Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:38, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj

1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark;

given Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§

iagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens innehåll.

Lagförslaget innebär beträffande 3 § att de nuvarande bestämmelserna

om påföljder för underlåtenhet att utrota berberis kompletteras med föreskrifter

om rätt för domstolarna att meddela vitesföreläggande. De ändringar

som föreslås i 4 § äro av formell natur. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1990. I samt. Nr 3S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933

(nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 om utrotande

av berberis å viss mark1 skola erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

3 §•

Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,

som avses i 1 §, att

verkställa föreskriven utrotning av

berberis, straffes med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor;

och må den försumlige åliggande

åtgärder, sedan han blivit underrättad,

verkställas genom vederbörande

åklagarmyndighets försorg. Kostnaden

härför må av åklagarmyndigheten

omedelbart uttagas hos den försumlige.

4 §.

Förseelse, varom i denna lag sägs,

åtalas av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän lag.

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,

som avses i 1 §, att

verkställa föreskriven utrotning av

berberis, straffes med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor;

och äge rätten tillika på yrkande

av åklagaren vid vite förelägga den

försumlige att inom viss tid hava

verkställt honom åliggande åtgärder.

Därest givet föreläggande icke efterkommes,

må åklagaren föra talan

om vitets utdömande samt om föreläggande

av nytt vite. I stället för

att yrka nytt vite må åklagaren ock,

sedan den försumlige blivit underrättad,

själv låta verkställa de utrotningsåtgärder

som erfordras. Kostnaden

härför må av åklagaren omedelbart

uttagas hos den försumlige.

Är vite förelagt, må ej till straff

dömas för uraktlåtenhet att verkställa

utrotning under den tid föreläggandet

avser.

4 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950. 1

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1944:112.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

viss ändring i lagstiftningen angående utrotande av berberis samt anför följande.

Alltsedan år 1918 ha, till skydd för sädesodlingarna mot angrepp av svartrost,

lagbestämmelser funnits om skyldighet att utrota berberisbuskar. För

närvarande gäller i detta avseende lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande

av berberis å viss mark.

Enligt 1 § denna lag äger Kungl. Maj :t, där förhållandena inom visst

hushållningssällskaps område sådant påkalla, förordna att vanlig berberis

samt andra arter av för svartrost mottaglig berberis skola utrotas inom

området. Skyldigheten att ombesörja utrotningen åligger jordägaren. Har

marken med nyttjanderätt upplåtits till annan, är dock i regel nyttjanderättshavaren

ansvarig i ägarens ställe.

I förordnandet skall, enligt 2 §, angivas viss tid, inom vilken utrotandet

skall vara verkställt. Denna tid må sättas olika för skilda delar av området

i fråga. Härjämte föreskrives i samma paragraf, att därest berberis

förekommer inom området efter utgången av den i förordnandet angivna

tiden, åtgärder för dess utrotande omedelbart skola vidtagas.

Underlåter jordägare eller nyttjanderättshavare att verkställa föreskriven

utrotning av berberis, skall han enligt 3 § straffas med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor, och må, sedan han blivit underlättad,

honom åliggande åtgärder på hans bekostnad verkställas genom

åklagarmyndighetens försorg.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 januari 1949 har Östergötlands läns

hushållningssällskap anfört, att de påföljder som sålunda stadgats för underlåtenhet

att utrota berberis visat sig icke vara tillräckligt verksamma.

Under de trettio år lagstiftning i ämnet funnits hade visserligen stora framsteg

gjorts, men ännu förekomme berberis här och var i form av busksamlingar

eller enstaka exemplar. Vikten av att utrotning skedde insåges ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

alltid, och stundom måste vederbörande anmälas till åtal. De bötesstraff

som utmättes vore emellertid för låga för att få önskad effekt, och åklagarmyndigheternas

befogenhet att låta verkställa utrotningen på den försumliges

bekostnad torde knappast någonsin ha begagnats. Det syntes också

vara svårt att i praktiken genomföra ett dylikt tvångsförfarande. För att

göra lagen mera effektiv borde därför enligt hushållningssällskapets mening

bestämmelsen om utrotning genom åklagarmyndighetens försorg ersättas

med föreskrift att den försumlige finge vid vite tillhållas att inom

viss tid verkställa utrotningen. Sällskapet hemställde, att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga åtgärder för att genomföra en lagändring av denna innebörd.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

styrelsen för statens växtskyddsanstalt och styrelsen för

hushållningssällskapens förbund.

Styrelserna för växtskgddsanstalten och hushållningssällskapens förbund

ha båda tillstyrkt det av Östergötlands läns hushållningssällskap framställda

förslaget. Såsom skäl härför ha de anfört, att enligt vad erfarenheten utvisade

effektivare påtryckningsmedel vore behövliga för att kunna fullständigt

genomdriva berberisutrotningen, samt att en bestämmelse om vitesföreläggande

syntes ägnad att bereda avsevärt gynnsammare förutsättningar

i detta hänseende än den nuvarande regeln om tvångsutrotning genom

åklagarmyndighetens försorg. I sammanhang därmed ha de uppgivit

att dylik tvångsutrotning ej någonsin torde ha kommit till användning.

Även lantbruksstijrelsen har uttalat att en mera smidig påtryckningsmetod

syntes erforderlig för att berberisutrotningen skulle bli fullt effektiv.

Denna myndighet har emellertid ansett att vad som föreslagits av Östergötlands

läns hushållningssällskap icke innebure en tillfredsställande lösning.

Styrelsen har sålunda erinrat att en föreskrift, att domstol i samband med

utdömande av böter jämväl finge förelägga den försumlige att vid vite fullgöra

vad som ålåge honom, skulle medföra att frågan, huruvida utrotningen

komme att verkställas, bleve ytterligare ställd på framtiden. Vidare

skulle borttagandet av bestämmelsen att arbetet kan utföras på den försumliges

bekostnad kunna leda till att berberisutrotningen i visst fall ej

alls komme till verkställighet. Ett snabbare och mera effektivt förfarande

erhölles enligt styrelsens mening, därest omedelbart efter ett konstaterande,

att utrotning icke komme att godvilligt verkställas, vitesföreläggande kunde

utfärdas i administrativ ordning, förslagsvis genom länsstyrelsen, varefter

frågan om eventuellt utdömande av vitet finge hänskjutas till domstol. Genom

ett dylikt förfarande vunnes även, att den försumlige på ett påtagligt

sätt tidigt bleve påmind om sin skyldighet och erhölle kännedom om den

ekonomiska risk han löpte, om arbetet icke utfördes. Om vitesföreläggandet

visade sig overksamt, uppstode fråga huruvida nytt sådant föreläggande

skulle ske eller annat tvångsmedel anlitas. I detta avseende funne styrelsen

lämpligast att, till undvikande av tidsutdräkt, den vitesföreläggande myndigheten

erhölle möjlighet att såsom komplement till vitet förordna om arbetets

utförande av annan på den försumliges bekostnad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Departementschefen. Förordnanden om utrotande av berberis ha numera

meddelats beträffande samtliga de områden av riket där svartrost kan befaras

uppträda i någon mera betydande omfattning. Inom dessa områden

har också länge bedrivits ett systematiskt utrotningsarbete under ledning

av hushållningssällskapen och med bidrag av statsmedel. Statsbidrag utgå

från anslaget till bekämpande av växtsjukdomar och enligt villkor som angivas

i särskild kungörelse den 26 april 1935 (nr 127). I stort sett har utrotningsarbetet

varit framgångsrikt. På sina håll förekommer emellertid

alltjämt berberis i icke obetydlig utsträckning. Att skyldigheten att hålla

markerna fria från denna växt blivit eftersatt, torde till en del få tillskrivas

bristen på arbetskraft under krigsåren. I vissa fall lär dock orsaken vara att

söka i bristande intresse från vederbörande jordägares eller nyttjanderättshavares

sida. För att icke resultatet av redan utfört arbete skall äventyras

är det tydligen angeläget att i dylika fall effektiva påtryckningsmedel mot

den försumlige stå till buds. Av vad som förekommit i ärendet torde framgå,

att de nuvarande påfölj dsbestämmelserna i praktiken ej äro tillräckliga för

sitt syfte. Den befogenhet som lagen lämnar åklagarmyndigheterna att föranstalta

om utrotning på den försumliges bekostnad lär sålunda aldrig ha

utnyttjats. Med hänsyn till åklagarnas stora arbetsbörda och de svårigheter

som i allmänhet måste möta mot att genomföra ett dylikt tvångsförfarande

torde det ej heller kunna förväntas att denna utväg i framtiden skulle

komma att anlitas annat än i sällsynta undantagsfall. Övervägande skäl

synas mig därför tala för att möjlighet införes att förelägga vite.

Lantbruksstyrelsen synes anse, att därest vitesförfarande införes, den nuvarande

bestämmelsen om böter bör kunna utgå. Denna ståndpunkt kan jag

emellertid icke biträda. Det torde vara av icke ringa värde att den som finner

berberis växande på sin mark vet med sig att han riskerar att drabbas av

straff, om han ej omedelbart utrotar växten. En ordning som medförde att

ingen påföljd kunde inträda förrän myndighet meddelat särskilt föreläggande

om utrotning skulle följaktligen enligt min mening innebära en försämring.

Därest underlåtenhet att utrota berberis sålunda alltjämt skall vara straffbar,

synes det för undvikande av omgång vara lämpligast att även vitesförfarandet

handhaves av domstolarna. Jag förordar därför att domstolarna

få befogenhet att, i samband med ådömande av böter, tillika vid vite förelägga

den tilltalade att inom viss tid verkställa erforderliga utrotningsåtgärder.

Meddelas dylikt vitesföreläggande, bör enligt allmänna rättsgrundsatser

straff vara uteslutet under den tid föreläggandet gäller.

Det bör ankomma på åklagaren alt vid behov framställa yrkande om

vitesföreläggande. Om givet föreläggande icke efterkommes, bör åklagaren

ha att föra talan om vitets utdömande. Uppenbart torde vara att han därvid

också bör kunna påyrka föreläggande av nytt vite. Det lär emellertid någon

gång kunna inträffa alt även ett förhöjt vite kan antagas bli verkningslöst.

För dylika undantagsfall torde det vara lämpligt att bibehålla den nuva
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

rande möjligheten till tvångsutrotning genom åklagarens försorg men på

den försumliges bekostnad.

De nya bestämmelserna om vitesföreläggande torde böra införas i lagen

genom ändring av 3 §. Samtidigt synas vissa i 4 § upptagna bestämmelser

om åtal och bötesförvandling, vilka till följd av annan lagstiftning numera

blivit överflödiga, böra utgå. Ändringarna böra lämpligen träda i kraft den

1 juli 1950.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§

lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.

Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att antaga nämnda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

507046. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen iden 26 maj 1933 s. 1 i texten
  2. 3LU 1950:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 s. 6 i texten