Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

272 sidor, varav 264 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 264 av 272 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:93, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.; given Drottningholms slott den 17

februari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943

(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt;

4) lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om beräkning

i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från

staten;

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

577) om statlig förmögenhetsskatt;

6) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

7) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945

(nr 896); samt

8) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Olika kategorier av livförsäkringar. Enligt gällande bestämmelser indelas

livförsäkringar i skattehänseende i tre olika kategorier, nämligen 1) kapitalförsäkringar,

2) pensionsförsäkringar, för vilka avgifter på grund av

tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde, ävensom andra pensionsförsäkringar

än nyss sagts, såvida de tagits annorledes än mot engångspremie,

samt 3) pensionsförsäkringar mot engångspreinie, för vilka avgifter

icke erlagts på grund av tjänst, ävensom livränteförsäkringar, vilka icke äro

pensionsförsäkringar. Beträffande kapitalförsäkringarna medgives -— bortsett

från ett socialt betingat avdrag å 200 kr. — icke avdrag för premien,

under det att utfallande belopp icke beskattas. För de under 2) omnämnda

pensionsförsäkringarna får premien avdragas medan utfallande belopp beskattas.

I fråga om de under 3) omförmälda pensionsförsäkringarna medgives

— frånsett förenämnda 200-kronorsavdrag — icke avdrag för premien;

utfallande belopp beskattas till viss del. Hos försäkringsanstalt uttages

s. k. ränteskatt för kapitalförsäkringarna men icke för de övriga slagen

av försäkringar.

I propositionen föreslås, att livförsäkringarna skola indelas endast i två

kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. För pensionsförsäkringarna

medgives avdrag för premier, under det att utfallande

belopp i sin helhet beskattas. Beträffande kapitalförsäkringarna får premien

— bortsett från 200-kronorsavdraget — icke avdragas, men utfallande belopp

beskattas icke. Försäkringsanstalt beskattas endast för inkomst av

kapitalförsäkringar.

Till pensionsförsäkring hänföras för närvarande: a) livränteförsäkring,

som innefattar livsvarig ålderspension eller invalidpension vid varaktig arbetsoförmåga,

b) livränteförsäkring, som är att anse som änke- eller pupillförsäkring

(familjepension), därvid pensionen till änka skall vara livsvarig,

c) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring, som under

a) eller b) sägs, och kapitalförsäkring med utbetalning av visst kapitalbelopp

eller av visst årsbelopp under ett garanterat antal år.

Enligt propositionen hänföres till pensionsförsäkring även försäkring, enligt

vilken utgår invalidpension vid övergående arbetsoförmåga, efterlevandepension,

oavsett vem pensionstagaren är, eller temporär pension, därest den

utgår under minst fem år eller, i fråga om ålderspension å högst 3 000 kronor

för år, under minst två år. Beträffande den förut under c) omförmälda

försäkringen föreslås vissa ändringar i inskränkande riktning; sålunda skall

vid försäkring med utbetalning under ett garanterat antal år premiebetalningen,

för att förhindra missbruk, vara fördelad å ett antal år, som med

högst fem understiger det i fråga om utbetalningen garanterade antalet år.

För närvarande föreskrives icke någon undre gräns för pensionsåldern

vid pensionsförsäkring. I propositionen föreslås alt ålderspension icke skall

få börja utgå vid lägre pensionsålder än 55 år, såvida icke med hänsyn till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

3

den försäkrades yrke eller andra omständigheter (t. ex. nedsatt arbetsförmåga)

en lägre pensionsålder kan anses skälig.

Försäkring, vilken enligt de föreslagna bestämmelserna skall hänföras

till pensionsförsäkring och för vilken premiebelalningstiden är högst fem

år, kan dock enligt den skattskyldiges bestämmande hänföras till kapitalförsäkring,

om förbehåll härom göres i försäkringsavtalet, då detta slutes.

Beskattning av försäkringsanstalter. Den nuvarande beskattningen av överskott

å livförsäkringsrörelse föreslås skola upphöra. Beskattningen av det

s. k. ränteskatteunderlaget, vilket enligt gällande regler utgör en tredjedel

av en på visst sätt beräknad ränteinkomst, ersättes med en beskattning av

hela den verkliga avkastning av kapital, som hänför sig till kapitalförsäkringar.

Till sådan avkastning hänföras även vinst vid försäljning av andra

tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter eller

vid uppskrivning av värdet därå samt beräknad nettointäkt av annan

fastighet. Nämnda nettointäkt beskattas härvid såsom intäkt av rörelse.

Från intäkten får avdrag göras för gäldräntor, förlust vid försäljning av

andra tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter

samt belopp, varmed värdet å sådana tillgångar nedskrivits. Vidare

får ett schablonmässigt avdrag göras, vilket beräknas till dels 5 procent

av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning, dels 5 kronor för

varje direkt tecknad kapitalförsäkring. Sistnämnda avdrag avser dels att

täcka andra omkostnader än de förut särskilt nämnda, dels att åstadkomma

en reduktion av skatteunderlaget, särskilt för anstalter med låg medelförsäkringssumma.

För anstalter, vilka driva utländsk återförsäkringsrörelse

av viss omfattning, skall även nettointäkt av sådan rörelse beskattas.

För att förhindra, att skatt uttages i sådan omfattning att försäkringsanstalts

förmåga att fullgöra sina försäkringsförbindelser äventyras, föreslås

att då anstalts ekonomiska ställning på visst sätt försämrats anstalten skall

få åtnjuta ett särskilt avdrag från den skattepliktiga intäkten.

Statlig inkomstskatt föreslås skola uttagas med 10 procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Livförsäkringsrörelse, vilken här i riket drivits av utländsk anstalt, föreslås

skola beskattas enligt samma grunder, som tillämpas för svensk anstalt.

Enligt gällande bestämmelser skall för utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket driver trafikförsäkringsrörelse, såsom skattepliktig nettointäkt

upptagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av den här bedrivna rörelsen.

Såvitt angår av utländsk anstalt här bedriven sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse,

utgör motsvarande procentsats 10. I propositionen föreslås

att ifrågavarande procentsatser skola nedsättas till 3, respektive 6.

Understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem, föreslås skola

i beskattningshänseende behandlas såsom livförsäkringsanstalter. Understödsföreningar,

som enligt stadgarna äga meddela livförsäkring med lägre

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

kapitalunderstöd, skola enligt förslaget vara befriade från skattskyldighet

för inkomst.

Beskattning av försäkringstagare. För närvarande få premier för pensionsförsäkring

avdragas, endast om premiebetalningstiden överstiger fem

år. Enligt propositionen skall avdragsrätt föreligga även vid kortare betalningstid.

Det särskilda avdrag å 600 kronor från utgående pupillpension, som för

närvarande medgives, skall enligt propositionen icke längre få åtnjutas.

Sådan ersättning för olycksfall i arbete, som utgår i fall då arbetsgivare

iklätt sig s. k. självrisk, skall — i likhet med vad som gäller i fråga om ersättning

på grund av försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete — enligt propositionen vara skattefri. Ersättning, som utgår vid

sjukdom eller olycksfall under militärtjänstgöring, föreslås likaledes skola

vara skattefri. Vidare förordas, att icke blott, såsom för närvarande, ersättning

på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring utan även

ersättning, som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av annan försäkring,

t. ex. ansvarighetsförsäkring, skall vara skattefri. Utgår ersättningen

i form av livränta skall den dock, liksom för närvarande, beskattas till

reducerat belopp.

Om sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst -— fråga

är dock icke om försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

— skall enligt propositionen premien få avdragas, under det att utfallande

belopp beskattas. Har kapitalförsäkring tagits i samband med tjänst,

skall däremot arbetstagaren icke få avdraga premien, men utfallande belopp

skola icke beskattas. Har arbetsgivaren erlagt premie för arbetstagaren, skall

visserligen arbetsgivaren äga avdraga premiebeloppet i förvärvskällan jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse, men arbetstagaren skall upptaga

samma belopp som inkomst. För s. k. ledareförsäkring skall premien

över huvud taget icke få avdragas; utfallande belopp skola i följd härav

icke beskattas.

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. I propositionen föreslås, att

avdrag för avsättning till pensionsstiftelse skall få göras endast om pensioneringen

anordnats på sådant sätt, att den uppfyller de villkor, som föreslagits

skola gälla för att en livförsäkring skall anses såsom pensionsförsäkring.

För närvarande äger skattskyldig åtnjuta avdrag för belopp, som avsatts

till pensionsstiftelse, även om utfästelse att utbetala pensioner av viss storlek

icke gjorts. För att undanröja den fara för missbruk, som kan ligga häri,

föreslås att avdrag för belopp, som avsatts till pensionsstiftelse, skall få

åtnjutas endast i den mån stiftelsens förmögenhet genom avsättningen icke

kommer att överstiga det belopp, som enligt försäkringsteknisk utredning

erfordras för att säkerställa de pensioner, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom vederbörande företag tillämpad praxis högst skola utgå till per
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

5

söner, som äro eller varit anställda i företaget, eller till deras efterlevande.

Härvid skall såsom pensionsutfästelse godtagas även sådan utfästelse, som

är förenad med villkor att pensionen utgives endast i den mån stiftelsens

medel därtill förslå.

Ikraftträdande m. m. De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft

den 1 januari 1951 och tillämpas beträffande preliminärskatten för detta

år. Vid taxering skola nämnda bestämmelser i fråga om försäkringstagarnas

beskattning tillämpas först år 1952. Beträffande försäkringsanstalternas

beskattning skola däremot de nya bestämmelserna tillämpas redan vid

1951 års taxering.

I fråga om understödsföreningar, som enligt sina stadgar äga meddela

livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, föreslås de

nya bestämmelserna skola tillämpas endast beträffande försäkringar, som

meddelats efter ingången av år 1951.

Beträffande försäkringstagarnas beskattning skola enligt propositionen

de äldre bestämmelserna i huvudsak gälla i fråga om försäkringar, som

meddelats före den 1 januari 1951.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 28 § punkt 5 kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola upphöra att gälla, att 19 §, 24 §, 28 §

2 mom., 30 § 2 och 3 mom., 31 §, 32 § 1 och 2 mom., 33 §, 45 §, 46 § 2 mom.,

53 § 1 mom., 54 § samt 59 § 1 och 2 mom. samma lag ävensom anvisningarna

till 19 §, 21 § punkterna 4 och 7, 24 § punkterna 1 och 4, 29 § punkt 2, 30 §

punkterna 1—4, 31 § punkt 1, 32 § punkt 10, 33 § punkt 1, 46 § punkt 1

samt 53 § punkterna 2 och 6 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

i det följande angives samt att till vardera av anvisningarna till 28 och 29 §§

samma lag skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad punkt 7 respektive

punkt 14, av den lydelse nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig---100 kro
nor;
vad

som i annan form än livränta

tillfallit den försäkrade eller hans

dödsbo på grund av sjuk-, olycksfallseller

arbetslöshetsförsäkring eller vad

som annorledes ån genom försäkring

i annan form än livränta tillfallit någon

såsom ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete;

kapital, som på grund av kapitalförsäkring

utfallit vid inträffat försäkringsfall

eller återköp av försäkringen,

där det utfallna kapitalet icke

är att anse såsom intäkt av rörelse;

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig----100 kro
nor;
ersättning,

som enligt vad i lag eller

särskild författning är stadgat

utgått till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,

så ock annan ersättning,

vilken vid sjukdom, olycksfall

eller arbetslöshet tillfallit någon på

grund av försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersättning

i form av pension eller annan

livränta;

belopp, som till följd av försåkringsfall

eller återköp av försäkringen

utgått på grund av kapitalförsäkring;
-

1 Senaste lydelse av 19 § se 1947: 575, av 24 § och anvisningarna till 30 § punkt 2 se

1930:190, av 28 § 2 mom. samt anvisningarna till 28 § punkt 5 se 1938:368, av 30 § 2 mom.

samt anvisningarna till 30 § punkterna 3 och 4 se 1943: 263, av 30 § 3 mom. se 1946: 52, av 32

§ 2 mom. se 1947:468, av 45 § och anvisningarna till 31 § punkt 1 och till 32 § punkt 10 se

1932: 291, av 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. se 1948: 46, av anvisningarna till 19 § se 1945:408

samt av anvisningarna till 29 § punkt 2 och till 53 § punkt 6 se 1937:662.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

ersättning på grund av försäkring

av fast eller lös egendom i annat fält

än då köpeskilling, som skulle hava

influtit, därest egendomen i stället

försålts, varit att hänföra till intäkt

av jordbruksfastighet, av annan fastighet

eller av rörelse;

vinstandel eller premieåterbäring,

som försäkringstagare fått uppbära

från försåkringsanstalt på grund av

avtal rörande annan försäkring ån livränteförsäkring,

därunder inbegripen

överlevelse- och invalidränt ef örsäkring;
periodiskt

understöd---all
mänt

barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

24 §.

Till intäkt---fastigheten;

frälseränta.

Har fastighet helt eller delvis använts

i ägarens egen rörelse, skall

intäkt genom nyttjande av fastigheten

till den del, som sålunda använts,

räknas till intäkt av rörelsen.

Förmån av---särskilt redo
visas.

Där fastighet---såsom ka
pitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

28 §.

2 m o m. Ersättning på grund av

försäkring av egendom skall anses

såsom intäkt av rörelse, om och i den

mån köpeskilling för egendomen, där
-

Föreslagen lydelse:

ersättning på grund av skadeförsäkring,

dock ej i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit därest

försäkrad egendom i stället försålts,

varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,

av annan fastighet eller

av rörelse eller i den mån ersättningen

eljest motsvarar sådan skattepliktig

intäkt eller motsvarar sådan

avdragsgill omkostnad, vilken är att

hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;
vinstandel

eller återbäring, som

utgått på grund av annan försäkring

än pensionsförsäkring eller sådan

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som

tagits i samband med tjänst;

periodiskt understöd---all
mänt

barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

24 §.

Till intäkt---fastigheten;

frälseränta.

Har fastighet helt eller delvis använts

i ägarens egen rörelse, skall

intäkt genom nyttjande av fastigheten

till den del, som sålunda använts,

räknas till intäkt av rörelsen.

Att intäkt av fastighet, som ägts av

försåkringsanstalt, även i annat fall

än nyss sagts hänföres till intäkt av

rörelse framgår av 30 § 2 mom.

Förmån av---särskilt redo
visas.

Där fastighet---såsom ka
pitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

28 §.

2 m o in. Ersättning på grund av

skadeförsäkring skall anses såsom intäkt

av rörelse, i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit därest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

est denna försålts, skolat hänföras till

sådan intäkt.

Avser ersättningen---sålun
da

använts.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

2 m o m. För inländsk försök

r i ng s an s t al t skall såsom

nettointäkt anses överskottet å försäkringsrörelsen

samt beträffande

livförsäkringsrörelse, förutom

överskottet å rörelsen, ett belopp

(rånteskatteunderlaget)

motsvarande en tredjedel av

dels den beräknade räntan å premiereserv

för direkt tecknade kapitalförsäkringar,

tillhörande anstaltens hår

i riket drivna rörelse, dels den ränta,

som belöper å eller eljest tillförts premieåterbåringsreserv

och vinstreserv

för dylika försäkringar, dock att rånteskatteunderlaget

icke må överstiga

den på sätt i anvisningarna sägs begränsade,

på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å

anstaltens hela verksamhet.

Vid beräkning av inländsk försåkringsanstalts

överskott å försäkringsrörelse

må från bruttointäkten göras

avdrag för avsättning till försäkringsfond

för egen räkning och premieåterbäringsreserv

samt i den utsträckning,

som närmare angives i anvisningarna,

till andra fonder, i den mån

de beräknas motsvara anstaltens förbindelser

enligt ingångna försäkringsavtal,

dock icke för annan avsättning

till vinstutdelning än å livrånteför
-

försäkrad egendom i stället försålts,

varit att hänföra till intäkt av rörelse

eller i den mån ersättningen eljest

motsvarar sådan skattepliktig intäkt

eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad,

vilken år att hänföra till

nämnda förvärvskälla.

Avser ersättningen---sålun
da

använts.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

2 mom. Såsom nettointäkt av

sjuk-, olycksfalls- eller s k adeförsäkringsrörelse,

som

drivits av inländsk försökringsanstalt,

skall anses överskottet

å försäkringsrörelsen. Vid

överskottets beräkning må från bruttointäkten

avdrag göras för avsättning

till försäkringsfond för egen

räkning samt i den utsträckning, som

närmare angives i anvisningarna, till

andra fonder.

Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse,

som drivits

av inländsk försåkringsanstalt,

skall, på sätt i anvisningarna

närmare angives, anses dels den

del av nettointäkten av kapital- och

fastighetsförvaltning, som belöper på

inländska kapitalförsäkringar och

kapitalförsäkringar, som meddelats i

direkt försäkringsrörelse utom riket,

dels ock nettointäkt av utländsk återför

säkring srörelse.

Därest i fråga om livförsäkringsrörelse

värdet av tillgångarna vid

beskattningsårets utgång understiger

summan av dels försäkringsfonden,

ökad med en tjugondedel av fonden,

dels ock beloppet av de skulder, som

icke grunda sig på meddelade försäkringar,

må ett belopp motsvaran
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

9

Nuvarande lydelse:

säkringar eller av ränta till vinstreserv

för kapitalförsäkringar, som avses

i föregående stycke.

3 mom. För försäkringsrörelse,

som drivits av utländsk försäkringsanstalt,

skall såsom

här i riket skattepliktig nettointäkt

upptagas 5 procent av anstaltens premieinkomst

av här bedriven sjö- och

trafikförsåkringsrörelse, 6 procent av

anstaltens premieinkomst av här bedriven

''brandförsäkringsrörelse samt

10 procent av anstaltens premieinkomst

av annan hår bedriven försäkringsrörelse.

31 §.

Till tjänst — — — tillfällig

arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, annan livränta och undantagsförmåner;
-

periodiskt understöd---av
drag

därför;

inkomst av lediga ecklesiastika

sysslor, som enligt gällande föreskrifter

kan tillkomma allmän kassa och

icke utgjort intäkt av jordbruksfastighet

eller av annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

de fem gånger skillnaden avdragas

från nettointäkten.

3 mom. I fråga om utländsk

försäkringsanstalt skola bestämmelserna

i 2 mom. andra och

tredje styckena äga motsvarande

tillämpning beträffande livförsäkringsrörelse,

som anstalten drivit hår

i riket. Beträffande annan försäkringsrörelse,

som här drivits av utländsk

försäkringsanstalt, skall såsom

här i riket skattepliktig nettointäkt

upptagas ett belopp motsvarande

viss procent av anstaltens

premieinkomst av den här bedrivna

rörelsen, nämligen beträffande trafikförsäkringsrörelse

3 procent, beträffande

sjöförsäkringsrörelse 5 procent,

beträffande sjuk-, olycksfallsoch

brandförsäkringsrörelse 6 procent

samt beträffande övrig försäkringsrörelse

10 procent.

31 §.

Till tjänst — — — tillfällig

arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, livränta, som utgår på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring

eller annorledes än på

grund av försäkring, ersättning, som

i annan form än livränta utgår på

grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

tagen i samband med tjänst,

samt undantag sförmåner;

periodiskt understöd---av
drag

därför.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

32 §.

1 mom. Till intäkt--— för

tjänsten;

vad som tillflutit skattskyldig såsom

pension, annan livränta, undantagsförmåner,

periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk intäkt,

som i 31 § avses, i de*n mån ej

annat följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas;

vad som ingått till allmän kassa

från ledig ecklesiastik syssla.

Har tjänstinnehavare---an
nan

fastighet.

2 mom. Har livränta utgått på

grund av försäkring, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas:

a) om livräntan utgått på grund

av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst eller

vilken tagits annorledes än mot engångspremie,

försåvitt livräntetagaren

under beskattningsåret fyllt högst

21 år:

livräntans hela belopp med avdrag

av 600 kronor;

b) om livräntan i fält, som ej inbegripas

under a), utgått på grund

av pensionsförsäkring, för vilken av
-

Föreslagen lydelse:

32 §.

1 mom. Till intäkt---för

tjänsten;

pension och i den mån icke annat

följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas livränta, som utgått på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring

eller annorledes än på

grund av försäkring, ävensom ersättning,

som i annan form än livränta

utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

tagen i samband med

tjänst — dock icke ersättning, som

avser sjukvårds- eller läkarekostnader

— samt undantagsförmåner, periodiskt

understöd eller därmed jämförlig

periodisk intäkt, som i 31 § avses.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl

annat belopp än ovan sagts —

såsom vinstandel, återbäring eller

vid återköp av försäkring uppburet

belopp — vilket utgått på grund av

pensionsförsäkring eller sådan sjukeller

olycksfallsförsäkring, som tagits

i samband med tjänst.

Har tjänstinnehavare---an
nan

fastighet.

2 mom. Har livränta enligt vad

i lag eller särskild författning är stadgat

utgått vid sjukdom eller olycksfall

i arbete eller under militärtjänstgöring

eller har livränta eljest vid

sjukdom eller olycksfall utgått på

grund av försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas nedan

angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren under

beskattningsåret fyllt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

11

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

gift på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren

eller av den anställde:

livräntans hela belopp;

c) om livräntan eljest utgått på

grund av pensionsförsäkring annorledes

än mot engångspremie:

livräntans hela belopp; samt

d) om livräntan utgått på grund

av annan försäkring ån hår ovan

sagts och liv ränt et agaren under beskattningsåret
-

fyllt högst 35 år

80 procent

högst 35 år

80 procent

av livräntans belopp

fyllt 36 till och med 47

år

70

»

36 till och med 47 år

70

»

av livräntans belopp

fyllt 48 till och med 56

7>

60

48 »

» •»

56 »

60

»

av livräntans belopp

fyllt 57 till och med 63

»

50

»

57 »

» »

63 »

50

»

av livräntans belopp

fyllt 64 till och med 69

»

40

»

64 »

» »

69 »

40

»

av livräntans belopp

fyllt 70 till och med 76

2>

30

70 »

76 »

30

av livräntans belopp

fyllt 77 till och med 86

3»

20

»

77 »

» »

86 »

20

»

av livräntans belopp

fyllt minst 87 år

10

1

minst

87 år

10

»

av livräntans belopp.

Om livränta utgått från rånte- och

kapitalförsäkring sanstalt, skall, även

om räntan år av beskaffenhet, som

under a)—c) sägs, såsom skattepliktig

intäkt anses ett enligt d) beräknat

belopp.

Såsom skattepliktig intäkt räknas

jämväl vinstandel och premieåterbäring,

som försäkringstagare fått

från försäkringsanstalt uppbära på

grund av avtal om livränteförsäkring,

därunder inbegripen överlevelse- och

invalidrånteförsåkring.

Har livränta annorledes ån genom

försäkring tillfallit någon såsom er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

sättning för skada till följd av olycksfall

i arbete, skall såsom skattepliktig

intäkt räknas ett enligt d) beräknat

belopp.

Med försäkring mot engångspremie

förstås försäkring, där enligt försäkringsavtalet

hela premien skall

erläggas på en gång eller erläggas i

olika poster inom en tid av högst fem

år från dagen för försäkringsavtalets

ingående.

På frivilliga avgifter grundad försäkring

hos pensionsstyrelsen anses

ej innefatta försäkring mot engångspremie.

33 §.

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske

för, bland annat:

avgifter, som den skattskyldige på

grund av sin tjänst erlagt för egen eller

efterlevande familjs pensionering;

hyra eller---tjänstens full
görande.

Har den---gäld avdragas.

Den, som---arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten

från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande, i

fråga om jordbruksfastighet, 5 procent

av jordbruksvärdet och tomt
-

Föreslagen lydelse:

33 §.

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske

för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige erlagt

för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

som tagits i samband med tjänst, så

ock avgifter som den skattskyldige i

samband med tjänsten erlagt för egen

eller efterlevandes pensionering annorledes

än genom försäkring;

hyra eller---tjänstens full
görande.

Har den — — — gäld avdragas.

Den, som---arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten

från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 5

procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfas
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

13

Nuvarande lydelse:

och industrivärdet samt 4 procent av

skogsvärdet och, i fråga om annan

fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

Vid beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet, av annan fastighet

och av rörelse skall fördenskull,

i den män fastighet, som är underkastad

fastighetsskatt, använts i förvärvskällan,

avdrag ske för vad sålunda

genom fastighetsskatt beskattats.

Rätt till —- — — lägenheten belöper.

Har fastighet---ägt fastig
heten.

Avdraget skall —--gällande

taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

--eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige för honom

själv eller, i förekommande fall,

för hans make, dels ock avgift

för annan pensionsförsäkring, som ej

avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret

erlagts för den skattskyldige

själv eller, i förekommande

fall, för hans make eller hans

omyndiga barn, dock ej om avgiften

erlagts till rånte- och kapitalförsäkringsanstalt

eller på grund av försäkring

mot engångspremie; samt

3) för premier och andra avgifter,

som skattskyldig för sig och i före
-

Föreslagen lydelse:

tighet, av annan fastighet och av rörelse

skall fördenskull, i den mån fastighet,

som är underkastad fastighetsskatt,

ingått i förvärvskällan, avdrag

ske för vad sålunda genom fastighetsskatt

beskattats.

Rätt till —--lägenheten be
löper1.

Har fastighet---ägt fastig
heten.

Avdraget skall —--gällande

taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

— — eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige för honom

själv eller, i förekommande fall,

för hans make, dels ock avgift

för pensionsförsäkring, som ej svses

i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret

erlagts för försäkring, vilken

äges av den skattskyldige själv

eller, i förekommande fall, hans make

eller hans omyndiga barn; samt

3) för premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för försök
-

1 Förslag om ändrad lydelse av detla stycke har tramlagts i proposition nr 71 till årets

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

Nuvarande lydelse:

kommande fall även för sin make och

sina omyndiga barn betalt för sjukoch

arbetslöshetsförsäkring, därunder

inbegripen avgift till sjukkassa

för begravningshjälp, för kapital- och

olycksfallsförsäkring ävensom för

livränteförsäkring, som ej avses i

33 § eller punkt 2) här ovan.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyldig

eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och båda

makarna under året haft försäkringar,

för dem båda tillsammans åtnjutas

till högre belopp än 200 kronor.

Har skattskyldig för försäkring,

som i första stycket 3) avses, fått

uppbära vinstutdelning eller premieåterbäring,

må avdrag ske med allenast

det belopp, varmed premien överskjuter

vad sålunda uppburits.

53 §.

1 mom. Skyldighet att---

av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av studerande

vid rikets universitet och högskolor

i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att vara

medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel användas

till allmänt nyttiga ändamål och

kontoret icke lämnar utdelning åt sina

delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

pensionsanstalter som icke äro bolag,

understödsföreningar, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

Föreslagen lydelse:

ringar av följande slag, vilka ägas av

honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan

sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjukkassa

för begravningshjälp, som ej

avses i 33 §.

Därest skattskyldig — — — nämnda

tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattslcyldig

eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och båda

makarna under året haft försäkringar,

för dem båda tillsammans åtnjutas

till högre belopp än 200 kronor.

53 §.

1 mom. Skyldighet att —---

av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av studerande

vid rikets universitet och högskolor

i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att vara

medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel användas

till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

pensionsstiftelser, understödsföreningar,

som icke bedriva

till livförsäkring hånförlig verk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

15

Nuvarande lydelse:

personalstiftelser bildade stiftelser för

arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller

hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga

försäkringsbolag för försäkring

av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller

vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,

som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete:
för

inkomst av fastighet samt, vad

angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst

från lediga ecklesiastika sysslor,

tillika för sådan inkomst;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

— — — av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska

föreningar, samfund, stiftelser,

verk, inrättningar och andra inländska

juridiska personer, därunder

inbegripna ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas

självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, samtliga i den

mån de ej inbegripas under punkterna

d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller

å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag —- — — eller

rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet---kom
munal

inkomstskatt.

Föreslagen lydelse:

samhet, jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av egendom,

å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller vilkas

verksamhetsområden falla utanför

Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom sådana

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,

som avses i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

— — — av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska

föreningar, samfund, stiftelser,

understödsföreningar, som bedriva

till livförsäkring hänförlig

verksamhet, verk, inrättningar och

andra inländska juridiska personer,

därunder inbegripna ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar

och andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, samtliga

i den mån de ej inbegripas under

punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller

å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag--— eller

rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet---kom
munal

inkomstskatt;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

Att personer---samma pa
ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

1 mom. Skatt för annan inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet

än i 2 mom.

sägs samt skatt för inkomst av kapital

utgöres, om inkomsten förvärvats

av fysisk person under tid, då

han varit här i riket bosatt, eller av

inländsk juridisk person, i hemortskommunen.

2 mom. Inkomst från lediga

ecklesiastika s y s slor, som influtit

till allmän kassa, beskattas i

den kommun, dår inkomsten av sysslan

eljest bort beskattas.

Inkomst genom---är belä
gen.

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

---sista stycket).

Föreslagen lydelse:

f) understödsföreningar, som bedriva

såväl till livförsäkring hänförliq

verksamhet som annan verksamhet:
för

annan inkomst än inkomst av

fastighet, dock att skattskyldighet föreligger

jämväl för förstnämnda inkomst

till den del inkomsten belöper

på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, som enligt

sina stadgar äga meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd å högst

500 kronor för medlem:

för all inkomst, som belöper på

verksamhet, hänförlig till livförsäkring.

Att personer — — — samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

1 m o m. Skatt för inkomst av

tjänst eller av annan tillfällig

förvärvsverksamhet än i 2

mom. sägs samt skatt för inkomst av

kapital utgöres, om inkomsten förvärvats

av fysisk person under tid, då

han varit här i riket bosatt, eller av

inländsk juridisk person, i hemortskommunen.

2 mom. Inkomst genom---

är belägen.

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

---sista stycket).

Bestämmelsen att till skattepliktig

inkomst icke räknas ersättning, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

17

Nuvarande lydelse:

till 21 §.

4. Har den skattskyldige i någon av

honom bedriven rörelse använt produkter

från egen eller av honom brukad

fastighet, skall värdet av produkterna

räknas som intäkt av jordbruk,

jordbrukets binäringar eller skogsbruk,

men får samma värde avräknas

som omkostnad i rörelsen (jfr punkt

2 av anvisningarna till 29 §).

7. Till intäkt av jordbruksfastighet

räknas ersättning på grund av försäkring

mot utebliven dylik intäkt

liksom ock ersättning på grund av

försäkring av fast eller lös egendom,

om och i den mån köpeskilling, som

skulle hava influtit, därest egendomen

i stället försålts, bort hänföras

till intäkt av jordbruksfastighet.

Föreslagen lydelse:

enligt vad i lag eller särskild författning

är stadgat utgår till någon vid

sjukdom eller olycksfall i arbete, avser

jämväl ersättning, som utgår i de

fall då arbetsgivare står s. k. självrisk

enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete, dock ej i den mån

ersättningen överstiger vad som skulle

hava utgått vid försäkring enligt

nämnda lag.

till 21 §.

4. Har den skattskyldige i någon

av honom bedriven rörelse använt

produkter från egen eller av honom

brukad fastighet, skall värdet av produkterna

räknas som intäkt av jordbruk,

jordbrukets binäringar eller

skogsbruk, men får samma värde avräknas

som omkostnad i rörelsen (jfr

punkt 1 av anvisningarna till 29 §).

7. Ersättning på grund av skadeförsäkring

skall anses såsom intäkt

av jordbruksfastighet, i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit

därest försäkrad egendom i stället

försålts, varit att hänföra till intäkt

av jordbruksfastighet eller i den mån

ersättningen eljest motsvarar sådan

skattepliktig intäkt eller motsvarar

sådan avdragsgill omkostnad, vilken

är att hänföra till nämnda förvärvskälla.

till 24 §.

1. Har annan fastighet helt eller

delvis varit använd i ägarens egen

rörelse, kommer hyresvärdet för vad

som använts i rörelsen, vilket värde

ej får avdragas såsom omkostnad

(jfr punkt 1 av anvisningarna till

29 §), att ingå i den allmänna inkomstberäkningen

för rörelsen och

till 24 §.

1. Har annan fastighet helt eller

delvis varit använd i ägarens egen

rörelse, kommer hyresvärdet för vad

som använts i rörelsen, vilket värde

ej får avdragas såsom omkostnad

(jfr punkt 1 av anvisningarna till

29 §), att ingå i den allmänna inkomstberäkningen

för rörelsen och

Iiiliang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 93.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

Har idkare---i rörelsen.

4. Till intäkt av annan fastighet är

att hänföra ersättning på grund av

försäkring mot utebliven inkomst av

annan fastighet liksom ock ersättning

på grund av försäkring av fast eller

lös egendom, om och i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit,

därest egendomen i stället försålts,

bort hänföras till intäkt av annan

fastighet.

till 28 §.

5. Såsom intäkt av rörelse skall

åven upptagas ersättning på grund

av försäkring mot utebliven dylik intäkt.

I vissa fall kan jämväl kapital,

som uppburits på grund av personförsäkring,

utgöra intäkt av rörelse,

så t. ex. om ett aktiebolag tagit en

försäkring på sin verkställande direktörs

eller en hos bolaget anställd

uppfinnares liv för att därigenom

skydda sig mot den minskning i inkomst,

som den försäkrades frånfålle

förväntas medföra för bolaget.

till 29 §.

2. Har aktiebolag jämlikt lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

överfört medel till pen
-

Föreslagen lydelse:

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

(Jfr dock beträffande livförsäkringsrörelse

punkt 3 av anvisningarna till

30 §.)

Har idkare---i rörelsen.

4. Ersättning på grund av skadeförsäkring

skall anses såsom intäkt

av annan fastighet, i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit därest

försäkrad egendom i stället försålts,

varit att hänföra till intäkt av

annan fastighet eller i den mån ersättningen

eljest motsvarar sådan

skattepliktig intäkt eller motsvarar

sådan avdragsgill omkostnad, vilken

är att hänföra till nämnda förvärvskälla.

till 28 §.

7. I fråga om beräkning av intäkt

av livförsäkringsrörelse gäller vad

därom stadgas i 30 § med därtill hörande

anvisningar.

till 29 §.

2. Skattskyldig är berättigad till avdrag

för medel, vilka överförts till

pensionsstiftelse (jfr punkt 6 av an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

sionsstiftelse, är bolaget berättigat

till avdrag för överföringen. För överföring

av medel till annan personalstiftelse

jämlikt sagda lag är aktiebolag

berättigat till avdrag, om stiftelsens

ändamål är sådant, att aktiebolaget

vid direkt omkostnad för

dylikt ändamål är berättigat till avdrag.

till 30 §.

1. Beräkning av inländsk försäkringsanstalts

överskott

skall ske särskilt för å ena sidan livförsäkringsrörelse,

å andra sidan

sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelsc.

Försäkring, som meddelats

i samband med huvudförsäkring,

räknas härvid som tillhörande

huvudförsäkringens art (t. ex. livränta,

som meddelats som ersättning

visningarna till 53 §) för pensionering

av personal, som är eller varit anställd

i rörelsen, eller efterlevande till

sådan personal. Avdrag må dock icke

medgivas med mindre dels pensioneringen

anordnats på sätt i anvisningarna

till 31 § föreskrives som villkor

för att livförsäkring skall hänföras

till pensionsförsäkring, dels ock de

överförda medlen erfordras för att

säkerställa de pensioner jämte dyrtidstillägg

eller andra därmed jämförliga

tillägg, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom vederbörande

företag tillämpad sedvänja högst skola

utgå.

Skattskyldig, som överfört medel

till annan personalstiftelse än pensionsstiftelse,

är berättigad till avdrag

för de överförda medlen, om

stiftelsens ändamål är sådant, att

den skattskyldige vid direkt omkostnad

för dylikt ändamål är berättigad

till avdrag, samt stiftelsen i övrigt

uPPfyller villkor motsvarande dem

som i punkt 6 av anvisningarna till

53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.

14. I fråga om beräkning av avdrag

från intäkt av livförsäkringsrörelse

gäller vad därom stadgas i 30 §

med därtill hörande anvisningar.

till 30 §.

1. Vid uppdelning av försäkringsrörelse

å sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse,

å ena, samt

livförsäkringsrörelse, å andra sidan,

skall försäkring, som meddelats i

samband med huvudförsäkring, räknas

som tillhörande huvudförsäkringens

art (t. ex. livränta, som meddelats

som ersättning vid olycksfallsförsäkring,

räknas till olycksfallsför
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

vid olycksfallsförsäkring, räknas till

olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring,

som av livförsäkringsbolag meddelats

i kombination med livförsäkring, räknas

till livförsäkring). Intäkter samt

driftkostnader eller andra avdrag,

vilka icke kunna bokföringsmässigt

fördelas på de båda arterna av rörelse,

skola fördelas på skäligt sätt.

Med försäkringsfond för egen räkning

förstås försäkringsfond (premiereserv,

ersättningsreserv) enligt

försäkringslagen, minskad med värdet

av återförsäkrares ansvarighet.

I ersättningsreserven inbegripes i fråga

om försäkringsanstalt, som driver

sjöförsäkring, den förstärkning av

försäkringsfonden, som sådan anstalt

gör enligt bolagsordningen, och i fråga

om anstalt, som driver livförsäkring,

återköpsreserven.

Med premieinkomst---- åter
försäkrares

andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å

sjuk-, olycksfalls - eller skadeförsäk

ringsrörelse må

från bruttointäkten avdrag göras förutom

för driftkostnader, som avses i

29 §, för avsättning till försäkringsfond

för egen räkning, premieåterbäringsreserv

och i lag föreskriven säkerhetsfond,

avsättning till sådan reservfond,

som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

bildas enligt gällande

föreskrifter om allmänna grunder

angående försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar, avsättning

till sådan regleringsfond,

som av trafikförsäkringsanstalt bildas

enligt gällande villkor och före
-

Föreslagen lydelse:

säkring, sjukförsäkring, som av livförsäkringsbolag

meddelats i kombination

med livförsäkring, räknas till

livförsäkring).

Med försäkringsfond för egen räkning

förstås försäkringsfond enligt

lagen om försäkringsrörelse (premiereserv,

ersättningsreserv och, dår

rörelsen avser livförsäkring eller annan

personförsäkring för livstid eller

för längre tid än tio år, reserv för

tilldelad återbäring), minskad medvärdet

av återförsäkrares ansvarighet.

I ersättningsreserven inbegripes

i fråga om försäkringsanstalt, som

driver sjöförsäkring, den förstärkning

av försäkringsfonden, som sådan

anstalt gör enligt bolagsordningen.

Med premieinkomst----åter
försäkrares

andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse

må

från bruttointäkten avdrag göras förutom

för driftkostnader, som avses i

29 §, för avsättning till försäkringsfond

för egen räkning och i lag föreskriven

säkerhetsfond, för utbetald

återbäring, för avsättning till sådan

reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

bildas enligt

gällande föreskrifter om allmänna

grunder angående försäkring med

statsbidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar, för

avsättning till sådan regleringsfond,

som av trafikförsäkringsanstalt bildas

enligt gällande villkor och före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

21

Nuvarande lydelse:

skrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse,

ävensom, med nedan

angiven inskränkning, för ökning av

utjämningsfonderna, i den mån denna

ökning icke överstiger vinsten å

själva försäkringsrörelsen. Denna

vinst skall beräknas till ett belopp,

som utgör skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande

inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för

egen räkning,

b) premieinkomst för egen räkning,

c) 4 procent ränta å post a);

å andra sidan summan av följande

utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning

för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen

räkning,

f) utgående försäkringsfond för

egen räkning.

Avdrag för -—--av brandskada.

Med utjämningsfond — — — försäkringsaktiebolags

reservfond.

Den på---livräntor, undan
taget).

Nedsättning av försäkringsfond för

egen räkning, av premieåterbäringsreserv,

av säkerhetsfond samt av i

första stycket omnämnda reservfond

för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

och regleringsfond för trafikförsäkringsanstalt

ävensom minskning

av utjämningsfonderna skall anses

som intäkt. Utbetald premieåterbäring

får avdragas som utgift. Sker

ändring av bolagsordningen, varigenom

anstalten får rätt att på annat

sätt än ovan sagts disponera vid denna

lags ikraftträdande befintlig utjämningsfond,

för vilken bestämmelser

om inskränkt dispositionsrätt

Föreslagen lydelse:

skrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse,

ävensom, med nedan angiven

inskränkning, för ökning av utjämningsfonderna,

i den mån denna

ökning icke överstiger vinsten å själva

försäkringsrörelsen. Denna vinst

skall beräknas till ett belopp, som utgör

skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande

inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för

egen räkning,

b) premieinkomst för egen räkning,

c) 4 procent ränta å post a);

å andra sidan summan av följande

utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning

för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen

räkning,

f) utgående försäkringsfond för

egen räkning.

Avdrag för----av brandskada.

Med utjämningsfond----för
säkringsaktiebolags

reservfond.

Den på---livräntor, undan
taget).

Nedsättning av försäkringsfond för

egen räkning, av säkerhetsfond samt

av i första stycket omnämnd reservfond

för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

och regleringsfond

för trafikförsäkringsanstalt ävensom

minskning av utjämningsfonderna

skall anses som intäkt. Sker ändring

av bolagsordningen, varigenom anstalten

får rätt att på annat sätt än

ovan sagts disponera vid denna lags

ikraftträdande befintlig utjämningsfond,

för vilken bestämmelser om inskränkt

dispositionsrätt funnits, eller

utjämningsfond, som bildats efter

lagens ikraftträdande, skall fonden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

K ungt. Maj:ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse:

funnits, eller utjämningsfond, som

bildats efter lagens ikraftträdande,

skall fonden anses härigenom undergå

minskning med hela det belopp,

vartill den uppgick före ändringen.

Avdrag må icke ske för avsättning

till omedelbar eller framtida vinstutdelning

till försäkringstagare.

3. Vid beräkning av överskottet

å livförsäkringsrörelse må

från bruttointäkten avdrag göras

förutom för driftkostnader, som avses

i 29 §, för avsättning till försäkringsfond

för egen räkning, premieåterbäringsrescrv,

i lag föreskriven

säkerhetsfond, utjämningsreserver

och livränteförsäkringsrörelsens

garantifonder ävensom för avsättning

av ränta till vinstreserv.

Med utjåmningsreserv förstås här

fond (såsom katastrofreserv, riskutjämningsfond

m. fl.), vilken enligt av

Konungen stadfästa grunder eller bolagsordningen

må användas endast

till att helt eller delvis täcka förlust

på dödlighet, sjuklighet och invaliditet

samt efter sådan disposition kvarstående

förlust på rörelsen i dess helhet,

i den mån densamma icke kan

täckas av andra till framtida förfogande

avsatta medel. Som utjåmningsreserv

skall ej anses i lag föreskriven

säkerhetsfond eller försäkringsaktiebolags

reservfond.

Med garantifond för livränteförsäkringsrörelsen

förstås hår fond,

som avsatts av överskottet på denna

rörelse och som enligt av Konungen

fastställda grunder eller bolagsordningen

må användas endast till vinstutdelning

å livrånteförsäkringar eller

till att helt eller delvis täcka förlust

inom denna rörelse på dödlighet,

Föreslagen lydelse:

anses härigenom undergå minskning

med hela det belopp, vartill den uppgick

före ändringen.

Utöver vad ovan stadgats må avdrag

icke ske för avsättning till omedelbar

eller framtida vinstutdelning

till försäkringstagare.

3. Vid beräkning av nettointäkt

av livförsäkringsrörelse

skall följande iakttagas.

Med inländsk försåkringsanstalt

förstås i denna lag, förutom försäkringsbolag,

jämväl sådan understödsförening,

som enligt sina stadgar

äger meddela livförsäkring med kapitalunderstöd

överstigande 500 kronor

för medlem.

Såsom inländska försäkringar anses

dels försäkringar, som försäkringsanstalt

meddelat i direkt försäkringsrörelse

här i riket, dels ock

återförsäkringar, som inländsk försäkring

sanstalt meddelat åt annan

inländsk försåkringsanstalt.

Till utländsk återförsäkringsrörelse

hånföres rörelse, avseende återförsäkringar,

som inländsk försäkringsanstalt

meddelat åt eller tagit hos utländsk

försåkringsanstalt.

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse, avseende inländska

försäkringar och försäkringar,

som meddelats

i direkt försäkringsrörelse

utom riket, skall såsom bruttointäkt

upptagas intäkt av kapitaloch

fastighetsförvaltning.

I bruttointäkten inräknas jämväl

vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning

av värdet å andra tillgångar

än inventarier eller för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda fas
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

23

Nuvarande lydelse:

sjuklighet och invaliditet samt efter

sådan disposition kvarstående förlust

på rörelsen i dess helhet, som icke

kan täckas av andra till framtida förfogande

avsatta medel.

Med vinstreserv förstås här fond,

som omfattar försäkringstagarna individuellt

tilldelade men till dem ej

utbetalade vinstmedel.

Avdrag för ökning av utjämningsreserverna

må icke ske i den mån desamma

genom ökningen komma att

överskjuta två procent av sammanlagda

risksumman för kapitalförsäkring

för dödsfall med avdrag av den

del därav, för vilken återförsäkrare

svara.

Med risksumma för kapitalförsäkring

för dödsfall förstås här det belopp,

som är att anse som utsatt för

dödsrisk.

Nedsättning av försäkringsfond för

egen räkning, premieåterbäringsreserv,

säkerhetsfond, utjämningsreserver

och garantifonder skall anses som

intäkt. Utbetald premieåterbäring och

vinst å livränteförsäkring, vilken utbetalts

ur garantifond för dglik försäkring,

få avdragas såsom utgift.

Sker ändring av grunder eller bolagsordning,

varigenom anstalten får rätt

att disponera utjämningsreserv eller

garantifond på annat sått än ovan

sagts, skall fonden anses härigenom

undergå minskning med hela det belopp,

vartill den uppgick före ändringen.

Avdrag må icke ske för annan avsättning

till omedelbar eller framtida

vinstutdelning åt försäkringstagarna

än dels avsättning till garantifond för

livränteförsälcringsrörelsc dels ock

avsättning, enligt av Konungen stad
-

Föreslagen lydelse:

tigheter ävensom hyresvärde av fastighet,

som använts i livförsäkringsrörelsen.

Har försäkringsanstalt hos

utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat

inländsk livförsäkring eller i

direkt försäkringsrörelse utom riket

meddelad livförsäkring utan att hos

sig behålla premiereserven, skall såsom

ränteintäkt anses ränta å värdet

av återförsäkrarens ansvarighet enligt

den räntefot, som legat till grund

för premieberäkningen.

Från bruttointäkten må avräknas

dels ränta å gäld, dels, såvitt angår

fastighetsförvaltning, annan enligt

25 § avdragsgill omkostnad för fastighet

än nyss sagts, dels förlust vid

försäljning av andra tillgångar än inventarier

eller för stadigvarande bruk

i rörelsen avsedda fastigheter, dels

belopp varmed värdet ä nyss angivna

tillgångar enligt bestämmelserna i

denna lag nedskrivits, dels 5 procent

av vad som återstår av bruttointäkten

efter avdrag som ovan sagts, dels

ock 5 kronor för varje direkt tecknad

kapitalförsäkring; såsom en enda

försäkring anses härvid alla kapitalförsäkringar,

som samtidigt tecknats

på samma persons eller samma personers

liv. Avdrag må dock icke ske

för försäkringstagare tillkommande

ränta å återbäringsmedel.

Därest de sammanlagda risksummorna

för återförsäkringar, som inländsk

försäkringsanstalt meddelat

åt utländsk försäkringsanstalt, uppgå

till minst en procent av de sammanlagda

risksummorna för den

förstnämnda anstaltens samtliga livförsäkringar,

skall såsom nettointäkt

av u 11 ä n d s k återförsä kringsrörclse

upptagas överskott

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

fästa grunder, av ränta till vinstreserv

för direkt tecknade kapitalförsåkringar

tillhörande anstaltens här

i riket drivna rörelse.

Vid tillämpningen av 30 § räknas

kapitalförsäkring, som är kombinerad

med livränteförsäkring, under viss

förutsättning som livränteförsäkring

(se anvisningarna till 31 §).

4. Vid beräkning av ränteskatteunderlaget

skall, där ej särskilda förhållanden

påkalla annat, räntan å

premiereserven beräknas å medeltalet

av dess belopp vid årets början

och slut efter den räntefot, som legat

till grund för dess beräkning; i fråga

om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

sättes räntan å premiereserven

lika med det belopp, vilket såsom

ränta gottskrivits besparingsfonden,

med avdrag av den ränta, som under

året utbetalts till besparingsf ondens

delägare.

Ränteskatteunderlaget må dock aldrig

överstiga på följande sått begränsade,

på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å anstaltens

hela verksamhet, nämligen

dels summan av överskottet å livförsäkringsrörelsen,

beräknat på sätt i

punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende äro att

hänföra till annan förvärvskälla än

Föreslagen lydelse:

å sådan rörelse. Utvisar den utländska

återförsåkringsrörelsen i fall som

nyss sagts underskott, må detta avräknas

från den skattepliktiga nettointäkten

av kapital- och fastighetsförvaltningen.

Vid tillämpning av

förenämnda regel skall med en livförsäkrings

risksumma vid en viss

tidpunkt förstås den största ökning

av nettokapitalvärdet av försäkringsanstalts

förpliktelser på grund av

försäkringen, som kan uppkomma

genom försäkringsfall vid ifrågavarande

tidpunkt. Med nämnda nettokapitalvärde

förstås kapitalvärdet av

försäkringsanstalts förpliktelser på

grund av försäkringsavtalet, minskat

med kapitalvärdet av försäkringstagarens

förpliktelser på grund av

samma avtal.

4. Erfordras på grund av bestämmelserna

i 30 § eller anvisningarna

till samma paragraf uppdelning av

intäkt eller avdrag mellan olika delar

av försäkringsanstalts verksamhet,

skall fördelningen av intäkten eller

avdraget ske på skäligt sätt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

försäkringsrörelse, dels ock de vid

sagda överskotts beräkning avdragna

avsättningarna till andra fonder än

försäkringsfonden, i den mån deras

sammanlagda belopp icke överstiger

två gånger nämnda summa. Vid tilllämpning

av detta stadgande skall

iakttagas dels att från de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende

är o att hänföra till annan förvärvskälla

än försäkringsrörelse, avdrag

må ske för underskott å annan sådan

förvärvskälla, dels ock att i fråga

om försäkringsanstalt, som jämväl

driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsåkringsrörelse,

inkomstbelopp

och underskott, vilka härröra från annan

förvärvskälla än försäkringsrörelse,

medräknas endast i den mån

de i försäkringstekniskt hänseende

äro att hänföra till livförsäkringsverksamheten.

till 31 §.

1. Med pension förstås dels pension,

som utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels ock belopp,

som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Till pensionsförsäkring hånföres:

1) sådan livränteförsäkring, enligt

vilken livsvarig livränta skall börja

utgå vid viss ålder (ålderspension) eller

vid varaktig arbetsoförmåga (invalidpension);
2)

livränteförsäkring, vilken är att

anse som änke- eller pupillförsäkring

(familjepension), dock, försåvitt fråga

är om pension till änka, allenast

om livräntan är livsvarig; samt

Föreslagen lydelse:

till 31 §.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäkring

utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensionering,

dels ock belopp som utgår på

grund av pensionsförsäkring vare sig

denna tagits i samband med tjänst

eller annorledes.

Med pensionsförsäkring

förstås livförsäkring, enligt vilken icke

skola utgå andra försäkringsbelopp

än

1) ålderspension, utgående högst

under den försäkrades livstid,

2) invalidpension, utgående högst

så länge den försäkrade är arbetsoförmögen

eller har nedsatt arbetsförmåga,

3) efterlevandepension eller

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

3) försäkring, vilken utgör en kombination

av livränteförsäkring som i

1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring,

i följande fall:

a) därest med livränteförsäkring

kombinerats kapitalförsäkring å belopp

sammanlagt ej överstigande livräntas

dubbla årsbelopp, skolande

härvid i fråga om änke- och pupillförsäkring

såsom årsbelopp anses den

årliga pension, som tillförsäkrats enbart

änka;

b) därest vid försäkring av ålderspension

avtalats, att pensionen skall

utgå ett visst garanterat antal år, oberoende

av om den försäkrade efter

uppnådd pensionsålder avlider innan

det garanterade antalet år uppnåtts;

c) därest vid försäkring, varom i

b) sägs, pensionsåldern är högst 70

år och, för den händelse dödsfall inträffar

före pensionsåldern, ett högst

med ålderspensionen lika årsbelopp

skall utgå under ett garanterat antal

år; eller

d) därest livsvarig livränta till förmån

för efterlevande änka eller barn

skall, oavsett för månst agarens dödsfall,

utgå under ett garanterat antal

år efter försörjarens död.

Under 3 b), c) eller d) bär ovan

omförmäld försäkring skall dock

icke, för såvitt den ej tillika uppfyller

villkoren enligt 3 a), anses såsom

pensionsförsäkring, med mindre det

garanterade antalet år år högst tjugu

och det i avtalet stadgats, att rätt till

återköp eller belåning av försäkringen

ej skall föreligga och ej heller

rätt till sådan förändring av utbetalningssättet,

att försäkringen upphör

att vara av sådan art, som ovan i

denna anvisning sågs.

Utgör i annat fall än här ovan

sagts försäkring en kombination av

Föreslagen lydelse:

5) med ålders-, invalid- eller efterlevandepension

förenat kapitalbelopp,

som utgår i samband med att pensionen

börjar utbetalas eller upphör eller

försäkringen upphör.

Ålderspension, som här avses, må

icke börja utgå vid lägre ålder än 55

år, såvida icke med hänsyn till den

försäkrades yrke eller andra omständigheter

(t. ex. varaktig arbetsoförmåga)

lägre pensionsålder kan anses

skälig.

Med efterlevandepension förstås

pension, som efter den försäkrades

död utgår högst så länge viss eller

vissa i försäkringsavtalet angivna personer

leva.

Såsom efterlevandepension skall

ock anses pension, som utgår efter

den försäkrades död oberoende av

viss pensionstagares liv, (försörjningsränta)

under förutsättning

a) att försörjnings räntan är förenad

med livsvarig ålderspension eller

med sådan livsvarig efterlevandepension

till maka eller barn, vilken skall

börja utgå omedelbart efter den försäkrades

död, samt att försörjningsräntans

årsbelopp icke överstiger den

livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall utgå

under högst tjugu år, dock med

den inskränkningen att, då räntan är

förenad med livsvarig ålderspension,

räntan likväl icke må utgå längre än

till den tidpunkt, då den försäkrade

skulle hava fyllt 90 år, och ej heller,

vid pensionsålder över 70 år, under

längre tid än som motsvarar skillnaden

mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försörjningsräntan

och den med denna förenade livsvariga

pensionen skola erläggas under

tid, som icke med mera än fem

år understiger den tid under vilken

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

livränte- och kapitalförsäkring, skall försörjningsräntan enligt avtalet

försäkringen anses uppdelad på en längst skall utgå, samt att icke vid

kapitalförsäkring och en livrånteför- utgången av något kalenderår under

säkring. förstnämnda tid det sammanlagda

Olycksfallsförsäkring räknas icke beloppet av erlagda premier överstisåsom

pensionsförsäkring. ger det belopp, som vid samma tid
Med

livsvariga livräntor avses så- punkt skulle hava erlagts, om predana

livräntor, som upphöra att utgå miebetalningen jämnt fördelats å tid,

först vid dödsfall eller, beträffande som med fem år understiger den

änka, vid dödsfall eller omgifte.

tid under vilken försörjningsräntan

längst skall utgå, samt

d) att i avtalet stadgats, att rätt

till återköp eller belåning av försäkringen

icke skall föreligga och ej heller

rätt till sådan förändring av försäkringen,

att den upphör att vara

pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) i nästföregående stycke

skall efterlevandepension till den

försäkrades änka anses såsom livsvarig,

även om pension skall upphöra

vid omgifte.

Kapitalbelopp, som utgå på grund

av pensionsförsäkring, må tillsammans

icke överstiga det högsta årliga

beloppet av ålders- eller invalidpensionen,

ökat, om efterlevandepension

skall utgå till make, med det

högsta årliga beloppet av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år eller,

i fråga om ålderspension vars

årsbclopp icke överstiger 3 000 kronor,

två år.

Med kapitalförsäkring

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal om livförsäkring,

förutom utfästelse som avtal om pensionsförsäkring

enligt vad ovan sagts

må innehålla, jämväl annan utfästelse,

må försäkringen anses uppdelad

på en pensionsförsäkring och en

kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring, vilken innehåller

i nästföregående stycke omförmälda

utfästelser, icke uppdelas på sätt

där sägs, enär pensionens storlek icke

bestämts eller annan omständighet

av betydelse för uppdelningen icke är

känd, må uppdelningen ske enligt

grunder, som fastställas av Kungl.

Maj.t.

Utan hinder av vad ovan stadgats

må pensionsförsäkring, för vilken

premiebetalningen skall vara fullgjord

inom fem år från försäkringsavtalets

ingående, anses som kapitalförsäkring,

därest förbehåll härom

intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses

tillhöra samma slag av försäkring

som huvudförsäkringen.

För att försäkring skall anses hava

tagits i samband med tjänst erfordras,

att enligt anställningsavtalet

skyldighet föreligger för arbetstagare

att hava sådan försäkring eller

att, om sådan skyldighet icke föreligger,

premier för försäkringen skola

gäldas av arbetsgivaren eller av

denne jämte arbetstagaren. För att

sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall

anses hava tagits i samband med

tjänst erfordras utöver vad förut

sagts, att anmälan angående nyssnämnda

förhållanden skett hos försäkringsanstalten.

Försäkring enligt

lagen om försäkring för olycksfall i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj.ts proposition nr 93.

29

Nuvarande lydelse:

till 32 §.

10. Susom livränta anses, förutom

egentlig livränta, övriga på grund av

pensionsförsäkring utfallande försäkringsbelopp,

jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet

utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning

vid dödsfall. Ändras

försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring

helt eller delvis övergår till

kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen

svarande premiereserv

och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom

på grund av försäkringen utbetalt

belopp.

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från intäkten

av sin tjänst avdraga avgifter,

som han på grund av tjänsten erlagt

för egen pensionering, vare sig avgifterna

erlagts till arbetsgivaren, till

särskild för ändamålet bildad kassa

eller till försäkringsanstalt. Likaledes

får avdrag äga rum för avgifter, som

på grund av tjänsten erlagts för överlevelseränteför

säkring såsom änkeoch

pupillförsäkring o. dgl. Angående

skattskyldigs rätt till avdrag för

avgifter, som han annorledes än på

grund av tjänst eller anställning erlagt

för egen pensionsförsäkring samt

för änke- och pupill försäkring, se

46 § 2 mom.

till 46 §.

1. Har skattskyldig för försäkring,

som avses i 46 § 2 mom. första stycket

3), uppburit vinstutdelning eller

premieåterbäring, skall vad sålunda

uppburits avräknas från premiernas

belopp, så att blott vad därefter åter
-

Föreslagen lydelse:

arbete anses icke såsom försäkring,

tagen i samband med tjänst.

till 32 §.

10. Ändras försäkringsavtal så,

att pensionsförsäkring helt eller delvis

övergår till kapitalförsäkring,

skola mot kapitalförsäkringen svarande

premiereserv och övriga tillgodohavanden

vid tidpunkten för ändringen

anses såsom på grund av pensionsförsäkringen

utbetalt belopp.

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från intäkten

av sin tjänst avdraga avgifter,

som han i samband med tjänsten erlagt

för egen eller efterlevandes pensionering,

vare sig avgifterna erlagts

till arbetsgivaren, till särskild för ändamålet

bildad kassa eller till försäkringsanstalt.

Avdrag för sådana avgifter

må dock ske endast om pensioneringen

anordnats på sätt i anvisningarna

till 31 § föreskrives som

villkor för att livförsäkring skall

hänföras till pensionsförsäkring. Angående

skattskyldigs rätt till avdrag

för avgifter, som han annorledes än

i samband med tjänst erlagt för egen

eller efterlevandes pensionering, se

46 § 2 inom.

till 46 §.

1. Avdrag må icke åtnjutas för

premier och andra avgifter i de fall,

där avgifterna åro att betrakta såsom

utgifter för levnadskostnader, vilka

enligt 20 § icke åro avdragsgilla, men

där det utgivna beloppet utgör skat
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

står av verkligen utbetalda premier tepliktig inkomst för den vilken befår

avdragas, dock högst 200 kronor, loppet kommit till godo, t. ex. då avHar

vinstutdelning och premieåterbä- gifterna erlagts för försäkring å hemring

överstigit de under året erlagda biträde, v.

premiernas belopp, utgör enligt 19 §

överskottet icke skattepliktig intäkt.

till 53 §.

2. Verksamhet på grund av anställning

i svenskt företag anses utövad

här i riket, även om tjänstinnehavaren

i och för sin tjänst måste

göra tillfälliga besök utomlands eller

under längre tid uppehålla sig därstädes

under kringresande (t. ex.

handelsresande). Förmåner, som

härröra av ett förutvarande tjänsteförhållande

(pension, vissa undantagsförmåner

o. s. v.) och åtnjutas

av person, som icke är bosatt eller

stadigvarande vistas här i riket, beskattas

i Sverige, om den tidigare

verksamheten huvudsakligen utövats

härstädes. För sådan person föreligger

däremot ej skattskyldighet för

livränta eller andra enligt 31 § med

inkomst av tjänst likställda förmåner,

som icke åtnjutas på grund av

något tjänsteförhållande.

6. Till pensionsanstalter, som icke

äro bolag, räknas inrättning, självständig

fond eller annan stiftelse, vilkens

kapital och avkastning må användas

endast till pensioner på grund

av tjänst eller annan arbetsanställning,

därest genom föreskrifter i reglementet

eller eljest trygghet skapats

för att anstalten så länge den

består skall hava sådant ändamål

samt att vid dess upplösning återstående

medel antingen jämväl skola

användas för dylik pensionering eller

ock skola anslås till välgörande eller

eljest allmännyttigt ändamål. Pen
-

till 53 §.

2. Verksamhet på grund av anställning

i svenskt företag anses utövad

här i riket, även om tjänstinnehavaren

i och för sin tjänst måste göra

tillfälliga besök utomlands eller under

längre tid uppehålla sig därstädes

under kringresande (t. ex. handelsresande).

Förmåner, som härröra

av ett förutvarande tjänsteförhållande

(pension, vissa undantagsförmåner

o. s. v.) och åtnjutas av person,

som icke är bosatt eller stadigvarande

vistas här i riket, beskattas i Sverige,

om den tidigare verksamheten

huvudsakligen utövats härstädes.

För sådan person föreligger däremot

ej skattskyldighet för pension, livränta

eller andra enligt 31 § med inkomst

av tjänst likställda förmåner,

som icke åtnjutas på grund av något

tjänsteförhållande.

6. Med pensionsstiftelse avses, förutom

pensionsstiftelse bildad enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, jämväl inrättning,

självständig fond eller annan

stiftelse, vilkens kapital och avkastning

må användas endast till pensioner

på grund av tjänst, därest genom

föreskrifter i reglementet eller

eljest trygghet skapats för att stiftelsen

så länge den består skall hava

sådant ändamål samt att vid dess

upplösning återstående medel antingen

skola användas för dylik pensionering

eller ock skola anslås till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

31

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

sionsstiftelser bildade enligt lagen välgörande eller eljest allmännyttigt

om aktiebolags pensions- och andra ändamål.

personalstiftelser åro att hänföra till

pensionsanstalter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951. I samband med lagens

ikraftträdande skall följande iakttagas:

1. Äldre bestämmelser skola, såvitt angår försäkringstagares beskattning,

tillämpas vid 1951 års taxering, så ock vid eftertaxering för år 1951 eller

tidigare år. I övrigt skola äldre bestämmelser gälla beträffande eftertaxering

för år 1950 eller tidigare år.

2. Beträffande försäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, skola

äldre bestämmelser angående försäkringstagares beskattning jämväl i övrigt

gälla efter nämnda dag, dock med följande undantag:

a) Avdrag må icke åtnjutas för avgifter, vilka efter ingången av år 1951

erläggas för försäkring, som avses i andra stycket av punkt 5 av anvisningarna

till 28 § i deras äldre lydelse. Belopp, som utfaller på grund av

försäkring av nyssnämnda slag, vilken meddelats före angivna tidpunkt,

är skattepliktigt endast till så stor del, som enligt försäkringsteknisk beräkning

motsvarar de avgifter, vilka erlagts före sagda tidpunkt.

b) Utgår livränta på grund av pupillförsäkring må avdrag, som avses i

32 § 2 mom. a) i dess äldre lydelse, icke åtnjutas, därest livräntan utgår

i anledning av dödsfall, vilket inträffat efter ingången av år 1951.

c) I fråga om avdrag för avgifter, som avses i 46 § 2 mom. 3), skola de

nya bestämmelserna gälla även beträffande försäkringar, som meddelats

före den 1 januari 1951.

3. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för försäkringsanstalt skall

livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföras till kapitalförsäkring,

om den enligt äldre bestämmelser skolat hänföras till sådan försäkring.

4. I fråga om understödsförening, som enligt sina stadgar äger meddela

livförsäkring med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem,

skall såsom nettointäkt upptagas dels den del av föreningens enligt 24 § i

dess äldre lydelse och 25 § beräknade nettointäkt av fastighet, som efter förhållandet

mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats

före ingången av år 1951, och hela premiereserven belöper på nämnda försäkringar,

dels ock den del av föreningens enligt 30 § beräknade nettointäkt

av livförsäkringsrörelse, som efter förhållandet mellan premiereserven för

kapitalförsäkringar, vilka meddelats efter ingången av år 1951, och premiereserven

för samtliga kapitalförsäkringar belöper pa de efter 1951 års ingång

meddelade kapitalförsäkringarna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 inom, 7 § och 10 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 19471 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

4 §.

1 mom. Från sammanlagda —

--kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring,

allt i den omfattning som i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

7 §•

Från skattskyldighet —--— hus
hållningssällskap

:

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdel
-

4 §.

1-mom. Från sammanlagda —

--kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för pensionsavgifter enligt

lagen om folkpensionering ävensom

för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt

i den omfattning som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

7 §•

Från skattskyldighet----hus
hållningssällskap

:

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdel
-

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1948: 764 samt av 10 § 2 mom. se 1949: 67.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 93.

33

Nuvarande lydelse:

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsanstalter som

icke åro bolag, understödsföreningar,

jämlikt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av egendom»

å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller

vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,

som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

i) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

--— statlig inkomstskatt.

Att personer — -—- — samma paragraf.

10 §.

2 in o m. Den statliga —--be
skattningsbara

inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

män de driva livförsäkringsrörelse;

Föreslagen lydelse:

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsstiftelser, andra

understödsföreningar än sådana, som

enligt sina stadgar äga meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd

överstigande 500 kronor för medlem,

jämlikt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av egendom,

å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller vilkas

verksamhetsområden falla utanför

Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom sådana

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,

som avses i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

—--statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, som enligt

sina stadgar äga meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd överstigande

500 kronor för medlem och

som bedriva jämväl annan verksamhet

än livförsäkringsverksamhet:

för all inkomst, sam belöper på annan

än till livförsäkring hänförlig

verksamhet.

Att personer---- samma pa
ragraf.

1« §•

2 in o in. Den statliga —--be
skattningsbara

inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbainkomsten;

samt

tjugufem procent av den beskattningsbara

inkomsten; samt ra

:{ liihnng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

d) för andra —--beskattnings
bara

inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, skatten

skall beräknas enligt c), såvitt

angår svensk anstalt, allenast beträffande

den del av anstaltens beskattningsbara

inkomst som efter förhållandet

mellan den i för säkring stekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamheten

hånförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen

och, såvitt angår utländsk anstalt,

allenast i fråga om den del av nämnda

inkomst som efter förhållandet mellan

den skattepliktiga nettointäkten

av livförsäkringsrörelsen och anstaltens

sammanlagda skattepliktiga nettointäkt

av försäkringsrörelse belöper

å livförsäkringsrörelsen.

Föreslagen lydelse:

d) för andra---beskattnings
bara

inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas enligt bestämmelsen

under c) allenast beträffande

den del av anstaltens beskattningsbara

inkomst, som efter förhållandet

mellan den skattepliktiga nettointäkten

av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skattepliktiga

nettointäkt belöper å livförsäkr

ingsrörel sen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Vad som stadgas i övergångsbestämmelserna till lagen den 1950

(nr ) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) skall äga motsvarande tillämpning beträffande taxeringen till statlig

inkomstskatt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

35

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943

(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 maj 1943 om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt skall upphöra att gälla med utgången

av år 1950. Förordningen skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande

skatt, som påförts eller påföres på grund av 1950 eller tidigaTe års

taxering.

Förslag

till

lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om

beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension

från staten.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1937 om beräkning i vissa

fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten skall upphöra

att gälla med utgången av år 1950. Lagen skall dock alltjämt äga tillJäinpning

beträffande pupillpension, som utgår i anledning av dödsfall, vilket

inträffat före utgången av år 1950.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 6 § 1 mom. förordningen den

förmögenhetsskatt skola erhålla ändrad lydelse på

26 juli 1947 om statli;

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3§.

2 m o m. Såsom tillgångar vid

förmögenhetsberäkningen upptagas

icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b)

rätt till undantagsförmåner

samt till pension och annan förmån,

som åtnjutes på grund av förutvarande

tjänsteförhållande, ävensom

till sådan livränta, varom förmäles i

32 § 2 mom. a)—c) kommnnalskattelagen;
-

c) rätt till--— avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 m o m. Skyldighet att---

i riket.

Medlem av---— för förmögen
het.

För skattskyldiga -----medde
lade

föreskrifter.

Föreslagen lydelse:

3 §.

2 in o m. Såsom tillgångar- vid

förmögenhetsberäkningen upptagas

icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b)

rätt till undantagsförmåner,

till pension eller annan livränta, som

utgår på grund av försäkring, till

pension och annan förmån, som annorledes

än i följd av försäkring åtnjutes

på grund av förutvarande

tjänsteförhållande samt till livränta

som, enligt vad i lag eller särskild

författning är stadgat, annorledes ån

på grund av försäkring utgår vid

sjukdom eller olycksfall i arbete eller

under militärtjänstgöring;

c) rätt till--- — avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 in o in. Skyldighet att---

i riket.

Medlem av----för förmögen
het.

För skattskyldiga---— medde
lade

föreskrifter.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

37

Nuvarande lydelse:

Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar---för

förmögenhet.

Föreslagen lydelse:

Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar---för

förmögenhet.

Utländska försäkringsanstalter äro

frikallade från skattskyldighet för

förmögenhet, som hänför sig till hår

i riket bedriven livförsäkringsrörelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951. Dock skola bestämmelserna

i 3 § 2 mom. i sin äldre lydelse tillämpas vid 1951 års taxering

ävensom vid eftertaxering för år 1951 eller tidigare år samt bestämmelserna

i 6 § 1 mom. i sin äldre lydelse gälla vid eftertaxering för år 1950 eller

tidigare år.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 29 § 1 mom., 31 §, 33 § och 35 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928* 1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

29 §. 29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration

—• — — före taxeringsåret.

Har skattskyldig---och skul
der.

Svenskt aktiebolag---utdel
ningens

belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration

jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i

anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration i stäl
-

1 in o m. Allmän självdeklaration

-— — — före taxeringsåret.

Har skattskyldig--— och skul
der.

Svenskt aktiebolag — — — utdelningens

belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration

jämväl meddela uppgift i

de avseenden, som omförmälas i anvisningarna

till 30 § kommunalskattelagen.

Motsvarande gäller beträffande

utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket drivit livförsäkringsrörelse,

dock endast såvitt angår den

till nämnda rörelse hänförliga verksamheten.

Med inländsk försäkringsanstalt

förstås i denna förordning, förutom

försäkringsbolag, jämväl sådan understödsförening,

som enligt sina

stadgar äger meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd överstigande

500 kronor för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration läm
-

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. och 33 § se 1948:763, av 31 § se 1938: 374 samt av 35 §

1 mom. se 1935: 255.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

39

Nuvarande lydelse:

let för uppgifter enligt första stycket

punkterna 3) och 5) lämna uppgift

å premieinkomsten här i riket,

fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring,

dels trafikförsäkring, dels

brandförsäkring och dels annan försäkring

samt uppgift å den eller de

kommuner, där sysslomannen (generalagenten)

haft kontor, samt, då

flera kontor funnits, uppgift å de vid

varje kontor influtna premieinkomsterna,

fördelade på nämnda olika slag

av försäkring.

Belopp, som---öretal bortfalla.

4

31 §.

Vid självdeklaration —- — — föreningens

bokföring.

Vid självdeklaration —---dessa

uppgifter.

För verk---— att utgiva.

För inländsk försäkringsanstalt

skall utan anmaning därjämte avlämnas

bestyrkt avskrift av protokoll

eller annan handling, som utvisar,

huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret

slutgiltigt fastställts samt

huru vinsten för samma år disponerats.

33 §.

Till ledning — — —- föra handel

sböcker;

bl av försäkringsanstalt:

Föreslagen lydelse:

na uppgift å premieinkomsten här

i riket, fördelad å dels livförsäkring,

dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring,

dels sjuk- olycksfalls- och

brandförsäkring och dels annan försäkring,

samt uppgift å den eller de

kommuner, där sysslomannen (generalagenten)

haft kontor, ävensom,

då flera kontor funnits, uppgift å de

vid varje kontor influtna premieinkomsterna,

fördelade på nämnda olika

slag av försäkring. Beträffande annan

än till livförsäkring hänförlig

verksamhet föreligger icke skyldighet

för utländsk försäkringsanstalt

att lämna uppgifter enligt första stycket

punkterna 3) och 5).

Belopp, som —---öretal bort
falla.

31 §.

Vid självdeklaration---för
eningens

bokföring.

Vid självdeklaration---dessa

uppgifter.

För verk — — — att utgiva.

För inländsk försäkringsanstalt

skall utan anmaning därjämte avlämnas

bestyrkt avskrift av protokoll

eller annan handling, som utvisar,

huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret

slutgiltigt fastställts samt

huru vinsten för samma år disponerats.

Vad sålunda stadgats skall dock

icke gälla beträffande försäkringsanstalt,

som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

33 §.

Till ledning---föra handels
böcker;
b)

av försäkringsbolag ävensom

understödsförening, oavsett om för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kunffl. Maj:ls proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

uppgift för envar, som under nästföregående

år åtnjutit livränta eller

eljest erhållit belopp på grund av

pensionsförsäkring hos anstalten, angående

sådant belopp,

dock att därest beloppet ej uppgått

till tvåhundra kronor uppgiftsskyldiglxet

icke äger rum med mindre

för den, som åtnjutit intäkten, tillika

skall uppgivas annan intäkt;

c) av den----utbetalts, angå
ende

det utbetalda beloppet.

I uppgift — — — avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

lyftning.

Vid fullgörande —--nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som — — — i huvudbok.

35 §.

1 m o m. I särskilda — — —

hemvist; samt

e) av styrelse för försäkringsanstalt:
-

uppgift för — — — för försäkrihgen.

Föreslagen lydelse:

eningen enligt denna förordning är

att anse såsom försäkringsanstalt eller

ej:

uppgift för envar, som under nästföregående

år uppburit belopp på

grund av försäkring av den art, att

skatteplikt för beloppet föreligger,

angående sådant belopp,

dock att uppgiftsskyldighet icke

föreligger, därest under året uppburna

belopp sammanlaqt icke uppqå till

200 kronor;

c) av den---utbetalts, an
gående

det utbetalda beloppet.

I uppgift---avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

lyftning.

•Vid fullgörande — — — nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som--— i hu
vudbok.

35 §.

1 m o m. I särskilda — — —

hemvist; samt

e) av styrelse för försäkringsbolag

eller understödsförening, oavsett om

föreningen enligt denna förordning

är att anse såsom försäkringsanstalt

eller ej:

uppgift för — — — för försäkringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, dock att bestäm

melserna i 33 § och 35 § 1 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1952.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

41

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas att 3 §, 10 §, 11 §, 20 §, 46 § 2 inom., 100 § 2 mom.,

103 § 1 inom. och anvisningarna till 46 § uppbördsförordningen den 31 december

19451 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §.

Preliminär skatt---fråga är.

Preliminär skatt — — — statlig

förmögenhetsskatt.

Preliminär skatt---prelimi
när

C-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall

utgöras för sådan inkomst av tjänst,

som helt eller delvis utgår i penningar

och som hänför sig till den skattskyldiges

huvudsakliga arbetsanställning

eller eljest utgör hans huvudsakliga

inkomst av tjänst, och skall

utgå med belopp som angives i skattetabell,

varom i 4 § sägs, eller med

den procent av inkomsten som i 7 §

sägs. Med tjänst likställes i denna

förordning rätt till pension, livränta

och undantagsförmåner samt sådant

periodiskt understöd eller sådan därmed

jämförlig periodisk intäkt, varför

givaren enligt 22, 25 eller 29 §

kommunalskattelagen är berättigad

till avdrag. Att preliminär A-skatt i

vissa fall kan komma att utgå jämväl

för annan inkomst än nyss sagts eller

för förmögenhet framgår av 48 §

1 mom.

3 §•

Preliminär skatt--— fråga är.

Preliminär skatt — — — statlig

förmögenhetsskatt.

Preliminär skatt — -— — preliminär

C-skatt.

1.Preliminär A-skatt skall

utgöras för sådan inkomst av tjänst,

som helt eller delvis utgår i penningar

och som hänför sig till den skattskyldiges

huvudsakliga arbetsanställning

eller eljest utgör hans huvudsakliga

inkomst av tjänst, och skall

utgå med belopp som angives i skattetabell,

varom i 4 § sägs, eller med

den procent av inkomsten som i 7 §

sägs. Med tjänst likställes i denna

förordning rätt till pension, livränta,

som utgår på grund av sjuk- olycksfalls-

eller skadeförsäkring eller annorledes

än på grund av försäkring,

ersättning, som i annan form än livränta

utgår på grund av sjuk- eller

olycksfallsförsäkring, tagen i samband

med tjänst, samt undantagsförmåner

ävensom sådant periodiskt

understöd eller sådan därmed jämförlig

periodisk intäkt, varför givaren enligt

22, 25 eller 29 § kommunalskat
-

1 Senaste lydelse av 3 §, 10 §, 46 § 2 mom. och anvisningarna till 4G § se 1947:585 samt

av 103 § 1 mom. se 1946:472.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse:

2. Preliminär B-skatt —- --verkställd taxering.

3. Preliminär C-skatt —

— — verkställd taxering.

Är skattskyldig--- — därtill för
anleda.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Preliminär A-skatt -— — —- kostnadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt lagen om folkpensionering,

särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn,

familjebidrag enligt familjebidragsförordningen

den 29 mars 194G, sådant

kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag

av statsmedel, eller sådan pension eller

livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200 kronor

för år.

Preliminär A-skatt — — — till

konkursbo.

11 §•

Preliminär A-skatt skall beräknas

å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats sådana avgifter,

som den skattskyldige på grund av

sin tjänst har att erlägga för egen

eller efterlevande familjs pensionering.

Föreslagen lydelse:

telagen är berättigad till avdrag. Att

preliminär A-skatt i vissa fall kan

komma att utgå jämväl för annan inkomst

än nyss sagts eller för förmögenhet

framgår av 48 § 1 mom.

2. Preliminär B-skatt —

—- — verkställd taxering.

3. Preliminär C-skatt —

— — verkställd taxering.

Är skattskyldig---därtill för
anleda.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Preliminär A-skatt ----kost
nadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt lagen om folkpensionering,

särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn,

familjebidrag enligt familjebidragsförordningen

den 29 mars 1946, sådant

kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel, eller sådan pension, livränta

eller annan skattepliktig ersättning

från försäkringsanstalt, som

uppgår till högst 1 200 kronor för år.

Preliminär A-skatt — — — till

konkursbo.

11 §•

Preliminär A-skatt skall beräknas

å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats dels avgifter,

som den skattskyldige erlägger för

sådan pensionsförsäkring eller sjukeller

olycksfallsförsäkring, som tagits

i samband med tjänst, dels ock

avgifter, som den skattskyldige i samband

med tjänsten erlägger för egen

eller efterlevandes pensionering annorledes

än genom försäkring.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 93.

43

Nuvarande lydelse:

Till andra —---preliminär A
skatt.

20 §.

Efter anmaning'' av lokal skattemyndighet

är arbetsgivare eller försäkringsanstalt

skyldig att, den förre

beträffande namngiven hos honom

anställd person och den senare beträffande

namngiven person, som av

anstalten uppbär pension eller livränta,

lämna uppgift å löneförmån, pension

eller livränta, som enligt vad antagas

kan kommer att utbetalas under

inkomståret.

46 §.

2 in o in. Har arbetstagaren •— ■—

— 7 § angives.

Har arbetstagare — — —- första

utbetalningstillfället.

Har lokal----nämnda skatt.

Har lokal skattemyndighet meddelat

förordnande, som i 3 § sista stycket

avses, skall löneavdrag icke verkställas

å folkpension enligt lagen om

folkpensionering, särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders

in. fl. barn, familjebidrag enligt familj

ebi dragsförordningen den 29

mars 1946, sådant kontantunderstöd,

som utgives av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel, sådan pension

eller livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200

kronor för år, sådant periodiskt understöd

eller sådan därmed jämförlig

periodisk intäkt, varför givaren enligt

46 § kommunalskattelagen är berättigad

till avdrag, eller å lön, vilken

utbetalas till person, som är i

konkurs, eller till konkursbo.

Föreslagen lydelse:

Till andra---preliminär A
skatt.

20 §.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet

är arbetsgivare, försäkringsbolag

eller understödsförening

skyldig att, arbetsgivaren beträffande

namngiven hos honom anställd person

och bolaget eller föreningen beträffande

namngiven person, till vilken

utgives pension, livränta eller

annan skattepliktig ersättning, lämna

uppgift å löneförmån, pension,

livränta eller annan ersättning, som

enligt vad antagas kan kommer att

utbetalas under inkomståret.

46 §.

2 m o in. Har arbetstagaren--

— 7 § angives.

Har arbetstagare — — — första

utbetalningstillfället.

Har lokal---nämnda skatt.

Har lokal skattemyndighet meddelat

förordnande, som i 3 § sista stycket

avses, skall löneavdrag icke verkställas

å folkpension enligt lagen om

folkpensionering, särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders

m. fl. barn, familjebidrag enligt familj

ebidragsförordningen den 29

mars 1946, sådant kontantunderstöd,

som utgives av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel, sådan pension,

livränta eller annan skattepliktig

ersättning från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200 kronor

för år, sådant periodiskt understöd

eller sådan därmed jämförlig periodisk

intäkt, varför givaren enligt 46 §

kommunalskattelagen är berättigad

till avdrag, eller å lön, vilken utbetalas

till person, som är i konkurs,

eller till konkursbo.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

100 §.

2 in o in. Fullgör icke arbetsgivare

eller försäkringsanstalt behörigen vad

vederbörande enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen

vad honom enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första stycket åligger.

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

103 §.

1 in o in. Hörsammar icke skattskyldig

anmaning att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga

sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare eller försäkringsanstalt

att hörsamma anmaning

enligt 20 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra

sådan skyldighet eller verkställer

han löneavdrag med för lågt belopp,

eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom

åligger enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första eller andra

stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Då fråga---sig förfallen.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare — — — självständig

företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas

enligt förordningen den som till annan

utbetalar pension, livränta, un
-

Föreslagen lydelse:

100 §.

2 m o in. Fullgör icke arbetsgivare,

försäkringsbolag eller understödsförening

behörigen vad vederbörande

enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen

vad honom enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första stycket åligger,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

103 §.

1 in o in. Hörsammar icke skattskyldig

anmaning att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga

sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare, försäkringsbolag

eller understödsförening

att hörsamma anmaning enligt 20 §,

eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa löneavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verkställer

han löneavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom

åligger enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första eller andra

stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Då fråga — — — sig förfallen.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare -— — — självständig

företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas

enligt förordningen den som till annan

utbetalar pension, livränta eller

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

45

Nuvarande lydelse:

dantagsf örmåner, periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk

intäkt.

Det ankommer----denna för
ordning.

Om en —--— uppbär tantiem.

Provision bör —---huvudman
nens

tjänst.

För bedömande----med ar
betsgivaren.

Har arbetstagaren---— skall

verkställas.

Arbetsgivares skyldighet — -— —

av inkomst.

Arbetsgivare är---än hem
ortskommunen.

Då skattskyldig — — — huvudsaklige

arbetsgivaren.

Framställning om---höras

däröver.

Vid prövning----effektiv ut
skyldsbetalning.

Den i------skall medgivas.

Utom i —--för handen.

Föreslagen lydelse:

annat belopp, som enligt 3 § 1. likställes

med inkomst av tjänst.

Det ankommer —- — —- denna

förordning.

Om en---— uppbär tantiem.

Provision bör •—- ---huvudman
nens

tjänst.

För bedömande---med ar
betsgivaren.

Har arbetstagaren-----skall

verkställas.

Arbetsgivares skyldighet —---

av inkomst.

Arbetsgivare är---än hem
ortskommunen.

Då skattskyldig — — — huvudsaklige

arbetsgivaren.

Framställning om —---höras

däröver.

Vid prövning —--effektiv ut
skyldsbetalning.

Den i---skall medgivas.

Utom i —----för handen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt

och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

12 §.

Har någon--— skolat ökas.

Vidare skall--• — 15,000 kro
nor.

Vad som — ---- äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket

äger ej rum för rätt till sådan

livränta, som avses i 32 § 2 mom. a)

—c) kommunalskattelagen, ej heller

för rätt till annan livränta, i den

mån vad som på grund av förordnande

av samma person såsom sådan

livränta tillfallit den berättigade icke

överstiger 1,500 kronors årsränta.

Föreslagen lydelse:

12 §.

Har någon — —--- skolat ökas.

Vidare skall--— 15,000 kro
nor.

Vad som ---— äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket

äger ej rum för rätt till pension

som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Skattskyldighet äger ej heller

rum för rätt till livränta som

utgår på grund av annan försäkring

ån pensionsförsäkring, i den mån

vad som på grund av förordnande av

samma person såsom sådan livränta

tillfallit den berättigade icke överstiger

1,500 kronors årsränta.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring

och pensionsförsäkring

stadgas i anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföres till pensionsförsäkring,

därest den är av det slag, som avses i 32 § 2 mom. a)—c)

kommunalskattelagen i dess lydelse före nämnda dag, och till kapitalförsäkring,

om livförsäkringen är av annat slag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

47

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för socialdepartementet och handelsdepartementet

fråga om beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare,

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ls bemyndigande den 26 maj 1944 tillkallade dåvarande

chefen för finansdepartementet samma dag bankdirektören E. Browaldh,

professorn E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A.

Montgomery, skattedirektören K. G. A. Sandström, ledamoten av riksdagens

första kammare kassören A. W. Strand och ledamoten av riksdagens andra

kammare hemmansägaren O. E. Werner att såsom sakkunniga inom finansdepartementet

biträda med utredning rörande inadvertenser i nuvarande

skattesystem. Åt skattedirektören Sandström uppdrogs att i egenskap av ordförande

leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen

1944 års allmänna skattekonnnitté.

Sedan kommittén med skrivelse den 8 december 1944 avlämnat betänkande

med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen,

har kommittén varit sysselsatt med utredning rörande frågor angående

beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.

I kommitténs sammansättning ha under tiden vissa förändringar ägt rum.

Den 19 februari 1945 befriades professorn Montgomery från sitt uppdrag.

Direktören N. W. Lundblad avled den 25 september 1947. Den 26 september

1945 förordnades filosofie doktorn F. Lundberg och byråchefen H. A.

Prawitz att såsom experter biträda kommittén i beskattningsfrågor rörande

försäkringsväsendet. Lundberg entledigades på därom gjord framställning

från sitt förordnande den 15 oktober 1946. Den 14 maj 1947 uppdrogs åt

direktören, f. d. revisionssekreteraren G. W. Hemberg att vara ledamot i

kommittén med uppgift att deltaga i behandlingen av frågor angående beskattningen

av försäkringsanstalter och försäkringstagare.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén har med skrivelse den 31 december 1947 avlämnat betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter

och livförsäkringstagare m. m. (SOU 1948:22) med därvid

fogade författningsförslag; författningsförslagen torde få såsom Bilaga A

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, försäkringsinspektionen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

arbetsmarknadsstyrelsen, Svea och Göta hovrätter, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,

Jämtlands och Norrbottens län, mellankommunala prövningsnämndcn,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska personal-pensionskassan, Livförsäkringsanstalten Folket

och Försäkringsanstalten Samarbete, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas

förtroenderåd, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i

Sverige, Svenska sjukkasseförbundet, Understödsföreningarnas riksförbund,

De fria sjukkassornas förbund, De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation

samt Försäkringstjänstemannaförbundet. Därjämte ha yttranden

inkommit från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, Sveriges redareförening

och ett antal understödsföreningar (begravningskassor). II.

II. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Beskattning av livförsäkringsanstalter. Med avseende å livförsäkringsanstalternas

beskattning har kommittén föreslagit sådan omläggning av nuvarande

beskattningsregler, att skatt icke skall utgöras för det s. k. överskottet

å försäkringsrörelsen. Den s. k. ränteskatten bibehålies däremot men beräknas

å den verkliga avkastningen å bolagets samtliga tillgångar, som icke

hänföra sig till pensionsförsäkringar. Att kommittén föreslagit borttagande

av skatten å överskottet av livförsäkringsrörelsen beror på att någon intäkt,

som bör göras till föremål för beskattning, icke anses föreligga. Till den del

överskottet härrör från avkastning av anstaltens tillgångar blir densamma

ändock föremål för beskattning i enlighet med vad nyss uttalats. I den mån

återigen överskottet härrör från besparingar å den del av inbetalda premier,

som svarar mot dödlighetsrisk och omkostnader, anses någon beskattning

hos försäkringsanstalterna icke böra ske, enär fråga är om fall, då försäkringstagarna

gjort större premieinbetalningar än som under de faktiskt rådande

förhållandena sedermera visat sig vara erforderliga.

Kommittén har icke ansett räntebeskattning böra ifrågakomma beträffande

pensionsförsäkringar.

Vad nu sagts avser rörelse omfattande inländska försäkringar, varmed

förstås försäkringar direkt meddelade här i riket eller i återförsäkring övertagna

från annan svensk försäkringsgivare. Beträffande rörelse avseende

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

49

utländska försäkringar har kommittén föreslagit, att gällande regler angående

överskottets beskattning i stort sett skola bibehållas; någon ränteskatt utgår

icke vid sådan rörelse.

Understödsföreningar och pensionsstiftelser ha föreslagits skola i beskattningshänseende

jämställas med livförsäkringsanstalter.

Med hänsyn till de tekniska svårigheter, som skulle föranledas av en

dubbelbeskattning av försäkringsbolags aktieutdelning, och till utdelningens

ringa belopp har kommittén föreslagit att utdelningen icke beskattas hos

bolaget; såsom ytterligare skäl härför har åberopats, art skattelättnaden icke

kommer aktieägarna utan försäkringstagarna till godo.

Kommittén har föreslagit, att för livförsäkringsrörelse skattesatsen vid

den statliga inkomstbeskattningen göres rörlig liksom för fysiska personer

och att grundbeloppet bestämmes till tio procent av den beskattningsbara

inkomsten, motsvarande den lägsta skattesatsen för fysiska personer.

Försäkringstagarnas beskattning. I många fall understiger den nuvarande

s. k. ränteskatten den inkomstskatt, som rätteligen skulle belöpa å försäkringstagarna.

Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att utöver

den skatt, som uttages å försäkringsanstalternas avkastning, skall, såvitt

angår annan livförsäkring än pensionsförsäkring, hos försäkringstagarna

uttagas inkomstskatt för beräknad ränta å premiereserv och förmögenhetsskatt

för premiereserven.

Då det anses påkallat att hos försäkringstagarna uttaga skatt å ränteavkastningen

endast i fråga om försäkringstagare med större inkomster, har

emellertid kommittén föreslagit en viss begränsning av skatteplikten. Av

praktiska skäl har kommittén härvid icke utgått från inkomsten utan i stället

föreslagit en begränsning med hänsyn till försäkringens storlek. Sålunda

har den skattepliktiga räntan föreslagits skola beräknas å den med visst

avdrag minskade summan av premiereserverna för den skattskyldiges samtliga

försäkringar av annat slag än pensionsförsäkring. Avdraget har föreslagits

till 20 000 kronor. För ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 18

år och för gift skattskyldig har avdraget föreslagits till 40 000 kronor; avdraget

för skattskyldig, hans maka och hemmavarande barn under 18 år må

dock sammanlagt icke överstiga 40 000 kronor.

Den ränta, varför skatt enligt förslaget skall erläggas av försäkringstagarna,

skall beräknas enligt av Kungl. Maj :t bestämd räntefot. Denna skall

ungefärligen motsvara ''/, av den nettoräntefot, som livförsäkringsanstalterna

i genomsnitt uppnå vid sin kapitalförvaltning. Sistnämnda begränsning motverkar

den dubbelbeskattning, som eljest skulle uppstå genom att både anstalten

och försäkringstagaren beskattas för räntan.

Vid förmögenhetsbeskattningen av premiereserven har kommittén föreslagit

samma avdrag som vid beräkning av den skattepliktiga ränteinkomsten.

Då pensionsförsäkringen, i synnerhet den form därav, som utgöres av

en kombination av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, i betydande ut
4

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kunql. Maj:ts proposition nr 93.

sträckning ansåges ha utnyttjats för att ernå skattelindring, har kommittén

föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser om pensionsförsäkring.

Sålunda har kommittén föreslagit att försäkring med garanterad utbetalning

under viss tid icke längre skall hänföras till pensionsförsäkring. Däremot

skall även i fortsättningen vid pensionsförsäkring visst kapitalbelopp

kunna utbetalas i samband med dödsfall eller annat pensionsfall. Detta kapitalbelopp

har föreslagits icke skola få överstiga det årliga egenpensionsbeloppet,

i förekommande fall ökat med årligt änkepensionsbelopp.

Efter dessa begränsningar skulle till pensionsförsäkring hänföras försäkring,

vilken icke innehåller utfästelse om andra försäkringsbelopp än

a) ålderspension till den försäkrade,

b) invalidpension till den försäkrade,

c) efterlevandepension till den försäkrades make, den försäkrades eller

hans makes barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, föräldrar, adoptivföräldrar

eller styvföräldrar,

d) kapitalbelopp, som förut sagts.

Genast börjande livränta skall dock enligt förslaget i beskattningshänseende

behandlas såsom annan försäkring än pensionsförsäkring.

I fråga om invalidpension hänföres enligt nuvarande bestämmelser till

pensionsförsäkring endast sådan invalidpension, vilken utgår vid varaktig

arbetsoförmåga. Denna föreskrift torde emellertid icke ha tillämpats i enlighet

med sin avfattning, utan till invalidpension har i praxis hänförts jämväl

ersättning, som utgår på grund av övergående arbetsoförmåga. Kommittén

har föreslagit en uttrycklig bestämmelse av innehåll, att med invalidpension

skall förstås jämväl ersättning, som utgår på grund av övergående

arbetsoförmåga. I

I fråga om livförsäkringar har kommittén, bortsett från den nyss omnämnda

ändringen av definitionen å pensionsförsäkring, icke föreslagit annan

ändring av de nuvarande reglerna rörande behandlingen i skattehänseende

av försäkringspremier och försäkringsbelopp än att gränsen för det

av sociala skäl motiverade avdraget föreslagits skola höjas från 200 till

300 kronor.

Enligt förslaget skall sålunda beträffande annan livförsäkring än pensionsförsäkring

avdrag — bortsett från 300-kronorsavdraget — icke medgivas

för erlagd försäkringspremie men skall utbetalt belopp icke beskattas.

Vad angår pensionsförsäkring i detta begrepps nyss angivna mera begränsade

omfattning har kommittén föreslagit att liksom för närvarande avdrag

skall medgivas för erlagd premie, medan utbetalt pensionsbelopp skall

beskattas såsom intäkt av tjänst. Emellertid har kommittén föreslagit, att

den nuvarande begränsningen av avdragsrätten till allenast andra premier

än s. k. engångspremier skall bortfalla så att avdrag medgives för alla

erlagda premier för pensionsförsäkring, oberoende av den tid, under vilken

premieinbetalningen fullgöres. Då genast börjande livränta icke hänförts

till pensionsförsäkring, gäller vad nu sagts icke beträffande sådan livränta.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

51

Vad slutligen angår sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring

har kommittén föreslagit, att det avdrag för premier, som för

närvarande enligt 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen är medgivet endast

i den mån avdraget kan verkställas inom 200-kronorsavdragets ram,

skall utvidgas att gälla hela beloppet av erlagda dylika premier utan någon

begränsning. I anslutning härtill har föreslagits, att ersättning på grund av

sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring skall utgöra

skattepliktig intäkt, dock icke i den mån ersättningen vid sjuk- och olycksfallsförsäkring

avser sjukvårds- eller läkarkostnad.

Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring får dock avdrag för försäkringspremie

göras endast därest försäkringen icke innefattar utfästelse om

ersättning i form av kapital överstigande det högsta årsbelopp, som i form

av livränta kan utgå på grund av försäkringen. Utfallande belopp på grund

av försäkring, som innefattar sådan utfästelse, kommer därför ej att utgöra

skattepliktig intäkt.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden har riktats stark kritik mot olika delar av förslaget.

Denna kritik skall icke i detalj beröras i detta sammanhang utan först

i fortsättningen i samband med att de skilda delarna av förslaget upptagas

till behandling.

