Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

21 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:65, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

1

Nr 65.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

(nr 461); given Drottningholms slott den 10 februari

1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 80 juni 1944 (nr 4G1).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Propositionens innehåll.

Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd

giltighet till och med den 31 oktober 1953.

1—llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Xr 65.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

K un yl. Mcij:ts proposition nr 65.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den SO juni 1944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944’, vilken

enligt lag den 20 juni 1947 (nr 264) gäller till och med den 31 oktober 1950,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1953.

1 Senaste lydelse av 10 §, se 1947:264.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Drottningholms slott den 3

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danjelson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om fortsatt hembiträdeslagstiftning

samt anför.

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) gäller — sedan dess giltighetstid

blivit förlängd genom lag den 20 juni 1947 (nr 264 ) — till och med

den 31 oktober 1950. Med anledning av att statsmakterna således dessförinnan

måste taga ståndpunkt till huruvida lagen skall förlängas, uppdrog

Kungl. Maj:t den 6 maj 1949 åt arbetsmarknadsstyrelsen att efter att ha

inhämtat yttrande från de myndigheter och sammanslutningar, vilka

styrelsen funne lämpligt att höra, utreda hittills vunna erfarenheter av

lagen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om förlängning

av lagens giltighetstid och ändringar i lagen, som föranleddes av utredningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i ärendet hört socialstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, lantbruk sstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Svenska barnsköterskeföreningen,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Socialdemokratiska

kvinnoförbundet, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetareförbundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare infordrat yttrande Iran samtliga

länsarbetsnämnder och låtit nämnderna med användning av ett för ändamålet

utarbetat frågeformulär göra en stickprovsundersökning bland ett

antal husmödrar och hembiträden inom skilda delar av landet.

Dessutom har arbetsmarknadsstyrelsen berett styrelsens sakkunniga för

ärenden rörande kvinnlig arbetskraft tillfälle att yttra sig.

I skrivelse den 4 november 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen redovisat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition nr 65.

det styrelsen lämnade uppdraget. I skrivelsen föreslås, att hembiträdeslagen

i oförändrat skick förlänges för en tid av två år.

Arbetarskyddsstyrelsen har efter remiss tillstyrkt förslaget. För egen del

förordar jag att den nu gällande hembiträdeslagen får i oförändrad lydelse

gälla i ytterligare tre år; och jag anhåller nu att 1''å närmare redogöra för

denna lagstiftningsfråga.

Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll.

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglera de

anställdas arbetstid, innehaller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

inskränker sig i stället till att meddela föreskrifter angående den minsta

fritid, som hembiträdet skall åtnjuta. Härom stadgas att den ordinarie arbetstiden

skall sluta senast klockan 19 utom för hembiträde, som uteslutande

har till uppgift att sköta barn (9 §), samt att hembiträde skall åtnjuta

fridagar minst varannan söndag eller annan allmän helgdag av kyrklig

karaktär samt dessutom en bestämd vardag varje vecka efter klockan

14 och den 1 maj efter klockan 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, som äro av tvingande natur, kompletteras

med föreskrifter om övertidsarbete. Endast vid vissa fall av sjukdom har

hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete på övertid. Som huvudregel

gäller att dylikt arbete förutsätter överenskommelse därom mellan parterna

(13 §). Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde

under 18 år icke får användas till övertidsarbete mera än sju timmar i

veckan (18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträde berättigat till gottgörelse, som i

regel skall utgå kontant men även kan, om parterna äro ense därom eller

om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller föranletts av sjukdomsfall,

utgivas i form av ledighet å ordinarie arbetstid (13 §'' 1 st.).

I lagen saknas bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.

Däremot föreskrives att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete

skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets

art. Ledigheten får icke förläggas till tid före klockan 9 och får ej

heller utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.).

Avtal, varigenom hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad"''

förmån för övertidsarbete, är utan verkan (13 § 3 st.).

I lagen regleras även vissa andra frågor än angående hembiträdenas arbetstid

och övertidsarbete, såsom anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes

rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om tidpunkten för anställningsavtalets upphörande gäller såsom

huvudregel att avtal, som är ingånget på bestämd tid, skall upphöra, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:In proposition nr 65.

den överenskomna tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra

att gälla 14 dagar efter uppsägning från någondera sidan (5 §). I vissa fall

kan avtalet doek bringas att upphöra i förväg. Har hembiträde, som är anställt

för bestämd tid, på grund av sjukdom under minst 14 dagar varit ur

stånd att utföra sina sysslor, äger arbetsgivaren uppsäga avtalet med 14

dagars uppsägningstid. Återfår hembiträdet före uppsägningstidens utgång

sin arbetsförmåga, är uppsägningen förfallen, för såvitt ej annan anställts

i hembiträdets ställe (14 §). Om hembiträdet i väsentlig män åsidosätter

sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes lida av tuberkulos eller

av könssjukdom i smittosamt skede, äger arbetsgivaren uppsäga avtalet till

omedelbart upphörande (15 §).

Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på

grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge

avtalet varar, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig personlig

tillsyn, såvida ej behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på

grund därav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kostnad

för vård åt hembiträdet, äger arbetsgivaren söka kostnaden åter av

* 11

hembiträdet (7 §).

Hembiträde tillkommande kontant lön, som beräknas för månad eller

längre tid, skall utbetalas å sista söckendagen i varje kalendermånad, såvida

annat ej överenskommits (8 §).

Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt

avtalet eller lagen, har att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande

om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn lagas även till omständigheter

av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden kan

skadeståndet nedsättas; hel befrielse därifrån må också medgivas (19 §).

Frågans behandling vid 1947 års riksdag.

I samband med att giltighetstiden för hembiträdeslagen år 1947 utsträcktes

till och med den 81 oktober 1950 diskuterades — på sätt närmare framgår

av propositionen nr 206/1947 — ett flertal olika förslag till revision av

lagen i sakligt hänseende. Den fråga, som därvid tilldrog sig den största

uppmärksamheten, var huruvida lagen borde bibehållas vid sin karaktär av

fritidslag eller ändras till en arbetstidslag.

Dåvarande statens arbetsmarknadskommission, som erhållit Ivungl.

