Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark
6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:38, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
1
Nr 38.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj
1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark;
given Drottningholms slott den 13 januari 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§
iagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens innehåll.
Lagförslaget innebär beträffande 3 § att de nuvarande bestämmelserna
om påföljder för underlåtenhet att utrota berberis kompletteras med föreskrifter
om rätt för domstolarna att meddela vitesföreläggande. De ändringar
som föreslås i 4 § äro av formell natur. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1990. I samt. Nr 3S.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933
(nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.
Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 om utrotande
av berberis å viss mark1 skola erhålla följande ändrade lydelse.
(Gällande lydelse)
3 §•
Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,
som avses i 1 §, att
verkställa föreskriven utrotning av
berberis, straffes med böter från och
med tio till och med tvåhundra kronor;
och må den försumlige åliggande
åtgärder, sedan han blivit underrättad,
verkställas genom vederbörande
åklagarmyndighets försorg. Kostnaden
härför må av åklagarmyndigheten
omedelbart uttagas hos den försumlige.
4 §.
Förseelse, varom i denna lag sägs,
åtalas av allmän åklagare.
Böter, som ådömas enligt denna lag,
tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän lag.
(Föreslagen lydelse)
3 §•
Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,
som avses i 1 §, att
verkställa föreskriven utrotning av
berberis, straffes med böter från och
med tio till och med tvåhundra kronor;
och äge rätten tillika på yrkande
av åklagaren vid vite förelägga den
försumlige att inom viss tid hava
verkställt honom åliggande åtgärder.
Därest givet föreläggande icke efterkommes,
må åklagaren föra talan
om vitets utdömande samt om föreläggande
av nytt vite. I stället för
att yrka nytt vite må åklagaren ock,
sedan den försumlige blivit underrättad,
själv låta verkställa de utrotningsåtgärder
som erfordras. Kostnaden
härför må av åklagaren omedelbart
uttagas hos den försumlige.
Är vite förelagt, må ej till straff
dömas för uraktlåtenhet att verkställa
utrotning under den tid föreläggandet
avser.
4 §.
Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950. 1
1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1944:112.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Drottningholms slott den 13 januari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om
viss ändring i lagstiftningen angående utrotande av berberis samt anför följande.
Alltsedan år 1918 ha, till skydd för sädesodlingarna mot angrepp av svartrost,
lagbestämmelser funnits om skyldighet att utrota berberisbuskar. För
närvarande gäller i detta avseende lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande
av berberis å viss mark.
Enligt 1 § denna lag äger Kungl. Maj :t, där förhållandena inom visst
hushållningssällskaps område sådant påkalla, förordna att vanlig berberis
samt andra arter av för svartrost mottaglig berberis skola utrotas inom
området. Skyldigheten att ombesörja utrotningen åligger jordägaren. Har
marken med nyttjanderätt upplåtits till annan, är dock i regel nyttjanderättshavaren
ansvarig i ägarens ställe.
I förordnandet skall, enligt 2 §, angivas viss tid, inom vilken utrotandet
skall vara verkställt. Denna tid må sättas olika för skilda delar av området
i fråga. Härjämte föreskrives i samma paragraf, att därest berberis
förekommer inom området efter utgången av den i förordnandet angivna
tiden, åtgärder för dess utrotande omedelbart skola vidtagas.
Underlåter jordägare eller nyttjanderättshavare att verkställa föreskriven
utrotning av berberis, skall han enligt 3 § straffas med böter från och
med tio till och med tvåhundra kronor, och må, sedan han blivit underlättad,
honom åliggande åtgärder på hans bekostnad verkställas genom
åklagarmyndighetens försorg.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 januari 1949 har Östergötlands läns
hushållningssällskap anfört, att de påföljder som sålunda stadgats för underlåtenhet
att utrota berberis visat sig icke vara tillräckligt verksamma.
Under de trettio år lagstiftning i ämnet funnits hade visserligen stora framsteg
gjorts, men ännu förekomme berberis här och var i form av busksamlingar
eller enstaka exemplar. Vikten av att utrotning skedde insåges ej
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
alltid, och stundom måste vederbörande anmälas till åtal. De bötesstraff
som utmättes vore emellertid för låga för att få önskad effekt, och åklagarmyndigheternas
befogenhet att låta verkställa utrotningen på den försumliges
bekostnad torde knappast någonsin ha begagnats. Det syntes också
vara svårt att i praktiken genomföra ett dylikt tvångsförfarande. För att
göra lagen mera effektiv borde därför enligt hushållningssällskapets mening
bestämmelsen om utrotning genom åklagarmyndighetens försorg ersättas
med föreskrift att den försumlige finge vid vite tillhållas att inom
viss tid verkställa utrotningen. Sällskapet hemställde, att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga åtgärder för att genomföra en lagändring av denna innebörd.
Över nämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
styrelsen för statens växtskyddsanstalt och styrelsen för
hushållningssällskapens förbund.
Styrelserna för växtskgddsanstalten och hushållningssällskapens förbund
ha båda tillstyrkt det av Östergötlands läns hushållningssällskap framställda
förslaget. Såsom skäl härför ha de anfört, att enligt vad erfarenheten utvisade
effektivare påtryckningsmedel vore behövliga för att kunna fullständigt
genomdriva berberisutrotningen, samt att en bestämmelse om vitesföreläggande
syntes ägnad att bereda avsevärt gynnsammare förutsättningar
i detta hänseende än den nuvarande regeln om tvångsutrotning genom
åklagarmyndighetens försorg. I sammanhang därmed ha de uppgivit
att dylik tvångsutrotning ej någonsin torde ha kommit till användning.
Även lantbruksstijrelsen har uttalat att en mera smidig påtryckningsmetod
syntes erforderlig för att berberisutrotningen skulle bli fullt effektiv.