I några yttranden ha anförts mera allmänna synpunkter på

förslaget i dess helhet. Ifrågavarande uttalanden gå i vissa yttranden i

tillstyrkande riktning. Sålunda har överståthållarämbetet anfört,

att nu gällande bestämmelser vore av komplicerad natur och därjämte inrymde

ett flertal inadvertenser, som vid tillämpningen givit anledning till

berättigad kritik. Förslaget syntes innebära en förbättring i detta avseende

och överståthållarämbetet tillstyrkte i allt väsentligt de föreslagna ändringarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån har yttrat, att förslaget syntes vara ägnat

att i huvudsak avhjälpa nuvarande brister i beskattningen av försäkringsanstalter

och försäkringstagare utan att därför inkräkta på dess sociala

karaktär. Länsstyrelsen tillstyrkte därför, att förslaget lades till grund för

en blivande lagstiftning.

Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Värmlands

och Västmanlands län.

Kammarrätten samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ha däremot

uttalat vissa betänkligheter mot förslagets allmänna

utformning. Kammarrätten har härvid anfört:

Ehuru förslaget innebär en välbehövlig förenkling av reglerna för försäkringsbolagens

och även försäkringstagarnas beskattning, äro de även enligt

förslaget av en mera invecklad natur än som kan anses förenligt med en

god skattelagstiftning. Med det system för beskattningen, som råder på

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ifrågavarande område, lärer emellertid svårligen undgås, att bestämmelserna

bliva både vidlyftiga och svåröverskådliga. Att helt eller delvis övergå till

ett annat system kan ej gärna nu komma i fråga. Förutsättningen härför

är nämligen en ingående utredning, som tager hänsyn å ena sidan till att

försäkringstagarna erhålla en lättnad i beskattningen, som stimulerar till

en ur samhällssynpunkt önskvärd utveckling av försäkringsväsendet, och

å andra sidan att reglerna på hithörande område ej få bliva ett instrument

för skatteflykt. Då redan genomförd förändrad lagstiftning angående försäkringsanstalter

träder i kraft den 1 januari 1949 och beskattningsreglerna

måste anpassas efter denna lagstiftning, lärer ej någon mera djupgående

förändring på ifrågavarande beskattningsområde kunna till dess medhinnas.

Lämpligheten av en undersökning i syfte att framdeles söka åstadkomma

en större förenkling av beskattningsreglerna än den förslaget åsyftar synes

dock böra övervägas.

Vad så beträffar förslagets allmänna principer har kammarrätten ej något

att emot desamma erinra.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat, att bestämmelserna

rörande beskattning av försäkringsanstalter och försäkringstagare vore i hög

grad svårbegripliga, icke endast för de skattskyldiga själva utan även för

fackmännen. Strävanden, som ginge ut på att förenkla lagstiftningen inom

detta område, borde därför hälsas med tillfredsställelse. Men en sådan förenkling

måste giva ett någorlunda betydande resultat, för att en omläggning

skulle kunna förordas. De nu gällande reglerna hade vunnit hävd och vore

trots sin invecklade art dock numera så invanda, att de icke utan särskilt

vägande skäl torde böra övergivas eller ändras.

Länsstyrelsen ville helt allmänt uttala såsom sin uppfattning, att de i betänkandet

föreslagna reformerna ginge längre än som måhända strängt taget

vore nödvändigt. Det kunde nämligen göras gällande, att vissa delar av

lagstiftningsområdet visserligen i förslaget fått något förenklad utformning

men att å andra sidan nya och även tämligen komplicerade regler föresloges;

någon mera påtaglig lättnad skulle i följd härav icke uppstå för

försäkringstagare, försäkringsmän och taxeringsmän, vilka skulle sätta sig

in i och tillämpa nyheterna.

Försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Försåkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha ansett, att kommitténs förslag i åtskilliga avseenden bör

överarbetas, innan det lägges till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt om icke, med hänsyn till de

olägenheter för sparandet och det merarbete för taxeringsmyndigheterna,

som förslagets genomförande skulle föranleda, därmed borde

anstå tills vidare.

Departementschefen.

I fråga om försäkringsanstalternas beskattning erfordras i vissa delar ändring

av gällande skattebestämmelser, enär dessa icke låta sig väl förena med

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

den nya lagen om försäkringsrörelse, vilken trätt i kraft den 1 januari 1949.

Även i åtskilliga andra avseenden bör emellertid i detta sammanhang skattelagstiftningen

på försäkringsområdet ändras i syfte att avhjälpa befintliga

brister. Såsom i det följande närmare angives finner jag, i likhet med de

hörda myndigheterna och sammanslutningarna, förslaget innebära en lösning

av frågan om försäkringsanstalternas beskattning, som för närvarande

är i stort sett godtagbar. Vad angår försäkringstagarnas beskattning

har förslaget rönt stark kritik. Särskilt riktar sig kritiken mot vad som

föreslagits i fråga om pensionsförsäkringsbegreppets omfattning, den individuella

beskattningen av premiereserv och ränta därå samt rätt till avdrag

för premier respektive beskattning av utfallande belopp vid sjuk-,

olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring. Denna kritik bör enligt min mening

— på sätt jag i det följande kommer att närmare angiva — föranleda

icke oväsentliga ändringar i nyssnämnda delar av förslaget. Vidare bör framdeles,

i samband med en blivande allmän revision av skattelagstiftningen,

övervägas i vad mån ytterligare förenklingar då kunna genomföras utöver

dem, som på grundval av den verkställda utredningen nu förordas.

Med hänsyn till vad nyss anförts har kommitténs förslag underkastats en

överarbetning inom finansdepartementet, överarbetningen har lett till upprättande

av förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt,

3) förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943

(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt,

4) lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om beräkning

i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från

staten,

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt,

6) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379),

7) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945

(nr 896) samt

8) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

III. Gällande rätt.

A. Försäkringsanstalter.

a) Inländska försäkringsanstalter.

1. Livförsäkringsrörelse.

De bestämmelser, som reglera beskattningen av livförsäkringsrörelse,

återfinnas i kommunalskattelagen. Ifrågavarande bestämmelser äro anknutna

till lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse. Denna lag har numera

ersatts av lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, som i huvudsak

trätt i kraft den 1 januari 1949. I de avseenden, som ha betydelse för beskattningen,

har genom den nya lagen ändring skett såtillvida, att i stället

för begreppet premieåterbäring trätt begreppet återbäring; det senare begreppet

har en vidsträcktare innebörd än det förra. Den i kommunalskattelagen

omnämnda utjämningsreserven benämnes enligt den nya lagen om

försäkringsrörelse utjämningsfond. Denna fond får användas för utjämning

av variationer i de ekonomiska förhållandena i större omfattning än kommunalskattelagen

medgiver beträffande utjämningsreserven.

Nettointäkten å livförsäkringsrörelse består enligt kommunalskattelagen

av dels det s. k. överskottet å rörelsen och dels ränteskatteunderlaget (30 §

2 mom.).

överskottet å rörelsen. Vid beräkningen av överskottet utgår man liksom

beträffande andra rörelseidkare från den under beskattningsåret uppkomna

bruttointäkten.

För att därifrån komma fram till överskottet, har man att på sedvanligt

sätt verkställa ifrågakommande, lagligen medgivna avdrag. De medgivna

avdragen avse driftkostnad m. m. och avsättning till olika fonder.

Driftkostnad m. m. Till driftkostnad hänföras även värdeminskningsavdrag

och driftförlust.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen räknas

till varulager även aktier, obligationer, lånefordringar m. in., i vilka försäkringsanstalt

placerat förvaltade medel, varför reglerna om varulagervärdering

vid beskattningen här äro tillämpliga.

Försäkringsanstalternas medelsplacering har emellertid icke inskränkts

till värdehandlingar av nyss omförmält slag utan har därjämte i icke ringa

utsträckning ägt rum genom direkta fastighetsförvärv. Härvid har fråga

uppkommit, om dylika fastigheter kunde inbegripas under den nyss återgivna

regeln i punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen samt

om anstalterna sålunda kunde begära, att deras efter affärsekonomiska

grunder i räkenskaperna gjorda värdering av fastigheterna skulle godtagas

vid taxeringen. Rättspraxis synes numera hava intagit den ståndpunkten,

att fastighet, som försäkringsanstalt förvärvat uteslutande i kapitalplaceringssyfte,

betraktas såsom likställd med varulager, såvitt fråga är om tilllämpningen

av nyssnämnda författningsrum.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Avsättning till försäkringsfond för egen räkning. Med försäkringsfond

förstods enligt 1917 års lag om försäkringsrörelse den i 212 § omförmälda

försäkringsfonden, under vilken beteckning försäkringsbolag skulle i balansräkningen

såsom skuld upptaga beräknade värdet av bolagets ansvarighet.

Motsvarande bestämmelser i 1948 års lag om försäkringsrörelse återfinnas

i 262 §. Då man i kommunalskattelagen talar om försäkringsfond för

egen räkning, åsyftas därmed försäkringsfond enligt lagen om försäkringsrörelse

minskad med värdet av återförsäkrares ansvarighet. Då återförsäkring

tages av ett försäkringsbolag innebär ju detta, att bolagets ansvarighet

vid inträffade försäkringsfall i motsvarande grad minskar. Försäkringsfonden

beräknas emellertid utan hänsyn till att vissa försäkringar avgivits i

återförsäkring och i stället uppföres såsom tillgång värdet av den ansvarighet,

som återförsäkringsbolag iklätt sig genom att i återförsäkring övertaga

en del av försäkringarna.

Med hänsyn till arten av vederbörande bolags ansvarighet uppdelas försäkringsfonden

i två delar, avseende dels ansvarigheten på grund av redan

inträffade försäkringsfall, den s. k. ersättningsreserven, dels ansvarigheten

på grund av löpande försäkringar, den s. k. premiereserven.

Ersättningsreserven avser sådana fall, då ersättning på grund av inträffat

försäkringsfall förutses skola utgå men då sådan ersättning ännu

icke utbetalats, enär slutlig reglering av ett eller annat skäl ännu icke ägt

rum. Det är följaktligen tydligt, att varje avsättning till ersättningsreserven

motsvarar en ökning av försäkringsanstaltens skuld samt att avdrag härför

bör medgivas vid taxeringen.

Premiereserven utgör det belopp, som jämte rätten att uppbära framtida

premier säkerställer bolagets förpliktelser att utbetala avtalsenliga försäkringsbelopp

och fullgöra erforderligt förvaltningsarbete. Till grund för

beräkningen av premiereservens storlek har man att lägga vissa antaganden

angående anstaltens framtida utgifter och inkomster i anledning av

löpande försäkringsavtal. Dessa antaganden måste avse räntefoten å bolagets

kapitalplaceringar, dödlighetsmåttet (eller annat riskmått) beträffande

försäkringstagarna och bolagets omkostnader. Beräkningarna i fråga

skola ske på ett betryggande sätt, d. v. s. på sådant sätt att under normala

förhållanden anstaltens inkomster av premier och räntor bliva större än

vad som behövs för att bestrida de faktiska utgifterna för försäkringsfall,

omkostnader och avsättning till premiereserv.

Avsättning till premieåterbärings reserv. I den mån beräkningen av premier

och premiereserv skett med försiktighet bör, såsom nyss erinrats, under

normala förhållanden vinst uppkomma. Detta innebär emellertid att

under normala förhållanden det pris, vartill försäkringarna tillhandahållas

allmänheten, blir högre än nödvändigt. Denna dragkamp mellan försiktighetens

krav, å ena, samt önskvärdheten av att genom rimliga premier underlätta

tecknandet av försäkringar, å andra sidan, ledde till införandet av

den s. k. premieåterbäringen. Härmed förstås, att man i form av återbäring

låter största delen av den vinst, som uppkommit i rörelsen, återgå till de

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkrade, t. ex. såsom avdrag från premien eller såsom tillägg till de avtalade

försäkringsbeloppen. För att vinna det avsedda syftet fordrades

emellertid, att denna fördel i förväg kunde ställas blivande försäkringstagare

i utsikt, och härigenom leddes man till vissa antaganden angående

förutberäkning av dylik premieåterbäring, varigenom densamma skulle

kunna ställas i utsikt om också icke garanteras. I överensstämmelse härmed

stadgades i 7 och 123 §§ i 1917 års lag om försäkringsrörelse att där

förutberäkning skall ske av de belopp (premieåterbäring), som bolaget förväntas

kunna av sin behållning utbetala till försäkringstagare utöver de i

försäkringsavtalet bestämda, skola ock grunder upprättas för denna föru’- beräkning samt för beräkning av fond för tryggande av sådan premieåterbäring

(premieåterbäringsreserv).

Skulle rörelsen förlöpa ogynnsammare än som beräknats vid fastställandet

av grunderna för premieåterbäringen och kunde erforderliga medel icke uppbringas

genom nedsättning av andra fonder än försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv,

kunde resultatet bliva, att ingen premieåterbäring

utbetalades; någon skyldighet att verkställa sådan fanns icke annat än i

den mån medel härtill funnos.

Skulle bolagets rörelse förlöpa gynnsammare, än som erfordrades för premieåterbäringen,

uppstod enligt äldre regler därutöver vinst å verksamheten

i fråga. Skillnaden mellan premieåterbäringen och den övriga vinsten

var alltså ur nu förevarande synpunkt den, att premieåterbäringen alltid beräknades

enligt av Kungl. Maj:t stadfästa grunder, den övriga vinsten

däremot icke; endast vissa regler för fördelningen av sådan vinst upptogos

i nämnda grunder.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse har skillnaden mellan premieåterbäring

och annan vinst försvunnit. Hela ifrågavarande del av överskottet

benämnes numera återbäring. Bestämmelser härom återfinnas i

270 § i den nya lagen.

Avsättning till i lag föreskriven säkerhetsfond. Avsättning till försäkringsfond

skall enligt vad förut sagts ske enligt betryggande grunder. Emellertid

kan ändock tänkas, att försäkringsfonden visar sig icke förslå till

det avsedda ändamålet. Såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd föreskrevs

därför i 218 § i 1917 års lag om försäkringsrörelse, att bolag, som drev livförsäkringsrörelse,

skulle göra avsättning till säkerhetsfond. Avsättning

till säkerhetsfond var obligatorisk, så länge icke dels denna fond tillhopa

med premieåterbäringsreserven uppgick till fem procent av viss del av försäkringsfonden,

dels ock säkerhetsfonden uppgick till tio procent av premieåterbäringsreserven.

I 271 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse stadgas, att i den mån summan

av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger fem procent

av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad annorledes

än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet, så ock

i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv procent av

nämnda del av premiereserven till säkerhetsfonden skall avsättas minst en

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

57

tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan möjligen förefintlig

förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts.

Avsättning till utjämningsreserver. Begreppet utjämningsreserv förekommer

icke i den gamla lagen om försäkringsrörelse; det har i stället tillskapats

i samband med lagstiftningen rörande beskattning av försäkringsbolag.

Därmed förstås enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till

30 § kommunalskattelagen sådan fond (såsom katastrofreserv, riskutjämningsfond

m. fl.), vilken enligt av Konungen stadfästa grunder eller bolagsordningen

må användas endast till att helt eller delvis täcka förlust på dödlighet,

sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående

förlust på rörelsen i dess helhet, i den mån förlusten icke kan täckas av

andra till framtida förfogande avsatta medel. Som utjämningsreserv skall

icke anses i lag föreskriven säkerhetsfond eller försäkringsaktiebolags reservfond.

Avdrag för ökning av utjämningsreserverna må dock icke ske i den mån

desamma genom ökningen komma att överskjuta 2 procent av den sammanlagda

risksumman för kapitalförsäkring för dödsfall med avdrag av

den del därav, för vilken återförsäkrare svara. Med risksumma för kapitalförsäkring

för dödsfall förstås här det belopp, som är att anse som utsatt

för dödsrisk, d. v. s. skillnaden mellan sammanlagda beloppet av samtliga

dylika försäkringar, å ena, samt mot dessa försäkringar svarande del av

premiereserven, å andra sidan.

Med utjämningsfond förstås enligt 266 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse

fond som är avsedd för utjämning i livförsäkringsrörelse av sådana

ojämnheter i det ekonomiska förloppet, som härröra av växlingar i dödlighet,

sjuklighet eller invaliditet.

Avsättning till livränteförsäkringsrörelsens garantifonder. Med garantifond

för livränteförsäkringsrörelsen förstås enligt punkt 3 tredje stycket av

anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen fond, som avsatts av överskottet

på denna rörelse och som enligt av Konungen fastställda grunder eller

bolagsordningen må användas endast till vinstutdelning å livränteförsäkringar

eller till att helt eller delvis täcka förlust inom nämnda rörelse på

dödlighet, sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående

förlust på rörelsen i dess helhet, som icke kan täckas av andra till

framtida förfogande avsatta medel.

På sätt av det nyss sagda framgår, är rätten till avdragsgill avsättning

begränsad till beloppet av årets överskott å livränteförsäkringsrörelsen.

Avsättning av ränta till vinstreserv. Med vinstreserv förstås i detta sammanhang

en fond, som omfattar försäkringstagarna individuellt tilldelade

men till dem ej utbetalade vinstmedel. Vidare är här endast fråga om direkt

tecknade kapitalförsäkringar tillhörande anstaltens här i riket drivna rörelse

(punkt 3 fjärde och åttonde styckena av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen).

Härutöver innehålla anvisningarna uttryckligt förhud mot avdrag för annan

avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning åt försäkrings
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

tagarna än dels avsättning till garantifond för livränteförsäkringsrörelse,

dels ock avsättning, enligt av Konungen stadfästa grunder, av ränta till

vinstreserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar tillhörande anstaltens

här i riket drivna rörelse.

Ränteskatteunderlaget. Till nettointäkt av rörelse skall vidare, förutom det

förut angivna överskottet, hänföras det s. k. ränteskatteunderlaget (30 §

2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen).

Ränteskatteunderlaget skall motsvara en tredjedel av dels den beräknade

räntan å premiereserven för direkt tecknade kapitalförsäkringar, tillhörande

anstaltens här i riket drivna rörelse, dels den ränta, som belöper å eller

eljest tillförts premieåterbäringsreserv och vinstreserv för dylika försäkringar.

Vid beräkning av ränteskatteunderlaget skall, där ej särskilda förhållanden

påkalla annat, ränta å premiereserven beräknas å medeltalet av dess belopp

vid årets början och slut efter den räntefot, som legat till grund för dess

beräkning; i fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt sättes räntan å

premiereserven lika med det belopp, vilket såsom ränta gottskrivits besparingsfonden,

med avdrag av den ränta, som under året utbetalats till besparingsfondens

delägare. Härvid avses endast den del av besparingsfonden,

som är att hänföra till kapitalförsäkringar.

Emellertid har en särskild spärregel meddelats till förhindrande av att

genom ränteskatten allt för stor del av överskottet uttages i skatt. Enligt

denna spärregel får ränteskatteunderlaget aldrig överstiga ett belopp, motsvarande

den på visst sätt begränsade, på livförsäkringsrörelsen belöpande

andelen av behållningen å anstaltens hela verksamhet. Ifrågavarande belopp

erhålles genom sammanläggning av följande två delposter, nämligen

summan av å ena sidan överskottet å livförsäkringsrörelsen, beräknat enligt

förut angivna grunder, och å andra sidan de inkomstbelopp, vilka i

beskattningsavseende äro att hänföra till annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,

samt

de vid sagda överskotts beräkning avdragna avsättningarna till andra fonder

än försäkringsfonden, i den mån deras sammanlagda belopp icke överstiger

två gånger den först angivna summan.

Vid tillämpning av detta stadgande skall iakttagas dels att från de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende äro att hänföra till annan förvärvskälla

än försäkringsrörelse, avdrag må ske för underskott å annan sådan

förvärvskälla, dels ock att i fråga om försäkringsanstalt, som jämväl

driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, inkomstbelopp och

underskott, vilka härröra från annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,

medräknas endast i den mån de i försäkringstekniskt hänseende äro att hänföra

till livförsäkringsverksamheten.

I den mån en tredjedel av den ränta, som enligt vad förut sagts skall utgöra

ränteskatteunderlag, överstiger den enligt förenämnda schema beräknade,

på livförsäkringsrörelsen belöpande andelen av behållningen å hela

verksamheten, tages till beskattning för ränteskatt endast sistnämnda andel.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Ränteskatten avser att träffa räntan å den del av en försäkringsanstalts

förmögenhet, som kan anses utgöra tillgodohavande för försäkringstagarna.

Skattesatsen har avpassats med hänsyn härtill. Enligt 20 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle sålunda det procenttal

av grundbeloppet, varmed bottenskatt skulle utgå, för svenska försäkringsanstalter,

såvitt avsåg i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamhet

hänförlig inkomst, bestämmas lika med procenttalet för fysiska

personer. Då grundbeloppet utgjorde 10 procent av det beskattningsbara

beloppet och förenämnda procenttal utgjorde 150 samt då värnskatt uttogs

med 12 procent av det beskattningsbara beloppet, uppgick den sammanlagda

statsskatten sålunda till 27 procent av sistnämnda belopp. Enligt 10 §

2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör numera den statliga

inkomstskatten för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse,

25 procent av den beskattningsbara inkomsten, vilket sålunda innebär

en sänkning av den förutvarande skattesatsen med två enheter.

Särskild begränsning av skattskyldigheten för svensk livförsäkringsanstalt.

Genom förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt

för svensk livförsäkringsanstalt ha meddelats bestämmelser om ytterligare

begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Enligt dessa bestämmelser äger svensk livförsäkringsanstalt under viss

förutsättning åtnjuta avkortning av anstalten påförd statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan

skatt eller ock båda dessa förmåner i förening. Förutsättningen härför kan

i huvudsak sägas vara, att summan av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och allmän kommunalskatt överstiger det på förut angivet

sätt framkomna överskottet å livförsäkringsrörelsen.

2. Sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse.

Även vid sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse har man vid beräkning

av överskottet å rörelsen att utgå från den under beskattningsåret

uppkomna bruttointäkten. För att därifrån komma fram till nettointäkten,

vilken vid dessa försäkringsgrenar är lika med överskottet, har man att verkställa

följande, lagligen medgivna avdrag:

a. avdrag för driftkostnad,

b. avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning,

c. avdrag för avsättning till premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven

säkerhetsfond samt

d. avdrag, med viss begränsning, för ökning av utjämningsfonderna.

Tidigare ha omnämnts de ändrade bestämmelser, som genom den nya lagen

om försäkringsrörelse beträffande livförsäkring införts i fråga om premieåterbäring

och utjämningsreserv. De nya bestämmelserna ha motsvarande

tillämpning beträffande rörelse, avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring

för livstid eller längre tid än tio år.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

b) Utländska försäkringsanstalter.

Enligt 30 § 3 mom. kommunalskattelagen skall för försäkringsrörelse, som

drivits av utländsk försäkringsanstalt, såsom här i riket skattepliktig nettointäkt

upplagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjöoch

trafikförsäkringsrörelse, 6 procent av anstaltens premieinkomst av här

bedriven brandförsäkringsrörelse samt 10 procent av anstaltens premieinkomst

av annan här bedriven försäkringsrörelse.

Jämlikt punkt 5 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen förstås

här med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier, d. v. s.

utan avdrag för återförsäkringspremier.

B. Försäkringstagare.

Ett livförsäkringsavtal innebär, att försäkringstagaren till en försäkringsanstalt

inbetalar visst belopp, antingen på en gång eller i särskilda poster

under viss tid, samt att anstalten åtager sig att under vissa förutsättningar

utbetala försäkringsbelopp antingen i form av ett eller flera kapitalbelopp

eller i form av livränta. Det är uppenbart, att av utfallande försäkringsbelopp

viss del utgör återbetalning av det kapital försäkringstagaren inbetalat

samt att fördenskull beskattning ej bör ske av denna del av försäkringsbeloppet.

När det gäller att med hänsynstagande härtill utforma ett lämpligt

beskattningssystem stå i främsta rummet två vägar till buds. Man kan tillgodose

den anförda synpunkten genom att medgiva avdrag för hela beloppet

av den kapitalinbetalning, som sker genom erläggande av försäkringspremierna,

samt därefter fullt ut beskatta de utfallande beloppen; genom berörda

avdragsrätt har då från beskattningen undantagits vad som utgör inbetalt

kapital. Man kan emellertid i stället vägra avdrag för premiebetalningarna

men då icke beskatta det utfallande försäkringsbeloppet eller beskatta

allenast ett reducerat belopp härav; även härigenom tages hänsyn

till att kapitalåterbetalningen icke skall beskattas.

Våra svenska skattelagar tillämpa båda dessa metoder vid beskattningen

av livförsäkringar. Huvudprincipen kan sägas vara, att rätt till avdrag för

premierna men skattskyldighet för hela det utfallande beloppet föreligger,

då fråga är om pensionsförsäkring och premieinbetalningen sträcker sig över

längre tid samt avdragsrätten därför kan effektivt utnyttjas. Däremot föreligger

vid livränteförsäkring icke avdragsrätt för premierna, medan livräntan

beskattas till ett reducerat belopp motsvarande upplupen ränta, i sådana

fall då stora premieinbetalningar äga rum under kort tid, s. k. försäkring

mot engångspremie; här skulle avdragsrätten ofta icke kunna effektivt

utnyttjas, särskilt vid fall av överföring av sparkapital till försäkringsanstalt.

Ej heller vid kapitalförsäkring föreligger avdragsrätt för premierna.

Utfallande försäkringsbelopp bliva helt skattefria. Det sistnämnda

sammanhänger med att för dessa försäkringar ränteskatt uttages hos försäkringsanstalten.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

61

a) Begreppen pensionsförsäkring och försäkring mot engångspremie.

1. Rena livränteförsäkringar, vilka betecknas som pensionsförsäkringar.

Till denna grupp hänföras tre olika slag av försäkringar, nämligen

livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid

viss ålder, s. k. ålderspension;

livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid

varaktig arbetsoförmåga, s. k. invalidpension; samt

livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring,

s. k. familjepension, dock, såvitt fråga är om pension till änka, allenast om

livräntan är livsvarig.

Med livsvarig livränta förstås enligt punkt 1 sista stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen sådan livränta, som upphör att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

För att försäkring med utfästelse av ålderspension eller invalidpension

skall utgöra pensionsförsäkring fordras alltså, ej blott att livränta skall börja

utgå vid viss ålder eller vid varaktig arbetsoförmåga utan även att denna

livränta icke får upphöra förrän vid den försäkrades död. Skall enligt försäkringsavtalet

livräntan kunna upphöra tidigare, föreligger icke någon

pensionsförsäkring. Å andra sidan får emellertid ej heller gälla, att livräntebeloppet

skall utbetalas även viss tid efter den försäkrades död. I så fall

föreligger icke någon ren livränteförsäkring utan en kombination med kapitalförsäkring,

och dylika kombinationer hänföras till pensionsförsäkring endast

i de fall, som i fortsättningen angivas.

Beträffande pupillförsäkring — varmed förstås en livränteförsäkring till

förmån för efterlevande barn, vare sig dessa äro omyndiga eller myndiga

— kräves däremot icke, att den utgående livräntan skall vara livsvarig för

att pensionsförsäkring skall föreligga. Även en sådan pupillförsäkring, enligt

vilken livräntan skall upphöra vid viss tidpunkt eller efter visst antal

år, t. ex. då barnet uppnått tjuguett års ålder, utgör en pensionsförsäkring

i skattelagarnas mening.

Olycksfallsförsäkring kan innehålla utfästelse om ersättning för sjukvårds-

och läkarkostnader samt sjukpenning under tid av övergående arbetsoförmåga

ävensom kapital eller livränta vid bestående invaliditet. Den

obligatoriska försäkringen mot olycksfall i arbete innehåller icke utfästelse

om kapital. Ej heller innehåller i regel sjuk- och olycksfallsförsäkring å

längre tid än tio år sådan utfästelse. Däremot torde övrig olycksfallsförsäkring,

i varje fall vid kommunalskattelagens tillkomst, i regel ha innehållit

även utfästelse om kapital. Under senare tid har dock utvecklingen

alltmer gått mot ökad användning av livränteformerna med undanträngande

av kapitalersättningarna. Enligt punkt 1 femte stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen räknas icke olycksfallsförsäkring såsom pensionsförsäkring,

och detta stadgande gäller även det fall, att olycksfallsförsäkringen

icke innehåller utfästelse om annan förmån än invalidränta.

Enligt 19 § kommunalskattelagen beskattas icke vad som på grund av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 93

olycksfallsförsäkring i annan form än livränta tillfallit någon såsom ersättning

för olycksfall i arbete. På grund av olycksfallsförsäkring utgående livränta

beskattas återigen till reducerat belopp enligt 32 § 2 mom. d) kommunalskattelagen,

under det att erlagda premier icke äro avdragsgilla (bortsett

från 200-kronorsavdraget).

2. Kombinerade livränte- och kapitalförsäkringar, vilka betecknas

som pensionsförsäkringar.

Vissa kombinationer av kapitalförsäkring och livränteförsäkring skola

hänföras till pensionsförsäkring. Den första förutsättningen härför är, att

livränteförsäkringen är av det slag, som under 1. angivits, d. v. s. medför

ålderspension, invalidpension eller familjepension i dessa uttrycks förut

angivna innebörd.

Nu ifrågavarande kombinerade försäkringar kunna indelas i två grupper.

I den ena gruppen är kapitalförsäkringen sådan, att även engångsbelopp

kan utfalla. I den andra gruppen återigen har kapitalförsäkringen genomgående

karaktär av s. k. inkomstförsäkring; något utfallande engångsbelopp

kan där aldrig ifrågakomma.

Försäkringar, enligt vilka engångsbelopp kan utfalla på grund av kapitalförsäkringen.

Enligt punkt 1 andra stycket 3 a) av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen hänföres till pensionsförsäkring en kombination av

livränteförsäkring av förut angiven typ samt kapitalförsäkring, därest kapitalförsäkringens

belopp sammanlagt ej överstiger livräntans dubbla årsbelopp;

härvid skall i fråga om änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp

anses den årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka.

Belopp på grund av sådan kapitalförsäkring, som här kombinerats med

livränteförsäkring, torde närmast vara avsett såsom bidrag till bestridande

av kostnader i samband med dödsfall eller annat pensionsfall.

Försäkringar, vid vilka kapitalförsäkringen städse har karaktär av inkomstförsäkring.

Med inkomstförsäkring förstås en sådan kapitalförsäkring,

vid vilken kapitalbeloppet icke utbetalas på en gång utan fördelas på

flera år, t. ex. då en försäkring å 20 000 kronor fullgöres genom att 1 000

kronor utbetalas under ettvart av de tjugu åren närmast efter försäkringsfallets

inträffande; härvid måste beloppets utbetalande vara oberoende av

dödsfall, som inträffat efter det utbetalningen börjat, i annat fall föreligger

icke kapitalförsäkring utan livränteförsäkring.

För att en kombination av här ifrågavarande art skall betraktas såsom

pensionsförsäkring måste dock vissa villkor vara uppfyllda — villkor, som

icke gälla i det tidigare omförmälda fallet.

För det första får inkomstförsäkringen icke avse längre tid än högst

tjugu år. Vore längre tid medgiven för utbetalningarna vid denna försäkring,

bleve kapitalförsäkringsinslaget alltför starkt.

För det andra skall i försäkringsavtalet vara stadgat, att rätt till återköp

eller belåning av försäkringen ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 93-

63

förändring av utbetalningssättet, att försäkringen upphör att vara pensionsförsäkring

i den mening, kommunalskattelagen angiver.

Enligt de grunder, Kungl. Maj :t fastställt för livförsäkringsrörelse, få

livräntor som regel icke återköpas eller belånas. För att de nu ifrågavarande

kombinerade försäkringarna skola behandlas lika med livräntor har

sistberörda stadgande tillkommit; därigenom bliva i denna del samma regler

gällande för den med livränteförsäkringen kombinerade kapitalförsäkringen

som för själva livränteförsäkringsdelen.

Det meddelade förbudet mot återköp, belåning eller ändring av utbetalningssättet

torde icke vara ovillkorligen bindande för försäkringsbolaget.

En på denna uppfattning vilande föreskrift har även meddelats i punkt 10

av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Under angivna två förutsättningar hänföres till pensionsförsäkring försäkring

avseende ålderspension, kombinerad med inkomstförsäkring, i följande

två fall.

Det ena fallet är för handen då vid försäkringen avtalats, att pensionen

skall utgå ett visst garanterat antal år, därest den försäkrade uppnår pensionsåldern,

oberoende av om han sedermera avlider innan fullt antal år

uppnåtts (punkt 1 andra stycket 3 b) av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen).

I detta fall träder inkomstförsäkringen i kraft endast för det

fall, att den försäkrade uppnår pensionsåldern; häri ligger en garanti mot

att försäkringstagaren skulle vilja bestämma pensionsåldern alltför hög.

Skulle den försäkrade avlida efter uppnådd pensionsålder, utgår det garanterade

beloppet under avtalad tid till den, som den försäkrade utsett till förmånstagare.

Skulle den försäkrade leva längre än det antal år, garantin omfattar,

utgår naturligtvis ålderspensionen fortfarande.

Det andra fallet föreligger då vid försäkringen avtalats, dels att pensionen

skall utgå ett visst antal år, därest den försäkrade uppnår pensionsåldern,

oberoende av om han sedermera avlider — alltså samma fall som

nyss nämnts — och dels därutöver, att om den försäkrade avlider före pensionsåldern

pensionen ändock skall utgå under ett garanterat antal år med

ett årsbelopp högst lika med ålderspensionen (punkt 1 andra stycket 3 c)

av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). I förevarande fall kräves

dock ytterligare, för att pensionsförsäkring skall föreligga, att pensionsåldern

fastställts till högst sjuttio år; här finnes nämligen icke samma garanti

som i det förra fallet mot att försäkringstagaren fastställer en hög

pensionsålder.

Till pensionsförsäkring räknas vidare, under förenämnda förutsättningar,

försäkring avseende familjepension, kombinerad med inkomstförsäkring å

enahanda belopp, vilket oavsett förmånstagarens dödsfall skall utgå under

ett garanterat antal år efter försörj arens död (punkt 1 andra stycket 3 d)

av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). I detta fall kräves emellertid

för att pensionsförsäkring skall föreligga, att även den i kombinationen

ingående pupillpensionsförsäkringen skall avse en livsvarig livränta.

Innebörden av denna försäkringskombination är alltså, att vid försörja
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

rens frånfälle livsvarig livränta utgår till efterlevande änka eller barn;

skulle dessa avlida, innan den tid gått till ända, som inkomstförsäkringen

avser, fortsätter dock utbetalningen med enahanda belopp till den avtalade

tidens slut —■ givetvis då till andra, i försäkringsavtalet bestämda personer.

3. Andra kombinationer av livränte- och kapitalförsäkringar.

Utgör i annat fall än förut sagts försäkring en kombination av livränteoch

kapitalförsäkring, skall försäkringen anses uppdelad på en kapitalförsäkring

och en livränteförsäkring (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen). I överensstämmelse härmed kommer den

ena delen att beskattas enligt reglerna för kapitalförsäkringar och den

andra delen enligt reglerna för livränteförsäkringar.

4. Försäkring mot engångspremie.

Enligt 32 § 2 mom. femte stycket kommunalskattelagen förstås med försäkring

mot engångspremie försäkring, där enligt försäkringsavtalet hela

premien skall erläggas på en gång eller erläggas i olika poster inom en tid

av högst fem år från dagen för försäkringsavtalets ingående. Enligt samma

lagrum, sista stycket, anses på frivilliga avgifter grundad försäkring hos

pensionsstyrelsen icke innefatta försäkring mot engångspremie.

Det må erinras om att livränteförsäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

städse utgör en försäkring mot engångspremie och detta i ordets

verkliga språkliga innebörd. Varje till dylik anstalt inbetalt belopp är ett

»köp» av en livränta, vars årliga belopp visserligen fastställes först vid en

senare tidpunkt. I förtydligande syfte har i 32 § kommunalskattelagen angivits,

att livränta varom här är fråga skall beskattas på samma sätt som

livränta, för vilken engångspremie erlagts.

b) Försäkringar, vid vilka premien får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp i princip beskattas helt.

Livräntan utgår på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgifter erlagts

på grund av tjänst. Då avgifter för pensionsförsäkring erlagts på grund

av tjänst, är det likgiltigt, om avgifterna erlagts genom engångspremie eller

annorledes. Vilketdera som än är fallet, är premien avdragsgill, medan utfallande

livräntebelopp enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen som regel

beskattas tillfullo (undantag utgör pupillpension i vissa fall). Arbetsgivarens

avdragsrätt, därest fråga är om pensionering av i rörelse anställd personal,

grundar sig å stadgandet i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, enligt

vilket avdrag må ske för kostnader för personal, som är eller varit anställd

i rörelsen. Den anställdes avdragsrätt grundar sig å 33 § kommunalskattelagen,

vari stadgas rätt till avdrag för avgifter, som den skattskyldige på

grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

65

Livräntan utgår på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgifter erlagts

annorledes än på grund av tjänst, dock ej mot engångspremie. Då fråga

är om pensionsförsäkring, som icke tagits på grund av tjänst men för vilken

avgifterna erlagts annorledes än mot engångspremie, äro avgifterna i

sin helhet avdragsgilla enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, därest

avgifterna erlagts för den skattskyldige själv, eller, i förekommande fall,

för hans make eller hans omyndiga barn; utfallande livräntebelopp beskattas

i sin helhet enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen (undantag utgör pupillpension

i vissa fall).

Enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall såsom

livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av pensionsförsäkring

utfallande försäkringsbelopp; hit räknas jämväl sådana belopp

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning

vid dödsfall. Kapitalbelopp utfallande på grund av pensionsförsäkring,

för vilken avgift erlagts på grund av tjänst, eller på grund av pensionsförsäkring,

för vilken annan avgift än engångspremie erlagts annorledes än

på grund av tjänst, eller slutligen på grund av frivillig statlig pensionsförsäkring,

skola i enlighet härmed beskattas såsom intäkt.

Att i detta fall endast talas om försäkring annorledes än mot engångspremie

har sin förklaring däri, att enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

avdrag icke får ske för avgift, erlagd för försäkring mot engångspremie.

Folkpension samt frivillig statlig pensionsförsäkring. Folkpension utgår

icke vidare enligt försäkringstekniska grunder. Den utgör skattepliktig inkomst.

Skattskyldig, vilkens inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres

av folkpension, skall dock i regel anses hava sådan nedsatt skatteförmåga,

som kan berättiga till särskilt avdrag vid taxering.

Vad angår den frivilliga statliga pensionsförsäkringen är denna, rent

försäkringstekniskt sett, en klar livränteförsäkring i de fall, då återbetalning

vid dödsfall av premie eller viss del av premie icke skall förekomma.

I dessa fall ha således de frivilliga statliga försäkringarna karaktär av pensionsförsäkringar.

I ett hänseende intager emellertid den frivilliga pensionsförsäkringen

en särställning. Denna anses enligt 32 § 2 mom. sista stycket

icke innefatta försäkring mot engångspremie, ehuru försäkringen i tekniskt

hänseende är en försäkring mot engångspremie. Detta betyder med

andra ord, att även om man på en gång betalar in hela det medgivna avgiftsbeloppet,

så får hela detta belopp avdragas; den utfallande pensionen beskattas

däremot i sin lielhet.

I de fall då återbetalning vid dödsfall av premie eller viss del av premie

sker, utgör försäkringen en kombination av livränteförsäkring och kapitalförsäkring.

Därest denna kombination icke är sådan att densamma enligt

anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen skall i sin helhet hänföras till

pensionsförsäkring, skall den enligt samma anvisningar anses uppdelad på

en kapitalförsäkring och en livränteförsäkring.

5 Iiihang till riksdagens protokoll WHO. 1 samt. Nr 93.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Utfallande kapitalförsäkringsbelopp, vilka beskattas såsom intäkt. Enligt

punkt 5 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen skall kapital, som

uppburits på grund av s. k. ledareförsäkring, upptagas såsom intäkt av

rörelse.

I de fall av kombinerad livränte- och kapitalförsäkring, som avses i punkt

1 andra stycket 3) av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, beskattas

även utfallande kapitalförsäkringsbelopp såsom intäkt av tjänst.

c) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp beskattas efter viss reduktion.

I de under b) omförmälda fallen förelåg rätt till avdrag för försäkringspremiernas

hela belopp medan utfallande livränta helt beskattades, bortsett

från avdrag från pupillpension i vissa fall.

I de fall, varom i 32 § 2 mom. första stycket d) kommunalskattelagen är

fråga, är däremot förhållandet ett annat. Rätt till avdrag för premierna

föreligger icke (bortsett från det av sociala skäl tillkomna 200-kronorsavdraget),

medan livräntan beskattas endast till ett efter den försäkrades levnadsålder

reducerat belopp. Denna reduktion föranledes därav, att en del

av livräntan utgör återbetalning av erlagt kapital, som icke bör beskattas,

då ju i detta fall avdrag icke fått ske vid kapitalets inbetalande. Reduktionen

innebär, att livräntan uppdelas i en skattepliktig och en ''skattefri del.

De livräntor, som beskattas enligt denna regel, äro alla sådana som utgått

på grund av annan försäkring än förut under b) sagts. Hit hänförliga

äro alltså alla livförsäkringar mot engångspremie med undantag för sådana,

för vilka avgiften erlagts på grund av tjänst, alla icke livsvariga livräntor

med undanlag för pupillförsäkring samt alla andra livräntor, som utgå på

grund av annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Vidare föres hit livränta,

som utgått från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, även om livräntan

varit av sådan beskaffenhet, som förut under b) sagts; detta sammanhänger

med att försäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt alltid utgör

försäkring mot engångspremie. Ytterligare äro hit hänförliga livräntor, som

utgå på grund av olycksfallsförsäkring, eftersom dylik försäkring jämlikt

punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen icke

räknas såsom pensionsförsäkring; under olycksfallsförsäkring inbegripes

givetvis även den obligatoriska försäkringen av arbetare enligt 1916 års lag

om försäkring för olycksfall i arbete. Till denna grupp räknas även livränta,

som annorledes än genom försäkring tillfallit någon såsom ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete.

Även kapitalbelopp kunna utgå på grund av försäkringar, som skola hänföras

till ifrågavarande kategori. Jämväl sådana kapital skola beskattas till

reducerat belopp.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

67

d) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp ej beskattas.

Enligt 19 § kommunalskattelagen räknas till skattepliktig inkomst icke

kapital, som på grund av kapitalförsäkring utfallit vid inträffat försäkringsfall

eller ålerköp av försäkringen, där det utfallna kapitalet icke är att anse

såsom intäkt av rörelse. Stadgandet avser endast livförsäkring, som är kapitalförsäkring,

enär sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring samt

försäkring av fast eller lös egendom särskilt omnämnas i paragrafen.

Det i den återgivna bestämmelsen gjorda undantaget för det fall, att det

utfallna kapitalet utgör intäkt av rörelse, avser s. k. ledareförsäkring. I

detta fall skall kapitalet beskattas, såsom förut framhållits under b).

Likaså skola, ehuru undantag ej gjorts i bestämmelsen, kapitalbelopp, som

utfalla på grund av pensionsförsäkring, beskattas såsom intäkt.

Bortsett från de fall, vilka sist angivits, inkomstbeskattas alltså icke försäkringsbelopp,

som utfalla på grund av kapitalförsäkring. Premierna för

kapitalförsäkringar få därför i princip icke avdragas vid inkomsttaxeringen,

såvida fråga icke är om ledareförsäkring eller kapitalförsäkring, som ingår

i sådan pensionsförsäkring, att premien för denna är avdragsgill. Av sociala

skäl får avdrag emellertid ske för vissa premier å högst 200 kronor årligen.

e) Annan skattepliktig intäkt på grund av försäkring än försäkringsbelopp.

Premieåterbäring och annan till försäkringstagare utdelad vinst. Jämlikt

19 § kommunalskattelagen skall såsom skattepliktig intäkt icke upptagas

vinstandel eller premieåterbäring, som försäkringstagare fått uppbära från

försäkringsanstalt på grund av avtal rörande annan försäkring än livränteförsäkring,

därunder inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring.

Däremot stadgas i 32 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen, att

såsom skattepliktig intäkt räknas jämväl vinstandel och premieåterbäring,

som försäkringstagare fått från försäkringsanstalt uppbära på grund av avtal

om livränteförsäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring.

Vissa på grund av pensionsförsäkring utgående belopp; belopp, som skola

anses såsom skattepliktig intäkt vid förändring av pensionsförsäkring till

kapitalförsäkring. Förut har omnämnts, att kombinerade livränte- och inkomstförsäkringar

icke må hänföras till pensionsförsäkringar med mindre

bl. a. i försäkringsavtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av

försäkringen ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av

utbetalningssättet, att försäkringen upphör att vara pensionsförsäkring. En

dylik bestämmelse i försäkringsavtalet är dock icke oåterkalleligen bindande.

I punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen stadgas, att såsom

livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av pensions
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kurigl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkring utfallande försäkringsbelopp; hit räknas jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning

vid dödsfall. Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring

helt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen

svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt belopp. Med

uttrycket övriga tillgodohavanden torde närmast åsyftas eventuellt förefintlig

premieåterbäringsreserv och vinstreserv; skulle andra verkliga tillgodohavanden

förefinnas, skola givetvis även dessa anses såsom på grund av

försäkringen utbetalda samt beskattas på angivet sätt.

f) Av sociala skäl föranledda avvikelser från de förenämnda principerna.

Livräntebelopp, som utgå på grund av pupillförsäkring. Med pupill lär av

ålder ha förståtts en avliden persons efterlevande omyndiga barn. I sammansättningen

pupillförsäkring har emellertid försäkringstekniskt sett prefixet

pupill kommit att betyda efterlevande barn överhuvud taget, oberoende

av deras ålder. Denna mera vidsträckta betydelse av uttrycket har även

accepterats för skattelagstiftningens vidkommande.

Med pupillförsäkring förstås i enlighet med det sagda en försäkring, enligt

vilken s. k. överlevelseränta skall utgå till cn avliden persons barn; denna

form av livränta börjar utgå vid personens död och utgår så länge barnet

lever eller till dess detsamma uppnått viss ålder.

I 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen stadgas, att om

livränta utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter erlagts på

grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie, skall,

försåvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år, såsom

skattepliktig intäkt räknas livräntans hela belopp med avdrag av 600

kronor. Detta avdrag har tillkommit av sociala skäl.

Pupillpensioner grundades tidigare regelmässigt å försäkringar. Under

de senaste decennierna har emellertid staten i allt större omfattning övertagit

de anstalter, vilka meddelat dylika försäkringar för statliga befattningshavare,

och därmed även övertagit ansvaret för pupillpensionerna medan försäkringsinomentet

bortfallit. Härvid uppstod frågan, huru i dylika fall skulle

i beskattningshänseende förfaras med i fortsättningen utgående pupillpensioner.

I sådana fall, då pupillpensionen börjat utgå, innan staten övertog

kassan, var frågan icke aktuell; då utgick pensionen även i fortsättningen

på grund av försäkring. Annorlunda var däremot fallet, då pupillpension

började utgå efter statens övertagande av kassan.

Frågan löstes genom en den 30 juni 1937 utfärdad lag om beräkning i

vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten. Däri

stadgas, att pupillpension från staten, utgående enligt allmänna familjepensionsreglementet

eller familjepensionsreglementet för arbetare eller eljest

i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva sådan livränta överflyttats

å statsverket, skall vid beräkning av skattepliktig intäkt enligt kommu
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

69

nalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

likställas med sådan i 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen

avsedd livränta, som utgår på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst.

Rätt att åtnjuta avdrag för premier intill 200 kronor. Enligt 46 § 2 mom.

första stycket 3) kommunalskattelagen föreligger rätt till avdrag för premier

och andra avgifter, som skattskyldig för sig och i förekommande fall även

för sin make och sina omyndiga barn betalt för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, för

kapital- och olycksfallsförsäkring ävensom livränteförsäkring, som ej avses i

33 § eller punkt 2) nämnda moment. Avdraget må ej för skattskyldig eller,

om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och båda makarna under

året haft försäkringar, för dem båda tillsammans åtnjutas till högre belopp

än 200 kronor. Har skattskyldig för försäkringen fått uppbära vinstutdelning

eller premieåterbäring, må avdrag ske med allenast det belopp, varmed

premien överskjuter vad sålunda uppburits. 1 punkt 1 av anvisningarna till

46 § kommunalskattelagen utvecklas det senast sagda ytterligare sålunda:

Har skattskyldig för försäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3),

uppburit vinstutdelning eller premieåterbäring, skall vad sålunda uppburits

avräknas från premiernas belopp, så att blott vad därefter återstår av verkligen

utbetalda premier får avdragas, dock högst 200 kronor. Ha vinstutdelning

och premieåterbäring överstigit de under året erlagda premiernas belopp,

utgör enligt 19 § överskottet icke skattepliktig intäkt.

Berörda avdrag får åtnjutas allenast vid taxeringen i hemortskommunen,

icke vid den taxering, som eventuellt äger rum i annan kommun, där den

skattskyldige bedriver rörelse eller äger fastighet. Har skattskyldig endast

under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu

sagts, åtnjutas allenast i den män det belöper å nämnda tid. IV.

IV. Kritik av gällande beskattningsregler.

A. Den teoretiska motiveringen för gällande bestämmelser.

Kommittén.

I allmänhet. Kommittén har anfört, att vid tillkomsten av gällande bestämmelser

såsom huvudregel för beskattningen av juridiska personer uppställdes,

att såsom inkomst hos den juridiska personen borde betraktas

allenast sådana intäkter, som i princip utgjorde skattepliktig inkomst hos de

fysiska personer, vilka vore delägare i den juridiska personen eller eljest i

sista hand komme i åtnjutande av dess intäkter. Avsikten med beskattningen

av den juridiska personen skulle alltså vara att bos denna uttaga skatt på

intressenternas inkomst. Av särskilt intresse för utformningen av försäkringsbolagens

beskattning vore härvid, alt 1924 års skatteberedning, som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

utarbetat förslaget till gällande bestämmelser, med inkomst i vissa fall

jämställde vad som för allmänheten icke tedde sig som inkomst utan i stället

uppfattades såsom utgiftsbesparing. Rent principiellt borde, framhölle beredningen,

värdet av tjänster, som den skattskyldige gjorde sig själv, upptagas

såsom intäkt. I praktiken kunde dock en så vidsträckt skattskyldighet

icke genomföras. Man hade därför i fråga om utgiftsbesparing, som utgjorde

minskning i levnadskostnader, stannat för att beskatta densamma endast,

därest den vore en följd av rörelse eller yrke, som den skattskyldige drivit,

och alltså så att säga möjliggjorts därigenom, att den skattskyldige drivit

rörelsen eller yrket. Exempelvis vore en skomakare men ej en annan person

skattskyldig för värdet av det arbete han nedlade på halvsulning av sina

egna eller familjens skodon. Enligt samma princip skulle en handelsidkare,

som för sitt hushåll toge varor ur boden, såsom inkomst upptaga värdet

av dessa varor, beräknat efter försäljningspriset, ej efter inköpspriset. Handelsidkaren

finge med andra ord skatta även för den handelsvinst han gjorde

genom att sälja sina varor till sig själv. Liknande synpunkter anlade beredningen

på det fall att personer, som icke vore handelsidkare, sammanslöte

sig för att förbilliga sina varuinköp.

Från sina allmänna utgångspunkter hade beredningen kommit fram till

att kooperativa konsumentföreningar borde beskattas för den handelsvinst,

som deras medlemmar erhölle genom rabatterna å inköpta varor; av vissa

skäl borde dock endast hälften av rabatterna anses såsom handelsvinst. Enligt

då gällande bestämmelser ägde konsumentkooperativa föreningar rätt

till avdrag för utbetalade rabatter, men beredningen hade i enlighet med

sin förut relaterade ståndpunkt föreslagit, att avdrag skulle få ske blott för

halva detta belopp. I proposition till 1927 års riksdag hade icke föreslagits

ändring av de gällande bestämmelserna. Denna behandling av de kooperativa

konsumentföreningarnas beskattningsfråga vore av intresse, då det

gällde livförsäkringsväsendets beskattning, enär en betydande likhet förefunnes

mellan dessa båda frågor.

Kommittén har vidare anfört:

1924 års skatteberednings förslag till beskattning av livförsäkringsväsendet

bygger på en till beredningens betänkande fogad promemoria, vilken i

samråd med beredningen utarbetats av dåvarande förste revisorn i försäkringsinspektionen,

fil. doktorn Tim Jansson. I denna promemoria föreslås,

med utgångspunkt från beredningens allmänna principer, att livförsäkringsbolagen

skola beskattas dels för överskottet på försäkringsrörelsen, dels

för en på visst sätt beräknad ränteinkomst.

En beskattning av bolagens ränteinkomst är ett adekvat uttryck för principen,

att beskattningen av försäkringsbolagen åsyftar att träffa inkomst,

som för försäkringstagarna skulle utgöra skattepliktig intäkt. Den ränteinkomst,

som bolaget erhåller genom att placera försäkringstagarnas tillgodohavande

hos bolaget, premiereserven, i räntebärande tillgångar, kommer

nämligen försäkringstagarna till godo dels därigenom, att densamma erfordras

för att jämte premierna uppbygga försäkringsbeloppet och sålunda kommer

att ingå i den försäkringssumma, som skall utbetalas, och dels genom

utbetalning av premieåterbäring eller annan vinst, där sådan utbetalning

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

71

förekommer. I den enligt gällande lag skattepliktiga ränteinkomsten ingår

sådan ränta, som erfordras för försäkringssummans uppbyggande eller som

utdelas i form av premieåterbäring. Ränteinkomst därutöver, vilken kan

komma försäkringstagaren till godo såsom annan vinst än premieåterbäring,

ingår i stället i överskottet och blir härigenom beskattad. Att ränteinkomsten,

i varje fall den del, som åtgår till försäkringsbeloppets uppbyggande,

ej omedelbart utbetalas till försäkringstagaren, förändrar icke dess karaktär

av skattepliktig intäkt för denne. Även vid en annan penningplacering,

t. ex. penninginsättning å bank, där räntan lägges till kapitalet, blir ränteinkomsten

skattepliktig redan då densamma gottskrives insättaren.

Motiveringen för beskattningen av livförsäkringsbolagens överskott bygger

på 1924 års skatteberednings uppfattning, att utgiftsbesparingar, som

avse icke avdragsgill omkostnad, skola utgöra skattepliktig inkomst. Janssons

promemoria innehåller i kapitlet om taxering av livförsäkringsbolag

till en början en redogörelse för hurusom en livförsäkringsrörelse kan anses

sönderfalla i en sparrörelse och en riskrörelse och hurusom man i enlighet

härmed kan anse en livförsäkringspremie, med bortseende från omkostnadstillägg,

sönderfalla i dels en sparpremie, som hos försäkringsbolaget

uppsamlas och bildar ett tillgodohavande för försäkringstagaren, premiereserven,

dels en riskpremie, vilken alltefter som den inflyter tages i

anspråk för täckande av utbetalningar vid dödsfall bland bolagets övriga försäkringstagare.

Premiereserven växer ej allenast genom tillförande av sparpremier

utan även genom ränta, enär den placeras i räntebärande tillgångar.

Till denna förräntning har vid premieberäkningen hänsyn tagits, varvid en

viss räntefot lagts till grund. Uppnår försäkringsbolaget en högre förräntning

än som motsvarar denna antagna räntefot, uppstår en överräntevinst.

Åtgå icke de under ett år influtna riskpremierna till täckande av årets utbetalningar

för dödsfall på den grund, att dödligheten varit lägre än den

vid premiebetalningen antagna, uppstår för året en underdödlighetsvinst.

Överränte- och underdödlighetsvinster göra det möjligt för bolaget att utbetala

premieåterbäring eller annan vinst till försäkringstagarna. Premieåterbäringen

skiljer sig från annan vinst därigenom, att den förutberäknas

enligt vissa av Kungl. Maj :t stadfästa grunder. Omkoslnadstilläggen i premierna

betraktas i promemorian såsom uppdelade på spar- och riskpremier,

och i densamma användas beteckningarna belastade sparpremier och belastade

riskpremier för att angiva att respektive delar av omkostnadstillägget

inräknats. Om bolagets verkliga omkostnader understiga de vid premieberäkningen

antagna, uppstår en omkostnadsvinst, som likaså kan användas

för utdelning till försäkringstagarna.

Kommittén har återgivit följande ur promemorian:

För enkelhets skull må frågan om beskattningen först behandlas för det

fall, att försäkringen icke berättigar till premieåterbäring men väl till vinst.

Man finner då med tillämpning av det betraktelsesätt beträffande bolagets

rörelse, som inledningsvis skisserats, att sparpremien med avdrag av omkostnadsbidraget

är att likställa med en sparkasseinsättning och alltså icke

är någon verklig utgift för försäkringstagaren. Räntan på försäkringstagarens

sparkassetillgodohavande (premiereserven) är däremot en verklig inkomst

för honom. Den återstående delen av premien, den belastade riskpremien,

är att betrakta som en ren utgift för försäkringstagaren, hans

vinstandel som inkomst. I händelse av dödsfall tillkommer som inkomst försäkringens

risksumma. Innan jag övergår till att undersöka i vad män de

nämnda inkomsterna böra vara beskattningsbara eller utgiften avdragsgill

vid beräkning av den skal tepliktiga inkomsten, torde jag redan nu få förut
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

skicka, att resultatet i fråga om den belastade riskpremien blir, att denna

betraktas som levnadskostnad, alltså icke avdragsgill. Därför uppställer sig

frågan, huruvida någon utgiftsbesparing för försäkringstagaren, t. ex. genom

den utdelade vinsten, förekommer i samband med utgivandet av nämnda

premiedel. Denna fråga är här, liksom vid andra försäkringsbranscher,

synnerligen vansklig att besvara. Som exempel må nämnas, att ett och samma

bolag kan bevilja ett visst slag av blandad liv- och kapitalförsäkring dels

med rätt till andel i vinst mot viss premie, dels utan vinsträtt mot 10 å 15

procent lägre premie. Enär sparpremierna i båda fallen äro lika, blir den

belastade riskpremien vid övergång från det förra alternativet till det senare

minskad med samma belopp som tariffpremien. Det förefaller, som om värdet

av nyttigheten i och för sig (försäkringen) i detta fall skäligen måste

anses bättre mätt genom den lägre premien, och endast i den mån vinsten å

en försäkring enligt det förra alternativet överskjuter skillnaden mellan den

högre och den lägre premien vore det naturligt att tala om en utgiftsbesparing.

Saken kompliceras ytterligare av att olika bolag kunna tillämpa olika

premier för samma slag av försäkring. Då det emellertid icke synes vara

möjligt att taga hänsyn till alla faktorer, som kunna vara av betydelse för

beräkningen av utgiftsbesparingen, eller ens isolera de väsentligare av dem,

torde man vara hänvisad till att, som eljest i dylika fall, som beskattningsbar

utgiftsbesparing anse det bokföringsmässigt konstaterbara belopp, som

försäkringstagaren erhåller i vinst å försäkringen.

Kommittén har därefter uttalat, att enligt dess mening den sålunda förebragta

motiveringen för att anse den till försäkringstagarna utdelade vinsten

såsom beskattningsbar inkomst emellertid icke vore hållbar. (Härvid liksom

i fortsättningen avses annan vinst än överräntevinst.) Den byggde på

den förutsättningen, att den till försäkringstagarna utdelade vinsten vore

att anse som en utgiftsbesparing. Betraktade man till en början ett livförsäkringsaktiebolag,

vore vinsten till försäkringstagarna helt jämförbar med

de rabatter på gjorda inköp, som handelsidkare i många fall lämnade sina

kunder. Om sådana rabatter uttalade beredningen, att rabatter till aktieägare

borde få avdragas endast i den mån utomstående finge åtnjuta motsvarande

förmåner samt förmånerna icke kunde anses utgöra utdelning av

vare sig bokförd eller icke bokförd vinst. Rabatter till utomstående borde

alltid få avdragas. De som erhölle rabatterna borde skatta för dessa i den

mån fråga vore om rörelse eller yrke e. d., medan däremot mottagarna ej

borde skatta för rabatter, som för dem tedde sig allenast såsom en utgiftsbesparing.

Med beredningens sålunda angivna utgångspunkt borde alltså enligt kommitténs

mening skäl ha funnits att medgiva livförsäkringsaktiebolag avdrag

för den Aunst, som utdelats till försäkringstagare, och i enlighet med

beredningens allmänna principer borde då även de ömsesidiga livförsäkringsbolagen

ha medgivits avdrag för den till deras delägare, försäkringstagarna,

utdelade vinsten, i den mån densamma ej kunde betraktas som

handelsvinst, d. v. s. kunde anses motsvara aktieutdelningen hos livförsäkringsaktiebolagen.

Då aktieutdelningen i regel utgjorde en relativt obetydlig

del av dessa bolags vinstutdelning till försäkringstagarna, borde i analogi

härmed största delen av de ömsesidiga bolagens utdelade vinst ha blivit

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

73

avdragsgill. I stället syntes beredningen ha jämställt även livförsäkringsaktiebolagens

vinstutdelning till försäkringstagarna med de rabatter, som

ekonomiska föreningar gåve åt sina medlemmar. Sådana rabatter borde enligt

beredningens mening bliva föremål för beskattning hos föreningarna,

varvid beredningen dock anförde, att den beskattning, varom här vore fråga,

emellertid ej borde äga rum i annan mån än fråga vore om handelsvinst

i egentlig mening, d. v. s. den vinst, som, därest företaget ej varit en förening,

skulle tillkommit företagaren. Härav följde, att utdelade rabatter borde

beskattas allenast i den mån varupriserna genom desamma nedbringades

under de hos handlandena i orten i allmänhet gällande nettopriserna, d. v. s.

priserna, sådana de tedde sig efter av handlandena eventullt lämnade rabatter.

Inom den återbäring, som lämnades av de kooperativa föreningarna, torde

i allmänhet inrymmas dels rabatter, motsvarande de privata handlandenas

rabatter, dels handelsvinst.

Kommittén har slutligen anfört:

Det framgår härav, att definitionen å den del av en ekonomisk förenings

rabatter, vilken är att anse som handelsvinst, har en innebörd, endast därest

det existerar jämförelseobjekt, nämligen företagare, vilka i vinstsyfte bedriva

motsvarande verksamhet. Vill man nu jämställa samtliga livförsäkringsbolag,

alltså även aktiebolagen, med ekonomiska föreningar, existera

över huvud inga jämförelseobjekt, och det saknas således grund att med

utgångspunkt från ovan angivna definition anse den till försäkringstagarna

utdelade vinsten som en utgiftsbesparing med karaktär av handelsvinst.

Det enda resonemang, som med hänsyn till ovanstående anmärkningar

kunde från 1924 års skatteberednings utgångspunkter motivera en beskattning

av vinsten till försäkringstagarna, vore följande. Enär det existerar

livförsäkringsaktiebolag, vilka av överskottet på livförsäkringsrörelsen utdela

vinst till aktieägarna, måste även viss del av ömsesidiga livförsäkringsbolags

utdelning till sina delägare, försäkringstagarna, anses som handelsvinst.

Då det icke finnes någon norm, enligt vilken sistnämnda utdelning

kan uppdelas i handelsvinst och rabatt av annat slag, måste man beskatta

de ömsesidiga bolagens hela utdelning. För att icke dessa bolag skola behandlas

hårdare än aktiebolagen måste då även aktiebolagen beskattas för

den till försäkringstagarna utdelade vinsten. Ett resonemang av detta slag

skulle vara försvarbart, därest hos livförsäkringsaktiebolagen utdelningen

till försäkringstagarna vore relativt obetydlig jämförd med utdelningen till

aktieägarna. För att undersöka hur härmed förhåller sig måste man gå tillbaka

till en tid under vilken vinstutdelningen till försäkringstagarna ej påverkats

av de med hänsyn till räntefallet under senare tid erforderliga förstärkningarna

av premiereserven. Den senaste femårsperiod, som från denna

synpunkt är användbar, nämligen perioden 1932—1936, visar emellertid,

att icke heller det sist angivna resonemanget kan upprätthållas. För nämnda

period uppgick utdelningen från livförsäkringsaktiebolagen samt liv- och

brandförsäkringsaktiebolagen till försäkringstagarna till sammanlagt mer än

25 miljoner kronor, medan utdelningen till aktieägarna understeg 2 miljoner

kronor, om man i fråga om liv- och brandförsäkringsaktiebolagen medräknar

endast den del av utdelningen till aktieägarna, som kommer från

livförsäkringsrörelsen.

Redan med beredningens utgångspunkter visar sig sålunda motiveringen

för att icke medgiva avdrag för vinst, som utdelats till försäkringstagarna,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

föga hållbar. Såsom än mindre godtagbar framstår densamma mot bakgrunden

av att Kungl. Maj :t och riksdagen sedermera icke biträdde beredningens

uppfattning om de kooperativa konsumentföreningarnas rabatter utan beslöto,

att föreningarna fortsättningsvis skulle äga full avdragsrätt för rabatterna.

Motiveringen för förslaget beträffande försäkringsbolagen byggde

ju i denna punkt på samma synpunkter som de, vilka lågo till grund för

förslaget till behandling av nämnda föreningars rabatter.

Beskattning av ränta på premiereserv för pensionsförsäkring. Kommittén

har yttrat, att i fråga om pensionsförsäkring gällde, att premien finge avdragas,

att utfallande belopp inkomstbeskattades och att ränteskatt icke

uttoges. Såsom motivering för friheten från räntebeskattning hade ofta anförts,

att beskattningen av utfallande pensionsbelopp innebure även beskattning

av den hos försäkringsbolaget uppkomna ränteinkomsten.

Kommittén har vidare yttrat:

För belysning av frågan om sambandet mellan å ena sidan räntebeskattning

samt å andra sidan beskattning av utfallande belopp och avdragsrätt

för premier torde det vara lämpligast att betrakta ett exempel, där frågan

framträder mera renodlad än vid försäkring, nämligen vanligt sparande, såsom

genom insättning i bank. Man kan i nämnda syfte antaga, att två

olika beskattningssystem tillämpas för olika slag av sparande. För det ena

slaget, vilket betecknas såsom sparande av typ a, antages nuvarande regler

gälla; avdrag vid taxering får alltså ej ske för insatt belopp, och uttag från

banken inkomstbeskattas icke. För det andra slaget av sparande, betecknat

såsom typ b, får däremot vid taxering avdrag göras för insatta belopp, medan

uttagen utgöra skattepliktig inkomst. Antag till en början, att beskattning

av ränta ej förekommer i någotdera fallet. Fn person antages nu insätta

100 kronor om året å ett sparkonto av typ a, låta räntorna läggas till

kapitalet och efter en viss tids förlopp lyfta detta, som då antages hava

vuxit till 4 000 kronor. Gör personen i stället insättning å ett sparkonto

av typ b, kan han, om hans marginalskattesats är 20 %, med samma ekonomiska

uppoffring insätta 125 kronor årligen. På grund av avdragsrätten

för insättningen minskas nämligen i detta fall hans skatt med 20 % av

125 kronor, d. v. s. med 25 kronor och hans nettoutgift blir alltså 100 kronor

liksom i första fallet. Under samma tid som i förra fallet erfordrades,

för att kapitalet skulle växa till 4 000 kronor, växa i senare fallet insättningarna

jämte räntor till 5 000 kronor. Då han lyfter detta belopp, måste

han emellertid betala 20 % eller 1 000 kronor i skatt, varför han liksom

i första fallet har 4 000 kronor kvar.

Resultatet av exemplet är alltså, att båda systemen, vid samma årliga

nettoutgift, leda till samma behållna kapital, förutsatt givetvis, att skattesatsen

är densamma vid såväl insättningarna som uttagen. Sparande av typen

a och typen b äro således lika behandlade i skattehänseende, oaktat

ränteinkomsten icke i någotdera fallet antogs beskattad. Olikheten mellan

beskattningsreglerna för de båda typerna av sparande kan alltså icke åberopas

som skäl för olikhet i fråga om räntebeskattningen.

I ovan behandlade exempel antogs, att skatt å räntan icke uttogs. Även

om man antager, att sådan skatt utgår, förändras icke resultatet. Beskattning

av räntan innebär nämligen blott, att den effektiva förräntningen sker

efter en lägre räntefot. Vid 20 % marginalskattesats blir sålunda den effektiva

räntefoten endast 80 % av den nominella. Proportionen mellan det uttagna

beloppet och den årliga insättningen blir härigenom för samma tid
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

rymd en annan än vid frihet från ränteskatt, men denna proportion blir

dock lika vid båda slagen av sparande, varigenom slutsatsen blir densamma

som ovan.

Det ovan förda resonemanget kan oförändrat tillämpas på livförsäkringarnas

beskattning. Sparande av typen a motsvarar kapitalförsäkring och

sparande av typen b pensionsförsäkring. Slutsatsen blir alltså, att olikheten

mellan dessa båda försäkringsarters behandling i fråga om avdragsrätt

för premier och beskattning av utfallande belopp icke kan tagas till intäkt

för en olikhet i fråga om räntebeskattningen.

Ännu tydligare framträder måhända, att beskattning av utfallande belopp

i realiteten icke innebär beskattning av uppsamlad ränteinkomst, om

man betraktar frågan från det allmännas synpunkt. Antag exempelvis, att

på grund av någon särskild bestämmelse belopp, som placeras på visst sätt,

får vid taxeringen avdragas, att de räntor, som placeringen avkastar, icke

beskattas, då de uppkomma, men att då placeringen upphör, det placerade

beloppet jämte tillagda räntor beskattas. I förenklingssyfte betraktas en placering

under endast ett år. Antag att de avdragna beloppen visst år uppgå

till sammanlagt 100 miljoner kronor, att räntefoten är 3 %, att den genomsnittliga

marginal skattesatsen är 20 % samt att staten täcker den genom

avdraget uppkomna minskningen i skatteintäkter genom att upptaga ett

lån å 20 miljoner kronor, vilket ävenledes antages löpa med 3 % ränta.

Då placeringen efter ett år upphör, blir det uttagna beloppet, 103 miljoner

kronor, beskattat, varigenom staten erhåller en skatteintäkt å 20,6 miljoner

kronor. Det kunde förefalla som om staten härigenom utfått skatt för räntan,

3 miljoner kronor. Så är emellertid icke fallet. Skall placering av här

betraktade slag i beskattningshänseende behandlas lika med annan placering,

böra de, som anlita förstnämnda placering, täcka den förlust, vilken

staten åsamkas genom att beskattningen uppskjutes ett år. Denna förlust

utgör räntan på lånet å 20 miljoner, alltså 0,6 miljoner kronor. Då 20,6

miljoner kronor erlägges i skatt hava de skattskyldiga, varom här är fråga,

dels erlagt 20 miljoner i skatt för inkomsten om 100 miljoner kronor, dels

erlagt 0,6 miljoner kronor såsom ersättning för att inkomsten beskattas

först ett år efter det densamma förvärvades. Skall själva ränteinkomsten,

3 miljoner kronor, beskattas, måste ytterligare 0,6 miljoner kronor erläggas

i skatt.

Kommittén har erinrat om att 1942 års försäkringsutredning berört denna

fråga i samband med spörsmålet om gränsdragning mellan pensionsförsäkring

och annan livförsäkring, därvid utredningen anfört (SOU 1946:34,

s. 290):

Genom relativt obetydliga modifikationer kunna vissa former av livförsäkring

fås att i kommunalskattelagens mening ändra karaktär från kapitalförsäkring,

för vilken ränteskatt erlägges, till pensionsförsäkring, för vilken

ränteskatt icke utgår.

Likvärdighet i beskattningshänseende råder icke mellan kapital- och pensionsförsäkring.

Överensstämmelsen är endast formell men icke reell. Vad

pensionsförsäkringen beträffar kan likvärdighet anses råda mellan skattskyldigheten

för utfallande pensioner och avdragsrätten för premierna, under

förutsättning att man bortser från den olika plats i den progressiva

skatteskalan, som en försäkringstagare intar under den aktiva tiden och under

pensionstiden. Då ränteskatt utgår i fråga om kapitalförsäkring men

icke beträffande pensionsförsäkring, blir kapitalförsäkringen föremål lör en

extra beskattning med ränteskailens hela belopp. I nuvarande ränteläge och

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

med nu gällande skattesatser motsvarar ränteskatten omkring 0,5 % av de

fonderade medlen. Man kan sålunda säga att pensionsförsäkringens fritagande

från ränteskatt innebär en subvention från det allmännas sida av pensionsförsäkringen,

som medför, att nettokostnaden för försäkringstagarna

blir starkt reducerad. Utredningen saknar anledning att ingå på skälen för

en sådan anordning.

Vad här anförts rörande pensionsförsäkring gäller, med undantag för

genast börjande livränta, till en del även ränteförsäkring i kommunalskattelagens

mening, vilken försäkringsform är fritagen från ränteskatt intill dess

livräntan börjat utgå.

Kommittén har vidare anfört, att i vissa yttranden över 1942 års försäkringsutrednings

betänkande såsom ett skäl mot införande av ränteskatt för pensionsförsäkring

framhållits, att uppskovet med beskattningen till tidpunkten

för pensionsutbetalningen endast medförde en eftergift av räntan på den

skatt, som skulle ha ultagits tidigare. Kommittén har häremot anmärkt, att

värdet av räntan på denna skatt vore detsamma som eller t. o. in. något

högre än värdet av en skatt på räntan på premiereserven.

Av det förut anförda framginge, fortsätter kommittén, att den för pensionsförsäkringar

tillämpade anordningen med avdragsrätt för premien och

beskattning av utfallande belopp icke i och för sig kunde motivera en frihet

från ränteskatt. Frågan, huruvida sådan befrielse skulle medgivas eller

icke, hade intet som helst samband med avdragsrätten för premier eller

beskattningen av utfallande belopp. Befrielsen torde fastmera ha sin orsak

däri, att man önskat en likformig beskattning av pensionärer i allmän

och enskild tjänst och av yrkesutövare, som pensionerade sig själva.

Yttrande.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha yttrat, att i de taxerade beloppen

för pensionsförsäkringar inginge hela den ränteintäkt, som före och

efter pensionsfallet ackumulerats i pensionerna. Ränteintäkten toges sålunda

i sin helhet till beskattning, då pensionstagaren lyfte pensionsbeloppen, vilka

beskattades helt efter den skattesats som gällde för mottagaren såsom fysisk

person. Ränteskatt på pensionsförsäkringar skulle därför innebära, att ränteintäkten

två gånger skulle inräknas i de taxerade beloppen. Ränteintäkten

skulle sålunda beskattas dubbelt på samma sätt som utdelningen från aktiebolag,

och den skulle beskattas hos anstalten redan det år den uppstode,

vilket på grund av förtäckt resultatutjämning icke behövde ske i aktiebolag.

En person, som ej omedelbart toge en avlönad anställning utan skaffade

sig en utbildning, som gåve honom ökade framtida inkomster, sparade enligt

P-system.1 När en person utförde ett arbete, för vilket betalningen senare

bleve tillgänglig för lyftning, och när ägare av fastighet eller värdepapper

underläte att taga ut en värdestegring omedelbart, vore det också fråga om

P-sparande. Detsamma gällde för avdragsgilla investeringar och avdragsgilla

1 Med sparande enligt P-system och K-system avse anstalterna sparande som i skattehänseende

behandlas på samma sätt som sparande genom pensionsförsäkring, respektive kapitalförsäkring.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

77

nedskrivningar. I detta sammanhang förtjänade påpekas, att kommittén ej

föreslagit ändringar av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, enligt

vilka vid inkomstberäkningen av rörelse i allmänhet bokföringens värdesättning

av tillgångar skulle tillämpas. I dylika fall uttoges ej kompensation

för det allmännas ränteförlust. En person, som ärvde äganderätt till

kapital, vartill annan hade nyttjanderätt, kunde enligt 1941 års arvsskatteförordning

erlägga arvsskatt antingen vid arvsfallet eller då nyttjanderätten

överginge till ägaren. Oberoende av när arvsskatten erlades uttoges ingen

ränteskatt av ägaren. I det fall att arvsskatten erlades vid arvsfallet, innebure

ränteskattefrihelcn en avvikelse från regeln vid K-sparande. I alla

övriga fall som här uppräknats vore ränteskattefriheten en naturlig följd

av den uppskjutna beskattningen. Detta påstående kunde ej rubbas av

att en del av förut anfört P-sparande i vissa fall ej ens vore förenat med

skatt på »uttaget», t. ex. realisationsvinster för enskild person, vilka ultoges

efter fem respektive tio år.

Det syntes sålunda vara i överensstämmelse med allmänt vedertagna skatterättsliga

principer att skatteuppskov förenats med ränteskattefrihet.

Departementschefen.

I kommitténs allmänna kritik av den teoretiska motiveringen för gällande

regler rörande beskattningen av försäkringsanstalter kan jag i huvudsak

instämma. I anledning av vad kommittén anfört angående beskattningen

av ränta på premiereserv för pensionsförsäkring må emellertid följande

anföras.

I de belopp, som utfalla på grund av pensionsförsäkring, ingå i huvudsak

dels av försäkringstagaren inbetalda premier, dels därå upplupen ränta.

Hela det sålunda utfallande beloppet beskattas. Kommittén anser, att vad

som därvid uttages av det allmänna utgöres, förutom av skatt å de inbetalda

premierna, av ersättning för det uppskov som det allmänna medgiver

med skattebetalningen (uppskovsränta). Det synes emellertid ur skatterättsliga

synpunkter naturligare att betrakta sistnämnda del av det uttagna

beloppet såsom skatt å räntan. Det av mig sålunda anlagda betraktelsesättet

anknyter till gällande rätt, enligt vilken uppskovsränta i regel icke uttages

vid uppskjuten beskattning. Sålunda utgår icke uppskovsränta, då

skattskyldig exempelvis genom nedskrivning av varulager eller avskrivning

å inventarier förskaffar sig motsvarande uppskov med skattens erläggande.

Blott i särskilt angivna fall utgår uppskovsränta, t. ex. då enligt

förordningarna om investeringsfonder till sådan fond avsatta medel återföras

till beskattning.

En annan sak är, alt man kan såsom det principiellt riktiga hävda, att

uppskovsränta bör uttagas i de fall då skattskyldig åtnjuter uppskov med

skattebetalningen. Så länge denna princip icke införts såsom huvudregel

i svensk skatterätt, synes emellertid anledning saknas att tillämpa densamma

beträffande pensionsförsäkringen.

Då sålunda vid pensionsförsäkring ränteskatt får anses bliva uttagen hos

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkringstagaren i samband med att pensionsbeloppen utbetalas, är det icke

motiverat att uttaga ränteskatt jämväl hos försäkringsanstalten. Ej heller finnes,

som nyss framhållits, anledning att uttaga uppskovsränta vare sig hos

anstalten eller hos försäkringstagaren. Visserligen åtnjuter denne en förmån

i förhållande till den, som tagit en kapitalförsäkring, såtillvida att den förre

icke behöver erlägga särskild ränta för det skatteuppskov, som han erhåller,

men denna förmån är icke något för pensionsförsäkringen säreget; motsvarande

förmån tillkommer i regel även andra skattskyldiga, som åtnjuta uppskov

med beskattningen.

B. Praktiska olägenheter av gällande beskattningsregler,

a) Beskattningen av försäkringsanstalter.

Kommittén.

Kommittén har i denna del anfört:

Såsom av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, beskattas hos

inländska livförsäkringsbolag dels överskottet å livförsäkringsrörelsen, dels

en tredjedel av viss beräknad ränteinkomst, dock ej ränteinkomst som hänför

sig till livränterörelse (pensionsförsäkring).

Vid överskottets beräkning får avdrag göras för avsättningar till vissa

fonder. Störst bland dessa avsättningar är i det utvecklingsskede, vari livförsäkringsbolagen

för närvarande befinna sig och sannolikt komma att

befinna sig under de närmaste generationerna, avsättningen till försäkringsfond

för egen räkning. Då försäkringsfondens ökning motsvarar den

beräknade ökningen av bolagens skuld till försäkringstagarna, är avsättningen

egentligen att betrakta som en driftkostnad och avdragsrätten måste

därför anses som självklar. Avsättningen sker i enlighet med bolagens av

Kungl. Maj :t fastställda grunder. Vidare får avdrag ske för avsättning till

säkerhetsfond och utjämningsreserver. Dessa äro konsolideringsfonder,

närmast att anse som kompletteringsfonder till försäkringsfonden. I fråga

om dessa fonder får avdrag dock ske endast om fonderna ej överstiga visst

i lag fastställt maximum. Slutligen får avdrag ske för avsättning till premieåterbäringsreserv

och livränterörelsens garantifonder. Dessa fylla samtidigt

viss uppgift som konsolideringsfonder och som uppsamlingsfonder

för medel, avsedda för omedelbar eller framtida utdelning till försäkringstagarna.

Avsättningen till premieåterbäringsreserv, vilken är avsedd att

omfatta endast viss del av överskottet, regleras genom bestämmelser i bolagens

av Kungl. Maj :t fastställda grunder. Till livränterörelsens garantifonder

kan däremot hela överskottet på livränterörelsen avsättas, vilket

sammanhänger därmed, att till livränteförsäkringstagare utdelad vinst beskattas

hos dessa. Då bolagen i regel icke avsätta belopp till konsolideringsfonder

i vidare mån än att avsättningarna äro avdragsgilla, och då utdelningen

till aktieägarna i försäkringsaktiebolag, som driva livförsäkringsrörelse,

numera under normala förhållanden utgör en obetydlig del av överskottet,

blir resultatet av gällande bestämmelser att det skattepliktiga överskottet

å livförsäkringsrörelse huvudsakligen utgöres av belopp, som bolagen

avsätta för omedelbar eller framtida utdelning av vinst till försäkringstagarna

utöver premieåterbäringen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 93.

79

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört må erinras om de ändringar

beträffande försäkringsbolagens fonder, som skett genom 1948 års

försäkringslag och för vilka redogörelse lämnats under avdelningen om gällande

rätt. -v

Kommittén har därefter återgivit följande uttalande av 1942 års försäkringsutredning

rörande beskattningens inverkan på bolagens avvägning mellan

premieåterbäring och vinst (SOU 1946: 34, s. 71, 73):

Ehuru lagens bestämmelser, såsom ovan framhållits, icke göra införandet

av premieåterbäringsgrunder obligatoriskt, hava dock för livförsäkringsbolagen

allmänt införts dylika grunder. En omständighet, som därvid i praktiken

utan tvivel spelat en mycket stor roll, har varit hänsyn till beskattningen.

Genom att avsättningen till premieåterbäringsreserv gjorts skattefri,

har det framstått såsom förmånligt för bolagen att låta största möjliga

del av den totala vinsttilldelningen till försäkringstagarna gå under form

av premieåterbäring. Skattesynpunkten har på detta sätt kommit att utöva

ett förryckande inflytande på det rent tekniska problemet att verkställa en

gränsdragning mellan premieåterbäring och annan vinst.

Såsom utredningen ovan framhållit, har denna utformning av skattelagstiftningen

i stor utsträckning fått direkt olämpliga återverkningar på avvägningen

mellan premieåterbäring och vinst i bolagens grunder. Det har

för utredningen framstått såsom klart, att tillfredsställande förhållanden

i nämnda avseende endast kunna uppnås under förutsättning att frågan

om överskottsbeskattningen helt lösgöres från frågan om gränsdragning

mellan premieåterbäring och annan vinst.

Det huvudsakliga skälet mot en beskattning av den del av överskottet,

som återgår till försäkringstagarna såsom vinst, är att vinsten väsentligen

har karaktären av en återbäring av de vid premieberäkningen inlagda, explicita

eller implicita säkerhetsmarginalerna. Enligt utredningens mening måste

detta anses utgöra ett tillräckligt motiv för att vinsten undantages från

överskottsbeskattningen i den mån den kan anses härröra från premiemarginalerna.

Kommittén har vidare omnämnt, att 1942 års försäkringsutredning i begränsad

omfattning upptagit frågan om försäkringsbolagens beskattning

och framlagt vissa synpunkter att närmare beaktas vid en senare fullständig

omprövning. Det av utredningen framlagda förslaget till ändring av bestämmelserna

i kommunalskattelagen om beskattning av livförsäkringsrörelse

avsåge, förutom att undanröja de olägenheter, som förorsakades av

den olika behandlingen av premieåterbäring och annan vinst, även att råda

bot på en annan olägenhet, som sammanhängde med utformningen av spärrreglerna

för ränteskatteunderlagets beräkning. Om ett livförsäkringsbolag

minskade sitt årsöverskott exempelvis genom nedskrivning å andra värdehandlingar

än aktier i dotterbolag, medgåves avdrag vid beskattningen för

nedskrivningen, enär värdehandlingarna jämställdes med varor i rörelsen.

Anledningen till att avdrag för nedskrivning å varor i rörelse medgåves,

oavsett om nedskrivningen föranletts av verklig värdeminskning eller ej,

vore att den genom avdraget åstadkomna minskningen i beskattningsbart

belopp förr eller senare kompenserades genom en motsvarande ökning,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nämligen då varan försåldes. Samma vore förhållandet med livförsäkringsbolags

värdehandlingar, ehuru tidsskillnaden mellan minskningen och den

motsvarande ökningen av det beskattningsbara beloppet i detta fall oftast

vore så stor, att den för det allmänna genom uppskovet uppkomna ränteförlusten

bleve beaktansvärd. Emellertid tillkomme ytterligare en omständighet,

som kunde medföra bestående förlust av skatteintäkt för det allmänna.

Om nedskrivningen nedbringade överskottet så lågt, att spärreglerna vid

ränteskattens beräkning trädde i funktion, minskades ränteskatten, och någon

kompensation för denna minskning erhölles icke senare, eftersom ränteskatten

aldrig kunde överstiga det belopp, som framkomme vid tillämpning

av huvudregeln.

Försäkringsutredningens förslag till ändring av kommunalskattelagen

rönte vid remissbehandlingen kritik från flera håll.

Utredningen berörde även beskattningen av understödsföreningars livförsäkringsrörelse

och anförde härom följande (s. 292):

Understödsföreningarna äro helt befriade från såväl överskottsbeskattning

som ränteskatt för kapitalförsäkringar. Detta är anmärkningsvärt, då

en understödsförening kan meddela upp till 4 000 kronors kapitalförsäkringssumma,

som är 3 å 4 gånger så stor som medelförsäkringssumman

inom folkförsäkringsverksamheten, vilken såsom ovan påpekats betungas

av ränteskatt i vida större grad än storförsäkringsverksamheten. Flera

större understödsföreningar meddela livförsäkring under former, som väsentligen

överensstämma med dem i livförsäkringsbolag. Även i försäkringstekniskt

avseende bygga föreningarna på samma grund som bolagen, varför

också fondbildningen i de båda slagen av försäkringsanstalter är av

samma storleksordning i förhållande till försäkringarna.

Kommittén har därefter anfört, att även pensionsstiftelsernas beskattning

syntes förtjäna viss uppmärksamhet. I kommunalskattelagen funnes vissa

föreskrifter rörande stiftelser, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser. Emellertid bildades av såväl aktiebolag

som andra arbetsgivare åtskilliga stiftelser för pensioneringsändamål, vilka

icke vore att anse som stiftelser enligt nämnda lag. Beträffande detta slag

av stiftelser funnes inga föreskrifter i kommunalskattelagen men de hade

i praktiken redan tidigare behandlats på det sätt som numera föreskreves

beträffande stiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser. De gällande bestämmelserna syntes alltför liberala.

Någon begränsning av arbetsgivares rätt att göra avdrag för belopp, som

överförts till pensionsstiftelse, funnes icke. Frånvaron av begränsning gjorde

det möjligt att till pensionsstiftelse med avdragsrätt överföra medel,

vilka avsåge pensionering av företagets ägare och hans efterkommande i

flera led, även ännu ofödda efterkommande. Då föreskrifter om pensionsålder

saknades, kunde pensionen till ägarens efterkommande börja vid låg

ålder och härigenom få karaktär av förmögenhetsöverföring med undgående

av arvs- och kvarlåtenskapsskatt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

81

Departementschefen.

Vad kommittén anfört rörande de olägenheter, som för närvarande vidlåda

beskattningen av livförsäkringsanstalter och pensionsstiftelser, giver

mig i huvudsak icke anledning till erinran.

I fråga om understödsföreningarna torde, såsom i åtskilliga under en

senare avdelning återgivna remissyttranden framhålles, sådan förening endast

undantagsvis meddela kapitalförsäkringar, som uppgå till högsta i lagen

om understödsföreningar medgivna belopp. Understödsföreningarnas medelförsäkringssumma

ligger i regel betydligt lägre än motsvarande summa för

livförsäkringsanstalterna.

Jag återkommer till här berörda frågor, då jag i fortsättningen ingår på

spörsmålet hur de angivna olägenheterna böra undanröjas.

b) Beskattningen av försäkringstagare.

Kommittén.

Kommittén har anfört:

Gällande beskattningsregler gynna det sparande, som sker genom livförsäkring,

i jämförelse med annat sparande. En del av dessa regler hava tillkommit

i syfte att giva livförsäkringen en sådan gynnad ställning, vilken

kunnat anses betingad av sociala skäl. Detta är exempelvis fallet med rätten

att avdraga vissa försäkringspremier intill ett belopp om 200 kronor. I fråga

om pensionsförsäkring torde beskattningen av utfallande pensionsbelopp

och avdragsrätten för premier hava föranletts därav, att man önskat få överensstämmelse

med pensionering, som sker annorledes än genom försäkring.

Emellertid har man utan tvivel varit väl medveten om den förmån,

en pensionsförsäkringstagare på grund av beskattningens progressivitet erhåller

genom att beskattningen av en del av hans inkomst förskjutes från

premiebetalningstiden till tiden för pensionens utbetalning, vid vilken sistnämnda

tidpunkt hans inkomst i regel är lägre än tidigare. Man torde hava

ansett det riktigt, att vid en skattskyldigs inplacering i den progressiva

skatteskalan hans skattekraft inätes genom en på nämnt sätt i tiden utjämnad

inkomst. Även den sistnämnda förmånen torde därför böra hänföras

till den kategori, varom här är fråga.

Livförsäkringstagarna gynnas emellertid, förutom i de avseenden ovan

angivits, även genom andra förmåner, vilka framkommit såsom en konsekvens

av beskattningsregler, vilka införts av andra, t. ex. av praktiska skäl.

Ett exempel härpå utgör det sätt, varpå ränteskatten uttages. Den bakomliggande

tanken var---alt varje försäkringstagare egentligen borde

skatta för ränteavkastningen på sitt tillgodohavande hos livförsäkringsanstalten.

Denna ränteavkastning kommer ju som ovan framhållits försäkringstagaren

till godo. Man synes dock hava ryggat tillhaka för de praktiska

svårigheterna att av försäkringstagarna uttaga ränteskatten, varför

man i stället förläde räntebeskattningen till försäkringsanstalterna. Detta

medför emellertid, att ränteskatten ej kan uttagas med beaktande av de

olika försäkringstagarnas platser i den progressiva skatteskalan utan kommer

att verka som en proportionell skatt på försäkringstagarna. Härigenom

få försäkringstagare tillhörande högre inkomstskikt en förmån, som redan

vid lagens tillkomst var avsevärd och som sedermera genom höjningar av

skattesatserna och skärpning av progressiviteten ytterligare ökat i betydelse.

0 liihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Vad ovan sagts i fråga om beskattningen av räntan å varje livförsäkringstagares

tillgodohavande hos försäkringsanstalten, gäller på motsvarande

sätt i fråga om förmögenhetsbeskattningen av själva tillgodohavandet. Vid

den enda form av förmögenhetsbeskattning, som existerade vid tidpunkten

för ränteskattens införande, nämligen den genom förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt föreskrivna, var förmögenhetsbeskattningen

helt likvärdig med beskattning av en ränteavkastning beräknad efter en

högre räntefot än den verkliga. Genom införandet av den särskilda förmögenhetsskatten

skärptes i fråga om försäkringstagare i högre inkomstskikt

och med förmögenhet över visst belopp motsatsen mellan den skatt,

som försäkringsanstalterna erlägga i försäkringstagarnas ställe, och den,

som försäkringstagarna vid direkt beskattning skulle hava erlagt. Motsättningen

skärpes ytterligare genom den av 1947 års riksdag antagna förordningen

om statlig förmögenhetsskatt. Då försäkringstagarnas hos bolagen

innestående medel icke bliva föremål för förmögenhetsbeskattning, blir

följden, att en person med skattepliktig förmögenhet genom överflyttning

av en del av denna till ett livförsäkringsbolag i form av försäkring helt kan

undkomma förmögenhetsskatt för denna del.

För att påvisa de förmåner, vilka livförsäkringstagare åtnjuta genom att

räntebeskattningen förlagts till försäkringsanstalterna och förmögenhetsskatt

ej utgår för det i livförsäkring nedlagda kapitalet, har kommittén

upprättat ett antal tabeller, vilka utvisa vilken räntefot som vid medlens placering

i bank skulle erfordras för att giva samma ekonomiska resultat som

vid försäkring. I fråga om dessa tabeller och de förutsättningar, som legat

till grund för tabellernas upprättande, hänvisas till kommitténs betänkande,

s. 83—89.

De förut belysta olägenheterna i fråga om beskattning av kapitalförsäkring

ha även påtalats av 1942 års försäkringsutredning, som härom anfört

(SOU 1946: 34, s. 291):

Den ränteskatt, som livförsäkringsbolagen hava att betala, är avsedd att

träda i stället för motsvarande inkomst- och förmögenhetsbeskattning hos

försäkringstagarna. Eftersom ränteskatten uttages efter samma skattesats

för alla kapitalförsäkringar, blir verkan en markerad underbeskattning av

de större inkomsttagarna och av personer utan familj eför sörj ning och en

omotiverad merbelastning av de mindre inkomsttagarna och av personer

med försörjningsplikt. Detta ter sig så mycket mera obilligt som de större

inkomsttagarna numera, just på grund av gällande skattelagstiftning, till

väsentlig del fylla sitt livförsäkringsbehov genom pensionsförsäkring i "kommunalskattelagens

mening (speciell s. k. inkomstförsäkring), som gynnas

genom att vara helt befriad från ränteskatt. För de mindre bemedlade däremot,

vilka i huvudsak tillhöra folkförsäkringens klientel, har kapitalförsäkringsformen

visat sig vara den enda gångbara. Ovan har bortsetts från

200-kronorsavdraget, som har särskild betydelse för mindre inkomsttagare.

I detta sammanhang synes följande exempel vara förtjänt av uppmärksamhet.

Om på en gång ett större belopp inbetalas som engångspremie för

en kapitalförsäkring på relativt kort tid, undandrages ränteinkomsten å

detta belopp den progressiva beskattningen och blir i stället, eftersom ränteskatten

icke är progressiv, föremål för proportionell beskattning, varigenom

en icke oväsentlig skatteflykt uppkommer. Försök till operationer av denna

art ha på senare tid förekommit, fast de i viss mån kunnat motverkas ge
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

83

nom överenskomna åtgärder från livbolagens sida. Möjlighet till skatteflykt

av denna art kommer dock att kvarstå, så länge nuvarande beskattningssystem

för livförsäkringsväsendet upprätthålles.

Kommittén har vidare framhållit, att beträffande pensionsförsäkring tidigare

visats, att friheten från ränteskatt icke kunde motiveras av rätten

till avdrag för premierna och beskattningen av utfallande belopp utan att

denna frihet måste betraktas som en direkt subventionering av pensionsförsäkringarna.

Detsamma gällde friheten från förmögenhetsskatt för premiereserven

och friheten i vissa fall från arvs- och gåvobeskattning. Ansåge

man dessa förmåner vara motiverade på den grund, att pensioneringens

utbredning vore en i socialt hänseende så viktig angelägenhet, att staten

borde genom skattelättnader befordra denna utbredning, tvingades man

att ställa frågan, dels huruvida sådana lättnader borde givas utan hänsyn

till pensionsbeloppets storlek, dels huruvida just de försäkringsformer, vilka

enligt kommunalskattelagen hänfördes till pensionsförsäkringar, vore

av sådan art att staten hade anledning att gynna desamma.

Till pensionsförsäkring hänfördes, efter en år 1932 vidtagen ändring i

kommunalskattelagen, även åtskilliga kombinationer mellan livränteförsäkring

och kapitalförsäkring, vilka icke tidigare haft pensionsförsäkrings karaktär.

Ändringen infördes med hänsyn till vissa av de individuellt arbetande

livförsäkringsbolagen tillämpade försäkringsformer, vilka avsåge att genom

särskilda till livränteförsäkringar fogade tillägg av kapitalförsäkringskaraktär

åstadkomma visst efterlevandeskydd. Dessa tillägg innehölle emellertid

väsentligt mera än som erfordrades för att täcka efterlevandeskyddet.

De vore i själva verket så konstruerade, att det sammanlagda belopp,

som utbetalades på grund av försäkringen, aldrig kunde understiga visst

belopp, icke ens i det fall att något pensionsfall icke inträffade. Härigenom

hade försäkringstagaren möjlighet att betrakta försäkringen som en penningplacering,

vars räntabilitet kunde beräknas. Genom ifrågavarande försäkringsformer

kunde därför de skattelättnader, vilka vore avsedda att åtnjutas

av personer med behov att pensionera sig genom försäkring, utnyttjas

till att undandraga kapital från förmögenhetsskatt ävensom räntan på

kapitalet från inkomstskatt. Försäkringarna kunde även utnyttjas för att

överföra kapital till efterlevande med undgående av arvsskatt. Det funnes

anledning att tro, att åtskilliga pensionsförsäkringar tecknades i sådana

syften som nyss sagts. Någon anledning för staten att genom befrielse från

ränteskatt subventionera försäkringsformer, vilka innehölle försäkringsutfästelser

utöver de för pensioneringsändamål nödvändiga och vilka möjliggjorde

ett utnyttjande av förut angiven art, funnes uppenbarligen icke.

För att visa de förmåner ur skattesynpunkt, som äro förenade med pensionsförsäkringen,

har kommittén upprättat tabeller, motsvarande dem, som

gälla kapitalförsäkringen. I detta avseende hänvisas till kommitténs betänkande,

s. 87, 88, 90, 91.

Kommittén har vidare framhållit, att de betydande fördelar ur beskattningssynpunkt,

vilka sålunda vore förbundna med tecknandet av livförsäk
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

ring, hade på sätt förut sagts medfört, att livförsäkring kommit att utnyttjas

som skatteflyktsinstrument. Detta hade i sin tur medfört en viss snedvridning

av ackvisitionsarbetet såväl i fråga om försäkringsformer som klientel.

