Sök i Ratio Lex

Angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m

42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:63, Angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

1

?ir 63.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående förvärv av viss

tidigare tyskägd gruvegendom m. m.; given Drottningholms

slott den 27 januari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen begäres riksdagens godkännande av statens förvärv av de

s. k. tyskgruvorna, till vilka torde höra bl. a. inemot 15 procent av mellersta

Sveriges järnmalmstillgångar. Enligt det av Kungl. Maj :t och kronan med

förbehåll för riksdagens godkännande ingångna köpeavtalet utgör köpeskillingen

för gruvornas anläggningstillgångar 7,9 miljoner kronor med visst

tillägg för nytillkommen egendom. Enligt avtalet skall staten vidare övertaga

till gruvrörelsen hörande omsättningstillgångar m. m. Den sammanlagda

köpeskillingen för anläggnings- och omsättningstillgångar har av tillkallade

sakkunniga uppskattats till 12,26 miljoner kronor. Summan kan icke

för närvarande exakt angivas, enär tillgångarna till stor del skola övertagas

efter en värdering per den 1 april 1950, då tillträde skall ske enligt avtalet.

Avsikten är att gruvorna skola övertagas av ett nybildat statligt gruvbolag,

Aktiebolaget Statsgruvor, på vars ledning det bl. a. skall ankomma att efter

fortsatta undersökningar framlägga förslag om de olika gruvornas fortsatta

utnyttjande och drift. För teckning av aktier i det nya bolaget äskas ett

investeringsanslag av 12 miljoner kronor. För att erforderliga medel skola

stå till förfogande för rörelsekapital, investeringar m. m. föreslås vidare,

att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti för lån i mån av behov

åt bolaget till ett belopp av högst 8 miljoner kronor. Avsikten är att

garantien skall få utnyttjas först i den mån Kungl. Maj:t godkänner bolagsledningens

planer för den fortsatta verksamheten vid gruvorna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 63.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 27 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om statens förvärv

av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Mot slutet av andra världskriget uppkom frågan, hur det skulle förfaras

med sådan i Sverige befintlig egendom, som tillhörde tyska medborgare

och offentliga eller enskilda institutioner i Tyskland. För att skapa erforderlig

kontroll över dylik egendom vidtogos från svensk sida olika åtgärder.

Bland annat utfärdades lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å

viss utländsk egendom m. m. Denna lag, den s. k. kontrollagen, öppnade

möjlighet för kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket genom

skingringsförbud och kvarstad. I samband härmed anförtroddes olika

kontroll- och förvaltningsuppgifter åt en speciell administrativ myndighet,

flyktkapitalbyrån, och åt en nämnd med väsentligen judiciella funktioner,

restitutionsnämnden. Med stöd av kontrollagen infördes skingringsförbud

å tysk egendom i landet. Sedan det visat sig erforderligt att skapa

möjlighet för mer vittgående ingripanden, utfärdades lagen den 14 december

1945 (nr 885) om administration av vissa bolag m. m. Med stöd av

denna lag, den s. k. administrationslagen, kan offentlig administration anordnas

för svenskt aktiebolag eller annan juridisk person, vari finnes ett

bestämmande tyskt inflytande. Samtidigt ändrades kontrollagen, så att möjlighet

erhölls att försälja kvarstadsbelagd egendom. Genom särskild överenskommelse

med de västallierade regeringarna reglerades frågan hur de

tyska tillgångarna i Sverige skulle slutligt disponeras. Härutinnan torde få

hänvisas till propositionen nr 367 till 1946 års riksdag och riksdagens skrivelse

nr 555 samma år.

Bland svenska företag med dominerande tyska intressen intogo vissa mellansvenska

gruvbolag en betydande plats. Till dessa hörde Hörkens Gruv
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

aktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag

samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna. Samtliga dessa bolag

sattes år 1946 och 1947 under administration. Närmare uppgifter om belägenheten

och omfattningen in. in. av de gruvor och malmtillgångar, som

dessa bolag förfoga över, lämnas i det följande.

Den 14 december 1946 uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet

åt numera direktören Alvar Lindencrona att verkställa utredning rörande

dispositionen av bland annat ifrågavarande gruvbolag. Tekniska och ekonomiska

experter ställdes till Lindencronas förfogande för att biträda denne

vid värderingen av företagen. Lindencrona upptog förberedande förhandlingar

med ett stort antal spekulanter, av vilka emellertid de flesta efter

hand trädde tillbaka eller gingo samman.

Med hänsyn icke minst till de naturtillgångar, som utgjorde gruvbolagens

huvudsakliga egendom, ansågs det böra tagas under övervägande, huruvida

det icke ur allmänna synpunkter vore önskvärt att företagen överfördes i

statlig ägo. För att förbereda en lösning av denna fråga uppdrog dåvarande

statsrådet Kock, jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 21 maj 1948,

åt särskilda sakkunniga, nämligen generaldirektören S. ödeen, ordförande,

avdelningskassören G. Fridholm, numera direktören R. Palme och auktoriserade

revisorn E. Rybeck, att vid förhandlingar om gruvornas försäljning

företräda staten såsom köpare och avgiva förslag om det bud, som staten

enligt affärsmässiga grunder kunde giva för företagen i fråga eller för vissa

bland dem. De sakkunniga skulle vidare utarbeta förslag hur ett affärsmässigt

organiserat statligt bolag för driften av gruvorna borde finansieras

och konstrueras.

Den 29 januari 1949 avgåvo de sakkunniga, som antagit benämningen

tyskgruvekommittén, ett betänkande med utredning rörande gruvföretagen

i fråga. Retänkandet innehåller bland annat en värdering av de berörda bolagens

anläggningstillgångar. Dessas värde uppskattas av kommittén till ca

12 miljoner kronor per den 1 januari 1949. Omsättningstillgångar och leverantörsskulder

ha icke medtagits vid värderingen. Av särskilda skäl ha icke

heller medräknats några kostnader för en arbetarpensionering, fastän sådana

kostnader beräknades uppkomma efter ett statsförvärv av gruvorna.

Beträffande betänkandets innehåll må i övrigt hänvisas till den följande

framställningen.

Sedan tyskgruvekommittén avlämnat sitt betänkande, verkställde kommitténs

ordförande ödeen en omräkning av vissa av kommitténs siffror med

hänsyn till efter utredningen framkomna ytterligare upplysningar och under

hänsynstagande till vid värderingen ej medräknade pensions- och avvecklingskostnader.

Genom beslut den 25 februari 1949 uppdrog Kungl.

Maj :t därefter åt ödeen och Rybeck att upprätta förslag till anbud, som

från kronans sida borde avgivas å förenämnda gruvföretag ävensom att

för kronans räkning föra de förhandlingar om övertagande av egendomen,

som komme att erfordras därest kronans anbud skulle antagas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

De spekulanter på tyskgruvorna, som vid denna tid kvarstodo, voro staten,

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och ett inom Jernkontoret

bildat konsortium. Genom beslut den 18 mars 1949 anbefallde Kungl. Maj:t

flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna för de förut nämnda

sex gruvbolagen att i samråd med Lindencrona och vederbörande syssloman

för de tyska fordringarna i bolagen upptaga förhandlingar med företrädare

för nyssnämnda spekulanter om försäljning av bolagens gruvor jämte

annan bolagen tillhörig egendom av betydelse för gruvdriften. Samtidigt

föreskrev Kungl. Maj:t att avtal om försäljning skulle av flyktkapitalbyrån

underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

I en den 10 juni 1949 dagtecknad skrift avgåvo ödeen och Rybeck förslag

till kronans anbud å gruvegendomen. Häri togs hänsyn till de förut nämnda

pensions- och avvecklingskostnaderna ävensom till sådant siffermaterial,

som icke varit tillgängligt vid tyskgruvekommitténs värdering. Resultatet

av omräkningen blev, att ödeen och Rybeck kommo fram till ett sammanlagt

värde å anläggningstillgångarna av cirka 10 miljoner kronor, vilken

summa också föreslogs bli anbudssumma. Den nu gjorda värderingen hänförde

sig, i enlighet med anbudsvillkoren, för ett bolag till den 30 september

1947, för tre bolag till den 31 december 1947 och för två bolag till den 31

december 1948. Genom beslut den 10 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt

Ödeen och Rybeck att för kronans räkning avgiva anbud å gruvföretagen i

enlighet med i förslaget uppdragna riktlinjer. Sådant anbud avgavs den 15

juni 1949. På begäran av Lindencrona avgavs den 28 juni 1949 ett nytt anbud,

avseende förhållandena den 1 april 1949. I detta anbud erbjöds ett fast

pris av 9,3 miljoner kronor för gruvor, fastigheter och anläggningar. För

lager, fordringar, pensionsutfästelser och rörelseskulder, som förutsattes

skola samtidigt övertagas, angåvos värderingsprinciperna.

Av de två enskilda spekulanter, som beretts tillfälle att inkomma med anbud

å gruvegendomen, avgav endast det inom Jernkontoret bildade konsortiet

ett anbud. I detta erbjöds för anläggningstillgångarna per 1 april 1949

ett belopp av 4,5 miljoner kronor. I anbudet angavs att driften vid Håksberg

skulle omedelbart nedläggas, medan övriga gruvor skulle drivas av ett nybildat

bolag. För i samband med driftnedläggelsen eventuellt uppkommande

kostnader för sociala åtgärder förbehöll sig anbudsgivaren avdrag på köpeskillingen.

Sedan de två avgivna anbuden prövats, anbefallde Kungl. Maj:t den 2

september 1949 flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna för de

sex gruvbolagen att i samråd med Lindencrona upprätta avtal med företrädarna

för svenska staten om försäljning av de gruvor, som ägdes av

de sex gruvbolagen, jämte annan bolagen tillhörig egendom av betydelse för

gruvdriften.

Etter förhandlingar mellan bolagens administratörer samt ödeen och Rybeck

upprättades förslag till avtal om överlåtelse till svenska staten av

denna egendom. I skrivelse den 14 september 1949 hemställde flyktkapitalbyrån,

att Kungl. Maj :t måtte godkänna det upprättade avtalsförslaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

5

Genom beslut den 16 september 1949 godkände Kungl. Maj:t, att avtal om

Överlåtelse till kronan av ifrågavarande gruvor m. m. upprättades i enlighet

med förslaget samt bemyndigade ödeen och Rybeck att å kronans vägnar

under förbehåll om riksdagens bifall till kronans förvärv underteckna

avtalet. Samma dag upprättades avtal i enlighet med förslaget och Kungl.

Maj:ts beslut. Beträffande avtalets innehåll hänvisas till den följande framställningen.

Då flera frågor om formerna för gruvornas drift, finansiering och administration

behövde ytterligare utredas, uppdrog statsrådet Kock, jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj :t den 4 augusti 1949, åt särskilda sakkunniga,

nämligen ödeen, ordförande, direktören E. Bengtson, förbundsordföranden

E. Mattsson och Rybeck, att verkställa utredning i ämnet. Enligt direktiven

skulle gruvorna drivas i ett enda företag i aktiebolagsform och skulle utredningsmännen

framlägga ett detaljerat förslag till ett statligt gruvbolag

utan dock att i de organisatoriska, driftstekniska eller driftsekonomiska

frågorna binda en kommande bolagsledning i vidare mån än vad som vore

sedvanligt. Samtidigt uppdrogs åt de sakkunniga att utreda frågan om ett

centralt organ för de statliga intressena på gruvdriftens och närstående

områden.

Den 21 november 1949 överlämnade de sakkunniga, som antagit benämningen

gruvorganisationskommittén, ett delbetänkande med förslag rörande

ett statligt gruvaktiebolag för lyskgruvorna (del I av SOU 1950: 2).

Över gruvorganisationskommitténs betänkande rörande tyskgruvorna ha

utlåtanden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskollegium,

länsstyrelserna i Kopparbergs och Västmanlands län, administratörerna

för gruvbolagen samt Mertainens och Ruotivare grufaktiebolag.

Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade inhämtade yttranden från

bergmästarämbetet i östra distriktet, Jernkontoret och Sveriges industriförbund.

En närmare redogörelse för gruvorganisationskommitténs förslag och yttrandena

däröver lämnas i det följande.

Gruvor och malmtillgångar.

De brytvärda fyndigheter, som tillhöra de förut nämnda sex gruvbolagen,

ha av tyskgruvekommittén sammanförts till lämpliga drifttekniska enheter.

Till dessa enheter ha dessutom hänförts vissa närliggande, ej brytvärda

fyndigheter. De driftenheter, som kommittén sålunda kommit fram

till, äro följande.

1) Håksbergsgruvorna, belägna norr och nordost om Ludvika och omfattande
dels

Håksbergszonen med Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-, Källbotten-,

Gräsbergs- och Torrstcnsbergsfälten med sammanlagt 112 utmål;

dels Lekombergszonen med Lekombergs-, Sörviks-, GussjÖbergs-, Danungruve-

och Laggaruddsfälten med sammanlagt 31 utmål;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

dels ock Stollbergszonen med Stollbergs-, Dammbergs- och Svartbergsfälten

med sammanlagt 39 utmål.

2) Starkgruvorna, belägna inom Norbergs municipalsamhälle och omfattande
Eskilbacks-

och Karlvagnsfälten med sammanlagt 16 utmål.

3) Intrångsgruvorna, belägna nordost om Hedemora och omfattande

Intrångsfältet, Middagsgruvan, Jelkgruvan och Bensåsfältet med sammanlagt

12 utmål.

Håksbergszonen innehåller ett stort antal malmkroppar. Malmerna äro i

huvudsak svartmalmer, men även blodstensmalmer förekomma i icke ringa

utsträckning. Järnhalten är oftast tämligen låg, 30—40 procent, men lokalt

förekomma halter om 55—68 procent. Tyskgruvekommittén har uppgivit, att

man för Håksbergsfältets del kan räkna med i genomsnitt 32—35 procent

järn, 0,020—0,ioo procent fosfor och 0,020 procent svavel. Den sammanlagda

utvinningsbara kvantiteten malmhaltigt berg inom zonen har kommittén

uppskattat till 27,7 miljoner ton, men samtidigt har framhållits, att beräkningen

är mycket försiktigt gjord och att sannolikt ej obetydliga ytterligare

malmkvantiteter förekomma. I beräkningen ingå icke heller malmtillgångarna

i Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten. Av fälten inom zonen

äro enligt tyskgruvekommitténs uppfattning Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-

och Källbottenfälten i första hand brytvärda. Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten

anses däremot mindre brytvärda, i allt fall innan övriga

fyndigheter inom Håksbergsgruvorna börja sina.

Inom Lekombergszonen betraktas av tyskgruvekommittén Sörviks- och

Lekombergsfälten såsom brytvärda. Det förra består av två malmstreck,

av vilka det ena är en blandning av magnetit och blodsten med 45—52

procent järn och O,040—0,060 procent fosfor, medan i det andra malmen är

järnfattigare men har mycket ringa fosforhalt och hög magnesiahalt. Den

sammanlagda malmtillgången i Sörviksgruvan har av kommittén uppskattats

till 0,49 miljon ton. I Lekombergsfältet finnes apatitmalm till en beräknad

utbrytbar kvantitet av 0,34 miljon ton, hållande 38—66 procent järn.