Denna myndighet har emellertid ansett att vad som föreslagits av Östergötlands
läns hushållningssällskap icke innebure en tillfredsställande lösning.
Styrelsen har sålunda erinrat att en föreskrift, att domstol i samband med
utdömande av böter jämväl finge förelägga den försumlige att vid vite fullgöra
vad som ålåge honom, skulle medföra att frågan, huruvida utrotningen
komme att verkställas, bleve ytterligare ställd på framtiden. Vidare
skulle borttagandet av bestämmelsen att arbetet kan utföras på den försumliges
bekostnad kunna leda till att berberisutrotningen i visst fall ej
alls komme till verkställighet. Ett snabbare och mera effektivt förfarande
erhölles enligt styrelsens mening, därest omedelbart efter ett konstaterande,
att utrotning icke komme att godvilligt verkställas, vitesföreläggande kunde
utfärdas i administrativ ordning, förslagsvis genom länsstyrelsen, varefter
frågan om eventuellt utdömande av vitet finge hänskjutas till domstol. Genom
ett dylikt förfarande vunnes även, att den försumlige på ett påtagligt
sätt tidigt bleve påmind om sin skyldighet och erhölle kännedom om den
ekonomiska risk han löpte, om arbetet icke utfördes. Om vitesföreläggandet
visade sig overksamt, uppstode fråga huruvida nytt sådant föreläggande
skulle ske eller annat tvångsmedel anlitas. I detta avseende funne styrelsen
lämpligast att, till undvikande av tidsutdräkt, den vitesföreläggande myndigheten
erhölle möjlighet att såsom komplement till vitet förordna om arbetets
utförande av annan på den försumliges bekostnad.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Departementschefen. Förordnanden om utrotande av berberis ha numera
meddelats beträffande samtliga de områden av riket där svartrost kan befaras
uppträda i någon mera betydande omfattning. Inom dessa områden
har också länge bedrivits ett systematiskt utrotningsarbete under ledning
av hushållningssällskapen och med bidrag av statsmedel. Statsbidrag utgå
från anslaget till bekämpande av växtsjukdomar och enligt villkor som angivas
i särskild kungörelse den 26 april 1935 (nr 127). I stort sett har utrotningsarbetet
varit framgångsrikt. På sina håll förekommer emellertid
alltjämt berberis i icke obetydlig utsträckning. Att skyldigheten att hålla
markerna fria från denna växt blivit eftersatt, torde till en del få tillskrivas
bristen på arbetskraft under krigsåren. I vissa fall lär dock orsaken vara att
söka i bristande intresse från vederbörande jordägares eller nyttjanderättshavares
sida. För att icke resultatet av redan utfört arbete skall äventyras
är det tydligen angeläget att i dylika fall effektiva påtryckningsmedel mot
den försumlige stå till buds. Av vad som förekommit i ärendet torde framgå,
att de nuvarande påfölj dsbestämmelserna i praktiken ej äro tillräckliga för
sitt syfte. Den befogenhet som lagen lämnar åklagarmyndigheterna att föranstalta
om utrotning på den försumliges bekostnad lär sålunda aldrig ha
utnyttjats. Med hänsyn till åklagarnas stora arbetsbörda och de svårigheter
som i allmänhet måste möta mot att genomföra ett dylikt tvångsförfarande
torde det ej heller kunna förväntas att denna utväg i framtiden skulle
komma att anlitas annat än i sällsynta undantagsfall. Övervägande skäl
synas mig därför tala för att möjlighet införes att förelägga vite.
Lantbruksstyrelsen synes anse, att därest vitesförfarande införes, den nuvarande
bestämmelsen om böter bör kunna utgå. Denna ståndpunkt kan jag
emellertid icke biträda. Det torde vara av icke ringa värde att den som finner
berberis växande på sin mark vet med sig att han riskerar att drabbas av
straff, om han ej omedelbart utrotar växten. En ordning som medförde att
ingen påföljd kunde inträda förrän myndighet meddelat särskilt föreläggande
om utrotning skulle följaktligen enligt min mening innebära en försämring.
Därest underlåtenhet att utrota berberis sålunda alltjämt skall vara straffbar,
synes det för undvikande av omgång vara lämpligast att även vitesförfarandet
handhaves av domstolarna. Jag förordar därför att domstolarna
få befogenhet att, i samband med ådömande av böter, tillika vid vite förelägga
den tilltalade att inom viss tid verkställa erforderliga utrotningsåtgärder.
Meddelas dylikt vitesföreläggande, bör enligt allmänna rättsgrundsatser
straff vara uteslutet under den tid föreläggandet gäller.
Det bör ankomma på åklagaren alt vid behov framställa yrkande om
vitesföreläggande. Om givet föreläggande icke efterkommes, bör åklagaren
ha att föra talan om vitets utdömande. Uppenbart torde vara att han därvid
också bör kunna påyrka föreläggande av nytt vite. Det lär emellertid någon
gång kunna inträffa alt även ett förhöjt vite kan antagas bli verkningslöst.
För dylika undantagsfall torde det vara lämpligt att bibehålla den nuva
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
rande möjligheten till tvångsutrotning genom åklagarens försorg men på
den försumliges bekostnad.
De nya bestämmelserna om vitesföreläggande torde böra införas i lagen
genom ändring av 3 §. Samtidigt synas vissa i 4 § upptagna bestämmelser
om åtal och bötesförvandling, vilka till följd av annan lagstiftning numera
blivit överflödiga, böra utgå. Ändringarna böra lämpligen träda i kraft den
1 juli 1950.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§
lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.
Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att antaga nämnda lagförslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Kahm.
507046. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen iden 26 maj 1933 s. 1 i texten
- 3LU 1950:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 s. 6 i texten