Maj:ls uppdrag alt verkställa utredning i ärendet, förordade alt hembiträdeslagen

utformades som eu arbetstidslag och föreslog, alt den genomsnittliga

arbetstiden för dag skulle sii t tas till 8 timmar, med rätt för arbetsgivaren

att fritt fördela arbetstiden på en tidrymd av 4 kalenderveckor,

under vilka arbetstiden alltså ej finge uppgå till längre tid än 192 limmar.

Arbetstiden skulle ej något dygn (å överstiga 11 limmar, och arbetstagaren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 05

skulle alltjämt åtnjuta vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet

utförde för egen räkning, ansågs icke böra inräknas i arbetstiden.

Statsrådet Mossberg, på vars föredragning propositionen nr 20(5 förelädes

riksdagen, fann emellertid, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna riktningen icke borde komma till stånd, och

framhöll därvid bl. a., att det vore synnerligen tveksamt om en förbättrad

arbetstidslagstiftning för hembiträdeskåren med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

kunde tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av

arbetskraft till yrket. En nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt

tillämpa med hänsyn till det husliga arbetets natur, och för familjer

med barn, där båda föräldrarna hade arbete utom hemmet, måste den ifrågasatta

regleringen ofta medföra stora svårigheter att sörja för barnens vård.

Vidare erinrade föredragande statsrådet om att en bestämmelse om 8-timmars

arbetstid skulle göra ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt

i många fall med därav följande ekonomisk belastning för en mängd familjer,

eftersom gottgörelse för övertid i första hand skulle utgå i kontant form.

I enlighet härmed föreslogs i propositionen nr 2(l(i att hembiträdeslagen

skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag och att lagen skulle få fortsatt

giltighet till och med utgången av oktober 1950.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38 att riksdagen måtte

bifalla propositionen. Utskottet fann dock, att trots de skäl, som anförts

mot eu arbetstidsreglering, en sådan likväl borde övervägas. Som det emellertid

vore av vikt, att hembiträdena finge behålla de förmåner, som de

erhållit genom den nuvarande lagens utformning som fritidslag, borde enligt

utskottets mening eu eventuell arbetstidsreglering ske sålunda, att

lagen kompletterades med bestämmelser om arbetstid. En dylik komplettering

krävde ytterligare utredning. Utskottet hemställde därför tillika, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville

efter ytterligare utredning överväga möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen

med bestämmelser om arbetstid.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 814).

Föreliggande utredning.

Yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen.

I fråga om den nuvarande hembiträdeslagens verkninga r

framhålles i åtskilliga av de till arbetsmarknadsstyrelsen avgivna yttrandena

att det vore svårt att härutinnan göra något uttalande med hänsyn

till de rådande exceptionella förhållandena på arbetsmarknaden. Den bestående

bristen på hembiträden med tv åtföljande konkurrens om arbetskraften

anses emellertid allmänt ha i högre grad än lagens regler framtvingat

bättre arbetsvillkor för hembiträdena — villkor som i många fall ginge ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6ä. ‘

över lagens minimibestämmelser; och från tlera håll uttalas den uppfattningen

att lagen ej torde ha haft någon påtagligare återverkan på rekryteringsmöjligheterna.

Arbetsmarknadsstyrelsens sakkunniga i frågor rörande

kvinnlig arbetskraft framhålla i anslutning härtill hl. a., att då det av olika

skäl icke funnes anledning antaga, att tillströmningen till de husliga yrkena

komme att öka under de närmaste åren, man finge räkna med att den

hittillsvarande utvecklingen med successivt förbättrade villkor för hembiträdena

komme att oavsett lagen fortsätta under de närmaste åren.

L flera yttranden betonas emellertid att lagen i vissa avseenden verkat

förmånligt för hembiträdeskåren. Yrkeskvinnors samarbetsförbund framhåller

sålunda, att lagen haft betydelse såsom normgivande för förhållandet

mellan arbetsgivare och hembiträde och som stöd för deras avtalsöverenskommelser

och arbetsgemenskap. Lagen hade enligt förbundets mening

även bidragit till att stärka hembiträdeskårens vrkesanseende. Folkpartiets

kvinnoförbund påpekar, att lagen i vissa fall skapat större trygghet för kåren,

även om anställningsavtal ej inginges i större utsträckning än tidigare.

En avgjord förbättring i hembiträdenas arbetsförhållanden har lagen enligt

Fredrika-Bremer-förbundet otvivelaktigt medfört genom att reglerna om

bestämd fritid och rätt till övertidsersättning numera ingått i det allmänna

medvetandet. Länsarbetsnämnden i Örebro län anser detta vara den väsentligaste

fördelen med lagen.

Vid den inledningsvis berörda stickprovsundersökningen — som omfattade

bortåt 600 husmödrar och 500 hembiträden relativt jämnt fördelade

över hela riket — ha 50 procent av husmödrarna och 89 procent av hembiträdena

ansett att lagen medfört bättre förmåner för hembiträdena än

dessa skulle ha haft om lagen ej funnits, medan 49 procent av husmödrarna

och 5 procent av hembiträdena ansett att lagen ej haft sådan verkan. Frågan

om lagen kunde sägas ha bidragit till att stabilisera anställningsavtalen

har av 40 procent av husmödrarna och 59 procent av hembiträdena besvarats

jakande, under det att 50 procent av husmödrarna och 13 procent av hembiträdena

funnit att lagen ej inneburit någon förändring härutinnan. Beträffande

frågan om hembiträdena hade bättre villkor än vad lagens minimibestämmelser

föreskriva ha 67 procent tiv husmödrarna föiklaiat att sa

vore förhållandet, under det alt Övriga tillfrågade husmödrar icke hade

denna uppfattning.

Vidkommande frågan om a r b e t s t i d s r e g 1 e r ing f ö r h e in b it

råd ena må anmärkas att arbetsmarknadsstyrelsen till ledning för de

hörda myndigheternas och sammanslutningarnas ställningstagande delgivit

vederbörande innehållet i gällande norska lagstiftning i ämnet av den 16

januari 1948. Enligt den norska hembiträdeslagen — som trädde i kraft den

1 januari 1949 och gäller till och med utgången av år 1951 — utgör för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6~>

hembiträde den ordinarie arbetstiden, vari inräknas måltidsuppehåll, högst

10 timmar om dagen mellan klockan 7 och 19.30. Vidare gäller att hembiträde

skall äga åtnjuta fridag varannan sön- eller helgdag samt dessutom

en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14.