Stollbergszonen innehåller dels järnmalmer, dels sulfidmalmer. Järnmalmerna

äro i allmänhet fattiga med 25—33 procent järn men ha relativt höga

halter av mangan, i allmänhet 4—10 procent, samt dessutom mindre halter

bly och zink. Sulfidmalmen förekommer här och var inom samtliga fält;

Dammbergsfältet innehåller så gott som uteslutande sulfidmalm. Den brutna

blyglansmalmen inom Stollbergsfältet har enligt tyskgruvekommittén

hittills i genomsnitt hållit 16,5 procent bly och 2,2 procent zink. Den anses

synnerligen ren med halter av under 0,oio procent vismut och omkring 0,025

procent arsenik. I närheten av den nämnda blyglansmalmen finnes en betydande

järnmalm av speciell karaktär, en vittrad malm, »limonitmalm», av

mull- eller snarare lerartad konsistens, som enligt tyskgruvekommittén

håller bland annat i medeltal ungefär 40 procent järn och 10 procent mangan.

Mot norr övergår malmen i en mera ovittrad magnetitmalm med 50—

55 procent järn men endast 2 procent mangan. Mellan denna malm och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts vroposition nr 63.

limonitmalmen ligger en smalare zon hämatitmalm. Limonitmalmen håller

enligt tyskgruvekommittén cirka 16 procent kemiskt bundet vatten och är

dessutom genomdränkt från ovanför liggande ytvattensamlingar. De malmtillgångar

i zonen, som av kommittén bedömts vara brytvärda, utgöras av

dels järnmalm, limonit, med i utkanten och sannolikt på djupet hämatit

samt dels sulfidmalmer. Övriga malmfyndigheter, komplexa malmer i Stollberg

samt malmerna i Dammberg och Svartberg anses däremot för närvarande

ej brytvärda. Blymalmstillgången har av tyskgruvekommittén uppskattats

till 0,i2 miljon ton. Företagsledningen har för sin del räknat med

0,i5 miljon ton och gruvorganisationskommittén framhåller, att företagna

undersökningar tyda på att ytterligare sulfidmalmstillgångar finnas inom

Stollbergsfälten. De brytvärda järnmalmstillgångarna i Stollbergszonen ha

av tyskgruvekommittén beräknats till över 2,5 miljoner ton.

Karlvagnsfältet inom Starkgruvorna innehåller långa och regelbundna

malmkroppar av kvartsrandmalm, blodsten och svartmalm var för sig eller

i blandningar. Järnhalten kan enligt tyskgruvekommittén antagas hålla

sig omkring 36,5 procent. Malmen i Eskilbacksfältet inom samma driftenhet

utgöres av en kvartsrandig något magnetithaltig blodsten. I Prostgruvan

i detta fält håller malmen enligt tyskgruvekommittén omkring 45

procent järn, medan malmen i Storgruvan blott innehåller omkring 38

procent. Malmtillgångarna ha av tyskgruvekommittén uppskattats till 2,8

miljoner ton i Karlvagnsfältet och till över 4,4 miljoner ton i Eskilbacksfältet.

Båda fälten ha av kommittén ansetts vara brytvärda.

Av de till Intrångsgruvorna hörande fälten är enligt tyskgruvekommitténs

uppfattning blott Intrångsfältet brytvärt. Det innehåller huvudsakligen

skarnmalmer, här och var med självständiga lager av kvartsjärnmalm. I stor

utsträckning förekomma impregnationer av olika slags sulfider. Järnmalmen

utgöres av svartmalm. Uttagen styckemalm har hållit 52,4 procent järn, 0,79

procent svavel och 0,oi6 procent fosfor samt smärre halter av koppar och

mangan. Den utvinnbara kvantiteten berg i fältet har av tyskgruvekommittén

beräknats till ungefär 1,27 miljon ton.

Tyskgruvbolagens övriga fyndigheter, vilka av tyskgruvekommittén ansetts

som för närvarande icke brytvärda, äro följande, nämligen Asköfältet

i Södermanlands län vid sjön öljaren söder om Hjälmaren, Pershytte Berggruvefältet

sydväst om Nora stad, Hörkens malmfält invid Hörkens järnvägsstation,

östanbergsfältet 14 km nordost om Smedjebacken, Grönvoldsfältet

på en ö i sjön Usken norr om Nora stad, Mariebergsfältet vid Nyköping,

Svärtafältet nordost därom, Nartorps- och Ormestorpsfälten i Östergötlands

län nordväst om Valdemarsvik samt diverse utmål dels i Knutsbofältet inom

Folkärna socken, dels på spridda ställen i Norrbärke socken. Beträffande

dessa fält torde anledning saknas att här närmare ingå på de olika fyndigheternas

malmtillgångar.

Sammanfattningsvis kan enligt tyskgruvekommittén sägas, att de nu ifrågavarande

sex gruvbolagens malmtillgångar representera en betydande del,

inemot 15 procent, av de mellansvenska järnmalmstillgångarna och att däri

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

ingående manganjärnmahner utgöra omkring 28 procent av vårt lands samlade

mangantillgångar samt att bland annat blymalmerna äro av viss betydelse.

Tyskgruvekommitténs utredning.

Tyskgi uvekommitten har efter en undersökning av de berörda företagens

fyndigheter, anläggningar, drift och ekonomi framlagt ett tekniskt, ekonomiskt

och organisatoriskt underlag för bedömandet av frågan om ett statsövertagande

av tyskgruvorna.

I enlighet med direktiven för utredningen har utgångspunkten för kommittén

varit, att gruvorna efter ett statsförvärv skulle drivas av ett statligt

aktiebolag. Kommittén har, såsom tidigare nämnts, gjort en bedömning av

vilka gruvor som kunna anses vara brytvärda och vid sina kalkyler sammanfört

de brytvärda gruvorna och vissa närbelägna icke brytvärda fyndigheter

till lämpliga driftsenheter. Härutinnan torde få hänvisas till vad som

anförts under rubriken Gruvor och malmtillgångar.

Såsom ett led i sina kalkyler har tyskgruvekommittén företagit beräkningar

rörande den lämpliga omfattningen av driften och rörande

brytningstiden vid de gruvor, som kommittén funnit brytvärda. Härvid

har kommittén för Håksbergszonens del räknat med att pågående arbete

på ortsystemet skall fortsättas så att en kommunikationsort erhålles, som

förenar samtliga gruvor. Sedan i samband därmed bland annat anrikningsverket

i Håksberg utbyggts, skulle enligt kommittén all uppfordring och anrikning

av malm inom zonen kunna ske i Håksberg, medan för närvarande

källbottenmalmen anrikas i Lekomberg. I avvaktan på att de erforderliga

underjordsarbetena slutföras bör enligt tyskgruvekommitténs mening någon

brytning i Källbotten tills vidare icke äga rum. Den utbyggda centralanläggningen

i Håksberg kommer enligt kommittén att medge uppfordring och anrikning

av minst 400 000 ton malmhaltigt berg per år, och kommittén har

räknat med en brytning av denna omfattning. I den tänkta anrikningsanläggningen

skulle härvid årligen kunna produceras minst 156 000 ton slig.

Vid en brytning av nu angiven storleksordning skulle malmtillgångarna

inom zonen vara utbrutna efter cirka 70 år.

Den inom Lekombergszonen belägna Sörviksgruvan medger enligt tyskgruvekommittén

en årsbrytning av 70 000 ton malmhaltigt berg och en brytningstid

av sju år. Brytningen beräknas av kommittén per år ge 29 000 ton

slig, därav 21 000 ton magnetit och 8 000 ton blodsten. För Lekombergsfältet,

där brytningen nedlagts 1945, har kommittén i sina driftskalkyler räknat

med en årsbrytning av 50 000 ton, motsvarande en brytningstid av cirka sju

år. Ur denna brytningskvantitet torde man enligt kommittén kunna årligen

erhålla 24 000 ton slig. Kommittén har förutsatt att anrikningen av malmen

från Sörviks- och Lekombergsgruvorna alltjämt skall ske i Lekomberg.

För blymalmstillgångarna i Stollberg har tyskgruvekommittén kalkylerat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

med en årlig brytning av 30 000 ton och en brytningstid av fyra år. Utbytet

av den årligen brutna kvantiteten uppskattas av kommittén till 5 040 ton

blyslig och 380 ton zinkslig. Vad angår Stollbergs stora limonitmalmstillgångar

räknar tyskgruvekommittén med att en lösning av de tekniska problemen

i samband med denna malms bearbetning till en säljbar produkt är

möjlig men kommer att kräva flera år. Vid en kommande brytning bör kunna

erhållas preliminärt räknat 200 000 ton limonit- och hämatitmalm per

år med ett sligutbyte av 127 000 ton. Brytningstiden skulle i så fall komma

att uppgå till cirka elva år. Beträffande nu ifrågavarande malm nämner

kommittén särskilt, att det kan visa sig lämpligt att blanda den erhållna sligprodukten

med annan, rikare slig.

I fråga om Starkgruvorna har tyskgruvekommittén funnit, att det brytningstekniskt

är lämpligt att i Eskilbacksfältet bryta 180 000 ton per år,

därav 124 000 ton i Storgruvan och 56 000 ton i Prostgruvan. Karlvagnsfältet,

där driften för närvarande är nedlagd, anses medge en årsbrytning

av 145 000 ton. Den sammanlagda årsbrytningen i de två fälten skulle således

bli 325 000 ton, och sligutbytet har uppskattats till 133 000 ton. Anrikning

skulle ske vid ett nyuppfört, gemensamt anrikningsverk å Karlvagnsfältet.

Den angivna årsbrytningen motsvarar enligt kommittén en brytningstid

av 22 år i Eskilbacksfältet och 18 år i Karlvagnsfältet.

Beträffande Intrångsfåltet har tyskgruvekommittén funnit, att en större

årsbrytning än 120 000 ton malmhaltigt berg icke torde vara möjlig ur brytningstekniska

synpunkter. Med denna brytningstakt beräknas fyndigheten

vara utbruten på ungefär 11 år. Det årliga sligutbytet uppskattas för detta

fält till 60 000 ton.

Såsom underlag för sina beräkningar har tyskgruvekommittén vidare

gjort en uppskattning av det rörelsekapital och det

kapital för investeringar, som erfordras efter ett

förvärv av gruvorna. Enligt kommitténs beräkning bör rörelsekapitalet

utgöra hälften av de totala rörliga kostnaderna för malmbrytningen.

Då dessa av tyskgruvekommittén beräknats till ungefär 10 miljoner

kronor före limonitbrytningens igångsättande, har kommittén funnit behov

föreligga av ett rörelsekapital av 5 miljoner kronor. Efter påbörjandet

av nyssnämnda brytning beräknas behovet av rörelsekapital växa till 6 miljoner

kronor.

Kapitalbehovet för andra nyanläggningar än bostäder uppskattas av tyskgruvekommittén

för Håksbergsgruvornas del till sammanlagt 0,99 miljon

kronor, varav 0,5i5 miljon kronor skulle avse under jordsarbeten med tillhörande

utrustning och 0,475 miljon kronor nya ovanjordsanläggningar m. m.

Vissa kompletteringar för sulfidmalmsbrytningen i Stollberg uppskattas draga

en kostnad av O.im miljon kronor, och limonitmalmsbrytningen därstädes

anses enligt en preliminär beräkning medföra ett kapitalbehov av 4,36 miljoner

kronor. Vid Intrångsgruvorna beräknas inga investeringsbehov föreligga,

men vid Starkgruvorna erfordras enligt tyskgruvekommittén en rationalisering

av brytningen i Eskilbacksfältet för en beräknad kostnad av 0,3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

miljon kronor. För Karlvagnsfältets del räknar kommittén med ett investeringsbehov

av sammanlagt 1,8 miljon kronor, därav hälften för ett nytt anrikningsverk.

Det sammanlagda kapitalbehovet för Starkgruvorna uppskattas

således till 2,i miljoner kronor. För samtliga gruvors del räknar tyskgruvekommittén

sålunda med ett investeringsbehov för andra ändamål än

bostäder av (0,99 -)- 0,i« -j- 4,36 -f- 2,i =) 7,614 miljoner kronor.

Tyskgruvekommittén har vidare räknat med ett visst kapitalbehov för

modernisering m. m. av bostäderna vid gruvorna. Sålunda anser kommittén,

att ett belopp av 0,25 miljon kronor kräves för modernisering av bostadsbeståndet

i Håksberg och uppförande av ungkarlshotell därstädes. Vidare

har kommittén i sina kalkyler medtagit ett belopp av 0,io miljon kronor för

modernisering av bostäderna i Stollberg. Tyskgruvekommittén har vidare

förutsett ett nybyggnadsbehov i fråga om bostäder dels på grund av erforderliga

sammanslagningar av alltför små äldre lägenheter och dels i anledning

av en beräknad utökning av arbetarstyrkan med sammanlagt cirka 400

man. För att få jämförbarhet mellan statens anbud och ett enskilt företags

anbud på gruvorna har kommittén vid sina kalkyler dock icke medtagit

några särskilda kostnader för nybyggnaderna utan i kalkylerna utgått från

att nybyggnadsbehovet kommer att finansieras på det för bostadsförsörjningen

i allmänhet normala sättet. Tyskgruvekommittén framhåller emellertid

samtidigt, att det torde få förutsättas, att efter ett statsövertagande

staten på ett eller annat sätt bidrager till bostadsbyggandet, antingen genom

att det statliga bolaget subventionerar de anställdas byggen eller genom att

staten direkt understödjer bostadsbyggandet efter de linjer, som gälla för

den allmänna bostadsförsörjningen. Kostnaderna för de erforderliga nya

bostäderna uppskattas av tyskgruvekommittén till sammanlagt i runt tal

8,8 miljoner kronor. En subvention av tio procent av byggnadskostnaderna

skulle därför kräva ett belopp av ungefär 0,9 miljon kronor.

Det totala kapitalbehov för investeringar, som tyskgruvekommittén i sina

kalkyler räknar med, utgör sålunda 4,36 miljoner kronor för limonitmalmsbrytning

och (7,614 — 4,36 —j— 0,35 =) 3,604 miljoner kronor för andra ändamål

eller sammanlagt 7,964 miljoner kronor.

För de brytvärda fyndigheterna har tyskgruvekommittén upprättat en

driftsekonomisk kalkyl över brytningskostnaderna under de driftstekniska

förutsättningar, som kommittén räknat med. På grundval av ett bedömande

av tänkbara försäljningspriser samt beräknade driftskostnader och kapitaloinkostnader

har kommittén gjort en uppskattning av årsavkastningen

av gruvorna. Tyskgruvekommittén framhåller, att den varit försiktig vid

sina uppskattningar men att det mött stora svårigheter att få fram tillförlitliga

siffror. Från årsavkastningen har kommittén räknat fram ett kapitalvärde

för de olika gruvkomplexen, vilket motsvarar vad avkastningen kan

törväntas amortera och förränta under en normal amorteringstid. Där brytningstiden

är kort, har hänsyn jämväl tagits till eventuellt härefter kvarstående

realisationsvärde, omräknat till nuvärde. I de fall, då denna beräkning

givit ett kapitalvärde, som understiger ett beräknat realisationsvärde i dag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63. 11

hos de förefintliga anläggningarna och fastigheterna, har tyskgruvekommitten

i stället utgått från detta senare värde. Kommittén understryker, att den

vid sina beräkningar sökt hålla sig på den säkra sidan och att därför den

omständigheten att driftskalkylerna i vissa fall givit ett ekonomiskt otillfredsställande

resultat icke med nödvändighet betyder, att vederbörande

gruva icke vid en rationell drift kan bliva bärkraftig. Sådana fyndigheter,

som kommittén ansett för närvarande icke brytvärda, ha åsatts ett visst

värde per utmål. Där vid sådana gruvor funnits anläggningar, som ha ett

realisationsvärde överstigande det på nyss angivet sätt beräknade värdet,

har kommittén i stället räknat med nämnda realisationsvärde. Värderingen

av gruvorna och anläggningarna har kommittén hänfört till den 1 januaii

1949.