Ackvisitörerna, i varje fall inom de bolag som meddelade s. k. stor

livförsäkring, hade genom konkurrensen med varandra ej sällan drivits till

att erbjuda sådana försäkringsformer, vid vilka de största skattebesparingarna

kunde påvisas. Då en siffermässig beräkning av riskskyddets ekonomiska

värde i regel överginge såväl ackvisitörens som försäkringstagarens

förmåga, kunde man utgå från att påvisandet av skattebesparingarna skedde

utan hänsyn till riskskyddets värde. Då vid detta betraktelsesätt skattebesparingarna

framträdde starkare, ju mindre riskbetonad försäkringen

vore, bleve följden en tendens att inrikta ackvisitionen på former med litet

riskskydd, vilken tendens motverkade bolagens strävan att befrämja protektiva

försäkringsformer. På samma sätt medförde gällande skattelagstiftning

en tendens hos ackvisitörerna att inrikta sitt arbete på ett klientel,

inom vilket intresset för skattebesparingar vore stort. Härigenom komme

vad som borde vara livförsäkringsackvisitionens egentliga uppgift, nämligen

att utbreda försäkringen bland dem som verkligen behövde den, i viss utsträckning

att eftersättas. En ändring av gällande regler för beskattning av

livförsäkringstagare måste därför te sig lika angelägen från livförsäkringsväsendets

egen synpunkt som ur beskattningssynpuukt. Det borde framhållas,

att de förut påtalade olägenheterna av gällande skattelagstiftning visserligen

funnits redan från början men att dessa olägenheter först med det

under senare tid stegrade skattetrycket fått en mera avsevärd betydelse.

Livförsäkringsbolagen hade, enligt vad kommittén därefter anfört, sedan

länge haft sin uppmärksamhet riktad på de här framhållna olägenheterna

av nu gällande skattelagstiftning och gång efter annan genom överenskommelser

sökt stävja konstaterade eller befarade missbruk. Redan år 1932

träffades sålunda en överenskommelse om förbud för livförsäkringsbolagen

att belåna försäkring, som tagits mot engångspremie, förrän försäkringen

varit i kraft minst tre år. Samtidigt bestämdes, att i dylika fall lån ej heller

skulle beviljas av bankerna eller sparbankerna.

För att kunna följa utvecklingen inom pensionsförsäkringen hade Svenska

livförsäkringsbolags förening årligen infordrat specificerade uppgifter från

livförsäkringsbolagen. Sedan de inkomna uppgifterna statistiskt bearbetats

och sammanställts, hade resultatet varje år delgivits finansdepartementet.

Med stöd av den sålunda vunna erfarenheten hade bolagen vid skilda

tillfällen infört strängare villkor för meddelande av pensionsförsäkring med

avdragsgill premie än de i lagen uppställda kraven. Som exempel på skärpningarna

kunde nämnas, att den kortaste premiebetalningstiden efter överenskommelse

fastställts till tio år mot den i lagen föreskrivna tiden av

mera än fem år. Vidare finge icke någon premie vara så stor, att den överstege

den årspremie, som skulle ha utgått, om premiebetalningen lika fördelats

på tio år. Lagen hade här icke någon begränsning. Därjämte hade

bestämts, att vissa typer av pensionsförsäkring endast finge tecknas på

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

85

försäkringstagarens eget eller på hans makas liv, vissa andra typer endast

på endera makens eller barnens liv. Försäkringstagare, som fyllt 60 år,

kunde — trots att lagbestämmelserna icke utgjorde hinder härför — erhålla

pensionsförsäkring med avdragsgill premie endast i form av uppskjuten

livränta eller överlevelseränta, i båda fallen utan garanti och utan s. k.

motförsäkring (återbetalning vid dödsfall av erlagda premier). Slutligen

hade pensionsåldern i vissa fall begränsats.

Sedan det visat sig, att vissa skattskyldiga med betydande förmögenhet

och hög skattebelastning önskade teckna kapitalförsäkringar mot stora engängspremier

i syfte att förskaffa sig skattelättnad, införde bolagen år

1944 förbud mot högre engångspremie för kapitalförsäkring än 50 000 kronor.

I vissa fall med lång försäkringstid skulle dock belopp om högst 150 000

kronor kunna godtagas. Vid tillämpning av dessa inskränkningar skulle

försäkringstagarens samtliga försäkringar, även om de tecknats i skilda

bolag, sammanräknas samt man, hustru och barn under 21 år anses som en

försäkringstagare. För kontroll infördes uppgiftsskyldighet såväl för den

försäkringssökande som för bolagen.

Kommittén har omnämnt, att Svenska försäkringsbolags riksförbund i

skrivelse den 19 december 1944 till kommittén lämnat en redogörelse för bolagens

omförmälda åtgärder samt därvid anfört följande:

Efter det klassificeringssystem, som sålunda införts, och de överenskommelser,

som sålunda träffats, torde reglerna för pensionsförsäkringars beskattning

numera knappast giva rum för allvarligare anmärkningar. Att

rubba på själva principen om skattens uttagande först då pensionen utfaller

kan numera uppenbarligen icke komma i fråga. En begränsning av försäkringsbeloppen

eller en beskärning av pensionsförsäkringsformerna har

ifrågasatts. I förstnämnda hänseende är att märka att av hela antalet år

1943 nytecknade pensionsförsäkringar 92,2 % avsågo försäkringar med ett

pensionsbelopp om högst 300 kr. i månaden. Antalet nytecknade pensionsförsäkringar

på högre belopp än 1 000 kronor i månaden utgjorde under

åren 1939—1943 för hela landet endast resp. 3, 24, 9, 24 och 21 stycken.

Genom de av livförsäkringsbolagen sålunda vidtagna åtgärderna hade

•— enligt vad kommittén vidare anfört — möjligheterna till missbruk otvivelaktigt

beskurits. Den fördelen hade också vunnits, att ingreppen mot skattespekulation

kunnat sättas in på ett betydligt tidigare stadium än om desamma

skulle gjorts beroende av ändring i lagstiftningen.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat om att bevillningsutskottet

vid 1943 års riksdag, i anledning av väckt motion, gjorde följande uttalande

i nu förevarande fråga (bev. utsk. bet. 1943: 45 s. 14):

Den tendens till missbruk av pensionsförsäkringsformen i skattelindringssyfte,

som under den senare tiden kunnat iakttagas och som påtalats

redan i ovanberörda vid 1941 års riksdag väckta motion och den vid samma

riksdag framställda interpellationen, torde såsom framgår av de i anledning

av den nu föreliggande motionen avgivna yttrandena alltjämt vara för banden.

De åtgärder, som vidtagits av försäkringsbolagen till förebyggande av

missbruk i berört avseende, torde visserligen få antagas hava medfört, att

mera påtagliga fall av sådant missbruk förhindrats. Tveksamt är emellertid,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

huruvida det är möjligt att på de privata överenskommelsernas väg effektivt

komma till rätta med dessa missförhållanden. En ändring av beskattningsreglerna

på ifrågavarande område synes därför böra övervägas. Att ett sådant

övervägande får anses påkallat framgår redan därav att försäkringsbolagen

funnit sig böra uppställa det kravet på en avdragsgill pensionsförsäkring,

att premien skall erläggas under minst tio år med lika belopp för

varje år, medan däremot enligt gällande beskattningsregler ej erfordras annat

i nu angivna hänseende än att tiden för premiens inbetalande skall

överstiga fem år.

Kommittén har därefter uttalat, att det vore uppenbart, att den av försäkringsbolagen

anlitade vägen aldrig kunde bliva fullt effektiv. Såsom av det

föregående framginge kunde nämligen med nuvarande skattelagstiftning

betydande skatteförmåner vinnas även vid försäkringsformer, beträffande

vilka förbud icke gärna kunde tänkas. Det kunde för övrigt icke anses

lämpligt, att skattelagstiftningen vore sådan, att livförsäkringsbolagen för

att hindra dess ur fiskalisk synpunkt otillfredsställande verkningar måste

överenskomma att icke bevilja vissa försäkringsformer och däribland även

sådana, som i vissa fall kunde anses täcka ett legitimt försäkringsbehov.

Lagstiftningen borde vara så utformad, att den icke hindrade ändamålsenliga

försäkringsformer, och gränsen för de försäkringar, som skulle falla

under det ena eller det andra beskattningssystemet, borde vara klart och

otvetydigt utformad; möjligheterna till illojal skattespekulation borde redan

av lagstiftaren elimineras. Den enskilde försäkringstagaren hade för sin

del rätt att kräva att, då han träffade det för honom lämpligaste valet mellan

olika försäkringsformer, han icke skulle behöva utsättas för beskyllningen

för skattespekulation. Även för bolagen måste det vara av intresse,

att skattelagstiftningen utformades på sådant sätt, att risk för beskyllning

att i ackvisitionssyfte utnyttja skattespekulation från allmänhetens sida

icke förelåge.

Beträffande olägenheterna av gällande regler för beskattning av sjukoch

invaliditetsförsäkring har kommittén erinrat om följande uttalande av

1942 års försäkringsutredning (SOU 1946:34, s. 291):

Sjukersättningsbelopp äro generellt undantagna från beskattning och

motsvarande premier få följaktligen icke avdragas från den skattepliktiga

inkomsten i vidare mån än att de rymmas inom det sociala 200-kronorsavdraget.

Vid invaliditetsförsäkring gäller det omvända. Invaliditetsräntan

(förtidspensionen) beskattas, medan avdragsrätt som regel gäller för premierna.

Att åstadkomma någon klar gräns mellan sjukersättning och invaliditetsränta

är icke möjligt. Där sjukersättning lämnas utan tidsbegränsning

få de varaktiga fallen karaktär av invaliditetsränta, materiellt sett

men icke skattetekniskt.

Om en arbetsgivare betalar sjuklön åt anställd, beskattas denne, medan

arbetsgivaren får avdraga den utbetalade sjuklönen i sin skattedeklaration.

Ger arbetsgivaren exakt samma förmån genom förmedling av försäkringsinrättning,

behöver sjukersättningen (sjuklönen) icke deklareras av den

anställde — försäkringstagaren. Arbetsgivaren får icke desto mindre avdraga

sin andel i premierna. Principiellt borde härav följa, att samma pre
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

mier borde betraktas som den anställdes skattepliktiga inkomst, men detta

torde svårligen vara genomförbart i praktiken -—■ i varje tall icke om arbetsgivarens

premie till försäkringsinrättningen erlägges kollektivt för en

grupp anställda.

Det vill förefalla som om ett motsägelsefritt skattesystem icke kan förverkligas

med mindre man å ena sidan beskattar all kontant sjukersättning

på samma sätt som invaliditetsränta och å andra sidan generellt gei

avdragsrätt för premierna.

Vad ovan anförts avser endast tillämpning på den kontanta sjukersättningen

(i sjukkassorna på sjukpenningen) och alltså icke på sjukvårdsersättning.

Kommittén har därefter beträffande ifrågavarande spörsmål återgivit följande

Yttrande av Svenska försäkringsbolags riksförbund i den förut nämnda

skrivelsen till kommittén:

Frågan om beskattning av sjuk-, invaliditets-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring

bör förutsättningslöst utredas.

Beskattningsreglerna böra vara ensartade antingen ersättningen utgår direkt

från arbetsgivare, på grund av försäkring i samband med tjänst eller

på grund av privat försäkring. Mest rationellt vore att beskatta all ersättning

och medgiva avdragsrätt för premierna, om också av sociala skäl viss

frihet från beskattning av utfallande belopp under förutsättning av ensartad

behandling kan medgivas. Bestämmelsen i 19 § kommunalskattelagen

att vad som på grund av dylik försäkring utfaller i annan form än livränta

icke skall räknas till skattepliktig inkomst har i praktiken visat sig svårtolkad

och kan leda till otillfredsställande resultat.

Slutligen har kommittén framhållit den olika behandlingen av invalidränta,

som utginge på grund av pensionsförsäkring med avdragsgill premie,

och annan invaliditetsränta. Den förra invalidräntan beskattades helt. Den

senare beskattades enligt reducerad skala, men därjämte hade invaliditetsräntans

kapitalvärde i allmänhet förmögenhetsbeskattats, om det årliga beloppet

överstege 1 000 kronor. Gällde det exempelvis en invalidränta, som

utginge på grund av försäkring mot olycksfall i arbete, förefölle reduktionen

omotiverad, då ju invalidräntan utgjorde ersättning för bortfallen intäkt av

tjänst; härtill komme, att arbetsgivaren fått göra avdrag för premien. Å

andra sidan måste förmögenhetsbeskattningen av en sådan invalidränta för

mottagaren te sig egendomlig. Det torde knappast kunna göras gällande,

att en förmögenhet, som bestode i kapitalvärdet av en sådan invalidränta,

medförde någon ökad skattekraft för mottagaren.

Yttrande.

I fråga om de förutsättningar, som legat till grund för de av kommittén

upprättade tabellerna, ha Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete uttalat,

att vid beräkning av räntan på livförsäkringssparandet avdrag borde medgivas

även för andra kostnader än kapitalförvaltningskostnader, att tillbörlig

hänsyn icke tagits till spärregeln i förordningen om begränsning av skatt

för svensk livförsäkringsanstalt samt att marginalskattesatserna för inkomst

och förmögenhet icke kunde anses oföränderliga under hela försäkringsti
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

den, enär en person med större förmögenhet och mindre inkomst finge antagas

konsumera en del av sin förmögenhet. Därest tabellerna upprättats

med beaktande av vad sålunda framhållits, skulls de ha utvisat att de förmåner

ur skattesynpunkt, som bereddes personer genom försäkringssparande,

icke vore av den storlek, som kommittén gjort gällande.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit, undgår den, som placerar medel i en kapitalförsäkring,

progressiv beskattning av räntan å sparkapitalet samt förmögenhetsbeskattning

av kapitalet. Vad åter angår pensionsförsäkringen

intager denna försäkringsform — även om, såsom jag tidigare betonat, pensionsförsäkring

icke kan anses befriad från ränteskatt — likväl en gynnad

ställning i förhållande till andra sparformer därigenom att beskattningen

uppskjutes, utan att uppskovsränta uttages, och att förmögenhetsskatt, med

visst undantag, icke utgår. Då gällande bestämmelser icke förhindra, att en

pensionsförsäkring i själva verket kan tagas för annat ändamål än pensionering,

kunna de förmåner, vilka ansetts böra tillkomma den, som genom

att taga en pensionsförsäkring ordnar sin eller sina anhörigas försörjning,

utnyttjas även för pensioneringen ovidkommande syften.

Såsom kommittén framhållit torde försäkringssparandet erbjuda relativt

betydande förmåner i förhållande till annat sparande. Jag finner det emellertid

icke oberättigat att försäkringssparandet beskattas lindrigare än annat

sparande; härvid bör emellertid skattelagstiftningen vara så utformad,

att den såvitt möjligt förhindrar att de förmåner, som komma försäkringssparandet

till del, utnyttjas för andra ändamål än dem vilka detta sparande

är avsett att tillgodose.

Att vid beskattningen ersättning, som utgår vid sjukdom eller olycksfall,

behandlas olika i de fall, då ersättningen utbetalas av arbetsgivare utan försäkring,

och i de fall, då ersättningen utgår på grund av försäkring, är

givetvis icke tillfredsställande.

Jag återkommer närmare till dessa frågor i samband med att jag till behandling

upptager spörsmålet hur de berörda olägenheterna böra avhjälpas. V.

V. Allmän motivering till departementsförslaget.

A. Principiella synpunkter på beskattning av livförsäkringsanstalter

och livförsäkringstagare.

Kommittén.

Utvecklingen av företagsformerna inom livförsäkringsrörelsen. Sedan kommittén

lämnat en kort redogörelse för utvecklingen av de två företagsformerna

inom livförsäkringsrörelsen, nämligen försäkringsaktiebolag och ömsesidiga

försäkringsbolag, har kommittén yttrat att de sistnämnda bolagen

utgjorde kooperativa sammanslutningar, i vilka försäkringstagarna

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

89

vore de enda delägarna. I inånga fall hade emellertid vid ett sådant bolags

bildande erfordrats ett startkapital, vilket såsom lån tillskjutits av vissa

s. k. garanter, och i dylika fall hade vid sidan av bolagets försäkringstagare

dess garanter beretts ett visst inflytande över bolaget, intill dess garantikapitalet

återbetalats. Det hade förekommit, att garantikapitalet bibehållits

även långt sedan det upphört att spela någon som helst roll för bolagets

ekonomi, varigenom garanterna bibehållit sitt inflytande över bolaget och

bolagets ömsesidiga karaktär i viss mån lidit intrång. Enligt det förslag till

lag om försäkringsrörelse, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni

1947 remitterats till lagrådet, skulle emellertid ömsesidigt försäkringsbolag

återbetala förefintligt garantikapital, så snart det ej längre erfordrades för

rörelsens ändamålsenliga bedrivande. Även i övrigt innehölle nämnda förslag

bestämmelser åsyftande att förhindra sådana sidainflytelser på ömsesidiga

försäkringsbolag, som kunde inkräkta på dessas kooperativa karaktär.

Antalet ömsesidiga livförsäkringsbolag vore för närvarande fjorton. (Den

numera antagna nya lagen om försäkringsrörelse överensstämmer i berörda

hänseende med nyssnämnda förslag.)

Kommittén har vidare anfört:

Hos det först bildade aktiebolaget liksom dess närmaste efterföljare tillföll,

såsom av det ovan sagda framgår, till en början behållningen på livförsäkringsrörelsen

uteslutande aktieägarna. Relativt snart infördes dock

möjlighet att mot något förhöjda premier teckna försäkringar, vilka berättigade

försäkringstagarna till viss andel i vinsten. Sedermera har utvecklingen

gått mot allt större vinstdelaktighet för försäkringstagarna. För år

1945 utgjorde den sammanlagda aktieutdelningen härrörande från livförsäkringsrörelse

i det närmaste 400 000 kronor. Efter den uppdelning av livoch

brandförsäkringsaktiebolagen, som är planerad i samband med införande

av ny lag om försäkringsrörelse, samt efter en planerad sammanslagning

av två i samma koncern ingående bolag beräknas den sammanlagda

aktieutdelning, som härrör från livförsäkringsrörelse, komma att sjunka till

155 000 kronor. För år 1945 tilldelades å andra sidan försäkringstagarna i

aktiebolagen såsom premieåterbäring och annan vinst över 8 miljoner kronor

samt år 1946 över 11 miljoner kronor. Medan gällande lag om försäkringsrörelse

är uppbyggd i huvudsakligt syfte att tillgodose soliditetskravet,

bar i det ovannämnda förslaget till ny lag vid sidan härav uppställts ett

skälighetskrav för livförsäkringens del. Detta krav innebär bland annat, att

i den mån överskott uppkommer på ett livförsäkringsbolags rörelse, av detta

överskott så mycket skall återbetalas till försäkringstagarna, att den nettokostnad,

som dessa få betala för sina försäkringar, utgör ett skäligt pris

för försäkringen. Eu följd härav måste bliva, att vad som från livförsäkringsrörelsen

får utdelas till aktieägare genom bestämmelser i bolagsordning

eller grunder begränsas, där så ej, såsom i flertalet aktiebolag är fallet,

redan skett. Man torde kunna förutsätta, att den maximala utdelningen

ej fastställcs till högre belopp än att utdelningen till större delen täckes

genom avkastningen på de värdehandlingar, i vilka aktiekapitalet placerats.

Vidare blir en följd av skäligbetsprincipen, alt livförsäkringsaktiebolagens

tillgångar i realiteten måste betraktas som försäkringstagarnas egendom,

i den män tillgångarna till sitt värde överstiga aktiekapitalet. Med

hänsyn lill vad ovan sagts är man, efter ett genomförande av den föreslagna

nya lagen om försäkringsrörelse, berättigad att vid utformningen av beskatt
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ningsreglerna betrakta livförsäkringsrörelse såsom en för försäkringstagarna

bedriven rörelse, vilken i fråga om aktiebolagen reellt och i fråga om de

ömsesidiga bolagen såväl reellt som formellt har kooperativ karaktär.

Överskott härrörande från dödlighetsvinst och omkostnadsbesparing.

Kommittén, som ansett att den del av försäkringsanstalts överskott, vilken

utgöres av dödlighets- och omkostnadsvinst, bör vara skattefri, har

härom anfört:

Vid en undersökning rörande principerna för beskattning av livförsäkringsbolag

och livförsäkringstagare är det lämpligt att till en början betrakta

en livförsäkringsrörelse, som består av en renodlad riskrörelse, således

utan sparmoment och omkostnader. En sådan finner man i de tidigare förekommande

s. k. uttaxeringsföreningarna. En dylik förening utbetalar vid

en medlems död ett visst på förhand bestämt belopp, vilket uppbringas genom

uttaxering bland medlemmarna med lika belopp för var och en. Man

kan till en början antaga, att föreningen arbetar helt utan förvaltningskostnader.

Med en sådan förening som modell skall i det följande undersökas

den skatterättsliga naturen av olika inkomster och utgifter för föreningen

och dess medlemmar. Det förutsättes härvid, att de uttaxerade beloppen

ej äro avdragsgilla och att utbetalade dödsfallsersättningar ej inkomstbeskattas.

Antag att en uttaxeringsförening för att undgå besväret att efter varje

dödsfall verkställa uttaxering beslutar, att medlemmarna vid varje års

början skola inbetala ett visst belopp, i syfte att föreningen härigenom

skall få medel att bestrida utbetalningarna vid de under året inträffande

dödsfallen. För att fylla sin funktion måste uppenbarligen dessa belopp tilltagas

något större än som motsvarar de beräknade dödsfallsutbetalningarna.

Vid årets slut måste då återbetalning ske av den del av avgifterna, vilken

ej behövt tagas i anspråk för dödsfallsutbetalningar. Att beskatta dessa

återbetalda belopp som inkomst, vare sig hos medlemmarna eller föreningen,

vore uppenbart orimligt. Detta omdöme förändras icke, om återbetalningen

i stället för att ske kontant vid årets slut sker i form av avdrag på

nästa års avgift eller om återbetalningen uppskjutes till medlemmens död

och alltså får formen av ett tillägg till dödsfallsbeloppet. Skulle däremot

överskottsbeloppen ej återgå till vederbörande medlem utan fonderas hos

föreningen och eventuellt komma senare generationer av medlemmar till

godo, skulle en beskattning av överskottsbeloppen möjligen kunna försvaras.

Det tillvägagångssätt, som ovan tänkts förekomma hos en uttaxeringsförening,

är exakt detsamma som tillämpas hos ett livförsäkringsbolag. Premierna

beräknas med tillämpning av en antagen dödlighet, vilken valts något

på säkra sidan. Blir sedermera den verkliga dödligheten mindre än den

antagna, åtgå icke riskpremierna helt till dödsfallsutbetalningarna utan ett

visst överskott, »dödlighetsvinst», uppstår. Det framgår av det sagda, hur

obefogad en beskattning av denna dödlighetsvinst i själva verket är i sådana

fall, då dödlighetsvinsten är avsedd att återgå till vederbörande försäkringstagare.

Ovan har i förenklingssyfte behandlats blott den rena kapitalförsäkringen

för dödsfall mot ren riskpremie. De i verkligheten förekommande försäkringsformerna

utgöra i regel kombinationer mellan nyssnämnda art av försäkringar

och vanligt sparande. Det ovan sagda äger då tillämpning på den

del av rörel seöverskottet, som härrör från underdödlighet.

Med kapitalförsäkring för livsfall förstås en försäkring, enligt vilken försäkringsbeloppet

utbetalas till försäkringstagaren, då denne uppnår viss i

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

91

försäkringsavtalet bestämd ålder. Vid dödsfall före denna ålder utbetalas

intet. Försäkringsformen är ovanlig såsom självständig försäkring men förekommer

i kombinationer. Den omnämnes här huvudsakligen, emedan den

bildar en övergångsform till livränteförsäkring men är enklare till sin konstruktion

och därför bättre lämpad som diskussionsunderlag. Även i fråga

om en rörelse, som avser kapitalförsäkring för livsfall, härrör överskottet

till viss del därifrån, att premierna beräknats med tillämpning av ett försiktigare

dödlighetsantagande (vilket i detta fall innebär, att dödligheten

antages lägre än den verkliga). De enda skillnaderna mot dödsfallsförsäkringen

äro dels att riskrörelsen i detta fall alltid måste kombineras med en

sparverksamhet, dels att dödlighetsvinsten uppkommer genom överdödlighet

i stället för genom underdödlighet. Slutsatsen beträffande beskattningen

av den del av överskottet, som härrör från dödlighetsvinst, blir därför densamma

i fråga om kapitalförsäkring för livsfall som i fråga om kapitalförsäkring

för dödsfall.

Någon principiell skillnad existerar icke emellan kapitalförsäkring och

livränteförsäkring. Sistnämnda försäkringsform kan nämligen uppfattas såsom

en serie kapitalförsäkringar. Ovanstående slutsatser beträffande beskattning

av överskott gälla därför även beträffande livränteförsäkringar

i den mån förutsättningen, att premien icke är avdragsgill och utfallande

belopp icke beskattas, är uppfylld. I motsatt fall, vilket inträffar vid pensionsförsäkring,

inträda andra förhållanden. Gottgöres vid sådan försäkring

överskottet försäkringstagarna genom avdrag på premien, böra dessa ej åtnjuta

avdrag vid taxeringen för mer än nettokostnaden för försäkringen,

d. v. s. för skillnaden mellan premien och vinsten. Härigenom blir denna del

av överskottet beskattad hos försäkringstagaren. Utbetalas vinsten däremot

i samband med försäkringssumman, bör (ten beskattas hos försäkringstagaren

i samband med beskattningen av nämnda summa. Då sålunda ifrågavarande

del av överskottet blir beskattad hos försäkringstagaren, bör den

icke tagas till beskattning hos försäkringsbolaget.

Vad ovan sagts i fråga om dödlighetsvinst äger motsvarande tillämpning

beträffande omkostnadsvinst. Om i en uttaxeringsförening en i förskott

uttagen avgift för täckande av förvaltningskostnader icke helt åtgått och

det icke förbrukade beloppet återbäres till medlemmarna, vore det obefogat

att betrakta sistnämnda belopp som ett skattepliktigt överskott.

Enligt gällande lag beskattas överskottet å livförsäkringsrörelse. Detta

överskott ulgöres av dödlighetsvinst, omkostnadsvinst och räntevinst. Enär

det ansetts lämpligt att behandla ränteinkomsten för sig---hänför

sig det följande resonemanget om beskattningen av överskottet framför allt

till den del därav, som härrör från dödlighets- och omkostnadsvinst.

En viss del av den vinst, som uppkommer genom de tre nämnda vinstkällorna,

avsättes till premieåterbäringsreserv för att därur antingen omedelbart

eller längre fram utdelas till försäkringstagarna. Återstoden disponeras,

förutom till utskylder, dels till vinstutdelning till försäkringstagarna

utöver premieåterbäringen antingen genom omedelbar utbetalning eller genom

avsättning till vinstfonder för framtida utbetalning, dels till allmän

konsolidering av bolaget genom avsättning till s. k. konsolideringsfonder.

Avsättningen lill premieåterbäringsreserv sker efter vissa regler, angivna

i de av Kungl. Maj :t stadfästa grunderna, vilka regler fullständigt bestämma

såväl avsättningens absoluta storlek som dess fördelning mellan försäkringstagarna.

Beträffande vinsten utöver premieåterbäringen innehålla grunderna

inga regler om avsättningens absoluta storlek utan endast regler för

fördelningen mellan försäkringstagarna av det belopp, bolaget bcslutit anslå

till vinstutdelning. Sistnämnda regler äro doek i många fall så avfattade, att

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kangl. Maj:ts proposition nr 93.

bolaget inom relativt vida gränser kan självt bestämma fördelningen mellan

försäkringstagarna.

Vid beräkningen av det skattepliktiga överskottet får avdrag göras för

avsättningen till premieåterbäringsreserv och i viss, i lagen angiven omfattning

för avsättningar till konsolideringsfonder (säkerhetsfond, utjämningsreserv).

Såsom ovan framhållits bör principiellt sett dödlighets- och omkostnadsvinst,

som är avsedd att återgå till vederbörande försäkringstagare, ej beskattas.

Det oaktat kan måhända —• även med utgångspunkt från ovan utvecklade

synpunkter — ett visst fog finnas för gällande lags anordning att

från beskattning fritaga nämnda vinster endast i den mån de ingå i premieåterbäringen

men beskatta dem i övrigt. Genom att fördelningen av annan

vinst än premieåterbäring i många fall sker efter relativt schablonmässiga

grunder, kan man nämligen icke alltid vara säker på att den vinst,

som utgår till en försäkringstagare, utgör endast återbetalning av för mycket

erlagda premier.

Genomföres det tidigare omnämnda förslaget till lag om försäkringsrörelse,

förändras väsentligt de förhållanden, som enligt vad i förra stycket

sagts för närvarande i viss mån kunna motivera beskattning av vinst utöver

premieåterbäringen. Enligt förslaget skall skillnaden mellan premieåterbäring

och annan vinst försvinna. Alltsammans skall betecknas »återbäring»,

och beträffande sådan skola upprättas grunder, å vilka Kungl.

Maj :ts stadfästelse skall sökas. Det är därför rimligt, att avsättning till återbäringsfond

fritages från beskattning. Enligt förslaget skall för övrigt denna

avsättning icke såsom nu föras som en vinstdisposition utan som en utgift

i vinst- och förlusträkningen. Det är avsett, att bolagen förutom återbäringsfonden

skola hava en s. k. regleringsfond, till vilken överskott utöver vad

som går till återbäringsfond kan avsättas. Användningen av medel, som avsatts

till regleringsfonden, skall ske enligt grunder, som stadfästas av Konungen.

Man kan förutsätta, att dessa grunder icke komma att bliva av

den schablonmässiga typ, som nuvarande vinstfördelningsgrunder i många

fall tillhöra, utan att kraven på deras innehåll både från rättvisesynpunkt

och i fråga om entydighet komma att motsvara dem, som nu ställas beträffande

premieåterbäringsgrunderna. I den mån grunderna för regleringsfondens

användning innebära, att medlen förr eller senare skola överföras till

återbäringsfonden, är det lämpligt, att avdrag medgives redan vid avsättning

till regleringsfonden.

Enligt kommitténs mening bör man emellertid icke stanna vid ovan angivna

skattefrihet utan man bör lämna överskottet även i övrigt, i den mån

det härrör från dödlighets- och omkostnadsvinst, fritt från beskattning. Det

ovan omnämnda skälighetskravet medför nämligen vid ett fullständigt genomförande,

att inga belopp stadigvarande få kvarhållas av bolaget som

allmänna konsolideringsmedel. Konsolideringen får i sådant fall åstadkommas

genom ett temporärt innehållande av återbäringsmedel. Sålunda skulle

exempelvis vid en blandad liv- och kapitalförsäkring försäkringstagarens

andel i bolagets konsolideringsmedel utbetalas senast, då han uppnår ulbetalningsåldern.

Den bestämmelse i förslaget, genom vilken skälighetsprincipen

införes, är visserligen icke avfattad på sådant sätt att ett så strängt genomförande

som det ovan antydda kan krävas. Man måste dock förutsätta,

att statens övervakning av skälighetskravets uppfyllande kommer att medföra,

att de belopp, som kvarhållas av bolaget såsom allmänna konsolideringsmedel,

bliva relativt obetydliga och avsevärt mindre än de belopp, vilka

för närvarande avsättas för sådant ändamål och vilka enligt gällande lag äro

avdragsgilla vid beskattning. Med hänsyn härtill är en skattefrihet för den

s. 93 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 93.

93

del av överskottet, som utgöres av dödlighets- och omkostnadsvinst, principiellt

motiverad, i den mån icke — i fråga om livförsäkringsaktiebolag —

överskottet tillföres aktieägarna.

Ränteinkomst. Kommittén har funnit, att skatt på försäkringsanstalts ränteinkomst

bör uttagas till en del hos anstalten och till en del hos försäkringstagarna,

samt har härom anfört:

Medan, såsom ovan visats, varken dödlighets- eller omkostnadsvinsten

hos ett livförsäkringsbolag utgör någon inkomst i egentlig mening för försäkringstagarekollektivet,

är ränteavkastningen på bolagets tillgångar en

verklig inkomst, som tillföres kollektivet och som därför bör beskattas.

Detta gäller hela ränteinkomsten — efter avdrag för förvaltningskostnader,

som äro att hänföra till kapitalförvaltningen — ej blott den enligt grunderna

beräknade.

Enligt gällande lag uttages skatten på sagda ränteinkomst i fråga om kapitalförsäkring

hos bolaget och i fråga om livränteförsäkring, som avses i

32 § 2 mom. d) kommunalskattelagen, hos livräntetagaren, sedan livräntan

börjat utgå. Ränteinkomsten lämnas däremot obeskattad i fråga om

nyssnämnda livränteförsäkringar, innan livräntan börjat utgå, och i fråga

om andra livränteförsäkringar under hela försäkringstiden. Beträffande

kapitalförsäkringar beskattas genom den s. k. ränteslcatten den del av ränteinkomsten,

som skall tillföras premiereserven, och den del, som bildar

premieåterbäring. Den överskjutande delen av ränteinkomsten blir beskattad

genom att den ingår i bolagets skattepliktiga överskott.

Skälen till att ränteinkomsten i fråga om kapitalförsäkring för närvarande

beskattas kollektivt hos bolaget i stället för individuellt hos försäkringstagarna

torde vara av rent praktisk art. Även om man begränsar en individuell

beskattning till räntan endast å premiereserven och premieåterbäringsreserven,

skulle nämligen en exakt beskattning nödvändiggöra en årlig,

individuell beräkning av nämnda reserver, vilket skulle innebära en orimlig

arbetsbelastning för försäkringsbolagen. Vid individuell beskattning av räntan

på övriga fonder tillkomma svårigheter även av principiell art vid fondernas

uppdelning på försäkringstagarna.

Å andra sidan är, såsom tidigare framhållits, räntebeskattningens förläggande

till försäkringsanstalterna icke tillfredsställande, enär försäkringstagare

med stora inkomster eller förmögenheter härigenom erhålla skattelättnader,

vilka medföra, att livförsäkringar kunna utnyttjas i skatteflyktssvfte.

Vad ovan sagts rörande frågan, huruvida uttagandet av skatten på ränteinkomsten

bör ske kollektivt eller individuellt, leder till att en kompromiss

mellan dessa båda system synes vara önskvärd, en kompromiss, som i möjligaste

mån eliminerar såväl den möjlighet till skatteflykt, vilken den kollektiva

beskattningen öppnar, som de praktiska olägenheterna vid en exakt

genomförd individuell beskattning. Till frågan i vad mån en sådan kompromiss

kan realiseras återkommer kommittén i del följande.

Aktieägarnas andel i överskottet. Kommittén har ansett att av praktiska

skäl aktieutdelning icke bör särskilt beskattas hos försäkringsbolag. Härvid

har kommittén yttrat, att om viss del av ett livförsäkringsaktiebolags vinst

kunde anses belöpa på aktieägarna denna del, principiellt sett, borde underkastas

beskattning enligt de regler, vilka gällde andra aktiebolag. Såsom

förut nämnts hade man efter skälighetsprincipens genomförande alt räkna

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

med att aktieutdelningen komrae att begränsas. Vad som överstege denna

begränsade utdelning vore då att i realiteten betrakta såsom försäkringstagarnas

egendom. Utdelade ett aktiebolag till aktieägarna högsta medgivna

belopp, utgjorde alltså utdelningen aktieägarnas andel i överskottet. Om däremot

något eller några år bolagets aktieutdelning skulle understiga den

högsta medgivna gränsen, kunde olika möjligheter tänkas. Hade bolaget rätt

i gliet att i sadant fall senare utdela det felande beloppet även om gränsen

därigenom överskredes, kunde det rent principiellt anses befogat att till beskattning

taga ett belopp, som motsvarade högsta medgivna utdelning, även

om den verkliga utdelningen vore mindre.

Utdelningen till aktieägarna härrörde till viss del från avkastningen av

värdehandlingar, i vilka aktiekapitalet placerats. Då all avkastning av värdehandlingar,

enligt vad som tidigare anförts, skulle beskattas, måste, därest

utdelningen till aktieägarna skulle särskilt beskattas, viss korrektion göras

för att undvika dubbelbeskattning.

Oaktat principiellt sett aktieägarnas andel i överskottet borde beskattas

enligt törut angivna riktlinjer, föresloge kommittén av praktiska skäl, för

vilka redogörelse senare skall lämnas, att sådan beskattning ej skulle ske.

Övriga inkomster. Kommittén har anfört:

I vissa fall kunna som ovan nämnts livförsäkringsbolag hava sådana inkomster,

att deras överskott icke i sträng mening kan anses sammansatt

enbart av dödlighets-, omkostnads- och räntevinst.

Från skatteteknisk synpunkt betraktas fastighet såsom en särskild förvärvskälla.

I fråga om livförsäkringsbolagen äro dock fastighetsinnehav

i realiteten att anse såsom kapitalplacering. Avkastning av fastighet ävensom

vinst å försäljning av sådan bör därför ingå i den skattepliktiga ränteinkomsten.

Den kommunala fastighetsskatten torde väl böra bibehållas, men

i så fall bör från den skattepliktiga inkomsten avdrag, som avses i 45 §

kommunalskattelagen, få göras.

Enligt lagen om försäkringsrörelse får försäkringsbolag icke driva annan

rörelse än försäkringsrörelse, och enligt förslaget till ny lag får med livförsäkringsrörelse

ej heller förenas annan försäkringsrörelse, såvida ej särskilda

skäl därtill finnas. Enligt försäkringsutredningens förslag skulle de

tre nuvarande liv- och brandförsäkringsbolagen uppdelas. Det gällande förbudet

mot att driva annan rörelse än försäkringsrörelse har tolkats så, att

sådan annan rörelse ej heller får drivas genom dotterbolag. Av det sagda

följer, att de enda regelbundna inkomster ett livförsäkringsbolag kan hava,

förutom inkomsten av den direkta livförsäkringsrörelsen här i riket, inberäknat

den därtill hörande kapitalplaceringen, är inkomst l:o) av livförsäkringsrörelse

i utlandet, 2 ro) av dotterbolag, som äro försäkringsbolag, och

3:o) av återförsäkringsrörelse. Tillfälliga inkomster kunna uppkomma genom

försäljning av dotterbolag och överlåtelse av försäkringsbestånd.

Fysisk person, som är bosatt utom riket, är icke skattskyldig för inkomst

av kapital, bortsett från vissa slag av sådan inkomst, vilka i detta sammanhang

äro av mindre betydelse. I överensstämmelse härmed bör ränteinkomst

hos livförsäkringsbolag principiellt sett icke beskattas hos bolaget till den

del inkomsten belöper på försäkringstagare, bosatta utom riket. I fråga

om försäkringar, som bolaget meddelat här i riket, är det av praktiska skäl

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ogörligt att taga hänsyn till om en försäkringstagare är eller sedermera

blir bosatt utomlands. Driver däremot bolaget rörelse utom riket, kan man

förutsätta, att flertalet i sådan rörelse meddelade försäkringar även tillhöra

försäkringstagare, bosatta utom riket. Det är då möjligt att uppdela bolagets

ränteinkomst på vad som hänför sig till försäkringar tillhörande det inländska,

respektive det utländska beståndet och att fritaga den senare delen

av ränteinkomsten från beskattning.

Uppstår å ett livförsäkringsbolags rörelse utom riket överskott, som icke

skall återgå till försäkringstagare tillhörande det utländska försäkringsbeståndet,

måste detta överskott betraktas såsom en inkomst för de försäkringstagare,

vilka tillhöra det inländska försäkringsbeståndet. Denna inkomst

bör därför i likhet med avkastningen av kapital utgöra en skattepliktig

intäkt för det sistnämnda försäkringstagarekollektivet. Detsamma

gäller inkomst av dotterbolag så länge 54 § a) kommunalskattelagen bibehålies

i sin nuvarande lydelse. Frågan om ändring av denna paragraf har

kommittén icke ansett böra upptagas i detta sammanhang.

Då försäkringsbolag avlämnar en del av sina försäkringar i återförsäkring,

har man att räkna med att bolaget härigenom på lång sikt gör viss

förlust, eftersom det mottagande bolaget beräknas att göra viss vinst. I

syfte att kompensera denna förlust övertager bolaget ofta viss återförsäkring

från andra bolag. I många fall är ett sådant övertagande en förutsättning

för alt bolaget skall kunna få avlämna viss del av sitt eget bestånd i

återförsäkring. Om ett livförsäkringsbolag icke övertagit större bestånd i

återförsäkring än det avgivit, kan därför återförsäkringen anses utgöra

blott ett normalt led i den direkta försäkringsrörelsen. Skäl föreligga därför

icke att i sådant fall särskilt beskatta inkomst av återförsäkringsrörelse.

Om däremot det bestånd ett bolag i återförsäkring övertagit väsentligt

överstiger vad det avgivit, måste det överskjutande beståndet anses motsvara

en affärsrörelse, varav inkomsten bör beskattas. Av praktiska skäl

föreslår kommittén en annan anordning såsom ersättning för den beskattning,

varom här är fråga. Till denna fråga återkommer kommittén -— --.

Tillfällig inkomst genom överlåtelse av försäkringsbestånd kan efter skälighetsprincipens

införande tänkas endast i fråga om i återförsäkring övertagna

bestånd eller utländska direkt försäkrade bestånd. Inkomsten genom

sådan överlåtelse bör beskattas enligt samma principer som de regelbundna

inkomsterna av samma bestånd.

Rätt till avdrag för försäkringspremier samt beskattning av utfallande försäkrings-

och vinstbelopp. Kommittén har erinrat om den jämförelse, som

tidigare gjorts mellan å ena sidan beskattningen av cn försäkringsform,

vid vilken premierna få avdragas och utfallande försäkringsbelopp beskattas,

samt å andra sidan beskattningen av en försäkringsform, vid vilken rätt

till avdrag för premierna ej föreligger och utfallande belopp icke beskattas.

Det hade därvid visat sig, att beskattningen av de båda försäkringsformerna

ledde till enahanda resultat under förutsättning, att försäkringarna

behandlades lika i fråga om räntebeslcattningen. Vid det resonemang,

som ledde till detta resultat, hade dock bortsetts från omkostnader och vidare

antagits, att den marginalskattesats, enligt vilken utfallande försäkringsbelopp

beskattades, var densamma som den, vilken gällde för försäkringstagaren,

då premierna avdrogos.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén, som funnit de nuvarande reglerna om att premie för kapitalförsäkring

icke får avdragas, under det att utfallande belopp icke beskattas,

samt att premie för pensionsförsäkring får avdragas, medan utfallande

belopp beskattas, i stort sett böra bibehållas, har vidare anfört:

Då ekonomisk ekvivalens råder mellan nettopremien och utfallande försäkringsbelopp,

erhålles likvärdighet i fråga om beskattningen av de båda

ovan betraktade försäkringsformerna egentligen endast i det fall, att avdrag

medgives för blott nettopremien i stället för hela försäkringspremien. Den

del av premien, som är avsedd att täcka de utgifter försäkringstagaren förorsakar

bolaget, är närmast att hänföra till levnadsomkostnader och bör

därför principiellt sett icke vara avdragsgill. Då emellertid nettopremien icke

kan förutsättas känd av den skattskyldige och ej heller av honom genom

någon enkel metod kan beräknas med utgångspunkt från försäkringspremien,

synes det mest praktiskt, att i de fall, då man vill medgiva avdragför

premie och beskatta utfallande belopp, låta avdragsrätten omfatta hela

premien. Det sagda utgör dock en anledning att inskränka tillämpningen

av ett sådant system med avdragsrätt för premien till ett område där starka

skäl tala för en tillämpning av systemet.

I fråga om kapitalförsäkring finnes ingen anledning att frångå gällande

beskattningsregler, enligt vilka avdrag för premien i princip icke får göras

och utfallande belopp icke heller beskattas. I de flesta fall skulle avdrag för

kapitalförsäkringspremien och beskattning av utfallande belopp ställa sig

ogynnsamt för försäkringstagaren. Det år, då kapitalet utbetalas, skulle den

skattskyldige flyttas upp i högre inkomstskikt, varigenom hans marginalskattesats

skulle ökas och i regel bliva högre än den var, då han erlade premierna.

För att undvika detta skulle man behöva införa särskilda regler, vilka

skulle komplicera beskattningen. Även om sådana regler infördes, skulle

marginalskattesatsen ändock i många fall vara högre vid kapitalutbetalning

än vid premiebetalningen. Medan alltså i de flesta fall avdragsrätt för kapitalförsäkringspremien

och beskattning av utfallande kapital skulle innebära

en nackdel för försäkringstagaren, skulle åter ett sådant beskattningssvstem

i vissa andra fall kunna utnyttjas i skatteflyktssyfte.

För närvarande föreligger rätt''till avdrag för premien vid försäkringar,

vilka äro att hänföra till pensionsförsäkringar. Då pensionen utbetalas till

försäkringstagaren, äro i regel dennes inkomster och därmed hans marginalskattesats

lägre än då han erlade premierna. Framflyttningen av beskattningen

från tiden för premiebetalningen till tiden för pensionsutbetalningen

innebär därför oftast en fördel för försäkringstagaren. Denna fördel är emellertid

— såsom ovan framhållits — ett riktigt uttryck för tanken, att eu

persons verkliga skatteförmåga mätes bäst genom en över hans livstid utjämnad

inkomst. Vid en pensionsförsäkring framträder syftet att fördela

den under den skattskyldiges aktiva tid förvärvade inkomsten över hans hela

återstående livstid särskilt tydligt. Skäl finnas sålunda att åt pensionsförsäkringen

förbehålla rätten till avdrag för premien.

Ett skäl för att medgiva premieavdrag och beskatta utfallande belopp vid

pensionsförsäkring ger vidare jämförelsen med pensionering annorledes

än genom försäkring, t. ex. genom direkt utbetalning från arbetsgivaren.

Om en arbetsgivare utfäst sig att utgiva pension åt anställda från viss ålder

och före denna ålder för detta ändamål avsätter belopp antingen till en

pensionsfond hos sig själv eller till en särskild stiftelse, utgöra dessa avsättningar

i själva verket en inkomst för den anställde. En beskattning av sådan

inkomst skulle emellertid för den anställde te sig onaturlig, medan däremot

beskattningen av utbetalade pensioner för honom förefaller självklar.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

97

Uet förhållandet, att den anställde icke beskattas för nämnda avsättningar,

kan även uttryckas så, att han äger avdragsrätt för de belopp, som motsvara

ifrågavarande inkomst. Någon skillnad i nämnda hänseende bör icke inträda,

därest arbetsgivaren, i stället för att avsätta pensionsfond hos sig

själv eller hos särskild stiftelse, tecknar pensionsförsäkring för den anställde.

Det ovan anförda visar, att man icke kan underlåta att medgiva avdrag

för premien och beskatta utfallande belopp i fråga om sådana pensionsförsäkringar,

vilka en arbetsgivare tecknar i syfte att pensionera sina anställda.

Avdragsrätten bör gälla icke blott om arbetsgivaren erlägger hela

premien utan även om viss del av densamma erlägges av den anställde

själv. En bestämmelse av motsatt innebörd kunde ju lätt kringgås därigenom

att arbetsgivaren erlade även den anställdes andel i premien och minskade

hans lön i motsvarande mån.

Har man väl medgivit anställda rätt till avdrag för premien för sådan

pensionsförsäkring, som avser pensionering på grund av anställningen, synes

ofrånkomligt, att denna rätt utsträckes att gälla även vid andra pensionsförsäkringar.

En anställd, för vilken ingen eller en otillräcklig pension

ordnats genom arbetsgivaren, bör hava möjlighet att själv teckna en

pensionsförsäkring med samma rätt till premieavdrag som om försäkringen

tecknats genom arbetsgivaren. Skulle en bestämmelse av motsatt

innebörd gälla, kunde den för övrigt även i detta fall lätt kringgås genom

att den anställde överenskomme med arbetsgivaren, att denne formellt

ställde sig som försäkringstagare och erlade premierna mot att lönen sänktes

i samma män. Likaså är ur olika synpunkter påkallat, att självständiga

utövare av olika yrken erhålla möjlighet att ordna sin pensionering med

samma förmåner som anställda. Det vore exempelvis icke skäligt att vägra

en självständig hantverkare de skatteförmåner i berörda avseende, till vilka

en anställd företagsledare äger rätt. Såsom ett ytterligare skäl att uppskjuta

beskattningen av pensioneringsmedel till tidpunkten för pensionens utbetalning

må framhållas, att den enskilde försäkringstagaren i vissa fall aldrig får

någon valuta för sina erlagda premier, nämligen då han avlider före pensionsåldern

och icke efterlämnar någon, som är berättigad till efterlevandepension,

eller försäkringen icke innefattar dylik pension.

Såsom framgår av vad tidigare anförts innebär avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier

och beskattning av utfallande pensionsbelopp egentligen

i och för sig icke någon subventionering av försäkringstagaren utan

blott en naturlig och befogad utjämning i tiden av försäkringstagarens

skattepliktiga inkomst. I den mån avdragsrätten gäller hela försäkringspremien

och ej blott nettopremien, föreligger dock en eftergift av skatten

på skillnaden mellan dessa premier och ytterligare eftergift framkommer, i

den mån det allmänna avstår från att uttaga förmögenhetsskatt för försäkringens

premiereserv eller inkomstskatt för ränta å denna. Även här leder

dock jämförelsen med sådan pensionering, som sker annorledes än genom

försäkring, till att individuell beskattning svårligen kan tänkas annat än

möjligen för mycket stora försäkringar. Ovan hava framhållits de skäl, som

tala mot att såsom inkomst för den anställde beskatta arbetsgivarnas avsättning

till en pensionsfond. Samma skäl tala med lika styrka mot att

såsom förmögenhet för den anställde beskatta hans andel i eu sådan fond

eller såsom inkomst för den anställde beskatta räntan å nämnda andel.

Från denna utgångspunkt kommer man då till alt, även om eu arbetsgivare

genom pensionsförsäkring ordnar pensioneringen för sina anställda, dessa

icke böra förmögenhetsbeskattas för premiereserven eller inkomstbeskattas

för räntan å denna, i varje fall i den mån det är fråga om pensioner av

7 Iiihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

rimlig storlek. Även andra pensionsförsäkringar än sådana, som avse pensionering

på grund av tjänst, böra då, av samma skäl som anfördes beträffande

avdragsrätten för premierna, i beskattningshänseende behandlas

på enahanda sätt.

Då, såsom av det ovan sagda framgår, pensionsförsäkringarna måste

förutsättas medföra —- förutom förmånen, att premierna få avdragas och

i stället utfallande belopp beskattas — även förmåner, innebärande en subventionering,

tvingas man att ställa frågan, vilka villkor i fråga om försäkringsformer

och pensionsbelopp som pensionsförsäkringarna böra uppfylla

för att berättiga därtill.

Annan personförsäkring än livförsäkring. Kommittén har erinrat om att

enligt lagen om försäkringsrörelse såväl i dess gällande som dess föreslagna

nya lydelse vad i denna lag särskilt stadgades angående livförsäkring skulle

äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, vilken meddelades

för livstid eller för längre tid än tio år. För närvarande bedreves,

förutom livförsäkring, icke annan personförsäkring än sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Genom den förenämnda bestämmelsen uppdelades sjuk- och

olycksfallsförsäkringar i två grupper, vilka i realiteten vore relativt skarpt

åtskilda.

Då sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid än

tio år vore underkastade de bestämmelser, vilka i lagen om försäkringsrörelse

meddelats beträffande livförsäkring, bland annat även skälighetskravet,

kunde vad förut sagts om livförsäkring tillämpas även å sådan sjukoch

olycksfallsförsäkring. Skäl funnes därför att i beskattningshänseende

behandla sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än

tio år enligt samma regler som gällde för livförsäkring.

Departementschefen.

Till vad kommittén uttalat i fråga om hur beskattningen av livförsäkringsanstalter

och livförsäkringstagare i princip borde ordnas kan jag i

stort sett ansluta mig. Då, såsom jag i ett senare sammanhang kommer att

närmare utveckla, den av kommittén förordade individuella beskattningen

av ränteinkomst på grund av kapitalförsäkring i sin praktiska tillämpning

skulle bliva förenad med betydande svårigheter, har jag emellertid icke ansett

mig böra förorda kommitténs förslag i denna del. Då jag av delvis

samma skäl föreslår endast mindre betydande ändringar i försäkringstagares

beskattning beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkringar, har jag icke

heller funnit mig böra förorda någon väsentlig ändring i fråga om beskattningen

av försäkringsanstalts rörelse avseende sådana försäkringar.

Jag torde få återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Beträffande pensionsförsäkring vill jag erinra om vad jag tidigare anfört

därom, att ränteinkomst vid sådan försäkring får anses vara individuellt

beskattad, under det att uppskovsränta däremot icke uttages.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

99

B. Beskattning av försäkringsanstalter.

a) Beskattning av inländska försäkringsanstalter, vilka driva

livförsäkringsrörelse.

1. Rörelse avseende andra direkt meddelade inländska livförsäkringar än

pensionsförsäkringar.

Kommittén.

Beräkning av skattepliktig inkomst m. m. I enlighet med vad tidigare

anförts har kommittén föreslagit, att den nuvarande beskattningen av överskottet

på livförsäkringsrörelsen skall försvinna och att till beskattning hos

livförsäkringsanstalt skall upptagas ränteinkomsten jämte vissa andra inkomster,

vilka äro jämställda med ränteinkomst eller eljest äro att anse

såsom intäkt för försäkringstagarekollektivet.

Medan enligt gällande bestämmelser såsom ränteskatteunderlag skall upptagas

tredjedelen av en på visst sätt beräknad ränteinkomst, har kommittén

föreslagit, att hela ränteinkomsten tages till beskattning. Kommittén

har härom anfört:

Med avseende på den sammanlagda statliga och kommunala beskattningen

av en livförsäkringsanstalt behöver höjningen från en tredjedel till hela

ränteinkomsten icke i och för sig innebära någon ändring i sak. Man kan

nämligen genom att välja skattesatserna för den statliga beskattningen på

lämpligt sätt alltid åstadkomma samma totala beskattning, vare sig man

såsom skattepliktig anser hela ränteinkomsten eller endast en tredjedel av

densamma. Ändringen måste dock påverka fördelningen mellan statens och

kommunernas intäkter. Då man i fråga om den kommunala beskattningen

icke tänker sig en särskild skattesats för livförsäkringsanstalter, innebär

den föreslagna ändringen, att skatteintäkterna av en livförsäkringsanstalts

ränteinkomst kommer att för kommunerna bliva omkring tre gånger så stor

som enligt gällande bestämmelser. Denna ökning torde komma att mer än

kompensera bortfallet av skatten å överskottet. Den kommun, där livförsäkringsanstalt

utövar sin rörelse, kommer därför att få en ökning av sin totala

skatteintäkt från anstalten.

Kommittén har vidare föreslagit, att försäkringsanstalts inkomst av annan

fastighet skall hänföras till inkomst av rörelse. Kommittén bär härom

anfört:

Om en livförsäkringsanstalt, i stället för att placera försäkringstagarnas

medel i värdehandlingar, till viss del placerar dem i fastighet, träder avkastningen

av fastigheten i ränteinkomstens ställe, och denna avkastning

bör därför medräknas i den skattepliktiga intäkten. Medan nämnda avkastning

för närvarande hänföres till inkomst av fastighet, föreslår kommittén,

att den hädanefter skall hänföras till inkomst av rörelse. I sak innebär detta

en ändring endast i fråga om beskattningsorten, vilken ändring motiveras

av följande omständigheter. De flesta fastighetsägare hava sina fastigheter

jämförelsevis högt intecknade. Detta medför, att en fastighetsägares intäkt

av fastighet kan anses såsom sammansatt av dels avkastningen på det

riskbärande kapital, vilket han själv insatt i fastigheten och vilket ligger

placerat »i toppen» av fastigheten, dels intäkt av det arbete han nedlägger

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

på fastighetens skötsel. Denna avkastning beskattas i den kommun, där fastigheten

är belägen, medan däremot avkastningen av det övriga i fastigheten

nedlagda kapitalet, nämligen det som ägaren mot säkerhet av inteckning upplånat,

beskattas i långivarens hemortskommun. En annan följd av att fastighet

intecknats högt blir, att nettointäkten av fastigheten i regel icke alls eller

blott till ringa del kommer att överskjuta det s. k. procentavdraget, varom

stadgas i 45 § kommunalskattelagen, varför en kommuns skatteintäkter av

fastighet väsentligen kommer att härröra från den kommunala fastighetsskatten.

I motsats till flertalet andra fastighetsägare har en livförsäkringsanstalt

ofta sina fastigheter icke belånade, varför dessa anstalters inkomst

av fastighet till stor del egentligen är att uppfatta såsom avkastning

av det i fastigheten nedlagda kapitalet. Att inkomsten till denna del

beskattas på samma ort som anstaltens övriga avkastning av kapital måste

därför anses naturligt. Härtill kommer, att genom olika, övervägande

formella åtgärder av anstalten en ändring av beskattningsorten skulle

kunna ske. Om exempelvis anstalten, vilket ofta förekommer, icke äger

fastigheten direkt utan indirekt genom ett fastighetsaktiebolag eller en

fastighetsförening och anstalten placerat sitt kapital i fastigheten genom

att lämna lån mot säkerhet av inteckning till nämnda aktiebolag eller förening,

kan lätt hela avkastningen av fastigheten uttagas i form av ränta

på inteckningslånen, vilket medför, att hela beskattningen kommer att ske

i rörelsekommunen i stället för i fastighetskommunen. De befogade anspråken

på skatt från den kommun, där fastigheten är belägen, synas tillgodosedda

genom den kommunala fastighetsskatten, beträffande vilken kommittén

icke föreslår någon ändring.

Av vad som anförts ovan framgår, att livförsäkringsanstalts inkomst av

fastighet icke bör betraktas såsom inkomst av särskild förvärvskälla utan

bör ingå i den skattepliktiga inkomsten av rörelse. Såsom närmare utföres

nedan---föreslår kommittén, att inkomster, som belöpa på pensions
försäkringsrörelse,

icke skola beskattas. I överensstämmelse härmed skall

enligt förslaget inkomst av fastighet, som belöper på pensionsförsäkring,

bliva skattefri. Försäkringsanstalt, som uteslutande driver rörelse avseende

sådan försäkring blir därför, i motsats till vad som nu gäller, cj skattskyldig

för inkomst av fastighet.

Vid beräkningen av den skattepliktiga intäkten av kapital och av fastighet

böra omkostnader, som äro att hänföra till kapital- eller fastighetsförvaltningen,

få avdragas. Begreppet omkostnad fattas här i sin taxeringstekniska

betydelse, alltså omfattande driftkostnader (även utgiftsräntor),

värdeminskning och driftförlust. Härvid måste dock vissa avvikelser göras

från eljest gällande regler, vilket närmare beröres i den speciella motiveringen

till 30 §.

Skattesatsen vid den statliga inkomstbeskattningen. Kommittén har yttrat,

att beskattningen av en försäkringsanstalt avsåge att ersätta den beskattning

av försäkringstagarnas inkomster på grund av försäkringar, vilken icke

lämpligen kunde ske hos försäkringstagarna. Såsom i fortsättningen närmare

utvecklades, föresloge kommittén, att för annan livförsäkring än pensionsförsäkring

inkomstskatt skulle hos försäkringstagarna uttagas för räntan

på premiereserven efter visst avdrag. Ränta, som hänförde sig till pensionsförsäkring,

skulle däremot enligt förslaget icke beskattas vare sig hos

försäkringstagarna eller hos försäkringsanstalten. Det egentliga syftet med

beskattningen av livförsäkringsbolagen borde alltså vara att uttaga skatt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

101

på sådan ränta, som på grund av nämnda avdrag icke bleve beskattad hos

försäkringstagare med andra försäkringar än pensionsförsäkringar. Av

praktiska skäl måste emellertid avkastningen i sin helhet beskattas hos

försäkringsanstalten, vilket kommittén även föreslagit. Härigenom bleve

ränta på premiereserv, vilken översköte avdragen, beskattad såväl hos försäkringsanstalten

som hos försäkringstagarna. Korrektion härav finge då

ske vid försäkringstagarnas beskattning.

Utgångspunkten för valet av skattesats i fråga om livförsäkringsanstalter

borde vara, att överflyttningen av beskattningen från försäkringstagarna

till försäkringsanstalten icke skulle medföra, att en försäkringstagare i realiteten

belastades med högre skatt än om han själv skulle ha erlagt skatten.

Kommittén föresloge med hänsyn härtill, att skattesatsen för livförsäkringsanstalter

valdes lika med den lägsta skattesats, som tillämpades för

fysiska personer. Kommitténs förslag innebure alltså, att skattesatsen för

livförsäkringsrörelse skulle göras rörlig liksom för fysiska personer och att

grundbeloppet skulle utgöra 10 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Gentemot detta kommitténs förslag skulle, enligt vad kommittén vidare

anfört, kunna invändas att försäkringstagare funnes, vilkas inkomst vore så

låg, att de överhuvud icke bleve taxerade till statlig inkomstskatt. Räntan

på sådana försäkringstagares premiereserver bleve då hårdare beskattad

hos försäkringsanstalten än den skulle ha blivit hos försäkringstagaren

själv. Detta förhållande, vilket rådde redan nu, vore emellertid ofrånkomligt,

därest överhuvud någon beskattning av anstalten skulle ske. Vidare

torde antalet försäkrade, vilka hade så låga inkomster, att de icke bleve

taxerade till statlig inkomstskatt, icke vara stort.

Till belysning av verkningarna för livförsäkringsbolagens del av förslaget

har kommittén gjort beräkningar på grundval av dels material, som

1942 års försäkringsutredning infordrat från bolagen beträffande beskattningen

för åren 1932—1943, dels deklarationer för åren 1944—1946. Resultatet

bär sammanställts i en tabell, vilken finnes intagen å sid. 126 i kommitténs

betänkande. Sedan denna inom finansdepartementet kompletterats

med uppgifter för år 1947, utvisar tabellen den beräknade skatt, som av

sexton livförsäkringsbolag under vissa förutsättningar skulle ha erlagts

för vart och ett av åren 1932—1947. Den kompletterade tabellen torde såsom

Bilaga B få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

För att de skilda skattesatser, vilka tillämpats under de olika åren, icke

skola förrycka jämförelsen mellan åren, ha vid tabellens upprättande oförändrade

skattesatser tillämpats för hela perioden. Kommunalskatten har

sålunda antagits utgöra 10 procent av den beskattningsbara inkomsten, och

för statsskatten har använts den vid 1947 års riksdag för inkomst av livförsäkringsrörelse

fastställda skattesatsen 25 procent. Med hänsyn till

rätten att vid den statliga beskattningen avdraga kommunalskatten blir alltså

den totala skattesatsen 32,5 procent.

I tabellen angives den skatt, som enligt förenämnda skattesatser skulle ha

erlagts för vart och ett av beskattningsåren 1932—1947 under förutsätt
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

ning, att några spärregler för ränteskattens beräkning icke existerat. Skatten

har angivits i procent av den ränteskattepliktiga ränteinkomsten. I de

fall, då i realiteten spärreglerna vid ränteskattens beräkning trätt i funktion,

ha talen angivits inom parentes. Hänsyn har icke tagits till avkortning

eller restitution enligt förordningen den 28 maj 1943 om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt i annan mån än att fall, då avkortning

eller restitution enligt förordningen ägt rum eller sökts, särskilt utmärkts.

Kommittén har vidare anfört:

Enligt kommitténs förslag skulle, under dels samma förutsättning beträffande

kommunalskatten som ovan, dels antagandet, att uttagningsprocenten

för statsskatten är 100, den sammanlagda skatten med hänsyn tagen

till avdragsrätt för erlagd kommunalskatt utgöra 19 procent av den

skattepliktiga nettointäkten av rörelsen. Denna nettointäkt är större än den

skattepliktiga ränteinkomsten enligt gällande kommunalskattelag. Skillnaden

utgöres dels av överränta på premie- och premieåterbäringsreserverna

utöver den räntefot, som gäller för beräkning av premieåterbäring, dels

ränta å fonder som finnas hos bolaget förutom de nyssnämnda. Den skattepliktiga

nettointäkten enligt kommitténs förslag torde kunna beräknas i genomsnitt

överstiga den ränteskattepliktiga ränteinkomsten enligt gällande

kommunalskattelag med ca 20 procent. Man kan därför antaga, att skatten

enligt kommitténs förslag under ovan angivna förutsättningar skulle utgöra

ca 23 procent av den ränteskattepliktiga ränteinkomsten enligt gällande

bestämmelser. Skatten enligt gällande kommunalskattelag men med statlig

inkomstskatt beräknad efter 25 procent skulle alltså överstiga eller understiga

skatten enligt kommitténs förslag, allteftersom siffrorna i tabellen

överstiga eller understiga 23 procent. Tabellen visar, att kommitténs förslag,

om detta tillämpats under hela perioden, hade inneburit en skärpning av beskattningen

i jämförelse med gällande regler.1 Emellertid har större delen

av denne period uppvisat exceptionellt låga överskott, föranledda av de

premiereservförstärkningar, vilka på grund av räntefallet måst vidtagas.

Inskränker man jämförelsen till periodens första år, får man det motsatta

resultatet, nämligen att kommitténs förslag skulle hava medfört en skattelindring.

Dessa år kännetecknades däremot av osedvanligt stora överskott.

Man torde för framtiden knappast kunna vänta överskott av denna storlek.

Yttranden.

Förslaget att beskattning av överskott å livförsäkringsrörelse

icke vidare skall äga rum har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i samtliga yttranden. Sålunda har försäkringsinspektionen

anfört, att inspektionen funne de av kommittén anförda skälen för borttagandet

av överskottsbeskattningen av den inländska försäkringsrörelsen

övertygande. Förslaget medförde också bl. a., att sådana tekniska frågor,

som berörde återbäringen till försäkringstagarna och vissa fondavsättningar,

kunde lösas utan hänsyn till återverkningar inom skatteområdet. Förslaget

innebure i detta avseende en synnerligen betydelsefull omläggning av den

nuvarande skattelagstiftningen.

1 Härmed avses gällande kommunalskattelag och förordning om statlig inkomstskatt.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

I fråga om vilken ränteinkomst som skall ligga till

grund för beskattningen har försäkringsinspektionen yttrat, att

om — såsom inspektionen i ett senare sammanhang förordade — en reduktion

av skatteunderlaget i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande skattenivån

komme till stånd eliminerades i viss mån den principiella invändningen

mot beräkningen av skatteunderlaget, att densamma innebure att

till omedelbar beskattning upptoges icke endast den enligt anstaltens grunder

tillförsäkrade ränteavkastningen på premiereserven samt tilldelad ränteåterbäring

utan även sådan ytterligare kapitalavkastning, som ännu icke

tilldelats försäkringstagaren eller måhända icke komme att kunna gottskrivas

honom. Beräkningen av skatteunderlaget torde då också kunna grundas

på den nettointäkt, som framkomme, innan avdrag gjorts för driftkostnader,

som avsåge kapitalförvaltningen.

Försäkringsanstaltcrna Folket-Samcirbete ha uttalat, att då beskattningen

av livförsäkringsanstalt trädde i stället för beskattningen av försäkringstagarna

endast den ränteintäkt borde beskattas, som i den ena eller andra

formen gottskreves, d. v. s. tilldelades försäkringstagarna. Även om man

bortsåge från möjligheten, att icke tilldelad ränteintäkt kunde komma att

helt eller delvis tagas i anspråk för täckande av förlust, spelade denna omständighet

en väsentlig roll beträffande tidpunkten för ränteinkomstens

beskattning. I proposition nr 50/1948 med förslag till ny försäkringslag

(s. 256) hade uttalats, att alla överskott principiellt skulle återgå till försäkringstagarna

i form av återbäring och att i den mån medlen icke omedelbart

utbetalades till dem de skulle fonderas hos bolaget för senare utbetalning.

Härav följde att all ränteintäkt (tutom den som användes för täckande

av förlust) förr eller senare bleve beskattad.

Enligt Folket-Samarbetes mening borde sålunda endast den ränteintäkt

tagas till beskattning, som utgjorde grundenlig ränta på premiereserven eller

som belöpte på eller avsatts till tilldelad återbäring.

Kammarrätten och mellankommunala prövningsnämnden ha ifrågasatt

huruvida icke för sä k rings anstalts kommunala inkomstbeskattning

borde — helt eller delvis — ske för gemensamt

kommunalt ändamål. Sålunda har kammarrätten anfört,

att det förefölle något oegentligt att den kommun, där rörelsen bedreves,

skulle få åtnjuta den ökade kommunalskatten. Detta gällde, enär skatten

erlades i försäkringstagarnas ställe, icke endast inkomsten av fastighetsförvaltning

utan även inkomsten av kapitalförvaltning. Vid sådant förhållande

syntes det kunna ifrågasättas, om icke livförsäkringsbolagens taxering

till kommunal inkomstskatt borde ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Mellankommunala prövningsnämnden har yttrat:

Enligt kommittéförslaget skall hela ränteavkastningen på premiereserverna

för kapitalförsäkringar taxeras till kommunal inkomstskatt. I förhållande

till hittills gällande beskattningsregler innebär detta en stark ökning

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

K ungt. Maj.ts proposition nr 93.

av kommunalskattepliktiga inkomster hos försäkringsanstalterna. Den skattepliktiga

ränteinkomsten kan beräknas uppgå till mellan 50 och 100 miljoner

kronor per år, och hela detta skatteunderlag tillföres Stockholm, Göteborg

och Malmö. Enligt nämndens uppfattning synes det ej vara motiverat

att all kommunalskatt å ifrågavarande ränteavkastning, som utgår å sparmedel

från hela landet, tillföres rikets tre största städer; viss del av kommunalskatten

synes böra utgå till gemensamt kommunalt ändamål i huvudsaklig

överensstämmelse med vad kommunalskatteberedningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har avstyrkt förslaget att avkastningen

av fastighet skall hänföras till rörelse och

därvid anfört, att kommittén ansåge, att genom en placering av medel i fastigheter

avkastningen av fastigheten trädde i stället för ränteinkomsten från

de värdehandlingar, som eljest kunnat vara placeringsobjekt. Detta läte sig

naturligtvis säga. Men man kunde med lika stort fog vända på satsen och

påstå, att avkastningen av värdehandlingar trädde i stället för avkastningen

av fastigheter eller vilka andra placeringsobjekt som helst, i den mån

de vore tillåtna. Kommitténs argumentering vore enligt länsstyrelsens uppfattning

alltför löslig för att densamma skulle anses hållbar och förtjänade

sålunda icke att läggas till grund för ändrad lagstiftning. Kommittén framhölle

vidare, att förslaget innebure en ändring »endast» i fråga om beskattningsorten.

En sådan ändring vore dock icke betydelselös för den kommunala

taxeringen, enär det här ofta gällde fastigheter, vilka icke vore belånade,

och där kommunerna hade större utsikter än eljest att få beskatta

den inkomst, som återstode efter det den skattskyldige fått tillgodonjuta

det s. k. procentavdraget. I

I åtskilliga yttranden ha uttalats betänkligheter i anledning av den skatteskärpning,

som kommitténs förslag kom me att medföra

för försäkringsanstalterna. I några av yttrandena har

därför förordats en begränsning av skatteunderlaget. Sålunda har försäkringsinspektionen

anfört:

Gränsdragningen mellan s. k. pensionsförsäkringar och andra försäkringar

kan aldrig bliva sådan, att en klar och bestämd åtskillnad kommer

att föreligga mellan samtliga försäkringsformer inom det ena området i

förhållande till försäkringsformer inom det andra i vad avser skäligheten

ur samhällets synpunkt av skattelättnad. Det kan t. o. in. beträffande den

försäkringsform, som utgör den mest karakteristiska inom området för annan

försäkring än pensionsförsäkring, nämligen den blandade liv- och kapitalförsäkringen,

i vissa fall föreligga skäl för att ur sagda synpunkt jämställa

densamma med pensionsförsäkring, såsom närmare utvecklats i Riksförbundets

utlåtande —---. Med hänsyn härtill borde man kunna med
giva

eftergift i fråga om storleken av den ränteskatt, som anstalterna enligt

kommitténs förslag skola erlägga för andra försäkringar än pensionsförsäkringar.

Den omständigheten, att ett visst premiebelopp — f. n. 200 kronor,

i kommittéförslaget höjt till 300 kronor — är skattefritt för försäkringstagare

inom området för annan försäkring än pensionsförsäkring, behöver

icke i och för sig utgöra skäl för annan inställning. Enligt inspektio
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung]. Maj:ts proposition nr 93.

nens mening har kommittén icke anfört tillräckliga skäl för den höjning av

skattenivån, som förslaget innebär. Mot en allmän höjning av skattenivån på

livförsäkringsområdet talar även inflationens inverkan på det pågående

bundna, systematiska och ur samhällelig synpunkt värdefulla sparandet genom

livförsäkring. Inspektionen vill därför förorda eu sådan reduktion av

skatteunderlaget, att den nuvarande skattenivån i stort sett icke höjes.

I detta sammanhang vill inspektionen även framhålla, att de i Riksförbundets

utlåtande---omnämnda, av representanter för folkförsäk
ringen

framförda synpunkterna rörande verkningarna av den föreslagna

proportionella beskattningen hos försäkringsanstalterna i de fall, då försäkringsklientelet

endast eller i huvudsak består av personer med mindre

inkomster, böra beaktas. Dessa synpunkter få särskild tyngd i händelse de

nya skattebestämmelserna komma att medföra en höjning av skattenivån.

Pensionsstijrelsen har yttrat:

Enligt betänkandet har utgångspunkten för kommittén vid dess utformning

av de föreslagna beskattningsbestämmelserna för livförsäkring varit

den, att en överflyttning av beskattningen från försäkringstagarna till försäkringsgivaren

icke skall medföra, att en försäkringstagare i realiteten

belastas med högre skatt än om han själv skulle hava erlagt skatten. I anslutning

härtill bär kommittén särskilt uttalat, att det dock finnes försäkringstagare,

vilkas inkomst är så låg, att de över huvud icke bliva taxerade

till statlig inkomstskatt. Räntan på sådana försäkringstagares premiereserver

blir då hårdare beskattad hos försäkringsgivaren än den skulle hava

blivit hos försäkringstagaren själv. Pensionsstyrelsen vill med anledning härav

framhålla, att nyssnämnda av kommittén uppmärksammade förhållande

torde vara vanligare bland understödsföreningarnas medlemsklientel än

bland försäkringstagare hos försäkringsbolagen. Detta förhållande borde,

enligt pensionsstyrelsens mening, förtjäna beaktande i högre grad än som

synes ha skett vid skattebestänunelsernas utformning.

I anledning av kommitténs uttalande, att antalet försäkringstagare, vilka

hade så låga inkomster, att de icke bleve taxerade till statlig inkomstskatt,

icke torde vara stort, har Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört:

I sistnämnda avseende torde skattekommittén knappast hava bedömt läget

rätt. Då en person första gången tecknar en livförsäkring, vilken då av ekonomiska

skäl oftast blir en kapitalförsäkring å ett mindre eller medelstort

belopp, torde han ofta sakna inkomst eller ha så låg inkomst, att den ej är

beskattningsbar till statlig inkomstskatt. Från representanter för folklivförsäkringen

har vidare framhållits, att en stor del av folkförsäkringsklientelet

ligger på en inkomstnivå, där ortsavdragen medföra antingen total

skattefrihet eller i varje fall en mycket begränsad skattskyldighet på grund

av den s. k. bankningsregeln, då det gäller den kommunala inkomstbeskattningen.

Från samma håli har påvisats, att ett skattesystem som det av kommittén

föreslagna, enligt vilket en starkt progressiv beskattning av försäkringstagarna

ersättes med en proportionell beskattning hos försäkringsbolaget,

måste leda till orättvis beskattning, om försäkringsklientelet endast eller

i huvudsak består av mindre inkomsttagare, såsom fallet är inom folkförsäkringen.

I den allmänna diskussionen kring det föreliggande skatteförslaget har i

detta sammanhang framförts den åsikten, alt den av kommittén föreslagna

höjningen av det av sociala skäl medgivna allmänna avdraget å försäkringspremier

från 200 till 300 kronor skulle framförallt komma de mindre inkomsttagarna

till godo. Denna uppfattning är dock knappast riktig, då det

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Mcij.ts proposition nr 93.

bland dessa inkomsttagare är mycket vanligt, att de ej ens kunna fullt ut
nyttja

det nu medgivna avdraget.

Ovan nämnda från folkförsäkringshåll framförda erinringar måste betecknas

såsom riktiga, men å andra sidan finnes ur synpunkten av försäkringstagarnas

ekonomiska ställning ingen klar gränslinje mellan folklivförsäkring

och annan livförsäkring. Att införa olika skattesatser för de

olika fallen torde därför icke vara någon framkomlig väg för att korrigera

den för höga beskattningen.

Det föreliggande problemet skulle emellertid kunna lösas genom att införa

ett visst skattefritt räntebelopp för varje person, som i ett bolag innehar

annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Detta helopp kunde förslagsvis

sättas så lågt som till Va procent av högsta statliga ortsavdraget eller

för närvarande till ett till 10 kronor avrundat belopp. Antalet personer, för

vilka dylikt avdrag skulle få göras, torde med tillräcklig noggrannhet kunna

bestämmas enligt approximativa metoder.

Genom regler av ovan angiven innebörd rörande viss begränsning av skatteunderlaget

skulle man även ernå en starkt motiverad minskning av den

skattebörda, som enligt kommitténs förslag skulle påläggas livförsäkringsbolagen

och därigenom indirekt försäkringstagarna, under samtidigt tillgodoseende

av de krav på differentiering med hänsyn till försäkringstagarklientelets

sammansättning hos olika bolag, som med fog kunna framställas.

Att skattekommitténs förslag skulle medföra ökad skattebelastning

för bolagen framgår klart av tabell Tås. 126 i betänkandet. En av riksförbundet

beträffande beskattningsåret 1947 med stöd av för ändamålet

införskaffade uppgifter verkställd undersökning visar, att kommitténs förslag

för 17 till förbundet anslutna livförsäkringsbolag — SPP har av naturliga

skäl ej medtagits i denna undersökning — skulle hava resulterat i

en ökning av bolagens sammanlagda skatt från ca 8 miljoner kronor, enligt

nu gällande bestämmelser och med tillämpning av spärreglerna, till 14 ä 16

miljoner kronor, beroende på storleken av de avdragsgilla driftkostnaderna

för kapital- och fastighetsförvaltningen. Det bör dock framhållas, att beloppet

8 miljoner kronor skulle motsvaras av ett belopp å närmare 10 miljoner

kronor, därest samtliga bolag redovisade så stora överskott, att de

icke endast erlade full ränteskatt utan därjämte »skatt på skatten». För

samma år uppgår avsättningen till premieåterbäring och vinst för annan

livförsäkring än pensionsförsäkring till cirka 16 miljoner kronor, varav

framgår att den av kommittén föreslagna skatteskärpningen skulle hava

lett till en minskning av dessa avsättningar ungefär med hälften.

Någon motivering för en på dylikt sätt skärpt beskattning av försäkringsbolagen

har icke anförts av kommittén. Mot eu skatteskärpning tala de

ovan nämnda omständigheterna, att---försäkringstagarna i stor ut
sträckning

icke ha så hög inkomst, att de äro skattskyldiga till statlig inkomstskatt,

samt därjämte att man genom uttagandet av skatten hos försäkringsbolagen

erhåller garanti för att hela det skattepliktiga inkomstbeloppet

kommer till taxering samt att det adrig blir fråga om några skatterestantier.

Det anses ju att betydande inkomstbelopp genom ofullständigheter

i de enskilda skattskyldigas självdeklarationer undandragas beskattning,

och i många fall äro förhållandena sådana, att skatt, som lämnas obetald,

icke kan indrivas. Den omständigheten, att den hittillsvarande av rörelseöverskottet

beroende skatten med automatiskt verkande spärregler enligt

kommitténs förslag skall ersättas med en oberoende av rörelseresultatet

utgående ränteskatt — alltså en garantiskatt —- motiverar enligt riksförbundets

mening snarare en sänkning av den nuvarande skattenivån.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Försäkringsanstalterna F olket-Samarbete ha anfört, att av beräkningar

som verkställts av försäkringsanstalterna framginge, att kommitténs förslag

i fråga om beskattningsbara inkomster under 1 000 kronor skulle pressa

ned den effektiva räntan på försäkringssparandet under banksparandets.

Detta vore så mycket mindre motiverat som de små inkomsttagarna icke

hade möjlighet att genom pensionsförsäkring uppnå den utjämning av skattebördan

i tiden, som kommittén ansåge berättigad, emedan en pensionsförsäkring

av rimlig storlek betingade en avsevärd premie. Personer med beskattningsbar

inkomst mellan 10 och 1 000 kronor torde ofta efter kapitalutbetalningsåldern

befinna sig i det inkomstskikt, där endast kommunalskatt

erlades. Detsamma gällde i kanske ännu högre grad efterlevande efter

försäkringstagarens död. Om de kunde taga pensionsförsäkring, skulle deras

totala skattebörda därför bliva mycket låg. Denna omständighet talade för

att vid skattesatsens avvägning hänsyn även borde tagas till inkomstskiktet

under det, som enligt kommitténs förslag vore normerande. Härtill komme,

att en viktig kategori av personer utan någon som helst inkomst, nämligen

studerande, torde vara representerad bland försäkringstagarna i betydande

utsträckning.

Även andra omständigheter talade för en viss försiktighet vid beskattning

av försäkringssparandet. Sålunda syntes kommittén ha förbisett en

konsekvens av principen, att livförsäkringsanstaltens beskattning utgjorde

ett substitut för försäkringstagarnas beskattning, nämligen att livförsäkringsanstalternas

kommunalskatt egentligen skulle komma försäkringstagarnas

hemortskommuner tillgodo. Endast i fråga om intäkt av fastighet

hade kommittén berört frågan om kommunalskattens fördelning och hävdat,

att i fastighetsskatten låge ett korrektiv för tillgodoseende av fastighetskommunens

intressen. Ett sådant korrektiv förelåge ej i fråga om respektive

hemortskommuners intressen. Ifrågavarande missförhållanden kunde

helt naturligt av tekniska skäl icke undanröjas men borde åtminstone

icke utan tvingande skäl ytterligare förstoras. Kommitténs förslag innebure

emellertid en fördubbling av livförsäkringsanstalternas kommunalskatt till

båtnad allenast för Stockholm och — i mindre utsträckning — Göteborg och

Malinö.

I detta sammanhang syntes även böra beaktas, att det för det allmänna

utgjorde en betydande förmån att skatten på livförsäkringssparandet erlades

av ett femtontal livförsäkringsanstalter i stället för av hundratusentals

enskilda skattebetalare. Denna omständighet innebure dels att mycket

betydande kostnader för taxering och skatteuppbörd bortföllc, dels att risken

för förluster på grund av oriktigheter och ofullständigheter i skattedeklarationerna

avlägsnades. Av denna anledning torde det vara god affär

för det allmänna att vid beskattningen av livförsäkringssparandet visa viss

skonsamhet.

Kommitténs förslag medförde en mycket avsevärd skatteskärpning som

skulle bliva särskilt kännbar för del inkomstskikt, vars beskattning kommittén

betraktade som normerande. Den av kommittén förordade höjningen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

av 200-kronorsavdraget motverkade visserligen skatteskärpningen men endast

för försäkringstagare med årlig premie överstigande 200 kronor. Det

hade alltid betonats, att det skattefria avdraget vore en social förmån av

icke principiell natur. Den motsvarade för övrigt för personer i de båda

lägsta inkomstskikten icke mer än 0,5—0,9 procent överränta, om hela premien

rymdes inom avdraget.

I bilaga till Folket-Samarbetes yttrande över 1942 års försäkringsutrednings

betänkande hade visats, att livförsäkringsanstalternas skattebörda

stegrats över 200 procent från 1928 till 1943, medan skattebördan för enskilda

personer i de undersökta inkomstskikten stegrats med i genomsnitt 90 procent.

Statsskatteberedningen hade med anledning av denna utredning föreslagit

en nedsättning av livförsäkringsanstalternas statsskatt från 27 till 25

procent. Departementschefen hade godtagit förslaget i avvaktan på resultatet

av 1944 års allmänna skattekommittés utredning (prop. nr 212 år 1947

s. 252). Huvudsyftet med 1947 års skattereform vore att bereda skattelättnad

i de lägsta inkomstskikten. Kommitténs förslag innebure emellertid

ett stort steg i motsatt riktning.

På grund av det här anförda syntes det berättigat att ställa det bestämda

kravet på den nya lagstiftningen, att den icke medförde någon skatteskärpning

för de mindre inkomsttagarna. Redan förut torde beskattningen av

livförsäkringen i Sverige vara högre än i något annat land.

Det vore skäligt att hänsyn toges till det lägsta inkomstskiktet (utan statsmen

med kommunalskatt) vid utmätandet av skatten, så att nettoavkastningen

för personer i detta inkomstskikt bleve densamma vid livförsäkringssparande

som vid annat sparande. Man skulle i så fall vid folkförsäkring

komma till en skatt, som något understege 5 procent av nettoränteintäkten,

vilket vore betydligt mindre än enligt nuvarande regler. Om man

avstode från detta krav och godtoge det av kommittén betraktade inkomstskiktet

som normerande och sålunda krävde, att nettoräntan vid folkförsäkringssparande

för detta inkomstskikt skulle bliva densamma som vid

banksparande, komme man till en lotal skatt av 14 procent i stället för

kommitténs 19 procent. Härigenom uppnåddes även det resultatet, att ingen

skatteskärpning inträdde för det lägsta inkomstskiktet. Detta kunde taxeringstekniskt

utformas genom

att den till kommunalskatt beskattningsbara inkomsten bestämdes till

hälften av nettoränteintäkten och

att statsskattesatsen bestämdes till 20 procent (vid 100 procent skatteuttag)-
Kommunalskatten

skulle då bli 5 procent av nettoränteintäkten, vilket

ungefär stämde med nuvarande förhållanden; härigenom undvekes en omotiverad

ökning av kommunalskatten i rörelsekommunen. Statsskatten skulle

bliva

(100-10)

1 100

20=9 procent

vilket vore den av kommittén föreslagna siffran.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93

109

Kammarrätten och Svenska försäkringsbolags riksförbund ha framhållit,

att förslaget att göra skattesatsen vid den statliga

inkomstbeskattningen rörlig komme att medföra betydande

olägenheter för försäkringsanstalterna. Svenska försäkringsbolags riksförbund

har yttrat, att ur praktisk synpunkt måste beaktas, att vid ingåendet

av livförsäkringsavtal, vilka i regel sträckte sig över en mycket lång tidsperiod,

en för hela premiebetalningstiden fix premie fastställdes och att man

vid upprättandet av grunder för premieberäkningen givetvis måste taga

hänsyn till den skattebelastning försäkringen normalt kunde beräknas medföra

för bolaget. En stark ökning av uttagningsprocenten i fråga om den

statliga inkomstbeskattningen av fysiska personer kunde därför lätt rubba

de ekonomiska förutsättningar, under vilka försäkringsbolaget ingått avtalet.

Riksförbundet påyrkade dock ej för närvarande någon ändring i den

av kommittén i här ifrågavarande avseende förordade principen. Det nyss

anförda ägde givetvis motsvarande tillämpning i fråga om den kommunala

beskattningen och finge där än större betydelse på grund av att kommitténs

förslag ledde till att skattskyldigheten för livförsäkringsbolagen i stor

utsträckning överflyttades från staten till kommunerna.

Departementschefen.

Såsom förut framhållits anser jag i likhet med kommittén, att överskott

å livförsäkringsrörelse, som avser inländska livförsäkringar, icke bör beskattas.

Beskattningen bör i fråga om sådan rörelse avse endast försäkringsanstalts

ränteinkomst eller annan därmed likställd avkastning av dess

kapitaltillgångar (i fortsättningen sammanfattningsvis benämnd ränteinkomst).

Då, såsom tidigare framhållits, ränteinkomst som hänför sig till

pensionsförsäkringar torde få anses beskattad hos försäkringstagarna, bör

endast den ränteinkomst, som belöper på kapitalförsäkringar, beskattas hos

försäkringsanstalten. Såsom inkomst visst år bör härvid anses icke blott beräknad

ränta på premiereserv och tilldelad återbäring utan även annan ränteinkomst;

anstaltens hela ränteinkomst, som belöper på inländska kapitalförsäkringar,

bör alltså beskattas. Hela denna inkomst kommer nämligen

normalt att förr eller senare tillgodoföras försäkringstagarna. Visserligen

skulle det kunna inträffa att en del av den ränteinkomst, som icke

tilldelats försäkringstagarna, senare får tagas i anspråk för att täcka förlust

å rörelsen. I den mån sådan förlust beror på att dödlighet eller omkostnader

i verkligheten avvikit från vad som antagits vid beräkningen av premiernas

storlek, kan den ränteintäkt, vilken användes till att täcka förlusten,

anses som en inkomst för försäkringstagarna. Dessa ha nämligen i

sådant fall erlagt premier, som äro lägre än de skulle ha varit om hänsyn

tagits till den verkliga dödligheten eller de verkliga omkostnaderna. Vad

som fattas i premier täckes nu genom att ränteinkomsten tages i anspråk,

och denna kommer alltså i realiteten försäkringstagarna till godo. Att viss

del av ränteinkomsten kan behöva tagas i anspråk för att täcka förlust som

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nu sagts kan därför icke utgöra skäl att avstå från beskattning av hela

ränteintäkten. Om återigen förlusten beror på att den erhållna räntan varit

lägre än som antagits vid beräkningen av premiernas storlek, blir hänsyn

härtill tagen genom att endast den verkligen erhållna räntan beskattas. Inträffar

förlust till följd av nedgång av värdet å tillgångar, som försäkringsanstalt

använt för medelsplacering, bör denna vara avdragsgill det år, då

förlusten inträffar; sådan förlust är nämligen att hänföra till driftförlust.

Man synes knappast behöva räkna med att dylika avdragsgilla förluster bliva

så stora att de överstiga den skattepliktiga intäkten. Även om i något enstaka

fall så skulle bliva händelsen och avdrag för förlusten i dess helhet

alltså icke skulle kunna göras, torde likväl avvikelse icke böra göras från

gällande bestämmelser, att årets resultat skall läggas till grund för beskattningen.

En dylik avvikelse bör så mycket mindre äga rum som försäkringsanstalterna

genom de avdrag för förvaltningskostnader m. m. och den

spärregel vid ränteskattens beräkning, som jag i ett senare sammanhang

förordar, i skattehänseende beredas icke oväsentliga förmåner.

Från bruttoinkomsten av ränta bör försäkringsanstalt äga åtnjuta avdrag

för de omkostnader, som hänföra sig till ränteinkomsten. I första hand

bör härvid ifrågakomma avdrag för utgiftsräntor för upplånat kapital. Vidare

bör avdrag få åtnjutas för förlust vid försäljning av andra tillgångar

än inventarier och för stadigvarande bruk avsedda fastigheter. Ytterligare

bör avdrag få ske med belopp, varmed värdet å sådana tillgångar nedskxivits.

Härvid bör liksom för närvarande försäkringsanstaltens i räkenskaperna

gjorda värdesättning av dylika tillgångar följas, därest icke särskilda omständigheter

föranleda annat. Av vad nu sagts följer, att vinst vid försäljning

av dylika tillgångar eller vid uppskrivning av värdet därå bör upptagas

såsom intäkt. Ytterligare bör avdrag få åtnjutas för kostnader, som

avse den egentliga kapitalförvaltningen. Vilka kostnader i övrigt som skola

få avdragas kan vara föremål för olika meningar. Då det förvaltade kapitalet

bildas av den del av premierna, som kan betecknas som sparpremie

(jfr sid. 71), kan det göras gällande att avdrag bör medgivas för så stor

del av nu ifrågavarande omkostnader, som enligt förhållandet mellan summan

av sparpremier och hela premieinkomsten belöper på sparpremierna.

Å andra sidan kan den meningen framföras, att kostnader för premieuppbörd

och ackvisition i sin helhet böra hänföras till riskförvaltningen och

icke till kapitalförvaltningen, enär en organisation med ackvisition och inkassering

av premier icke finnes vid andra sparformer än livförsäkring:

avdrag för sist angivna kostnader borde då icke medgivas. Sistnämnda mening

hävdas av kommittén.

Det synes mig skäligt, att försäkringsanstalt erhåller avdrag — utom för

kostnader som avse den egentliga kapitalförvaltningen -— även för vissa

andra kostnader. Till sistnämnda kostnader hör exempelvis den del av

kostnaderna för bokföring av influtna premier, som kan anses belöpa på

sparpremierna. Även kostnaderna för själva premieinkasseringen hänföra

sig delvis till sparpremierna, och viss hänsyn synes därför böra tagas jämväl

till dessa kostnader vid bestämmandet av avdraget för driftkostnader.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

111

Då försäkringsbolagens särskilda inkassoorganisation väl i främsta rummet

får anses betingad av riskrörelsen, anser jag emellertid, att avdrag icke

bör medgivas för hela den del av inkassokostnaden, som efter förhållandet

mellan inkomsten av sparpremier och hela premieinkomsten belöper på den

förra inkomsten, utan endast för viss skälig del därav. På frågan om avdrag

för ackvisitionskostnader kunna läggas liknande synpunkter. Med den inställning

jag sålunda intager till förevarande spörsmål finner jag avdraget

för andra kostnader än sådana, som avse utgiftsräntor och nedskrivning av

vissa tillgångar, lämpligen böra bestämmas schablonmässigt. Kostnaderna

för den egentliga kapitalförvaltningen äro beroende av ränteinkomstens storlek,

under det att storleken av övriga omkostnader står i förhållande till

dels antalet försäkringar eller antalet försäkrade personer, dels storleken

av premieinkomsten och den sammanlagda försäkringssumman. De båda

sistnämnda beloppen stå i sin tur, i varje fall om man ser till förhållandena

under en längre period, i visst samband med ränteinkomsten. Omkostnadsavdraget

synes därför böra bestämmas med hänsyn tagen till ränteintäkten

och antalet försäkringar eller försäkrade personer så, att avdraget utgör

dels viss procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels visst belopp för

varje kapitalförsäkring eller försäkrad person med kapitalförsäkring.

Såsom jag i det följande framhåller, bör vid beräkning av nettointäkt av

fastighetsförvaltning jämväl andra kostnader än de förut angivna få avdragas.

Kommittén har föreslagit att skattesatsen för livförsäkringsanstalt vid den

statliga inkomstbeskattningen skall göras rörlig liksom för fysiska personer

och att grundbeloppet skall utgöra 10 procent av den beskattningsbara

inkomsten. Då, såsom i ett par yttranden anmärkts, en rörlig skattesats vid

den statliga inkomstbeskattningen skulle medföra betydande olägenheter för

försäkringsanstalterna, finner jag mig icke böra förorda kommitténs förslag

i nyssnämnda hänseende utan föreslår, att den statliga inkomstskatten uttages

efter en fast skattesats. Denna torde böra bestämmas till tio procent

av den beskattningsbara inkomsten. Därest den procent av den statliga inkomstskattens

grundbelopp, varmed sådan skatt för närvarande uttages av

fysiska personer, skulle mera väsentligt ändras, bör till övervägande upptagas

frågan, huruvida anledning kan föreligga att ändra jämväl den för

försäkringsanstalterna bestämda procentsatsen.

I flera yttranden har anmärkts, att kommitténs förslag beträffande skattesatsen

icke togc hänsyn till att många försäkringstagare hade så låg inkomst,

att statsskatt icke komme alt påföras dem. Därjämte konime förslaget

att medföra en skatteskärpning för försäkringsanstalterna. Såsom framgår

av den såsom Bilaga B betecknade tabellen medför emellertid förslaget en

skatteskärpning endast i förhållande till anstalternas beskattning under

senare år. Däremot leder förslaget till lindrigare beskattning än den, som i

början av 1930-talet skulle ha gällt för försäkringsanstalterna vid tillämpning

av de i tabellen angivna skattesatserna. Skatleskäipningen i föihallande

till senare års beskattning torde framför allt bero på all anstalternas

överskott under denna lid varit låga på grund av den förstärkning av

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

premiereserverna, som föranletts av räntesänkningen under 1930-talet. Det

är givetvis svårt att förutsäga hur försäkringsanstalternas inkomstförhållanden

i framtiden kunna komma att gestalta sig. Det må erinras om att det

skattepliktiga överskottets storlek tidigare framför allt bestämts av de grunder,

som Kungl. Maj :t stadfäst för premieåterbäring. Belopp, som avsatts

till premieåterbäring, ha nämligen fått avdragas vid överskottets beräkning.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse finnes icke längre någon premieåterbäring,

som intager en särställning jämförd med annan till försäkringstagarna

utgående vinst. Det synes därför vara av ringa intresse att göra

något uttalande om hur stor bolagens skattepliktiga inkomst skulle ha blivit,

om nuvarande skattebestämmelser fortfarande gällt. Tages hänsyn endast

till de rent bokföringsmässiga överskotten, med bortseende från om de äro

skattepliktiga eller ej, torde kunna sägas, att sedan förstärkningen av premiereserverna

genomförts överskotten visserligen kunna förväntas bliva

större än för närvarande men att så stora överskott i förhållande till försäkringsrörelsens

omfattning, som anstalterna redovisade i början av 1930- talet, i fortsättningen knappast äro att påräkna.

Med hänsyn främst till invändningen att skälig hänsyn borde tagas till

att åtskilliga försäkringstagare finnas, vilka ha så låg inkomst att statlig

inkomstskatt icke påföres dem, anser jag det rimligt att viss lindring

av den av kommittén föreslagna beskattningen medgives. Denna lindring

kan ske antingen så ait den statliga inkomstskattesatsen nedsättes eller så

att skatteunderlaget reduceras. Den senare utvägen synes mig lämpligen böra

väljas. Då man kan förutsätta, att försäkringstagare med så låg inkomst

som nyss sagts i regel ha försäkringar till mindre belopp, bör skattelindring

främst komma bolag med låg medelförsäkringssumma till del. Detta kan

ernås därigenom att ett avdrag från den skattepliktiga intäkten medgives

med visst belopp för varje kapitalförsäkring eller varje person med sådan

försäkring. Ett dylikt avdrag får nämligen en starkare relativ verkan ju lägre

medelförsäkringssumman är. Avdraget kan lämpligen sammanslås med

det tidigare omnämnda avdrag för förvaltningskostnader, vilket föreslagits

skola schablonmässigt bestämmas till visst belopp för varje kapitalförsäkring

eller varje försäkrad person med sådan försäkring.