För ett bibehållande av den svenska hembiträdeslagens nuvarande konstruktion

ha socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen

samt länsarbetsnämnderna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings,

Kronobergs, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län

uttalat sig.

Socialstyrelsen har till utveckling av sin mening härvidlag anfört bl. a.

Såvitt man kan döma av det stora antal hänvändelser, som årligen sker

till socialstyrelsen rörande tillämpningen av hembiträdeslagen, förefalla

hembiträdena nöjda med den garanterade fritiden efter klockan 19 samt

den lagstadgade rätten till ledighet och ersättning för övertid. Några svårigheter

för parterna alt överenskomma om tidpunkten för arbetsdagens

början ha icke förmärkts. Ej heller ha uttryckts några önskemål om l>estämda

måltidsraster eller en sammanhängande ledighet mitt på dagen. Det

förefaller, som om den nuvarande hembiträdeslagen tillförsäkrar hembiträdena

just de fritidsförmåner, som äro av betydelse för en lämplig avvägning

av deras arbetstid. Att under sådana omständigheter ytterligare i detalj

reglera hushållsarbetet i hemmen på samma sätt som för arbetstagarna

inom en rörelse eller ett arbetsföretag med visst antal anställda, synes icke

vara lämpligt.

Som ett huvudskäl för införande av arbetstidsreglering för hembiträden

har anförts, att rekryteringen inom yrket skulle främjas genom en sådan

lagstiftning. Styrelsen anser för sin del att förhoppningarna i detta avseende

icke kunna ställas så högt. Så länge den större delen av hembiträdeskåren

saknar annan yrkesutbildning än den som erhålles på arbetsplatsen,

d. v. s. i hemmen, och ofta ej hinner förvärva tillräcklig arbetsrutin på grund

av täta platsbyten eller övergång till annat yrke, torde yrket icke kunna få

det anseende som är nödvändigt för en större nyrekrytering.

Det bör framhållas, att det lör närvarande och ej heller inom överskådlig

framtid torde möta några svårigheter för yrkeskunnig arbetskraft att avtalsvägen

uppnå kortare arbetstid eller högre lön än övriga hembiträden. Arbetet

i ett hem erbjuder för övrigt större möjligheter till fritid och omväxling

än inom industrien och affärsvärlden. Ett inpressande av största möjliga

aibetsresultat pa eu viss begränsad arbetstid skulle sannolikt föranleda en

starkare koncentration till de mera ansträngande slagen av husliga arbets"PPgiiter

och lämna mindre utrymme för lättare och mera stimulerande

uppgifter såsom inköp av matvaror, promenader och lek med barnen, sömnad,

visst arbete för egen räkning in. in. Enligt styrelsens uppfattning är

det tvivelaktigt om en sådan förskjutning kan anses önskvärd. Hemmen

böra icke förvandlas till arbetsplatser med högt uppdriven arbetstakt, där

bade husmoder och hembiträde ständigt tvingas leva med ögonen riktade

mot klockan. Särskilt med tanke pa att hembiträdesyrket ofta utgör en

förberedelse till husmodersvrket, skulle en utveckling, som skapar olust för

hemarbetet, vara ytterst beklaglig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

it

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund har hl. a. yttrat.

De arbetstidslagar, som redan finnas i Sverige, äro tillämpliga på områden,

vilka icke kunna jämföras med de speciella förhållanden som råda i

ett hem. 1 allmänhet gäller den principen i våra arbetstidslagar att de endast

äro tillämpliga i de fall då tre eller flera arbetare äro anställda. Man har

här synbarligen utgått ifrån att en rörelse vari arbetstagaren är anställd

bör vara av en viss icke alltför obetydlig omfattning och sålunda även besitta

erforderlig ekonomisk bärkraft. Denna bärkraft saknas nog i de flesta

hem. Så länge en husmoder icke har rättighet att såsom andra arbetsgivare

i sin deklaration göra avdrag för hela kostnaden för hos henne anställd

hjälp, anse vi det heller icke vara berättigat att ingripa i hennes frihet med

en lagstiftning, som skulle drabba henne hårdare än andra arbetsgivare.

Yrkeskvinnors smnarbetsförbund pekar på de hart när oöverstigliga hinder,

som en arbetstidsreglering skulle framkalla i hem med förvärvsarbetande

mödrar. Fredrika-Bremer-förbundet uttalar att de skäl, som 1947

åberopades för bibehållande av principen om en fritidslag, alltjämt hade

full giltighet. Strävandena hade hittills med all rätt varit inriktade på att

förbättra de anställdas villkor, men nu syntes enligt förbundets mening

tiden vara mogen att jämväl taga hänsyn till husmödrarnas krav att icke

ställas inför ännu större svårigheter vid hemmets skötsel.

Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar till att hembiträden numera

med få undantag endast anställdes i hem, där ett verkligt behov av dylik

hemhjälp förelåge, samt fortsätter.

Ur arbetsmarknadssynpunkt är det uppenbarligen fördelaktigt, ^tt hembiträden

kunna anställas i sådana familjer, där husmoderns arbetskraft på

grund av hennes utbildning eller hennes speciella färdigheter bäst utnyttjas

utanför hemmet. Det vore särskilt i dagens arbetskraftsläge oförsvarligt att

giva hembiträdeslagen eu sådan utformning, att de förvärvsarbetande husmödrar,

ofta med minderåriga barn, vilka för att kunna upprätthålla sitt

förvärvsarbete anställa hembiträden, skulle gå förlustiga all fritid lör att

bereda ytterligare fritid åt hembiträdet. En rimlig avvägning mellan den

förvärvsarbetande husmoderns och hembiträdets arbetsbörda och behov av

fritid bör äga rum. Det bör vidare observeras, all den förvärvsarbetande

husmodern normalt har restid till och från arbetsplatsen, men att motsvarande

tidsförlust som regel ej uppkommer för hembiträden. Förslaget

om 48 timmars arbetsvecka resp. 192 timmars 4-veckorsperiod skulle töi

en förvärvsarbetande husmoder med fulltidssysselsällning och barn under

skolåldern medföra alt det icke skulle finnas någon som helst möjlighet att

utlägga hembiträdets arbetstider så, atl hembiträdets arbete skulle kunna

tillgodogöras på annan tid än då husmodern själv är förvärvsarbetande.

länsarbetsnämnden i Jönköpings bin framhåller, att en arbelslidsreglering

måste avvakta en väsentlig utbyggnad av de olika sociala iniättningarna

för barns omhändertagande, såsom daghem, barnlrädgardar, lekskolor

och dyl.

