg omfatta emellertid i huvudsak endast

undersökning av bärgningsredskap, eldsläckningsanordningar, radio

och vissa andra detaljer.

En ny föreskrift har införts i konventionen om att lanternor och anordningar

för ljud- och nödsignaler ombord skola omfattas av besiktningarna.

En nyhet beträffande bestämmelserna om certifikat är att särskilda certifikat

skola utfärdas för lastfartygs bärgningsredskap och eldsläckningsanordningar

m. m. och att särskilda certifikat för radiotelefoni ha fastställts.

Kapitel ll. Konstruktion.

Detta kapitel är uppdelat på sex avdelningar. Den första avdelningen innehåller

vissa tillämpningsbestämmelser och allmänna definitioner som i stort

sett ha sin motsvarighet i tidigare konventioner.

Det må framhållas att där ej annorlunda särskilt angives, konstruktionsbestämmelserna

gälla endast för nya fartyg. I fråga om existerande passagerar-

och lastfartyg, som icke uppfylla de tillämpliga konstruktionsbestämmelserna

för nya fartyg, har vederbörande myndighet i fartygets hemland

att bestämma vilka åtgärder som skola vidtagas för att öka säkerheten så

långt detta är praktiskt möjligt och lämpligt.

Den andra avdelningens föreskrifter, avseende rumsindelning och stabilitet,

gälla endast för passagerarfartyg; vissa bestämmelser om stabilitetsundersökning

och krängningsförsök äro dock tillämpliga även på lastfartyg,

vilket i jämförelse med 1929 års konvention är en nyhet.

Bestämmelserna om fartygs indelning i vattentäta skott överensstämma i

huvudsak med motsvarande föreskrifter i 1929 års konvention. Vissa skärpningar

ha dock införts bl. a. beträffande sådana passagerarfartyg som fått

tillåtelse medföra större antal personer ombord än antalet platser i livbåtarna.

Möjlighet att medgiva detta föreligger icke enligt 1929 års konvention

men infördes i den nya konventionen (kapitel III) efter särskilt från engelskt

håll framförda önskemål. Vidare ha intagits bestämmelser avsedda att tillförsäkra

betryggande stabilitet för passagerarfartyg även i skadat skick. De

äldre bestämmelserna på detta område taga enbart hänsyn till fartygs flytbarhet

i skadat skick med ett eller flera rum vattenfyllda men beakta icke

frågan om stabiliteten bos fartyget i sådant tillstånd. De bestämmelser som

avse den rent konstruktiva utformningen av vattentäta skott, tunnlar, dubbelbotten

etc. ha vidare reviderats, men några mer genomgripande ändringar

i förhållande till 1929 års konvention ha icke skett. Den nya konventionens

föreskrifter om länsanordningar utgöra resultatet av eu överarbet
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

ning och utvidgning i vissa delar av motsvarande bestämmelser i 1929 års

konvention.

Tredje avdelningen i konstruktionskapitlet innehåller bestämmelser om

elektriska installationer å passagerarfartyg. Några motsvarande bestämmelser

finnas ej upptagna i 1929 års konvention. De nya bestämmelserna äro

emellertid allmänt avfattade och innehålla inga egentliga detalj föreskrifter.

De avse att upprätthålla driftsäkerheten vid olika nödtillfällen samt att

skydda passagerare och besättning å fartyg från skador förorsakade av elektrisk

ström.

Konstruktionskapitlets fjärde avdelning innehåller detaljerade föreskrifter

om brandskydd i bostäder och arbetsrum å passagerarfartyg. Tre olika

metoder för att åstadkomma erforderligt brandskydd å fartyg godkännas,

nämligen en metod med brandsäkert material, vidare en metod med sprinklersystem

och brandalarmsystem samt slutligen en tredje metod innebärande

en kombination av de två förstnämnda metoderna på så sätt, att inredningen

skall uppdelas medelst brandfördröjande skott i vissa sektioner, att

brandalarmsystem skall installeras och att brännbart material skall undvikas

i inredningen. Bestämmelserna om brandskydd i bostads- och arbetsutrymmen

ombord äro i huvudsak nya.

Den femte avdelningen i konstruktionskapitlet avhandlar anordningar för

upptäckande och släckande av eld i fartyg. Detaljerade bestämmelser ha upptagits

i fråga om pumpar, brandledningar och slangar etc., eldsläckningsapparater,

kolsyre- och ångsläckningsanordningar för last- och pannrum,

automatiska sprinklersystem m. m. Föreskrifterna ha vissa motsvarigheter

i 1929 års konvention. Dessa avse emellertid endast passagerarfartyg, medan

de nya bestämmelserna gälla såväl passagerarfartyg som lastfartyg, ehuru

reglerna för de två fartygskategorierna i fråga om fordringarna på eldsläckningsanordningar

in. m. äro i viss utsträckning olika utformade.

De i konstruktionskapitlets sista avdelning meddelade bestämmelserna om

utrymnings- och styranordningar samt backningsförmåga avse liksom motsvarande

föreskrifter i 1929 års konvention endast passagerarfartyg.

Kapitel III. Bärgningsredskap m. m.

Kapitlet är uppdelat i tre avdelningar, nämligen en med allmänna föreskrifter

gällande för såväl passagerar- som lastfartyg, en gällande för enbart

passagerarfartyg och en tredje avdelning gällande endast för lastfartyg.

Där ej annorlunda särskilt angives gälla bestämmelserna i detta kapitel

endast för nya fartyg. Beträffande existerande passagerar- och lastfartyg,

som icke uppfylla bestämmelserna i detta kapitel för nya fartyg, har vederbörande

myndighet i fartygets hemland att bestämma vilka åtgärder som

skola vidtagas för att bärgningsredskapen i skälig och lämplig mån skola

bringas i överensstämmelse med berörda bestämmelser.

Allmänna avdelningen med gemensamma föreskrifter för passagerar- och

lastfartyg innehåller förutom definitioner och bestämmelser om undantag

m. m. föreskrifter om livbåtars och flytredskaps åtkomlighet, livbåtars

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

9

konstruktion och rymd och tillåtet personantal i båtar, vidare föreskrifter

beträffande motorlivbåtar och handpropellerdrivna båtar, utrustning i livbåtar,

livbåtsradio, embarkering i livbåtar in. m. ävensom föreskrifter om

livbojar och livbälten samt om linkastningsapparater, livbåtsövningar etc.

Vad passagerarfartygen beträffar grunda sig bestämmelserna huvudsakligen

på 1929 års konvention. I sistnämnda konvention saknas bestämmelser

om bärgningsredskap för lastfartyg. De nya föreskrifter härom som intagits

i 1948 års konvention överensstämma till stor del med nuvarande svenska

bestämmelser på området.

De detaljerade bestämmelser i fråga om utrustning av livbåtarna som ingå

i konventionen avvika icke i någon väsentligare omfattning från de nu gällande

enligt 1929 års konvention. Nytillkommen är emellertid föreskriften

att fartyg som föra mindre än 20 livbåtar skola vara försedda med godkänd

livbåtsradio; dock äger vederbörande nationella myndighet medgiva dispens

i fråga om fartyg som göra resor av kort varaktighet. En annan nyhet är

att alla fartyg skola hava linkastningsapparater av godkänd typ.

I andra avdelningen i detta kapitel meddelas närmare bestämmelser om

bärgningsredskap för passagerarfartyg. Dessa bestämmelser överensstämma

i stort sett med vad som gäller enligt 1929 års konvention. Vissa ändringar

och tillägg ha dock gjorts.

Tredje avdelningen, vilken som förut nämnts avser endast lastfartyg, upptar

bl. a. en bestämmelse om att å varje sida av fartyget skola finnas livbåtar

tillräckliga att rymma alla personer ombord. Denna bestämmelse tilllämpas

redan nu i Sverige.

Kapitel IV. Radiotelegrafi och radiotelefoni.

Föreskrifterna i detta kapitel äga i princip tillämpning på alla fartyg,

nybyggda och redan existerande, vilka falla under konventionen. För lastfartygens

del medför detta, att fartyg med en bruttodräktighet av 500 registerton

eller mera men understigande 1 600 registerton — vilka som tidigare angivits

icke falla under 1929 års konvention — skola vara försedda med radiotelegraf-

eller radiotelefoninstallation. Vad svenska fartyg beträffar fordras

redan nu radioinstallation i fartyg om 1 000 bruttoton eller mera, varför

skärpningen för vår del inskränker sig till fartyg understigande 1 000

bruttoton.

Bestämmelserna om vakthållning vid fartygsradio ba i vissa hänseenden

skärpts i förhållande till vad för närvarande gäller. Sålunda kräves ständig,

vakthållning till sjöss å fartyg med radiotelegrafinstallation försåvitt fartyget

icke är försett med autoalarmapparat. Motsvarande gällde enligt 1929

års konvention endast passagerarfartyg och lastfartyg med en bruttodräktighet

överstigande 3 000 respektive 5 500 ton. Viss nationell dispensmöjlighet

för en tid av två år efter konventionens ikraftträdande föreligger emellertid.

Kapitlets i jämförelse med 1929 års konvention mycket omfattande och

detaljerade tekniska bestämmelser för radiotelefoni och radiotelegrafi äro i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

stort sett sådana, att de apparater, som vi redan använda här i landet,

uppfylla den nya konventionens fordringar.

Kapitel V. Sjötrafiksäkerheten.

I detta kapitel äro intagna bestämmelser om meddelande om faror och

väderlekstjänst, ispatrullering, nödsignaler, radiopejlapparater, bemanning,

hjälpmedel för navigering, räddningstjänst m. in. Dessa bestämmelser, som

till största delen tillkommit genom överarbetning av motsvarande bestämmelser

i 1929 års konvention, gälla i princip alla fartyg, alltså även sådana

som i övrigt äro undantagna från konventionen; endast örlogsfartyg äro

uteslutna. Bestämmelserna äro vidare principiellt tillämpliga oberoende

av resans beskaffenhet. Beträffande förhållandet till 1929 års konvention

kan nämnas att bestämmelserna angående meddelande om faror

och väderlekstjänst skärpts. Bestämmelserna om ispatrullering i Norra

Atlanten äro däremot i stort sett desamma som gälla enligt 1929 års konvention.

Nuvarande bestämmelser angående missbruk av nödsignaler och

avgivande av nödsignaler ha omarbetats och skola i fortsättningen avse

även flygplan. Föreskriften i 1929 års konvention om att varje fartyg med

150 tons bruttodräktighet eller däröver skall vara utrustat med en fullgod

signallampa har skärpts därhän att lampan skall vara en dag-signallampa.

Den nu gällande bestämmelsen att varje passagerarfartyg med en bruttodräktighet

av 5 000 registerton eller däröver skall vara utrustat med radiopejlapparat,

har utvidgats att omfatta fartyg ned till 1 600 registerton.

Kapitel VI. Transport av spannmål och farligt gods.

De nya bestämmelserna avse säkerhetsåtgärder vid transport av spannmålslaster

och gods av sådan art att det kan hänföras till farliga laster i

enlighet med vad i konventionen närmare angives. Föreskrifterna äro av helt

summarisk beskaffenhet. De fördragsslutande regeringarna förbinda sig

emellertid att utfärda detalj föreskrifter avseende förpackning och stuvning

av farligt gods.

Yttranden.

Kommerskollegium har i skrivelse den 7 mars 1949 hemställt om vidtagande

av erforderliga åtgärder för att Sverige senast 12 månader före den

1 januari 1951 måtte deponera sin anslutning till 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention

och att härav föranledd uppsägning av 1929 års konvention måtte

komma till stånd. Kollegium anför i skrivelsen bl. a.

Såsom slutomdöme torde kunna sägas, att 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention

innebär en utbyggnad av 1929 års konvention, dels därigenom att

bestämmelserna för passagerarfartyg bliva mera omfattande och detaljerade

och dels därigenom att lastfartyg, som endast i jämförelsevis obetydlig

grad beröras av 1929 års konvention, bliva i större utsträckning underställda

1948 års konvention. Vad lastfartyg beträffar är härvid särskilt att beakta

bestämmelserna om eldsläckningsanordningar och bärgningsredskap

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

11

ävensom den omständigheten att fartygsradio kommer att fordras å lastfartyg

redan vid en bruttodräktighet av 500 registerton.

Några större svårigheter att anpassa den svenska handelsflottans fartyg

efter de krav, som komma att ställas på fartygen därest Sverige ansluter

sig till 1948 års konvention, synes, bl. a. i betraktande av den åtskillnad

konventionen gör mellan existerande och nya fartyg, icke föreligga. Konventionens

fordringar å bärgningsredskap för lastfartyg sammanfalla till

stor del med de gällande svenska bestämmelserna. Vad beträffar radio för

lastfartyg med en bruttodräktighet understigande 1 600 registerton, skola

svenska lastfartyg, som nyttjas utanför svenskt farvatten, enligt gällande

bestämmelser vara försedda med radio i sådana fall där deras bruttodräktighet

uppgår till 1 000 registerton eller mera.

Med hänsyn till de förmåner i främmande hamnar, som fartyg komma att

åtnjuta genom att inneha certifikat utfärdade enligt 1948 års konvention,

bör Sverige ansluta sig till konventionen. Anslutningen torde, för att kunna

bliva gällande den 1 januari 1951, då konventionen tidigast kommer att träda

i kraft, böra deponeras senast 12 månader dessförinnan. Någon risk för att

anslutning på så tidigt stadium kan otillbörligt inverka på den svenska handelsflottans

internationella konkurrensförmåga torde, i betraktande av att

ikraftträdandet blir beroende av anslutning från ett antal länder representerande

viss större tonnagemängd, icke behöva befaras.

I konferensarbetet med 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention biträddes

det av Kungl. Maj :t utsedda ombudet av experter representerande Sveriges

fcirtijgsbefålsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet

och Sveriges redareförening. De tre förstnämnda organisationerna ha

under hand hos kommerskollegium förklarat, att de icke ha något att invända

mot att Sverige ansluter sig till konventionen i fråga.

Sveriges redareförening har i särskilt yttrande till kommerskollegium betonat

att föreningen icke — därest en allmän ratificering av konventionen

sker — vill motsätta sig en anslutning till densamma även från Sveriges

sida. Föreningen anför härom följande.

Det är av vikt, att man i Sverige icke tillämpar de nya reglerna, förrän

konventionen trätt i kraft och visshet vunnits om att de större sjöfartsländerna

och i vart fall Storbritannien, Nederländerna, Danmark, Norge och

Finland ratificerat konventionen. Det synes nämligen föreningen icke riktigt,

att man med hänsyn till den osäkerhet, som för närvarande vidlåder utvecklingen

på sjöfartens område, redan nu genom en oförbehållsam ratifikation

påbördar näringen ytterligare utgifter, innan visshet vunnits om

att man därigenom icke ställer landet i ett ogynnsamt konkurrensläge i

förhållande till övriga viktigare sjöfartsidkande nationer.

Telegrafstyrelsen, som tagit del av konventionens bestämmelser om radio,

har underhand meddelat kommerskollegium att det icke funnes någon anledning

till anmärkning mot desamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Departementschefen.

Bestämmelserna i 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention innebära såsom

kommerskollegium i sin skrivelse sammanfattningsvis uttalat i stort sett en

utbyggnad av 1929 års konvention. Bestämmelserna för passagerarfartyg ha

blivit mera omfattande och detaljerade, och lastfartygen komma i större

utsträckning än förut att bliva underkastade den internationella regleringen.

Konventionen bygger delvis på nya erfarenheter beträffande säkerheten

för människoliv till sjöss som gjorts under det senaste världskriget. För

Sverige såsom sjöfartsnation är det ett naturligt intresse att tillgodogöra sig

och tillämpa dessa nya erfarenheter och därigenom nedbringa sjöfartens

risker.

Bedareföreningen har i sitt yttrande uttalat vissa farhågor för att de nya

bestämmelserna skulle påbörda den svenska sjöfartsnäringen utgifter, som

skulle sätta denna i ogynnsamt konkurrensläge. Otvivelaktigt kommer ett

biträdande för Sveriges del att medföra vissa merkostnader. Betydelsen

härav blir emellertid relativt begränsad. Till huvudsaklig del komma ökningarna

att beröra nya fartyg, d. v. s. fartyg vilkas kölar blivit sträckta

efter konventionens ikraftträdande. Någon ombyggnad av existerande fartyg

blir i regel icke aktuell. I vissa fall där fordringar på kostnadsökande

utrustning uppställts även för existerande fartyg, sammanfalla de nya konventionsreglerna

i stort sett med de redan gällande svenska bestämmelserna.

Så är förhållandet beträffande bärgningsredskap för lastfartyg. I fråga om

fartygsradio innebär konventionen i förhållande till nuvarande svenska

föreskrifter en skärpning såtillvida att även existerande lastfartyg med en

bruttodräktighet av 500 registerton eller mera men understigande 1 000 registerton

skola vara försedda med radioanläggning. Det må emellertid framhållas,

att dispensmöjlighet föreligger om en radioinstallation med hänsyn

till routen och omständigheterna under resan finnes vara oskälig eller

onödig.

Såsom även kommerskollegium framhållit synas sålunda några större

svårigheter icke föreligga att anpassa den svenska handelsflottans fartyg

efter den nya konventionens bestämmelser. Ur konkurrenssynpunkt är det

emellertid av betydelse att de större sjöfartsnationerna eller i vart fall de

länder, med vilkas handelsflottor vi närmast ha att konkurrera, i samma

mån som Sverige påtaga sig ökade utgifter för sjöfartssäkerheten. Enligt

vad som under hand inhämtats torde en stor tillslutning till konventionen

vara att påräkna. I Amerikas Förenta Stater, Storbritannien och Nederländerna

lära beslut redan ha fattats om ratificering. Och i Danmark, Finland

och Norge ha förberedelserna fortskridit så långt, att beslut om ratificering

torde kunna förväntas någon av de första månaderna 1950. Någon risk för

att Sverige skulle komma i missgynnat läge i konkurrenshänseende genom

att biträda konventionen synes sålunda icke föreligga. Snarare torde förhållandet

vara det att vi genom att undandraga oss anslutning skulle utsättas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

13

för åtskilliga olägenheter för sjöfarten. Vi finge nämligen räkna med att de

länder, som antagit konventionen, icke komme att godkänna av vårt land

utfärdade certifikat över fartygsbesiktningar in. in. Vi skulle alltså riskera

att åtskilliga sådana besiktningar finge göras om vid våra fartygs besök

i konventionsländernas hamnar.

I 1948 års Londonkonvention har, som jag förut framhållit, intagits föreskrift

att de arbetsuppgifter i samband med sjöfartssäkerheten, som enligt

1929 års konvention ombesörjts av den brittiska regeringen, även i fortsättningen

tills vidare skola omhänderhas av denna. Om emellertid den mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO), om vars inrättande

en internationell konvention undertecknats i Geneve den 6 mars 1948,

kommer till stånd, skola arbetsuppgifterna överföras till denna. IMCO-konventionen

har ännu icke biträtts av något land, sålunda icke heller av Sverige,

och det är ännu ovisst, om detta kommer att ske. Den frågan uppkommer

då, om anslutning från svensk sida till Londonkonventionen möjligen

skulle binda oss för anslutning även till IMCO-konventionen. De uppgifter,

som skulle tillkomma den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

enligt Londonkonventionen, äro av teknisk och förmedlande natur. I och för

sig finns från svensk sida icke något att erinra mot att dessa frågor handläggas

av en särskild internationell organisation i stället för av den brittiska

regeringen. Inom handelsdepartementet ha gjorts vissa undersökningar om

det nyss antydda problemet. De ha givit till resultat att man från svensk

sida kan godtaga den mellanstatliga sjöfartsorganisationen som tekniskt

och administrativt organ för Londonkonventionen utan att därigenom föregripa

frågan om en svensk anslutning till IMCO-konventionen.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig böra tillstyrka,

att Sverige ratificerar 1948 års internationella sjöfartssäkerhetskonvention.

Konventionen skall träda i kraft 12 månader efter det minst 15 länder,

därav 7 med en handelsflotta å minst en miljon bruttoregisterton, deponerat

sina anslutningshandlingar; tidigaste dagen för ikraftträdande är dock

den 1 januari 1951.

I konventionen stadgas, att den ersätter och upphäver — de fördragsslutande

länderna emellan — 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention. Enligt

artikel 66 i sistnämnda konvention gäller, att uppsägning träder i kraft 12

månader efter den dag då uppsägningen mottagits av den brittiska regeringen.

I de rekommendationer av 1948 års Londonkonferens, vilka såsom en

särskild bilaga (icke intagen i den statsrådsprotokollet bilagda svenska översättningen)

fogats till den nya konventionen, förordas att länder, som ansluta

sig till denna, uppsäga 1929 års konvention och att uppsägningarna

samordnas av regeringarna sinsemellan på så sätt att de träda i kraft så nära

som möjligt, dock icke före, den tidpunkt då 1948 års konvention träder i

kraft för respektive land.

1948 års sjöfartssäkerhetskonvention är av beskaffenhet att böra föreläggas

riksdagen till godkännande. Det torde emellertid böra ankomma på

Kungl. Maj :t att bestämma den närmare tidpunkten för svensk ratificering

av 1948 års konvention liksom för uppsägning av den äldre konventionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

För tillämpning av den nya konventionens bestämmelser krävas ändringar

på åtskilliga punkter i gällande svenska sjöfartssäkerhetsbestämmelser.

Lagstiftning med riksdagens medverkan jämlikt § 87 regeringsformen

torde icke erfordras i vidare mån än för att vidtaga vissa smärre ändringar

i 11, 16 och 22 §§ lagen om tillsyn å fartyg. Innan jag hemställer, att

Kungl. Maj :t måtte i proposition begära riksdagens godkännande av 1948

års konvention, torde ett inom handelsdepartementet upprättat förslag till

nyssnämnda lagändringar böra undergå granskning i lagrådet. Jag återkommer

i nästa ärende till detta spörsmål och anhåller sålunda att ånyo få upptaga

ratificeringsfrågan, sedan lagrådsgranskningen avslutats. Slutligen

hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i nu förevarande ärende

får tillställas lagrådet till kännedom.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

15

Bilaga.

1948 års Internationella konvention för betryggande av säkerheten

för människoliv till sjöss.

Regeringarna i Argentinska Republiken,

Australiska Statsförbundet,

Relgien, Republiken Brasiliens Förenta

Stater, Kanada, Republiken Chile,

Republiken Kina, Danmark, Egypten,

Republiken Finland, Franska

Republiken, Grekland, Republiken Island,

Indien, Irland, Italienska Republiken,

Nederländerna, Nya Zeeland,

Norge, Pakistan, Republiken Panama,

Republiken Filippinerna, Republiken

Polen, Portugisiska Republiken, Sydafrikanska

Unionen, Sverige, Förenade

Konungariket Storbritannien och Norra

Irland, Amerikas Förenta Stater,

Socialistiska Rådsrepublikernas Union

och Jugoslaviens Förenade Folkrepublik,

vilka önska främja säkerheten

för människoliv till sjöss genom att i

samförstånd fastställa härför nödiga

principer och regler

och vilka anse detta ändamål bäst

kunna vinnas genom avslutandet av

en konvention, avsedd att träda i stället

för 1929 års Internationella konvention

för betryggande av säkerheten

för människoliv till sjöss,

hava till sina befullmäktigade ombud

utsett:

(Här följa de befullmäktigade ombudens

namn.)

Vilka, efter att hava meddelat varandra

sina fullmakter, som befunnits

i god och behörig form, överenskommit

om följande bestämmelser:

Artikel I.

(a) De fördragsslutande regeringarna

förbinda sig att tillämpa bestämmelserna

i denna konvention och i de till

densamma fogade reglerna, vilka skola

anses utgöra en integrerande del av

konventionen. Varje hänvisning till konventionen

innebär samtidigt eu hänvisning

till dessa regler.

(b) De fördragsslutande regeringarna

förbinda sig att utfärda alla sådana

lagar, förordningar, kungörelser och

reglementen samt vidtaga alla andra

sådana åtgärder, som må erfordras för

att giva denna konvention full kraft och

verkan, allt i syfte att fartyg, vad beträffar

säkerhet för människoliv, skola

vara lämpade för avsedd användning.

Artikel II.

De fartyg, å vilka denna konvention

äger tillämpning, utgöras av fartyg,

registrerade i länder vilkas regeringar

biträtt denna konvention, och fartyg,

registrerade i territorier vilka enligt

Artikel XIII omfattas av konventionen.

Artikel III.

Lagar, reglementen, betänkanden.

De fördragsslutande regeringarna förbinda

sig att tillställa den mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen (i det

följande benämnd organisationen):

(a) texten till lagar, förordningar,

kungörelser och reglementen, vilka

utfärdats rörande olika ämnen inom

området för denna konvention;

(b) alla tillgängliga officiella betänkanden

eller officiella sammandrag

av sådana betänkanden, i den

mån desamma innehålla upplysning

om resultaten av tillämpningen av

denna konvention, allt för så vitt dessa

betänkanden eller sammandrag icke

äro av konfidentiell natur; samt

(c) tillräckligt antal blanketter för

deras enligt konventionen utfärdade

certifikat, vilka blanketter äro avsedda

att tillställas de fördragsslutande

regeringarna för deras tjänstemäns

information.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Artikel IV.

Force majeure.

(a) Fartyg, som vid tiden för påbörjandet

av en resa icke är underkastat

konventionens bestämmelser,

skall ej på grund av avvikelse från den

tilltänkta resan bliva underkastat desamma,

där avvikelsen är föranledd av

hårt väder eller annan form av force

majeure.

(b) Personer, vilka befinna sig ombord

å ett fartyg på grund av force

majeure eller till följd av befälhavaren

åliggande förpliktelse att medföra skeppsbrutna

eller andra personer, skola icke

medräknas vid bedömande av fråga,

huruvida någon av konventionens bestämmelser

skall äga tillämpning å

fartyget.

Artikel V.

Transport av nödställda personer.

(a) I och för förflyttning av personer

från något område i syfte att avvärja

ett hot mot säkerheten av deras liv,

må fördragsslutande regering tillåta att

å dess fartyg föres större antal personer

än vad konventionen eljest skulle medgiva.

(b) Sådan tillåtelse skall icke betaga

de övriga fördragsslutande regeringarna

någon dem enligt konventionen tillkommande

rätt till kontroll över dylika

fartyg, när de komma till dessa regeringars

hamnar.

(c) Underrättelse om varje sådan tilllåtelse,

jämte uppgift å de föreliggande

omständigheterna, skall av den fördragsslutande

regering, som meddelat

tillåtelsen, tillställas organisationen.

Artikel VI.

Suspension vid krig.

(a) I händelse av krig må fördragsslutande

regering, som i egenskap av

krigförande eller neutral makt anser sig

berörd av kriget, suspendera samtliga

eller vissa av de bifogade reglerna.

Regeringen skall omedelbart underrätta

organisationen härom.

(b) Sådan suspendering skall icke

betaga de övriga fördragsslutande regeringarna

någon dem enligt konventionen

tillkommande rätt till kontroll över den

suspenderande regeringens fartyg, när

dylika fartyg befinna sig i deras hamnar.

(c) Den suspenderande regeringen må

när som helst häva suspensionen och

skall omedelbart underrätta organisationen

härom.

(d) Organisationen skall underrätta

alla fördragsslutande regeringar om varje

suspension eller hävande av densamma

som kommer till stånd enligt denna

artikel.

Artikel VII.

Föregående fördrag och konventioner.

(a) Konventionen ersätter och upphäver

de fördragsslutande regeringarna

emellan den internationella konvention

för betryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss, som undertecknats i

London den 31 maj 1929.

(b) Alla övriga sådana fördrag, konventioner

och överenskommelser rörande

betryggande av säkerhet för människoliv

till sjöss eller därmed sammanhörande

frågor, som för närvarande gälla mellan

de till denna konvention anslutna regeringarna,

skola under avsedd tid förbliva

vid full kraft och verkan beträffande:
(i)

fartyg, å vilken den ifrågavarande

konventionen icke äger tilllämpning,

(ii) fartyg, å vilka denna konvention

äger tillämpning, i sådana ämnen,

beträffande vilka densamma icke innehåller

uttrycklig föreskrift.

(c) I den mån sådana fördrag, konventioner

eller överenskommelser strida

mot bestämmelserna i denna konvention,

skola emellertid de senare gälla.

(d) Alla frågor, som icke uttryckligen

gjorts till föremål för bestämmelser i

denna konvention, förbliva underkastade

de olika fördragsslutande staternas

egen lagstiftning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33-

17

Artikel VIII.

Särskilda överenskomna regler.

Särskilda regler, som i enlighet med

konventionen överenskommas mellan

alla eller några av de fördragsslutande

regeringarna, skola delgivas organisationen

för samtliga regeringars underrättande.

Artikel IX.

Ändringar.

(a) (i) Konventionen må ändras

genom enhällig överenskommelse mellan

de fördragsslutande regeringarna.

(ii) Föreslagen ändring skall av organisationen,

på begäran av fördragsslutande

regering, delgivas samtliga de

fördragsslutande regeringarna för granskning

och godkännande enligt detta

moment.

(b) (i) Fördragsslutande regering må

när som helst hos organisationen föreslå

ändring av konventionen. Därest förslaget,

sedan det med två tredjedelars

majoritet rekommenderats av organisationens

sjöfartssäkerhetskommitté (i det

följande benämnd sjöfartssäkerhetskommittén),

godtages av organisationens

församling (i det följande benämnd församlingen)

likaledes med två tredjedels

majoritet, skall förslaget av organisationen

delgivas samtliga de fördragsslutande

regeringarna för godkännande.

(ii) Varje sådan rekommendation

av sjöfartssäkerhetskommittén skall åtminstone

sex månader före dess behandling

i församlingen hava av organisationen

delgivits samtliga de fördragsslutande

regeringarna för granskning.

(c) (i) En konferens mellan regeringarna

för bedömande av ändringar i

konventionen, vilka föreslagits av någon

fördragsslutande regering, skall när som

helst på begäran av en tredjedel av de

fördragsslutande regeringarna sammankallas

av organisationen.

(ii) Varje ändring, som på dylik

konferens antages av de fördragsslutande

regeringarna med två tredjedelars

majoritet, skall av organisationen delgivas

samtliga de fördragsslutande regeringarna

för godkännande.

(d) Varje ändring, som enligt denna

artikels mom. (b) eller (c) delgivits de

fördragsslutande regeringarna för godkännande,

skall, tolv månader efter att

den godkänts av två tredjedelar av de

fördragsslutande regeringarna, häri inbegripna

två tredjedelar av de i sjöfartssäkerhetskommittén

representerade regeringarna,

träda i kraft för samtliga de

fördragsslutande regeringarna utom för

dem som före ikraftträdandet förklarat

sig icke godkänna ändringen.

(e) Beslut om att ändringen är av

sådan betydelse, att varje fördragsslutande

regering, som avger förklaring

enligt mom. (d) av denna artikel och

icke inom en tid av tolv månader efter

ändringens ikraftträdande godkänner

densamma, skall vid utgången av

nämnda tid upphöra att vara ansluten

till konventionen, kan vid ändringens

antagande fattas antingen av församlingen

med två tredjedelars majoritet,

omfattande två tredjedelar av de i sjöfartssäkerhetskommittén

representerade

regeringarna, varvid dock beslutet skall

biträdas av två tredjedelar av de till

denna konvention anslutna regeringarna,

eller ock av en enligt mom. (c)

av denna artikel sammankallad konferens

med två tredjedelars majoritet.

(/) Sådan enligt denna artikel gjord

ändring av konventionen, som avser

fartygs konstruktiva delar, skall gälla

allenast fartyg, vilkas köl sträckts sedan

ändringen trätt i kraft.

(g) Organisationen skall underrätta

alla fördragsslutande regeringar om varje

ändring, som träder i kraft enligt denna

artikel, och om dagen för ikraftträdandet.

(h) Varje godkännande eller förklaring

enligt denna artikel skall ske skriftligt

till organisationen, som har att

underrätta samtliga de fördragsslutande

regeringarna om godkännandets

eller förklaringens emottagande.

Artikel X.

Undertecknande och anslutning.

(a) Konventionen må undertecknas

inom en månad från denna dag räknat

ocli därefter må anslutning ske till den
-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

samma. Regeringarna kunna bliva delaktiga

i konventionen genom:

(i) undertecknande utan förbehåll

om anslutning;

(ii) undertecknande med förbehåll

om anslutning, åtföljt av anslutning;

eller

(iii) anslutning.

(b) Anslutning skall ske genom deponering

av dokument hos organisationen.

Om deponeringen och om dagen härför

skall organisationen underrätta alla regeringar,

som redan hava anslutit sig till

konventionen.

Artikel XI.

Ikraftträdande.

(a) Konventionen träder i kraft den

1 januari 1951, under villkor att minst

15 anslutningar, därav 7 från länder,

ett vart med en handelsflotta om minst

en million bruttoregisterton, äro senast

12 månader före nämnda dag deponerade

i enlighet med artiklarna X och XV.

(b) Skulle 15 anslutningar i enlighet

med mom. (a) av denna artikel icke

vara deponerade 12 månader före den

1 januari 1951, skall konventionen

träda i kraft 12 månader efter deponeringen

av den sista av dessa anslutningar.

Organisationen skall underrätta

alla regeringar, som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma,

om dagen när den träder i kraft.

(c) Anslutningar, deponerade efter

konventionens ikraftträdande, skola

träda i kraft tre månader efter dagen

för deponeringen.

Artikel XII.

Uppsägning.

(a) Vilken som helst av de fördragsslutande

regeringarna må uppsäga konventionen

när som helst efter förloppet

av fem år, räknade från den dag, då

konventionen trätt i kraft för regeringen

ifråga.

(b) Uppsägningen skall verkställas

genom skriftlig förklaring, ställd till

organisationen, som har att underrätta

alla de övriga fördragsslutande regeringarna

om varje mottagen uppsägning

och om dagen för mottagandet.

(c) Uppsägning skall träda i kraft ett

år efter mottagandet hos organisationen

eller vid den senare tidpunkt, som må

vara angiven i förklaringen.

Artikel XIII.

T erritorier.

(a) (i) Förenta Nationerna må beträffande

territorium, som administreras

av dem, och fördragsslutande regering

må beträffande territorium, för vars

internationella förbindelser regeringen

svarar, när som helst skriftligen förklara

hos organisationen, att konventionen

skall utvidgas till att omfatta dylikt

territorium.

(ii) Konventionen skall från dagen

för förklaringens mottagande eller från

sådan annan dag, som må vara angiven i

förklaringen, utvidgas till att omfatta

det i förklaringen angivna territoriet.

(b) (i) Förenta Nationerna eller fördragsslutande

regering, som avgivit förklaring

enligt mom. (a) i denna artikel,

må när som helst efter förloppet av

fem år, räknade från den dag, då konventionen

sålunda utvidgats att omfatta

något territorium, skriftligen hos

organisationen meddela, att konventionen

skall upphöra att omfatta nämnda

i meddelandet angivna territorium.

(ii) Konventionen skall upphöra

att omfatta i dylikt meddelande angivet

territorium ett år efter meddelandets

mottagande eller vid den senare tidpunkt,

som må vara angiven i meddelandet.

(c) Organisationen skall underrätta

alla de fördragsslutande regeringarna om

konventionens utvidgande enligt mom.

(a) av denna artikel till att omfatta territorier

och om upphörande enligt mom.

(b) av dylikt utvidgande, varvid i varje

fall skall angivas dagen för utvidgandets

inträde eller upphörande.

Artikel XIV.

Registrering.

Så snart konventionen trätt i kraft,

skall organisationen låta registrera den

hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

19

Artikel XV.

Provisoriska anordningar.

(a) För den händelse organisationen

icke enligt bestämmelserna i konventionen

angående den mellanstatliga rådgivande

sjöfartsorganisationen, undertecknad

i Geneve den 6 mars 1948, övertager

de åligganden, som enligt nu ifrågavarande

konvention ankomma på organisationen,

och i varje fall till dess så

sker, skola följande bestämmelser gälla:

(i) Alla på organisationen ankommande

åligganden, som ej avses i

artikel IX, skola ombesörjas av regeringen

i Förenade Konungariket Storbritannien

och Norra Irland (i det

följande benämnt Förenade Konungariket).

(ii) Ändringar i den nu ifrågavarande

konventionen må när som helst

av fördragsslutande regering föreslås

hos regeringen i Förenade Konungariket.

Dylika förslag skola av den

senare regeringen delgivas de övriga

fördragsslutande regeringarna för

granskning och godkännande. Godkännes

sådan ändring enhälligt av de

fördragsslutande regeringarna, skall

konventionen ändras i överensstämmelse

härmed.

(iii) En konferens för revision av

konventionen skall sammankallas av

regeringen i Förenade Konungariket,

när en tredjedel av de fördragsslutande

regeringarna, sedan konventionen

varit i kraft fem år, uttrycker

en önskan om dylikt sammankallande.

(iv) Konventionen skall deponeras

i Förenade Konungarikets regerings

arkiv, vilken regering skall överlämna

till riktigheten bestyrkta kopior

av konventionen till alla de regeringar

som undertecknat densamma.

(b) När organisationen övertager de

åligganden, vilka enligt konventionen

ankomma på organisationen, överlämnar

regeringen i Förenade Konungariket till

organisationen alla handlingar, som enligt

konventionens bestämmelser deponerats

hos eller cmottagits av nämnda

regering.

Till bekräftelse härav hava undertecknade

befullmäktigade ombud tecknat

sina namn under denna konvention.

Som skedde i London den 10 juni 1948

i ett enda exemplar med såväl engelsk

som fransk text, vilka båda texter äro

lika autentiska.

(Underskrifter)

REGLER.

KAPITEL I.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER.

Del A. —

Tillämpning, definitioner etc.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) Där ej annat uttryckligen angives,

gälla dessa regler endast fartyg

nyttjade på internationella resor.

(b) Varje kapitel anger närmare de

slag av fartyg, å vilka kapitlet äger

tillämpning, ävensom omfattningen av

denna tillämpning.

Regel 2.

Definitioner.

Vid tillämpningen av dessa regler

skall, där ej annat uttryckligen anges,

gälla följande:

(a) Uttrycket »regler» avser de regler,

varom sägs i denna konventions

artikel I (a).

(b) Uttrycket »administration» avser

regeringen i det land, där fartyget

är registrerat.

(c) »Godkänd» innebär godkänd av

en administration.

(d) »Internationell resa» är en resa

från ett land, å vilket denna konvention

äger tillämpning, till en hamn

utanför samma land eller omvänt;

härvid skall varje territorium, för

vars internationella förbindelser en

fördragsslutande regering svarar, liksom

ock varje territorium, som administreras

av Förenta Nationerna,,

betraktas såsom ett särskilt land.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(e) Såsom passagerare räknas varje

annan person än

(i) befälhavaren och medlemmarna

av besättningen samt andra

personer i någon egenskap anställda

eller sysselsatta ombord för fartygets

behov, samt

(ii) barn under ett års ålder.

(/) Passagerarfartyg är ett fartyg,

som medför flera än 12 passagerare.

(g) Lastfartyg är varje fartyg, som

icke är passagerarfartyg.

(h) Tankfartyg är ett lastfartyg,

konstruerat eller anordnat för transport

i bulk av last, bestående av eldfarlig

vätska.

(i) »Nytt fartyg» är ett fartyg, vars

köl blivit sträckt å dagen för konventionens

ikraftträdande eller senare.

(/) »Existerande fartyg» är ett fartyg,

som icke är ett nytt fartyg.

(k) En nautisk mil är lika med

1 852 meter (eller 6 080 eng. fot).

Regel 3.

Undantag.

(a) Reglerna äga, där ej annat uttryckligen

anges, icke tillämpning å:

(i) örlogsfartyg och trupptransportfartyg,

(ii) lastfartyg, vars brutto dräktighet

understiger 500 registerton,

(iii) fartyg, som icke framdrives

medelst maskinkraft,

(iv) träfartyg av primitiv konstruktion

såsom dhows, djunker etc.,

(v) lustfartyg, som icke nyttjas till

handelssjöfart,

(vi) fiskefartyg.

(b) Oavsett vad i dessa regler sägs,

skall icke någon bestämmelse i dem äga

tillämpning å fartyg, som uteslutande

befar Stora Sjöarna i Nordamerika,

jämte deras förbindelseleder och tillflöden

väster om Lachinekanalens nedre

mynning vid Montreal i den kanadensiska

provinsen Quebec.

Regel 4.

Eftergifter.