För att erhålla underlag för bedömande av hur avdraget från intäkten

av ränta skall bestämmas för att tillgodose de förenämnda synpunkterna

har jag låtit från ett antal försäkringsanstalter införskaffa uppgifter avseende

år 1947 om dels den intäkt, som enligt kommitténs förslag skulle ha

varit skattepliktig, dock utan avdrag för andra förvaltningskostnader än sådana

som avse fastighetsförvaltning, dels antalet försäkringar och personer

för vilka avdrag ifrågasatts skola få ske.

Med ledning av de från försäkringsanstalterna införskaffade uppgifterna

har skatten uträknats under förutsättning att avdrag för andra förvaltningskostnader

än sådana, som avse fastighetsförvaltning, medgives dels

med 5 procent av ränteinkomsten, dels med antingen 5 kronor för varje

kapitalförsäkring eller med 5, respektive 10 kronor för försäkrad person

med sådan försäkring. Den kommunala inkomstskatten har antagits utgö
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

113

ra 10 kronor för skattekrona och den statliga inkomstskatten 10 procent

av den beskattningsbara inkomsten.

Resultatet av beräkningarna framgår av en tabell, vilken såsom Bilaga C

torde få fogas till statsrådsprotokollet. I tabellen upptagas de på nyss angivna

sätt framräknade skattebeloppen enligt de olika alternativen dels i tusental

kronor, dels i procent av den skatt som bolagen enligt nu gällande bestämmelser

skulle ha haft att erlägga för beskattningsåret 1947, om kommunalskatten

utgjort 10 kronor för skattekrona. Vid tabellens upprättande

har hänsyn icke tagits till gällande spärregel vid ränteskattens beräkning

eller till förordningen om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

— Ehuru de förenämnda avdragen icke enbart avses skola motsvara

bolagens förvaltningskostnader, kan det vara av visst intresse att jämföra

dem med nämnda kostnader. I sådant syfte angivas i tabellen avdragen

i procent av de totala förvaltningskostnaderna.

De sålunda verkställda beräkningarna giva vid handen att, därest avdrag

medgives med dels 5 procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels

5 kronor för varje kapitalförsäkring, ett skatteuttag ernås som i genomsnitt

för samtliga bolag överstiger deras beräknade beskattning för beskattningsåret

1947 med 12 procent. Medgives åter avdrag med dels 5 procent av den

skattepliktiga ränteintäkten, dels 5 kronor för försäkrad person med kapitalförsäkring,

kommer i stället skatteuttaget att överstiga den beräknade beskattningen

för år 1947 med 18 procent. Om alternativet med ett avdrag å

5 procent av ränteintäkten samt 5 kronor för varje kapitalförsäkring väljes,

torde en skälig lindring av beskattningen i förhållande till kommitténs förslag

uppnås. Härtill kommer, att en beräkning av avdraget på grundval

av antalet försäkringar torde vara lättare att genomföra för försäkringsanstalterna.

För att förhindra att omkostnadsavdraget ökas genom en uppdelning

av en försäkring å flera sådana böra dock såsom en enda försäkring

räknas samtliga kapitalförsäkringar, som samtidigt tecknats på samma persons

eller samma personers liv.

Därest avdragsrätten i berörda hänseende bestämmes på sätt nyss sagts,

kommer skattebelastningen för försäkringsanstalterna att endast i mindre

grad överstiga deras beskattning under senare år. Detta framgår bl. a. av

de uppgifter, som angivas i den såsom Bilaga B betecknade tabellen, vars

näst nedersta rad angiver skatten för 1947, beräknad enligt nyss angivna

grunder och uttryckt i procent av den till ränteskatt skattepliktiga ränteintäkten.

Såsom av tabellen framgår uppvisa de däri upptagna procenttalen för

samtliga bolag en fortgående stegring för perioden 1940—1940, medan procenttalet

för år 1947 utvisar en sänkning. Denna nedgång torde dock få anses

bero på tillfälliga omständigheter. Den kan exempelvis sammanhänga

med den starka stegringen av anskaffningskostnaderna under år 1947; nyssnämnda

stegring beror i sin tur på den stora nyanskaffningen under detta

år. Man torde kunna räkna med all stegringen av de nämnda procenttalen

skulle ha fortsatt, om gällande regler bibehållits. Eu beskattning enligt de

förut ifrågasatta grunderna torde därför snarare innebära en lindring än

8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 93.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

en skärpning i förhållande till nuvarande beskattning, om man betraktar

livförsäkringsrörelsen i dess helhet samt bortser från spärregeln vid ränteskattens

beräkning och från reglerna om begränsning av skatt för svensk

livförsäkringsanstalt enligt förordningen den 28 maj 1943. — I en sista rad

i den nyssnämnda tabellen har för varje bolag angivits medelförsäkringssumman

för sådan kapitalförsäkring för dödsfall, som bolaget meddelat i

sin direkta rörelse här i riket. Det framgår, att det av mig förordade avdraget

i stort sett medför en lindrigare beskattning för bolag med låg medelförsäkringssumma.

Med hänsyn härtill förordar jag, att de förut omnämnda avdragen bestämmas

till dels 5 procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels 5 kronor

för varje direkt tecknad kapitalförsäkring. Procentavdraget bör härvid

beräknas å vad som återstår av ränteintäkten sedan avdrag gjorts för utgiftsräntor

och, i fråga om fastighet, för andra avdragsgilla omkostnader för

fastigheten ävensom för förlust vid försäljning av andra tillgångar än inventarier

och för stadigvarande bruk avsedda fastigheter samt för belopp,

varmed värdet av sådana tillgångar nedskrivits. Härvid bör dock — såsom

i specialmotiveringen närmare beröres —■ till utgiftsräntor icke hänföras

försäkringstagare tillkommande ränta å återbäringsmedel.

Kommittén har föreslagit, att inkomst, som härrör från annan fastighet,

skall för livförsäkringsanstalt hänföras till rörelseinkomst, icke blott om

fastigheten användes för kontorslokaler eller dylikt i den av anstalten bedrivna

rörelsen utan även om fastigheten förvärvats såsom objekt för medelsplacering.

Gentemot detta förslag kan ur formell synpunkt invändas,

att för en särskild grupp av skattesubjekt avsteg icke bör göras från de

enligt konnnunalskattelagen gällande reglerna om till vilken förvärvskälla

visst slags inkomst är att hänföra. I sakligt hänseende skulle förslagets genomförande

medföra att icke den kommun, där fastigheten är belägen, utan

den kommun, där rörelsen drives, alltid skulle få uppbära den kommunala

skatten för fastighetsinkomsten; placeringen av anstaltens medel i fastigheten

kan ju nämligen icke medföra, att anstalten anses hava fast driftställe

i den kommun, där fastigheten är belägen.

Om inkomsten av fastighet för livförsäkringsanstalt skulle hänföras till

förvärvskällan annan fastighet, komnie att för sådan anstalt erfordras särskilda,

relativt invecklade regler om beräkning av nettointäkten av fastighet.

Enligt gällande bestämmelser skall en rörelseidkare icke såsom intäkt upptaga

hyresvärdet av sådan lokal i egen fastighet, som han använder i rörelsen.

Detta sammanhänger med att han icke heller får avdraga hyresvärdet

såsom omkostnad för rörelsen. I fråga om livförsäkringsrörelse är

det schablonavdrag, som jag tidigare föreslagit, avsett att täcka även hyreskostnader

till den del de böra vara avdragsgilla. Med hänsyn härtill bör vid

livförsäkringsrörelse hyresvärdet upptagas såsom inkomst. Jag har tidigare

förordat, att den del av försäkringsanstalts kapitalavkastning, som

belöper på pensionsförsäkringar, icke skall vara skattepliktig. I överensstämmelse

härmed bör för en anstalt, som meddelar både kapital- och pensionsförsäkringar,

nettointäkten av fastighet uppdelas mellan kapitalför
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

115

säkringar och pensionsförsäkringar i samma proportion som det i fastigheten

nedlagda kapitalet fördelar sig mellan de båda slagen av försäkringar.

Endast den del, som belöper på kapitalförsäkringar, bör vara skattepliktig.

Därest livförsäkringsanstalts fastighetsinkomst skulle redovisas såsom inkomst

av annan fastighet, komme i de fall, då fastigheten vore belägen i

annan kommun än den där rörelsen dreves, olika taxeringsnämnder att

handha taxeringen av rörelsen och fastigheten. Det torde emellertid vara

mest ändamålsenligt att en och samma taxeringsnämnd behandlar de komplicerade

frågor, som sammanhänga med försäkringsanstalternas beskattning.

Om inkomst av annan fastighet, som tillhör livförsäkringsanstalt, alltid

hänfördes till inkomst av rörelse, skulle såsom förut sagts den skattepliktiga

inkomsten från sådan fastighet, som är belägen i annan kommun än den, där

försäkringsrörelsen drives, komma att beskattas icke — såsom nu — i den

förra kommunen utan i den senare. Denna omständighet torde emellertid

icke vara av någon större betydelse för vederbörande kommuner. De fastigheter,

som ägas av försäkringsanstalter, äro nämligen till det övervägande

antalet belägna i den kommun, där rörelsen drives. Vidare äro fastigheterna

i regel belägna i städer eller stadsliknande samhällen med relativt betydande

inkomstskatteunderlag. De fastigheter, som ägas av försäkringsanstalt och

äro belägna i annan kommun än den, där rörelsen drives, torde därför ha

mycket ringa betydelse för kommunens inkomstskatteunderlag. Det bör

erinras om att den förra kommunen även enligt kommitténs förslag skall

äga uppbära fastighetsskatten för där belägen fastighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig kunna godtaga kommitténs

förslag att beträffande försäkringsanstalt inkomst av annan fastighet

alltid skall hänföras till inkomst av rörelse.

Nettointäkten av fastighetsförvaltning bör beräknas med tillämpning av

bestämmelserna i 24 och 25 §§ kommunalskattelagen. Dock bör vid beräkningen

av nämnda nettointäkt iakttagas vad förut sagts om redovisning

såsom intäkt av hyresvärde och av vinst vid försäljning av tillgångar eller

uppskrivning av värdet därå samt om avdrag för nedskrivning å tillgångar.

De av mig nu förordade reglerna för beskattningen av livförsäkringsanstalts

rörelseinkomst innebära — fast i mindre grad än de av kommittén

föreslagna bestämmelserna -— att kommun, där rörelsen drives, till följd av

det ökade skatteunderlaget kommer att få uppbära större kommunalskatt

än för närvarande. Det kunde därför — såsom i ett par yttranden skett —

ifrågasättas om icke försäkringsanstalternas kommunala inkomstbeskattning

borde ske för gemensamt kommunalt ändamål. Med prövningen av

denna fråga bör emellertid anstå till dess spörsmålet om den kommunala

skatteutjämningen i sin helhet blir föremål för övervägande. Den kommunala

beskattningen av livförsäkringsanstalts inkomst bör därför tills vidare

ske i kommun, där rörelsen drives.

Till vissa detaljfrågor rörande beräkningen av försäkringsanstalts inkomst

torde jag få återkomma i samband med specialmotiveringen till departement

sförslaget.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

2. Den s. k. spärregeln vid ränteskattens beräkning.

Kommittén.

Såsom förut nämnts gäller för närvarande som huvudregel, att ränteskatteunderlaget

skall utgöra en tredjedel av en på visst sätt beräknad ränteinkomst.

Vid sidan härom finnes emellertid en s. k. spärregel, vilken då

den infördes åsyftade att förhindra, att anstaltens hela överskott skulle behöva

tagas i anspråk för ränteskatten.

Kommittén har framhållit, att skatt icke borde uttagas av ett livförsäkringsbolag

i sådan omfattning, att bolagets förmåga att fullgöra sina förbindelser

äventyrades. Emellertid äventyrades i regel icke ett livförsäkringsbolags

förmåga att fullgöra sina förbindelser genom att rörelsen ett enstaka

år gått med förlust. Med hänsyn härtill hade 1942 års försäkringsutredning

föreslagit att om en livförsäkringsanstalt något år på grund av spärregeln

icke erlagt full ränteskatt enligt huvudregeln det felande beloppet skulle

uttagas följande år, under förutsättning att överskottet å rörelsen då tilläte

detta. I motsatt fall skulle skattekravet ännu en gång överföras till påföljande

år, men om skatten ej heller efter denna förnyade överföring kunde

uttagas, skulle kravet avskrivas.

Kommittén har vidare yttrat, att spärregeln, såväl enligt gällande lag som

enligt försäkringsutredningens förslag, byggde på en på visst sätt definierad

behållning av livförsäkringsrörelsen. Denna behållning överensstämde icke,

vare sig enligt gällande lag eller nämnda förslag, med det skattetekniska

överskottet men sammanhängde nära med detta. Enligt kommitténs förslag

skulle överskottet icke beskattas och alla regler beträffande överskottets

beräkning komme därför att bortfalla i fråga om inländska försäkringar.

Skulle nu införas en spärregel, som byggde på en på visst sätt definierad

behållning, skulle det bliva nödvändigt att i lagen bygga upp en definition av

behållningen, vilken definition skulle erfordra lika omfattande regler som

för närvarande erfordrades för definitionen av överskottet. Det syntes olämpligt

att belasta författningen, förutom med de bestämmelser, som erfordrades

för huvudregeln, med så omfattande bestämmelser som här skulle bliva

nödvändigt blott i syfte att införa en spärregel, vilken vore avsedd att endast

undantagsvis träda i tillämpning.

Såsom kommittén förut framhållit behövde en försäkringsanstalts förmåga

att fullgöra sina förpliktelser icke äventyras genom att överskottet enstaka

år bleve lågt eller genom att vissa år förlust uppkomme. Det vore

därför riktigare att anknyta spärregeln till anstaltens ekonomiska ställning

än att, såsom nu skedde, anknyta den till anstaltens årsresultat. Att i författningstexten

angiva regler, enligt vilka spärregelns trädande i funktion

gjordes beroende av anstaltens ställning, hade dock icke synts kommittén

lämpligt.

Med hänsyn härtill föresloge kommittén, att någon utformad spärregel

icke infördes i lagen utan att i stället Kungl. Maj :t erhölle rätt att medgiva

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

117

nedsättning av den skattepliktiga nettointäkten. Härigenom vunnes, att

lagtexten förenklades ävensom att Kungl. Maj :t vid sin bedömning av frågan

om skälig nedsättning kunde grunda bedömningen på anstaltens ekonomiska

ställning.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden har kritik riktats mot den anordning, som kommittén

föreslagit för att förebygga att för hög skatt uttages av försäkringsanstalt.

Sålunda har kammarrätten anfört:

Kammarrätten anser sig icke kunna bedöma, huruvida borttagande av nuvarande

spärregler för livförsäkringsbolagens beskattning i förhållande till

överskottet å rörelsen med hänsyn till de olika företag, som äro eller enligt

förslaget skulle bliva skattskyldiga, kan hava sådan ofördelaktig inverkan

på företagens likviditet, att någon spärregel bör bibehållas. Att anstalterna

genom Kungl. Maj :ts ingripande beredes möjlighet till nedsättning av den

skattepliktiga nettointäkten, då deras ekonomiska ställning är otillfredsställande,

kan måhända i vissa fall vara av värde, men någon större praktisk

betydelse lärer denna bestämmelse icke kunna få, då dess tillämpning

förutsätter att bolagen skulle anmäla sin otillfredsställande ställning och en

försäkringsanstalt säkerligen i det längsta drager sig för att giva offentlighet

åt ett dylikt sakförhållande.

Försäkringsinspektionen har anfört:

En spärregel till förhindrande av att skattebetalningen kommer att inkräkta

på fullgörandet av anstalts förpliktelser enligt försäkringsavtalen är

otvivelaktigt erforderlig. Enligt inspektionens mening bör den dock givas

annan utformning än den av kommittén föreslagna — enligt vilken Kungl.

Maj :t skulle erhålla rätt att medgiva nedsättning av den skattepliktiga nettointäkten

-—- utan att man därför eftersätter den av kommittén anförda principiella

synpunkten på denna fråga, nämligen att bedömningen bör grundas

på anstaltens ekonomiska ställning och icke på resultatet av visst års verksamhet.

Riksförbundet har i sitt utlåtande förklarat sig ämna utarbeta förslag

härutinnan. Beslut i frågan torde icke böra fattas innan detta förslag

prövats.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat, att den föreslagna anordningen

torde kunna möta betänkligheter ur principiella synpunkter och

även kunna leda till konflikter med beskattningsnämnderna, eftersom dessa

hade att pröva nettointäktens storlek bl. a. genom att bedöma avdragsrätten

för omkostnader, värdeminskning etc. Såvitt möjligt torde bestämda grunder

för sådan nedsättning böra angivas i lagtexten. Lämpligen torde beslutanderätten

böra kvarbliva hos beskattningsnämnd, dock med skyldighet för

sådan nämnd att först inhämta yttrande av försäkringsinspektionen, innan

taxeringsfrågan avgjordes.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört, att del surrogat för

spärregel, som kommittén föreslagit, måste betecknas som i hög grad otillfredsställande.

Det låge i sakens natur, att ett livförsäkringsbolag icke annat

än i yttersta nödfall skulle begagna sig av möjligheten att efter framställning

till Kungl. Maj:t få den skattepliktiga nettointäkten nedsatt, även om så

vore i hög grad påkallat med hänsyn till den ekonomiska ställningen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Riksförbundet vore ej berett att nu framlägga något motförslag i denna

fråga men hade för avsikt att göra den till föremål för närmare utredning

för att därefter återkomma med dylikt förslag.

Departementschefen.

I likhet med kommittén anser jag att skatt för inkomst icke bör uttagas

av en livförsäkringsanstalt i sådana fall då skattens erläggande skulle äventyra

anstaltens förmåga att fullgöra sina försäkringsförbindelser (t. ex. då

en epidemi förorsakat anstalten så stora utgifter att dess ekonomiska ställning

är starkt försämrad eller då marknadens räntefot sjunkit under den vid

premieberäkningen tillämpade). Behov av befrielse, helt eller delvis, från beskattning

torde däremot, såsom kommittén framhållit, ej föreligga enbart

därför att anstalten något år lämnat dåligt resultat. Risk för att anstalten

ej kan fullgöra sina förbindelser föreligger först då hela dess ekonomiska

ställning — genom ett eller flera års förluster — starkt försämrats. Kommittén

har icke ansett det lämpligt att i författningstexten angiva när en

dylik försämrad ekonomisk ställning skall anses vara förhanden utan i

stället föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle äga att obunden av uttryckliga

bestämmelser pröva när så vore fallet. Det torde emellertid av olika skäl

vara lämpligare att i kommunalskattelagen angivas de fall, då anstalt äger

åtnjuta befrielse, helt eller delvis, från beskattning; härav följer att tilllämpningen

av ifrågavarande bestämmelser ankommer på beskattningsmyndighet.

Befrielse från beskattning torde böra ske i den formen, att anstalten

får åtnjuta visst avdrag från den skattepliktiga intäkten. Härvid

bör gälla, att dylikt avdrag bör komma i fråga endast om anstaltens ekonomiska

ställning så försämrats att värdet av samtliga tillgångar understiger

summan av dels försäkringsfonden, ökad med en tjugondedel av fonden,

dels värdet av skulder som icke grunda sig på meddelade försäkringar.

Är nyssnämnda fall för handen, bör anstalten efter framställning få åtnjuta

så stort avdrag från intäkten att den genom avdraget åstadkomna

skatteminskningen ungefärligen motsvarar skillnaden mellan förenämnda

summa och värdet av tillgångarna. Detta kan uppnås genom att avdraget

bestämmes till fem gånger det berörda skillnadsbeloppet. I fråga om försäkringsanstalt,

som jämte livförsäkringsrörelse driver även annan försäkringsrörelse,

bör vid ifrågavarande beräkning hänsyn tagas endast till tillgångar,

försäkringsfond och skulder, som hänföra sig till livförsäkringsrörelsen.

Såsom värdet av tillgångarna bör vid beräkningen anses det verkliga värdet

(= marknadsvärdet) vid utgången av det räkenskapsår, varom fråga

är. Då försäkringsfonden skall upptagas med hela sitt belopp, bör värdet av

återförsäkrares ansvarighet upptagas såsom tillgång. Såsom skuld bör få

upptagas sådan debiterad skatt avseende räkenskapsåret eller något föregående

år, som vid räkenskapsårets utgång är ogulden; såsom tillgång bör

å andra sidan upptagas fordran å belopp, som enligt skattemyndighets beslut

skall restitueras till anstalten. I övrigt bör hänsyn icke tagas till oguldna

eller erlagda skatter.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

1 fall, då avdrag som nu avses kan komma i fråga, bör beskattningsmyndighet

inhämta yttrande från tillsynsmyndigheten.

Understödsförening är skyldig att låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva försäkringsteknisk utredning endast vart femte år. Tillsynsntyndigheten

äger emellertid, om den så finner erforderligt, ålägga förening

att jämväl å annan tid än nyss sagts låta upprätta och till myndigheten ingiva

sådan utredning. Anser sig föreningen äga åtnjuta avdrag av förut berörda

slag för år, för vilket försäkringsteknisk utredning icke upprättats, bör

föreningen låta upprätta och till tillsynsmyndigheten ingiva sådan utredning

för det ifrågavarande året.

Utöver den spärregel, som nu föreslagits, torde med den utformning av

reglerna om livförsäkringsanstalts inkomstbeskattning, som här förordats,

icke erfordras ytterligare bestämmelser för att begränsa sådan anstalts

skattskyldighet. Förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt torde därför böra upphävas.

3. Rörelse avseende direkt meddelade utländska livförsäkringar ävensom

rörelse avseende i återförsäkring övertagna livförsäkringar.

Kommittén.

Kommittén har beträffande direkt meddelade utländska livförsäkringar

anfört:

Driver en inländsk försäkringsanstalt livförsäkringsrörelse i utlandet,

gäller formellt lagen om försäkringsrörelse även beträffande denna del av

rörelsen. Därjämte blir emellertid anstalten för nämnda del av rörelsen

underkastad det främmande landets lagar, på grund varav Konungen för

det utländska försäkringsbeståndet äger medgiva vissa avvikelser från vad

lagen om försäkringsrörelse innehåller. Det finnes anledning att förmoda,

att i de fall, då det främmande landet icke uppställt ett skälighetskrav i

fråga om livförsäkring, den svenska tillsynsmyndigheten icke kommer att

upprätthålla skälighetskravet för det utländska försäkringsbeståndet lika

strängt som för det inländska. På grund härav är det tänkbart, att av det

överskott, som kan uppkomma på en inländsk livförsäkringsanstalts direkta

utländska rörelse, viss del icke kommer de utländska försäkringstagarna

till godo utan tillföres de svenska försäkringstagarna eller, om anstalten är

ett aktiebolag, eventuellt aktieägarna. I så fall erhåller--- -— det svenska

försäkringstagarekollektivet eller aktieägarna en inkomst, vilken bör vara

skattepliktig.

Beträffande i återförsäkring övertagna livförsäkringar har kommittén

erinrat om alt i den mån en livförsäkringsanstalt övertagit återförsäkringar

i större omfattning än som erfordrats såsom utbytesaffär för anstaltens

avgivna återförsäkringar den sålunda överskjutande delen av återförsäkringsrörelsen

måste anses såsom en rörelse, bedriven vid sidan om den direkta

försäkringsrörelsen. Uppkomme överskott å sådan rörelse, borde det

alltså utgöra skattepliktig intäkt för försäkringstagarekollektivet eller för

aktieägarna.

Därefter har kommittén anfört:

Skälighetsprincipen är avsedd att gälla även i fråga om återförsäkring,

såvitt det gäller återförsäkring åt svenska försäkringsanstalter. Man kan

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungi. Mai.ts proposition nr 93.

därför räkna med att återförsäkring, som svensk livförsäkringsanstalt meddelar

åt andra svenska livförsäkringsanstalter, icke kommer att utgöra någon

vinstgivande affär utan att i fråga om den återförsäkringsaffär, som

utväxlas mellan svenska anstalter, vinster och förluster på lång sikt komma

att utjämna varandra. Kommittén föreslår därför, att vid beräkning av

överskott å återförsäkringsrörelse hänsyn icke skall tagas till inländsk återförsäkring.

Vad beträffar återförsäkringsförbindelserna med utlandet, må framhållas,

att det endast i relativt obetydlig utsträckning är nödvändigt för svenska

anstalter att vanda sig till utländska anstalter för att täcka sitt behov av

återförsäkring för sina direkt meddelade försäkringar. Endast en relativt

liten del av de återförsäkringar, som svenska bolag övertagit från utländska

anstalter, kan därför anses motiverad av nödvändigheten att övertaga återförsäkring

såsom utbyte mot avgiven återförsäkring av de svenska bolagens

direkt tecknade försäkringar.

Med hänsyn till det sagda kan det anses befogat, att samtliga de från utländska

försäkringsanstalter övertagna återförsäkringarna men icke de från

svenska anstalter övertagna betraktas såsom tillhörande den återförsäkringsrörelse,

varav överskottet skall beskattas. Kommittén föreslår i enlighet

härmed, att nettointäkten av rörelse avseende dels försäkringar, som anstalten

meddelat i direkt försäkringsrörelse utom riket, dels åt utländsk

försäkringsanstalt meddelade återförsäkringar skall utgöra skattepliktig inkomst.

För de båda nämnda slagen av försäkringar har kommittén föreslagit

beteckningen utländska försäkringar, övriga försäkringar betecknar

kommittén såsom inländska. Avgörande för om en livförsäkring skall betraktas

som utländsk eller inländsk är alltså icke försäkringstagarens nationalitet,

i fråga om återförsäkring ej heller den direkttecknande anstaltens

nationalitet utan blott nationaliteten hos den anstalt, från vilken återförsäkringen

närmast övertagits.

Ränteinkomst, som belöper på utländska livförsäkringar, bör — — - icke beskattas. I fråga om direkt meddelade utländska försäkringar gäller,

att försäkringstagarna -— i varje fall vid försäkringens tecknande och i regel

även sedermera — äro bosatta utomlands. Då" ränteinkomsten i fråga

närmast är att jämställa med inkomst av kapital bör icke skattskyldighet

för denna inkomst föreligga här i riket för personer bosatta utomlands.

Skulle återigen en utländsk återförsäkring ursprungligen vara meddelad

här i riket, blir, såsom kommitténs förslag utformats, den ränteinkomst,

som belöper på försäkringen, beskattad hos den anstalt, som direkt meddelat

försäkringen, vare sig vid återförsäkringen premiereserven behållits

av sistnämnda anstalt eller ej.

Yttrande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har yttrat, att erfarenheten visade,

att av de svenska bolagens direkt tecknade försäkringar i återförsäkring

till utlandet avgåves icke oväsentligt högre belopp än som övertoges

i återförsäkring från utlandet. Detta förhållande vore oundvikligt för att

få avtäckning för de i betraktande av den svenska marknadens relativt begränsade

omfattning mycket höga försäkringsbelopp som förekomme. Att

erhålla full kompensation för de svenska risktoppar, som sålunda måste

placeras i utlandet, vore icke möjligt, vartill komme att upprepade valutadeprecieringar

avsevärt reducerat värdet av övertagen utländsk återförsäkringsaffär.

I överensstämmelse med kommitténs tidigare gjorda princip
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

121

uttalanden borde därför i skatteunderlaget inedtagas överskott å övertagen

utländsk livaffär endast i den mån det överstege nettokostnaden för till

utländska bolag avgiven livaffär.

Departementschefen.

Kommitténs förslag att i fråga om rörelse, avseende direkt meddelade utländska

livförsäkringar, överskottet skall beskattas men att därutöver särskild

räntebeskattning icke skall äga rum får anses innebära en principiellt

riktig lösning av frågan om beskattning av sådan rörelse. Emellertid driva

svenska försäkringsanstalter för närvarande direkt livförsäkringsrörelse i utlandet

endast i sådana länder, med vilka Sverige träffat avtal för undvikande

av dubbelbeskattning (Danmark och Norge). På grund härav beskattas icke

här i riket inkomst av sådan rörelse. Man synes kunna räkna med att ändring

i detta förhållande icke framdeles kommer att äga rum. Med hänsyn

härtill finner jag mig icke böra förorda andra bestämmelser i fråga om

beskattningen av inkomst av rörelse utom riket, avseende direkt meddelade

försäkringar, än de som föreslagits skola gälla beträffande rörelse inom

riket, avseende sådana försäkringar.

I likhet med kommittén finner jag vidare, att då vid återförsäkring mellan

svenska försäkringsanstalter vinster och förluster kunna beräknas komma

att i längden utjämna varandra det icke är erforderligt att vid beräkning

av nettointäkten av livförsäkringsrörelse hänsyn tages till dylika

vinster och förluster.

Vad angår utländsk återförsäkring har kommittén uttalat, att det endast

i relativt obetydlig utsträckning vore nödvändigt för svenska anstalter att

vända sig till utländska anstalter för att täcka sitt behov av återförsäkring

för sina direkt meddelade försäkringar. Meddelandet av återförsäkring åt

utländska anstalter kunde därför endast till relativt liten del anses motiverad

av nödvändigheten att övertaga återförsäkring såsom utbyte mot

avgiven återförsäkring av de svenska bolagens direkt tecknade försäkringar.

Med hänsyn härtill har kommittén ansett det befogat, att den utländska

återförsäkringen betraktades såsom en sådan särskild del av livförsäkringsrörelsen,

varav överskottet borde beskattas. Gentemot kommitténs uttalande

har Svenska försäkringsbolags riksförbund invänt, att de till utlandet

i återförsäkring avgivna försäkringarna till beloppet icke oväsentligt

överstege de från utlandet i återförsäkring övertagna försäkringarna. Vid

beräkning av skatteunderlaget borde därför överskott å övertagen utländsk

affär medtagas endast i den mån det överstege nettokostnaden för affär,

som avgivits till utländska bolag.

Enligt min mening är det icke erforderligt att låta beräkningen av nettointäkten

av livförsäkringsrörelse påverkas av resultatet av rörelse, avseende

utländsk återförsäkring, med mindre denna rörelse är någorlunda betydande

i förhållande till hela livförsäkringsrörelsen. I annat fall bör vinst å

den utländska återförsäkringsrörelsen kunna lämnas obeskattad; uppkommer

underskott bör icke detta få avdragas. I en tabell, vilken som Bilagn 1)

torde få fogas till statsrådsprotokollet, ha sammanställts uppgifter rörande

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kung!. Maj:ts proposition nr 93.

vissa livförsäkringsbolags bestånd av kapitalförsäkring för dödsfall, nämligen

dels det sammanlagda försäkringsbeloppet för all sådan försäkring,

dels det sammanlagda beloppet av försäkringar av nämnda slag, som i återtörsäkring

övertagits från respektive avlämnats till andra försäkringsanstalter.

Härvid ha återförsäkringsaffärer med andra svenska bolag och med

utländska anstalter redovisats var för sig. Slutligen har i sista kolumnen av

tabellen angivits det från utländska anstalter i återförsäkring övertagna

beståndet i procent av totala beståndet. Av de i tabellen medtagna bolagen

driva de tre sist angivna så gott som uteslutande återförsäkringsrörelse,

medan de övrigas rörelse övervägande är inriktad på direkt försäkringsverksamhet.

Tabellen visar att för de direkt arbetande bolagen, med ett

undantag, det från utländska försäkringsanstalter i återförsäkring övertagna

beståndet utgör en mycket obetydlig del av hela beståndet. Det lämpligaste

måttet på den relativa omfattningen av den från utländska försäkringsanstalter

övertagna affären torde utgöras av förhållandet mellan de sammanlagda

risksummorna för de genom sådan affär övertagna försäkringarna, å ena,

och de sammanlagda risksummorna för bolagets hela bestånd, å andra sidan.

Talen i sista kolumnen i den förenämnda tabellen torde icke avsevärt förändras,

om till grund för beräkningen läggas risksummor i stället för försäkringsbelopp.

Med en försäkrings risksumma vid en viss tidpunkt torde böra förstås

den största ökning av nettokapitalvärdet av bolagets förpliktelser på

grund av försäkringen, som kan uppkomma genom försäkringsfall vid tidpunkten

i fråga, d. v. s. i regel skillnaden mellan försäkringssumman och

premiereserven. Med nämnda nettokapitalvärde avses kapitalvärdet av bolagets

förpliktelser på grund av försäkringsavtalet minskat med kapitalvärdet

av försäkringstagarens förpliktelser på grund av samma avtal. Denna

beskrivning av risksumman innebär, att försäkringar för livsfall, vid

vilka nettokapitalvärdet minskas genom försäkringsfall, icke medräknas.

— Den från utlandet i återförsäkring övertagna affären torde få anses allt

för obetydlig att föranleda särskild beskattning, om de sammanlagda risksummorna

för de genom denna affär övertagna försäkringarna utgöra

mindre än en procent av de sammanlagda risksummorna för bolagets samtliga

livförsäkringar. Det torde i regel icke möta någon svårighet att genom

en approximativ beräkning bestämma de sammanlagda risksummorna för

de båda kategorierna av försäkringar.

Vid beräkning av intäkten av rörelse, avseende utländsk återförsäkring,

torde skäligen hänsyn böra tagas även till resultatet av den svenska anstaltens

till utländsk anstalt avlämnade återförsäkringsaffär, vare sig de i återförsäkring

avlämnade försäkringarna äro utländska eller ej. Uppkommer

härvid överskott å de ifrågavarande affärerna med utlandet, tages detta

till beskattning; utvisa dessa affärer återigen förlust, bör anstalten få avdraga

denna från den övriga intäkten av livförsäkringsrörelse. Intäkten av

äterförsäkringsrörelsen bör beräknas särskilt för den gren, som avser från

utlandet övertagna livförsäkringar, och särskilt för den gren, som avser till

utlandet avlämnade livförsäkringar. Härvid bör såsom inkomst upptagas

belopp, som tillgodoförts den svenska anstalten från utländsk anstalt, och

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kunyl. Maj.ts proposition nr 93.

såsom utgift avdragas dels belopp, som från den svenska anstalten tillgodoförts

den utländska anstalten, dels ock driftkostnader i återförsäkringsrörelsen.

Beträffande de från utlandet övertagna återförsäkringarna bör i det

fall, att den svenska anstalten avsätter försäkringsfond, därjämte såsom inkomst

upptagas ränta å fonden och belopp, varmed denna nedsatts, samt

såsom utgift avdragas belopp, som avsatts till fonden. Beträffande de till

utlandet avlämnade försäkringarna bör åter i det fall, att hela försäkringsfonden

icke avsatts hos den svenska anstalten, såsom intäkt upptagas belopp,

varmed värdet av återförsäkrares ansvarighet ökats, och såsom utgift avdragas

belopp, varmed detta värde minskats. Däremot torde avdrag icke böra

medgivas för avsättning till andra fonder än försäkringsfond eller för merkostnad,

som den svenska anstalten åsamkats därigenom, att den tilldelat

hos utländsk anstalt återförsäkrad inländsk försäkring återbäring för hela

försäkringen, oaktat den svenska anstalten icke erhållit motsvarande inkomst

för den återförsäkrade delen. Vad återbäringen beträffar, får densamma

anses vara att hänföra till den del av livförsäkringsrörelsen, som icke

avser återförsäkring, och dylikt avdrag torde därför icke böra medgivas vid

beräkning av resultatet av återförsäkringsrörelsen.

4. Fråga om beskattning av rörelse avseende pensionsförsäkring jämte fråga

om fördelning av intäkter och avdrag mellan olika försäkringsgrenar.

Kommittén.

I ett senare sammanhang har kommittén föreslagit, att i fråga om pensionsförsäkring

— med den snävare begränsning kommittén givit detta begrepp

— försäkringstagaren icke skall förmögenhetsbeskattas för premiereserven

eller inkomstbeskattas för räntan å denna. Härför ha anförts dels

praktiska, dels sociala skäl. De sociala skälen ha givit kommittén anledning

att föreslå, att livförsäkringsanstalt icke skall beskattas för intäkt, som

belöper på pensionsförsäkringsrörelse. Tidigare har framhållits, att sjukoch

olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år stode pensionsförsäkring

så nära, att liknande regler borde gälla för dessa båda slag

av försäkringar. Kommittén har därför föreslagit, att ej heller rörelse avseende

sjuk- och olycksfallsförsäkring av nämnda art skall beskattas. Kommittén

har anfört att härför talade även det skälet, att premiereserven för

sådan försäkring vore jämförelsevis obetydlig, vilket medförde, att även

ränteinkomsten bleve obetydlig.

Kommittén bar vidare uttalat, att om försäkringsanstalts rörelse omfattade

såväl pensionsförsäkringar som andra livförsäkringar det vore erforderligt,

att anstaltens intäkter och omkostnader av sådan art att de vore

beskattningsbara, respektive avdragsgilla, om de belöpte på andra livförsäkringar

än pensionsförsäkringar, fördelades mellan å ena sidan pensionsförsäkringar

och å andra sidan andra livförsäkringar. Motsvarande gällde,

om försäkringsanstalts rörelse omfattade såväl sjuk- och olycksfallsförsäkring

för livstid eller för längre tid än tio år som annan livförsäkring än

pensionsförsäkring. Ett strikt genomförande av skälighetsprincipen förut
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

satte, att en försäkringsanstalt kunde fördela samtliga intäkter och utgifter

mellan de olika slagen av försäkring. Av praktiska skäl komme en

sådan fördelning ej alltid att göras exakt. Försäkringsinspektionen, som

hade att övervaka skälighetsprincipens efterlevnad, måste emellertid tillse,

att där approximativa fördelningar gjordes dessa icke för starkt avveke

från verkligheten. Skulle ett bolag icke kunna exakt fördela exempelvis

sin ränteinkomst, syntes en fullt acceptabel uppdelning kunna erhållas genom

att fördela ränteintäkten i proportion till de olika grenarnas andelar

i anstaltens sammanlagda fonder. Dessa fonder torde i allmänhet kunna

fördelas på de olika grenarna. Därest någon fond betraktades som kollektiv

fond för hela rörelsen och sålunda icke vore uppdelad, borde den enligt

kommitténs mening vid skattens beräkning uppdelas på skäligt sätt, t. ex.

i proportion till de fonder som vore uppdelade.

Kommittén föresloge med hänsyn till vad förut sagts en föreskrift av

innehåll, att då intäkt eller avdrag måste fördelas mellan olika verksamhetsområden

fördelningen skulle ske på skäligt sätt. Om så ansåges erforderligt,

borde taxeringsmyndigheterna begära försäkringsinspektionens uttalande

om huruvida de principer, enligt vilka fördelning skett, kunde anses

skäliga.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot vad kommittén föreslagit i fråga om beskattningen

av rörelse avseende pensionsförsäkring samt om fördelning av intäkter

och avdrag mellan olika försäkringsgrenar.

Vad sjuk- och olycksfallsförsäkringen beträffar, förordar jag i ett senare

sammanhang, att de nuvarande reglerna för försäkringstagarnas beskattning

i stort sett bibehållas oförändrade. Vid sådant förhållande finner jag,

såsom förut framhållits, icke heller någon väsentligare ändring böra ske i

gällande bestämmelser rörande beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse.

I fråga om sådan rörelse böra alltså fortfarande gälla samma

regler som beträffande rörelse avseende skadeförsäkring även i det fall att

försäkringarna gälla för livstid eller för längre tid än tio år.

5. Fråga om beskattning av aktieutdelning hos försäkringsanstalter, som

äro aktiebolag.

Kommittén.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår bär kommittén ansetl,

att den del av ett livförsäkringsbolags överskott, som utgöres av dödlighetsoch

omkostnadsvinst på rörelse avseende inländska försäkringar, bör fritagas

från beskattning, i den mån icke — i fråga om livförsäkringsaktiebolag

— överskottet tillföres aktieägarna. Kommittén har uttalat, att den del av

nämnda överskott, som tillfördes aktieägarna, principiellt sett borde bliva

föremål för beskattning hos bolaget och ej blott såsom utdelning hos aktieägarna;

i annat fall skulle här inträda ett undantag från eljest gällande

regler, att aktieägares inkomster från ett aktiebolag skulle beskattas såväl

hos bolaget som hos aktieägarna. Kommittén har i detta sammanhang anfört:

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

125

I ett livförsäkringsbolags överskott ingå — förutom nyssnämnda slag av

vinster —- även räntevinst och vinst på rörelse avseende utländska försäkringar.

Dessa vinster ingå enligt kommitténs förslag i bolagets skattepliktiga

överskott och bliva således beskattade hos bolaget men efter en lägre

skattesats än den, som gäller för aktiebolag i övrigt. Av anförda skäl borde

därför den del av överskottet, som bärrör från sistnämnda vinstkällor, i den

mån den tillföres aktieägarna — principiellt sett — bliva föremål för en

kompletterande beskattning hos försäkringsbolaget motsvarande skillnaden

mellan den skattesats, som gäller för aktiebolag i allmänhet och den, som

föreslås skola gälla för livförsäkringsbolag.

Såsom likaledes framhållits tidigare måste en följd av den föreslagna

nya lagen om försäkringsrörelse bliva, att aktieutdelningarna, där så ej

redan skett, begränsas och att den del av årsöverskottet, som överstiger den

högsta tillåtna aktieutdelningen, får anses belöpa på försäkringstagarna. I

de fall, då högsta sålunda tillåtna belopp komme att utdelas, är det därför

uppenbart, att endast utdelningen är att anse som aktieägarnas andel i

överskottet. Man bör emellertid räkna med att bolagsordningar komma att

godkännas, enligt vilka, om något år utdelats ett lägre belopp än det högsta

medgivna, bolaget får rätt att ett senare år utdela återstoden, även om

maximigränsen härigenom skulle komma att överskridas för sistnämnda år.

1 sådant fall uppstår frågan, vad som skall anses som aktieägarnas skattepliktiga

andel i överskottet. Skulle man i fall, då mindre än högsta medgivna

belopp utdelades, anse blott det utdelade beloppet såsom aktieägarnas

andel i överskottet, skulle detta kunna utnyttjas till att obegränsat

skjuta aktieutdelning framåt i tiden och härigenom undgå beskattning.

Skulle man återigen även då ett lägre belopp utdelades anse, att aktieägarnas

andel i överskottet ändock motsvarade högsta tillåtna utdelning, skulle

detta medföra en allt för hård beskattning i de fall, då en nedsättning avutdelningen

föranletts av bestående ekonomiska svårigheter för bolaget. Man

kunde möjligen tänka sig, att endast den verkliga utdelningen ansåges som

aktieägarnas andel i överskottet men i så fall endast därest enligt bolagsordningen

rätten att utdela icke uttagna belopp från tidigare år begränsades

i tiden och att i andra fall högsta tillåtna utdelning alltid toges till beskattning.

Även i andra avseenden skulle en beskattning av aktieägarnas andel i

överskottet medföra komplikationer. Enär aktieägarna måste anses som

ägare till aktiekapitalet och detta placerats i räntebärande tillgångar, måste

en del av bolagets nettointäkt av fastighets- och kapitalförvaltning anses

belöpa på aktieägarna. För att denna del icke skall bliva dubbelbeskattad

hos bolaget, måste den alltså avdragas från bolagets intäkt av fastighetsoch

kapitalförvaltning. På samma sätt kan eventuell nettointäkt av utländska

försäkringar anses till viss del belöpa på aktieägarna och alltså

böra avdragas för undvikande av dubbelbeskattning hos anstalten. Några

principiella hållpunkter för en uppdelning av sistnämnda inkomst finnas

dock ej.

Det framgår av det ovan sagda, att en särskild beskattning av aktieägarnas

andel i överskottet skulle medföra komplikationer för försäkringsaktiebolagen

och dessutom kräva invecklade lagbestämmelser. Det totala skattepliktiga

belopp, varom här är fråga, är ganska obetydligt. Ulir den föreslagna

lagen om försäkringsrörelse antagen, torde man, såsom förut framhållits,

efter det en planerad sammanslagning av två aktiebolag blivit genomförd,

kunna räkna med, att den sammanlagda årliga utdelningen ej

kommer att överstiga 155 000 kronor i fråga om de egentliga livförsäkringsbolagen.

Härtill kommer viss del av aktieutdelningen i bolag, vilka driva

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år,

varigenom nämnda summa dock endast obetydligt ökas.

Med hänsyn till de praktiska olägenheterna och frågans ringa ekonomiska

betydelse föreslår kommittén, att aktieägarnas andel i livförsäkringsbolags

överskott ej skall bliva föremål för särskild beskattning. Till viss

del blir denna utdelning ändock i själva verket beskattad, nämligen till den

del nämnda andel härrör från avkastning av fastighets- eller kapitalförvaltning

eller från nettointäkt av rörelse avseende utländska försäkringar.

Härvid sker dock beskattningen enligt kommitténs förslag efter en lägre

skattesats än som skulle tillämpats vid särskild beskattning av aktieägarnas

andel i överskottet.

Det må slutligen framhållas, att ett efterskänkande av skatten på aktieägarnas

andel i överskottet icke kommer aktieägarna utan försäkringstagarna

till godo. Eftersom aktieutdelningen förutsättes begränsad och i regel

högsta medgivna belopp kommer att utdelas, kommer nämligen utdelningens

storlek icke att röna någon inverkan av, om utdelningen beskattas eller

ej.

Yttrande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har yttrat, att i den mån överskottet

uppkommit genom räntevinst och utdelades till aktieägarna detsamma borde

vara underkastat beskattning hos dessa. De skäl, kommittén anfört för

skattefrihet för aktieägarna beträffande utdelning, ansåge länsstyrelsen icke

bärande. Den omständigheten, att den årliga utdelningen efter den nya försäkringslagens

antagande skulle komma att icke överstiga 155 000 kronor,

enligt kommitténs mening ett ringa belopp, kunde nämligen icke få medföra,

att i skattehänseende en uppdelning gjordes av aktieägarna, varav de

som hade sina aktier i livförsäkringsbolag, skulle få åtnjuta ett särskilt

skatteprivilegium.

Departementschefen.

Av skäl, som kommittén anfört, finner jag mig böra tillstyrka dess förslag

att belopp, som tillkommer aktieägare, icke skall särskilt beskattas hos

försäkringsanstalt utöver den beskattning, som följer enligt de tidigare föreslagna

bestämmelserna.

Hos aktieägarna bliva de utdelade beloppen självfallet beskattade i vanlig

ordning.

6. Understödsföreningar.

Med understödsförening förstås, enligt 1 § lagen den 24 mars 1938 om

understödsföreningar, sådan förening för inbördes bistånd, som avser att

utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda medlem pension

efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss ålder eller vid bestående

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet), vid medlems död

utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna för hans begravning

eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt förmånstagare,

meddela pension åt avliden medlems änka eller barn, bereda sjukhjälp,

moderskapshjälp eller understöd vid arbetslöshet eller idka annan

till personförsäkring hänförlig verksamhet.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

127

Enligt 5 § och 53 § d) kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen

om statlig inkomstskatt är understödsförening skyldig att erlägga endast

fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt för fastighet.

Den begränsade skattskyldigheten för understödsföreningar har motiverats

icke av principiella utan i huvudsak av sociala skäl. Härutöver ha emellertid

åberopats även praktiska skäl. Beräkning av årsöverskottet förutsätter

nämligen beräkning av försäkringsfonden. Att av beskattningsskäl ålägga

alla understödsföreningar skyldighet att årligen fullgöra sistnämnda,

ganska arbetskrävande uppgift, vilken icke av andra skäl erfordras, har

icke ansetts böra komma i fråga.

1942 års försäkringsutredning har, såsom förut framhållits (s. 80), berört

frågan om beskattning av understödsförening.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att ej heller nu några principiella skäl kunde åberopas

för en annan behandling i beskattningshänseende av understödsföreningar

än av övriga företag, som bedreve livförsäkringsrörelse. De sociala

skäl, som tidigare åberopats, syntes ha förlorat i betydelse genom den

kraftiga utveckling, som i varje fall åtskilliga av dessa föreningar undergått.

Det förenämnda praktiska skälet, att de flesta understödsföreningar

icke årligen beräknade försäkringsfond och alltså icke varje år kunde beräkna

sitt överskott å rörelsen, bortfölle helt. Enligt kommitténs förslag

skulle ju beskattningen icke grundas på rörelseöverskottet utan på nettointäkten

av kapital- och fastighetsförvaltning.

Understödsföreningarna vore skyldiga att årligen lämna redogörelse för

föreningen och dess verksamhet till tillsynsmyndigheten, pensionsstyrelsen,

varvid — enligt vad kommittén inhämtat — uppgift skulle lämnas om inkomsten

av kapital- och fastighetsförvaltning, fördelad på pensionsförsäkringar

och andra försäkringar. Någon svårighet att åstadkomma de för

taxeringen erforderliga uppgifterna torde därför icke finnas.

Kommittén hade därför kommit till den uppfattningen, att understödsföreningar

borde i beskattningshänseende behandlas efter samma regler som

gällde för livförsäkringsbolag. I överensstämmelse med de principer för beskattningen

av inländska livförsäkringsanstalter, som förut framlagts, föresloge

kommittén alltså, att understödsföreningar skulle vara skattskyldiga

för inkomst, som icke belöpte på inländska pensionsförsäkringar eller på

inländska sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid

än tio år.

Vidare har kommittén föreslagit, att understödsförening, som uteslutande

meddelar arbetslöshetsförsäkring, samt sjukkassa skola vara befriade

från skattskyldighet för all inkomst.

Yttranden.

Försäkringsanstaltcrna Folket-Samarbete ha uttalat sin livliga tillfredsställelse

över att understödsföreningar enligt kommitténs förslag jämställdes

med livförsäkringsbolag. Försäkringsanstaltcrna ha vidare anfört, att

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

de i yttrande över 1942 års försäkringsutrednings betänkande framhållit det

ohållbara i att livförsäkringsföretag, som finge driva vanlig livförsäkring

upp till en försäkringssumma av 4 000 kronor för person, vore helt befriade

från både överskotts- och ränteskatt enbart därför att företagstypen

hade en socialt klingande benämning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt förslaget, att understödsförening,

som uteslutande meddelar arbetslöshetsförsäkring, skall vara helt skattefri

för inkomst. Härvid har arbetsmarknadsstyrelsen framhållit, att nuvarande

avgifter, understödsförmåner och försäkringsfonder inom arbetslöshetsförsäkringen

vore beräknade bl. a. under den förutsättningen, att de understödsföreningar,

som meddelade dylik försäkring, i stort sett vore befriade

från skattskyldighet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare uttalat, att om man i fortsättningen

ville ha oförändrade principer beträffande beskattningen av ifrågavarande

understödsföreningar den nuvarande skattskyldigheten till kommun för inkomst

av fastighet syntes kunna bibehållas.

I ett flertal yttranden har förslaget, att annan understödsförening än

arbetslöshetskassa och sjukkassa i beskattningshänseende skall likställas

med livförsäkringsbolag, avstyrkts eller ock ha betänkligheter uttalats mot

dess genomförande med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, som en

ökad beskattning skulle medföra för föreningarnas socialt betonade verksamhet.

Sålunda har pensionsstyrelsen anfört:

Med några få undantag ha samtliga registrerade understödsföreningar efter

utgången av år 1938 inordnat sin verksamhet under lagen den 24 mars

1938 om understödsföreningar. I samband därmed ha föreningarnas utfästelser

och avgifter avseende kapitalförsäkringsverksamheten anpassats till

varandra med ledning av för ändamålet upprättade försäkringstekniska utredningar.

Utredningarna ha verkställts enligt av pensionsstyrelsen fastställda

försäkringstekniska grunder---. I enlighet med dessa grunder ha

utfästelser och avgifter inom flertalet understödsföreningar beräknats under

förutsättning bl. a. av 3 % avkastning å fonderna. Endast inom ett fåtal

dylika föreningar har tillämpats en räntefot av 2,? %. Därest den av kommittén

föreslagna beskattningen av understödsföreningarna genomföres,

skulle vid samma skattesatser som för närvarande omkring en femtedel av

understödsföreningarnas för kapitalförsäkring avsedda ränteinkomster komma

att åtgå till skatt. Med hänsyn till för understödsföreningarna gällande

placeringsföreskrifter och för närvarande rådande förhållanden på räntemarknaden

kan därför förutsättas, att endast få av dessa föreningar kunna

vid oförändrade grunder för verksamheten erlägga skatt för kapitalförsäkring

i enlighet med kommitténs förslag utan att deras förmåga att fullgöra

små övriga törbindelser äventyras. I det läget kan visserligen tänkas att förening

med stöd av förenämnda bestämmelse i förslaget till kommunalskattelag

30 § 2 mom. tredje stycket kunde av Konungen medgivas nedsättning

av den skattepliktiga nettointäkten. Med hänsyn bl. a. till det stora antal

föreningar, som kunna förutsättas bliva i behov av sådan nedsättning, torde

,Y.al d?ck en (1yhk “tvä8. vara praktiskt oframkomlig. Det torde därför

la förutsättas, att det övervägande flertalet föreningar, som önska fortsätta

sin verksamhet, bli nödsakade att grunda sin verksamhet på en lägre ränte
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

129

fot än den nu tillämpade, vilket skulle medföra att avgifterna måste höjas

eller förmånerna minskas. För genomförande av dessa ändringar skulle föreningarna

bli nödsakade att låta verkställa erforderliga försäkringstekniska

utredningar, företaga stadgeändringar m. in. Bortsett från de kostnader och

besvär detta skulle medföra, skulle emellertid efter övergången till högre

premier, eller, i förekommande fall, mindre utfästelser ett stort antal föreningar

med största säkerhet få stora svårigheter att behålla sitt medlemsklientel

och än större att förvärva nya medlemmar. I detta läge skulle sannolikt

många föreningar anse sig icke kunna fortsätta verksamheten utan

föredraga att nedlägga densamma, varvid möjlighet att på acceptabla villkor

överlåta verksamheten på annat försäkringsorgan i de flesta fall icke

skulle stå till buds.

Man torde i detta sammanhang icke heller kunna bortse ifrån att en beskattning

av kapitalförsäkring hos understödsföreningarna icke kommer att

få någon större betydelse för det allmänna. Enär understödsföreningarnas

fonder för kapitalförsäkring, som tidigare nämnts, för närvarande uppgå

till i runt tal 100 miljoner kronor, kan ränteskatten enligt det föreliggande

förslaget icke beräknas komma att inbringa mer än drygt en halv miljon

kronor. Skulle den föreslagna beskattningen, såsom ovan anförts, få till

följd att föreningar nedlägga sin verksamhet, bli det allmännas skatteintäkter

från understödsföreningarna uppenbarligen ännu mindre.

Vad nu anförts torde visa, att de föreslagna skattebestämmelserna skulle

komma att medföra stora svårigheter för understödsföreningar som meddela

kapitalförsäkring och även kunna bli till skada för deras fortsatta verksamhet.

Föreningarna skulle allvarligt hämmas i sin utveckling och sannolikt

i stor utsträckning komma att nedlägga verksamheten. Detta skulle bli

särskilt kännbart för sådana nuvarande medlemmar, vilka på grund avålder

eller hälsotillstånd icke ha möjlighet att skaffa sig försäkringsskydd

på annat sätt. Några skäl, utöver sådana av rent principiell innebörd, för

tillämpande av samma beskattningsregler för understödsföreningar som för

bolag ha kommittérade icke heller anfört.

Enligt företagen undersökning utgör kapitalunderstödet för cirka 90 %

av medlemmarna högst 500 kronor, som i regel utfaller vid medlems frånfälle.

Belopp av denna storleksordning äro närmast att betrakta såsom begravningshjälp.

Det vore enligt pensionsstyrelsens mening naturligt, att försäkringar

för sådant ändamål icke beskattas. Vad angår kapitalförsäkringar

till högre belopp än 500 kronor äro dessa, såsom nämnts, för närvarande

så fåtaliga, att eu beskattning av dem icke skulle bli av någon större ekonomisk

betydelse för det allmänna. En beskattning skulle likväl medföra

ett omfattande administrativt arbete. Pensionsstyrelsen anser på anförda

grunder, att understödsföreningarnas kapitalförsäkringar icke böra beskattas

enligt det föreliggande förslaget. De skäl som föranledde 1928 års riksdag

att befria samtliga understödsföreningar från annan skatt än för fastighet

föreligga enligt pensionsstyrelsens mening alltjämt och synas mot

bakgrunden av ovan påpekade förhållanden kunna åberopas med oförminskad

styrka.

Mellankommiinala prövningsnämnden har yttrat, att kommittén ej gjort

någon utredning om de nya bestämmelsernas ekonomiska konsekvenser för

understödsföreningarna. Nämnden ifrågasatte, huruvida icke en utredning

härom borde verkställas. Om det därvid skulle visa sig, att den föreslagna

skattskyldigheten komine att medföra allvarliga olägenheter för vissa un
J)

Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Knngl. Maj:ts proposition nr 93.

derstödsföreningar, syntes olägenheterna böra mildras genom övergångsbestämmelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att förslaget i denna del visserligen

kunde synas principiellt motiverat men att länsstyrelsen likväl

måste ifrågasätta, huruvida understödsföreningar, som hittills varit undantagna

från beskattning, borde beskattas utan att närmare utredning

angående den föreslagna skattskyldighetens inverkan på deras förmåga att

fullgöra sina åtaganden åvägabragts.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt, huruvida icke understödsföreningarna

fortfarande borde vara skattefria för all annan inkomst än av fastighet.

Sociala skäl talade härför. Det klientel, vars intressen understödsföreningarna

hade att tillgodose, tillhörde i allmänhet de ekonomiskt svagare

i samhället.

Länsstyrelsen i Hallands län har funnit det tveksamt, om understödsföreningarna

med hänsyn till de starka sociala intressen, som fortfarande vore

förbundna med föreningarnas verksamhet, borde i beskattningshänseende

jämställas med livförsäkringsanstalter. Frågan sammanhängde nära med

försäkringstagarnas beskattning.

Styrelsen för understödsföreningarnas riksförbund har anfört:

I sitt betänkande återger kommittén på två olika ställen ordagrant ett uttalande

av 1942 års försäkringsutredning, enligt vilket »en understödsförening

kan meddela upp till 4 000 kronors kapitalförsäkringssumma, som

är 3 å 4 gånger så stor som medelförsäkringssumman inom folkförsäkringsverksamheten».

Denna jämförelse torde få anses missvisande. Självfallet

är ett maximibelopp ej jämförbart med ett medeltal. Vad som kan

jämföras är maximibeloppen sins emellan och medeltalen sins emellan.

Då uttalandet dessutom kan föranleda den felaktiga slutsatsen, att föreningarna

ha en medelförsäkringssumma, som närmar sig den högsta tänkbara

försäkringssumman, 4 000 kronor, önskar styrelsen meddela, att så icke

är fallet. 1942 års försäkringsutredning har verkställt summarisk utredning

samt meddelat, att medelförsäkringssumman år 1943 uppgick till något över

300 kronor (Kungl. Maj :ts prop. nr 50/1948 s. 199). Detta uttalande synes

emellertid icke återfinnas i kommitténs betänkande. Styrelsen kan fastslå,

att den ifrågavarande medelförsäkringssumman f. n. endast något överstiger

300 kronor. En medelförsäkringssumma av 4 000 kronor kan aldrig bli en

verklighet inom föreningarna.

Det är i själva verket så, att de föreningar det här gäller, alltså begravnings-,

hjälp- och livförsäkringskassor, vilka utfästa kapitalunderstöd och

vilka på grund av sin natur och med anledning av gällande lagstiftning icke

arbeta och ej heller få arbeta affärsmässigt, under många år utfört ett ovärderligt

socialt arbete för att lindra nöd under de särskilda påfrestningar,

som uppkomma i samband med dödsfall och ålderdom. De och deras företrädare,

vilka arbetade långt innan något försäkringsbolag existerade i landet,

verkade och verka fortfarande bland småfolket, vars anspråkslösa grundbehov

av livförsäkringsskydd de tillgodose för en kostnad, som understiger

den ersättning, vilken för samma prestation måste utgivas till ett livförsäkringsbolag.

Det är alltså i regel de ekonomiskt sämst ställda befolkningslagren

i samhället, som utgöra medlemmar i dessa föreningar.

Den sociala funktion, som föreningarna sålunda fylla, utgör det väsentliga

skälet för den befrielse från skattskyldighet, föreningarna nu åtnjuta.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

131

Enligt styrelsens mening måste detta skäl i vår tids samhälle tillerkännas

den styrka, att föreningarna redan av denna anledning allt fortfarande böra

bibehållas vid skattefrihet.

Kommittén synes till utgångspunkt för beskattningen av försäkringstagaren

(i förevarande fall medlemmen) ha tagit den principen, att avkastningen

på medlemsavgiften för försäkringen bör beskattas på samma sätt

som ränta på i bank insatta medel. Som styrelsen tidigare framhållit, äro

föreningarnas medlemmar att söka hos den del av befolkningen, vars inkomst

är så låg, att den i enlighet med de numera allmänt tillämpade beskattningsprinciperna

ej blir beskattad. Om dessa medlemmar i stället för

att betala försäkringsavgifterna insätta motsvarande belopp på bank, skulle

beloppet sålunda icke beskattas. Ett vidhållande utav den av kommittén förordade

beskattningsprincipen skulle otvivelaktigt leda till beskattning. Den

ränta, som uppkommer på medlemmens andel i försäkringsfonderna, skulle

alltså vid ett bifall till kommitténs förslag bli hårdare beskattad än om ränta

uppkommit på grund av bankinsättning.

Det är givet att föreningarna ha medlemmar, vilka ha jämförelsevis höga

försäkringssummor. Deras antal är emellertid icke stort. Att för deras skull

beskatta samtliga medlemmar skulle innebära, att man skapade en regel

grundad på ett undantag.

De föreslagna beskattningsreglerna torde för bolagen innebära någon ökning

i skattebördan. För föreningarna innebära de en högst avsevärd belastning.

Bolagens tidigare skatt jämte ökningen i denna skatt kommer på en gång

och helt oförberett att drabba föreningarna, vilka icke äro ekonomiskt

beredda att möta denna alldeles nya belastning av verksamheten. Ett införande

av nämnda skatt skulle därför för föreningarnas del ingalunda innebära

ett avlägsnande av en inadvertens utan en nyhet med katastrofala

verkningar.

Även om överväganden av statsfinansiell natur icke tillkommer styrelsen,

kan styrelsen icke underlåta att framhålla, att en beskattning av föreningarna

fortfarande måste vara av ringa betydelse. Därtill kommer att skattekällan

inom kort skulle sina. Den komme att upphöra genom att föreningarna

på grund av skattebekiggningen själva tvingas upphöra med sin verksamhet.

Ett sådant upphörande skulle också medföra, att ett stort antal

personer i stället för att erhålla skydd genom föreningarna komme att ligga

det allmänna till last. -— — —-

Konungen skall kunna medgiva nedsättning av skatteplikten för försäkringsbolag.

Styrelsen utgår från, att sådant medgivande avsetts skola kunna

lämnas även understödsförening.

Mot den bakgrund av föreningarnas ekonomi och verksamhet, som styrelsen

tidigare tecknat, är det tydligt, att föreningarna för att över huvud taget

kunna existera, sedan skatteförslaget genomförts, regelmässigt varje år skulle

vara hänvisade till att söka bifall till hemställan bos Konungen om skattebefrielse.

Styrelsen kan icke finna, att ett sådant årligen återkommande sökande av

befrielse från skatt från kanske mer än 700 föreningar medför annat än

ett orimligt tidsödande, onödigt och kostsamt arbete hos föreningarna, bos

tillsynsmyndigheten samt bos Kungl. Maj:t. Vid detta förhållande synes för

alla parter ett direkt lagfästande av fortsatt skattefrihet för de berörda föreningarna

vara alt föredraga.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Ett antal understödsföreningar (begravningskassor) ha instämt i vad styrelsen

för understödsföreningarnas riksförbund anfört.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit torde i princip anledning icke föreligga att

i beskattningshänseende behandla understödsförening, som meddelar livförsäkring,

på annat sätt än livförsäkringsanstalt. Med den utformning av

beskattningen av livförsäkringsanstalt, som jag tidigare förordat, torde icke

heller i praktiken någon svårighet uppkomma att för sådan understödsförening

tillämpa samma beskattningsregler som föreslagits skola gälla för

livförsäkringsanstalt. Det schablonavdrag, som jag föreslagit skola få åtnjutas

vid beskattning av livförsäkringsrörelse, kan vidare beräknas medföra,

att föreningar, som utfästa genomsnittligt små understöd, i realiteten

bliva befriade från skatt.

Enligt lagen om understödsföreningar gälla i vissa avseenden särskilda

bestämmelser beträffande understödsföreningar, som enligt sina stadgar äga

meddela livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för

medlem. Sålunda skola sådana föreningar i regel bestå av minst 500 medlemmar.

I försäkringsteknisk utredning skola föreningarna såsom skuld

upptaga en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av

föreningens ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Vidare

skola dessa föreningar bilda säkerhetsfond. Från pensionsstyrelsen inhämtade

upplysningar giva vid handen att av närmare 800 understödsföreningar

endast 47 äga meddela kapitalunderstöd överstigande 500 kronor

för medlem. För de föreningar, som meddela kapitalunderstöd å högst 500

kronor för medlem, kan vid normal åldersfördelning inom beståndet premiereserven

för medlem i genomsnitt beräknas understiga 200 kronor. Därest

de av mig förut förordade reglerna om avdrag från ränteinkomsten (härmed

likställes liksom i andra sammanhang fastighetsinkomst) med 5 procent

av denna inkomst jämte 5 kronor för varje kapitalförsäkring tillämpas

beträffande understödsföreningar, som meddela livförsäkring, torde vid en

avkastning å fonderna av tre procent de föreningar, som meddela kapitalunderstöd

å högst 500 kronor, icke komma att påföras inkomstskatt eller,

i varje fall, endast en mycket obetydlig sådan. Med hänsyn härtill synes det

vara befogat att helt undantaga sistnämnda föreningar från skattskyldighet

för inkomst. Undantaget från skattskyldighet bör således gälla även inkomst

av fastighet. I likhet med vad som föreslagits skola gälla i fråga om livförsäkringsanstalt

bör nämligen beträffande understödsförening, som meddelar

livförsäkring, fastighetsinkomst i skattehänseende vara likställd med annan

kapitalavkastning.

Även för de understödsföreningar, som äga meddela större kapitalunderstöd

än 500 kronor för medlem, komma de föreslagna grunderna för avdrag från

ränteinkomsten att medföra, att den påförda inkomstskatten kommer att uppgå

till mindre belopp. Att av sociala skäl helt befria dessa föreningar från

skattskyldighet synes emellertid icke motiverat, enär deras medelförsäk
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

133

ringssumma i många fall endast obetydligt understiger inedelförsäkringssumman

inom folkförsäkringsverksamheten och i en del fall till och med

väsentligt överstiger denna. Av inhämtade uppgifter framgår, att av de

understödsföreningar, som äga meddela kapitalunderstöd överstigande 500

kronor, 11 föreningar ha en medelförsäkringssumma av högst 499 kronor, 14

föreningar en medelförsäkringssumma av 500—999 kronor, 14 föreningar

en medelförsäkringssumma av 1 000—1 499 kronor, 7 föreningar en medellörsäkringssumma

av 1 500—1 999 kronor samt en förening en medelförsäkringssumma,

överstigande 2 000 kronor. Medelförsäkringssumman inom

folkförsäkringsverksamheten utgör cirka 1 300 kronor.

På grund av det nu anförda anser jag mig böra förorda, att skattskyldighet

i likhet med vad som föreslagits skola gälla beträffande livförsäkringsanstalt

införes för sådana understödsföreningar, som enligt sina stadgar

äga meddela livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500

kronor för medlem. Då i fortsättningen talas om försäkringsanstalter avses

härmed även nyssnämnda understödsföreningar.

Då understödsförening för närvarande är befriad från att erlägga skatt

för annan inkomst än av fastighet, böra emellertid de föreslagna skärpande

bestämmelserna tillämpas endast beträffande de försäkringar, som meddelats

efter det dessa bestämmelser trätt i kraft. Till denna fråga torde

jag få återkomma i samband med att jag till behandling upptager övergångsbestämmelserna

till den nya lagstiftningen.

Då jag tidigare förordat att nuvarande regler för beskattning av rörelse,

avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring, skola i stort sett bibehållas oförändrade,

bör i överensstämmelse härmed understödsförening alltjämt vara

skattskyldig till kommunal inkomstskatt för sådan inkomst av nämnda

verksamhet, som härrör från fastighet.

Vad angår understödsförening, som uteslutande meddelar arbetslöshetsförsäkring,

torde anledning icke föreligga att i detta sammanhang göra ändring

i de nuvarande bestämmelserna, enligt vilka sådan förening har att för

sin inkomst av fastighet erlägga kommunal inkomstskatt.

7. Pensionsstiftelser.

Enligt 5 § och 53 § d) kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen

om statlig inkomstskatt äro pensionsanstalter, som icke äro bolag, endast

skyldiga att gälda fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt för fastighet.

Pensionsstiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, äro enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen

alltid att hänföra till pensionsanstalter. Enligt samma anvisningspunkt

skall vidare till pensionsanstalter, som icke äro bolag, räknas

inrättning, självständig fond eller annan stiftelse, vilkens kapital och avkastning

må användas endast till pensioner på grund av tjänst eller annan

arbetsanställning, därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet

skapats för att anstalten, så länge den består, skall hava sådant ändamål

samt att vid dess upplösning återstående medel antingen jämväl skola an
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

vändas för dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller

eljest allmännyttigt ändamål.

Med pensionsstiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, förstås enligt 1 § nämnda lag stiftelser till tryggande

av pensioner från aktiebolag; med pension återigen förstås pension på

grund av tjänst eller annan arbetsanställning åt den anställde efter avgång

från anställningen, efter uppnående av viss ålder eller vid bestående förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet) samt efter den anställdes

död åt efterlevande make och barn ävensom frånskild make.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att uttrycket »pensionsanstalter, som icke äro bolag,

» såsom föga ändamålsenligt borde utgå ur författningstexten. Några

andra pensionsanstalter, som icke vore bolag, än de i punkt 6 av anvisningarna

till 53 § kommunalskattelagen uppräknade torde nämligen icke

finnas, bortsett från statens pensionsanstalt, för vilken skattefrihet ändock

förelåge. Kommittén funne begreppet pensionsstiftelse mera åskådliggörande.

Då kommittén i fortsättningen använde begreppet pensionsstiftelse

avsåges sålunda samma anstalter, som i nuvarande punkt 6 av anvisningarna

till 53 § kommunalskattelagen hänfördes till pensionsanstalter, som icke

vore bolag.

Kommittén, som funne det följdriktigast, att pensionsstiftelser i beskattningshänseende

underkastades enahanda bestämmelser som livförsäkringsbolag,

ansåge, såsom i annat sammanhang framhållits, att avkastningen av

försäkringsanstalts tillgångar icke borde beskattas såvitt anginge pensionsförsäkringar.

I konsekvens härmed borde av pensionsstiftelse bedriven verksamhet

icke vara underkastad skatteplikt i den mån rörelsen omfattade pensionsförsäkringar

av sådant slag, som enligt de av kommittén angivna principerna

skulle vara fritagna från beskattning. Kommittén föresloge i överensstämmelse

med vad förut sagts en bestämmelse av innebörd, att pensionsstiftelse

skulle vara frikallad från skattskyldighet för all inkomst, som

belöpte på inländska pensionsförsäkringar. Skulle undantagsvis förekomma,

att pensionsstiftelse meddelade andra livförsäkringar, borde stiftelsen beskattas

härför enligt samma regler, som gällde för livförsäkring.

Yttranden.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

ha yttrat, att kommittén syntes, såsom framginge av bl. a. förslaget

till lydelse av 30 § kommunalskattelagen, ha förutsatt, att pensionsstiftelse

kunde driva livförsäkringsrörelse. I själva verket torde en stiftelse

icke kunna utöva sådan verksamhet.

Emellertid syntes även av materiella skäl en förnyad prövning av de

med stiftelser sammanhörande skattefrågorna vara erforderlig. Beträffande

dessa frågors lösning ville pensionskassorna endast framhålla, att en inbördes

lämplig avvägning av beskattningen vid olika slag av stiftelser bor
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

135

de eftersträvas och att beskattningseffekten vid tjänstepensionering enligt

socialt önskvärda normer borde bliva likartad, vare sig finansieringen skedde

genom tecknande av försäkringar eller genom uppsamling av kapital i

en pensionsstiftelse under betryggande omständigheter. Vid en fortsatt utredning

angående stiftelsers beskattningsfråga borde vidare beaktas följande.

Enligt kommitténs förslag uppdelades stiftelser i beskattningshänseende

i två olika kategorier, nämligen pensionsstiftelser och övriga personalstiftelser.

I fråga om de förra kunde två olika grupper särskiljas, nämligen

pensionsstiftelser, där pensionerna uppfyllde villkoren för pensionsförsäkring

enligt kommitténs förslag, och övriga pensionsstiftelser.

Om pensionering, som tryggades genom en stiftelse, uppfyllde de villkor,

som bleve gällande för pensionsförsäkring med avdragsgill premie, syntes

det skäligt, att beskattningsprinciperna vid pensionsförsäkring följdes.

Beskattningen av pensionsstiftelser, där pensionsförsäkringsvillkoren ej

vore uppfyllda, borde ses i samband med beskattningen av annan livförsäkring

än pensionsförsäkring och beskattningen av andra personalstiftelser.

Kommittén hade i fråga om sådana pensionsstiftelser föreslagit samma

beskattningsprinciper som beträffande annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Det syntes dock osäkert, om detta vore i detalj genomförbart; i

varje fall hade bestämmelserna på åtskilliga punkter blivit oklara, därför

att kommittén likställt pensionsstiftelser med försäkringsbolag. För andra

personalstiftelser åter föresloges skattebestämmelser, som i flera hänseenden

avveke från nyssnämnda beskattningsprinciper. Härigenom uppkomme

visa motsättningar. Om sålunda utbetalningar, som skulle tryggas genom

en stiftelse, vore av engångsnatur (motsvarande kapitalförsäkring),

torde icke pensionsstiftelse utan annan personalstiftelse vara för handen.

Skatteförhållandena bleve alltså i ett dylikt fall helt olika dem som gällde

vid kapitalförsäkring.

Departementschefen.

Kommittén har ansett pensionsstiftelse böra i beskattningshänseende vara

likställd med livförsäkringsanstalt och har därför förordat att i sådant hänseende

samma regler skola gälla för pensionsstiftelse som för livförsäkringsanstalt.

Emellertid torde, såsom av Svenska personal-pensionskassan och

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa anmärkts, pensionsstiftelse icke

kunna anses driva livförsäkringsrörelse. Pensionsstiftelse torde endast äga

en förmedlande uppgift i fråga om pensioneringen: att uppsamla medel,

vilka i regel överförts från företaget, och antingen utbetala dessa till de anställda

(eventuellt genom arbetsgivaren) eller använda dem för att hos försäkringsanstalt

försäkra de anställda. Beslut om vilka befattningar eller slag

av befattningar bos företaget som avses med stiftelsen fattas icke av pensionsstiftelsen

utan av vederbörande företag.

Då pensionsstiftelse sålunda icke kan anses driva livförsäkringsrörelse,

torde anledning saknas att för stiftelsen tillämpa de beskattningsregler

som tidigare föreslagits skola gälla för livförsäkringsanstalt.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

För närvarande äger skattskyldig åtnjuta avdrag för belopp, som avsättes

till pensionsstiftelse. Stiftelsen är icke skyldig att erlägga inkomstskatt för

de avsatta medlen i annan mån än att kommunal inkomstskatt utgår för inkomst

av fastighet. I stället beskattas de medel, som stiftelsen direkt eller ock

indirekt genom försäkring utbetalar, hos mottagaren. Det förslag, som jag

i ett senare sammanhang framlägger beträffande beskattningen vid individuell

pensionsförsäkring och tjänstepensionering, föranleder icke ändring i

nuvarande regler, att belopp, varför avdrag erhållits vid avsättning till pensionsstiftelse,

beskattas hos de personer, vilka medlen tillgodoföras.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag icke anledning föreslå

ändring i nu gällande bestämmelser rörande skattskyldighet för pensionsstiftelse.

b) Beskattning av utländska försäkringsanstalter, vilka driva

livförsäkringsrörelse.

Enligt vad som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande

rätt skall utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver livförsäkringsrörelse,

såsom skattepliktig nettointäkt upptaga 10 procent av anstaltens

premieinkomst av sådan rörelse.

Kommittén.

Kommittén har anfört:

I den mån det är praktiskt genomförbart att tillämpa samma beskattningsregler

för utländska anstalter som för inländska, bör detta enligt kommitténs

mening ske. För en utländsk anstalt torde icke föreligga någon

större svårighet att lämna sådana uppgifter som erfordras för tillämpningen

av de regler vilka kommittén föreslagit för beskattningen av inländska försäkringsanstalters

livförsäkringsrörelse. Några praktiska svårigheter synas

sålunda icke föreligga för tillämpning av nämnda regler jämväl i fråga om

utländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse här i riket.

En beskattning av utländska anstalter enligt de för inländska anstalter

föreslagna reglerna skulle även undanröja vissa olägenheter, vilka uppkomma

vid tillämpning av gällande lagstiftning i de fall, då en utländsk anstalt

placerat tillgångar i fastigheter här i riket. En utländsk anstalt beskattas

ju i princip liksom en svensk förutom för inkomst av rörelse även

för inkomst av fastighet. Om en svensk anstalt placerar en del av rörelsens

medel i fastigheten, minskas inkomsten av rörelsen och därmed skatten på

denna inkomst i motsvarande mån. Om däremot en utländsk anstalt inköper

en fastighet, som icke direkt användes i rörelsen, och beskattas för

fastighetsinkomsten, medför detta icke någon minskning av skatten å rörelsen,

vilken ju utgår efter fastställd schablon.

Kommittén har vidare erinrat om att den sist berörda frågan tidigare varit

föremål för prövning. I en den 31 december 1943 dagtecknad, till finansdepartementet

ingiven skrivelse (prop. 1946: 23, s. 9) hade nämligen det

danska livförsäkringsaktiebolaget Hafnia anhållit, att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga erforderliga åtgärder för åvägabringande bl. a. att utländsk livförsäkringsanstalts

inkomst av fastighet icke gjordes till föremål för kommu
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

nal eller statlig inkomstbeskattning, i den män fastigheten tillhörde försäkringsrörelsen.

I de remissyttranden, som avgåvos över Hafnias framställning, uttalades

att en viss lättnad i beskattningen borde beredas utländsk forskningsanstalt

uti ifrågavarande avseende.

I propositionen nr 23 till 1946 års riksdag uttalade departementschefen,

att frågan om beskattningen av utländsk livförsäkringsanstalts inkomst av

fastighet icke borde avgöras utan ytterligare utredning. Vidare vore det

önskvärt, att frågan om de utländska livförsäkringsanstalternas beskattning

för inkomst av fastighet icke upptoges isolerad utan i samband med en omprövning

av övriga utländska försäkringsanstalters skattskyldighet för sådan

inkomst. Uttalandet lämnades av riksdagen utan erinran.

Såsom tidigare framhållits har kommittén föreslagit att skatt icke skall

utgöras för inländska livförsäkringsanstalters överskott och att som underlag

för anstalternas beskattning huvudsakligen skall upptagas den verkliga avkastningen

av kapital- och fastighetsförvaltning. Kommittén har förordat,

att de för beskattning av livförsäkringsrörelse, som bedrivits av inländsk

försäkringsanstalt, föreslagna bestämmelserna skola äga motsvarande tilllämpning

å livförsäkringsrörelse, som här i riket bedrivits av utländsk försäkringsanstalt.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot kommitténs förslag, att utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket driver livförsäkringsrörelse, skall för intäkt av sådan

rörelse beskattas efter samma normer, som gälla för beskattningen av

inländsk livförsäkringsanstalt.

C. Beskattning av försäkringstagare.

Såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt indelas livförsäkringar i

skattehänseende i tre olika kategorier, nämligen 1) kapitalförsäkringar, 2)

pensionsförsäkringar, för vilka avgift på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren

eller den anställde, ävensom andra pensionsförsäkringar än nyss

sagts, såvida de tagits annorledes än mot engångspremie, samt 3) pensionsförsäkringar

mot engångspremie, för vilka avgift icke erlagts på grund avtjänst,

ävensom sådana livförsäkringar med utfästelse om livränta, vilka

icke äro pensionsförsäkringar.

För dessa kategorier gälla olika regler i fråga om rätt till avdrag för erlagda

premier och beskattning av utfallande belopp.

Kommittén har föreslagit att livförsäkringarna indelas i endast två kategorier,

nämligen pensionsförsäkring och annan livförsäkring. Härvid har

dock kommittén förordat att begreppet pensionsförsäkring gives en snävare

oinfattning än det har enligt gällande rätt.

För pensionsförsäkring har föreslagits att premien skall vara avdragsgill

och att utfallande belopp skola beskattas. I fråga om annan försäkring har

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

förordats, att premien icke skall få avdragas — bortsett från ett mindre,

socialt betingat avdrag — och att utfallande belopp icke skola beskattas.

Däremot skall för sistnämnda kategori hos försäkringstagare med större försäkringar

enligt vissa regler uttagas förmögenhetsskatt för försäkringens

värde och inkomstskatt för beräknad ränta å detta värde.

Då gränsdragningen mellan pensionsförsäkring och annan livförsäkring

påverkas av hur frågan om ränte- och förmögenhetsbeskattningen hos försäkringstagare

med annan livförsäkring än pensionsförsäkring löses, torde

jag först få till behandling upptaga sistnämnda fråga.

a) Inkomstbeskattning av ränta å premiereserv samt förmögenhetsbeskattning

av premiereserven.

Kommittén.

Kommittén bär erinrat om sitt tidigare uttalande, att gällande beskattningsregler

gynnade det sparande, som skedde genom livförsäkring, i jämförelse

med annat sparande. Särskilt gällde detta försäkringstagare med

stor inkomst eller stor förmögenhet. Nu berörda gynnande av livförsäkringarna

kamme till synes dels genom att hos försäkringsanstalterna uttoges en

med nödvändighet proportionell ränteskatt, vilken i fråga om försäkringstagare

med stor inkomst bleve lägre än som skulle varit fallet, om försäkringstagaren

själv beskattats för ränteinkomsten, och dels genom att förmögenhetsskatt

icke utginge å premiereserven. Härtill komme det särskilda

gynnande av pensionsförsäkringen, vilket förut berörts. Kommittén har därefter

anfört:

Skattekommittén, som på förut anförda skäl anser motiverat att i viss

utsträckning i beskattningshänseende gynna pensionsförsäkringarna--—

anser icke anledning föreligga att beträffande andra försäkringsformer bibehålla

beskattningsregler, vilka i betydande grad gynna försäkringstagare

med stor inkomst eller stor förmögenhet.

Korrektivet häremot skulle vara, att till skattepliktig intäkt hos försäkringstagaren

hänfördes beräknad ränta å premiereserv samt att premiereserven

räknades till skattepliktig förmögenhet. En dylik beskattning av alla

livförsäkringstagare skulle dock medföra sådana komplikationer såväl för

livförsäkringsbolagen och försäkringstagarna som för taxeringsmyndigheterna,

att den måste betraktas som praktiskt ogenomförbar.

Då emellertid huvudmassan av livförsäkringstagare utgöres av personer

med relativt små inkomster och därför med relativt ensartade skattesatser,

kan den inkomstskatt, vilken försäkringstagarna principiellt sett skulle erlägga,

i fråga om flertalet försäkringstagare ersättas med en skatt på försäkringsbolaget,

vilket måste innebära en betydande förenkling. Den teoretiskt

riktiga konstruktionen skulle då bliva, att skattskyldiga med inkomster över

en viss gräns finge erlägga en kompletterande skatt för räntan på sina livförsäkringars

premiereserver. Sådana skattskyldiga skulle då såsom skattepliktig

intäkt upptaga räntan på premiereserven med ett belopp, som skulle

bestämmas med hänsyn till den beskattning av ränteinkomsten som sker

redan hos försäkringsbolaget. Vidare skulle premiereserven inräknas i den

skattskyldiges förmögenhet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

I anslutning till den sålunda angivna tankegången har kommittén, såsom

förut närmare utvecklats, föreslagit att, såvitt angår andra försäkringar än

pensionsförsäkringar, hos livförsäkringsbolagen skall uttagas en skatt på

ränteinkomsten motsvarande vad försäkringstagare inom de lägsta inkomstskikten

skulle ha erlagt. Kommittén har uttalat, att vad livförsäkringstagarnas

beskattning beträffade även den förut antydda, teoretiskt riktiga

metoden för kompletterande beskattning skulle medföra sådana komplikationer

vid taxeringsarbetet, att kommittén ansett sig böra föreslå en annan

metod för den kompletterande beskattningen. Med utgångspunkt från det

förhållandet, att försäkringens storlek i regel rättade sig efter inkomstens

storlek, föresloge kommittén, att räntan å de sammanlagda premiereserverna

för en försäkringstagares livförsäkringar av annat slag än pensionsförsäkring

skulle utgöra skattepliktig intäkt endast om och i den mån de sammanlagda

premiereserverna överstege viss gräns.

Kommittén har vidare anfört:

Denna gräns bör väljas så hög, att personer tillhörande det inkomstskikt,

vars marginalskattesats motsvarar den skattesats, som föreslås tillämpad

för livförsäkringsbolagen, icke kunna väntas bliva drabbade av individuell

ränteskatt för sina livförsäkringar. Ifrågavarande personer äro de, vilkas

beskattningsbara årsinkomst icke överstiger 1 000 kronor. I ortsgrupp V

motsvarar detta en taxerad inkomst för gift person av högst 4 000 kronor

och för annan skattskyldig av högst 3 000 kronor. Personer med inkomster

motsvarande de nu nämnda taxerade inkomsterna torde mera sällan hava

livförsäkringar över 10 000 kronor,1 och skulle gränsen väljas enbart med

hänsyn till ovan anförda utgångspunkt, borde detta belopp vara tillräckligt.

Emellertid skulle vid denna gräns antalet försäkringstagare, vilka skulle

drabbas av individuell räntebeskattning, bliva så stort, att de ovan anförda

praktiska skälen mot en räntebeskattning skulle kvarstå. Kommittén föreslår

med hänsyn till det anförda en gräns på 20 000 kronor för varje skattskyldig.

Äkta makar vilka båda äro skattskyldiga skulle alltså tillsammans kunna

skaffa sig försäkringar upp till 40 000 kronor utan att drabbas av individuell

ränteskatt, nämligen 20 000 kronor för var och en av dem. I de fall, då försörjningsbördan

helt eller till övervägande del vilar på den ena maken, synes

det dock rimligt, att den rätt till ränteskattefri försäkring, som tillkommer

båda makarna tillsammans, får utnyttjas till livförsäkringar på den

huvudsaklige försörjaren. Kommittén föreslår för den skull, att för äkta

makar sättes en gemensam gräns å 40 000 kronor. Emellertid skulle det

vara mindre lämpligt, att om den ena av makarna avlede, och den kvarlevande

alltjämt hade barn att försörja, rätten till ränteskattefri försäkring

genom dödsfallet skulle nedsättas till hälften. Även i andra fall, då ensam

person bär barn att försörja, synes rätten till ränteskattefri försäkring lämpligen

böra vara densamma som för äkta makar. Med hänsyn härtill föreslår

kommittén, att även ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under

18 år, skall från summan av sina premiereserver få avdraga 40 000 kronor.

Huruvida barnet är en självständig skattskyldig eller ej, spelar härvidlag

ingen roll. Med ogift skattskyldig skall enligt 48 § kommunalskattelagen

jämställas änkling, änka eller frånskild.

1 För en tjuguåring kräver eu livstidsförsäkring ä 10 000 kronor en årlig premie av 175 kronor

80 öre: motsvarande belopp för en trettioåring utgör 225 kronor 80 öre.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

För att förebygga missbruk har kommittén ansett sig böra föreslå, att

det sammanlagda avdraget för skattskyldig, hans make och hemmavarande

barn under 18 år ej må överstiga 40 000 kronor. Denna bestämmelse inbegriper

även barn, som äro självständiga skattskyldiga. Utan en sådan begränsning

skulle fadern genom att teckna livförsäkringar å barnen kunna

från förmögenhetsbeskattning undandraga 20 000 kronor för varje barn och

från inkomstskatt räntan å detta belopp.

I fråga om den uppgiftsskyldighet, som den sålunda föreslagna beskattningen

skulle medföra, har kommittén anfört:

Genom avdrag av den storlek, som kommittén föreslagit, torde antalet

skattskyldiga, vilka komma att drabbas av förmögenhetsskatt för premiereserv

för livförsäkring eller av inkomstskatt för räntan på sådan premiereserv,

ej bliva större än att livförsäkringsbolagen kunna utan alltför betungande

arbete uppfylla den uppgiftsskyldighet, som blir en följd av de

föreslagna bestämmelserna. Uppgiftsskyldigheten kan enligt kommitténs

mening begränsas på det sätt, att ett bolag är skyldigt att utan anmaning

lämna uppgift om premiereserven för försäkring endast i fall att sammanlagda

premiereserverna för en persons livförsäkringar i bolaget — pensionsförsäkringar

ej medräknade — överstiga 20 000 "kronor. Én skattskyldig,

vars försäkringar i ett bolag hava en premiereserv understigande 20 000 kronor,

kan emellertid hava försäkringar i andra bolag, och hans sammanlagda

premiereserver kunna härigenom komma att överskrida nämnda belopp.

På grund härav måste bolagen åläggas att efter anmaning uppgiva premiereserven

för viss persons försäkringar i bolaget även i fall då gränsen 20 000

kronor icke överskrides.

Det skulle icke hava varit möjligt för kommittén att utan avsevärd tidsutdräkt

anskaffa material för en mera noggrann uppskattning av den arbetskvantitet,

vilken den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle medföra, enär

härför skulle erfordras särskilda statistiska undersökningar rörande sammanlagda

försäkringsbeloppet per försäkringstagare i varje bolag. Kommittén

har dock haft tillgängligt resultatet av vissa undersökningar av detta

slag hos ett större bolag och har ansett sig härpå kunna grunda sitt i förra

stycket gjorda uttalande rörande det med uppgiftsskyldigheten förenade arbetet.

Då kommittén förutsätter, att livförsäkringsbolagen komma att beredas

tillfälle att yttra sig över förslaget, torde bolagen hava möjligheter att

närmare belysa denna fråga. Det må framhållas, att på grund av de övergångsbestämmelser,

som kommittén föreslår, uppgiftsskyldigheten endast

i obetydlig omfattning berör försäkringar tecknade före lagens ikraftträdande,

vilket medför, att uppgiftsskyldigheten först efter eu längre tids

förlopp kan nå någon större omfattning.

Kommittén har vidare angående uppgiftsskyldigheten yttrat, att denna

förutsattes skola fullgöras årligen, dock att där så lämpligen kunde ske uppgifter

avseende flera år finge lämnas på en gång.

Till belysning av den arbetsbörda, som genom berörda uppgiftsskyldighet

pålades försäkringsanstalterna, kunde nämnas, att de flesta anstalter

för närvarande torde ha register ordnade icke efter försäkringstagare utan

efter försäkringar. En försäkringstagare, som vid olika tidpunkter tecknat

försäkringar hos anstalten, förekomme därför på flera olika ställen i

registret. En uppgiftsskyldighet av föreslagen art medförde alt försäkringsanstalterna

måste föra visst register, i vilket uppgifter om en försäkrings
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

lagares olika försäkringar sammanfördes. Med hjälp av ett sådant register

kunde anstalten för varje försäkringstagare över slagsmässigt beräkna den

tidpunkt, vid vilken uppgiftsskyldighet inträdde. Efter det sådan skyldighet

i fråga om viss försäkringstagare inträtt, hade anstalten att verkställa individuell

beräkning av premiereserverna för denne försäkringstagares försäkringar.

För närvarande skedde sådan beräkning icke individuellt för varje

försäkring utan genom s. k. gruppmetoder, vilket innebure betydande arbetsbesparing.

Enligt de föreslagna anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen

skulle Konungen utfärda föreskrifter för beräkning av premiereserven

enligt nämnda lag. I dessa föreskrifter borde till nedbringande av beräkningsarbetet

medgivas vissa förenklade beräkningsmetoder. Det förutsattes,

att de uppgifter, som anstalten föresloges skola lämna till taxeringsnämnderna,

av anstalten även tillställdes försäkringstagarna.

Inskränkningen av uppgiftsskyldigheten till belopp om minst 20 000 kronor

kunde innebära viss olägenhet ur kontrollsynpunkt, om en skattskyldig

hade försäkringar av här berörd art i olika anstalter, nämligen i det fall

att premiereserven å försäkringarna i varje anstalt för sig icke uppginge

till 20 000 kronor men summan av premiereserverna ä hans samtliga försäkringar

överstege detta belopp. Nämnda inskränkning torde dock vara

ofrånkomlig av praktiska skäl. Hade en försäkringstagare livförsäkringar

i flera anstalter, finge man lita till försäkringstagarens uppgifter ävensom

till möjligheterna för taxeringsmyndigheterna att enligt den föreslagna lydelsen

av 35 § taxeringsförordningen inhämta upplysningar.

Kommittén har härefter framhållit, att då avdraget från summan av premiereserverna

för en skattskyldigs försäkringar tillmätts större än som

strängt taget betingades av den skattesats, vilken kommittén föresloge för

livförsäkringsbolagens beskattning, de föreslagna reglerna i vissa fall komine

att innebära en subventionering. Såsom motivering till att dylika regler

föreslagits har kommittén anfört:

Bestämmelsen i gällande lag, att avdrag för försäkringspremier under

vissa förutsättningar får göras intill ett belopp av 200 kronor, vilken bestämmelse

tillkommit i avsikt att främja bland annat livförsäkringens utbredning,

infördes vid en tid, då penningvärdet var väsentligt högre än nu.

Kommittén utgår från att statsmakterna alltjämt hava intresse av att genom

lättnader i skattehänseende stimulera medborgarna till att genom tecknande

av livförsäkringar bereda efterlevande ett ekonomiskt skydd. Därest

statsmakterna önska bereda skattelättnader, till sitt värde motsvarande, vad

ovannämnda regel innebar vid tidpunkten för sin tillkomst, skulle en kraftigare

höjning av den nuvarande gränsen för avdragsrätten än den av kommittén

föreslagna till 300 kronor erfordras. Enligt kommitténs mening är

emellertid lämpligare, att de skattelättnader, vilka statsmakterna önska

medgiva, åstadkommas därigenom, att avdraget vid förmögenhetsbeskattningen

av premiereserven och vid inkomstbeskattningen av räntan a densamma

tillmätes högre än som skulle betingas enbart av den skattesats,

.vom tillämpas vid livförsäkringsbolagens beskattning. Genom att låta skattelättnaden

ske i denna form vinnes nämligen såsom av det föregående framgår

avsevärda praktiska fördelar.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Enligt kommitténs förslag skulle, då sammanlagda premiereserverna för

en skattskyldigs försäkringar överskjuta de medgivna avdragen, räntan på

det överskjutande beloppet bliva beskattad såväl hos försäkringsanstalten

som hos försäkringstagaren. För att detta icke skall medföra en för hård

beskattning föreslår kommittén, att vid försäkringstagarnas beskattning

räntan på premiereserven beräknas endast till viss del av den verkliga ränteavkastningen.

Denna del bör tillmätas så, att den sammanlagda effekten av

beskattningen hos försäkringsanstalten och hos försäkringstagaren blir i

stort sett densamma som om försäkringstagaren, i stället för att använda

sina pengar till försäkringspremier, placerat dem såsom sparmedel på annat

sätt, om man därvid bortser från den subventionering av försäkring, som

kommittén ovan föreslagit. Ett i stort sett tillfredsställande resultat uppnås,

om försäkringstagarens ränteinkomst på grund av försäkringen beräknas enligt

en räntefot, som svarar mot fem sjundedelar av den verkliga förräntningen

hos livförsäkringsbolagen, och kommittén föreslår därför, att en sålunda

avvägd räntefot skall tillämpas.

I syfte att visa, att en sålunda bestämd räntefot vid de föreslagna avdragen

från premiereserven leder till ett i stort sett tillfredsställande beskattningsresultat,

har kommittén upprättat fyra tabeller, vilka angiva skillnaden

mellan å ena sidan den skatt, försäkringsbolaget och försäkringstagaren

enligt kommitténs förslag sammanlagt skola betala, då ett belopp placerats

såsom livförsäkring, samt å andra sidan den skatt, som skall utgå,

om samma belopp placerats i bank eller på liknande sätt (i fråga om försäkringstagarens

beskattning har härvid hänsyn tagits till såväl inkomstsom

förmögenhetsbeskattningen). Två andra av kommittén upprättade tabeller

avse enahanda jämförelse vid tillämpning av gällande kommunalskattelag

samt de år 1947 beslutade förordningarna om statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt.

I fråga om de förenämnda tabellerna hänvisas till betänkandet, s. 149—

156.

En jämförelse mellan de tabeller, som avse skatteförhållandena enligt

gällande bestämmelser, och de tabeller, som avse nämnda förhållanden enligt

kommitténs förslag, visar, att skattebesparingarna enligt förslaget med

de vid tabellberäkningen gjorda antagandena genomgående ligga under dem,

som följa av gällande kommunalskattelag samt de år 1947 beslutade förordningarna

om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt.

Skillnaden är betydande för större försäkringar men i fall, då försäkringen

utgör enda förmögenheten, relativt obetydlig i fråga om de mindre försäkringarna.

Det sagda gäller icke blott i fråga om skillnaden i kronor räknat

utan även, då skillnaden räknas i procent av premiereserven. För de mindre

försäkringarna spelar för övrigt, då försäkringstagaren icke har någon

större förmögenhet förutom försäkringen, den skattelättnad, som redovisas

i tabellerna, en obetydlig roll jämfört med den skattelättnad, som avdraget

å 200 respektive 300 kronor (det senare har föreslagits av kommittén) innebär.