De värden å anläggningstillgångarna, som tyskgruvekommittén

sålunda kommit fram till, äro följande. För Håksbergszonens del

har kommittén räknat med det aktuella realisationsvärdet, vilket uppskattas

till sammanlagt 2,454 miljoner kronor. För Lekombergszonen har kommittén

likaledes räknat med realisationsvärdet den 1 januari 1949 och uppfört

detta med 0,494 miljon kronor. Beträffande Stollberg har tyskgruvekommittén

med hänsyn till osäkerheten i fråga om möjligheten att ekonomiskt utnyttja

limonitmalmen endast ansett sig böra räkna med den fyraariga

brytningen av sulfidmalmen. Årsavkastningen av denna gruva motsvarar

enligt kommitténs uppskattning ett nuvärde av 7,5 miljoner kronor. Härtill

skulle komma nuvärdet av därefter säljbara anläggningar och utrustning

eller 0,26.? miljon kronor. Det sammanlagda kapitalvärdet av Stollberg utgör

således enligt kommitténs uppskattning 7,763 miljoner kronor. För Starkgruvornas

del har det ur avkastningen framräknade kapitalvärdet beräknats

till 0,42 miljon kronor och det aktuella realisationsvärdet till 0,476 miljon

kronor, varför kommittén åsatt gruvorna det sistnämnda värdet. Med ledning

av årsöverskottet har tyskgruvekommittén för Intrångsgruvornas del

kommit fram till ett nuvärde av 0,52 miljon kronor. Härtill skulle komma

nuvärdet av därefter realiserbara anläggningar och utrustning eller 0,ii9 miljon

kronor samt värdet av Middagsgruvan, Jelkgruvorna och Bensåsfältet,

2 000 kronor. Det sammanlagda värdet av Intrångsgruvorna utgör därför enligt

kommitténs uppskattning 0,64i miljon kronor. För övriga icke brytbara

fyndigheter har kommittén upptagit ett värde av O.m miljon kronor.

Det sammanlagda värdet av anläggningstillgångarna vid gruvfälten har

sålunda av tyskgruvekommittén uppskattats till (2,454 -j- 0,494 -f- 7,763 -j- 0,476 +

-''-0,641 + 0,181=) i runt tal 12 miljoner kronor. Denna summa kan enligt

kommittén läggas till grund för bedömandet av vad som skall vara en rimlig

köpeskilling för gruvorna.

Förefintliga omsättningstillgångar och leverantörsskuld

e r äro icke medtagna i tyskgruvekommitténs värderingar. Det har nämligen

synts kommittén riktigast att låta det eventuella statliga företaget och

de nuvarande bolagens administratörer förhandlingsvägen komma överens

om i vilken utsträckning och till vilket värde dessa tillgångar och skulder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

skola övertagas. Erforderliga medel för övertagandet torde enligt kommittén

inrymmas i det förut angivna rörelsekapitalet.

Till särskild behandling har tyskgruvekommittén upptagit frågan om

arbetarepensioner. Någon pensionering av arbetarna vid tyskgruvorna

är för närvarande icke genomförd. Kommittén har sökt göra en schematisk

uppskattning av kostnaderna för en sådan pensionering och härvid

räknat med årspremierna för en pensionsförsäkring, som skulle ge vederbörade

cirka 2 000 kronor om året inräknat folkpensionsförmåner. Resultatet

av beräkningen har enligt kommittén givit vid handen, att årskostnaderna

för bolaget skulle motsvara ungefär sex procent av de sammanlagda årslönerna.

Då tyskgruvekommittén uppskattat dessa till cirka 5,55 miljoner

kronor, skulle årskostnaden för arbetarepensionerna bli ungefär 0,33 miljon

kronor. Kommittén förutser, att om ett statligt företag övertager gruvorna,

krav omedelbart komma att resas på genomförandet av en arbetarepensionering.

Då emellertid en enskild köpare av gruvorna, därest ej särskilda

villkor uppställdes vid försäljningen, icke nödvändigtvis behövde

räkna med några kostnader för pensionering av arbetare, har tyskgruvekommittén

vid sina beräkningar icke tagit hänsyn till dessa kostnader.

Kommittén framhåller emellertid, att om ifrågavarande kostnader inräknas

i kalkylerna, endast Stollbergszonens drift kommer att ge överskott.

Det av tyskgruvekommittén beräknade sammanlagda kapitalbehovet före

ett igångsättande av limonitmalmsbrytning i Stollberg uppgår i enlighet med

det förut anförda till ett belopp av cirka 20,6 miljoner kronor, fördelat på

följande poster.

Milj. kr.

Drifts- och realisationsvärde för anläggningarna .................. 12,o

Rörelsekapital ................................................ 5;0

Kapital för investeringar........................................ 3,604

20,604

Limonitmalmsbrytningens igångsättande skulle föranleda behov av ytterligare

1 miljon kronor i rörelsekapital och 4,36 miljoner kronor för nyanläggningar.

Vad angår finansieringen av kapitalbehovet för ett statligt

aktiebolag för övertagande av tyskgruvorna anser tyskgruvekommittén,

att inköps- och rörelsekapitalet torde böra inrymmas i aktiekapitalet, medan

återstående kapital anses kunna åtminstone till en början finansieras genom

lån med säkerhet i anläggningstillgångarna. Skall limonitmalmsbrytning

igångsättas, kan det enligt kommittén måhända visa sig lämpligare att

verkställa en utökning av aktiekapitalet. Tyskgruvekommittén kommer så

tram till ett från början erforderligt aktiekapital av 17 miljoner kronor.

Emellertid torde enligt kommittén en viss nedräkning av aktiekapitalet

under den tid anläggningarna vid Starkgruvorna och Håksberg uppföras

kunna vara motiverad. Det har därför synts kommittén lämpligt, att aktiekapitalet

bestämmes till lägst 10 miljoner och högst 30 miljoner kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 63.

13

Köpeavtalet.

Såsom förut nämnts ha Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och

anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag samt Aktiebolaget nya

Noragruvorna genom avtal den 16 september 1949 sålt gruvor m. m. till

Kungl. Maj :t och kronan. Avtalet har å säljarens sida undertecknats av bolagens

administratörer och å köparens sida enligt särskilt uppdrag av Ödeen

och Rybeck. De sistnämnda ha gjort förbehåll för riksdagens godkännande.

Tillträdesdag enligt avtalet är den 1 april 1950.

Enligt avtalet omfattar överlåtelsen all bolagens fasta egendom med undantag

för viss mark i Nyköpings stad och Helgona socken. Den fasta egendomen

är förtecknad i sex till avtalet fogade bilagor. I överlåtelsen ingå

vidare säljarnas övriga anläggningstillgångar, innefattande alla med den

fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande rättigheter,

i magasin i gruvorna befintliga ej uppfordrade malmlager, ävensom till anläggningstillgångar

hänförliga maskiner och inventarier med undantag för

vissa reservexemplar. För nu angivna egendom skall köparen i enlighet med

anbudet erlägga ett belopp av 9,3 miljoner kronor. Från anbudssumman,

som avser tillgångarnas värde den 1 april 1949, skola avräknas dels 1,3 miljon

kronor för värdeminskning under tiden 1 april 1949—31 mars 1950, dels

0,i miljon kronor för den nyssnämnda undantagna marken. Den sålunda till

7,9 miljoner kronor beräknade köpeskillingen skall erläggas på tillträdesdagen.

Med hänsyn till att tillträdet av egendomen sker först den 1 april 1950,

medan köparens värdering avsett egendomen i det skick och den omfattning

den hade den 1 april 1949, har i § 2 av köpeavtalet stipulerats, att köpet

avser egendomen med den omfattning densamma har vid tillträdet och

i dåmera befintligt skick. Under mellantiden inträffande värdeminskning

eller värdeökning av normalt slag skall ej påverka den fastställda köpeskillingen.

Därutöver tillkommen egendom, som ej avser ersättningsanskaffning,

normalt underhåll och dylikt, skall däremot av köparen betalas efter anskaffningsvärdet.

Enligt § 3 i avtalet har köparen förbundit sig att samtidigt med anläggningstillgångarna

övertaga bland annat med den normala gruvdriften sammanhängande,

bolagen tillhöriga lager av material, färdiga produkter, fordringar

och skulder. I skulderna ingå bolagen åvilande pensionsutfästelser,

vilka specificerats i särskild bilaga. Enligt § 5 i avtalet skola dock vissa

uppräknade poster i bolagens balansräkningar icke ingå i överlåtelsen. I

§ 3 angivas vidare grunderna för beräkningen av köpeskillingen för material,

lager in. m. All material skall sålunda övertagas till de anskaffningspriser,

som gälla vid tillträdesdagen. Om bolagens anskaffningskostnad varit

lägre, skall dock denna kostnad läggas till grund för beräkningen. Färdiga

produkter skola övertagas till de vid tillträdesdagen gällande försäljningspriserna

med avdrag för dels 10 procent å försäljningspriset och dels skä
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

liga försäljningskostnader. Fordringar och skulder skola övertagas till det

värde de ha den 31 mars 1950, varvid pensionsutfästelserna skola beräknas

efter försäkringstekniska grunder.

Tvist om beräkningen av värdet av nytillkommen egendom enligt § 2 eller

av omsättningstillgångar och skulder enligt § 3 skall hänskjutas till skiljemän.

Beträffande de överenskomna köpevillkoren i övrigt hänvisas till avtalet,

varav en avskrift torde såsom Bilaga A fogas till statsrådsprotokollet. I

fråga om de särskilda bilagorna till köpeavtalet torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet.

Gruvorganisationskommitténs utredning och förslag rörande

tyskgruvorna.

Gruvorganisationskommittén har till en början gjort en närmare beräkning

av den köpeskilling, som staten enligt köpeavtalet den 16 september

1949 skall erlägga för tyskgruvorna och annan genom avtalet förvärvad

egendom. Beräkningen har gjorts för att tjäna såsom grundval för

bedömningen av storleken av det kapital, som erfordras för statens övertagande

av gruvorna. Kommittén understryker, att den värdering, som föreskrives

i köpeavtalet, kan komma att förete avvikelser från kommitténs uppskattningar

och att köpeskillingen sålunda kan bliva en annan än den, som

framräknats av kommittén.

För anläggningstillgångarna uppgår köpeskillingen enligt avtalet till ett

belopp av 7,9 miljoner kronor ökat med anskaffningsvärdet för sådan egendom,

som tillkommer under tiden 1 april 1949—31 mars 1950 och som icke

avser ersättningsanskaffning, normalt underhåll eller dylikt. Kommittén har

beräknat, att dylik egendom till ett värde av 0,4 miljon kronor tillkommer

och att köpeskillingen för anläggningstillgångarna sålunda kommer att uppgå

till 8,3 miljoner kronor.

Då det bland annat för lagfart, bokföring och beskattning blir erforderligt

att göra en uppdelning av köpeskillingen för anläggningstillgångarna på

olika slag av sådana tillgångar, har gruvorganisationskommittén gjort en

preliminär sådan uppdelning. Härvid har kommittén i huvudsak följt grunderna

för Ödeens och Rybecks värdering av egendomen. Resultatet av uppdelningen

framgår av följande tabell, i vilken jämväl upptagits förekommande

taxeringsvärden. De avvikelser, som förekomma mellan kommitténs siffror

och taxeringsvärdena, bero bland annat på kommitténs antaganden rörande

den fortsatta gruvdriften och på viss värdeminskning genom försummat

underhåll efter 1944 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

15

Anläggningstillgångar

Fördelning av

köpeskillingen

per den lU 1950

milj. kr.

Taxeringsvärde

milj. kr.

4,00

_

0,52

0,52

1,89

‘2,80

0,94

23,16

Fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier

1,45

3 0,71

8,30

—

Enligt köpeavtalet skola, sedan vissa tillgångar och skulder undantagits,

återstående med den normala gruvdriften sammanhängande omsättningstillgångar

och skulder övertagas till det värde de ha vid tillträdet den 1 april

1950. I enlighet med de i avtalet angivna värderingsprinciperna har kommittén

på grundval av från bolagen infordrade uppgifter beräknat omsättningstillgångar

och skulder till följande belopp per den 1 april 1950.

Omsättningstillgångar Milj. kr.

Malmlager .................... 3,is

Materiallager .................. 1>95

Fordringar .................... 0,85

5,95

Skulder

Leverantörsskulder m. m......... 1,12

Pensionsskulder ............... 0,87

1,99

Omsättningstillgångarna beräknas således överskjuta skulderna med 3,96

miljoner kronor.

Den sammanlagda köpeskillingen för den gruvegendom m. m., som staten

enligt köpeavtalet skall övertaga den 1 april 1950, utgör således enligt kommitténs

uppskattning (8,30 + 3,96 =) 12,26 miljoner kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare gjort en beräkning av det rörelsekapital

och det kapital för investeringar i anläggningar, som kommer att

erfordras sedan staten övertagit tyskgruvorna. Såsom grundval för denna

uppskattning har kommittén gjort vissa antaganden om den framtida

driftens form och omfattning. I samband härmed har kommittén

understrukit, att dess bedömanden i dessa frågor icke få i något hänseende

binda den blivande företagsledningen, på vilken det enligt kommitténs

mening bör ankomma att ingående pröva dessa frågor. 1 2

1 Exklusive bostadsbyggnaderna vid Intrångsgruvorna.

2 Häri ingå för Intrånget även bostadsbyggnaderna, som där tillsammans med driftbyggnaderna

åsatts gemensamt taxeringsvärde.

8 Avser endast fasta maskinanläggningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

Vad angår formen för driften har kommittén anfört, att staten har möjlighet

att antingen själv driva gruvorna eller att låta något enskilt företag

helt eller delvis övertaga gruvdriften under legodrifts- eller arrendeform.

Vid uppskattningen av kapitalbehovet har emellertid kommittén förklarat

sig bortse från driftformen och beräknat det erforderliga kapitalet såsom

om gruvorna helt komma att drivas i egen regi.

Beträffande driftens omfattning vid de olika gruvorna uttalar kommittén,

att det är vanskligt att för närvarande förutse vad som kommer att

vara lämpligt vid den framtida tidpunkt, då företagsledningens ställningstaganden

skola ske. A ena sidan bör enligt kommittén kapitalbehovet icke

bedömas så försiktigt, att företagsledningen — för det fall att den skulle

finna en mera omfattande drift motiverad — hindras av att alltför ringa

driftkapital ställts till dess förfogande. Å andra sidan har det synts kommittén

vara av vikt att icke pålägga företaget större kapitalomkostnader

än som svara mot den omfattning av verksamheten, som företagsledningen

kan komma att finna motiverad. Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén

även i sådana fall, då ett nedläggande av brytningen

eller en drift av mindre omfattning i och för sig ansetts väl motiverad, ändock

vid beräkningen av kapitalbehovet antagit att drift kommer att äga

rum, respektive att driften får en viss större omfattning. En förutsättning

härför har dock varit, att drift av ifrågavarande omfattning kan anses ekonomiskt

försvarbar under ej alltför ogynnsamma antaganden beträffande

prisutveckling och avsättningsmöjligheter. I fall då osäkerhet rått om nyssnämnda

faktorer eller om möjligheten att åvägabringa en snar och ekonomisk

lösning av viktiga tekniska problem har kommittén, enligt vad den

själv förklarar, varit mycket försiktig i sina antaganden om upptagande av

ny eller utvidgning av pågående brytning.

b rågan om driftens omfattning i Håksbergszonen har synts gruvorganisationskommittén

särskilt vansklig. Enligt vad kommittén uppgiver har

under de senaste åren på grund av kapitalbrist och svårigheter att erhålla

arbetskraft brytningen uppgått allenast till cirka 100 000 ton per år, medan

den tidigare varit väsentligt större. Under den allra sista tiden har brytningen

kunnat något utökas och torde nu motsvara en årsbrytning av cirka

150 000 ton med ett sligutbyte av inemot 60 000 ton. Härigenom har enligt

kalkylerna det ekonomiska resultatet ej oväsentligt förbättrats i så måtto

att driftunderskottet minskats. För att ett ekonomiskt något så när tillfredsställande

resultat skall ernås måste enligt tyskgruvekommittén årsbrytningen

ökas till minst 400 000 ton, innebärande ett fullt utnyttjande av ankapacitet.