(a)'' Om ett fartyg, som i vanliga fall

icke nyttjas på internationella resor,

skall på grund av särskilda förhållanden

företaga en enstaka internationell resa,

må administrationen, om fartyget uppfyller

de enligt administrationens mening

av resan påkallade säkerhetsfordringarna,

lämna eftergift för tar tyget

från tillämpningen av vilken som helst

fordran enligt reglerna.

(b) Varje administration skall så snart

som möjligt efter den 1 januari varje år

till organisationen avgiva rapport med

uppgift å antalet sådana resor av detta

slag, för vilka eftergift lämnats under

nästföregående kalenderår.

Regel 5.

Likvärdiga anordningar.

(a) Där i dessa regler är föreskrivet,

att viss inrättning, visst redskap eller

viss apparat eller viss typ därav skall

anbringas å fartyg eller finnas ombord

eller att någon särskild anordning skall

vidtagas, må varje administration i stället

godkänna annan inrättning, annat

redskap eller annan apparat eller typ

därav eller annan särskild anordning,

under förutsättning att administrationen

efter verkställande av lämpliga

prov, funnit inrättningen, redskapet,

apparaten eller typen därav eller anordningen

vara minst lika effektiv som dess

i reglerna angivna motsvarighet.

(b) Varje administration, som sålunda

i stället godkänner en inrättning, ett

redskap eller en apparat eller typ därav

eller en anordning, skall härom underrätta

organisationen och skall, på begäran,

lämna organisationen uppgift å

detaljerna jämte rapport över de verkställda

proven.

Del B. — Tillsyn och certifikat.

Regel 6.

Inspektion och besiktning.

Inspektion och besiktning av fartygen

med avseende å iakttagandet av föreskrifterna

i dessa regler och beviljande

av undantag från desamma skall verkställas

av statstjänstemän, tillhörande

det land i vilket ifrågakommande fartyg

är registrerat. Varje lands regering må

dock anförtro inspektionen och besikt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

ningen antingen åt inspektörer, utsedda

för ändamålet, eller åt organisationer,

som av regeringen godkänts. Under alla

förhållanden svarar regeringen ifråga för

inspektionens och besiktningens fullständighet

och effektivitet.

Regel 7.

Första och efterföljande besiktningar av

passagerarfartyg.

(a) Passagerarfartyg skall underkastas

följande besiktningar:

(i) besiktning innan fartyget sättes

i trafik;

(ii) periodisk besiktning en gång

var tolvte månad;

(iii) ytterligare besiktning när anledning

därtill förekommer.

(b) Ovan nämnda besiktningar skola utföras

i enlighet med vad här nedan sägs:

(i) Besiktningen innan fartyget sättes

i trafik skall omfatta en fullständig undersökning

av fartygets konstruktiva

delar, maskineri och utrustning, vilken

undersökning skall avse jämväl utsidan

av fartygets botten samt ångpannorna

in- och utvändigt. Besiktningen skall

vara sådan, att visshet erhålles, att

de konstruktiva delarna, ångpannorna

och deras tillbehör, huvud- och hjälpmaskineriet,

den elektriska installationen,

radioinstallationen, bärgningsredskapen,

anordningarna för upptäckande

och släckning av eldsvåda

samt utrustning i övrigt äro, med avseende

å anordnande, material och

materialdimensioner, i full överensstämmelse

med fordringarna enligt

denna konvention och de lagar, kungörelser

och reglementen, som i anledning

av konventionen blivit av administrationen

utfärdade för fartyg i

den användning för vilken fartyget

ifråga är avsett. Besiktningen skall

även vara sådan att visshet erhålles,

att arbetsutförandet av varje del av

fartyget och dess utrustning är i alla

avseenden tillfredsställande.

(ii) Den periodiska besiktningen

skall omfatta undersökning av fartygets

konstruktiva delar, ångpannor,

maskineri och utrustning, vilken undersökning

skall avse jämväl utsidan av

fartygets botten. Besiktninget skall

vara sådan, att visshet erhålles, att fartyget,

med avseende å konstruktiva

delar, ångpannor och deras tillbehör,

huvud- och hjälpmaskineri, elektrisk

installation, radioinstallation, bärgningsredskap,

anordningar för upptäckande

och släckning av eldsvåda

samt annan utrustning, är i tillfredsställande

skick och lämpat för avsedd

användning och att fartyget uppfyller

fordringarna enligt denna konvention

och de lagar, kungörelser och reglementen,

som i anledning av konventionen

blivit av administrationen utfärdade.

(iii) Besiktning, fullständig eller partiell

beroende på omständigheterna,

skall förrättas varje gång olycka inträffat

eller en skada, som berör fartygets

säkerhet eller bärgningsredskapens

eller den övriga utrustningens

effektivitet eller fullständighet, upptäckts

eller när helst viktigare reparations-

eller ombyggnadsarbeten företagits.

Besiktningen skall vara sådan,

att visshet erhålles, att erforderliga

reparations- eller ombyggnadsarbeten

blivit fullgjorda på ett tillfredsställande

sätt, att material och arbetsutförande

vid dessa reparationer och ombyggnadsarbeten

äro i alla avseenden

tillfredsställande samt att fartyget i

alla hänseenden uppfyller fordringarna

enligt denna konvention och de lagar,

kungörelser och reglementen, som i

anledning av konventionen blivit av

administrationen utfärdade.

(c) (i) De lagar, kungörelser och reglementen,

varom sägs i mom. (b), skola

i alla avseenden vara sådana, att de

säkerställa att fartyget, med hänsyn till

betryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss, blir lämpat för avsedd

användning.

(ii) De skola bl. a. angiva de fordringar,

vilka skola iakttagas med avseende

å sådana första och efterföljande

vattenprov, som huvud- och hjälpångpannor,

anslutningar, ångrör, högtryckkärl

och bränsletankar för förbränningsmotorer

skola underkastas, ävensom

det provtryck, som skall användas,

och mellantiden mellan två på varandra

följande prov.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(d) Huvud- och hjälpångpannor, anslutningar,

tankar och högtryckkärl

ävensom ångrör med en invändig

diameter av mer än 76 mm (3 eng. tum)

skola, när de äro nya, underkastas tillfredsställande

vattentryckprov. Ångrör

med en invändig diameter av mer än 76

mm (3 eng. tum) skola underkastas

periodiska vattentryckprov.

Regel 8.

Besiktningar av b år g ning sr edskap och

annan utrustning för lastfartyg.

Lastfartygs bärgningsredskap och eldsläckningsanordningar,

å vilka kapitel

II och III av dessa regler äro tillämpliga,

skola underkastas sådana första och

efterföljande besiktningar, som för passagerarfartyg

föreskrivits i mom. (a) av

regel 7 — dock med utbyte av var tolvte

månad i punkten (ii) mot var tjugofjärde

månad — och i mom. (b) av samma

regel i den mån densamma avser bärgningsredskap

och eldsläckningsanordningar.

Lanternor och anordningar för

ljud- och nödsignaler ombord skola

även omfattas av besiktningen så att

visshet erhålles om att de helt överensstämma

med fordringarna enligt denna

konvention och de internationella reglerna

för undvikande av ombordläggning.

Regel 9.

Besiktningar av lastfartygs

radioinstallationer.

Lastfartygs radioinstallation, å vilken

kapitel IV av dessa regler är tillämpligt,

skall underkastas sådana första och efterföljande

besiktningar som i regel 7 mom.

(a) och (b) stadgas för passagerarfartygs

radioinstallation.

Regel 10.

Upprätthållande av fartygs standard efter

besiktning.

Sedan fartyg underkastats besiktning

enligt regel 7, 8 eller 9, må ändring av

de konstruktiva delar, det maskineri

eller den utrustning m. m., som varit

föremål för besiktningen, icke utan administrationens

medgivande företagas.

Regel 11.

Utfärdande av certifikat.

(a) (i) Ett certifikat, kallat säkerhetscertifikat,

skall efter inspektion och

besiktning utfärdas för passagerarfartyg,

vilket på tillfredsställande sätt uppfyller

fordringarna i kapitlen II, III och IV

och de övriga fordringar enligt dessa

regler som må vara tillämpliga.

(ii) Ett certifikat, kallat utrustningssäkerhetscertifikat,

skall efter inspektion

utfärdas för lastfartyg, vilket

på tillfredsställande sätt uppfyller tilllämpliga

fordringar i kapitel II och III

och de övriga fordringar enligt dessa

regler som må vara tillämpliga.

(iii) Ett certifikat, kallat radiotelegrafsäkerhetscertifikat,

skall efter

inspektion utfärdas för lastfartyg, utrustat

med radiotelegrafinstallation, vilken

på tillfredsställande sätt uppfyller

fordringarna i kapitel IV och de övriga

fordringar enligt dessa regler som må

vara tillämpliga.

(iv) Ett certifikat, kallat radiotelefonsäkerhetscertifikat,

skall efter inspektion

utfärdas för lastfartyg, utrustat

med radiotelefoninstallation, vilken på

tillfredsställande sätt uppfyller fordringarna

i kapitel IV och de övriga fordringar

enligt dessa regler som må vara

tillämpliga.

(v) Ett certifikat, kallat dispenscertifikat,

skall utfärdas för varje fartyg,

beträffande vilket fördragsslutande regering

i enlighet med bestämmelse i dessa

regler beviljat eftergift från dylik bestämmelse.

(vi) Säkerhetscertifikat, utrustningssäkerhetscertifikat,

radiotelegrafsäkerhetscertifikat,

radiotelefonsäkerhetscertifikat

och dispenscertifikat skola

utfärdas antingen av regeringen i det

land, där fartyget är registrerat, eller

ock av person eller organisation, som

därtill av denna regering vederbörligen

bemyndigats. I vart fall påtager

regeringen sig fullt ansvar för certifikatet.

(b) Oavsett vad eljest i denna konvention

sägs, skall varje med stöd av och

i enlighet med bestämmelserna i 1929

års internationella konvention för be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

23

tryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss utfärdat certifikat, som är gällande

när den nu ifrågavarande konventionen

träder i kraft med avseende å det

land vars administration utfärdat certifikatet,

fortfara att gälla intill dess giltigheten

skall enligt artikel 52 av 1929

års konvention upphöra.

Regel 12.

Utfärdande av certifikat av

annan regering.

Fördragsslutande regering må, på

begäran av administrationen låta ett

fartyg undergå besiktning och, om därvid

befinnes, att bestämmelserna i reglerna

äro uppfyllda, utfärda certifikat

för fartyget i enlighet med reglerna.

Sålunda utfärdat certifikat skall innehålla

förklaring, att det är utfärdat på

begäran av regeringen i det land, där

fartyget är registrerat. Certifikatet skall

äga samma kraft och verkan som ett i

enlighet med regel 11 utfärdat certifikat.

Regel 13.

Giltighetstiden för certifikat.

(a) Certifikat må ej utfärdas för

längre tid än 12 månader. Utrustningssäkerhetscertifikat

må dock utfärdas

för en tid av högst 24 månader.

(b) Därest ett fartyg vid den tidpunkt,

då giltigheten för dess certifikat

upphör, icke befinner sig i hamn i det

land, där fartyget är registrerat, må

tiden för certifikatets giltighet förlängas

av en härtill behörig tjänsteman, tillhörande

nämnda land. Sådan förlängning

må dock förekomma allenast för

att fartyget skall kunna fullborda återresan

till landet, där fartyget är registrerat,

och endast i fall, där sådan åtgärd

är lämplig och skälig.

(c) Giltighetstiden för ett certifikat

må icke sålunda förlängas för längre tid

än fem månader, och fartyg, för vilket

sådan förlängning medgivits, äger icke

på grund härav rätt att efter återkomsten

till landet, där fartyget är registrerat,

ånyo lämna landet utan att hava

erhållit nytt certifikat.

(d) Ett certifikat, vars giltighet icke

blivit med stöd av de föregående bestämmelserna

i denna regel förlängd,

må av administrationen givas förlängd

giltighet för en respittid av högst en

månad, räknad från sista dagen för den

ursprungliga giltighetstiden.

Regel 14.

Form för certifikat.

(a) Alla certifikat skola avfattas på

det eller de officiella språken i det land,

där desamma utfärdas.

(b) Certifikatens form skall vara i

överensstämmelse med formulär, som

bifogats dessa regler. Formulärens typografiska

anordning skall noggrant återgivas

i utfärdade certifikat och i bestyrkta

avskrifter av certifikaten. De

uppgifter, vilka införas i certifikaten eller

avskrifterna, skola vara utförda med

latinska bokstäver och arabiska siffror.

Regel 15.

Anslag av certifikat.

Alla sådana certifikat eller bestyrkta

avskrifter av certifikaten, som utfärdas

enligt dessa regler, dock ej dispenscertifikat

eller bestyrkta avskrifter av dispenscertifikat,

skola anslås på väl synlig

och lätt tillgänglig plats ombord.

Regel 16.

Godtagande av certifikat.

De certifikat, som utfärdas på föranstaltande

av någon av de fördragsslutande

regeringarna, skola godtagas av

övriga fördragsslutande regeringar för

alla i denna konvention avsedda ändamål.

Certifikaten skola av de övriga

fördragsslutande regeringarna betraktas

såsom likvärdiga med sådana certifikat,

som de själva utfärdat för sina fartyg.

Regel 17.

Certifikats lämpande efter

vissa förhållanden.

(a) Har ett fartyg på en särskild

resa mindre antal personer ombord än

hela det i säkcrhetscertifikatet angivna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

antalet och är fartyget för den skull,

enligt bestämmelserna i dessa regler,

oförhindrat att föra mindre antal livbåtar

och andra bärgningsredskap än

det i certifikatet angivna, må ett bevis

utfärdas av den regering, statstjänsteman,

person eller organisation som avses

i reglerna 11 och 13.

(b) I detta bevis skall anges, att under

för handen varande omständigheter

någon överträdelse av reglernas föreskrifter

icke föreligger. Nämnda bevis

skall bifogas certifikatet och, vad bärgningsredskapen

beträffar, ersätta detsamma.

Beviset skall gälla endast under

den särskilda resa, för vilken det är utfärdat.

Regel 18.

Kontroll.

Varje fartyg, som är försett med certifikat

utfärdat i kraft av regel 11 eller

12, är i de övriga fördragsslutande staternas

hamnar underkastat kontroll av

därtill utav vederbörande regering bemyndigade

förrättningsmän, i den mån

sådan kontroll avser att fastställa att

gällande certifikat finnes ombord samt,

om så erfordras, att fartygets säkerhetsförhållanden

i huvudsak svara mot

uppgifterna i certifikatet. Sådant certifikat

skall godtagas, utom i det fall att

enligt förrättningsmannens mening säkerhetsförhållandena

icke i huvudsak

svara mot nämnda uppgifter och fartyget

ej kan gå till sjöss utan fara

för passagerare eller besättning. I

sådant fall skall han vidtaga åtgärder,

som säkerställa att fartyget ej anträder

resa innan det kan gå till sjöss utan

fara för passagerare och besättning. Ger

denna kontroll anledning till inskridande

av något slag, skall förrättningsmannen

omedelbart lämna konsuln för

det land, i vilket fartyget är registrerat,

skriftlig underrättelse om alla de omständigheter,

som ansetts nödvändiggöra

inskridandet, och skola sakförhållandena

inrapporteras till organisationen.

Regel 19.

Förmåner.

De förmåner, vilka denna konvention

medför, kunna icke åberopas för ett

fartyg, med mindre det är försettjpned

vederbörliga gällande certifikat.

Del C. — Olyckor.

Regel 20.

Olyckor.

(a) Varje administration åtager sig

att låta undersöka envar större sjöolycka,

som drabbar något av dess

denna konvention underkastade fartyg.

Sådan undersökning skall avse bland

annat att fastställa, huruvida någon

ändring av reglerna erfordras.

(b) Varje fördragsslutande regering

åtager sig att förse organisationen med

vederbörliga uppgifter rörande dylika

olyckor. Rapport eller rekommendation,

som organisationen på grundval

av sådana uppgifter avgiver, må ej

avslöja ifrågakommande fartygs identitet

eller nationalitet eller på något

sätt fastställa eller antyda ansvar hos

fartyg eller person.

KAPITEL II.

KONSTRUKTION.

Del A. — Allmänt.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) (i) Där ej annorlunda uttryckligen

stadgas, äger detta kapitel tilllämpning

på nya fartyg.

(ii) Vad angår sådana existerande

passagerar- eller lastfartyg, vilka icke

redan uppfylla de enligt detta kapitel

å nya fartyg tillämpliga bestämmelserna,

skall administrationen beträffande varje

särskilt fartyg överväga i vad mån vidtagande

av åtgärder till ökande av säkerheten

kan anses skäligt och lämpligt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

25

(ib) Vid tillämpningen av detta kapitel

skall gälla följande:

(i) Ett nytt passagerarfartyg är ett

passagerarfartyg, vars köl blivit

sträckt å dagen för denna konventions

ikraftträdande eller senare, eller

ock ett lastfartyg, som nämnda dag

eller senare ändrats till passagerarfartyg.

Alla övriga passagerarfartyg benämnas

existerande passagerarfartyg.

(ii) Ett nytt lastfartyg är ett lastfartyg,

vars köl blivit sträckt å dagen

för denna konventions ikraftträdande

eller senare.

(c) Varje administration må, om den

med hänsyn till resvägens skyddade beskaffenhet

och de förhållanden, under

vilka resan äger rum, finner tillämpning

av särskilda bestämmelser i detta

kapitel vara oskälig eller onödig, från

dessa bestämmelser undantaga vissa fartyg

eller vissa slag av fartyg, hemmahörande

i det egna landet, därest fartygen

i fråga under sina resor icke avlägsna

sig mera än 20 nautiska mil från

närmaste land.

(<d) Passagerarfartyg, vilket enligt regel

22 av kapitel III tillåtits att föra

större antal personer än det för livbåtarna

medgivna, skall uppfylla de

särskilda fordringar å rumsindelning,

som angivas i regel 5 mom. (e), och tillhörande

särskilda bestämmelser beträffande

fyllbarhet i regel 4 mom. (d),

dock att detta icke erfordras om administrationen,

med hänsyn till resvägens

beskaffenhet och de förhållanden, under

vilka resan äger rum, är övertygad om

att uppfyllandet av de övriga bestämmelserna

i reglerna i förevarande kapitel

är tillräckligt.

(e) Beträffande passagerarfartyg, vilka

föra stort antal däckspassagerare i

särskild trafik, såsom t. ex. i pilgrimstrafiken,

må vederbörande administration,

där det befinnes olämpligt att

påfordra uppfyllandet av bestämmelserna

i detta kapitel, därifrån undantaga

i det egna landet hemmahörande

fartyg, under villkor:

(i) att de föreskrifter, som avse

fartygets konstruktion, tillämpas i så

stor utsträckning som förhållandena

medgiva; samt

(ii) att åtgärder vidtagas för fastställande

av allmänna föreskrifter,

gällande för de särskilda förhållandena

i denna trafik. Sådana föreskrifter

skola fastställas i samråd med andra

fördragsslutande regeringar, som må

vara direkt intresserade av ifrågavarande

passagerartrafik.

Utan hinder av bestämmelserna i

denna konvention skola, intill dess föreskrifter

utarbetade enligt mom. (e) (ii)

av denna regel träda i kraft, Simlareglerna

av år 1931 fortfara att gälla

mellan de därtill anslutna länderna.

Regel 2.

Definitioner.

Vid tillämpningen av detta kapitel

skall, där ej annorlunda uttryckligen

anges, gälla följande:

(a) (i) Indelningsvattenlinjen är en

vattenlinje, som användes vid bestämmandet

av fartygets indelning i vattentäta

rum.

(ii) Djupaste indelningsvattenlinjen

är den vattenlinje, som svarar mot

fartygets största djupgående.

(b) Fartygets längd är längden mellan

perpendiklarna genom ytterpunkterna

av den djupaste indelningsvattenlinjen.

(c) Fartygets bredd är största bredden

på ytterkant av spant, mätt i eller under

den djupaste indelningsvattenlinjen.

(d) Skottdäcket är det översta däck,

till vilket de vattentäta tvärskeppsskotten

äro uppdragna.

(e) Marginallinjen är en linje, dragen

minst 76 mm (eller 3 eng. tum) under

övre ytan av skottdäcket bordvarts.

(/) Djupgåendet är det lodräta avståndet

från den mallade baslinjen midskepps

till ifrågakommande indelningsvattenlinje.

(g) Fyllbarhcten för ett rum är den

del, i procent räknat, av rummets rymd,

som kan fyllas med vatten.

Rymden av ett rum, som når ovan

marginallinjen, beräknas endast upp till

denna linje.

(h) Maskineriavdelningen skall beräknas

såsom om den nådde från den

mallade baslinjen till marginallinjen

samt sträckte sig mellan de vattentäta

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

huvudtvärskeppsskott, vilka ytterst begränsa

de rum, som inrymma framdrivningsmaskineri,

hjälpmaskineri, ångpannor,

om sådana finnas, och permanenta

kolrum.

Där fråga är om anordningar av ovanligt

slag, må administrationen bestämma

huru maskineriavdelningens gränser

skola beräknas.

(i) Passagerarrum äro rum, inrättade

för passagerares bruk och bekvämlighet;

dock med undantag för resgods-, förråds-,

proviant- och postrum.

Vid tillämpning av reglerna 4 och 5

skola alla rum, vilka äro belägna under

marginallinjen och avsedda för besättningens

bruk och bekvämlighet, anses

såsom passagerarrum.

(/) Rymden skall i varje fall beräknas

till mallade linjer.

Del B. —

Rumsindelning och stabilitet.

(Del B äger tillämpning endast på passagerarfartyg,

dock äger regel 18 tilllämpning

även på lastfartyg.)

Regel 3.

Fyllningslängd.

(a) Fyllningslängden i varje punkt av

fartygets längd skall bestämmas medelst

ett beräkningssätt, som tager hänsyn till

fartygets form, djupgående och övriga

egenskaper.

(b) I fråga om ett fartyg, som är försett

med ett genomgående skottdäck,

är fyllningslängden i en given punkt

lika med längden av den största del av

fartyget, som har sin mittpunkt i den

givna punkten och som kan vattenfyllas

under de i regel 4 gjorda antagandena,

utan att marginallinjen i någon punkt

kommer under vattenytan.

(c) (i) I fråga om ett fartyg, som

icke är försett med genomgående skottdäck,

må fyllningslängden i varje punkt

bestämmas i förhållande till en tänkt

genomgående marginallinje, vilken icke

på någon punkt ligger mindre än 76 mm

(eller 3 eng. tum) under den övre ytan

(bordvarts) av det däck, till vilket skotten

i fråga och bordläggningen äro vattentäta.

(ii) Där en del av en tänkt marginallinje

går avsevärt under det däck, till

vilket skotten äro uppdragna, må administrationen

medgiva en viss begränsad

minskning i kravet på vattentäthet

för de delar av skotten, som befinna sig

ovan marginallinjen och omedelbart

under det övre däcket.

Regel 4.

Fyllbarhet.

(a) De i regel 3 omförmälda antagandena

avse fyllbarheten för de under

marginallinjen belägna rummen.

Vid bestämmandet av fyllningslängderna

skall en och samma medelfyllbarhet

användas för hela längden av en var

av följande, upptill av marginallinjen

begränsade avdelningar av fartyget,

nämligen:

(i) maskineriavdelningen, sådan

denna är definierad i regel 2;

(ii) den för om maskineriavdelningen

belägna avdelningen; och

(iii) den akter om maskineriavdelningen

belägna avdelningen.

(b) (i) I fråga om ångfartyg skall

medelfyllbarheten för hela maskineriavdelningen

beräknas enligt följande

formel:

80 + 12,5 (-"=?),

i vilken

a = rymden av passagerarrum, sådana

dessa äro definierade i regel 2,

vilka äro belägna under marginallinjen

och inom maskineriavdelningens

begränsningar;

c = rymden av mellandäcksrum,

vilka äro belägna under marginallinjen

och inom maskineriavdelningens

begränsningar samt avsedda för last,

kol eller förråd;

v = totala rymden av maskineriavdelningen

under marginallinjen.

(ii) I fråga om fartyg, som framdrivas

medelst förbränningsmotorer, är

medelfyllbarheten 5 enheter större än

det tal, som erhålles enligt ovan angivna

formel.

(iii) Där för administrationen tillfredsställande

styrkes, att den genom en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

27

i detalj utförd beräkning erhållna medelfyllbarheten

är mindre än den, som erhålles

enligt ovannämnda formel, må

det sålunda i detalj beräknade värdet användas

i stället för det enligt formeln

erhållna. Vid dylik beräkning skall fyllbarheten

för passagerarrummen, sådana

dessa äro definierade i regel 2, sättas till

95, fyllbarheten för alla last-, kol- och

förrådsrum till 60 och fyllbarheten för

dubbelbotten, brännolje- och andra

tankar till tal, som i varje särskilt fall

bestämmas av administrationen.

(c) Med undantag för de fall, som i

mom. (d) här nedan avses, skall medelfyllbarheten

för hela den avdelning av

fartyget, som ligger för om (eller akter

om) maskineriavdelningen, beräknas enligt

följande formel:

63 + 35 -,

v

i vilken

a = rymden av passagerarrum, sådana

dessa äro definierade i regel 2,

vilka passagerarrum äro belägna under

marginallinjen och för (eller akter)

om maskineriavdelningen, och

v = totala rymden av den avdelning

av fartyget, som ligger under

marginallinjen och för (eller akter)

om maskineriavdelningen.

(d) Beträffande fartyg, vilket enligt

regel 22 av kapitel III tillåtits att

föra större antal personer än det för

livbåtarna medgivna och vilket enligt

mom. (d) i regel 1 av förevarande

kapitel skall uppfylla vissa särskilda

villkor, skall medelfyllbarheten för hela

den avdelning av fartyget, som ligger för

(eller akter) om maskineriavdelningen

beräknas enligt följande formel:

95—35-,

v •

i vilken

b = rymden av sådana för (eller

akter) om maskineriavdelningen belägna

utrymmen under marginallinjen

och över överkanten av bottenstockar,

innerbotten resp. piktankar, vilka

äro avsedda för och använda som

lastrum, kolrum, brännoljetankar, förråds-,

resgods- eller postrum, kättingboxar

eller färskvattentankar; och

v = totala rymden av den avdelning

av fartyget, som ligger under

marginallinjen och för (eller akter)

om maskineriavdelningen.

Beträffande fartyg, som nyttjas i

sådan trafik, där någon väsentlig lastmängd

i allmänhet icke föres i lastrummen,

skall icke någon del av lastutrymmena

inräknas i volymen »b».

(e) Där fråga är om anordningar av

ovanligt slag, må administrationen medgiva

eller fordra en detaljerad beräkning

av medelfyllbarheten för de för eller

akter om maskineriavdelningarna belägna

avdelningarna. Vid sådan beräkning

skall fyllbarheten för passagerarrum,

sådana dessa äro bestämda i regel 2,

sättas till 95, fyllbarheten för avdelningar

inrymmande maskineri till 80,

fyllbarheten för last-, kol- och förrådsrum

till 60 samt fyllbarheten för dubbelbotten-,

brännolje- och andra tankar

till det värde som i varje särskilt fall

må bestämmas av administrationen.

(/) Där i ett av två vattentäta tvärskeppsskott

begränsat mellandäcksrum

är inrymt passagerar- eller besättningsrum,

skall hela mellandäcksrummet, med

undantag för vart och ett rum, som är

fullständigt begränsat av permanenta

skott av stål och som användes till annat

ändamål, anses såsom passagerarrum.

Därest emellertid det ifrågakommande

passagerar- eller besättningsrummet

är fullständigt begränsat av permanenta

skott av stål, behöver endast

det sålunda begränsade rummet anses

såsom passagerarrum.

Regel 5.

Tillåten rumslångd.

(a) Fartyg skall indelas i vattentäta

rum så effektivt som möjligt med hänsyn

till den användning, för vilken fartyget

är avsett. Indelningsgraden skall

variera med fartygets längd och den

trafik, för vilken detsamma är avsett,

på så sätt, att den högsta indelningsgraden

gäller för sådana fartyg med

största längd, som huvudsakligen äro

avsedda för befordran av passagerare.

(b) Jndelningsfaktor. Den största tilllåtna

längden av ett rum, vars mitt är

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

belägen i vilken som helst punkt av

fartygets längd, erhålles genom att multiplicera

fyllningslängden i samma punkt

med en konstant, kallad indelningsfaktor.

Indelningsfaktorn är beroende av fartygets

längd och varierar för en given

längd av fartyget allt efter karaktären

av den trafik, för vilken fartyget är

avsett. Denna faktor minskas på ett

regelbundet och kontinuerligt sätt:

(i) i mån, som fartygets längd

ökas, och

(ii) från en faktor A, som gäller

för fartyg, vilka huvudsakligen äro

avsedda för förande av last, till en

faktor B, som gäller för fartyg, vilka

huvudsakligen äro avsedda för befordran

av passagerare.

Variationerna i avseende å faktorerna

A och B erhållas enligt följande formler

(I) och (II), i vilka L är fartygets

längd, sådan denna är definierad i

regel 2:

L i meter.

oS 2

A = + 0,18 (L = 131 eller mera).

L i eng. fot.

100

A = . ™ , + 0,18 (L = 430 eller

mera) .... (I)

M = maskineriavdelningens rymd,

sådan denna är definierad i regel 2,

ökad med rymden av alla permanenta

brännoljetankar, vilka äro belägna

över dubbelbotten och för eller akter

om maskineriavdelningen;

P = totala rymden av passagerarrummen

under marginallinjen, sådana

dessa äro definierade i regel 2;

V = fartygets totala rymd under

marginallinjen;

Pt = KN, där

N är det antal passagerare, för vilket

fartyget är avsett att erhålla certifikat,

och

K har ettdera av följande värden:

Värde av K

Längden i meter och rymden

i kubikmeter.......... 0,056 L

Längden i eng. fot och

rymden i eng. kubikfot.... 0,6 L

Är värdet av KN större än summan

av P och totala rymden av de ifrågakommande

passagerarrummen över marginallinjen,

skall Pt givas det största

värde, som erhålles vid jämförelse mellan

nämnda summa och 2/3 KN.

Där Pj är större än P, är:

Cs

M + 2PX

V + Pi — P "

..(III)

B =

30,3

L —42

L i meter.

- 0,18 (L = 79 eller mera).

och i annat fall är:

C9 = 72

... (IV)

L i eng. fot.

B = t 10?qo + °>18 (L = 260 eller

mera).... (II).

(c) Trafikkaraktär. För ett fartyg med

en given längd bestämmes den tilllämpliga

indelningsfaktorn av ett tal

(i det efterföljande kallat karaktärstalet),

vilket är karakteristiskt för den

trafik, vari fartyget nyttjas, och vilket

erhålles ur formlerna (III) och (IV), i

vilka:

Cs = karaktärstalet;

L = fartygets längd, sådan denna

är definierad i regel 2;

I fråga om ett fartyg, som icke är försett

med genomgående skottdäck, skola

rymderna beräknas upp till den marginallinje,

som användes vid bestämmandet

av fyllningslängderna.

(d) Bestämmelser rörande rumsindelning

för fartyg, som icke avses i mom. (e)

av denna regel. — (i) Rumsindelningen

akter om för piken i fartyg, vilkas långd

är 131 meter (eller 430 eng. fot) eller

mera bestämmes, om karaktärstalet är

23 eller därunder, genom faktorn A, som

erhålles enligt formeln (I); om karaktärstalet

är 123 eller däröver, genom faktorn

B, som erhålles enligt formeln (II); och

om karaktärstalet ligger mellan 23 och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33-

29

123 genom faktorn F, som erhålles genom

linjär interpolation mellan faktorerna A

och B medelst användning av formeln:

(A-B) (Cs-—23)

F = A--100

(V)

Där faktorn F är mindre än 0,40 och

det för administrationen tillfredsställande

styrkes, att det är olämpligt att

använda faktorn F i fråga om ett maskinerirum,

må rumsindelningen för maskinerirummet

bestämmas genom användande

av en större faktor, dock icke

överstigande 0,40.

(ii) Rumsindelningen akter om förpiken

i fartyg, vilkas längd är mindre än 131

meter (eller 430 eng. fot) men icke mindre

än 79 meter (eller 260 eng. fot),

skall, om karaktärstalet är lika med S,

där

c 3574 —25L/t . . ,

S =-7^---(L i meter) =

13

9382 — 20 L

34

(L i eng. fot),

bestämmas genom en faktor lika med ett;

om karaktärstalet är 123 eller däröver

genom faktorn B, som erhålles av formeln

(II); om karaktärstalet ligger mellan

S och 123 genom faktorn F, som erhålles

genom linjär interpolation mellan

talet ett och faktorn B enligt formeln:

(1—B) (Cs-S)

123—S

(VI)

(iii) Rumsindelningen akter om förpiken

i fartyg, vilkas längd är mindre

än 131 meter (eller 430 eng. fot) men

icke mindre än 79 meter (eller 260

eng. fot) och vilkas karaktärstal är

mindre än S, ävensom i alla fartyg,

vilkas längd är mindre än 79 meter

(eller 260 eng. fot), bestämmes genom en

faktor lika med ett, för så vitt ej i något

fall för administrationen tillfredsställande

styrkes, att det beträffande någon

del av fartyget är olämpligt att använda

denna faktor, i vilket fall administrationen

må medgiva sådana lättnader,

som kunna befinnas befogade med hänsyn

tagen till alla föreliggande omständigheter.

(iv) Bestämmelserna i mom. (d) (iii)

skola gälla även för sådana fartyg av

vilken längd som helst, vilka äro avsedda

att få föra passagerare till ett

antal, överstigande 12 men icke större

än det minsta av följande tal:

L2 (i meter) = L* (i eng. fot) ^ 5Q

(e) Särskilda bestämmelser för rumsindelning

i fartyg, vilka enligt regel 22

av kapitel III tillåtits föra större antal

personer än det för livbåtarna medgivna

och vilka enligt regel 1 mom. (d) av detta

kapitel skola uppfylla särskilda fordringar.

(i) (a) Beträffande fartyg huvudsakligen

nyttjade till förande av passagerare

skall rumsindelningen akter om

förpiken bestämmas genom en faktor

lika med 0,50 eller, om faktorn fastställd

enligt mom. (c) och (d) i denna

regel är mindre, genom denna faktor.

(b) Har dylikt fartyg en längd

understigande 91,5 meter (eller 300 eng.

fot), må administrationen, om den finner

användandet av dylik faktor olämpligt i

något rum, medgiva, att längden av

detta rum bestämmes genom en större

faktor, vilken dock skall vara den

minsta, som kan anses lämplig och skälig

med hänsyn till föreliggande omständigheter.

(ii) Om nödvändigheten att föra jämförelsevis

stora lastmängder gör det

olämpligt att fordra att rumsindelningen

akter om förpiken bestämmes genom en

faktor icke överstigande 0,50, skall, oberoende

av om fartygets längd understiger

91,5 meter (eller 300 eng. fot)

eller ej, rumsindelningen bestämmas i

överensstämmelse med de efterföljande

punkterna (a) till och med (e), varvid

administrationen dock, i de fall den

finner fordran på sträng överensstämmelse

i något avseende vara oskälig,

må tillåta sådant annat tillfredsställande

anordnande av de vattentäta skotten

som synes befogat och icke minskar

rumsindelningens allmänna effektivitet.

(a) Bestämmelserna beträffande karaktärstalet

i mom. (c) av denna regel

skola tillämpas med det undantaget,

att, vid beräkning av värdet av

skall K, där fråga är om passagerare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

med sovplats, hava det största av

de båda värdena 3,55 kubikmeter

(eller 125 eng. kubikfot) och det i

mom. (c) av denna regel angivna

värdet samt, där fråga är om passagerare

utan sovplats, hava värdet 3,55

kubikmeter (eller 125 eng. kubikfot).

(b) Faktorn B i mom. (b) av denna

regel skall ersättas med faktorn BB,

bestämd enligt följande formel:

L i meter

BB = + 0,20 (L = 55 och där
^

*** över)

L i fot

BB = T—7’®0 + 0,20 (L = 180 och

däröver).

(c) Rumsindelningen akter om förpiken

i fartyg med en längd av 131

meter (eller 430 eng. fot) eller däröver

skall bestämmas, om fartygets karaktärstal

är 23 eller mindre, med användande

av faktorn A, som erhålles

enligt formeln (I) i mom. (b) av denna

regel, om karaktärstalet är 123 eller

mera, med användande av faktorn

BB, som erhålles enligt formeln i

punkten (ii) (b) i detta moment, och,

om karaktärstalet ligger mellan 23

och 123, med användande av faktorn

F, som erhålles genom linjär interpolation

mellan faktorerna A och BB enligt

formeln:

(A-BB) (C8—23)

100

dock skall, om den sålunda erhållna

faktorn F är mindre än 0,50, den

faktor användas, som är minst av

de båda faktorerna 0,50 och den

enligt bestämmelserna i mom. (d) (i)

av denna regel beräknade.

(rf) Rumsindelningen akter om förpiken

i fartyg, vilkas längd är mindre

än 131 meter (eller 430 eng. fot) men

icke mindre än 55 meter (eller 180 eng.

fot), skall, om karaktärstalet är lika

med S1( där

Si

3712 —25 L

19

(L i meter)

c 1950 —4L,T .

Sx =-1Q--(L i eng. fot),

bestämmas med användande av en

faktor lika med ett; är karaktärstalet

123 eller däröver, skall bestämningen

ske med användande av faktorn BB,

som erhålles enligt formeln i punkt

(ii) (b) av detta moment; ligger karaktärstalet

mellan Si och 123, skall bestämningen

ske med användande av

faktorn F, som erhålles genom linjär

interpolation mellan talet ett och faktorn

BB enligt formeln:

(1 — BB) (Cs-Sx)

123 — Sx

dock må i de båda senare fallen, om

den sålunda erhållna faktorn är mindre

än 0,50, rumsindelningen bestämmas

genom en faktor, som icke är

större än 0,50.

(e) Rumsindelningen akter om förpiken

i fartyg, vilkas längd är mindre

än 131 meter (eller 430 eng. fot) men

icke mindre än 55 meter (eller 180

eng. fot) och vilkas karaktärstal är

mindre än St, samt i alla fartyg, vilkas

längd är mindre än 55 meter (eller

180 eng. fot), skall bestämmas genom

en faktor lika med ett, för så vitt ej

för administrationen tillfredsställande

styrkes, att denna faktors användning

är olämplig för vissa rum, i vilket fall

administrationen må lämna sådana

eftergifter beträffande dessa rum, som

befinnas befogade med hänsyn tagen

till alla föreliggande omständigheter,

dock under villkor att det akterligaste

rummet och så många som möjligt

av de förliga rummen (mellan förpiken

och akterkanten av maskineriavdelningen)

skola ligga inom fyllningslängden.

Regel 6.

Särskilda bestämmelser rörande

rumsindelningen.

(a) Äro inom någon eller några delar

av ett fartyg de vattentäta skotten

dragna upp till ett högre däck än i de

övriga delarna av fartyget och önskar

man vid beräkning av fyllnadslängden

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

31

tillgodoräkna denna högre uppdragning

av skotten, må särskilda marginallinjer

användas för varje sådan del av fartyget

under villkor att

(i) fartygssidorna utefter fartygets

hela längd äro uppdragna till det däck,

till vilket den högst belägna marginallinjen

hänför sig, och alla öppningar

i bordläggningen under detta däck utefter

fartygets hela längd vid tillämpningen

av regel 13 betraktas såsom

liggande under en marginallinje; och

(ii) vart och ett av de två rummen

intill avsatsen i skottdäcket

ligger inom den tillåtna rumslängd,

som hänför sig till resp. marginallinje,

och dessutom rummens sammanlagda

längd icke överstiger två gånger den

tillåtna rumslängd som hänför sig till

den lägre marginallinjen.

(b) (i) Längden av ett rum må överstiga

den tillåtna rumslängden, sådan

denna är bestämd enligt regel 5, under

villkor att den sammanlagda längden av

det ifrågavarande rummet och vilket som

helst av de båda angränsande rummen

icke överstiger vare sig fyllningslängden

eller två gånger den tillåtna rumslängden.

(ii) Där det ena av de två angränsande

rummen är beläget inom

maskineriavdelningen och det andra

utanför densamma samt medelfyllbarheten

för den avdelning av fartyget, i

vilken det senare rummet är beläget, avviker

från medelfyllbarheten för maskineriavdelningen,

skall den sammanlagda

längden av de två rummen korrigeras

genom användande av medelfyllbarheten

för de två avdelningar av fartyget,

i vilka de två rummen äro belägna.

(iii) Där de två angränsande rummen

hava olika indelningsfaktorer, skall

den sammanlagda längden av de två

rummen bestämmas i förhållande härtill.