Detta avdrag är återigen utan nämnvärd betydelse, då det gäller större

försäkringar.

I enlighet med det anförda har kommittén föreslagit, att skattskyldig,

som har livförsäkring, skall såsom skattepliktig förmögenhet upptaga den

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

143

med förutnämnda avdrag minskade premiereserven för livförsäkringarna

och såsom skattepliktig intäkt räntan på detta belopp. Härvid skall räntan

beräknas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd räntefot, ungefärligen motsvarande

fem sjundedelar av den räntefot, som livförsäkringsanstalterna

uppnå vid sin kapital- och fastighetsförvaltning.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden ha förordats mera eller mindre långt

gående ändringar i de föreslagna reglerna om inkomstbeskattningen

av räntan å premiereserv och förmögenhetsbeskattningen av premiereserven.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit, att skatteplikten

bestämmes icke efter premiereservens storlek utan efter storleken av inbetalade

premier, dock med rätt för skattskyldig, som visar, att premiereserven är

lägre än dessa inbetalningar, att lägga premiereserven till grund för beskattningen.

Vidare har länsstyrelsen föreslagit, att förmögenhetsspärren

sättes till ett för alla skattskyldiga lika belopp, exempelvis 50 000 kronor.

Länsstyrelsen har vidare anfört:

Genom den förstnämnda anordningen vinnas betydande taxeringstekniska

fördelar. Deklarationen kan erhålla sådan avfattning, att den skattskyldige

icke behöver lämna några uppgifter om sina försäkringars förmögenhetsvärde,

såvida icke de erlagda premierna uppgå till eller överstiga angivna

belopp. Länsstyrelsen har tidigare framhållit, att skatteflyktens storlek

vid bestämmelsernas utformning torde vara av underordnad betydelse

och att vikt i stället bör läggas vid att stora försäkringar göras mindre

begärliga. Intet synes hindra, att skattläggningen för dessa stora försäkringar

gives en i huvudsak prohibitiv utformning. Den förmån, som skall

ligga i rätten att såsom förmögenhetsvärde få medräkna beloppet av inbetalda

premier i stället för premiereservens storlek, kan möjligen kompenseras

av att räntebeskattningen på särskilt höga försäkringar göres hårdare

än skattekommittén tänkt sig. Räntebeskattningen torde lämpligen här göras

schablonmässig och fastställas lika för alla genom att räntesatsen inskrives

i kommunalskattelagen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har uttalat, att vid beskattningen skillnad

icke borde göras mellan ränta å större och mindre försäkringar. En

sådan skillnad strede helt mot hittills gällande beskattningsregler för inkomst

av kapital. Ville man åstadkomma rättvisa i beskattningen, borde

samma slags inkomster vara underkastade skatteplikt i vems hand de vara

månde; frågan om eventuell lindring i beskattningen för lägre inkomsttagare

måste bedömas icke med hänsyn till arten av de förvärvskällor, från

vilka inkomsten härflöte, utan med beaktande av de sammanlagda inkomsternas

storlek.

Av liknande skäl kunde länsstyrelsen icke heller ansluta sig till kommitténs

förslag, att förmögenhetsbeskattningen endast skulle avse sådana försäkringstagare,

vilkas andel i premiereserven uppginge till visst högre belopp.

Frågan om förmögenhetsbeskattning av försäkringstagarnas andelar i

premiereserven vore emellertid enligt länsstyrelsens mening i hög grad

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

diskutabel. De premier, som en försäkringstagare inbetalade för en försäkring

och som uppsamlades i premiereserven, vore icke försäkringstagarens

tillhörighet. De tillhörde i stället försäkringsanstalten. Försäkringstagarens

anspråk mot anstalten till följd av de erlagda premierna vore endast en

fordringsrätt att på sätt försäkringsavtalet stadgade utfå visst belopp. Konsekvensen

härav bleve, att försäkringstagarens tillgodohavande inskränkte

sig till det belopp, som han vid varje särskild tidpunkt kunde utfå av anstalten.

Men detta belopp vore icke lika med den på honom belöpande andelen

av premiereserven utan utgjox-des av försäkringens återköpsvärde. Det

borde därför vara detta värde, som toges till beskattning såsom förmögenhet.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har funnit anledning föreligga att

höja de vid den individuella beskattningen av försäkringstagarna föreslagna

avdragsbeloppen i fråga om premiereserven å 20 000 kronor för ensamstående

och 40 000 kronor för annan försäkringstagare till förslagsvis 30 000,

respektive 60 000 kronor. Riksförbundet har därvid framhållit, att ett premiereservbelopp

å 20 000 kronor i de vanligaste fallen kunde anses i storleksordning

motsvara ett ålderspensionsbelopp å endast cirka 1 200 kronor

om året. Som motivering för förslaget har riksförbundet anfört:

Kommittén påvisar i sitt betänkande, att förmögenhets- och ränteskatt

icke bör utgå för pensionsförsäkring, som omfattar ålders-, invalid-, änkeoch

pupillpension, under förutsättning att pensionen kan anses motsvara

en utjämning över den skattskyldiges återstående livstid av den under hans

aktiva tid intjänade arbetsinkomsten och att pupillpension icke utgår oskäligt

länge. Kapitalförsäkring med relativt hög utbetalningsålder och lång

premiebetalningstid innebär emellertid i regel ett sparande för försäkringstagarens

egen ålderdom och ett riskskvdd för hans hustrus och minderåriga

barns försörjning efter hans frånfälle. Dylika riskbetonade kapitalförsäkringar

äro därför till sitt syfte närbesläktade med pensionsförsäkringen

och de av skattekommittén gjorda jämförelserna med banksparande kunna

knappast anses relevanta, i varje fall icke för det klientel, som ordnar praktiskt

taget hela sitt försäkringsskydd genom kapitalförsäkring. Det må erinras

att den riskbetonade kapitalförsäkringens artskildhet från banksparande

kommit till tydligt uttryck i civillagstiftningen genom bestämmelserna

i lagen om försäkringsavtal rörande utmätningsfrihet och om förmånstagares

rätt.

För stora grupper av försäkringstagare är det ej möjligt att sörja för

ålderdoms- och efterlevandeskydd genom pensionsförsäkring. Även om försäkringsskyddet

i regel tages i anspråk först vid hög ålder eller vid försörj

arens död, skulle i här avsedda fall den omständigheten, att pensionsförsäkring

ej kan återköpas eller belånas, mången gång innebära påtagliga

olägenheter. Framförallt måste emellertid beaktas, att en livsvarig åldersoch

änkepension av önskvärd storlek ofta ställer sig för dyr i förhållande

till vederbörandes betalningsförmåga. En någorlunda stor temporär änkepension,

som räcker till för den tid barnen äro minderåriga eller för en

lämpligt tillmätt övergångstid för yrkesutbildning e. d„ eller ett någorlunda

stort engångskapital vid försörj arens död är i regel att föredra framför

en otillräcklig livsvarig änkepension. Likaså är ofta ett någorlunda stort

engångsbelopp, som blir disponibelt vid pensionsåldern, att föredra framför

en obetydlig livsvarig ålderspension.

Nu anförda synpunkter, att kapitalförsäkringen i allmänhet tjänar ända
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

målet att bereda ålderdomsförsörjning och skydd för efterlevande änka och

minderåriga barn och att det i realiteten — ehuru ej formellt —- är fråga

om ett starkt bundet sparande, kunna anföras som skäl för att beskattningen

av kapitalförsäkringar bör ske under vederbörligt hänsynstagande

till den här påvisade likheten i vissa avseenden med pensionsförsäkring,

exempelvis genom att från förmögenhets- och räntebeskattning undantaga

utmätningsfria försäkringar med utbetalning vid 60 års ålder eller senare

och med premiebetalningen någorlunda jämnt fördelad över försäkringstiden.

Riksförbundet inser dock, att en sådan ordning i olika avseenden

skulle vara förenad med vanskligheter, och ifrågasätter därför ej några särbestämmelser

för vissa slag av kapitalförsäkringar. De anförda synpunkterna

böra emellertid beaktas vid bestämmandet av beskattningens storlek.

Riksförbundet har vidare framhållit, att kommitténs förslag om individuell

räntebeskattning stode i strid med den hittills gällande grundregeln,

att inkomst skulle beskattas först då den bleve tillgänglig för lyftning. Denna

regel skulle egentligen leda till ett system med räntebeskattning först

om försäkringen återköptes eller då försäkringssumman utbetalades på grund

av försäkringsfall. Denna principfråga torde dock vara av så vittgående natur

och så svår att överblicka till sina konsekvenser i olika avseenden, att

riksförbundet här endast velat rikta uppmärksamheten på densamma.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha ansett, att individuell beskattning

av premiereserv och ränta därå, såvitt angår skattskyldiga med

inkomst eller förmögenhet å högst 30 000 kronor, bör ske endast beträffande

från sparrörelsen härrörande återbäring. Försäkringsanstalterna ha härvid

åberopat vad som tidigare anförts rörande livförsäkringssparandets räntabilitet.

Vidare ha anstalterna anfört, att kommittén flera gånger framhållit

angelägenheten av att beskattningsreglerna för livförsäkring utformades

så, att en person icke frestades att på grund av lindrigare beskattning välja

livförsäkring framför annat sparande. Det vore emellertid härvidlag nödvändigt

att välja en skälig norm, med vilken livförsäkringssparandet kunde

jämföras. När det gällde större försäkringar i här ifrågavarande inkomstläge,

torde alternativet till försäkringssparande i allmänhet vara placeringar

av samma art som de, i vilka försäkringsanstalterna i regel placerade

huvuddelen av sina fonder, nämligen statsobligationer, primärinteckningar

o. d. Vid beräkning av nettoavkastningen på sådana placeringar måste

man bortse från möjligheterna till realisationsvinster och realisationsförluster,

emedan dessa icke kunde förutberäknas. Vidare torde långivarnas

kostnader för intäktens förvärvande på grund av sin ringa storleksordning

kunna försummas. Den enda kostnad av någon betydelse, som belastade

bruttoavkastningen, vore därför på denna belöpande inkomstskatter, när

fråga vore om personer med förmögenhet under 30 000 kronor. Efterföljande

tabell visade nettoavkastningen i två inkomstskikt under 30 000 kronors

årsinkomst.

10

Till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst

10 000—12 000

20 000—30 000

Bilung till riksdagens protokoll 1950.

Bruttoräntefot

3 % 3,5 %

Netto räntefot

2,05 2,39

1,62 1,89

1 samt. Nr 93.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Med den beskattning av försäkringsanstalter, som Folket-Samarbete tidigare

föreslagit, erhölles en nettoavkastning på försäkringssparandet, som

vid en medelränta på anstaltens placeringar av 3 procent vid stor försäkring

uppskattades till 2,n procent och vid en placeringsränta av 3,5 procent

uppskattades till 2,54 procent. Härvid hade hänsyn tagits till riskskyddets

värde. Det förra procenttalet låge mycket nära motsvarande nettoräntefot

i förenämnda tabell för inkomstskiktet 10 000—12 000 kronor (2,os procent)

och det senare endast cirka 0,is procent över tabellens nettoränla för samma

inkomstskikt (2,39 procent).

Beträffande det högre inkomstintervallet uppskattades nettoräntan vid

frånvaro av återbäring till 1,65 procent, sålunda ungefär samma procenttal

vartill nettoräntan beräknades vid annat sparande, då bruttoräntan vore 3

procent, eller 1,62 procent.

I fråga om beskattningen av ränteåterbäring från sparrörelsen ha Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete anfört:

Skatt på ränteåterbäringen borde i princip uttagas när återbäringen tilldelas

men kan av praktiska skäl icke gärna uttagas förrän vid utbetalningen.

I analogi med det av kommittén föreslagna grundavdraget bör vid beskattning

av utbetald ränteåterbäring införas ett skattefritt grundavdrag.

För att personer med beskattningsbar inkomst under 12 000 kr. skola bli

fria från individuell ränteskatt bör grundavdraget anpassas till den högsta

i detta inkomstskikt förekommande försäkringssumman, vilken torde kunna

uppskattas till 30 000 kr. (årspremie cirka 750 kr.). Ränteåterbäringen

utgör för stor försäkring vid 3 % placeringsränta efter avdrag för ränteskatt

(0,34 %) 3,oo — 2,25 —• 0,34 = 0,41 %. För en premiereserv av 30 000 kr.

blir ränteåterbäringen sålunda 0,4i • 300. Vid årlig utbetalning av återbäring

synes därför ett grundavdrag av 150 kr. för ogift person vara skäligt.

Vid uppsamling av återbäring och utbetalning i samband med försäkringsfall

kan den ackumulerade återbäringen efter en 30-årig försäkringstid

uppskattas till 2 500 kr., som därför skulle kunna utgöra grundavdrag med

sedvanlig fördubbling för äkta makar. Dessa beräkningar äro visserligen

grova, men det bör påpekas, att kommitténs förslag till grundavdrag äro

helt godtyckligt valda.

Ifrågavarande försäkringsanstalter ha vidare uttalat, att enligt deras förslag

återbäringen från sparrörelsen beskattades hos anstalten med 14 procent.

Den individuella skatten å ränteåterbäringen borde avvägas med hänsyn

till denna bottenskatt. 70 procent av ränteåterbäringen minskad med

grundavdraget vore ett skäligt skatteunderlag.

Det borde till sist framhållas, att försäkringsanstalternas förslag torde

kräva relativt obetydligt merarbete jämfört med nuvarande förhållanden. De

återbäringsgrunder, som komme att stadfästas enligt den nya lagen om försäkringsrörelse,

torde nämligen bliva sådana, att vid beräkning av tilldelad

återbäring de olika delarna framkomme var för sig. Det vore möjligt att

utan avsevärt ökad förvaltningskostnad på utbetalningshandlingen angiva

från sparrörelsen härrörande återbäring, där denna överstege t. ex. 50

kronor vid årlig utbetalning eller 1 000 kronor vid uppsamling, vilket med

hänsyn till grundavdragens storlek torde vara tillräckligt.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

147

Slutligen ha berörda försäkringsanstalter föreslagit, att försäkringstagare

med inkomst eller förmögenhet, överstigande 30 000 kronor, skola — utöver

den individuella skatten å ränteåterbäring — erlägga ytterligare individuell

skatt endast för försäkringar, som enligt 116 § lagen om försäkringsavtal

äro utmätningsbara. Härom ha försäkringsanstalterna anfört:

För personer med inkomst eller förmögenhet överstigande 30 000 kr.

innebär däremot den av Folksam föreslagna beskattningen av livförsäkringsanstalter

en viss förmån vid jämförelse med placering i obligationer,

även efter komplettering med den--- — föreslagna individuella skatten

på ränteåterbäring. Av skäl, som närmare utvecklas här nedan, bör ytterligare

individuell skatt endast läggas på försäkringar, som enligt 116 §

lagen om försäkringsavtal äro utmätningsbara. Till denna grupp höra

alla försäkringar med engångspremie och försäkringar med kortare premiebetalningstid

än 10 år. Beskattningen av dessa försäkringar kan lämpligen

utformas i analogi med 20—21 gg kvarlåtenskapsförordningen, så att förmögenhetsvärdet

beräknas såsom skillnaden mellan å ena sidan t. o. m.

inkomståret erlagda premier, å andra sidan under samma tid utbetalade

belopp, varefter från denna skillnad avdrages ett grundavdrag. Detta förmögenhetsvärde

har framför det av kommittén föreslagna den stora fördelen,

att det utan svårighet kan beräknas av den skattskyldige själv, i

synnerhet som antalet årspremier, som denne behöver hålla reda på, aldrig

överstiger tio.

Beträffande grundavdragets storlek synas följande överväganden kunna

ge ledning. En person med beskattningsbar inkomst och förmögenhet under

30 000 kr. kan icke gärna annat än undantagsvis betala större årspremie

än 2 000 kr. Detta motsvarar vid 10 års premiebetalningstid en försäkringssumma

av högst 30 000 kr. Däremot kunna personer med större inkomst

eller förmögenhet teckna större, utmätningsbara försäkringar. Ett

grundavdrag av 30 000 kr. med sedvanlig fördubbling för äkta makar synes

därför vara skäligt.

Enligt detta förslag bli utmätningsfria försäkringar — d. v. s. de flesta

försäkringar med mer än 10 års premiebetalningstid — individuellt beskattade

endast med avseende på utbetald återbäring. Till stöd härför bör först

erinras om den låga effektiva avkastningen på dylika försäkringar, medan

försäkringar med engångspremier äro betydligt mera räntabla, om hänsyn

icke tages till riskskyddet----. Medan vi för smärre inkomstta
gare

ha jämfört med banksparande och för inkomsttagare i mellanskikten

upp till 30 000 kr. räknat med placering i obligationer m. in. såsom skälig

norm, synes för nu ifrågavarande större inkomsttagare placering i riskvilligt

kapital med stora vinstchanser närmast utgöra alternativet till placering

i livförsäkring. Sådana vinster bli i viktiga fall lindrigare beskattade

än obligationsräntor; så t. ex. beskattas ej värdestegringsvinster, som

uttagas viss tid efter förvärvet. Vidare bör beaktas, att det bär i regel är

fråga om placering i realvärden, medan livförsäkringssparande är utsatt för

penningvärdets fortskridande försämring.

över huvud torde större belopp än grundavdraget icke placeras i utmätningsfria

försäkringar utan särskilda skäl, som icke ha något samband med

''den årliga skatten. Sålunda föreligger på grund av storleken av den skattebörda,

som numera åvilar dödsbon med större förmögenheter, ett stort behov

av likvida medel vid dödsfallet. Det är också i det allmännas intresse,

att förmögenhet sägare under livstiden skaffa sig ett försäkringsskydd för

tillgodoseende av detta behov. Det kan ej anses oskäligt att de personer,

som så att säga successivt amortera sin »skatteskuld», med vilket uttryck

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

statsskatteberedningen betecknade kvarlåtenskapsskatten, få en måttlig

ränta på sina »skatteförskott» och frihet från förmögenhetsskatt på den

»i förskott betalade skatten». 1947 års bevillningsutskotts utlåtande nr 50

innehåller (s. 78) ett uttalande, att kvarlåtenskapsskatten är ett särskilt

slag av förmögenhetsskatt, för vilken är utmärkande, att staten — i motsats

till vad som är fallet med annan förmögenhetsbeskattning — medgiver

uppskov med skattens erläggande till såsom lämplig ansedd tidpunkt.

Genom stadgande i 116 § försäkringsavtalslagen, 20 § kvarlåtenskapsförordningen

och 12 § arvsskatteförordningen har redan givits uttryck åt att

de utmätningsfria försäkringarna stå i särklass. Vid dödsfall uttages dessutom

i vissa fall kvarlåtenskapsskatt även för utmätningsfria försäkringar

(21 § i kvarlåtenskapsskatteförordningen).

I fråga om icke återköpsberättigade försäkringar ha ifrågavarande försäkringsanstalter

uttalat, att för dessa försäkringar den rätt, som skulle tagas

till beskattning, närmast syntes vara av samma natur som rätt till avkornst

eller ränta annorledes än på grund av försäkring. Förmögenhetsvärdet

borde i sådant fall beräknas enligt särskild tabell, fogad till förordningen

om statlig förmögenhetsskatt samt avseende uppskjutna och avkortade

livräntor.

Beträffande den föreslagna skyldigheten för försäkringsanstalt

att lämna uppgift om premiereserv har statskontoret

yttrat, att det syntes en smula oklart, hur en dylik uppgiftsskyldighet skulle

kunna praktiskt genomföras beträffande försäkringstagare, som hade sina

försäkringar uppdelade på skilda bolag utan att i något bolag komma upp till

uppgiftspliktigt minimum.

Mellankommunala prövningsnämnden har anfört, att det borde allvarligt

övervägas, om icke kontrollen av att större försäkringsägare upptoge ränta

å premiereserv i sina deklarationer kunde ordnas på ett enklare sätt än kommittén

föreslagit. Obligatorisk skyldighet för försäkringsanstalterna att lämna

uppgifter till taxeringsmyndigheterna syntes ej vara nödvändig. Betryggande

kontroll torde kunna erhållas om de större försäkringsägarna ålades

att lämna något mera utförliga uppgifter i sina deklarationer än kommittén

förutsatt och om försäkringsanstalterna förklarades skyldiga att efter anmaning

lämna taxeringsmyndigheterna uppgifter om premieinbetalningar och

premiereserver för uppgiven försäkringsägare. Vid utformandet av bestämmelserna

härom torde hänsyn tagas till praktiska synjmnkter, så att försäkringsanstalterna

ej behövde betungas med att lämna uppgifter utan väsentligt

värde för deklarationskontrollen.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd har uttalat, att

även om mycket enkla beräkningsmetoder tillätes den föreslagna skyldigheten

för anstalterna att lämna uppgifter om premiereserver skulle medföra

en mycket stor och i de flesta fall säkerligen alldeles onödig arbetsbelastning.

Det vore enligt förtroenderådets uppfattning tillräckligt, om försäkringsgivarna

vore skyldiga att i enstaka fall på förfrågan från taxeringsmyndighet

lämna uppgift om storleken av försäkringstagares premiereserver.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 93

149

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört:

Beträffande den sålunda föreslagna uppgiftsskyldigheten må till en början

framhållas, att det icke är möjligt för försäkringsbolagen att strikt fullgöra

densamma. Härför skulle erfordras att försäkringarna i ett bolag kunde sammanföras

efter försäkringsägare, vilket oftast men långt ifrån alltid är

detsamma som efter försäkringstagare. Att en försäkring överlåtes med full

äganderätt eller att en person på grund av förmånstagareförordnande blir

ägare till en försäkring förekommer ofta. Någon registrering av försäkringsbeståndet

efter försäkringsägare eller ens efter försäkringstagare, vilket sistnämnda

ju icke skulle vara fullt tillräckligt för uppgiftspliktens fullgörande,

torde över huvud taget icke förekomma. Inom s. k. stor livförsäkring gäller

i regel, att försäkringsbeståndet i en eller annan form registreras efter försäkrad

person, vilket möjliggör ett konstaterande, huruvida på viss persons

liv finnas försäkringar, för vilka premiereserverna sammanlagt överstiga

eller kunna beräknas komma att överstiga det föreskrivna gränsbeloppet, men

uppgift härom skulle i stor utsträckning ej motsvara de föreslagna föreskrifterna

i taxeringsförordningen eller vad som erfordras för taxeringsarbetet.

Inom folkförsäkringen, där den spontana uppgiftsskyldigheten dock är av

ringa betydelse, torde ej ens registrering av försäkringsbeståndet efter försäkrad

person förekomma. Att tänka sig uppläggandet av nya försäkringsregister

omfattande hela försäkringsbeståndet och att sedan ständigt hålla

dessa register å jour enbart för att kunna utan anmaning lämna taxeringsnämnderna

vissa uppgifter förefaller orimligt.

Vidare må framhållas, att det i säkerligen ej ringa utsträckning skulle

inträffa, att uppgift sändes till fel taxeringsnämnd utan möjlighet för denna

att vidarebefordra uppgiften till rätt nämnd. Under löpande premiebetalningstid

bär visserligen försäkringsbolaget i regel hos sig noterad viss postadress

till försäkringstagaren, men sådan adress ger som bekant icke alltid

rätt vägledning för bestämmandet av försäkringstagarens mantalsskrivningskommun

för beskattningsåret. Och sedan en försäkring är slutbetald, upphör

ofta all kontakt mellan bolaget och försäkringstagaren, intill dess försäkringsfall

eller annan omständighet inträffar, som ger försäkringstagaren anledning

att sätta sig i förbindelse med bolaget.

Vad härefter angår det arbete, som den föreslagna uppgiftsskyldigheten

utan anmaning skulle förorsaka försäkringsbolagen, må påpekas att omfattningen

av detta arbete icke — såsom kommittén synes ha utgått ifrån — blir

beroende enbart av antalet skattskyldiga, för vilka enligt förslaget individuell

beskattning på grund av försäkringen skulle ifrågakomma. För varje

nytecknad försäkring å person, som förut är försäkrad i bolaget, måste undersökas,

huruvida och i så fall när premiereserven för samtliga hans försäkringar

kan beräknas komma att överstiga gränsbeloppet. Rätteligen borde

undersökningen hänföra sig till försäkringens ägare, men detta är som nyss

framhållits icke möjligt. Enligt en som stickprov verkställd undersökning

beträffande två storförsäkringsbolag utgör antalet fall, då eu försäkringssökande

tidigare är försäkrad i bolaget, .‘SO å 35 % av hela antalet nytecknade

försäkringar, under det att antalet försäkrade, för vilka den sammanlagda

premiereserven kan komma alt uppgå till skattepliktigt belopp, torde avsevärt

understiga 5 % av hela det försäkringsbestånd, som här kommer i fråga.

Den spontana uppgiftsskyldigheten för försäkringsbolagen sträcker sig

emellertid enligt förslaget vida längre än som erfordras för all taxeringsnämnderna

skola få kännedom om skattepliktiga premiereservbelopp. Uppgiftsplikt

skulle sålunda inträda, så snart den sammanlagda premiereserven

överstiger det för ensamstående försäkringstagare gällande gränsbeloppet. I

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

flertalet fall är emellertid vederbörande icke ensamstående och uppgifterna

skulle då under många år icke tjäna annat ändamål än att bereda taxeringsnämnderna

tillfälle att konstatera, att skatteplikt på grund av försäkring

icke föreligger.

Å andra sidan är den föreslagna uppgiftsskyldigheten ur taxeringskontrollsynpunkt

långt ifrån tillfredsställande till sin omfattning. Det är nämligen

ytterst vanligt, att samma person är försäkrad i mer än ett, ofta i ett flertal

bolag, och om icke i något bolag premiereserven överstiger det för uppgiftsskyldighet

fastställda gränsbeloppet, erhåller taxeringsnämnden ingen

bolagsuppgift annat än på anmaning, även om skattepliktigt premiereservvärde

sammanlagt föreligger.

Den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle sålunda för försäkringsbolagen

medföra betydande arbete och därmed förenade kostnader, samtidigt som den

ur kontrollsynpunkt skulle vara otillfredsställande såväl i positivt som i negativt

avseende. Riksförbundet måste bestämt motsätta sig kommitténs förslag

om skyldighet för försäkringsbolagen att utan anmaning lämna taxeringsnämnderna

uppgifter om premiereservvärden.

Efter att ha diskuterat uppläggning av deklarationskontrollen på visst

sätt har riksförbundet vidare yttrat:

En annan och bättre väg synes vara att som villkor för skatteplikt införa

— utöver att det sammanlagda premiereservvärdet skall överstiga visst

belopp — att för försäkringarna skall sammanlagt hava erlagts visst minsta

premiebelopp, som förslagsvis kunde sättas till 5 000 kronor lägre än det

premiereservbelopp, som utgör gräns för skattepliktens inträdande. Ifrågavarande

premiebelopp skulle då utgöra med kommitténs förslag 15 000 kronor

för ensamstående och 35 000 kronor för annan försäkringstagare och,

om riksförbundets yrkande beträffande gränsvärdena för premiereserven

godkännes, 25 000 resp. 55 000 kronor. Förfaringssättet skulle då bli, att

försäkringstagare, som för livförsäkringar, för vilka uppgiftsskyldighet föreligger,

erlagt premier överstigande de angivna beloppen, för deklarationspliktens

fullgörande finge från sin eller sina försäkringsgivare införskaffa

uppgifter angående de premiereservvärden och räntebelopp, som skulle medtagas

i självdeklarationen. Till denna kunde då också fogas de från försäkringsbolagen

erhållna uppgifterna, så att förfrågningar hos bolagen från taxeringsnämndernas

sida icke skulle behöva ifrågakomma annat än i undantagsfall.

Som skäl mot en anordning sådan som den nu skisserade kommer måhända

att anföras, att det icke kan krävas av försäkringstagarna att hålla

reda på sammanlagda beloppet av de premier, som de under årens lopp erlagt.

Riksförbundet håller dock före, att personer i sådan ekonomisk ställning,

att de inneha försäkringar av den storlek, varom här är fråga, i regel ha

sådan överblick över sina ekonomiska förhållanden, att systemet icke bör

medföra större svårigheter för dem. Livförsäkringsbolagen äro för sin del

villiga att medverka till att kännedom om uppgiftsplikten och om förfaringssättet

för fullgörandet av densamma blir spridd bland försäkringstagarna.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbetc ha uttalat, att förslaget rörande

uppgiftsskyldigheten vore praktiskt ogenomförbart; detta vore även fallet

om gränsen för nämnda skyldighet höjdes till 30 000 kronor eller ett än

högre belopp. Kommittén hade i hög grad underskattat svårigheterna, vilka

i första hand sammanhängde med utsorteringen ur anstaltens personregister

av de personer, för vilka uppgift skulle lämnas utan anmaning. Dessa

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

151

svårigheter bleve icke nämnvärt mindre för att det utsorterade antalet vore

litet. Försäkringsanstalten Folkets personregister innehölle för övrigt icke

någon uppgift om försäkringssummans storlek. En kontroll av detta slag

torde dessutom bli fullkomligt ineffektiv. Frekvensen av personer bland nytillträdande

försäkringstagare, som tidigare hade försäkring i annat bolag,

hade på basis av vissa stickprov uppskattats till 30—50 procent. Om en person

för att undgå skatt på sina försäkringar tecknade sådana i olika företag

och därefter underläte att deklarera, skulle kontrollen bli värdelös. I

just de fall av underlåten deklaration, som den föreslagna kontrollen avsåge

att hindra, sloge den slint. Härtill komme, att bolagen saknade möjlighet

att sammanföra försäkringar med hänsyn till äganderätt och familjetillhörighet.

Att lägga detta arbete på det enskilda försäkringsväsendet syntes

så mycket mindre befogat som kontroll av sparbankstillgodohavanden endast

begärdes stickprovsvis. Sparbanksrörelsen, som av kommittén i skilda

sammanhang jämställdes med livförsäkringsväsendet, hade sålunda en

ojämförligt lindrigare uppgiftsskyldighet än som förslaget ålade livförsäkringsrörelsen.

Av kommitténs antydningar i specialmotiveringen till anvisningarna

till 38 § kommunalskattelagen om beräkningsreglerna för premiereserven

syntes dessutom framgå, att denna beräkning måste utföras med

användande av försäkringstekniska metoder, som fordrade större arbete och

mera kvalificerad arbetskraft än den enkla beräkningen av tillgodohavandet

på en persons sparkassekonto, som ju ändå måste noteras i bankens räkenskaper.

I

I några yttranden ha uttalats betänkligheter mot förslaget

i förevarande del. Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län anfört,

att försäkringar å 20 000, respektive 40 000 kronor i regel innehades endast

av personer med höga inkomster, för vilka skattebelastningen redan nu vore

mycket stor och ytterligare skulle skärpas. Det borde även framhållas, att

beskattningen träffade en beräknad, ej kontant tillgänglig ränta samt en förmögenhet,

som ej kunde realiseras. Detta ansåge länsstyrelsen betänkligt,

även om beskattningen skulle komma att träffa ett relativt litet antal personer.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån bär yttrat, att det påtalats, och säkerligen

icke alldeles utan fog, att nu gällande bestämmelser i fråga om beskattningen

av kapitalförsäkringar gynnade skattskyldiga i de högre inkomstskikten och

föranledde försäkringstagande enbart i syfte att erhålla skattelindring. Även

om dessa fall sannolikt icke vore många, kunde dock en lagändring i syfte

att råda bot häremot vara motiverad. I vad mån den föreslagna utformningen

av reglerna för denna beskattning vore riklig eller rättvis undandroge

sig dock i stort sett länsstyrelsens bedömande.

Utan tvivel vore det av kommittén framlagda betänkandet i sin utformning

teoretiskt väl motiverat, men fråga vore, om gjorda antaganden och

slutledningar icke för sin giltighet krävde en oförändrad skattesats och

ett stabilt penningläge. Tyvärr vågade man väl under nuvarande förhål
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

landen knappast räkna med förhandenvaron av vare sig den ena eller den

andra av nämnda förutsättningar. Jämväl kunde ifrågasättas om det här

vore fråga om inadvertenser av det slag, att de påkallade en omedelbar

korrigering. Angeläget syntes emellertid vara, att man på ett eller

annat sätt eliminerade de skatteförmåner, som för närvarande vore förknippade

med tecknandet av stora kapitalförsäkringar, men detta borde

väl åtminstone till dels kunna ske genom ganska enkla bestämmelser, t. ex.

en beskärning av bolagens rätt att till vilka belopp som helst medgiva kapitalförsäkringar

mot en engångspremie eller premie på alltför kort tid.

En annan och enligt länsstyrelsens förmenande kanske än större olägenhet

vore, att ett genomförande av kommitténs förslag ofelbart skulle

förorsaka taxeringsmyndigheterna ett icke oväsentligt merarbete.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att de föreslagna bestämmelserna

komme att förorsaka såväl försäkringsbolagen som taxeringsmyndigheterna

icke oväsentligt merarbete och besvär utan att, såvitt länsstyrelsen

kunde bedöma, medföra någon tillnärmelsevis däremot svarande

skatteintäkt. Länsstyrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida icke till förnyat

övervägande borde upptagas frågan om icke dylik inkomstbeskattning

av ränta å premiereserv och förmögenhetsbeskattning av premiereserv

kunde helt slopas. Länsstyrelsen vore icke genom den föreliggande

utredningen övertygad om att den lindring i skattebördan, som en placering

av större kapital i livförsäkringar kunde innebära, skulle vara av den

storleksordning att den i någon nämnvärd grad kunde locka till investering

i livförsäkringar av kapital, som lätt kunde finna användning i placeringar

med helt andra vinstmarginaler, icke minst ur beskatlningssynpunkt.

Kammarrätten har avstyrkt förslaget i denna del och härvid anfört:

Förslaget att avskaffa beskattningen av vissa livräntor med reducerat belopp

och i stället förklara bolagen skattskyldiga för motsvarande ränteinkomst

och inkomst av fast egendom innebär i och för sig en tilltalande rationalisering.

Emellertid har det därav följande bortfallandet av progressionen föranlett

förslag om en annan skatteteknisk oformlighet, nämligen förmögenhetsbeskattningen

av vissa premiereserver och dubbel inkomstbeskattning

— låt vara till ett sammanlagt belopp som icke kan anses oskäligt -—

av den beräknade räntan å dessa premiereserver. Försäkringstagaren skall

enligt förslaget till beskattning uppgiva premiereserven, vars storlek är för

honom okänd, samt den beräknade räntan därpå efter en räntefot som

likaledes är honom obekant. Har han i olika bolag försäkringar, vilka var

för sig icke uppgå till skattepliktigt belopp, kan det ej heller förväntas,

att han vid deklarationens avfattande erhållit underrättelse därom från

bolagen. Rätteligen skulle efter förslagets genomförande alla försäkringstagare

av ifrågavarande kategori, som icke själva kunna beräkna premiereservens

storlek, för att icke riskera att deklarera oriktigt fråga bolagen,

men redan telefon- och lokalförhållanden torde lägga hinder i vägen. En

vanlig pensionsstiftelse torde över huvud taget icke kunna meddela upplysning

om någon premiereserv. Skatt skall betalas vare sig den skattskyldige

har någon tillräcklig inkomst eller ej, och det torde icke vara sällsynt,

att personer i svag ekonomisk ställning hava stora livförsäkringar.

Kammarrätten förstår skälet för den föreslagna anordningen och har svårt

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

153

att bilda sig någon uppfattning om dess praktiska behövlighet men finner

i varje fall anordningen så olämplig, att kammarrätten måste avstyrka

densamma, i synnerhet som kommittén i fråga om pensionsförsäkringar,

där skattelindringen på grund av att även bolagen äro skattefria blir större,

ansett liknande bestämmelser kunna undvaras. Den garanti mot missbruk

som kan tänkas vara erforderlig, torde möjligen kunna vinnas genom försäkringsbolagens

medverkan.

Departementschefen.

Såsom tidigare framhållits avser beskattningen hos försäkringsanstalterna

av kapitalförsäkring att träda i stället för en beskattning av försäkringstagarna.

Principiellt är emellertid beskattningen hos anstalterna mindre tillfredsställande,

enär den hos anstalten uttagna skatten icke drabbar den

enskilde försäkringstagaren på det sätt som dennes plats i den progressiva

skalan för den statliga inkomstbeskattningen skulle motivera. Denna form

för beskattningen medgiver icke heller att en individuell förmögenhetsskatt

uttages för försäkringens värde.

För att en principiellt riktig beskattning av livförsäkringstagarna skulle

uppnås, borde, såsom kommittén framhållit, beskattningen ske individuellt

och försäkringsanstalterna helt fritagas från beskattning. En individuell

beskattning av samtliga livförsäkringstagares beräknade ränteinkomst och

förmögenhet på grund av kapitalförsäkring får emellertid, såsom kommittén

likaledes betonat, anses såsom praktiskt ogenomförbar. Kommittén har

därför föreslagit en beskattningsform, som ansetts utgöra en kompromiss

mellan de ifrågavarande båda alternativen. Förslaget innebär att hos försäkringsanstalten

uttages en grundläggande skatt och hos försäkringstagare

med större försäkringar en kompletterande skatt. Vid den individuella beskattningen

tages hänsyn till den beskattning, som skett hos anstalten, därigenom

att dels försäkringens värde, dels den räntefot, som skall läggas

till grund vid beräkningen av den skattepliktiga intäkten, reduceras på visst

sätt.

Såsom Svenska försäkringsbolags riksförbund framhållit, kan mot den

sålunda föreslagna formen för beskattning av ifrågavarande livförsäkringar

riktas den invändningen, att den såvitt angår inkomstbeskattningen icke

överensstämmer med den i 41 § kommunalskattelagen stadgade huvudregeln,

att intäkt skall anses ha åtnjutits (och därför beskattas) det beskattningsår,

under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för

lyftning. Enligt nämnda huvudregel skulle beskattningen av ränta å premiereserven

ske först då försäkringssumman utbetalades på grund av försäkringsfall

eller då försäkringen återköptes. Då ett större inkomstbelopp

sålunda på en gång beskattades, skulle detta till följd av progressionen vid

den statliga beskattningen för försäkringstagaren föranleda en skärpt beskattning.

Även om — i överensstämmelse med ett av 1944 års allmänna

skattckommitté senare framlagt förslag om beskattning av ackumulerade

inkomster — sådan ändring av gällande beskattningsregler komme till stånd

alt en utjämning av inkomsten finge ske, torde det dock av praktiska skäl

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

bliva erforderligt att en dylik utjämning begränsades till att avse viss kortare

tid. Det synes i varje fall icke vara möjligt att utjämna ränteinkomsten

vid kapitalförsäkring över hela försäkringstiden.

Med hänsyn till den särskilda form, som utmärker livförsäkringssparandet,

kunde det i och för sig vara motiverat att på sätt kommittén föreslagit

i fråga om ränteinkomst av ifrågavarande försäkringar göra ett avsteg från

gällande regler om vilket år inkomst skall beskattas. Emellertid torde ett

genomförande av kommitténs förslag, såsom i ett flertal yttranden framhållits,

komma att medföra betydande svårigheter vid tillämpningen såväl för

försäkringsanstalterna som för de skattskyldiga och beskattningsnämnderna.

Visserligen skulle de praktiska svårigheterna kunna i viss mån nedbringas

genom de åtgärder, som förordats i några av yttrandena. Svårigheterna

skulle likväl i betydande omfattning kvarstå; därjämte skulle berörda

åtgärder nedsätta effektiviteten av den kontroll, som åsyftas med den av

kommittén föreslagna uppgiftsskyldigheten för försäkringsanstalterna. Skulle

beloppet av den skattefria premiereserven höjas på sätt i yttrandena förordats,

komme vidare antalet personer, som skulle bliva skattskyldiga för

ränteinkomst och förmögenhet på grund av kapitalförsäkring, att bliva förhållandevis

obetydligt. För flertalet av de personer, som skulle drabbas av

den ifrågavarande skattskyldigheten, skulle den ökade skatten i regel komma

att uppgå till blott mindre belopp. Den utsträckta skattskyldigheten

skulle sålunda tillföra det allmänna endast obetydligt ökade skatteintäkter.

Härvid bör även beaktas, att enligt kommitténs förslag den utsträckta skattskyldigheten

överhuvud icke skulle gälla beträffande redan tecknade försäkringar

utan allenast i fråga om nytillkommande försäkringar. Under

åtskilliga år framåt skulle alltså en eventuell lagändring ur fiskalisk synpunkt

vara av föga intresse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts — och då det är i hög grad önskvärt

att undvika sådana reformer på skatteområdet, som medföra ansenligt besvär

och arbete för enskilda och myndigheter men allenast obetydliga skatteintäkter

— anser jag mig böra avstå från att nu förorda individuell beskattning av

försäkringstagares ränteinkomst och förmögenhet på grund av kapitalförsäkring.

b) Gränsdragningen mellan pensionsförsäkring och annan försäkring.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att pensionsförsäkringarna, såsom förut framhållits,

för närvarande vore särskilt gynnade i beskattningshänseende. Enligt

kommitténs mening förelåge av skäl, som förut utvecklats, alltjämt anledning

att bibehålla en dylik mera gynnad ställning för pensionsförsäkringar,

ehuru kommittén i det följande föresloge en snävare definition av

begreppet pensionsförsäkring i syfte att motverka, att denna försäkringsform

utnyttjades för skatteflykt. Någon anledning att, såsom för närvarande

vore fallet, utsträcka pensionsförsäkringens förmånliga behandling i beskatt
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ningshänseende längre än till de åtgärder, vilka erfordrades för tryggande

av försäkringstagarens ålderdom och hans familjs existens i händelse av

hans frånfälle, förelåge enligt kommitténs uppfattning icke. Det torde ock

vara den nu medgivna kombinationen inom pensionsförsäkringens ram av

livränteförsäkring och kapitalförsäkring, som mest stimulerat till de försök

till skatteflykt, varom nyss varit tal.

Vid en beskärning av kapitalförsäkringsmomentet beträffande pensionsförsäkringar,

syntes dock de två kombinationer av livränteförsäkring och

kapitalförsäkring, som förut angivits, böra bliva föremål för olika bedömande.

Kombinationen av livränteförsäkring med en kapitalförsäkring, enligt vilken

livräntebeloppet garanterades utgå under viss tid (högst 20 år), infördes

i syfte att bereda visst efterlevandeskydd. Detta skydd vore emellertid i vissa

fall otillfredsställande, medan i andra fall den i kombinationen ingående

kapitalförsäkringen innehölle väsentligt mer än som erfordrades för att

täcka det efterlevandeskydd, vilket normalt kunde anses tillhöra pensioneringens

uppgifter. I en promemoria hade kommitténs försäkringstekniske

expert Pravvitz behandlat frågan om möjligheterna att inom individuell livförsäkring

skapa tillfredsställande pensionsförsäkringsformer, vilka icke

innehölle utfästelser om utbetalningar efter den försäkrades död utöver de

för normalt efterlevandeskydd erforderliga. Kommittén hade genom denna

utredning bibragts uppfattningen, att sådana möjligheter funnes och ansåge

därför att något hinder icke förelåge att från pensionsförsäkring utesluta

berörda kombination.

Beträffande ifrågavarande promemoria hänvisas till betänkandet s. 208

—213.

Kommittén har vidare anfört:

Vad åter angår den till pensionsförsäkring nu hänförda försäkringskombinationen,

enligt vilken kapitalbelopp kunna utfalla i samband med dödsfall

eller pensionsfall, torde däremot vissa skäl kunna åberopas för att alltjämt

låta en dylik kombination hänföras till pensionsförsäkring. Dessa utbetalningar

avse bland annat att täcka de på tidigare år belöpande, vid pensionsålderns

inträde eller vid dödsfall ännu ej till betalning förfallna skatterna;

sedan den s. k. källskatten införts, lärer dock ej längre föreligga

samma anledning som tidigare för dylik kapitalutbetalning. Dock kunna

givetvis även andra skäl åberopas för kapitalutbetalningarna i fråga, t. ex.

såsom bidrag till täckande av kostnaderna för avflyttning till annan ort. Vad

särskilt beträffar den kapitalutbetalning, som äger rum vid försäkringstagarens

död, är densamma även avsedd att vara ett bidrag till därav föranledda

särskilda kostnader för begravning etc. och lärer ur denna synpunkt vara

att anse såsom väl motiverad.

Skattekommittén föreslår därför, att till pensionsförsäkring jämväl i

fortsättningen skall hänföras en kombinerad försäkring, enligt vilken även

kapitalbelopp skall utgå i samband med dödsfall eller pensionsfalls inträdande.

Kapitalbeloppet synes dock böra begränsas utöver vad för närvarande

är fallet och kommittén föreslår därför, att kapitalbelopp, som ingå

i pensionsförsäkring, tillsammans ej må överstiga det årliga egenpensionsbeloppet

ökat med det årliga änkepensionsbeloppet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

Ovan har erinrats om att enligt gällande bestämmelser invalidpension

må ingå i pensionsförsäkring under förutsättning, att pensionen utgår allenast

vid varaktig arbetsoförmåga. Ehuru häri måste ligga ett krav, att

arbetsoförmågan skall fortbestå en något längre tid, synes emellertid i praxis

hava till pensionsförsäkring hänförts utfästelser om invalidpension även

vid kortvarig arbetsoförmåga. Kommittén har icke funnit någon olägenhet

förknippad med en dylik utvidgning av pensionsförsäkringsbegreppet

och föreslår ett uttryckligt angivande härav i författningstexten.

Enligt gällande regler skall till pensionsförsäkring i princip hänföras livränteförsäkring,

vilken är att anse såsom änke- eller pupillförsäkring (familjepension).

Någon närmare bestämning av de personer, vilka kunna

komma i fråga som förmånstagare till pension utgående på grund av sådan

försäkring har icke lämnats. En precisering av de personer, vilka härvidlag

kunna komma i fråga, synes lämplig. I samband därmed bör enligt kommitténs

mening kretsen av förmånstagare utvidgas. Beträffande denna fråga

anför Svenska försäkringsbolags riksförbund i sin förut berörda skrivelse,

att enligt gällande rätt den i pensionsförsäkring ingående överlevelseräntan

endast kan gälla till förmån för make och barn men däremot icke t. ex.

till förmån för fader eller moder. Riksförbundet finner en ändring härutinnan

vara påkallad och föreslår, att en överlevelseränta, som är pensionsförsäkring

i kommunalskattelagens mening, skall kunna få tecknas till förmån

för vem som helst. En så långt gående utvidgning som riksförbundet

föreslagit kan kommittén för sin del icke förorda; dock synes befogat, att

försäkring avseende efterlevandepension till föräldrar hänföres till pensionsförsäkring.

Enligt kommitténs förmenande skulle sålunda såsom förmånstagare

kunna komma i fråga den försäkrades make, den försäkrades

eller hans makes barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, föräldrar, adoptivföräldrar

eller styvföräldrar, d. v. s. i stort sett sådana personer gentemot

vilka jämlikt 3 § lagen den 14 juni 1918 om fattigvården försörj ningsskyldighet

kan komma i fråga. Härmed avses självfallet förhållanden vid försäkringens

tecknande; skulle t. ex. äktenskapet upplösas, skall detta sålunda

icke inverka på försäkringens karaktär.

Till pensionsförsäkring bör vidare enligt kommitténs uppfattning räknas

den frivilliga statliga pensionsförsäkringen, i den mån densamma uppfyller

de krav å pensionsförsäkring, kommittén uppställt. Stundom kan detta

tänkas icke bliva fallet, nämligen vid försäkring med avgiftsåterbetalning

vid dödsfall, därest summan av återbetalda avgifter skulle kunna överstiga

det kapitalbelopp, vilket i enlighet med vad nyss sagts må utgå vid pensionsförsäkring.

Av skäl, som närmare utvecklas nedan---i samband med frågan

om avdragsrätt för engångspremier, föreslår kommittén, att till pensionsförsäkring

icke skall hänföras s. k. genast börjande livränta.

I enlighet med vad ovan anförts skulle således enligt kommitténs förslag

— med undantag för genast börjande livränta — till pensionsförsäkring

hänföras försäkring (även frivillig statlig pensionsförsäkring), vilken icke

innehåller andra utfästelser än

a) ålderspension till den försäkrade,

b) invalidpension till den försäkrade,

c) efterlevandepension till den försäkrades make, den försäkrades eller

hans makes barn eller annan närstående enligt vad ovan angivits,

d) kapitalbelopp i samband med dödsfall eller pensionsfafls inträffande.

Kommittén har härutöver föreslagit vissa ytterligare bestämningar i syfte

att avgränsa pensionsförsäkringsbegreppet och har härvid yttrat:

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén har övervägt att föreslå en bestämd undre gräns för den ålder,

vid vilken pension skall börja utgå. De förmåner i beskattningshänseende,

som knytas vid pensionsförsäkringen, böra nämligen få åtnjutas endast då

fråga är om verklig pensionering. Sålunda böra icke alltför låga pensionsåldrar

få förekomma. Såsom rimlig undre gräns för pensionsåldern torde i

allmänhet böra anses 60 år för man och 55 år för kvinna. Med hänsyn till

att inom vissa yrken en lägre pensionsålder måste anses motiverad, har

kommittén emellertid icke ansett sig böra angiva en bestämd gräns utan

föreslagit en bestämmelse, att ålderspension ej skall få börja utgå vid en

pensionsålder, som med hänsyn till den försäkrades yrke och förhållanden

i övrigt kan anses oskäligt låg. Bedömningen bör därvid avse yrke och förhållanden

i övrigt vid försäkringens tecknande. Senare inträdande förändringar

böra alltså icke ändra den karaktär, som försäkringen en gång erhållit.

Såsom tidigare anförts, har kommittén ansett, att den nu vanliga kombinationen

av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, vilken innebär, att

pensionen garanteras utgå ett antal år oberoende av om pensionstagaren

lever eller ej, icke längre skall anses utgöra pensionsförsäkring. Denna inskränkning

kan uttryckas genom vissa bestämmelser om tidpunkten för

pensions upphörande. Sålunda föreslår kommittén, att pension •— då det

icke är fråga om invalidpension eller efterlevandepension till barn — skall

upphöra vid pensionstagarens död. Kommittén har ansett lämpligt att begränsa

efterlevandepensionen till barn till att avse pensioner, utgående högst

till 21 års ålder eller vid hel eller partiell invaliditet, så länge denna varar.

I gällande kommunalskattelag stadgas såsom förutsättning för att livränteförsäkring

skall anses som pensionsförsäkring, att de utgående livräntorna

skola vara livsvariga. Härmed har uppenbarligen avsetts livräntor på

oföränderliga belopp. Då emellertid formuleringen av nuvarande anvisningar

till 31 § möjligen skulle kunna medgiva feltolkning så, att en livränta,

som utgår under ett antal år med visst belopp och därefter med lägre

belopp, skulle kunna betraktas som pensionsförsäkring, har kommittén ansett

ett förtydligande erforderligt och därför föreslagit en bestämmelse av

innebörd, att pension utom i vissa angivna fall ej må utgå med belopp,

som avtager med pensionstagarens stigande ålder.

Härefter har kommittén erinrat om att den år 1944 tillsatta tjänstepensionsutredningen

i sitt betänkande (SOU 1946: 26, s. 40) uttalat, att utvecklingen

inom samhället medfört, att behovet av vissa av de hävdvunna

pensionsformerna blivit modifierat. Ett exempel härå vore änkepensionen.

Genom att kvinnan under de senaste årtiondena allt mera vunnit inträde på

arbetsmarknaden, i samband varmed det även blivit allt vanligare, att hon

bibehölle sin anställning efter ingående av äktenskap, hade behovet av

änkepensioner i vissa fall minskats. Om en hustru innehade tjänst, varmed

följde tillräckligt pensionsskydd för henne själv, vore familjepension efter

mannen behövlig allenast under barnens uppväxttid. Även för hustru, som

saknade sådan anställning, borde rätten till änkepension kunna under vissa

förhållanden vara reducerad, nämligen så länge hon vore barnlös och

befunne sig i sådan ålder och vid sådan hälsa, att bon vid makens frånfälle

borde kunna erhålla anställning, som gåve henne full försörjning och

tillräckligt pensionsskydd.

I anledning av utredningens uttalande har skaltekommittén yttrat, att

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

ehuru kommittén delade tjänstepensionsutredningens uppfattning i denna

fråga kommittén icke ansett sig böra föreslå en ändring av gällande bestämmelse,

att änkepensioner skulle utgå till dess änkan avlede eller gifte

om sig. Denna bestämmelse måste, om den borttoges, ersättas med någon

begränsning av annat slag. Innan planerna att utföra de av utredningen

antydda änkepensionerna i praktiken tagit fastare form, kunde man icke

— utan att föregripa utvecklingen — i lagen införa en sådan begränsning.

Skulle frågan framdeles bliva aktuell, borde enligt kommitténs mening frågan

om ändrade bestämmelser i berörda hänseende upptagas till förnyad

prövning.

Slutligen har kommittén anfört:

Ovan har framhållits, att den förmånligare ställning, som synes böra

tillkomma pensionsförsäkring i motsats till övriga livförsäkringar, har sin

grund i önskvärdheten att stimulera medborgarna alt själva söka trygga

sin ålderdom och sina efterlevandes ekonomiska förhållanden. För ‘vinnande

av dylik trygghet är dock naturligen icke nödvändigt, att detta syfte

tillgodoses uteslutande genom pensionsförsäkring. Kombinationer av olika

slag äro tydligtvis tänkbara, vilka tillgodose det avsedda syftet, ehuru detta

endast delvis sker genom försäkring. Sålunda kan t. ex. tänkas att en person,

vars pensionsålder infaller vid 60 år, genom en försäkring tillförsäkrar

sig ett årligt belopp från och med uppnådda 60 års ålder och intill dess

folkpensionen börjar utgå. Denna kombination tillgodoser ju den försäkrades

behov av pension efter uppnådd pensionsålder och giver alltså samma

resultat som en pensionsförsäkring. Någon anledning synes icke föreligga

att behandla en försäkring, som ingår i en dylik kombination, annorledes än

den rena pensionsförsäkringen. Svenska försäkringsbolags riksförbund

framhåller i fråga om detta spörsmål, att en pensionsförsäkring enligt nu

gällande bestämmelser kan tecknas endast på jämna eller stigande pensionsbelopp

men ej på fallande. Såsom exempel på olägenheten härav anför

riksförbundet, att en person, som tecknat en pensionsförsäkring från

60 år, kan önska, att densamma, då han vid 67 års ålder erhåller folkpension,

reduceras med dennas belopp. Skattekommittén har emellertid, såsom

av det föregående framgår, icke ansett sig böra föreslå, att pension skall

kunna utgå med belopp, som avtaga med pensionstagarens stigande ålder.

Kommittén föreslår, att en försäkring anses såsom pensionsförsäkring,

därest belopp, som tillkomma den skattskyldige på grund av försäkringen

och på grund av annan pensionsrätt, tillsammans uppfylla de ovan angivna

bestämmelserna beträffande pensionsförsäkring. Härigenom synes hänsvn

hava tagits till det av riksförbundet anmärkta förhållandet.

De av kommittén uppställda kraven för att en försäkring skall anses som

pensionsförsäkring ha föreslagits skola gälla även försäkring avseende pensionering

på grund av tjänst.

Yttranden.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha riktat

kritik mot förslaget att inskränka begreppet pensionsförsäkring

i skattelagarnas mening.

Försäkringstjänstemannaförbundet har uttalat, att frågan om ändring av

pensionsförsäkringsbegreppet så intimt sammanhängde med 1945 års för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

15»

säkringsutrednings uppdrag och kanske i ännu högre grad med de spörsmål

tjänstepensionssakkunniga hade att utreda, alt en eventuell översyn

av pensionsförsäkringsformerna torde böra ske i samband därmed.

Försäkringsinspektionen har anfört:

Kommitténs försäkringstekniska expert har i en särskild bilaga utvecklat

hur man inom individuell försäkring skulle kunna införa försäkringsformer,

vilka i motsats till de nuvarande pensionsförsäkringarna med garanti

icke skulle innefatta andra utbetalningar vid försörjarens dödsfall än de

enligt hans mening för normalt efterlevandeskydd erforderliga. Den av honom

ifrågasatta försäkringsformen skulle innefatta försäkring av ännu icke

födda barn. Den medgiver emellertid icke ogift person att före äktenskaps

ingående uppbygga en försäkring, åsyftande familjepensionering. Ej heller

kan den utbyggas att i händelse av hustrus frånfälle omfatta även hustru

i eventuellt nytt gifte. Inspektionen vill i samband härmed framhålla, att

nämnda syften däremot i väsentlig utsträckning kunna nås genom en försäkring

med garanterade utbetalningar visst antal år efter försäkringstagarens

död.

Önskar en person av skatteskäl överföra kapital till framtida disposition,

kan han åstadkomma detta även genom ren livränteförsäkring, ehuru förverkligandet

av kapitalöverföringen då kan ske endast under vissa förutsättningar

beträffande de personers liv, som skola komma i åtnjutande av kapitalet.

Föreligga icke dylika förutsättningar, torde kapitalöverföring i allmänhet

vara av ringa intresse för försäkringstagaren. Det torde därför

kunna förutsättas, att försäkringar med garanterade utbetalningar, tecknade

av ogifta personer, mera sällan tecknats av personer, som icke hava eller

vänta sig komma att få sådan försörjningsplikt, som pensionsförsäkring enligt

förslaget må avse att täcka, överförsäkringen vid de nuvarande pensionsförsäkringarna

med garanti är, då försäkringstagaren är gift, icke av

väsentlig betydelse.

På grund av vad som ovan anförts anser inspektionen, att man icke bör

•—- på sätt som kommittén ifrågasatt — resa hinder för tecknandet av sådana

försäkringar med garanterad utbetalning, som uppfylla villkoren för

pensionsförsäkring enligt nu gällande lag och stå i överensstämmelse med

försäkringsanstalternas tillämpade praxis. Såsom ytterligare skäl härför

må jämväl framhållas, att sparandet i dessa försäkringsformer är särskilt

starkt bundet genom den i avtalen obligatoriska bestämmelsen, att rätt till

återköp eller belåning av försäkringen ej föreligger.

Därest det likväl skulle befinnas olämpligt att alltjämt klassificera försäkringar

med garanti såsom pensionsförsäkringar, bör dock enligt inspektionens

mening avdragsrätten för hela premien för sådan försäkring bibehållas

och i konsekvens härmed utfallande belopp beskattas. Eventuell

ränte- och förmögenhetsbeskattning bör drabba endast den del av försäkringen,

som icke motsvarar sådana livräntor, som utgöra pensionsförsäkring

enligt kommitténs definition. Inspektionen hyser emellertid tvivel, huruvida

ens denna begränsade ränte- och förmögenhetsskatt inom ett tidigare

helt skattefritt område, med hänsyn till därav härflytande komplikationer

i olika avseenden, kan anses påkallad.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som ansett, att den föreslagna begränsningen

i de tillåtna pensionsförsäkringsformerna skulle ha en menlig inverkan

på sparandet, har härom anfört:

Det kan väl icke bestridas att försäkringsverksamheten i icke obetydlig

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

och det är väl att förmoda att en ständig stegring härutinnan förekommit.

Otvivelaktigt har i stor utsträckning härtill bidragit den form av livförsäkring,

som medför garanti för visst utbetalat försäkringsbelopp och som —

därest kommitténs förslag ginge igenom — praktiskt taget bleve avskaffat.

Det kan väl icke förnekas att detta slag av försäkringar kommit att innebära

en viss förmån för de skattskyldiga, men vill man å andra sidan uppmuntra

sparandet bör detta ske genom en premie av ett eller annat slag.

Det finnes all anledning antaga, att om denna försäkringsform skulle till

väsentlig del försvinna marknaden därigenom komme att tillföras en icke

obetydlig köpkraft.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har uttalat, att det vore förenat

med utomordentligt stora svårigheter — om det överhuvud taget vore möjligt

— att vid individuell försäkring inom ramen för det av kommittén föreslagna

pensionsförsäkringsbegreppet konstruera praktiskt gångbara försäkringsformer,

som vore tillfredsställande ur familjeskyddssynpunkt.

Riksförbundet har härvid framhållit, att vid utredningen icke tagits hänsyn

till att en person redan innan han gifte sig borde skaffa sig försäkringsskydd

med tanke på sin blivande familj och att änkepensionsförsäkring i

form av överlevelseränta icke kunde i individuell försäkring tecknas av en

ogift person, överlevelseränteförsäkring — både i form av livsvarig änkepension

och i form av temporär överlevelseränta till förmån för barn —

hade vidare den nackdelen, att riskskyddet bortfölle, om den försäkrade

förmånstagaren avlede. Nedgången av skyddsbehovet bleve emellertid för

sådant fall ofta mycket liten eller av övergående natur på grund av omgifte

eller att nytt barn tillkomme. Det ginge ej heller utan vidare att få

det riskskydd, som funnes vid en överlevelseränta till förmån för hustrun,

ändrat så att det bleve oberoende av hustruns liv, vilket t. ex. kunde vara

påkallat vid skilsmässa. För att kunna bygga upp ett nytt dödsfallsskydd,

om hustrun avlede, måste slutligen mannens hälsotillstånd vara sådant, att

han kunde erhålla ny försäkring. Men även om hälsotillståndet vore tillfredsställande,

kunde kostnaden för ett nytt dödsfallsskydd av erforderlig

omfattning lägga hinder i vägen.

För alla dessa fall, i vilka den av kommittén föreslagna pensionsförsäkringen

icke vore tillfredsställande, utgjorde den nuvarande pensionsförsäkringsformen

en enkel och smidig lösning.

I fråga om kommitténs anmärkning, att pensionsförsäkring med garanti

ofta innebure överförsäkring ur familjeskyddssynpunkt, har riksförbundet

anfört:

Denna överförsäkring är emellertid då det gäller gifta personer med minderåriga

barn obetydlig. Premien för livsvarig ålderspension från 65 år

jämte livsvarig änkepension utgör nämligen i genomsnitt cirka 85 % av

premien för en pensionsförsäkring med garanti avseende samma förmåner.

Finnas dessutom minderåriga barn, blir den del av försäkringen, som

måste anses ha livräntekaraktär, än större och kan beroende på barnens

ålder närma sig 100 %. Ej heller enbart ålderspensionsförsäkring med garanti

kan anses innebära nämnvärd överförsäkring, om den försäkrade är

gift eller gifter sig under försäkringstiden. Det bör också framhållas, att

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

cn ogift försäkringstagare vid giftermål har möjlighet att utan hälsoprövning

få försäkringen ändrad till livsvarig änkepension med bibehållet riskskydd.

Sedan behovet av barnpension bortfallit, har försäkringstagaren

möjlighet att utnyttja »överförsäkringen» för höjning av ålders- och eventuellt

även änkepension. Likaså kan han, om behovet av änkepension bortfaller,

ändra försäkringen så att »överförsäkringen» utnyttjas för höjning

av ålderspensionen och eventuellt även barnpensionen.

Riksförbundet har föreslagit, att frågan om en rättvis beskattning av pensionsförsäkring,

vid vilken livräntebelopp garanteras utgå under viss tid,

löses så, att den i försäkringen ingående kapitalförsäkringsdelen beskattas

på sätt kommittén föreslagit beträffande kapitalförsäkring i allmänhet. Riksförbundet

har härom anfört:

Genom jämförelse med tjänstepensionering på annat sätt än genom försäkring

har skattekommittén ådagalagt, att vid pensionsförsäkring avdragsrätt

för erlagda premier och skattskyldighet för utfallande försäkringsbelopp

bör föreligga, i den mån försäkringen ej innehåller utfästelser utöver

de för tjänstepensionering normala, och vidare att försäkringen i samma utsträckning

bör vara fri från ränte- och förmögenhetsbeskattning. För de nu

brukliga pensionsförsäkringsformerna gäller det då att överväga, vilka beskattningsregler

som för tillgodoseende av de fiskaliska intressena skola tilllämpas

å den kapitalförsäkringsdel, som innebär utfästelser utöver de nyss

nämnda. Av vad som förut återgivits av kommitténs synpunkter framgår,

att anledning ej föreligger att rubba på den hittillsvarande avdragsrätten"för

de erlagda premierna. Den enda ändring, som skulle behöva vidtagas i de nu

gällande skattereglerna för att tillgodose den av kommittén framförda kritiken,

blir då att införa skyldighet för försäkringsbolaget att erlägga ränteskatt

för denna i försäkringen ingående kapitalförsäkringsdel, samt att för

samma del beskatta försäkringstagaren enligt de för kapitalförsäkring föreslagna

reglerna.

Denna rent skatteprincipiella slutledning på grundval av de av kommittén

uppställda premisserna bör emellertid kompletteras med vissa synpunkter av

psykologisk art från den praktiska livförsäkringsverksamheten. Det visar

sig nästan alltid, att en försäkringstagare anser det vara en påtaglig fördel

att få åtnjuta avdrag för premierna, även om han ej därigenom "gör någon

ekonomisk vinning. Detta psykologiska moment bör, ej minst i nuvarande

ekonomiska situation, utnyttjas för att stimulera sparandet genom försäkring,

varför beskattningssystemet med avdragsrätt för premierna och skattskyldighet

för utfallande försäkringsbelopp bör användas så långt det ej av

andra skäl är olämpligt.

All erfarenhet från arbetet med nyanskaffning av livförsäkringar visar,

alt personer i de arbetsföra åldrarna ha mycket litet intresse för individuella

pensionsförsäkringar i form av rena livräntor eller överlevelseräntor. Denna

inställning är mycket förklarlig. Dels tillgodose dessa försäkringsformer,

som förut framhållits, i regel ej de behov av familjcskydd, som kunna uppkomma

under försäkringstiden, och dels vill individen ofta ej riskera många

års premieinbetalningar utan att något belopp kommer honom eller hans

familj tillgodo, vilket kan inträffa, om de till pension berättigade avlida, innan

några utbetalningar börjat. Sedan genom lagändring l!i:i2 fastslagits,

att rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen föreligger för premier, som

er lagts för pensionsförsäkring med garanti, har denna pensionsförsäkringsform

haft en kraftig utveckling. Vid utgången av år l!»:i2 utgjorde det pensionsförsäkrade

dödsfallskapilalet endast 45 milj. kr. Vid utgången av år

ti Ililuin/j till riksdagens protokoll Möt). 1 samt. \r03.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

1946 utgjorde motsvarande belopp 1 433 milj. kr. Dessa siffror ge en antydan

om den enskilda pensionsförsäkringens stora betydelse för sparandet.

Pensionsförsäkringar i den form kommittén föreslår skulle visserligen kunna

fylla samma funktion, men enligt riksförbundets på erfarenhet grundade

uppfattning kan man icke räkna med att de skulle få härför erforderlig

spridning. Det skulle ur samhällets synpunkt vara olyckligt, om den fortsatta

utvecklingen av den enskilda pensionsförsäkringen skulle hindras genom

sådan ändring i skattelagarna, att avdragsrätt för pensionspremier ej

skulle medges i vidare mån än skattekommittén föreslår.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd har uttalat, att

vid en kombinerad försäkring endast den del av premien, som avsåge pensionsförsäkringsdelen,

borde få avdragas i försäkringstagarens deklaration

och att vid en sådan försäkring den mot kapitalförsäkringsdelen svarande

premiereserven borde bliva räntebeskattad. Om så skedde, kunde man ej göra

gällande, att missbruk av skattereglerna förelåge — tvärtom borde åtskilliga

ej hittills förekommande kombinationer tillåtas. Skulle lagbestämmelserna

komma att ändras så, att kombinationer av nyssnämnda slag möjliggjordes,

hemställde förtroenderådet, att hänsyn toges till ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas

konstruktion, enligt vilken försäkringsbeloppens storlek icke bestämdes

då premierna betalades. Utan sådant hänsynstagande skulle anstalterna

bliva försatta i sämre ställning än övriga försäkringsgivare. En del av

ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna hade nämligen redan en försäkringsform,

som mycket liknade försäkringsbolagens pensionsförsäkringar

med garanti beträffande 20-års utbetalningar, ehuru anstalternas försäkringar

enligt gällande lags bestämmelser icke betraktades som pensionsförsäkringar.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha uttalat, att den enda tillfredsställande

bestämningen av begreppet pensionsförsäkring innebure, att

garantidelen bibehölles; alla andra lösningar framstode som ett onödigt och

för det allmänna ekonomiskt betydelselöst tillkrånglande av en enkel sak.

Förutsättning för försäkringens godkännande som pensionsförsäkring borde

liksom förut vara, att försäkringsavtalet innehölle s. k. pensionsförsäkringsklausul

enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Om försäkring utgjorde kombination av pensionsförsäkring och

annan försäkring, borde den anses uppdelad i två delar; den ena delen borde

beskattas som pensionsförsäkring, den andra som kapitalförsäkring.

Länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, mellankommunaln

prövningsnämnden, Svenska försäkringsbolags riksförbund samt Ränte- och

kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd ha uttalat, att ett genomförande

av kommitténs förslag, att ålderspension vid pensionsförsäkring

ej skulle få börja utgå vid en pensionsålder,

som med hänsyn till den försäkrades yrke

och förhållanden i övrigt kunde anses oskäligt låg,

komme att medföra olägenheter vid den praktiska tillämpningen. För att

undanröja dessa olägenheter borde en bestämd undre gräns fastställas för

den ålder, vid vilken pension skulle börja utgå. Riksförbundet har ytterligare

anfört, att ifrågavarande åldersgräns borde sättas tämligen låg med hänsyn.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

163

tagen till den lägsta pensionsålder, som förekonune i allmän och enskild

tjänst. Möjlighet borde föreligga att tillämpa annan åldersgräns, då särskilda

förhållanden därtill föranledde.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett, att pension vid pensionsförsäkring

bör kunna utgå med avtagande belopp.

Länsstyrelsen har härom yttrat:

Ofta nog skulle möjligheten att kunna variera pensionsbeloppen vara till

ovärderlig hjälp såsom t. ex. då försäkringstagaren-mannen avlider redan

vid relativt unga år efterlämnande hustru och en kanske talrik barnskara.

Det kan väl icke gärna råda någon tvekan om att i ett dylikt fall den efterlevande

hustrun skulle varit synnerligen betjänt av att pensionen i början utginge

med högre belopp för att senare då omkostnaderna och pretentionerna

minskats reduceras på lämpligt sätt.

I några yttranden har förordats, att temporära pensioner skola

anses hänförliga till pensionsförsäkring. Sålunda ha Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete anfört, att en brist i gällande lag

vore att temporär ålders- och änkepension ej godkändes som enskild pensionsförsäkring

men väl som tjänstepension. I stället för att utvidga området

av den enskilda pensioneringen med temporära pensioner föresloge

kommittén, att änkepension även då fråga vore om tjänstepension skulle vara

livsvarig (den finge dock upphöra vid omgifte). En någorlunda stor temporär

änkepension under barnens minderårighetstid och lämplig övergångstid

för yrkesutbildning vore emellertid socialt sett att föredraga framför en otillräcklig

livsvarig pension. Förbudet mot temporära pensioner bleve så mycket

mindre lämpligt som behovsprövningen av bostadstilläggen i folkpensionen

gjorde små pensioner i det närmaste värdelösa efter 67 års ålder. Härtill

komme, att de särskilda barnbidragen reducerades med viss del av efterlevande

makes inkomst. Särskilt för tjänstepensionsförsäkringens utbredning

bland arbetare torde det vara mycket angeläget, att smidig anpassning till

socialförsäkringens förmåner möjliggjordes. En nödvändig förutsättning

härför vore att temporära pensioner tillätes. Det kunde nämnas, att Arbetarepensionskassan

vid en planerad intensifiering av sin verksamhet haft för

avsikt att helt koncentrera sig på temporära pensioner.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har ansett, att till pensionsförsäkring

bör hänföras jämväl temporär änkepension i kombination med livsvarig

egenpension. Riksförbundet har härom anfört:

Skattekommittén har själv i anknytning till ett av kommittén återgivet

uttalande av tjänstepensionsutredningen i sak anslutit sig till tanken på inrymmandet

under pensionsförsäkringsbegreppet av temporära änkepensioner.

Att kommittén det oaktat icke föreslagit detta har motiverats med att

nu gällande bestämmelse, att änkepension skall utgå till dess änkan dör

eller gifter om sig, om den borttages, måste ersättas med någon begränsning

av annat slag, och att man icke nu, utan att föregripa utvecklingen, kan i

lagen införa en sådan begränsning. Då ålderspensionsförsäkring med garanti,

om den försäkrade är gift, innebär utfästelse om temporär änkepension,

för det fall att den försäkrade avlider före garantitidens utgång, leder

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

riksförbundets förslag, att sådan försäkring skall hänföras till pensionsförsäkring,

till den enkla begränsningsregeln, att den temporära änkepensionen

skall vara kombinerad med livsvarig egenpension för att anses som pensionsförsäkring.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

ha uttalat, att även temporära pensioner borde hänföras till pensionsförsäkring.

I fråga om förslaget, att en försäkring skall anses som

pensionsförsäkring om rätten till pension på grund

av försäkringen och annan pensionsrätt tillsammans

äro av det slag, att villkoren för en pensionsförsäkring

ä r o uppfyllda, ha Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa anfört:

Denna regel torde åtminstone i kommitténs utformning icke vara helt

lycklig. I vissa fall är den icke tillräckligt preciserad. Sålunda synes det

ej klart, huruvida man kan utföra en anpassning till de behovsprövade delarna

av folkpensionen. Att möjlighet härtill erbjudes, synes dock önskvärt.

Vidare lämnar kommitténs kombinationsregel fältet fritt för missbruk,

främst därigenom att avgörandet, huruvida en -vass kombination skall anses

såsom pensionsförsäkring eller ej, skall ske med utgångspunkt från förhållandena

vid försäkringens tecknande. Sålunda kan en person, som önskar

kringgå de för kapitalförsäkring gällande skattebestämmelserna, förfara på

så sätt, att han först tecknar en uppskjuten livränta på ett årsbelopp, som

är lika med det tilltänkta beloppet för kapitalförsäkringen. Därpå tecknas

kapitalförsäkringen i ett annat bolag. Kapitalförsäkringen klassificeras nu

som pensionsförsäkring. Därefter upphör försäkringstagaren med premiebetalningen

för livräntan, medan han fortsätter med kapitalförsäkringen,

vilken fortfarande beskattas som pensionsförsäkring. Den sistnämnda olägenheten

skulle kunna avhjälpas, om varje åtgärd, som vidtoges i samband

med en kombination av ifrågavarande slag, bedömdes enligt bestämmelserna

om ändring av pensionsförsäkring, lämnade i anvisningspunkt 10 till 32 §.

Inventerar man nu kombinationsmöjligheterna, skall man finna vissa anmärkningsvärda

förhållanden. Sålunda skulle varje medborgare kunna teckna

en kapitalförsäkring å 800 kronor, vilken genom kombination med folkpensionen

erhölle karaktär av pensionsförsäkring. Med samma effekt skulle

man i ett stort antal fall även kunna teckna kapitalförsäkringar i livförsäkringsbolag

och »kombinera» dessa med pensionsförsäkringar t. ex. i SPP.

Dylika konsekvenser, med vilka kommittén näppeligen torde hava räknat,

leda in på tanken, att tillåtelsen att kombinera försäkringar, tagna i olika

anstalter, begränsas till att endast omfatta livräntor samt att ‘kapitalförsäkring

må kombineras endast med livränta i samma anstalt. En dylik begränsning

förordas därför.

Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att man torde få utgå ifrån,

att kommittén avsett låta försäkringstagaren välja, huruvida han vid tecknande

av försäkring önskar åberopa annan pensionsrätt eller ej, och det

förutsättes, att bindande registrering härav får ske genom försäkringsgivarens

försorg.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha yttrat, att den nu berörda

sammanläggningsregeln i vissa avseenden vore oklar. Huruvida »annan pen
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

165

sionsrätt» förelåge kunde bliva föremål för talrika besvärliga tvister och

korame uppenbarligen att i hög grad komplicera administrationen och skattemyndigheternas

kontroll.

Överståthållarämbetet har ansett, att kretsen av de personer, till

vilka efterlevandepension vid pensionsförsäkring skall

kunna utgå, bör utvidgas till att omfatta även försäkringstagares

adoptivbarns och styvbarns barn.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

ha förordat, att då barn efter försörj arens bortgång ofta även

efter 21 års ålder äro i behov av medel för sin utbildning m. in. möjlighet beredes

att tillämpa en högre åldersgräns än 21 år beträffande

efterlevandepension till barn (då invaliditet icke föreligger).

På liknande sätt ha kammarrätten och Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

uttalat sig.

Beträffande den föreslagna inskränkningen i begreppet

pensionsförsäkring, såvitt angår tjänstepensioneringe

n, ha Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa anfört, att kommittén givit begreppet pensionsförsäkring en

så snäv omfattning, att vissa inom tjänstepensioneringen legitima former

uteslutits. Pensionskassorna ville framhålla, att all tjänstepensionsförsäkring,

som meddelades av anstalt med koncession för utövande av sådan

verksamhet enligt kollektiva grunder, utan risk för missbruk torde kunna

hänföras till pensionsförsäkring. En sådan anstalt stode ju under tillsyn

av en på området särskild sakkunnig myndighet, varför en tillräcklig garanti

mot missbruk torde erhållas genom att tillsynsmyndigheten i samband

med prövningen av koncessionsansökan tillsåge, att lämpliga föreskrifter

för verksamhetens bedrivande fastställdes. Till pensionsförsäkring torde

härvid under motsvarande förutsättningar kunna föras även s. k. individuella

påbyggnader av tjänstepensionsförsäkring, vilka förekomme i mindre

omfattning.

Det syntes böra stadgas, att med koncessionerad anstalt likställdes anstalt,

som visserligen ej hade koncession enligt lagen om försäkringsrörelse

men som av Konungen prövades i berörda hänseende vara jämställd med

koncessionerad anstalt. Härvid torde närmast vissa pensionskassor, som vore

understödsföreningar, komma i fråga.

Pensionskassorna ha ansett, att såsom villkor för att en försäkring skall

betraktas som tjänstepensionsförsäkring bör gälla, att den anställde icke

förlorar sin rätt till densamma. Pensionskassorna ha härom anfört:

Skattekommittcn berör för sin del icke frågan om pensionsrättens oantastbarhet

i sin motivering till förslaget. Den föreslagna lagtexten synes

också oklar på denna punkt. Enligt anvisningarna till 46 § skall sålunda

ålderspension utgå till den försäkrade, för att den skall hänföras till pen
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

sionsförsäkring. Om en arbetsgivare tecknar försäkring för ålderspension

på en anställds liv och önskar, att försäkringen skall betraktas som pensionsförsäkring,

får pensionen icke utbetalas till arbetsgivaren utan skall

utgivas direkt till den anställde. Om avgiftsbetalningen avbrytes, t. ex. på

grund av den anställdes avgång ur tjänst, och försäkringen nedsättes till

fribrev, borde detta icke kunna föranleda, att beloppet utgives till någon

annan än denne anställde. Det förefaller oklart, huruvida det enligt förslaget

förutsättes, att pensionsförsäkringen kan ändras på sådant sätt, att den

anställde förlorar sin rätt till densamma.

Enär principen om pensionsrättens oantastbarhet har vunnit en allmän

anslutning i Sverige, synes det vara naturligt att låta den ingå bland de

villkor, som böra ställas på tjänstepensionsförsäkring. Ur samhällets synpunkt

är den oantastbara pensionsrätten en given fördel, emedan önskvärda

ombyten av anställning icke hindras genom oöverkomliga pensioneringskostnader

för de nya arbetsgivarna. När pensionsförsäkring införes vid ett

företag, torde för av arbetsgivaren bekostad del av pensionsförsäkringen den

intjänta pensionen icke behöva beräknas till högre belopp än som skulle

hava erhållits vid fortlöpande avgiftsbetalning från tidpunkten för utfästelsens

avgivande. Om försäkring tecknas under form av enskild pensionsförsäkring

men de facto måste anses som tjänstepensionsförsäkring, bör även

i sådant fall principen om pensionsrättens oantastbarhet tillämpas.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha yttrat:

Folksam vill emellertid ifrågasätta om icke den i gällande lag rådande

större friheten vid anordnande av tjänstepensionering än beträffande individuell

pensionsförsäkring bör bibehållas. Om bestämmelserna utformas så

att vissa former av tjänstepensionering beskattas hos arbetsgivaren och den

anställde under den aktiva tiden, innebär detta nämligen i de flesta fall en

mycket större skärpning av beskattningen på tjänstepensioneringen än i fråga

om enskild pensionering. Tjänstepensionering, som beskattas före pensionsåldern,

blir nämligen i avseende på arbetsgivarens kostnader beskattad

enligt de skattesatser, som gälla för rörelse. Är arbetsgivaren juridisk person,

blir sålunda dylik tjänstepensionering beskattad enligt de speciellt höga

skattesatser, som gälla för juridiska personer. Det sagda gäller visserligen

endast arbetsgivarens kostnader, men den ekonomiska effekten av skatteskärpning

av detta slag torde ytterst komma att drabba de anställda, då

en arbetsgivare genom skatteskärpning blir mindre benägen att göra pensionsutfästelser

till personalen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har uttalat, att kommitténs förslag

innebure, att de av kommittén uppställda kraven för att en försäkring

skulle anses som pensionsförsäkring skulle gälla även försäkring avseende

pensionering på grund av tjänst samt att avdrag från bruttointäkten av

rörelse icke finge göras för premier för annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Parentetiskt borde anmärkas, att någon dylik begränsning med

avseende å avdragsrätt för premier för försäkring av anställda icke föreslagits

beträffande inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av annan

fastighet.

Det betydelsefulla avsteg från nu gällande regler om rätt för rörelseidkare

att vid beskattningen verkställa avdrag för personalkostnader, som kommittén

sålunda föresloge, hade icke närmare motiverats. Enligt riksförbundets

mening kunde ej heller några bärande skäl åberopas till stöd för

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

167

den föreslagna ändringen. Det förefölle exempelvis orimligt, att en företagare,

som pensionerade en anställd genom att för honom teckna en genast

börjande livränta, vilken ju enligt kommitténs förslag ej vore att hänföra

till pensionsförsäkring, icke skulle äga att från rörelseinkomsten såsom

driftskostnad avdraga den erlagda engångspremien.

Anledning syntes saknas att ändra de hittillsvarande beskattningsreglerna

i vad gällde pensionering på grund av tjänst.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit, intager enligt gällande skattebestämmelser

pensionsförsäkringen en gynnad ställning i jämförelse med kapitalförsäkringen.

Denna gynnade ställning framträder dels därutinnan att den skattskyldige

genom att taga en pensionsförsäkring kan uppnå en jämnare fördelning

av sin beskattningsbara inkomst, vilket medför en skattelindring på

grund av den statliga inkomstskattens progressivitet, dels därutinnan att vid

pensionsförsäkring, trots det att beskattningen av viss inkomst uppskjutes,

uppskovsränta icke erlägges. Även kapitalförsäkringen är emellertid i skattehänseende

förmånligt behandlad, enär ränteskatt uttages endast hos försäkringsbolaget

och därvid beräknas efter en skattesats, som ofta är lägre

än den som skulle ha tillämpats, om skatten uttagits hos försäkringstagaren.

Pensionsförsäkringarnas förmånsställning är därför enligt gällande regler

icke särskilt starkt framträdande. Kommittén har föreslagit, att individuell

ränte- och förmögenhetsskatt skall utgå för kapitalförsäkringar. Därest detta

förslag bifallits, skulle pensionsförsäkringens förmånsställning ha blivit

mera framträdande än för närvarande.

I likhet med kommittén anser jag, att någon berättigad invändning icke

kan resas mot den skattelindring, som vid pensionsförsäkring ernås genom

inkomstens jämnare fördelning över en längre tidsperiod, därest sådan försäkring

tages i pensioneringssyfte. Ej heller torde något vara att erinra mot

att uppskovsränta icke utgår vid pensionsförsäkring, enär dylik ränta i regel

icke uttages vid uppskov med beskattningen. Jag delar emellertid i princip

kommitténs uppfattning, att det allmänna icke har anledning att medgiva

nämnda förmåner i vidare utsträckning än som motiveras av försäkringstagarens

behov av egen- och efterlevandepensionering. Detta innebär med

andra ord, att det allmänna bör noga överväga vilka försäkringsformer som

bör givas en på sådant sätt gynnad ställning.

En i detta sammanhang ofta anförd synpunkt är den, att beskattningen

bör på lämpligt sätt anpassas efter de försäkringsformer, som arbeta sig

fram, och ej tvärtom. Häremot torde från rent principiell ståndpunkt icke

vara något att erinra. Emellertid kommer i praktiken skattelagstiftningen

genom att giva en gynnad ställning åt en viss försäkringsform att medverka

till att denna vinner en större utbredning. Sålunda torde den individuella

pensionsförsäkringens starka utveckling sedan år 1932 i hög grad

ha framdrivits av den ändring i skattelagstiftningen, som detta år genomfördes

och varigenom området för pensionsförsäkringen utvidgades. Då de

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

olika försäkringsformernas utbredning sålunda påverkas av beskattningens

utformning, följer härav icke blott att statsmakterna böra ägna uppmärksamhet

åt frågan, vilka försäkringsformer som böra gynnas genom skattelagstiftningen,

utan även att statsmakterna få anses i viss mån ansvariga

för den utveckling av försäkringsformerna, som ägt rum under inverkan

av skattelagstiftningen. Av denna anledning anser jag, att statsmakterna

icke böra placera försäkringsformer, till vilkas utbredning de genom skattelagstiftningen

medverkat, i en sämre ställning än de tidigare haft, såvida

icke vägande skäl föreligga härför.

Då jag icke ansett mig böra förorda kommitténs förslag att individuell

ränte- och förmögenhetsskatt skall utgå för kapitalförsäkring, erhåller icke

pensionsförsäkringen en mera gynnad ställning i förhållande till kapitalförsäkringen

än den för närvarande har. På grund härav finner jag det icke

vara erforderligt att vidtaga en så stark begränsning av pensionsförsäkringsbegreppet,

som kommittén föreslagit. Då emellertid pensionsförsäkringens

förmånsställning i viss utsträckning missbrukats såtillvida, att pensionsförsäkring

tecknats under sådana omständigheter att man måste förutsätta

annat syfte därmed än att tillgodose behovet av pensionering, finner jag likväl

viss inskränkning av pensionsförsäkringsbegreppet böra ske.

Det missbruk av pensionsförsäkringen, som stundom förekommit, torde

framför allt ha bestått i att pensionsförsäkring med utbetalning under visst

garanterat antal år anlitats för i huvudsak annat ändamål än pensionering.

Försäkringsanstalterna ha emellertid förklarat sig icke kunna driva individuell

pensionsförsäkring med efterlevandeskydd i erforderlig utsträckning

om icke den nyssnämnda försäkringsformen bibehålies. Då denna invändning

synes äga fog för sig, anser jag försäkringsformen alltjämt böra

i princip godkännas som pensionsförsäkring, varvid det garanterade antalet

utbetalningar liksom hittills bör begränsas till tjugu. Fråga uppkommer

då, vilka inskränkningar som kunna göras i den berörda försäkringsformen

för att undanröja förekommande missbruk utan att samtidigt ett lojalt

utnyttjande av försäkringsformen förhindras. Av skäl som i ett senare sammanhang

anföras torde någon begränsning av pensions- eller premiebeloppen

icke böra ske. I de fall, då pensionsförsäkring med utbetalning under

visst garanterat antal år tages i huvudsakligt syfte att göra en ur skattesynpunkt

förmånlig kapitalplacering, torde formerna med kort premiebetalningstid

och lång garanterad utbetalningstid vara särskilt lockande. Då ett

verkligt pensioneringssyfte föreligger, är det däremot naturligt, att vederbörande

under en relativt lång period avstår belopp av sin inkomst för detta

ändamål.

Beträffande försäkring, enligt vilken pension skall utgå under visst garanterat

antal år, föreslår jag därför att försäkring med längsta medgivna garantitid

hänföres till pensionsförsäkring endast under förutsättning att premier

skola erläggas under minst femton år. Då denna bestämmelse skulle

kunna kringgås genom en ojämn fördelning av premiebetalningen, bör därjämte

stadgas, att icke vid någon tidpunkt före femton år efter tecknandet

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

det sammanlagt erlagda premiebeloppet får överstiga vad som skulle ha inbetalats,

om premiebetalningen lika fördelats på de femton första åren från

tecknandet. För att undvika alltför stor ojämnhet i behandlingen av försäkringar

med femton års premiebetalning och försäkringar med något kortare

premiebetalning bör även vid sistnämnda försäkringar utbetalning under

visst garanterat antal år tillåtas. Jag föreslår därför, att vid pensionsförsäkring,

enligt vilken pensionen garanterats utgå under ett mindre antal

år än tjugu, premiebetalningstiden må med högst fem år understiga den tid,

under vilken pensionen garanterats skola utgå. Beträffande premiernas fördelning

under premiebetalningstiden bör gälla en regel motsvarande den,

vilken jag föreslagit för det fall att premierna skola inbetalas under femton

år.

Om en försäkring ändras viss tid efter tecknandet, bör vid tillämpning av

de föreslagna bestämmelserna efter ändringen av försäkringen så anses som

om försäkringen från början avtalats att gälla intill tidpunkten för ändringen

enligt de ursprungliga villkoren och därefter enligt de ändrade. I annat

fall skulle bestämmelserna kunna kringgås exempelvis genom att försäkringen

förvandlades till fribrev. Om sålunda avtalats, att garantitiden skall

utgöra tjugu år och premiebetalningstiden femton år, samt försäkringen

åtta år efter tecknandet förvandlas till fribrev, bör den garanterade utbetalningstiden

samtidigt reduceras till tretton år för att försäkringen skall bibehålla

sin karaktär av pensionsförsäkring.

Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring helt eller delvis övergår

till kapitalförsäkring, skola enligt gällande bestämmelser mot kapitalförsäkringen

svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt belopp och

alltså utgöra skattepliktig intäkt. Denna bestämmelse är för närvarande icke

tillämplig på det fall, då en pensionsförsäkring förvandlas till fribrev. En

förutsättning för att försäkringspremien skall få avdragas är visserligen för

närvarande att premiebetalningen skall vara fördelad över en tid av mer

än fem år, men en kortare premiebetalningstid hindrar icke, att en försäkring

kan hänföras till pensionsförsäkring. För att icke den av mig förordade

bestämmelsen om viss minsta premiebetalningstid vid pensionsförsäkring

med utbetalning under visst garanterat antal år skall kunna kringgås genom

att en pensionsförsäkring förvandlas till fribrev, bör den nyss omnämnda

påföljden vid ändring av försäkringsavtal inträda även vid sådan förändring

av pensionsförsäkring med utbetalning under visst garanterat antal år

till fribrev, vilken medför att efter ändringen den garanterade utbetalningstiden

med mer än fem år överstiger premiebetalningstiden.

I övrigt förordar jag i sak endast mindre ändringar i de nuvarande bestämmelserna

rörande pensionsförsäkring med utbetalning under visst garanterat

antal år. Av redogörelsen för gällande rätt (s. 62 ff.) framgår vilka

försäkringsformer som ingå i sådan försäkring. Då de ifrågavarande bestämmelserna

i sin nuvarande lydelse äro ganska invecklade, finner jag

mig böra förorda viss förenkling av desamma. De belopp, som på grund av

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

sådan försäkring utgå efter pensionstagarens död, äro avsedda till försörjning

av efterlevande. Det synes därför lämpligt att beteckna sådana belopp

såsom efterlevandepension, vilken utgår oberoende av viss pensionstagares

liv, eller, med ett kortare uttryck, försörjningsränta.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller bör såsom villkor

för att försörjningsränta skall hänföras till pensionsförsäkring gälla, att

räntan skall vara kombinerad med livsvarig ålders- eller efterlevandepension

ä minst samma årsbelopp som räntan samt att den skall utgå högst tjugu år

efter den försäkradés död. Av pensionsförsäkringsformer, enligt vilka försörjningsränta

är kombinerad med livsvarig ålderspension, förekommer i

praktiken så gott som uteslutande den försäkringsform, vid vilken pensionsåldern

enligt gällande bestämmelser fastställts till högst 70 år. Då

försörjningsräntan kan utgå under högst tjugu år, följer härav, att den

måste upphöra senast vid den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90

år. Jag föreslår därför, att vid pensionsförsäkring försörjningsränta i kombination

med livsvarig ålderspension ej skall få utgå efter sistnämnda tidpunkt.

Den nuvarande bestämmelsen, att pensionsåldern skall vara högst 70 år,

torde däremot utan olägenhet kunna ersättas med ett stadgande, att försörjningsräntan

får utgå under högst så lång tid som motsvarar skillnaden mellan

90 år och pensionsåldern.

I fråga om pensionsförsäkring, i vilken försörjningsränta ingår, böra vidare

gälla samma bestämmelser om viss lägsta pensionsålder och om begränsning

av kapitalbelopp, som jag i fortsättningen föreslår skola tillämpas beträffande

annan pensionsförsäkring.

Vad angår den vanliga pensionsförsäkringen, i vilken försörjningsränta

icke ingår, torde någon risk för missbruk i stort sett icke föreligga. Någon inskränkning

i fråga om premiebetalningstiden för att begränsa den möjlighet

till utjämning av inkomsten, som nu förefinnes, bör därför icke ske. Tvärtom

finner jag en utvidgning böra ske såtillvida, att skattskyldig bör äga rätt

till avdrag för premier även då försäkring av förevarande slag tecknats mot

engångspremie. Till denna fråga torde jag senare få återkomma i samband

med att jag till behandling upptager spörsmålet om avdrag för premier och

beskattning av utfallande belopp.

I ett par avseenden torde, utöver vad förut föreslagits, en inskränkning av

det nuvarande pensionsförsäkringsbegreppet böra ske. För närvarande finnas

icke bestämmelser om viss lägsta pensionsålder vid pensionsförsäkring.

Kommittén har föreslagit att ålderspension ej skall få börja utgå vid pensionsålder,

som med hänsyn till den försäkrades yrke och förhållanden i

övrigt vid avtalets ingående kan anses oskäligt låg. Härvid har kommittén

ansett att en pensionsålder, ej understigande 60 år för man och 55 år för

kvinna, i allmänhet är rimlig, även om för vissa yrken eller på grund av

särskilda förhållanden i övrigt lägre pensionsålder kan ifrågakomma. I kungörelsen

den 30 december 1947 angående anordnandet av den frivilliga statliga

pensionsförsäkringen föreskrives en lägsta pensionsålder av 55 år. Med

hänsyn bland annat härtill finner jag, att pensionsåldern vid pensionsförsäk
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ring icke bör få understiga 55 år, därest icke särskilda förhållanden därtill

föranleda, t. ex. den omständigheten att i visst yrke pensionsåldern är lägre

eller att varaktig arbetsoförmåga föreligger. Varaktig arbetsoförmåga bör i

detta sammanhang anses vara för handen, även om arbetsförmågan icke

nedsatts i sådan grad att invalidpension i egentlig mening skolat utgå. Lägre

pensionsålder på grund av varaktig arbetsoförmåga bör vara tillåten såväl

då arbetsoförmågan föreligger vid försäkringens tecknande som då den inträder

under försäkringstiden. I senare fallet bör alltså ändring av försäkringen

kunna medgivas. Därest bestämmelserna avfattas i enlighet med vad jag

nu föreslagit, torde några egentliga svårigheter att tillämpa dem i praktiken

icke uppkomma.

Förutom de belopp av kapitalkaraktär, som förekomma vid pensionsförsäkring

med utbetalning under ett garanterat antal år, kan genom pensionsförsäkring

utfästas vissa andra kapitalbelopp. Enligt anvisningarna till

31 § kommunalskattelagen får sålunda med livränteförsäkring kombineras

kapitalförsäkring å belopp sammanlagt ej överstigande livräntas dubbla

årsbelopp; härvid skall i fråga om änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp

anses den årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka. Kommittén

har ansett en dylik kombination fortfarande böra tillåtas men bär föreslagit

begränsning av kapitalbeloppens storlek så att dessa tillsammans icke

må överstiga det årliga egenpensionsbeloppet, ökat med det årliga pensionsbeloppet

till efterlevande make. Jag har i huvudsak intet att erinra mot

förslaget.

I några yttranden ha framförts önskemål om att till pensionsförsäkring

måtte hänföras även vissa försäkringsformer, vilka icke för närvarande anses

såsom pensionsförsäkring. I anledning härav förordar jag i fortsättningen

vissa utvidgningar av pensionsförsäkringsbegreppet.

Invalidpension hänföres enligt gällande bestämmelser till pensionsförsäkring,

om den är livsvarig och börjar utgå vid varaktig arbetsoförmåga. Kommittén

har föreslagit, att invalidpension skall hänföras till pensionsförsäkring

även om den utgår endast temporärt vid övergående arbetsoförmåga.

Då en dylik utvidgning av pensionsförsäkringsbegreppet icke torde medföra

några olägenheter, förordar jag förslaget i denna del.

För att försäkring, enligt vilken ålders- eller änkepension utgår, skall

hänföras till pensionsförsäkring, erfordras enligt gällande bestämmelser,

att pensionen skall vara livsvarig. I fråga om änkepension anses dock pensionen

livsvarig även om den upphör vid omgifte. En följd av kravet, att

pension skall vara livsvarig, har ansetts vara att ålders- eller änkepension

ej heller får utgå med avtagande belopp. En pension, som till viss ålder

utgår med ett högre belopp och därefter med ett lägre, kan ju uppfattas

som sammansatt av en temporär och en livsvarig pension. I förtydligande

syfte har kommittén föreslagit, att ålders- eller änkepension ej får utgå

med belopp, som avtager med pensionstagarens stigande ålder. Kommittén

har däremot icke förordat, att försäkring, enligt vilken temporär pension

av berörda slag utfästes, skall hänföras till pensionsförsäkring utom i ett

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

särskilt fall, nämligen då pensioner, som utgå på grund av försäkringen

och av annan grund, tillsammans bilda en livsvarig pension å ett icke avtagande

belopp.

Såsom i några yttranden framhållits torde ett visst behov av temporära

pensioner föreligga. Ett sådant behov skulle icke helt tillgodoses genom

kommitténs förslag om sammanläggning av olika pensionsförmåner. Då

detta förslag dessutom, såsom i ett par yttranden anmärkts, synes komma

att medföra svårigheter vid den praktiska tillämpningen, finner jag mig

icke böra förorda dess genomförande. Jag föreslår i stället att försäkringar,

enligt vilka temporära pensioner skola utgå, skola även utan samband med

pensionsrätt av annan grund hänföras till pensionsförsäkringar. Härvid bör

dock undantag göras för det fall, att fråga är om pension, som skall utgå

under kortare tid än fem år, eller om försäkring, i vilken försörjningsränta

ingår. En temporär pension i förening med försörjningsränta kommer

nämligen den rena kapitalutbetalningen så nära att försäkringar, innehållande

dylik utfästelse, icke lämpligen böra hänföras till pensionsförsäkring.

Detsamma gäller beträffande andra försäkringar, enligt vilka temporära

pensioner skola utgå under kortare tid än fem år, i varje fall då fråga är

om pensioner å större belopp. Det torde emellertid vara önskvärt, att personer,

för vilka 67 år är en för hög pensionsålder, skola ha möjlighet att

komplettera folkpensionen med en pensionsförsäkring, enligt vilken temporär

pension skall utgå under kortare tid än fem år. För att förhindra

missbruk bör härvid den årliga pensionen icke få överstiga ett belopp, motsvarande

ungefärligen vad sammanlagt högst kan utgå som folkpensionsförmåner.

Med hänsyn härtill finner jag att försäkring, enligt vilken utgår

temporär pension å högst 3 000 kronor årligen, bör kunna hänföras till

pensionsförsäkring även om pensionen skall utgå kortare tid än fem år,

dock lägst två år.

Försäkring, som innehåller utfästelse om efterlevandepension, hänföres

för närvarande till pensionsförsäkring endast om efterlevandepensionen är

att anse som änke- eller pupillpension. Försörjningsränta utgör emellertid

i själva verket en efterlevandepension, som utgår helt oberoende av viss efterlevandes

liv, dock högst under tjugu år. Försäkring, enligt vilken försörjningsränta

skall utgå, hänföres alltså till pensionsförsäkring, även om den

icke är att anse som änke- eller pupillpensionsförsäkring. Det synes då icke

tinnas anledning att från pensionsförsäkringens område utesluta en försäkring,

enligt vilken efterlevandepensionen skall upphöra vid viss angiven pensionstagares

död, blott därför att den icke är att betrakta som änke- eller

pupillpensionsförsäkring. Jag föreslår därför, att till pensionsförsäkring

hänföres försäkring, enligt vilken efterlevandepension skall utgå, oavsett

vem som är pensionstagare.

Med den sålunda föreslagna utvidgningen, vilken innebär att änke- och

pupillpensionsförsäkringen ersättes med en allmän efterlevandepensionsförsäkring,

finnes icke längre anledning att bibehålla begreppet pupillpension.

Frågan om viss slutålder för pupillpension saknar i följd härav aktualitet.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

173

Enligt departementsförslaget betecknas såsom kapitalförsäkring sådan

livförsäkring, soin icke i enlighet med vad förut sagts är att hänföra till

pensionsförsäkring.

Utgör försäkring en kombination av livränte- och kapitalförsäkring av

den art, att försäkringen icke skall hänföras till pensionsförsäkring, skall

enligt gällande bestämmelser försäkringen anses uppdelad på en kapitalförsäkring

och en livränteförsäkring. En försäkring, som innehåller förutom

utfästelser, vilka ingå i pensionsförsäkring, jämväl andra utfästelser, bör

där försäkringstagaren så önskar kunna i dess helhet hänföras till kapitalförsäkring.

Uppdelningen bör därför icke göras obligatorisk.

Det är givetvis mest tillfredsställande, om tjänstepensioneringen i beskattningshänseende

följer samma regler som den individuella pensionsförsäkringen.

För att nå detta resultat har kommittén föreslagit, att arbetsgivare

i sin förvärvsverksamhet skall erhålla avdrag endast för premier, vilka avse

försäkring, som enligt vad förut sagts bör hänföras till pensionsförsäkring;

endast på grund av sådan försäkring utfallande belopp skola beskattas hos

mottagaren. Däremot skall arbetsgivaren icke erhålla avdrag för premier

för kapitalförsäkring, och belopp, som utfalla på grund av dylik försäkring,

skola icke beskattas hos mottagaren.

För närvarande torde det understundom förekomma att en arbetsgivare,

som av ekonomiska skäl icke kan ordna en verklig pensionsförsäkring åt

sina anställda eller en del av dem, i stället tager en kapitalförsäkring å ett

mindre belopp att utbetalas till den anställde, då han vid viss ålder lämnar

tjänsten, eller till hans efterlevande, om han dör dessförinnan. Jag torde även

få erinra om att vissa försäkringsbolag nyligen erhållit Kungl. Maj:ts stadfästelse

å grunder för kollektiv kapitalförsäkring för dödsfall. Avsikten är,

att sådan försäkring skall meddelas åt bl. a. grupper av anställda. Därvid förutsättes,

att arbetsgivaren i många fall skall komma att i viss utsträckning

bidraga till premierna. Premieutgifterna uti ifrågavarande fall torde

vara att hänföra till sådana omkostnader, som enligt bestämmelserna i 22,

25 eller 29 § kommunalskattelagen äro avdragsgilla. Därest arbetsgivaren

skulle vägras avdrag för premier i dylika fall, torde detta kunna förutsättas

leda till att han icke kommer att medverka till att ordna försäkringsfrågan

för sina anställda. En dylik utveckling är givetvis icke önskvärd.

Arbetsgivaren bör därför erhålla avdrag för de premier han erlagt för sina

anställda även i de fall, då fråga är om kapitalförsäkring. Härvid bör den

anställde vara skattskyldig för de av arbetsgivaren erlagda premierna; i den

löneuppgift, som arbetsgivaren avlämnar till ledning för arbetstagarens taxering,

bör således premiebeloppet upptagas såsom inkomst. Då premierna

avse kapitalförsäkring, bör den anställde icke få åtnjuta avdrag för desamma

i vidare mån än de rymmas inom det enligt 4(5 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen

medgivna avdraget. Detsamma bör gälla i fråga om de premier,

som erlagts av arbetstagaren själv. I följd härav böra de utfallande

kapitalbeloppen vara skattefria hos mottagaren.

Därest beskattningen ordnas på sätt nyss sagts, kommer kapitalförsäkring

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

alltid att i skattehänseende behandlas lika, vare sig den tages med eller utan

samband med tjänst. För den försäkrade torde denna lösning även vara mest

tillfredsställande, framför allt därför att han eller hans dödsbo slipper att

beskattas för det utfallande kapitalbeloppet; då detta i många fall är betydande

i förhållande till årsinkomsten vid det tillfälle, då beloppet utgår,

skulle en beskattning därav som inkomst till följd av skatteprogressionen

medföra olägenheter.

Mot den föreslagna lösningen kunde måhända invändas, att om arbetsgivaren

erlägger premie kollektivt för en grupp anställda det i vissa fall

kunde vara svårt att avgöra hur stor del av den erlagda premien som belöper

på varje arbetstagare. Någon egentlig svårighet härvidlag synes emellertid

knappast föreligga; även om stundom fördelningen måste ske efter

approximativa grunder, torde med hänsyn till de låga premierna någon olägenhet

härav icke uppkomma för arbetstagarna. Vidare skulle den invändningen

kunna göras, att om arbetstagaren skulle beskattas för de premier,

som arbetsgivaren erlade för honom, menliga verkningar kunde uppstå för

arbetstagaren i det fall att arbetsgivaren inbetalade en större engångspremie

eller eljest en premie uppgående till högre belopp. Häremot bör emellertid

framhållas, att man torde kunna förutsätta, att arbetsgivaren icke ordnar

försäkring mot engångspremie i de fall, då detta skulle medföra olägenheter

för arbetstagaren. För övrigt bär arbetsgivaren möjlighet att vid

försäkring med flera års premieinbetalning under visst år inbetala större

premie än som belöper på detta år, utan att därav behöva föranledas olägenheter

ur beskattningssynpunkt för arbetstagaren. Arbetsgivaren kan

nämligen överenskomma med försäkringsanstalten om att det inbetalda

beloppet skall under kommande år successivt användas till att täcka därunder

förfallande premier. Därest han förbinder sig att icke återfordra beloppet,

torde han vara berättigad att vid taxering erhålla avdrag därför.

Arbetstagaren kommer då att beskattas för premierna, såsom om de erlagts

i normal ordning.

Då pensionsförsäkring tagits i samband med tjänst, böra arbetsgivare och

arbetstagare erhålla avdrag för erlagda premier. Om arbetsgivaren erlägger

premier för arbetstagarens räkning, är arbetstagaren rätteligen skattskyldig

för beloppet därav men äger samtidigt erhålla avdrag för samma belopp. I

likhet med vad som för närvarande sker kan man därför bortse från detta

mellanled i beskattningen, varav följer att arbetstagaren icke behöver upptaga

de av arbetsgivaren erlagda premierna som inkomst men icke heller

äger åtnjuta avdrag därför. Arbetsgivaren behöver därför icke lämna uppgift

å premiebeloppet till taxeringsmyndighet.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

ha ansett, att endast tjänstepensionsförsäkring, enligt vilken den

anställdes pensionsrätt vore oantastbar, borde i beskattningshänseende hänföras

till pensionsförsäkring. Såsom pensionskassorna framhållit har principen

om pensionsrättens oantastbarhet redan vunnit allmän anslutning här

i riket såvitt angår den enskilda tjänstepensioneringen. Däremot är pensionsrätten

för statstjänstemän icke oantastbar, och detsamma torde vara förhål
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

landet beträffande vissa kommuners tjänstemän. Då frågan om oantastbarhet

beträffande den statliga och kommunala pensionsrätten icke kan upptagas

i detta sammanhang, anser jag mig icke nu kunna gå in på den av

pensionskassorna väckta frågan.

c) Rätt. till avdrag för försäkringspremier samt beskattning av

utfallande försäkringsbelopp.

1. Kapitalförsäkring.

Kommittén.

Kommittén har icke föreslagit ändring i hittills gällande huvudregel beträffande

kapitalförsäkring, nämligen att avdrag icke medgives för försäkringspremien

men att utbetalt försäkringsbelopp icke beskattas. I fråga

om livränteförsäkringar, som icke äro pensionsförsäkringar, har kommittén

föreslagit att, liksom fallet är vid kapitalförsäkringar, avdrag icke medgives

för försäkringspremier och att utfallande belopp skola helt undantagas

från beskattning. Detta sammanhänger med att enligt kommitténs

förslag dels hos försäkringsanstalten skall beskattas avkastningen även

av sådana tillgångar, som belöpa å dylika livränteförsäkringar, dels hos försäkringstagaren

skall uttagas skatt för räntan å premiereserven och förmögenhetsskatt

för premiereserven enligt samma grunder som för kapitalförsäkringar.

Då den nuvarande beskattningen av ett reducerat livräntebelopp

just avser att träffa räntan på försäkringens premiereserv, har kommittén

föreslagit att denna beskattningsform skall försvinna.

Vad angår den nu medgivna rätten att vid taxering avdraga premier intill

ett belopp av 200 kronor har kommittén uttalat, att med hänsyn till utformningen

av kommitténs förslag rörande beskattning av kapitalförsäkring

anledning kunde synas föreligga att avskaffa rätten till sådant avdrag. Emellertid

föresloge kommittén, att rätten till avdrag av ifrågavarande slag bibehölles.

Enligt kommitténs förslag skulle för livförsäkringsanstalterna

statlig inkomstskatt uttagas efter samma skala som gällde för fysiska personer

i det lägsta inkomstskikt, där beskattning förekomme. De försäkringstagare,

vilka tillhörde detta skikt, erhölle då icke någon förmån genom den

föreslagna utformningen av räntebeskattningen. Kommittén hade ansett

lämpligt, att visst avdrag för premier medgåves, för att icke de nuvarande

skatteförmånerna för försäkringstagare, tillhörande det ifrågavarande och

närmast högre liggande skikt, skulle minskas.

Med hänsyn till att kommitténs förslag till utformning av räntebeskattningen

medförde en viss, ehuru obetydlig minskning av förmånerna i beskattningshänseende

även för försäkringstagare, som tillhörde de lägsta inkomstskikten,

förcsloge kommittén, att gränsen för avdraget höjdes till 300

kronor. För en höjning talade även penningvärdets fall. En höjning av avdraget

utöver 300 kronor ansåge sig kommittén icke kunna förorda. Enligt

gällande lag finge avdraget för sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring

samt för livförsäkring, som ej vore pensionsförsäkring, sammanlagt ej

överstiga 200 kronor, vilken gräns alltså enligt kommitténs förslag skulle

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

höjas till 300 kronor. Enligt kommitténs senare återgivna förslag skulle

premier för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring samt visst slag av olyckslallsförsäkring

få avdragas utan begränsning. Härigenom ökades ytterligare

utrymmet för avdrag i fråga om livförsäkringspremier.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden har, i syfte att främja försäkringssparande!, förordats

en större höjning av det nuvarande 200-kronorsavdraget än kommittén

föreslagit. Sålunda ha Landsorganisationen och De fria sjukkassornas

förbund föreslagit, att avdraget höjes till 400 kronor. Länsstyrelsen i Östergötlands

län har ansett att avdraget bör bestämmas till 400 kronor jämte 200

kronor för varje barn under viss ålder. Svenska försäkringsbolags riksförbund

har uttalat, att riktigast vore om avdragsrätten graderades med hänsyn

tagen till familjens storlek. Riksförbundet ville dock ej sträcka sig

längre än att förorda, att gränsbeloppet för gifta personer tillsammans bestämdes

till dubbla det av kommittén föreslagna beloppet eller till 600 kronor.

Även Försåkringsanstalterna Folket-Samarbete ha ansett, att avdraget

för äkta makar bör bestämmas till 600 kronor. Försåkringsanstalterna ha

vidare framhållit, att kommittén icke föreslagit någon ändring i den nu

gällande inskränkningen i avdragsrätten, att avdrag endast finge ske med

belopp, varmed premierna överstege vad som uppburits i vinst och premieåterbäring.

Enligt kommitténs förslag beskattades emellertid i princip icke

blott tilldelad återbäring utan även annat hos anstalten uppsamlat överskott.

Med hänsyn härtill borde nämnda inskränkning i avdragsrätten borttagas.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har föreslagit, att det nuvarande

200-kronorsavdraget borttages. Riksförbundet har härvid uttalat, att

en dylik lösning avgjort syntes mera logisk och att sociala skäl för bibehållande

av avdraget numera näppeligen torde kunna anföras. Det vore utomordentligt

vanligt, att maximibeloppet utnyttjades. Detta innebure, att

alla skattskyldiga finge åtnjuta samma avdrag. Den större inkomsttagaren

vunne då en större skattelättnad för sina försäkringar än den mindre, vilket

knappast kunde anses motiverat.

Departementschefen.

Liksom kommittén finner jag att beträffande kapitalförsäkring — i den

betydelse begreppet har enligt departementsförslaget — premien icke bör få

avdragas och utfallande belopp icke bör beskattas.

Såsom jag tidigare framhållit, bör vid en blivande allmän revision av

skattelagstiftningen övervägas, i vad mån ytterligare förenklingar kunna

genomföras i fråga om beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.

Vid en dylik revision torde böra prövas bl. a. frågan om

avskaffande av det nuvarande 200-kronorsavdraget. Vid sådant förhållande

anser jag mig icke nu böra föreslå en höjning av nämnda avdrag.

I anledning av Försåkringsanstalterna Folket-Samarbetes anmärkning, att

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 93.

177

kommittén icke föreslagit ändring i nu gällande stadgande, att avdrag för

försäkringspremier får ske med endast det belopp, varmed premien överskjuter

vad som uppburits i vinstutdelning eller premieåterbäring, bör

framhållas, att sålunda uppburet belopp till en del kan utgöras av medel,

som icke beskattats hos försäkringsanstalten. Då återbäringsbeloppen i regel

äro relativt obetydliga, anser jag mig dock böra i förenklande syfte förorda,

att det ifrågavarande stadgandet upphäves.

2. Pensionsförsäkring.

Kommittén.

Beträffande all pensionsförsäkring har föreslagits att —- liksom för närvarande

är fallet i fråga om försäkringar, som hänföras till pensionsförsäkringar

—■ avdrag skall medgivas för premien, medan utbetalt pensionsbelopp

i sin helhet skall beskattas såsom intäkt av tjänst.

Kommittén har övervägt, huruvida rätten till avdrag för pensionsförsäkringspremier

liksom nu bör vara obegränsad eller om den avdragsgilla premien

bör maximeras. Kommittén har härom anfört:

Skäl för en maximering kunna anföras. Såsom ovan framhållits medför

rätten till avdrag för premien och beskattningen av utfallande pensionsbelopp

i regel en minskning i skattebördan, enär den skattskyldige ofta befinner

sig vid en lägre punkt i den progressiva skatteskalan, då pensionen

utbetalas än då premierna inbetalas, en minskning som dock är principiellt

riktig i den mån den kan anses motsvara en utjämning över den skattskyldiges

återstående livstid av den under hans aktiva tid intjänade arbetsinkomsten.

Om däremot pensionspremien icke erlägges av den skattskyldiges

arbetsinkomst utan av annan inkomst eller av förmögenhet, finnas

icke samma skäl att anse minskningen i skattebördan såsom principiellt

riktig. Det kunde därför vara befogat att begränsa den avdragsgilla pensionsförsäkringspremien

till viss del av den skattskyldiges inkomst av eget arbete.

Emellertid har kommittén funnit en sådan begränsning av avdragsrätten

för pensionsförsäkringspremier stöta på oöverstigliga praktiska svårigheter.

Det är först och främst i många fall, exempelvis i fråga om jordbruksfastighet

eller rörelse, omöjligt att avgöra i vad mån inkomst är att anse som inkomst

av eget arbete. Vidare skulle växlingar i den skattskyldiges inkomster

kunna få till följd, att premien för en pensionsförsäkring ett år finge avdragas

helt men ett annat år blott till viss del. I så fall borde endast viss del av

den utfallande pensionen beskattas, vilket skulle medföra betydande komplikationer

vid taxeringsarbetet. För att undvika komplikationer av denna

art skulle det bliva nödvändigt att redan vid försäkringens tecknande avgöra,

huruvida försäkringen med hänsyn till den försäkrades inkomst av

eget arbete skulle under hela den återstående premiebetalningstiden berättiga

till avdrag för premien, oavsett senare inträdande förändringar i inkomsten.

Vid ett sådant avgörande skulle det alltså bliva nödvändigt att bedöma

försäkringstagarens sannolika framtida inkomster av eget arbete. Ett dylikt

bedömande måste emellertid inrymma ett alltför starkt moment av godtycke

för att böra ligga till grund för skatterättsliga avgöranden.

Kommittén har med hänsyn till de ovan antydda svårigheterna ansett sig

icke böra föreslå eu begränsning av avdragsrätten för pensionsförsäkrings
1*2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

premier i förhållande till den skattskyldiges inkomst av eget arbete. Ej heller

har kommittén funnit anledning att föreslå en maximering av den avdragsgilla

premien till ett för alla skattskyldiga lika belopp. En maximering

av den sist nämnda arten skulle nämligen ävenledes förorsaka betydande

komplikationer, exempelvis då en person har flera pensionsförsäkringar, vilka

tecknats vid olika tidpunkter och för vilka premiebetalningen upphör vid

olika tidpunkter. I sådant fall skulle maximering kunna medföra, att premien

för en pensionsförsäkring blev avdragsgill vissa år men icke andra,

vilket skulle få samma konsekvenser för beskattningen av utfallande belopp,

som ovan nämnts.

Att kommittén ansett sig kunna avstå från att föreslå en maximering av

den avdragsgilla pensionsförsäkringspremien sammanhänger med den föreslagna

inskränkningen i definitionen av begreppet pensionsförsäkring. Enligt

kommitténs mening är risken, att pensionsförsäkringar efter denna inskränkning

skola i någon större omfattning utnyttjas i syfte att undgå skatt,

väsentligen minskad.

Kommittén har föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken

dylik avdragsrätt icke föreligger i fråga om s. k. engångs premie, borttages.

Avdrag bör alltså enligt kommitténs förslag medgivas för alla för pensionsförsäkring

erlagda premier oberoende av den tid, under vilken premieinbetalningen

fullgöres, i följd varav utfallande försäkringsbelopp skola i sin

helhet beskattas. Kommittén har vidare anfört:

Den nuvarande regeln, enligt vilken avdragsrätt för engångspremie icke

medgives, har närmast motiverats med att en dylik avdragsrätt ofta icke

kunnat utnyttjas, enär premiebeloppet kanske många gånger överstigit försäkringstagarens

årsinkomst. Man har då ansett det hårt, att i sin helhet

beskatta utfallande försäkringsbelopp, och i stället vägrat avdrag för premien

men till beskattning tagit en reducerad del av pensionsbeloppet. Det

är emellertid att märka, att åtskilliga engångspremier äro av den storlek,

att avdrag för desamma väl kunde tillgodonjutas vid taxeringen; så är t. ex.

i regel fallet med de inbetalningar som göras i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt.

Genom att i dylika fall avdragsrätt för premien icke medgives,

bliva ju dessa försäkringar i beskattningshänseende mindre gynnsamt behandlade

än andra sådana.

Enligt gällande bestämmelser hänföres till försäkring mot engångspremie

icke blott försäkring, där enligt försäkringsavtalet hela premien skall

erläggas på en gång utan även sådana, där premien erlägges i olika poster

inom en tid av högst fem år. Sistnämnda föreskrift torde hava tillkommit

för att förhindra, att genom en i sak betydelselös uppdelning av

en engångspremie i flera poster en försäkring skulle kunna betagas sin karaktär

av försäkring mot engångspremie. Den gjorda gränsdragningen mellan

olika slag av premiebetalning lider emellertid av betänkliga svagheter.

Enligt bestämmelsen föreligger icke engångspremie, så snart någon del av

premien enligt avtal skall erläggas senare än fem år efter dettas slutande.

Härigenom kan även med gällande definition en försäkring mot engångspremie

förvandlas till försäkring mot annan premie genom att en obetydlig

del av engångspremien utbrytes och erlägges senare än fem år efter försäkringens

tecknande. Försök till kringgående av denna art hava, såsom

ovan nämnts, föranlett livförsäkringsbolagen att ingå en överenskommelse

att icke bevilja pensionsförsäkringar med premiebetalningen anordnad på

visst sätt. Denna överenskommelse kan dock medföra, att åtskilliga legitima

önskningar från försäkringstagarnas sida icke kunna tillmötesgås.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

179

Av det förestående framgår, att betydande olägenheter vidlåda den nuvarande

behandlingen av livränteförsäkring mot engångspremie. Å andra

sidan kan det icke förnekas, att en beskattning av utfallande livräntebelopp

i deras helhet skulle innebära en orättvisa i sådana fall, då försäkringstagaren

icke kunde helt utnyttja avdragsrätten på den grund, att engångspremien

översteg hans skattepliktiga inkomst. En sådan beskattning skulle

i många fall medföra, att skattskyldiga måste avstå från att ordna sin åldersförsörjning

genom en livränteförsäkring, oaktat måhända en sådan vore

den för dem bästa utvägen. Kommittén har för den skull övervägt möjligheterna

att införa viss valrätt för den skattskyldige, så att han antingen kunde

få avdrag för engångspremie, varvid utfallande belopp skulle beskattas,

eller mot avstående av avdragsrätten kunde få utfallande belopp skattefria.

Emellertid har kommittén ansett en sådan valrätt ur olika synpunkter

mindre lämplig och därför stannat för en annan utväg att tillgodose de senast

angivna önskemålen.

Kommittén har yttrat, att de försäkringar, beträffande vilka olägenheterna

med rätt till avdrag för engångspremien och beskattning av hela den utfallande

livräntan framträdde starkast, vore de genast börjande livräntorna.

Vid dessa försäkringar förelåge icke heller möjligheter för den skattskyldige

att utnyttja avdragsrätten genom att uppdela premiebetalningen

på flera år. Kommittén föresloge av denna anledning, att genast börjande

livränta icke skulle hänföras till pensionsförsäkring. Premiebetalningen för

en genast börjande livränta kunde endast fullgöras genom engångspremie.

Förslaget medförde då, att denna icke finge avdragas och att utfallande livräntebelopp

ej heller inkomstbeskattades. Såsom senare föresloges, skulle

däremot premiereserven efter visst avdrag förmögenhetsbeskattas och räntan

härå inkomstbeskattas. I princip bleve härigenom den genast börjande

livräntan behandlad på samma sätt som för närvarande. Den nuvarande beskattningen

enligt reducerande skala avsåge ju just att träffa räntan å premiereserven.

Beträffande uppskjutna livräntor mot engångspremie kvarstode visserligen

de förut anförda olägenheterna med rätt till avdrag för premien och beskattning

av det utfallande livräntebeloppet. Kommittén hade emellertid

icke ansett det nödvändigt att taga hänsyn härtill. Den, som avsåge att

teckna en försäkring av detta slag, hade ju möjlighet att i stället antingen

fördela premiebetalningen över flera år och därigenom bereda sig möjlighet

att utnyttja avdragsrätten eller att dröja med försäkringens tecknande

till dess livräntan skulle börja utgå och härigenom få utfallande livräntebelopp

skattefria.

Mot kommitténs förslag, att avdrag skulle medgivas även för engångspremie,

kunde tänkas den erinran, att detsamma skulle öka möjligheterna

att ernå icke avsedda skattelättnader. Så vore enligt kommitténs mening

icke förhållandet. Om en skattskyldig hade växlande inkomster och önskade

utjämna sin beskattningsbara inkomst genom att olika år inbetala

olika stora avgifter för en pensionsförsäkring (varigenom ju avgifterna i

viss mån finge karaktär av engångspremie), kunde av skäl som utvecklats

detta sakligt sett icke betraktas såsom oberättigad fördel. Från skattesyn
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

punkt borde hinder icke möta ens för ett avtal om pensionsförsäkring, i

vilket premiebetalningen icke på förhand helt fixerades utan kunde bestämmas

först i efterhand sedan försäkringstagarens inkomster för varje år

kunde överblickas.

Såsom en konsekvens av dels de sålunda föreslagna reglerna angående

beskattning av pensionsförsäkring och rätten till avdrag för engångspremier

dels av vissa i det följande föreslagna ändrade bestämmelser rörande sjukoch

olycksfallsförsäkring skulle de nuvarande föreskrifterna i 32 § 2 mom.

kommunalskattelagen komma att i sin helhet utgå.

I fråga om rätten till avdrag för erlagda premier hade kommittén funnit

erforderligt att ändra den nuvarande avfattningen av 46 § kommunalskattelagen.

Sålunda hade avdragsrätten föreslagits skola gälla avgift för pensionsförsäkring

d den skattskyldige själv eller hans make. Härigenom hade kommittén

avsett att förhindra att avdragsrätt i fortsättningen medgåves i andra

fall, än då försäkringen vore tagen för att bereda ålderspension åt den skattskyldige

själv eller hans make eller efterlevandepension till den skattskyldiges

make, barn och vissa andra i anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen

angivna personer.

Det för närvarande vid pupillpension medgivna avdraget å 600 kronor

hade kommittén ansett icke böra bibehållas, bl. a. på den grund att någon

anledning icke syntes föreligga att i beskattningshänseende gynna minderåriga,

vilka uppbure pupillpension, framför andra föräldralösa minderåriga

med motsvarande inkomst av annat slag.

Yttranden.

Frågan om begränsning av rätten till avdrag för premier

för pensionsförsäkring har berörts i ett par yttranden.

Sålunda har statskontoret uttalat, att det borde ytterligare övervägas, huruvida

icke viss begränsning av nämnda rätt alltjämt borde bibehållas, eventuellt

i form av ett fixerat högsta avdragsbelopp för år. Den lämpliga storleken

av det avdrag, som sålunda högst skulle medgivas, undandroge sig

statskontorets bedömande.

Försäkringsinspektionen har yttrat, att inspektionen, såsom förut anförts,

icke ansåge, att försäkringar med garanti borde — på sätt kommittén ifrågasatt

— uteslutas. Då skattelättnaderna inom pensionsförsäkringsområdet

icke torde böra äga tillämpning å mycket stora försäkringar, ville inspektionen

förorda, att frågan om begränsningsregler upptoges till förnyad prövning.

Beträffande försäkring mot engångspremie har försäkringsinspektionen

anfört:

Kommitténs förslag, att även engångsbetalda försäkringar, med undantag

av genast börjande livränta, skola utgöra pensionsförsäkringar om de i övrigt

uppfylla villkoren härför, skulle otvivelaktigt underlätta ålders- och

efterlevandeförsörj ning genom pensionsförsäkring för personer med starkt

växlande inkomster. I verkligheten torde dock personer med inkomster av

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 93.

181

växlande storlek i regel icke till huvudsaklig del utjämna dessa genom försäkringspremier.

Det kan därför ifrågasättas, om det är erforderligt att

åvägabringa nära nog obegränsade möjligheter till sådan inkomstutjämning

inom pensionsförsäkringsområdet. I de fall, då engångspremien erlägges

av sparade, redan beskattade arbetsinkomster, kan den uppgå till sådan

storlek, att det icke blir möjligt att tillfullo utnyttja avdragsrätten. Detta

kan föranleda orättvis beskattning eftersom utfallande belopp beskattas. Erlägges

engångspremien av andra medel, är det berättigade i avdragsrätten

---tvivelaktigt. Under sådana omständigheter synes det kunna ifrågasättas,

om denna av kommittén föreslagna utbyggnad inom pensionsförsäkringsområdet

är vare sig erforderlig eller lämplig. Skulle så likväl anses

vara fallet, bör frågan om valrätt vid engångspremie, vilken valrätt förordas

i Riksförbundets och Folket-Samarbetes utlåtanden, på nytt övervägas. Inom

tjänstepensionsförsäkringen bör dock betalningssättet liksom nu vara utan

betydelse för såväl försäkrings klassificering som för avdragsrätten. Även

genast börjande livränta bör därför inom detta område godkännas som pensionsförsäkring.

Med försäkringar med engångspremie böra i detta sammanhang jämställas

försäkringar, för vilka under något år premien överstiger det årsbelopp,

som skulle hava erlagts, därest premiebetalningen jämnt fördelats på visst

helt antal år. Detta antal år bör i anslutning till nu gällande lagföreskrift

icke sättas lägre än sex år. Det synes dock lämpligast att stadfästa de av

livförsäkringsanstalterna enligt den s. k. pensionsförsäkringsöverenskommelsen

tillämpade reglerna. Enligt dessa utgör det ifrågavarande antalet

år tio, om uppskovstiden, d. v. s. tiden intill utbetalningarnas början, utgör

tio år eller mera, och eljest uppskovstiden själv, avkortad till helt antal år,

dock minst sex år.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har ifrågasatt, huruvida det icke

skulle vara lämpligast att bibehålla kommunalskattelagens nuvarande bestämmelser,

att rätt till avdrag för erlagda premier ej förelåge vid pensionsförsäkring

mot engångspremie, eller möjligen att utbygga dessa bestämmelser

till att motsvara de i den av livförsäkringsbolagen träffade s. k. pensionsförsäkringsöverenskommelsen

införda begränsningsreglerna. Eljest syntes

det nödvändigt att i fråga om engångsbetalda livräntor medge försäkringstagarna

valrätt, huruvida försäkringen skulle hänföras till pensionsförsäkring

eller icke.

I fråga om genast börjande livränta har länsstyrelsen i Malmöhus

län funnit bestämmelserna härom vara av den art, att de mycket

lätt kunde kringgås.

Räntc- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd har yttrat, att det

i brist på tydliga bestämmelser torde kunna göras gällande, att även om det

endast vore mycket kort avstånd mellan tidpunkten för försäkringsavtalets

slutande och den tid, då livräntan skulle börja utgå, livräntan icke kunde

anses vara »genast börjande». Om man, för att betrakta en livränta som

uppskjuten, godkände ett mycket kort tidsavstånd, förefölle det vara orimligt

alt icke även godkänna den genast börjande livräntan som pensionsförsäkring.

Fordrade man däremot, att avståndet skulle vara relativt stort,

kunde resultatet bliva det, som enligt uttalande av kommittén förekommit

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

enligt det gamla systemet, nämligen att åtskilliga legitima önskningar lios

försäkringstagarna icke kunde tillmötesgås.

På grund av det sålunda anförda borde bestämmelsen om genast börjande

livränta utgå. Skulle detta icke befinnas vara möjligt, borde anvisningarna

utökas med en definition på begreppet »genast börjande livränta».

Ett tillmötesgående av förenämnda önskemål, att försäkring, som avsåge

genast börjande livränta, skulle godkännas som pensionsförsäkring, komme

att nödvändiggöra införandet av valrätt för den skattskyldige att antingen

få avdrag för erlagd engångspremie, varvid utfallande belopp skulle beskattas,

eller mot avstående av avdragsrätten få utfallande belopp skattefria.

Utan dylik valrätt torde det icke bliva möjligt att få en rationell och rättvis

lösning av hithörande problem, ej heller att undvika att den skattskyldige

utsattes för beskyllningar för skattespekulation.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha uttalat, att kommitténs förslag

rörande genast börjande livräntor medförde den konsekvensen, att ålderspension,

som tecknades vid eller nära pensionsåldern, kunde, allt efter

uppskovstidens längd, bliva beskattad som pensionsförsäkring eller kapitalförsäkring

eller försäkring, beträffande vilken avdrag för premier icke medgåves

men utfallande belopp beskattades. Det förhållandet, att dessa ur principiell

synpunkt otillfredsställande diskontinuiteter kunde undanröjas av

den skattskyldige genom att han avstode från pension under det eller de

första åren och därigenom ernådde tillräcklig uppskovstid, syntes ej göra

saken bättre. När fråga vore om tjänstepensionering, där avdragsrätten tillkomme

arbetsgivaren och skattskyldigheten för utfallande belopp åvilade

den anställde, bleve orimligheten av dessa förhållanden ännu mera märkbar.

Om man önskade behålla de av kommittén påpekade fördelar, som vore

förknippade med att tillåta pensionsförsäkringar med kort premiebetalningstid,

syntes det endast vara möjligt att avlägsna den irrationalitet, som nyss

påvisats, genom att införa en viss valfrihet för pensionsförsäkringar, vilka

enligt 116 § lagen om försäkringsavtal kunde tagas i mät. Om dylik valfrihet

infördes, bleve det möjligt att utan att rubba den av kommittén föreslagna

likheten mellan enskild pensionsförsäkring och tjänstepensionsförsäkring

medgiva, att genast börjande livränta tecknades som pensionsförsäkring

med rätt till avdrag för arbetsgivaren för erlagd premie och beskattning

av utfallande belopp för pensionären, medan enskild försäkringstagare,

som tecknade genast börjande livränta med engångspremie, vilken ej

kunde avdragas, finge försäkringen klassificerad som kapitalförsäkring och

därmed undginge dubbelbeskattning. På samma sätt anpassades skattebestämmelserna

på ett smidigt och naturligt sätt till förhållandena vid pensionsförsäkring

med kort uppskovstid. Anteckning om klassificeringen borde

för försäkringar med valfrihet göras på försäkringsbrevet.

Pensionsstijrelsen har yttrat, att även om genast börjande livräntor klassificerades

som annan livförsäkring än pensionsförsäkring en jämförelse

med pensionering annorledes än genom försäkring ledde till att premiereserven

för dessa livräntor icke borde förmögenhetsbeskattas och räntan därå

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

icke inkomstbeskattas, åtminstone icke i de fall, då pensionsbeloppen icke vore

oskäligt höga. De genast börjande livräntorna vore enligt nu gällande beskattningsregler

med kommitténs egna premisser för hårt beskattade. Det

funnes enligt pensionsstyrelsens mening icke något skäl att bibehålla denna

inadvertens. Styrelsen, som sålunda rent principiellt vände sig mot den

föreslagna förmögenhets- och räntebeskattningen av genast börjande livräntor

oavsett vem försäkringsgivaren vore, ville som sin bestämda mening

framhålla, att i varje fall genast börjande livräntor tecknade enligt lagen

om frivillig statlig pensionsförsäkring borde fritagas från dylik beskattning.

Som ytterligare skäl härför kunde nämnas, att enligt bestämmelserna angående

högsta tillåtna avgiftsinbetalning det icke vore möjligt för en enskild

person att teckna genast börjande livräntor hos styrelsen på ett sammanlagt

årsbelopp överstigande 3 000 kronor. Årsbeloppen vore alltså så blygsamma,

att en jämförelse med förhållandena vid pensionering annorledes

än genom försäkring vore fullt berättigad.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört, att av den omständigheten,

att avdrag för premien för genast börjande livräntor icke medgåves

och således utfallande belopp icke beskattades, icke följde, att sådan livränta

borde göras till föremål för ränte- och förmögenhetsbeskattning. Om en person

i stället för att betala årspremier för en uppskjuten livränta med rätt

till avdrag för de erlagda premierna själv uppsamlade motsvarande belopp

av sin inkomst för att vid lämplig tidpunkt inköpa en genast börjande livränta

utan rätt till avdrag för premien, borde detta icke rimligen föranleda,

att den sistnämnda försäkringen i fråga om förmögenhetsskatt och skatt

på ränteinkomsten bleve hårdare behandlad än den förra. Det borde i detta

sammanhang uppenbarligen vara försäkringens karaktär av livränteförsäkring

och bundenheten i placeringen, som vore avgörande för friheten

från ränte- och förmögenhetsbeskattning och icke frågan om rätt till avdrag

för premien.

Om genast börjande livränta utan rätt till avdrag för premien och utan

skattskyldighet för utfallande livräntebelopp även vore helt fri från ränteoch

förmögenhetsskatt, vilket som av det nyss sagda framginge vore det principiellt

riktiga i normala fall, skulle emellertid risk föreligga för att denna

försäkringsform kunde komma att utnyttjas av förmögna personer i syfte

att ernå skattelättnad. Det kunde därför ur denna synpunkt vara motiverat

att förebygga detta genom att hos försäkringstagaren beskatta genast börjande

livränta efter samma regler som föreslagits beträffande kapitalförsäkring.

Något skäl för att hos försäkringsgivaren beskatta dessa livräntor

och andra ränteförsäkringar, som icke fölle under begreppet pensionsförsäkring,

förefunnes däremot icke.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

ha yttrat, alt enligt förslaget genast börjande livränta icke skulle

anses som pensionsförsäkring. En arbetsgivare, som genomförde ordnade

pensioneringsförhållanden för sin personal, torde emellertid ofta ha redan

pensionerade tjänstemän och syntes vid säkerställandet även av deras pen
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

sioner böra ha möjlighet att begagna sig av pensionsförsäkring. Vid försäkring

på grund av tjänst borde därför genast börjande livränta betraktas som

pensionsförsäkring. Beträffande koncessionerad tjänstepensionsanstalt bleve

en sådan behandling av genast börjande livränta en följd av pensionskassornas

förut föreslagna ändring, att samtliga av anstalten meddelade försäkringar

skulle räknas som pensionsförsäkringar.

I några yttranden har anmärkts, att förslaget att begränsa rätten

till avdrag för erlagda premier till att gälla avgift

för pensionsförsäkring å den skattskyldige själv eller

hans make i vissa fall komme att medföra dubbelbeskattning därigenom

att avdrag icke medgåves för erlagda premier men utfallande belopp

likväl beskattades. Sålunda har Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört

:

Beträffande utformningen av pensionsförsäkringsbegreppet och de därtill

anknutna beskattningsreglerna må vidare framhållas, att inkomstbeskattning

av på grund av försäkringen utfallande belopp enligt förslaget alltid

skall ske, då försäkringen enligt de föreslagna anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen

är att anse som pensionsförsäkring, vilket, oberoende av

vem som är försäkringstagare, är fallet så snart försäkringen i förhållande

till den försäkrade uppfyller de i anvisningarna angivna förutsättningarna.

Rätt till avdrag för erlagda premier föreligger däremot enligt 46 § i lagförslaget

endast om försäkringen tecknats å försäkringstagarens eget eller hans

makes liv. Om sålunda någon vill genom försäkring -—- bortsett från genast

börjande livränta ■—- bereda exempelvis sin moder eller annan nära anhörig

ålderspension från viss ålder, föreligger ej avdragsrätt för erlagda premier,

men de utfallande pensionsbeloppen skola det oaktat i sin helhet inkomstbeskattas

hos mottagaren. En sådan inadvertens i skattelagstiftningen torde

kommittén dock ej hava åsyftat. ----—

Det måste vara ett rimligt krav, att pensionsförsäkringsbegreppet utformas

så att en försäkring icke mot försäkringstagarens önskan hänföres till pensionsförsäkring

med dubbelbeskattning som följd, nämligen såväl av erlagda

premier som av utfallande försäkringsbelopp. Om avdragsrätten inskränkes

till det fall, att försäkringen tecknats å eget eller makes liv, bör motsvarande

inskränkning göras i det i anvisningarna till 46 § föreslagna pensionsförsäkringsbegreppet.

Härifrån bör dock undantag göras för det fall, att försäkring

tecknas till förmån för frånskild make.

På liknande sätt ha försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Malmöhus

län, mellankommunala prövningsnämnden, Svenska personal-pensionskassan

och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa samt Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete uttalat sig. Sistnämnda försäkringsanstalter ha ytterligare

framhållit, att här ifrågavarande art av dubbelbeskattning syntes

komma att ske även beträffande tjänstepensionsförsäkring, som icke uppfyllde

villkoren i punkt 1 av de föreslagna anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen.

I

I fråga om det vid pupillpension medgivna avdraget å

600 kronor ha Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete anfört, att de i

princip icke hade något att erinra mot kommitténs förslag att borttaga nämn
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 93.

185

da avdrag. Emellertid innehölle de nuvarande bestämmelserna om särskilda

barnbidrag en mycket kraftig inkomstprövning. På grund härav indroges

pupillpensioner i stor omfattning till statsverket. Riksdagen hade nyligen

begärt, att lagen om särskilda barnbidrag bleve föremål för översyn. Under

sådana förhållanden syntes det vara riktigt att icke slopa 600-ltronorsavdraget

— åtminstone icke för redan tecknade försäkringar — förrän i samband

med att inkomstprövningen för de särskilda barnbidragen avskaffades eller

i vart fall väsentligt inskränktes.

Departementschefen.

I likhet med kommittén finner jag att betydande svårigheter skulle möta

att till beloppet begränsa de premier för pensionsförsäkring som få avdragas.

Liknande svårigheter — om än måhända icke av samma storlek —- skulle

uppkomma, därest rätt till avdrag för premier icke skulle medgivas i den

mån de avsåge pension överstigande visst belopp. De berörda svårigheterna

skulle ytterligare utökas därigenom, att vid tillämpning av de ifrågasatta

begränsningsreglerna hänsyn finge tagas till pensionsrätt, som icke säkerställts

genom försäkring, t. ex. pensionsrätt som tillkomme statliga och kommunala

befattningshavare. Dessa skattskyldiga borde nämligen, med hänsyn

till sin statliga eller kommunala pensionsrätt, icke äga rätt till avdrag för

pensionsförsäkringspremier i samma omfattning som övriga skattskyldiga.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag icke skäl förorda någon begränsning

av det premiebelopp, som får avdragas, eller föreslå någon maximering

i skattehänseende av pensionsbeloppen vid pensionsförsäkring.

Av skäl, som kommittén anfört, finner jag avdrag böra få åtnjutas även

för premier, som inbetalas under högst fem år, d. v. s. även för engångspremie.

Utfallande livräntebelopp böra härvid beskattas. Emellertid kan det

inträffa, att den skattskyldiges inkomst icke är av7 den storlek, att han kan

utnyttja avdraget för premien, om inbetalningen sker på en gång eller under

kortare tid. I sådant fall vore det skäligt, att beskattningen ordnades

så, att avdrag icke finge åtnjutas för premien men att utfallande belopp

icke beskattades. Detta innebure, att försäkringen vid försäkringstagarens

beskattning behandlades såsom kapitalförsäkring. Detsamma borde då vara

fallet vid försäkringsanstaltens beskattning. Såsom i åtskilliga yttranden

framhållits, torde i den skattskyldiges intresse böra införas en rätt att välja

mellan de båda sätten för beskattning. Jag förordar därför att skattskyldig,

som tecknar försäkring, för vilken premiebetalningen skall vara fullgjord

inom fem år från försäkringens tecknande, skall äga rätt att få försäkringen

i skattehänseende behandlad såsom kapitalförsäkring, även om densamma

enligt de föreslagna bestämmelserna skolat hänföras till pensionsförsäkring.

Därest försäkringen sålunda hänförcs till kapitalförsäkring, bör anteckning

om detta förhållande göras i försäkringsbrcvet.

Då avdrag erhålles även för engångspremie, kommer försäkring som ta
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 93

ges i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt att i beskattningshänseende bliva

likställd med försäkring, som tecknas hos annan försäkringsanstalt.

Såsom förutsättning för att premier för pensionsförsäkring enligt nuvarande

bestämmelser skola få avdragas gäller bl. a. att premierna erlagts för

den skattskyldige själv eller för hans make eller hans omyndiga barn. Ifrågavarande

stadgande synes i praxis ha tolkats så, att premie, som gäldats

av försäkringstagare, alltid anses ha erlagts för honom själv.

Kommittén har föreslagit, att rätten till avdrag för pensionsförsäkringspremier

skall tillkomma den, å vilken pensionsförsäkringen tecknats, eller

dennes make. I åtskilliga yttranden har anmärkts att förslaget skulle medföra,

att utfallande pensioner komme att beskattas även i fall, då avdragsrätt

icke förelegat. Kommitténs förslag torde emellertid innebära, att då

försäkringen tagits av annan än den, vilken ålders- eller invalidpension skall

tillfalla eller efter vilkens död efterlevandepension skall utgå, avdragsrätten

skall tillkomma den sistnämnde, d. v. s. den försäkrade, och icke försäkringstagaren.

Emellertid torde enligt kommitténs förslag även försäkringstagaren

i vissa fall kunna komma i åtnjutande av avdrag för belopp motsvarande

premien, t. ex. då premien erlagts av arbetsgivare för arbetstagares

räkning eller då premien kan anses utgöra avdragsgillt periodiskt understöd;

i dessa fall bör motsvarande belopp betraktas som inkomst för arbetstagaren

respektive den, som erhåller understödet. Däremot torde enligt

kommitténs förslag avdragsrätt icke tillkomma skattskyldig, som erlägger

premie för pensionsförsäkring å exempelvis ett hembiträde, enär utgiften

i dylikt fall är att hänföra till personliga levnadskostnader.

En förutsättning för att kommitténs förslag att överflytta aArdragsrätten

från försäkringstagaren till den försäkrade skulle kunna genomföras, torde

vara att, då försäkringstagaren vore annan än den försäkrade, som villkor

för att försäkring skulle anses såsom pensionsförsäkring stadgades, att den

försäkrade skulle genom oåterkalleligt förordnande vara insatt som förmånstagare

till försäkringen. Då jag icke anser mig böra förorda att ett

sådant villkor uppställes, torde icke heller en bestämmelse, som betager

försäkringstagaren rätten till avdrag för de premier han erlagt, böra införas.

Dock torde försäkringstagaren icke böra äga avdragsrätt i de fall,

då premien motsvarar sådan utgift för personliga levnadskostnader, som enligt

20 § kommunalskattelagen icke är avdragsgill, men då det utgivna beloppet

utgör skattepliktig inkomst för den vilken beloppet kommit till godo,

t. ex. då premien erlägges för försäkring å hembiträde. Då hembiträdet i

nyssnämnda fall visserligen är skattskyldigt för belopp motsvarande premien

men då hon, eftersom fråga är om pensionsförsäkring i samband med

tjänst, äger rätt att avdraga samma belopp, blir resultatet att arbetsgivarens

premiebetalning icke påverkar hennes taxering men att hon beskattas för

den utfallande pensionen. Premiebeloppet torde därför, i överensstämmelse

med vad som för närvarande sker, icke behöva upptagas i hembiträdets

deklaration. Arbetsgivaren bör förvägras avdrag icke blott då hembiträdet

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

är insatt såsom förmånstagare enligt oåterkalleligt förmånstagareförordnande

— i vilket fall det redan enligt vad förut sagts torde vara naturligt

att avdrag icke bör beviljas •— utan även då dylikt förordnande icke föreligger.

Att avdrag bör vägras även i det senare fallet torde vara nödvändigt

för att undvika, att arbetsgivaren förskaffar sig avdragsrätt genom att underlåta

att genom oåterkalleligt förordnande insätta hembiträdet såsom förmånstagare.

Något undantag från regeln om rätt till avdrag för premier, som erlagts av

försäkringstagaren, torde däremot icke erfordras för de fall, då premien

motsvarar i 20 § kommunalskattelagen omförmäld gåva eller där omnämnt

periodiskt understöd, vilka icke äro avdragsgilla. I dessa fall medgives visserligen

icke givaren avdrag för gåvan eller understödet men mottagaren

är icke heller skattskyldig därför. Då beloppet beskattas blott en gång, torde

intet vara att invända mot att i de motsvarande försäkringsfallen beskattningen

sker hos mottagaren av försäkringsbeloppet.

I likhet med kommittén finner jag det icke motiverat, att det vid pupillpension

medgivna avdraget å 600 kronor bibehålies. Visserligen skall enligt

lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete, i vissa fall

verka reducerande å det barnbidrag å 420, respektive 250 kronor, som utgår

enligt lagen. Någon anledning att enbart av detta skäl ha ifrågavarande avdrag

kvar vid beskattningen synes dock icke föreligga. Härtill kommer att

om avdraget borttages en förenkling av skattereglerna vinnes. Jag förordar

därför att det berörda avdraget borttages. I följd härav bör lagen den 30 juni

1937 (nr 664) om beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av

pupillpension från staten upphöra att gälla.

3. Sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring.

För närvarande gäller beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring, att avdrag

för premier i princip icke är medgivet, ehuru av sociala skäl avdrag

beviljas för ifrågavarande premier jämte vissa andra premier med ett sammanlagt

belopp av högst 200 kronor. Å andra sidan räknas icke till skattepliktig

inkomst vad som i annan form än livränta tillfallit den försäkrade

eller hans dödsbo på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Utfallande

livränta beskattas däremot, ehuru till reducerat belopp.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete är

envar arbetare, där icke i lagen annorlunda stadgas, försäkrad för skada

till följd av olycksfall i arbetet. Enligt 4 § i lagen äger försäkringen rum i

riksförsäkringsanstälten eller, under särskilda villkor, i vissa ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolag.

I 15 § i lagen stadgas att om arbetsgivare är skyldig att utgiva understöd,

för vilket avdrag må göras från ersättning enligt lagen, försäkringsavgiften

under vissa förutsättningar bestämmes till det lägre belopp, som motsvarar

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

den minskade försäkringsrisken. Med stöd av denna bestämmelse ha ett

flertal större kommuner och vissa enskilda arbetsgivare iklätt sig s. k. självrisk.

Staten har påtagit sig självrisk såsom framgår av olika avlöningsförfattningar

och kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 678) med särskilda bestämmelser

om tillämpning av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete å arbetare, som användas till arbete för statens räkning.

Enligt denna kungörelse skall vid olycksfall i arbete statsverket utgiva ersättning

enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen. Ersättningen

utbetalas av riksförsäkringsanstalten eller, i vissa fall, av vederbörande myndighet,

sedan riksförsäkringsanstalten beslutat om rätten till ersättning,

samt om ersättningens art och storlek.

Om arbetsgivare, som står självrisk, utbetalar lön till arbetstagare under

tid, då arbetstagaren är förhindrad arbeta på grund av olycksfall i arbete,

anses enligt rättspraxis jämväl den del av lönen, som motsvarar vad arbetstagaren

skulle ha ägt uppbära, om försäkring skett i riksförsäkringsanstalten

eller i förut omnämnt olycksfallsförsäkringsbolag, vara att hänföra till

skattepliktig inkomst för arbetstagaren.

Beträffande arbetslöshetsförsäkring gäller för närvarande, liksom beträffande

sjuk- och olycksfallsförsäkring, att premierna icke äro avdragsgilla

annat än inom ramen för 200-kronorsavdraget men att vad som tillfallit den

försäkrade på grund av försäkringen icke räknas till skattepliktig inkomst.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit, att sjuk- och olycksfallsförsäkringar vid försäkringstagarnas

beskattning delas i två grupper, den ena avseende försäkringar,

vilka icke innefatta utfästelse om ersättning i form av kapital eller,

där utfästelse av kapital förekommer, kapitalet icke överstiger det högsta

årliga livräntebelopp, som genom försäkringen utfästes, och den andra avseende

övriga sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

Beträffande den förstnämnda gruppen har kommittén föreslagit, att avdrag

skall vid taxeringen medgivas för hela den erlagda premien, dock endast

i fråga om försäkring å den skattskyldige själv, hans make eller hans

omyndiga barn; med avseende å innebörden av sistnämnda begränsning

har hänvisats till vad förut anförts beträffande pensionsförsäkring. Å andra

sidan skall enligt kommitténs förslag till skattepliktig intäkt av tjänst hänföras

livränta och sjukpenning, som utgå på grund av försäkring av nyss

angiven art. Kommittén har uttalat, att anledningen till den föreslagna

ändringen vore, att nu berörda försäkringsformer slode pensionsförsäkringen

synnerligen nära samt att sjuklön vore skattepliktig. Däremot skulle

utfallande belopp av naturliga skäl icke beskattas, där beloppet avsåge sjukvårds-

eller läkarekostnader. Uttrycklig föreskrift härom föresloges skola

meddelas i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen. Givet vore, att om

försäkringen vore av sådan art, att särskild ersättning icke utginge för

sjukvårds- och läkarekostnad utan ersättningen härför inkluderades i sjuk
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

penningen, från dennas belopp finge avdragas dylika kostnader som den försäkrade

haft.

I fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring, som innefattade utfästelse om

ersättning i form av kapital överstigande den förut angivna gränsen, har

kommittén däremot föreslagit, att de nuvarande reglerna bibehållas. Avdrag

skall således — frånsett det föreslagna 300-kronorsavdraget — icke

medgivas för premien men utfallande försäkringsbelopp skall vara skattefritt.

Kommittén har anfört, att förslaget angående beskattning av hithörande

försäkringar under vissa förutsättningar kunde komma att gynna

sådana försäkringar av berörda art, vilka innefattade ej blott utfästelse om

ersättning i form av kapital utan även utfästelse av livränta eller sjukpenning.

I dylika fall bleve nämligen även utfallande sjukpenning eller livränta

undandragen beskattning. Kommittén hade emellertid icke ansett detta förhållande

kunna befaras föranleda någon olägenhet ur beskattningssynpunkt.

Rätten till avdrag för premien torde i allmänhet anses värdefullare än

skattefriheten för utfallande belopp, och man torde därför kunna antaga,

att ifrågavarande kombinationer av kapitalutfästelse och utfästelse om annan

ersättning icke skulle bliva särskilt vanliga.

Kommittén ansåge, att enhetliga regler borde gälla beträffande beskattning

av belopp, vilka tillfallit någon såsom ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete, oavsett om beloppet utgått på grund av försäkring eller

annorledes. Sålunda borde också i sistnämnda fall även sådan ersättning,

som utginge i annan form än livränta — givetvis dock icke ersättning i form

av kapital — utgöra skattepliktig intäkt.

Beträffande arbetslöshetsförsäkring har kommittén föreslagit sådan ändring

av gällande bestämmelser, att avdrag utan begränsning medgives för

premien, medan arbetslöshetsunderstöd, som utgår på grund av försäkringen,

räknas till skattepliktig inkomst.

Då enligt kommitténs förslag skatteplikt i regel skall föreligga i fråga

om belopp, som på grund av försäkring tillfallit någon såsom bl. a. livränta

och sjukpenning ävensom arbetslöshetsunderstöd, har kommittén föreslagit,

att försäkringsanstalt och understödsförening skola utan anmaning

lämna uppgift om utbetalda belopp av nyssnämnda art. Uppgiftsskyldighet

skall dock enligt förslaget icke föreligga för utbetalda belopp, vilka

sammanlagt icke uppgå till 300 kronor. Motsvarande gräns är för närvarande

200 kronor. Kommittén har uttalat, att höjningen vore motiverad med

hänsyn till penningvärdets fall. Beträffande belopp, som utginge på grund

av sjuk- och olycksfallsförsäkring, skulle en lägre gräns än 300 kronor sannolikt

medföra betydande praktiska olägenheter för de uppgiftsskyldiga försäkringsgivarna.

I fråga om sjukkassorna komme en gräns vid 300 kronor att

medföra, att de lokala sjukkassorna endast i ringa grad berördes av uppgiftsskyldigheten.

Denna komme alltså att så gott som helt åvila centralsjukkassorna,

vilka lättare kunde fullgöra skyldigheten. I syfte att underlätta

uppgiftsskyldigheten rörande sjuk- och olycksfallsförsäkring föresloge

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Muj:ts proposition nr 93.

kommittén, att sammanläggning skulle behöva ske endast av belopp, som

utbetalats på grund av ett och samma försäkringsfall.

I fråga om preliminärbeskattningen har kommittén föreslagit, att preliminär

A-skatt icke skall uttagas för sådan ersättning på grund av sjukoch

olycksfallsförsäkring, som utgår under de tre första månaderna av ersättningstiden

för varje försäkringsfall. Såsom motivering härför har kommittén

anfört:

I fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring skulle ett uttagande av preliminär

A-skatt även vid korta sjuktider medföra ett betydande arbete för

vederbörande försäkringsgivare. Då dessutom den ersättning, som vid kort

sjuktid skall utgå på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring, i allmänhet

utgör en obetydlig del av den skattskyldiges årsinkomst, synes det lämpligt,

att preliminär A-skatt icke uttages vid sådana sjuktider. Vid ett försäkringsfalls

inträffande är det i regel icke möjligt att bedöma ersättningstiden.

En bestämmelse, som avser att från preliminär A-skatt undantaga

utbetalningar vid korta sjuktider, måste därför givas den innebörden, att

utbetalningarna för den första ersättningstiden undantagas. Härigenom

kommer emellertid även för de långa sjukdomsfallen den första sjuktiden

att bliva undantagen. Detta utgör emellertid i de flesta fall icke någon större

olägenhet. Om en person under en del av beskattningsåret har en väsentligt

lägre inkomst än under året i övrigt, blir den enligt A-skattetabellerna

för hela året uttagna skatten på grund av progressiviteten i allmänhet

högre än den slutliga skatten för året. Vid långvariga sjukdomar inträffar

i de flesta fall nämnda förhållande, och det framstår även från denna synpunkt

såsom lämpligt, att preliminär A-skatt icke uttages för den första ersättningstiden.

Slutligen har kommittén uttalat, att genom den föreslagna bestämningen

av tidsgränsen bland annat vunnes, att lokalsjukkassorna icke bleve skyldiga

att göra avdrag för preliminär A-skatt.

Särskilt yttrande av ledamoten herr Strand.

I fråga om förslaget rörande sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring

har ledamoten herr Strand varit skiljaktig och avgivit särskilt yttrande,

vari han förordat, att den nuvarande begränsade rätten till avdrag för

premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring

bibehålies och att som följd härav utfallande understöd icke beskattas. Till

stöd härför har herr Strand anfört:

Nu gällande bestämmelser, innebärande begränsad avdragsrätt för premier

men skattefrihet för utfallande belopp, kunna enligt min mening icke

anses utgöra en sådan inadvertens i skattelagstiftningen, att den föreslagna

ändringen är påkallad. De angivna försäkringsgrenarna äro samtliga att

hänföra till socialförsäkringens område och åtnjuta statsbidrag för sin verksamhet.

Sjukförsäkringen skall om några år bli obligatorisk och omfatta

hela befolkningen. Förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring överväges

inom socialvårdskommittén, och olyckfallsförsäkringen är, i vad den

avser olycksfall i arbete, av obligatorisk karaktär. I fråga om försäkrings
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

grenar, som omfatta en så väsentlig del av befolkningen, och där ersättningsbeloppen

äro i lag fastställda, kan det ifrågasättas om skattetekniken

måste träda till för att med avdragsrätt för avgifter och skatteplikt för

understöd söka avväga vad som är rätt och riktigt i skattehänseende. I

den obligatoriska sjukförsäkringen beräknas att medlemsavgifterna komma

att täcka omkring 25 % av kostnaderna, i arbetslöshetsförsäkringen beräknas

medlemmarnas avgifter utgöra omkring hälften av kostnaderna för

understöd. Premierna för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen betalas

av arbetsgivarna.

Mot den föreslagna ändringen talar därjämte praktiska olägenheter i

fråga om tillämpningen. Varje deklaration kommer att innehålla yrkande

om avdrag för premier av något slag. Detta förekommer emellertid redan

nu, varför utvidgningen icke blir så betungande i detta avseende. Däremot

måste skatteplikten för understöd förmodligen föranleda uppgiftsskyldighet

från försäkringsorganet beträffande utanordnat understöd. Då det rör

sig om hundratusentals understödsfall per år med för de flesta obetydliga

understödsbelopp, erfordras en stor apparat för att få till stånd en tillfredsställande

kontroll. Denna fråga kompliceras ytterligare genom källskatten.

Enligt kommittéförslaget skall nämligen försäkringsorganet icke verkställa

källskatteavdrag under de tre första månaderna försäkrad åtnjuter understöd.

Härav följer att det övervägande antalet av dem, som uppburit understöd

får, i den mån skatteplikt inträder, betala skatten i efterskott.

Det bör anmärkas att socialvårdskommittén vid sitt nyligen avgivna förslag

till nya grunder för ersättningar på grund av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen

tydligen utgått från att den hittillsvarande skattefriheten

för sjukpenning skall bibehållas. Därest detta förslag, som torde komma

att föreläggas 1948 års riksdag, genomföres men därefter skattefriheten i

fråga kommer att slopas, blir det sannolikt nödvändigt att samtidigt härmed

företaga en ny omreglering av sjukpenningebeloppen inom olycksfallsförsäkringen.

Uppenbarligen måste detta från försäkringsadministrativ synpunkt

möta starka betänkligheter.

Yttranden.

Riksförsäkringsanstallen har icke haft något att erinra mot förslaget i

förevarande del men har framhållit, att då sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen

bestämts med hänsyn till att beloppet vore skattefritt det

syntes böra övervägas, i vad mån sjukpenningskalan borde ändras, därest

sjukpenning skulle hänföras till skattepliktig intäkt. Riksförsäkringsanstalten

har dessutom betonat det merarbete, som till förfång för en skyndsam

skadereglering skulle föranledas av den föreslagna skyldigheten att lämna

uppgifter om utbetalda sjukpenningbelopp samt verkställa skatteavdrag

därå.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

ha yttrat, att så snart kapitalersättningen överstege livräntans

högsta årsbelopp hela försäkringen skulle beskattas på sådant sätt, att premierna,

frånsett 300-kronorsavdraget, icke vore avdragsgilla men i stället

utfallande livränte- och kapitalbelopp bleve skattefria. Om exempelvis livräntan

vore 2 000 kr. per år och kapitalet 2 000 kr., vore försäkringen av

pensionsförsäkringstyp, men om kapitalet ökades till 2 100 kr., bleve hela

försäkringen av kapitalförsäkringstyp.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Det syntes i och för sig olämpligt, att försäkringen helt kunde ändra karaktär

i beskattningshänseende genom en mindre ändring av kapitalbeloppet.

Förhållandet kunde vidare, såsom kommittén själv påpekade, utnyttjas

för ett kringgående av förslagets grundtankar av personer, som icke på

annat sätt begagnat sig av 300-kronorsavdraget.

Pensionskassorna föresloge därför, att endast den del av försäkringen,

som omfattade kapitalersättning överskjutande livräntans årsbelopp, beskattades

som kapitalförsäkring. En sådan uppdelning av försäkringen torde

ej bereda praktiska svårigheter.

På liknande sätt som nämnda pensionskassor har Svenska försäkringsbolags

riksförbund uttalat sig.

För att minska de praktiska olägenheter, som förslagets genomförande

skulle förorsaka försäkringsanstalter och skattemyndigheter, har länsstyrelsen

i Kronobergs län förordat, att mindre försäkringsbelopp, t. ex. understigande

200 kronor, undantagas från beskattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att spörsmålet om

rätt till avdrag för premier för och beskattning av ersättningar på grund av

sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringar sammanhängde med den

allmänna frågan om de sociala förmånernas ställning i skattesystemet. Hela

detta komplex syntes lämpligen böra upptagas till prövning i ett sammanhang.

Innan så skett, ansåge sig länsstyrelsen icke kunna förorda någon

skärpt beskattning av hithörande försäkringar. Beträffande inkomstbeskattning

av livränta på grund av olycksfallsförsäkring ville länsstyrelsen dock

ifrågasätta en provisorisk förenkling av hittills gällande regler så, att till

beskattning toges en av åldern oberoende del av inkomsten, exempelvis 50

procent. I

I ett stort antal yttranden har förslaget i denna del avstyrkts eller ock ha

uttalats betänkligheter i fråga om dess genomförande. Härvid har i regel

framhållits, att förslaget visserligen innebure en i princip riktig lösning av

hithörande frågor men att en anordning med avdrag för erlagda premier

och beskattning av utfallande belopp av sociala skäl vore otillfredsställande

samt skulle minska de utgående förmånerna och därjämte medföra ett betungande

merarbete för försäkringsanstalterna och taxeringsmyndigheterna.

De remissinstanser, som i huvudsak med sådan motivering ha avstyrkt förslaget

och förordat bibehållande av nuvarande beskattningsregler, äro kammarrätten,

pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetct,

länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och Gävleborgs län, mellankommunala

prövningsnämnden, Landsorganisationen, Svenska sjukkasseförbundet,

De fria sjukkassornas förbund, De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,

Taxeringsnämndsordförandcnas riksförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete. Pensionsstyrelsen

och sjukhus seförbundet ha härvid särskilt framhållit, att då

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

193

flertalet av försäkringstagarna icke skulle kunna utnyttja avdraget för försäkringspremier

ett genomförande av förslaget skulle medföra, att försäkringstagarna

i beskattningshänseende erhölle en sämre ställning än för

närvarande vore fallet. Arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat, att om det

likväl skulle anses lämpligt att införa beskattning av understödsföreningars

medlemmar för utbekommet understöd detta under inga omständigheter

kunde ske förrän ingående utredningar verkställts beträffande den inverkan

beskattningen skulle få på arbetslöshetsförsäkringen. Försåkringsanstalterna

Folket-Samarbete ha förordat, att om kommitténs förslag i förevarande

del skulle i princip godtagas vissa ändringar vidtagas i den föreslagna

författningstexten, att översyn av olycksfallsförsäkringslagen verkställes

i syfte att höja de enligt lagen utgående ersättningarna samt att utredning

sker för att minska de praktiska olägenheter för försäkringsinrättningarna,

som förslagets genomförande skulle föranleda.

Länsstyrelsen i Stockholms län, mellankommunala prövningsnämnden och

Svenska försäkringsbolags riksförbund ha förordat, att även olycksfallsersättning,

vilken utbetalas av arbetsgivare, som står s. k. självrisk, undantages

från beskattning.

Vad angår arbetslöshetsförsäkring har länsstyrelsen i Jämtlands län uttalat,

att beskattning av utgående arbetslöshetsunderstöd med rätt till avdrag

för premierna — utöver det nuvarande 200-kronorsavdraget — icke syntes

böra komma i fråga, därest ej understöd från fackförening vid arbetskonflikt

beskattades samt rätt till avdrag för fackföreningsavgifter medgåves.

I fråga om den s. k. »stora» sjukförsäkring, som bedrives av de tre specialbolagen

Eir, Valkyrian och Salus, har Svenska försäkringsbolags riksförbund

framhållit, att denna försäkring till sin art vore så närbesläktad med

livförsäkring — den redovisades även av försäkringsinspektionen i den officiella

statistiken tillsammans med livförsäkring — att beträffande densamma

i beskattningshänseende principiellt borde tillämpas samma regler som

för livförsäkring. Den beskatlningsform, som då komme i fråga, vore den

som av kommittén föreslagits för pensionsförsäkring, d. v. s. erlagda premier

skulle vara avdragsgilla under det att utgående ersättningar, med undantag

för vad som avsåge läkare- och sjukvårdskostnader, i sin helhet

skulle beskattas hos försäkringstagaren, varjämte försäkringsbolaget skulle

vara fritaget från beskattning på grund av sådan försäkring.

Från denna huvudregel borde dock undantag göras för det fall, att sådan

sjukförsäkring, varom här vore fråga, tecknades i kombination med

en kapitalförsäkring i ett livförsäkringsbolag. Dylik kombinerad försäkring

meddelades i ett och samma försäkringsbrev och premien fastställdes

till ett belopp, avseende försäkringskombinationen i dess helhet. Det syntes

då naturligt, att sjukförsäkringen i fråga om rätt till avdrag för erlagda premier

och skattskyldighet för utfallande belopp behandlades på samma sätt

som den kapitalförsäkring, till vilken den knutits, d. v. s. premierna vore

lil Itihang till riksdagens protokoll 1990. i samt. Nr 93.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

ej avdragsgilla och de utfallande beloppen vore skattefria. Någon beskattning

av sjukförsäkringsbolaget borde självfallet ej heller i sådant fall komma

i fråga.

För att förebygga oklarhet syntes det ändamålsenligt att ge den försäkringsform,

varom här vore fråga, en särskild benämning, exempelvis »sjukförsäkring

enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder».

Särskilda framställningar rörande beskattningen av olycksfallsersättning.

I skrivelse den 5 mars 1948 har domänstyrelsen hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas för att ernå att all olycksfallsersättning, oavsett om den

utbetalades av riksförsäkringsanstalten eller allenast till sin storlek reglerades

genom beslut av anstalten, måtte bliva likformigt behandlad ur skattesynpunkt.

Till stöd för framställningen har domänstyrelsen anfört följande.

Den arbetskraft, domänverket i huvudsak sysselsatte, vore starkt rörlig

och anställdes i konkurrens med andra skogliga företag. Arbetarna vore

självfallet känsliga för vad som ur deras synpunkt sett kunde anses som

en icke enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Det torde för dem

framstå som en utpräglad orättvisa att arbetare, anställda hos arbetsgivare,

som stode självrisk, skulle beskattas hårdare än andra arbetare.

Oavsett de svårigheter, som i detta hänseende kunde uppstå för domänverket,

ansåge styrelsen det oegentligt, att beskattningsreglerna skulle vara

beroende av huruvida arbetsgivaren reglerat sina förpliktelser enligt olycksfallsförsäkringslagen

medelst försäkring eller iklätt sig s. k. självrisk i de

fall till arbetare under ledighet på grund av olycksfall icke utginge lön utan

endast sjukpenning, som beslutats av riksförsäkringsanstalten.

I en till finansdepartementet ingiven, den 22 november 1948 dagtecknad

promemoria har statens avtalsnämnd, under åberopande av den nuvarande

otillfredsställande tillämpningen av 19 § kommunalskattelagen, ifrågasatt

huruvida icke åtgärder borde vidtagas för att åstadkomma en enhetlig behandling

i skattehänseende av olycksfallsersättning, vare sig den utbetalades

av arbetsgivare, som stode självrisk, eller av annan arbetsgivare.

Departementschefen.

Kommitténs förslag, att beträffande sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring,

som icke innefattar utfästelse om viss större kapitalersättning,

premien skall få avdragas, under det att utfallande belopp skola beskattas,

skulle, om det genomfördes, komma att medföra fördelar i det avseendet,

att enhetliga beskattningsregler komme att gälla beträffande ersättning vid

sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet, vare sig ersättningen utginge direkt

från arbetsgivare eller på grund av försäkring i samband med tjänst eller

annan försäkring. Emellertid komme förslagets genomförande, såsom i yttrandena

framhållits, att föranleda betydande olägenheter. Eftersom de utfallande

beloppen skulle beskattas, komme de nu utgående förmånerna

att minskas, vilket givetvis vore otillfredsställande. Härav torde bliva följden,

att i varje fall vissa av de ifrågavarande ersättningsbeloppen finge

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

195

omräknas till högre belopp. För försäkringsanstalter och beskattningsmyndigheter

skulle, om förslaget genomfördes, uppstå ett betungande merarbete.

Med hänsyn till de berörda olägenheterna är jag icke beredd att förorda

att förslaget i förevarande del genomföres. Frågan om beskattning av ersättning

på grund av ifrågavarande försäkringar — däri inbegripet jämväl frågan

om beskattning av vissa livräntor med reducerat belopp — torde emellertid

i annat sammanhang böra upptagas till ytterligare överväganden.

I vissa avseenden anser jag emellertid ändring i gällande bestämmelser

böra ske redan i detta sammanhang. Då det synes otillfredsställande att

ersättning, som utgår på grund av försäkring för olycksfall i arbete, är

skattefri, under det att skatteplikt föreligger för sådan ersättning, som utgår

då arbetsgivare med stöd av bestämmelserna i 15 § lagen om försäkring

för olycksfall i arbete iklätt sig självrisk, förordar jag att olycksfallsersättning

även i sistnämnda fall skall vara skattefri.

Den ersättning av liknande slag, som enligt förordningen den 18 juni 1927

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår vid sjukdom eller olycksfall under sådan tjänstgöring, bör likaledes

vara skattefri. Vidare torde även ersättning, som vid olycksfall utbetalas

på grund av annan försäkring än sjuk- och olycksfallsförsäkring, t. ex.

ansvarighetsförsäkring, böra undantagas från beskattning. Utgår ersättning

vid olycksfall annorledes än på grund av försäkring och är icke fråga om

ersättning enligt nyssnämnda förordning eller på grund av självrisk enligt

olycksfallsförsäkringslagen, är ersättningen skattepliktig. Sålunda utgör ersättning,

som genom domstols avgörande tillerkännes skadad person, skattepliktig

intäkt, i den mån ersättningen motsvarar mistad arbetsförtjänst.

Vad nyss sagts gäller ersättning, som icke utgöres av livränta. Utgår ersättningen

i form av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller enligt

nämnda förordning eller utgår eljest på grund av försäkring livränta vid

sjukdom eller olycksfall, bör den, liksom för närvarande, beskattas till reducerat

belopp.

Ä andra sidan bör ersättning, som utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

tagen i samband med tjänst — vartill här icke hänföres försäkring

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete — vara skattepliktig.

Sådan försäkring bör nämligen i skattehänseende behandlas på

samma sätt som pensionsförsäkring; arbetsgivare, respektive arbetstagare

bör sålunda få åtnjuta avdrag för premier, under det att arbetstagaren bör

beskattas för utfallande belopp i deras helhet, dock med undantag för ersättning

som avser sjukvårds- eller läkarekostnader.

4. Ledareförsäkring.

I punkt 5 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen stadgas, att

såsom intäkt av rörelse även skall upptagas ersättning på grund av försäkring

mot utebliven intäkt. Därvid angives, att i vissa fall jämväl kapital,

som uppburils på grund av personförsäkring, kan utgöra intäkt av rörelse,

så t. ex. om ett aktiebolag tagit en försäkring på sin verkställande direktörs

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 93-

eller en hos bolaget anställd uppfinnares liv för att därigenom skydda sig

mot den minskning i inkomst, som den försäkrades frånfälle förväntas medföra

för bolaget.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att nuvarande bestämmelser i den praktiska tilliämpningen

torde vålla vissa besvärligheter, framför allt då det gällde att

tillse, att försäkringsbeloppet, när det efter kanske många års förlopp utfölle,

verkligen upptoges till beskattning. Det syntes ej heller tilltalande att för

detta slag av kapitalförsäkring, som på intet sätt skilde sig från andra dylika,

införa en särskild beskattningsregel, avvikande från den eljest gällande.

Vidare kunde starkt ifrågasättas, huruvida utgiften för en sådan försäkring

egentligen fölle inom förvärvskällan rörelses ram. Försäkringen syntes

kommittén tillkommen icke så mycket för att ersätta (eventuellt) utebliven

intäkt som så mycket mera för att skaffa företaget kapital under en

övergångstid, som på grund av en för företagets verksamhet viktig persons

frånfälle kunde bliva brydsam. Premien vore i ett dylikt fall icke att anse

såsom en utgift för förvärvande eller bibehållande av rörelseintäkt och skäl

för att medgiva avdrag för premien från intäkt av rörelse syntes sålunda

saknas. Härtill komme att, såvitt kommittén hade sig bekant, den ifrågavarande

försäkringsformen kommit till användning endast i ett ringa antal

fall.

Kommittén föresloge därför sådan ändring av gällande bestämmelser, att

avdrag icke skulle medgivas för premie för ledareförsäkring men att på

grund av försäkringen utfallande belopp icke skulle räknas till skattepliktig

inkomst.

Departementschefen.

I likhet med kommittén och på av denna anförda skäl förordar jag, att

avdrag för premier för ledareförsäkring icke skall medgivas men att på

grund av försäkringen utfallande belopp icke skola upptagas såsom skattepliktig

intäkt.

D. Rörelseidkares rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

Beträffande beskattningen av pensionsstiftelse må hänvisas till vad som

tidigare anförts härom (s. 133 ff.). I fråga om rätten till avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse gäller bland annat följande.

Pensionsstiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser. 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

avser att skapa tryggare pensionsförhållanden m. m. för anställd

personal. Vid utformandet av bestämmelserna var det emellertid nödvändigt

att taga hänsyn till att aktiebolagens medverkan endast kunde vinnas på

frivillighetens väg. Detta förhållande ledde till att man icke ansåg sig

kunna uppställa krav på att vid bildande av personalstiftelse bolaget skulle

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

197

avhända sig kontanta medel, enär detta för många bolag cj skulle vara

möjligt eller endast med stora svårigheter kunde ske. (SOU 1937: 13, s. 55).

Spörsmålet löstes sålunda, att stiftelseförmögenheten kunde få helt eller

delvis innestå såsom fordran hos vederbörande bolag. Det må erinras om att

enligt aktiebolagslagen bolags skuld till personalstiftelse skall i bolagets balansräkning

redovisas särskilt.

Personalstiftelse bildas genom beslut av bolagsstämma. Dylik stiftelse,

vars angelägenheter skola handhavas i vissa fall av särskild styrelse eller

god man och i andra fall av bolagets styrelse, skall registreras, och vissa uppgifter

angående stiftelsen skola införas i aktiebolagsregistret. Stiftelsen

skall stå under kontroll av en särskild tillsynsmyndighet (pensionsstyrelsen).

Bolaget kan icke tillgodogöra sig stiftelsens tillgångar i annan mån

än att, om bolaget haft utgifter för ändamål, som stiftelsen är avsedd

att tillgodose, bolaget i vissa fall får av tillgångarna tillgodoföra sig ersättning

för sådana utgifter. Då bolaget träder i likvidation, gäller i huvudsak,

att stiftelsens tillgångar skola disponeras för det ändamål, varför stiftelsen

bildats eller, om de ej åtgå härför, överlämnas till en av statskontoret förvaltad

fond, benämnd svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond.

I bolagets konkurs får stiftelsen i vanlig ordning bevaka sin fordran hos

bolaget, därvid stiftelsen, om den är bildad i pensioneringssyfte, åtnjuter

förmånsrätt enligt 17 kapitlet 4 eller 11 § handelsbalken. De medel, som

stiftelsen befinnes äga, sedan den erhållit sin utdelning i konkursen, skola

disponeras på i huvudsak samma sätt som vid bolagets likvidation.

Har aktiebolag överfört medel till pensionsstiftelse varom här är fråga,

är bolaget jämlikt punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

berättigat till avdrag för överföringen.

Andra pensionsstiftelser. I den mån inrättning, självständig fond eller

annan stiftelse, som omförmäles i punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen

och icke är av den art som förut sagts, fyller de i nämnda

anvisningspunkt uppställda kraven, torde avdrag medgivas för avsättning

till denna s. k. fria pensionsstiftelse. Även i fråga om sådan stiftelse gäller,

att medlen icke behöva överföras kontant utan kunna innestå hos företaget;

för avdrag erfordras då, att medlen avsatts i bokföringen och skuldebrev

å beloppet överlämnats till stiftelsen (R.Å. 1940: ref. 36).

Avdrag för avsättning till fri pensionsstiftelse medgives enskild rörelseidkare

likaväl som aktiebolag och andra juridiska personer.

Kommittén.

Kommittén har från ett antal myndigheter och näringsorganisationer inhämtat

uppgifter angående bl. a. de erfarenheter vederbörande haft av tillJämpningen

av rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. Därvid

ha näringsorganisationerna uppgivit, att de ansåge gällande regler tillfredsställande,

medan myndigheterna uttalat betänkligheter inför den utveckling,

avdragsrätten tagit i praxis, och förordat införande av föreskrifter

ägnade alt hindra missbruk och möjliggöra kontroll.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén liar uttalat, att även kommittén vore av den uppfattningen,

att gällande bestämmelser om skattefria avsättningar till pensionsstiftelser

icke på ett tillfredsställande sätt uteslöte möjligheterna att begagna dem

även för annat ändamål än det av lagstiftarna avsedda. I likhet med ett

flertal remissinstanser funne kommittén svagheten i nu gällande bestämmelser

bestå däruti, att skattefrihet medgåves i och med att medlen gottskrivits

en stiftelse, som uppfyllde de formella kraven, utan att några föreskrifter

meddelats om medlens användning utöver en allmän bestämmelse

om att de måste användas för pensioneringsändamål. Kommittén föresloge

för den skull, att rörelseidkare, som till stiftelse överfört medel, avsedda för

pensionering av personer, som vore eller varit anställda i rörelsen, finge

åtnjuta avdrag härför endast under förutsättning att stiftelsens förmögenhet

genom överföring av medlen icke komme att överstiga det belopp, som

erfordrades för att säkerställa de högsta pensioner, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom företaget tillämpad praxis kunde komma att utgå till

personer, som vid tidpunkten för avsättningen vore eller varit anställda i

företaget, eller till deras efterlevande. Avdrag vore sålunda enligt kommitténs

förslag icke medgivet för avsättning avseende pensionering av personal,

som framdeles kunde komma att anställas. Tillika förordade kommittén

att för avdragsrätt uppställdes det kravet, att pensionerna skulle

uppfylla de villkor kommittén tidigare föreslagit skola gälla för att en försäkring

skulle vara hänförlig till pensionsförsäkring. Kommittén har vidare

anfört:

Genom att uppställa dessa krav för ernående av skattefrihet för avsättningar

till pensionsstiftelser anser kommittén att en gräns för missbruk

av bestämmelserna bör kunna sättas utan att det allmänt sociala intresse,

som man velat gynna genom nuvarande bestämmelser, kommer att äventyras.

Kravet på att avsättningen skall vara erforderlig för att säkerställa

gjorda utfästelser om pensioner, torde enligt kommitténs förmenande icke

vara ägnat att motverka avsättningar, som verkligen hava pensioneringssyfte.

Om exempelvis i en stiftelses stadgar angives, att från stiftelsen skall

till vissa anställda eller förut anställda utbetalas pensioner, i den mån stiftelsens

medel därtill förslå, dock att pension i intet fall får överstiga t. ex.

B5 procent av lönen, har därigenom visserligen gjorts en utfästelse, men

denna innebär ju icke något annat än att den övre gränsen för avsättningsbehovet

angivits och naturligtvis icke att företaget förbundit sig att göra

avsättningar till stiftelsen till dess denna gräns är uppnådd. Vidare ligger

det enligt kommitténs förmenande i sakens natur, att dyrtidstillägg å pensioner

kunna tagas i beräkning, även om de formellt beviljas år för år.

Det må framhållas, att även med den av kommittén föreslagna bestämmelsen

en relativt stor rörelsefrihet i fråga om avsättningarnas storlek kvarstår.

Avsättningarna kunna nämligen bliva avdragsgilla, även om de visst

är överstiga det belopp, som erfordras för att genom årligen lika stora avsättningar

uppbygga pensionen. Enda villkoret för avdragsrätten är, att icke

stiftelsens sammanlagda förmögenhet överstiger den s. k. engångspremiereserven

för samtliga utfästa pensioner till personal, som är eller varit i

tjänst, d. v. s. det belopp, som enligt försäkringsteknisk utredning erfordras

för att säkerställa pensionerna under förutsättning, att inga vidare avgifter

skola erläggas för ifrågavarande pensioner. Skulle stiftelsens förmögenhet

komma att överstiga engångspremiereserven annorledes än genom

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

199

avsättningar — exempelvis på grund av personalförändringar — kunna nya

avsättningar med avdragsrätt göras först sedan förmögenheten sjunkit eller

engångspremiereserven vuxit, så att den överstiger förmögenheten.

Yttranden.

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs

och Bohus län ha ansett önskvärt att de s. k. fria pensionsstiftelserna från

myndigheternas sida underkastas viss kontroll över att stiftelsernas medel

användas för sitt ändamål. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört

:

Länsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse skattekommitténs förslag om

att rätten till avdrag för avsättning till fri pensionsstiftelse skall göras beroende

av att stiftelsens förmögenhet ännu icke blivit uppbyggd till vad som

motsvarar engångspremiereserven för utfästa pensioner åt personalen. Att

pröva, huruvida utfästelserna givits i bindande former, huruvida pensionsstiftelsen

i övrigt fungerar på ett ur social synpunkt tillfredsställande sätt

samt att beräkna engångspremiereservens storlek äro emellertid uppgifter,

vilka icke lämpligen böra anförtros åt beskattningsnämnderna. Dessa skulle

ju då faktiskt få fungera som en slags försäkringsinspektion över de berörda

inrättningarna. Länsstyrelsen vill föreslå, att det bör åligga företagare,

som önskar åtnjuta avdrag för avsättning till fri pensionsstiftelse, att på

anmodan av beskattningsnämnd förete intyg av statlig myndighet — måhända

pensionsstyrelsen — angående premiereservens storlek. Den ifrågavarande

myndigheten får då tillfälle att granska pensionsutfästelserna samt

taga del av stiftelsens organisation. Den fortsatta kontrollen över ifrågavarande

stiftelser är emellertid icke härigenom ordnad. Enligt skattekommitténs

förslag (s. 124) synas dessa i allmänhet icke bliva skattskyldiga eller

deklarationspliktiga. För övrigt synes det önskvärt, att bestämda regler

givas för den situation, som uppstår, om stiftelsens medel användas till

främmande ändamål eller om en till sitt fulla belopp uppbyggd premiereserv

ånyo nedgår utan att stiftelsens förmögenhet minskas. Dessa spörsmål böra

enligt länsstyrelsens mening bliva föremål för ytterligare utredning och

övervägande. Till en början torde i varje fall länsstyrelserna hos sig böra

registrera och följa de avsättningar till fria stiftelser, vilka enligt rapporter

från beskattningsnämnderna hittills verkställts eller hädanefter äga rum. En

dylik ordning för övervakning av de fria stiftelsernas medel har börjat

tillämpas inom detta län.

Sveriges industriförbund har uttalat:

Enligt det föreliggande förslaget medgives icke ett företag avdrag vid sin

taxering för avsättning till pensionsstiftelse, därest det icke dessförinnan

gjort bindande utfästelser om pension. Ur principiella synpunkter är detta

ägnat att väcka betänkligheter, då såsom ovan framhållits det är förefintligheten

av dylika avsättningar, som möjliggjort för företagen att tillgodose

de anställdas önskemål om sådana utfästelser. På sätt kommittén antytt

synas emellertid för pensioneringsfrågans lösning skadliga verkningar kunna

undvikas genom att utfästelsen, intill dess behövliga avsättningar skett,

meddelas i den formen, att allenast dess övre gräns angives.

Trots att en sådan övre gräns för pensionen bestämts, t. ex. till 65 % av

lönen, ligger det enligt kommitténs förmenande i sakens natur, att dyrtidstillägg

å pensioner kunna tagas i beräkning även om de formellt beviljas

år för år.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majds proposition nr 93.

Jämväl industriförbundet finner det nödvändigt, att vid beräkningen av

den s. k. engångspremiereserv, som erfordras för pensionsutfästelsens uppfyllande,

den till viss procent av lönen eller visst årligt belopp bestämda

pensionen får höjas med ett belopp, motsvarande dyrtidstillägg enligt de

grunder, företaget i allmänhet utbetalar å löner till anställda inom den kategori

varom fråga är. En omredigering av stadgandet i anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen så alt därav klart framgår, att innebörden av

stadgandet är den av kommittén åsyftade, synes emellertid vara erforderlig.

Vad härefter angår den av kommittén föreslagna förutsättningen för avdragsrätten

att de gjorda utfästelserna skola avse pensioner, som uppfylla

de i förslaget till anvisningar till 46 § kommunalskattelagen föreskrivna villkoren,

torde syftet med pensionsstiftelserna i huvudsak tillgodoses genom

meddelande av sådana pensionsförsäkringar som avses i nämnda författningsrum,

eller utgivande av pensioner, som uppfylla däri angivna villkor.

Föreskriften föranleder emellertid den olägenheten, att om från pensionsstiftelser,

liksom hittills understundom skett, utbetalas tillfälliga understöd

till icke pensionsberättigad personal företagets avdragsrätt för avsättningarna

till stiftelsen äventyras och stiftelsen jämväl riskerar viss beskattning.

Även om dessa olägenheter i allmänhet torde kunna undvikas därigenom,

att dylika understöd i förekommande fall icke utbetalas av stiftelsen

utan av företaget direkt, synes det förbundet önskvärt att ifrågavarande bestämmelser

bleve föremål för en viss uppmjukning, så att de ovanberörda

beskattningseffekterna icke inträffade, därest dylika understöd i allenast

ringa omfattning utbetalats från stiftelsen. Någon risk att syftet med de

föreslagna författningsändringarna därigenom skulle äventyras synes icke

föreligga.

Sveriges redareförening har yttrat:

I första hand må framhållas, att alltför snäva regler på förevarande område

medföra risk för, att företagen ej kunna begagna sig av denna utväg

att lösa de anställdas pensionering. Detta gäller om villkoret, att juridiskt

bindande utfästelser om rätt till skälig pension skola lämnas de anställda. De

flesta företag äro mycket känsliga för konjunkturväxlingar. Vad särskilt

angår rederinäringen är detta en mycket vanlig företeelse. Vissa år lämnar

rörelsen ett så gott resultat, att erforderliga avsättningar till pensionsstiftelse

kunna verkställas, medan åter andra år verksamheten lämnar ringa vinst

eller betydande förlust. Det ligger i sakens natur, att dylika företag, innan

de hunnit avsätta till en pensionsstiftelse så stort belopp, att detta i icke

ringa mån täcker de framtida utgifterna för pensionerna, icke kunna påtaga

sig det ekonomiska ansvar utfästelser om pensioner till ett flertal anställda

innebära. Detsamma är även förhållandet med sådana avsättningar till pensionsstiftelse,

som ett företag verkställer i syfte att framdeles kunna ordna

pensioneringsfrågan för sådana anställda, som tidigare regelmässigt ej plägat

erhålla pension från företaget, exempelvis arbetare.

Även i dylika fall är det nödvändigt att tillräckliga kapitalbelopp tillföras

pensionsstiftelsen, innan utfästelser om rätt till pension lämnas. Under en

övefgångstid brukar i sistnämnda fall tillfälliga understöd utbetalas från

pensionsstiftelsen i avvaktan på, att bindande utfästelser om pension göras.

Det är uppenbart, att de nu föreslagna skärpta bestämmelserna i ovanberörda

avseende komma att motverka företagens intresse och möjligheter

att utvidga sina tidigare gjorda åtaganden på detta område.

Kommittén har vidare funnit det ligga i sakens natur, att dyrtidstillägg

ä pensioner kunna tagas med vid beräkning av den s. k. engångspremiereserven,

även om dessa tillägg formellt beviljas år från år. Föreningen biträ
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

der denna uppfattning men anser ett uttryckligt stadgande härom böra införas

i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Beträffande gränsen för den ålder, vid vilken pension skall börja utgå,

har kommittén uttalat, att såsom rimlig undre gräns för pensionsåldern i

allmänhet torde böra anses 60 år för man och 55 år för kvinna. Med hänsyn

till att inom vissa yrken en lägre pensionsålder måste anses motiverad,

har kommittén icke ansett sig böra angiva en bestämd gräns utan föreslagit

en bestämmelse, att ålderspension ej skall börja utgå vid en pensionsålder,

som med hänsyn till den försäkrades yrke och förhållanden i övrigt kan

anses oskäligt låg. Föreningen delar kommitténs uppfattning, att det inom

vissa yrken kan vara nödvändigt att låta ålderspensionen utgå tidigare än

inom andra yrken. Så är exempelvis förhållandet med sjömansyrket, där

förhållandena även jämförelsevis ofta kunna framtvinga förtidspensionering.

Då det i dylika fall ej är möjligt att med^ bestämdhet angiva tidpunkten

för ålderspensionens början — beroende på att denna inom sagda yrke

varierar med hänsyn till personliga kvalifikationer — måste företagen på

förhand säkerställa sig för att ej avsätta för små belopp. Enda möjligheten

att trygga sig mot sagda risk är att hålla avsättningarna i överkant. Även

denna omständighet talar för att icke alltför snäva bestämmelser införas på

detta område. Ur fiskalisk synpunkt synas inga befogade erinringar kunna

riktas häremot, enär, om större belopp avsatts än som erfordras för att

fullgöra företagets pensionsförpliktelser, överskottsmedlen enligt stiftelsens

stadgar utgöra dess egendom och sålunda ej kunna återgå till företaget.

I vissa av de av kommittén återgivna yttrandena beträffande pensionsstiftelserna

hava uttalats betänkligheter inför den utveckling avdragsrätten till

sådana stiftelser fått i praxis, särskilt i fråga om familjebolagen, samt framhållits

att i följd härav erfordrades särskilda föreskrifter för att hindra

missbruk. Föreningen har sig ej bekant, att delägare i familjebolag genom

avsättningar till pensionsstiftelser skulle hava skaffat sig några obehöriga

förmåner. Enligt föreningens mening böra familjebolagen i nu förevarande

avseende behandlas på samma sätt som andra företag. Skulle det emellertid

anses behövligt med särskilda föreskrifter för vinnande av erforderlig kontroll

över familjebolags pensionsstiftelser, är det angeläget, att föreskrifterna

å ena sidan icke få sådan allmän räckvidd, att de resa onödiga hinder

för normal pensionerings ordnande genom pensionsstiftelse i det stora

flertalet fall och å andra sidan icke omöjliggöra legitim pensionering på

denna väg av en anställd, därför att han tillika är en större aktieägare i

bolaget.

Departementschefen.

För närvarande medgives aktiebolag avdrag för belopp, som enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser överförts till pensionsstiftelse.

Avdrag torde medgivas även för belopp, som av aktiebolag eller

annan skattskyldig överförts till s. k. fri pensionsstiftelse, därest denna

uppfyller de i punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade

villkoren. För att avdrag för det till pensionsstiftelse avsatta beloppet

skall beviljas erfordras däremot icke, att utfästelse gjorts om utbetalning av

pensioner av viss storlek. Avdrag kan alltså erhållas för avsatt belopp utan

någon som helst begränsning. Detta är givetvis icke tillfredsställande. Jag

biträder därför kommitténs förslag att avdrag för belopp, som avsatts till

pensionsstiftelse, må åtnjutas endast i den mån stiftelsens förmögenhet ge
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

nom avsättningen icke kommer att överstiga det belopp, som enligt försäkringsteknisk

utredning erfordras för att säkerställa de pensioner, vilka enligt

gjorda utfästelser eller inom vederbörande företag tillämpad praxis högst

skola utgå till personer, som äro eller varit anställda i företaget, eller till

deras efterlevande. Härvid bör såsom pensionsutfästelse godtagas även sådan

utfästelse, som är förenad med villkor att pensionen utgives endast i den

mån stiftelsens medel därtill förslå. Då företaget alltså icke är skyldigt att

avsätta medel ända till dess utgivandet av pensionernas i utfästelsen angivna

belopp säkerställts, torde de nu föreslagna villkoren för avdragsrätt icke

verka betungande för företagen och därigenom föranleda att avsättningen

till pensionsstiftelse sker i mindre utsträckning än för närvarande.

Såsom av det sagda framgår, erfordras att de företag, som avsätta medel

till pensionsstiftelse, låta verkställa och till beskattningsmyndighet ingiva

försäkringsteknisk utredning rörande de utfästa pensionernas kapitalvärde.

En dylik utredning torde i regel — i varje fall så länge stiftelsens medel

till beloppet ligga långt under den gräns, vid vilken rätten till avdrag för

vidare avsättning upphör — vara enkel att verkställa och draga relativt

obetydliga kostnader. Så länge de medel, som innestå hos stiftelsen, avsevärt

understiga nämnda kapitalvärde torde dylik utredning icke behöva

upprättas och ingivas till beskattningsmyndighet annat än med längre tids

mellanrum. Uppgå återigen de hos stiftelsen innestående medlen till belopp,

som närmar sig berörda kapitalvärde, och yrkar företaget avdrag för

ytterligare avsättning till stiftelsen, bör företaget medelst försäkringsteknisk

utredning visa att det är berättigat att åtnjuta avdrag för de avsatta medlen.

I likhet med kommittén finner jag det ligga i sakens natur, att vid beräkning

av kapitalvärdet av de utfästa pensionerna hänsyn tages till dyrtidstillägg

å dessa även om nämnda tillägg beviljas årligen. En uttrycklig

bestämmelse härom torde lämpligen böra intagas i lagtexten.

Utbetalas till person, till vilken enligt utfästelse skall utgå pension, mot

pensionen svarande belopp icke från stiftelsen utan direkt från rörelsen, bör

beaktas, att kapitalvärdet av de utfästa pensionerna i motsvarande mån

minskas.

Från pensionsstiftelse, bildad enligt lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, får endast utbetalas ålders-, invaliditets- eller efterlevandepension.

Belopp, som äro att likställa med kapitalbelopp på grund av

kapitalförsäkring, torde således icke kunna utgå. Ej heller torde stiftelsens

medel kunna användas till att teckna kapitalförsäkringar till förmån för de

anställda. Vad nyss sagts bör gälla även beträffande de fria pensionsstiftelserna.