Lantbruk sstyrelsen, Högerns kvinnoförbund samt länsarbetsnämnderna

i Västerbottens och Norrbottens län ha ställt sig tveksamma till lämpligheten

att i lag reglera hembiträdens arbetstid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 65

Lantbrukss tyr elsen anser det ovisst huruvida en för hembiträdena förmånligare

lagstiftning än den nuvarande skulle vara till fördel för lanthushållen.

Frågan om en eventuell ändring av lagen måste bedömas under

beaktande av särskilt förhållandena på landsbygden.

En arbetstidsreglering, innebärande att arbetstiden — däri ej inräknat

tid föl måltider, raster ocb dyl. — bestämmes till 192 timmar under eu

period av fyra veckor, förordas, mer eller mindre bestämt, av Hembiträdesföreningarnas

centralkommitté, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens

kvinnoförbund, Landsorganisationen, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska lantarbetareförbundet, arbetsnämnden i Stockholm samt länsarbetsnämnderna

i Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs

län.

Därest en arbetstidsreglering för hembiträdena skall genomföras, ansluta

sig även Högerns kvinnoförbund samt länsarbetsnämnderna i Västerbottens

och Norrbottens län till detta alternativ.

Svenska landsbygdens kvinnoförbund anför att förbundet icke ville rida

spärr mot en utveckling, som beträffande arbetstiden ställde hushållsarbetet

i nivå med andra yrken, men att förbundet likväl klart insåge att den förkortade

arbetstiden för hembiträdena komrne att åtminstone i början betyda

ökat arbete för många husmödrar. Att förbundet dock tillstyrkte en

arbetstidsreglering berodde bl. a. på medvetandet om att jordbrukets lönsamhet

Ined det snaraste måste bli sådan, att icke endast den anställda

ai betskraften utan även ägaren och hans familj kunde existera på lika

goda villkor som andra jämställda samhällsgrupper beträffande arbetstid,

semesterledighet och dyl.

Ai betsnämnden i Stockholm anser det nödvändigt att hembiträdesarbetets

karaktär av yrkesarbete understrykes. En laglig reglering av arbetstiden

föi hembiträdena skulle otvivelaktigt vara ett led i denna strävan. Möjligheterna

till nyrekrytering torde därigenom öka, och hembiträdena skulle

bli mindre benägna att övergå till andra yrkesområden. EU lagfästande även

arbetstid av 192 timmar under fyra veckor skulle för många bushåll

endast innebära eu sanktionering av vedertaget bruk.

Landsorganisationen yttrar bl. a., att det skäl, som brukade åberopas

mot en arbetstidsreglering i hemmen, nämligen att flertalet arbetstidslagar

från sin tillämpning undantoge småföretag, numera mist sin betydelse,

sedan i 1947 års arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer och 1948

års lantarbetstidslag upphävts tidigare gjorda begränsningar i dessa lagars

tillämpningsområde med avseende å antalet arbetare.

Svenska lantarbetareförbundet och länsarbetsnämnden i Värmlands län

uttala att i samband med arbetstidsregleringen borde föreskrivas, att den

ordinarie arbetstiden skulle förläggas mellan kl. 7 och 19. Samma vrkande

framföres av Hembiträdesföreningarnas centralkommitté.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungl. Maj.ts proposition nr Hö.

Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län förordar att i lagen införes bestämmelse

om 48 timmars arbetsvecka för hembiträdena.

Eu reglering av arbetstiden efter norskt mönster, d. v. s. med högst 10

timmars arbetstid om dagen med inräknade måltidsraster, förordas av länsarbetsnämnderna

i Västernorr lands och Älvsborgs län.

Länsarbetsnämnden i Västernorrlands lön påpekar att eftersom inom

tidsramen av 10 timmar även rymdes skäligt arbete för hembiträdets egen

räkning med tvätt, strykning, städning, inköp av matvaror, matlagning och

måltidsraster, en jämförelse mellan denna 60-timmarsveeka och exempelvis

en affärsanställds 48 timmar knappast gåve vid handen att de affärsanställda

hade större reell fritid. Bestämmelsen om maximum 10 timmars

arbetstid kompletterad med en bestämmelse om minst varannan söndag

helt ledig skulle enligt länsarbetsnämndens mening också möjliggöra elastiska

personliga överenskommelser parterna emellan.

Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län framhåller, alt det norska systemet

medförde, att man sluppe extra arbete med journalföring av utfört arbete,

något som vore nödvändigt med en beräkning av arbetstiden under 4-vec
-

korsperioder.

Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet samt arbetsmarknadsstyrelsens

sakkunniga för kvinnlig arbetskraft uttala sympatier för det norska

systemet men anse icke detta böra redan i nuvarande läge genomföras i den

svenska lagstiftningen. Arbetsmarknadsstyrelsens sakkunniga anföra.

De sakkunniga vilja deklarera sin principiella uppfattning, att det måste

anses rikligt och ofrånkomligt att även hembiträdena få en lagligt reglerad

arbetstid. Det torde heller icke bereda oöverkomliga svårigheter att genomföra

en sådan reform, även om det för en del hem kan komma att medtöia

vissa problem. De sakkunniga åsyfta barnfamiljer med förvärvsarbetande

husmor samt lanthushåll. Från de förvärvsarbetande mödrarnas sida föreligga

starka krav på åtgärder, som kunna underlätta för dem att förena

hem- och förvärvsarbete. Då det är ett samhällsintresse, att den kvinnliga

arbetskraften tillföres produktionen i ökad omfattning, finnes anledning

att taga största hänsyn till dessa särintressen vid eu reglering av hembiträdenas

arbetstid. För såväl lanthemmen som barnfamiljer med förvärvsarbetande

husmor svnas dock deras speciella krav i detta hänseende böra

i största utsträckning tillgodoses genom samhälleliga åtgärder i form av

kollektiva anordningar o. d.

Vid utformningen av en arbetstidslag bör sålunda enligt de sakkunnigas

mening största möjliga hänsyn tagas till de olika parternas intressen. Det

är med andra ord angeläget, att lagen utformas sä, att det icke medtor

stora svårigheter att tillämpa den eller att den skulle bidraga till att skapa

irritation mellan parterna.

Sedan frågan om förlängning av hembitrådeslagens giltighetstid vai föremal

för behandling år 11)47, ha synpunkter och erfarenheter tillkommit,

som göra, att man nu kan diskutera icke endast 8 limmars arbetsdag eller

11)2 arbetstimmar per 4-vcckorsperiod för hembiträden. Sedan Noige från

och med nvåret 1949 fått eu arbetstidslag för hembiträden, har ytterligare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 65

eil alternativ framkommit, nämligen 10 timmars arbetsdag, måltidsraster

inräknade. En svensk arbetstidslag eller detta mönster synes enligt de

sakkunnigas mening erbjuda många fördelar.

De sakkunniga ha därför kommit till den slutsatsen, att det skulle vara

värdefullt att få del av erfarenheterna av den norska hembiträdeslagen,

innan slutlig ställning tages till hur en svensk arbetstidslag för hembiträden

skulle utformas. Da emellertid den norska lagen varit i kraft under relativt

kort tid, syntes det lämpligt att avvakta ytterligare någon tids erfarenhet.

En förlängning av den nuvarande hembiträdeslagens giltighetstid komme

enligt de sakkunnigas mening sannolikt icke att medföra några olägenhetei,

i synnerhet som hembiträdenas villkor på grund av arbetskraftssituationen

undergått en successiv förbättring.

Vid den företagna stick provsund er sök n ingen berördes även möjligheterna

av en arbetstidsreglering. 64 procent av husmödrarna och 48 procent av

hembiträdena ha funnit det icke vara möjligt att för hembiträdena tilllampa

8-timmars arbetsdag, medan 30 resp. 44 procent ansett sådan möjlighet

föreligga. En arbetstidsreglering medförande en arbetstid om 192 timmar

under 4 veckor har betecknats såsom genomförbar av 60 procent av

såväl husmödrar som hembiträden, under det att 26 procent av vardera

kategorien besvarat frågan härom nekande. Frågan har lämnats obesvarad

av 14 procent av de tillfrågade.

I jttianden till arbetsinarknadsst3I * * * * * 7relsen ha även berörts vissa andra

frågor avseende hembiträdeslagens innehåll och utformning.

Salunda har 1 rkeskuinnors samarbetsförbund i fråga om lagens til 1—

1 ä in p n i n g s o in r å d e framhållit bl. a. att det borde tagas under om
prövning,

huruvida från lagens tillämpning generellt skulle undantagas

medlem av arbetsgivarens familj. Måhända kunde det vara befogat att

lagen omfattade jämväl fall då en syster eller annan släkting, ofta utan

överenskommen ersättning, skötte hushållet åt förvärvsarbetande manliga

eller kvinnliga släktingar.

Den fråga, som i yttrandena tilldragit sig största intresset, gäller h e mbitiädes

förmåner vid s j u k d o in. Beträffande detta spörsmål

— som diskuterades såväl vid lagens tillkomst som i samband med 1947

års lagändring — ha Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, FredrikaBremer-förbundet,

Högerns kvinnoförbund, Landsorganisationen samt länsarbetsnämnderna

i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Skaraborgs,

Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län uttalat,

alt i lagen måtte införas en bestämmelse om rätt för hembiträde till kontant

lön vid sjukdom under minst 14 dagar.

Förutsättning för rätt till sjuklön bör enligt den mening, som uttalas av

Hembiträdes föreningar nas centralkommitté, Fredrika-Bremer-förbundet,

Landsorganisationen samt länsarbetsnämnderna i Uppsala, Östergötlands,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Muj:ts proposition nr 05.

Jönköpings, Gotlands, Västmanlands, Västerbottens och -Yorrbotlens län,

vara, att hembiträdets anställning varat minst sex månader.

Landsorganisationen framhåller att enligt organisationens kvinnoråds

uppfattning rätten till sjuklön dessutom borde vara beroende av att hembiträdet

tillhörde sjukkassa; och länsarbetsnämnderna i Uppsala, Östergötlands,

Gotlands och Västerbottens län anse att rätt till sjuklön bör vara för

handen endast om hembiträdet företett friskintyg vid anställningens början.

Länsarbetsnämnden i Jämtlands län har den uppfattningen att rätten till

sjuklön borde uppkomma, så snart hembiträdets anställningstid varat minst

en månad. Högerns kvinnoförbund förordar en anställningstid av nio månader

och framhåller, att i samband med frågan om vidgade förmåner för

hembiträden vid sjukdom jämväl borde övervägas en lagbestämmelse om

alt hembiträde icke hade rätt alt vid arbetsgivarens sjukdom omedelbart

säga upp sitt avtal med denne. Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län uttalar

sig för en anställningstid av ett år såsom förutsättning för rätt till sjuklön

under 14 dagar; eller sex månaders anställning borde enligt länsarbetsnämnden

föreligga rätt till en veckas sjuklön.

I flertalet yttranden, vari denna fråga berörts, har emellertid avstyrkts

att i lagen infördes bestämmelser om rätt för hembiträde till lön vid sjukdom.

Denna ståndpunkt har intagits av socialstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Folk partiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens

kvinnoförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

arbetsnämnden i Stockholm samt ett stort antal länsarbetsnämnder.

Därvid har genomgående såsom skäl anförts, alt hembiträdena

nu hade möjlighet att skaffa sig försäkringsskydd genom anslutning till

sjukkassa ävensom att hembiträdena, då den obligatoriska sjukförsäkringen

trädde i kraft, erhölle ett med andra medborgargrupper jämförbart skydd

vid sjukdom. I flera yttranden har dessutom erinrats om att lön under

hembiträdets sjukdom redan utginge i praxis, i varje fall vid kortvarigare

sjukdomsfall.

Stiekprovsundersökningen har givit till resultat att 70 procent av husmödrarna

och 92 procent av hembiträdena ansett att bestämmelser om sjukersättning

till hembiträde böra införas i lagen, medan 25 resp. .1 procent

av de tillfrågade funnit detta obehövligt. Vid undersökningen framställda

frågor rörande de förutsättningar, som därvid borde ställas på anställningens

varaktighet och sjukdomstiden, ha besvarats så ofullständigt alt svaren

ej läte sig sammanställas. Ktt allmänt önskemål hos såväl husmödrar som

hembiträden har emellertid varit att hembiträdet bör förete friskbetvg vid

anställningens början. Detta anses påkallat av 94 procent av husmödrarna

och 82 procent av hembiträdena.

En annan i yttrandena till arbetsmarknadsstyrelsen berörd fråga avser

h e in bitr ä d e n a s ö v e r t i d s a r b e t e.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr (in

Harom ha socialstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

och länsarbetsnämnderna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus. Älvsborgs

samt Kopparbergs län framhållit, att mera preciserade bestämmelser om

beräkningsgrunderna för ersättningen vid övertidsarbete och vakttjänst

borde införas i lagen.

å andra sidan avstyrka länsarbetsnämnderna i Hallands och Västernorrlands

län att mera preciserade bestämmelser införas i detta hänseende.

Beträffande lagens skadeståndsregler har socialstgrelsen framhållit

önskvärdheten av att i lagen fastställdes vissa normer för beräkningen

av skadeståndet i olika iall, särskilt för de fall då ett hembiträde lämnade

sin anställning utan afl iakttaga uppsägningstid. Man kunde enligt styrelsen

tänka sig en generell regel alt skadeståndet skulle utgå med ett belopp

motsvarande lönen under uppsägningstiden eller viss del därav, såvida det

ej kunde visas att skadan icke uppgått till detta belopp. Om skadeståndsrätten

skulle få någon verklig betydelse torde det vara nödvändigt med en

dylik presumtionsregel. Motsvarande regel skulle mycket väl kunna tillämpas

även till förman för hembiträdet och torde för övrigt i detta avseende

i stort sett överensstämma med praxis.

Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län förordar att i lagen införes en regel,

att utbetalnin g a v hembiträdes 1 ö n skall ske två gånger i

månaden. Härigenom skulle hembiträdesyrket i avlöning,shänseende bli

mera jämförligt med industriellt arbete.

I fråga om lagens giltighetstid uttala socialstyrelsen, Svenska

lantarbetsgivareföreningen samt länsarbetsnämnderna i Kalmar och Örebro

län, att tiden vore inne att giva den nuvarande lagen permanent karaktär.

I övriga yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen anses emellertid att lagen

alltjämt bör givas begränsad giltighetstid. Såsom skäl härför har bl. a. anförts,

att arbetsmarknadsläget för huslig arbetskraft ännu ej stabiliserats

och att lagen torde behöva överses ganska ofta för att bestämmelserna

skulle avpassas efter utvecklingen. Vidare har påpekats, att erfarenheterna

av lagreglerna ännu vore begränsade. I flertalet yttranden förordas en förlängd

giltighetstid av 3 år.

Arbetsnämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna i Östergötlands

och Kärrbottens län anse dock att lagen bör förlängas endast två år,

medan länsarbetsnämnderna i Älvsborgs och Västerbottens län uttala sig

för en förnyad giltighetstid av fem år.

Arbetsmarknadsstyrelsens sakkunniga för ärenden rörande kvinnlig arbetskraft

föreslå helt allmänt en förlängning av lagens giltighetstid i avvaktan

på en längre tids erfarenheter av den norska lagens verkningar.

Samma ståndpunkt intages av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Stickprovsundersökningen utvisar, att 66 procent av husmödrarna och 58

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 65. 1.'')

procent av hembiträdena anse att lagen bör givas tidsbegränsad giltighet,

under det att 23 resp. 25 procent ha den uppfattningen, att Jagen borde få

permanent karaktär.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Beträffande utvecklingen på området anför arbetsmarknadsstyrelsen

bl. a. följande.

Sedan lång tid tillbaka har bristen på arbetskraft inom det husliga området

varit starkt framträdande, och hembiträdeskåren har år från år kraftigt

decimerats. Detta framgår bland annat av tillgängliga siffror ur folkräkninasmaterialet.

Antalet hembiträden, som år 1935 uppgick till 200 000,

hade sålunda år 1940 sjunkit till 150 000 och år 1945 till 120 000. Härefter

torde ytterligare minskning ha ägt rum.

Utvecklingen avspeglas även i arbetsförmedlingsstatistikens uppgifter om

lediganmälda och tillsatta platser.

År Lediga pl. Tillsatta pl.

1939 06 500 31 150

1943 64 450 24 750

1947 48 500 18 600

1948 47 900 18 600

Som framgår av ovanstående siffror, har icke blott tillgången utan även

efterfrågan på hembiträden minskat, vilket bland annat torde bero på att

man i vetskap om svårigheterna att få sådan arbetskraft underlåter att anmäla

behovet. Erfarenheten ger emellertid vid handen, att hemmen i ökad

omfattning efterfråga tillfällig och deltidsanställd huslig arbetskraft, s. k.

hemassistenter, och att hembiträdesbristen i viss utsträckning kunnat

neutraliseras genom att sådan arbetskraft kunnat anlitas.

Av arbetsförmedlingsstatistiken framgår vidare, att antalet tillsatta hembiträdesplatser

icke som man skulle väntat undergått någon minskning

under år 1948 jämfört med år 1947. Detta beror — enligt vad styrelsen

inhämtat av länsarbetsnämnderna — bland annat på alt en del kvinnlig

arbetskraft, som söker arbete inom andra områden, i brist på bostäder söker

sig över till husligt arbete, där bostad kan erhållas. Slutligen bör framhållas,

att hembiträdesbristen är mest framträdande i de större städerna och på

platser med mera varierande sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. På

vissa orter — framför allt i norrlandslänen — där arbetstillfällena för

kvinnlig arbetskraft äro mera begränsade, kan behovet av hembiträden i

stort sett tillgodoses.

Även om bristen på arbetskraft väsentligt bidragit till att hembiträdena

under de senare åren kunnat få sina villkor förbättrade — i många fall

utöver vad hembiträdeslagen stipulerar — vågar man pasta, att lagens bestämmelser

framför allt om att arbetsdagen skall vara slut kl. 19.00 samt

att övertidsarbete och vakttjänst skola kompenseras, varit av stor betydelse

därigenom, att de åstadkommit större enhetlighet beträffande hembiträdenas

arbetsvillkor.

Den enligt arbetsmarknadsstyrelsen viktigaste frågan, som man i detta

sammanhang hade att laga ställning till vore, huruvida hembiträdeslagen

nu borde erhålla karaktär av arbetstidslag eller f r i t i d s 1 a g.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

I denna del uttalar styrelsen såsom sin principiella uppfattning, att hembiträdena

i likhet med de flesta andra arbetstagargrupperna borde få en i

lag reglerad arbetstid. Styrelsen funne också stöd för denna uppfattning

på många håll i den verkställda utredningen. Att man i en del fall ställt

sig tveksam eller lämnat frågan obesvarad, kunde tolkas såsom ett uttryck

för att de båda alternativ, som uppställts för en arbetstidsreglering, nämligen

8 limmars arbetsdag och 192 arbetstimmar per 4-veckorsperiod, ansetts

otillfredsställande. Liksom vid utredningen i frågan år 1947 hade dock

flertalet uppgittsläinnare föredragit det senare alternativet. Styrelsen hade

för sin del lunnit, att den norska lagen innebure ett tredje alternativ, som

vore värt att beakta. Frånsett att den norska lagens 10-timmarsregel syntes

erbjuda en smidigare lösning av problemet än de båda svenska alternativen,

vore det angeläget att största möjliga samstämmighet vunnes mellan den

svenska och den norska hembiträdeslagen med hänsyn till det utbyte av

arbetskraft, som skedde mellan de båda länderna. Hänsyn borde i detta

sammanhang även tagas till att i Finland sedan den 1 april 1949 gällde eu

hembiträdeslag, vars arbetstidsbestämmelser nära anslöte sig till den

norska lagens. Båda dessa lagar vore emellertid av så sent datum, att tillräckliga

erfarenheter beträffande deras verkningar ännu icke kunde ha

vunnits.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar arbetsmarknadsstyrelsen

att den nuvarande svenska hembiträdeslagen, i avvaktan på mera grundade

erfarenheter av såväl den norska som den finska hembiträdeslagen, får

tortsalt giltighetstid i oförändrat skick. En förlängd giltighetstid av två år

vore enligt styrelsens mening lämplig.

På övriga frågor, som beröra lagens innehåll och

utformning, har arbetsmarknadsstyrelsen icke ansett sig för närvarande

böra ingå.

A rbetarskijddssti/relsens yttrande.

I sitt yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens förslag förklarar arbetarskyddsstyrelsen

endast, att den tillstyrker förslaget att gällande hembiträdeslag

tår i oförändrat skick utsträckt giltighetstid under två år.

Departementschefen.

Genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 blev ett helt nytt rättsområde

reglerat. Behovet av eu lagstiftning beträffande arbetsförhållandena inom

det husliga arbetet motiverades i första hand med att det av olika skäl

ansågs angeläget att råda bot för den alltmer framträdande bristen på kvalificerad

arbetskraft inom detta område. Genomförandet av en ordnad arbetstid

framstod da sasom ett naturligt medel att göra hembiträdesyrket

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

niera lockande och höja dess anseende. Redan vid lagens tillkomst hade

man emellertid klart för sig att det vore svårt att på förhand överblicka en

dylik oprövad lagstiftnings konsekvenser i olika hänseenden. Lagen erhöll

därför icke permanent karaktär utan en till tre år begränsad giltighetstid.

När år 1947 fråga uppkom, huruvida lagen skulle förlängas, konstaterades

att lagstiftningen på ett gynnsamt sätt bidragit till att reglera anställningsvillkor

och arbetsförhållanden inom det husliga arbetet. Samtidigt

befanns emellertid att tillströmningen till hembiträdesyrket icke ökat utan

snarare visade tendens att minska. Några bestämda slutsatser angaende

lagens betydelse i rekryteringshänseende ansåg man sig dock icke kunna

draga. Men oavsett hur härmed förhöll sig, fann man att en fortsatt hembiträdeslagstiftning

vore av behovet påkallad; och lagens giltighetstid förlängdes

på ytterligare tre år eller till och med utgången av år 1950.

Av den utredning, som genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg förebragts

i detta ärende, synes mig framgå att hembiträdeslagen fyller ett behov.

Framför allt har lagstiftningen medverkat till att skapa ordnade och

mera enhetliga förhållanden — särskilt i fritidshänsecnde inom hembiträdesyrket.

Även om det alltjämt är svårt att avgöra hur lagen verkat

beträffande arbetskraftstillgången inom detta yrke, måste en lagstiftning

på detta område anses behövlig även i fortsättningen. Lagstittningens slopande

har ej heller ifrågasatts från något håll; tvärtom har pa sina håll

yrkats att lagen borde få permanent karaktär.

Om således delade meningar icke råda om att hembiträdeslagstiftningen

bör förlängas, ha under ärendets gång framkommit olika uppfattningar om

hur lagen bör vara konstruerad. Frågan gäller särskilt huruvida lagen böi

bibehålla sin nuvarande karaktär av fritidslag eller om den bör omarbetas

och erhålla formen av en verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.

Valet stod sålunda mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd

eller att i lagen endast angiva den minimifritid, som hembiträde städse

skulle äga åtnjuta. I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens

bestämmande: antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till

192 timmar maximerad arbetstid under en period av fyra veckor. I båda

fallen förutsattes att i arbetstiden icke skulle inräknas måltids- och andra

raster samt ej heller tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet utförde

för egen räkning.

Man stannade som känt för att giva hembiträdeslagen karaktär av fritijdslag.

Lagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fritid på så sätt,

att i lagen stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan

19 och att hembiträde skall åtnjuta vissa fridagar. Fritidsregleringen är

emellertid ofullständig såtillvida ätt la^err ej upptager någon bestämmelse

om tidpunkten för det ordinarie arbélets början. I motsats till allmänna arbetstidslagen

och övriga lagar, som reglera arbetstagares arbetstid, har

2 — BUiang till riksdagens protokoll 11)50. 1 sand. Nr 65.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 65.

hembiträdeslagen ej heller några bestämmelser om längsta ordinarie arbetstid

för dag, vecka eller längre tidrymd.

Även år 1947 i samband med att hembiträdeslagen erhöll förlängd giltighetstid

föranledde ifrågavarande spörsmål livlig diskussion. Om ock beslutet

blev att lagen bibehölls vid sin karaktär av fritidslag, höjdes bl. a. inom

riksdagen röster för en arbetstidsreglering även inom detta område. I skrivelse

den 13 juni 1947, nr 314, hemställde riksdagen även att Kungl. Maj:t

ville efter ytterligare utredning komplettera hembiträdeslagen med bestämmelser

om arbetstid.

Arbetsmarknadsstyrelsen har numera verkställt den av riksdagen begärda

utredningen. Liksom tidigare ha olika uppfattningar kommit till uttryck

beträffande frågan om hembiträdeslagen bör revideras i riktning mot

en arbetstidsreglering. Arbetsmarknadsstyrelsen har såsom principiell uppfattning

uttalat att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda,

borde få en i lag reglerad arbetstid. Likväl har arbetsmarknadsstyrelsen förordat

att hembiträdeslagen i sin nuvarande form får utsträckt giltighet under

en tid av två år. Till detta förslag har även arbetarskyddsstyrelsen anslutit

sig. Såväl arbetsmarknadsstyrelsens som arbetarskyddsstyrelsens beslut

—- vari vederbörande representanter för arbetsmarknadens parter deltagit

— äro enhälliga.

Anledningen till arbetsmarknadsstyrelsens ståndpunktstagande i detta

hänseende är främst att söka i det nya läge som enligt styrelsens mening

uppstått genom den form för hembiträdeslagstiftning, som man i Norge

och Finland ansett sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor

i lag reglerats. Enligt den norska hembiträdeslagen, som utfärdats den 16

januari 1948 och trätt i kraft den 1 januari 1949, får den ordinarie arbetstiden,

vari inräknas måltidsraster, ej överstiga 10 timmar om dagen och

skall förläggas mellan klockan 7 och 19.30. Därutöver har föreskrivits att

hembiträde skall ha vissa fridagar. Liksom den svenska lagstiftningen har

den norska lagen tidsbegränsad giltighet. Den gäller nämligen endast till

och med den 31 december 1951.

Den från och med den 1 april 1949 gällande finska hembiträdeslagen av

den 7 januari 1949 har eu reglering, som nära ansluter sig till den norska

lagstiftningens. Även enligt den finska lagen — som dock i motsats till den

norska är av permanent karaktär — är den ordinarie arbetstiden maximerad

till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens förläggning

är emellertid något annorlunda, i det att i Finland arbetstiden får

börja tidigast klockan 6 och sluta senast klockan 19 med viss möjlighet att

för landsbygdens del under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till

klockan 20. Även enligt finsk lag äro hembiträdena tillförsäkrade vissa fridagar,

varjämte gäller att arbetsgivaren är skyldig att föra arbetsbok, vari

bl. a. arbetstid och fritid skola antecknas.

Det system för arbetstidsreglering av det husliga arbetet, som kommer

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 65.

till synes i den norska och den finska hembiträdeslagen, utgör ett nytt alternativ

till dem, som i vårt land övervägts vid frågans tidigare behandling.

Och de norska och finska lagarna på detta område erbjuda onekligen sitt

intresse i detta sammanhang. Jag anser därför att för vår del slutlig ståndpunkt

icke bör tagas till frågan om hembiträdenas arbetstid förrän vetskap

vunnits om hur lagstiftningen i de ifrågavarande nordiska grannländerna

verkat i praktiken. Sådan kännedom står för närvarande icke till buds. I

avvaktan på erfarenheterna härutinnan förordar jag därför att hembiträdeslagen

tills vidare bibehåller sin nuvarande karaktär av fritidslag. Övervägande

skäl synas härvid tala för att lagen förlänges för ytterligaie en

treårsperiod.

I de yttranden, som i ärendet avgivits till arbetsmarknadsstyrelsen, bär

från flera håll yrkats, att lagen även i andra hänseenden än beträffande

arbetstiden borde bli föremål för revision i sakligt hänseende. Bland annat

gäller detta lagens regler om hembiträdes förmåner vid sjukdom, om betalning

för övertidsarbete, om lönens utbetalande och om skadeståndsskyldighet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid icke ansett sig för närvarande

böra ingå på dessa spörsmål.

Vad särskilt angår frågorna om hembiträdes förmåner vid sjukdom och

om skadestånd ha dessa tidigare prövats av statsmakterna; och skäl att

frångå den ståndpunkt, som statsmakterna då intagit till dessa spörsmål,

synas i detta läge icke föreligga. Ej heller i övrigt föreligger enligt min mening

anledning att under nuvarande förhållanden vidtaga någon ändring i

lagens bestämmelser.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag att hembiträdeslagen i oförändrad

lydelse erhåller förlängd giltighet till och med den 31 oktober 1953.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet

med det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19H (nr 461), av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 februari

1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lecii,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 6 februari 1950 tillhandakoinmet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3

februari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni

1944 (nr 461).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet.

Bengt Larson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 10

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller lagrådets den 9 februari

1950 avgivna utlåtande över det den 3 februari 1950 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni

1944- (nr 461) och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten
  2. 2LU 1950:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 s. 1 i texten