Gruvorganisationskommittén anser, att en än större

omfattning av brytningen erfordras för att driften skall ge sådant ekonomiskt

resultat att överskottet kan, åtminstone i någon utsträckning, medge

förräntning av det egna kapitalet. Härför måste emellertid enligt vad kommittén

framhåller betydande utvidgningar av uppfordrings- och anrikningsanläggningar

och omfattande tillredningsarbeten ske. Malmfyndighetens storlek

och form möjliggöra dock enligt kommittén en ökning av brvtningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

17

till över 1 miljon ton berg per år med en årsproduktion av cirka 400 000

ton slig. I fråga om en brytning av sist angiven storleksordning framhåller

emellertid kommittén följande.

För närvarande låter det sig ej bedöma om en kvantitet av 400 000 ton

sådan slig med den järnhalt som vi i likhet med tyskgruvekommittén antaga,

eller 04 procent, kan avsättas till acceptabla priser, bland annat med

hänsyn till den relativt höga fosforhalten. Ehuru mycket talar för att slig

av denna typ —• sedan förhållandena på den europeiska järnhanteringens

område i framtiden stabiliserats, vilket nu långt ifrån är fallet — kan komma

att röna efterfrågan, anse vi dock försiktigheten bjuda att vid uppskattningen

av kapitalbehovet ej räkna med en så omfattande drift. Med hänsyn

till de stora osäkerhetsmomenten liksom till att marginalen mellan

priser och kostnader i varje fall blir mycket obetydlig, skulle det i stället

finnas starka ekonomiska skäl för att räkna med att brytningen för närvarande

nedlägges. Ett nedläggande skulle i dagens situation sannolikt

icke medföra några större sociala olägenheter, då arbetarna säkerligen omedelbart

kunde få sysselsättning vid närliggande större industrier. Huru förhållandena

kunna gestalta sig vid den tidpunkt framdeles, då definitiv ställning

till driftproblemet skall tagas, undandrager sig dock vårt bedömande.

Het torde väl ej vara alldeles uteslutet att ett nedläggande av driften då kan

komma att medföra andra konsekvenser än nu.

Av betydelse för frågans bedömande torde också vara, att den nya företagsledningen

med all sanolikhet ej kommer att anse sig kunna taga ställning

förrän omfattande undersökningar företagits. Dylika arbeten måste

emellertid taga avsevärd tid, varunder driften alltjämt måste pågå och man

bör måhända därvid räkna med att företagsledningen under dessa år anser

sig böra driva brytning i sådan omfattning att förlusterna hållas inom rimliga

gränser. Å andra sidan kommer även ett genomförande av en väsentlig

utökning av driften att taga flera år på grund av de omfattande anläggnings-

och tillredningsarbeten, som måste utföras, samt icke minst på grund

av den nödvändiga betydande utökningen av personalen. En eventuell ökning

av brytningen kommer således endast att kunna ske successivt.

Det har från dessa synpunkter synts gruvorganisationskommittén riktigast

att som underlag för uppskattningen av kapitalbehovet utgå varken

från en driftnedläggelse eller från den stora driftomfattning, som vore motiverad

för att förbättra driftresultatet. Kommittén har i stället stannat

för att till grund för sina beräkningar lägga den omfattning av brytningen,

som den nuvarande företagsledningen planerat för att fullt utnyttja de befintliga

anläggningarnas kapacitet eller 400 000 ton berg per år med en årsproduktion

av cirka 150 000 lon slig.

Beträffande Lekombergszonen samt Källbottenfältet i Håksbergszonen

framhåller gruvorganisationskommittén, att driften vid Sörviksgruvan och

vid Källbottenfältet synes ge ett visst bidrag till täckande av kostnaderna

för det egna kapitalet. Vid uppskattningen av kapitalbehovet efter statens

övertagande av gruvorna utgår kommittén för dessa fyndigheters del från

en fortsatt drift i ungefär nuvarande omfattning med eu årsbrytning av

50 000 ton i Sörviksgruvan och 20 000 ton i Källbottenfältet eller sammanlagt

70 000 ton, motsvarande en årsproduktion av cirka 40 000 ton slig.

2 Biluing till riksdagens protokoll 1950. i saml. Nr 63.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Gruvorganisationskommittén anser icke, att brytningen i Källbottenfältet

bör läggas ned i avvaktan på färdigställandet av en kommunikationsort

från Håksberg utan förutsätter för Sörviksgruvans återstående brytningstid

fortsatt gemensam anrikning i Lekomberg av sörviks- och källbottenmalmen.

Medan tyskgruvekommittén räknat med att den tidigare nedlagda

brytningen i Lekombergsgruvan skulle upptagas, framhåller gruvorganisationskommittén,

att malmen i den sistnämnda gruvan knappast torde vara

säljbar till ett pris, som täcker produktionskostnaderna. Kommittén räknar

därför icke med någon brytning i denna gruva.

Brytningen av sulfidmalm i Stollberg har enligt gruvorganisationskommittén

hittills varit en god affär på grund av de höga blypriserna. För

fyndighetens återstående brytningstid, som med nu kända malmtillgångar

uppskattats till fyra å fem år, räknar kommittén med en fortsatt brytning

av ungefär nuvarande omfattning eller 30 000—35 000 ton per år med en

årsproduktion av i runt tal 4 000 ton blyslig och en mindre kvantitet zinlcslig.

Av tekniska och ekonomiska skäl räknar kommittén däremot f. n. icke

med någon limonitmalmsbrytning i Stollberg.

I Starkgruvorna äger enligt vad gruvorganisationskommittén uppgiver

brytning för närvarande rum endast i de sammanhängande Prost- och Storgruvorna

inom Eskilbacksfältet. Brytningen säges för närvarande närma sig

60 000 ton per år men har tidigare varit uppe i 167 000 ton. Enligt kommittén

torde de tekniska anordningarna medgiva en än större uppfordring.

Endast styckemalm uttages och den nuvarande brytningen förklaras motsvara

inemot 50 000 ton primamalm per år. Driften lämnar enligt kommittén

för närvarande ett ekonomiskt tillfredsställande resultat på grund av

att primamalmen kunnat avsättas till ett tämligen gott pris till sådana utländska

köpare, som ha behov av denna speciella malmtyp. Kommittén

framhåller, att en ökning av den nuvarande brytningen inom fältet i och

för sig skulle vara ekonomiskt motiverad och att den ökade kvantiteten

styckemalm sannolikt skulle kunna avsättas. Vissa ombyggnader av anläggningarna

ha utförts, och den nuvarande företagsledningen säges ha planerat

en utökning av brytningen till 100 000 ton, motsvarande inemot 80 000

ton primamalm. Kommittén räknar därför med en successiv utökning av

brytningen till sistnämnda kvantitet. Tyskgruvekommittén hade förutsatt,

att brytning även skulle upptagas vid gruvorna i Karlvagnsfältet. Gruvorganisationskommittén

framhåller emellertid, att vissa tekniska problem i

samband med anrikningen av Karlvagnsmalmen ännu icke kunna sägas

vara lösta på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, och anser sig därför

f. n. icke böra räkna med att brytningen utvidgas till sistnämnda fält.

Vid Intrångsgruvorna uppgår brytningen enligt gruvorganisationskommittén

för närvarande till cirka 150 000 ton per år, motsvarande en produktion

av 75 000 ton slig. Under de senaste åren har emellertid en stor del

av den brutna kvantiteten uttagits som styckemalm, under år 1949 cirka

50 000 ton. Kommittén framhåller, att driften under nuvarande förhållanden

ger ett ekonomiskt tillfredsställande resultat och att malmen i stor ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

19

sträckning finner användning vid svenska järnverk. Med hänsyn härtill

räknar kommittén med fortsatt drift under gruvans återstående livslängd,

som uppskattats till mindre än tio år.

Vad slutligen angår de övriga fgndigheterna, som ansetts icke brytvärda,

är gruvorganisationskommittén av den meningen att de i allmänhet torde

böra ligga som reserver. Några andra kostnader än försvarsavgifter för utmåien

och smärre kostnader för tillsyn och underhåll av på vissa platser

kvarstående anläggningar beräknas icke uppkomma vid dessa fyndigheter.

Vissa inkomster av hyror in. m. kunna möjligen påräknas enligt kommittén.

Med utgångspunkt från nu nämnda antaganden rörande driftens form och

omfattning har gruvorganisationskommittén, såsom förut nämnts, företagit

en beräkning av det rörelsekapital och det kapital för

investeringar i anläggningar, som kräves sedan staten

övertagit gruvorna. I fråga om det erforderliga rörelsekapitalet erinrar

kommittén om att köpeskillingen för omsättningstillgångarna (malmlager,

materiallager och kundfordringar) beräknats till sammanlagt 5,95 miljoner

kronor och att dessa beräkningar bygga på uppgifter, som inhämtats

från företagens nuvarande ledning. Enligt kommitténs antaganden kommer

driften i förhållande till nuvarande omfattning att ökas vid Håksberg men

vid övriga gruvor bli i huvudsak av oförändrad omfattning. Detta torde enligt

kommittén, såvitt nu kan bedömas, icke i nämnvärd grad inverka på

det erforderliga rörelsekapitalet. Kommittén har därför ansett sig kunna

uppskatta detta till i runt tal 6 miljoner kronor.

Kapitalbehovet för nyanläggningar och kompletteringar av nuvarande driftanläggningar

samt förberedelsearbeten under jord beräknades av tyskgruvekommittén,

såsom förut nämnts, för Håksbergszonens del till sammanlagt

cirka 1 miljon kronor. Gruvorganisationskommittén framhåller, att de av

nyssnämnda kommitté förutsatta anskaffningarna m. m. till stor del kommit

till stånd, men att vissa ytterligare utbyggnader planerats och delvis

genomtörts samt att vid tillträdet den 1 april 1950 kunna antagas återstå

vissa arbeten och anskaffningar, som antingen bundits genom beställningar

eller eljest kunna betraktas som nödvändiga. Efter en granskning av den

nuvarande företagsledningens planer har gruvorganisationskommittén uppskattat

kapitalbehovet för de vid tillträdet återstående arbetena och anskaffningarna

till sammanlagt 0,65 miljon kronor. Härtill kommer enligt kommittén

ett kapitalbehov av 0,5 miljon kronor för fortsatt bedrivande av igångsatta

förberedelsearbeten under jord. Totalt uppskattar således kommittén

kostnaderna för anläggningar och anskaffningar samt förberedelsearbeten

under jord inom Håksbergszonen till i runt tal 1,2 miljon kronor. Kommittén

framhåller, att härutöver behov kan uppstå av vissa personal- och hjälpanläggningar

samt anskaffningar för rationalisering. Kommittén har emellertid

icke medräknat dessa behov, då de äro avhängiga av den takt, i vilken

en eventuell utvidgning av driften vid Håksberg kan ske.

I fråga om kapitalbehovet för nyanläggningar i Stollberg framhåller gruvorganisationskommittén,

att de av tyskgruvekommittén förutsedda arbetena

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

därstädes i stor utsträckning redan utförts, varför endast smärre belopp

erfordrades till ifrågavarande arbeten. Gruvorganisationskommittén anser

emellertid vissa ytterligare ombyggnader och anskaffningar vara erforderliga.

Det sammanlagda kapitalbehovet för anläggningar i Stollberg uppskattas av

kommittén till cirka 0,6 miljon kronor. Samtidigt framhålles, att även här

torde förefinnas behov av personal- och hjälpanläggningar, vilkas utförande

enligt kommittén dock bör bli beroende av huruvida fortsatt drift kommer

till stånd efter utbrytandet av den nuvarande blymalmen. Något kapitalbehov

härför har kommittén icke upptagit. I motsats till tyskgruvekommittén

har gruvorganisationskommittén icke beräknat något kapitalbehov för limonitmalmsbrytning.

Detta sammanhänger med att gruvorganisationskommittén

av tekniska och ekonomiska skäl icke räknat med någon sådan brytning

i Stollberg.

För Starkgruvornas del har gruvorganisationskommittén, såsom förut

nämnts, utgått från en betydligt mindre omfattning av driften än tyskgruvekommittén

antagit. Enligt gruvorganisationskommitténs uppfattning erfordras

sålunda allenast kapital för vissa anläggningar till rationalisering av

driften. Kapitalbehovet härför uppskattas av kommittén till 0,2 miljon kronor.

Då för övriga gruvor något behov av kapital för nyanläggningar och kompletteringar

av nuvarande driftanläggningar samt förberedelsearbeten under

jord icke anses föreligga, beräknar gruvorganisationskommittén det sammanlagda

kapitalbehovet för nu nämnda ändamål till (1,2 -j- 0,6 + 0,2=) 2

miljoner kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare räknat med ett behov av kapital

för undersökningsarbeten. Sådana arbeten måste enligt kommittén vid en

normalt skött gruvdrift löpande utföras för att tjäna som underlag för brytningsplaner

och ekonomiska kalkyler. Under krigsåren och den efterföljande

administrationstiden hade emellertid dessa arbeten eftersatts. Endast

malmerna inom Lekombergszonen och i Intrångsgruvorna kunde betraktas

som relativt välkända. Omfattande undersökningsarbeten erfordrades däremot

inom Håksbergszonen och Stollbergsfältet samt i Starkgruvorna. För

Stollbergs del behövde klarhet främst vinnas i frågan, huruvida man kunde

räkna med fortsatt tillgång av sulfidmalm, sedan den nu kända malmen inom

relativt begränsad tid utbrutits. Då det vore nödvändigt att resultaten av

undersökningarna i Stollberg förelåge i god tid innan den nuvarande blymalmsbrytningen

nedlades, måste vissa där redan igångsatta undersökningsarbeten

enligt kommittén utföras i betydligt snabbare takt än som hittills

planerats. De sammanlagda kostnaderna för erforderliga undersökningsarbeten

i tyskgruvorna uppskattas av gruvorganisationskommittén mycket schematiskt

till 3 miljoner kronor. Detta kapitalbelopp bör emellertid enligt

kommittén icke i sin helhet medräknas i detta sammanhang, enär kommittén

förutsatt att i framtiden medel skulle löpande avsättas för undersökningsarbeten.

Med hänsyn till hittills försummade arbeten och framför allt

den forcering, som den begränsade brytningstiden i Stollberg nödvändiggör,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

torde emellertid under den första tiden eventuellt särskilda medel krävas

för ändamålet. Storleken av det sålunda erforderliga kapitalet har kommittén

bedömt till i runt tal 1 miljon kronor.

För modernisering av bolagens bostadsbestånd har gruvorganisationskommittén

räknat med ett betydande kapitalbehov. Kommittén omnämner, att

bolagen förfoga över sammanlagt 766 bostadslägenheter med cirka 1 500

rumsenheter. Huvudparten av lägenheterna eller cirka 53 procent äro enrumslägenheter.

Enligt vad kommittén uppgiver sakna cirka 48 procent av

bostäderna vatten och avlopp och endast ungefär 40 procent äro fullt moderna

med centralvärmeanläggning. Med hänsyn till de krav, som antagligen

komma att ställas på bostadsstandarden vid ett statligt företag av här

ifrågavarande slag, torde enligt kommittén en modernisering av bolagens

bostadsbestånd få innebära en höjning av såväl utrymmes- som teknisk och

utrustningsstandard. För ett mindre antal förfallna byggnader har emellertid

kommittén räknat med att iståndsättningsarbeten icke äro ekonomiskt försvarliga

och för vissa helt omoderna byggnader anses, att endast oundgängliga

reparationsarbeten kunna ifrågakomma. På grundval av en expertundersökning

har gruvorganisationskommittén uppskattat kostnaderna för erforderliga

moderniseringar av bostadsbeståndet till ca 2,8 miljoner kronor. I

sammanhang härmed har kommittén anfört, att ett genomförande av arbeten

av ifrågavarande storleksanordning måste ske efter en på förhand utarbetad

plan, omfattande ett flertal år, och att nyssnämnda belopp sålunda kommer

att behöva tagas i anspråk successivt under denna tid. Vidare har kommittén

framhållit, att frågan i vilken utsträckning en modernisering av bostadsbeståndet

blir nödvändig nära sammanhänger med den förut berörda frågan

om den framtida driftens form och omfattning och därför icke kan definitivt

lösas av kommittén.

Gruvorganisationskommittén har vidare funnit behov föreligga av uppförande

av nya bostäder. Härutinnan anför kommittén, att den förutsatta

höjningen av utrymmesstandarden för vissa av de nuvarande bostäderna

kommer att medföra en minskning av det befintliga bostadsbeståndet.

Det härigenom uppkomna behovet av nya bostäder uppskattar kommittén

till 60 tvårumslägenheter och 25 trerumslägenheter. Den av kommittén

antagna omfattningen av driften, som är avsevärt mindre än vad

tyskgruvekommittén räknat med, förklaras förutsätta en utökning av arbetareantalet

med cirka 120 man. Gruvorganisationskommittén har utgått från

att ett mindre antal av dessa skall kunna erhålla bostäder i öppna marknaden

och att flertalet av de övriga måste beredas familjebostäder och återstoden

ungkarlsbostäder. Därvid har antagits ett behov av 40 tvårums- och

10 trerumslägenheter, medan behovet av ungkarlsbostäder skulle tillgodoses

genom uppförande i Håksberg av ett ungkarlshotell med 30 rumsenheter

samt matservering, kök in. in. Kostnaderna för det nu nämnda totala behovet

av nya bostäder, utom ungkarlsbostäderna, har av gruvorganisationskommittén

preliminärt beräknats till cirka 3,3 miljoner kronor. Då planeringen

av bostadsbyggandet måste taga tid och sättet för finansieringen åtminstone

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 63.

i viss utsträckning måste bli beroende av de former för bostadsbyggandets

administration och för bostadsförvaltningens organisation, som kunna komma

att föreslås, och då det är osäkert i vilken utsträckning det ifrågavarande

bostadsbehovet kan komma att täckas i öppna marknaden eller genom

åtgärder från kommunal sida, har kommittén i sitt förslag till finansiering

av kapitalutgifterna efter statens övertagande av tyskgruvorna icke ansett

sig böra medräkna nu ifrågavarande post på 3,3 miljoner kronor. I sammanhang

därmed har kommittén framhållit, att posten icke bör betraktas som

en med frågan om gruvdriftens övertagande ovillkorligt sammanhängande

kapitalutgift utan snarare som ett led i statens allmänna stöd till utökning

och förbättring av bostadsbeståndet.

En annan fråga, som berörts av gruvorganisationskommittén i samband

med uppskattningen av kapitalbehovet, är frågan om de anställdas pensionering.

För tjänstemännens del har kommittén utgått från att pensionsförhållandena

komma att ordnas genom pensionsförsäkring i Svenska Personal-Pensionskassan

i likhet med vad som redan skett för flertalet av bolagens

anställda av ifrågavarande kategori. För arbetarnas del är pensionsfrågan

för närvarande olöst, men kommittén har förutsatt, att den efter statens

övertagande av gruvorna kommer att erhålla en tillfredsställande lösning.

Kommittén har härvid utgått från att de nuvarande arbetarna skola övertagas

av det nya företaget på samma sätt som om staten förvärvat själva

rörelsen och icke allenast vissa tillgångar. Kommittén har diskuterat olika

alternativ för arbetarepensioneringens ordnande men anser, att det bör bli

den nya företagsledningens sak att i samråd med arbetarepersonalen taga

ställning till hithörande spörsmål. I kapitalfrågan har kommittén kommit

till det resultatet, att något särskilt kapitalbehov för pensionsändamål icke

nu behöver upptagas.

Det sammanlagda kapitalbelopp, som enligt gruvorganisationskommitténs

beräkningar erfordras vid statens övertagande av tyskgruvorna eller

inom en begränsad tid därefter, framgår av följande tabell.

Milj. kr.

Förefintliga anläggningstillgångar .............................. 8,3

Malm- och materiallager samt övriga rörelsemedel................ 6,o

Fullföljande av igångsatta anläggningsarbeten.................... 2,o

Eftersatta undersökningsarbeten ................................ l,o

Reparation och modernisering av bostadsbeståndet .............. 2,8

Nybyggnad av bostäder ...................................... 3,3

23,4

Sedan gruvorganisationskommittén framräknat det sammanlagda kapitalbehovet,

har kommittén diskuterat finansieringsfrågan. Härvid

har kommittén enligt direktiven för utredningen utgått från att gruvorna

efter statsövertagandet skola drivas av ett statligt aktiebolag. Såsom omnämnts

i det föregående har kommittén ansett, att posten till nybyggnad av

bostäder icke bör medräknas i detta sammanhang. Avsikten är att kapital
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

behovet för detta ändamål skall finansieras efter samma linjer, som gälla

för den allmänna bostadsförsörjningen. Det kapitalbehov, som kommittén

i sitt finansieringsförslag utgått från, utgör således (23,4-—3,3 =) 20,i miljoner

kronor, vilket belopp avrundats till 20 miljoner kronor.

I den mån ifrågavarande kapital beräknas vara konstant bundet i bolagets

rörelse, bör det enligt gruvorganisationskommittén principiellt ha karaktären

av eget kapital. I den man däremot som kapitalbehovet kan beräknas

variera och i synnerhet för det fall att osäkerhet nu kan råda därom,

huru stort kapital som för visst ändamål kan visa sig erforderligt, bör

enligt kommittén låneformen i princip föredragas för att möjliggöra en anpassning

av kapitalet till det aktuella behovet och därmed icke belasta driften

med högre förräntningskostnader och dylikt än nödvändigt.

I finansieringsfrågan anför kommittén vidare bland annnat följande.

Vid bedömande av finansieringsfrågor i detta speciella fall, då det gäller

ett helt statsägt företag, tillkomma utöver vad som ovan anförts nya och

särskilda omständigheter. Då såväl aktiekapital som lån åtminstone vid

bolagets start komma att i sin helhet tillskjutas av staten och då staten

trots bolagsformen i realiteten ej torde kunna undandraga sig obegränsad

ekonomisk ansvarighet, torde skillnaden mellan eget kapital och främmande

kapital vara uteslutande formell. Det synes oss således ur denna synpunkt

vara ganska likgiltigt om aktiekapitalets andel av totalkapitalet är

större eller mindre. Viktigare därvid torde ur bolagets synpunkt vara att

kapitalet i så liten utsträckning som är möjligt och ur andra synpunkter

lämpligt bindes i ett fast aktiekapital.

Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén i finansieringsfrågan

kommit fram till det resultatet, att det nya bolagets eget kapital

icke bör sättas högre än till omkring 12 miljoner kronor. Med hänsyn

bland annat till att bolaget skall övertaga en i gång varande rörelse har det

synts kommittén vara skäl att bolaget redan från början erhåller en reservfond.

Enligt kommittén bör detta lämpligen ske genom att aktierna betalas

till en överkurs av förslagsvis 20 procent, varigenom fonden genast skulle få

den i aktiebolagslagen angivna omfattningen. Kommittén föreslår sålunda,

att bolaget skall erhålla ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och en på

nyss angivet sätt bildad reservfond av 2 miljoner kronor.

Återstående kapitalbehov varom i detta sammanhang är fråga, i runt tal

8 miljoner kronor, bör enligt kommittén täckas genom lån, som förräntas

efter sedvanlig ränta och amorteras. Kommittén föreslår, att staten genom

riksgäldskontoret skall ställa garanti i mån av behov för lån åt bolaget till

högst nyssnämnda belopp.

Gruvorganisationskommittén har slutligen behandlat frågan om bi 1 d a ndet

och organisationen av det statliga holaget för driften

av tyskgruvorna. Enligt kommitténs förslag skola stiftarna utgöras av

staten samt de statliga gruvbolagen Mertainens grufaktiebolag och Ruotivare

grufaktiebolag. De sistnämnda bolagen skulle teckna vardera en aktie

och som lån erhålla härför erforderliga medel. Kommittén har uppgjort förslag

till bolagsordning för det nya bolaget. Enligt detta skulle bolaget be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunql. Maj:ts proposition nr 63.

nämnas Aktiebolaget Statsgruvor och ha till ändamål att idka gruvrörelse

jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.

Aktiekapitalet bestämmes i den föreslagna bolagsordningen till

lägst 8 och högst 24 miljoner kronor. Styrelsen skulle bestå av tre ledamöter

och hava sitt säte i Håksberg. Beträffande den av gruvorganisationskommittén

tänkta organisationen av bolaget må i övrigt hänvisas till kommitténs

förslag till bolagsordning, vilket såsom Bilaga B torde fogas till

statsrådsprotokollet.

Särskilt yttrande har avgivits av kommittéledamoten Bengtson.

Denne framhåller bland annat, att det på den korta tid, som stått till kommitténs

förfogande, icke varit möjligt att uppgöra en räntabilitetskalkyl.

Under sådana förhållanden och särskilt med hänsyn till de stora ekonomiska

riskerna vid all gruvhantering samt de betydande förluster som varit

förenade med den hittillsvarande driften vid vissa av gruvorna — vid

Håksberg in. fl. gruvor cirka 60 miljoner kronor — anser reservanten att

större kapital för närvarande icke bör investeras i det nya bolaget än som

erfordras för förvärvet och rörelsens bedrivande under två år. Reservanten

räknar med att den blivande bolagsledningen hösten 1951 bör kunna framlägga

planer för och kalkyler över den framtida driften. Först då sådant

material föreligger är det enligt reservantens mening möjligt att slutgiltigt

taga ställning till företagets finansiering.

Beträffande driftens form framhåller reservanten att betydande fördelar

skulle kunna vinnas genom utarrendering eller legodrift av en eller flera

av gruvorna. Såsom lämpade för en utarrendering omnämner reservanten

särskilt Intrånget och Starkgruvorna. Beträffande Sörviksgruvan synes det

reservanten mera tveksamt om en utarrendering kan ske. Det förefaller

vidare reservanten möjligt att något av de företag, som disponera blysmältverk,

skulle vara villigt att arrendera undersökningsarbetena i Stollberg''

samt brytningen av blymalmen därstädes på för staten fördelaktiga villkor.

Om arrendeavtal som nu sagts skulle visa sig genomförbara, vinnes enligt

reservanten att arrendatorerna skulle svara för betydande delar av det erforderliga

kapitalet och statens insats begränsas samtidigt som staten genom

arrendeavgifterna skulle få en viss garanterad inkomst även under

lågkonjunkturer och statens risk sålunda i hög grad begränsas.

Beträffande driftens omfattning vid Håksberg har reservanten anmält

större tveksamhet än kommittémajoriteten. Han är visserligen ense med

majoriteten om att kostnaderna per ton slig komma att gå ned i samband

med den planerade ökningen av brytningen till 400 000 ton per år, men han

anser avsättningsmöjligheterna för de stora sligmängder, som enligt detta

program skulle produceras, vara minst sagt tvivelaktiga. Utan att vilja föregripa

de utredningar, som komma att utföras av den blivande bolagsledningen,

anser reservanten att man för närvarande obetingat måste räkna

med att Håksbergsfältet snarast möjligt måste nedläggas. De ur social synpunkt

ogynnsamma verkningarna härav skulle enligt reservanten kunna

elimineras genom lämpliga motåtgärder. Stora delar av arbetarstammen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

syntes sålunda kunna få arbete vid Stollberg eller vid andra gruvor i närheten

och de övriga kunna absorberas av industrier i trakten.

Från sina utgångspunkter har reservanten gjort en beräkning av bolagets

kapitalbehov under de två första åren, d. v. s. för den tid som han ansett

den nya bolagsledningen behöva för att upprätta planer för och kalkyler

över den framtida driften. Han har därvid enligt följande uppställning

kommit fram till ett kapitalbehov av 15 miljoner kronor.

Milj. kr.

För inlösen av tillgångar .................. 12,2a

För fullföljande av påbörjade investeringar---- 2,oo

För modernisering av bostäder .............. 0,40

Avrundning ............................... 0,34

15,oo

Av uppställningen framgår, att reservanten beräknat köpeskillingen till

samma belopp som kommittémajoriteten eller 12,26 miljoner kronor. Något

ytterligare rörelsekapital har han icke ansett erforderligt under tvåårsperioden.

För fullföljande av påbörjade investeringar har han räknat med samma

kapitalbehov som majoriteten. Det för modernisering av bostäder upptagna

beloppet av 0,4 miljoner kronor avser bostäder i Stollberg. Något ytterligare

kapitalbehov för bostadsändamål har han icke förutsett under ifrågavarande

tid. Något särskilt kapitalbehov för undersökningsarbeten har han

icke heller beräknat för tiden i fråga.

Förutnämnda kapitalbehov av 15 miljoner kronor bör enligt reservanten

finansieras genom ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och statligt garanterade

lån å 5 miljoner kronor.

Yttranden över gruvorganisationskommitténs förslag.

Frågan om lämpligheten av ett statsförvärv av tyskgruvorna

beröres i två av yttrandena över gruvorganisationskommitténs

förslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker sålunda, att staten

övertager gruvorna. Riksgäldsfullmäktige erinra om att kommittéförslaget

icke avser förevarande fråga men anse sig icke böra underlåta att framhålla,

att det inom fullmäktige uttalats tveksamhet inför projektet om ett

statsövertagande av gruvorna. Fullmäktige hade nämligen icke kunnat undgå

att taga starkt intryck av företagens tidigare driftshistoria, vilken utvisade

förluster för ägarna på åtskilliga tiotal miljoner kronor, uppkomna

delvis under perioder av markerad högkonjunktur med garanterad avsättning

av produkterna. Härtill komme, att det icke varit möjligt för gruvorganisationskommittén

att nu bedöma lönsamheten på längre sikt av olika

förslag till uppläggning av driften. Under sådana förhållanden måste man

enligt fullmäktige fråga sig, om det är lämpligt att staten nu övertager gruvorna

och sålunda ikläder sig förpliktelser i fråga om omedelbara och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

sannolikt — framtida kapitalinsatser och därmed förbundna förlustrisker.

Riks gälds fullmäktigen Hagberg ställer i särskilt yttrande bland annat frågan,

om det är rimligt att staten övertager gruvorna med insikt om sannolikheten

för att ytterligare miljonbelopp inom en icke alltför lång tidsrymd

måste tilltöras det statliga bolaget för uppehållandet av en icke längre räntabel

drift.