(c) I fartyg, vilkas längd är 131 meter

(eller 430 eng. fot) eller mera, skall ett

av huvudtvärskeppsskotten akter om

förpiken anbringas på ett avstånd från

den förliga perpendikeln, som icke må

vara större än den tillåtna rumslängden.

(d) Ett lmvudtvärskeppsskott må

vara försett med recess under villkor,

att recessen helt och hållet ligger innanför

vertikalplan på vardera sidan av

fartyget, belägna på ett avstånd från

bordläggningen lika med en femtedel

av fartygets bredd, sådan denna är definierad

i regel 2, samt mätt i rät vinkel

mot mittellinjen i höjd med den djupaste

indelningsvattenlinjen.

Varje del av en recess, som ligger

utanför denna begränsning, skall behandlas

som en avsats i enlighet med

nästföljande moment.

(e) Ett huvudtvärskeppsskott må förses

med avsats under förutsättning att

det uppfyller ett av följande villkor:

(i) Den sammanlagda längden av

de två genom det ifrågakommande

skottet avskilda rummen må icke

överstiga vare sig 90 procent av fyllningslängden

eller två gånger den tilllåtna

rumslängden, dock må i fartyg,

vars indelningsfaktor överstiger 0,9,

den sammanlagda längden av de två

ifrågavarande rummen icke överstiga

den tillåtna rumslängden.

(ii) Sådan ytterligare rumsindelning

invid avsatsen skall utföras, att

samma grad av säkerhet ernås, som

skulle erhållits genom plant skott.

(iii) Det rum, över vilket avsatsen

sträcker sig, må icke överskrida den

tillåtna rumslängd, som hänför sig till

en marginallinje dragen 76 mm (eller

3 eng. tum) under avsatsen.

(/) Där ett huvudtvärskeppsskott är

försett med recess eller avsats, skall detsamma

vid bestämmandet av rumsindelningen

tänkas vara ersatt med ett motsvarande

plant skott.

(g) Där avståndet mellan två närliggande

huvudtvärskeppsskott eller mellan

mot dessa svarande tänkta plana

skott, eller avståndet mellan de tvärskeppsplan,

som sammanfalla med de

närmaste avsatserna å skotten, är

mindre än 3,05 meter (eller 10 eng. fot)

plus 3 procent av fartygets längd och

även mindre än 10,67 meter (eller 35

eng. fot), skall endast ett av dessa skott

tagas i betraktande vid bestämmandet

av fartygets rumsindelning enligt regel 5.

(h) Där ett vattentätt huvudtvärskeppsrum

är uppdelat i mindre rum

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

och det för administrationen tillfredsställande

styrkes, att i händelse av

skada å endera fartygssidan över den

minsta av de båda längderna, 3,05

meter (eller 10 eng. fot) plus 3 procent

av fartygets längd och 10,67 meter (eller

35 eng. fot), huvudrummets hela rymd

icke vattenfylles, må en i förhållande

därtill skälig ökning medgivas beträffande

den tillåtna rumslängd, som

eljest är föreskriven för sådant vattentätt

rum. I sådant fall må dock för den

oskadade sidan ej antagas större effektiv

flytkraft än som antagits för den

skadade sidan.

Regel 7.

Stabilitet hos fartyg i skadat skick.

(ia) Fartyg skall under alla nyttjandeförhållanden

äga tillräcklig kvarstående

stabilitet, då vilket som helst av de

huvudrum, för vilka bestämmelserna om

fyllningslängd gälla, vattenfylles i den

omfattning som kan ske genom rummets

sättande i direkt förbindelse med

sjön.

Där två till varandra gränsande

huvudrum äro skilda genom ett skott,

som är försett med avsats enligt bestämmelserna

i mom. (e) (i) av regel 6, skall

fartygets kvarstående stabilitet vara

tillräcklig vid sådan vattenfyllning av

dessa två huvudrum, som kan ske

genom rummens sättande i direkt förbindelse

med sjön.

Är den fordrade indelningsfaktorn

0,5 eller mindre, skall den kvarstående

stabiliteten vara tillräcklig vid sådan

vattenfyllning av vilka som helst två

till varandra gränsande huvudrum, som

kan ske genom rummens sättande i

direkt förbindelse med sjön.

(b) (i) Fordringarna i mom. (a) av

denna regel skola fastställas genom beräkningar,

vilka verkställas enligt efterföljande

mom. (c), (d) och (/) och taga

hänsyn såväl till fartygets proportioner

och konstruktionsdata som ock till de

skadade rummens beskaffenhet och

form. Vid utförande av dessa beräkningar

skall fartyget antagas vara nyttjat

på sådant sätt som med hänsyn till

stabiliteten är det sämsta tänkbara.

(ii) Där det är avsett att anbringa

däck, innerbordläggning eller långskeppsskott

av tillräcklig täthet att förhindra

större läckage, skall för administrationen

tillfredsställande styrkas att

vederbörlig hänsyn härtill tagits vid

beräkningarna.

(c) Beräkning av stabiliteten för fartyget

i skadat skick skall ske med användande

av följande värden å volym
-

och ytfyllbarheterna:

Utrymme Fyllbarhet

innehållande last, kol eller förråd 60

innehållande bostäder ........ 95

innehållande maskineri........ 85

avsett för vätskor ......0 eller 95*

(d) Skadan skall antagas hava minst

följande utsträckning.

(i) I långskeppsled: den minsta av

de båda längderna: 3,05 meter (eller

10 eng. fot) plus 3 procent av fartygets

längd och 10,67 meter (eller 35

eng. fot).

(ii) I tvärskeppsled (mätt inombords

från fartygssidan i rät vinkel

mot fartygets medellinje i höjd med

den djupaste indelningsvattenlinjen):

en längd motsvarande en femtedel av

fartygets bredd, sådan denna definierats

i regel 2.

(iii) I höjdled: Från tanktaket i dubbelbotten

upp till marginallinjen.

(iv) Om en skada av mindre utsträckning

än den i punkterna (i),

(ii) och (iii) angivna skulle resultera i

ett allvarligare krängningsläge eller

en större förlust av metacenterhöjd,

skall beräkningen grunda sig på dylik

skada.

(e) O symmetrisk vattenfyllning skall

genom lämpliga anordningar i möjligaste

mån förebyggas. Där särskilda

anordningar för vattenöverföring i tvärskeppsled

förefinnas, skola dessa liksom

ock den största slagsidan före intagandet

av jämnviktsläge kunna godkännas

av administrationen. Lämpliga upplysningar

beträffande användningen av

sistnämnda anordningar skola tillställas

fartygets befälhavare.

* Det av dessa värden, som innebär de strängaste

fordringarna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

33

(/) Fartygets slutliga läge efter erhållen

skada skall, sedan åtgärder vidtagits

för att räta upp fartyget, vara följande:
(i)

I fall av symmetrisk vattenfyllning

skall den återstående metacenterhöjden

vara positiv, dock må

administrationen i särskilda fall godtaga

en negativ metacenterhöjd (i

upprätt läge) under villkor att uppkommande

slagsida icke överstiger

sju grader.

(ii) I fall av osymmetrisk vattenfyllning

får den totala slagsidan icke

överstiga sju grader, dock må administrationen

i särskilda fall tillåta

ytterligare slagsida förorsakad av det

osymmetriska momentet; den slutliga

slagsidan må emellertid icke i

något fall överstiga femton grader.

(iii) I intet fall får marginallinjen

komma under vattenytan i det slutliga

fyllningsläget. Om det kan antagas

att marginallinjen möjligen kan

komma under vattenytan vid något

tillfälle medan vatten inströmmar i

fartyget, må administrationen fordra

sådana undersökningar och anordningar

som den anser nödvändiga för

fartygets säkerhet.

(g) Fartygets befälhavare skall förses

med de data, som äro nödvändiga att

taga hänsyn till för att fartyget under

olika nyttjandeförhållanden skall kunna

bibehålla tillräcklig kvarstående

stabilitet vid inträffad kritisk skada.

Beträffande fartyg, som erfordra särskilda

anordningar för vattenöverföring

i tvärskeppsled, skall fartygets befälhavare

erhålla upplysning om de stabilitetsförhållanden,

på vilka krängningsberäkningarna

äro grundade, och göras

uppmärksam på, att en överdrivet stor

krängning kan uppstå, om fartyget under

ogynnsamma förhållanden skadas.

(/i) (i) Inga eftergifter från fordringarna

på stabilitet hos fartyget i

skadat skick må lämnas av en administration,

med mindre det visas att den

kvarstående metacenterhöjd, som under

varje nyttjandeförhållande är erforderlig

för uppfyllande av dessa fordringar,

är onödigt stor för avsett nyttjandeförhållande.

(ii) Eftergifter från fordringar på

stabilitet hos fartyget i skadat skick må

medgivas endast i undantagsfall och

endast på det villkoret att administrationen

finner, att dimensioner, arrangement

och andra för fartyget utmärkande

egenskaper äro de efter inträffad

skada ur stabilitetssynpunkt mest fördelaktiga,

som under för handen varande

omständigheter lämpligen och skäligen

kunna ifrågakomma.

Regel 8.

Pik- och maskinerirumsskott,

axeltunnlar m. m.

(a) (i) Fartyg skall vara försett med

ett förpik- eller kollisionsskott, vilket

skall vara vattentätt upp till skottdäcket.

Detta skott skall vara anbragt

på ett avstånd från den förliga perpendikeln

av minst 5 procent av fartygets

längd och av högst 3,05 meter (eller

10 eng. fot) plus 5 procent av fartygets

längd.

(ii) Om fartyget är försett med en

lång back, skall förpikskottet vädertätt

uppdragas till det däck, som ligger omedelbart

över skottdäcket. Den sålunda

uppdragna delen behöver icke anbringas

i direkt fortsättning med den undre delen

av skottet, för såvitt den övre delen

är anbragt på ett avstånd från den förliga

perpendikeln av minst 5 procent

av fartygets längd och den del av skottdäcket,

som bildar avsatsen, är fullt

vädertät.

(b) Därjämte skola akterpikskott

ävensom skott, avskiljande maskineriavdelningen,

sådan denna är definierad

i regel 2, från för och akter därom belägna

last- och passagerarrum, vara

anbragta och vattentätt uppdragna till

skottdäcket. Akterpikskottet behöver

dock icke dragas upp till skottdäcket,

såvida ej fartygets säkerhet med hänsyn

till rumsindelningen eljest förminskas.

(c) Propellerhylsor skola under varje

förhållande vara inneslutna i vattentäta

rum av måttlig storlek. Packningsboxen

skall anbringas i en vattentät

axeltunnel eller annat vattentätt rum,

som är skilt från det rum, där propeller
-

3 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö0. 1 samt. Nr 33.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

hylsan är belägen, och har sådan rymd,

att, därest det till följd av läckning

genom boxen fylles med vatten, marginallinjen

icke kommer under vattenytan.

Regel 9.

Dubbelbottnar.

(a) En dubbelbotten, sträckande sig

från förpikskottet till akterpikskottet,

skall anordnas i den mån så är lämpligt

och förenligt med fartygets konstruktion

och avsedda användning.

(i) Fartyg, vilkas längd är minst

61 meter (eller 200 eng. fot) men

mindre än 76 meter (eller 249 eng.

fot), skola vara försedda med dubbelbotten,

som sträcker sig åtminstone

från förliga ändan av maskineriavdelningen

till förpikskottet eller så nära

detta skott som är praktiskt möjligt.

(ii) Fartyg, vilkas längd är minst

76 meter (eller 249 eng. fot) men

mindre än 100 meter (eller 330 eng.

fot), skola åtminstone utanför maskineriavdelningen

vara försedda med

dubbelbotten, sträckande sig till föroch

akterpikskotten eller så nära dessa

skott som är praktiskt möjligt.

(iii) Fartyg, vilkas längd är 100

meter (eller 330 eng. fot) eller mera,

skola midskepps vara försedda med

dubbelbotten, som sträcker sig till

för- och akterpikskotten eller så nära

dessa skott som är praktiskt möjligt.

(b) Å fartyg, som skola vara försedda

med dubbelbotten, skall denna utdragas

mot fartygssidorna på sådant sätt, att

den skyddar bottnen till slagets rundning.

Detta skydd skall anses tillfredsställande,

då skärningslinjen mellan

marginalplåten och bordläggningen i

slaget ingenstädes kommer under ett

horisontalplan genom den punkt, där

nollspantet skär en diagonal, som bildar

25’ vinkel med baslinjen och som skär

denna på ett avstånd av fartygets halva

bredd från fartygets mittlinje.

(c) I dubbelbotten inbyggda små

brunnar för länsning av lastrum etc.

må icke vara djupare än nödvändigt

och må icke ligga närmare bottenbordläggningen

eller marginalplåtens innerkant

än 457 mm (eller 18 eng. tum).

En länsbrunn, sträckande sig till bottenbordläggningen,

medgives dock i aktre

ändan av axeltunneln å propellerfartyg.

Andra brunnar (t. ex. för smörjolja

under huvudmaskiner) må tillåtas av

administrationen, om den finner anordningarna

erbjuda ett skydd motsvarande

det som erhålles med en dubbelbotten

i överensstämmelse med denna

regel.

(d) Inom sådana vattentäta rum av

måttlig storlek, som uteslutande användas

till förande av vätskor, behöver

dubbelbotten icke anordnas, under förutsättning

likväl att administrationen

anser fartygets säkerhet ej bliva därigenom

minskad vid inträffade botteneller

sidoskador.

(e) Beträffande fartyg, på vilket föreskrifterna

i mom. (d) av regel I i detta

kapitel äga tillämpning och vilket är

sysselsatt i regelbunden trafik inom

gränserna för en kort internationell resa,

sådan denna definierats i regel 2 av

kapitel III, må administrationen, i

fråga om varje sådan del av fartyget

för vilken rumsindelningen bestämts

genom en faktor icke överstigande 0,50,

meddela eftergift från fordran å dubbelbotten,

under förutsättning att administrationen

finner anordnandet av dubbelbotten

i denna del icke vara förenligt

med fartygets konstruktion och lämpliga

utnyttjande.

Regel 10.

Fastställande och anbringande av märken

samt anteckning om indelning svattenlinjer.

(a) För att säkerställa upprätthållandet

av den för fartyget gällande indelningsgraden

skall en mot det för indelningen

godkända djupgåendet svarande

vattenlinje bestämmas och utmärkas

å fartygets sidor. Ett fartyg, vari finnas

rum, så inrättade, att de omväxlande

kunna användas till befordran av passagerare

och last, kan, på redarens begäran,

förses med ytterligare en eller flera

indelningsvattenlinjer, vilka bestämmas

och utmärkas på fartygets sidor på så

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

35

sätt, att de svara mot de av administrationen

för de olika användningssätten

godkända djupgåendena.

(b) De bestämda och utmärkta indelningsvattenlinjerna

skola antecknas i

säkerhetscertifikatet samt betecknas

med C. 1 för det fall, att fartyget

huvudsakligen nyttjas för befordran av

passagerare, och med C. 2, C. 3 o. s. v.

för fall, då fartyget nyttjas för annan

trafik.

(c) Det fribord, som svarar mot en

var av dessa indelningsvattenlinjer, skall

uppmätas på samma plats och från

samma däckslinje som de fribord, vilka

fastställts enligt 1930 års internationella

lastlinjekonvention.

(d) Det fribord, som svarar mot eu

var godkänd indelningsvattenlinje, och

det användningssätt, för vilket fribordet

är godkänt, skola tydligt angivas i

säkerhetscertifikatet.

(e) Märke för indelningsvattenlinje

må i intet fall anbringas ovanför den

djupaste lastvattenlinjen i salt vatten,

sådan denna är bestämd med hänsyn till

fartygets styrka och/eller enligt 1930

års internationella lastlinjekonvention.

(/) Oavsett läget av märkena för indelningsvattenlinjerna,

må ett fartyg

i intet fall nedlastas så djupt, att det för

årstiden och farvattnet gällande fribordsmärket,

sådant detta är fastställt

enligt 1930 års internationella lastlinjekonvention,

kommer under vattenytan.

(g) Ett fartyg må i intet fall nedlastas

så djupt, att medan fartyget befinner

sig i saltvatten, märket för den indelningsvattenlinje,

som gäller för den särskilda

resan och det förekommande användningssättet,

kommer under vattenytan.

Regel 11.

Konstruktion och första provning av

vattentäta skott m. m.

(a) Vattentäta tvärskepps- och långskeppsskott

skola vara så konstruerade,

att de med tillräcklig grad av säkerhet

kunna motstå trycket av en vattenpelare,

som når upp till marginallinjen

invid ifrågakommande skott. Dessa skott

skola vara så konstruerade, att de uppfylla

administrationens fordringar.

(b) (i) Avsatser och recesser i skotten

skola vara vattentäta och av samma styrka

som angränsande delar av skotten.

(ii) Där spant eller balkar gå

genom vattentätt däck eller vattentätt

skott, skall vattentäthet åstadkommas

utan användande av trä eller cement.

(c) Provning av huvudrummen medelst

vattenfyllning är icke ovillkorligen

erforderlig. En fullständig undersökning

av skotten skall verkställas av besiktningsman,

och i varje fall skall därvid

prov företagas genom vattenpåsprutning

medelst slang.

(d) Förpik, dubbelbottnar, tunnelkölar

inbegripna, och innerbordläggning

skola provas med trycket av en vattenpelare,

som räcker upp till marginallinjen.

(e) Tankar, som äro avsedda för

flytande ämnen och som ingå i fartygets

rumsindelning, skola underkastas

täthetsprov med trycket av den största

av de vattenpelare, som räcka upp till

djupaste indelningsvattenlinjen resp. till

två tredjedelar av höjden till marginallinjen,

räknat från kölens överkant vid

ifrågakommande tank, dock må i intet

fall höjden av vattenpelaren understiga

0,92 meter (eller 3 eng. fot) över tanktaket.

(/) De i mom. (d) och (e) omnämnda

proven äro avsedda för kontroll av att

de vidtagna anordningarna för rumsindelning

äro vattentäta, men få icke

betraktas såsom prov för utrönande av

något rums lämplighet för förande av

brännolja eller för annat särskilt ändamål,

som fordrar svårare prov på grund

av den höjd, till vilken det flytande ämnet

kan stiga i tanken eller dess rörledningar.

Regel 12.

Öppningar i vattentäta skott.

(a) Öppningar i vattentäta skott skola

inskränkas till det antal, som oundgängligen

betingas av fartygets konstruktion

och lämpliga utnyttjande. Dessa öppningar

skola vara försedda med tillfredsställande

stängningsanordningar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(b) (i) Där rörledningar, spygatt,

elektriska ledningar e. d. dragas genom

vattentäta skott, skola anordningar vidtagas

för bibehållande av skottens vattentäthet.

(ii) Ventiler och kranar, som ej

ingå i ett rörsystem, må icke förekomma

i de vattentäta skotten.

(c) (i) Dörröppning, manhål eller annan

genomgångsöppning må icke anbringas

i:

(a) kollisionsskottet under marginallinj

en;

(b) vattentäta tvärskeppsskott, som

avskilja ett lastrum från ett angränsande

sådant, eller från ett permanent

kolrum eller reservkolrum; dock

med i mom. (g) av denna regel

nämnda undantag.

(ii) Med det undantag, varom

sägs i punkten (iii) av detta moment (c),

må genom kollisionsskottet under marginallinjen

dragas högst ett rör för fyllning

eller länsning av förpiken, och detta

under villkor, att röret är försett med en

skruvventil, som kan manövreras från

plats ovan skottdäcket och vars ventilhus

skall vara anbragt på kollisionsskottet

inuti förpiken.

(iii) Om förpiken är uppdelad för

att rymma två olika slags flytande

ämnen, må administrationen medgiva,

att genom kollisionsskottet under marginallinjen

dragas två rör, vartdera uppfyllande

de i nästföregående stycke angivna

fordringarna. Medgivandet må

dock lämnas endast under förutsättning,

att administrationen förvissat sig om att

det ytterligare röret icke lämpligen kan

ersättas med annan anordning och att

fartygets säkerhet, i betraktande av

den ytterligare rumsindelning som åstadkommes

genom förpikens uppdelning,

upprätthålles.

(tf) (i) Vattentäta dörrar i skott mellan

permanenta kolrum och reservkolrum

skola alltid vara tillgängliga, dock

med undantag för dylika dörrar till

kolrum på mellandäck enligt mom.

(0 (ii)-

(ii) Betryggande åtgärder, såsom

anbringande av skärmar eller dylikt,

skola vidtagas till förebyggande av att

kol hindrar stängningen av vattentäta

dörrar till kolrum.

(e) I maskineriavdelningen må icke,

med undantag för dörröppningar till

kolrum och axeltunnlar, anbringas mer

än en genomgångsöppning i varje huvudtvärskeppsskott.

Dessa genomgångsöppningar

skola vara försedda med skjutdörrar

och anbragta så, att höjden av

tröskeln blir den största praktiskt möjliga.

Anordningarna för att för hand

manövrera dessa dörrar från plats ovanför

skottdäcket skola vara placerade

utanför maskineriavdelningen, om så

kan ske med hänsyn till den erforderliga

mekanismens tillfredsställande anordnande.

(/) (i) Såsom vattentäta dörrar godkännas

endast gångjärnsdörrar, skjutdörrar

och andra dörrar av likvärdiga

typer. Dörrar, som fasthållas med allenast

bultar eller som stängas genom att

de falla ner av egen tyngd eller genom att

de påverkas av motvikt, godkännas ej.

(ii) Gångjärnsdörr skall vara försedd

med vred, som kunna hanteras å

bägge sidor om skottet.

(iii) Skjutdörr må vara skjutbar i

vågrät eller lodrät led. Om sådan dörr

må manövreras enbart med handkraft,

skall den kunna öppnas och stängas

genom en komplett vevrörelse såväl vid

dörren som från en tillgänglig plats ovan

skottdäcket.

(iv) Dörr, som skall kunna manövreras

medelst maskinkraft från en

central manöverplats, skall vara försedd

med sådan anordning, att den kan manövreras

medelst maskinkraft jämväl

från plats vid dörren. Denna anordning

skall vara så beskaffad, att dörren dels

stänges automatiskt, om densamma,

sedan den stängts från den centrala

manöverplatsen, öppnats från platsen

vid dörren och dels kan hållas stängd

medelst en vid densamma anbragt anordning,

som hindrar dörren att öppnas

från den centrala manöverplatsen. Kontrollhandtag

i förbindelse med den maskinella

manöveranordningen skola vid

dörren finnas på båda sidor om skottet

och skola vara så anordnade att person,

som passerar genom dörröppningen, kan

hålla båda handtagen i öppet läge.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

37

Dörrar, som sålunda manövreras medelst

maskinkraft, skola vara försedda med

anordning, som kan manövreras för hand

såväl vid dörren som från tillgänglig

plats ovan skottdäcket. På sistnämnda

plats skall manövreringen för hand ske

genom komplett vevrörelse. Anordning

skall vidtagas för avgivande av varning

medelst ljudsignal när stängning av dörren

förestår; signalen skall avgivas i betryggande

tid innan dörrens rörelse börj ar.

(v) I fråga om alla typer av dörrar

skola indikatorer, angivande om

dörren är öppen eller stängd, anbringas

på alla de platser, från vilka dörren kan

manövreras, med undantag av platsen

vid dörren.

(g) (i) I rum, som äro avsedda för

passagerare, besättning eller för tjänsten

ombord, må vattentäta gångjärnsdörrar

anbringas allenast ovan däck, vars

undre yta på sin lägsta punkt bordvarts

ligger minst 2,13 meter (eller 7 eng. fot)

över den djupaste indelningsvattenlinjen;

under nämnda däck må dylika dörrar

icke anbringas i sagda rum.

(ii) Vattentäta gångjärnsdörrar av

betryggande konstruktion må, om de

anbringas så högt upp som med hänsyn

till deras nyttjande låter sig göra, tillåtas

i mellandäcksskott, som avskilja lastrum.

De mot fartygssida vettande lodräta

kanterna på sådana dörrar skola

vara belägna på ett avstånd från bordläggningen,

som icke understiger en

femtedel av fartygets bredd, sådan denna

definierats i regel 2. Detta avstånd skall

mätas vinkelrätt mot fartygets medellinje

i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen.

Dörrarna ifråga skola

stängas före anträdandet av resa samt

hållas stängda till sjöss. Tiden för dörrarnas

öppnande i hamn och stängande

före avgången från hamn skall antecknas

i sådan skeppsdagbok, som må föreskrivas

av administrationen. Där anbringande

av dylika dörrar ifrågasättes,

skall deras antal och anordnande underkastas

administrationens särskilda prövning,

varjämte redaren skall avfordras

förklaring, bestyrkande den obetingade

nödvändigheten av att anbringa dylika

dörrar.

(It) Alla övriga vattentäta dörrar skola

vara skjutdörrar.

(i) (i) När vattentäta dörrar, som

emellanåt måste hållas öppna till sjöss

— dörrar för tillträde till tunnlar undantagna

— äro anbragta i vattentäta

huvudtvärskeppsskott på sådan höjd,

att tröskeln befinner sig under den

djupaste indelningsvattenlinjen, skola

följande bestämmelser tillämpas:

(I) Där antalet dylika dörrar överstiger

5, skola alla vattentäta skjutdörrar

kunna manövreras medelst

maskinkraft och kunna stängas samtidigt

från en plats på kommandobryggan.

(II) Där antalet dylika dörrar icke

överstiger 5:

(a) Om karaktärstalet icke överstiger

30, må alla vattentäta skjutdörrar

manövreras med enbart

handkraft;

(b) Om karaktärstalet överstiger

30, skola alla de vattentäta skjutdörrarna

kunna manövreras medelst

maskinkraft;

(c) Finnes i något fartyg, det må

hava vilket karaktärstal som helst,

allenast en vattentät dörr förutom

tunneldörren och är den förra av

dessa två dörrar belägen i maskineriavdelningen,

må administrationen

medgiva, att båda dörrarna manövreras

med enbart handkraft.

(ii) Där vattentäta dörrar äro anbragta

mellan kolrum på mellandäck

under skottdäcket, och dessa dörrar

emellanåt måste hållas öppna till sjöss

för lämpning av kol, skola desamma

kunna manövreras medelst maskinkraft.

Tiden för dörrarnas öppnande och

stängande skall antecknas i sådan

skeppsdagbok, som må föreskrivas av

administrationen.

(iii) Därest trummor till kylrunr

för last dragas genom flera än ett vattentätt

huvudtvärskeppsskott och öppningarnas

trösklar ligga mindre än 2,13

meter (eller 7 eng. fot) över den djupaste

indelningsvattenlinjen, skola de vattentäta

dörrarna till sådana öppningar kunna

manövreras medelst maskinkraft.

(/) Löstagbara plåtar i skott må

endast användas i maskinerirum. Dylika

plåtar skola alltid vara fastsatta på sina

platser innan fartyget lämnar hamn och

må till sjöss endast borttagas i händelse

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

av yttersta nödfall. Vid plåtarnas fast- (c) (i) Där i ett mellandäck finnas

sättande på sina platser, skola nödiga fönsterventiler, vilkas öppningars underåtgärder

vidtagas för åstadkommande kanter ligga under en parallellt med

av full vattentäthet i anliggningen.

(k) Alla vattentäta dörrar skola hållas

stängda till sjöss med undantag för

de tillfällen, då deras öppnande nödvändigtvis

erfordras för skeppstjänsten;

de skola ständigt vara i ordning för

omedelbart stängande.

(.I) (i) Där trummor eller tunnlar,

anordnade såsom förbindelse mellan

rum för besättningen och eldningsrum

eller för framdragande av rörledningar

eller för annat ändamål äro dragna

genom vattentäta huvudtvärskeppsskott,

skola dessa trummor eller tunnlar

vara vattentäta samt uppfylla de bestämmelser,

som äro fastställda i regel

15. Tillträde till minst en ända av varje

sådan trumma eller tunnel skall, om

trumman eller tunneln användes som

genomgång till sjöss, beredas genom en

trunk, som vattentät sträcker sig så

högt upp, att dess tillträdesöppning är

belägen över marginallinjen. Tillträde

till den andra ändan av sådan trumma

eller tunnel må beredas genom en vattentät

dörr av den typ, som erfordras

med hänsyn till dörrens läge i fartyget.

Sådana trummor eller tunnlar må icke

dragas genom det vattentäta skottet

närmast akter om kollisionsskottet.

(ii) När det ifrågasättes att draga

tunnlar eller trummor för konstgjort

drag genom vattentäta huvudtvärskeppsskott,

skall sådan anordning underkastas

administrationens särskilda

prövning.

Regel 13.

Öppningar i bordläggningen under

marginallinjen.

(a) Antalet öppningar i bordläggningen

skall icke vara större än som

oundgängligen betingas av fartygets

konstruktion och avsedda användning.

(b) Anordning och beskaffenhet av

stängningsanordningarna för varje öppning

i bordläggningen skola motsvara

det avsedda ändamålet och den plats,

varest de äro anbragta, samt över huvud

taget uppfylla administrationens fordringar.

skottdäcket bordvarts dragen linje, vars

lägsta punkt ligger på ett avstånd av

21/, procent av fartygets bredd över den

djupaste indelningsvattenlinjen, skola

alla fönsterventiler i detta mellandäck

vara fasta.

(ii) Alla fönsterventiler, vilkas

öppningars underkanter äro belägna

under marginallinjen men vilka icke

enligt punkt (i) av detta moment (c)

behöva vara fasta, skola vara så konstruerade,

att de icke kunna öppnas

utan medgivande av befälhavaren.

(iii) (a) Där i ett mellandäck underkanten

av öppningen av någon av

de i punkten (ii) av detta moment (c)

omförmälda fönsterventilerna ligger

under en parallellt med skottdäcket

bordvarts dragen linje, vars lägsta

punkt ligger på ett avstånd av 1,37

meter (eller 41/2 eng. fot) plus 21/t procent

av fartygets bredd över vattenytan,

då fartyget lämnar hamn, skola

alla fönsterventiler i detta mellandäck

stängas vattentätt och säkras,

innan fartyget avgår från hamn, och

må de icke öppnas förrän fartyget

anländer till nästa hamn. I förekommande

fall skall dock hänsyn till tilllämpligt

färskvattenavdrag tagas.

(b) Tiden för dylika fönsterventilers

öppnande i hamn samt för deras

stängande och säkring före fartygets

avgång från hamn skall antecknas i

sådan skeppsdagbok, som må föreskrivas

av administrationen.

(c) För varje fartyg, som har en

eller flera fönsterventiler så placerade

att föreskrifterna i första stycket

av denna punkt äro tillämpliga, då

fartyget ligger på den djupaste indelningsvattenlinjen,

må administrationen

fastställa det största medeldjupgående,

vid vilket dessa fönsterventiler

skola anses hava öppningarnas

underkanter över den parallellt med

skottdäcket bordvarts dragna linje,

vars lägsta punkt ligger 1,37 meter

(eller 41/* eng. fot) plus 2V2 procent av

fartygets bredd över den vattenlinje,

som motsvarar största medeldjupgåendet,

och vid vilket djupgående

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

39

det därför är tillåtet såväl att lämna

hamn utan att dessförinnan hava

stängt och säkrat fönsterventilerna

om ock att öppna dem till sjöss på

befälhavarens ansvar under resan till

nästa hamn. I tropiska zoner, sådana

dessa definieras i 1930 års internationellan

lastlinjekonvention, må detta

största djupgående ökas med 0,305

meter (eller 1 eng. fot).

(d) Tillförlitliga stormluckor på gångjärn,

så anordnade att de kunna lätt och

effektivt stängas samt säkras vattentätt,

skola anbringas på insidan av alla

fönsterventiler. Akter om en åttondedel

av fartygets längd från förliga

perpendikeln och ovanför en parallellt

med skottdäcket bordvarts dragen linje,

vars lägsta punkt ligger 3,66 meter (eller

12 eng. fot) plus 2l/2 procent av fartygets

bredd över den djupaste indelningsvattenlinjen,

må dock stormluckorna i utrymmen,

avsedda för andra passagerare

än »steerage»-passagerare, vara löstagbara,

såvida de ej enligt 1930 års

internationella lastlinjekonvention skola

vara permanent fästa i sina rätta lägen.

Sådana löstagbara stormluckor skola förvaras

intill de fönsterventiler, för vilka

de äro avsedda.

(e) Fönsterventiler och tillhörande

stormluckor, som icke äro åtkomliga

under resa, skola stängas och säkras,

innan fartyget lämnar hamn.

(/) (i) Fönsterventiler må icke anbringas

i rum, vilka uteslutande äro

avsedda för förande av last eller kol.

(ii) Fönsterventiler må emellertid

anbringas i rum, avsedda för att omväxlande

föra last eller passagerare, men

fönsterventilerna skola vara så konstruerade,

att de eller deras stormluckor icke

kunna öppnas utan medgivande av befälhavaren.

(iii) Om last föres i sådana rum,

skola fönsterventilerna och deras stormluckor

stängas vattentätt och säkras

innan lasten intages. Stängningen och

säkringen skola antecknas i sådan

skeppsdagbok, som må föreskrivas av

administrationen.

(g) Sidoventiler för automatisk luftväxling

må icke utan särskilt medgivande

av administrationen anbringas

i bordläggningen under marginallinjen.

(h) Antalet spygatt, sanitära avlopp

och andra liknande öppningar i bordläggningen

skall inskränkas till det minsta

möjliga antingen därigenom, att en

och samma öppning tages i anspråk för

så många sanitära och andra ledningar

som möjligt, eller ock på annat tillfredsställande

sätt.

(i) (i) Alla vattenintag och avlopp

i bordläggningen skola vara försedda

med tillförlitliga och åtkomliga anordningar

till förhindrande av oavsiktligt

inträngande av vatten i fartyget.

(ii) (a) Med undantag för vad

som föreskrives i punkt (iii) av detta

moment (i) skall varje särskilt avlopp,

som går genom bordläggningen

från rum under marginallinjen, vara

försett antingen med en självverkande

backventil med avstängningsanordning,

som kan manövreras från plats

ovan skottdäcket, eller ock med två

självverkande backventiler utan sådan

anordning, av vilka den övre är dels

belägen å sådan plats över djupaste

indelningsvattenlinjen att den alltid

är åtkomlig för undersökning då fartyget

nyttjas, dels ock av en typ

som under normala förhållanden är

stängd.

(b) Där ventil med avstängningsanordning

finnes anbragt, skall manöverplatsen

ovan skottdäcket alltid

vara lätt åtkomlig, varjämte därstädes

skall finnas inrättning, angivande

om ventilen är öppen eller

stängd.

(iii) Vattenintag och avlopp för

huvud- och hjälpmaskineri skola vara

försedda med lätt åtkomliga kranar eller

ventiler mellan rören och bordläggningen

eller mellan rören och boxar fästa till

bordläggningen.

(/) (i) Landgångs-, last- och kolportar,

som äro anbragta under inarginallinjen,

skola vara av betryggande styrka.

De skola vara effektivt och vattentätt

stängda och säkrade, innan fartyget

avgår från hamn, samt skola hållas tillslutna,

medan fartyget är till sjöss.

(ii) Sådana portar få i intet fall

vara så placerade, att deras lägsta punkt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

ligger under den djupaste indelningsvattenlinjen.

(k) (i) Inombordsöppning för ask-,

avfalls- och liknande trummor skall

vara försedd med effektivt lock.

(ii) Där inombordsöppningen är

belägen under marginallinjen, skall

locket kunna vattentätt tillslutas och

därjämte skall å trumman, på lätt åtkomlig

plats över den djupaste indelningsvattenlinjen,

anbringas en självverkande

backventil. När trumman icke

är i bruk, skola både locket och ventilen

hållas stängda och säkrade.

Regel 14.

Konstruktion och första provning av

vattentäta dörrar, fönsterventiler m. in.

(a) (i) I fråga om konstruktion, material

och utförande skola alla vattentäta

dörrar, fönsterventiler, landgångs-,

last- och kolportar, ventiler, rör samt

trummor för aska och avfall, omförmälda

i dessa regler, uppfylla administrationens

fordringar.

(ii) Ramarna till lodräta vattentäta

dörrar få icke i den nedre delen

vara försedda med spår, vari smuts kan

samlas och hindra dörren att sluta till

ordentligt.

(iii) Vattentäta dörrar, som lämna

direkt tillträde till rum, som innehålla

bunkerkol, skola liksom ramarna vara

av stålgjutgods eller smidesjärn.

(iv) Kranar eller ventiler till vattenintag

och avlopp för huvud- och

hjälpmaskineri skola, om deras inre

diameter överstiger 76 mm (eller 3 eng.

tum) vara av stål eller metall, beroende

på omständigheterna, eller ock av annat

ej sprött material.

(v) För andra kranar och ventiler

må, oberoende av deras storlek,

vanligt gjutjärn icke användas, om

kranarna och ventilerna äro anbragta

på bordläggningen under skottdäcket

eller inverka på anordningarna för fartygets

rumsindelning.

(b) Varje vattentät dörr skall provas

medelst trycket av en vattenpelare,

som räcker upp till marginallinjen.

Provet skall verkställas, innan fartyget

tages i bruk, antingen före eller efter

det dörren blivit insatt på sin plats

ombord.

Regel 15.

Konstruktion och första provning av

vattentäta däck, trunkar m. m.

(a) Vattentäta däck, trunkar, tunnlar,

tunnelkölar och ventilatorer skola

hava samma styrka som vattentäta

skott i motsvarande höj dläge. Anordningar

för åstadkommande av vattentäthet

ävensom stängningsanordningar

till förefintliga öppningar skola uppfylla

administrationens fordringar. Vattentäta

ventilatorer och trunkar skola uppdragas

åtminstone till skottdäcket.

(b) Efter färdigställandet skola vattentäta

däck, trunkar, tunnlar och ventilatorer

underkastas täthetsprov genom

besprutning medelst slang; beträffande

däck må provet verkställas genom överspolning.

Regel 16.

Sido- och andra öppningar m. m. över

marginallinjen.

(a) Fönsterventiler, landgångs-, lastoch

kolportar samt andra anordningar

för tillslutandet av öppningar i bordläggningen

över marginallinjen skola

vara lämpligt konstruerade och utförda

samt av betryggande styrka med hänsyn

till de rum, i vilka de äro anbragta,

ävensom till deras läge i förhållande

till den djupaste indelningsvattenlinjen,

(b) Skottdäcket eller ovan detta beläget

däck skall vara vädertätt i den

bemärkelsen, att vatten under vanliga

förhållanden till sjöss icke kan nedtränga

genom detsamma. Alla öppningar

i det för sjö utsatta väderdäcket

skola hava karmar av betryggande höjd

och styrka samt vara försedda med tillförlitliga

anordningar, varmed de hastigt

kunna tillslutas vädertätt.

(c) Länsportöppningar och/eller spygatt

skola anbringas i sådan utsträckning,

att väderdäcket under alla väderleksförhållanden

hastigt kan befrias från

vatten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33■

41

Regel 17.

Länsanordningar.

(a) Fartyg skola vara försedda med

tillförlitlig länsanordning, som kan

pumpa vatten från och länsa varje

vattentätt rum under alla praktiskt förekommande

förhållanden efter timad

skada och oavsett om fartyget ligger på

rätt köl eller har slagsida. För sådant

ändamål erfordras i regel anordnande av

länsning från slagen med undantag för

smalare rum i fartygets ändar, där en

länsanordning må vara tillräcklig. I rum

av ovanlig form kunna ytterligare anordningar

för länsning påfordras. Anordningar

skola vidtagas så att vattnet i

rummen kan fritt rinna till länsrören.

Betryggande anordningar skola vidtagas

för länsning av isolerade underrum.

(b) (i) Där ej i annan del av denna

regel annorlunda sägs, skall fartyg ha

minst tre maskindrivna pumpar, anslutna

till huvudlänsledningen. En av

dessa pumpar må drivas av fartygets

huvudmaskineri. Där karaktärstalet är

30 eller mera, skall ytterligare en oberoende

maskindriven pump finnas. I

fartyg, vars längd understiger 91, B meter

(eller 300 eng. fot) och vars karaktärstal

är mindre än 30, må en av de oberoende

maskindrivna pumparna ersättas av två

effektiva handlänspumpar av vevtyp, den

ena anbragt förut och den andra akterut.

(ii) Fordringarna äro sammanfattade

i följande tabell.

Fartygets längd

Mindre än

91"5 meter

(eller 300

eng. fot)

915 meter

(eller 300

eng. fot) eller

mera

Karaktärstal

Mindre

än 30

30

eller

me-

ra

Mindre

än 30

30

eller

me-

ra

Handpumpar (må

ersättas med eu

oberoende pump)

2

—

—

—

Av huvudmaskine-

riet driven pump

(inå ersättas med

en oberoende

pump)..........

i

i

1

i i

Oberoende pumpar

i

3

2

3 i

(iii) Sanitär-, barlast- och spolvattenpumpar

må godkännas såsom

oberoende maskindrivna länspumpar,

därest de äro försedda med nödiga anslutningar

till länssystemet.

(c) Där så är praktiskt möjligt, skola

de maskindrivna länspumparna anbringas

i skilda vattentäta rum, så

anordnade eller belägna, att sannolikt

icke båda lätt bliva vattenfyllda genom

en och samma läcka. Där maskiner och

ångpannor äro belägna i två eller flera

vattentäta rum, skola de för länsning

avsedda pumparna så långt möjligt vara

fördelade å dessa rum.

(<d) På fartyg, vars längd är 91,5

meter (eller 300 eng. fot) eller mera eller

vars karaktärstal är 30 eller mera,

skall länssystemet vara så anordnat, att

minst en maskindriven pump kan användas

under alla vanliga förhållanden,

under vilka fartyget kan vattenfyllas

till sjöss. Denna fordran uppfylles om

(i) en av de föreskrivna pumparna

är en tillförlitlig nödlänspump, som

kan arbeta även under vatten och

har en ovan skottdäcket belägen

kraftkälla, eller

(ii) pumparna och deras kraftkällor

äro så fördelade över fartygets

längd att vid varje vattenfyllning,

som det fordras att fartyget skall

kunna tåla, åtminstone en pump

i ett oskadat rum kan användas.

(e) Med undantag av de pumpar, som

uteslutande äro avsedda för pikarna,

skall varje länspump, vare sig den drives

för hand eller maskinellt, vara anordnad

för länsning från vilket underrum

eller maskinerirum som helst i fartyget.

(/) (i) Varje oberoende maskindriven

länspump skall vara i stånd att i

huvudlänsledningen giva vattnet en

hastighet av minst 122 meter (eller 400

eng. fot) per minut. De oberoende maskindrivna

länspumpar, som äro placerade

i maskincrirum, skola ha direkta

sugledningar från dessa rum, dock erfordras

ej mer än två sugledningar från

något av rummen. Administrationen må

påfordra, att oberoende maskindrivna

länspumpar, som äro placerade i andra

rum, skola hava särskilda direkta sugledningar.

Direkta sugledningar skola

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

vara lämpligt anordnade; de som äro anbragta

i maskinerirum skola hava en

diameter, ej understigande huvudlänsledningens.

(ii) I koleldade fartyg skall i

pannrummet finnas, förutom de övriga

länsledningar som fordras enligt denna

regel, en böjlig slang, vilken har lämplig

diameter och tillräcklig längd samt

kan anslutas till sugsidan av en oberoende

maskindriven pump.

(g) Huvudcirkulationspumpar skola

hava med backventiler försedda direkta

sugledningar, som skola vara dragna

ned till den lägst belägna delen i maskinrummen

och som skola hava en

diameter av minst två tredjedelar av

diametern av huvudtilloppsröret för cirkulationsvattnet.

Där bränslet utgöres

av eller kan utgöras av kol och där

vattentätt skott icke finnes mellan

maskiner och ångpannor, skall minst

en av cirkulationspumparna vara försedd

med direkt avloppsrör till sjön eller ock

skall avlopp vara anordnat genom ett

grenrör till cirkulationsvattenavloppet.

Spindlarna till ventilerna för vattenintagen

från sjön och för de direkta sugledningsventilerna

skola nå väl över

maskinrumsdurken.

(h) (i) Alla rör från föreskrivna pumpar

för länsning av last- eller maskinerirum

skola vara helt avskilda

från rör, vilka kunna användas till fyllning

eller länsning av rum, avsedda för

vatten eller olja.

(ii) Blyrör må icke användas i

eller under kolrum eller brännoljetankar

eller i pann- eller maskinrum, däri inbegripet

motorrum, i vilka dagtankar för

olja eller brännoljepumpar äro anbragta.

(i) Administrationen skall utfärda bestämmelser

angående diametrar av huvudlänsledningen

och grenlänsledningarna.

Diametern av huvudlänsledningen

kan bestämmas approximativt enligt

följande formler:

d = 1,68 V L (B + D) + 25

där d = inre diametern av huvudlänsledningen

i millimeter

L = fartygets längd i meter

B = fartygets bredd i meter

D = fartygets mallade djup till

skottdäcket i meter; eller

d =

1/

L (B + D)

2 500

+ 1

där d = inre diametern av huvudlänsledningen

i eng. tum

L = fartygets längd i eng. fot

B = fartygets bredd i eng. fot

D = fartygets mallade djup till

skottdäcket i eng. fot.

(/) Läns- och barlastpumpsystemet

skall vara så anordnat, att vatten icke

kan inkomma från sjön eller från barlasttankar

i last- eller maskinerirummen

eller från ett rum till ett annat. Särskilda

anordningar skola vara vidtagna

till förhindrande av att djuptank, som

är försedd med läns- och barlaströrledningar,

oavsiktligt fylles med vatten

från sjön, när djuptanken användes

såsom lastrum, eller tömmes genom

länsrör, när den innehåller vattenbarlast.

(k) Anordning skall vara vidtagen till

förhindrande av att ett rum, från vilket

länsrör leder, vattenfylles till följd av

att länsröret vid kollision eller grundstötning

blir i annat rum avslaget eller

på annat sätt skadat. För detta ändamål

skall — där ett rör till någon del är

beläget närmare fartygssidan än en femtedel

av fartygets bredd (mätt vinkelrätt

mot medellinjen i höjd med den djupaste

indelningsvattenlinjen) eller i tunnelköl

— i det rum, där rörets mynning

är belägen, å röret anbringas en backventil.

(Z) Alla fördelningslådor, kranar och

ventiler, som ingå i länsanordningarna,

skola anbringas på ställen, varest de

under vanliga förhållanden alltid äro

åtkomliga. De skola vara så anordnade,

att en av länspumparna, i händelse av

vattnets inträngande i fartyget, kan användas

för länsning av vilket som helst

av rummen. Där endast ett för alla pumpar

gemensamt rörsystem är anordnat,

skola kranar och ventiler, som äro nödvändiga

för reglering av länsningen,

kunna manövreras från plats ovan skottdäcket.

Där jämte huvudlänssystemet

finnes ett nödlänssystem, skall detta

senare vara oberoende av huvudlänssystemet

och så anordnat, att länsning

genom en pump kan sk^från varje rum,

vari vatten inkommit.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

43

Regel 18.

Stabilitetsnndersökningar för passagerarfartyg

och lastfartyg.

(a) Passagerarfartyg och lastfartyg

skola, när de färdigbyggts, underkastas

krängningsförsök och deras grundläggande

stabilitetsförhållanden skola fastställas.

Befälhavaren skall förses med

sådana uppgifter härom, som erfordras

för fartygets lämpliga handhavande, och

ett exemplar av dessa uppgifter skall tillställas

vederbörande administration.

(b) Administrationen må bevilja eftergift

från fordran å krängningsförsök för

ett fartyg, under villkor att grundläggande

stabilitetsuppgifter, bekomna

genom krängningsförsök med ett systerfartyg,

finnas tillgängliga och att det

för administrationen styrkes, att säkra

stabilitetsuppgifter för det från krängningsförsök

befriade fartyget härigenom

kunna erhållas.

Regel 19.

Periodiska övningar med och undersökningar

av vattentäta dörrar m. m.

(a) Å nya och existerande fartyg skola

en gång i veckan företagas övningar i

manövrerandet av vattentäta dörrar,

fönsterventiler, ventiler och stängningsanordningar

för spygatt, ask- och avfallstrummor.

Å fartyg, vilka utföra

resor med en varaktighet av mer än en

vecka, skall en fullständig övning företagas,

innan fartyget avgår från hamn,

och därefter under resan minst en gång

i veckan; dock skall daglig övning företagas

med alla vattentäta, medelst

maskinkraft manövrerbara dörrar ävensom

med gångjärnsdörrar i huvudtvärskeppsskott,

såvida dessa dörrar användas

till sjöss.

(b) Vattentäta dörrar och alla därtill

hörande stängningsanordningar och visarinrättningar

ävensom de ventiler, vilkas

stängande är nödvändigt för att göra

ett rum vattentätt, liksom ock de ventiler,

vilkas funktion är nödvändig för

att åstadkomma trimning i tvärskcppsled

efter erhållen skada, skola till sjöss

underkastas periodisk undersökning

minst en gång i veckan.

Regel 20.

Anteckningar i skeppsdagbok.

(a) Gångjärnsdörrar, löstagbara plåtar,

fönsterventiler, landgångs-, last- och

kolportar samt andra öppningar, vilka

enligt dessa regler skola hållas stängda

till sjöss, skola i nya och existerande

fartyg stängas före avgång från hamn.

Tiderna för stängningen och öppnandet

(för så vitt sådant är tillåtet enligt dessa

regler) skola antecknas i sådan skeppsdagbok,

som må föreskrivas av administrationen.

(b) I skeppsdagboken skall antecknas,

när i regel 19 föreskrivna övningar

och undersökningar företagits, och skola

därvid iakttagna bristfälligheter tydligt

anmärkas.

Del C. — Elektriska installationer.

(Del C äger endast tillämpning på

passagerarfartyg)

Regel 21.

Allmänt.

(a) De elektriska installationerna i

fartyg skola vara sådana att:

(i) den drift av installationerna,

som är nödvändig med hänsyn till

säkerheten, kan upprätthållas under

olika nödförhållanden; och

(ii) passagerare, besättning och fartyg

tillförsäkras skydd mot skador

genom elektrisk ström.

(b) Varje fartyg, i vilket elektrisk

kraft utgör det enda medlet att driva

det hjälpmaskineri som är nödvändigt

för fartygets framdrivande och säkerhet,

skall utrustas med åtminstone två huvudgeneratoraggregat.

Effekten på dessa

aggregat skall vara så stor att det,

även om ettdera aggregatet stoppas,

fortfarande är möjligt att säkerställa

driften av nämnda hjälpmaskineri.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Regel 22.

Nödkraftkålla.

(a) Ovanför skottdäcket skall finnas

en självständig elektrisk nödkraftkälla.

Denna skall vara placerad utanför maskinerikappen.

Den tillgängliga kraften

skall vara tillräcklig för alla de ändamål,

som administrationen finner nödvändiga

för passagerares och besättnings säkerhet

vid nödtillfälle; vid bedömande

härav skall vederbörlig hänsyn tagas till

sådana ändamål som kunna behöva

samtidigt tillgodoses. Särskild uppmärksamhet

skall ägnas dels nödbelysningen

av däck och fartygssida vid båtstationerna,

i alla gångar, trappor och utgångar,

i maskineriavdelningen och vid

de kontrollstationer, som angivas i regel

26, dels ock lanternorna i fall dessa

uteslutande äro elektriska. Kraften skall

vara tillräcklig för en period av 36 timmar,

dock må administrationen, där fråga

är om fartyg som regelbundet nyttjas

på resor av kort varaktighet, godtaga

mindre krafttillgång om administrationen

finner säkerhetsgraden bliva densamma.

Nödkraftkällan må utgöras av,

antingen:

(i) ett ackumulatorbatteri i stånd

att, utan omladdning eller alltför

stort spänningsfall, vid nödtillfälle

tillhandahålla erforderlig ström.

(ii) en generator driven med en

lämplig förbränningsmotor med enbart

för densamma avsett bränsleförråd och

med startanordning godkänd av administrationen.

Bränslet skall hava

en flampunkt av minst 43,3° C (eller

110° F).

(b) Anordningarna skola vara sådana

att nödkraftanläggningen fungerar tillfredsställande

även när fartyget har

slagsida av 221/äs° och/eller när fartyget

är trimmat 10° från rät köl.

(c) (i) Där nödkraften erhålles från

ett ackumulatorbatteri, skola anordningar

vara vidtagna till säkerställande

av att nödbelysningen automatiskt träder

i funktion för den händelse krafttillförseln

från huvudkraftkällan uteblir.

(ii) Där nödkraftkällan utgöres

av en generator, skola anordningar vara

vidtagna för att temporärt erhålla nödkraft

från ett ackumulatorbatteri med

tillräcklig kapacitet,

(a) för att åstadkomma nödbelysningen

under en halv timme i sträck;

och

(b) för att stänga de vattentäta

dörrarna (därest dessa manövreras

elektriskt), varvid dock ej nödvändigtvis

alla dörrarna behöva stängas samtidigt.

Anordningarna skola vara sådana att

den temporära nödkraftkällan automatiskt

träder i funktion för den händelse

den normala krafttillförseln uteblir.

(iii) Anstalter skola vara vidtagna för

periodisk provning av automatiska anordningar.

(d) Elektrisk styranordning skall kunna

förses med ström förmedelst två

matarledningar från huvudinstrumenttavlan.

Varje matarledning skall hava

tillräcklig kapacitet för överföring av

kraft till samtliga de motorer som samtidigt

kunna behöva vara i gång. Ledningarna

skola i hela sin längd vara

förlagda så mycket åtskilda som praktiskt

låter sig göra. Dessa ledningar och

motorer behöva förses endast med kortslutningsskydd.

Regel 23.

Försiktighetsåtgärder för passagerares och

besättnings säkerhet.

(a) (i) Alla sådana oisolerade metalldelar

av elektriska maskiner eller elektrisk

utrustning, vilka icke äro avsedda

att vara spänningsförande men vilka på

grund av uppkommet fel kunna spänningssättas,

skola vara j ordade; all

apparatur skall vara så konstruerad

och installerad, att någon fara för att

erhålla skada vid vanligt handhavande

av densamma icke förefinnes.

(ii) Metallhöljena till alla portabla

lampor, verktyg och liknande apparater,

som tillhöra fartygets elektriska

utrustning och äro avsedda för 100 volt

eller mera, skola vara j ordade genom en

lämplig ledare i anslutningssladden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 33.

45

(b) Öppna instrumenttavlor skola

vara så anordnade att personalen utan

fara har lätt tillträde till såväl deras

fram- som baksidor. Instrumenttavlornas

gavlar och baksidor skola vara på lämpligt

sätt skyddade och där skall finnas

en matta eller en trall av elektriskt

oledande material. För beröring åtkomliga

strömförande delar med en spänning

till jord större än 250 volt vid likström

och 150 volt vid växelström få

inte monteras på framsidan av instrumenttavla

eller instrumentbord.

Regel 24.

Försiktighetsåtgärder mot eldsvåda.

(a) Fartygsskrovet får icke användas

som återledare för kraft-, uppvärmnings-

och belysningssystem.

(b) Distributionssystemen skola vara

så anordnade att eldsvåda inom någon

av de brandsäkert avskilda huvudavdelningarna

icke inverkar på väsentligare

driftförhållanden inom någon annan dylik

avdelning. Denna fordran skall anses

uppfylld, om huvud- och nödsystemens

matarledningar inom varje avdelning

äro både vertikalt och horisontalt dragna

så långt från varandra som är praktiskt

möjligt.

(c) (i) Ledningars metallhöljen och

armering skola vara i elektriskt hänseende

sammanhängande och j ordade.

(ii) Där ledningarna icke äro försedda

med metallhöljen eller armering

och det kan finnas risk för eldsvåda

i händelse av isolationsfel, skall administrationen

föreskriva särskilda försiktighetsåtgärder.

(iii) För att förhindra uppkomsten

av eldsvåda må administrationen

fordra, att ledningarna i vissa rum eller

sektioner av fartyget skola vara försedda

med metallhölj en eller armering.

(d) (i) Skarvar i ledningar må, där

fråga ej är om svagströmsledningar, anordnas

endast i skarvdosor eller uttagsdosor.

Alla dessa dosor och ledningstillbehör

skola vara så konstruerade, att

eld icke kan spridas från dem.

(ii) Belysningsarmaturen skall så

anordnas, att temperaturstegring, som

kan vara skadlig för ledningarna, icke

uppkommer och att omgivande föremål

icke bliva överdrivet varma.

(e) Ledningarna skola vara så monterade

att de icke utsättas för nötning

eller annan skadegörelse.

(/) Med undantag av vad som föreskrivits

i mom. (d) av regel 22, skall

varje särskild strömkrets skyddas mot

överbelastning. För varje strömkrets

skall tillåten strömstyrka, jämte märkdata

eller inställning av lämpligt överströmsskydd,

vara varaktigt angiven.

(g) (i) Ackumulatorbatterier skola

vara lämpligt inbyggda, och rum, som

huvudsakligen avses för batterierna,

skola vara lämpligt konstruerade och

effektivt ventilerade.

(ii) Anordningar, vid vilka kunna

uppkomma elektriska ljusbågar, må,

endast under förutsättning att de äro

explosionssäkra, installeras i rum, avsedda

huvudsakligen för ackumulatorbatterier.

Del D. — Brandskydd i bostäder och

arbetsrum.

(Del D äger tillämpning endast på

passagerarfartyg.)

Regel 25.

Tillämpningsområde och allmänna

bestämmelser.

(a) Vid tillämpningen av denna del

av förevarande kapitel gäller det undantaget,

att fartyg, som icke för flera än

36 passagerare, behöver under nedan

angivna förutsättning uppfylla allenast

fordringarna i reglerna 28 och 29. Förutsättningen

utgöres av att fartyget, förutom

att det uppfyller fordringarna i

mom. (b) av regel 50, är utrustat med

ett av administrationen till typen godkänt

system för upptäckande av eldsvåda,

genom vilket system på en eller

flera platser, där det så hastigt som möjligt

kan iakttagas av befäl och besättning,

automatiskt angives förekomst av

eller tillbud till eldsvåda och plats för

eldsvådan i varje slutet rum, som är

avsett för passagerarnas och besättningens

vistelse eller arbete, dock att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

härvidlag ej avses rum, där större

brandrisk ej förefinnes.

(b) Fartygets huvudkonstruktion —

däck och däckshus däri inbegripna —

skall vara av stål, utom i sådana särskilda

fall där administrationen medgivit

användning av annat lämpligt material.

Huvudkonstruktionen skall

medelst skott av klass »A» (definieras

senare) indelas i vertikala huvudavdelningar.

Ytterligare indelning skall åstadkommas

medelst dylika skott, som dels

omgiva utrymmen, genom vilka förbindelse

är beredd i vertikal led, och dels

skilja bostäder från maskineriavdelning,

lastrum, arbetsrum och andra rum.

Dessutom skall — förutom patrulleringstjänst,

alarmsystem och eldsläckningsapparater

som fordras enligt del E av

detta kapitel — antingen endera av

följande skyddsmetoder eller en av administrationen

godkänd kombination av

dessa metoder tillämpas i bostäder och

arbetsrum i syfte att förhindra en begynnande

eldsvådas spridning från stället

där eldsvådan uppkommit.

Metod I. — Konstruktionen av den

inre uppdelningen utförd medelst skott

av klass »B» (definieras senare), i allmänhet

utan installation av system

för upptäckande av eldsvåda eller

sprinklersystem i bostäder och arbetsrum.

Metod II. — Anordnandet av automatiskt

sprinklersystem och brandalarmsystem

för upptäckande och

släckande av eldsvåda i alla utrymmen,

där eldsvåda kan förväntas uppstå,

i allmänhet utan fordran å särskild

typ för indelning av sålunda

skyddade utrymmen.

Metod III. — System med uppdelning

inom varje vertikal huvudavdelning

medelst klass A-indelning och

klass B-indelning, fördelade med hänsyn

till de olika rummens betydelse,

storlek och beskaffenhet, jämte automatiskt

system för upptäckande av

eldsvåda i alla rum, där eldsvåda kan

befaras uppstå, samt begränsat bruk

av material och inredning av brännbar

eller lättantändlig beskaffenhet,

men i allmänhet utan installation av

sprinklersystem.

De detaljerade fordringarna äro angivna

i reglerna 27—44, vilkas rubriker

angiva till vilken eller vilka metoder

regeln i fråga hänför sig.

Regel 26.

Definitioner.

Där nedan angivna uttryck förekomma

i denna del av detta kapitel,

skola följande definitioner gälla:

(a) »Icke brännbart material» är ett

material, som icke brinner eller avgiver

brännbara gaser i tillräcklig mängd, för

att antändas vid en riktad låga, när

temperaturen stigit till ungefär 750° C

(eller 1382° F). Varje annat material är

»brännbart material».

(b) »Standard brandprov» är ett prov,

som approximativt följer nedan angivna

tidsschema för temperaturen i provugnen:
vid

slutet av de första

5 minuterna — 538° C (eller 1000° F)

10 » — 704° C (eller 1300° F)

30 » — 843° C (eller 1550° F)

60 » — 927° C (eller 1700° F)

(c) »Klass A-indelning» eller »brandsäker

indelning» är sådan indelning, som

åstadkommes medelst skott och däck.

uppfyllande följande fordringar:

(i) De skola vara konstruerade av

stål eller annat likvärdigt material.

(ii) De skola vara på lämpligt sätt

stagade.

(iii) De skola vara så konstruerade,

att de äro i stånd att förhindra genombrott

av rök och lågor under ett

standard brandprov av en timmes

varaktighet.

(iv) De skola ha en isoleringsförmåga

enligt administrationens fordringar,

med hänsyn tagen till beskaffenheten

av de angränsande utrymmena.

Där sådana skott och däck

skola utgöra brandsäkra skott och

däck mellan utrymmen, av vilka det

ena innehåller skottet eller däcket närbeläget

trä eller annat brännbart

material, skola skotten och däcken i

allmänhet vara så isolerade, att om

endera sidan av dem utsättes för standard

brandprovet under en timme,

medeltemperaturen på den icke ut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

47

satta sidan ej vid något tillfälle under

provet stiger mer än 139’ C (eller

250° F) över begynnelsetemperaturen

och temperaturen ej heller på någon

punkt stiger mer än 180° C (eller

325° F) över begynnelsetemperaturen.

Minskad isolering eller frånvaro av

isolering må förekomma, där enligt

administrationens åsikt ringa brandrisk

är för handen.

(d) »Klass B-indelning» eller »brandfördröjande

indelning» består av skott, som

äro så konstruerade att de kunna förhindra

genombrott av lågor under den

första halvtimmen av ett standard

brandprov. Därjämte skola skotten

hava en isoleringsförmåga enligt administrationens

fordringar, med hänsyn

tagen till beskaffenheten av de angränsande

utrymmena. Där sådana skott

fordras för att utgöra brandfördröjande

skott mellan hytter, skola skotten i

allmänhet vara av material, vilket, om

endera sidan av skotten utsättes för

ett standard brandprov under dess

första halvtimme, förhindrar temperaturen

på den icke utsatta sidan att

under provet stiga mer än 139° C (eller

250° F) över begynnelsetemperaturen.

Då skottbeklädnaden är av icke brännbart

material, är det tillräckligt att

denna fordran å begränsning av temperaturstegringen

uppfylles under de första

15 minuterna av ett standard brandprov,

men provet skall fortgå till halvtimmens

slut för att i vanlig ordning

pröva beklädnadens motståndsförmåga.

Minskad isoleringsförmåga eller frånvaro

av isoleringsförmåga må godtagas,

där enligt administrationens mening

ringa brandrisk är för handen.

(e) »Vertikala huvudavdelningar» äro

sådana sektioner, i vilka skrovet, överbyggnaderna

och däckshusen äro indelade

genom brandsäkra huvudskott.

Dylik avdelnings medellängd ovan skottdäcket

må i allmänhet icke överstiga

10 meter (eller 131 eng. fot).

(/) »Kontrollstationer» äro sådana utrymmen,

i vilka radio, viktigare navigerings-

eller centrala brandregistreringsanordningar

eller nödgeneratorn

äro placerade.

(g) »Bostäder» äro samlingsrum, gång
-

ar, toalettrum, hytter, kontor, bostadsrum

för besättning, frisérsalonger, isolerat

belägna penterier och förvaringsrum

samt liknande utrymmen.

(h) »Samlingsrum» äro sådana till bostäderna

hörande rum, vilka användas

till hallar, matsalar, sällskapsrum och

liknande permanent avskilda utrymmen.

(i) »Arbetsrum» äro rum, använda till

kök, huvudpenterier, förrådsrum (dock

ej isolerat belägna penterier och förvaringsrum),

post- och växelkontor samt

liknande utrymmen ävensom trunkar

till dessa utrymmen.

(/) »Lastrum» äro alla utrymmen,

som begagnas för last (lastoljetankar

häri inbegripna), ävensom trunkarna till

dessa utrymmen.

(k) »Maskineriavdelningen» omfattar

alla utrymmen, som användas för framdrivnings-,

hjälp- eller kylmaskineri,

ångpannor, pumpar, verkstäder, generatorer,

ventilations- och luftkonditioneringsmaskineri

och anordning för påfyllning

av olja, samt liknande utrymmen

ävensom trunkar till dessa utrymmen.

(Z) »Stål eller annat likvärdigt material».

— Där orden »stål eller annat

likvärdigt material» förekomma, förstås

med »likvärdigt material» varje material,

som i sig självt eller genom isolering

äger samma motståndskraft som stål

efter att hava utsatts för ifrågakommande

eld (t. ex. aluminium isolerat

på lämpligt sätt).

Regel 27.

Byggnadssätt (metoder I, II och III).

Skrov, överbyggnader, i konstruktionen

ingående skott, däck och däckshus

skola utföras av stål, dock må administrationen

i särskilda fall medgiva användning

av annat lämpligt material.

Regel 28.

Vertikala huvudavdelningar

(metoder I, II och III).

(a) Skrov, överbyggnader och däckshus

skola vara indelade enligt klass »A»

i vertikala huvudavdelningar, vilkas

medellängd ovan skottdäcket i allmän
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

het icke må överstiga 40 meter (eller

131 eng. fot). Nödiga avsatser skola

vara av klass »A».

(b) I den mån så är praktiskt möjligt,

skola de över skottdäcket belägna delarna

av dessa skott vara i rät linje

med de vattentäta indelningsskott, som

äro belägna omedelbart under skottdäcket.

(c) De ifrågavarande skotten skola

sträcka sig från däck till däck och till

fartygssidorna eller andra begränsningar

för huvudavdelningarna.

(d) I fartyg konstruerade för särskilt

ändamål, såsom automobil- eller järnvägsfärjor,

där insättandet av sådana

skott skulle omöjliggöra det ändamål,

för vilket fartyget är avsett, skola likvärdiga

anordningar för kontroll och

begränsning av eldsvåda i stället vidtagas

till administrationens särskilda

godkännande.

Regel 29.

Öppningar i skott begränsande vertikala

huvudavdelningar (metoder

I, II och III).

(a) Där elektriska ledningar, rör,

arummor etc. eller vägare, balkar eller

tndra byggnadsdetaljer gå genom skott

till vertikala huvudavdelningar, skola

anordningar vara vidtagna så att skottens

brandsäkerhet icke försämras.

(b) Spjäll skola anbringas i trummor,

som gå genom skott begränsande vertikala

huvudavdelningar. Spjällen skola

förses med lämpliga lokala kontrollorgan,

manövrerbara från båda sidor av skottet.

Manöverplatserna skola vara lätt åtkomliga

och märkta med rött. Indikatorer,

som visa, huruvida spjällen äro öppna

eller stängda, skola anbringas.

(c) Alla öppningar skola vara försedda

med permanent anbragta stängningsanordningar,

vilka skola vara minst

lika brandsäkra som skotten vari de äro

anbragta.

(d) Alla dörrar och dörröppningar i

skott till vertikala huvudavdelningar

skola, jämte tillhörande anordningar för

deras säkring efter stängning, vara minst

lika brandsäkra som skotten, vari dörrarna

äro anbragta; de måste vara i

stånd att förhindra genomträngande avrök

och lågor. Vattentäta dörrar behöva

icke vara isolerade.

(e) Varje dörr skall kunna av en ensam

person öppnas från vilken som helst sida

av skottet. Annan branddörr än vattentät

dörr skall vara av självstängande

typ med enkla och lätthanterliga anordningar

för frigöring från öppet läge.

Sådan dörr skall vara av typ och konstruktion

som godkänts av administrationen.

Regel 30.

Skott inom vertikal huvudavdelning

(erfordras ej för metod II).

(a) Metod I.

(i) Inom bostadsavdelning skola alla

indelningsskott, som icke skola vara av

klass A, utgöras av skott av klass B och

vara så sammanbyggda att skyddade

enheter bildas. Administrationen kan

påfordra prov med avseende å sammanbyggningen.

På fartyg som föra fler än

100 passagerare skall klass B-indelningen

vara av icke brännbart material, vilket

dock må vara klätt med brännbart material

i enlighet med regel 39.

(ii) Alla skott till gångar skola sträcka

sig från däck till däck. Ventilationsöppningar

tillåtas i skott till gångar, företrädesvis

i skottens nedre del. Alla övriga

indelningsskott skola i höjdled sträcka

sig från däck till däck och i sidled till

bordläggningen eller andra indelningsbegränsningar.

Finnes garnering eller

beklädnad av icke brännbart material,

må skotten dock sluta vid garneringen

eller beklädnaden.

(b) Metod III.

(i) Inom bostadsavdelning skola indelningsskott,

som icke skola vara avklass

A, utgöras av skott av klass B

och vara anordnade på så sätt, att de

bilda ett sammanhängande nätverk av

brandfördröjande skott, där storleken

av utrymme, bildat av nätverket, i

allmänhet ej överstiger 120 kvadratmeter

(eller 1 300 eng. kvadratfot) och icke i

något fall överstiger 150 kvadratmeter

(eller 1 600 eng. kvadratfot).

(ii) Alla samlingsrum utan inre skott
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

49

indelning skola vara omgivna av skott

av klass B. Där skott äro ytterskott

eller där risk för brand ej föreligger i angränsande

rum, behöva skotten ej vara

av klass A eller B såvida desamma ej

avskilja vertikala huvudavdelningar,

kontrollstationer, trappnedgångar eller

gångar.

(iii) Alla skott till gångar skola vara

av klass B och sträcka sig från däck till

däck. Där ingen garnering finnes eller

garneringen är av icke brännbart material,

må ventilationsöppningar, försedda

med galler av icke brännbart material,

förekomma. Alla övriga indelningsskott

skola även sträcka sig hela från däck

till däck.

(iv) Skott av klass B skall vara antingen

av en typ med hel stomme av

icke brännbart material eller ock av en

sammansatt typ med invändiga skikt

av asbestplattor eller liknande icke

brännbart material, och den gräns för

temperaturstegring, som omnämnes vid

definitionen av klass B-indelning i regel

26, skall gälla vid slutet av halvtimmesprovet.

Regel 31.

Bostadsutrymmens avskiljande från

maskineriavdelning, lastrum och arbetsrum

(metoder I, II och III).

Skott och däck, som avskilja bostadsutrymmen

från maskineriavdelning, lastrum

och arbetsrum, skola vara utförda

såsom klass A-indelning och dessa skott

och däck skola hava en isoleringsförmåga

som godkännes av administrationen

med hänsyn tagen till beskaffenheten

av angränsande rum.

Regel 32.

Däcksbeklädnad (metoder I, II och III).

Den egentliga däcksbeläggningen inom

bostadsutrymme, kontrollstation, trappuppgång

och gång skall utgöras av material,

som ej lätt antändes och som godkänts

av administrationen.

Regel 33.

Skydd för trappuppgångar.

(a) Metoder I och III.

(i) Alla trappuppgångar skola vara

av stålramskonstruktion och inneslutna

medelst klass A-indelning, försedd med

säkra tillslutningsanordningar till alla

öppningar från lägsta däck inom bostadsavdelningen

åtminstone upp till jämnhöjd

med direkt utgång till öppet däck,

dock att:

(a) en trappuppgång, som avses

endast för två däck, ej behöver vara

innesluten, därest integriteten av det

övre av dessa däck upprätthålles genom

att ändamålsenliga skott eller

dörrar anbringas på ettdera däcket;

(b) i samlingsrum må anbringas

öppna trappuppgångar, förutsatt att

de ligga helt inom sådant rum.

(ii) Skyddsavdelade rum för trappuppgångar

skola hava direkt förbindelse

med gångar och en area, tillräcklig att

förhindra stockning med hänsyn tagen

till det antal personer som sannolikt

kommer att använda trappuppgångarna

vid fara, samt skola, i så ringa grad

som praktiskt låter sig göra, innehålla

bostadsutrymmen eller andra slutna

utrymmen, i vilka eldsvåda kan uppstå.

(iii) Skott i skyddsavdelade rum för

trappuppgångar skola ha en isoleringsförmåga,

som godkänts av administrationen,

med hänsyn tagen till beskaffenheten

av angränsande rum. Tillslutningsanordningarna

till öppningar i skotten

skola vara minst lika brandsäkra som

skotten själva. Dörrar — andra än vattentäta

dörrar — skola vara av den

självstängande typ, som fordras för

skott begränsande vertikala huvudavdelningar.

b\ Metod II.

(i) Huvudtrappuppgångar skola vara

av stålramskonstruktion och inneslutna

medelst klass A-indelning, försedd med

säkra tillslutningsanordningar till alla

öppningar från lägsta däck inom bostadsavdelningen

åtminstone upp till jämnhöjd

med direkt utgång till öppet däck,

dock att:

4 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

(a) en trappuppgång, som endast

avses för två däck, ej behöver vara

innesluten, därest integriteten av det

övre av dessa däck upprätthålles

genom att ändamålsenliga skott eller

dörrar anbringas på ettdera däcket;

(b) i samlingsrum må anbringas

öppna trappuppgångar, förutsatt att

de ligga helt inom sådant rum.

(ii) Skyddsavdelade rum för trappuppgångar

skola hava direkt förbindelse med

gångar och en area, tillräcklig för att

förhindra stockning med hänsyn tagen

till det antal personer som sannolikt

kommer att använda trappuppgångarna

vid fara, samt skola, i så ringa grad

som praktiskt låter sig göra, innehålla

bostadsutrymmen eller andra slutna

utrymmen, i vilka eldsvåda kan uppstå.

(iii) Skott i skyddsavdelade rum för

trappuppgångar skola ha en isoleringsförmåga,

som godkänts av administrationen,

med hänsyn tagen till beskaffenheten

av angränsande rum. Tillslutningsanordningarna

till öppningar i skotten

skola vara minst lika brandsäkra som

skotten själva. Dörrar — andra än

vattentäta dörrar — skola vara av den

självstängande typ, som fordras för

skott begränsande vertikala huvudavdelningar.

(iv) Reservtrappuppgångar skola vara

av stålramskonstruktion men de behöva

ej vara inneslutna av skott, därest integriteten

av ifrågakommande däck upprätthålles

medelst sprinkleranordningar

vid dessa trappuppgångar.

Regel 34.

Skydd för hissar (passagerar- och arbetshissar),

vertikala ljus- och lufttrummor

m. m. (metoder I, II och III).

(a) Trunkar för passagerar- och arbetshissar

samt vertikala ljus- och lufttrummor

till passagerarutrymmen m. m.

skola vara utförda enligt klass A.

Dörrarna skola vara av stål eller annat

icke brännbart material och de skola,

när de äro tillslutna, erbjuda minst lika

effektivt brandskydd som de trunkar och

trummor, i vilka de äro anbragta.

(b) Hisstrunkar skola vara så anordnade,

att de hindra spridning av rök och

lågor från ett mellandäck till ett annat,

och de skola vara försedda med stängningsanordningar

för kontroll av drag

och rök. Isolering av hisstrunkar, belägna

inom skyddsavdelade rum till trappuppgångar,

fordras ej.

(c) Där en ljus- eller lufttrumma står

i förbindelse med mer än ett mellandäcksutrymme

joch det enligt administrationens

mening kan befaras att rök

och lågor ledas från ett mellandäck till

ett annat, skola lämpligt placerade

spjäll anbringas så att varje utrymme

kan isoleras i händelse av eldsvåda.

(d) Varje annan trunk eller trumma

(t. ex. för elektriska kablar) skall vara

så konstruerad att den ej tillåter spridning

av eld från ett mellandäck eller

rum till ett annat.

Regel 35.

Skydd för kontrollstationer

(metoder 1, II och III).

Kontrollstationer skola avskiljas från

övriga delar av fartyget genom skott och

däck av klass A.

Regel 36.

Skydd för förrådsrum m. m.

(metoder I, II och III).

Skott, som begränsa bagagerum, postrum,

förrådsrum, färg- och lampskåp,

kök och liknande utrymmen, skola

vara av klass A. Utrymmen, som innehålla

lättantändliga förråd, skola vara så

belägna att faran för passagerare och

besättning i händelse av eldsvåda blir

den minsta möjliga.

Regel 37.

Fönster och fönsterventiler.

(a) Metoder I och III.

Alla fönster och fönsterventiler i bostäderna

skola hava ramar av metall eller

likvärdigt material. Glaset skall fasthållas

medelst en infattning av metall

eller likvärdig anordning. Alla fönster och

fönsterventiler, som vetta mot gångar

eller trappuppgångar, skola uppfylla den

fordran å skyddsförmåga som gäller för

skott, i vilka de äro anbragta.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

51

(b) Metod II.

Alla fönster och fönsterventiler, som

vetta mot gångar eller trappuppgångar,

skola uppfylla den fordran å skyddsförmåga,

som gäller för skott, i vilka de äro

anbragta.

Regel 38.

Ventilationssystem (metoder I, II och III).

(a) Alla ventilationssystems huvudinlopp

och huvudavlopp skola hava åtkomliga

tillslutningsanordningar, som kunna

stängas i händelse av eldsvåda. Ventilationsfläktarna

skola i allmänhet vara så

anordnade att kanalerna till de olika

platserna ligga inom samma vertikala

huvudavdelning.

(b) Alla mekaniska ventilationssystem,

med undantag av de för maskineriavdelningen

avsedda, skola vara försedda med

huvudkontroller så att alla fläktar kunna

stoppas från vilken som helst av två

kontrollstationer, som skola vara placerade

så långt från varandra som är

praktiskt möjligt. En av huvudkontrollerna

till den mekaniska ventilationen för

maskineriavdelningen skall kunna manövreras

från en plats, belägen utanför

maskineriavdelningen. Avloppskanaler

från köksavdelningen skola, där de

passera genom bostäder, vara effektivt

isolerade.

Regel 39.

Konsiruktionsdetalfer (erfordras ej för

metod II).

(a) Metod I.

Utom i lastrum, postrum, bagagerum

och nedkylda arbetsrum skall väggbeklädnad,

durk, takbeklädnad och isolering

vara av icke brännbart material. I

fartyg, som ej för mer än 100 passagerare,

erfordras dock ej att väggbeklädnad,

durk och takbeklädnad äro av icke

brännbart material, om de uppfylla de

fordringar som ställas å skott till det rum

där de äro anbragta. Den totala volymen

av brännbara beklädnader, ornament,

dekorationer och fanér må ej i bostadseller

samlingsrum vara större än den

volym, som motsvaras av ett 2,54 mm

(eller 1/10 eng. tum) tjockt fanerskikt

på den sammanlagda ytan av rummets

väggar och tak. Brännbara beklädnader,

ornament, dekorationer och faner få ej

förekomma i gångar eller skyddsavdelade

rum för trappuppgångar.

(b) Metod III.

Användning av brännbart material av

vad slag det vara må, såsom exempelvis

obehandlat trä, faner, takbeklädnad,

gardiner och mattor, skall inskränkas i

den mån så är skäligt och lämpligt. I

stora samlingsrum skola underlag och

fästen för tak- och annan beklädnad

vara av stål eller likvärdigt material.

Regel 40.

Diverse detaljer (metoder I, II och III).

(a) (i) Luftrum, inneslutna bakom

takbeklädnad, panel eller annan väggbeklädnad,

skola vara på lämpligt sätt

avdelade genom tätslutande dragstoppare,

placerade på ett avstånd från varandra

i längdriktningen av högst 13,73

meter (eller 45 eng. fot).

(ii) I höjdled skola dessa luftrum

— de som äro belägna bakom beklädnader

i trappuppgångar, trunkar m. m.

jämväl inbegripna •— vara slutna vid

varje däck.

(b) Konstruktionen av takbeklädnad

och skottarrangemang skall, utan att

brandskyddsförmågan härigenom får försämras,

vara sådan, att det är möjligt

för brandpatrullerna att upptäcka varje

rök, som härleder sig från dolda och

oåtkomliga utrymmen.

(c) De dolda ytorna av alla skott,

väggbeklädnader, paneler, trappuppgångar,

trädurkar och dylikt i bostäder

skola vara sådana, att de enligt administrationens

mening i tillfredsställande

grad hindra spridning av eld.

(d) Målarfärg, fernissa och liknande

preparat, som uppbyggts på nitrocellulosabas,

må ej komma till användning.

(e) Spygatt, sanitära och andra avlopp,

vilka utmynna nära vattenlinjen,

få icke vara av bly. Ej heller må bly

komma till användning på sådana ställen,

där blyets smältning vid eldsvåda

skulle medföra fara för läckage.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

(/) Där elektriska värmeelement

förekomma, skola de vara fast anbragta

och så konstruerade att brandrisken

minskas så mycket som möjligt.

Oskyddade elektriska strålkaminer få

icke komma till användning.

Tillämpligt endast å metod III.

(ig) Alla oskyddade ytor och deras ytbehandling

skola i bostäder vara sådana

att deras eldspridningsförmåga blir begränsad

till administrationens godkännande.

Regel 41.

Biografapparater (metoder I, II och III).

Med undantag av de fall där endast

s. k. säkerhetsfilm kommer till användning,

skola, vid installation och begagnande

av biografapparater ombord, särskilda

försiktighetsmått mot brand vara

vidtagna i enlighet med administrationens

föreskrifter. Förvaringsrum för

lättantändlig film skall stå i förbindelse

med fria luften genom ett avlopp med

en area av 10 kvadratcentimeter för

varje 3,5 kilogram (eller 1 eng. kvadrattum

för varje 5 eng. pund) i rummet

förvarad kvantitet filmrullar eller dylikt.

Regel 42.

Automatiska sprinklersystem samt system

för brandalarm och för upptäckande av

eldsvåda (metod II).

I fartyg, på vilka metod II tillämpas,

skall ett automatiskt sprinkler- och

brandalarmsystem, vilket till typen godkänts

av administrationen och uppfyller

bestämmelserna i regel 48, installeras

och anordnas så att skydd beredes varje

slutet utrymme, som är avsett för användning

eller betjäning av passagerare

eller besättning, dock med undantag

av sådant utrymme, som icke erbjuder

någon väsentlig brandrisk.

Regel 43.

Automatiska system för brandalarm och

för upptäckande av eldsvåda (metod III).

I fartyg, på vilka metod III tillämpas,

skall system för upptäckande av eldsvåda,

vilket till typen godkänts av ad
-

ministrationen, installeras och anordnas

så att genom systemet dels upptäckes

förekomsten av eld i varje slutet utrymme

som är avsett för passagerare

eller besättning (utrymmen som icke

erbjuda någon väsentlig brandrisk dock

undantagna), dels ock på en eller flera

platser eller stationer, där det skyndsammast

kan uppmärksammas av befäl

och besättning, automatiskt angives

förekomsten av eller tillbudet till eldsvåda

och platsen för densamma.

Regel 44.

Ritningar (metoder I, II och III).

Sammanställningsritningar, som för

varje däck utvisa de olika brandavdelningarna,

inneslutna av brandsäkra

skott, och sektionerna, inneslutna av

brandfördröjande skott (om sådana finnas),

jämte nödiga uppgifter om systemet

för brandalarm, systemet för upptäckande

av eldsvåda, sprinklerinstallationen

(om sådan finnes), brandsläckningsanordningarna,

anordningarna för

ingång till och utgång från de olika avdelningarna

och däcken m. m. samt ventilationssystemet

och placeringen av dithörande

spjäll ävensom identifieringsnummer

på ventilationsfläktarna för

varje särskild sektion skola på stadigvarande

sätt finnas synligt uppsatta till

ledning för det vakthavande befälet.

Del E. — Upptäckande och släckande

av eldsvåda i passagerarfartyg

och lastfartyg.

(Del E äger tillämpning på passagerarfartyg

och lastfartyg, dock att regel 50

endast gäller passagerarfartyg och regel

51 endast lastfartyg.)

Anmärkning. —• Bestämmelserna i reglerna 45

—49 angiva de fordringar, vilka de i reglerna 50

och 51 omnämnda anordningarna skola uppfylla.

Regel 45.

Pumpar, rörledningar, brandposter och

slangar.

(a) Brandpumpar skola vara självständigt

drivna. Sanitets-, barlast-, länsoch

spolvattenpumpar må godkännas

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

53

såsom brandpumpar. I varje fartyg

skall kapaciteten på de pumpar, som

äro avsedda för eldsläckning, uppgå

till minst två tredjedelar av den för

fartyget fordrade kapaciteten på länspumparna.

Varje pump skall vara i

stånd att åstadkomma minst de två

kraftiga strålar om vilka fråga är i

dessa regler. Strålens räckvidd från

munstycket skall vara omkring 12

meter (eller 40 eng. fot).

(b) Säkerhetsventiler skola vara anordnade

i förbindelse med alla brandpumpar.

Dessa ventiler skola vara så placerade

och inställda att de förhindra uppkomsten

av övertryck i någon som helst

del av huvudbrandledningssystemet.

(c) Diametern av ledningarna skall

vara så stor att vattentillförseln blir

tillräcklig för samtidig användning av

minst två brandslangar. Diametern skall

beräknas på grundval av den kapacitet,

som fordras för pumpar avsedda för

eldsläckning.

(d) Brandposternas antal och placering

skola vara sådana att minst två

vattenstrålar, den ena förmedelst en

enda slanglängd, kan nå vilken som

helst del av fartyget.

(e) Rörledningarna och brandposterna

skola vara så placerade, att brandslangarna

lätt kunna kopplas till dem. I fartyg,

å vilka däckslast kan ifrågakomma,

skall placeringen av brandposterna vara

sådan, att de alltid äro lätt åtkomliga,

och skola rörledningarna, i den mån så

praktiskt låter sig göra, vara så anordnade

att risk för deras skadande genom

däckslasten ej föreligger.

(/) Kranar eller ventiler skola vara så

placerade på rörledningarna, att vilken

som helst av brandslangarna kan avkopplas

medan brandpumparna äro i

gång.

(g) Brandslangar skola vara av material,

som godkänts av administrationen,

och tillräckligt långa för att giva en

vattenstråle till varje sådant utrymme,

där slangarnas användning kan erfordras.

Slangarna skola vara försedda med

nödiga tillbehör. Munstyckets inre diameter

må ej understiga 12 millimeter

(eller ‘/2 eng. tum).

(/i) De slangar, som i dessa regler be
-

nämnas »brandslangar», skola, jämte

nödiga tillbehör och verktyg, på väl

synliga ställen nära ledningarnas brandposter

eller förskruvningar hållas färdiga

för användning.

Regel 46.

Eldsläckningsapparater.

(a) Alla eldsläckningsapparater skola

vara av typ och konstruktion som godkänts

av administrationen. Flyttbara

eldsläckningsapparaters rymd må ej

överstiga 131/* liter (eller 3 gallons) och

ej heller understiga 9 liter (eller 2 gallons).

(b) Reservladdningar skola förefinnas

i enlighet med de föreskrifter som administrationen

utfärdar.

(c) Eldsläckningsapparater, i vilka

eldsläckningsmedlet hålles under tryck,

få ej förekomma i passagerarnas eller

besättningens bostäder.

(d) Flyttbara eldsläckningsapparater

skola periodiskt undersökas och underkastas

sådana prov som administrationen

må fordra.

(e) En av de flyttbara eldsläckningsapparater,

som äro avsedda att användas

i ett visst utrymme, skall förvaras

nära ingången till detta utrymme.

(/) Kontrollventilerna till fast anbragta

eldsläckningsapparater skola vara

så placerade, att de äro lätt åtkomliga

och vid utbrott av eldsvåda ej genast

göras obrukbara.

Regel 47.

Eldsläckning medelst gas eller ånga i lasloch

ångpannerum.

(a) Där anordningar äro vidtagna för

att i last- eller pannrum inleda gas eller

ånga för eldsläckningsändamål, skola de

för gasens eller ångans inledande erforderliga

rören vara försedda med kontrollventiler

eller kranar, som äro under alla

förhållanden lätt åtkomliga från däck

och försedda med märkning, som tydligt

anger de avdelningar till vilka rören

leda. Lämpliga anordningar skola vara

vidtagna till förhindrande av att gasen

eller ångan oavsiktligt inkommer i någon

avdelning. Om något rör leder till ett

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. \laj:ts proposition nr 33.

utrymme, dit passagerare hava tillträde,

skall röret vara försett med ytterligare

en avstängningsventil eller kran,

som skall vara på lämpligt sätt skyddad.

(b) Rören skola vara så anordnade, att

de åstadkomma effektiv fördelning av

gasen eller ångan. I stora lastrum skola

finnas minst två rör, av vilka det ena

skall vara anbragt i den förliga och det

andra i den akterliga delen av rummet.

Där ånga användes, skola rören ledas

tillräckligt långt ner i rummet.

(c) (i) När koldioxid användes som

eldsläckningsmedel i lastrum, skall den

tillgängliga gasmängden vara tillräcklig

för att giva en fri gasvolym, motsvarande

minst 30 procent av bruttovolymen av

det största lastrum i fartyget som kan

gastätt avstängas.

(ii) När koldioxid användes som

eldsläckningsmedel i pannrum, skall den

tillgängliga gasmängden vara tillräcklig

för att giva en fri gasvolym, motsvarande

minst 30 procent av bruttovolymen

av det största pannrummet, mätt till

överkanten av pannorna. Om maskinoch

pannrummen icke äro fullständigt

avskilda från varandra och brännolja

kan från pannrummet intränga i maskinrummet,

skola maskin- och pannrummen

anses som ett enda rum.

(iii) När koldioxid användes som

eldsläckningsmedel både för lastrum och

pannrum, behöver gasmängden icke

vara större än den, som erfordras för

det största på detta sätt skyddade rummet,

oberoende av om det är last- eller

pannrum.

(iv) För det ändamål som avses i

detta mom. (c) skall gasvolymen beräknas

efter 0,66 kubikmeter per kilogram

(eller 9 eng. kubikfot per eng. pund).

(d) När eldsläckningsmedlet i lastrum

utgöres av ånga, skola den eller de pannor,

som finnas att tillgå för ångans

alstrande, hava en ångbildningsförmåga

för timme räknad av åtminstone 1 kilogram

ånga för varje 0,75 kubikmeter

(eller 1 eng. pund för varje 12 eng. kubikfot)

av bruttorymden av det största

lastrummet i fartyget.

(e) Anordningar skola vara vidtagna

för ventilationsfläktars stoppande från

platser utanför de ifrågakommande

rummen och för tillslutning av alla

dörröppningar, ventilationsöppningar,

ringformiga luftmellanrum kring skorstenar

och andra öppningar till rum, i

vilka eldsläckning medelst gas eller ånga

ifrågakommer.

(/) Anordningar skola vara vidtagna

för avgivande av hörbara varningssignaler,

när koldioxid insläppes i något rum,

där arbete kan ifrågakomma.

Regel 48.

Automatiskt sprinklersystem.

(a) Automatiskt verkande vattensprinklersystem

må godkännas såsom

tillfredsställande eldsläckningsanordning.

Där ett sådant system är anordnat,

skall det hållas laddat vid nödvändigt

tryck och vara försett med anordningar

för oavbruten vattentillförsel.

(b) Systemet skall vara indelat i sektioner

till det antal, som bestämmes av

administrationen. Dessutom skola finnas

automatiska alarmapparater, som på

en eller flera lämpliga platser eller stationer

utvisa förekomsten av eller tillbud

till eldsvåda och platsen för eldsvådan.

(c) Den eller de pumpar, som förse

sprinklersystemet med vatten, skola

vara så anslutna till systemet att de,

vid tryckfall i systemet, automatiskt

igångsättas.

(d) Varje pump skall vara i stånd vidmakthålla

en tillräcklig tillförsel av

vatten vid det avsedda trycket i sprinklerventilerna,

medan så många av

sprinklerventilerna, som administrationen

bestämmer, äro öppna.

(e) Minst två kraftkällor skola finnas

för de pumpar som suga från sjön, luftkompressorerna

och de automatiska

alarmapparaterna. År kraften elektrisk,

skall strömmen tillföras över instrumenttavlan

för den elektriska nödinstallationen

och genom en matarledning, avsedd

uteslutande för detta ändamål.

Det får icke finnas någon annan strömbrytare

i strömkretsen än den som är

anbragt på instrumenttavlan. Strömbrytaren

skall vara försedd med tydlig

beteckning och skall normalt hållas i

tillslaget läge.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 33.

55

(/) Sprinklerventiler skola träda i

funktion vid den temperatur som föreskrives

av administrationen. Lämpliga

anordningar för periodisk provning av

systemets alla automatiska anordningar

skola vara vidtagna.

Regel 49.

Andningsapparater, rökhjälmar och

säkerhetslampor.

(a) Andningsapparater och rökhjälmar

skola vara av typ, som godkänts

av administrationen.

(b) För att person, som bär rökhjälm

eller rökmask med luftslang, skall undgå

att inandas rök, skall luftslangen vara

så lång att den från en plats på öppna

däcket på lämpligt avstånd från luckan

eller dörren räcker till varje del av lasteller

maskineriavdelningen.

(c) Säkerhetslampor skola hava en

bränntid av minst tre timmar och vara

till typen godkända av administrationen.

Regel 50.

Fordringar beträffande passagerarfartyg.

Patrulleringstjänst och upptäckande av

eldsvåda.

(a) Betryggande patrulleringstjänst

skall upprätthållas i alla passagerarfartyg

så att varje begynnande eldsvåda

kan hastigt upptäckas. Manuella brandalarmapparater

skola anbringas på olika

platser i hela bostadsavdelningarna för

passagerare och besättning i syfte att

möjliggöra för brandpatrullen att omedelbart

giva alarmsignal till brygga

eller brandkontrollstation.

(b) Godkänt system för brandalarm

eller för upptäckande av eldsvåda skall

vara anordnat. Genom detta system skall

på en eller flera lämpliga platser eller

stationer, där det hastigast kan iakttagas

av befäl och besättning, automatiskt

angivas förekomsten av eller

tillbudet till eldsvåda och platsen för

densamma i varje sådan del av fartyget,

som enligt administrationens mening

icke är åtkomlig förmedelst patrulleringstjänsten.

Vad i detta mom. sagts gäller

dock icke där det för administrationen

tillfredsställande visas, att fartyget är

sysselsatt på resor av så kort varaktighet,

att det vore oskäligt att tillämpa

denna bestämmelse.

Utrymmen, som begagnas av passagerare

och besättning.

(c) Passagerarfartyg skall vara försett

med anordningar, förmedelst vilka

minst två kraftiga vattenstrålar kunna,

när alla vattentäta dörrar och alla dörrar

i de brandsäkra huvudskotten äro

stängda, hastigt och samtidigt riktas

till vilken som helst del av varje däck

eller utrymme, som begagnas av passagerare

eller besättning. Dörrar i mellanliggande

skott må hava lämpliga

öppningar försedda med tillslutningsanordningar.

(d) Passagerarfartyg skall vara utrustat

med godkända flyttbara eldsläckningsapparater

i enlighet med vad administrationen

finner lämpligt och erforderligt.

Lastrum.

(e) Passagerarfartyg skall vara försett

med anordningar förmedelst vilka

minst två kraftiga vattenstrålar kunna

hastigt och samtidigt riktas till vilket

som helst lastrum.

(/) (i) Passagerarfartyg med en bruttodräktighet

av 1 000 registerton eller

mera skall vara försett med anordningar,

förmedelst vilka kvävande gas,

tillräcklig för att giva en volym fri gas,

motsvarande minst 30 procent av bruttovolymen

utav det största gastätt avstängningsbara

lastrummet, kan genom

ett permanent rörsystem utan tidsutdräkt

införas i vilket som helst rum, i

vilket last må föras. Administrationen

må tillåta användning av ånga i stället

för kvävande gas i ångfartyg och i fartyg

som framdrivas medelst förbränningsmotor,

dock skola anordningarna i

så fall uppfylla fordringarna i mom. (d)

av regel 47.

(ii) I fartyg, beträffande vilka det

för administrationen tillfredsställande

visas att de äro sysselsatta på resor av

så kort varaktighet, att det vore oskäligt

att tillämpa ovan nämnda bestäm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

melse, och i passagerarfartyg, vilkas

bruttodräktighet understiger 1 000 registerton,

skola anordningarna i lastrummen

uppfylla administrationens fordringar.

Maskineri- och bunkerutrymmen.

(g) Passagerarfartyg skall vara försett

med anordningar, förmedelst vilka

minst två kraftiga vattenstrålar kunna

hastigt och samtidigt riktas till vilken

som helst del av kolboxarna, pannrummen

och maskinrummen.

(/i) Passagerarfartyg med oljeeldade

ångpannor eller med förbränningsmotorer

såsom framdrivningsmaskineri skall

i maskineriavdelningen hava minst två

brandposter, en på babordssidan och en

på styrbordssidan, och för varje brandpost

brandslangar med erforderliga kopplingar

och munstycken jämte anordningar

för utspridning av vatten över

olja.

(i) Passagerarfartyg, i vilket huvudeller

hjälpångpannor äro oljeeldade, skall

uppfylla bestämmelserna i mom. (g)

och (/;) av denna regel ävensom följande

föreskrifter:

(i) Vid varje eldningsplats för en

eller flera ångpannor skall finnas en

behållare, innehållande sand, med soda

behandlat sågspån eller annat godkänt

torrt ämne i sådan mängd som må

fordras av administrationen.

(ii) Minst två godkända flyttbara

eldsläckningsapparater, som avgiva

skum eller annat för släckning av

brinnande olja godkänt ämne, skola

finnas såväl på varje eldningsplats i

pannrummen som ock i varje utrymme

där del av oljeeldningsinstallationen

är belägen.

(iii) Det skall finnas godkända anordningar,

förmedelst vilka skum hastigt

kan avgivas och utspridas över

pannrummet eller pannrummen och

över varje utrymme, i vilket delar till

oljeeldningsaggregat eller dagtankar

äro belägna. Den för ändamålet tillgängliga

mängden skum skall vara

tillräcklig för att med ett 15 cm (eller

6 eng. tum) tjockt lager täcka den

största yta, över vilken brännolja kan

förväntas sprida sig i händelse av

läcka. Alternativt må kvävande gas

eller fast anbragt högtryckssystem för

vattenspridning komma till användning.

Om maskin- och pannrummen

ej äro fullständigt skilda från varandra

och brännolja kan från pannrummet

intränga i maskinrummet,

skola maskin- och pannrummen betraktas

såsom ett enda rum. Anordningarna

skola kunna kontrolleras

från en eller flera lätt tillgängliga

platser, vilka icke vid utbrott av

eldsvåda genast bliva otillgängliga.

(iv) En godkänd skumsläckare med

en rymd av minst 136 liter (eller 30

eng. gallons) skall finnas i fartyg med

ett pannrum och två dylika skumsläckare

skola finnas i fartyg med mer

än ett pannrum. Dessa skumsläckare

skola vara försedda med slangar, som

äro anbragta på rullar och tillräckligt

långa för att nå vilken som helst del

av pannrummen och de utrymmen,

som innehålla någon del av oljeeldningsinstallationen.

En eldsläckningsapparat

med en kapacitet av 45 kilogram

(eller 100 eng. pund) koldioxid

kan godtagas såsom ersättning för eu

skumsläckare med en rymd av 136

liter (eller 30 eng. gallons).

(/) Passagerarfartyg, som framdrives

medelst förbränningsmotor, skall, förutom

att det uppfyller föreskrifterna i

mom. (g) och (h) av denna regel, i varje

maskineriavdelning hava minst en godkänd

skumsläckare med eu rymd av

minst 45 liter (eller 10 eng. gallons) och

dessutom en godkänd flyttbar skumsläckare

för varje helt eller påbörjat

1000-tal effektiva hästkrafter hos maskineriet;

hela antalet i enlighet härmed

förefintliga flyttbara eldsläckningsapparater

skall vara minst två men behöver

ej överstiga sex. En eldsläckningsapparat

med en kapacitet av 16 kilogram (eller

35 eng. pund) koldioxid må godtagas såsom

ersättning för en skumsläckare

med en rymd av 45 liter (eller 10 eng.

gallons).

(k) År ett passagerarfartyg, som framdrives

förmedelst förbränningsmotor, försett

med en donkeypanna, skola bestämmelserna

i mom. (i) iakttagas. År

donkeypannan belägen i maskineriavdel
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

57

ningen, skall i denna avdelning den enligt

nästföregående moment fordrade stora

eldsläckningsapparaten ersättas med antingen

en godkänd skumsläckare, som

har en rymd av minst 136 liter (eller 30

eng. gallons) och är försedd med lämpliga

slangkopplingar, eller ock annan godkänd

anordning för spridande av skum. I stället

för skumsläckare med en rymd av 136

liter (eller 30 eng. gallons) må godkännas

en eldsläckningsapparat, som har en

kapacitet av 45 kilogram (eller 100 eng.

pund) koldioxid.

Pumpar.

(l) Passagerarfartyg med en bruttodräktighet

av 4 000 registerton eller

mera skall vara försett med minst tre

brandpumpar, drivna medelst ånga eller

annat drivmedel, och varje passagerarfartyg

med en bruttodräktighet understigande

4 000 registerton med minst två

sådana brandpumpar. Varje brandpump

skall vara i stånd att samtidigt i minst

två kraftiga strålar till vilken som helst

del av fartyget avgiva så stor vattenmängd

som administrationen må finna

erforderlig.

(m) I passagerarfartyg, som är minst

91,5 meter (eller 300 eng. fot) i längd och

försett med oljeeldade ångpannor eller

förbränningsmotorer, skola anordningarna

för vattenintag från sjön, pumpar

och kraftkällor för deras drift vara

sådana att en eldsvåda i någon avdelning

icke sätter alla brandpumparna ur

funktion. I fartyg, vars längd understiger

91,5 meter (eller 300 eng. fot),

skall, om eldsvåda i någon avdelning

kan sätta alla pumparna ur funktion,

finnas ytterligare eldsläckningsanordning,

som alternativt kan användas.

Rörledningar och brandposter.

(n) Passagerarfartyg skall vara utrustat

med rörledningar och brandposter

i enlighet med tillämpliga bestämmelser

i regel 45.

Brandslangar.

(o) Passagerarfartyg skall vara utrustat

med det antal brandslangar, som

administrationen kan finna erforderligt.

Minst en brandslang skall finnas för

varje brandpost och dessa slangar må

endast användas för eldsläckningsändamål

eller vid prov av eldsläckningsapparaturen

vid brandövningar och besiktningar.

Rökhjälmar och säkerhetslampor.

(p) Passagerarfartyg skall medföra

minst två utrustningar, vardera bestående

av en andningsapparat eller rökhjälm,

en säkerhetslampa och en brandyxa.

Dessa utrustningar skola, färdiga

för användning, förvaras på platser, som

äro vitt skilda från varandra. En flyttbar

elektrisk borrmaskin för upptagande

av nödöppningar i däck, kappar och

skott i syfte att nå eldhärd skall finnas

tillgänglig.

Regel 51.

Fordringar beträffande lastfartyg med

en bruttodräktighet av 1 000 registerton

eller mera.

(a) (i) Lastfartyg med en bruttodräktighet

av 2 000 registerton eller mera

skall vara försett med anordningar,

förmedelst vilka kvävande gas, tillräcklig

för att giva en volym fri gas, motsvarande

minst 30 procent av bruttovolymen

utav det största gastätt avstängningsbara

lastrummet, kan genom ett

permanent rörsystem utan tidsutdräkt

införas i vilket som helst rum i vilket

last må föras. Administrationen må tilllåta

användning av ånga i stället för

kvävande gas i ångfartyg och i motorfartyg,

dock skola anordningarna i så

fall uppfylla fordringarna i mom. (d) av

regel 47. I tankfartyg må skum godtagas

som lämplig ersättning för kvävande

gas eller ånga.

(ii) Administrationen må från

denna bestämmelse undantaga lastrum

i vilket som helst fartyg (utom tankarna

i tankfartyg),

(a) om lastrummen äro försedda

med täckluckor av stål och med effektiva

anordningar för stängning av alla

ventilatorer och andra öppningar till

lastrummen;

(b) om fartyget är konstruerat och

avsett uteslutande för att föra sådana

laster som malm eller kol;

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

(c) om det tillfredsställande visats

för administrationen, att fartyget är

sysselsatt på resor av så kort varaktighet

att tillämpning av bestämmelsen

vore oskälig.

(b) Lastfartyg med en bruttodräktighet

av 1 000 registerton eller mera skall

uppfylla följande bestämmelser:

(i) (a) Det skall finnas två maskindrivna

pumpar, vardera i stånd

att leverera erforderlig vattenmängd

till brandslangarna, ävensom anordningar,

förmedelst vilka minst två

kraftiga vattenstrålar kunna hastigt

och samtidigt riktas till vilken del

som helst av fartyget. Dessa anordningar

skola omfatta så många med

erforderliga kopplingar och munstycken

försedda brandslangar som

administrationen prövar nödigt.

(b) I fartyg med oljeeldade

ångpannor eller förbränningsmotorer

skall, om eldsvåda i någon avdelning

kan sätta alla pumparna ur funktion,

finnas ytterligare eldsläckningsanordning,

som alternativt kan användas.

(ii) Det skall finnas flyttbara eldsläckningsapparater

färdiga för omedelbar

användning i de avdelningar

som begagnas av besättning eller av

passagerare, om sådana föras, och

skola i varje fall minst fem dylika

apparaters finnas.

(iii) Det skall finnas en utrustning,

bestående av en andningsapparat eller

rökhjälm, en säkerhetslampa, en

brandyxa och, utom i tankfartyg, en

flyttbar elektrisk borrmaskin, för upptagande

av nödöppningar i däck,

kappar och skott i syfte att nå eldhärd.

(c) Lastfartyg med en brutto dräktighet

av 1 000 registerton eller mera skall,

om fartyget är försett med oljeeldade

ångpannor eller förbränningsmotorer såsom

framdrivningsmaskineri, i maskineriavdelningen

hava minst två brandposter,

en på babordssidan och en på

styrbordssidan, och för varje brandpost

en brandslang med erforderliga kopplingar

och munstycke jämte anordning

för utspridning av vatten över olja.

(id) Lastfartyg med en bruttodräktighet

av 1 000 registerton eller mera

skall, om olja användes som bränsle för

huvud- eller hjälpångpannor, dessutom

uppfylla följande för pann- och maskinrum

gällande bestämmelser:

(i) Vid varje eldningsplats skall

finnas en behållare, innehållande sand,

med soda behandlat sågspån eller

annat godkänt torrt ämne i sådan

mängd som må fordras av administrationen.

(ii) Minst två godkända flyttbara

eldsläckningsapparater, som avgiva

skum eller annat för släckning av

brinnande olja godkänt ämne, skola

finnas såväl å varje eldningsplats i

pannrummen som ock i varje utrymme

där del av oljeeldningsinstallationen

är belägen. Dessutom skall en

eldsläckningsapparat av samma typ

med en rymd av 9 liter (eller 2 eng.

gallons) finnas för varje brännare,

dock att totala kapaciteten av den

eller de ytterligare eldsläckningsapparaterna

ej behöver överstiga 45

liter (eller 10 eng. gallons) för något

pannrum.

(iii) Det skall finnas godkända anordningar,

förmedelst vilka skum hastigt

kan avgivas och utspridas över

pannrummet och över varje utrymme,

i vilket delar av oljeeldningsaggregatet

eller dagtankar äro belägna. Den för

ändamålet tillgängliga mängden skum

skall vara tillräcklig för att med ett

15 cm (eller 6 eng. tum) tjockt lager

täcka den största yta, över vilken

brännolja kan förväntas sprida sig i

händelse av läcka. Alternativt må

kvävande gas, ånga eller fast anbragt

högtryckssystem för vattenspridning

komma till användning. Om maskinoch

pannrummen ej äro fullständigt

skilda från varandra och brännolja

kan från pannrummet intränga i

maskinrummet, skola maskin- och

pannrummen betraktas såsom ett

enda rum. Anordningarna skola kunna

kontrolleras från en eller flera lätt

tillgängliga platser, vilka icke vid

utbrott av eldsvåda genast bliva

otillgängliga.

(e) Administrationen skall ägna särskild

uppmärksamhet åt de anordningar

för eldsläckning, som skola finnas i

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

59

maskin- och pannrum å sådana lastfartyg

med en brutto dräktighet av

1 000 registerton eller mera, i vilka olja

och kol samtidigt användas som bränsle.

(/) Lastfartyg med en bruttodräktighet

av 1 000 registerton eller mera

skall, om det framdrives förmedelst

förbränningsmotor, i maskineriavdelningen

vara försett med:

(i) anordningar, föreskrivna i

mom. (c) av denna regel;

(ii) en godkänd skumsläckare med

en rymd av minst 45 liter (eller 10 eng.

gallons) eller en eldsläckningsapparat

med en kapacitet av 16 kilogram (eller

35 eng. pund) koldioxid.

(iii) flyttbara eldsläckningsapparater

i sådant antal och med sådan utplacering

som må fordras av administrationen

med hänsyn tagen till

storleken och dispositionen av maskinrummet

och till maskineriets hästkraftantal,

dock att totala antalet av

dessa eldsläckningsapparater skall

vara minst tyå men ej behöver överstiga

sex.

Där en oljeeldad ångpanna är installerad,

gälla bestämmelserna i mom. (d)

av denna regel.

Regel 52.

Anordningars åtkomlighet.

Eldsläckningsanordningar i nya och

existerande passagerar- och lastfartyg

skola hållas i gott skick och åtkomliga

för omedelbar användning vid varje

tillfälle under resa.

Regel 53.

Likvärdiga anordningar.

Där i denna del av förevarande

kapitel föreskrivits någon särskild typ

av apparatur, eldsläckningsmedel eller

anordning, må vilken som helst annan

typ därav tillåtas under förutsättning

att administrationen finner densamma

minst lika effektiv.

Del F. — Diverse.

(Del F äger tillämpning endast på

passagerarfartyg.)

Regel 54.

U trymn ingsanordn ing ar.

(a) I och från alla avdelningar för

passagerare och besättning skola finnas

trappuppgångar och lejdare så anordnade

att de erbjuda lämpliga förbindelsemedel

till livbåtarnas embarkeringsdäck.

Särskilt följande bestämmelser

skola iakttagas:

(i) Under skottdäcket skola tillräckliga

och lätt åtkomliga utgångar

vara anordnade från varje vattentät

avdelning, vilka utgångar skola vara

oberoende av vattentäta dörrar och

erbjuda tillräckliga utrymningsmöjligheter.

(ii) Över skottdäcket skola från

varje inom brandsäkra huvudskott belägen

avdelning finnas minst två

lämpliga utgångar, av vilka åtminstone

den ena skall stå i förbindelse

med en trappuppgång för utrymning

i vertikal led.

(iii) Trappuppgångarnas bredd, antal

och anordnande skola uppfylla

administrationens fordringar.

(b) Från varje maskinrum, axeltunnel,

eldrum och annat för skeppstjänsten avsett

rum skall finnas lämplig utgång,

varigenom besättningen kan avlägsna sig

utan att behöva passera genom vattentät

dörr.

Regel 55.

Backningsförmåga.

Passagerarfartyg skall ha så stor backningsförmåga,

att erforderlig manövrerbarhet

hos fartyget under alla normala

omständigheter säkerställes.

Regel 56.

Styrinrättningen.

(a) Passagerarfartyg skall vara försett

med huvudstyrinrättning och reservstyrinrättning

enligt administrationens

fordringar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

(b) Reservstyrinrättningen skall kunna

vid nödtillfälle hastigt sättas i funktion;

den skall vara av tillräcklig styrka

och hava erforderlig kraft för fartygets

styrning vid styrfart. Reservstyrinrättningen

skall drivas medelst maskinkraft

i varje fartyg, beträffande vilket administrationen

fordrar större diameter

än 228 mm (eller 9 eng. tum) av hjärtstocken

vid kvadranten.

(c) Dubbla drivanordningar och anslutningar

för huvudstyrinrättningen

godkännas såsom reservstyrinrättning.

KAPITEL III.

BÄRGNINGSREDSKAP M. M.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) Där ej annorlunda uttryckligen

stadgas, äger detta kapitel i enlighet med

vad i det följande sägs tillämpning å

nya fartyg, vilka nyttjas å internationella

resor:

Del A. — Passagerarfartyg och lastfartyg.

Del B. — Passagerarfartyg.

Del C. — Lastfartyg.

(b) Vad angår existerande fartyg,

vilka nyttjas å internationella resor och

icke redan uppfylla de enligt detta kapitel

å nya fartyg tillämpliga bestämmelserna,

skall administrationen beträffande

varje särskilt fartyg överväga vilka

åtgärder som skola vidtagas för att i

den mån så är lämpligt och skäligt bringa

fartyget i överensstämmelse med de allmänna

bestämmelserna i regel 4 senast

den 1 januari 1951 och i huvudsaklig

överensstämmelse med de övriga bestämmelserna

i detta kapitel.

Del A. — Allmänna bestämmelser.

(Del A äger tillämpning på passagerarfartyg

och lastfartyg.)

Regel 2.

Definitioner.

Vid tillämpning av detta kapitel

skall med uttrycket »kort internationell

resa» förstås internationell resa, under

vilken fartyget icke avlägsnar sig mera

än 200 nautiska mil från sådan hamn

eller plats där passagerare och besättning

kunna föras i säkerhet och vilken

resas längd icke överstiger 600 nautiska

mil mellan sista avgångshamnen i det

land där resan börjar och den slutliga

destinationshamnen.

Regel 3.

Undantag.

(a) Varje administration må, i den

mån en tillämpning av bestämmelserna

i detta kapitel med hänsyn till farvattnets

skyddade beskaffenhet och de villkor,

varunder resan äger rum, befinnes

oskälig eller onödig, från dessa bestämmelser

undantaga fartyg eller vissa slag

av fartyg, hemmahörande i det egna

landet, därest fartygen ifråga under sina

resor icke avlägsna sig mera än 20 nautiska

mil från närmaste land.

(b) Beträffande å internationella resor

nyttjade passagerarfartyg, vilka föra

stort antal däckspassagerare i särskild

trafik, såsom t. ex. i pilgrimstrafiken,

må vederbörande administration, där

det befinnes olämpligt att påfordra uppfyllandet

av bestämmelserna i detta

kapitel, därifrån undantaga i det egna

landet hemmahörande fartyg, under

villkor:

(i) att de föreskrifter, som avse

livbåtar och andra bärgningsredskap

samt brandsäkerhet, tillämpas i så

stor utsträckning som förhållandena

medgiva;

(ii) att alla livbåtar och andra

bärgningsredskap skola vara lätt tillgängliga

i enlighet med föreskrifterna

i regel 4;

(iii) att för varje person ombord

skall finnas ett livbälte;

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

61

(iv) att åtgärder vidtagas för fastställande

av allmänna föreskrifter,

gällande för de särskilda förhållandena

i denna trafik. Sådana föreskrifter

skola fastställas i samråd med andra

fördragsslutande regeringar, som må

vara direkt intresserade av ifrågavarande

passagerartrafik.

Utan hinder av bestämmelserna i denna

konvention skola Simla-reglerna av

år 1931 gälla mellan de regeringar, som

antagit reglerna, dock ej längre än intill

dess föreskrifter utarbetade enligt mom.

(b) (iv) av denna regel träda i kraft.

Regel 4.

Livbåtars och jlytredskaps åtkomlighet.

(a) Såsom allmänna fordringar med

avseende å sådana livbåtar och flytredskap

ombord å fartyg, å vilket detta

kapitel äger tillämpning, gäller, att de

skola vara lätt åtkomliga i händelse av

fara.

(b) För att anses lätt åtkomliga

skola livbåtarna och flytredskapen uppfylla

följande villkor:

(i) de skola kunna snabbt och

säkert sjösättas även under ogynnsamma

förhållanden med avseende å

slagsida och trim;

(ii) ombordvarande skola kunna

snabbt och i god ordning överföras i

livbåtarna;

(iii) livbåt resp. flytredskap skall

vara anbragt på sådant sätt, att hanterandet

av övriga livbåtar och flytredskap

ej försvåras.

(c) Alla bärgningsredskap skola hållas

i behörigt skick och vara åtkomliga för

omedelbar användning innan fartyget

lämnar hamn och vid varje tillfälle

under resan.

Regel 5.

Livbåtars konstruktion.

(a) Alla livbåtar skola vara av tillfredsställande

konstruktion och hava

sådan form och sådana proportioner, att

de äga god stabilitet i sjö samt hava tillräckligt

fribord med fullt personantal

och full utrustning ombord.

(b) Alla livbåtar skola vara öppna

båtar med fast bordläggning och med

uteslutande invändiga flytanordningar.

Längden må icke understiga 7,3 m (eller

24 eng. fot), såvida ej administrationen,

med hänsyn till fartygets storlek eller

av annan anledning, finner förandet av

sådana livbåtar vara oskäligt eller

olämpligt. Å intet fartyg må livbåts

längd vara mindre än 4,9 m (eller 16

eng. fot).

(c) Livbåt må ej godkännas, om dess

vikt med högsta tillåtna antal personer

och full utrustning överstiger 20 300 kg

(eller 20 eng. ton).

(d) Alla livbåtar, som äro godkända

att föra mera än 60 personer, skola antingen

vara motorlivbåtar av klass A

eller klass B samt uppfylla i regel 9

meddelade bestämmelser eller ock livbåtar,

försedda med annan godkänd

anordning för mekanisk drift i enlighet

med föreskrifterna i regel 10.

(e) Alla livbåtar skola hava tillräcklig

styrka för att kunna utan fara sjösättas

med fullt personantal och full

utrustning ombord.

(/) Alla livbåtar skola hava ett medelsprång,

motsvarande minst 4 procent

av längden.

(g) I livbåtar, som äro godkända att

föra 100 personer eller flera, skall rymden

av flytanordningarna ökas i enlighet

med administrationens fordringar.

(h) Flytförmågan hos livbåt av trä

skall säkerställas genom vattentäta luftlådor,

vilkas sammanlagda rymd skall

utgöra minst en tiondedel av livbåtens

rymd.

(i) Flytförmågan hos livbåt av metall

må icke vara mindre än den, som ovan

föreskrivits för en livbåt av trä av

samma rymd; rymden av de vattentäta

luftlådorna skall följaktligen i erforderlig

grad ökas.

(/) Tofter och sidobänkar skola placeras

så lågt i livbåt som är praktiskt

möjligt och bottengarneringen skall vara

så anbragt att tofternas höjd över densamma

icke överstiger 84 cm (eller 2

eng. fot 9 eng tum.).

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Regel 6.

Rymd av livbåtar.

(a) Rymden av livbåtar skall beräknas

enligt Stirlings (Simpsons) regel eller

enligt vilken annan som helst metod,

som giver lika tillförlitligt resultat.

Rymden av tvärgattad livbåt skall beräknas

som om livbåten vore spetsgattad.

(b) Rymden i kubikmeter (eller eng.

kubikfot) av en livbåt, beräknad enligt

Stirlings regel, erhålles genom följande

formel:

Rymden = ~ (4 A + 2 B + 4 C),

i vilken L är livbåtens längd i meter

(eller eng. fot) mätt från innerkant av

bordläggningen invid förstäven till motsvarande

punkt invid akterstäven; ifråga

om tvärgattad livbåt mätes längden till

innerkant av akterspegeln.

A, R och C beteckna ytorna av en

tvärsektion mätt på resp. en fjärdedel

av längden förifrån, på halva längden

och på en fjärdedel av längden akterifrån,

motsvarande de tre punkter, som

uppkomma vid en delning av L i fyra

lika delar (ytorna vid livbåtens båda

ändar komma icke i betraktande).

Ytorna A, B och C skola anses givna

i kvadratmeter (eller eng. kvadratfot)

vid tillämpning av följande formel

ifråga om var och en av de tre tvärsektionerna:
Ytan

= (a + 4b + 2c + 4d + e),

i vilken h är livbåtens djup i meter

(eller eng. fot), mätt från innerkant av

bordläggningen invid kölen till överkant

av reling eller, i vissa fall, till en

lägre belägen punkt, bestämd på sätt

nedan angives.

a, b, c, d och e beteckna livbåtens horisontala

bredder i meter (eller eng. fot),

mätta vid de två ändpunkterna av

djupet och vid de tre punkter, som uppkomma

vid en delning av h i fyra lika

delar (a och e äro bredden av h vid de

två ändpunkterna och c bredden av h

vid mittpunkten).

(c) Där språnget i relingen, mätt vid

två punkter, belägna på ett avstånd från

livbåtens ändar motsvarande en fjärdedel

av livbåtens längd, överstiger en

procent av livbåtens längd, skall det

djup, som användes vid beräkningen av

tvärsektionerna A eller C, vara lika med

djupet på livbåtens halva längd plus en

procent av livbåtens längd.

(d) Där livbåtens djup på livbåtens

halva längd överstiger 45 procent av

bredden, skall det djup, som användes

vid beräkningen av tvärsektionen B,

vara lika med 45 procent av bredden och

det djup, som användes vid beräkningen

av tvärsektionerna A och C,

belägna på ett avstånd från livbåtens

för och akter motsvarande en fjärdedel

av längden, erhållas genom att öka det

för beräkningen av B använda djupet

med 1 procent av livbåtens längd; dock

att det vid beräkningen använda djupet

vid dessa två punkter i intet fall

må överstiga det verkliga djupet.

(e) Därest livbåtens djup överstiger

122 centimeter (eller 4 eng. fot), skall det

antal personer, som erhålles genom tilllämpning

av denna regel, minskas i proportionen

122 till det verkliga djupet i

centimeter, såvitt ej genom prov med

livbåten i sjön och livbälten iklädda

personer ombord tillfredsställande visas,

att livbåten rymmer större antal personer.

(/) Vederbörande administration

skall genom lämpliga formler fastställa

en begränsning av det antal personer,

som mycket skarpa eller mycket fylliga

livbåtar högst må rymma.

(g) Vederbörande administration må

medgiva att rymden av livbåt beräknas

genom att produkten av längden,

bredden och djupet multipliceras med

0,6, därest det är uppenbart, att genom

detta beräkningssätt icke erhålles större

rymd än den, som erhålles genom ovannämnda

formler. I detta fall mätas

dimensionerna på följande sätt:

Längden. -— Från bordläggningens

yttre skärningspunkt med förstäv till

motsvarande skärningspunkt med akterstäv

eller, då fråga är om tvärgattad

livbåt, till akterspegelns yttre

sida.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

63

Bredden. — Mellan yttersidorna av

bordläggningen vid livbåtens största

bredd.

Djupet. — Vid livbåtens halva

längd från innerkant av bordläggningen

invid kölen till överkant av

relingen; dock att det djup, som användes

vid beräkningen, i intet fall

må överstiga 45 procent av bredden.

Redaren äger i varje fall påfordra, att

rymden av livbåt beräknas genom noggrann

uppmätning.

(h) Rymden av motorlivbåt skall beräknas

genom att minska den totala

rymden med en rymd lika med den, som

upptages av motorn med tillbehör ävensom,

därest båten är försedd med radiotelegrafinstallation

och strålkastare,

med en rymd lika med den, som upptages

av dessa jämte tillbehör.

Regel 7.

Tillåtet personantal i livbåtar.

(a) Det antal personer, som livbåt

högst må föra, är lika med det största

hela tal, som erhålles genom att dividera

livbåtens rymd i kubikmeter med 0,283

(eller i eng. kubikfot med 10).

(b) Detta antal skall begränsas, när

det är större än det antal personer, för

vilka det finnes lämpliga sittplatser, bestämt

med hänsyn till att de sittande personerna

icke på något sätt hindra årornas

skötsel.

(c) Vid försök, som verkställas för bestämmande

av det högsta antal personer,

som livbåt må föra, skall varje person

antagas vara vuxen samt iklädd livbälte.

Regel 8.

Antal motorlivbåtar och andra livbåtar

för mekanisk propellerdrift som skola

föras.

(a) När antalet livbåtar, som skola

föras å ett fartyg, uppgår till 20 eller

mera, skola två vara motorlivbåtar av

klass A uppfyllande föreskrifterna i

regel 9.

(b) När antalet livbåtar, som skola

föras å ett fartyg, överstiger 13 men ej

uppgår till 20, skall en av livbåtarna

utgöras av en motorlivbåt av klass A

och en annan av livbåtarna av en motorlivbåt

av klass A eller klass B, uppfyllande

föreskrifterna i regel 9, eller

av en godkänd mekaniskt propellerdriven

livbåt, uppfyllande föreskrifterna

i regel 10.

(c) Varje passagerarfartyg, som icke

på grund av föregående bestämmelser

skall vara försett med motorlivbåt,

skall föra en motorlivbåt av klass A

eller klass B, uppfyllande föreskrifterna

i regel 9, eller ock en godkänd mekaniskt

propellerdriven livbåt, uppfyllande föreskrifterna

i regel 10.

(d) Varje lastfartyg med en bruttodräktighet

av 1 600 registerton eller

däröver skall föra en motorlivbåt av

klass A eller klass B, uppfyllande föreskrifterna

i regel 9, eller ock en godkänd

mekaniskt propellerdriven livbåt, uppfyllande

föreskrifterna i regel 10.

Regel 9.

Bestämmelser för motorlivbåt.

(a) Klass A

Motorlivbåt av klass A skall uppfylla

följande villkor;

(i) Den skall vara försedd med

förbränningsmotor av godkänd typ

och vara utrustad med bränsle tillräckligt

för 24 timmars oavbruten

gång och den skall hållas i sådant

skick, att den alltid är klar till användning.

(ii) Motorn och dess tillbehör skola

vara på lämpligt sätt inbyggda för

att säkerställa motorns gång under

ogynnsamma väderleksförhållanden,

och anordningar skola vara vidtagna

för backgång.

(iii) Farten framåt skall med fullt

personantal och full utrustning ombord

i smult vatten uppgå till minst

6 knop.

(b) Klass B

Motorlivbåt av klass B skall uppfylla

följande villkor:

(i) Den skall vara försedd med

tillräcklig mängd bränsle och hållas

i sådant skick, att den alltid är klar

till användning.

(ii) Motorn och dess tillbehör skola

vara på lämpligt sätt inbyggda för att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

säkerställa motorns gång under ogynn- (c) Rymden av de mvändiga flytansamma

väderleksförhållanden, och an- ordningarna för annan mekaniskt proordningar

skola vara vidtagna för pellerdriven livbåt än motorlivbåt skall

backgång. ökas till att kompensera vikten av driv
(iii)

Farten framåt skall med fullt anordningen,

personantal och full utrustning ombord

i smult vatten uppgå till minst Regel 11.

^Rymden av motorlivbåts invän- Livbåtars utrustning.

diga flytanordningar skall vara minst (a) Livbåts normala utrustning skall

lika stor som den rymd, vilken enligt utgöras av:

dessa regler skulle erfordrats, om båten

icke varit motorlivbåt, och skall därutöver

ökas om och i den utsträckning

sådan ökning är nödvändig för kompensation

av skillnaden mellan:

(i) vikten av motor med tillbehör

samt av strålkastare och radiotelegrafinstallation

jämte tillbehör, i mån sådan

utrustning finnes, samt

(ii) vikten av de personer som livbåten

ytterligare skulle kunna föra,

om motor med tillbehör samt strålkastare

och radiotelegrafinstallation

jämte tillbehör, i mån sådan utrustning

finnes, vore avlägsnade.

(d) Där motorlivbåt av klass A utöver

det föreskrivna antalet frivilligt föres

i stället för motorlivbåt av klass B eller

annan godkänd mekaniskt propellerdriven

livbåt, skall bestämmelsen beträffande

bränsle under (b) (i) i denna

regel äga tillämpning.

Regel 10.

Bestämmelser beträffande annan mekaniskt

propellerdriven livbåt än motorlivbåt.

Annan mekaniskt propellerdriven livbåt

än motorlivbåt skall uppfylla följande

föreskrifter:

(a) Framdrivningsanordningen skall

vara av godkänd typ samt tillräckligt

kraftig att möjliggöra livbåtens snabba

utförande klar av fartygssidan efter sjösättning

och kraften skall även vara tillräcklig

för att livbåten skall kunna hålla

kurs under ogynnsamma väderleksförhållanden.

Om anordningen är handdriven,

skall den kunna skötas av vid dylikt

arbete ovana personer och kunna skötas

även om livbåten är vattenfylld.

(b) Anordning skall vara vidtagen för

backgång.

(i) tillräckligt antal åror för entoftig

rodd jämte två reservåror och

en styråra; en och en halv uppsättning

årtullar eller årklykor fästade vid

livbåten medelst sladd eller kedja; en

båtshake;

(ii) två proppar för varje länshål

(propp erfordras dock icke då

lämplig automatisk ventil förefinnes)

fästade vid livbåten medelst sladd

eller kedja; ett öskar och två pytsar

av godkänt material;

(iii) ett till livbåten fästat roder

och en rorkult;

(iv) två yxor, en i vardera ändan

av livbåten;

(v) en lanterna med olja tillräcklig

för 12 timmar, två askar med

lämpliga tändstickor i vattentät behållare;
(vi)

en eller flera master med

stag av galvaniserad stållina jämte

segel (orangefärgade);

(vii) en tillförlitlig kompass i

nakterhus, vilken skall vara självlysande

eller vara försedd med lämplig

belysningsanordning;

(viii) en livlina, najad i bukter

utombords runt livbåten;

(ix) ett drivankare av godkänd

storlek;

(x) två fånglinor av tillräcklig

längd, av vilka den ena skall vara

fästad i livbåtens förliga del medelst

stropp och ters på sådant sätt att den

kan frigöras och den andra skall vara

väl fästad till förstäven och hållas klar

för användning;

(xi) en behållare med 41/* liter

(eller 1 eng. gallon) vegetabilisk fiskeller

animalisk olja, vilken behållare

skall vara så anordnad, att oljan lätt

kan spridas över vattnet, samt så

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

65

inrättad, att den kan fästas vid drivankaret;
(xii)

en lufttät behållare, innehållande

1 kg (eller 2 eng. pund)

livsmedel för varje person;

(xiii) l/a kg (eller 1 eng. pund)

kondenserad mjölk eller motsvarande

för varje person;

(xiv) vattentät behållare, innehållande

3 liter (eller 3 eng. quarts) färskt

vatten för varje person, samt en med

sladd försedd vattenhämtare;

(xv) två fallskärmsljus av godkänd

typ i stånd att från stor höjd

avgiva ett klart rött sken; sex handbloss

av godkänd typ, avgivande ett

klart rött sken;

(xvi) två flytbara röksignaler av

godkänd typ (att användas vid dagsljus)

i stånd att avgiva en kvantitet

orangefärgad rök;

(xvii) godkända anordningar för

möjliggörande för personer att klamra

sig fast vid kantrad livbåt, vilka anordningar

skola utgöras av ribbor å

slag eller kölskenor, jämte vid relingarna

fastgjorda under kölen löpande

griplinor, eller ock av andra

godkända anordningar;

(xviii) en godkänd första förbandsutrustning

i vattentät förpackning;

(xix) en elektrisk för morse-signalering

lämplig lampa, jämte två reservbatterier

och två reservglödlampor;

(xx) en spegel av godkänd typ för

signalering vid dagsljus;

(xxi) en kniv, försedd med konservöppnare

och fäst vid livbåten

medelst sladd;

(xxii) två lätta flytande kastlinor;

(xxiii) en handpump av godkänd

typ; och

(xxiv) ett lämpligt skåp för stuvning

av mindre utrustningsföremål.

(b) I fråga om fartyg, som nyttjas å

resor av sådan varaktighet att vederbörande

administration finner den utrustning,

som föreskrives i mom. (a)

punkterna (vi), (xii), (xiii), (xx) och (xxi)

av denna regel, vara obehövlig, må administrationen

medgiva eftergift från

tillämpningen av dessa föreskrifter.

(c) Utan hinder av bestämmelserna i

mom. (a) i denna regel, må motorlivbåt

eller annan godkänd mekaniskt propellerdriven

livbåt undvara mast och segel

och det antal åror som överstiger halva

föreskrivna antalet åror, men dylik livbåt

skall vara försedd med minst två

båtshakar.

(d) Livbåt, som är godkänd att föra

mera än 60 personer, skall vara utrustad

med lämpliga anordningar för att möjliggöra

för personer som befinna sig i

sjön att klättra in i livbåten.

Regel 12.

Förvaring av livbåtars utrustning.

Varje föremål, som ingår i livbåts utrustning

och som icke förvaras i skåp,

skall vara lämpligt surrat i livbåten;

dock gäller detta ej beträffande båtshake,

vilken skall vara fri för avbäringsändamål.

Surrningen skall utföras

på sådant sätt att utrustningsföremålens

säkra förvaring åstadkommes, men

ej så att lyftkrokarna och deras urhuggningsanordningar

därigenom påverkas,

att livbåtens snabba ilastning hindras

eller att snabbt tillträde till livbåten

försvåras.

Regel 13.

Portativ radioapparat för livbåt.

(a) Fartyg som för mindre än 20 livbåtar

skall vara försett med en godkänd

portativ radiotelegrafapparat, som uppfyller

i regel 14 av kapitel IV fastställda

fordringar. Denna apparat och dess tillbehör

skola förvaras tillsammans i navigationshytten

eller å annan lämplig

plats och ständigt vara klara att vid

nödtillfälle flyttas till vilken som helst

av livbåtarna.

(b) I fråga om fartyg, som nyttjas å

resor av sådan varaktighet att administrationen

finner portativ radioapparat

för livbåt vara onödig, må administrationen

medgiva eftergift från föreskriften

angående denna utrustning.

Regel 14.

Embarkering i livbåtar.

Lämpliga anordningar skola vara vidtagna

för embarkering i livbåtarna, vilka

anordningar skola innefatta följande:

5 liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

(a) En lämplig lejdare vid varje

dävertpar för nedstigning i sjösatt

livbåt;

(b) lämpliga anordningar för belysning

av sjösättningsanordningar och

livbåtar under det sjösättningen pågår;
(c)

lämpliga anordningar för att

varsko passagerare och besättning att

fartyget håller på att övergivas; samt

(d) lämpliga anordningar belägna

utanför maskinerirummet medelst vilka

avloppsvattens inrinnande i livbåtarna

kan förhindras.

Regel 15.

Märkning av livbåtar och flytredskap.

(a) Dimensionerna av livbåt samt

största tillåtna antal personer, som livbåten

må föra, skola å livbåten varaktigt

utmärkas med tydliga bokstäver och

siffror. Namnet på det fartyg, som livbåten

tillhör, skall målas å bogarna.

(b) Flytredskap (och flottar som föras

i stället för flytredskap) skola märkas

med personantalet på enahanda sätt.

(c) Livbåt eller flytredskap må icke

förses med märke, angivande större personantal

än det, som erhålles genom tilllämpning

av det i dessa regler angivna

beräkningssätt.

Regel 16.

Bestämmelse för livboj.

(a) Livboj skall uppfylla följande

fordringar:

(i) Den skall vara av massiv kork

eller annat likvärdigt material.

(ii) Den skall kunna i sötvatten

under 24 timmar uppbära en järnbelastning

om minst 14,5 kg (eller 32

eng. pund) utan att sjunka.

Livboj, vars fyllning utgöres av säv,

korkspån, söndersmulad kork eller annat

ämne i avfallsform och utan egen sammanhållning,

eller sådan boj, vars flytförmåga

är beroende av luftrum och

som före begagnandet måste uppblåsas,

må icke användas.

(b) Livboj skall runt ytterkanten vara

försedd med en i bukter säkert najad

livlina. Minst en livboj på var sida av

fartyget skall vara försedd med fånglina

med en längd av minst 27,5 meter

(eller 15 eng. famnar). Minst halva antalet

av samtliga livbojar, dock minst

sex, skola vara försedda med tillförlitligt

självtändande lyse, som icke kan

släckas av vatten; lysena skola tillika

med nödiga fastsättningsanordningar

vara anbragta i närheten av de bojar,

till vilka de höra.

(c) Alla livbojar skola vara så anbragta,

att de äro lätt åtkomliga för

ombordvarande personer.

(d) Livboj skall kunna hastigt lösgöras

och må icke på något sätt vara

fast anbragt.

Regel 17.

Livbälten.

(a) Å fartyg skall för varje person

ombord finnas ett livbälte av typ, som

godkänts av administrationen, och därjämte,

för det fall att dessa bälten icke

kunna användas även av barn, ett tillräckligt

antal för barn passande livbälten.

(b) Livbälte må icke godkännas av

administrationen, med mindre följande

fordringar äro uppfyllda:

(i) Det skall vara av lämpligt material

och utförande.

(ii) Det skall vara i stånd att i

sötvatten under 24 timmar uppbära

järnbelastning om 7,5 kg (eller lö1,^

eng. pund) utan att sjunka.

(iii) Det skall vara vändbart.

(iv) Det skall vara i stånd att hålla

upp huvudet av en i vattnet liggande

medvetslös person.

Livbälte, vars flytförmåga är beroende

av luftrum, må icke användas.

(c) Livbälten skola vara så anbragta,

att de äro lätt åtkomliga. Deras plats

skall tydligt angivas.

Regel 18.

Linkastningsapparat.

(a) Fartyg skall vara försett med en

linkastningsapparat av typ, som godkänts

av administrationen.

(b) Apparaten skall vara i stånd att

med skälig träffsäkerhet kasta ut en

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

67

lina minst 230 meter (eller 250 yards),

och till apparaten skola höra minst 4

projektiler och 4 linor.

Regel 19.

Nödsignaler å fartyg.

Fartyg skall vara försett med av administrationen

godkända anordningar,

medelst vilka effektiva nödsignaler kunna

avgivas, iakttagbara såväl om dagen

som om natten; signalerna skola omfatta

fallskärmssignaler som från stor höjd

kunna avgiva ett klart rött sken.

Regel 20.

Alarmlista och åtgärder vid alarm.

(a) Särskild uppgift att fullgöras vid

alarm skall vara tilldelad varje man av

besättningen.

(b) Alarmlistan skall upptaga samtliga

dessa uppgifter och särskilt för

varje man angiva till vilken post han

skall begiva sig och vad han har att

utföra.

(c) Före fartygets avgång skall alarmlistan

fastställas. Avskrifter skola anslås

på flera ställen i fartyget och särskilt

i för besättningen avsedda rum.

(d) Alarmlistan skall angiva de uppgifter,

som åligga en var av besättningen

ifråga om;

(i) stängning av vattentäta dörrar,

ventiler och stängningsanordningar till

spygatt, asktrummor m. m.;

(ii) utrustning av livbåtar, inkluderande

portativ radioapparat, samt

flytredskap i allmänhet;

(iii) sjösättning av livbåtar, anbragta

under dävertar;

(iv) klargöring av övriga båtar och

flytredskap;

(v) passagerarnas samling; samt

(vi) eldsläckning.

(e) Alarmlistan skall angiva de plikter,

som uppassarpersonalen i fall av

alarm har att fullgöra gentemot passagerarna.

Dessa plikter omfatta särskilt:

(i) att varsko passagerarna;

(ii) att tillse att de äro påklädda

och hava ordentligt påtagna livbälten;

(iii) att samla passagerarna på

mönstringsplatserna;

(iv) att upprätthålla ordning i

gångar och trappor och att i allmänhet

vägleda passagerarna samt

(v) att tillse att ett förråd av filtar

finnes i livbåtarna.

(/) Alarmlistan skall angiva särskilda

alarmsignaler för kallande av besättningen

till dess poster vid livbåtar eller

vid eldsläckning. Den skall dessutom

innehålla en fullständig beskrivning av

dessa signaler.

Regel 21.

Alarmering och övningar.

(a) (i) Å passagerarfartyg skall alarmering

för livbåtövning och brandövning

med besättningen, då så är lämpligt,

företagas minst en gång i veckan.

Å passagerarfartyg, vars resa varar

längre än en vecka, skola sådana övningar

företagas innan fartyget lämnar

den slutliga avgångshamnen.

(ii) Å lastfartyg skola alarmeringar

för livbåtövning och brandövning

med besättningen företagas med högst

en månads mellanrum.

(iii) Tiden för sådana övningar skall

antecknas i sådan skeppsdagbok som

må föreskrivas av administrationen, så

ock, där övning någon vecka (för passagerarfartyg)

eller månad (för lastfartyg)

icke företagits, anledningen härtill.

(b) Å passagerarfartyg med undantag

för sådana, som nyttjas å korta internationella

resor, skall mönstring med

passagerarna företagas inom tjugofyra

timmar efter det fartyget lämnat hamn.

(c) De olika livbåtgrupperna skola i

tur och ordning användas för livbåtövningarna.

Inspektioner och övningar

skola ske på sådant sätt, att besättningen

får fullständig kännedom om och

övning i de åligganden, som den har att

fullgöra.

(d) Alarmsignal, som användes för

att kalla passagerarna till mönstringsplatserna,

skall bestå av en serie av mer

än sex korta stötar i ångvissla eller

siren, åtföljda av en lång sådan stöt.

Denna signal skall å passagerarfartyg

med undantag av sådana, som nyttjas

å korta internationella resor, följas av

elektriska signaler från kommandobryg
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

gan till fartygets olika delar. Betydelsen

av alla signaler, som angå passagerarna,

samt noggrann anvisning om dessas

åligganden vid alarm skola tydligt angivas

genom anslag på lämpliga språk,

uppsatta i hytter och på lätt synliga

ställen i andra för passagerarna avsedda

rum.

Del B. — Passagarerfartyg.

(Del B äger tillämpning allenast å

passagerarfartyg)

Regel 22.

Livbåtar och flytredskap.

(a) Med undantag, varom i de följande

momenten av denna regel sägs,

skall å passagerarfartyg plats i livbåtar

finnas för alla ombordvarande personer;

och skall därutöver finnas flytredskap

för 25 procent av de ombordvarande

personerna. Ifråga om passagerarfartyg

må icke påfordras förande av flera livbåtar

än som tillsammans rymma samtliga

ombordvarande personer.

(b) Passagerarfartyg, som nyttjas å

korta internationella resor, skola vara

försedda med livbåtar och flytredskap i

enlighet med i reglerna 23 och 24 för

sådana fartyg fastställda bestämmelser.

När administrationen finner, att förandet

av ett större antal passagerare än det,

som enligt nämnda regler kan tagas ombord

i livbåtarna, är nödvändigt med

hänsyn till trafikens omfattning, må

administrationen medgiva att så sker,

detta dock under förutsättning att fartyget

uppfyller de föreskrifter som enligt

kapitel II, regel 1 (d) gälla för detta

slag av fartyg.

(c) Administrationen må medgiva

vissa fartyg eller vissa slag av fartyg,

som äro försedda med certifikat för kort

internationell resa, att nyttjas å resa

av mer än 600 nautiska mils längd men

icke överstigande 1 200 nautiska mils

längd detta dock under förutsättning

att fartyget såväl uppfyller i denna

regel under (b) meddelade föreskrifter

som ock medför livbåtar tillräckliga att

rymma minst 75 procent av antalet ombordvarande

personer.

Regel 23.

Antal dävertar samt rymd av livbåtar och

flytredskap.

(a) (i) Passagerarfartyg skall allt

efter sin längd vara försett med dävertar

till antal, som angives i kolumn A i

tabellen i regel 24; dock erfordras icke

större antal dävertar än som behöves

för livbåtar, tillräckliga att rymma alla

personer ombord.

(ii) Under varje par dävertar skall

en livbåt vara anbragt. Därest dessa livbåtar

icke äro tillräckliga att rymma alla

personer ombord, skall, där så är praktiskt

möjligt, fartyget förses med ytterligare

par dävertar med under dem anbragta

livbåtar. Därest de under dävertar

anbragta livbåtarna icke äro tillräckliga

att rymma alla personer ombord,

skola å fartyget under de under

dävertar anbragta livbåtarna anbringas

ytterligare livbåtar så att tillräckligt

livbåtsutrymme därigenom erhålles för

alla personer ombord.

(iii) Där administrationen finner

det vara olämpligt eller oskäligt att å

fartyg anbringa i kolumn A i tabellen

i regel 24 angivna antal dävertar, må

administrationen i särskilda undantagsfall

medgiva anbringandet av det mindre

antal dävertar, som angives i kolumn B

i tabellen.

(b) (i) Passagerarfartyg, som nyttjas

å korta internationella resor, skall allt

efter sin längd vara försett med dävertar

till antal, som angives i kolumn A

i tabellen i regel 24. Under varje par

dävertar skall en livbåt vara anbragt

och så anbragta livbåtar skola tillsammans

hava minst den rymd som angives

i kolumn C i tabellen eller ock den

mindre rymd som erfordras för att

bereda livbåtsutrymme för alla ombordvarande

personer. Fartyg, som må medföra

ett större antal personer än vad

som rymmes i livbåtar med den i

kolumn C angivna sammanlagda rymden,

skall vara försett med ytterligare

livbåtar under dävertar eller ock godkända

flytredskap i sådan utsträckning

att alla livbåtarna tillsammans med

flytredskapen erbjuda tillräckligt utrymme

för alla personer ombord. Här
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

69

utöver skola finnas flytredskap för 10

procent av de ombordvarande.

(ii) Där administrationen finner

det olämpligt eller oskäligt att å fartyg,

som nyttjas å korta internationella resor,

anbringa i kolumn A i tabellen i regel 24

angivna antal dävertar, må administrationen

i särskilda undantagsfall medgiva

anbringandet av ett mindre antal dävertar,

förutsatt dock, att antalet icke må

understiga det i kolumn B i tabellen angivna

mindre antalet samt att sammanlagda

rymden av livbåtarna å fartyget

skall vara minst lika stor som den minsta

rymd, som är angiven i kolumn C, eller

den mindre rymd, som erfordras för att

bereda livbåtsutrymme för alla ombordvarande

personer.

(c) Passagerarfartyg skall för användning

vid nödtillfälle föra två under

dävertar anbragta båtar, en på vardera

sidan av fartyget. Dessa båtar skola vara

av typ, som godkänts av administrationen,

och skola i regel icke överstiga 8

meter (eller 26 eng. fot) i längd. Under

förutsättning att de i alla hänseenden

uppfylla för livbåt gällande föreskrifter

i detta kapitel, må de anses såsom

i regel 22 omförmälda livbåtar. De skola

under tid fartyget är till sjöss hållas

klara för omedelbar användning. I fråga

om fartyg, vilkas livbåtar på grund av

bestämmelserna i regel 26 (/) äro försedda

med å livbåtarnas sidor anbragta särskilda

anordningar, påfordras ej att

sådan anordning skall anbringas å de

tvenne båtar som skola finnas enligt

denna regel.

Regel 24.

Tabell över dävertar och livbåtsrymd.

I efterföljande tabell angives i förhållande

till fartygets längd följande:

(A) Det minsta antal par dävertar, som

skall finnas och under vilka livbåtar

skola vara anbragta enligt

regel 23;

(B) Det mindre antal par dävertar, som

undantagsvis må medgivas enligt

regel 23; och

(C) Den minsta sammanlagda rymd av

livbåtar, som erfordras å fartyg

nyttjat å korta internationella resor.

(Tabellen införd å nästa sida)

Regel 25.

Radioapparater och strålkastare i

motorlivbåtar.

(a) Varje motorlivbåt av klass A, som

jämlikt bestämmelserna i regel 8 (a)

och (b) skall föras, skall vara utrustad

med såväl radiotelegrafinstallation, uppfyllande

föreskrifterna, meddelade i denna

regel och i regel 13, kapitel IV, som

ock strålkastare, uppfyllande föreskrifterna

i mom. (/) av denna regel.

(b) Radioinstallationen skall vara inrymd

i hytt av tillräcklig storlek att

rymma både utrustningen och person

som använder densamma.

(c) Anläggningen skall vara så beskaffad,

att sändares och mottagares

effektiva användning icke påverkas av

maskinen när den är i gång, vare sig

batteriet är under laddning eller ej.

(d) För radion avsett batteri må icke

användas såsom kraftkälla till startmotor

eller tändningssystem.

(e) Motor till motorlivbåt skall vara

försedd med dynamo för omladdning

av radiobatteriet och för andra ändamål.

(/) Strålkastaren skall innehålla en

lampa å minst 80 watt, en tillförlitlig

reflektor och en kraftkälla, som skall

vara i stånd att under en sammanlagd

tid av sex timmar och på ett avstånd av

180 meter (eller 200 yards) tillräckligt

starkt belysa ett ljust föremål med en

utsträckning av omkring 18 meter (eller

60 eng. fot) och som skall kunna årbeta

utan avbrott i minst tre timmar.

Regel 26.

Livbåtars placering och hanterande.

(a) Livbåtarna skola anbringas i enlighet

med administrationens fordringar

på sådant sätt att

(i) de kunna sjösättas på kortast

möjliga tid;

(ii) de på intet sätt hindra ett

snabbt hanterande av någon av de

andra under dävertar anbragta livbåtarna

eller livbåtarna, stuvade under

sålunda anbragta livbåtar, eller flytredskap

och ej heller de ombordvarande

personernas uppställning vid sjösättningsstationerna

eller embarkering;

samt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Rungl. Maj:ts proposition nr 33.

(Efterföljande tabell tillhör regel 24.)

Fartygets registrerade längd

(A)

Minsta

antal par

dävertar

(B)

Mindre

antal par

dävertar,

som undan- tagsvis må

medgivas

(C)

Minsta rymd

av livbåtar

Meter

Eng. fot

Kubik-

meter

Eng.

ku bikfot

31

och

under

37

100 och

under

120

2

2

11

400

37

>

>

43

120

>

140

2

2

18

650

43

>

>

49

140

>

160

2

2

26

900

49

>

>

53

160

>

>

175

3

3

33

1150

53

T>

>

58

175

>

>

190

3

3

38

1350

58

>

>

63

190

>

>

205

4

4

44

1550

63

»

>

67

205

T>

>

220

4

4

50

1750

67

»

>

70

220

>

>

230

5

4

52

1850

70

»

75

230

»

y

245

5

4

61

2150

75

>

>

78

245

»

y

255

6

5

68

2 400

78

>

>

82

255

>

y

270

6

5

76

2 700

82

)

>

87

270

>

y

285

7

5

85

3 000

87

>

»

91

285

>

y

300

7

5

94

3300

91

>

>

96

300

»

y

315

8

6

102

3 600

96

>

>

101

315

>

y

330

8

6

no

3 900

101

>

>

107

330

>

y

350

9

7

122

4 300

1"7

>

>

113

350

»

y

370

9

7

135

4 750

113

*

>

119

370

>

y

390

10

7

146

5150

119

>

>

125

390

>

y

410

10

7

157

5 550

125

>

>

133

410

>

y

435

12

9

171

6 050

133

>

>

140

435

>

y

460

12

9

185

6 550

140

>

>

149

460

>

y

490

14

10

202

7150

149

>

159

490

>

>

520

14

10

221

7 800

159

>

>

168

520

>

>

550

16

12

238

8 400

168

>

Tf

177

550

»

y

580

16

12

177

>

186

580

>

y

610

18

13

186

»

»

195

610

>

y

640

18

13

195

>

»

204

640

»

y

670

20

14

204

>

>

213

670

>

y

700

20

14

213

>

>

223

700

>

y

730

22

15

223

>

>

232

730

>

y

760

22

15

232

>

>

241

760

>

y

790

24

17

241

>

>

250

790

>

y

820

24

17

250

>

>

261

820

>

y

855

26

18

261

>

>

271

855

»

y

890

26

18

271

>

282

890

>

y

925

28

19

282

>

>

293

925

>

y

960

28

19

293

>

>

303

960

>

y

995

30

20

303

>

>

314

995

>

» 1,030

30

20

Anmärkning till (A) och (B). Där fartygets längd överstiger 314 meter (eller 1030 eng. fot)

skall administrationen bestämma minsta antalet par dävertar för ifrågakommande fartyg.

Anmärkning till (G). Där fartygets längd understiger 31 meter (eller 100 eng. fot) eller överstiger

168 meter (eller 550 eng. fot) skall rymden hos livbåtarna fastställas av administrationen

i

(iii) så stort antal personer som

möjligt kan embarkera i livbåtarna

även under för livbåtarnas hanterande

ogynnsamma förhållanden

med avseende å slagsida och trim.

(b) Dävertpar skall där så år praktiskt

möjligt icke användas för sjösättning

av mer än en livbåt. Där det

icke är praktiskt möjligt att uppfylla

denna föreskrift, må livbåtarna med

iakttagande av föregående bestämmelser,

anbringas över varandra eller, på

de särskilda villkor, som administrationen

må kunna föreskriva, inuti varandra;

dock skola, där livbåtarna måste lyftas

före sjösättningen, anordningar för lyftningens

verkställande med mekanisk

kraft vara vidtagna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

71

(c) Där livbåt är anbragt under annan

livbåt, skall det finnas godkända, flyttbara

underlag eller andra godkända anordningar

till förhindrande av att tyngden

av en livbåt väsentligen uppbäres av

undervarande livbåt.

(d) Livbåtar må vara anbragta på mer

än ett däck allenast under villkor, att

lämpliga åtgärder äro vidtagna till förhindrande

av att livbåtar på ett underliggande

däck oklaras av livbåtar på

ett ovanför beläget däck.

(e) Livbåtar må ej vara anbragta

längst förut. De skola vara anbragta på

sådana platser som medgiva säker sjösättning.

(/) Dävertar skola vara av godkänd

typ och lämpligt placerade i enlighet med

administrationens fordringar. De skola

vara så anordnade på ett eller flera däck,

att sjösättning av under dem anbragta

båtar kan säkert utföras utan att arbetet

vid andra dävertar hindras.

(g) Å. fartyg med en längd överstigande

46 meter (eller 150 eng. fot) skola

dävertarna vara:

(i) utfällbara eller av gravitationstyp

för sjösättning av livbåt, vars

vikt vid utfällningstillfället icke

överstiger 4 064 kg (eller 4 eng.

ton);

(ii) av gra vita tionstyp för sjösättning

av livbåt, vars vikt vid utfällningstillfället

överstiger 4 064 kg

(eller 4 eng. ton).

(,h) Å fartyg med en längd icke överstigande

46 meter (eller 150 eng. fot)

skola dävertarna, därest de äro av

svängbar typ, vara försedda med godkända

anordningar till förhindrande av

att de ryckas ur sina skor.

(i) Dävertar, taljelöpare, block och

annat tillbehör skola vara av sådan

styrka, att livbåtarna utan fara kunna

sjösättas med största tillåtna personantal

och all utrustning ombord, även

om fartyget har slagsida av 15 grader

åt endera sidan.

(/) Å fartyg, vars båtdäcks höjd över

djupaste lastvattenlinjen till sjöss överstiger

4,0 meter (eller 15 eng. fot), skola

åtgärder vara vidtagna för att underlätta

sjösättning av livbåtarna mot en

ogynnsam slagsida.

(k) Livbåtar, andra än de för nödtillfälle

avsedda båtar som omförmälas i

regel 23, skola sjösättas medelst taljelöpare

av wire och medelst vinsch av

godkänd typ, dock må administrationen

medgiva användning av taljelöpare av

manilla med eller utan vinsch å fartyg,

för vilket administrationen, med hänsyn

exempelvis till båtdäckets höjd över

vattenlinjen vid fartygets minsta djupgående

till sjöss, finner taljelöpare av

manilla vara lika betryggande.

(Z) Vid mellangaj till varje dävertpar

skola vara fästade två livlinor. Taljelöpare

och livlinor skola vara tillräckligt

långa för att nå vattnet, när fartyget

har minsta djupgående till sjöss och

en slagsida av 15 grader åt endera sidan.

Därest livbåt icke är försedd med urhuggningsanordning

av godkänd typ,

skola nedre taljeblocken vara försedda

med lämplig ring eller malja för anhuggning

till lyftkrokarna.

(m) Under dävertar anbragta livbåtar

skola hava taljorna klara för användning

och åtgärder skola vara vidtagna

för livbåtarnas hastiga, dock icke nödvändigtvis

samtidiga, frigöring från taljorna.

Livbåtarnas lyftkrokar skola vara

så placerade att livbåtarna lätt kunna

svängas klara av dävertarna.

(n) Därest ett dävertpar användes för

sjösättning av mer än en livbåt, skola,

såvida icke taljelöparna äro av wire,

särskilda taljor finnas för varje livbåt.

De anordningar, som användas, skola

vara så inrättade, att livbåtarna hastigt

och i följd kunna sjösättas. Där anordning

för mekanisk kraft finnes för

taljornas hem tagande, skall effektiv

anordning för taljornas hemtagning för

hand även finnas.

Regel 27.

Belysning av däck, livbåtar m. m.

(a) Elektriskt eller annat bokningssystem,

tillräckligt att uppfylla alla

säkerhetens krav, skall finnas i passagerarfartygs

olika delar och särskilt

på de däck, där livbåtarna äro uppställda.

Åtgärder skola även vara vidtagna

för belysning av sjösättningsanordningarna

och livbåtarna under och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

omedelbart efter sjösättningen. I regel

22 i kapitel II föreskriven självständig

elektrisk nödkraftkälla skall vid behov

kunna lämna kraft till detta belysningssystem.

(b) Utgång från varje huvudavdelning,

som användes av passagerare eller besättning,

skall ständigt vara belyst av

en nödlampa. Kraften till dessa nödlampor

skall kunna erhållas från den i

denna regels mom. (a) omnämnda nödkraftkällan

i händelse av fel å huvudbelysningsanläggningen.

Regel 28.

Livbåtars bemanning.

(a) För varje livbåt skall utses en person

av däcksbefälet eller en godkänd

båtman såsom befälhavare ävensom en

ställföreträdare för denne. Den, som

för befälet, skall innehava en lista över

livbåtsbesättningen samt tillse, att de

besättningsmän, som äro underställda

honom, äga kännedom om sina poster

och åligganden.

(b) För varje motorlivbåt skall vara

utsedd en person, som kan sköta motorn.

(c) För varje motorlivbåt, som jämlikt

bestämmelserna i regel 25 är försedd

med radiotelegrafinstallation och

strålkastare, skall vara utsedd en person,

som kan sköta dessa apparater.

Regel 29.

Godkända båtmän.

(a) Å passagerarfartyg skola för varje

livbåt, som fartyget jämlikt föreskrifterna

i detta kapitel skall föra, finnas

minst det antal båtmän, som angives i

följande tabell:

Livbåtens tillåtna Minsta antal god
personantal:

kända båtmän:

Under 41 personer.......... 2

41 t. o. m. 61 personer .... 3

62 t. o. m. 85 personer .... 4

Mer än 85 personer........ 5

(b) Fördelningen av båtmännen på

varje livbåt ankommer på fartygets

befälhavare att bestämma.

(c) Med »godkänd båtman» förstås

man av besättningen, som innehar

intyg, utfärdat av vederbörande myndighet.

(d) För att erhålla nämnda intyg skall

sökande styrka, att han är övad i allt

med livbåtars sjösättning och med årors

bruk förbundet arbete; att han äger kännedom

om och färdighet i livbåtars praktiska

handhavande; och att han är i

stånd att uppfatta och besvara order

rörande livbåtarna.

Regel 30.

Flytredskap och flottar.

(a) Med uttrycket »flytredskap» förstås

flytande bärningsredskap (annat än

livbåt, livboj och livbälte), avsett att

uppbära ett angivet antal personer, liggande

i vattnet, samt av sådan konstruktion

att det bibehåller sin form och sina

egenskaper.

(b) Typ av flytredskap må icke godkännas,

med mindre det uppfyller efterföljande

villkor:

(i) Det skall vara av sådan storlek

och styrka, att det utan att taga skada

kan kastas i sjön från plats där det

är anbragt.

(ii) Dess vikt må icke överstiga 180

kg (eller 400 eng. pund) så framt icke

lämpliga anordningar, uppfyllande administrationens

fordringar, finnas, medelst

vilka anordningar sjösättning

kan ske utan lyftning med handkraft.

(iii) Det skall vara av godkänt

material och godkänd konstruktion.

(iv) Det skall vara brukbart och

stabilt, på vilken sida det än flyter.

(v) Luftlådorna eller motsvarande

flytanordningar skola vara anbragta

så nära flytredskapets sidor som möjligt

och må icke vara beroende av

uppblåsning.

(vi) Det skall vara utrustat med

fånglina och skall runt ytterkanten

vara försett med i bukter väl najad

livlina.

(c) Största antalet personer, för vilket

flytredskap må godkännas, bestämmes

av det minsta tal, som erhålles antingen

(i) genom att dividera det antal

kg järn, som ifrågakommande flytredskap

förmår uppbära i sötvatten,

med 14,5 (eller motsvarande antal

eng. pund med 32), eller

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

73

(ii) genom att dividera antalet centimeter

av omkretsen med 30,5.

(d) Flottar må föras i stället för flytredskap

under förutsättning, att varje

flotte uppfyller, förutom fordringarna i

mom. (b) punkterna (ii), (iii), (iv), (v)

och (vi) av denna regel, jämväl följande

villkor:

(i) Den skall vara av sådan styrka,

att den utan att taga skada kan sjösättas

eller kastas i sjön från plats

där den är anbragt.

(ii) Den skall vara försedd med

luftlådor med en rymd av minst 85

kubikdecimeter (eller 3 eng. kubikfot)

eller motsvarande flytanordningar för

varje person, som den är godkänd för

att bära.

(iii) Den skall hava en däcksyta av

minst 3 720 kvadratcentimeter (eller 4

eng. kvadratfot) för varje person, som

den är godkänd för att bära, samt

vara i stånd att helt och hållet uppbära

samtliga personer, för vilka den

är avsedd.

(iv) Den skall hava två paddlar.

Regel 31.

Antal livbojar som skall finnas.

Minsta antal livbojar, varmed ett passagerarfartyg

skall vara försett, angives

i följande tabell:

Fartygets längd i

meter eng. fot

Minsta antal

livbojar

Under 61

61 intill 122

122 intill 183

183 intill 244

244 eller mera

under 200

200 intill 400

400 intill 600

600 intill 800

800 eller mera

8

12

18

24

30

Del C. — Lastfartyg.

(Del C äger tillämpning allenast å

lastfartyg)

Regel 32.

Antal och rymd av livbåtar.

(a) Lastfartyg, med undantag för

sådana som nyttjas såsom valkokerier,

skola föra under dävertar anbragta livbåtar,

å vardera sidan av fartyget till
-

räckliga att rymma samtliga personer

ombord.

(b) Fartyg, som nyttjas såsom valkokeri,

skall föra under dävertar anbragta

livbåtar, å vardera sidan av

fartyget tillräckliga att rymma alla

personer tillhörande den för fartygets

drift anställda besättningen; därjämte

skall sådant fartyg föra ytterligare

livbåtar, tillräckliga att tillsammans

rymma samtliga personer, vilka utöver

nämnda besättning medföras å fartyget.

Dessa ytterligare förda livbåtar

skola såvitt möjligt vara anbragta under

dävertar. Därest de ej äro anbragta

under dävertar, skola de anbringas under

de under dävertar anbragta livbåtarna.

(c) Varje tankfartyg om 3 000 tons

bruttodräktighet eller mera skall föra

minst fyra under dävertar anbragta livbåtar,

av vilka två skola föras akterut

och två midskepps.

Regel 33.

Dävertar och sjösättningsanordningar.

(a) Å lastfartyg skola under dävertar

anbragta livbåtar vara placerade i enlighet

med administrationens fordringar.

(b) Livbåtar må icke vara placerade

längst förut. De skola vara placerade på

sådana platser, som medgiva säker sjösättning.

(c) Dävertar skola vara av godkänd

typ och lämpligt placerade i enlighet

med administrationens fordringar.

(d) Å fartyg med en längd överstigande

46 meter (eller 150 eng. fot) skola dävertarna

vara:

(i) utfällbara eller av gravitationstyp

för sjösättning av livbåt, vars

vikt vid utfällningstillfället icke överstiger

4 064 kg (eller 4 eng. ton);

(ii) av gra vita tionstyp för sjösättning

av livbåt, vars vikt vid utfällningstillfället

överstiger 4 064 kg

(eller 4 eng. ton).

(e) Å lastfartyg med en längd icke

överstigande 46 meter (eller 150 eng.

fot) skola dävertarna, därest de äro av

svängbar typ, vara försedda med godkända

anordningar till förhindrande av

att de ryckas ur sina skor.

(/) Dävertar, taljelöpare, block och

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

annat tillbehör skola vara av sådan

styrka, att livbåtarna utan fara kunna

sjösättas med största tillåtna personantal

och all utrustning ombord, även

om fartyget har slagsida av 15 grader

åt endera sidan.

* (g) Å lastfartyg, vars båtdäcks höjd

över djupaste lastvattenlinjen till sjöss

överstiger 4,6 meter (eller 15 eng. fot),

skola åtgärder vara vidtagna för att

underlätta sjösättning av livbåtarna

mot en ogynnsam slagsida.

(.h) Livbåtar skola sjösättas medelst

taljelöpare av wire och medelst vinsch

av godkänd typ, dock må administrationen

medgiva användning av taljelöpare

av manilla med eller utan vinsch å

fartyg, för vilket administrationen, med

hänsyn exempelvis till båtdäckets höjd

över vattenlinjen vid fartygets minsta

djupgående till sjöss, finner taljelöpare

av manilla vara lika betryggande.

(i) Vid mellangaj till varje dävertpar

skola vara fästade två livlinor. Taljelöpare

och livlinor skola vara tillräckligt

långa för att nå vattnet, när fartyget

har minsta djupgående till sjöss och

en slagsida av 15 grader åt endera sidan.

Därest livbåt icke är försedd med urhuggningsanordning

av godkänd typ,

skola nedre taljeblocken vara försedda

med lämplig ring eller malja för anhuggning

till lyftkrokarna.

(/) Under dävertar anbragta livbåtar

skola hava taljorna klara för användning

och åtgärder skola vara vidtagna för

livbåtarnas hastiga, dock icke nödvändigtvis

samtidiga, frigöring från taljorna.

Livbåtarnas lyftkrokar skola vara

så placerade att livbåtarna lätt kunna

svänga klara av dävertarna.

Regel 34.

Antal livbojar som skall finnas.

(a) Minst åtta godkända livbojar av

typ, som uppfyller i regel 16 fastställda

fordringar, skola föras. Alla livbojarna

skola vara försedda med en i bukter

säkert najad livlina.

(b) Minst halva antalet livbojar skall

vara försett med godkänt självtändande

lyse, som icke kan släckas av

vatten. Lysena skola tillika med nödiga

fastsättningsanordningar vara anbragta

i närheten av de bojar, till vilka de höra.

Minst en livboj på vardera sidan av

fartyget skall vara försedd med fånglina

med en längd av minst 27,5 meter (eller

15 eng. famnar).

(c) I fråga om tankfartyg skall det

självtändande lyset vara av elektrisk

batterityp.

KAPITEL IV.

RADIOTELEGRAFI OCH RAD 10- TELEFONI.

Del A. — Tillämpning och definitioner.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) Där ej annorlunda uttryckligen

stadgas, äger detta kapitel tillämpning

å alla fartyg, på vilka denna konvention

äger tillämpning.

(b) Föreskrift i detta kapitel skall

icke hindra nödställt fartyg eller livräddningsredskap

att begagna sig av

alla till buds stående medel för att

påkalla uppmärksamhet, meddela sitt

läge och tillkalla hjälp.

Regel 2.

Definitioner.

I detta kapitel betecknar, där ej

annorlunda uttryckligen stadgas,

(a) »Radioreglementet»: det allmänna

radioreglementet tillhörande den internationella

telekonventionen (Madrid

1932) eller varje reglemente, som har

ersatt eller vid framtida tillfälle kan

komma att ersätta nämnda reglemente.

(b) »Alarmsignal»: den automatiska

alarmsignal, som i radioreglementet angives

för radiotelegrafi.

(c) »Automatisk alarmapparat»: en automatisk

alarmmottagare, som påverkas

av alarmsignal och som har blivit godkänd.

(d) »Nödfrekvenser»: de nödfrekvenser,

som i radioreglementet anges för radiotelegrafi

resp. radiotelefoni.1

1 Anm. —- De frekvenser, som nu äro föreskrivna,

äro 500 kc/s (radiotelegrafi) och då

det till den internationella telekonventionen

(Atlantic City, 1947) hörande radioreglementet

träder i kraft, 2182 kc/s (radiotelefoni).

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

75

(e) »Nödsignal»: en i radioreglementet

angiven nödsignal.

(/) »Kompetent expeditör»: en person,

som innehar ett behörigt certifikat utfärdat

i enlighet med bestämmelserna i

radioreglementet.

(g) En befintlig installation: en sådan,

som redan installerats ombord på ett

fartyg, då denna konvention träder i

kraft.

(h) En ny installation: en installation,

som ersätter en befintlig installation eller

en som installerats på ett fartyg efter

den dag, då denna konvention träder i

kraft.

Regel 3.

Radiotelegraf installationer.

Passagerarfartyg oberoende av storlek

och lastfartyg med en bruttodräktighet

av 1 600 registerton eller mera

skola, med undantag varom i regel 5

sägs, vara utrustade med en radiotelegrafinstallation,

som uppfyller bestämmelserna

i reglerna 9 och 10.

Regel 4.

Radiotelefoninstallationer.

Lastfartyg med en bruttodräktighet

av 500 registerton eller mera men understigande

1 600 registerton skola, därest

de icke äro utrustade med en radiotelegrafinstallation,

uppfyllande bestämmelserna

i reglerna 9 och 10, eller undantagna

på grund av föreskrift i regel 6,

vara utrustade med en radiotelefoninstallation,

som uppfyller bestämmelserna

i regel 15.

Regel 5.

Undantag från regel 3.

(a) De fördragsslutande regeringarna

finna det särskilt önskvärt att avvikelse

från tillämpningen av regel 3 icke göres;

icke desto mindre må varje administration

i fråga om vissa passagerar- och lastfartyg,

hemmahörande i det egna landet,

medgiva undantag delvis och/eller under

vissa villkor eller fullständigt från bestämmelserna

i regel 3.

(b) Undantag, som medgivas med stöd

av mom. (a) i denna regel, skola lämnas

endast för fartyg, som nyttjas å resa där

största avståndet mellan fartyget och

land, resans längd, frånvaron av vanliga

risker för navigeringen och andra

omständigheter, påverkande säkerheten,

äro sådana att en fullständig tilllämpning

av regel 3 vore oskälig eller

onödig.

(c) Varje administration skall snarast

möjligt efter den 1 januari varje år till

organisationen avgiva en rapport utvisande

alla undantag, som under det

gångna kalenderåret lämnats med stöd

av mom. (a) och (b) av denna regel.

Regel 6.

Undantag från regel 4.

Varje administration må, om den med

hänsyn till routen och omständigheterna

under resan finner en radiotelefoninstallation

vara oskälig eller onödig, undantaga

fartyg, hemmahörande i det

egna landet, från bestämmelserna i

regel 4.

Del B. — Vakthållning.

Regel 7.

Vakthållning — radiotelegraf.

(a) (i) Varje fartyg, som enligt regel 3

skall vara utrustat med en radiotelegrafinstallation,

skall till sjöss hava minst

en kompetent expeditör1 och, för så

vitt fartyget ej är utrustat med automatisk

alarmapparat, skall å fartyget med

beaktande av bestämmelserna i mom. (d)

av denna regel, ständig vakt hållas på

nödfrekvensen för radiotelegrafi i mellanfrekvensbandet

medelst en kompetent

expeditör, som använder sig av

någon avlyssningsmetod.

(ii) För att möjliggöra installation

av automatiska alarmapparater, utförda

i enlighet med specifikationen i regel 11, i

sådana existerande passagerarfartyg med

en bruttodräktighet under 3 000 registerton

ocli i sådana existerande lastfartyg

med en bruttodräktighet under 5 500

registerton, som icke äro utrustade med

automatisk alarmapparat, må emellertid

1 Anm. — Benämnes i vissa länder radioofficer.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

administrationen beträffande dessa fartyg

medgiva, att tiderna för vakthållningen,

under en period icke överstigande

två år från dagen för denna konventions

ikraftträdande, inskränkas till

de tider, som angivas i mom. (b) och

(c) (i) av denna regel.

Passagerarfartyg.

(b) Å varje passagerarfartyg, som

enligt regel 3 skall vara utrustat med en

radiotelegrafinstallation, skall, om automatisk

alarmapparat finnes, med beaktande

av bestämmelserna i mom. (d)

av denna regel, till sjöss hållas vakt på

nödfrekvensen för radiotelegrafi i mellanfrekvensbandet

medelst en kompetent

expeditör, som använder sig av

någon avlyssningsmetod, på följande

sätt:

(i) om fartyget medför eller är

berättigat att medföra högst 250 passagerare,

sammanlagt minst 8 timmars

vakthållning per dygn;

(ii) om fartyget medför eller är

berättigat att medföra över 250 passagerare

och nyttjas å resa, vars varaktighet

mellan två på varandra följande

hamnar överstiger 16 timmar,

sammanlagt minst 16 timmars vakthållning

per dygn, i vilket fall fartyget

skall hava minst två kompetenta

expeditörer;

(iii) om fartyget medför eller är

berättigat att medföra över 250 passagerare

och nyttjas å resa med en

varaktighet av mindre än 16 timmar

mellan två på varandra följande hamnar,

sammanlagt minst 8 timmars

vakthållning per dygn.

Lastfartyg.

(c) (i) Å varje lastfartyg, som enligt

regel 3 skall vara utrustat med en radiotelegrafinstallation,

skall, om automatisk

alarmapparat finnes, med beaktande av

bestämmelserna i mom. (d) av denna

regel, till sjöss hållas vakt på nödfrekvensen

för radiotelegrafi i mellanfrekvensbandet

medelst en kompetent expeditör,

som använder sig av någon

avlyssningsmetod, på följande sätt:

(a) om fartyget har en bruttodräktighet

av 5 500 registerton eller me
-

ra, sammanlagt minst 8 timmar per

dygn;

(b) om fartyget har en bruttodräktighet

av 1 600 registerton eller mera

men mindre än 5 500 registerton,

sammanlagt minst 8 timmar per dygn.

Administrationer, som på grund av

sina särskilda förhållanden finna det

olämpligt att föreskriva 8 timmars

vakthållning, skola vidtaga åtgärder

för att säkerställa längsta möjliga

vakthållning, dock icke mindre än

sammanlagt 2 timmar per dygn.1

(ii) Varje lastfartyg med en bruttodräktighet

av 500 registerton eller mera

men mindre än 1,600 registerton och som

enligt regel 4 är utrustat med en radiotelegrafinstallation,

skall hava minst en

kompetent expeditör och skall å fartyget,

med beaktande av bestämmelserna

i mom. (d) av denna regel, till sjöss hållas

vakt på nödfrekvensen för radiotelegrafi

i mellanfrekvensbandet medelst en

kompetent expeditör, som använder sig

av någon avlyssningsmetod, under sådana

perioder, som må bestämmas av administrationen.

(d) Under de perioder, då en kompetent

expeditör enligt denna regel skall

hålla vakt på nödfrekvensen, må expeditören

avbryta denna vakthållning de

tider, då han är sysselsatt med trafik på

andra frekvenser eller fullgör andra viktiga

radiogöromål, men endast om det

är olämpligt att hålla vakt med någon

sådan avlyssningsanordning som delad

hörtelefon eller högtalare. När sådan

vakthållning är olämplig, skall automatisk

alarmapparat, därest sådan finnes,

vara inkopplad. Bestämmelserna i detta

mom. skola icke befria fartyget från

skyldigheten att iakttaga radioreglementets

bestämmelser i fråga om »tystnadsperioderna».

(e) I alla fartyg, som äro utrustade

med automatisk alarmapparat, skall

1 Anm. — Den nederländska administrationen

anser det olämpligt att helt och hållet iakttaga

bestämmelserna i denna punkt beträffande

lastfartyg med en bruttodräktighet av

1 600 registerton eller mera men under 3 500

registerton. Icke desto mindre är denna administration

överens om att vidtaga åtgärder

för att säkerställa längsta möjliga tider för

vakthållningen i sådana fartyg.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

77

denna apparat, då fartyget befinner sig

till sjöss, alltid vara inkopplad, när vakthållning

icke äger rum enligt bestämmelserna

i mom. (b), (c) eller (d).

(/) De perioder för vakthållningen,

som äro föreskrivna i denna regel, ävensom

de av administrationen bestämda,

skola företrädesvis förläggas till de

tider, som i radioreglementet stadgas för

radiotelegraft j änsten.

Regel 8.

Vakthållning — radiotelefon.

Varje fartyg, som är utrustat med en

radiotelefoninstallation i enlighet med

regel 4, skall för säkerhetsändamål hava

åtminstone en kompetent expeditör

(som kan vara en besättningsmedlem

med allenast ett certifikat för radiotelefoni);

å fartyget skall till sjöss hållas

vakt på nödfrekvensen för radiotelefoni

i mellanfrekvensbandet under de perioder,

som må bestämmas av administrationen.

Del C. — Tekniska bestämmelser.

Regel 9.

Radiotelegrafstationer.

(a) Fartygs radiotelegrafstation skall

vara så placerad, att besvärande störningar

utifrån på grund av på mekanisk

väg eller annorledes uppkommet

oväsen icke komma att inverka på radiosignalernas

riktiga mottagning. Stationen

skall placeras så högt upp i fartyget

som görligt är, så att största möjliga

grad av säkerhet skall kunna erhållas.

(b) En tjänstduglig tvåvägsförbindelse

för anrop och tal, vilken förbindelse

är oberoende av fartygets stora kommunikationssystem,

skall vara anordnad

mellan å ena sidan radiotelegrafstationens

expeditionshytt och å andra sidan

kommandobryggan och, i förekommande

fall, en annan plats, från vilken fartyget

navigeras.

(c) Ett tillförlitligt ur, försett med en

tavla om minst 12,5 cm (eller 5 eng.

tum) i diameter och med en koncentrisk

sekundvisare, skall finnas på be
-

tryggande sätt monterat i radiotelegrafstationens

expeditionshytt, vilket ur

skall vara så placerat, att detsamma

med lätthet och precision kan avläsas av

expeditören från telegrafexpeditionsplatsen

och från den plats, där den

automatiska alarmapparaten provas.

(d) Radiotelegrafstationens expeditionshytt

skall vara försedd med en

tillförlitlig nödbelysning, fast monterad

på sådant sätt, att den tillfredsställande

belyser manöveranordningarna för radiotelegrafinstallationens

huvud- och nödanläggningar

och i mom. (c) av denna

regel föreskrivet ur.

(e) Om en särskild radiotelegrafexpeditionshytt

är anordnad för nödändamål,

skola föreskrifterna i mom. (b),

(c) och (d) tillämpas på hytten.

(/) Fartygets radiotelegrafstation

skall vara försedd med de reservdelar,

verktyg och mätinstrument, som erfordras

för att radiotelegrafstationen, medan

fartyget är till sjöss, skall kunna bibehållas

i fullt arbetsdugligt skick.

Regel 10.

Radiotelegraf installationer.

(a) Därest ej annorlunda uttryckligen

föreskrives i denna regel gäller följande:

(i) Radiotelegrafinstallationen skall

omfatta en huvudinstallation och

en nödinstallation (reservinstallation),

elektriskt åtskilda och elektriskt oberoende

av varandra;

(ii) En huvudantenn och en nödantenn

skola finnas och vara uppsatta,

dock kan administrationen medgiva

undantag å varje fartyg från tilllämpningen

av föreskriften beträffande

en nödantenn, om administrationen

finner, att anordnandet av en

dylik antenn är olämpligt eller oskäligt,

men i sådant fall måste en reservantenn,

fullständigt klar för omedelbart

utbyte, medföras.

Huvudantennen skall på ett lämpligt

sätt vara skyddad mot att bliva

avbruten genom mastens eller masternas

svajning.

(iii) Huvudinstallationen skall omfatta

en huvudsändare, en huvudmottagare

och en huvudkraftkälla;

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(iv) Nödinstallationen (reservinstallationen)

skall omfatta en nödsändare,

en nödmottagare och en nödkraftkälla.

(b) Beträffande befintliga installationer

på passagerarfartyg, där huvudsändaren

och huvudkraftkällan uppfylla

alla i denna regel meddelade föreskrifter

för nödsändare och nödkraftkälla,

må tillämpningen av föreskrifterna om

en särskild nödsändare och en särskild

nödkraftkälla uppskjutas under en period,

icke överstigande tre år från denna

konventions ikraftträdande.

(c) Beträffande

(i) befintliga installationer på lastfartyg

och

(ii) nya installationer på lastfartyg

med en bruttodräktighet av 500 registerton

eller mera men mindre än

1 600 registerton

äro, i fall där huvudsändaren och huvudkraftkällan

uppfylla alla bestämmelser

för nödsändare och nödkraftkälla, de

senare icke obligatoriska.

(d) Huvudinstallationen och nödinstallationen

(reservinstallationen) skola

hastigt kunna anslutas till antingen

huvudantennen eller nödantennen, om

sådan finnes.

(e) Nödinstallationens (reservinstallationens)

alla delar skola vara placerade

så högt upp som möjligt i fartyget, så

att största möjliga grad av säkerhet

erhålles.

(/) Huvudsändaren och nödsändaren

(reservsändaren) skola kunna sända på

den radiotelegraffrekvens och använda

sådan sändningsklass, som för mellanfrekvensbandet

äro i radioreglementet

föreskrivna för nödändamål, och skola

hava ett moduleringsdjup av minst 70

procent. Huvudsändaren skall dessutom

kunna sända på de frekvenser och använda

sådan sändningsklass, som för

mellanfrekvensbandet äro i radioreglementet

föreskrivna för navigeringssäkerhetens

behov.

(g) På nya installationer skola huvudsändaren

och nödsändaren (reservsändaren)

hava en tonfrekvens av mer än

450 och mindre än 1 350 cykler per

sekund.

(/i) Huvudsändaren och nödsändaren

(reservsändaren) skola hava en minsta

normal räckvidd i enlighet med vad

nedan angives, d. v. s. de skola på dagen

och under normala betingelser och omständigheter

kunna från fartyg till fartyg

sända tydligt uppfattbara signaler

med de angivna räckvidderna.1 (Tydligt

uppfattbara signaler kunna normalt mottagas,

om fältstyrkans effektivvärde vid

mottagaren är minst 50 mikrovolt per

meter).

Minsta

normala

räckvidd i

naut. mil

Huvud-

Nöd-

sändare

sändare

Alla passagerarfartyg även- som lastfartyg med en

brultodräktighet av 1 600

registerton eller mera ..

150

100

Lastfartyg med en brutto- dräktighet under 1 6'' ''0

registerton.............

100

75

1 Därest direkt mätning av fältstyrkan icke

företagits, kunna följande uppgifter användas

till ledning för att approximativt bestämma

den normala räckvidden.

Normal räckvidd

i naut. mil

Meter-

ampére2

i

Total antenn- effekt (watt)3

200

128

200

175

102

135

150

76

71

125

53

41

100

45

25

75

34

14

2 Detta tal utgör produkten av antennens

största höjd i meter över djupaste lastvattenlinjen

och antennströmstyrkan i ampére (effektivvärde).

De i tabellens andra kolumn angivna värdena

motsvara ett medelvärde av förhållandet

effektiv antennhöjd _ q

högsta antennhöj d

Detta värde varierar med antennens lokala

förhållanden och kan variera ungefär mellan

0,3 och 0,7.

3 De i tabellens tredje kolumn angivna värdena

motsvara ett medelvärde av förhållandet

utstrålad antenneffekt _ q og

total antenneffekt

Detta värde varierar avsevärt med värdena

på effektiva antennhöjden och antennmotståndet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

79

(0 (i) Huvudmottagaren och nödmottagaren

skola kunna mottaga på

den frekvens och de sändningsklasser,

som för mellanfrekvensbandet äro i

radioreglementet föreskrivna för nödändamål.

(ii) Huvudmottagaren skall dessutom

kunna mottaga på de frekvenser

och sändningsklasser, som nyttjas vid

sändning av tidssignaler, meteorologiska

meddelanden och sådana övriga underrättelser

rörande navigeringssäkerheten,

som administrationen kan anse nödvändiga.

(iii) Den automatiska alarmapparatens

mottagare må användas som nödmottagare.

(/) Huvudmottagaren skall hava tillräcklig

känslighet för att kunna frambringa

signaler i hörtelefonen eller i en

högtalare, då ingångsspänningen till

mottagaren endast uppgår till 100 mikrovolt.

Nödmottagaren skall ha samma

känslighet utom i de fall, där en godkänd

automatisk alarmapparat användes

som nödmottagare.

(k) Medan fartyget är till sjöss skall

alltid finnas tillgång till elektrisk kraft,

tillräcklig för att huvudinstallationen

skall kunna arbeta på den normala räckvidd,

som erfordras enligt mom. (h) av

denna regel, ävensom för laddning av

alla till radiotelegrafinstallationen hörande

batterier. Spänningen på den

elektriska huvudkraftanläggningen skall

hållas så nära den normala spänningen

som möjligt och om möjligt inom + 10

procent.

(l) Nödinstallationen (reservinstallationen)

skall hava en kraftkälla oberoende

av fartygets framdrivningsmaskineri

och av fartygets elektriska nät.

Kraftkällan skall företrädesvis utgöras

av ackumulatorbatterier och skall under

alla omständigheter hastigt kunna inkopplas

och under normala driftsförhållanden

driva nödsändaren (reservsändaren)

och nödmottagaren (reservmottagaren)

under en sammanhängande

tid av minst sex timmar och dessutom

kunna användas för alla nedan nämnda

extra strömbelastningar.

(in) Nödkraftkällan må endast användas

för att mata

(i) nödinstallationen och den automatiska

anordningen för nyckling av

alarmsignalen enligt specifikation i

mom. (s) av denna regel,

(ii) nödbelysningen enligt specifikation

i mom. (d) av regel 9,

(iii) den automatiska alarmapparaten;

och

(iv) pejlapparaten.

(n) Oberoende av bestämmelserna i

mom. (m) av denna regel kan en administration

beträffande lastfartyg medgiva,

att nödkraftkällan må användas för

att mata ett mindre antal nödbelysningar

för låg effekt, helt och hållet

förlagda i fartygets övre del, såsom

nödbelysning för båtdäck, under villkor

att desamma, om nödvändigt, lätt kunna

bortkopplas.

(o) Nödkraftkällan och dess instrumenttavla

skola vara lätt åtkomliga

för expeditören och skola om möjligt

placeras i omedelbar närhet av radiohytten.

(p) Medan fartyget är till sjöss, skola

ackumulatorbatterierna, vare sig de tillhöra

huvudinstallationen eller nödinstallationen

(reservinstallationen), dagligen

uppladdas till normalt fulladdat

tillstånd.

(q) Radiotelegrafinstallationen skall

vara utrustad med en anordning, som

utan omkoppling för hand tillåter övergång

från sändning till mottagning och

omvänt. Tillämpningen av denna bestämmelse

kan uppskjutas under ett år

efter den dag denna konvention träder

i kraft.

(r) Alla åtgärder skola vidtagas för

att så vitt möjligt eliminera orsakerna

till radiostörningar från elektriska och

andra apparater ombord och att undertrycka

eventuella störningar från apparaterna.

(s) För den automatiska alarmsignalens

utsändande skall, förutom anordningar

för signalens sändning för hand,

en anordning finnas, som automatiskt

kan nyckla huvudinstallationen och

nödinstallationen (reservinstallationen).

Denna nycklingsanordning skall, om

den är elektrisk, kunna drivas från nödkraftkällan.

Tillämpningen av denna

bestämmelse kan uppskjutas under två

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 33

år efter den dag denna konvention träder

i kraft.

(t) Medan fartyget är till sjöss, skall

nödsändaren, därest den icke använts

för trafik, dagligen provas med en lämplig

konstantenn och minst en gång varje

resa med nödantennen, om sådan finnes.

Nödkraftkällan skall också provas

varje dag.

(u) Oberoende av bestämmelserna i

regel 4 må en administration, i fråga om

lastfartyg med en bruttodräktighet under

1 600 registerton, medgiva lättnader

i bestämmelserna i regel 9 och i denna

regel, förutsatt att installationens standard

icke i något fall blir lägre än den

som motsvaras av bestämmelserna i

regel 15 för radiotelefoninstallationer i

den mån sistnämnda bestämmelser äro

tillämpliga.

Regel 11.

Automatiska alarmapparater.

(a) Varje ny typ av automatisk alarmapparat,

som efter den dag denna konvention

trätt i kraft godkännes för användning

i enlighet med dessa regler,

skall uppfylla följande minimifordringar:

(i) Därest intet slag av störning

förekommer, skall den, utan att behöva

regleras för hand, kunna påverkas

av varje alarmsignal, som utsändes

på den radiotelegrafiska nödfrekvensen

för mellanfrekvensbandet

med användning av de sändningsklasser,

som i radioreglementet föreskrivas

för alarmsignalen, förutsatt att

frekvensen icke avviker mer än 8

kc/s från den nominella frekvensen

och att styrkan hos signalen, när den

når mottagaren, är större än 100

mikrovolt och mindre än 1 volt.

(ii) I frånvaro av varje slags störning

skall den påverkas av antingen

tre eller ock fyra på varandra följande

streck, då streckens längd varierar

från 3,5 till så nära 6 sekunder

som möjligt och mellanrummens längd

varierar från 1,5 sekund till lägsta möjliga

värde, helst icke större än 10

millisekunder.

(iii) Den får icke kunna påverkas av

atmosfäriska störningar eller av någon

annan signal än alarmsignalen, förutsatt

att de mottagna signalerna i verkligheten

icke bilda en signal, som faller

inom de i (ii) angivna toleransgränserna.

(iv) Den automatiska alarmapparatens

selektivitet skall vara sådan,

att den inom 8 kc/s på vardera sidan

om nödfrekvensen har en praktiskt

taget likformig känslighet och utanför

detta band har en känslighet, som

avtar så snabbt som möjligt enligt

bästa tekniska praxis.

(v) Om möjligt skall den automatiska

alarmapparaten vid förekomsten

av atmosfäriska störningar eller störande

signaler automatiskt reglera in

sig så att den inom en rimligt kort tid

närmar sig det tillstånd, där den med

största lätthet kan urskilja alarmsignalen.

(vi) Vid påverkan av en alarmsignal

eller vid fall av apparatfel skall

den automatiska alarmapparaten

åstadkomma en ständigt hörbar varningssignal

i radiotelegrafstationens

expeditionshytt, i radioexpeditörens

hytt och på bryggan. Om möjligt skall

varning även lämnas om fel uppstår

i någon del av hela alarmmottagningssystemet.

Endast en omkopplare skall

finnas för varningssignalens avstängande

och denna skall vara belägen

i radiotelegrafstationens expeditionshytt.

(vii) För utförande av regelbundna

provningar av den automatiska alarmapparaten

skall apparaten innehålla en

på nödfrekvensen avstämd generator

och en nycklingsanordning, medelst

vilken en alarmsignal med i (i) angiven

minimistyrka kan alstras.

(viii) Den automatiska alarmapparaten

skall kunna motstå de vibrationer,

den fuktighet och de temperaturväxlingar,

som under svåra förhållanden

till sjöss förekomma på fartyg, och

skall fortsätta att fungera under

sådana förhållanden.

(b) Innan en ny typ av automatisk

alarmapparat godkännes, skall vederbörande

administration genom praktiska

prov, utförda under arbetsvillkor, motsvarande

dem som råda i praktiken, hava

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

81

förvissat sig om, att apparaten uppfyller

bestämmelserna i mom. (a) av denna

regel.

(c) På fartyg försedda med en automatisk

alarmapparat skall radioexpeditören

prova den automatiska alarmapparatens

funktionering minst en gång på

24 timmar, medan fartyget är till sjöss,

och till befälhavaren eller vakthavande

styrman på bryggan rapportera, om

apparaten är i driftsdugligt skick eller

ej
Regel

12.

Pejlapparat.

(a) Den pejlapparat, som fordras enligt

regel 12 i kapitel V, skall vara effektiv

och kunna med ett minimum av mottagarebrus

mottaga signaler och även

kunna taga bäringar, medelst vilka den

rätta riktningen kan bestämmas.

(b) Den skall kunna mottaga signaler

på de mellanfrekvenser, som i radioreglementet

äro bestämda för nöd- och

pejlingsändamål och för sjöradiofyrar.

(c) Därest inga störningar förekomma,

skall apparaten hava en känslighet,

som är tillräcklig för att tillåta tagandet

av exakta bäringar på en signal med en

fältstyrka av endast 50 mikrovolt per

meter.

(d) Tillförlitlig förbindelse skall finnas

mellan pejlapparaten och bryggan.

(e) Alla pejlapparater skola vid installationen

kalibreras till administrationens

godkännande och kalibreringen

skall kontrolleras varje gång, som ändringar

göras i läget hos någon antenn

eller någon uppbyggnad, som märkbart

kan inverka på pejiapparatens noggrannhet.

Kalibreringsuppgifterna skola kontrolleras

med årliga eller i möjligaste

mån årliga mellanrum. Kalibreringarna

och varje kontroll av deras noggrannhet

skola registreras.

Regel 13.

mentet för nödändamål bestämda radio''

telegraffrekvensen i mellanfrekvensbandet.

Sändaren skall kunna använda en

sändningsklass, som för mellanfrekvensbandet

är i radioreglementet bestämd för

nödändamål, och skall hava ett moduleringsdjup

av minst 70 procent. Mottagaren

skall kunna mottaga på de sändningsklasser,

som för mellanfrekvensbandet

äro i radioreglementet bestämda för

nödändamål. På nya installationer skola

apparaterna även kunna sända på den

högfrekvens och med den sändningsklass,

som i radioreglementet är föreskriven

för livräddningsredskap. En

administration må uppskjuta tillämpningen

av föreskriften om högfrekvens

för en period icke överstigande ett år

från den dag denna konvention träder

i kraft.

(b) Apparaterna skola vara så utförda,

att de vid fall av nöd kunna nyttjas

av en icke utbildad person. Sändaren

skall vara försedd med en automatisk

nycklingsanordning för sändning av

alarmsignalen och nödsignalen ävensom

med en nyckel för handsändning. En

administration må uppskjuta tillämpningen

av bestämmelsen om en automatisk

nycklingsanordning under en period

icke överstigande ett år från den dag

denna konvention träder i kraft.

(c) En antenn för fast montering

jämte anordningar för dess uppsättning

på största möjliga höjd skall finnas ombord.

Dessutom skall en i drake eller ballong

upphängd antenn om möjligt finnas

tillgänglig.

(d) Sändaren skall på nödfrekvensen

med användande av den fasta antennen

ha en minsta normal räckvidd (enligt

definitionen i mom. (h) i regel 10) av

25 nautiska mil.1

(c) I nya installationer skall tonfrekvensen

vara mellan 450 och 1 350 cykler

per sekund.

(/) Radioapparaten skall drivas med

ett ackumulatorbatteri med tillräcklig

kapacitet för att under normala drifts
-

Radioutrustningar för motorlivbåtar.

(a) De enligt regel 25 i kapitel III

föreskrivna apparaterna skola kunna

sända och mottaga på den i radioregle
-

1 Därest en fältstyrkemätning icke företagits,

kan det antagas, att denna räckvidd erhålles,

om produkten av antennens höjd över

vattenlinjen och antennströmstyrkan uppgår

till 10 meterampc''re.

(> Bihang titt riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. \laj:ts proposition nr 33.

förhållanden kunna mata sändaren under

en sammanhängande tid av fyra

timmar. Om batteriet är av en sådan

typ att det måste laddas, skola anordningar

finnas tillgängliga för batteriets

laddning från fartygets elektriska nät.

Dessutom skola anordningar finnas för

batteriets laddning, sedan livbåten blivit

sjösatt.

(g) Därest kraften för radioapparaten

och strålkastaren uttages från samma

batteri, skall batteriet hava tillräcklig

kapacitet för att tåla den av strålkastaren

föranledda extra belastningen.

(,h) Till sjöss skall en kompetent expeditör

varje vecka uppladda batteriet

till full kapacitet, om batteriet är av

sådan typ, att det behöver laddas, och i

alla fall prova sändaren med användning

av en lämplig konstantenn.

Regel 14.

Portativa livbåtsradioappamter.

(a) De enligt regel 13 i kapitel III föreskrivna

apparaterna skola kunna sända

och mottaga på den i radioreglementet

för nödändamål bestämda radiotelegraffrekvensen

i mellanfrekvensbandet. Sändaren

skall kunna använda en sändningsklass,

som för mellanfrekvensbandet är i

radioreglementet bestämd för nödändamål,

och skall hava ett moduleringsdjup

av minst 70 procent. Mottagaren skall

kunna mottaga på de sändningsklasser,

som för mellanfrekvensbandet äro i radioreglementet

bestämda för nödändamål.

På nya installationer skola apparaterna

även kunna sända på den högfrekvens

och med den sändningsklass, som i radioreglementet

är föreskriven för livräddningsredskap.

En administration må i

fråga om ny utrustning uppskjuta tilllämpningen

av föreskriften om högfrekvens

under en period icke överstigande

ett år från den dag denna konvention

träder i kraft.

(b) Apparaterna skola vara så utförda,

att de vid fall av nöd kunna

nyttjas av en icke utbildad person.

Sändaren skall vara försedd med automatisk

nycklingsanordning för sändning

av alarmsignalen och nödsignalen

ävensom med en nyckel för handsändning.

En administration må uppskjuta

tillämpningen av bestämmelsen om en

automatisk nycklingsanordning under

en period, icke överstigande i fråga om

ny utrustning ett år och i fråga om

befintlig utrustning tre år från denna

konventions ikraftträdande.

(c) I nya utrustningar skall tonfrekvensen

vara mellan 450 och 1 350

cykler per sekund.

(d) Apparaterna skola vara lätt bärbara

och vattentäta samt kunna flyta i

havsvatten och ävenledes kunna kastas

i vattnet utan att skadas.

(e) Sändaren skall tillföras minst 10

watt i slutstegets anod och helst matas

från en handdriven generator. Om den

matas från batterier, skola dessa uppfylla

av administrationen fastställda

bestämmelser för säkerställande av, att

batterierna äro av en hållbar typ och

hava erforderlig kapacitet.

(/) Utrustningen skall innehålla en

antenn, antingen självbärande eller

lämplig för uppsättning på största

möjliga höjd i livbåtens mast.

(g) Till sjöss skall en kompetent expeditör

varje vecka uppladda batteriet

till full kapacitet, om batteriet är av

sådan typ, att det behöver laddas, och

i alla fall prova sändaren med användning

av en lämplig konstantenn.

(h) Med ny utrustning avses i denna

regel utrustning, som levererats till ett

fartyg efter denna konventions ikraftträdande.

Regel 15.

Radiotelefoninstallationer.

(a) Fartygets radiotelefonstation skall

vara placerad i fartygets övre del, och,

såvida den ej är placerad på bryggan,

skall tillförlitlig förbindelse finnas med

bryggan.

(.b) Installationen skall kunna sända

och mottaga radiotelefoni på nödfrekvensen

för radiotelefoni och på minst en

annan frekvens på mellanfrekvensbandet,

som enligt radioreglementet är

upplåten för sj öradiotelefonstationer. I

normal trafik skall moduleringen vid

kraftigaste tal vara minst 70 procent.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

83

(c) Sändaren skall hava en minsta

normal räckvidd av 150 nautiska mil,

d. v. s. den skall på dagen och under

normala betingelser och omständigheter

från fartyg till fartyg kunna sända tydligt

uppfattbara signaler med denna

räckvidd. (Tydligt uppfattbara signaler

kunna normalt mottagas, om effektivvärdet

av den omodulerade bärvågens

fältstyrka vid mottagaren uppgår till

minst 25 mikrovolt pr meter).1

(d) Mottagaren skall hava tillräcklig

känslighet för att med högtalare kunna

mottaga en inkommande signal på endast

50 mikrovolt.

(e) Medan fartyget är till sjöss, skall

alltid finnas tillgång till elektrisk kraft

för att installationen skall kunna arbeta

på den normala räckvidd, som föreskrives

i mom. (c) av denna regel. Om det

finnes batterier, skola de hava tillräcklig

kapacitet för att under normala arbetsförhållanden

driva sändaren och mottagaren

under en sammanhängande tid

av minst 6 timmar. I nya installationer

skall en nödkraftkälla finnas i fartygets

övre del, för så vitt huvudkraftkällan

icke är så belägen.

(/) Till sjöss skola batterierna (om

sådana finnas) hållas laddade så att de

kunna uppfylla bestämmelserna i mom.

(e) av denna regel.

Del D. — Radiopassagejournal.

Regel 16.

Radiopassagejournal.

Den i radioreglementet föreskrivna

radiopassagejournalen (dagboken för

radiotjänsten) skall under resan förvaras

i radioexpeditionshytten. Den skall

finnas tillgänglig för inspektion av de

tjänstemän, som av administrationen

äro bemyndigade att verkställa sådana

inspektioner. Varje expeditör skall i

passagejournalen införa sitt namn, de

1 Därest inga fältstyrkemätningar företagits,

kan det antagas, att denna räckvidd erhålles

med en antenneffekt av 15 watt (omodulerad

bärvåg) vid en antennverkningsgrad av 27

procent.

tider då han börjar eller slutar vakt

och alla under hans vakt i samband med

radiotjänsten inträffade händelser, som

synas vara av vikt för tryggandet av

människoliv till sjöss. Utöver de i

radioreglementet föreskrivna anteckningarna

skola i radiopassagejournalen

införas:

Passagejournalen för radiotelegraj.

(i) detaljerade uppgifter angående

batteriernas underhåll, inbegripet en

uppgift om laddningen, på sätt som

föreskrives av administrationen;

(ii) en daglig rapport, att föreskriften

i mom. (p) i regel 10 har

uppfyllts;

(iii) detaljerade uppgifter om prov

med nödsändaren och nödkraftkällan

enligt mom. (t) i regel 10;

(iv) beträffande fartyg försedda

med en automatisk alarmapparat detaljerade

uppgifter om utförda prov

enligt mom. (c) i regel 11;

(v) detaljerade uppgifter angående

underhållet av batterierna (om sådana

finnas), inbegripet en uppgift om

laddningen, och angående prov med

sändarna i motorlivbåtarna enligt

mom. (h) i regel 13;

(vi) detaljerade uppgifter angående

underhållet av batterierna (om sådana

finnas), inbegripet en uppgift om laddningen,

och angående prov med portativa

livbåtssändare enligt mom. (g)

i regel 14.

Passagejournalen för radiotelefon.

(vii) beträffande fartyg försedda

med en radiotelefoninstallation detaljerade

uppgifter om underhållet av

batterierna (om sådana finnas), inbegripet

en uppgift om laddningen, enligt

mom. (/) i regel 15;

(viii) detaljerade uppgifter angående

underhållet av batterierna (om

sådana finnas), inbegripet en uppgift

om laddningen, och angående prov

med portativa livbåtssändare enligt

mom. (g) i regel 14.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

KAPITEL V.

SJ ÖTR AF I KS ÄKE R HETEN.

Regel 1.

Tillämpning.

Utan hinder av bestämmelserna i regel

3 i kapitlet I skall detta kapitel, där ej

annorlunda uttryckligen däri stadgas,

äga tillämpning å alla fartyg på vilka

som helst resor, örlogsfartvg dock undantagna.

Regel 2.

Meddelande om faror.

(a) Varje fartygs befälhavare, som

träffar på farlig is eller farligt vrak eller

annan överhängande fara för sjötrafiken

eller tropisk storm, är skyldig att med

alla till buds stående medel därom

underrätta i närheten varande fartyg

ävensom vederbörande myndigheter å

den första plats på kusten, med vilken

han kan komma i förbindelse. Särskild

form för utsändningen av dessa meddelanden

är icke föreskriven. Utsändning

kan ske antingen på klart språk

(företrädesvis engelska) eller genom användande

av den internationella signalkoden

(avd. för radio). De skola

utsändas till alla i närheten varande

fartyg samt till den första station på

kusten, med vilken förbindelse uppnås,

med anmodan om vidare befordran till

vederbörande myndigheter.

(b) Varje administration skall vidtaga

alla de åtgärder, som den finner

nödvändiga för säkerställande av att

underrättelse, varom i mom. (a) sägs,

skyndsamt må bringas till vederbörandes

kännedom ävensom meddelas till andra

intresserade administrationer.

(c) Överbringande av meddelanden

beträffande faror, som ovan nämnts,

sker utan kostnad för de därav berörda

fartygen.

(d) Alla i enlighet med denna regel

utsända meddelanden skola föregås av

varningssignal på sätt som föreskrives

i radioreglementet.

Regel 3.

Upplysningar som skola lämnas i

faromeddelanden.

Följande upplysningar önskas i faromeddelande

med tiden vid varje tillfälle

angiven i Greenwich medeltid:

(a) Is, vrak och andra överhängande

faror för sjötrafiken.

(i) beskaffenheten av is, vrak eller

fara, som iakttagits;

(ii) isens, vrakets eller farans läge

vid senaste iakttagelse;

(iii) klockslag och datum för iakttagelsen.

(b) Tropiska stormar. (Orkaner i

Västindien, tyfoner i de kinesiska haven,

cykloner i Indiska havet och stormar av

liknande natur i andra trakter.)

(i) Meddelande om känning med

tropisk storm. Denna skyldighet bör

uppfattas i vid bemärkelse och meddelande

utsändas, när helst befälhavare

anser sig hava grundad anledning

antaga, att en tropisk storm förekommer

i närheten.

(ii) Meteorologiska uppgifter. Eu

var befälhavare bör till utsänt meddelande

om varning foga så många av

nedanstående meteorologiska uppgifter

som möjligt:

— Greenwich medeltid, datum och

fartygets position när iakttagelsen

gjordes;

— barometertryck (med uppgift om

millibarer, millimeter eller eng.

tum och om korrigerat eller ej);

— barometertendens (förändringen av

barometertryck under nästföregående

tre timmar);

— rättvisande vindriktning;

— vindstyrka (Beauforts skala);

— sjö (smul, måttlig, grov, hög);

— dyning (obetydlig, måttlig, hög)

och rättvisande riktning, varifrån

den kommer. Dyningens period

eller längd (kort, ordinär,

lång) är även av värde;

—- fartygets rättvisande kurs och fart.

(c) Senare iakttagelser. När befälhavare

har utsänt meddelande om en

tropisk eller annan farlig storm, är det

önskvärt men icke obligatoriskt, att nya

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

85

iakttagelser göras och om möjligt utsändas

varje timme, men i vart fall med en

mellantid av högst tre timmar, så länge

fartyget har känning av stormen.

Exempel.

Is.

TTT Is. Stora isberg iakttagna på

4605 N, 4410 V, 0800 GMT. 15 maj.

Vrak.

TTT Vrak. Iakttagit vrak nästan

under vatten på 4006 N, 1243 V.

1630 GMT. 21 april.

Fara för sjötrafiken.

TTT Sjötrafik. Alpha fyrskepp icke

på plats. 1800 GMT. 3 januari.

Tropiska stormar.

TTT Storm. 0030 GMT. 18 augusti.

2204 N, 11354 O. Barometer korrigerad

994 millibarer, tendens fallande

6 millibarer. Vind NV, styrka 9,

hårda byar. Hög ostlig dyning. Kurs

067, 5 knop.

TTT Storm. Förhållanden tyda på en

orkans närmande. 1300 GMT. 14 september.

2200 N, 7236 V. Barometer

korrigerad 29,64 tum, tendens fallande.

0,015 tum. Vind NO, styrka 8,

täta regnbyar. Kurs 035, 9 knop.

ITT Storm. Förhållanden tyda på

uppkomsten av en svår cyklon. 0200

GMT. 4 maj. 1620 N, 9203 O. Barometer

icke korrigerad 753 millimeter,

tendens fallande 5 millimeter. Vind

S t. V, styrka 5. Kurs 300, 8 knop.

TTT Storm. Tyfon i SO. 0300 GMT.

12 juni. 1812 N, 12605 O. Barometern

faller hastigt. Vinden tilltagande

från N.

Regel 4.

Väderlekstjänst.

(u) De fördragsslutande regeringarna

förplikta sig till att främja samlandet av

meteorologiska meddelanden från fartyg

till sjöss ävensom att sörja för att dessa

meddelanden undersökas, spridas och

utväxlas på lämpligaste sätt för att

tjäna till hjälp vid navigeringen. Administrationerna

skola främja användandet

av tillförlitliga och noggranna

instrument samt skola underlätta kontrollerandet

av sådana instrument, när

framställning därom göres.

(b) De fördragsslutande regeringarna

förbinda sig i synnerhet att samarbeta

för genomförande så långt möjligt av

följande meteorologiska åtgärder:

(i) att varsko fartyg angående

hård vind, stormar och tropiska oväder

såväl genom utsändning av radiomeddelanden

som genom lämpliga signaler

från kusterna;

(ii) att dagligen medelst radio utsända

väderleksmeddelanden av betydelse

för sjöfarten, innehållande upplysningar

om rådande väderleks- och

isförhållanden, väderleksutsikter och

om möjligt ytterligare meddelanden

tillräckliga för att till sjöss utarbeta

enkla väderlekskartor;

(iii) att utarbeta och utgiva sådana

publikationer som må vara nödvändiga

för ett effektivt skötande av

meteorologiskt arbete till sjöss;

(iv) att vidtaga åtgärder för att

vissa utvalda fartyg utrustas med

vederbörligen provade instrument (såsom

barometer, barograf, hygrometer

och för mätande av havsvattnets temperatur

lämplig anordning) för användning

i denna tjänst och verkställa

meteorologiska observationer

med normala observationsterminer

(minst fyra gånger om dagen när omständigheterna

så medgiva) samt att

uppmuntra andra fartyg att i modifierad

omfattning verkställa observationer,

särskilt när fartygen befinna

sig inom områden med ringa trafik;

och böra dessa fartyg utsända sina

observationer medelst radio till nytta

för de olika officiella väderlekstjänsterna,

samt upprepa meddelandena

till nytta för i närheten varande fartyg;

fartyg i närheten av tropisk

storm eller förmodad tropisk storm

skall uppmanas att, då så är möjligt,

med hänsyn till fartygsbefälets navigationsåligganden

under stormiga väderleksförhållanden,

verkställa och

utsända observationer med kortare

mellantider;

(v) att vidtaga åtgärder för kustradiostationernas

mottagning och ut
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

sändning av väderleksmeddelanden

från och till fartyg; fartyg, vilka äro

oförmögna att meddela sig direkt med

land, skola uppmanas att översända

sina väderleksmeddelanden genom

ocean-väderleksfartyg eller genom

andra fartyg, som äro i förbindelse

med land;

(vi) att uppmana alla befälhavare

att underrätta i närheten varande

fartyg ävensom stationerna i land

närhelst de erfara en vindhastighet av

50 knop eller mera (styrka 10 enligt

Beauforts skala);

(vii) att eftersträva att uppnå likformighet

beträffande den ovan avhandlade

internationella väderlekstjänsten

och att, så långt möjligt,

efterkomma de rekommendationer,

som göras av Internationella Meteorologiska

Organisationen, till vilken de

fördragsslutande regeringarna för utredning

och råd må hänskjuta vilket

meteorologiskt spörsmål som helst,

som kan uppkomma vid tillämpningen

av denna konvention.

(c) De i denna regel nämnda meddelanden

skola överbringas i för utsändning

lämplig form och utsändas med i

radioreglementet föreskriven prioritetsrätt.

Under pågående utsändning »till

alla» av meteorologiska meddelanden,

väderleksförutsägelser samt varningar

skola alla fartygsstationer efterkomma

föreskrifterna i radioreglementet.

(d) För fartyg avsedda väderleksförutsägelser,

varningar, synoptiska och

andra meteorologiska meddelanden

skola, i överensstämmelse med överenskommelser

mellan ifrågakommande fördragsslutande

regeringar, utsändas och

spridas av de meteorologiska institutioner,

som genom sitt läge äro bäst

skickade att betjäna de olika zonerna

och områdena.

Regel 5.

Ispatrulleringstjänst.

n (a) De fördragsslutande regeringarna

förbinda sig att alltfort upprätthålla en

ispatrulleringstjänst samt en undersöknings-

och observationstjänst beträffande

isförhållandena i norra Atlanten.

Under hela den tid av året, då is förekommer,

skola sydöstra, södra och sydvästra

gränserna för isbergens områden

i närheten av de stora Newfoundlandsbankarna

bevakas i syfte att underrätta

förbipasserande fartyg om utsträckningen

av detta farliga område,

att närmare undersöka de allmänna isförhållandena

samt att inom gränserna

för patrulleringsfartygens verksamhetsområde

bistå nödställda fartyg och besättningar.

Under återstoden av året

skall undersökningen och observationerna

beträffande isförhållandena fortsättas

i den mån så befinnes lämpligt.

(b) För ispatrulleringstjänst samt

undersöknings- och observationstjänst

nyttjade fartyg och luftfartyg må av den

verkställande regeringen tilldelas andra

arbetsuppgifter, under förutsättning att

sådana andra arbetsuppgifter icke äro

till hinders för eller ökar kostnaden av

den egentliga tjänsten.

Regel 6.

Ispatmllering. Verkställande och

kostnader.

(a) Amerikas Förenta Staters regering

samtycker till att fortfara med

verkställandet av ispatrulltjänsten, undersöknings-

och observationstjänsten

beträffande isförhållandena samt spridandet

av därifrån erhållna underrättelser.

De av de fördragsslutande regeringarna,

som särskilt äro intresserade

av dessa företag, förbinda sig att bidraga

till utgifterna för upprätthållandet

och driften av desamma; storleken av

varje bidrag skall, så vitt möjligt, bestämmas

på grundval av den totala

brutto dräktigheten av de varje bidragande

regering tillhörande fartyg, som

passera genom isbergens, av ispatrullen

bevakade område. Sjöfartssäkerhetskommittén

uppmanas att åtaga sig undersökning

av ifrågavarande tonnage i

syfte att därom underrätta de bidragande

regeringarna. De av de fördragsslutande

regeringarna, som äro särskilt

intresserade av dessa företag, förbinda

sig att bidraga till utgifterna för upprätthållandet

och driften av desamma i

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

87

proportion till sina respektive bidrag

enligt bestämmelserna i konventionen

för betryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss, 1929, intill dess ifrågavarande

bidrag förändras enligt föreskrifterna

i denna regel.

(b) Envar av de bidragande regeringarna

äger rätt att förändra eller upphöra

med bidragen och andra fördragsslutande

regeringar må ikläda sig förpliktelsen

att bidraga till utgiften ifråga.

Den bidragande regering, som begagnar

sig av denna rätt, förbliver dock skyldig

att deltaga med sina fortlöpande bidrag

intill den 1 september, som följer

efter den dag, då meddelande lämnats

om avsikten att förändra eller upphöra

med bidraget. För att komma i åtnjutande

av sagda rätt skall vederbörande

härom lämna meddelande till

verkställande regeringen minst sex

månader före samma 1 september.

(c) Därest Amerikas Förenta Staters

regering framdeles skulle önska upphöra

med verkställandet av ifrågavarande

företag eller någon av de bidragande

regeringarna skulle uttrycka en

önskan att fritaga sig från ovan angivna

ekonomiska ansvar eller att få sin andel

däri förändrad eller annan fördragsslutande

regering skulle önska åtaga sig att

bidraga till utgifterna, skola de bidragande

regeringarna ordna denna fråga

på bästa sätt i överensstämmelse med

sina ömsesidiga intressen.

(d) De bidragande regeringarna äga

rätt att tid efter annan genom gemensam

överenskommelse företaga sådana

förändringar i denna regel ävensom i

regel 5, som må anses önskvärda.

(e) Där denna regel föreskriver, att

åtgärd må vidtagas efter överenskommelse

mellan de bidragande regeringarna,

skall förslag från någon av de fördragsslutande

regeringarna om genomförande

av sådan åtgärd delgivas den

verkställande regeringen, som skall tillfråga

de övriga bidragande regeringarna,

huruvida de godkänna förslaget, och

svaren på dessa förfrågningar skola tillställas

såväl de andra bidragande regeringarna

som den fördragsslutande regering

som framlagt förslaget. I synnerhet

skall skalan för de särskilt intresserade

fördragsslutande regeringarnas proportionella

kostnader för företaget minst

vart tredje år granskasvid samråd mellan

dessa regeringar. Initiativet till sådant

samråd åvilar den verkställande regeringen.

Regel 7.

Fart i närheten av is.

Då is rapporteras i eller i närheten av

fartygs kurs, är befälhavaren skyldig

att efter mörkrets inbrott gå med måttlig

fart eller ändra sin kurs tillräckligt

för att med säkerhet undvika det farliga

området.

Regel 8.

Router över norra Atlanten.

(a) Förfarandet att följa bestämda

router över norra Atlanten i båda riktningarna

har bidragit till att öka säkerheten

för människoliv till sjöss och bör

tillrådas alla fartyg.

(b) Valet av olika router och initiativet

till åtgärder rörande dessa överlåtas

åt vederbörande redares ansvar.

De fördragsslutande regeringarna förklara

sig villiga att på anmodan ställa

till redarnas förfogande alla de upplysningar

beträffande dessa router, som må

vara för regeringarna tillgängliga.

(c) De fördragsslutande regeringarna

förbinda sig att ålägga redarna skyldighet

att offentligt tillkännagiva de reguljära

router, som de ämna låta sina fartyg

följa, såväl som förändringar däri, ävensom

att använda sitt inflytande för att

förmå alla de redare, vilkas fartyg korsa

Atlanten, att, såvitt omständigheterna

det medgiva, följa sålunda bestämda

router samt alla de redare, vilkas fartyg

befara Atlanten på resor till eller från

hamnar i Förenta Staterna eller Canada,

att under tiden för fisket såvitt möjligt

undvika Newfoundlands fiskebankar

norr om 13° nordlig latitud samt att

gå utanför sådana områden, som veterligen

eller antagligen äro farliga på grund

av isförekomst.

(d) Den regering, som handhaver ispatrull

tjänsten, anmodas att till vederbörande

administration rapportera varje

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

fartyg, som iakttages utanför känd eller

tillkännagiven reguljär route eller som

under tiden för fisket överfar de ovan

nämnda fiskebankarna eller som på

väg till eller från hamnar i Förenta Staterna

eller Canada överfar områden,

som veterligen eller antagligen äro farliga

på grund av isförekomst.

Regel 9.

Missbruk av nödsignaler.

Användandet av en internationell nödsignal

i annan avsikt än att angiva, att

ett fartyg eller luftfartyg är i nöd, liksom

ock användandet av annan signal,

som kan förväxlas med en internationell

nödsignal, är förbjudet för ett vart

fartyg eller luftfartyg.

Regel 10.

Meddelande om nöd. — Förfarande.

(a) Befälhavare på fartyg till sjöss,

som från något håll emottager signal

om att fartyg eller luftfartyg eller därifrån

härrörande livräddningsredskap är

i nöd, är förpliktigad att med all möjlig

skyndsamhet begiva sig de nödställda

till hjälp samt om möjligt underrätta

dem härom. Om han icke är i stånd

till eller på grund av särskilda omständigheter

anser det orimligt eller onödigt

att skynda till deras undsättning,

skall orsaken till att han icke begivit

sig de nödställda till hjälp antecknas

i skeppsdagboken.

(b) Befälhavaren på ett nödställt fartyg

äger efter att, såvitt möjligt, hava

samrått med befälhavarna på de fartyg,

som svarat på hans anrop om hjälp, rätt

att fordra bistånd av ett eller flera av

de fartyg, som han anser bäst i stånd

att lämna bistånd, och befälhavare på

fartyg, som sålunda tillkallats, är skyldig

efterkomma anmaningen genom att

med all möjlig skyndsamhet begiva sig

de nödställda till hjälp.

(c) Befälhavare på fartyg är fritagen

från förpliktelse enligt mom. (a) av

denna regel, när han erfar att ett eller

flera andra fartyg än det egna blivit

tillkallade och efterkomma anmaningen.

(rf) Befälhavare på fartyg är fritagen

från förpliktelse enligt mom. (a) av

denna regel och, i fall hans fartyg har

blivit tillkallat, likaledes från förpliktelse

enligt mom. (b) av denna regel,

därest han från de nödställda personerna

eller från befälhavaren på ett annat

fartyg, som nått fram till de nödställda,

får meddelande om att hjälp ej

längre erfordras.

(e) Bestämmelserna i denna regel

skola icke utgöra hinder för tillämpningen

av den Internationella Konventionen

rörande enhetliga regler för assistans

och bärgning till sjöss, undertecknad

i Bryssel den 23 september 1910,

särskilt i vad angår skyldighet att lämna

hjälp enligt artikeln 11 av nämnda konvention.

Regel 11.

Signallampa.

Alla fartyg med en bruttodräktighet

överstigande 150 registerton skola, då

de nyttjas å internationella resor, vara

försedda med en fullgod dag-signallampa.

Regel 12.

Radiopeflapparat.

(a) Alla fartyg med en bruttodräktighet

av 1 600 registerton eller mera

skola, då de nyttjas å internationella

resor, vara försedda med radiopejlapparat

som uppfyller föreskrifterna i

regel 12 av kapitlet IV; dock att beträffande

fartyg med en bruttodräktighet

uppgående till 1 600 men understigande

5 000 registerton uppfyllande av föreskrifterna

rörande sådana apparater må,

därest administrationen så finner nödigt,

anstå för en tid av två år, räknat

från den dag, då denna konvention träder

i kraft.

(b) Administrationen må, inom områden

där den finner det oskäligt eller

onödigt att sådan apparat medföres,

från fordran härå undantaga varje

fartyg med en bruttodräktighet understigande

5 000 registerton, dock att

vederbörlig hänsyn därvid skall tagas

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

89

till det förhållandet att radiopejlapparat

är av värde både som navigeringsinstrument

och som hjälp att lokalisera fartyg,

luftfartyg eller livräddningsredskap.

Regel 13.

Bemanning.

De fördragsslutande regeringarna förbinda

sig att, en var beträffande eget

lands fartyg, vidmakthålla eller, om så

erfordras, vidtaga anstalter med syfte

att säkerställa, det alla fartyg må vara

bemannade på ett med hänsyn till säkerheten

för människoliv till sjöss betryggande

sätt i vad angår besättningens

antal och behörighet.

Regel 14.

Hjälpmedel jör navigering.

De fördragsslutande regeringarna förbinda

sig att vidtaga åtgärder för upprättande

och vidmakthållande av sådana

hjälpmedel för navigering, inberäknat

radiofyrar och elektroniska hjälpmedel,

som de, med hänsyn till trafikens omfång

och risk, finna nödiga, samt att

sörja för att underrättelser rörande dessa

hjälpmedel bliva tillgängliga för alla

dem det vederbör.

Regel 15.

Spaning och räddning.

(a) Varje fördragsslutande regering

förbinder sig, att säkerställa, att alla

erforderliga åtgärder äro vidtagna för

kustbevakning och för räddning av nödställda

personer till sjöss runt landets

kuster. Dessa åtgärder skola inbegripa

upprättande, drivande och vidmakthållande

av sådana inrättningar för livräddning

till sjöss, som med hänsyn till

sjötrafikens omfång och farvattnets farliga

beskaffenhet befunnits vara lämpliga

och nödvändiga, och dessa åtgärder

skola, i den mån så är möjligt, även

inbegripa anskaffandet av tillräckliga

anordningar för upptäckande och räddning

av nödställda personer.

(b) Varje fördragsslutande regering

förbinder sig att lämna tillgängliga upp
-

lysningar beträffande dess förefintliga

räddningsanordningar samt ifrågakommande

förslag till ändringar av desamma.

Regel 16.

Livräddn ingssignaler.

För meddelanden från livräddningsstationer

till nödställda fartyg och från

nödställda fartyg till livräddningsstationer

skola följande signaler användas:

(a) Svar från landstation på nödsignaler

från fartyg:

Signal

Om dagen — Vit röksignal.

Om natten — Vit stjärnraket.

Betydelse

»Ni är uppmärksammad — hjälp

lämnas så snart som möjligt.»

(b) Landningssignaler till ledning för

mindre båtar vid bortförande av besättning

från havererat fartyg:

Signal

Om dagen — Lodrät rörelse med en

vit flagga eller med armarna.

Om natten -— Lodrät rörelse med

ett vitt ljus eller bloss. En seglingslinje

(utvisande riktningen) må anvisas

genom att från lägre höjd, i linje

med iakttagaren visa ett fast vitt ljus

eller bloss.

Betydelse

»Här är det bästa stället att landa.»

Signal

Om dagen — Vågrät rörelse med

en vit flagga eller vågrätt utsträckta

armar.

Om natten — Vågrät rörelse med ett

vitt ljus eller bloss.

Betydelse

»Landning här är ytterst farlig.»

Signal

Om dagen — Vågrät rörelse med en

vit flagga, varefter denna sättes på

marken och en annan vit flagga föres

i den riktning som skall anvisas.

Om natten — Vågrät rörelse med

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

ett vitt ljus eller bloss, varefter det

vita ljuset eller blosset ställes på marken

och ett annat vitt ljus eller bloss

föres i den riktning som skall anvisas.

Betydelse

»Landning här är ytterst farlig. Ett

bättre ställe att landa finnes i den

anvisade riktningen.»

(c) Signaler att användas i förening

med begagnandet av livräddning sapparater

i land:

Signal

Om dagen — Lodrät rörelse med en

vit flagga eller med armarna.

Om natten -— Lodrät rörelse med ett

vitt ljus eller bloss.

Betydelse

I allmänhet —- »Jakande.»

Särskilt —-

»Raketlinan är emottagen.»

»Stjärtblocket är fastgjort.»

»Trossen är fastgjord.»

»Person är i räddningsstolen.»

»Hal in.»

Signal

Om dagen — Vågrät rörelse med

en vit flagga eller vågrätt utsträckta

armar.

Om natten — Vågrät rörelse med

ett vitt ljus eller bloss.

Betydelse

I allmänhet —

»Nekande.»

Särskilt —

»Slack upp.»

»Fast hal.»

Regel 17.

Lotslejdare.

Alla fartyg, som nyttjas å sådan

resa att lots kan förväntas komma att

ombordtagas, skola ifråga om lotslejdare

uppfylla följande fordringar:

(a) Lejdaren skall hållas i gott skick

och såvitt möjligt endast användas när

lotsar och tjänstemän gå ombord

på eller lämna fartyg vid dess ankomst

till eller avgång från hamn.

(b) Lejdaren skall vara av erforderlig

längd och styrka.

(c) Stegen skola hava erforderlig

bredd.

(d) Två säkert fästade mantåg skola,

när omständigheterna så påfordra,

användas i förening med lejdaren.

(e) Sådana åtgärder skola vara vidtagna

att lotsen kan på ett betryggande

sätt förflytta sig från lejdaren

över till fartygets däck.

(/) Till förhindrande av lejdarens

kantring skall den, där så är nödvändigt,

vara försedd med på lämpliga

inbördes avstånd anbragta lattor

eller förlängda steg.

(g) Nattetid skall lanterna belysande

fartygssidan vara tillgänglig och även

användas.

KAPITEL VI.

TRANSPORT AV SPANNMÅL OCH

FARLIGT GODS.

Regel 1.

Tillämpning.

Där ej annorlunda uttryckligen stadgas,

skall detta kapitel äga tillämpning

å fartyg på vilka detta reglemente äger

tillämpning.

Regel 2.

Transport av spannmål.

(a) Uttrycket »spannmål» omfattar

vete, majs, havre, råg, korn, ris, baljväxter

och frö.

(b) Där spannmål är inlastat i fartyg,

skola alla nödvändiga och skäliga försiktighetsåtgärder

vara vidtagna till

förhindrande av spannmålens förskjutning.

(c) Varje avdelning, som är helt fylld

med lös spannmål, skall vara:

(i) matad medelst tillfredsställande

byggda matarbingar rymmande minst

21/2 procent och högst 8 procent av

rymden av ifrågakommande avdelning,

samt

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

91

(ii) avdelad medelst långskeppsskott

eller slingerskott, vilka skott

skola vara tillfredsställande fastade

och spannmålstätt utförda med passande

tätningar mellan balkarna. I

lastrum skall sådant slingerskott

sträcka sig från däckets undersida till

ett avstånd av minst en tredjedel av

lastrummets djup, dock må avståndet

i intet fall understiga 2,44 meter (eller

8 eng. fot). I mellandäcksrum skola

skotten sträcka sig från däck till däck.

I alla förekommande fall skall skottet

räcka upp till överkant av matarbingen

till det lastrum eller den avdelning

där skottet är anbragt.

(id) I varje avdelning, som endast till

en del är fylld med lös spannmål, skall

spannmålen utplanas och däröver skall,

på över hela ytan lagda lämpliga plattformar,

stuvas spannmålsfyllda säckar eller

annan lämplig last till en höjd icke

understigande 1,22 meter (eller 4 eng.

fot). Därjämte skall avdelningen vara

delad medelst långskeppsskott eller

slingerskott i fartygets medellinje, vilket

skott skall, allt efter omständigheterna,

sträcka sig från avdelningens botten eller

däck till sådan höjd att förskjutning

av den lösa spannmålen förhindras.

Långskeppsskott eller slingerskott erfordras

dock icke, därest rymden av den

lösa spannmålen icke överstiger en

tredjedel av avdelningens rymd eller,

därest avdelningen är uppdelad genom

axeltunnel, hälften av rymden av ifrågavarande

avdelning.

(e) Annan lös spannmål än havre,

lätt korn och bomullsfrö får icke föras i

mellandäcksrum å ett två-däckat fartyg

eller i det översta mellandäcksrummet

å fartyg med flera än två däck,

dock att spannmålen må föras i sådana

tillfredsställande byggda matarbingar

som erfordras för matning av underliggande

avdelningar. Lös spannmål må

föras å plats där det eljest ej är medgivet

enligt denna regel, förutsatt att:

(i) spannmålen föres i en eller

flera tillfredsställande byggda bingar,

försedda med i inom. (c) (i) föreskrivna

matarbingar;

(ii) lastrum eller avdelning under

bingen eller bingarna behörigen till
-

slutits och skalkats klart av till sådant

lastrum eller avdelning hörande matarbinge;
(iii)

sålunda förd spannmål icke

överstiger den av administrationen

fastställda kvantiteten.

(/) Varje administration må, i den

mån en tillämpning av bestämmelserna

i mom. (c) och (d) av denna regel befinnes,

med hänsyn till farvattnets skyddade

beskaffenhet och de villkor varunder

resan äger rum, vara oskälig eller

onödig, från nämnda bestämmelser undantaga

vissa fartyg eller vissa slag av

fartyg.

Regel 3.

Transport av farligt gods.

(a) Uttrycket »farligt gods» omfattar:

(i) explosiva varor;

(ii) komprimerade, kondenserade

eller under tryck lösta gaser;

(iii) frätande gods;

(iv) giftigt gods;

(v) ämnen, som avgiva lättantändliga

ångor;

(vi) ämnen, som i beröring med

vatten eller luft bliva farliga;

(vii) kraftigt syreavgivande ämnen;
(viii)

ämnen med benägenhet för

självantändning;

(ix) varje annat ämne, som, enligt

vad erfarenheten visat eller kommer

att visa, är av sådan farlig beskaffenhet

att föreskrifterna i denna regel

böra äga tillämpning å detsamma.

(b) Farligt gods må icke föras annat

än i överensstämmelse med föreskrifterna

i denna regel.

(c) Andra explosiva varor än nedan

angivna må icke föras å passagerarfartyg
(i)

ammunition för handvapen

(med centrumtändning) och vanlig

stubintråd (med svartkrutskärna);

(ii) mindre kvantiteter explosiva

varor, dock att deras sammanlagda

vikt icke må överstiga 9 kg (eller 20

eng. pund);

(iii) sammanlagt högst 450 kg (10

cwt) explosiva varor i godkända för
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

packningar på däck å passagerarfartyg

å kort resa.

(d) Utan hinder av föreskrifterna i

inom. (c) må å passagerarfartyg, där särskilda

godkända säkerhetsåtgärder äro

vidtagna, föras explosiva varor.

(e) Å fartyg som medför lättantändlig

vätska skola betryggande försiktighetsåtgärder

mot brand- och explosionsfara

vara vidtagna.

(/) Ämnen med benägenhet för självantändning

(inberäknat hö och andra

vegetabiliska produkter, särskilt i fuktigt

tillstånd) må icke föras med mindre

betryggande säkerhetsåtgärder vidtagits

till förhindrande av eldsvåda.

(g) Farligt gods som avses för transport

å fartyg skall åtföljas av skriftlig

förklaring av avlastaren med noggrann

beskrivning av varan i enlighet med i

mom. (a) av denna regel använd klassindelning.

(h) Försändelse av farligt gods skall,

med undantag av paket innehållande

blandade kemikalier i begränsade kvantiteter,

förses med tydlig etikett eller

schablonmärke angivande varans farliga

beskaffenhet. Varje kolli i försändelsen

skall vara försett med ovannämnda

märke, såvida kollit ej tillhör sådan

större försändelse, som kan stuvas och

identifieras såsom en enhet.

(i) Varje fartyg, som transporterar

farligt gods, skall medföra en i överensstämmelse

med föreskrifterna i mom. (a)

av denna regel upprättad särskild förteckning

över det farliga godset ombord.

(/) Varje fördragsslutande regering

skall, såsom tillägg till föreskrifterna i

denna regel, utfärda eller låta utfärda

reglemente med detaljföreskrifter. Sådana

detaljföreskrifter skola avse förpackning

och stuvning av farligt gods,

som föres tillsammans med andra varuslag,

samt stuvning av olika slag av

farligt gods.

(k) Föreskrifterna i denna regel äga

icke tillämpning på fartygs förnödenheter

eller utrustning.

Formulär till säkerhelscertifikat för

passagerarfartyg.

Säkerhetscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

för =~~ internationell resa.

kort

Utfärdat i enlighet med

bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande

av säkerheten för människoliv

till sjöss, 1948.

Far-

tygets

namn

Registre- ringsnummer

eller signal- bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräk-

tighet

Detaljer be- träffande

ifrågakom- mande

resor enl.

Kap. III

Regel 22 (c)

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

I. Att ovan angivna fartyg har vederbörligen

undergått tillsyn i enlighet

med bestämmelserna i förenämnda konvention.

II. Att fartyget vid tillsynen be
fanns

uppfylla bestämmelserna i reglerna,

bifogade sagda konvention, i följande

hänseenden: **

(1) byggnadssätt, huvud- och hjälpångpannor

samt maskiner; »j

(2) anordning och detaljer av den

vattentäta rum sindelningen;

(3) följande indelningsvattenlinjer:

Indelnin gs vatten- linjer, fastställda

och utmärkta mid- skepps å fartygs- sidorna.

(Kap. II, Regel 10)

Fri-

bord

Gäller då passage- rare föras i följan- de, jämväl för last

användbara rum:

C. 1

C. 2

c. a

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

93

III. Att bärgningsredskapen äro tillräckliga

för högst ...... personer,

nämligen:

......livbåtar (däri inräknade.....

motorlivbåtar eller mekaniskt propellerdrivna

livbåtar) tillräckliga för ...

personer, och.....motorlivbåtar för
sedda

med radiotelegrafinstallation

och strålkastare (dessa båtar inräknade

i det ovannämnda totala antalet

livbåtar), fordrande ..... godkända

båtmän;

......flottar, tillräckliga för .....

personer;

...... flytredskap, tillräckliga för

..... personer;

......livbojar;

......livbälten.

IV. Att livbåtarna voro utrustade enligt

reglernas föreskrifter.

V. Att fartyget var försett med

linkastningsapparat och med flyttbar

radioapparat för livbåtar enligt reglernas

föreskrifter.

VI. Att fartyget uppfyllde reglernas

föreskrifter beträffande radiotelegrafinstallation,

nämligen:

Lyssiiingstimmar av expedi-

Ford-

ringar

enligt

reglerna

Vid-

tagna

anord-

ningar

Finnes automatisk alarmap-

Finnes huvudinstallation om-

Finnes nödinstallation om-

Äro huvud- och nödsändares

elektriska anordningar se- parata eller kombinerade?

Finnes radiopejlapparat om-

Unrrl ? . ........

Antal passagerare enligt cer-|

tifikatet..................I........

VII. Att fartyget dels uppfyllde reglernas

föreskrifter beträffande anordningar

för upptäckande och släckning

av eldsvåda, dels ock var försett med

lanternor och föremål för signalering vid

dagsljus samt med anordningar för avgivande

av ljud- och nödsignaler enligt

föreskrifterna i reglerna och i internationella

ombordläggningsbestämmelserna.

VIII. Att fartyget i alla övriga hänseenden

uppfyllde reglernas föreskrifter

i den mån de äro tillämpliga å fartyget.

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att utfärda

detta certifikat, skall härunder anbringa

namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges

följande:

Undertecknad förklarar sig vara av

nämnda regering behörigen bemyndigad

att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

Formulär till certifikat för lastfartyg.

Utrustningssäkerhetscert ifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enlighet med

bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande

av säkerheten för människoliv

till sjöss, 1948. * I.

Fartygets

namn

Registre- ringsnummer

eller signal- bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräktighet

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

I. Att ovan angivna fartyg har vederbörligen

undergått tillsyn i enlighet

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Mctj:ts proposition nr 33.

med bestämmelserna i förenämnda konvention.

II. Att bärgningsredskapen vid tillsynen

befunnos vara tillräckliga för

högst .... personer, nämligen:

...... livbåtar om babord tillräckliga

för.....personer;

......livbåtar om styrbord tillräckliga

för ..... personer;

...... motorlivbåtar och/eller mekaniskt

propellerdrivna livbåtar (inräknade

i ovannämnda totala antal livbåtar);
.

..... livbojar;

...... livbälten.

III. Att livbåtarna voro utrustade

enligt konventionsreglernas föreskrifter.

•IflV. Att fartyget var försett med linkastningsapparat

och med portativ

radioapparat för livbåtar enligt reglernas

föreskrifter.

V. Att fartyget vid tillsynen befanns

uppfylla konventionens föreskrifter i

fråga om eldsläckningsanordningar och

vara försett med lanternor och föremål

för signalering vid dagsljus samt med

anordningar för avgivande av ljud- och

nödsignaler enligt föreskrifterna i reglerna

och i internationella ombordläggningsbestämmelserna.

VI. Att fartyget i alla övriga hänseenden

uppfyllde reglernas föreskrifter

i den mån de äro tillämpliga å fartyget.

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att utfärda

detta certifikat, skall härunder anbringa

namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges

följande:

Undertecknad förklarar sig vara av

nämnda regering behörigen bemyndigad

att utfärda detta certifikat.

(Namn underskri ft)

Formulär till radiotelefonsäkerhetscertifikat.

Radiotelefonsäkerhetscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enlighet med

bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande

av säkerheten för människoliv

till sjöss, 1948.

Fartygets

namn

Registre- ringsnummer

eller signal- bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräktighet

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

Att ovan angivna fartyg uppfyller

föreskrifterna i reglerna, bifogade förenämnda

konvention, såvitt angår radiotelefoninstallation:
-

Lyssningstimmar av expedi- tör......................

Ford-

ringar

enligt

reglerna

Vid-

tagna

anord-

ningar

Antal expeditörer..........

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att

utfärda detta certifikat, skall härunder anbringa

namnunderskrift eller sigill.

''(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges

följande:

Undertecknad förklarar sig vara av

nämnda regering behörigen bemyndigad

att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

95

Formulär till radiotelegrafsäkerhetscertifikat.

Radiotelegrafsäkerhetscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enlighet med

bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande

av säkerheten för människoliv

till sjöss, 1948.

Registre-

Fartygets

ringsnummer

Hem-

Brutto-

namn

eller signal-

ort

dräktighet

bokstäver

:

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

Att ovan angivna fartyg uppfyller

föreskrifterna i reglerna, bifogade förenämnda

konvention, såvitt angår radiotelegraf

installation :

Lyssningstimmar av expedi-

Ford-

ringar

enligt

reglerna

Vid-

tagna

anord-

ningar

Finnes automatisk alarmap-

Finnes huvudinstallation om-

Finnes nödinstallation om-

Äro huvud- och nödsändares

elektriska anordningar se- parata eller kombinerade?

Finnes radiopejlapparat om- bord?....................

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att

utfärda detta certifikat, skall härunder anbringa

namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges

följande:

Undertecknad förklarar sig vara av

nämnda regering behörigen bemyndigad

att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

Formulär till dispenscertifikat.

Dispenscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enhghet med

bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande

av säkerheten för människoliv

till sjöss, 1948.

Fartygets

namn

Registre- ringsnummer

eller signal- bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräktighet

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

Att för ovan angivna fartyg med stöd

av regel.....i kapitel... av reglerna,

bifogade förenämnda konvention, meddelats

eftergift från bestämmelserna1

i samma konvention beträffande resor

från...............................

till................................

* Därest dispenscertifikatet I *

utfärdats under särskilda vill->

kor, angivas dessa här. )

1 Här angivas ifrågakommande kapitel och

regler jämte särskilda moment i desamma.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att

utfärda detta certifikat, skall härunder anbringa

namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges

följande:

Undertecknad förklarar sig vara av

nämnda regering behörigen bemyndigad

att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

97

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena, chefen för justitiedepartementet

och t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson.

Den 16 december 1949 redogjorde jag inför Kungl. Maj :t för frågan om

godkännande av 19^8 års internationella konvention för betryggande av säkerheten

för människoliv till sjöss. Jag anmälde min avsikt att hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte begära riksdagens godkännande av konventionen,

sedan ett med denna sammanhängande förslag till vissa ändringar i lagen

om tillsyn å fartyg granskats i lagrådet.

Lagrådets granskning av lagförslaget har nu slutförts. Jag hemställer sålunda,

att Kungl. Maj :t måtte i proposition äska riksdagens godkännande

av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

7 Bihang titt riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:39 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition angående viss decentralisering av tillståndsgivningen beträffande yrkesmässig biltrafik. s. 14 i texten
  2. 2LU 1950:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av 1948 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv til s. 1 i texten