Skulle dessa äga utbetala belopp av kapitalförsäkrings natur, bleve

det — med hänsyn till vad som tidigare föreslagits skola gälla i fråga om

pensionsstiftelses beskattning — nödvändigt att beskatta de utbetalda beloppen

hos mottagaren. Härigenom skulle för denne uppkomma samma olägenheter

vid beskattningen, som man vid den individuella pensionsförsäkringen

och tjänstepensioneringen velat undvika. Jag finner mig därför i

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

likhet med kommittén böra förorda, att för rätt till avsättning till pensionsstiftelse

kräves, att från pensionsstiftelse, direkt eller ock indirekt genom

försäkring, utbetalda pensioner skola uppfylla de villkor, som enligt vad

tidigare föreslagits skola gälla för att ett försäkringsbelopp skall anses utgå

på grund av pensionsförsäkring. Från pensionsstiftelse få därför icke utbetalas

t. ex. tillfälliga kapitalunderstöd. Anser sig ett företag böra lämna dylika

understöd, synes det icke medföra någon olägenhet för företaget, om understöden

utgå direkt ur rörelsen eller också från annan personalstiftelse än

pensionsstiftelse.

I anledning av de i några yttranden framförda önskemålen om kontroll

från myndighets sida över att de fria pensionsstiftelsernas medel användas

för sitt ändamål vill jag allenast anmärka, att detta spörsmål sammanhänger

med den större frågan om pensionering av arbetstagare i enskild

tjänst och därför icke bör upptagas i nu förevarande sammanhang.

E. Beskattning av utländska försäkringsanstalters rörelse avseende

trafikförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring.

a) Trafikförsäkring.

Enligt 30 § 3 mom. kommunalskattelagen skall för försäkringsrörelse,

som drivits av utländsk försäkringsanstalt, såsom här i riket skattepliktig

nettointäkt upptagas belopp som utgör viss procent av anstaltens premieinkomst

av här bedriven försäkringsrörelse. I fråga om trafikförsäkringsrörelse

utgör procentsatsen 5.

Enligt kommunalskattelagen gällde ursprungligen att för trafikförsäkringsrörelse

liksom för flertalet andra försäkringsgrenar såsom nettointäkt

skulle upptagas 10 procent av premieintäkten. Sänkningen till 5 procent

skedde genom lagen den 6 juni 1930 och var en följd av de särskilda villkor

och föreskrifter, som enligt Kungl. Maj :ts beslut skulle lända till efterrättelse

vid utövande av trafikförsäkringsrörelse. Av ifrågavarande villkor

och föreskrifter äro följande av betydelse i förevarande sammanhang.

Premie för trafikförsäkring må icke bestämmas till högre belopp än som

på grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet anses svara

mot den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot skaderegleringskostnader

med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig vinst.

Vinsttillägget må ej sättas högre än fem procent av bruttopremien.

Trafikförsäkringsanstalt åligger att redovisa regleringsfond för trafikförsäkringen;

denna fond beräknas enligt av Kungl. Maj :t iöreskrivet schema

med tillämpning av de närmare föreskrifter försäkringsinspektionen kan

finna skäl meddela. Anstalternas dispositionsrätt över regleringsfonden är

så inskränkt, att fonden knappast kan hänföras till anstalternas egna fonder.

Till regleringsfonden avsättes hela överskottet å trafikförsäkringsrörelsen

efter avdrag för premiernas vinsttillägg, överskottets beräkning sker

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj-.ts proposition nr 93.

dock ej på grundval av de verkliga förvaltningskostnaderna utan med tilllämpning

av vissa beräknade omkostnader. Grunden härtill är svårigheten

att ur anstalternas räkenskaper avskilja de förvaltningskostnader, som

avse trafikförsäkringsrörelsen. Den i stort sett enda vinst, som en försäkringsanstalt

kan tillgodogöra sig av trafikförsäkringsrörelsen, är därför det

vinsttillägg, som enligt vad nyss sagts får avdragas vid avsättningen till

regleringsfonden, samt skillnaden mellan nyssnämnda beräknade omkostnader

och de verkliga omkostnaderna, därest de förstnämnda äro större.

I fall åter, då de verkliga omkostnaderna äro större än de beräknade, kunna

anstalterna icke ens tillgodogöra sig hela vinsttillägget.

Trafikförsäkringsrörelse drives här i riket av fem utländska försäkringsanstalter,

nämligen The Motor Union Insurance Co. Ltd., Liverpool & London

& Globe Insurance Co. Ltd., Zurich, Allgemeine Unfall- und Haftpflicht-Versicherungs-Aktiengesellschaft,

Die Schweizerische Unfallversicherungsgesellschaft

in Winterthur samt Forsikringsaktieselskabet National.

I skrivelse den 16 juni 1948 ha dessa anstalter hemställt, att procentsatsen

för beräkning av den skattepliktiga nettointäkten av trafikförsäkringsrörelse

måtte sänkas från 5 till 3 procent. Till stöd för framställningen ha försäkringsanstalterna

anfört följande:

Den 31 december 1947 beslöto samtliga trafikförsäkringsanstalter i landet

utom tre att från och med den 1 februari 1948 tillämpa förhöjda trafikförsäkringspremier.

Vid bestämmandet av dessa premier förutsattes vissa

ändrade omkostnadsbidrag men dessutom en nedsättning av den högsta

tillåtna vinsten från tidigare fem procent till tre procent av premieinkomsten.

Genom meddelande av den 12 januari 1948 har Kungl. Försäkringsinspektionen,

som i detalj informerats om grunderna för beräknandet av

de nya premierna, godkänt de nämnda anstalternas beslut och därmed också

de grunder, varpå beslutet vilar. Från och med innevarande år torde

alltså de utländska försäkringsanstalter, vilka alla tillhöra den grupp bolag,

som vidtagit ovannämnda premieförhöjning, icke kunna räkna med

högre vinst å trafikförsäkringsrörelsen än tre procent.

Genom denna sänkning av vinstprocentsatsen skulle de utländska anstalterna,

om deras skattepliktiga nettoinkomst oförändrat fastställdes enligt

ovan anförda författningar, i skattehänseende komma att intaga en gentemot

de svenska anstalterna synnerligen ogynnsam ställning, då de förra

komme att beskattas efter en beräknad nettointäkt av 5 procent och de senare

efter den samlade årsvinsten, vari trafikförsäkringen deltager med

högst 3 procent av premieinkomsten.

Yttrande.

Över framställningen om sänkning av procentsatsen för trafikförsäkringsrörelse

till 3 procent har yttrande inhämtats från fövsäkringsinspektionen.

Denna har tillstyrkt bifall till framställningen.

Departementschefen.

De av försäkringsinspektionen utfärdade föreskrifterna för beräkning av

regleringsfonden för trafikförsäkring torde medföra, att vinsten å rörelse

avseende sådan försäkring i stort sett begränsas till 3 procent av premie
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

205

inkomsten. Enligt vad jag inhämtat från försäkringsinspektionen finnes icke

någon anledning att räkna med en höjning av denna procentsats.

Med hänsyn till vad nyss anförts förordar jag, att procenttalet för beräkning

av skattepliktig nettointäkt av utländsk försäkringsanstalts trafikförsäkringsrörelse

nedsättes till 3.

b) Sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Enligt 30 § 3 mom. kommunalskattelagen skall för utländsk försäkringsanstalt

såsom här i riket skattepliktig ''nettointäkt upptagas 10 procent av

anstaltens premieinkomst av här bedriven sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse.

De båda utländska försäkringsanstalterna Forsikringsaktieselskabet Haand

i Haand samt Zurich, Allgemeine Unfall- und Haftpflicht-VersicherungsAktiengesellschaft,

vilka driva försäkringsverksamhet här i riket, ha i gemensam

skrivelse den 27 januari 1947 hemställt, att den procentsats, som

skall tillämpas vid beräkning av den skattepliktiga nettointäkten av sjukoch

olycksfallsförsäkring, måtte nedsättas från 10 till 5 procent. Till stöd

för framställningen ha anstalterna anfört följande:

Jämlikt bestämmelserna i 30 § tredje stycket i kommunalskattelagen den

28 september 1928 jämförd med 2 § i kungl. förordningen av samma dag om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas vad angår utländsk försäkringsanstalts

skattepliktighet här i riket, att såsom skattepliktig nettointäkt

skall upptagas viss procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven

försäkringsrörelse. Denna procentsats är i vad det gäller annan försäkringsrörelse

än brand-, sjö-, trafikförsäkrings- och livförsäkringsrörelse

10 procent å premieinkomsten. Av uttalanden i samband med lagens tillkomst

framgår att man i första hand velat uppnå att utländska försäkringsanstalters

skattepliktiga inkomst här i riket blev fastställd till så stor del

av anstaltens totala överskott, som motsvarar proportionen mellan anstaltens

premieinkomst i Sverige och den totala premieinkomsten i Sverige och utlandet.

Såsom det synes närmast av praktiska skäl erhöll den definitiva bestämmelsen

det innehåll, som här ovan angivits. Vi inskjuta här att de

fastställda procentsatserna grunda sig på beräkningar, som av Försäkringsinspektionen

vidtagits, hänförliga till treårsperioden 1921—1923. Procentsatserna

i fråga grunda sig sålunda tvivelsutan på det antagande, att en

med ledning av desamma uträknad skattepliktig inkomst skall — åtminstone

genomsnittligt — kunna sägas motsvara försäkringsanstalternas verkliga

överskott på den här i riket bedrivna försäkringsrörelsen.

I detta sammanhang må nämnas att det i propositionen till lagbestämmelsen

i fråga uttalades att de enligt lagförslaget föreslagna procentsatserna

borde kunna ändras, såframt det visade sig att försäkringsanstalternas förtjänstmöjligheter

icke voro sådana att de motsvarade de fastställda procentsatserna

av premieinkomsterna. Det erinras också om att dylika ändringar

även skett vad vissa andra försäkringsgrenar angår än de i denna framställning

berörda sjuk- och olycksfallsbranscherna. Så har skett beträffande

brandförsäkring och senast livförsäkring. Såsom obestridligt förtjänar slutligen

i detta sammanhang fastslås att lagstiftaren sålunda icke avsett alt

genom fastställande av dessa normer för beskattande av utländska försäkringsanstalters

rörelse här åvägabringa hårdare beskattning av dem än vad

fallet är beträffande svenska försäkringsanstalter och att i denna form

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

förhindra eller försvåra möjligheterna för utländska anstalter att i Sverige

bedriva försäkringsrörelse.

Det torde vara allmänt känt att förtjänstmarginalen å själva försäkringsverksamlieten

sedan avsevärd tid tillbaka tenderat att minska. En beräkning,

som i likhet med den nu gällande grundar sig på en kort tidsperiod från

början av 1920-talet, kan sålunda under nuvarande förhållanden icke giva

ett rättvist resultat. Det torde vara ställt utom all fråga att en undersökning,

avseende lönsamheten utav försäkringsrörelse för närvarande — i varje

fall beträffande olycksfalls- och sjukförsäkring — måste giva vid handen att

de i skatteförfattningarna angivna procentsatserna böra avsevärt reduceras,

om man skall undgå det av lagstiftaren enligt ovan icke åsyftade resultatet

att utländska försäkringsanstalter få betala skatt på ett antaget vinstbelopp,

vida överstigande det verkliga överskottet.

Försäkringsanstalterna ha vidare yttrat, att de vore de enda utländska

anstalter, som bär i landet dreve sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse av

någon betydelse. De bortsåge då från Försäkringsbolaget Winterthur, som

visserligen dreve sådan rörelse men till en del i annan form. Detta medförde,

att någon jämförelse med denna anstalts rörelseresultat icke kunde ske.

Sökandeanstalterna hade funnit, att överskottet på den del av rörelsen, som

avsåge sjuk- och olycksfallsförsäkring, under en följd av år hade genomsnittligt

vida understigit det vid lagens tillkomst såsom normalt presumerade.

Försäkringsanstalterna ha bilagt siffermaterial, avseende perioden 1936

—1945, för att bestyrka riktigheten av det sist gjorda påståendet. Till jämförelse

ha anstalterna ingivit utdrag ur försäkringsinspektionens statistik, utvisande

resultaten av de svenska försäkringsaktiebolagens verksamhet under

perioden 1935—1944.

Försäkringsanstalterna ha framhållit, att av de ingivna handlingarna framginge,

att anstalterna lika litet som de svenska försäkringsaktiebolagen,

sedda som enhet, under den senaste tioårsperioden kunnat uppnå den av

lagstiftaren presumerade 10-procents förtjänstmarginalen. Denna förtjänstmarginal

vore vad Haand i Haand beträffade 0,3 procent, vad Ziirich beträffade

5,4 procent och vad de svenska försäkringsaktiebolagen beträffade

5,3 procent. För de ömsesidiga svenska försäkringsbolagen, vilka i likhet

med de utländska försäkringsanstalterna hade lägre premier än aktiebolagen,

vore överskottet ännu lägre än för de sistnämnda.

Slutligen ha försäkringsanstalterna omnämnt, att såväl deras som övriga

försäkringsanstalters omkostnader med stor säkerhet komme att stiga under

de närmaste åren. Så bleve bland annat följden av de nya kollektiva avtal,

som redan vore slutna med försäkringstjänstemännen beträffande löner

och sociala förmåner. Dessa avtal komme, såvitt nu kunde bedömas, att

inom kort följas av liknande avtal beträffande den yttre organisationens

inspektörer och huvudagenter.

Den utländska försäkringsanstalten Die Schweizerische UnfalluersichernngsgeseUschaft

in Winterthur har i skrivelse den 4 mars 1947 anslutit sig

till de båda förenämnda anstalternas hemställan om sänkning av den ifrågavarande

procentsatsen beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring. Anstalten

har emellertid föreslagit, att procentsatsen fastställes till högst 4 pro
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 93.

207

cent. Av en skrivelsen bifogad tabell framgår, att anstaltens sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse

för perioden 1936—1945 utvisar en förlust av 2,5 procent

av premieinkomsten.

Såsom skäl för yrkandet, att procentsatsen skall fastställas till 4 procent,

har anstalten åberopat det förhållandet, att den skattepliktiga nettointäkten

skall beräknas såsom viss procent av bruttopremieinkomsten, alltså utan

avdrag för återförsäkringspremier. Anstalten har härom anfört följande:

Vi bedja därvid få hänvisa till att den i 1928 års lag genomförda sänkningen

från 16 till 10 % i huvudsak torde ha berott på övergång från beräkning

å nettopremier till bruttopremier. Företages nu en ändring av procentsatsen

på grund av förändrad vinstmarginal måste enligt vårt förmenande

vid procentsatsens fastställande hänsyn även tagas till skillnaden

mellan netto- och bruttopremier. Vår bifogade uppställning liksom även

de redan inlämnade uppställningarna över de två andra utländska och de

svenska försäkringsaktiebolagens resultat upptaga neffobehållningen, sedan

avdrag gjorts för återförsäkringspremier. De för egen räkning behållna

premierna torde i allmänhet ligga mer än 1/c under bruttopremiebeloppen,

varför enligt vårt förmenande även beskattningsprocenten bör reduceras

med minst Ve, d. v. s. från av »Ziirich» och »Haand i Haand» föreslagna

5 % till högst 4 %, för att beskattningen skall anses bli i rätt förhållande

till den verkliga nettoinkomsten.

Yttranden.

Över framställningen från försäkringsanstalterna Haand i Haand och

Ziirich ha yttranden inhämtats från försäkringsinspektionen, kammarrätten

och överståthållarämbetet. över framställningen från försäkringsanstalten

Winterthur har yttrande infordrats endast från försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen har framhållit, att de för Haand i Haand och

Ziirich meddelade uppgifterna icke vore fullt jämförbara med uppgifterna

rörande de svenska bolagen. Sistnämnda uppgifter avsåge nämligen affären

för egen räkning, d. v. s. den del av affären som icke avgivits i återförsäkring,

medan uppgifterna för de båda utländska anstalterna avsåge

den direkta affären i Sverige. Skillnaden torde dock i detta sammanhang

snarast vara till nackdel för de båda anstalterna.

Försäkringsinspektionen hade efter vissa korrigeringar av uppgifterna

för de tre anstalterna samt efter omräkning av uppgifterna för de svenska

aktiebolagen att avse perioden 1936—1945 erhållit följande procenttal för

överskotten, beräknade i förhållande till respektive premieinkomster:

Haand i Haand ...................... 3,2

Ziirich .............................. 3,9

Winterthur .......................... --0,3

Svenska aktiebolag .................... 5,8

De sålunda framkomna talen syntes i och för sig giva fog för det berättigade

i de tre anstalternas hemställan om minskning av den procentsats,

efter vilken skattepliktig nettointäkt skulle beräknas i förhållande till ett

utländskt bolags premieinkomst för sjuk- och olycksfallsförsäkring. Utom

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

av de tre omförmälda anstalterna bedreves emellertid sjuk- och olycksfallsförsäkring

av ytterligare tre utländska anstalter. Inspektionen hade därför

införskaffat uppgifter jämväl för dessa anstalters svenska affär i sjuk- och

olycksfallsförsäkring för åren 1936—1945.

Uppgifterna utvisa att för sistnämnda anstalter överskottsprocenten ligger

väsentligt högre än för de tre sökandeanstalterna. Sålunda utgör det

procenttal, som motsvarar de förut angivna procenttalen, för två av de nu

ifrågavarande anstalterna gemensamt 12,5 och för en av dessa anstalter 15,9.

Försäkringsinspektionen har beträffande de tre sistnämnda anstalterna

yttrat att i fråga om en av dessa rörelsen vore stadd i avveckling, varför

överskotten icke vore jämförbara med de övriga anstalternas. Med hänsyn

härtill syntes man i detta sammanhang böra bortse från denna anstalt.

Beträffande de båda andra anstalterna torde visst avseende böra fästas vid

den omständigheten, att deras rörelse vore obetydlig i förhållande''till sökandebolagens.

Av de fem anstalternas sammanlagda premieinkomst för

1945 uppginge nämligen premieinkomsten för de ifrågavarande båda anstalterna

tillsammans endast till 4 procent.

Kammarrätten, som i ärendet inhämtat vissa upplysningar från försäkringsinspektionen,

har uttalat, att kammarrätten funnit de av inspektionen

beträffande Haand i Haand och Ziirich beräknade procentsatserna, för vilka

tidigare redogjorts, vara sådana, att de i och för sig utgjorde stöd för

yrkandet om nedsättning av procenttalet beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Kammarrätten har härefter berört resultatet av sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelsen

för de tre övriga icke namngivna utländska anstalter,

som driva sådan rörelse, och, under åberopande av de i försäkringsinspektionens

yttrande framhållna omständigheterna, yttrat att det relativt

höga vinstresultatet av dessa anstalters verksamhet icke borde verka

hindrande för ett bifall till yrkandet om nedsättning av det för de övriga

anstalterna ogynnsamt verkande procenttalet. Kammarrätten funne sig icke

ha något att erinra mot att procenttalet för beräkning av utländsk försäkringsanstalts

skattepliktiga nettointäkt av här i riket bedriven sjuk- och

olycksfallsförsäkringsrörelse nedsattes. Beträffande valet av procentsiffra

ansåge sig kammarrätten med hänsyn till den för de svenska aktiebolagen

angivna procentsatsen 5,8 böra ifrågasätta, om procenttalet för utländsk

anstalt borde bestämmas så lågt som till 5.

Överståthållaråmbetet har anfört:

Betydande svårigheter möta när det gäller att bedöma den skattepliktiga

nettointäkten å sådan försäkringsrörelse, som här i riket bedrives av

utländsk försäkringsanstalt. Detta förhållande har ju även lett till uppställande

av den schablonartade regeln i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen

och en regel av denna karaktär lärer väl ej heller i fortsättningen kunna

undvikas.

Det är möjligt, att den i sagda lagrum fastslagna beräkningsgrunden,

10 % å premieinkomsten, numera är för hög. Innan någon ändring därvidlag

sker synes emellertid erforderligt med en mera ingående utredning

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

angående dels omkostnadernas fördelning å poster av olika slag och dels

förräntningen av bolagens medel.

I avsaknad av en dylik utredning anser sig överståthållarämbetet för närvarande

icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Departementschefen.

Vad i de förut återgivna framställningarna och yttrandena anförts synes

giva fog för yrkandena om nedsättning av procenttalet för beräkning av

skattepliktig nettointäkt av utländsk försäkringsanstalts sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse.

Vid valet av procenttal torde avseende framför allt böra fästas vid resultatet

av de svenska bolagens rörelse. Att överskottet i förhållande till premieinkomsten

ligger lägre för de utländska anstalterna än för de svenska

försäkringsaktiebolagen torde ha sin grund i bland annat den lägre premienivå,

som -—- enligt vad Haand i Haand och Ziirich i sin skrivelse upplyst

— de utländska anstalterna tillämpa. Då några garantier icke förefinnas

för att en sådan skillnad i fråga om premiernas storlek kommer att upprätthållas

för framtiden, finner jag den skattepliktiga nettointäkten för de

utländska försäkringsanstalterna icke böra bestämmas efter ett procenttal,

som motsvarar ett lägre överskott än det, som under senare tid förekommit

hos de svenska försäkringsaktiebolagen. Å andra sidan är det uppenbart,

att det skulle vara svårt för de utländska anstalterna att i konkurrens

med de svenska bolagen upprätthålla en högre premienivå än dessa.

Procenttalet torde därför i princip icke heller böra sättas högre än som

motsvarar överskottet hos de svenska bolagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår jag att procenttalet för beräkning

av utländsk försäkringsanstalts skattepliktiga nettointäkt av sjukoch

olycksfallsförsäkringsrörelse nedsättes till 6.

F. övergångsbestämmelser.

Kommittén.

Kommittén har anfört:

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1949. De nya bestämmelserna

skola alltså enligt förslaget tillämpas första gången vid taxeringen under

år 1949. Detta innebär, att de skola gälla beträffande inkomsterna

under år 1948 eller däremot svarande räkenskapsår. Beträffande tidigare beskattningsår

än nu sagts skola vid eftertaxering eller vid taxering "i högre

instans givetvis äldre bestämmelser tillämpas, även om sådana åtgärder vidtagas

efter den 1 januari 1949. En uttrycklig bestämmelse härom har emellertid

kommittén icke ansett erforderlig.

I enlighet med det sagda skulle de nya bestämmelserna komma att vid

1949 års taxering tillämpas å inkomst under år 1948 eller motsvarande räkenskapsår.

Däremot kunna desamma givetvis icke påverka den preliminära

taxeringen av 1948 års inkomst och således ej heller beloppet av preliminärskatten

under år 1948. Såvitt fråga är om försäkringstagarnas beskattning

synes detta förhållande i stort sett sakna betydelse, eftersom endast obetyd
14

Jlihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samt. Nr 93.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kanyl. Majds proposition nr 93.

liga ändringar föreslås beträffande försäkringar tecknade före den 1 januari

1948. Ifråga om försäkringsanstalterna kan däremot det föreslagna förfarandet

medföra, att den slutliga skatten i vissa fall ej obetydligt kommer

att överstiga den preliminära. De olägenheter, som härav kunna framkallas,

synas dock icke vara större än att desamma böra kunna av anstalterna

bemästras, exempelvis genom avsättning under år 1948 av medel för skattens

täckande. I vart fall synes det kommittén vara av vikt, att ett eventuellt

ikraftträdande av nya regler å förevarande område icke uppskjutes

längre än ovan föreslagits, och de angivna olägenheterna av ett ikraftträdande

redan den 1 januari 1949 synas med hänsyn härtill vara av mindre

betydelse.

Kommittén har föreslagit, att de nya bestämmelserna skola tillämpas vid

beskattningen av försäkringsanstalter, understödsföreningar och pensionsstiftelser

även såvitt angår livförsäkringar, som meddelats före den 1 januari

1948. Härifrån har kommittén föreslagit ett undantag. Sålunda skola

äldre försäkringar, som enligt nu gällande stadganden men ej enligt de

föreslagna bestämmelserna äro pensionsförsäkringar, anses uppdelade i en

del, som är pensionsförsäkring i enlighet med kommitténs förslag och en

del, som enligt samma förslag är annan försäkring. Vid beräkning av den

skattepliktiga rörelseintäkten skall endast intäkt, som belöper på den sistnämnda

delen, medräknas. Kommittén har föreslagit, att Kungl. Maj :t skall

äga utfärda bestämmelser innehållande approximativa regler rörande ifrågavarande

uppdelning.

I fråga om beskattningen av försäkringstagarna har kommittén föreslagit,

att äldre bestämmelser skola tillämpas beträffande livförsäkringar, som

meddelats före den 1 januari 1948. Härvid har kommittén yttrat, alt för

försäkringstagaren vid tecknandet av livförsäkring ofta varit avgörande den

inverkan på hans beskattning, som försäkringen beräknats komma att få.

Ett införande av nya beskattningsregler beträffande livförsäkringstagare

skulle därför i många fall rubba de förutsättningar, under vilka försäkringsavtalet

ingåtts. Däremot torde försäkringarnas behandling i skattehänseende

hos försäkringsanstalten i regel icke haft någon betydelse för försäkringstagaren

vid avtalets ingående. Kommittén har vidare anfört:

Förutom de ovannämnda principiella skälen mot att tillämpa de nya

bestämmelserna för beskattning av försäkringstagarna i fråga om redan

meddelade försäkringar kunna även praktiska synpunkter anföras. Om den

nya definitionen av pensionsförsäkring skulle tillämpas även för redan meddelade

försäkringar, skulle nästan hela det nuvarande beståndet av individuella

pensionsförsäkringar efter den nya lagens ikraftträdande ej längre

hänföras till pensionsförsäkringar, och alltså premien för ifrågavarande

försäkringar ej längre få avdragas. Då för dessa försäkringar emellertid

ett visst antal premier redan hunnit avdragas före nya lagens ikraftträdande,

vore det oriktigt att lämna de på grund av försäkringarna utfallande beloppen

helt skattefria. Det skulle då bliva nödvändigt att föreskriva en uppdelning

av dessa belopp i en skattepliktig del, som motsvarade premier erlagda

före nya lagens ikraftträdande och en skattefri del, som motsvarade

därefter erlagda premier. Närmare överväganden hava givit vid handen, att

en sådan uppdelning skulle medföra komplikationer av den omfattning,

att man även på grund härav bör avstå från att tillämpa den nya definitionen

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

av pensionsförsäkring på redan meddelade försäkringar, då det gäller rätten

till avdrag för premier samt beskattningen av utfallande belopp.

Från nyssnämnda huvudregel, att äldre bestämmelser skola gälla för redan

meddelade försäkringar, ha i förslaget gjorts vissa undantag.

Då livränta enligt gällande bestämmelser skolat beskattas jämlikt 32 §

2 mom. d) kommunalskattelagen, skola de nya reglerna för annan livförsäkring

än pensionsförsäkring tillämpas, sedan livräntan börjat utgå. Förslaget

innebär alltså, att utgående livräntebelopp icke skola beskattas men

att i stället skatt skall erläggas dels av försäkringsanstalten för ränta å premiereserven,

dels av försäkringstagaren för beräknad ränta på premiereserven,

sedan från denna avdragits 20 000, respektive 40 000 kronor, och för

den förmögenhet, som utgöres av den på så sätt reducerade premiereserven.

Genom ifrågavarande avdrag beredes de äldre försäkringarna samma lindring

som de nya.

Beträffande s. k. ledareförsäkringar skola de nya reglerna tillämpas även

å redan meddelade försäkringar. Avdrag skall således icke medgivas för

premier, vilka för sådana försäkringar erläggas efter den 31 december 1947,

förutsatt att beskattningsåret sammanfaller med kalenderår. Då emellertid

i fråga om försäkringar, som meddelats före denna tidpunkt, avdrag för

vissa premier redan hunnit ske, skall så stor del av utfallande belopp beskattas,

som motsvarar dessa premier. För att åstadkomma klarhet och reda

i beskattningsförhållandena för ifrågavarande försäkringar skall en uppdelning

av försäkringsavtalet ske. Ett s. k. fribrev, motsvarande premier,

vilka erlagts före den 1 januari 1948, skall alltså utfärdas. De premier, som

skola erläggas därefter, d. v. s. efter den 31 december 1947, skola hänföras

till en särskild försäkring. Belopp, som utfalla på grund av nämnda fribrev,

beskattas men icke belopp, som utfalla på grund av den andra delförsäkringen.

I syfte att framtvinga en uppdelning av ledareförsäkringarna har

kommittén föreslagit, att den partiella skattefriheten göres beroende av om

uppdelning av försäkringen företagits eller icke. För uppdelningen har föreslagits

en frist till 1949 års utgång med hänsyn till att skattskyldiga, vilka

tecknat ledareförsäkringar, i regel torde bliva underkunniga om de ändrade

bestämmelserna först i och med att avdrag vägras dem vid taxeringen 1949.

Det avdrag å 600 kronor, vilket enligt 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen

i visst fall må åtnjutas från livränta på grund av pupillförsäkring men

vilket kommittén föreslagit skola avskaffas, skall fortsättningsvis få åtnjutas

i de fall, där livräntan börjat utgå under beskattningsår, beträffande

vilket de nya bestämmelserna icke skola tillämpas. I fråga om livränta, som

börjat utgå senare, skall avdrag icke medgivas. Kommittén har föreslagit,

att tidpunkten för det dödsfall, i följd varav livräntan utgår, skall vara

avgörande för till vilken av de båda kategorierna livräntan skall hänföras.

Den föreslagna höjningen av avdraget enligt 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen

till 300 kronor skall avse även äldre försäkringar.

Med hänsyn till att vid sjuk- och olycksfallsförsäkringar större delen

av den under ett år erlagda premien avser att täcka risk och omkostnader

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

under samma år skola enligt kommitténs förslag beträffande sådan försäkring

äldre bestämmelser fortfarande gälla endast i mycket begränsad

omfattning. Om olycksfall inträffat eller sjukdom börjat före den 1 januari

1948, skall sålunda endast den ersättning (dock ej livränta), som på grund

av olycksfallet eller sjukdomen utgår under åren 1948—1950, icke utgöra

skattepliktig intäkt.

Slutligen har kommittén anfört:

I stort sett äro de äldre bestämmelserna gynnsammare — i många fall

avsevärt gynnsammare — än de föreslagna. Med all sannolikhet komme

därför offentliggörandet av kommitténs förslag att framkalla en massteckning

av försäkringar, därest icke i förslaget intagas vissa bestämmelser i

motverkande syfte. Den gynnade ställning, som dylika nytillkommande

försäkringstagare kunde bereda sig, om gränsen förlädes till senare tidpunkt

men kommitténs förslag i övrigt antoges, finge verkningar icke blott i fråga

om medel, som inbetalades för försäkringen före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, utan även i fråga om de medel, som fortsättningsvis skola

inbetalas under försäkringstiden. Kommittén har med hänsyn till det sagda

föreslagit, att de nya bestämmelserna skola tillämpas å försäkringar, som

meddelats efter den 31 december 1947. En konsekvens av den sålunda föreslagna

gränsdragningen blir emellertid, att de nya reglerna — om förslaget

antages — böra tillämpas redan i fråga om inkomståret 1948 och lagen bör

sålunda icke träda i kraft senare än den 1 januari 1949. Det må vidare framhållas,

att på grund av den föreslagna gränsdragningen dröjsmål med förslagets

fortsatta behandling skulle vålla livförsäkringsverksamheten betydande

olägenheter. Ovissheten om försäkringarnas framtida behandling i

skattehänseende kommer utan tvivel att föranleda nedgång i ackvisitionsverksamheten,

i varje fall, då det gäller större försäkringar. Ett snabbt avgörande

av frågan om beskattningens anordnande synes därför vara ofrånkomligt.

Yttranden.

Frågan om tidpunkten för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande har berörts i några yttranden. Sålunda har Svenska

försäkringsbolags riksförbund yttrat:

Med avseende å den föreslagna tidsgränsen mellan försäkringar, å vilka

de nya eller de äldre bestämmelserna skola tillämpas, har kommittén

uttalat, att de äldre bestämmelserna i stort sett äro gynnsammare än de av

kommittén föreslagna och att offentliggörandet av kommitténs förslag därför

sannolikt skulle framkalla en massteckning av försäkringar, därest

icke i förslaget intoges vissa bestämmelser i motverkande syfte. Kommittén

torde därvid hava räknat med att dess betänkande, som är daterat den

31 december 1947, skulle kunna offentliggöras vid denna tidpunkt.

Framläggandet av betänkandet blev emellertid fördröjt intill slutet av

mars månad innevarande år och beträffande livförsäkringar, som till dess

tecknats under år 1948 gäller utan inskränkning vad som av kommittén

anförts som skäl för bibehållandet av nu gällande regler i fråga om beskattningen

av försäkringstagarna då det gäller försäkringar, som meddelats före

år 1948, nämligen att ett införande av nya beskattningsregler i många

fall skulle rubba de förutsättningar, under vilka försäkringsavtalet ingåtts.

Det torde med hänsyn härtill få anses uteslutet, att den ifrågavarande tidsgränsen

sättes till tidigare tidpunkt än den, då kommittébetänkandet blev

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

213

offentliggjort. Riksförbundet håller för sin del före, att nya bestämmelser

rörande beskattning av försäkringstagarna överhuvud taget icke böra göras

tillämpliga å försäkringar, som meddelats före bestämmelsernas ikraftträdande.

I detta sammanhang vill riksförbundet starkt understryka vad kommittén

framhållit rörande de betydande olägenheter, som vållas livförsäkringsverksamheten

genom den ovisshet om försäkringarnas framtida behandling

i skattehänseende, som nu råder och som kommer att råda, intill dess frågan

om beskattningens anordnande blivit avgjord, och beträffande angelägenheten

av ett snabbt avgörande i denna fråga.

Försäkringstjänstemannaförbundet har uttalat sig på liknande sätt.

Pensionsstyrelsen har anfört:

Skattekommittén har föreslagit, att lagändringarna skola träda i kraft

den 1 januari 1949, dock skall beträffande beskattningen av försäkringstagarna

som huvudregel gälla, att de nya bestämmelserna skola äga tillämpning

i fråga om försäkringar tecknade fr. o. m. 1 januari 1948. Av principiella

skäl vill pensionsstyrelsen inlägga en skarp gensaga mot en lagstiftning

med dylik retroaktiv verkan i synnerhet som kommittébetänkandet icke

offentliggjordes förrän i slutet av mars 1948.

I fallet den frivilliga statliga pensionsförsäkringen får förslaget för rättskänslan

särskilt stötande konsekvenser. Hittills har för den frivilliga försäkringens

samtliga pensionsförsäkringsformer gällt, att premierna i sin

helhet i regel varit avdragsgilla under det att utfallande pensionsbelopp i

sin helhet inkomstbeskattats. Under dessa förutsättningar har ett stort antal

personer under den gångna delen av 1948 verkställt inbetalningar till

den frivilliga försäkringen på postkontoren runt om i landet. De har därvid

kunnat åberopa bestämmelserna i den på postkontoren tillhandahållna officiellt

utgivna broschyren samt det tidigare till landets hushåll i miljonupplaga

spridda prospektet över den frivilliga försäkringen. Försäkringstagarna

göra sina dispositioner på eget initiativ i förlitan på gällande bestämmelser

och tillhandahållas icke personlig kundtjänst med hjälp av försäkringsombud.

Trots detta föreslår kommittén, att i den mån inbetalningar

gjorts till tariffer, som enligt kommitténs förslag icke äro pensionsförsäkringar,

avdragsrätt för premien icke skall föreligga vid deklarationen i februari

1949.

Pensionsstyrelsen befarar att den föreslagna godtyckliga behandlingen av

försäkringstagarna i den frivilliga statliga försäkringen i hög grad skulle

rubba förtroendet för sparformen som sådan.

I detta sammanhang vill styrelsen även framhålla att i fråga om den frivilliga

försäkringen faran för i förvärvssyfte bedriven ackvisition av olämpliga

försäkringsformer helt bortfaller. Vidare äro, som tidigare framhållits,

inbetalningarna till den frivilliga försäkringen till sin storlek begränsade.

Även praktiska komplikationer skulle uppstå. Som tidigare nämnts ha

alla av styrelsen tillhandahållna försäkringar i beskattningshänseende behandlats

så, att utfallande belopp i sin helhet inkomstbeskattats. Vidare äro

alla inbetalade avgifter i teknisk mening engångspremier. Detta innebär, att

det skulle bli nödvändigt att för alla dem, som före 1 januari 1948 erlagt

avgifter till den frivilliga försäkringen och som efter 1 januari 1948 hunnit

erlägga avgift till annan försäkring än pensionsförsäkring enligt samma

definition, uppdela utfallande belopp i en skattepliktig del och eu skattefri

del, där den sistnämnda delen motsvarar avgifter crlagda under den tid,

som drabbats av retroaktivitet i berörda hänseende. Detta medför en helt

onödig komplikation av del praktiska arbetet.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

För den händelse som allmän regel skulle gälla, att bestämmelserna angående

avdragsrätt och beskattning av utfallande belopp skola äga tillämpning

för försäkringar tecknade efter 1 januari 1948, något som pensionsstyrelsen

icke kan principiellt godkänna, föreslår styrelsen, att för på frivilliga

avgifter grundad försäkring hos styrelsen bestämmelserna om försäkringstagarens

skattepliktiga inkomst på grund av försäkringen och om rätt

till avdrag för avgifter, som erlagts till försäkringen, äga tillämpning endast

för försäkringar, för vilka avgifter erlagts fr. o. in. dagen för lagens ikraftträdande.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha avstyrkt att den nya lagstiftningen

göres retroaktiv på sätt kommittén föreslagit. Försäkringsanstalterna

ha härvid bl. a. framhållit, att de retroaktivt verkande övergångsbestämmelserna

kunde medföra att försäkringstagare, som ingått försäkringsavtal

under övergångstiden utan att känna till den ifrågasatta lagstiftningen, komme

att mot försäkringsanstalterna framställa krav å att återfå hela beloppet

av inbetalda premier.

Den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet komme tillsammans med

den föreslagna skärpta beskattningen att föranleda, att för försäkringsanstalterna

uppkomme en stor kvarstående skatt, vilken endast med svårighet

kunde gäldas, enär anstalterna samtidigt enligt bestämmelserna i

den nya försäkringslagen skulle avsätta medel för att täcka brister i försäkringsfond

och säkerhetsfond.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har yttrat, att de skattelagar, som trädde i

kraft den 1 januari 1948, föranlett att ett avsevärt antal större försäkringar

tecknats under år 1947. Försäkringstagarna hade tydligen därvid velat

utnyttja livförsäkringens förut anmärkta särskilt gynnade ställning i beskattningsavseende

i jämförelse med andra sparformer. Länsstyrelsen ville

därför ifrågasätta, om det icke under förutsättning att det föreliggande

förslaget i övrigt gjordes till föremål för lagstiftning vore mera rättvist,

att äldre bestämmelser i allmänhet tillämpades endast å livförsäkringar,

som tecknats före den 1 januari 1947.

Beträffande förslaget, att äldre försäkringar, som enligt

gällande lag men icke enligt de föreslagna bestämmelserna

äro pensionsförsäkringar, vid försäkring sanstalternas

beskattning skola anses uppdelade i en

del, som är pensionsförsäkring enligt kommitténs förslag,

och en del, som enligt samma förslag är annan

försäkring, ha Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa yttrat:

Genomföres kommitténs förslag, skulle vissa tjänstepensionsanstalter få

en grupp ränteskattepliktiga försäkringar, t. ex. genast börjande livräntor

och andra ovan under anvisningarna till 46 § antydda former. Vid några av

dessa skulle en uppdelning i pensionsförsäkring och annan försäkring erfordras.

Om pensionsförsäkringsbegreppet ändras enligt SPP:s förslag med rätt till

avvikelser för koncessionerad tjänstepensionsförsäkringsanstalt och därmed

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 93.

215

jämförlig anstalt, skulle ränteskatt sannolikt icke komma i fråga för dylika

anstalters vidkommande. I annat fall skulle de bliva skyldiga erlägga ränteskatt,

vars belopp emellertid torde bliva obetydligt. Då sådana tjänstepensionsanstalter

torde undvika att i framtiden meddela ränteskattepliktiga försäkringar,

synes det rimligt, att de befrias från ränteskatt för äldre försäkringar

och därmed från det oproportionerligt stora arbetet med särskiljandet

av de fåtaliga ränteskattepliktiga försäkringarna och beräkningen av på

dessa belöpande ränteinkomst.

Försäkringsanstalterna Folket-Samcirbete ha ansett, att äldre pensionsförsäkringar

böra vara helt skattefria hos försäkringsanstalterna.

Förslaget att ränteskatt skall hos understödsförening

uttagas även för äldre försäkringar har mött erinran från

Understödsföreningarnas riksförbund. Härvid har förbundet anfört, att denna

skatt erlades för försäkringstagarnas räkning och alltså bleve direkt kännbar

för dessa. Detta syntes innebära en för rättskänslan stötande retroaktiv

lagstiftning. För försäkringstagare i försäkringsbolag låge det ej till på samma

sätt, tv de erlade ju redan skatt (genom bolagens försorg) till i stort

sett samma belopp som den del av ränteskatten, vilken enligt förslaget

skulle uttagas hos försäkringsgivaren.

I fråga om förslaget, att försäkringar mot engångspremie

skola beskattas dels hos försäkringstagarna och

dels hos försä k ringsan stalten, har Svenska försäkringsbolags

riksförbund anfört:

Riksförbundet har redan i det föregående påvisat, att genast börjande

livräntor lika väl som andra livräntor principiellt böra vara undantagna

från ränte- och förmögenhetsbeskattning, även om det av praktiska skäl kan

vara motiverat att göra dem till föremål för sådan beskattning hos försäkringstagaren

såsom en spärr mot att försäkringarna tecknas i syfte att ernå

skattelättnad. Att enligt kommitténs förslag hos försäkringsgivaren räntebeskatta

även det äldre beståndet av genast börjande livräntor skulle uppenbarligen

leda till än mer orimligt resultat än dylik beskattning av nytecknade

sådana livräntor. För bolagens äldre bestånd hava de erlagda engångspremierna

beräknats med den förutsättningen, att bolagen ej skulle vara

skyldiga att utgiva någon skatt. Det har i fråga om denna försäkringsform

varit naturligt, att premieberäkningen skett i nära anslutning till nyplaceringsräntan

och att premienivån ändrats vid ändringar i denna räntefot.

Eftersom premien erlägges på en gång och premiereserven avtager med tiden,

kan försäkringsgivaren med relativt stor säkerhet bedöma den ränteavkastning,

som kan förväntas, och säkerhetsmarginalen i ränleantagandet

kan därför göras väsentligt mindre än i fråga om försäkring med växande

premiereserv. Den sedan lång tid tillbaka pågående nedgången i dödligheten

har visserligen gjort, att man för genast börjande livräntor tillämpat mycket

försiktiga dödlighetsantaganden, men det oaktat ha bolagen på grund av

erfarenheterna från denna del av sin rörelse tvingats att tid efter annan

införa nya dödlighetsantaganden eller, med andra ord, att höja premierna.

Eftersom man sålunda icke kunnat räkna med någon nämnvärd ränte- och

dödlighetsvinst, har som regel genast börjande livränta icke varit vinstberättigad.

Säkerligen skulle rörelseöverskottet i fråga om det bestånd av ge
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nast börjande livräntor, varom här är fråga, icke förslå till gäldande av den

föreslagna ränteskatten och det bleve då andra grupper av försäkringar, som

genom sina överskott finge täcka bristen, vilket skulle innebära ett klart

avsteg från den skälighetsprincip, som stadfästs genom den av årets riksdag

beslutade nya lagen om försäkringsrörelse. I detta sammanhang må jämväl

framhållas, att det ur kontorsmässig synpunkt skulle vålla icke oväsentliga

svårigheter att uppdela bolagens nuvarande bestånd av aktuella ränteförsäkringar

på genast börjande livräntor och andra ränteförsäkringar.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd har under åberopande

av liknande skäl avstyrkt förslaget att överflytta räntebeskattningen

från försäkringstagarna till försäkringsanstalterna.

Beträffande de s. k. ledareförsäkringarnas beskattning

vid övergången till den nya lagstiftningen har Svenska försäkringsbolags

riksförbund framhållit, att förslaget i denna del vore uppenbart orimligt.

Riksförbundet har vidare anfört:

Det förutsätter, att de enskilda försäkringstagarna så noga hålla sig underrättade

om ändringar, som vidtagas i skattelagstiftningen, att de i förekommande

fall vända sig till sin försäkringsgivare för att inom den i nyssnämnda

punkt föreskrivna respittiden få sin försäkring uppdelad på däri

angivet sätt. Försäkringsbolagen ha nämligen icke i allmänhet kännedom

om, huruvida en kapitalförsäkring är en ledareförsäkring eller icke, och

kunna därför i regel icke stå försäkringstagarna till tjänst med erforderliga

råd och upplysningar, övergångsbestämmelsen bör ändras så, att en ledareförsäkring

automatiskt skall i fråga om skattskyldigheten för utfallande försäkringsbelopp

anses uppdelad på en försäkring motsvarande premier som

erlagts före viss tidpunkt — vilken enligt kommitténs förslag skall vara den

1 januari 1948, men enligt riksförbundets i det följande framlagda mening

bör vara tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande •— och en

annan försäkring motsvarande efter denna tidpunkt erlagda premier. Denna

fråga kan utan att vålla några som helst komplikationer ur skattemässig

synpunkt ordnas, under medverkan givetvis från försäkringsgivarens sida,

i samband med taxeringen för det beskattningsår, under vilket försäkringsbeloppet

utbetalas.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete ha yttrat att en onödig komplikation

syntes föreligga i fråga om redan tecknade s. k. ledareförsäkringar.

Det torde vara tämligen oväsentligt om rätten till avdrag för redan tecknade

ledareförsäkringar finge bestå. Försäkringsformen vore ju sällsynt.

I fråga om avdraget å 600 kronor vid pupillförsäkring

ha Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, såsom förut omnämnts, uttalat

att berörda avdrag icke borde slopas — åtminstone icke för redan tecknade

försäkringar — förrän i samband med att inkomstprövningen för de

särskilda barnbidragen avskaffades eller i vart fall väsentligt inskränktes.

Beträffande den föreslagna spärregeln vid rån t esk ättens beräkning

ha Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete yttrat, att kommittén

ansett, att en spärregel rätteligen borde anknytas till balansräkningen,

i det att anstaltens förmåga att fullgöra sina förpliktelser ej äventyrades, om

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 93.

217

överskottet enstaka år bleve lågt. Hänsyn till ränteskatt av den omfattning,

som kommittén föreslagit, hade emellertid ej kunnat tagas i premie- och

premiereservgrunder för försäkringar, tecknade före upprättandet av grunder

enligt nya försäkringslagen. Skulle överskottet av rörelsen något år icke

förslå att både göra erforderliga avsättningar till de försäkringstekniska

fonderna och betala skatt enligt förslaget, måste, i den mån skatten belöpte

sig på äldre försäkringar, minskning uppstå i de fonder, som uppsamlats av

överskott från äldre år. Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse skulle

dessa fonder nästan restlöst återbäras till innehavare av de försäkringar,

som bidragit till överskottet. Enligt kommitténs uppfattning om principerna

för nedsättning av skattskyldigheten skulle emellertid sådan nedsättning

icke tillåtas, om de avsatta fonderna även efter minskningen kunde anses

tillräckliga för att bolaget skulle kunna uppfylla sina förpliktelser.

Därest man fasthölle vid att eventuell skattebegränsning skulle baseras

på balansräkningen, borde vid lagens ikraftträdande avsatta medel ej medräknas

vid avgörande huruvida begränsning skulle medgivas. Om ränteskatten

utformades enligt det förslag, som försäkringsanstaJterna framlagt,

torde frågan om skattebegränsning knappast bliva aktuell. Genom detta förslag

skulle nämligen skatten på försäkringsanstalterna bibehållas vid ungefär

oförändrad nivå.

Departementschefen.

De av mig förordade nya bestämmelserna torde böra träda i kraft vid ingången

av ett år. Skulle de börja tillämpas vid annan tidpunkt, komme väl

icke härav att uppkomma större svårigheter för försäkringstagarnas del, enär

—- såsom jag i fortsättningen förordar — äldre bestämmelser avses skola

med ett par mindre väsentliga undantag gälla beträffande försäkringar, som

meddelats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Vad försäkringsbolagen

angår skulle emellertid ett ikraftträdande vid viss tidpunkt under ett

löpande år föranleda, att anstalterna nödgades hänföra försäkringar som

meddelats det år, under vilket de nya bestämmelserna trätt i kraft, till

olika kategorier, allteftersom försäkringarna meddelats före eller efter

ikraftträdandet. Detta skulle behöva iakttagas såväl då bolagen upprättade

sina egna självdeklarationer som då de lämnade uppgifter om försäkringstagarnas

försäkringar till beskattningsmyndigheterna eller till försäkringstagarna

själva. Då bolagen vid registrering av försäkringarna i regel torde

sammanföra försäkringar, som meddelats under samma år, till en enhetlig

grupp för varje försäkringskategori, skulle en ytterligare uppdelning

av ett års försäkringar å olika kategorier medföra praktiska olägenheter

för bolagen. På grund härav torde de nya bestämmelserna böra träda i kraft

den 1 januari 1951 och tillämpas beträffande preliminärskatten för detta

är. Vid taxering böra i fråga om försäkringstagarnas beskattning de nya

bestämmelserna tillämpas först år 1952. Beträffande försäkringsanstalternas

beskattning böra däremot de nya bestämmelserna tillämpas redan vid

1951 års taxering. Den nya lagen om försäkringsrörelse har i huvudsak

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

trätt i kraft den 1 januari 1949. Enär ansökan av livförsäkringsbolag om

stadtästelse å sådan ändring av bolagsordning och grunder, som erfordras

för att vinna överensstämmelse med föreskrifterna i den nya lagen, enligt

medgivande av försäkringsinspektionen må inlämnas intill den 1 juli 1950,

synes man kunna räkna med att bestämmelserna i lagen komma att tilllämpas

vid bolagens bokslut för beskattningsåret 1950. De nya skattebestämmelserna

böra därför gälla redan med avseende å sistnämnda år med

hänsyn till att gällande skattebestämmelser icke utan olägenhet kunna förenas

med stadgandena i den nya lagen om försäkringsrörelse.

Mot förslaget att de nya bestämmelserna skola för försäkringsanstalternas

del gälla vid 1951 års taxering, trots att preliminär skatt för år 1950

uttagits efter äldre bestämmelser, skulle kunna invändas, att anstalterna i

följd härav finge erlägga stor kvarstående skatt, vilket för dem skulle medföra

olägenheter. Därest 1950 års riksdag antager förevarande proposition,

ha emellertid anstalterna möjlighet att under detta år inbetala ytterligare

preliminär skatt eller avsätta medel för att gälda den kvarstående skatt,

som kan beräknas bliva påförd på grund av 1951 års taxering. För övrigt

må erinras om att försäkringsanstalternas beskattning enligt departementsförslaget

är lindrigare än enligt kommitténs förslag.

Jag får erinra om att dåvarande chefen för finansdepartementet i svar på

en i första kammaren vid 1948 års riksdag framställd interpellation berört

frågan om ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Departementschefen

framhöll därvid, att vår skattelagstiftning ofta vore retroaktiv i den

meningen att en ny lag förklarades skola träda i kraft vid början av året

näst efter det, då riksdagen antagit lagen. Delta innebure, att den nya

lagen tillämpades vid taxeringen under det nästfoljande året och sålunda

bleve tillämplig beträffande inkomster under hela det beskattningsår, under

vilket riksdagen fattat beslut om den nya lagen — alltså även för den

del av året som redan förflutit vid tidpunkten för lagens antagande. I förevarande

fall förelåge emellertid särskilda förhållanden. Här gällde det nämligen

icke blott hur inkomsterna för ett visst beskattningsår skattemässigt

skulle behandlas utan även om en skattskyldig för framtiden skulle äga

att i avdragshänseende få en viss försäkring behandlad enligt den lag, som

gällde vid försäkringens tecknande. Att så borde ske, vore rimligt. Departementschefen

knöt dock härtill den reservationen, att det sagda förutsatte

att icke något försäkringsbolag utnyttjade den gamla lagens återstående

giltighetstid till ackvisitionsarbete under sådana former, att förfaringssättet

måste betecknas som illojalt, eller till tecknande av försäkringar som med

hänsyn till beloppens storlek och återverkningarna på skatteunderlaget i

försäkringstagarens hemortskommun måste anses för den allmänna uppfattningen

stötande. Skulle dylika fall inträffa, kunde ett annat betraktelsesätt

te sig påkallat.

I enlighet med vad dåvarande departementschefen sålunda yttrat finner

jag beträffande försäkringstagarnas beskattning de äldre bestämmelserna

böra i stort sett gälla i fråga om försäkringar, som meddelats före den 1

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

januari 1951, samt de nya bestämmelserna böra tillämpas beträffande försäkringar,

som meddelats från och med nyssnämnda dag. Då jag i fråga om

försäkringstagarnas beskattning endast i vissa avseenden föreslår skärpningar

och då dessa äro mindre betydande, torde det icke behöva befaras

att den tid, som återstår till dess de nya bestämmelserna träda i kraft, kommer

att utnyttjas till att teckna försäkringar på ett sätt, som kan betecknas

som illojalt.

Kommittén har föreslagit, att, såvitt angår försäkringsanstalts beskattning,

äldre försäkringar, som enligt nu gällande stadganden men ej enligt

de föreslagna bestämmelserna äro pensionsförsäkringar, skola anses uppdelade

i en del, som är pensionsförsäkring i enlighet med kommitténs förslag,

och en del, som enligt samma förslag är annan försäkring. Vid beräkning

av den skattepliktiga rörelseintäkten skall endast intäkt, som belöper

på den sistnämnda delen, medräknas. Kungl. Maj :t skall äga utfärda

bestämmelser innehållande approximativa regler rörande ifrågavarande uppdelning.

Då jag förordar endast mindre väsentliga skärpningar av de villkor,

som nu äro uppställda för att en försäkring i skattelagarnas mening

skall anses såsom pensionsförsäkring, torde en sådan uppdelning av de

äldre pensionsförsäkringarna, som kommittén föreslagit, icke vara erforderlig

utan torde försäkringsanstalt även i fortsättningen böra vara befriad

från att erlägga ränteskatt för dessa försäkringar. Härigenom beredes

försäkringsanstalterna en viss arbetsbesparing. Friheten från ränteskatt

bör vidare avse även försäkringar, som enligt gällande bestämmelser

äro livränteförsäkringar utan att vara pensionsförsäkringar. Det nu sagda

innebär, att vid försäkringsanstalts beskattning livförsäkring, som meddelats

före ingången av år 1951, bör hänföras till kapitalförsäkring, om

den enligt äldre bestämmelser skolat hänföras till sådan försäkring.

Enligt departementsförslaget skall understödsförening, som enligt sina

stadgar äger meddela livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande

500 kronor för medlem, beskattas enligt samma regler, som föreslagits skola

gälla beträffande livförsäkringsbolag. Understödsförening skall alltså erlägga

skatt för ränteinkomst och annan därmed likställd inkomst, således

även inkomst av fastighet. Då understödsföreningarna för närvarande icke

äro skattskyldiga för annan inkomst än fastighetsinkomst, innebära de föreslagna

stadgandena — även med beaktande av den förut förordade rätten till

avdrag från ränteinkomsten — i regel en viss skärpning av dessa föreningars

nuvarande beskattning. Med hänsyn härtill torde de nya bestämmelserna

böra tillämpas endast beträffande försäkringar, som meddelats efter det dessa

bestämmelser trätt i kraft, övergångsbestämmelserna böra härvid erhålla

sådan lydelse, att för ifrågavarande understödsföreningar såsom nettointäkt

skall upptagas dels den del av föreningens enligt 24 § i dess äldre lydelse och

25 § kommunalskattelagen beräknade nettointäkt av fastighet, som efter

förhållandet mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats

före ingången av år 1951, och hela premiereserven belöper på nämnda

försäkringar, dels ock den del av föreningens enligt 50 § samma lag beräk
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nade nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som efter förhållandet mellan

premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats efter ingången av

är 1951, och premiereserven för samtliga kapitalförsäkringar belöper på

de efter 1951 års ingång meddelade kapitalförsäkringarna.

Vid de s. k. ledareförsäkringarna bör avdrag icke medgivas för premier,

som erläggas efter ingången av år 1951. Av belopp, som utfaller på grund

av ledareförsäkring, meddelad före nämnda tidpunkt, bör blott så stor del

tagas till beskattning som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar

premier, inbetalade före ingången av år 1951.

Mot kommitténs förslag till övergångsbestämmelser, såvitt angår den

skattemässiga behandlingen av 600-kronorsavdraget vid pupillförsäkring,

har jag intet att erinra.

Jag torde få erinra om att enligt departementsförslaget ändring av gällande

bestämmelser rörande beskattningen av sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringar

i huvudsak icke skall ske. Särskilda övergångsbestämmelser

rörande beskattningen av dessa försäkringar torde därför icke erfordras.

I anledning av vad Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete anfört rörande

de olägenheter, som kunde föranledas av den föreslagna spärregeln vid

ränteskattens beräkning, vill jag framhålla, att betydande svårigheter skulle

uppstå, om vid bedömande huruvida denna regel skulle tillämpas hänsyn

icke finge tagas till medel, som avsatts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Då dessa medel komme att minskas allteftersom återbäring tilldelades,

nödgades nämligen försäkringsanstalt att vid varje tilldelning avgöra

huru mycket av de äldre medlen som skulle anses utdelade. Vidare

bör framhållas, att den skatt anstalterna enligt departementsförslaget ha

att gälda sannolikt icke kommer att på lång sikt överstiga den skatt som

skulle ha uttagits vid fortsatt tillämpning av gällande regler. Med hänsyn

härtill anser jag att vid avgörande av frågan, huruvida spärregeln skall

tillämpas, även äldre medel böra medräknas.

VI. Specialmotivering.

A. Kommunalskattelagen.

19 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit åtskilliga ändringar i denna paragraf. Ändringarna

sammanhänga bland annat med kommitténs i den allmänna motiveringen

återgivna förslag, att avdrag skall, med visst undantag, medgivas

för premier för sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring. I följd härav

skall även vad som i annan form än livränta tillfaller den försäkrade på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring i regel upptagas

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

såsom inkomst, dock icke ersättning som avser sjukvårds- och läkarekostnader.

På grund av kapitalförsäkring utfallande kapital skall enligt kommitténs

förslag liksom hittills icke beskattas. Hänvisningen till det fall, då utfallet

belopp hänföres till intäkt av rörelse, har uteslutits, enär kommittén har

föreslagit, att s. k. ledareförsäkring skall behandlas på samma sätt som

övriga kapitalförsäkringar.

Med den av kommittén föreslagna avfattningen av bestämmelserna om

skattefrihet i vissa fall för vad som tillfallit försäkringstagare på grund av

sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringar har kommittén icke funnit det

erforderligt med en särskild föreskrift om skattefrihet för återbäring (enligt

nuvarande terminologi »vinstandel eller premieåterbäring») på grund

av dylika försäkringar. Kommittén har härvid uttalat, att även återbäringen

vore något, som uppbures på grund av försäkringen, och den inbegrepes då

under nyssnämnda bestämmelser om skattefrihet.

Kommittén har föreslagit upphävande av den nuvarande bestämmelsen om

skattefrihet för ersättning på grund av försäkring av fast eller lös egendom i

annat fall än då köpeskilling, som skulle ha influtit, därest egendomen i

stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan

fastighet eller av rörelse. En allmän regel, som föreslagits skola ingå i anvisningarna,

reglerar även ifrågavarande fall.

Såsom tidigare återgivits har kommittén ansett, att enhetliga regler böra

gälla beträffande beskattning av belopp, vilka tillfallit någon såsom ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete, oavsett om beloppet utgått på

grund av försäkring eller annorledes. Sålunda har i sistnämnda fall även

sådan ersättning, som utgår i annan form än livränta — givetvis dock icke

ersättning i form av kapital — föreslagits skola utgöra skattepliktig intäkt.

Yttrande.

Kammarrätten har anfört, att kommittén föreslagit upphävande av bestämmelsen

i 19 § kommunalskattelagen om skattefrihet för vinstandel eller

premieåterbäring till försäkringstagare i bl. a. skadeförsäkringsbolag. I anvisningarna

till nämnda lagrum hade införts en bestämmelse om att vad

som uppburits på grund av försäkring (alltså även vinstandel), skulle, om

premien fått avdragas i viss förvärvskälla, hänföras till intäkt i förvärvskällan.

Då 19 § rörde skatteplikt, icke inkomstkälla, vore detta alltså ett

uttryckligt stadgande om skatteplikt.

Kommittén, som principiellt icke upptagit frågan om skadeförsäkringsbolagens

beskattning, syntes alltså utan motivering ha föreslagit en så genomgripande

ändring som införande av dubbelbeskattning av skadeförsäkringsbolagens

vinstutdelning till försäkringstagare. Tanken, alt då den skattskyldige

fått avdrag för skadeförsäkringspremier han måste skatta när han

delvis får dem tillbaka, förefölle ju bestickande. Av förarbetena till 1928

års kommunalskattelag framginge emellertid, att ej heller i dylika fall vinstandel

eller premieåterbäring skulle beskattas. Bestämmelsen i 19 § torde

alltså icke böra upphävas.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Departementschefen.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår förordar jag, att med vissa

undantag ändring icke göres i nuvarande regler rörande rätt till avdrag för

premier och skattskyldighet för utfallande belopp, såvitt angår sjuk-, olycksfalls-

eller arbetslöshetsförsäkring.

Utöver vad som tidigare anförts bör för tydlighetens skull framhållas, att

även ersättning, som i annan form än livränta utgår enligt lagen den 14

juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar, bör vara skattefri.

Skattefriheten för belopp, som utfallit på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

bör enligt vad som föreslagits i den allmänna motiveringen icke

avse belopp, som utgått på grund av sådan försäkring, vilken tagits i samband

med tjänst. Premien för dylik försäkring får nämligen enligt departementsförslaget

avdragas. Angående vad som förstås med försäkring,

som tagits i samband med tjänst, stadgas i anvisningarna till 31 §.

Bestämmelsen rörande beskattning av ersättning på grund av försäkring av

fast eller lös egendom torde böra ha sin plats i förevarande paragraf. Ifrågavarande

bestämmelse synes emellertid ha en alltför begränsad räckvidd. Den

omfattar sålunda icke ersättning t. ex. på grund av ansvarighetsförsäkring.

Bestämmelsen bör avse ersättning på grund av alla slag av skadeförsäkring.

Av nuvarande bestämmelse framgår icke att skatteplikt föreligger för ersättning,

som avser att täcka omkostnad vilken vid taxering är avdragsgill.

Dylik ersättning bör emellertid vara skattepliktig. Stadgandet har ändrats

i överensstämmelse med vad nyss sagts.

Av skäl som kammarrätten anfört finner jag den nuvarande bestämmelsen

om skattefrihet i visst fall för vinstandel eller premieåterbäring icke böra

upphävas; dock bör uttrycket premieåterbäring ändras till återbäring och

skattefriheten icke avse belopp, som uppburits på grund av pensionsförsäkring

eller på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband

med tjänst.

24 §.

Yttranden.

Kammarrätten har anfört:

Förändringen av beskattningsorten för inkomst av fast egendom har i

24 § kommunalskattelagen icke kommit till uttryck på annat sätt än genom

en i anvisningarna intagen hänvisning till punkt 3 av anvisningarna till

30 §. Där talas under beräkning av nettointäkt av livförsäkringsrörelse om

beräkning av nettointäkt av fastighetsförvaltning -— men angives endast,

att till sådan intäkt skall hänföras hyresvärde av fastighet, som använts i

den skattskyldiges livförsäkringsrörelse. Denna hänvisning synes mindre

viktig än en bestämmelse om att ifrågavarande inkomst av fastighetsförvaltning

skall beskattas som inkomst av rörelse. Detta framgår av lagtexten

till 30 § men endast i den mån fastighetsinkomsten belöper på andra

livförsäkringar än pensionsförsäkringar. I lagtexten till 24 § torde med hänsyn

till vad sålunda anförts böra införas en bestämmelse, att intäkt av annan

fastighet hänföres till intäkt av rörelse, då fastigheten innehaves av

livförsäkringsbolag, understödsförening eller pensionsstiftelse, och en motsvarande

bestämmelse i lagtexten till 28 §.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har yttrat:

Beträffande den kommunala fastighetsskatten föreslår kommittén icke någon

ändring i nu gällande regler. I förslaget till ändringar i kommunalskattelagen

kommer detta kommitténs förslag till uttryck endast i 30 § med

därtill hörande anvisningar. För att förebygga missförstånd och eventuellt

dubbel kommunal inkomstbeskattning borde väl bland kommunalskattelagens

bestämmelser rörande inkomst av annan fastighet införas en föreskrift,

att livförsäkringsanstalt med hänsyn till stadgandet i 30 § 2 mom. andra

stycket icke skall anses åtnjuta inkomst av denna förvärvskälla. Därjämte

synes det nödvändigt att införa särskilda bestämmelser rörande det s. k.

procentavdraget, då annars den av kommittén föreslagna ändringen skulle

kunna beröva livförsäkringsbolagen möjligheten att utnyttja detta, vilket

uppenbarligen ej varit kommitténs avsikt.

Departementschefen.

I anledning av vad i yttrandena anförts har i 24 § införts en hänvisning

till bestämmelserna i 30 §, enligt vilka intäkt av annan fastighet, som ägts

av försäkringsanstalt, även i annat fall än i 24 § andra stycket sägs skall

hänföras till intäkt av rörelse. Vad som i kommunalskattelagen förstås med

inländsk försäkringsanstalt är angivet i anvisningarna till 30 §. Med hänsyn

till lydelsen av 30 § har det däremot icke ansetts erforderligt, att ett

motsvarande tillägg göres till 28 § eller att särskilda bestämmelser införas

rörande s. k. procentavdrag för försäkringsanstalt.

28 § 2 mom.

Författningsrummet har avfattats i överensstämmelse med lydelsen av

motsvarande stadgande i 19 §.

29 §.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att enligt dess förslag avdrag icke skulle få ske

för premie avseende s. k. ledareförsäkring. Den av kommittén föreslagna

bestämmelsen innebure, att avdrag icke kunde ifrågakomma för andra livförsäkringspremier

än sådana, som avsåge försäkringar, vilka enligt 46 §

vore att hänföra till pensionsförsäkringar och vilka åsyftade pensionering

av i rörelsen anställd personal. En konsekvens av den föreslagna bestämmelsen

bleve, att avdrag icke kunde få åtnjutas för premie för kapitalförsäkring

i samband med tjänst.

Departementschefen.

Då jag förordar, att arbetsgivare skall erhålla avdrag för sådan premie

för kapitalförsäkring, som han erlagt för arbetstagare, torde det av kommittén

föreslagna tillägget till 29 § 4 mom. icke böra göras.

30 §.

Kommittén.

Kommittén har bland annat anfört:

Kommittén har använt begreppen nettointäkt av kapitalförvaltning och

av fastighetsförvaltning för att därigenom angiva, att beräkningen av denna

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nettointäkt delvis sker efter andra regler än som enligt kommunalskattelagen

gälla för inkomst av kapital, jordbruksfastighet och annan fastighet.

Om en försäkringsanstalt driver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsrörelse

må enligt förslaget underskott, som uppkommit å skadeförsäkringsrörelsen,

icke avdragas från nettointäkt av livförsäkringsrörelsen.

Kommittén har nämligen icke ansett en sådan avdragsrätt befogad, enär den

skatt, bolaget erlägger å livförsäkringsrörelsen, avser att ersätta skatt, som

rätteligen borde utgöras av livförsäkringstagarna, och dessas beskattning

icke bör påverkas av rörelse, som avser annan försäkringstagarekategori.

Däremot bör hinder icke möta mot att underskott å livförsäkringsrörelsen,

därest sådant undantagsvis skulle uppkomma, avdrages från det skattepliktiga

överskottet å skadeförsäkringsrörelsen.

Departementschefen.

Kommitténs förslag, att från nettointäkten av livförsäkringsrörelse icke

må avdragas underskott å skadeförsäkringsrörelse, finner jag visserligen

vara i princip riktigt. I vissa fall kan emellertid ett förbud mot sådant avdrag

få obilliga konsekvenser. Om förlusten å skadeförsäkringsrörelsen får

sådan omfattning, att den icke kan täckas av skadeförsäkringsrörelsens

egna medel, skola enligt lagen om försäkringsrörelse överskottsmedel från

livförsäkringsrörelsen tillgripas. I sådant fall synes det icke skäligt, att livförsäkringsrörelsen

skall beskattas för den del av inkomsten, som motsvarar

underskottet. Med hänsyn härtill och då det av kommittén föreslagna

stadgandet icke torde ha någon större praktisk betydelse förordar jag, att

från nettointäkten av livförsäkringsrörelse må avdragas underskott å skadeförsäkringsrörelse.

Då livförsäkringsrörelse, å ena, samt sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse,

å andra sidan, äro skilda förvärvskällor, må enligt 46 §

1 mom. underskott, soin uppkommit därigenom att det s. k. procentavdraget

överstigit nettointäkten i någondera av förvärvskällorna, icke avdragas

från inkomsten av den andra förvärvskällan. I följd härav erfordras

icke ändring av 5 mom.

I fråga om paragrafens avfattning i övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

31 §.

Kommittén.

Kommittén har bland annat yttrat:

Sedan en omläggning av det prästerliga pensionsväsendet skett i och med

ingången av år 1942, har prästerskapets änke- och pupillkassa upphört med

sin verksamhet, vilken övertagits av staten. Därefter finnes icke någon allmän

kassa, som äger uppbära inkomst av lediga ecklesiastika sysslor och

något utrymme för tillämpning av bestämmelsen om beskattning av inkomst

från lediga sådana sysslor finnes sålunda icke. Kommittén har därför föreslagit,

att bestämmelsen i 31 § andra stycket skall utgå.

Departementschefen.

Paragrafen har avfattats i enlighet med vad kommittén sålunda föreslagit

och vad i den allmänna motiveringen till departementsförslaget an
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

förts. Vad som förstås med pension framgår av anvisningarna till paragrafen.

Utgår livränta på grund av livförsäkring, som enligt departementsförslaget

är att hänföra till kapitalförsäkring, bör den icke vara skattepliktig,

enär premierna för sådan försäkring icke få avdragas och räntebeskattning

sker hos försäkringsanstalten.

v 32 §.

Kommittén.

Skälen till de av kommittén föreslagna ändringarna framgå av den allmänna

motiveringen samt specialmotiveringen till 31 § enligt kommitténs

förslag.

Departementschefen.

1 och 2 mom. i paragrafen ha avfattats i enlighet med vad jag förordat i

den allmänna motiveringen.

I enlighet med kommitténs förslag har bestämmelsen rörande allmän

kassas inkomst från ledig ecklesiastik syssla utgått ur denna paragraf liksom

ur 31 §.

33 §.

Departementschefen.

Uttrycket »på grund av tjänst» har utbytts mot uttrycket »i samband

med tjänst», vilket förekommer i andra sammanhang i departementsförslaget.

Vad som avses med sistnämnda uttryck framgår av anvisningarna till

31 §. Beträffande ändringarna i övrigt i paragrafen hänvisas till den allmänna

motiveringen.

38 §.

Kommittén.

Den av kommittén föreslagna ändringen i denna paragraf är betingad av

kommitténs förslag, att utöver den skatt, som uttages å försäkringsanstalternas

inkomst, skatt för beräknad ränta å premiereserv i vissa fall skall

uttagas jämväl hos försäkringstagarna.

Departementschefen.

Då jag icke förordar kommitténs förslag angående individuell beskattning

av ränta å premiereserv, bör ändring av denna paragraf icke ske.

45 §.

Departementschefen.

Då s. k. procentavdrag bör få åtnjutas icke blott då fastighet användes i

rörelse utan även då fastighet ingår i rörelse såsom föremål för medelsplacering,

bör i första stycket ordet »använts» utbytas mot ordet »ingått».

Ändringen i övrigt av paragrafen har skett för att bringa bestämmelserna

om repartitionstal för fastighet i överensstämmelse med motsvarande stadganden

i 2 §.

15 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

46 §.

Kommittén.

Kommittén har bland annat anfört:

Vad angår bestämmelsen, att från inkomst av livförsäkringsrörelse icke

må avdragas underskott från annan förvärvskälla, hänvisas till motiveringen

till 30 §.

Beträffande den föreslagna höjningen av det enligt 2 mom 3) medgivna

avdraget hänvisas till den allmänna motiveringen — — —.

Det har icke uttryckligen utsagts i förarbetena, att avdragsrätten enligt

2 mom. 2) och 3) skulle avse endast premier för försäkringar, som tecknats

å den skattskyldiges eget, hans makas eller hans omyndiga barns liv. Anledningen

härtill kan vara, att lagstiftaren ansett detta vara självklart.

En annan uppfattning har emellertid kommit till synes i praxis, som tolkar

ifrågavarande bestämmelser synnerligen vidsträckt. Ordet »avgiften

erlagts för den skattskyldige själv» gives tydligen den innebörden, att avdragsrätt

skall föreligga för skattskyldig, som är försäkringstagare, oavsett

å vem försäkringen tecknats, d. v. s. att premie, som skattskyldig i egenskap

av försäkringstagare erlagt, skall anses erlagd »för den skattskyldige

själv», vare sig försäkringen tagits på den skattskyldiges eget eller annan

persons liv.

Enligt kommitténs uppfattning är ett lagrum, vars avfattning medgiver

en dylik tolkning olämpligt, och kommittén bär för den skull föreslagit

ändringar i bestämmelserna i avsikt att förhindra, att avdragsrätt i fortsättningen

medgives i andra fall än då försäkringen är tagen för att bereda

ålders- eller invalidpension åt den skattskyldige själv eller hans make eller

efterlevandepension åt den skattskyldiges make, omyndiga barn eller vissa

andra närstående.

Yttrande.

Kammarrätten har yttrat:

Det till 300 kronor begränsade avdraget enligt 46 § 2 mom. 3) bär liksom

motsvarande avdrag i 2) föreslagits skola gälla allenast försäkringar

ä den skattskyldige, hans make eller hans omyndiga barn. Visserligen synas

de nuvarande bestämmelserna icke gå fria från invändningar, men att

anknyta avdragsrätten till den försäkrades person, synes i detta fall ej heller

lämpligt, önskligt vore om bestämmelsen kunde avfattas på sådant sätt,

att t. ex. en äldre person i privat tjänst, som tecknar en pensionsförsäkring

på arbetsgivarens liv, kunde erhålla avdrag för premien.

Försåkringsanstalterna Folket-Samarbete ha anfört, att enligt gällande

kommunalskattelag avdrag för pensionsförsäkringspremie endast finge göras

i hemortskommunen. För den, som hade sin huvudsakliga inkomst i

annan kommun, bleve sålunda -— även om premien endast utgjorde en

ringa del av inkomsten — avdragsrätten illusorisk i avseende på kommunalskatten.

Det oaktat belastades den utfallande pensionen med full kommunalskatt.

Bestämmelsen i 46 § 2 inom., att avdragsrätt endast medgåves i

hemortskommunen, borde slopas eller — då den även gällde periodiska

understöd — göras till föremål för särskild utredning i syfte att undgå

dubbelbeskattning av pensionsförsäkringar.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

227

Departementschefen.

Av skäl som anförts i specialmotiveringen till 30 § bör från inkomst av

livförsäkringsrörelse få avdragas underskott å annan förvärvskälla.

Då den av Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete berörda frågan om

avdrag för försäkringspremier i annan kommun än hemortskommunen angår

även andra allmänna avdrag, finner jag nämnda fråga icke böra upptagas

i detta sammanhang.

I 2 mom. ha ett par smärre ändringar vidtagits. Den ena är föranledd av

den nya lagen om folkpensionering och den andra har skett för att tydligare

angiva, att avdrag må åtnjutas endast för premie för försäkring, vilken

äges av den skattskyldige, hans make eller hans omyndiga barn. I fråga

om ändringarna i övrigt i denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen

till departementsförslaget. Att avdrag för premier och andra avgifter

i vissa fall icke må åtnjutas framgår av anvisningarna till förevarande

paragraf.

53 och 54 §§.

Kommittén.

Kommittén har beträffande 53 § anfört:

Pensionsanstalter, som icke äro bolag, samt understödsföreningar äro enligt

nu gällande bestämmelser skattskyldiga för inkomst av fastighet. Kommittén

har föreslagit att inkomst av fastighet, som tillhör livförsäkringsrörelse,

skall hänföras till inkomst av denna rörelse. Detta medför, att anstalter

vilka endast bedriva pensionsförsäkring, bliva fria från skatt å

inkomst av fastighet, enär sådana anstalters rörelseinkomst föreslagits icke

skola beskattas. Kommittén har därför föreslagit, att orden »pensionsanstalter,

som icke äro bolag, understödsföreningar» skola utgå ur nuvarande

53 § 1 mom. d) samt att i f) skola införas orden »sådana understödsföreningar

och pensionsstiftelser som meddela annan livförsäkring än pensionsförsäkring».

Vidare har kommittén beträffande samma författningsrum föreslagit, att

orden »samt, vad angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst från lediga

ecklesiastika sysslor, tillika för sådan inkomst» skola utgå. Beträffande

denna ändring bär motivering lämnats vid redogörelsen här ovan för föreslagen

ändring i 31 §.

Kommittén har beträffande lydelsen av 54 § hänvisat till den allmänna

motiveringen.

Departementschefen.

I den allmänna motiveringen har förordats, att understödsförening, som

enligt sina stadgar äger meddela livförsäkring med kapitalunderstöd å högst

500 kronor, skall frikallas från skattskyldighet för all inkomst, som belöper

på livförsäkringsverksamhet, således även från skattskyldighet för inkomst

av annan fastighet till den del denna är att hänföra till livförsäkringsverksamheten.

Vidare har förordats, att understödsförening, som äger

meddela livförsäkring med kapitalunderstöd till högre belopp, i beskattningshänseende

skall vara likställd med livförsäkringsanstalt. Sådan anstalt bör,

enligt vad som framgår av den allmänna motiveringen, icke vara skattskyl
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

dig för inkomst, som belöper på inländska pensionsförsäkringar och pensionsförsäkringar,

vilka meddelats i direkt försäkringsrörelse utom riket.

I fråga om understödsförening, som är sjukkassa eller arbetslöshetskassa,

samt pensionsstiftelse har icke föreslagits ändring i de nuvarande bestämmelserna.

Paragraferna ha avfattats i enlighet med vad sålunda förordats. I enlighet

med kommitténs förslag har vidare den ändringen vidtagits i 53 §, att uttrycket

»pensionsanstalter, som icke äro bolag,» utbytts mot uttrycket »pensionsstiftelser»

samt ur paragrafen utgått vad som stadgas rörande skattskyldighet

för allmän kassa för inkomst, som åtnjutits från lediga ecklesiastika

sysslor.

59 §.

Kommittén.

Den av kommittén föreslagna ändringen i denna paragraf har motiverats

i specialmotiveringen till 31 §.

Departementschefen.

Den föreslagna ändringen har upptagits även i departementsförslaget. I

följd härav har en formell ändring vidtagits i 1 mom.

Anvisningar

till 18 §.

Kommittén.

Den av kommittén föreslagna ändringen har föranletts av att kommittén

ändrat de terminologiska beteckningarna på sätt framgår av den allmänna

motiveringen.

Departementschefen.

Enligt departementsförslaget ändras i huvudsak icke gällande regler för

beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse. I överensstämmelse

härmed bör ändring icke ske i de nuvarande reglerna om uppdelning av

olika slag av försäkringsrörelse å förvärvskällor.

till 19 §.

Kommittén.

De av kommittén föreslagna ändringarna äro i huvudsak föranledda av

kommitténs förslag rörande rätt till avdrag för premier och beskattning av

utfallande belopp vid olika försäkringsformer.

Departementschefen.

Bestämmelsen i 19 §, att ersättning, som enligt vad i lag eller särskild författning

är stadgat i annan form än livränta utgår vid sjukdom eller olycksfall

i arbete, icke räknas till skattepliktig inkomst, avser även ersättning,

som vid olycksfall i arbete utgår i de fall, då arbetsgivare står s. k. självrisk,

dock icke i den mån ersättningen överstiger vad som skulle ha utgått

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

229

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. I förtydligande syfte har

detta angivits i anvisningarna till förevarande paragraf.

Med den utformning 19 § erhållit enligt departementsförslaget erfordras

icke annan ändring av anvisningarna till denna paragraf.

till 21 §.

Då den i punkt 4 förekommande hänvisningen till punkt 2 av anvisningarna

till 29 § rätteligen bör avse punkt 1 av samma anvisningar, har

härav betingad rättelse av punkt 4 vidtagits.

Punkt 7 har avfattats i överensstämmelse med lydelsen av motsvarande

stadgande i 19 §.

till 24 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit, att till punkt 1 andra stycket av anvisningarna

fogas ett tillägg, innehållande hänvisning till punkt 3 av anvisningarna

till 30 §.

Departementschefen.

Det av kommittén föreslagna tillägget har fogats till första stycket av

punkt 1.

Punkt 4 har avfattats i överensstämmelse med lydelsen av motsvarande

stadgande i 19 §.

till 28 §.

Kommittén.

Beträffande skälen för ändringen har kommittén hänvisat till den allmänna

motiveringen.

Departementschefen.

Enligt 30 § och anvisningarna därtill gälla särskilda regler i fråga om beräkning

av intäkt av livförsäkringsrörelse. Med hänsyn härtill har till anvisningarna

till förevarande paragraf fogats en ny punkt, betecknad punkt 7

och innehållande en hänvisning till förenämnda stadganden.

I enlighet med kommitténs förslag bör punkt 5 andra stycket upphävas.

Såsom 28 § 2 mom. första stycket avfattats enligt departementsförslaget,

är bestämmelsen i punkt 5 första stycket överflödig och bör därför utgå.

till 29 §.

Kommittén.

Beträffande de föreslagna ändringarna har kommittén hänvisat till den

allmänna motiveringen.

Punkt G av anvisningarna till 53 § har av kommittén föreslagits skola med

viss ändrad lydelse flyttas till anvisningarna till 29 §. Uttrycket »pensionsanstalter,

som icke äro bolag» har föreslagits utbytt mot uttrycket »pensionsstiftelse».

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Yttrande.

Pensionsstyrelsen har ifrågasatt, om icke den föreslagna lydelsen av punkt

2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen borde förtydligas så att

därav klart framginge, att även sådana till pensionsstiftelse överförda medel,

som erfordrades för att säkerställa utfästelser om pensioner åt efterlevande

till pensionstagare och anställda, skulle vara avdragsgilla.

Bestämmelserna i 1937 års pensionsstiftelselag förutsatte, att även av aktiebolag

utan stöd av utfästelser tillämpad faktisk pensionering av förutvarande

anställda och deras efterlevande skulle tryggas genom bunden pensionsstiftelse.

Sålunda skulle vid beräknande av sådan pensionsreserv, som avsåges i

8 § sista stycket i lagen, i förekommande fall hänsyn tagas till pensioner,

som till förutvarande anställda eller efterlevande till dem utginge utan stöd

av utfästelser. Såsom punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

och punkt 1 av anvisningarna till 46 § samma lag vore utformade

syntes emellertid avsättningar till bunden pensionsstiftelse för säkerställande

av pensioner, vilka utan stöd av utfästelser av vederbörande bolag faktiskt

utbetalades till förutvarande anställda eller efterlevande till dem, icke bliva

avdragsgilla.

Pensionsstyrelsen ansåge för sin del, att bestämmelserna borde omformuleras

på sådant sätt, att skattefrihet medgåves jämväl för avsättningar till

säkerställande av dylik faktisk pensionering.

Medel, som avsatts till bunden pensionsstiftelse, kunde bland annat användas

för att gottgöra vederbörande aktiebolag för avgifter för pensionsförsäkring

av anställda eller efterlevande till dem. Enligt vad pensionsstyrelsen

hade sig bekant, hade ett flertal aktiebolag — i regel för att tillmötesgå

anställdas önskemål om en så betryggande pensionering som möjligt — i

stället för att själva utfästa pensionen förbundit sig att erlägga avgifter för

pensionsförsäkring av anställda och efterlevande till dem. Såsom de av skattekommittén

föreslagna nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen vore utformade förefölle det, som om avdragsrätten

icke skulle gälla avsättningar i syfte att säkerställa dylika avgiftsbetalningar

utan vara begränsad till avsättningar för att säkerställa gjorda utfästelser

om pensioner. Om denna tolkning vore riktig, skulle följaktligen av

aktiebolag gjorda utfästelser om betalning av avgifter för pensionsförsäkring

av anställda eller efterlevande till dem icke kunna åberopas till stöd för

rätt till avdrag för överföring av medel till bunden pensionsstiftelse.

Enligt pensionsstyrelsens mening kunde en sådan ordning — vilken bland

annat skulle direkt motverka utvecklingen av pensionering genom anlitande

av pensionskassa eller annat försäkringsorgan — icke anses tillfredsställande.

Det torde därför böra övervägas, om icke skattefrihet borde medgivas

jämväl för överföringar av nu berörda slag.

Departementschefen.

Anvisningarna i punkt 2 ha avfattats i enlighet med vad som i den allmänna

motiveringen föreslagits skola gälla beträffande rörelseidkares rätt

till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. Härigenom ha de av pen
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93. 231

sionsstyrelsen framförda önskemålen blivit tillgodosedda. Avdrag för avsatta

medel bör naturligen få åtnjutas vare sig pensioner utbetalas av stiftelsens

medel eller utgå i form av försäkring, varför premier erlagts av

dessa medel. Att särskilt angiva detta i författningstexten har icke ansetts

erforderligt.

Vad angår annan personalstiftelse än pensionsstiftelse, bör avdrag få åtnjutas

icke blott för medel, som avsatts till sådan personalstiftelse, som avses

i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, utan även

för medel som avsatts till annan personalstiftelse. För rätt till avdrag bör

gälla — förutom att stiftelsens ändamål är sådant, att den skattskyldige vid

direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigad till avdrag därför — att

stiftelsens kapital och avkastning få användas endast för det ifrågavarande

ändamålet, att genom föreskrifter i reglemente för stiftelsen eller eljest

trygghet skapats för att stiftelsen så länge den består skall ha sådant ändamål

samt att vid dess upplösning återstående medel antingen skola användas

för dylikt ändamål eller anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål.

Vägande skäl för att till anvisningarna till denna paragraf överflytta

punkt 6 av anvisningarna till 53 § synas icke föreligga. Nämnda punkt torde

därför böra bibehålla sin nuvarande plats.

Enligt 30 § och anvisningarna därtill gälla särskilda regler i fråga om beräkning

av avdrag från intäkt av livförsäkringsrörelse. Med hänsyn härtill

har till anvisningarna till förevarande paragraf fogats en ny punkt, betecknad

punkt 14 och innehållande en hänvisning till förenämnda stadganden.

till 30 §.

Kommittén.

Kommittén har anfört:

Uttrycket försäkringsfond har föreslagits skola utbytas mot »premiereserv

och ersättningsreserv» på grund av den ändrade definition å försäkringsfond,

som intagits i förslaget till lag om försäkringsrörelse.

Såsom huvudregler för beräkning av livförsäkringsanstalts nettointäkt av

fastighetsförvaltning böra tillämpas de regler i kommunalskattelagen, som

gälla för beräkning av nettointäkt av annan fastighet. Med det nu sagda avser

kommittén icke att föreslå ändring i den praxis, enligt vilken värdering

av fastighet tillhörande försäkringsbolag sker med tillämpning av de för

varulagervärdering gällande principerna. Det förutsättes, att försäkringsanstalter

icke komma att äga jordbruksfastighet. Innehav av jordbruksfastighet

torde nämligen i regel icke kunna betraktas såsom enbart en kapitalplacering,

då sådant innehav ofta måste förenas med en verksamhet, som

försäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse icke få utöva. Skulle

emellertid, oaktat vad ovan sagts, livförsäkringsanstalt komma att äga jordbruksfastighet,

böra de för sådan fastighet gällande reglerna äga motsvarande

tillämpning.

Användes fastighet helt eller delvis i ägarens rörelse, skall enligt eljest

gällande regler motsvarande hyresvärde ej upptagas såsom inkomst av fastigheten,

enär hyresvärdet ej får avdragas såsom omkostnad i rörelsen. Beträffande

livförsäkringsrörelse kommer enligt förslaget avdrag i fråga endast

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

för vissa omkostnader. Den del av hyresvärdet, som icke motsvaras av

avdragsgilla omkostnader, måste därför självfallet upptagas såsom intäkt.

Kommittén har emellertid föreslagit, att hela hyresvärdet för den i rörelsen

använda delen av fastigheten skall upptagas såsom intäkt i den mån det i

fastigheten nedlagda kapitalet belöper på försäkringar för vilka skatteplikt

föreligger. Avdrag får i konsekvens härmed ske för den del av hyresvärdet,

vilken är att anse såsom omkostnad för förvärvande av de skattepliktiga intäkterna.

Till intäkt av fastighetsförvaltning hänföres även vinst å försäljning av

fastighet.

Försäkringsanstalt, understödsförening eller pensionsstiftelse, som återförsäkrat

livförsäkring utan att hos sig behålla premiereserven, kommer att

hos återförsäkraren få ett tillgodohavande, vilket avkastar ränta på motsvarande

sätt som i den allmänna motiveringen utvecklats i fråga om försäkringstagares

tillgodohavande hos direktförsäkraren. En beräknad ränta på

detta tillgodohavande måste därför inräknas i den skattepliktiga ränteintäkten,

därest det är fråga om inländsk försäkring. Om återförsäkraren är inländskt

försäkringsbolag, är det av praktiska skäl lämpligast, att ränteinkomsten

beskattas hos detta. Kommittén har därför föreslagit, att ifrågavarande

ränteinkomst medräknas i den skattepliktiga nettointäkten för det

avgivande bolaget endast då återförsäkraren är en utländsk anstalt. Följden

av bestämmelsen blir givetvis, att återförsäkrare ej får såsom omkostnad avdraga

räntan på premiereserven för återförsäkringar, som övertagits från

inländsk försäkringsgivare, om premiereserven övertagits av återförsäkraren.

Har vid återförsäkring den avgivande parten hos sig behållit premiereserven,

sker avräkningen — även i det fall att premiereserven formellt sett endast

deponerats hos avgivaren — som om återförsäkring skett enligt s. k.

riskpremiemetod, varför i detta fall icke uppkommer någon fråga om vare

sig ränteinkomst eller ränteutgift.

Vid beräkningen av den skattepliktiga ränteintäkten får avdrag ske för

utgiftsräntor, dock ej för räntor å försäkringstagares innestående återbäringsmedel

för vilka räntor denne ju icke är skattskyldig. Då beskattningen

av försäkringsgivarens ränteinkomst avser att träffa försäkringstagarnas

ränteinkomst, skulle avdrag för ränta å denna del av försäkringstagarnas

tillgodohavanden hos försäkringsgivaren motverka nämnda syfte.

Beräkningen av den skattepliktiga nettointäkten förutsätter enligt förslaget

alltid uppdelning av vissa intäkter och avdrag. De olika områden, mellan

vilka uppdelning kan komma i fråga, äro följande: rörelse avseende

1) skadeförsäkringar, 2) utländska livförsäkringar eller utländska sjukoch

olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid än tio år, 3) inländska

pensionsförsäkringar och 4) andra inländska livförsäkringar. Beträffande

sistnämnda område måste en uppdelning av driftkostnader ske

mellan sådana, som hänföra sig till kapital- och fastighetsförvaltning å ena

sidan och övriga driftkostnader å den andra. Redan nu måste uppdelning

ske mellan intäkter och avdrag, som hänföra sig å ena sidan till

sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse och å andra sidan till livförsäkringsrörelse.

För närvarande har emellertid denna uppdelning relativt

liten betydelse, enär en felaktig uppdelning icke påverkar summan av de

skattepliktiga inkomsterna från de bägge förvärvskällorna. Enligt kommitténs

förslag skulle däremot den totala skattepliktiga inkomsten för en försäkringsanstalt

minskas, om exempelvis för mycket av förvaltningskostnaderna

hänfördes till skadeförsäkringsrörelse eller för stor del av ränteinkomsten

till pensionsförsäkringsrörelsen. Kommittén har föreslagit en be
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

233

stämmelse i punkt 4, att fördelning skall ske på skäligt sätt. Taxeringsmyndigheterna

torde från försäkringsinspektionen kunna inhämta uttalande,

huruvida gjorda fördelningar äro att anse såsom skäliga eller ej.

Yttranden.

Kammarrätten har anfört, att inkomst av jordbruksfastighet för närvarande

icke i något fall hänfördes till inkomst av rörelse och att då försäkringsbolag

icke kunde förutsättas inneha jordbruksfastighet det icke syntes

lämpligt att, på sätt kommittén ansett böra ske, vidtaga någon ändring i gällande

bestämmelser angående inkomst av jordbruksfastighet.

Överståthållarämbetet har yttrat, att det vore önskvärt, att punkt 4 av

anvisningarna till förevarande paragraf utformades mera i detalj, så att beskattningsmyndigheterna

direkt ur anvisningarna kunde erhålla erforderliga

upplysningar för taxeringsarbetets rätta bedrivande.

Departementschefen.

Kommittén har beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring föreslagit, att

bestämmelsen om rätt till avdrag för avsättning till premieåterbäringsreserv

skall upphävas, enär sådan reserv förekommer endast vid sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse

för livstid eller för längre tid än tio år och rörelse

av detta slag enligt kommitténs förslag skall beskattas enligt samma regler

som livförsäkringsrörelse. Enligt departementsförslaget skall sjuk- och

olycksfallsförsäkringsrörelse beskattas enligt samma grunder som för närvarande.

Begreppet premieåterbäring finnes emellertid icke längre upptaget

i lagen om försäkringsrörelse. Detta begrepp har i lagen ersatts av

begreppet återbäring, vilket äger väsentligt vidare omfattning än det förra

begreppet. Avdrag för återbäring torde dock böra medgivas, även om avdragsrätten

härigenom blir mera omfattande än hittills. Avdrag bör emellertid

få ske endast för utbetald eller tilldelad återbäring, icke för avsättning

till återbäringsfond. Uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för återbäring

har upptagits endast beträffande utbetald återbäring. Tilldelad återbäring,

som icke utbetalats, skall enligt den nya lagen om försäkringsrörelse

ingå i försäkringsfonden. Rätten till avdrag för sådan tilldelad återbäring

regleras då enklast genom att, liksom redan nu är fallet, det föreskrives

att i fråga om sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse rätt

till avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning skall föreligga.

Då tilldelad återbäring som avsatts till försäkringsfonden utbetalas,

nedsättes denna fond med motsvarande belopp. Enär nedsättning av försäkringsfonden

skall anses såsom skattepliktig intäkt, erhålles avdrag för

återbäringen blott eu gång.

Med hänsyn till vad nyss anförts bör, oaktat genom den nya lagen om

försäkringsrörelse uttrycket försäkringsfond erhållit en annan innebörd än

tidigare, detta uttryck dock bibehållas i författningstexten. Därvid har i

punkt 1 angivits dess nya innebörd.

I fråga om beskattning av nettointäkt av fastighetsförvaltning enligt dcpartementsförslaget

hänvisas till den allmänna motiveringen.

Då det synes kunna förutsättas, att försäkringsanslalt icke kommer att

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

äga jordbruksfastighet, torde särskilda regler — liknande dem som föreslagits

skola gälla för beräkningen av nettointäkt av annan fastighet i livförsäkringsrörelse

—- icke erfordras för beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet,

som äges av livförsäkringsanstalt. Skulle emellertid försäkringsanstalt

komma att äga jordbruksfastighet, synes intäkt härav böra

hänföras till förvärvskällan jordbruksfastighet.

Bestämmelsen att såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse skall anses

bl. a. intäkt av kapitalförvaltning kan möjligen föranleda tvekan huruvida

däri skall ingå vinst å svenska premieobligationer. Då sådan vinst skall

beskattas enligt förordningen den 28 september 1928 om särskild skatt å

vissa lotterivinster, bör den icke upptagas som skattepliktig intäkt.

Vad kommittén anfört angående räntebeskattning vid återför säkring samt

avdrag för utgiftsräntor föranleder icke erinran från min sida, såvitt angår

försäkringsbolag och med dem jämställda understödsföreningar.

Då beräkningen av nettointäkten av all sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse

enligt departementsförslaget skall ske i huvudsak enligt nu gällande

bestämmelser, kan enligt detta förslag bliva fråga om uppdelning av nettointäkten

av försäkringsrörelse mellan följande olika slag av rörelse: skadeförsäkringsrörelse

jämte sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse, utländsk

återförsäkringsrörelse avseende livförsäkringar, rörelse avseende inländska

eller i direkt rörelse utom riket meddelade pensionsförsäkringar samt rörelse

avseende inländska eller i direkt rörelse utom riket meddelade kapitalförsäkringar.

Någon uppdelning av omkostnaderna för sistnämnda grupp

erfordras icke enligt departementsförslaget. Att i anvisningarna närmare

angiva huru fördelningen av intäkter och avdrag skall ske torde icke vara

möjligt.

till 31 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit att bestämmelserna om vad som förstås med

pensionsförsäkring icke skola upptagas i anvisningarna till denna paragraf

utan i anvisningarna till 46 §.

Kommittén har uttalat, att med premiebefrielseförsäkring i allmänhet förstodes

en sjuk- och olycksfallsförsäkring, som kombinerades med en annan

försäkring och enligt vilken försäkringstagaren under vissa förutsättningar

befriades från att erlägga premier vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom

eller olycksfall. Även annan omständighet än sjukdom och olycksfall kunde

tänkas utgöra föremål för premiebefrielseförsäkring, t. ex. arbetslöshet. Kommitténs

förslag att premiebefrielseförsäkring skulle i beskattningshänseende

behandlas lika med huvudförsäkringen grundades på praktiska skäl.

Yttranden.

Kammarrätten har yttrat, att enligt de föreslagna anvisningarna till 46 § 1.

sjätte stycket med invalidpension förstodes jämväl ersättning på grund av

övergående arbetsoförmåga. Försäkring innefattande t. ex. sjukpenning

skulle alltså utgöra pensionsförsäkring. Detta syntes dock icke vara kommitténs

mening, då sjukförsäkring icke hänfördes till livförsäkring. Den

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

oklarhet, som genom detta stycke uppkomme, medförde svårigheter vid

tolkning av andra stadganden.