Drittens form och omfattning vid tyskgruvorna behandlas

av ett flertal remissmyndigheter. Sålunda anför kommerskollegium

bland annat, att legodrift icke bör förekomma annat än i speciella fall och

under relativt korta perioder. Beträffande omfattningen av Håksbergszonens

drift anför kollegium, att det är tveksamt, om avsättning till tillfredsställande

pris kan kontinuerligt påräknas för så stor årsproduktion, som ur

drittsekonomisk synpunkt är önskvärd. Om icke Håksbergszonen nu vore

utbyggd för en ganska stor produktion, borde fyndigheten enligt kollegii mening

icke lämpligen göras till föremål för gruvdrift utan betraktas som en

reserv för framtiden. Under nuvarande förhållanden bör emellertid driften

enligt kollegium fortsättas tills den blivande bolagsledningen kunnat taga

ställning till problemet. I fråga om Sörviksgruvan inom Lekombergszonen

synes det kommerskollegium tveksamt, om rörelsen kan helt täcka driftkostnaderna.

Enligt kollegii uppfattning föreligga dock kanske skäl att tills

vidare låta driften fortgå, eventuellt till dess gruvan utbrutits. Härvid

borde även Ivällbottenfältet drivas för att utnyttja anrikningsverkets kapacitet.

Sedermera borde detta fält behandlas på samma sätt som Håksbergszonen

i övrigt. Vid Stollberg bör enligt kollegium sulfidmalmsbrytningen

fortsättas i så stor omfattning som möjligt, så att det gynnsamma prisläget

u^nyttjas. Limonitmalmen därstädes borde betraktas som ett tekniskt och

ekonomiskt intressant objekt för framtida forskning rörande denna malms

användningsmöjligheter. För Starkgruvornas del har en ökad brytning utöver

vad med nuvarande anordningar kan åstadkommas synts kollegium

tills vidare ej vara påkallad, enär de delar av fyndigheterna, som därmed

skulle tillgodogöras, säkerligen skulle giva sämre resultat än de nu bearbetade.

Vid Intrångsgruvan bör enligt kommerskollegium brytningen fortgå i

ungefär nuvarande omfattning så länge malmtillgångarna räcka. Denna

gruva anses av kollegium lämpad för utarrendering till inhemskt järnverk,

om intresse härför finnes.

Bergmästarämbetet i östra distriktet anför, att det för närvarande icke är

möjligt att avgöra, huruvida Håksbergsgruvorna äro brytvärda eller ej. En

utökning av brytningen till 400 000 ton kunde möta svårigheter på grund av

bristen på konkurrenskraftiga bostäder, men avsättningen av sligen kunde

enligt senaste i Polen och Tyskland företagna undersökningar anses tryggad.

En rationalisering komrne att förbättra driftsekonomien. Ytterligare

undersökningsarbeten borde företagas för att utröna Håksbergsfyndighetens

värde. Under tiden borde gruvan drivas men utan onödig kapitalinsats och

bostadsinvesteringar. Beträffande Lekombergszonen överensstämmer ämbetets

åsikt med tyskgruvekommitténs uppfattning utom vad angår upptagan
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

de av brytningen av apatitmalm i Lekomberg. För Stollbergs del förordar

ämbetet en forcering av undersöknings- och tillredningsverksamheten.

Forskning för att utröna lämplig anriknings- och brytningsmetod för limonitmalmen

borde samtidigt bedrivas. Ämbetet ansluter sig vidare till gruvorganisationskommitténs

uppfattning att brytningen vid Starkgruvorna icke

för närvarande bör utsträckas till Karlvagnsfältet. Fn höjning av brytningen

vid Eskilbacksfältet till cirka 100 000 ton årligen anses däremot lämplig.

För Intrångsgruvornas del anser ämbetet fortsatta undersökningar i

samband med driften mycket önskvärda.

Statskontoret förklarar, att driften vid gruvorna bör bedrivas i högst samma

skala som hittills i avvaktan på resultatet av de kommande undersökningarna

rörande den framtida gruvdriften.

Administratörerna för gruubolagen finna det ytterst tveksamt, om det kan

lyckas att under den tid, som nu kan överblickas, uppnå ekonomisk bärighet

på driften i Håksberg.

Länsstyrelsen i Västmanlands län förklarar, att investeringar icke böra

göras i andra gruvfält än sådana, vid vilka under ett antal år framåt brytningen

kan beräknas bliva lönande, och att övriga fält lämpligen synas böra

ligga i reserv. Länsstyrelsen har i princip intet att erinra mot en utarrendering

av brytningen vid vissa gruvfält. Härvid bör dock enligt länsstyrelsen

i varje särskilt fall prövas, huruvida vederbörande arrendator har vilja och

förmåga att visa tillbörlig förståelse för de anställdas rimliga krav på social

trygghet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det vara av stort intresse, att driften

vid gruvorna inom länet uppehälles i den omfattning, som malmtillgångarna

och de ekonomiska konjunkturerna tillåta. Därvid framstode emellertid

önskvärdheten av kontinuitet i driften som det mest väsentliga. Särskilt

ur kommunal synpunkt vore det angeläget, att driften planlades på

läng sikt och utan att tvära kastningar uppstode i fråga om sysselsättning

för den anställda arbetskraften. Från dessa synpunkter kunde vissa erinringar

göras mot en utvidgning av driften vid Håksberg, där malmens

kvalitet vore sådan, att avsättningssvårigheter kunde uppkomma i ett försämrat

konjunkturläge.

I anslutning till reservanten inom gruvorganisationskommittén understryker

Jernkontoret de felande förutsättningarna för ekonomiskt försvarbar

drift i Håksberg även vid cn produktion av betydligt större omfattning än

den hittills maximala. Jernkontoret framhåller vidare sin tveksamhet beträffande

möjligheten att finna arrendatorer till de ifrågavarande järnmalmsgruvorna

men har ingen principiell erinran mot driftsformen utarrendering.

Sveriges industriförbund delar likaledes reservantens skepsis i fråga

om möjligheterna att för framtiden bedriva gruvdrift vid Håksbergsfältet.

I fråga om kapitalbehovet anföra riksgäldsfullmäktige, att det

icke varit möjligt för fullmäktige att på grundval av det föreliggande materialet

bilda sig en uppfattning om riktigheten i och för sig av gruvorganisationskommitténs

beräkningar rörande kapitalbehovet. I anslutning till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

den mer försiktiga och avvaktande linje, som föreslagits av reservanten i

kommittén, anse emellertid fullmäktige, att kapitalet för driftens fortsatta

uppehållande och därmed sammanhängande investeringar såvitt möjligt bör

begränsas och att, i den man så kan ske, hithörande kapitaldispositioner

böra uppskjutas tills frågan om driftens framtida omfattning och organisation

blivit definitivt löst.

Statskontoret anser, i anslutning till sin förut nämnda uppfattning om

driftens omfattning, att kapitalinvesteringen i det nya bolaget för närvarande

bör kunna begränsas på i huvudsak det sätt, som reservanten i gruvorganisationskommittén

föreslagit. Med hänsyn till vad kommittén anfört

rörande betydelsen av en intensifierad undersökningsverksamhet förordar

dock statskontoret, att jämväl det av kommittén härför beräknade beloppet,

1 miljon kronor, ställes till bolagets förfogande. Ämbetsverket kommer sålunda

fram till ett nu erforderligt kapitalbehov av 16 miljoner kronor.

Kommers kollegium uppskattar kapitalbehovet till lägst 17,5 miljoner kronor,

varav 12,5 miljoner kronor skulle avse köpeskillingen, 1,5 miljon kronor

fullföljande av igångsatta anläggningsarbeten, 0,5 miljon kronor undersökningsarbeten

och 3 miljoner kronor bostäder. Beträffande den första delposten

nämner kollegium, att köpeskillingen avrundats uppåt, enär vissa förhandsberäkningar

på grund av sakens natur ansetts vara osäkra. Den av

kommerskollegium gjorda reduceringen av delposten till anläggningsarbeten

sammanhänger med att ämbetsverket ifrågasatt, om icke de förberedande arbetena

under jord i Håksberg borde anstå eller avsevärt reduceras. För undersökningsarbeten

har kollegium i detta sammanhang räknat med kostnader

allenast för Stollbergs del. Den av kommerskollegium uppsatta delposten

till bostäder avser såväl reparationer och moderniseringar som nybyggen

och har beräknats med utgångspunkt från att bostadsförbättrande åtgärder

enligt kollegii mening närmast böra inriktas på Stollberg och Starkgruvorna.

För Håksbergsfältets del har det synts kollegium tveksamt, om några nämnvärda

belopp borde investeras på bostäder därstädes, ehuru en del genomgående

reparationer och förbättringar kanske vore ofrånkomliga, om driften

över huvud skulle kunna fortsättas. I fråga om kapitalbehovet för det nya

bolaget har kollegium vidare anfört, att det syntes vara skäl att bolaget icke

utrustades med så knappt tilltaget rörelsekapital, att behov av ytterligare

medel tämligen snart uppstode. Det vore exempelvis möjligt, att den blivande

bolagsledningen icke inom den tid, som av kommittén förutsatts, hunne taga

ställning till hur driften i exempelvis Håksbergszonen för framtiden skulle

ordnas. Möjligt vore också, att behovet av rörelsekapital ökade. Kollegium

har därför anslutit sig till kommitténs förslag beträffande bolagets försörjning

med kapital.

Bergmästarämbetct i östra distriktet förordar vissa tillskott av kapital för

en del arbeten och fyndigheter och att undersökningsarbeten bedrivas med

kraft men att stora investeringar icke företagas i nuvarande läge. Ämbetet

ansluter sig vidare i stort sett till kommittéreservantens linje och anser det

av denne angivna kapitalbehovet som ett maximum.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Administratörerna för gruvbolagen framhålla, att kapitalbehovet bland

annat sammanhänger med den ståndpunkt, som intages i avseende på utvidgningar

och förbättringar av anläggningarna, särskilt i Håksberg. Samtidigt

betona de emellertid, att betydande likvida medel kunna bliva erforderliga,

om försäljningarna icke kunna eller böra göras fortlöpande före

produktionen eller om leveransen av försålda partier av någon orsak fördröj

es. Då lån icke skola upptagas förrän medlen behöva användas, behöver

enligt administratörernas mening en ram av 20 miljoner kronor icke ingiva

betänkligheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som begränsat sina uttalanden till att

gälla endast de inom länet belägna gruvorna, anför sammanfattningsvis i

huvudsak följande.

Länsstyrelsen föreslår, att vid beräknande av kapitalbehovet för det statliga

gruvbolaget erforderliga medel i första hand göras tillgängliga för upprustning

av det befintliga bostadsbeståndet vid gruvfälten i minst den

omfattning, som gruvorganisationskommittén förordat, men att nybyggnad

av bostäder för närvarande icke planeras i större omfattning än som betingas

av önskemålet att hålla driften i gång i nuvarande omfattning. Vidare bör

föreliggande behov av förstärkning av rikshuvudvägen vid Håksberg beaktas

ävensom angelägenheten av reningsanläggningar för avloppsvattnet

från Håksbergsgruvan. Länsstyrelsen anser, att frågan om utökning av

malmbrytningen vid sistnämnda gruva bör göras till föremål för ytterligare

utredningar inom ledningen för det nya bolaget och att utvidgningen av

driften och nybyggnad av bostäder därstädes får bli beroende av dessa

överväganden. Skulle resultatet bliva, att behov föreligger av ytterligare

kapitalinvesteringar, kunna sådana göras senare genom ökning av aktiekapitalet

eller på annat sätt.

Jernkontoret gör ingen erinran mot gruvorganisationskommitténs förslag

i fråga om storleken av det begynnelsekapital, som bör ställas till det nya

bolagets förfogande. Sveriges industriförbund ansluter sig däremot till kommittéreservantens

linje beträffande kapitalbehovet och framhåller bland

annat, att om den blivande bolagsledningen skulle ansluta sig till kommittémajoritetens

antagande beträffande gruvdriften vid Håksbergsfältet, den erforderliga

kapitalökningen torde kunna verkställas sedermera utan svårighet

och tidsförlust.

Beträffande formen för finansieringen av kapitalbehovet uttala

riksgäldsfullmäklige, att de i princip icke ha något att erinra mot att medel i

erforderlig utsträckning ställas till det nya bolagets förfogande dels i form

av ett investeringsanslag under fonden för statens aktier och dels genom

lån mot riksgäldskontorets garanti inom ramen för ett fixerat maximibelopp.

Kommerskollegium och Jernkontoret göra ingen erinran mot gruvorganisationskommitténs

finansieringsförslag, medan bergmästarämbetet i östra

distriktet och Sveriges industriförbund synas gå på kommittéreservantens

linje även i denna fråga. Statskontoret har räknat med ett aktiekapital av

It) miljoner kronor och statligt garanterade lån å (> miljoner kronor samt

förklarar sig förutsätta, att så länge bolaget åtnjuter lån mot borgen av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

staten, dess egendom icke utnyttjas som säkerhet för andra lån utan medgivande

av statsmakterna. Administratörerna för gruvbolagen anföra i finansieringsfrågan

bland annat följande.

Det nya bolaget synes redan vid starten behöva förfoga över något mer

an 12 miljoner kronor eller det belopp, vartill aktiekapital jämte reservfond

föreslagits skola uppgå. Det torde även motsvara vad som kan anses vara

stadigvarande bundet i rörelsen. Huruvida beloppet skall innesluta en efter

aktiebolagslagens fordringar avpassad reservfond eller enbart utgöras av aktiekapital

kan väl diskuteras, men torde en uppdelning, då staten de facto

är ensam aktieägare, sakna större betydelse.

Mot gruvorganisationskommitténs förslag i fråga om bildandet och

organisationen av det statliga bolaget ha i remissyttrandena

inga invändningar gjorts, som behöva övervägas i detta sammanhang.

Styrelserna för Mertainens grufaktiebolag och Ruotivare grufaktiebolag ha

icke något att erinra mot att bolagen medverka vid bildandet av det nya

statliga gruvbolaget under förutsättning att bolagen erhålla ett räntefritt

lån på det för aktieteckningen erforderliga beloppet.

Departementschefen.

Den tidigare tyskägda gruvegendom, varom här är fråga, utgör en ej oväsentlig

del av de mellansvenska malmtillgångarna. Enligt tyskgruvekoinmittén

torde inemot 15 procent av Mellansveriges järnmalm ingå i dessa

fyndigheter. De olika gruvornas brytvärde varierar i betydande grad. Sålunda

synas Håksbergsgruvorna — omfattande zonerna Håksberg, Lekomberg

och Stollberg — Starkgruvorna och Intrångsgruvorna till väsentliga delar

kunna betraktas som i och för sig brytvärda, under det att övriga fyndigheter

torde sakna aktuellt värde. På kort sikt synes framför allt brytningen

av blymalm i Stollberg kunna ge ett gott ekonomiskt resultat. Stollbergsfältet

innehåller emellertid därjämte en betydande fyndighet av manganjärnmalm,

vars manganinnehåll uppskattas till ej mindre än 28 procent av landets

totala tillgång av denna metall. En utvinning av denna malm är emellertid

ej möjlig förrän vissa tekniska problem i samband med brytningen

och vidarebehandlingen lösts, vilket torde förutsätta tidskrävande och relativt

kostsamma förarbeten. Vad beträffar Håksbergsfältet, som är det kvantitativt

mest omfattande, har gruvorganisationskommittén diskuterat lönsamheten

av en fortsatt brytning och kommit till det resultatet, att endast en

betydande ökning av produktionen skulle kunna medföra ett ekonomiskt

mer gynnsamt resultat. Den nuvarande brytningen utnyttjar nämligen blott

delvis produktionsanläggningarna, varför de fasta kostnaderna bli förhållandevis

höga.

Det får anses vara ett berättigat intresse, att dessa malmtillgångar utnyttjas

på det sätt och i den omfattning, som ur samhällelig synpunkt är

önskvart. Det skulle onekligen vara mindre lyckligt om endast den för den

närmaste framtiden mest lönande brytningen verkställdes med eftersättande

av kraven på en mera långsiktig planering. En sådan bör i första rum
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63-

31

met innebära att undersökningar av de olika fyndigheternas verkliga omfattning

ske jämsides med den normala brytningen. Dessa undersökningar

få sedan bilda underlaget för fastare utformade brytningsplaner och ekonomiska

kalkyler. Under åtminstone de senaste 10 åren ha undersökningsarbetena

och malmletningen vid dessa fyndigheter av olika skäl blivit eftersatta,

under kriget på grund av forcering av malmbrytningen framför allt

vid de mest givande fyndigheterna och därefter på grund av kapitalbrist.

Det är givet att en sådan inriktning av företagsdriften vid utnyttjandet av

viktiga naturtillgångar måste ur mera allmänna synpunkter innebära en allvarlig

brist. Risk föreligger att man handlar planlöst och fortsätter brytningen

efter linjer som på längre sikt äro olämpliga.

Särskilt angeläget synes vara att Stollbergs blymalms- och manganjärnmalmstillgångar

utforskas. Beträffande manganjärnmalmen tillkommer att

lösa de nyss antydda tekniska problemen i samband med brytningen och

vidarebehandlingen. Det torde vara synnerligen tveksamt om en enskild

gruvägare kan förutsättas vilja påtaga sig de kostnader som skulle förorsakas

av här avsedda undersöknings- och forskningsarbeten.

Om ifrågavarande gruvfyndigheter skulle överlåtas till enskilt företag,

kunde vidare tänkas att fyndigheterna så småningom åter skulle bliva uppdelade

på olika ägare. En splittring av äganderätten till dessa betydande tillgångar

skulle i framtiden kunna innebära viss olägenhet. Planeringen av

såväl undersökningsarbetena som driften på längre sikt skulle troligen icke

kunna läggas upp efter rationella linjer på samma sätt som om äganderätten

bibehålies på en hand.

Ytterligare må framhållas att vid gruvorna vissa sociala och kanske även

arbetsmarknadsmässiga problem kunna uppstå. Det synes icke oberättigat

att antaga att möjligheterna att lösa dessa på ett för alla parter godtagbart

sätt kunna förväntas bli större med staten som ägare till gruvorna.

Det har på grund av de olika omständigheter, som nu antytts, och med

hänsyn till de betydelsefulla värden i svenska naturtillgångar, som det här

är fråga om, framstått som naturligt att då de tyskägda gruvorna utbjödos

till försäljning, staten vid sidan av enskilda företag skulle avgiva anbud på

gruvorna.

Beträffande det från statens sida avgivna anbudets och den på anbudssumman

grundade preliminärt avtalade köpeskillingens beräkning må följande

framhållas. Till grund för anbudet låg i första hand den värdering

som tyskgruvekommittén samt därefter Ödeen och Rybeck verkställt. Härvid

bedömdes visserligen alla de fem gruvkomplexen Håksberg, Lekomberg,

Stollbcrg, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna som till väsentliga delar

brytvärda, men endast Stollbcrg ansågs visa sådan lönsamhet, att därpå

borde baseras en beräkning av ett driftvärde. För samtliga övriga gruvor

räknade man sålunda icke med något värde av fyndigheten utan endast med

vad som antogs med säkerhet kunna erhållas för fastigheter, anläggningar

och utrustning, därest driften nedlades och egendomen realiserades. Gruvorganisationskoinmittén

påvisar emellertid att driften vid Lekomberg, Stark
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 63,

gruvorna och Intrånget för närvarande lämnar ett i huvudsak tillfredsställande

ekonomiskt resultat. Reservanten i kommittén anser dessutom att

åtminstone de två sistnämnda gruvorna skulle kunna utarrenderas. Detta

torde innebära, att drittsresultatet anses kunna ej blott bära arrendeavgiften

till staten utan även medgiva amortering och förräntning av det av

arrendatorn tillskjutna kapitalet. Den till grund för statens anbud liggande

värderingen synes sålunda vara försiktig.

I det ursprungligen angivna värdet gjordes vissa reduceringar i samband

med beräkning av den summa, statens anbud borde avse. Med utgångspunkt

härifrån framräknades sedermera det definitiva anbudet. Den 16 september

1949 träffades preliminärt köpeavtal mellan säljarna samt Kungl. Maj:t

och kronan under förbehåll för riksdagens godkännande. Enligt gruvorganisationskommitténs

beräkningar utgör köpeskillingen för anläggningstillgångarna

per den 1 april 1950 omkring 8,3 miljoner kronor. Med de värderingsnormer,

som innefattas i avtalet, uppgår värdet av omsättningstillgångarna,

likaledes enligt gruvorganisationskommitténs kalkyler, till ca 5,95 miljoner

kronor. Efter avdrag för skulder med 1,99 miljon kronor — varav 1,12

miljon kronor för leverantörsskulder in. in. och 0,87 miljon kronor för pensionsskulder

— uppgår alltså den aktuella köpeskillingen till ca 12,26 miljoner

kronor. Framhållas bör emellertid att denna summa kan komma att

förändras vid den definitiva avräkningen.

Det från enskilt håll avgivna anbudet, 4,5 miljoner kronor, för anläggningstillgångarna

per den 1 april 1949 uppgår knappast till realisationsvärdet

å fastigheter, anläggningar in. in. enligt tyskgruvekommitténs beräkningsgrunder

och torde därför näppeligen kunna tagas till utgångspunkt

för en bedömning av rimligheten av köpeskillingen. Det bör i detta sammanhang

även framhållas, att de beräkningar av fastigheters och anläggningars

värden liksom de driftkalkyler som på föranledande av den särskilt

tillkallade utredningsmannen Lindencrona utförts av experter genomgående

gåvo till resultat högre värden än vad som motsvarar statens anbud.

Den preliminärt avtalade köpeskillingen torde sålunda få anses rimlig

och skälig. Då jag ej heller i övrigt har någon erinran mot köpeavtalets innehåll

är jag beredd att förorda att Kungl. Maj :t hemställer om riksdagens

godkännande av köpet.

Gruvorganisationskommittén har föreslagit att tillgångarna och skulderna

enligt det preliminära köpeavtalet skola övertagas av ett för ändamålet

bildat helstatligt aktiebolag med en styrelse av tre personer, styrelsesäte

i Håksberg samt ett aktiekapital på lägst 8 och högst 24 miljoner kronor.

Kommittén föreslår vidare att aktier nu tecknas till ett nominellt belopp

av 10 miljoner kronor, varvid de två statliga bolagen Mertainens och

Ruotivare grulaktiebolag teckna vardera en aktie och staten övriga aktier.

I dessa frågor har enighet rått inom kommittén och ej heller remissinstanserna

ha haft något att erinra.

Med hänsyn till verksamhetens art synes aktiebolagsformen vara den i

detta sammanhang lämpligaste. Det nya bolagets namn bör i enlighet med

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

kommitténs förslag bestämmas till Aktiebolaget Statsgruvor. Jag kan även i

övrigt biträda vad kommittén föreslagit beträffande bolagets organisation

och stiftande samt bolagsordningen. Om så skulle visa sig erforderligt eller

lämpligt böra givetvis jämkningar beträffande de föreslagna anordningarna

kunna ifrågakomma.

Gruvorganisationskommittén har gjort vissa uttalanden angående den

framtida gruvdriften, varvid kommittén dock understrukit att det av olika

skäl är vanskligt att för närvarande bedöma denna fråga. Det har emellertid

ansetts ofrånkomligt att göra vissa antaganden rörande driftens omfattning

och inriktning för att kunna uppskatta kapitalbehovet. Kommittén har i

fråga om Håksberg, där årsbrytningen för närvarande rör sig om ca 100 000

ä 150 000 ton berg, ansett, att brytningen borde ökas till betydligt mer än

400 000 ton per år om det ekonomiska resultatet skall medge viss förräntning

av det egna kapitalet. Kommittén har emellertid vid beräkningen av kapitalbehovet

stannat vid att uppskatta brytningen till 400 000 ton per år, vilket

innebär att de befintliga anläggningarna fullt utnyttjas. En sådan ökning

kan emellertid endast ske successivt. Även för vissa av de övriga gruvorna

beräknas brytningen öka, ehuru i förhållandevis mindre skala. Vid Stollbergsfälten

antages blymalmsbrytningen fortsätta under de närmaste åren

i oförändrad omfattning, under det att någon limonitmalmsbrytning ej förutsättes

skola äga rum för närvarande. Kommittén har emellertid betonat

att de uppskattningar som gjorts icke i något avseende få hindra en blivande

bolagsledning från att öka, minska eller nedlägga driften. Reservanten

har bedömt lönsamheten av driften vid gruvorna i allmänhet och speciellt

vid Håksberg mer pessimistiskt än kommittémajoriteten. Reservanten

har sålunda den uppfattningen, att Håksbergsfältet snarast möjligt måste

nedläggas; samtidigt uttalar han emellertid att de utredningar som komma

att utföras av den kommande bolagsledningen ej böra föregripas.

Frågan om den framtida driftens inriktning är på nuvarande stadium

svårbedömd, vilket även återspeglas i de skiftande meningar som kommit

till uttryck i remissyttrandena. Svårigheterna bero emellertid i väsentlig

grad därpå, att ett tillräckligt underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende

för bedömande av frågan icke föreligger. Klart synes vara att driften

vid Stollberg och vissa av de mindre fyndigheterna är ekonomiskt bärkraftig.

Däremot saknas säkra uppgifter om gruvornas brytvärde på längre

sikt. Malmen i fyndigheterna vid Håksberg är relativt järnfattig. Under utredningsarbetet

har från vissa håll en nedläggning av driften där förordats.

För alla de ifrågavarande fälten gäller såsom jag förut berört att under de

senaste 10 åren undersökningar rörande malmtillgångarnas omfattning och

karaktär endast i ringa mån ägt rum. Av detta skäl är det ej möjligt att

nu fastslå principer för brytningen. Det bör ankomma på den blivande bolagsledningen

att företa en grundlig prövning av alla härmed sammanhängande

frågor och taga ställning till behovet av undersökningsarbeten, rationaliseringsarbeten

och nyanläggningar.

•$ Uiluing till riksdagens protokoll 1950. 1 sam/. i\''r 63.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

Vid bedömningen får bolagsledningen noggrant överväga om den lämpligaste

linjen blir att koncentrera driften och undersökningsarbetena till de

mera betydelsefulla malmerna vid Stollberg eller om man bör fortsätta och

efterhand utveckla driften även vid Håksberg. Det kan därvid visa sig att

en sådan koncentration till fyndigheterna vid Stollberg är den mest angelägna

uppgiften och att man därför bör där investera ett förhållandevis stort

kapital och i motsvarande mån minska kapitalinsatserna på andra håll.

Då det rör sig om utnyttjandet av naturtillgångar i statens hand, måste den

planering, som sker, bli ett led i ett större sammanhang med beaktande även

av allmänt samhälleliga synpunkter. Bolagsledningen bör sålunda icke förbise

att vi f. n. ha ett arbetsmarknadsläge, som i och för sig är gynnsamt för

omflyttning av arbetskraft, och att vidare investeringsläget är sådant, att

återhållsamhet bör iakttagas beträffande investeringar för projekt med oviss

lönsamhet. En ytterligare omständighet som bör beaktas av bolagsledningen

är att den nuvarande högkonjunkturbetonade efterfrågan kan komma att

framdeles minska.

Vissa remissinstanser ha i likhet med reservanten i kommittén föreslagit

att bolaget under de två första verksamhetsåren skall upprätta detaljerade

planer och räntabilitetskalkyler, vilka kunna föreläggas 1952 års riksdag,

för erhållande av eventuellt erforderligt kapitaltillskott. Detta förslag avviker

i sak knappast från de riktlinjer för bolagets verksamhet jag nyss förordat.

Det synes mig emellertid önskvärt att bolaget ej från början erhåller

karaktären av ett provisorium. I sådant fall kan osäkerheten om framtiden

och bristen på kapital hämma verksamheten. Möjlighet bör därför skapas

för bolaget att erhålla erforderliga medel, så snart bolaget kan visa

att en lönsam drift kan påräknas under förutsättning av vissa angivna investeringar.

Gruvorganisationskommittén har berört frågan om de anställdas pensioner

men ansett att några principbeslut ej behöva fattas i dagens läge. Som

iramgår av köpeavtalet komma dock tidigare gjorda pensionsutfästelser avseende

vissa anställda att övertagas av det nya bolaget. Vidare har kommittén

behandlat bostadsfrågan och föreslagit att nybyggnad, reparation och

modernisering av personalens bostäder i betydande omfattning skall komma

till stånd. Kommittén har ansett att för moderniseringsåtgärder ett kapitaltillskott

till bolaget erfordras, under det att nybyggandet bör finansieras

efter samma linjer, som gälla för den allmänna bostadsförsörjningen. Jag

förutsätter att bolagsledningen tar upp dessa spörsmål till övervägande i

hela deras vidd och att avgöranden av principiell räckvidd underställas

Kungl. Maj:t.

Enligt gruvorganisationskommittén uppgår det sammanlagda kapitalbehovet

för det nya bolaget till 20 miljoner kronor, varav 12 miljoner skulle

anvisas som investeringsanslag å kapitalbudgeten och 8 miljoner kronor

upplånas av bolaget. För ifrågavarande lån skulle staten genom riksgäldskontoret

ställa garanti. Kommittén föreslår att utöver aktiekapitalet å 10

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 63.

miljoner kronor omedelbart en reservfond å 2 miljoner kronor tillskapas

genom att aktierna tecknas till en överkurs av 20 procent. Av lånebeloppet

å 8 miljoner kronor avses inemot 2 miljoner kronor åtminstone till en början

kunna utnyttjas som rörelsemedel utöver det rörelsekapital av ca 6

miljoner kronor, som normalt kan förutsättas vara bundet i lager, materialförråd

och kundfordringar. Vidare beräknas 2 miljoner kronor för fullföljande

av igångsatta anläggningsarbeten, 1 miljon kronor för eftersatta undersökningsarbeten

och 2,8 miljoner för modernisering av bostadsbeståndet.

Reservanten i kommittén har ansett att det kapital, som ställes till bolagets

förfogande, för närvarande bör begränsas till 15 miljoner kronor; jämte aktiekapitalet

skulle bolaget erhålla statlig garanti för lån å 5 miljoner kronor.

Därmed skulle behovet för bolagets två första verksamhetsår vara täckt.

Reservantens förslag skiljer sig från kommittémajoritetens däri att han

räknat med ett mindre rörelsekapital än majoriteten och vidare reducerat

medlen för underhåll och modernisering av bostäder med 2,4 miljoner kronor

samt slutligen icke beräknat särskilda medel för eftersatta undersökningsarbeten.

I remissyttrandena ha olika uppfattningar framförts. Kommittémajoritetens

linje i finansieringsfrågan har accepterats av Jernkontoret och administratörerna

för gruvbolagen. Även kommerskollegium har, ehuru efter delvis

annan argumentering, anslutit sig till majoritetens förslag. Statskontoret

förordar ett kapitaltillskott av 16 miljoner kronor, medan Industriförbundet

och bergmästarämbetet i östra distriktet tillstyrka det lägre belopp,

15 miljoner kronor, som reservanten föreslagit. Jämväl riksgäldsfullmäktige

anse, att en lösning bör sökas efter reservantens mer avvaktande linje.

Vad angår den del av det erforderliga kapitalet, som i huvudsak bindes i

anläggnings- och omsättningstillgångar, ansluter jag mig till kommitténs förslag

att 12 miljoner kronor därav böra utgöras av eget kapital. Jag godtager

även den föreslagna uppdelningen på aktiekapital och reservfond. Nämnda

belopp bör sålunda nu äskas av riksdagen för aktieteckning i det nya bolaget.

Med hänsyn till att bolaget bör stiftas snarast möjligt under innevarande

budgetår, torde anslaget böra anvisas å tilläggsstat för budgetåret

1949/50.

I övrigt bör bolagets kapitalbehov finansieras genom lån, för vilka staten

— på samma sätt som skett i ett flertal liknande fall — ställer garanti.

'' Vid avvägningen av det garanterade lånebeloppet har man att taga hänsyn

till olika faktorer. Ä ena sidan torde sålunda den omedelbara kapitalförbrukningen

ej bliva av någon mera avsevärd omfattning, men å andra sidan

är det som förut framhållits angeläget, att bolagets resurser ej från början

begränsas inom eu alltför snävt tilltagen ram. Det må framhållas, att rörelsekapitalet,

även om driften i Håksberg skulle nedläggas, näppeligen kan

tillmätas så knappt som reservanten och vissa remissinstanser synas ha

förutsatt. Det belopp av närmare 2 miljoner kronor, som skulle bliva tillgängligt

i likvida medel, torde vara nödvändigt för att möta sådana växlingar

i behovet av kontanta medel, som regelmässigt förekomma i varje före
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

tag och som i detta fall bliva särskilt påtagliga, bland annat på grund av

att malmskeppningarna äro underkastade säsongvariationer. Vidare måste

av nu nämnda medel bestridas de utgifter, som föranledas av bolaget åvilande

pensionsförpliktelser.

Enighet har rått om att 2 miljoner kronor böra beräknas för anläggningsarbeten.

— Av vad tidigare anförts beträffande den fortsatta driften vid gruvorna

och bolagsledningens planläggning av denna bör följa att tillräckliga

medel måste ställas till förfogande för systematiska och intensifierade undersökningsarbeten.

De överslagsberäkningar, som kommittémajoriteten i

detta avseende framlagt, synas kunna accepteras. Detta innebär att särskilda

medel för ändamålet skola beräknas till 1 miljon kronor.

Kommittén framhåller, att underhåll och modernisering av bostäderna

måste ske efter en på förhand utarbetad plan, omfattande ett flertal år,

och att beloppet alltså behöver tagas i anspråk endast successivt. Vid bedömande

av bostadsfrågan må erinras om att det här i stor utsträckning

är fråga om ett bostadsbestånd med ett under längre tid eftersatt underhåll.

Det synes därför befogat att man vid uppskattningen av bolagets kapitalbehov

för moderniseringsarbeten beräknar ett belopp av den storleksordning

som kommittén föreslagit.

övervägande skäl synas sålunda tala för att lånefinansieringen planlägges

efter de riktlinjer, som uppställts av kommittén och biträtts av kommerskollegium,

administratörerna hos gruvbolagen och Jernkontoret. Jag tillstyrker

därför att en statlig garanti för av bolaget upptagna lån utfästes å ett

belopp av högst 8 miljoner kronor. De angivna delbeloppen för olika behov

få betraktas som representativa för storleksordningen av de olika utgiftsändamålen,

såvitt nu kan bedömas. Inom ramen av 8 miljoner kronor böra dock

med hänsyn till omständigheterna jämkningar få ske av utgiftssummorna

lör skilda ändamål. I detta sammanhang bör emellertid understrykas, att

bolaget givetvis ej bör erhålla möjlighet att omedelbart verkställa den ifrågavarande

upplåningen i sin helhet. Detta bör ske endast i den mån bolagsledningen

framlägger ekonomiskt bärkraftiga planer för sin verksamhet.

Slutlig prövning av dessa planer bör ankomma på Kungl. Maj :t, och först

sedan godkännande lämnats bör garantien i olika etapper få utnyttjas. I

vad avser investeringar av olika slag måste uppgjorda planer bedömas även

med hänsyn till det allmänna investeringsläget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna det genom härvid fogat köpeavtal gjorda förvärvet

av viss gruvegendom m. m.;

b) till Aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, anvisa ett investeringsanslag

av 12 000 000 kronor;

c) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för lån i mån av behov åt Aktiebolaget Statsgruvor

till ett belopp av högst 8 000 000 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

37

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Bilaga A.

Köpeavtalet rörande tyskgruvorna.

Restitutionsnämnden har med stöd av 1 § första stycket lagen den 14 december

1945 om administration av vissa bolag m. in. förordnat

dels genom beslut den 11 maj 1946 att Hörkens Gruvaktiebolag skulle

från och med den 22 juni 1946 sättas under administration,

dels ock genom fem olika beslut den 4 juni 1947 att

Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk,

Stora Långviks grufveaktiebolag samt

Aktiebolaget nya Noragrufvorna

skulle från och med den 1 augusti 1947 sättas under administration. I anledning

härav har Flyktkapitalbyrån såsom administratörer förordnat dels beträffande

Hörkens Gruvaktiebolag f. d. kommerserådet Karl Sidenvall, dels

ock beträffande övriga ovannämnda bolag Sidenvall och hovrättsrådet Olof

Söderström.

Efter vidtagna utredningar angående dispositionen av bolagens egendom

jämte därmed sammanhängande spörsmål har Kungl. Maj :t den 18 mars

1949 anbefallt Flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna att i

samråd med direktören Alvar Lindencrona i egenskap av särskilt tillkallad

utredningsman upptaga förhandlingar med bl. a. utsedda företrädare för

svenska staten om försäljning av de gruvor, som ägas av de sex ovan uppräknade

aktiebolagen, jämte annan bolagen tillhörig egendom av betydelse

för gruvdriften, varjämte Kungl. Maj :t samtidigt föreskrivit, att försäljningsavtal

skulle av Flyktkapitalbyrån underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Genom beslut den 2 september 1949 har Kungl. Maj :t därefter anbefallt

Flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna att i samråd med

Lindencrona upprätta avtal med företrädare för svenska staten om försäljning

av bolagens gruvor och ovannämnda egendom, varefter Flyktkapitalbyrån

meddelat administratörerna detta uppdrag.

1 anledning härav träffas mellan Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya

grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor

och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag och Aktiebolaget nya

Noragruvorna, säljare, å ena sidan, samt Kungl. Maj :t och kronan, genom

f. d. generaldirektören Stig ödeen och aukt. revisorn Ebbe Rybeck, köpare,

å andra sidan, under förutsättning av riksdagens bifall till kronans förvärv,

följande

Köpeavtal.

§ 1. Säljarna överlåta härmed och försälja till köparen

dels (med undantag som i § 5 sägs) all fast egendom tillhörig

Hörkens Gruvaktiebolag,

Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

39

Stora Långviks grufveaktiebolag samt

Aktiebolaget nya Noragrufvorna,

vilken fasta egendom förtecknats för varje bolag i bilaga 1—61 till

detta köpeavtal

dels ock säljarnas övriga anläggningstillgångar innefattande alla

med den fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande

rättigheter, i magasin i gruvorna befintliga ej uppfordrade malmlager,

ävensom till anläggningstillgångar hänförliga maskiner och inventarier

med undantag dock av eventuella för driften ej omedelbart

erforderliga reservexemplar.

För den i denna paragraf angivna egendom erlägger köparen i enlighet

med anbudet ett belopp av 9 300 000 kronor. Härifrån avräknas

dels 1 300 000 kronor för värdeminskning, som anläggningarna undergått

under tiden från och med den 1 april 1949 till och med den 31

mars 1950, dels ock 100 000 kronor för viss i anbudet angiven mark

i Nyköpings stad och Helgona socken.

Den sålunda till 7 900 000 kronor beräknade köpeskillingen skall betalas

till säljarna den 1 april 1950, vid vilken tidpunkt köparen tillträder

egendomen.

Säljarna skola vid köpeskillingens erläggande överlämna för lagfart

erforderliga köpebrev, gravationsbevis och övriga handlingar.

§ 2. Köpet avser egendomen med den omfattning densamma har och i det

skick den befinner sig den 1 april 1950.

Köpeskillingen enligt § 1 avser den egendom, som tillhörde säljaren

den 1 april 1949 i det skick den befinner sig den 1 april 1950, och

är bestämd under förutsättning att den under tiden 1 april 1949—31

mars 1950 ej undergått annan värdeminskning eller värdeökning än

sådan av normalt slag. Därutöver tillkommen egendom, som ej avser

ersättningsanskaffning, normalt underhåll, o. dyl., skall köparen betala

efter dess anskaffningsvärde.

§ 3. Köparen förbinder sig att samtidigt med anläggningstillgångarna övertaga

med den normala gruvdriften sammanhängande, bolagen tillhöriga

lager av material, färdiga produkter, fordringar och skulder inklusive

bolagen åvilande pensionsutfästelser (bil. 7).1

Köparen övertager de förpliktelser, som sammanhänga med de vid

tillträdet löpande leveransavtalen i den mån dessa ingåtts efter det

respektive bolag satts under administration.

Köpeskillingen för material och lager skall bestämmas med utgångspunkt

från följande priser:

För material: Den 1 april 1950 gällande anskaffningspriser, dock

högst bolagens anskaffningskostnad, med skäligt avdrag för inkurans.

För färdiga produkter: Den 1 april 1950 gällande försäljningspriser

med avdrag för dels skäliga försäljningskostnader, dels 10 procent å

försälj ningspriset.

Fordringar och skulder övertagas till det värde de hava den 31 mars

1950.

Pensionsutfästelserna skola därvid beräknas efter försäkringstekniska

grunder.

§ 4. I händelse av tvist vid beräkningen av värdet av tillägg enligt § 2,

andra stycket, samt av omsättningstillgångarna och skulderna enligt

§ 3 äro parterna ense därom att sådan tvist skall hänskjutas till avgörande

av skiljemän enligt lag.

1 Här c) medtagna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:0

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

5. Parterna äro ense därom att följande i bolagens balansräkningar av

nedan angivna data redovisade poster icke skola ingå i överlåtelsen enligt

detta köpeavtal, nämligen

a) Hörkens Gruvaktiebolag Belopp enligt

„ balansräkning

Tillgångar: “/t* 1948.

Kassamedel ..................................... 195:86

Fordringar (hos AB Bankirfirman Alfred Berg) ...... 57 207: 25

Skulder:

Tyska skulder .................................... 8 944:51

Villkorlig skuld till G.f.B.......................... 824 493: 12

b) Håksbergs nya grufaktiebolag Belopp enligt

^ balansräkning

Tillgångar: «/» 1947.

Fordringar å tyska gäldenärer...................... 8 713: 92

Kassamedel ...................................... 3 212 226:71

Skulder:

Till tyska intressenter............................. 14 232 912: 94

Till tyska fordringsägare .......................... 311281:36

Malmavräkningar ................................ 25 567: 68

Villkorlig skuld till aktieägarna .................... 11 332 999:35

c) Grufaktiebolaget Lekomberg Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: S1/u 1947

Svenska statens försvarslån 1941 ................... 25 000:—

Fordringar hos tyska företag........................ 819: 02

Fordran hos Fosdalen Bergverks AS ................ 2 695: 16

Fordran avseende bristande redovisning............. 42 498: 80

Kassamedel (inkl. fordran hos Lekomberg pensionsan
stalt)

........................................... 1 221 588:38

Skulder:

Feno G.m.b.H..................................... 2 523 262: 56

Skulder till tyska fordringsägare.................... 156 868: 84

Villkorlig skuld till aktieägarna .................... 1 605 870: —

d) Aktiebolaqet Stollberqs qrufvor och anrikningsverk Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: S1/u 1947

Fordran å Ludvika Gruf AB, Hemgruvan............ 20 091: 56

Kassamedel ...................................... 1 069 378:08

Skulder:

Till tyska intressenter.............................. 2 072 037: 68

Till tyska fordringsägare .......................... 95 464:91

Villkorlig skuld till aktieägarna.................... 3 185 373: 39

e) Stora Lånqviks qrufveaktiebolag Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: 3% 1947.

Fordran å AB Smålands Taberg.................... 2 820: 94

Kassamedel ...................................... 541 186: 71

Aktier i Skandinaviska Gruv AB.................... 44 400: —

\

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 41

Aktier i AB Smålands Taberg...................... 319 000: —

Fordran å Skandinaviska Gruv AB.................. 717 969: 82

Gruvfinansiering ................................. 167 029:97

Skulder:

Tyska skulder .................................... 5 098 162: 71

AB Rylander & Asplund ........................... 410 500: —

f) Aktiebolaget nya Noragrufvorna Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: 3>/,2 1948.

Kassamedel....................................... 255 188: 65

Mark i Nyköpings stad och Helgona socken taxerad till 12 000: —

§ 6. Av detta köpeavtal äro två exemplar upprättade varav parterna tagit

var sitt.

Stockholm den 16 september 1949 för

Hörkens Gruvaktiebolag,

Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och

anrikningsverk,

Stora Långviks grufveaktiebolag,

Aktiebolaget nya Noragrufvorna.

Olof Söderström Karl Sidenvall

Administratörer

Säljare Köpare

Stockholm den 16 september 1949 för

Kungl. Maj :t och kronan

med förbehåll för riksdagens godkännande
Stig

Ödeen Ebbe Rybeck

4 Biliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 63.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 63

Bilaga B.

Gruvorganisationskommitténs förslag till Bolagsordning för

Aktiebolaget Statsgruvor.

§ 1. Bolagets firmanamn är Aktiebolaget Statsgruvor.

§ 2. Bolaget har till föremål för sin verksamhet att idka gruvrörelse jämte

annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.

§ 3. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst åtta och högst tjugufyra mil
joner

kronor.

§ 4. Aktie skall lyda å tiotusen kronor och aktiebreven skola ställas till

viss man. Aktie må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av

utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening,

av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller

av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits dylikt

förbehåll.

§ 5. Styrelsen skall hava sitt säte i Håksberg, Ludvika socken, Kopparbergs

län.

§ 6. Styrelsen skall bestå av tre ledamöter, som väljas årligen å ordinarie

bolagsstämma för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits.

§ 7. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvalt
ning

och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämman

för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revisorer jämte

suppleanter för dem. En av revisorerna och suppleanten för denne skall

vara auktoriserad revisor.

§ 8. Bolagets räkenskapsår skall omfatta tiden 1 juli—30 juni påföljan
de

år.

§ 9. Bolagsstämma skall hållas i Stockholm eller Håksberg.

Ordinarie bolagsstämma hålles en gång årligen under oktober eller

november månad.

Å ordinarie bolagsstämman skola följande ärenden förekomma till behandling:
1.

val av ordförande vid stämman

2. justering av röstlängder

3. val av en eller två justeringsmän

4. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad

5. föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

6. ärenden, vilka enligt 126 § i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag

skola förekomma å stämman

7. fastställande av arvoden åt styrelse och revisorer

8. val av styrelse samt revisorer och suppleanter för dem

9. övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

§ 10. Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna

skola ske genom rekommenderade brev, kallelse till bolagsstämma

senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

507092. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. rn. a1 i texten
  2. SU 1950:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten