Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag

1950-01-04 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:48, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma[:ts proposition nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 §

1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705)

om aktiebolag; given Drottningholms slott den 3 februari

1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 §

1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den nya aktiebolagslagen, som antogs av 1944 års riksdag och trädde i

kraft den 1 januari 1948, ställer i förhållande till äldre lagstiftning ökade

krav på redovisningen för aktiebolag. Aktiebolagslagens regler angående

vinst- och förlusträkningen innebära emellertid beträffande redovisningen

av rörelseintäkten (102 § andra stycket Al) att viktiga kostnader för rörelsen,

såsom kostnader för råvaror, kunna avdragas från omsättningssumman

så att endast skillnaden redovisas såsom intäkt av rörelsen. Vidare

medföra lagens bestämmelser om tillgångarnas värdering (100 §) att undervärdering

må ske och att därigenom s. k. dolda reserver kunna föreligga.

I propositionen föreslås i syfte att bereda vidgad insyn i aktiebolagens

ekonomiska förhållanden att aktiebolag skall i den publika årsredovisningen

lämna upplysning om hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman),

såframt det finnes kunna ske utan förfång för bolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 48.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 48.

För att erhålla en viss belysning av aktiebolagens dolda reserver ha vidare

bestämmelser upptagits angående skyldighet för aktiebolag att i årsredovisningen

dels uppgiva taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp å fastigheter,

maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar, dels

ock redogöra för viktigare ändringar beträffande omsättningstillgångarnas

värdering i förhållande till tidigare årsredovisning.

De sålunda föreslagna kompletteringarna av den publika redovisningsskyldigheten

för aktiebolag böra ses i samband med den statistik rörande

företagens inkomstutbetalningar och vinster, varom förslag framlagts

av konjunkturinstitutet och 1947 års insynskommitté och till vilken anslag

begärts i årets statsverksproposition (Bil. 9 s. 16—21).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom.

lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen

den 14 september 1944 om aktiebolag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

103 §.

1 mom. I förvaltningsberättelsen

skall, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, upplysning

lämnas om sådana för bedömningen

av bolagets ställning och

resultatet av dess verksamhet samt

styrelsens och verkställande direktörs

förvaltning viktiga förhållanden,

vilka ej framgå av balansräkningen

eller vinst- och förlusträkningen,

så ock om händelser av väsentlig

betydelse för bolaget, jämväl

där de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

1 förvaltningsberättelsen skall uppgivas

medelantalet under räkenskapsåret

anställda arbetare samt

medelantalet övriga i bolagets tjänst

anställda personer. I den mån motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinstock

förlusträkningen, skall ock i

särskilda poster upptagas sammanlagda

beloppet av utbetalda löner

och ersättningar under räkenskapsåret

dels till arbetare, dels till sty
-

103 §.

1 mom. I förvaltningsberättelsen

skall, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, upplysning

lämnas om hela intäkten av

rörelsen under räkenskapsåret (omsättnings

summan) samt om andra för

bedömningen av bolagets ställning

och resultatet av dess verksamhet

samt styrelsens och verkställande direktörs

förvaltning viktiga förhållanden,

där upplysning i nämnda hänseenden

ej lämnas i balansräkningen

eller vinst- och förlusträkningen. Såvitt

det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, skola ock i förvaltningsberättelsen

uppgivas händelser av väsentlig

betydelse för bolaget, jämväl

där de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

I den mån motsvarande uppgifter

ej intagits i balansräkningen, skall

i förvaltningsberättelsen uppgift lämnas

beträffande fastigheter om taxeringsvärden

och brandförsäkringsbelopp

samt beträffande maskiner, in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl Maj:ts proposition nr 48.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

relsen samt verkställande direktör

och andra företagsledare, dels ock

till övriga befattningshavare i bolaget.

Har uppskrivning

Har beträffande avskrivningarna

på bolagets anläggningstillgångar eller

avsättningarna å värdeminskningskonton

för sådana tillgångar eller

beträffande redovisningen av tillgångar

såsom anläggningstillgångar

eller omsättningstillgångar eller i

andra avseenden någon viktigare ändring

vidtagits i förhållande till tidigare

balansräkning eller vinst- och

förlusträkning, skall redogörelse därför

lämnas i förvaltningsberättelsen.

Styrelsen och--------

ventarier och andra dylika anläggningstillgångar

om brandförsäkringsbelopp,

med fördelning av nämnda

vården och belopp såvitt möjligt på

de under särskilda poster i balansräkningen

upptagna tillgångarna.

Vidare skall i förvaltningsberättelsen

uppgivas medelantalet under räkenskapsåret

anställda arbetare samt

medelantalet övriga i bolagets tjänst

anställda personer. I den män motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinstoch

förlusträkningen, skall ock i särskilda

poster upptagas sammanlagda

beloppet av utbetalda löner och ersättningar

under räkenskapsåret dels

till arbetare, dels till styrelsen samt

verkställande direktör och andra företagsledare,

dels ock till övriga befattningshavare

i bolaget.

särskilt anmärkas.

Har beträffande tillgångars redovisning

såsom anläggnings- eller omsättningstillgångar,

beträffande avskrivning

på anläggningstillgångar

eller avsättning å värdeminskningskonto

för dylika tillgångar, beträffande

omsättningstillgångars värdering

eller i andra hänseenden sådan

ändring i förhållande till tidigare balansräkning

eller vinst- och förlusträkning

vidtagits, som i avsevärd mån

påverkat årsresultatet eller eljest är

av större vikt, skall redogörelse därför

lämnas i förvaltningsberättelsen.

---enligt balansräkningen.

223 §.

1 mom. Vill aktieägare —-—- — - Kunna de aktieägare, som gjort

ansökan om inlösen, ej enas om utseende

av skiljeman, skall länssty
-

223 §.

------tre skiljemän.

Kunna de aktieägare, som gjort

ansökan om inlösen, ej enas om utseende

av skiljeman, skall överexe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

5

(Gällande lydelse:)

relsen i det län, där styrelsen har

sitt säte, utse skiljeman bland dem

som av nämnda aktieägare därtill

föreslagits. Styrelsen äge utse skiljeman

och föra talan för de aktieägare,

för vilka lösningsplikt kan inträda.

I övrigt skall i fråga om skiljemännen

och förfarandet inför dem i tilllämpliga

delar gälla vad i lagen om

skiljemän är stadgat. Är tvist om lösens

belopp, skall detta bestämmas

så att det motsvarar aktiens verkliga

värde. I fall som i 175 eller 176 §

sägs skall dock lösen bestämmas till

minst det belopp, som i förslaget till

fusionsavtal beräknats belöpa å

varje aktie. För lösen vare de aktieägare,

som röstat för beslutet, ansvariga

en för alla och alla för en.

Kostnaderna för skiljemannaförfarandet

skola åvila bolaget, där ej

skiljemännen på grund av särskilda

omständigheter pröva skäligt ålägga

aktieägare att helt eller delvis svara

för dessa kostnader. Part, som är

missnöjd med skiljemännens beslut,

äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,

draga tvisten under rättens

prövning, såframt han instämmer

sin talan inom tre månader från

det beslutet i huvudskrift eller avskrift

delgavs honom. Styrelsen skall

ofördröj ligen ombesörja delgivningen

av beslutet. Talan må föras av såväl

styrelsen som enskild lösningspliktig

aktieägare. Sådan talan gälle

till förmån för annan lösningspliktig.

Kunna de — — — — —---

2 mom. önskar moderbolag--

Skilj emannaförf arandet skall senast

tre månader efter den i första

stycket omförmälda sammankomsten

(Föreslagen lydelse:)

kutor i den ort, där styrelsen har

sitt säte, utse skiljeman bland dem

som av nämnda aktieägare därtill föreslagits.

Styrelsen äge utse skiljemän

och föra talan för de aktieägare,

för vilka lösningsplikt kan inträda.

I övrigt skall i fråga om skiljemännen

och förfarandet inför dem

i tillämpliga delar gälla vad i lagen

om skiljemän är stadgat. Är tvist

om lösens belopp, skall detta bestämmas

så att det motsvarar aktiens

verkliga värde. I fall som i 175 eller

176 § sägs skall dock lösen bestämmas

till minst det belopp, som i förslaget

till fusionsavtal beräknats belöpa

å varje aktie. För lösen vare de

aktieägare, som röstat för beslutet,

ansvariga en för alla och alla för en.

Kostnaderna för skilj emannaförf arandet

skola åvila bolaget, där ej

skiljemännen på grund av särskilda

omständigheter pröva skäligt ålägga

aktieägare att helt eller delvis svara

för dessa kostnader. Part, som är

missnöjd med skiljemännens beslut,

äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,

draga tvisten under rättens

prövning, såframt han instämmer

sin talan inom tre månader från

det beslutet i huvudskrift eller avskrift

delgavs honom. Styrelsen skall

ofördröj ligen ombesörja delgivningen

av beslutet. Talan må föras av såväl

styrelsen som enskild lösningspliktig

aktieägare. Sådan talan gälle

till förmån för annan lösningspliktig.

— -— — om fusion.

— — •— ---tre skiljemän.

Skiljemannaförfarandet skall senast

tre månader efter den i första

stycket omförmälda sammankomsten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

(Gällande lydelse:)

påkallas hos dotterbolagets styrelse

genom skriftlig begäran, däri skall

angivas den skiljeman som utses av

moderbolaget. Har sådan begäran

gjorts, åligger det dotterbolagets styrelse

att därom, på sätt i 123 § tredje

stycket är stadgat, underrätta övriga

aktieägare med anmaning till

dem att inom två månader därefter

hos dotterbolagets styrelse skriftligen

föreslå skiljeman. Där samtliga

aktieägare äro införda i aktieboken

och hava inom sålunda angiven

tid föreslagit samma skiljeman, skall

dotterbolagets styrelse underrätta

moderbolaget, att han utsetts till

skiljeman. I annat fall skall dotterbolagets

styrelse hos rätten begära

förordnande av god man. Gode mannen

skall hos länsstyrelsen i det lån,

där dotterbolagets styrelse har sitt

säte, med eget förslag och uppgift på

de personer som av aktieägare föreslagits,

begära förordnande av skiljeman,

så ock bevaka frånvarande aktieägares

rätt under skiljemannaförfarandet.

I övrigt skall i fråga om

skiljemännen och förfarandet inför

dem i tillämpliga delar gälla vad i

lagen om skiljemän är stadgat. Är

tvist om lösens belopp, skall detta

bestämmas så att det motsvarar aktiens

verkliga värde. Kostnaderna för

skilj emannaförf ar andet skola åvila

moderbolaget, där ej skiljemännen

på grund av särskilda omständigheter

pröva skäligt ålägga annan aktieägare

att helt eller delvis svara för

dessa kostnader. Part, som är missnöjd

med skiljemännens beslut, äger

genom stämning draga tvisten under

rättens prövning inom tid som i

1 mom. sägs.

(Föreslagen lydelse:)

påkallas hos dotterbolagets styrelse

genom skriftlig begäran, däri skall

angivas den skiljeman som utses av

moderbolaget. Har sådan begäran

gjorts, åligger det dotterbolagets styrelse

att därom, på sätt i 123 § tredje

stycket är stadgat, underrätta övriga

aktieägare med anmaning till dem

att inom två månader därefter hos

dotterbolagets styrelse skriftligen

föreslå skiljeman. Där samtliga aktieägare

äro införda i aktieboken och

hava inom sålunda angiven tid föreslagit

samma skiljeman, skall dotterbolagets

styrelse underrätta moderbolaget,

att han utsetts till skiljeman.

I annat fall skall dotterbolagets

styrelse hos rätten begära förordnande

av god man. Gode mannen skall

hos överexekutor i den ort, där dotterbolagets

styrelse har sitt säte, med

eget förslag och uppgift på de personer

som av aktieägare föreslagits,

begära förordnande av skiljeman, så

ock bevaka frånvarande aktieägares

rätt under skilj emannaförfarandet. I

övrigt skall i fråga om skiljemännen

och förfarandet inför dem i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om skiljemän

är stadgat. Är tvist om lösens

belopp, skall detta bestämmas så att

det motsvarar aktiens verkliga värde.

Kostnaderna för skilj emannaförfarandet

skola åvila moderbolaget,

där ej skiljemännen på grund av särskilda

omständigheter pröva skäligt

ålägga annan aktieägare att helt eller

delvis svara för dessa kostnader.

Part, som är missnöjd med skiljemännens

beslut, äger genom stämning

draga tvisten under rättens

prövning inom tid som i 1 mom.

sägs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 48.

7

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Där det------------lösens erläggande.

Inom en--------—--egen skuld.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950 men skall icke äga tillämpning

beträffande förvaltningsberättelse för räkenskapsår, som utgått dessförinnan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 4 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

fråga om bestämmelser för att vinna förbättrad insyn i aktiebolags

ekonomiska förhållanden m. m. samt anför därvid följande.

I skrivelse den 2 maj 1945, nr 169, begärde riksdagen utredning huruvida

och i vilken ordning en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad kunskap

om företagens ekonomiska förhållanden kunde vinnas utan åsidosättande

av näringslivets berättigade intressen. Sedan två sakkunniga tillkallats

för att inom justitiedepartementet biträda med en förberedande utredning

av frågan i syfte att vinna bättre möjligheter att bedöma, vilka huvudpunkter

som borde upptagas till mera ingående utredning, avlämnade dessa

den 28 maj 1946 en promemoria i ämnet.

Med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juni 1947 tillsattes

sedermera en kommitté med uppdrag att inom justitedepartementet verkställa

utredning, huru en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad insyn

i de enskilda företagens ekonomiska förhållanden kunde vinnas. Kommittén,

som antagit benämningen 1947 års insgnskommitté,1 har den 19

februari 1949 avgivit Betänkande angående förbättrad insyn i enskilda företags

ekonomiska förhållanden (SOU 1949: 8). I betänkandet föreslås bl. a.

en utvidgning på vissa punkter av den för aktiebolagen gällande publika redovisningsskyldigheten.

Bestämmelser härom ha upptagits i ett av kommittén

framlagt förslag till lag angående ändring i lagen den 14 september

1944 (nr 705) om aktiebolag.

1 Ledamöter i kommittén voro professorn H. Nial, ordförande, ledamoten av riksdagens

andra kammare pappersarbetaren G. L. Andersson, filosofie kandidaten N. Kellgren,

ledamoten av riksdagens första kammare f. d. statssekreteraren B. Näsgård, direktören

A. Odholm, ledamoten av riksdagens andra kammare metallarbetaren K. G. Pettersson,

ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand samt sekreteraren

J. Östlund. Sedan Odholm den 6 november 1948 avlidit, har direktören T. Thornander

varit ledamot.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

9

Huvudgrunderna i insynskommitténs förslag.

Kommittén framhåller, att ett rationellt bedrivande av en ekonomisk rörelse

krävde en räkenskapsföring som gåve rörelseidkaren möjlighet att överblicka

företagets ställning och resultatet av dess verksamhet. Den bokföring

som förekom i våra ekonomiska företag redan tidigt — under 1500- och 1600-talen — uppfattades säkerligen också såsom en i företagarnas

och de eventuella delägarnas eget intresse förd redovisning, varmed

lagstiftningen icke behövde befatta sig. Så småningom kommo emellertid

även andra intressen än rörelseidkarnas och delägarnas att göra sig påminta

i fråga om räkenskapsföringen. Vissa lagbestämmelser tillkommo sålunda

i syfte att skydda fordringsägarnas intressen. De lagföreskrifter om bolcföringsplikt

som sedermera givits ha enligt kommittén motiverats icke endast

av hänsyn till företagets ägare (delägare) och dess borgenärer utan

även av det allmännas intresse att kunna på grundval av en tillförlitlig redovisning

bestämma företagens skattskyldighet.

I samband med den ekonomiska utvecklingen och samhällslivets omdaning

samt därmed sammanhängande förändringar i de ekonomiska, sociala

och politiska åskådningarna hade, fortsätter kommittén, uppfattningen om

de ekonomiska företagens ställning och funktion undergått en betydelsefull

omvandling. Med det sociala betraktelsesätt som i vårt nutida samhälle

vore förhärskande uppfattades företagens sätt att fylla sina funktioner icke

uteslutande såsom en privatangelägenhet för företagens ägare utan såsom

ett förhållande varav även de anställda, den konsumerande allmänheten och

samhället självt hade omedelbart intresse.

Kommittén har, med en social uppfattning av nu antydd innebörd såsom

utgångspunkt, undersökt i vad mån och på vad sätt man borde och lämpligen

kunde skapa ökade möjligheter till inblick i företagens ekonomi, deras

ekonomiska ställning, deras intäkter och kostnader samt deras rörelseresultat.

Den insyn, som i och för sig ur angivna synpunkter funnes önskvärd,

borde enligt kommittén icke sträckas så långt att skador och olägenheter

av betydelse därigenom åsamkades de enskilda företagen. Insynen finge

icke vara ett självändamål utan borde uppfattas såsom ett medel för näringslivets

anpassning efter nutidens ekonomiska och sociala förhållanden

och för effektivisering av de enskilda företagen såsom faktorer i produktionens

och folkförsörjningens tjänst.

Kommittén påpekar, att meningsskiljaktigheter emellertid inträdde när

det gällde att bedöma huruvida och i vad mån en utvidgning av insynen i

företagen på den ena eller andra punkten kunde vålla olägenheter för företagen

av så avsevärd beskaffenhet, att de övervägde fördelarna av den förbättrade

insynen (betänkandet s. It—12). Vad som med nödvändighet satt

sin prägel på kommitténs arbete hade varit svårigheten att finna en linje,

som i detta hänseende kunnat förena de skiljaktiga uppfattningarna icke

blott såsom en godtycklig kompromiss utan såsom en sakligt välmotiverad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

lösning. Det funnes nämligen knappast möjlighet att med någon säkerhet

på förhand beräkna de eventuella nyttiga eller skadliga verkningarna av en

mera väsentlig utvidgning av företagens skyldighet att redovisa sina ekonomiska

förhållanden. Erfarenheter från främmande länder hade icke heller

i större utsträckning kunnat lämna positiv vägledning, eftersom man

där i allmänhet icke gått längre utan oftast tvärtom mindre långt än Sverige

i fråga om företagens skyldighet att bereda insyn. Kommittén hade å

ena sidan ansett sig böra så långt som möjligt söka tillgodose önskemålen

om skapande av klarhet rörande företagens ekonomiska förhållanden, även

om det skulle nödvändiggöra uppställande av regler, vilka i förhållande till

tidigare svensk rätt och gällande utländska lagar framstode såsom vittgående.

Men å andra sidan hade osäkerheten om verkningarna av en obegränsad

uppgiftsskyldighet för företagen föranlett kommittén att noggrant

beakta de farhågor för skadliga verkningar, som funnes hos sakkunniga

och ansvarsmedvetna företagare och som vid riksdagsbehandlingen år 1944

av förslaget till ny aktiebolagslag föranlett, att de i stort sett mycket vittgående

redovisningsregler som däri infördes i några hänseenden icke utsträckts

så långt som varit tänkbart.

I fråga om insynsintressena framhåller kommittén, att delägares och fordringsägares

intresse av kännedom om företagens ekonomiska förhållanden

genom utvecklingen fått en ökad ekonomisk och social betydelse. Dessa insvnsgruppers

intressen hade emellertid sedan länge uppmärksammats av

lagstiftningen, vilken i detta hänseende i fråga om aktiebolag lett fram till

de utförliga redovisningsbestämmelserna i 1944 års aktiebolagslag. Kommittén

hade därför icke ansett det vara sin uppgift att till ny självständig

prövning upptaga frågan, huruvida delägare- och borgenärsgruppernas behov

av kännedom om företagens ekonomiska förhållanden vore tillfredsställande

tillgodosett, men påpekar att den naturligtvis ansett sig böra vid prövningen

av spörsmålet om andra insynsintressens tillgodoseende beakta, huruvida

de för sådant ändamål ifrågakommande regierna även tedde sig önskvärda

av hänsyn till delägare och fordringsägare.

Utöver det intresse, som de enskilda medborgarna kunna ha av upplysning

om företagens för samfundsekonomien vitala verksamhet och ekonomiska

förhållanden, representeras enligt kommittén mera omedelbara insynsintressen,

vilka måste beaktas vid utformningen av insynsreglerna, av

statsmakterna, konsumenterna och de i företaget anställda (betänkandet

s. 14). Den samhällsgrupp vars behov av kännedom om de ekonomiska företagen

stode i centrum för kommitténs utredning vore de i företagen anställda,

vilkas stora antal och betydelsefulla roll i företagens verksamhet gåve

en särskild tyngd åt deras insynsintresse. De anställdas aktuella insynsintressen

framträdde enligt kommittén i två olika former. För det första gällde

det för dem att kunna vinna sådan kunskap om företagens ekonomi som

vore av betydelse för deras löneförhållanden; då lönerna i stort sett bestämdes

genom kollektivavtalsförhandlingar, kunde detta insynsintresse sägas

koncentrera sig på kravet att få fram sådana upplysningar rörande företagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

11

som kunde tjäna till ledning för arbetstagarorganisationernas ställningstaganden

vid sådana förhandlingar. Då dessa regelmässigt avsåge hela branscher

eller i varje fall grupper av företag, komme detta insynsintresse att

åtminstone i första hand avse hela branschens eller gruppens ekonomiska

förhållanden. Men för det andra framträdde ett insynsintresse, som omedelbart

och i första hand riktade sig mot det enskilda företaget. Detta intresse

uppbures av dem som vore anställda i ett företag och som med hänsyn

till sina framtida arbetsförhållanden och utkomstmöjligheter och jämväl

med hänsyn till mera personliga skäl, såsom trivsel i arbetet, känsla av

samhörighet med företaget, önskade kunskap om just detta företags ställning,

rörelseresultat, framtidsplaner och framtidsutsikter.

Vad angår de vägar som stå till buds för att nå fram till förbättrade insynsmöjligheter

uttalar kommittén, att en klar och upplysande publik årsredovisning

från varje särskilt företag otvivelaktigt i många hänseenden erbjöde

den bästa grundvalen för insynen, men framhåller därjämte att den

publika redovisningen icke vore den enda väg som borde anlitas härför. En

annan väg att tillgodose insynsintressena vore en förbättrad ekonomisk

statistik. Kommittén uttalar, i vad gäller statistik rörande den industriella

produktionen m. m., önskemål om vissa förbättringar av den på dessa områden

befintliga statistiken. Beträffande statistik över företagens intäkter,

kostnader och vinster hade kommittén samrått med konjunkturinstitutet,

som på Kungl. Maj :ts uppdrag utarbetat och i januari 1949 avgivit förslag

beträffande infordrande av uppgifter i nämnda hänseende från företagen samt

upprättande av en statistik över företagens inkomstutbetalningar och vinster

på grundval av dessa uppgifter. Kommittén anslöte sig i det väsentliga

till institutets förslag härom. Kommittén har förordat, att de statistiska

uppgifterna skulle kunna bearbetas för åstadkommande av specialutredningar,

avsedda att komma till användning vid avtalsförhandlingar

mellan arbetsmarknadens organisationer. Rörande dessa utredningars innehåll

och publicering förutsätter kommittén att överenskommelse träffas mellan

huvudorganisationerna på arbetsmarknaden (betänkandet s. 87—92).

Frågan om den interna företagsinformationen har jämväl behandlats av

kommittén, som emellertid ansett att resultatet av den frivilliga verksamheten

på förevarande område — genom företagsnämnderna •—- borde avvaktas

och lagstiftningsåtgärder icke för närvarande övervägas. Däremot

har kommittén utpekat vissa speciella frågor som enligt dess mening borde

bli föremål för uppmärksamhet vid företagsnämndernas verksamhet. I detta

avseende hänvisas till kommitténs betänkande (särskilt s. 62, 75 och 94).

Arbetstagarorganisationernas intresse av upplysningsmatcrial för avtalsförhandlingarna

finge enligt kommittén anses i det väsentliga tillgodosedda genom

den publika redovisningen och den ekonomiska statistiken, utformade

på sätt kommittén förordat.

Beträffande företagens publika redovisning framhåller kommittén — under

betonande av att skyldighet att offentliggöra årsredovisning för närvarande

icke föreligger för andra företagsformer än aktiebolag — att den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

räkenskapsmässiga redovisning, som i publik form kunde avfordras företagen,

med nödvändighet måste vara en redovisning för rörelseresultatet under

en räkenskapsperiod, ett räkenskapsår, och för ställningen vid räkenskapsårets

slut, d. v. s. en s. k. årsredovisning; självfallet kunde icke hela

den löpande bokföringen göras publik. Om man skulle få en rättvisande

bild av ett företag icke såsom en avslutad episod utan såsom en fortgående,

på framtiden inriktad verksamhet, kunde man enligt kommittén icke begränsa

sig till en aldrig så utförlig årsredovisning. Företaget måste då bedömas

på mycket längre sikt och med hänsynstagande till förhållanden, vilkas

verkningar sträckte sig över längre tidsperioder, t. ex. en konjunkturcykel.

I viss mån finge man dock i detta avseende hjälp genom att vid en

analys av företagets förhållanden sammanställa ett flertal årsredovisningar.

Kommittén har uppdragit huvudlinjerna för en så fullständig och upplysande

årsredovisning som möjligt, i avsikt att därmed belysa de punkter där

cn skärpning av gällande redovisningsregler skulle kunna öka insynsmöjligheterna.

Därvid ha behandlats dels spörsmålet om årsredovisningens specificering,

d. v. s. vilka uppgifter som böra återfinnas i redovisningen, dels

ock frågan om värderingen av företagets i redovisningen upptagna tillgångar.

Vad angår förstnämnda spörsmål borde, framhåller kommittén, av en

redovisning i princip framgå såväl hur influtna intäkter disponerats och

över- eller underskott uppkommit, resultatsredovisningen, som ock på vilket

sätt rörelsens tillgångar vore anbragta samt i vad mån de motsvarade eget

eller främmande kapital, redovisningen av förmögenhetsställningen. Beträffande

resultatsredovisningen borde en fullständig redovisning utvisa hela

bruttointäktsbeloppet fördelat på olika intäktskällor, d. v. s. dels totalintäkten

av själva rörelsen (omsättningssumman), eventuellt med uppdelning på

olika rörelsegrenar, dels ock samtliga intäkter av annan beskaffenhet, exempelvis

realisationsvinster, räntor och utdelningar, extraordinära förvärv. Intäktssummans

användning borde framgå genom ett specificerat angivande

av olika kostnadsarter, råvarukostnad, löner, förvaltningskostnader etc.

I fråga om redovisningsskyldigheten för aktiebolag har kommittén inriktat

sin utredning på två huvudfrågor, frågan om bruttoredovisning och frågan

om redovisning av s. k. dolda reserver. Kommitténs förslag innebär, att

aktiebolag skall vara skyldigt att i förvaltningsberättelsen intaga uppgift om

storleken av den totala rörelseintäkten under året (omsättningssumman),

försåvitt denna ej framgår av vinst- och förlustråkningen; denna bruttoredovisningsregel

är försedd med den modifikationen att dylik redovisning

behöver ske endast i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget.

Vidare föreslår kommittén skyldighet för aktiebolag att i årsredovisningen

lämna vissa uppgifter ägnade att belysa bolagens dolda reserver.

Vad angår publik redovisningsskyldighet för ekonomiska föreningar hänvisar

kommittén till det förslag till lag om registrerade föreningar m. in.,

som numera (SOU 1949: 17) avgivits av utredningen för översyn av lagstiftningen

om ekonomiska föreningar, under påpekande att vid utarbetandet av

de i nämnda förslag ingående redovisningsbestämmelserna samråd ägt rum

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

mellan föreningsutredningen och kommittén. För övriga företagskategorier

föreslår kommittén icke några regler om publik redovisning. Kommittén

hemställer emellertid, att för den händelse en omarbetning av gällande bokföringslag

framdeles komme till stånd även insynsfrågan beaktades; sålunda

borde därvid övervägas, huruvida icke en mera utförlig redovisning, som i

någon form gjordes publik, skulle krävas även av andra större företag än

aktiebolag och föreningar.

Det förtjänar påpekas att kommittén ansett sig böra lämna utanför sin

utredning banker (bankaktiebolag, sparbanker), försäkringsbolag och andra

dylika i speciallagstiftning reglerade företagstyper. Som skäl härför framhåller

kommittén, att dessa företag i sin verksamhet vore underkastade särskild

kontroll från det allmännas sida och att de problem kommittén haft

att utreda icke förelåge beträffande dem eller i allt fall erbjöde helt andra

aspekter än när det gällde de ekonomiska företagen i gemen.

Uttalanden av allmän innebörd i remissyttranden.

Över insynslcommitténs betänkande ha, efter remiss, yttranden avgivits av

socialstyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, statskontoret,

riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån, statens priskontrollnämnd,

konjunkturinstitutet, 1948 års statistikutredning, utredningen

för översyn av lagstiftningen om ekonomiska föreningar, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,

kooperativa förbundets styrelse, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges redareförening, föreningen auktoriserade revisorer,

svenska revisorsamfundet och Sveriges advokatsamfunds styrelse.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från samtliga handelskammare.

Av remissinstanserna ha riksräkenskapsverket, statistiska

centralbyrån, statens prislcontrollnämnd, konjunkturinstitutet, 1948 års statistikutredning

och utredningen för översyn av lagstiftningen om ekonomiska

föreningar icke uttalat sig rörande förslaget till ändringar i aktiebolagslagen.

Socialstyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket och

statskontoret ävensom landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation

och kooperativa förbundets styrelse ha tillstyrkt eller lämnat

utan erinran kommitténs förslag till utvidgning av aktiebolagens publika

redovisningsskyldighet. Svenska arbetsgivareföreningen, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren för Örebro

och Västmanlands län ha förklarat sig ej ha något att erinra mot eller ej

vilja motsätta sig förslaget. Arbetsgivareföreningen har dock framhållit, att

det syntes lämpligt överväga om cj erfarenheterna av nya aktiebolagslagens

redovisningsregler först borde avvaktas. Norrbottens och Västerbottens läns

handelskammare har uttalat betänkligheter mot förslaget men förklarat att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

de föreslagna reglerna i och för sig syntes kunna godtagas. Handelskammaren

i Karlstad och svenska revisorsamfundet ha tillstyrkt förslaget utom i

vad detsamma avsåge viss uppgiftsskyldighet för aktiebolagen till belysning

av dolda reserver.

I några av remissyttrandena beröres den allmänna motivering

kommittén lämnat för åstadkommande av förbättrad insyn. Sålunda ha socialstyrelsen,

landsorganisationen i Sverige och tjänstemännens centralorganisation

understrukit vikten av att ökade insynsmöjligheter skapades. Socialstyrelsen

har i detta avseende framhållit, att den allmänna motivering,

som av kommittén anförts för åstadkommande av förbättrad insyn i den

privata företagsamheten, syntes välgrundad. Styrelsens erfarenheter i denna

fråga hänförde sig till vissa begränsade avsnitt av de områden, där insynsintressena

gjorde sig gällande. Som statistiskt ämbetsverk hade styrelsen

givetvis ett allmänt intresse av att kunna inhämta så djupgående och detaljerade

uppgifter som möjligt om näringslivet. Som tillsynsmyndighet över förlikningsverksamheten

funne styrelsen det värdefullt, ju mera sakligt material

som kunde ställas till förfogande vid avtalsförhandlingar.

Landsorganisationen har uttalat, att med hänsyn till de svårigheter, som

för närvarande syntes föreligga när det gällde att ytterligare utvidga den

publika redovisningen, det vore desto mer angeläget att framhålla behovet

av en ekonomisk statistik över företagens intäkter, kostnader och vinster.

Vidare har landsorganisationen understrukit betydelsen av den interna informationen

till de i företaget anställda och funnit det önskvärt, om kommittén

framhållit att ett flertal uppgifter, utöver dem som ansetts böra krävas

genom lagstiftning, i ett stort antal företag utan olägenhet skulle kunna

redovisas ej endast i den interna informationen utan även i den publika årsredovisningen.

En större öppenhet i redovisningen innebure ej nödvändigtvis

risker för företagen; den kunde i stället ofta medföra ökad goodwill.

Tjänstemännens centralorganisation har funnit förslagen till publik redovisning

godtagbara. Därvid har framhållits bl. a. att arbetstagarorganisationernas

intresse av insyn i samband med kollektivavtalsförhandlingar som

regel icke gällde det enskilda företaget utan fastmer branschen som helhet,

vars ekonomiska ställning den utvidgade ekonomiska statistiken vore avsedd

att belysa. Vidare har påpekats, att förhandlingar rörande tjänstemännens

löner inom exempelvis industrien ofta skedde med varje företag. Vid

företag, som med hänsyn till befarad konkurrens ej ansåge sig kunna i förvaltningsberättelsen

redovisa omsättningssumman m. m., bleve sålunda

tjänstemännens insynsintressen ur löneförhandlingssynpunkt icke tillgodosedda.

Utvecklingen finge visa huruvida de anställdas intresse av insyn i

dessa enskilda företag komme att tillgodoses genom samarbetet i företagsnämnderna.

Skulle så ej ske, funnes det givetvis anledning att återupptaga

frågan om den publika redovisningen av omsättningen och dolda reserver.

Kooperativa förbundets styrelse har understrukit värdet av en vidsträckt

publik redovisning samt härom anfört:

Inom konsumentkooperationen har man ända från rörelsens början beaktat

önskemålet att de kooperativa företagens ekonomiska förhållanden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

15

skola göras bekanta för både medlemmar och allmänhet. Det kan sålunda

erinras om att för konsumtionsföreningarna förelegat offentlig statistik såväl

beträffande omsättningens storlek (försäljningssummorna) som även i

fråga om de olika kostnadsposterna. Dessutom ha i särskilda statistiska tabeller

de enskilda konsumtionsföreningarnas balanser regelbundet givits vidast

möjliga publicitet. Vid olika tillfällen har vidare från konsumentkooperationens

sida påyrkats, att andra företagsformer skulle, d likhet med konsumentkooperationen,

offentliggöra viktigare ekonomiska data rörande verksamheten.

Insynskommitténs förslag har avstyrkts av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening, föreningen auktoriserade

revisorer och Sveriges advokatsamfunds stgrelse ävensom av Stockholms

handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare,

Västergötlands och norra Hallands handelskammare samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare. Handelskammaren i Gävle har i olika

avseenden uttalat betänkligheter mot förslaget.

I de flesta av dessa yttranden framhålles, att för aktiebolagen nyligen

införts vittgående redovisningsbestämmelser genom 1944 års aktiebolagslag,

vilken trätt i kraft först den 1 januari 1948, samt att man borde avvakta

erfarenhet av huru denna lagstiftning verkade i praktiken och tillsvidare

icke tvångsvis ålägga företagen ytterligare offentlig redovisningsplikt.

Man har därjämte i flera fall erinrat om att utländsk lagstiftning

nästan undantagslöst ginge mindre långt i fråga om redovisningens utförlighet

än svensk lag redan i dess nuvarande avfattning. Det har av en handelskammare

förordats att med förslagets genomförande borde anstå till

dess en översyn av hela aktiebolagslagen komme till stånd.

Några handelskammare ha förklarat sig icke anse att behov av vidgad

insyn föreligger. Det har därvid bl. a. framhållits dels att samhället icke

hade anledning ställa sig bakom och befrämja arbetstagarorganisationernas

—- i och för sig begripliga — intresse av bättre underlag för kollektivavtalsförhandlingarna,

dels ock att det material som förebragtes genom bättre

insyn icke kunde förstås av annat än ett fåtal och därför komme att utnyttjas

till skada för företagen.

Industriförbundet har härom anfört bl. a.:

Inom industrien föreligger i allmänhet icke några erinringar mot att offentliggöra

de upplysningar om den industriella verksamheten, som kunde

vara lämpliga och behövliga, utan att företagens berättigade krav på skydd

för sina affärshemligheter eftersättas. I enlighet med denna inställning

uppmanade förbundet, redan innan den nya aktiebolagslagen trädde i kraft,

sina medlemmar att övergå till den nya lagens redovisningsregler.--—

Bland annat på grund av sådana åtgärder lämna många företag numera

uppgifter om sin verksamhet, som gå utöver de av aktiebolagslagen uppställda

fordringarna. Trots alt förbundet sålunda icke är främmande för

tanken att aktiebolagens årsredovisningar kunna göras fullständigare än

vad aktiebolagslagen för närvarande fordrar, föreligger dock enligt för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

bundets mening icke anledning att tillgripa de lagstiftningsåtgärder kommittén

föreslår. Den nya aktiebolagslagen har varit i kraft allenast något

över ett år. Det synes rimligt att avvakta erfarenheterna av de däri införda

betydande utvidgningarna av redovisningsskyldigheten, innan denna

på nytt påbygges, detta med desto större skäl som uppgifter om omsättningssumman

och andra omständigheter av betydelse för bedömandet av

företagens verksamhet och ekonomiska ställning, vilka icke föreskrivas i

lagen, på frivillighetens väg nu framläggas i allt större omfattning.

Advokatsamfundets styrelse har betonat riskerna för näringslivet av utvidgad

offentlig redovisning för aktiebolag samt önskvärdheten av att för

insynsintressenas tillgodoseende beträda andra vägar. Styrelsen har därjämte

framhållit, att enär aktiebolagsformen hade en vidsträcktare utbredning

i Sverige än i de flesta andra länder, den publika redovisningsplikten

bleve synnerligen omfattande och drabbade även ett stort antal mindre företag,

vilka vore särskilt utsatta för faror genom dylik redovisning. Vidare

har styrelsen anfört följande:

Huruvida syftet med den föreslagna lagstiftningen — näringslivets anpassning

efter nutidens ekonomiska och sociala förhållanden och samtidigt

därmed en ökad effekt hos de enskilda företagen — kan uppnås, torde i

stort sett vara beroende på, å ena sidan, om de ifrågasatta bestämmelserna

om viss ökad upplysningsplikt komma att utformas och tillämpas så att ett

otillbörligt och skadligt utnyttjande från konkurrenters och andras sida

av lämnade upplysningar omöjliggöres samt, å den andra, om de insynsberättigade

kunna väntas visa erforderlig ekonomisk insikt, ansvarsmedveten

återhållsamhet vid tillvaratagandet av egna intressen och lojalitet mot

företagen.

Inom ledande företagarekretsar torde den uppfattningen numera ha trängt

igenom att företagen böra i sina årsredovisningar lämna så fullständiga

upplysningar som med hänsyn till det aktuella marknadsläget, en väntad

konjunkturutveckling och företagens inre förhållanden är möjligt. Det ligger

i sakens natur att ett betydande mått av frihet vid bedömandet härvidlag

måste tillerkännas företagsledningen. Denna har sålunda bättre kännedom

om samtliga på bedömandet inverkande faktorer samt har till uppgift

att tillvarataga företagets egna, i princip långsiktiga intressen gentemot

de insynsberättigades ofta med företaget motsatta och kortsiktiga intressen.

Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas det förhållandet att medan

åtminstone vissa av de insynsberättigade ofta på grund av bristande insikt

och omdöme i ekonomiska ting sakna möjlighet att rätt bedöma innebörden

av lämnade upplysningar och därigenom t. o. in. kunna föranledas till sakligt

omotiverade och för företaget skadliga åtgärder, konkurrerande företag

med utnyttjande av egna erfarenheter och med tillgång till experter

kunna utnyttja sådana upplysningar till företagets — och därmed i sista

hand även till den insynsberättigades — skada.

Det nu berörda problemet är av särskild betydelse i vårt land, eftersom

vi här sakna en form för mindre och medelstora företag motsvarande de

engelska »private companies», de tyska »Gesellschaft mit beschränkter

Haftung» och de franska »sociétés å responsabilité limitée». I dessa länder

finnes tack vare förefintligheten av dessa företagsformer möjlighet att begränsa

ett offentliggörande av mer detaljerade uppgifter rörande ett företags

verksamhet och ställning till företag, som nått en sådan styrka att ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 48.

17

sådant offentliggörande kan antagas vara oskadligt eller i varje fall uppvägas

av de fördelar, som i andra avseenden medfölja de egentliga aktiebolagsformerna.

Styrelsen framhåller vidare bl. a. att statsmakternas och arbetstagarorganisationernas

insynsintressen bäst tillgodosåges genom en förbättrad företagarstatistik,

att de anställdas intresse av insyn med hänsyn till deras

framtida arbetsförhållanden o. d. bäst tillgodosåges genom formlösa informationer

vid sammanträden mellan företagsledningarna och företagsnämnderna

eller på annat liknande sätt samt att övriga enligt kommittén insynsberättigades,

nämligen delägares, fordringsägares och konsumenters, intresse

av insyn torde vara fullt tillgodosett genom nu gällande föreskrifter.

Liknande synpunkter framhållas i vissa andra remissvar.

Grossistförbnndet har anfört:

En faktor som förtjänar särskilt beaktande vid bedömandet av behovet

av offentlig redovisning är mångfalden av företag av mindre storleksordning,

som drivs i aktiebolagsform. Sådana företag äro särskilt vanliga inom

handeln, varför det för dessa grupper skulle innebära en besvärande arbetsbelastning

att lämna de mycket utförliga uppgifter, som förutsättes i förslaget.

— I vart fall synes det värt att ytterligare pröva, om icke de bolag,

som skola underkastas redovisningsskyldighet, böra vara av viss storleksordning.

Insynskommittén har visserligen varit inne på tankegången men

icke funnit sig böra föreslå, att någon gränsdragning mellan större och

mindre företag genomföres. De motskäl som anförts — bl. a. svårigheten

att vid utgående från antalet anställda exakt bestämma hur många anställda

ett företag har — torde i varje fall för partihandelns del icke ha den

styrkan, att icke dessa svårigheter kunna bemästras. Förbundet vill för

sin del föreslå att förutsättningarna för en gränsdragning enligt de kriterier,

som kunna vara aktuella, t. ex. antalet anställda eller aktiekapitalets

storlek, varigenom de mindre bolagen undantas från redovisningsskyldighet,

göras till föremål för utredning.

Grossistförbundet har vidare framhållit, att de uppgifter som skulle erhållas

genom den publika redovisningen och den föreslagna statistiken syntes

vara av relativt ringa värde för avtalsförhandlingarna inom grosshandelns

område.

Redareföreningen har i sitt yttrande pekat på företagsnämndernas och

företagsombudens verksamhet; föreningen har därjämte, liksom grossistförbundet,

framhållit de vådor som ett ökat uppgiftslämnande medförde för

företagen. Bolagen vore, yttrade föreningen, redan nu skyldiga att lämna

uppgifter av olika slag i sådan omfattning att detta innebure en mycket

stark belastning av företagen samt åsamkade dem arbete och kostnader. Det

låge, menade föreningen, en allvarlig fara i att ålägga företagen för mycket

arbete av improduktiv natur. Rörande företagsnämnderna och företagsombnden

har fpreningen vidare anfört:

Genom inrättandet av företagsnämnder inom sådana branscher, där så

lämpligen kan ske, och utseendet av företagsombud för arbetare anställda

vid mindre företag ha arbetstagarna numera erhållit möjlighet att förvärva

sig ökad insikt om de ekonomiska betingelserna av den vid det egna före
2

Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 48.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

taget bedrivna verksamheten. Erfarenhet om verkningarna av de åtgärder,

som redan vidtagits i syfte att bereda förbättrad kännedom om bolagens

verksamhet, har under den korta tid de nya bestämmelserna varit gällande

helt naturligt ej kunnat vinnas i erforderlig grad. Att under sådana

förhållanden redan nu utvidga bolagens uppgiftsskyldighet på detta område

anser sig föreningen böra på det bestämdaste avråda ifrån.

Departementschefen.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 13 juni 1947, då bemyndigande

utverkades att tillsätta ifrågavarande utredning, angav jag bland

frågor som särskilt syntes böra bli föremål för undersökning spörsmålet om

en utvidgning av den för aktiebolagen gällande publika redovisningsskyldigheten

samt frågan i vad mån en dylik redovisningsplikt borde åläggas även

företag som dreves i annan form än aktiebolag. Vidare uttalade jag att intressena

av insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden borde tillgodoses

jämväl på annat sätt än genom publik redovisning och att därvid

frågan om det lämpligaste anordnandet av den offentliga statistiken på förevarande

område vore av framträdande betydelse. I anslutning härtill erinrades

om att Kungl. Maj :t uppdragit åt konjunkturinstitutet att i samråd

med vederbörande statistiska verk utarbeta förslag till de åtgärder som kunde

befinnas nödvändiga och lämpliga för genomförande av vissa utbyggnader

av den ekonomiska statistiken närmast i syfte att möjliggöra en tillfredsställande

nationalinkomstberäkning. Slutligen berörde jag frågan om

arbetares och tjänstemäns möjlighet till inblick i det särskilda företag där

de äro anställda —• den s. k. interna företagsinformationen — och nämnde

att beträffande denna fråga ett viktigt steg tagits till en lösning genom att

avtal den 30 augusti 1946 träffats mellan dels svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige dels förstnämnda förening och tjänstemännens

centralorganisation angående inrättande av s. k. företagsnämnder

vid företag av viss storlek in. in.

Insynskommittén har funnit att de intressen, som i förevarande sammanhang

böra beaktas, representeras främst av statsmakterna, konsumenterna

och de i företaget anställda. Och som vägar för att erhålla ökade möjligheter

till insyn har kommittén anvisat — förutom den interna företagsinformationen

— dels en förbättrad ekonomisk statistik dels ock en utförlig

publik redovisning. Kommittén har föreslagit att aktiebolagens publika redovisningsskyldighet

sltärpes såtillvida att ett angivande av företagens omsättningssumma

principiellt skall krävas ävensom att i redovisningen skola lämnas

vissa uppgifter till belysning av bolagens dolda reserver.

Såsom jag framhöll i samband med kommitténs tillsättande har under senare

tid den åskådningen alltmer trängt igenom att ekonomiska företag icke

i första hand ha till uppgift att tjäna privatekonomiska intressen utan att

fullgöra viktiga funktioner i hela näringslivets och folkförsörjningens tjänst.

En naturlig följd av detta betraktelsesätt är, påpekade jag vidare, att fri in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.i proposition nr 48.

19

syn i största möjliga män bör öppnas i företagens ekonomiska förhållanden.

Av den principiella inställning åt vilken jag sålunda givit uttryck följer, att

jag delar kommitténs åsikt att cn vidgad insyn är önskvärd för att tillgodose

berättigade insynsintressen. Det kan tilläggas att ett bättre klarläggande

av den ekonomiska situationen är av stort värde ej minst för företagets

egna delägare samt för dess borgenärer.

Då det gäller att avgöra vilka vägar som böra beträdas för att ernå en vidgad

insyn i företagens ekonomiska förhållanden vill jag till en början framhålla

att en publik redovisning — som i vårt land redan finnes för aktiebolag

men ej för andra enskilda förelag — kan, även om den göres mycket utförlig,

knappast bli tillfyllest för det allmännas mera direkta insynsintressen.

Detsamma är fallet beträffande de anställdas intresse, vilket ofta i första

hand riktar sig ej mot det enskilda företaget utan avser att klarlägga de

särskilda branschernas ekonomiska förhållanden. Med hänsyn härtill finner

jag det naturligt att insynskommittén i väsentlig mån grundat sitt förslag

om vidgad insyn på en förbättrad ekonomisk statistik.

Denna fråga har upptagits av chefen för finansdepartementet, som i årets

statsverksproposition (Bil. 9 s. 16—21) begärt anslag för inrättande av en

årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar och vinster, på grundval

av det förslag som framlagts av konjunkturinstitutet och jämväl åberopats

av insynskommittén. Vid sådant förhållande finner jag mig sakna anledning

alt i förevarande sammanhang närmare ingå på de av insynskommittén

berörda statistiska spörsmålen.

På min föredragning torde det däremot ankomma att till behandling upptaga

insynskommitténs betänkande, i vad detsamma innefattar förslag om

bättre insyn i aktiebolags ekonomiska förhållanden genom en utvidgad publik

redovisningsskyldighet. Beträffande ekonomiska föreningar lärer frågan

om en publik redovisningsskyldighet böra anstå till dess ställning

kan tagas till det föreliggande förslaget om ny föreningslagstiftning. Anmärkas

må att detta förslag i huvudsak upptagit de av kommittén för

aktiebolagen förordade redovisningsreglerna. Ej heller synes påkallat att

för närvarande ingå på spörsmålet om redovisningsplikt för andra enskilda

företag än aktiebolag och föreningar.

Insynskommitténs förslag till utvidgad publik redovisningsskyldighet för

aktiebolag innefattar ej att långtgående nya skyldigheter påläggas aktiebolagen.

Detta sammanhänger emellertid med att den offentliga ekonomiska

statistiken avser att ersätta upplysningar i den publika redovisningen som

eljest i och för sig varit önskvärda. A andra sidan kan, såsom kommittén

utvecklat, den ekonomiska statistiken, utformad enligt föreliggande förslag,

icke onödiggöra de ifrågasatta tilläggen till aktiebolagslagens redovisningsregler.

Jag vill i detta avseende särskilt påpeka att de anställdas insynsintresse,

även om det i första hand ofta icke riktar sig mot de enskilda företagen

som sådana, dock jämväl syftar till att vinna kunskap om och därigenom

känsla av samhörighet med det egna företaget. Sagda syfte torde

åtminstone delvis böra tillgodoses genom den publika redovisningen, efter
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

som den interna företagsinformationen ännu är relativt oprövad och ofullständig

samt dessutom i viss mån bygger på de publika redovisningshandlingarna.

Frågan om denna företagsinformation — genom företagsnämnderna m. m.

— har uppmärksammats i vissa remissvar. Huruvida detta viktiga spörsmål

erhållit en tillfredsställande lösning genom de förut berörda avtalen av den

30 augusti 1946 mellan vissa organisationer å arbetsmarknaden eller om ytterligare

åtgärder böra vidtagas, eventuellt i lagstiftningens form, torde icke

nu kunna med säkerhet bedömas. Tills vidare torde en avvaktande hållning

på denna punkt vara att förorda.

Den allmänna motivering, som av kommittén lämnats för förslaget om viss

utvidgning av den publika redovisningsskyldigheten för aktiebolag, kan jag

sålunda biträda. Endast mycket vägande skäl synas mig böra föranleda ett

frångående av förslaget, vilket omfattats av kommitténs samtliga ledamöter.

Den förordade utvidgningen av redovisningsplikten bör som förut nämnts

självfallet ses i belysning av förslaget om årlig statistik över företagens intäkter,

kostnader och vinster.

Det har i vissa remissvar gjorts gällande, att man borde avvakta erfarenheterna

av den nya aktiebolagslagens redovisningsbestämmelser, innan företagen

ålades ytterligare uppgiftsplikt i den publika redovisningen, samt

att med förslagets genomförande i vart fall borde anstå till dess en välbehövlig

översyn av hela aktiebolagslagen komme till stånd. Häremot må endast

framhållas att aktiebolagslagens redovisningsregler allmänt torde anses ha

varit i hög grad påkallade samt att närmare erfarenheter av reglernas tilllämpning

icke lära vara behövliga för en så försiktig påbyggnad å desamma

som nu ifrågasättes. En översyn av aktiebolagslagen i ändamål att vinna

eu från olika håll påyrkad förenkling av vissa partier av lagen kan visserligen

tänkas framdeles komma till stånd, men anledning saknas att förmoda

att därvid redovisningsreglerna skulle bli föremål för ändring.

Mot förslaget ha vidare framställts anmärkningar, som bottna i farhågor

för att en alltför omfattande redovisningsplikt för aktiebolagen kunde medföra

vådor för näringslivet i dess helhet eller för de enskilda företagen. I

detta hänseende bör särskilt beaktas att den vidsträckta utbredning aktiebolagsformen

har i Sverige medför att den publika redovisningen blir synnerligen

omfattande och drabbar även medelstora och mindre företag. Nu

angivna förhållanden, som lära böra tillmätas betydelse väsentligen när

det gäller att bedöma frågan om införande av bruttoredovisning, ha som

av det följande framgår uppmärksammats i kommitténs betänkande. Såtillvida

ha nämnda farhågor beaktats av kommittén att förslaget på en betydelsefull

punkt, nämligen i fråga om skyldighet för aktiebolag att redovisa

omsättningssuinman, innehåller ett undantag från upplysningsplikten,

där upplysningen anses lända bolaget till skada. Jag återkommer härtill

men vill redan nu uttala, att jag finner de här berörda invändningarna

icke vara av den styrka att de böra stå hindrande i vägen för den föreslagna

utvidgningen av redovisningsplikten, som ur andra synpunkter framstår

som synnerligen önskvärd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

21

Frågan om bruttoredovisning.

Insijnskommittén.

Kommittén framhåller i fråga om aktiebolagens resultatsredovisning, att

lagen icke kräver en fullständig bruttoredovisning. Årsomsättningens belopp

behöver ej utvisas i vinst- och förlusträkningen eller på annat sätt anges i

redovisningen. Under hänvisning till bestämmelserna i aktiebolagslagen rörande

innehållet av vinst- och förlusträkningen samt förvaltningsberättelsen

(102 och 103 §§) uttalar kommittén att lagens redovisningsregler i realiteten

komme att stå ganska nära en bruttoredovisningsprincip med utförlig kostnadsspecifikation.

Skillnaden bestode huvudsakligast däri, att en — visserligen

betydelsefull — kostnadspost icke behövde redovisas, nämligen kostnaden

för råvaror samt hjälp- och driftsmaterial, resp. i handelsföretag inköpta

varor. Av övriga kostnader, för vilka lagen icke kräver redovisning,

nämner kommittén reparations- och underhållskostnader samt frakter. Vidare

påpekas, att posten allmänna förvaltningskostnader icke behöver närmare

specificeras utom såvitt angår i denna post ingående löner och andra

ersättningar.

Efter att ha erinrat om vad som i förevarande hänseende förekom under

riksdagsbehandlingen av förslaget till aktiebolagslag år 1944 anför kommittén

vidare:

Det är enligt kommitténs mening ovedersägligt, att en bruttoredovisning,

sålunda en redovisning som utvisar samtliga rörelseintäkter, d. v. s. omsättningssumman,

ävensom eventuella övriga intäkter, och som genom angivande

av alla viktigare kostnadsposter och vinst klarlägger hur intäkterna disponerats,

ger den fullständigaste upplysningen rörande bolagets rörelse och

verksamhetsresultat. Genom att man får fram å ena sidan den totala intäkten

och å den andra alla viktigare kostnadsposter, kan man få en klar uppfattning

om hur företaget arbetar, hur stora de totala kostnaderna äro, förhållandet

mellan de olika kostnadsposterna och bolagets vinst och vinstdispositioner

m. m. Omfattningen av och effektiviteten i bolagets verksamhet

bli därigenom belysta. Genom att kostnaden för råvaruanskaffning o. d.

redovisas kan man även få kännedom om vilken betydelse denna post har

för prissättningen på företagets produkter. Tack vare den klarläggning av

bolagets verksamhet och rörelseresultat, som bruttoredovisningen sålunda

ger, får man också möjlighet till statistiska analyser av spridningen mellan

de olika företagen i fråga om rationalitet, lönsamhet och vinstförhållanden.

För dem vilkas insynsintresse riktar sig just mot det enskilda företaget

framstår därför en genomförd bruttoredovisning såsom den önskvärda.

Förutom bolagets delägare och fordringsägare är det särskilt de i det enskilda

företaget anställda, som kunna anses ha intresse av den kännedom

om företagets verksamhetssätt, som bruttoredovisningen bäst kan ge. För

de anställdas del gäller det icke så mycket intresset av avlöningens storlek

— vilket intresse ju i regel bevakas av organisationerna vid kollektivavtalsförhandlingarna,

där det enskilda företagets förhållanden få en underordnad

betydelse — utan mera intressen av annat slag, ekonomiska såväl som

mera personliga. För att de anställda skola kunna bedöma sina framtida

utkomstmöjligheter i företaget och känna samhörighet med och trivsel i fö
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

retaget, böra de ha möjlighet till god inblick i dettas arbetssätt och effektivitet.

Och förutsatt att de äga en ärlig vilja att på ett objektivt sätt bedöma

företagets förhållanden och ansvarskänsla mot detsamma, bör deras inställning

till företaget och de ekonomiska problem detta har att brottas med

bli mer realistisk ju bättre inblick de få. Ett tecken på att företagsledningarna

ha förståelse därför är att en del företag på senare tid börjat publicera

redogörelser för hur omsättningssumman disponerats i olika syften: kostnader

av olika slag, löner, vinst. Ett nyskapat medel för information rörande

företaget åt de däri anställda utgöra nu visserligen företagsnämnderna,

men deras existens och verksamhet kan icke anses göra en upplysande publik

redovisning överflödig. Då enligt § 5 i 1946 års avtal om företagsnämnder

sådan nämnd äger att genom arbetsgivarens försorg erhålla del av årsredovisningshandlingarna

jämte revisionsberättelse, allt i den mån publicitetsskyldighet

enligt lag föreligger för dylik handling, är det tvärtom för företagsnämndernas

ändamålsenliga funktion viktigt, att den publika redovisningen

av företagets ekonomiska förhållanden är så fullständig och klargörande

som möjligt.

Kommittén har härefter sökt bedöma, huruvida och i vad mån grund kunde

anses föreligga till vissa farhågor, som uttalats för att en lagregel om

skyldighet för aktiebolagen att uppställa vinst- och förlusträkningen såsom

bruttoredovisning eller eljest framvisa omsättningssumman skulle kunna

medföra allvarliga olägenheter och skador för företagen. Mera avsevärda olägenheter

av bokföringsteknisk art finner kommittén icke numera föreligga

för genomförande av bruttoredovisningsskyldighet. Kommittén anför vidare:

En viss uppmärksamhet torde däremot böra fästas vid det förhållandet,

att omsättningssumman icke är ett alldeles entydigt begrepp, eller kanske

rättare sagt att det kan vara beroende av yttre, i och för sig i förevarande

avseende betydelselösa omständigheter, huruvida ett företags omsättningssumma

blir större eller mindre. Om t. ex. ett industribolag har egen försäljningsorganisation,

komma alla kostnader för denna — inklusive reklamkostnader

o. d. — att bäras av företaget självt; företagets omsättningssumma

kommer då naturligtvis att omfatta hela försäljningssumman utan avdrag

för dessa kostnader. Om åter företaget låter försäljningen omhänderhas

av ett annat företag (eventuellt ett dotterföretag, som juridiskt är ett särskilt

aktiebolag), kommer omsättningssumman endast att utgöra vad försäljningsföretaget

(efter avdrag av kostnader, provision o. d.) har att erlägga

till produktionsbolaget. Likaså påverkas omsättningssumman av om ett företag

vid sina försäljningar självt enligt avtal skall stå för frakt- och försäkringskostnader

m. in. eller om dessa skola betalas av köparen.---•

Även om det nu sagda utvisar, att en lagregel rörande bruttoredovisning

skulle beträffande vissa företag eller branscher lida av en viss svaghet, utgör

det enligt kommitténs mening icke något avgörande skäl emot en sådan

regel. I viss utsträckning torde de olika faktorer som enligt det sagda påverka

omsättningssummans storlek böra framgå av årsredovisningen, och

givetvis står det varje företag fritt att i sin redovisning lämna fullständig

redogörelse därför.

Större tyngd äga de betänkligheter mot bruttoredovisningsplikt som grunda

sig på att en sådan skyldighet skulle kunna medföra en försvagning av

ett företags möjligheter att överleva en hänsynslös, kanske illojal, konkurrens

från annat, inhemskt eller utländskt, företag eller grupp av företag. De

risker för ett företag bruttoredovisningen i detta hänseende kan tänkas in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

nebära bero därpå, att om företaget måste redovisa sin exakta försäljningssumma

jämte sina kostnader för produktionen, så kunna konkurrenterna

på grundval av dessa uppgifter beräkna företagets kostnad för och vinst på

varje tillverkad enhet; därmed få konkurrenterna kännedom om till vilket

pris de behöva sätta ned sina konkurrerande varor för att genom en —

längre eller kortare — priskonkurrens slå ut företaget. Faran är större ju

mera ensartad produktion företaget har och ju mindre dess ekonomiska resurser

att uthärda eu förlustbringande konkurrens äro. Men även stora företag,

ja kanske hela branscher, kunna tänkas utsättas för de antydda riskerna,

särskilt från utländska monopolföretag eller monopolistiska sammanslutningar.

Farhågor av nyssnämnda slag ha enligt kommittén yppats icke blott för

egentliga produktionsföretags del. Sveriges redareförening hade således för

kommittén framhållit att svenska rederier ofta i mer eller mindre hög grad

vore utsatta för konkurrenshot från utländska rederiers sida, särskilt från

tramprederier. Därest dessa konkurrenter genom bruttoredovisning utan svårighet

kunde förskaffa sig kunskap om inseglad fraktsumma samt med hjälp

av officiella uppgifter om antal fartyg, sysselsatta på en viss linje, om gjorda

resor m. m., vore det för de konkurrerande utländska företagen möjligt att

relativt exakt beräkna de fraktsatser, som de svenska rederierna tillämpa

på vederbörande linjer. Därigenom finge de utländska konkurrenterna ett

farligt vapen i händerna till de svenska rederiernas skada.

Kommittén har härom yttrat:

De farhågor, som sålunda finnas för att en bruttoredovisningsplikt för

svenska aktiebolag skulle underlätta en hänsynslös eller rent av illojal konkurrens

från inhemska och utländska konkurrenters sida, kunna enligt

kommitténs mening icke utan vidare betecknas såsom ogrundade, även om

de endast beträffande vissa företagstyper (mindre företag med ensartad

produktion) eller vissa branscher (kanske särskilt rederinäringen) motsvaras

av mera avsevärda risker. I den mån sådana risker föreligga, kan

man icke avfärda de framförda betänkligheterna därmed, att i så fall blott

vore fråga om yttringar av den fria konkurrens, som är nödvändig för bibehållande

av sundheten och framstegsdugligheten i näringslivet. Den fria

konkurrensens bärande idé är nämligen den att de olika företagen skola

genom fri tävlan på marknaden sporras att tillverka billigare eller bättre

produkter än sina medtävlare och därmed tjäna den konsumerande allmänhetens

intressen. I de antydda fallen har konkurrensen icke detta ändamål.

Det är fråga om en avart av konkurrens, vars syfte blott är att även med

tillfälliga egna förluster eliminera en konkurrent för att därefter mer eller

mindre behärska marknaden. Sådana konkurrensmetoder gå med andra ord

ut på att upphäva konkurrensen och skapa monopol, vilket i längden, kanske

ganska snart, blir till nackdel för allmänheten. Det kan icke anses såsom

någon förtjänst hos bruttoredovisningsregeln, om den underlättar en

sådan konkurrens. Icke heller kan det enligt kommitténs mening anses

lyckligt, att bruttoredovisningsregelns ifrågavarande faror särskilt kunna

drabba mindre och kapitalsvagare företag. Det samhällsekonomiska och

sociala värdet av de mindre företagen — bland vilka finnas många nystartade,

som kanske kunna utveckla sig till storföretag — är enligt kommitténs

mening alltför betydande för att kommittén skulle vilja föreslå införande

av eu regel genom vilken existensmöjligheterna för de mindre företagen

skulle försämras.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Med hänsyn till de risker en tvångsregel om bruttoredovisning kunde

tänkas aktualisera har kommittén — trots bruttoredovisningens önskvärdhet

i insynsavseende — funnit det påkallat att undersöka, huruvida icke

insynsintressena i ifrågavarande avseende kunde i tillfredsställande utsträckning

tillgodoses på annat sätt än genom en generell lagregel om

publik bruttoredovisning för aktiebolag. I främsta rummet erbjöde sig därvid

möjligheten att anordna en ekonomisk statistik på sådant sätt att den

ersatte den publika bruttoredovisningen. Att i och för en dylik statistik avtordra

företagen uppgift om deras omsättningssumma (och eventuellt andra

icke publikt redovisade uppgifter) kunde, då det enskilda företagets

uppgifter till statistiken (primärmaterialet) förutsattes vara hemliga, icke

vålla samma betänkligheter som när det gällde publik redovisning. Kommittén

har i detta avseende vidare framhållit bl. a. att viktiga insynsintressen

i förevarande hänseende egentligen icke riktade sig mot det enskilda

företagets omsättningssumma och dennas förhållande till vinsten etc.

utan i stället ginge ut på en statistisk belysning av omsättningssummor,

vinster etc. inom hela näringslivet eller branscher eller andra större grupper

av företag.

Detta gällde till en början det allmännas insynsintresse, enär vad som

hade betydelse för arbetet med riksstaten och den allmänna ekonomiska

politikens utformning vore en statistisk analys, grundad på uppgifter från

de enskilda företagen. Även arbetstagarorganisationernas intresse av att i

och för kollektivavtalsförhandlingarna vinna bättre kännedom om företagens

ekonomiska förhållanden vore åtminstone i första hand inriktat på

icke de enskilda företagen utan större grupper därav, t. ex. branscher eller

avtalsområden, samt deras ekonomi, lönsamhet och förmåga att bära

arbetslöner. Visserligen vore det ingalunda så, att arbetstagarorganisationernas

intresse begränsades till kännedom om genomsnittssiffror för en

hel bransch eller annan grupp; av stor betydelse för dem vore även att

spridningen inom branschen eller gruppen i fråga om lönsamhet m. in.

klarlades. Men även i detta avseende vore det otvivelaktigt fråga om en information,

som kunde och måste utvinnas genom en statistisk bearbetning.

Då vissa av de betydelsefullaste insynsintressena i förevarande avseende

sålunda i det väsentliga kunde tillgodoses på annat sätt än genom publik

bruttoredovisning, framstode det såsom så mycket mera motiverat att beakta

farhågorna för att en tvångsregel rörande sådan redovisning skulle

kunna medföra skadeverkningar. Å andra sidan kvarstode enligt kommitténs

mening som ett faktum, att den publika redovisningen kunde vara i insynsavseende

fullt tillfredsställande endast om den vore bruttoredovisning.

Kommittén hade därför ställt sig frågan om man ej kunde finna en regel

om publik bruttoredovisning, utformad så att den eliminerade de förut berörda

betänkligheterna mot bruttoredovisningen. Kommittén har i detta hänseende

anfört:

En tänkbar väg vore att som normalregel föreskriva bruttoredovisning

men i lagen ange de kategorier av företag, som skulle vara undantagna, så
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4S.

25

som nygrundade företag, företag av mindre storlek, räknat t. ex. efter antalet

vid företaget sysselsatta personer, efter aktiekapitalets eller omsättningens

storlek, efter bolagets totalförmögenhet, eller med hjälp av några

av dessa kriterier i förening. Efter närmare övervägande har dock kommittén

funnit, att denna väg knappast är lämplig.

Till en början skulle åtminstone vissa av de antydda skiljelinjerna mellan

större och mindre företag icke få den klarhet och fasthet som äro önskvärda

icke minst med hänsyn till att det är fråga om att ålägga den ena

kategorien en straffsanktionerad redovisningsskyldighet. Vad sålunda angår

antalet anställda — som väl i och för sig vore det bästa kriteriet, eftersom

man därigenom finge fram en kategoriklyvning efter företagens större

eller mindre marknadspolitiska betydelse — skulle lätt svårigheter uppkomma

att exakt bestämma, hur många anställda ett företag har. Förutom

att antalet kan växla starkt under året, kunna i förevarande avseende svårbedömda

grupper, såsom deltidsanställda och hemarbetare, förekomma. Totalförmögenheten

är i viss mån beroende av bolagets egen värdering, och

såväl den som omsättningssumman kan variera starkt från år till år, så

att företaget det ena året skulle kunna falla över och det andra året under

gränsen.

Men även om man bortser från dessa svagheter i själva gränsbestämningen

mellan större och mindre företag, så måste man erkänna, att en

kategoriklyvning efter sådana grunder som nu antytts eller liknande grunder

över huvud knappast kan medföra det eftersträvade resultatet: att bruttoredovisningsskyldigheten

skulle gälla för aktiebolagen i allmänhet men

med undantag för sådana vilka genom en dylik redovisning kunna befaras

lida skada. Kategoriklyvningen bleve nämligen alltid godtycklig. Varken ett

företags konkurrenskraft eller, än mindre, den risk det löper att bli utsatt

för en hänsynslös konkurrens kan korrekt mätas med så schematiska mått

som företagets ålder, antal anställda, redovisad förmögenhet, aktiekapital,

omsättning etc.

Kommittén har stannat för att föreslå en för alla aktiebolag gällande

regel (103 § 1 mom. första stycket) om skyldighet att redovisa omsättningssumman,

vilken regel dock modifierats på det sätt att redovisning

behöver ske endast om företaget kan antagas icke därigenom lida skada.

Omsättningssumman kan enligt förslaget upptagas i själva vinst- och förlusträkningen

eller ock i förvaltningsberättelsen, som ju alltid skall åtfölja

vinst- och förlusträkningen (samt balansräkningen) och utgör ett komplement

till denna. Kommittén har angående en dylik regels effektivitet framhållit

följande:

Den föreslagna regeln skulle innefatta en verklig rättslig skyldighet att

redovisa omsättningssumman, om icke grundad anledning att befara skadeverkningar

därav kan anses föreligga. Skyldigheten åvilar i första hand bolagsledningen,

men även revisorerna ha att tillse, att redovisning av omsättningssumman

äger rum, där ej skäl finns att befara förfång för bolaget.

Om redovisningen utan sådant skäl underlåtes kan — på samma sätt som

gäller beträffande underlåtenhet att i andra hänseenden efterkomma lagens

föreskrifter om specifikation av resultatsredovisningen (t. ex. i vinstoch

förlusträkningen) — inskridande ske såväl på civilrättslig som på

straffrättslig väg. Den civilrättsliga vägen innebär, att envar som äger en

aktie i bolaget kan hos domstol yrka åläggande för bolagsledningen att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

lämna den ifrågavarande uppgiften. Straffrättsligt kan mot ledningen väckas

åtal för att avvikelse skett från lagens redovisningsföreskrifter (213 §

5 och 215 § 1 AL). Visserligen kommer straffsanktion i praktiken mycket

sällan att kunna utkrävas, då bolagsledningen i regel kan försvara sig med

att den hade något skäl till antagande, att redovisning av omsättningssumman

kunde bli till skada för bolaget. Men trots detta skulle enligt kommitténs

mening en straffsanktionerad regel av denna typ ingalunda bli

utan mening och verkan. Redan existensen av en juridisk skyldighet att redovisa

omsättningssumman, där ej verklig grund till undantag föreligger,

skulle säkerligen för de flesta bolagsledningar innefatta en avgörande psykologisk

påtryckning. Då underlåtenhet att uppge omsättningssumman förutsätter,

att sådan uppgift enligt bolagsledningens mening skulle bli till

skada för företaget, kommer det kanske ofta att uppfattas såsom ett svaghetstecken,

om ett bolag icke lämnar uppgiften. I synnerhet för alla större

— d. v. s. arbetsmarknadspolitisk! eller allmänt ekonomiskt betydelsefullare

— företag, vilka på annat sätt än de mindre stå i offentlighetens ljus

och för vilka i allmänhet en bruttoredovisning icke torde kunna innefatta

nämnvärda faror, bör förhandenvaron av en regel som den föreslagna kunna

väntas medföra redovisning av omsättningssumman i de ojämförligt

flesta fallen. Man bör ha så mycket mindre anledning att befara att företagen

skola missbruka regeln som det redan nu är ganska vanligt att aktiebolag

frivilligt redovisa sin omsättningssumma.

Om den föreslagna regeln leder till det resultat man sålunda bör kunna

förvänta, måste den sägas utgöra en lycklig lösning av problemet. Regeln

är tekniskt synnerligen enkel; den innebär ingen godtycklig eller svårbestämd

kategoriklyvning mellan olika bolag och den kräver ingen byråkratisk

apparat. Insynsintressena — vilka naturligtvis på lång sikt sett icke

äro betjänta med lösningar, som lända företagen till skada — skulle i stort

sett tillgodoses med bevarad möjlighet för vissa utsatta företag att undvika

att blottställa sig för sina konkurrenter. Kommittén vill emellertid framhålla,

att endast erfarenheten kan visa, huruvida regeln kommer att i tillfredsställande

utsträckning framkalla bruttoredovisning. Om förväntningarna

i detta avseende skulle slå fel, kan givetvis frågan sedan tillräckliga

erfarenheter vunnits tagas upp till omprövning. I synnerhet då som förut

utvecklats viktiga insynsintressen böra kunna tillgodoses på annat sätt -—

särskilt genom den ekonomiska statistiken — och man också i detta hänseende

bör kunna förvänta en förbättrad insyn för de anställdas representanter

i företagsnämnderna, är det enligt kommitténs mening lämpligt,

att den ifrågavarande regeln — som bör ha förutsättningar att bil mottagen

med förståelse av näringslivets representanter — genomföres, så att man

får tillfälle att i det praktiska livet pröva dess verkningar.

Yttranden.

Några remissinstanser ha — utan att närmare ingå på kommitténs särskilda

förslag — förklarat sig ej ha något att erinra mot eller ej vilja motsätta

sig förslaget beträffande utvidgad publik redovisning i

allmänhet. Detta är såsom tidigare nämnts fallet med de yttranden som

avgivits av socialstyrelsen, patent- och registreringsverket, statskontoret och

arbetsgivareföreningen. Patent- och registreringsverket förutsätter därvid att

ändring i den nu gällande ordningen för verkets granskning av inkcwnna

redovisningshandlingar ej vore åsyftad och att det således ej skulle an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

27

komma på verket att vaka över att bolagsstyrelserna iakttoge de föreslagna

nya reglerna för innehållet i nämnda handlingar.

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över förslaget rörande

skyldighet för aktiebolag att i redovisningen uppgiva omsättningssumman,

ha kommerskollegium, landsorganisationen, tjänstemännens

centralorganisation, kooperativa förbundets styrelse samt svenska revisorsamfundet

tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran, varjämte

fem handelskammare (Skånes handelskammare, handelskamrarna i Göteborg

och Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare) förklarat sig med

hänsyn till utformningen av bruttoredovisningsregeln icke vilja motsätta sig

densamma.

Kommerskollegium har härom anfört:

En ur allmän synpunkt önskvärd redovisningsskyldighet beträffande företagens

rörelseintäkter synes kunna godtagas, därest företagen genom

densamma icke åsamkas uppenbara olägenheter. Det är av synnerlig vikt

att den största varsamhet vid införande av lagbestämmelser på hithörande

område iakttages. Kommittén torde emellertid med sitt förslag ha givit frågan

en lösning, som bör kunna tillfredsställa såväl önskemålet om klarhet

rörande de särskilda företagens ekonomiska ställning som företagens berättigade

intresse att icke onödigtvis behöva utlämna affärshemligheter av

vikt. Att icke de föreslagna ändringarna innebära något betydande intrång

i bolagens sekretessbehov torde också framgå av att i åtskilliga fall företag

redan nu i sina förvaltningsberättelser pläga redovisa omsättningssummorna.

Landsorganisationen framhåller, att en bruttoredovisningsregel i den utformning

kommittén föreslagit innebure en klar förbättring gentemot reglerna

om nettoredovisning enligt gällande lag, samt yttrar vidare:

Å andra sidan har kommittén ej ansett sig böra föreslå obligatorisk redovisningsskyldighet

i detta hänseende utan i stället tänkt sig en förfångsregel.

Man torde nog ofta överdriva riskerna med en redovisning av omsättningssumman.

Detta kan tänkas leda till att de ifrågavarande reglerna icke

skulle komma att få den tillämpning som man avsett. Landsorganisationen

anser det därför önskvärt att man försöker genomföra obligatorisk skyldighet

att uppställa vinst- och förlusträkningen enligt bruttoredovisningsprincipen.

Landsorganisationen kan emellertid acceptera det nu avgivna förslaget

med hänvisning till vad kommittén anfört om att frågan åter kan tas

upp till prövning, om erfarenheterna skulle visa att den nu föreslagna regeln

ej kommer alt i tillfredsställande utsträckning framkalla bruttoredovisning.

Vad vinst- och förlusträkningens specificering i övrigt beträffar

har kommittén ej framlagt några ytterligare förslag. Man saknar sålunda

fortfarande uppgifter om kostnaderna för råvaror och frakter, reparationsoch

underhållskostnader, försäljningskostnader in. in. Likaså redovisas ej

gåvor och andra avsättningar före bokslutet, som närmast ha karaktären

av vinstdisposition. Kostnader för råvaror utgöra dock den väsentliga delen

av den klumpsumma, som ej närmare specificeras. Man kan därför i viss

utsträckning med denna form av bruttoredovisning bilda sig en uppfattning

om råvarukostnadernas storlek. Av de kostnader som skola specificeras

är posten allmänna förvaltningskostnader ett ganska vagt begrepp, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

med all sannolikhet tolkas olika i olika företag. I nu gällande lagstiftning

skola löner anges i förvaltningsberättelsen, specificerade för dels företagsledning,

dels arbetare och dels övriga befattningshavare i företaget. Antalet

anställda behöver emellertid endast uppdelas på tjänstemän å ena sidan

och arbetare å andra sidan. Landsorganisationen anser det önskvärt, att

denna regel ändras så att antalet anställda specificeras på samma sätt som

sker i fråga om lönesumman.

Av övriga organisationer, som särskilt uttalat sig rörande förevarande

fråga, ha köpmannaförbundet, redareföreningen, föreningen auktoriserade

revisorer, advokatsamfundets styrelse samt sex handelskammare (Stockholms,

Östergötlands och Södermanlands, Smålands och Blekinge, Gotlands,

Västergötlands och norra Hallands samt Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare) yppat betänkligheter av olika slag mot den

föreslagna bruttoredovisningsregeln samt till följd härav avstyrkt förslaget.

Även handelskammaren i Gävle och industriförbundet ha framfört betänkligheter

i denna fråga.

I de avstyrkande yttrandena gives huvudsakligen uttryck åt följande synpunkter,

nämligen att dylik redovisning medförde faror — i synnerhet för

mindre företag — med hänsyn till hot från in- och särskilt utländska konkurrenter,

att omsättningssumman icke vore ett entydigt begrepp och tj^rför

vilseledande eller i allt fall utan större värde såsom upplysningskälla angående

rörelseresultatet, samt att det vore onödigt att införa en dylik regel, enär

de större företag som vore av intresse i insynshänseende redan nu oftast

uppgåve sina omsättningssummor, där detta kunde ske utan förfång för

företagen.

Köpmannaförbundet har framhållit, att ett flertal faktorer påverka bruttovinsten,

och yttrar bl. a.:

Omsättningssiffran som sådan är icke av nämnvärt värde för bedömande

av en handelsrörelse. Man måste därjämte ha uppgifter om en mängd

förhållanden, som icke kunna lämnas utan att företaget helt blottställes inför

konkurrenter. I nuvarande läge, då exempelvis konkurrensen mellan

olika företagsformer är mycket hård, kan redan en uppgift om omsättningen,

som av konkurrenten kan kompletteras med underhandsuppgifter av

olika slag, vara farlig för företaget. Förbundet kan på anförda grunder icke

tillstyrka en »obligatorisk uppgift» angående omsättningen i förvaltningsberättelsen.

Att dylik uppgift lämnas för den ekonomiska statistiken i enlighet

med konjunkturinstitutets förslag är en annan sak. Där åtnjuta de

avlämnade uppgifterna sekretesskydd.

Föreningen auktoriserade revisorer anför:

Även om den s. k. bruttoredovisningens förtjänster understundom överskattas,

torde det vara obestridligt, att denna redovisningsform i regel ger

en mera klar och fullständig insyn i företagens rörelse än den s. k. nettoredovisningen.

För det stora flertalet större och medelstora bolag torde bruttoredovisningen

ej heller i allmänhet innebära några påtagliga nackdelar eller

risker. Det synes önskvärt och naturligt, att företagsledningen i sådana fall

lämnar aktieägarna och andra av bolagets ekonomi och verksamhet intresserade

tillfälle till den förbättrade insyn, som bruttoredovisningen erbjuder.

Å andra sidan förtjänar understrykas, att omsättningssumman icke är ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

entydigt begrepp. Omsättningen kan variera från år till år inom samma

företag eller mellan olika företag, icke enbart till följd av reella kvantitetseller

prisförändringar utan även på grund av förändringar eller olikheter i

företagens organisation och struktur samt de tillämpade försäljningsvillkoren.

Bruttoredovisningen kan under sådana förhållanden verka vilseledande

för en utomstående, icke initierad läsare av årsredovisningen. Förskjutningar

mellan olika år inom ett och samma bolag kunna väl i regel

förtydligas genom upplysningar i förvaltningsberättelsen. Däremot torde

man icke kunna förebygga, att redovisningsformen kan giva en utomstående

en felaktig uppfattning om ett bolags faktiska effektivitet och verksamhetsresultat

i förhållande till ett annat, till synes likartat företag.

Föreningen framhåller vidare, att det stora flertalet aktiebolag i vårt land

kunde betecknas såsom mindre företag, samt fortsätter:

Ur arbetsmarknadspolitisk eller allmänt ekonomisk synpunkt torde frågan

om bruttoredovisning beträffande dessa företag vara av relativt underordnad

betydelse. För dessa företag äro emellertid bruttoredovisningens olägenheter

mest påtagliga. Ehuru lagregeln om bruttoredovisning i främsta rummet

synes vara föreslagen med tanke på de större bolagen, kommer den likväl

att automatiskt även gälla det stora antalet mindre och ur arbetsmarknadssynpunkt

jämförelsevis betydelselösa företagen i aktiebolagsform.

Med hänsyn till det anförda är föreningen av den uppfattningen, att det

vore bättre, om man kunde uppnå en allmänt utbredd bruttoredovisning

framför allt hos de större bolagen utan att behöva tillgripa en lagstiftning,

som träffar alla bolag och som i andra länder ansetts inrymma alltför stora

riskmoment för att kunna införas. Det synes som om de senare årens utveckling

i fråga om särskilt de större bolagens redovisning skulle kunna motivera

det antagandet, att en allmän redovisningspraxis hos dessa bolag, inrymmande

bruttoredovisning, borde vara möjlig att uppnå även utan särskild

lagstiftning härom.

Såsom tidigare nämnts har jämväl i andra yttranden påpekats, att den

publika redovisningsskyldigheten vore synnerligen omfattande och drabbade

även ett stort antal mindre företag. Det har förordats att en gränsdragning

borde ske emellan bolag av olika storlek, så att de mindre bolagen bleve

undantagna från den publika redovisningen.

Handelskammaren i Gävle har uttalat att en viss avgränsning beträffande

redovisningsskyldigheten skulle motsvara praktiska krav; omsättningens

storlek eller antalet anställda kunde utgöra norm (exempelvis minst 2 milj.

kronors omsättning eller minst 25 anställda).

Att bruttoredovisningsregeln icke utformats såsom en generell tvångsregel

utan att det i första hand överlämnats åt företagsledningen att avgöra huruvida

bruttoredovisning skall ske har i allmänhet väckt tillfredsställelse.

Emellertid har denna utformning, särskilt det förhållandet att företagsledningarna

därvid skulle handla under hotet av sanktioner av civilrättslig och

straffrältslig art, i flera fall väckt betänkligheter. Det har därvid särskilt

framhållits, att om, såsom kommittén gjort gällande, en i och för sig fullt

legitim underlåtenhet att redovisa omsättningssumman skulle uppfattas som

ett svaghetstecken, företagen kunde tillfogas skada, att av aktieägare —

måhända bulvan för en konkurrent — eller åklagarmyndighet föranstaltade

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

rättegångar kunde, även om de utfölle till företagsledningens fördel, bli

till men för företaget, att företagets ledning och revisorer inför risken att

rättegång skulle anställas ofta komme att lämna uppgift om omsättningen

även i sådana fall där detta av hänsyn till företaget icke bort ske, samt att

en regel av angivna utformning lämnade utrymme för godtycke och därför

komme att föranleda olikartad redovisning från likartade företag. Synpunkter

av denna art ha framförts av industriförbundet, redareföreningen, föreningen

auktoriserade revisorer, advokatsamfundets styrelse samt några

handelskammare.

Advokatsamfundets styrelse har sålunda anfört:

Styrelsen ifrågasätter lämpligheten av att uppställa en regel, som ställer

ett aktiebolags förtroendemän — styrelsen och verkställande direktören -—

samt bolagets revisorer inför tvånget att vidtaga en åtgärd, som — kanske

först i framtiden — kan visa sig vara till skada för styrelsens och verkställande

direktörens huvudman — företaget — enbart för att giva vissa insynsberättigade

en upplysning, vars verkliga innebörd och betydelse dessa ofta

sakna förutsättning att bedöma.

Härutöver tillkommer att den föreslagna regeln omgärdats med straffskydd.

Därest åtal väckes mot styrelseledamöterna och verkställande direktören,

kunna dessa emellertid med hänsyn till bolagets intressen vara förhindrade

att angiva skälen för att rörelseintäkternas brutto icke angivits i

redovisningshandlingarna. Oftast torde väl i så fall deras försvar bestå i en

hänvisning till — när detta nu är fallet — att revisorerna icke anmärkt på

deras underlåtenhet. Utvidgas då, vilket synes följdriktigt, åtalet till revisorerna,

komma dessa i samma läge som styrelseledamöterna och verkställande

direktören, d. v. s. de äro förhindrade att till sitt försvar åberopa skälen

för att de icke anmärkt på styrelsens underlåtenhet. Det är med hänsyn

härtill väl tänkbart att i tveksamma fall revisorerna föredraga att framställa

anmärkning mot styrelsens underlåtenhet att i redovisningshandlingarna

angiva omsättningen. Därmed förlägges avgörandet och ett avgörande,

som kan få straffrättsliga konsekvenser för styrelseledamöterna och verkställande

direktören, hos revisorerna. Såsom lagberedningen i anledning av

127 § (133 § i dess förslag) aktiebolagslagen framhållit, är ett sådant avgörande

alltför ömtåligt för att läggas i revisorernas hand.

Väl kan vad nu anmärkts anses tillämpligt på 103 § aktiebolagslagen även

i dess nuvarande lydelse, men praktiskt sett föreligger den avgörande skillnaden

att medan detta lagställe i sin nuvarande formulering icke ålägger

styrelsen skyldighet att offentliggöra andra uppgifter än sådana, vilkas

publicering endast i undantagsfall möjliggör en otillbörlig inblick i företaget,

det föreliggande förslaget föreskriver publicering av en uppgift —

omsättningens storlek — som just skapar möjlighet för en konkurrent att

skaffa sig en sådan inblick och att utnyttja de uppgifter, som enligt gällande

lag skola offentliggöras, i illojalt syfte.

Handelskammaren i Göteborg har understrukit, att det vore av vikt att

kraven på bevisning vid eventuella rättegångar rörande bruttoredovisning

icke ställdes alltför strängt. Bolagsledningens bedömande måste ju vila på

en mångfald ovissa faktorer och dess uppfattning borde därför respekteras

i de fall där den ej kunde visas ha varit direkt felaktig.

Föreningen auktoriserade revisorer har påyrkat att möjligheten till civil
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

31

rättsligt inskridande eliminerades och att det straffrättsliga ansvaret begränsades

till dagsböter.

Departementschefen.

Av den föregående redogörelsen framgår att gällande aktiebolagslags redovisningsregler

ganska nära ansluta sig till principerna för en s. k. bruttoredovisning

med utförlig kostnadsspecifikation. Skillnaden består främst

däri att redovisning ej behöver ske för posten kostnader för råvaror samt

hjälp- och driftsmaterial resp. i handelsföretag inköpta varor. Posten allmänna

förvaltningskostnader behöver ej heller specificeras utom såvitt avser

i posten ingående löner och andra ersättningar, beträffande vilka skall

angivas vad som under räkenskapsåret utbetalats dels till arbetare dels till

styrelsen samt verkställande direktör och andra företagsledare dels ock till

övriga befattningshavare i bolaget. Sistnämnda bestämmelse tillkom under

riksdagsbehandlingen 1944, liksom en regel att i förvaltningsberättelsen

skall angivas medelantalet under året anställda arbetare samt medelantalet

övriga i bolagets tjänst anställda personer (103 § 1 mom. andra stycket).

Den förevarande utredningen innefattar en ingående undersökning av

lämpligheten att genomföra en fullständig bruttoredovisning. Därvid har

kommittén funnit å ena sidan att en sådan redovisning skulle vara av värde

för åstadkommande av större möjlighet till insyn men å andra sidan

att företagen genom en tvångsregel om bruttoredovisning kunde utsättas

för vissa risker. Kommittén har med hänsyn härtill — under åberopande

jämväl därav att insynsintressena i avsevärd utsträckning syntes bli tillgodosedda

genom en statistisk belysning av företagens omsättningssummor

— föreslagit en regel om skyldighet för aktiebolag att i vinst- och

förlusträkningen eller förvaltningsberättelsen redovisa omsättningssumman,

såframt detta finnes kunna ske utan förfång för bolaget. Regeln skulle innebära

en rättslig skyldighet att redovisa omsättningssumman, med angivna

reservation, och om dylik redovisning utan laga skäl underlätes,

skulle inskridande kunna ske på civilrättslig och straffrättslig väg.

De i åtskilliga remissvar uttalade betänkligheterna mot den föreslagna

regeln om redovisning av omsättningssumman äro i stort sett av samma

natur som redan diskuterats i kommitténs betänkande. Detta gäller bl. a.

de påpekanden som gjorts därom att omsättningssumman icke vore ett entydigt

begrepp samt farhågorna för att regeln kunde allvarligt skada i synnerhet

aktiebolag av mindre storlek. Dessa betänkligheter torde icke vara

av den art att de böra hindra den föreslagna utvidgningen av den publika

redovisningsplikten. De enskilda företagens behov av sekretess bör betraktas

mot bakgrunden av deras samhällsekonomiska funktioner och sålunda

avvägas mot de samhällsekonomiska intressena. Därest man över huvud vill

godtaga principen om största möjliga öppenhet i den publika redovisningen

— och härvid bör man enligt min mening hålla fast — blir det närmast

ett avvägningsspörsmål huru bruttoredovisningens krav skola tillgodoses.

Åt den föreslagna regeln om redovisning av omsättningssumman har givits

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

en utformning, som synes innebära en ändamålsenlig lösning av det föreliggande

spörsmålet och medgiva undantag från redovisningsplikten där

berättigade hänsyn så påkalla, exempelvis när fråga är om nystartade mindre

bolag som ännu icke fått tillräcklig ekonomisk styrka eller om bolag

som kunna befara en illojal dumping. Tilläggas må, att där en uppgiven omsättningssumma

påverkats av speciella förhållanden inom ett bolags verksamhet

eller eljest kan antagas framkalla missförstånd, bolagsledningen äger

i årsredovisningen lämna de kompletterande upplysningar som kunna finnas

lämpliga.

Vad angår möjligheten att göra en åtskillnad mellan större och mindre

företag har kommittén prövat, huruvida en kategoriklyvning mellan aktiebolagen

lämpligen kunde ske så att endast bolag, beträffande vilka intresset

av publicitet och insyn gjorde sig speciellt starkt gällande, fölle under

de skärpta redovisningsreglerna. De skäl som av kommittén åberopats mot

en sådan kategoriklyvning synas mig övertygande.

Att ifrågavarande regel omgärdats med straffskydd har mött gensagor,

särskilt att ett åsidosättande av regeln kunde medföra frihetsstraff. Jag

vill framhålla att den föreslagna straffsanktionen helt står i linje med aktiebolagslagens

nuvarande straffbestämmelser. Endast vid uppsåtligt förfarande

i strid mot lagens redovisningsbestäminelser ingår i strafflatituden fängelse

(213 § 5, jämför 215 § 1). Ett civilrättsligt inskridande mot underlåtenhet att

redovisa omsättningssumman kan ske på föranledande av aktieägare i bolaget,

vilket för övrigt överensstämmer med vad redan nu gäller i fråga om underlåtenhet

av företagsledningen att lämna aktieägare upplysningar angående

bolaget enligt 127 § aktiebolagslagen. Varken den straffrättsliga eller den

civilrättsliga sanktionen torde — bl. a. med hänsyn till den föreslagna bestämmelsen

om undantag från redovisningsplikten, där uppgift om omsättningssumman

finnes kunna lända bolaget till förfång — i praktiken komma

att förorsaka bolagsorgan, som iakttaga normal omsorg i fråga om redovisningen,

några avsevärda svårigheter eller olägenheter.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att i 103 § 1 mom. första stycket

aktiebolagslagen föreskrives, att upplysning skall i förvaltningsberättelsen

lämnas, i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget, om hela

intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman), såframt

ej upplysning härom lämnas i vinst- och förlusträkningen.

Som förut nämnts kräves enligt aktiebolagslagen att i årsredovisningen

angives vad som utbetalats i löner och ersättningar till tre olika grupper

av befattningshavare hos bolaget. Vidare skall uppgivas medelantalet under

året anställda arbetare samt medelantalet övriga i bolagets tjänst anställda

personer. I ett remissvar har som önskvärt framhållits att antalet

anställda borde, i likhet med utbetalda löner och ersättningar, specificeras

i nämnda tre grupper. Ur insynssynpunkt torde de gällande lagbestämmelserna

vara tillfyllest och på grund härav har jag ej funnit skäl att nu föreslå

någon ändring i desamma.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

33

Frågan om redovisning av s. k. dolda reserver.

Insy ^kommittén.

Enligt kommittén finnas teoretiskt två sätt att angripa det insynsproblem

de dolda reserverna utgöra. Det ena är att föreskriva, att tillgångarna i

balansräkningen måste upptagas till sina aktuella »verkliga» värden (t. ex.

realisations- eller nyanskaffningsvärde), varigenom bildandet av dolda reserver

skulle förhindras. Det andra sättet är att medge förekomsten av icke

redovisade reserver men kräva sådana uppgifter i redovisningen som belysa

reserverna och deras storlek; härigenom bleve reserverna åtminstone

icke i full utsträckning dolda. Såsom uppgifter av detta slag kunde man

tänka sig angivande av värderingsprinciper eller utsättande av något »objektivt»

värde, med vilket det redovisade värdet kunde jämföras. På motsvarande

sätt skulle man kunna kräva uppgifter som belysa, huru bildandet

eller upplösandet av dolda reserver påverkat det redovisade årsresultatet.

Kommittén påpekar (s. 48—49), att aktiebolagslagen genom regler rörande

värderingen av bolagens tillgångar avsåge att förebygga en övervärdering

av tillgångarna men däremot ej innehölle något förbud mot en redovisning

av tillgångarna till lägre belopp än det i lagen angivna. Redan lagens regler

medförde en plikt för bolagen att ibland redovisa tillgångar till värde

som låge under deras dagsvärde. I själva verket kunde det sägas, att en

undervärdering, som medförde en konsolidering av företagen och därmed

en förstärkning av deras möjligheter att rida ut lågkonjunkturer och andra

kriser, låge helt i linje med lagens syftemål. Betydelsen av att företagen

konsoliderades så att de på ett ändamålsenligt sätt kunde fylla sina funktioner

i produktionens och näringslivets tjänst och bereda sina anställda

större trygghet hade också uppmärksammats av lagstiftaren.

Med utgångspunkt från att gällande värderingsregler böra bibehållas har

kommittén härefter diskuterat, om den reservering som sker genom tillgångarnas

lågvärdering jämväl av konsolideringshänsyn måste vara ■— helt

eller delvis — dold samt, därest så icke vore fallet, i vad mån och j>å vad

sätt uppgifter i redovisningen borde krävas till belysning av reserverna.

Kommittén framhåller att det självfallet vore av stor betydelse för en riktig

bedömning av ett företags ställning och rörelseresultat att äga kännedom

om företagets värderingspolitik. Å andra sidan kunde ifrågasättas

huruvida icke den genom undervärdering skapade reserveringcn, om den

över huvud skulle kunna effektivt tjäna konsolideringssyltet, åtminstone

till viss grad måste vara dold. En lagregel om skyldighet att i den publika

redovisningen ange undervärdering av tillgångarna kunde nämligen tänkas

försvåra företagsledningarnas strävan att på denna väg konsolidera företagen

och bli till skada för företagen och deras intressenter: delägare, anställda

etc.

Problemet om de dolda reserverna erbjuder enligt kommittén delvis olika

aspekter vid anläggningstillgångar och vid omsättningstillgångar. Beträf
:}

Itihang till riksdagens protokoll idHO. 1 samt. Nr 48.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

fande anläggningstillgångar vore risken av att upplysning om befintliga

dolda reserver skulle framkalla kortsynta krav på utdelning och annan

konsumtion begränsad genom lagens värderingsregler. Dylika dolda reserver

kunde icke genom uppskrivning av de undervärderade tillgångarna framtagas

och direkt disponeras för utdelning (100 § 2 inom.). I själva verket

innehölle den nya aktiebolagslagen regler, som möjliggjorde eu ganska god

inblick i företagets värderingspolitilc beträffande anläggningstillgångar, särskilt

genom att kräva utförlig redovisning för avskrivningar på dylika tillgångar.

En redovisning enligt den nya aktiebolagslagen gåve enligt kommitténs

mening tillfredsställande upplysning rörande den inverkan på ett

årsresultat som företagets värdering av och avskrivning på samt eventuell

försäljning av anläggningstillgångar medförde. Däremot finge man av en

sådan årsredovisning icke kännedom om de avskrivningar som under tidigare

år skett och eventuellt medfört bildande av dolda reserver. Ej heller

framginge omedelbart av redovisningen, ,om sådana resez-ver eljest

förelåge.

Kommittén har ansett, att det skulle vara i insynshänseende av vikt, om

man i den publika redovisningen kunde erhålla uppgifter, som direkt belyste

anläggningarnas nuvarande värde. Därigenom skulle man dels få en

uppfattning om de befintliga dolda reservernas storlek och dels bättre kunna

bedöma den ekonomiska ändamålsenligheten och betydelsen av företagets

avskrivningar. Praktiska möjligheter syntes ock föreligga att kräva dylika

värdeuppgifter beträffande vissa mycket viktiga slag av anläggningstillgångar,

nämligen fastigheter samt maskiner och inventarier. Kommittén

fortsätter:

Beträffande fastigheter föreslår kommittén, att uppgift skall lämnas i

årsredovisningen om taxeringsvärde å bolagets fastighetsinnehav. Några

särskilda betänkligheter kunna knappast tänkas föreligga hos företagen

mot att redovisa dessa värden, som ju äro offentliga och om vilka sålunda

den verkligt intresserade redan nu kan skaffa sig kännedom. Eftersom å

andra sidan taxeringsvärdena äro ägnade att ge en viss föreställning om

fastighetsinnehavets verkliga värde och därmed om eventuella icke redovisade

reserver i dessa tillgångar, synes det rimligt att uppgift därom skall

finnas tillgänglig i själva redovisningen. Endast i den mån fastighetsinnehavets

verkliga värde överstiger de åsatta taxeringsvärdena, kan då en i

egentlig mening dold reserv i fast egendom förekomma.

För att jämförbarhet skall ernås med de i balansräkningen upptagna

värdena bör taxeringsvärdet anges med uppdelning på de grupper, som enligt

AL 101 § 1 mom. A II: 1 och 2 skola var för sig upptagas i balansräkningen

(jordbruks- och skogsfastigheter, fabriks- och andra fastigheter).

Därest i taxeringsvärdet ingår s. k. särskilt maskinvärde (kommunalskattelagen

10 §) bör uppgift därom läzzinas, då ju maskiner, även om de äro att

betrakta som fast egendom, i balansräkningen skola upptagas i särskild

post (AL 101 § 1 mom. A 11:3).

Skulle i något fall fastighet icke vara åsatt taxeringsvärde, torde detta

förhållande böra anmärkas i förvaltningsberättelsen.

Vad därefter angår maskiner, inventarier o. d. måste i detta sammanhang

beaktas, att det som oftast icke är möjligt att ange något exakt »verkligt»

värde på sådana tillgångar. Ett företags maskinpai-k har sitt värde såsom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

35

medel för bolagets produktion och verksamhet; företagsekonomiskt har

man att se en maskin såsom en kostnad i rörelsen, och i enlighet därmed

fördelar man genom successiv avskrivning kostnaden för dess anskaffning

på de år under vilka maskinen används i rörelsen. Bolaget kan skaffa sig

en slags dold reserv genom att i förtid betala den del av maskinens anskaffningskostnad

som rätteligen borde falla på senare år. Men någon dold

reserv i ett »verkligt» värde i betydelsen av dagsvärde, försäljningsvärde

e. d. torde oftast icke finnas. Försäljningsvärdet av begagnade maskiner —- kanske speciellt byggda just för företaget — ligger nämligen ofta mycket

lägre än det belopp vartill maskinen efter vederbörliga avskrivningar är

bokförd: i verkligheten kanske man endast skulle kunna räkna med att

vid en försäljning få in maskinens skrotvärde.

Av det sagda framgår, att det är mycket svårt att beträffande maskiner,

inventarier o. d. finna ett »verkligt» värde, som kan sägas tillförlitligt belysa

»dolda reserver» i dessa slag av tillgångar. Vad som framför allt är

av betydelse i detta sammanhang är att vinna kännedom om bolagets avskrivningspolitik

och den inverkan rörelseresultatet röner av avskrivningarna.

Emellertid har kommittén ansett det lämpligt att föreslå att — i de fall

där maskiner och inventarier äro brandförsäkrade, vilket i allmänhet torde

vara fallet — uppgift skall lämnas om försäkringsbeloppet (d. v. s. det belopp

vartill dessa tillgångar äro försäkrade). Givetvis måste man ha klart

för sig, att försäkring av maskiner och inventarier avser att skydda ett i

gång varande företag mot förlust av produktionsmedlen och att försäkringsbeloppet

därför i de flesta fall torde ligga betydligt över det värde vartill

ifrågavarande tillgångar med hänsyn till ålder, slitage in. in. kunna upplagas

i balansräkningen. Försäkringsbeloppet betecknar sålunda icke någon

dold reserv i den meningen, att det såsom ett »verkligt» värde skulle

kunna insättas i balansräkningen vid beräkningen av företagets ställning

eller rörelseresultat. När kommittén trots detta föreslår att brandförsäkringsbeloppet

skall redovisas, är skälet därtill det att man därigenom kan

få en viss belysning av den avskrivningspolitik bolaget fört i fråga om dessa

slag av anläggningstillgångar. Försäkringsbeloppet har i förevarande avseende

även den fördelen att dess redovisning icke förutsätter några subjektiva

bedömningar från bolagsledningens sida; det är ju endast fråga om

att i redovisningen lämna upplysning om ett i och för sig för företaget viktigt

ekonomiskt förhållande, nämligen till vilket värde maskiner o. d. äro

försäkringsskyddade.

Den uppgift om brandförsäkringsbelopp som skall lämnas bör i princip

motsvara posten »maskiner----, inventarier och dylikt» i AL:s balans
räkningsschema

(AL 101 g 1 mom. A II: 3). Vissa svårigheter torde härvid

kunna uppstå, då det gäller industriföretag med hänsyn till den praxis som

regelmässigt tilllämpas vid sådana företags försäkringar. Enligt det s. k.

Fabriksvillkor, som av de flesta försäkringsbolag användes vid industriförsäkring,

uppdelas den försäkrade egendomen för varje industribyggnad i

tre grupper, nämligen byggnad, maskinerier och fabrikater, vilka grupper

var för sig åsättas gemensamt försäkringsbelopp (därjämte förekomma

vissa försäkringsföremål, som omfattas av försäkring endast om de åsatts

särskilt värde, t. ex. lager av bränsle, motorfordon o. d.). Under byggnad

inbegripes endast själva byggnadskroppen samt sådan fast inredning, som

kan hänföras till »avbalkningar, ledstänger, spiltor, krubbor och annat dylikt».

Till fabrikater hänföras råämnen, materialier, under arbete varande

och färdigt fabrikat jämte visst emballage; bär ingår även allt annat, som

är avsett alt till slut ingå i den producerade varan. Gruppen maskinerier

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

innefattar allt soin — utan att vara hänförligt till byggnad — utgör detaljer

i produktionsapparaten. Hit höra maskiner, transmissioner, inventarier

(t. ex. ångpannor, verktyg, redskap av alla slag), ledningar (för uppvärmning,

belysning, vatten, avlopp, kraftöverföring m. in.), reservdelar och

förbrukningsartiklar (trassel, smörjoljor, rengöringsmedel o. d.) samt alla

övriga föremål, som icke ingå i de förutnämnda två grupperna (med undantag

för sådana föremål som på sätt nyss sagts skola åsättas särskilt försäkringsbelopp

för att innefattas i försäkring).

Av det sagda framgår, att gruppen maskinerier innefattar ej blott sådan

egendom, som ingår i posten maskiner, inventarier o. d. i AL:s balansräkningsschema,

utan därjämte dels egendom, som ingår under fastighetsposterna

(annan inredning än avbalkningar etc., t. ex. ledningar), dels ock

egendom, som enligt AL skall upptagas som omsättningstillgångar (förbrukningsartiklar

m. in.). Det torde icke rimligtvis kunna begäras, att industriföretagen

skola söka åvägabringa någon ändring i nämnda försäkringspraxis

för att kunna bli i stånd att uppfylla den föreslagna föreskriften

om angivande av försäkringsbelopp å maskiner och inventarier. Det är

emellertid naturligtvis önskvärt att, i de fall där detta över huvud kan ske,

uppgiften om försäkringsbeloppet bringas att — helt eller i huvudsak —

motsvara ifrågavarande post i balansräkningen. Därest detta icke är möjligt,

torde uppgiften få avse försäkringsvärdet å »maskinerier» ävensom

upplysning böra tillfogas om att full motsvarighet till balansräkningsposten

icke föreligger samt, helst, om avvikelsens beräknade omfattning.

I enlighet med det anförda har kommittén föreslagit, att i aktiebolagslagen

(103 § 1 mom. andra stycket) måtte upptagas föreskrift av innebörd

att uppgift i förvaltningsberättelsen skall lämnas, i den mån motsvarande

uppgift ej intagits inom linjen i balansräkningen, för fastigheter om senast

fastställda taxeringsvärdet samt för maskiner, inventarier och andra dylika

anläggningstillgångar om förekommande brandförsäkringsbelopp, varvid

taxeringsvärdenas och brandförsäkringsbeloppens fördelning på de under

särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna såvitt möjligt

skall angivas.

Beträffande härefter spörsmålet, huruvida nya regler äro påkallade för

att underlätta en bedömning av dolda reserver i omsättningstillgångar, uttalar

kommittén att frågan hade praktisk betydelse framför allt beträffande

lager av råvaror, varor under arbete och färdiga varor. Kommittén redogör

för vissa bestämmelser i aktiebolagslagen in. m. (betänkandet s. 56—58)

och framhåller att, om viktigare ändring vidtagits vid uppgörande av vinstoch

förlust- eller balansräkning i förhållande till tidigare år, redogörelse

för sådan ändring skulle lämnas i förvaltningsberättelsen (103 § 1 mom.

fjärde stycket). Med denna bestämmelse åsyftades enligt motiven bl. a. att

få fram upplysning om sådan ändring i lagervärderingen, som i mera betydande

mån påverkat det redovisade rörelseresultatet. Vidare påpekas att i

förvaltningsberättelsen skulle, där det ej funnes kunna lända bolaget till

förfång, anmärkas sådana för bedömningen av bolagets ställning och resultat

viktiga förhållanden, vilka ej framginge av redovisningen i övrigt (103 §

1 mom. första stycket). Om en dold reserv i varulagret upplöstes på grund

av utförsäljning under året av en väsentligt större del av lagret än normalt,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

37

och vinstresultatet i mer avsevärd mån påverkats av denna åtgärd, förelåge

sålunda till följd av nämnda bestämmelse i princip skyldighet att i förvaltningsberättelsen

lämna upplysning om förhållandet. Ehuru nya lagens regler

åsyftade att åstadkomma en bättre belysning av dolda reserver i varulagret

och framhäva lagervärderingens betydelse för årsresultatet, omöjliggjoi-de

de tydligen icke, att lagren redovisades till så låga värden att dolda

reserver förelåge eller att årsresultaten påverkades av lagervärdena på ett

sätt som icke klart framginge av redovisningen. Man måste emellertid uppmärksamma,

att lagervärderingen i det nutida näringslivet i stor utsträckning

tjänade såsom ett instrument för reglering av ett företags rörelseresultat

under en följd av år. Kommittén anför vidare bl. a.:

Om nu lagervärderingens användning som ett instrument för resultatsutjämning

är en företagsekonomiskt riktig och önskvärd metod vid bolagets

skötsel, så synes därav följa att man också måste se de s. k. dolda reserverna

i varulager ur en mera långsiktig och genomtänkt synpunkt än som ofta

varit fallet. I den mån en värdering av lagret, som avsevärt understiger exempelvis

dagspriserna på balansdagen, är nödvändig för det rätta genomförandet

av tanken att rörelsen är en kontinuerlig verksamhet, vars resultat

icke kan riktigt bedömas efter det enstaka årsbokslutet utan endast på

längre sikt, så representerar i själva verket denna värdering icke en dold

reserv i egentlig mening utan det riktiga lagervärdet. Ett övervärde vid balansdagen

är in. a. o. i verklig mening en dold reserv allenast vid en ögonblicksbild

av företaget; sett på längre sikt utgör det endast den säkerhetsmarginal,

som, om bolaget skall skötas efter företagsekonomiskt korrekta

grunder, är nödvändig för tryggande av verksamhetens jämna gång och

företagets liv och utveckling; detta övervärde kan vid kommande bokslut

vara utjämnat eller i värsta fall förbytt i ett undervärde. —---

Med hänsyn till lagervärderingens nu angivna uppgift måste enligt kommitténs

mening insynsintresset i fråga om omsättningstillgångar i första

hand rikta sig på upplysning om bildande, upplösning och förändring av

dolda reserver och dessa åtgärders inverkan på rörelseresultatet. Det är denna

tanke, som ligger bakom nya aktiebolagslagens nyss återgivna regler, som

kräva att vissa viktiga förhållanden bl. a. rörande lagervärderingen, särskilt

en sådan ändring i lagervärderingen som i mera avsevärd mån inverkat

på rörelseresultatet, skola angivas i årsredovisningen. Att nya lagen härvid

framgått med försiktighet beror särskilt därpå, att lagervärderingens

konsoliderande och resultatsutjämnande effekt befarats skola kunna spolieras,

om företagsledningen skulle vara skyldig att lämna mera detaljerade

redogörelser därför. Just i detta avseende torde nämligen faran för påtryckningar

från kortsynta och utdelningshungriga delägare eller andra intressenter

i företaget vara påtaglig och bestyrkt av erfarenheten.

Ehuru kommittén sålunda funnit, att hänsyn till företagens konsolidering

och en rationell planering av verksamheten på lång sikt med utjämning av

de olika räkenskapsårens rörelseresultat krävde godtagande av rätten att

redovisa lagren till undervärde och alltså i princip accepterande av rätten att

arbeta med dolda värdereserver i lagret, har kommittén likväl undersökt,

huruvida icke även i detta avseende insynsmöjligheterna kunde förbättras

utan äventyrande av företagens nyssnämnda sakliga intressen. Kommittén

har stannat för den meningen, att man icke lämpligen kunde gå längre än

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

att kräva, att upplysning lämnas om sådana förändringar i lagervärderingen

som mera avsevärt påverkat årsresultatet. I själva verket låge detta krav

redan inneslutet i stadgandet i 103 § 1 mom. fjärde stycket nya aktiebolagslagen.

Med hänsyn till sakens vikt har kommittén föreslagit att detta stadgande

förtydligas så att därav direkt framgår, att förvaltningsberättelsen

skall innehålla redogörelse huruvida beträffande omsättningstillgångarnas

värdering eller i andra avseenden ändring i förhållande till tidigare årsredovisning

vidtagits, som i avsevärd mån påverkat årsresultatet eller eljest är

av viktigare beskaffenhet.

Kommittén har erinrat att årsresultatet i vissa fall kunde påverkas även

genom förändringar i lagerkvantiteten. Medan stadgandet i 103 § 1 mom.

fjärde stycket på grund av sitt sammanhang avsåge ändringar beträffande

värderingen, fölle ändringar i fråga om lagerkvantiteten icke direkt därunder,

och det hade ej heller synts kommittén lämpligt att i detta stadgande

— som behandlade bokföringsmässiga förändringar — intaga föreskrift

om upplysningsskyldighet rörande resultatpåverkande förändringar i

lagrets storlek. Om emellertid en sådan förändring väsentligt påverkat rörelseresultatet

eller bolagets ställning, borde upplysning därom lämnas enligt

den i 103 § 1 mom. första stycket intagna föreskriften rörande anmärkande

i förvaltningsberättelsen av sådana för bedömningen av bolagets ställning

och resultat viktiga förhållanden, vilka ej framgå av redovisningen i övrigt.

Den av kommittén föreslagna ändringen i fjärde stycket markerade också,

att enligt lagens anda och mening upplysningar om alla sådana med de dolda

lagerreserverna sammanhängande förhållanden, som väsentligt påverkat

årsresultatet, skulle lämnas i förvaltningsberättelsen.

Slutligen må nämnas att inom kommittén diskuterats frågan, huruvida

icke även beträffande varulager upplysning borde lämnas om eventuellt förekommande

försäkringsbelopp, men att kommittén av olika skäl låtit denna

tanke falla (s. 60).

Yttranden.

Kommitténs förslag om viss uppgiftsplikt till belysning av dolda reserver

har i sin helhet tillstyrkts av kommerskollegium, tjänstemännens centralorganisation

och kooperativa förbundets styrelse. Kommerskollegium har

i sitt yttrande understrukit den betydelse för ett företags konsolidering, som

en försiktig värdering av dess tillgångar alltid innebure, men funnit den

föreslagna skyldigheten att lämna uppgift å fastigheters taxeringsvärden

samt maskiners och inventariers brandförsäkringsbelopp icke vara av beskaffenhet

att böra föranleda några olägenheter i detta avseende. Även om

anläggningstillgångarnas verkliga värden icke alltid sammanfölle med de

förut angivna värdena syntes uppgifter om dessa dock innefatta upplysningar

om tillgångarna, som det ur insynssynpunkt vore önskvärt att få tillgängliga.

Landsorganisationen har i sitt yttrande framhållit betydelsen för bedömningen

av företagens ekonomi av att de dolda reserverna bleve belysta och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

därvid uttalat bl. a. att man för ett bedömande av resultatutvecklingen behövde

känna till de dolda reservernas förändringar från ett år till ett annat

och för att få eu uppfattning om den ekonomiska ställningen behövde veta

dessa reservers totala storlek. De förslag som insynskommittén i detta hänseende

framlagt kunde enligt landsorganisationens mening ej sägas innebära

någon nämnvärd förbättring i jämförelse med de insynsmöjligheter

man hittills haft i fråga om dessa reserver. Organisationen funne dock att

man i viss utsträckning måste taga hänsyn till de ogynnsamma verkningar,

som i en del fall kunde uppkomma genom ett Öppet redovisande av de dolda

reserverna i varje enskilt företag, samt att det därför vore desto mer angeläget

att uppgifter därom medtoges i den planerade ekonomiska statistiken,

där dylika risker ej på samma sätt kunde åberopas.

De föreslagna reglerna om skyldighet att lämna vissa uppgifter till belysning

av dolda reserver i anläggningstillgångar ha föranlett erinringar

i vissa yttranden. Föreningen auktoriserade revisorer har sålunda

framhållit, att det över huvud taget många gånger vore synnerligen vanskligt

att fastställa storleken av dolda reserver. Detta gällde framför allt dolda reserver

i anläggningstillgångar och särskilt sådana tillgångar som innefattades

under rubriken maskiner, inventarier o. d. Föreningen har därjämte understrukit

att redan genom nya aktiebolagslagens redovisningsregler värderings-

och avskrivningspolitikens betydelse för årsresultatet bleve klart belyst.

Grossistförbundet har framhållit att för de flesta företag inom handeln

förevarande tillgångsposter spelade en underordnad roll varför det kunde

ifrågasättas om med hänsyn härtill uppgifterna fyllde någon funktion.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har anfört:

Beträffande avskrivningarna måste dessa bedömas från fall till fall och

olika för olika företag. Det är så många faktorer som här inverka att en

redovisning, för att bedömningen skall bli riktig, måste bli så omfattande,

att en sådan redogörelse näppeligen kan givas. Som exempel må nämnas,

att i nuvarande läge återanskaffningsvärden på maskiner eller lager svårligen

kunna beräknas, då man många gånger ej ens vet, varifrån materialet

skall kunna erhållas. En maskinell utrustning kan man bli tvingad inköpa

från en marknad, där priset ställer sig avsevärt högre än vid fri handel.

Samma gäller för lagervaror. Hur skall i ett sådant fall »de dolda reserverna»

rimligen kunna bedömas? Uppgifter om taxerings- och brandförsäkringsvärden

upptagas nu visserligen icke i balansräkningar eller förvaltningsberättelser

men åtminstone för större företag innebär förslaget knappast

någon avsevärd förändring, då motsvarande upplysningar lämnas exempelvis

vid obligationsemissioner. Man måste dock komma ihåg, att dessa värden

icke äro jämförbara. Taxeringsvärdena baseras ju på anläggningarnas

restvärden efter avskrivning å verkliga anskaffningsvärdet för förslitning

in. in., medan försäkringsvärdena baseras på nyanskaffningskostnaden.

Brandförsäkringsvärdena äro därför icke utan vidare representativa för företagens

verkliga ställning och redovisningen därav torde kunna ge anledning

till missförstånd.

Vad angår den föreslagna regeln om uppgivande av taxeringsvärde

å fastigheter ha industri förbandet, köpmannaförbundet, föreningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj ris proposition nr 48.

auktoriserade revisorer, revisorsamfundel, advokatsamfundets styrelse samt

fem handelskammare förklarat sig icke ha något att erinra mot eller ej vilja

motsätta sig densamma. Föreningen auktoriserade revisorer, advokatsamfundets

styrelse samt eu handelskammare ha dock därvid gjort vissa förbehåll.

Redareföreningen och sju handelskammare ha avstyrkt förslaget.

k öreningen auktoriserade revisorer har gjort gällande, att upplysning om

taxeringsvärdet icke vore ägnad att lämna en riktig bild av ifrågavarande

anläggningars nuvärde eller att ligga till grund för en uppskattning av eventuella

dolda reservers storlek, men likväl ansett att sådana upplysningar vore

av intresse såsom uttryck för en offentlig myndighets uppfattning om ifrågavarande

tillgångars värde i taxeringshänseende.

Advokatsamfundets styrelse har anfört, att — åtminstone såvitt avser fabriksfastigheter

— taxeringsvärdet icke på något sätt återspeglade det verkliga

värdet. Styrelsen motsatte sig dock icke ett genomförande av förslaget

i denna del, förutsatt att det i samband med bestämmelsens införande klart

uttalades att dessa uppgifter icke vore ägnade att ligga till grund för ett bedömande

av ifrågavarande tillgångars verkliga värde vare sig för en i gångvarande

verksamhet eller vid en eventuell försäljning.

Beträffande härefter förslaget om skyldighet att i redovisningen angiva

försäkringsbelopp å maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar

ha Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare tillstyrkt eller förklarat sig ej vilja motsätta

sig förslaget, dock med vissa förbehåll. Industriförbundet har framfört

erinringar mot förslaget men förklarat att uppgiften i regel icke torde behöva

åstadkomma några svårigheter. Förslaget har avstyrkts av köpmannaförbundet,

redareföreningen, föreningen auktoriserade revisorer, revisorsamfundet,

advokatsamfundets styrelse samt åtta handelskammare.

De framställda anmärkningarna och erinringarna ha i huvudsak gått ut

på, att skiftande normer tillämpades vid olika företag och inom olika branscher

vid försäkringsbeloppens fastställande och att uppgifterna därför kunde

bliva vilseledande, att försäkringsbeloppen icke vore uttryck för något

»verkligt» värde på de ifrågavarande tillgångarna och därför icke lämpade

sig till belysning av dolda reserver däri eller av företagets avskrivningspolitik,

samt att beloppens angivande kunde medföra risker för företaget särskilt

genom att giva detsamma sken av att ha eu bättre ekonomisk ställning

än i verkligheten vore fallet.

Föreningen auktoriserade revisorer har härom anfört hl. a.:

Föreningen har i annat sammanhang rekommenderat,1 att bolagsledningen,

när så kan befinnas lämpligt, lämnar aktieägarna upplysning om det belopp,

vartill bolagets anläggningstillgångar skyddats genom brandförsäkringar.

Föreningen har emellertid icke räknat med, att upplysningar om försäkringsbelopp

skulle kunna tillmätas något värde vid bedömande av de

dolda reserverna eller avskrivningspolitiken. Enligt föreningens uppfattning

skulle dylika upplysningar ofta komma att i dessa avseenden bliva direkt

1 Se Industriförbundets Meddelanden 1945 s. 469 ff (jfr Betänkandet s. 61).

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 48.

41

vilseledande. Försäkringsvärdena äro i regel uttryck för en subjektiv uppskattning

av produktionsmedlens nuvärde eller återanskaffningsvärde. Ett

något så när riktigt försäkringsvärde förutsätter ofta, att speciell expertis

anlitas för värderingen, vilket ej sällan kan innebära avsevärda kostnader

för företaget. Produktionsmedlen äro vidare föremål för kontinuerliga förändringar

genom nyanskaffningar, förbättringsarbeten och utrangeringar.

Även en sakkunnig värdering blir sålunda snart inaktuell. Det är därför förklarligt,

att företagen ofta, i avsikt att skydda sig mot förluster, brandförsäkra

sina anläggningar till belopp, som överstiga de faktiska värdena. Å

andra sidan finner man ibland, att företagen lielt eller delvis stå självrisk

för vissa anläggningar.

Det synes uppenbart, att en redovisning av dylika mer eller mindre godtyckligt

fastställda brandförsäkringsvärden icke är ägnad att leda till en

riktig uppfattning om företagets ställning eller de dolda reservernas storlek.

Även om man emellertid skulle förutsätta, att försäkringsbeloppet gåve uttryck

för ett ur försäkringsteknislc synpunkt riktigt värde, skulle det därmed

icke vara givet, att en lagstadgad uppgiftsplikt om detta värde vore

att rekommendera.

Rörande frågan om belysning av dolda reserver i omsättningstillgångar

lia flera organisationer med tillfredsställelse hälsat kommitténs

utveckling av åsikten att lagervärderingen utgör ett instrument för reglering

av rörelseresultatet och att därför någon redovisning av de dolda lagerreservernas

absoluta storlek icke bör förekomma.

De organisationer som särskilt uttalat sig rörande det av kommittén föreslagna

förtydligandet av 103 § 1 mom. fjärde stycket aktiebolagslagen ha i

allmänhet tillstyrkt förslaget eller förklarat sig icke vilja motsätta sig detsamma.

Förslaget har avstyrkts av köpmannaförbundet och några handelskammare.

Köpmannaförbundet har uttalat, att begreppet dold lagerreserv

vore till sin innebörd obestämt samt icke vore eller kunde vara entydigt eller

alldeles likformigt, icke ens inom samma företag vid olika tidpunkter. Uppgifter

om den dolda reservens storlek eller om ändringar i densamma kunde

i stället för att skapa en riktigare bild av företaget tvärtom ge anledning

till alldeles felaktiga föreställningar. Stockholms handelskammare har framhållit,

att man för att kunna konstatera en ökning eller minskning av den

dolda reserven måste utgå från en viss prisnivå samt att en ändring av prisnivån

sålunda kunde medföra en värdemässig ändring av den dolda reserven

utan att därmed någon reell ökning eller minskning skett.

Beträffande förevarande fråga har slutligen föreningen auktoriserade revisorer

förklarat sig vilja påpeka en oklarhet i kommitténs resonemang.

Kommittén hade uttalat (s. 59—G0) att upplysningsplikt beträffande inverkan

på årsresultatet till följd av ändringar i lagerkvantiteten hänfördes till

stadgandet i 103 § 1 mom. första stycket men vidare tillagt, att den föreslagna

ändringen i fjärde stycket markerade, att enligt lagens anda och

mening upplysningar om alla sådana med de dolda lagerreserverna sammanhängande

förhållanden, som väsentligt påverkat årsresultatet, skulle

lämnas i förvaltningsberättelsen. Skyldighet att lämna upplysning enligt I

inom. första stycket förelåge i den mån det funnes kunna ske utan förfång

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 4S.

för bolaget, under det att upplysningsskyldigheten enligt samma moment

fjärde stycket vore ovillkorlig. Det syntes föreningen särskilt med hänsyn

till frågans stora betydelse önskvärt, att lagtexten ändrades så att av denna

klart framginge, till vilket lagrum upplysningsskyldigheten vore att hänföra.

Departementschefen.

Aktiebolagslagens värderingsregler (100 §) åsyfta att angiva det högsta

värde som må åsättas tillgångarna. Sålunda må anläggningstillgångar upptagas

högst till anskaffnings- eller tillverkningskostnaden, därå dock avskrivningar

skola ske efter vissa i lagen angivna grunder. Beträffande omsättningstillgångarna

gäller den s. k. lägsta värdets princip, d. v. s. dessa tillgångar

må ej upptagas vare sig över verkliga värdet, varmed i allmänhet

förstås försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnaderna, eller till

högre belopp än anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna. Ha omsättningstillgångar

upptagits till högre belopp än sagda kostnader, skall detta

med angivande av grunden därtill särskilt anmärkas i förvaltningsberättelsen.

Likaså skall redogörelse lämnas rörande uppskrivning av anläggningstillgångar

som med stöd av föreskriften i 100 § 2 mom. verkställts för räkenskapsåret

(103 § 1 mom. tredje stycket).

Redovisning av tillgångar till lägre belopp än det i aktiebolagslagen angivna

förhindras ej och, såsom kommittén påpekat, ligger det helt i linje

med lagens syfte att tillåta en undervärdering som medför en önskvärd

konsolidering av företagen. Jag anser ej heller att en ändring av aktiebolagslagens

värderingsregler bör ifrågakomma. Spörsmålet blir alltså att bedöma,

huruvida bestämmelser äro påkallade för att åvägabringa sådana

uppgifter i redovisningen som belysa skillnaden mellan de i balansräkningen

upptagna värdena å tillgångarna och tillgångarnas eventuellt högre

verkliga värden, de dolda reserverna.

Problemet ställer sig, bl. a. med hänsyn till de olika värderingsreglerna

för anläggnings- och omsättningstillgångarna, för vilka förut redogjorts,

olika för dessa båda huvudgrupper av tillgångar. Vad först beträffar anläggningstillgångar

möjliggöra, såsom kommittén framhållit, redan de gällande

värderingsreglerna en ganska god inblick i företagens värderingspolitik, särskilt

genom kravet på en utförlig redovisning för avskrivningar på dylika

tillgångar. I detta avseende må även erinras om den utförliga specificering

av anläggningstillgångarna, som är påbjuden (101 § 1 mom. A II). Även om

sålunda i vissa hänseenden dessa regler underlätta ett bedömande av storleken

av dolda reserver, ger dock den i lagen föreskrivna publika årsredovisningen

icke i och för sig några närmare upplysningar härom.

Jag anser, i likhet med kommittén, att det av hänsyn till insynsintressena

är av vikt att i den publika redovisningen erhålla uppgifter som direkt

belysa anläggningstillgångarnas aktuella värde. Att få fram något exakt

värde är stundom icke möjligt och det bör för övrigt undvikas att ålägga

bolagen en särskild undersökning för uppskattning av tillgångarnas verkliga

värde. Insynskommitténs förslag att uppgiftsplikten skulle anknytas

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

till taxeringsvärden resp. brandförsäkringsbelopp samt inskränkas till att

avse fastigheter samt maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar

finner jag mig i princip kunna godtaga.

De i remissvaren framställda erinringarna mot en dylik uppgiftsplikt gå i

allmänhet ut på dels att uppgifter om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp

icke vore ägnade att belysa dolda reserver i anläggningstillgångar

utan tvärtom kunde vilseleda utomstående beträffande företagets

ställning, dels ock att uppgiftsplikten kunde lända företagen till skada. Vidare

har framhållits, att försäkringsbeloppens fastställande grundas på skiftande

normer inom olika företag eller branscher samt att taxeringsvärden

och försäkringsbelopp icke äro jämförbara.

Att taxeringsvärden, åtminstone såvitt avser industrifastigheter, ävensom

brandförsäkringsbelopp icke utan vidare ge uttryck för ett verkligt

värde på tillgångarna kan ej bestridas. Men därmed är ej sagt att upplysningar

om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp skulle sakna betydelse

för dem som av kommittén betraktats som insynsberättigade, främst

de anställda. Tvärtom synas dylika upplysningar värdefulla och de farhågor

som uttalats att lämnandet av upplysningarna i den publika redovisningen

skulle vara vilseledande eller kunna skada företaget torde vara överdrivna.

Härtill kommer att det för företagets egna delägare och borgenärer

måste vara av värde att erhålla upplysningar i förevarande hänseenden.

Det förtjänar erinras därom att från revisorshåll i annat sammanhang rekommenderats

att bolagsledningarna lämna aktieägarna upplysning om

det belopp vartill anläggningstillgångarna skyddats genom brandförsäkring.

Om i ett särskilt fall speciella förhållanden påverkat ett brandförsäkringsbelopp,

står det självfallet bolagsledningen fritt att i förvaltningsberättelsen

närmare redogöra härför. Jag vill även nämna att enligt den nya

schweiziska obligationsrätten (art. 665) försäkringsvärden å anläggningstillgångar

skola jämte balansvärdena angivas i årsredovisningen (som dock

ej är underkastad publicitet på samma sätt som hos oss).

Kommittén har föreslagit, att i årsredovisningen uppgift skall lämnas

för fastigheter om senast fastställda taxeringsvärdet samt för maskiner, inventarier

och andra dylika anläggningstillgångar om förekommande brandförsäkringsbelopp,

varvid taxeringsvärdenas och brandförsäkringsbeloppens

fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna

såvitt möjligt skall angivas. Införande av dylik uppgiftsplikt finner

jag motiverat. Vad beträffar angivandet av försäkringsbelopp kunna

otvivelaktigt i huvudsak samma skäl, vilka tala för att uppgift härom bör

lämnas beträffande maskiner, inventarier o. d., åberopas för att motsvarande

uppgift bör givas beträffande fastigheter. Då därjämte, såsom i vissa

remissvar framhållits, taxeringsvärden och försäkringsbelopp icke äro jämförbara,

förefaller det ändamålsenligt att kräva upplysning om brandförsäkringsbelopp

även för fastigheter. Observeras bör emellertid att ej heller

detta belopp, som icke omfattar tomtvärdet, kan jämställas med brandförsäkringsbelopp

å maskiner och inventarier. I enlighet med det anförda

förordar jag den utvidgning av kommitténs förslag på denna punkt, att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

i fråga om fastigheter uppgift skall lämnas jämväl om brandförsäkringsbelopp.

Härigenom torde åstadkommas en bättre information rörande företagens

fastigheter och en belysning av fastighetsvärdena från olika synpunkter.

Jag övergår härefter till frågan om dolda reserver i omsättningstillgångar.

Praktisk betydelse har detta spörsmål, såsom kommittén uttalar, framförallt

beträffande lager av råvaror, varor under arbete och färdiga varor.

Vid sidan av de förut berörda lagbestämmelserna förtjänar i detta sammanhang

särskilt uppmärksammas regeln i aktiebolagslagen 103 § 1 mom.

fjärde stycket att om viktigare ändring vidtagits vid uppgörande av vinstoch

förlust- eller balansräkning i förhållande till tidigare år, redogörelse

för sådan ändring skall lämnas i förvaltningsberättelsen. Med denna bestämmelse

åsyftas bl. a. att få fram upplysning om sådan ändring i lagervärderingen,

som i mera betydande mån påverkat det redovisade rörelseresultatet.

Kommittén har med utgångspunkt från den uppfattningen, att lagervärderingen

i stor utsträckning tjänar såsom ett instrument för reglering av

ett företags rörelseresultat, funnit att mera vittgående krav å den publika

redovisningen icke borde ställas än att upplysning däri skall lämnas om sådana

förändringar i lagervärderingen, som mera avsevärt påverkat årsresultatet,

och därför stannat för att allenast föreslå ett förtydligande i detta

avseende av nyssnämnda stadgande i aktiebolagslagen. Detta förslag, som

accepterats av flertalet remissinstanser, anser jag mig kunna i sak biträda.

I anslutning härtill bör 103 § 1 mom. fjärde stycket aktiebolagslagen kompletteras

så att därav direkt framgår, att om beträffande omsättningstillgångarnas

värdering eller i andra avseenden sådan ändring i förhållande till

tidigare balansräkning eller vinst- och förlusträkning vidtagits, som i avsevärd

mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större vikt, redogörelse

därför skall lämnas i förvaltningsberättelsen. Jag utgår emellertid från att

spörsmål sammanhängande med lagervärderingen bli beaktade vid utformningen

av den planerade ekonomiska statistiken.

I ett remissvar har yppats viss tvekan beträffande upplysningsplikten i

fråga om den inverkan en ändring i lagerkvantiteten kan ha på årsresultatet.

Medan ändring av värderingsgrunderna betyder en åtgärd som i regel

just åsyftar att påverka årsresultatet, äro ändringar i lager kvantiteten i regel

uttryck för fluktuationer i bolagets rörelse, vilka få sin naturliga återspegling

i det redovisade årsresultatet. Om ändringen medför en mera betydande

inverkan på årets rörelseresultat, är det emellertid av intresse att

få kännedom därom. Men då man icke ansett sig kunna ålägga företagen

skyldighet att publikt redovisa storleken av sina inneliggande lager, vilket

dels skulle kunna medföra stor vidlyftighet i redovisningen och dels innebära

vissa risker i konkurrensavseende, synes man av liknande skäl icke

heller kunna uppställa ett ovillkorligt krav på redovisning av sådana ändringar

i lagerkvantitet, som avsevärt påverkat resultatet. Det torde därför

vara riktigast att i enlighet med kommitténs förslag låta dylika ändringar

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

45

falla under den allmänna bestämmelsen i 103 § 1 mom. första stycket,

vilket medför att ändringarna måste redovisas endast i den mån det kan

ske utan förfång för bolaget. En annan sak är huruvida längre gående upplysningsskyldighet

bör kunna ifrågasättas i den ekonomiska statistiken.

Härom hänvisar jag till kommitténs betänkande (s. 89).

Sättet för utseende av skiljeman enligt 223 § aktiebolagslagen.

Enligt 223 § aktiebolagslagen skola vissa tvistefrågor i samband med inlösen

av aktier hänskjutas till avgörande av skiljemän och skall därvid

för två i paragrafen angivna fall skiljeman utses av myndighet, nämligen

länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte. Beträffande skiljemännen

och förfarandet inför dem skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad

i lagen om skiljemän är stadgat. I en inom justitiedepartementet i december

1948 upprättad promemoria påpekades att enligt lagen om skiljemän överexekutor

är den myndighet, på vilken det i vissa fall ankommer att utse

skiljeman, samt att det syntes ändamålsenligt att ifrågavarande bestyr alltid

vilade å samma myndighet. I promemorian föreslogs den ändring i 223 §

aktiebolagslagen att skiljeman i där avsedda fall skulle utses av överexekutor.

Detta förslag har i avgivna remissyttranden tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av kommerskollegium, patent- och registreringsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i

Malmöhus län, bank- och fondinspektionen, Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ävensom Sveriges

grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges advokatsamfunds styrelse

och svenska bankföreningen.

Jag anser att den sålunda ifrågasatta ändringen i 223 § aktiebolagslagen

bör genomföras.

Hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom.

samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

De föreslagna lagändringarna förutsättas skola träda i kraft den 1 juli

1950, därvid dock ändringarna i 103 § icke skola äga tillämpning beträffande

förvaltningsberättelse för räkenskapsår som dessförinnan utgått.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

1 Av denna bilaga har här medtagits endast 103 § 1 mom. fjärdo stycket, i vilken del bilagan

skiljer sig från det vid propositionen fogade lagförslaget.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom.

lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen

den 14 september 1944 om aktiebolag

nedan angives.

(Gällande lydelse:)

103 §.

Har beträffande avskrivningarna

på bolagets anläggningstillgångar eller

avsättningarna å värdeminskningskonton

för sådana tillgångar

eller beträffande redovisningen av

tillgångar såsom anläggningstillgångar

eller omsättningstillgångar eller i

andra avseenden någon viktigare

ändring vidtagits i förhållande till tidigare

balansräkning eller vinst- och

förlusträkning, skall redogörelse därför

lämnas i förvaltningsberättelsen.

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse:)

103 §.

Har beträffande avskrivningarna

på bolagets anläggningstillgångar eller

avsättningarna å värdeminskningskonton

för dylika tillgångar

eller beträffande omsättningstillgångarnas

värdering eller beträffande

redovisningen av tillgångar såsom

anläggningstillgångar eller omsättningstillgångar

eller i andra avseenden

sådan ändring i förhållande

till tidigare balansräkning eller vinstoch

förlusträkning vidtagits, som i avsevärd

mån påverkat årsresultatet eller

eljest år av större vikt, skall redogörelse

därför lämnas i förvaltningsberättelsen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

47

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 24 januari

1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 18 januari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 4 januari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt

223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren C. E. Hagbergh.

Lagrådet yttrade:

Ändringen i fjärde stycket av 103 § 1 mom., varigenom ytterligare ett led

lägges till den redan förut tunga lagtexten, synes böra föranleda viss jämkning

i redaktionellt hänseende för att underlätta läsningen.

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 3 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

lagrådets den 24 januari 1950 avgivna utlåtande över det den 4 januari

1950 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av

103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr

705) om aktiebolag samt anför därvid följande.

I anledning av lagrådets uttalande rörande 103 § 1 mom. fjärde stycket

av det remitterade förslaget har nämnda lagrum erhållit en ändrad formulering.

Det må i detta sammanhang framhållas, att de enskilda företagens uppgifter

till den statistik över företagens inkomstutbetalningar och vinster,

vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, åtnjuta sekretesskydd

enligt 16 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar. Såsom jag påpekat vid remissen till lagrådet den

4 januari 1950 har insynskommittén emellertid förordat, att de statistiska

uppgifterna skulle kunna bearbetas för åstadkommande av specialutredningar,

avsedda att komma till användning vid avtalsförhandlingar mellan

arbetsmarknadens organisationer. Rörande dessa utredningars innehåll och

publicering har kommittén förutsatt att överenskommelse komme att träffas

mellan huvudorganisationerna på arbetsmarknaden. Ett ställningstagande

till frågan, huruvida ett realiserande av kommitténs förslag i detta avseende

bör föranleda vissa ändringar i sekretesslagstiftningen, synes böra

anstå.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förslag till lag angående ändrad lydelse

av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14- september 1944

(nr 705) om aktiebolag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Einar Herlitz.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4942S6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kraftöverföring från fastlandet till Gotland. a1 i texten
  2. 1LU 1950:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1 s. 1 i texten