Pensionsstyrelsen har anfört:

Den frivilliga försäkringen tillhandahåller personer under 67 år såväl

livräntor utan avgiftsåterbetalning vid dödsfall (tariff U) som livräntor med

sådan avgiftsåterbetalning (tariff R). Den senare försäkringsformen, som

bereder ett visst dödsfallsskydd, har i mycket stor utsträckning anlitats.

Pensionsstyrelsen anhåller, att vid denna försäkringsform varje försäkring

skall få anses uppdelad i en del utgörande pensionsförsäkring (livränta)

och en del utgörande annan försäkring än pensionsförsäkring (motförsäkringen).

Emellertid arbetar den frivilliga försäkringen med en teknik, som

inom vissa gränser möjliggör valfrihet beträffande pensionsålder. Det har

visat sig vara mycket värdefullt, att försäkringstagaren icke från början behövt

avtala viss pensionsålder utan kunnat taga ut sin pension vid den tidpunkt,

då det visat sig vara lämpligast. Som en följd av valfriheten kan en

försäkring enligt tariff R2 icke entydigt uppdelas. Pensionsstyrelsen föreslår

därför, att vid denna uppdelning ett genomsnittsförfarande får tillämpas

enligt av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser.

Rönte- och kapitcilförsäkringsanstalternas förtroenderåd har uttalat:

Enligt de föreslagna anvisningarna till 46 § må kapitalbelopp, som ingå i

pensionsförsäkring, tillsammans ej överstiga det årliga egenpensionsbeloppet

ökat med det årliga pensionsbeloppet till efterlevande make. Det vore

önskvärt, att här kunde göras ett tillägg av förslagsvis följande lydelse:

I fall att storleken av pensionsbelopp är beroende av resultatet av försäkringsanstaltens

rörelse och således ej kan på förhand exakt bestämmas,

må approximativ beräkning därav ske enligt grunder, som godkännas av

försäkringsinspektionen.

Departementschefen.

Det synes lämpligare att bestämmelser om vad som förstås med pension

och pensionsförsäkring ingå i anvisningarna till denna paragraf.

I enlighet med kommitténs förslag har intagits ett stadgande om att premiebefrielseförsäkring

skall anses tillhöra samma slag av försäkring som

huvudförsäkringen.

Huruvida fråga är om invalidpension eller sjukpenning torde i regel kunna

avgöras med ledning av försäkringsavtalets avfattning. Emellertid är,

såsom kammarrätten anmärkt, gränsen mellan försäkring som innefattar

utfästelse om sjukpenning och försäkring som innefattar utfästelse om invalidpension

i vissa fall flytande. Detta är dock ett förhållande, som föreligger

redan enligt gällande bestämmelser.

I anledning av vad som anförts i yttranden av pensionsstyrelsen samt

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd har i anvisningarna

intagits en bestämmelse om att försäkring, som innehåller utfästelser av

både pensionsförsäkrings och kapital försäkrings natur, i vissa fall kan uppdelas

på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring enligt grunder, som

fastställas av Kungl. Maj:t.

I fråga om anvisningarnas lydelse i övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236 Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

till 32 §.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att ändringarna av punkt 10 i anvisningarna vore,

såvitt anginge det föreslagna första stycket, av övervägande formell natur,

t ill belopp, som utfölle på grund av försäkring, räknades även belopp, som

utbetalades på grund av premiereglering vid dödsfall.

Beträffande det föreslagna andra stycket av anvisningspunkten hänvisades

till den allmänna motiveringen.

Departementschefen.

Med den avfattning, som 32 § 1 mom. andra stycket erhållit, bör första

meningen av nuvarande punkt 10 utgå. Såsom departementsförslaget utformats,

bör annan ändring av förevarande anvisningspunkt icke ske än att

en mindre ändring av redaktionell natur vidtages däri.

till 33 §.

Kommittén.

Kommittén har anfört:

Hittills gällande bestämmelser synas hava tolkats så, att avdragsrätt för

premie ansetts föreligga, då det varit fråga om försäkringsmässigt ordnad

pensionering på grund av tjänst, även om försäkringen icke uppfyllt de

villkor, som uppställts i nuvarande anvisningar till 31 §. Kommittén har

icke funnit motiverat att en sådan skillnad mellan pensionsförsäkring på

grund av tjänst och annan pensionsförsäkring upprätthålles.

Gällande bestämmelse om rätt till avdrag för avgift, som skattskyldig på

grund av tjänst er lagt till arbetsgivaren, torde hava föranletts av det av

staten tidigare tillämpade systemet, enligt vilket viss del av lönen innehölls

såsom pensionsavgift. Sedan staten numera frångått detta system och icke

längre grundar pensioneringen på inbetalda avgifter, saknas enligt kommitténs

förmenande numera anledning att bibehålla ifrågavarande bestämmelser.

Departementschefen.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen har jag förordat, att avdrag

för avgifter för egen eller efterlevandes pensionering må åtnjutas från

intäkt av tjänst endast om pensioneringen anordnats på sätt i anvisningarna

till 31 § föreskrivits som villkor för att en försäkring skall anses såsom

pensionsförsäkring. Vidare har jag föreslagit, att avdrag skall få göras för

avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med

tjänst.

Då det på sina håll fortfarande torde förekomma, att arbetstagare erlägger

avgift för pensionering till arbetsgivaren, bör första meningen av punkt

1 med viss ändrad lydelse alltjämt stå kvar.

till 38 §.

Kommittén.

I anvisningarna till denna paragraf har kommittén föreslagit bestämmelser

angående den individuella beskattningen av ränta å premiereserv för

kapitalförsäkring.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

237

Departementschefen.

Då jag icke biträder kommitténs förslag om individuell beskattning av

ränta å premiereserv, böra anvisningarna till denna paragraf icke ändras.

till 46 §.

Kommittén.

Kommittén har i anvisningarna till denna paragraf upptagit bestämmelser

om vad som förstås med pensionsförsäkring.

Departementschefen.

Såsom jag tidigare nämnt, anser jag det vara lämpligare att ifrågavarande

bestämmelser ingå i anvisningarna till 31 §.

I fråga om ändringen i anvisningarna till förevarande paragraf hänvisas

till den allmänna motiveringen.

till 53 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit att punkt 6 av anvisningarna till denna paragraf

skall med något ändrad lydelse överflyttas till anvisningarna till 29 §.

Departementschefen.

I enlighet med vad som tidigare anförts bör ifrågavarande anvisningspunkt

bibehålla sin nuvarande plats. Vissa formella ändringar ha vidtagits

i denna anvisningspunkt och i punkt 2.

B. Förordningen om statlig inkomstskatt.

4 § 1 mom.

Departementschefen.

Med hänsyn till vad som förordats i specialmotiveringen till 30 § kommunalskattelagen

erfordras icke annan ändring av förevarande moment än

sådan som föranledes av den nya lagen om folkpensionering.

7 §•

I fråga om ändringarna i denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen

samt specialmotiveringen till 53 och 54 §§ kommunalskattelagen.

10 §.

Kommittén. ! j f

Beträffande ändringarna i denna paragraf har kommittén hänvisat till

den allmänna motiveringen.

Departementschefen.

Då för försäkringsanstalt, som driver både livförsäkringsrörelse och annan

försäkringsrörelse, den beskattningsbara inkomsten beräknas för hela

försäkringsrörelsen, erfordras fortfarande regler angående fördelningen av

nämnda inkomst mellan de ifrågavarande verksamhetsgrenarna. Sista stycket

i 2 mom. bör därför, med i viss mån ändrad lydelse, fortfarande bibehållas.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kunql. Maj:ts proposition nr 93.

C. Förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

3 §•

Kommittén.

Kommittén har anfört:

I enlighet med kommitténs förslag har i 1 mom. h) föreskrivits, att värdet

av annan livförsäkring än pensionsförsäkring skall upptagas såsom tillgång

vid förmögenhetsberäkningen. Den i g) vidtagna ändringen är en konsekvens

härav.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 2 mom. torde böra anmärkas följande.

Enligt nu gällande regler hänföres kapitaliserade värdet av livränta,

som utgår på grund av annan försäkring än som avses i 32 § 2 mom. a) —

c) och vars årsbelopp överstiger 1 000 kr., till skattepliktig förmögenhet. Enligt

kommitténs förmenande saknar en dylik beskattning fog i det fall, att

livräntan utgått på grund av annan försäkring än livförsäkring. Om exempelvis

en arbetare råkat ut för olycksfall i arbete och på grund härav får en

livränta, kan kapitaliserade värdet av denna livränta icke anses utgöra ett

mått på en genom förmögenhetsinnehav ökad skattekraft. Det må erinras

om att kommittén föreslagit, att livräntans hela belopp skall utgöra skattepliktig

inkomst och icke såsom nu endast ett reducerat belopp.

I övrigt har i paragrafen föreslagits ändringar av teknisk natur.

Yttrande.

Riksförsåkringsanstalten har uttalat, att förslaget att avskaffa den nuvarande

förmögenhetsbeskattningen av kapitalvärdet av vissa livräntor, som

utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen m. fl. författningar, vore välgrundat.

Departementschefen.

Då jag icke förordar kommitténs förslag om individuell förmögenhetsbeskattning

av livförsäkrings premiereserv, bör 1 mom icke ändras.

Enligt gällande bestämmelser förmögenhetsbeskattas icke kapitalvärdet

av kapitalförsäkring, ej heller kapitalvärdet av pensionsförsäkring, som tagits

i samband med tjänst, eller annan pensionsförsäkring, därest sistnämnda

försäkring tagits annorledes än mot engångspremie; däremot förmögenhetsbeskattas

kapitalvärdet av annan livränteförsäkring än nyss sagts. Enligt

departementsförslaget uppdelas livförsäkringar i blott två kategorier,

nämligen kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar. Livränteförsäkring

hänföres sålunda antingen till kapitalförsäkring eller till pensionsförsäkring.

Med hänsyn till den sålunda föreslagna uppdelningen torde förmögenhetsskatt

icke böra utgå för kapitalvärdet av livränta på grund av livförsäkring.

Av skäl som kommittén anfört torde förmögenhetsskatt ej heller böra utgå

för livränta, som utgår på grund av annan försäkring än livförsäkring; med

sådan livränta bör likställas livränta, som annorledes än på grund av försäkring

utgår enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar eller förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Bestämmelserna

i 2 mom. b) ha utformats i överensstämmelse härmed.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

4 §•

239

Kommittén.

De av kommittén i denna paragraf föreslagna ändringarna äro en följd

av ändringarna i 3 § och av ändringen av den räntefot, som ligger till grund

för beräkningen av de föreslagna kapitaliseringstabellerna.

Departementschefen.

Såsom 3 § enligt departementsförslaget utformats och då jag senare förordar,

att ändring i de nuvarande kapitaliseringstabellerna icke skall ske,

erfordras icke ändring av förevarande paragraf.

6 §•

Kommittén.

Kommittén har anfört:

I den allmänna motiveringen har föreslagits att utländska försäkringsanstalter,

som här i riket bedriva livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende

sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år,

i beskattningshänseende skola behandlas lika med svenska livförsäkringsanstalter.

Som konsekvens härav följer, att dylika utländska försäkringsanstalter

jämväl böra fritagas från beskattning av förmögenhet, som hänför

sig till här avsedd rörelse. Förmögenhet, som för utländsk försäkringsanstalt

kan ifrågakomma för beskattning, torde framför allt vara fastighet.

För att sådan skall anses hänföra sig till rörelse som här avses, lärer i allmänhet

böra krävas, att fastigheten, så långt lagen om försäkringsrörelse

medgiver, pantsatts för försäkringsfond.

Departementschefen.

Befrielsen för utländsk livförsäkringsanstalt från att gälda förmögenhetsskatt

bör i enlighet med departementsförslaget begränsas till att avse förmögenhet,

som hänför sig till här i riket bedriven livförsäkringsrörelse.

Anvisningar till 3 och 4 §§.

Kommittén.

Kommittén har beträffande ändringarna hänvisat till den allmänna motiveringen.

Departementschefen.

Då kapitalvärdet av livförsäkring enligt departementsförslaget icke skall

förmögenhetsbeskattas, erfordras icke ändring av anvisningarna till dessa

paragrafer.

Kapitaliseringstabellerna.

För värdesättning av vissa slag av tillgångar, vilka skola upptagas till

förmögenhetsbeskattning, samt av skulder, för vilka rätt till avdrag vid

nämnda beskattning föreligger, finnas vid gällande förordning fogade tabeller,

betecknade I—IV. Tabell I utvisar kapitalvärdet av en efler förloppet

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

av visst antal år till betalning förfallen fordran eller skuld, därå ränta ej

skall beräknas för tiden före förfallodagen. Tabell II utvisar kapitalvärdet

av eu under visst antal år utgående ränta (avkomst, förmån). Slutligen

utvisa tabellerna III och IV kapitalvärdet av en livränta eller annan förmån,

som utgår under en mans, respektive kvinnas livstid. Kapitalvärdet är i

samtliga tabeller beräknat efter en räntefot av fem procent.

Sedan kommittén återgivit dels ett av försäkringsinspektionen den 9 april

1945 avgivet utlåtande rörande omarbetning av tabellerna i syfte att anpassa

dem efter de förändringar, vilka efter deras upprättande inträtt i fråga om

dödlighet och ränteläge, dels ett uttalande i berörda fråga av 1945 års statsskatteberedning,

har kommittén anfört:

För beräkning av värdet av livförsäkring, som meddelas efter den 31 december

1947 skall enligt kommitténs förslag särskilda föreskrifter utfärdas

av Konungen. Frågan om de tabeller, som här avses, skulle därför komma

att sakna betydelse för värderingen av livränteförsäkringar, som meddelas

efter sagda dag. Tidigare har kommittén emellertid haft för avsikt att

framlägga förslag om nya tabeller, vilket föranlett 1945 års statsskatteberedning

att icke upptaga frågan till behandling. Med hänsyn härtill och då

tabellerna föreslås skola tillämpas vid kapitalisering av livränta på grund

av äldre försäkring, har kommittén ansett sig böra i förevarande sammanhang

framlägga förslag till nya tabeller.

Vad beträffar frågan om valet av räntefot för tabellernas upprättande,

anser kommittén, i likhet med försäkringsinspektionen och 1945 års statsskatteberedning,

att den nu tillämpade räntefoten, 5 %, är för hög. Inspektionen,

som framhållit dels vissa olägenheter av att räntefoten sättes hög,

dels vissa olägenheter vid för låg räntefot, har icke föreslagit någon bestämd

räntefot men uttalat, att densamma icke bör väljas högre än 4 % eller

lägre än 3 %. Kommittén har för sin del stannat för 4 % och har därför

till författningsförslaget fogat de av inspektionen upprättade tabeller, vilkas

beräkning grundats på denna räntefot. Kommittén föreslår, att samma tabeller

skola användas vid arvs- och gåvobeskattningen. Däremot har kommittén

ansett det ligga utanför kommitténs uppdrag att föreslå motsvarande

ändringar i övriga författningar, såsom i de av inspektionen särskilt nämnda

utsökningslagen och konkurslagen.

Departementschefen.

De kapitaliseringstabeller, som äro fogade vid förordningen om statlig

förmögenhetsskatt, äro grundade på dödlighetstabeller för tiden 1901—

1910 samt på en räntefot av fem procent. Då man under de närmast kommande

årtiondena synes ha anledning att räkna med lägre dödlighet och räntefot

än dem, vilka legat till grund vid upprättandet av de nuvarande tabellerna,

borde dessa ersättas av andra tabeller, vilka utgå från en lägre dödlighet

och räntefot. Ifrågavarande tabeller tillämpas emellertid även enligt

åtskilliga andra författningar än dem, som röra beskattning. För närvarande

pågår inom justitiedepartementet en översyn av gällande bestämmelser

om legal ränteberäkning. Med hänsyn härtill finner jag frågan om ändring

av kapitaliseringstabellerna böra anstå i avvaktan på slutförandet av

nämnda översyn.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

241

Övergångsbestämmelser.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit, att de nya bestämmelserna icke skola tillämpas

å försäkringar, som meddelats före den 1 januari 1948.

Departementschefen.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 januari 1951 och tillämpas

även beträffande äldre försäkringar. Dock böra bestämmelserna i 3 §

2 mom. i sin äldre lydelse tillämpas vid 1951 års taxering ävensom vid eftertaxering

för år 1951 eller tidigare år samt bestämmelserna i 6 § 1 mom. i

sin äldre lydelse gälla vid eftertaxering för år 1950 eller tidigare år.

D. Taxeringsförordningen.

29 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit vissa tillägg till nuvarande bestämmelser i 1

mom. Dessa tillägg äro föranledda av kommitténs förslag rörande beskattning

hos försäkringstagare av ränta å premiereserv för livförsäkring och

av förmögenhetsvärdet av premiereserven.

Enär kommittén tidigare föreslagit, att understödsföreningar och pensionsstiftelser

skola vara skattskyldiga för inkomst av rörelse, har 1 mom. fjärde

stycket givits en härav föranledd utformning.

Kommittén har föreslagit, att utländska försäkringsanstalter skola beskattas

för livförsäkringsrörelse enligt samma regler som skola gälla beträffande

inländska anstalter samt att inkomst av rörelse avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring

för livstid eller för längre tid än tio år icke skall beskattas.

Uppgift om premieinkomsten av livförsäkringar samt av sjuk- och olycksfallsförsäkringar

av nyssnämnda slag kommer därför enligt kommitténs förslag

att sakna betydelse för taxeringen av inkomst av rörelse avseende ifrågavarande

försäkringar. Kommittén har det oaktat föreslagit, att uppgift

om sådan premieinkomst alltjämt skall lämnas, enär uppgiften ansetts ha

viss betydelse ur kontrollsynpunkt. Förutom uppgiftsplikt rörande premieinkomst

har för utländska anstalter i fråga om livförsäkringsrörelse föreslagits

uppgiftsskyldighet motsvarande den, som gäller för inländska anstalter

m. fl.

Departementschefen.

Såsom tidigare framhållits förordar jag icke kommitténs förslag att premiereserv

för livförsäkring och ränta därå skola beskattas hos försäkringstagarna.

Enligt departementsförslaget skola vidare endast vissa understödsföreningar,

som driva livförsäkringsverksamhet, i beskattningshänseende

likställas med försäkringsanslalt. Slutligen skall all sjuk- och olycksfallsförsäkring

i fråga om beskattning likställas med skadeförsäkring, varjämte

den skattepliktiga nettointäkten beträffande sjuk- och olycksfallsförsäk1(1

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. Nr 93.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ringsrörelse, som drives av utländsk försäkringsanstalt, skall beräknas efter

särskild procentsats. 1 mom. i paragrafen har avfattats i enlighet med den

utformning, som sålunda givits åt departementsförslaget.

Kommittén.

31 §.

Kommittén har anfört:

Bestämmelsen i fjärde stycket gällande förordning torde vara föranledd

därav, att vid beräkning av försäkringsanstalts nettointäkt av rörelse avdrag

får göras för vissa fondavsättningar, vilkas storlek blir slutgiltigt bestämd

först genom att bolagsstämman fastställer vinst- och förlusträkningen,

balansräkningen samt dispositionen av vinsten. I fråga om livförsäkringsrörelse

avseende inländska försäkringar hava enligt kommitténs förslag

fondavsättningarna ingen betydelse för fastställande av den skattepliktiga

nettointäkten. Beträffande den del av inländsk anstalts rörelse, som

avser utländska försäkringar, skall visserligen enligt förslaget avdrag ske

för ifrågavarande fondavsättningar. Det framgår emellertid icke av de i

sagda stycke avsedda handlingarna vilken del av fondavsättningarna, som

avse dessa försäkringar. För intäkt av rörelse avseende sjuk- och olycksfallsförsäkringar

för livstid eller för längre tid än tio år skall enligt kommitténs

förslag skatteplikt icke föreligga. På grund av det anförda föreslår

kommittén, att från bestämmelsen i fjärde stycket undantages försäkringsanstalt,

som drivit enbart livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende sjukoch

olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år.

Departementschefen.

Det föreslagna tillägget om undantag från den i fjärde stycket stadgade

uppgiftsskyldigheten bör, med den utformning departementsförslaget erhållit,

avse endast försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

33 §.

Kommittén.

Kommitténs förslag angående beskattning hos försäkringstagare av dels

belopp, vilka utgått såsom sjukpenning eller arbetslöshetshjälp, dels premiereserv,

efter visst avdrag, samt ränta å det sålunda reducerade beloppet har

föranlett kommittén att föreslå en betydande utsträckning av försäkringsanstalts

uppgiftsskyldighet. Då understödsförening och pensionsstiftelse likställts

med försäkringsanstalt, har motsvarande uppgiftsskyldighet ålagts

även dessa. För närvarande föreligger som regel icke uppgiftsskyldighet,

om det utbetalda beloppet icke uppgår till 200 kronor. Nämnda belopp har

med hänsyn till penningvärdets fall föreslagits skola höjas till 300 kronor.

Departementschefen.

Enligt departementsförslaget kommer uppgiftsskyldigheten att bliva av

betydligt mindre omfattning än enligt kommitténs förslag. Uppgiftsskyldigheten

bör fullgöras av försäkringsanstalt varmed, såsom förut angivits, förstås

även vissa understödsföreningar, som meddela livförsäkring med större

kapitalunderstöd. Jämväl övriga understödsföreningar böra emellertid vara

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

243

uppgiftsskyldiga. Den nuvarande uppgiftsskyldigheten bör utsträckas till

att avse belopp, som utgått på grund av försäkring av den art, att skatteplikt

för beloppet föreligger. Uppgiftsskyldigheten bör sålunda bland annat

avse jämväl ersättning, som — även i annan form än livränta — utgått på

grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst;

däremot föreligger icke uppgiftsplikt beträffande ersättning som i annan

form än livränta utgått enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Uppgiftsskyldighet bör

såsom hittills icke föreligga, om uppburna belopp sammanlagt icke uppgå

till 200 kronor.

35 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit viss utvidgning av den i förevarande paragraf

stadgade uppgiftsskyldigheten.

Departementschefen.

Enligt departementsförslaget skall individuell beskattning av premiereserv

och ränta därå icke äga rum; ej heller skall pensionsstiftelse i beskattningshänseende

likställas med försäkringsanstalt. I berörda hänseende erfordras

därför icke ändring i denna paragraf. Under beteckningen försäkringsanstalt

inrymmas emellertid enligt departementsförslaget icke understödsföreningar,

vilka meddela livförsäkring med mindre kapitalunderstöd.

Då sådana understödsföreningar i fråga om uppgiftsskyldighet böra vara

likställda med försäkringsanstalter, har härav betingad ändring vidtagits i

paragrafen.

36 §.

Kommittén.

Kommittén har yttrat, att det icke torde vara möjligt för livförsäkringsbolagen

att lämna uppgifter, varom i kommitténs förslag vore fråga, inom

den tid, som i 36 § angåves beträffande uppgifter enligt 33 §. Kommittén

föresloge därför, att ifrågavarande uppgifter skulle avlämnas senast den 15

februari.

Departementschefen.

Då uppgiftsskyldighet rörande premiereserv icke föreligger enligt departementsförslaget,

torde hinder icke möta för försäkringsanstalterna att fullgöra

dem enligt detta förslag åliggande uppgiftsskyldighet inom den nu

stadgade tiden. Ändring av denna paragraf torde därför icke erfordras.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

E. Uppbördsförordningen.

3 §•

Kommittén.

Kommittén bär anfört:

För närvarande utgör all livränta skattepliktig intäkt. Utbetalningar på

grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring äro skattefria, i den mån de icke

utgå i form av livränta. Kommittén har föreslagit, att belopp, som utgå på

grund av vissa livränteförsäkringar, skola vara skattefria samt att belopp,

som utgå på grund av vissa sjuk- och olycksfallsförsäkringar, skola utgöra

skattepliktig intäkt. I uppbördsförordningen likställes med tjänst bland annat

rätt till livränta. Kommittén föreslår, i överensstämmelse med vad ovan

sagts, den inskränkningen i bestämmelsen, att endast rätten till sådan livränta,

som enligt kommunalskattelagen utgör skattepliktig intäkt, skall likställas

med tjänst. Vidare föreslår kommittén, att med tjänst skall likställas

rätt till sådan utbetalning på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring,

som enligt kommunalskattelagen utgör skattepliktig intäkt, ävensom att

rätt till arbetslöshetsunderstöd, som utgår på grund av försäkring, skall likställas

med tjänst.

Departementschefen.

Enligt förevarande paragraf bör med tjänst likställas rätt till samma inkomstslag,

som angivas i 31 § kommunalskattelagen i dess lydelse enligt

departementsförslaget. Paragrafen har ändrats i överensstämmelse härmed.

10 §.

Kommittén.

Den av kommittén förordade ändringen är föranledd av förslaget att viss

sjuk- och olycksfallsersättning skall utgöra skattepliktig intäkt.

Departementschefen.

Enligt departementsförslaget kan skattepliktig ersättning, vilken utgår

från försäkringsanstalt, utgöras icke blott av pension och livränta utan även

av belopp på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband

med tjänst. Härav föranledd ändring har vidtagits i paragrafen. 11

11 §•

Departementschefen.

Ändringen av denna paragraf har skett för att bringa dess lydelse i överensstämmelse

med lydelsen av 33 § kommunalskattelagen enligt departementsförslaget.

20 §.

Kommittén.

Kommittén har föreslagit, att den skyldighet att efter anmaning lämna

vissa uppgifter, som enligt gällande förordning åligger försäkringsanstalt,

skall utvidgas att avse även understödsförening och pensionsstiftelse.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

245

Departementschefen.

Enligt departementsförslaget skall pensionsstiftelse i beskattningshänseende

icke likställas med försäkringsanstalt. Med uttrycket försäkringsanstalt

skall, liksom i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt

och taxeringsförordningen, förstås endast understödsförening,

som meddelar livförsäkring med större kapitalunderstöd. Då emellertid

uppgiftsskyldigheten enligt förevarande paragraf bör åvila även annan understödsförening,

har paragrafen ändrats i överensstämmelse härmed.

46 §.

Kommittén.

Kommittén har i denna paragraf föreslagit liknande ändring som i 10 §.

Departementschefen.

Den föreslagna ändringen motsvarar ändringen i 10 §.

100 § 2 inom. och 103 § 1 mom.

Departementschefen.

De föreslagna ändringarna motsvara ändringarna i 20 §.

Anvisningar

till 46 §.

Departementschefen.

Ändringen i andra stycket har skett för att vinna överensstämmelse mellan

detta stycke och 3 § tredje stycket punkt 1.

F. Förordningarna om arvsskatt och gåvoskatt samt om kvarlåtenskapsskatt.

Enligt 12 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall, om någon enligt

lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare till försäkring,

såsom arvfallen egendom anses vad förmånstagaren vid försäkringstagarens

död erhåller därigenom, att han får förfoganderätten över försäkringen

eller, utan att sådan rätt förvärvas, då fråga är om kapitalförsäkring,

erhåller utbetalning på grund av försäkringen. Är förmånstagaren försäkringstagarens

make, skall dock enligt vanliga regler hänsyn tagas till skattefri

andel, som tillkommer make.

Har livförsäkring tagits på försäkringstagarens eller hans makes liv samt

skall premiebetalningen -enligt avtalet vara fullgjord under en tid icke understigande

tio år och har ej heller under något år erlagts premie, som uppgår

till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier som

skolat erläggas, därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets

slutande, skall från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av

förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 15 000 kronor. Här
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

vid skall dock sammanläggning ske med vissa tidigare förvärv på grund av

förmånstagareförordnande så att avdraget ej får överstiga 15 000 kronor

sammanlagt för samtliga ifrågavarande förvärv.

För sjuk- och olycksfallsförsäkring gäller samma rätt till avdrag, som

nyss sagts, oavsett hur premiebetalningen enligt avtalet skall fullgöras eller

i verkligheten fullgjorts.

Från skattskyldighet, varom här är fråga, har fritagits förvärv av rätt till

livränta, som avses i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen. Förvärv av

rätt till annan livränta på grund av försäkring blir föremål för arvsbeskattning

endast i den mån årsräntan på grund av förmånstagareförordnande

av samma person överstiger 1 500 kronor. Den skattefria årsräntan ersätter

det ovannämnda skattefria avdraget å 15 000 kronor.

För andra förvärv på grund av förmånstagareförordnande än dem, vilka

avses i 12 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt, skall enligt 37 § samma

förordning gåvoskatt utgå. Beträffande skattefrihet och avdragsrätt

gälla härvid samma bestämmelser som i fråga om arvsskatt. Skattskyldigheten

inträder, då förmånstagaren erhåller förfoganderätt över försäkringen;

dock inträder, där på grund av kapitalförsäkring utbetalning tidigare

ägt rum till förmånstagaren, skattskyldighet för det utbetalade beloppet

vid dess mottagande.

Enligt 20 och 21 §§ förordningen om kvarlåtenskapsskatt föreligger i vissa

fall skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt för premier, som erlagts

för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, därest premiernas sammanlagda

belopp överstiger 30 000 kronor. Skattskyldighet för premierna

såsom för gåva föreligger sålunda jämlikt 20 § i förordningen beträffande

försäkring, som äges av svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning,

därest enligt försäkringsavtalet premiebetalningen skall vara fullgjord

under en tid understigande tio år eller för försäkringen under något

år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika

fördelats på tio år från avtalets slutande. Skattskyldigheten inträder under

ägarens livstid, då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren.

Enligt 21 § samma förordning äger skattskyldighet för premierna rum,

om svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt här i riket,

efterlämnar ''livförsäkring, varom nu är fråga, och kvarlåtenskapsskatt

såsom för gåva enligt 20 § i förordningen icke erlagts för försäkringen. Såsom

förutsättning för skattskyldigheten gäller vidare, att premiebetalningen

påbörjats eller genom engångsbetalning fullgjorts inom tio år före dödsfallet.

Skattskyldigheten inträder vid dödsfallet.

I 22 § ifrågavarande förordning stadgas, att vid tillämpning av 20 och

21 §§ i förordningen hänsyn icke skall tagas till pensionsförsäkring, för

vilken premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde.

Sistnämnda bestämmelse tillkom efter framställning från Svenska för
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

säkringsbolags riksförbund. I denna yrkades emellertid även att skattefriheten

skulle omfatta all pensionsförsäkring. Under hänvisning till att

1944 års allmänna skattekommitté utredde frågan om den skattemässiga

behandlingen av bl. a. pensionsförsäkringar föreslog dock departementschefen

(prop. 1947: 212, s. 372), att skattefriheten i avvaktan på resultatet

av utredningen skulle begränsas till att avse endast pensionsförsäkringar

för vilka premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller

den anställde. 1947 års bevillningsutskott (bet. 1947: 50, s. 87) gjorde ett

uttalande av samma innebörd. Riksdagen lämnade uttalandet utan erinran.

Kommittén.

Kommittén har anfört, att det enligt de för kommittén utfärdade direktiven

ålåge kommittén att företaga en allmän översyn jämväl av förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt samt förordningen om kvarlåtenskapsskatt.

Ehuru i nämnda förordningar torde finnas åtskilliga inadvertenser

beträffande de bestämmelser, som berörde livförsäkring, hade kommittén

i detta sammanhang till behandling upptagit endast vissa bestämmelser,

vilka sammanhängde med de av kommittén föreslagna ändringarna i fråga

om inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, jämte vissa andra punkter,

där ett starkt behov av ändring förelåge. Kommittén hade för avsikt att

senare företaga en allmän översyn av bestämmelserna i arvsskatteförordningen,

därvid kommittén finge tillfälle att återkomma till de inadvertenser,

vilka nu icke upptoges till behandling. Ett av de spörsmål, som kommittén

härvid komme att särskilt uppmärksamma, gällde det förhållandet,

att för åtnjutande av visst skattefritt avdrag vid förmånstagareförvärv av

kapitalförsäkringar uppställts vissa villkor, medan sådana villkor icke uppställts

för rätt till skattefritt avdrag i fråga om andra livränteförsäkringar

än pensionsförsäkringar.

Kommittén har föreslagit, att den skattelindring eller skattefrihet, som

enligt 12 § förordningen om arvsskatt och skatt för gåva föreligger i vissa

fall då rätten till försäkring övergår till följd av förmånstagareförordnande,

skall gälla även då sådan rätt förvärvas genom arv eller testamente.

Beträffande förordningen om kvarlåtenslcapsskatt har kommittén föreslagit

att det i 22 § stadgade undantaget från skattskyldighet utsträckes till

att avse all pensionsförsäkring, som enligt kommitténs förslag till arvsskatteförordning

skall undantagas från arvsbeskattning.

Av kommitténs förslag till ändring av arvsskatteförordningen följer vidare,

att även pensionsförsäkring, som förvärvas genom arv eller testamente,

blir fritagen från kvarlåtenskapsskatt.

Yttranden.

Kommitténs förslag beträffande de båda förevarande förordningarna har

särskilt berörts endast i yttranden av Svea och Göta hovrätter samt Försäkringsanstaltcrna

Folket-Samarbete. Hovrätterna ha i huvudsak icke haft

något att erinra mot förslaget. Försäkringsanstalterna ha ansett att kommittén

i vissa avseenden bort gå längre i fråga om befrielse från arvsskatt.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit torde i förordningarna om arvsskatt och

gåvoskatt samt om kvarlåtenskapsskatt finnas vissa inadvertenser beträffande

beskattningen av försäkringar. Kommittén har i detta sammanhang

endast delvis upptagit dessa frågor till behandling. En fortsatt översyn av

bestämmelserna rörande arvs-, gåvo- och kvarlåtenskapsbeskattningen torde

därför böra ske för att bland annat i förevarande avseende åstadkomma mera

tillfredsställande bestämmelser än de nuvarande. Vid sådant förhållande

torde för närvarande icke böra vidtagas annan författningsändring än att

12 § fjärde stycket förordningen om arvsskatt och gåvoskatt gives den ändrade

lydelse som följer av vad jag tidigare förordat skola gälla i fråga om

inkomstbeskattningen av försäkringar. I enlighet härmed bör denna paragraf

ändras så, att den i sista stycket omförmälda skattefriheten för rätt till livränta,

som avses i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen, kommer att

i stället avse rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Begreppet pensionsförsäkring har enligt departementsförslaget i vissa avseenden

en snävare innebörd än enligt gällande bestämmelser; detta gäller

särskilt försäkring med garanterad utbetalning under visst antal år. I andra

avseenden åter har begreppet — detta gäller den vanliga pensionsförsäkringen

utan garanterad utbetalning — en vidsträcktare innebörd än för närvarande.

Sålunda innefattar sistnämnda försäkringsform efterlevandepension

till pensionstagare oavsett vem denne är. Den förenämnda skattefriheten

kommer därför att avse en större krets av personer än nu är fallet. Då utbetalning

på grund av försäkring av sistnämnda slag icke äger rum, om pensionstagaren

avlidit före pensionsfallet, torde emellertid icke behöva befaras,

att den utsträckta skattefriheten kommer att missbrukas.

Den förenämnda ändringen i 12 § fjärde stycket har föranlett en ändring

av formell natur i det senare ledet av samma stycke.

Då enligt vad förut sagts begreppet pensionsförsäkring enligt departementsförslaget

i vissa avseenden har en något snävare innebörd än enligt

gällande bestämmelser, bör även försäkring, som meddelats före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, enligt dessa bestämmelser betraktas såsom

pensionsförsäkring, därest försäkringen är av det slag som avses i 32 § 2

mom. a)—c) kommunalskattelagen i dess nuvarande lydelse.

VIL Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt;

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

249

3) förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943

(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt;

4) lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om beräkning

i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från

staten;

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

577) om statlig förmögenhetsskatt;

6) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379);

7) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945

(nr 896); samt

8) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Bilaga A.

Skattekommitténs förslag.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att 32 § 2 inom. och sjätte punkten av anvisningarna

till 53 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola upphöra att

gälla, att 19 §, 29 § 4 mom., 30 § 2, 3 och 5 mom., 31 §, 32 § 1 mom., 38 §

1 mom., 46 § 1 och 2 inom., 53 § 1 inom., 54 §, 59 § 2 mom. samt att anvisningarna

till 18, 19, 24, 28—33, 38, 46 och 53 §§ nämnda lag1 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

19 §.

Till skattepliktig---— 100 kronor;

vad som uppburits på grund av annan livförsäkring än pensionsförsäkring

eller på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring, som endast innefattar

utfästelse om kapitalersättning eller, om även utfästelse om livränta

förekommer, kapitalersättning överstigande livräntans högsta årsbelopp;

periodiskt understöd — ---allmänt barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

29 §.

4 mom. Avdrag---grundförbättring därå;

premier för annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

30 §.

2 mom. Såsom nettointäkt av skadeförsäkringsrörelse, som drivits av inländsk

försäkringsanstalt, skall anses överskottet å försäkringsrörelsen. Vid

överskottets beräkning må från bruttointäkten göras avdrag för avsättning

till premiereserv och ersättningsreserv för egen räkning samt i den utsträckning,

som närmare angives i anvisningarna, till andra fonder. Rörelse avseende

sjuk- och olycksfallsförsäkring för högst tio år hänföres till skadeförsäkringsrörelse.

Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som drivits av inländsk försäkringsanstalt,

understödsförening eller pensionsstiftelse, skall anses den

enligt anvisningarna beräknade, på andra inländska livförsäkringar än pensionsförsäkringar

belöpande delen av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning

ävensom av rörelse avseende utländska livförsäkringar samt

utländska sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid

än tio år.

1 Senaste lydelse av 30 § 5 mom., 31 §, 32 § 1 mom., 54 §, anv. till 33 § och anv. till 46 §

se SFS 1928:370, av 29 § 4 mom., 59 § 2 mom., anv. till 18 §, punkt 1 av anv. till 24 § och

punkterna 1 och 2 av anv. till 30 § se SFS 1930:190, av 46 § 1 och 2 mom., av punkt 1 av

anv. till 31 § och punkt 10 av anv. till 32 § se SFS 1932:291, av punkt 2 av anv. till 29 § och

punkt 6 av anv. till 53 § se SFS 1937: 662, av punkt 5 av anv. till 28 § se SFS 1938:368, av

38 § 1 mom. se SFS 1943: 45, av 30 § 2 mom. och punkterna 3 och 4 av anv. till 30 § se SFS

1943: 263, av anv. till 19 § se SFS 1945:408, av 30 § 3 mom. se SFS 1946: 52, av 53 § 1 mom.

se SFS 1946: 260, av 19 § se SFS 1947:45 samt av 32 § 2 mom. se SFS 1947:468.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

När särskilda omständigheter därtill föranleda, må Konungen medgiva

nedsättning av den skattepliktiga nettointäkten.

Driver försäkringsanstalt såväl liv- som skadeförsäkringsrörelse, må underskott

å skadeförsäkringsrörelsen ej avdragas från nettointäkt av livförsäkringsrörelsen.

3 mom. I fråga om utländsk försäkringsanstalt skola bestämmelserna

ovan i 2 mom. beträffande livförsäkring äga motsvarande tillämpning å anstaltens

här i riket bedrivna rörelse. I övrigt skall för försäkringsrörelse,

som drivits av sådan anstalt, såsom här i riket skattepliktig nettointäkt upptagas

5 procent--- — bedriven försäkringsrörelse.

5 mom. Från nettointäkten---inkomst av rörelse. I fråga om för
säkringsanstalt,

vilken driver såväl liv- som skadeförsäkringsrörelse, må

dock sådant inkomstbelopp, i den mån det hänför sig till skadeförsäkringsrörelsen,

ej frånräknas nettointäkt av livförsäkringsrörelsen.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §.

Till tjänst--— tillfällig arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, annan livränta, sjukpenning, arbetslöshetsunderstöd och undantagsförmåner;

periodiskt understöd---— avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §.

1 mom. Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode —--tjänsten;

vad som tillflutit skattskyldig såsom pension, annan livränta, i den män

densamma icke jämlikt bestämmelserna i 19 § är fritagen från skatteplikt,

periodiskt understöd —--31 § avses;

vad som på grund av försäkring tillfallit skattskyldig såsom arbetslöshetsunderstöd

eller såsom sjukpenning i andra fall än i 19 § sägs.

Har tjänstinnehavare---annan fastighet.

(2 mom. utgår.)

38 §.

1 mom. Till intäkt---insatta medel,

beräknad ränta å premiereserv för annan livförsäkring än pensionsförsäkring

i den omfattning och till det belopp, som framgå av anvisningarna,

utdelning å svenska---—av rörelse.

För den,---inbetald insats.

46 §.

7 mom. Därest vid —--samma kommun.

Avdrag är —--- av förvärvskällan. Från inkomst av livförsäkringsrö
relse

må ej avdragas underskott å annan förvärvskälla.

2 mom. I hemortskommun---njuta avdrag:

1) för periodiskt---— eller uppfostran;

2) för avgift enligt lagen om folkpensionering och för avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, å den skattskyldige eller hans make samt för

sjuk- och olycksfallsförsäkring å den skattskyldige, hans make eller hans

omyndiga barn, ävensom för arbetslöshetsförsäkring. Då fråga är om sjukoch

olycksfallsförsäkring, må avdrag dock icke göras, därest försäkringen

endast innefattar utfästelse om kapitalersättning eller, om även utfästelse

om livränta förekommer, kapitalersättning överstigande livräntans högsta

årsbelopp;

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

3) i den utsträckning nedan sägs för premier och andra avgifter för livförsäkring

samt sjuk- och olycksfallsförsäkring i andra fall än i 33 § eller i

punkt 2) här ovan avses å den skattskyldige, hans make eller hans omyndiga

barn.

Därest skattskyldig--- — nämnda tid.

Avdrag, som---- högre belopp än 300 kronor. Har skattskyldig

---sålunda uppburits.

53 §.

1 mom. Skyldighet att —- — -— av rörelse;

d) akademier, allmänna —-—-— penninglotteriet aktiebolag, jämlikt lagen

om —---i arbete:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---angivna art:

för inkomst---av rörelse;

f) svenska aktiebolag — — — ekonomiska föreningar, sådana under
stödsföreningar

och pensionsstiftelser, som meddela annan livförsäkring

än pensionsförsäkring, samfund, stiftelser ----och e):

för all---ort förvärvats;

g) utländska bolag---eller rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) svenska aktiebolag---kommunal inkomstskatt;

f) livförsäkringsanstalt, understödsförening och pensionsstiftelse:

för all inkomst, som belöper på inländska pensionsförsäkringar och inländska

premiebefrielseförsäkringar;

g) försäkringsanstalt, som meddelar sjuk- och olycksfallsförsäkring för

livstid eller för längre tid än tio år:

för all inkomst, som belöper på inländska sjuk- och olycksfallsförsäkringar

för livstid eller för längre tid än tio år;

h) understödsförening, som uteslutande meddelar arbetslöshetsförsäkring,

ävensom sjukkassa:

för all inkomst.

Att personer,---samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

2 mom. Inkomst genom---är belägen.

Anvisningar

till 18 §.

1. I allmänhet---av avnämare.

4. För försäkringsanstalt skola livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse

var för sig anses utgöra särskild förvärvskälla. (Jfr 30 § 2

mom.)

5. I fråga om---särskild förvärvskälla.

6. Icke yrkesmässig---särskild förvärvskälla.

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp —--sista stycket).

Vad som uppburits på grund av livförsäkring eller på grund av sjuk- och

olycksfallsförsäkring skall i andra fall än i 19 § sägs anses såsom skatte
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

pliktig intäkt, dock icke i den mån ersättning på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring

avser sjukvårds- eller läkarekostnader. Vad som uppburits

på grund av annan försäkring än livförsäkring eller sjuk- och olycksfallsförsäkring

utgör skattepliktig intäkt, endast därest vad som uppburits utgör

ersättning för skattepliktig intäkt, som bortfallit, eller för avdragsgill

omkostnad eller förlust.

Sålunda utgör ersättning för personskada på grund av ansvarighets- eller

trafikförsäkring skattepliktig intäkt, i den mån ersättningen icke avser

sjukvårds- eller läkarekostnader. Jämväl ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring

utgör skattepliktig intäkt.

Vad som utbetalas på grund av försäkring av fast eller lös egendom skall

icke anses utgöra ersättning för utebliven skattepliktig inkomst enbart av

den anledningen, att avyttring av den försäkrade egendomen skulle hava

medfört en realisationsvinst, som varit skattepliktig enligt 35 §.

Vad som uppburits på grund av försäkring av den art, att avdrag för premien

må ske vid beräkningen av nettointäkt av viss förvärvskälla, skall

hänföras till intäkt av förvärvskällan. Är försäkringen av den art, att avdrag

för premien må ske enligt 46 §, skall vad som uppburits hänföras till

intäkt av tjänst.

till 24 §.

1. Har annan--— i rörelsen. (Jfr dock beträffande livförsäkrings
rörelse

punkt 3 av anvisningarna till 30 §.)

2. Såsom av---— till 21 §).

till 28 §.

1. Till intäkt---intäkt av rörelse.

5. Såsom intäkt---dylik intäkt.

6. Har i----till 38 §).

till 29 §.

1. Har annan---- särskild förvärvskälla.

2. Har rörelseidkare till stiftelse överfört medel, avsedda för pensionering

av personal, som är eller varit anställd i rörelsen, äger han njuta avdrag

härför, under förutsättning att de överförda medlen erfordras för att säkerställa

gjorda utfästelser om sådana pensioner, vilka uppfylla de i anvisningarna

till 46 § för pensionsförsäkring föreskrivna villkoren. Skattskyldig,

som överfört medel till annan personalstiftelse än pensionsstiftelse, är

berättigad till avdrag, om stiftelsens ändamål är sådant, att skattskyldig vid

direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigad till avdrag.

Med pensionsstiftelse avses, förutom pensionsstiftelser bildade enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, jämväl inrättning,

självständig fond eller annan stiftelse, vilkens kapital och avkastning

må användas endast till pensioner på grund av tjänst eller annan arbetsanställning,

därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet

skapats för att stiftelsen så länge den består skall hava sådant ändamål

samt att vid dess upplösning återstående medel antingen skola användas

för dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål.

3 a. Kostnaden för---föreningarnas medlemsantal.

till 30 §.

1. Försäkring, som meddelats i samband med huvudförsäkring, räknas

som tillhörande huvudförsäkringens art (t. ex. livränta som meddelats såsom

ersättning vid ansvarighetsförsäkring räknas som ansvarighetsförsäkring).

v

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

Enligt 54 § f) och g) föreligger icke skattskyldighet för inkomst av rörelse

avseende inländsk pensionsförsäkring, inlcindsk sjuk- och olycksfallsförsäkring

för livstid eller för längre tid än tio år eller inländsk premiebefrielseförsäkring.

Med premiereserv och ersättningsreserv för egen räkning förstås nämnda

fonder enligt lagen om försäkringsrörelse, minskade med värdet av återförsäkrares

ansvarighet. I ersättningsreserven —---enligt bolagsordningen.

Med premieinkomst,--- •— återförsäkrares andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å skadeförsäkringsrörelse må från —

—--för avsättning till premiereserv och ersättningsreserv för egen räkning

och i lag föreskriven säkerhetsfond, avsättning---, nämligen:

a) ingående premiereserv och ersättningsreserv för egen räkning,

b) premieinkomst —--- egen räkning,

f) utgående premiereserv och ersättningsreserv för egen räkning.

Avdrag för -—• •--av brandskada.

Med utjämningsfond -—--, som utöver premiereserv, ersättningsreserv

och säkerhetsfond funnits före--— livräntor, undantaget).

Nedsättning av premiereserv och ersättningsreserv för egen räkning, av

säkerhetsfond samt —--till försäkringstagare.

3. Vid beräkning av nettointäkt av livförsäkringsrörelse skall följande

iakttagas.

Inländska försäkringar äro dels försäkringar, som den skattskyldige meddelat

i direkt försäkringsrörelse här i riket, dels åt annan svensk försäkringsgivare

meddelade återförsäkringar. Utländska försäkringar äro dels försäkringar,

som den skattskyldige meddelat i direkt försäkringsrörelse utom

riket, dels åt utländsk försäkringsanstalt meddelade återförsäkringar.

Beträffande vad som skall förstås med pensionsförsäkring hänvisas till

anvisningarna till 46 §.

Vid beräkning av nettointäkt av fastighetsförvaltning skall såsom intäkt

jämväl upptagas hyresvärde av fastighet, som använts i den skattskyldiges

livförsäkringsrörelse, ävensom vinst å försäljning av fastighet.

Vid beräkning av inkomst av kapitalförvaltning må avdrag ske för driftkostnader,

som avse kapitalförvaltningen, ävensom för ränta å gäld; dock

må avdrag icke ske för ränta till försäkringstagare å deras innestående återbäringsmedel.

Har försäkringsanstalt, understödsförening eller pensionsstiftelse

hos utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat inländsk livförsäkring

utan att hos sig behålla premiereserven, skall såsom ränteintäkt anses ränta

å värdet av återförsäkrarens ansvarighet enligt den räntefot, som legat till

grund för premieberäkningen.

Till intäkt av rörelse avseende utländska livförsäkringar eller utländska

sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid än tio år hänföres

jämväl intäkt av fastighet, som belöper på sådan rörelse, ävensom vinst

vid överlåtelse av bestånd av dylika försäkringar. Vid beräkning av nettointäkt

av rörelse, varom nu är fråga, må från bruttointäkten avdrag göras förutom

för driftkostnader, som avses i 29 §, dels för avsättning till försäkringsfond

för egen räkning, återbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond,

dels för återbäring, som utbetalats till försäkringstagare. Nedsättning av

försäkringsfond för egen räkning, återbäringsreserv och säkerhetsfond skall

anses som intäkt.

4. Hänför sig intäkt eller avdrag i fall, där på grund av förestående bestämmelser

fördelning mellan olika verksamhetsområden måste ske, icke

uteslutande till ett område, skall fördelningen ske på skäligt sätt.

5. Vid uppskattning--— av råvara.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

255

till 31 §.

1. Med pension förstås förutom pension, som utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande eller enligt lagen om folkpensionering, jämväl belopp, som

utgår på grund av pensionsförsäkring. Beträffande vad som skall förstås

med pensionsförsäkring, se anvisningarna till 46 §. Livränta, som utgår på

grund av annan livförsäkring än pensionsförsäkring, är enligt 19 § icke skattepliktig

intäkt.

2. Såsom periodiskt — ---bestämda personer.

till 32 §.

1. Vissa befattningshavare---inkomst härflutit.

10. Såsom pension anses, då pensionen utgått på grund av pensionsförsäkring,

samtliga på grund av försäkringen utfallande belopp, således även

återbäring, kapitalbelopp, som utbetalas vid pensionsfall eller dödsfall samt

återköpsbelopp. Ändras pensionsförsäkring, så att den helt eller delvis övergår

till annan försäkring, skola mot denna svarande premiereserv och övriga

tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses såsom utbetalningar

på grund av pensionsförsäkringen. Kapital, som eljest utbetalas i stället för

skattepliktig livränta, skall anses såsom skattepliktig intäkt.

Livränta och sjukpenning, som utgå på grund av försäkring, utgöra skattepliktig

intäkt av tjänst, därest annat icke framgår av bestämmelserna i 19 §.

till 33 §.

1. Skattskyldig må från intäkt av tjänst avdraga de avgifter, som han på

grund av tjänsten er lagt för egen- eller efterlevandepensionering. Avdrag

medgives dock endast, om pensionsförmånerna uppfylla de villkor, som i anvisningarna

till 46 § föreskrivits för pensionsförsäkring.

2. Har skattskyldig---särskilt fortskaffningsmedel.

till 38 §.

1. I vilka fall--- — av föreningen.

3. Beträffande avkastning —-----utländskt bolag.

3 a. Konungen utfärdar bestämmelser för beräkning av livförsäkrings premiereserv

enligt denna lag.

Den skattepliktiga räntan beräknas å summan av premiereserverna för den

skattskyldiges samtliga livförsäkringar, som icke äro pensionsförsäkringar,

efter avdrag som nedan sägs. Såsom livförsäkring anses härvid, förutom sådan

som meddelats av försäkringsanstalt eller understödsförening, jämväl

utfästelse om pension från pensionsstiftelse. (Beträffande de fall, då livförsäkring

skall anses som pensionsförsäkring, se anv. till 46 §.)

Från summan av premiereserverna må avdragas 20 000 kronor eller, om

den skattskyldige är gift eller är ogift och har hemmavarande barn under 18

år, 40 000 kronor; dock må avdragen för den skattskyldige, hans make och

hemmavarande barn under 18 år sammanlagt ej överstiga 40 000 kronor.

Konungen bestämmer den räntefot, som skall tillämpas vid beräkningen

av den skattepliktiga ränteinkomsten. Räntefoten skall ungefärligen motsvara

fem sjundedelar av den räntefot, vilken livförsäkringsanstalterna i genomsnitt

uppnå vid sin kapitalplacering med hänsyn tagen till härå belöpande

driftkostnader.

4. Från inkomst--— första stycket e).

till 46 §.

1. Med pensionsförsäkring förstås försäkring, (även frivillig statlig pensionsförsäkring),

vilken icke innehåller andra utfästelser än

a) ålderspension till den försäkrade,

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

b) invalidpension till den försäkrade,

c) efterlevandepension till den försäkrades make, den försäkrades eller

hans makes barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, föräldrar, adoptivföräldrar

eller styvföräldrar,

d) kapitalbelopp i samband med dödsfall eller pensionsfalls inträffande.

Försäkring skall dock anses som pensionsförsäkring endast därest de i avtalet

ulfästa förmånerna uppfylla jämväl följande villkor.

Ålderspension må ej börja utgå vid pensionsålder, som med hänsyn till

den försäkrades yrke och förhållanden i övrigt vid avtalets ingående kan

anses oskäligt låg.

Pension skall upphöra vid pensionstagarens död, dock skall invalidpension

upphöra, då invaliditeten upphör eller ålderspension börjar, och efterlevandepension

till barn upphöra senast då barnet uppnår 21 års ålder, såvida icke

barnet är invalid (helt eller delvis). Pension må, utom då fråga är om efterlevandepension

till barn, ej upphöra tidigare än ovan i detta stycke sägs,

ej heller må pension utgå med belopp, som avtager med pensionstagarens stigande

ålder, såvida ej i fråga om invalidpension nedsättningen föranledes av

minskad invaliditetsgrad; dock må pension till efterlevande make kunna

upphöra vid omgifte.

Kapitalbelopp, som ingå i pensionsförsäkring, må tillsammans ej överstiga

det årliga egenpensionsbeloppet ökat med det årliga pensionsbeloppet till

efterlevande make.

Med invalidpension förstås jämväl ersättning, som utgår på grund av

övergående arbetsoförmåga.

Utan hinder av ovanstående bestämmelser må försäkring anses såsom

pensionsförsäkring, därest vid försäkringsavtalets ingående belopp, som

skola utgå på grund av försäkringen och på grund av annan pensionsrätt,

tillsammans uppfylla bestämmelserna.

Försäkring, som innefattar utfästelse om genast börjande livränta, skall

icke anses utgöra pensionsförsäkring.

I fråga om avdragsrätt för premier för premiebefrielseförsäkring skola gälla

samma regler som beträffande huvudförsäkringen.

Har skattskyldig---- får avdragas, dock högst 300 kronor. Har avdrag

--- — icke skattepliktig intäkt.

2. Vad i denna---— av beskattningsåret.

till 53 §.

1. Såsom bosatt--- — m. m. sådant.

(Punkt 6 utgår.)

7. Frågan om----förvärvad vinst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, dock att i samband med lagens

ikraftträdande följande skall iakttagas:

1. Beträffande livförsäkring, vilken meddelats före den 1 januari 1948,

skola äldre bestämmelser om beräkning av försäkringstagarens skattepliktiga

inkomst på grund av försäkringen och om rätt till avdrag för avgifter,

som erlagts för försäkringen, fortfarande tillämpas, dock med följande undantag:
a)

Skall jämlikt äldre bestämmelser livränta, som utgår på grund av livränteförsäkring,

beskattas enligt bestämmelsen i 32 § 2 mom. d), skola,

sedan livräntan börjat utgå, de regler, vilka enligt denna lag gälla för annan

livförsäkring än pensionsförsäkring, tillämpas beträffande försäkringen.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

257

b) Är försäkring av den art, som avses i anvisningarna till 28 § 5. andra

stycket enligt anvisningarnas äldre lydelse, s. k. ledareförsäkring, föreligger

ej rätt till avdrag för premien. Har försäkringen före den 1 januari 1950 uppdelats

i två försäkringar, den ena motsvarande premier, vilka erlagts före

den 1 januari 1948, och den andra motsvarande premier, som erlagts eller

skola erläggas efter den 31 december 1947, skall såsom skattepliktig intäkt

icke anses belopp, vilket utfaller på grund av den sistnämnda delförsäkringen.

c) Utgår livränta på grund av pupillförsäkring, föreligger icke rätt till

avdrag, som avses i 32 g 2 mom. a) äldre lag, därest livräntan utgår till

följd av försäkringsfall, som inträffat efter den 31 december 1947.

d) I fråga om avdragsrätt enligt 46 § 2 mom. 3) skall denna lag tillämpas.

2. Belopp, som under åren 1948, 1949 och 1950 utgå på grund av sjukoch

olycksfallsförsäkring och som enligt denna lag men ej enligt äldre bestämmelser

äro skattepliktiga, skola ej anses såsom skattepliktig intäkt,

därest de utgöra ersättning för olycksfall, som inträffat, eller sjukdom, som

börjat före den 1 januari 1948.

3. Har den skattskyldige, hans make eller hemmavarande barn under

18 år livförsäkringar, vilka meddelats före den 1 januari 1948 och vilka icke

enligt äldre lag äro pensionsförsäkringar, skall det belopp, som vid senare

meddelade försäkringar enligt anvisningarna till 38 § punkt 3 a tredje

stycket må avdragas, minskas med premiereserven för de äldre försäkringarna.

4. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för försäkringsanstalt, understödsförening

och pensionsstiftelse skall försäkring, vilken enligt äldre bestämmelser

men ej enligt denna lag skall hänföras till pensionsförsäkring,

i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser anses uppdelad i en

pensionsförsäkring enligt denna lag och en annan försäkring.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 inom., 6 § 1 mom., 7 och 10 §§ förordningen

den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

4 §•

1 mom. Från sammanlagda---förvärvskälla får, med undantag, som

nedan sägs och med iakttagande —---avdrag ske för

underskott, som —- — — eller lotterivinst;

slutlig eller---kommunal samfällighet.

Från inkomst av livförsäkringsrörelse må ej avdragas underskott å annan

förvärvskälla eller skatt, som i första stycket sägs, i den mån skatten belöper

på annan inkomst än inkomst av livförsäkringsrörelse.

Skattskyldig, som--- — kommunalskattelagen sägs.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 93-

6 §•

1 mom. Skyldighet att---ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag---samfund, stiftelser, understödsföreningar,

vilka meddela annan livförsäkring än pensionsförsäkring, verk, inrättningar

---gemensamma räkning:

för all inkomst,--— ort förvärvats;

c) utländska bolag: —---ekonomiska föreningar.

7 §•

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av----ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) akademier samt —--- penninglotteriet aktiebolag, understödsför
eningar,

som uteslutande meddela arbetslöshetsförsäkring, jämlikt lagen

—--i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, -—--statlig inkomstskatt;

j) livförsäkringsanstalt, understödsförening och pensionsstiftelse:

för all inkomst, som belöper på inländska pensionsförsäkringar och inländska

premiebefrielseförsäkringar;

k) försäkringsanstalt, som meddelar sjuk- och olycksfallsförsäkring för

livstid eller för längre tid än tio år:

för all inkomst, som belöper på sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid

eller för längre tid än tio år.

Att personer —--samma paragraf.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---och familjestiftelser samt för in
ländska

försäkringsanstalters, understödsföreningars och pensionsstiftelsers

livförsäkringsrörelse med viss---angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

a) för livförsäkringsrörelse: 10 procent av den beskattningsbara inkomsten,

b) i övrigt när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger —--

ekonomiska intressen.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör, i den mån densamma icke skall

beräknas enligt 1 mom. a):

a) för svenska aktiebolag---beskattningsbara inkomsten;

b) för svenska ekonomiska —--beskattningsbara inkomsten;

(c) utgår.)

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a)

och b) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949. Vad som stadgas i

övergångsbestämmelserna till lagen den 1948 om ändring i kom
munalskattelagen,

skall äga motsvarande tillämpning jämväl vid taxering

till statlig inkomstskatt.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition m 93.

259

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§, 6 § 1 inom. samt anvisningarna till

3 och 4 §§ förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt skola

erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen —--tillgångar upptagas:

a) fastighet---beskattningsårets utgång;

g) annan rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande

förmån än som avses i f) här ovan eller grundar sig på försäkring, såvida

rättigheten är förhandenvarande och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades

livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år

efter beskattningsårets utgång;

h) värdet av annan livförsäkring än pensionsförsäkring beräknat på sätt

i anvisningarna sägs.

2 mom. Såsom tillgångar---upptagas icke:

(a) utgår.)

b) rätt till undantagsförmåner —- — — sådan livränta, som utgår på

grund av pensionsförsäkring eller på grund av annan försäkring än livförsäkring

;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än som avses i b) eller

som utgår på grund av försäkring, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas

för den försäkrades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant

hänseende åtnjuta understiger 1 000 kronor;

d) rätt till förmögenhet---avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Värdesättning av — — — förfallen ränta.

Fordran, som---en räntefot av fyra procent utgör---upp
tages

icke.

Värdepapper, som —--normala förhållanden.

Annan för---uppskattas till tjugufem gånger---under be
skattningsåret.

Kapitalvärdet av — -— — eller förmån, som icke utgår på grund av försäkring,

uppskattas —--en räntefot av fyra för hundra om året enligt

de vid denna förordning fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som icke grundar sig på försäkring och som icke---av

tabell III, såsom om -—■ —— den yngstes ålder.

Andel i--— normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 mom. Skyldighet att--- — för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för

förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven livförsäkringsrörelse

eller rörelse, avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för

längre tid än tio år.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

1. Tillgång, som---årets utgång.

5. Värdet av den skattskyldiges livförsäkringar upptagas till det belopp,

å vilket den skattepliktiga räntan, på sätt i anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen

sägs, skall beräknas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949, dock att i samband

med förordningens ikraftträdande följande skall iakttagas:

1. Beträffande livförsäkring, vilken meddelats före den 1 januari 1948,

skola äldre bestämmelser gälla, dock att värdering av ränta, som utgår på

grund av livförsäkring, skall ske i enlighet med de vid denna förordning

fogade tabellerna.

2. Vid beräkning av värdet av skattskyldigs livförsäkringar skall vad som

under 3. i övergångsbestämmelserna till lagen den 1948 om

ändring i kommunalskattelagen stadgas rörande avdrag från premiereserven

äga motsvarande tillämpning.

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 4 %, av en efter förloppet av nedanstående antal

år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för

tiden före förfallodagen.

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

i

96''15

21

43-88

41

20 03

61

9-14

81

417

2

92-46

22

42-20

42

19-26

62

8-79

82

4-01

3

8890

23

40-57

43

18-52

63

8-45

83

3-86

4

85-48

24

39-01

44

17-80

64

8-13

84

3-71

5

82-19

25

37-51

45

17-12

65

7-81

85

3-57

6

7903

26

36-07

46

16-46

66

7-61

86

3-43

7

75-99

27

34-68

47

15-83

67

7-22

87

3-30

8

7307

28

33-35

48

15-22

68

6-95

88

3-17

9

70 26

29

32-07

49

14-63

69

6-68

89

3-05

10

67-56

30

30-83

50

1407

70

6-42

90

2-93

11

64-96

31

29-65

51

13-53

71

6-17

91

2-82

12

62-46

32

2851

52

13-01

72

5-94

92

2-71

13

60-06

33

27-41

53

12-51

73

571

93

2-61

1 14

57-75

34

26-36

54

1203

74

5-49

94

2-51

\ 15

5553

35

25-34

55

11-57

75

528

95

241

16

53-39

36

24-37

56

11-12

76

5-08

96

232

17

51-34

37

23-43

57

10-69

77

4 88

97

223

j 18

49-36

38

22-53

58

10 28

78

4-69

98

2-14

19

47-46

39

21*66

59

9-89

79

4-51

99

2-06

I 20

45-64

40

20-83

60

9-51

80

434

100

1-98

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

261

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 4 %, av en under nedanstående antal år utgående

ränta (avkomst, förmån) å 1 krona.

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

i

0-98

21

14-31

41

20-39

61

23-17

81

24-44

2

1-92

22

14-74

42

20-59

62

23-26

82

24-48

3

2-83

23

15-15

43

20-78

63

23-35

83

2452

4

3‘70

24

15"55

44

20-96

64

23-43

84

24" 5 5

5

4-54

25

15-93

45

2113

65

23-51

85

24-59

6

5''35

26

16-30

46

21-30

66

2358

86

24-63

7

6-12

27

16-66

47

2L-46

67

23-66

87

24-66

8

6-87

28

17-00

48

21-62

68

23-73

88

24-69

9

7''58

29

17-32

49

21-77

69

23-80

89

24-72

10

8-27

30

17-64

50

21-91

70

23-86

90

24-75

11

8''94

31

17-94

51

22-05

71

23-93

91

24-78

12

9''57

32

18-23

52

22-18

72

23-99

92

24-81

13

10-19

33

18-51

53

22''31

73

2404

93

24-84

14

1077

34

18-78

54

22-43

74

24-10

94

24-86

15

11-34

35

19-04

55

22-55

75

24-16

95

24-89

16

11-89

36

19-29

56

22-66

76

24-21

96

24-91

17

12-41

37

19-53

57

22-77

77

24-26

97

24-93

18

12-91

38

19-76

58

22-88

78

24-30

98

24-95

19

1340

39

1998

59

22-98

79

24-35

99

24-97

20

1386

40

2019

60

23-08

80

2439

100

2500

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 4 %, av en livränta eller annan förmån, som under

en persons livstid utgår med belopp eller till värde av X krona.

Under

beskatt-

ningsåret

uppnådd

ålder

Kapital-

värde

Under

beskatt-

ningsåret

uppnådd

ålder

Kapital-

värde

Under

beskatt-

ningsåret

uppnådd

ålder

Kapital-

värde

Under

beskatt-

ningsåret

uppnådd

ålder

Kapital-

värde

Under

beskatt-

ningsåret

uppnådd

ålder

Kapital-

värde

0

22 29

21

20-84

42

17-02

63

10-36

84

3''Ö5

1

22-76

22

20-72

43

16-76

64

9-99

85

3-33

2

22-76

23

20-60

44

16-50

65

9-62

86

3-13

3

22-71

24

20-47

45

16-23

66

9-25

87

2-94

4

22-64

25

20-33

46

15-96

67

8-88

88

2-76

5

22-57

26

20-19

47

15-68

68

8-51

89

259

6

22-48

27

20-04

48

15-39

69

8-14

90

2-44

7

22-40

28

19-89

49

15-10

70

7-78

91

2 31

8

22-30

29

19-73

50

14-79

71

7-41

92

2-20

9

22-20

30

19.56

51

1449

72

7-06

93

208

10

22-10

31

19-38

52

14-17

73

6-71

94

1-99

11

21-99

32

19-20

53

13-85

74

6-37

95

1-89

12

21-88

33

19-01

54

13-53

75

6-03

96

1-81

13

21-76

34

18-82

55

13 20

76

5-71

97

T71

14

21-64

35

18-62

56

12-86

77

540

98

1-60

1 15

2152

36

18-41

57

12-51

78

5-10

99

1-49

16

21-40

37

18-20

58

12-16

79

4-81

100

1-37

17

2129

38

1797

59

11-81

80

4-53

101

1-23

1 18

21-17

39

17-75

60

11-45

81

4-27

102

106

19

21-06

40

17-51

61

11 09

82

402

103

098

1 20

20-95

41

1727

62

10-73

83

3-78

104

0-74

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 29 § 1 inom., 31 och 33 §§, 35 § 1 mom. samt

36 § 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration —- — —- vid taxeringen;

5) de särskilda---eller område;

6) den skattskyldiges —--åligger honom;

7) den skattskyldiges livförsäkringar av annan art än pensionsförsäkring,

med uppgivande av försäkringsgivare, försäkringsbrevens nummer,

försäkringarnas teckningsår samt försäkringarnas storlek (försäkringsbelopp

eller i förekommande fall årsbelopp),

dock att sådan uppgiftsskyldighet icke föreligger, därest den skattskyldige

endast har dylika försäkringar meddelade före den 1 januari 1948; ävensom

8) premiereserven för var och en av den skattskyldiges försäkringar, beträffande

vilka uppgiftsskyldighet enligt 7) föreligger, därest sammanlagda

beloppet av premiereserverna överstiger de enligt anvisningarna till 38 §

kommunalskattelagen medgivna avdragen från premiereserven.

Har skattskyldig —• —— och skulder.

Svenskt aktiebolag---—- utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, understödsförening och pensionsstiftelse, vilka

äro skattskyldiga för -----30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt, — — — fördelad å dels livförsäkring jämte

°.?h olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år, dels

sjöförsäkring —--av försäkring. För rörelse avseende livförsäkring eller

sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år skall

anstalten därjämte lämna uppgift, som i förra stycket sägs.

Belopp, som---öretal bortfalla.

31 §•

Vid självdeklaration —--föreningens bokföring.

Vid självdeklaration — --dessa uppgifter.

För verk —---att utgiva.

För inländsk ——— år disponerats. Vad nu sagts skall dock icke gälla

försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende

sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år.

33 §.

Till ledning---- föra handelsböcker;

b) av försäkringsanstalt, understödsförening och pensionsstiftelse:

uppgift för envar, som under nästföregående år erhållit belopp på grund

av försäkring av den art, att skatteplikt för beloppet föreligger, angående

sådant belopp, så ock

uppgift för envar, som under nästföregående år haft andra livförsäkring
-

1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom. se SFS 1935:255, av 31 § se SFS 1938: 374, av 29 § 1 mom.

och 36 § 3 mom. se SFS 1943: 855 och av 33 § se SFS 1945: 748.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ar än pensionsförsäkringar angående det sammanlagda beloppet av försäkringarnas

premiereserver

dock att- uppgiftsskyldighet icke föreligger för utbetalda belopp, som

sammanlagda icke uppgå till 300 kronor (varvid i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkringar

hänsyn tages endast till belopp, som utgå på grund av ett

och samma försäkringsfall) eller för premiereserver, som sammanlagda icke

uppgå till 20 000 kronor;

c) av den, som---— utbetalda beloppet.

I uppgift---avdrag skett.

Uppgift enligt b) här ovan angående storlek av premiereserv erfordras endast

om någon av försäkringarna meddelats efter den 31 december 1947.

Uppgiften må lämnas för flera år samtidigt.

Beträffande annan---för lyftning.

Vid fullgörande---och födelseår.

Arbetsgivare, som---i huvudbok.

35 §.

1 mom. I särskilda —--hemvist; samt

e) av styrelse för försäkringsanstalt, understödsförening och pensionsstiftelse:
uppgift

för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring

hos anstalten, föreningen eller stiftelsen samt rörande storleken

av försäkringen och premien för densamma ävensom i andra fall än i 33 §

avses rörande belopp, som utbetalats på grund av försäkringen, samt försäkringens

premiereserv.

36 §.

Uppgifter enligt 33 § skola vara avlämnade senast den 31 januari under

taxeringsåret, dock att i 33 § b) ålagd uppgiftsskyldighet beträffande premiereserv

skall vara fullgjord senast den 15 februari sagda år.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 3, 10 och 20 §§ samt 46 § 2 mom. uppbördsförordningen

den 31 december 19451 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Preliminär skatt---— fråga är.

Preliminär skatt —--statlig förmögenhetsskatt.

Preliminär skatt -—--- preliminär C-skatt.

1. Preliminär A-skatt---rätt till pension, utbetalning på grund av

arbetslöshetsförsäkring, sådan utbetalning på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring

samt sådan livränta, som enligt kommunalskattelagen utgör

skattepliktig intäkt, ävensom undantagsförmåner samt sådant — — — av

48 § 1 mom.

2. Preliminär B-skatt---— verkställd taxering.

1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1945:896 samt av 3 och 10 §§ samt 46 § 2 mom. se SFS

1947:585.

opaginerad Kontrollera mot PDF

464 Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

3. Preliminär C-skatt ----verkställd taxering.

Är skattskyldig----därtill föranleda.

(Se vidare anvisningarna.'')

10 §.

Preliminär A-skatt — — — kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt — — — kronor för år, ej heller för ersättning på

grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring, som utgår för de tre första månaderna

av ersättningstiden för varje försäkringsfall.

Preliminär A-skatt ----till konkursbo.

20 §.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare skyldig att beträffande

namngiven hos honom anställd person lämna uppgift å löneförmån

eller pension, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under

inkomståret.

Försäkringsanstalt, understödsförening och pensionsstiftelse äro efter anmaning,

som i förra stycket sägs, därjämte skyldiga att beträffande namngiven

person lämna uppgift å pension eller livränta, som enligt vad antagas

kan kommer att av anstalten, föreningen eller stiftelsen utbetalas under

inkomståret.

46 §.

2 mom. Har arbetstagaren---7 § angives.

Har arbetstagare---första utbetalningstillfället.

Har lokal---nämnda skatt.

Har lokal---kronor för år, sådan ersättning på grund av sjuk- och

olycksfallsförsäkring, som utgår för de tre första månaderna av ersättningstiden

för varje försäkringsfall, sådant periodiskt —--till konkursbo

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt (nr 416).

Härigenom förordnas, att 4 och 12 §§, 15 § 1 inom., 23 § samt 37 § 2 mom.

förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §•

1 mom. Arvsskatt---nämnd egendom.

2 mom. Såsom vid---— här bosatt.

3 mom. Utlänning,---stycke förmäles.

4 mom. I egendom, som i 1 mom. sägs, skall icke ingå

a) livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1948 och som enligt

anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen i dess lydelse enligt lagen den

22 juni 1932 är pensionsförsäkring, under förutsättning att försäkringen tagits

annorledes än mot engångspremie;

b) livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1948 och avser pensionering

på grund av tjänst; samt

c) livförsäkring, som meddelats efter den 31 december 1947 och enligt

anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen är pensionsförsäkring.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

265

12 §.

1 mom. Har någon---— skolat ökas.

2 mom. Vid beräkning av arvsskatt skall från värdet av vad någon erhåller

på grund av livförsäkring, som är kapitalförsäkring, så ock från värdet

av vad någon erhåller på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkring såsom

skattefritt avräknas 15 000 kronor. Har på grund av förmånstagareförordnande

den skattskyldige tidigare av samma person erhållit sådant förvärv,

som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må

likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit honom ej avräknas

mer än sammanlagt 15 000 kronor.

Avdrag, som i första stycket sägs, skall dock ifråga om livförsäkring,

som är kapitalförsäkring, ske endast därest försäkringen är tagen å försäkringsstagarens

eller hans makes liv samt enligt avtalet premiebetalningen

skolat vara fullgjord under en tid icke understigande tio år och ej heller

under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som skolat erläggas, därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

på en gång tillfaller någon skall denne —--äga rum.

3 mom. Skyldighet att erlägga arvsskatt föreligger icke för förmånstagares,

arvinges eller testamentstagares förvärv av sådan livförsäkring, som

avses i 4 § 4 mom., ej heller för förmånstagares, arvinges eller testamentstagares

förvärv av annan livränta, i den mån vad som från samma person

tillfallit mottagaren såsom sådan livränta icke överstiger 1 500 kronors

årsränta.

15 §.

1 mom. Andel ---— i skatteärendet. Ingår i giftorättsgodset livförsäk
ring,

som avses i 4 § 4 mom., skall dock vid beräkningen av andelen till denna

hänföras sådan försäkring samt hälften av det övriga giftorättsgodset.

Är äldre---upprättad handling.

För efterlevande -— —• -— ej arvsskatt.

23 §.

Vid uppskattning ----äro tillämpliga.

C. Fordran uppskattas — — — en räntefot av fyra procent utgör---

tabellen I.

Osäker fordran---- äro tillämpliga.

D. För evärdelig---- uppskattas till tjugufem gånger det — -— —-

år uppgått.

Nyttjanderätt eller —--och en räntefot av fyra procent enligt — — —

fogade tabellerna II och III. Där rättighet,--- -—■ värdet utgöra fyra procent

av---prövas skäligt.

Kapitalvärdet av ----av tabell III, såsom om----år motsvara.

Är rättighet —--yngstes ålder.

E. Värdet av —---skedd försäljning.

37 §.

2 mom. Skatt----av förmånstagare till annan försäkring än sådan,

som avses i 4 § 4 mom.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § 2 och 3 mom. är

stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, etter en räntefot av 4 %, av en efter förloppet av nedanstående antal

år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för

tiden före förfallodagen.

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

i

9615

21

43-88

41

20-03

61

9-14

81

417

2

92-46

22

42-20

42

1926

62

8-79

82

4-01

1 3

88-90

23

40-57

43

1852

63

8-45

83

386

4

85-48

24

39-01

44

17-80

64

8-13

84

3-71

5

82-19

25

37-61

45

17-12

65

7-81

85

3-67

6

79-03

26

36''07

46

16-46

66

7-61

86

3-43

7

75-99

27

34-68

47

15-88

67

7-22

87

3-30

8

73-07

28

33 35

48

15-22

68

0-95

88

317

9

70-26

29

32-07

49

1463

69

0-68

89

305

10

67-66

30

30-83

50

14 07

70

642

90

2-93

1 11

04-96

31

29-65

51

13-53

71

6-17

91

2-82

12

62-46

32

28-51

52

13 01

72

5-94

92

2-71

13

60-06

33

27-41

53

1251

73

5-71

93

2-61

14

57-75

34

26-36

54

12-03

74

549

94

2-51

1 15

55-53

35

25-34

55

11-57

75

5-28

95

2-41

10

53-39

36

24-37

56

11-12

76

5-os

96

232

17

51-34

37

23-43

57

10-69

77

4-88

97

2-23

18

49-36

38

22-53

58

10-28

78

4-69

98

2-14

19

47-46

39

21-66

59

9-89

79

4-51

99

2-06

! 20

45-64

40

20-83

60

9-51

80

4-34

100

1-98

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 4 %, av en under nedanstående antal år utgående

ränta (avkomst, förmån) å 1 krona.

! Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

-*

Antal 1

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

Antal

år

Kapital-

värde

i

0-98

21

14-31

41

20-39

61

2317

81

24-44

2

1-92

22

14-74

42

20-59

62

23-26

82

24-48

3

2-83

23

15-15

43

20-78

63

23-35

83

24-52

4

3-70

24

15-55

44

20-96

64

23-43

84

24-55

5

4-54

25

1593

45

21-13

65

23-51

85

24-59

6

5-35

26

16-30

46

21-30

66

23-68

86

24-63

7

6-12

27

16-66

47

21-46

67

23-66

87

24-66

8

6-87

28

17-00

48

21-62

68

23-73

88

24-69

9

7-58

29

17-32

49

21-77

69

23-80

89

24-72

10

8-27

30

17-64

50

21-91

70

23-86

90

24-75

11

8-94

31

17-94

51

22-06

71

23-93

91

24-78

12

9-57

32

18-23

52

22-18

72

23-99

92

24-81

13

10-19

33

18-61

53

22-31

73

24-04

93

2484

14

10-77

34

18-78

54

22-43

74

24-10

94

24-86

15

11-34

35

19-04

55

22-55

75

24-15

95

24-89

16

11-89

36

19-29

56

22-66

76

24-21

96

24-91

17

12-41

37

19-53

57

22-77

77

24-26

97

24-93

18

12-91

38

19-76

58

22-88

78

24-30

98

24-95

19

13-40

39

19-98

59

22-98

79

24-35

99

24-97

20

13-86

40

20-19

60

23-08

80

24-39

100

25-00

Tabellen avser det fall, att kapitalvärdet hänför sig till en tidpunkt mitt emellan två ränteutbetalningar.

Kapitalvärdet omedelbart före en ränteutbetalning beräknas genom att öka och

kapitalvärdet omedelbart efter en utbetalning genom att minska kapitalvärdet enligt tabellen

med följande procenttal av detsamma, nämligen om räntan betalas helårsvis med 2 % och om

den betalas halvårsvis med 1 %.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

267

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 4 %, av en livränta eller annan förmån, som under

en persons livstid utgår med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapital-

värde

Ålder

Kapital-

värde

Ålder

Kapital-

värde

Ålder

Kapital-

värde

Ålder

Kapital- värde J

0

22-29

21

2084

42

17-02

63

10-86

84

3-55

1

22-76

22

20-72

43

16-76

64

9-99

85

3-33

2

22-76

23

20-60

44

16-50

65

9-62

86

3-13 j

3

22-71

24

20-47

45

16-23

66

9-25

87

2-94

4

22-64

25

20-33

46

15-96

67

8-88

88

2*76 i

5

22-57

26

20-19

47

15-68

68

8-51

89

2-59

6

22-48

27

20-04

48

15-39

69

8-14

90

2-44

7

22-40

28

19-89

49

15-10

70

7-78

91

2-31

8

22-30

29

19-73

50

1479

71

7-41

92

2-20

9

22 20

30

19-56

Öl

1449

72

7-06

93

2-08

10

22-10

31

19-38

52

14-17

73

6-71

94

1-99

11

21-99

32

19-20

53

1385

74

6-37

95

1-89

12

21-88

38

1901

54

13-53

75

603

96

1-81

13

2T76

34

18-82

55

13-20

76

5-71

97

1-71

14

21-64

35

18-62

56

1286

77

5''40

98

1-60

15

21-52

36

18-41

57

12-51

78

5T0

99

1-49

16

21-40

37

18-20

58

1216

79

4-81

100

1-37

17

2129

38

17-97

59

11-81

80

4-53

101

T2S

18

21-17

39

17-75

00

1145

81

4-27

102

1-06

19

21-06

40

17-51

61

11-09

82

4-02

103

0-98

20

20-95

41

17-27

62

10-73

83

3*78

104

0-74

Tabellen avser det fall, att kapitalvärdet hänför sig till en tidpunkt mitt emellan två ränteutbetalningar.

Kapitalvärdet omedelbart före en ränteutbetalning beräknas genom att öka och

kapitalvärdet omedelbart efter en utbetalning genom att minska kapitalvärdet enligt tabellen

med följande tal nämligen, om livräntan betalas helårsvis 0‘6, om den betalas halvårsvis 025

om den betalas kvartalsvis 0''125 och om den betalas månadsvis 0-042.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.

Härmed förordnas, att 22 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om

kvarlåtenskapsskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

22 §.

Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till sådan livförsäkring,

som avses i 4 § 4 mom. arvsskatteförordningen.

I fråga om---är i 12 § 2 mom. tredje stycket arvsskatteförordningen

stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B.

Tabell, utvisande den skatt, som för lli livförsäkringsbolag betecknade A—P skulle ha utgått enligt gällande

kommmunalskattelag, om man bortser från spärreglerna för ränteskattens beräkning.1

Skattesatser: för kommunalskatt 10 %

för statsskatt 25 %

Beskattningsår

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

IC

L

M

N

O

P

Samt-

liga

bolag

Skatt

% av

den till ränteskatt skattepliktiga ränteinkomsten

1932................

28-1

28-7

(10-8)

27-8

17-4

15-9

257

21-8

31-3

18-8

(12-2)

30-5

28''3

24-4

24-4

24-8

1933................

29-0

24-0

29-3

24-6

16-3

233

24 3

23-7

32.7

16 3

(14-1)

29-0

25-8

26-7

24-9

244

1934................

25''9

24-5

(15-0)

21-6

152

176

17''0

19 7

275

(15''1)

(15-1)

22''9

19-2

24-4

21-4

20-9

1935................

23''8

24-8

(11-3)

20-5

(14-2)

16-4

18-2

20-2

26-6

(14-4)

(10-8)

16''5

22-4

19-1

168

19-6

19 c

1936................

18-6

(12-8)

(12-9)

(13-0)

(13-2)

(11 9)

(14-5)

(11''8)

19-6

(13''9)

(12-6)

(14-4)

20-6

(14-3)

15-7

149

14-4

1937................

18-2

(10-8)

(10-8)

(13-7)

(10-8)

(11-1)

(13-7)

(11-5)

(16-6)

(12''5)

(12-8)

(13-8)

(15-4)

(13-9)

(11-5)

(14.0)

131

1938................

17-5

(10-8)

(14-8)

(11-9)

(11-8)

(10-8)

(12-7)

(11-3)

(15-9)

(1-2-8)

(12-2)

(14-3)

(13-1)

(10-8)

(14-2)

(13-4)

12-7

1939................

(17-8)

(10-8)

(13-1)

(12-4)

(11-9)

(11-2)

(10-8)

(11-8)

(17''1)

(11-9)

(11-8)

(14-0)

(12-4)

(108)

(13-4)

(13-6)

12-6

1940................

(16-8)

(10-8)

(13-8)

(16-1)

(11-1)

(12-3)

(11-8)

(12''9)

(12-4)

(12-2)

(11-6)

(14-5)

(12-4)

(10-8)

(108)

(10-8)

12-4

1941................

(11-2)

(10-9)

(13-1)

20-8

(11''®)

(11-4)

(11''8)

(12-8)

(17''4)

(11-2)

(12-2)

(14-5)

(13''0)

(10-8)

(10-8)

(10-8)

13-1

1942................

25-4

(10-9)

(12-5)

22-7

8(11*9)

(11-7)

®(ll-9)

8(14''4)

(11-0)

(HO)

(11-8)

15-3

28-3

19-7

(10-8)

(10-8)

14-3

1943................

(10-9)

16-1

(12-9)

20-0

816''0

(11''0)

S(H’7)

*14-5

(11-2)

»(IM)

(12-6)

815''3

36-6

21-6

(11''0)

(10-8)

14-6

1944................

19-6

145

Ml-7)

815''5

815''3

s(ll*2)

814-5

“(14-3)

(10-9)

»14-5

(14-0)

815-0

29-7

20''8

251

17-2

15 4

1945................

16-6

14-5

316-6

17-8

14-6

16''9

314’6

S14-G

(10-9)

171

814''9

s14-5

24-3

20-6

26-9

22-1

16-2

1946................

21-3

25-1

(14-1)

17-8

16-3

18-7

314-4

314-4

(11-9)

19 7

14-5

314-4

23-7

21-1

32-4

16-0

18-2

Hela perioden

20-2

16 5

14-0

18-3

13-8

14-1

151

152

17-3

14-2

12-9

164

22-2

18-1

18-3

16 3

16-3

1947................

193

14-4

(16-2)

16-9

16-3

314-4

14''4

(14-4)

(1P''9)

314-5

14-6

»14-5

22-3

20.4

23-2

152

15-6

1947, vid tillämpning

av departementsför- slaget1 2............

20 g

19-1

18-5

14-9

22-7

17-0

18''8

17-4

13-8

17-4

10-7

14''2

10-5

20-4

191

19-4

17-6

Medclförsäkringssum- ma, kr...........

3 090

6 929

1824

1 170

3 067

2 384

3 926

2 437

1257

2 381

1324

1430

1803

4 819

6 083

6 181

1 I de fall då spärreglerna i realiteten trätt i funktion ha sifforna i tabellen angivits inom parentes.

2 I fall, då onormalt stora kursvinster eller kursförluster förekommit under 1947, har bortsetts från dessa.

8 Avkortning eller restitution enligt förordningen den 28 maj 1943 om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt har ägt rum eller,

beträffande beskattningsåret 1947, sökts.

Kunnl. Maj:ts proposition nr 93.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell, utvisande depaiTementsfiirslagets verkningar vid tillämpning & beskattningsåret 1947,

Kommunalskatten 10 kronor för varje skattekrona.

Belopp angivna i tusental kronor (tkr).

Bilaga C.

Bolag

Skatte-

pliktig

intäkt

enligt

depar-

tements-

förslaget

tkr

Antal enheter, som

berättiga till

avdrag

Avdrag å

Skatt enligt dcparte- mentsförslaget om av- draget för enhet utgör

Skatten enligt departements- förslaget i procent av skatten

enligt gällande bestämmelser,

men med statsskatt beräknad

efter 25 % samt utan hänsyn

till spärregeln vid ränteskat- tens beräkning eller till för- ordningen den 28 maj 1943,

om avdraget för enhet utgör

Totala avdraget i pro- cent av förvaltnings- kostnaderna för direkt

försäkring, om avdraget

för enhet utgör

Antal för- säkrade

Antal för- säkringar

5 % av

in- täkten

tkr

5 kr. för

försäk- rad

person

tkr

5 kr. för

försäk- ring

tkr

5 kr. för

försäk- rad

person

tkr

10 kr.

för

försäk-

rad

person

tkr

5 kr. för

försäk- ring

tkr

5 kr.

för

försäk-

rad

person

%

10 kr.

för

försäk-

rad

person

%

5 kr.

för

försäk-

ring

%

5 kr. för

försäkrad

person

%

10 kr. för

försäkrad

person

%

5 kr. för

försäk- ring

%

1

9 498

130000

167 266

475

650

836

1591

1467

1556

108

100

103

20

35

23

(10 163)

(508)

(1 711)

(1587)

(1 676)

(116)

(108)

(111)

(21)

(36)

(24)

II

3 990

44 000

62 000

200

220

310

678

636

661

85

79

82

14

21

16

III

12 600

110 0(10

136 300

630

550

682

2170

2 065

2145

159

151

157

16

23

17

IV

2 101

28 100

3*5 833

105

140

184

353

326

344

117

108

114

58

92

69

V

3 262

31 700

36 400

163

158

182

559

528

554

182

172

180

23

34

25

(2 363)

(118)

(397)

(367)

(392)

(129)

(120)

(128)

(20)

(31)

(21)

VI

15 474

1 130 000

1 354 OCH)

774

5 650

6 770

1720

646

1506

93

35

81

45

84

52

VII

5 590

109 640

127 800

280

548

639

905

801

887

142

126

139

31

51

34

VIII

3 515

151000

172 000

176

755

860

491

348

471

123

87

118

29

52

32

IX

6 853

120 000

136 000

343

600

680

1123

1009

1108

132

118

130

26

42

28

X

3 604

135 000

165 000

180

675

825

522

394

494

128

96

121

42

75

49

XI

8 719

690 000

773 000

436

3 450

3 865

918

263

839

113

32

103

42

80

47

(9 714)

(486)

(1 098)

(442)

(1 019)

(135)

(54)

(126)

(43)

(80)

(47)

XII

2 050

70 000

85 000

102

350

425

304

237

289

127

99

120

37

66

43

XIII

5168

294 000

382 365

258

1470

1912

654

374

570

113

64

98

38

70

47

XIV

656

53 400

60 000

33

267

300

68

17

61

52

13

47

56

106

62

XV

144

10 300

11000

7

52

55

16

6

16

57

21

57

7

14

8

XVI

74

3 890

5172

4

19

26

10

6

8

83

50

67

6

11

8

Samtliga

83298

3111030

3 710136

4165

15555

18651

12080

9124

11511

118

89

112

32

50

30

bolag

(84 059)

(4203)

(12 217)

(9 262)

(11 648)

(120)

(91)

(114)

(32)

(57)

(36)

Anm. I fall, då onormalt stora kursvinster eller kursförluster förekommit under 1947, bär inom parentes angivits de belopp som erbållas,

då man bortser från nämnda vinster och förluster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Bilaga D.

Tabell, utvisande omfattningen av livförsäkringsbolagens återförsåkringsrörelse

vid utgången av år 1947.

Bolag

Återförsälcringsbestånd (dödsfallskapital)

i tusental kronor

Totalt

försäkrings- bestånd

(dödsfalls- kapital) i

tusental

kronor

Från utländska

anstalter över- taget återför- säkringsbe- stånd i pro- cent av totala

försäkrings- beståndet

Övertaget

från

svenska

bolag

Avgivet

till

svenska

bolag

Övertaget

från

utländska

anstalter

Avgivet

till

utländska

anstalter

Nordstjernan..

49 982

42 673

132

4 776

360730

004

Thule........

227 375

125 876

158

9 343

1487 718

0*01

Victoria......

7 292

59 689

146

559

141800

Ol0

De förenade ..

25 439

608 376

—

—

772 848

___

Allm.liv-Oden.

47 700

42 960

2 562

3 675

540 308

047

Balder .......

36 686

71 961

—

—

467 757

.

Svenska liv ...

60 465

84181

83

589

702 145

O01

Valand.......

31 773

51 977

1

10

438 966

Ooo

Trygg ........

—

25848

—

—

990 230

_

Allm. pens. ...

13 775

20719

12

1197

237 834

001

Framtiden____

3 710

7 352

10

2 728

924 873

000

Folket........

19 907

16 471

—

—

568 884

_

Jämv.männen.

10 997

—

—

114 555

_

1 Städernas liv..

16 630

27105

—

—

105 900

_

Liv-Göta......

5 762

16 938

—

—

40102

_

Skandia......

222 266

116 468

859

1656

794 281

0-11

Svea.........

215 078

88 561

25193

8 571

707 762

3-56

Skåne ........

179 023

48 922

1359

3 247

449 899

O30

Samtl. bolag

1162863

1467 074

30 515

36 351

9846592

0-31

Sverige.......

726 577

470 160

32 911

89 744

766 591

4-20

Atlas.........

34 806

6 683

26 652

19 445

61 458

43-37

Vala.........

12 234

1518

1599

2 956

13 832

11-56

Samtl. bolag

773617

478 361

61162

112145

841881

7-26

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

271

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll................................. 2

Författningstext...................................................... 6

I. Inledning ...................................................... 47

II. Sammanfattning av kommitténs förslag........................... 48

III. Gällande rätt .................................................. 54

A. Försäkringsanstalter.......................................... 54

a) Inländska försäkringsanstalter.............................. 54

1. Livförsäkringsrörelse.................................... 54

2. Sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse ............ 60

b) Utländska försäkringsanstalter............................. 60

B. Försäkringstagare............................................ 60

a) Begreppen pensionsförsäkring och försäkring mot engångspremie 61

1. Rena livränteförsäkringar, vilka betecknas som pensionsför
säkringar.

............................................ 61

2. Kombinerade livränte- och kapitalförsäkringar, vilka beteck
nas

som pensionsförsäkringar.......................... 62

3. Andra kombinationer av livränte- och kapitalförsäkringar .. 64

4. Försäkring mot engångspremie.......................... 64

b) Försäkringar, vid vilka premien får avdragas och utfallande försäkringsbelopp

i princip beskattas helt...................... 64

c) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp beskattas efter viss reduktion...... 66

d) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp ej beskattas...................... 67

e) Annan skattepliktig intäkt på grund av försäkring än försäkringsbelopp

............................................... 67

f) Av sociala skäl föranledda avvikelser från de förenämnda principerna

.................................................. 68

IV. Kritik av gällande beskattningsregler............................ 69

A. Den teoretiska motiveringen för gällande bestämmelser.......... 69

B. Praktiska olägenheter av gällande beskattningsregler............. 78

a) Beskattningen av försäkringsanstalter....................... 78

b) Beskattningen av försäkringstagare......................... 81

V. Allmän motivering till departementsförslaget.................... 88

A. Principiella synpunkter på beskattning av livförsäkringsanstalter

och livförsäkringstagare...................................... 88

B. Beskattning av försäkringsanstalter............................ 99

a) Beskattning av inländska försäkringsanstalter, vilka driva livförsäkringsrörelse

......................................... 99

1. Rörelse avseende andra direkt meddelade inländska livförsäkringar

än pensionsförsäkringar......................... 99

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Sid.

2. Den s. k. spärregeln vid ränteskattens beräkning......... 116

3. Rörelse avseende direkt meddelade utländska livförsäkringar

ävensom rörelse avseende i återförsäkring övertagna livförsäkringar

............................................ 119

4. Fråga om beskattning av rörelse avseende pensionsförsäkring

jämte fråga om fördelning av intäkter och avdrag mellan

olika försäkringsgrenar................................ 123

5. Fråga om beskattning av aktieutdelning hos försäkrings
anstalter,

som äro aktiebolag.......................... 124

6. Understödsföreningar................................... 126

7. Pensionsstiftelser....................................... 133

b) Beskattning av utländska försäkringsanstalter, vilka driva livförsäkringsrörelse

............................................ 136

C. Beskattning av försäkringstagare.............................. 137

a) Inkomstbeskattning av ränta å premiereserv samt förmögenhetsbeskattning

av premiereserven............................. 138

b) Gränsdragningen mellan pensionsförsäkring och annan försäkring 154

c) Rätt till avdrag för försäkringspremier samt beskattning av utfallande

försäkringsbelopp.................................. 175

1. Kapitalförsäkring....................................... 175

2. Pensionsförsäkring...................................... 177

3. Sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring 187

4. Ledareförsäkring....................................... 195

D. Rörelseidkares rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse 196

E. Beskattning av utländska försäkringsanstalters rörelse avseende

trafikförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring............. 203

a) Trafikförsäkring.......................................... 203

b) Sjuk- och olycksfallsförsäkring ............................. 205

F. övergångsbestämmelser....................................... 209

VI. Specialmotivering.............................................. 220

A. Kommunalskattelagen........................................ 220

B. Förordningen om statlig inkomstskatt......................... 237

C. Förordningen om statlig förmögenhetsskatt..................... 238

D. Taxeringsförordningen........................................ 241

E. Uppbördsförordningen........................................ 244

F. Förordningarna om arvsskatt och gåvoskatt samt om kvarlåtenskaps
skatt.

..................................................... 245

VII. Departementschefens hemställan................................ 248

Bilagor

A. Skattekommitténs författningsförslag............................... 250

B. Tabell, utvisande den skatt, som för 16 livförsäkringsbolag betecknade

A—P skulle ha utgått enligt gällande kommunalskattelag, om man bortser

från spärreglerna för ränteskattens beräkning...................... 268

C. Tabell, utvisande departementsförslagets verkningar vid tillämpning

å beskattningsåret 1947 ....................... 269

D. Tabell, utvisande omfattningen av livförsäkringsbolagens återförsäk
ringsrörelse

vid utgången av år 1947 ............................. 270

497290. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1950:49 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten