Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1957 (nr 303)

1951-03-09 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:105, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1957 (nr 303)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni

1957 (nr 303); given Stockholms slott den 9 mars

1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303).

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947* 1, vilken

jämlikt lag den 12 maj 1950 (nr 174) gäller till och med den 30 juni 1951,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 105.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet

av prisregleringslagen den 30 juni 1957 (nr 303) och anför därvid följande.

Inledning.

Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i

kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30

juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 12

maj 1950, nr 174. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1951.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande

här nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,

för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt

förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med

riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt

förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947

(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom

nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet

är alltjämt gällande.

I 2 § äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,

att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,

såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar

minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum, dels ock upplåtelse av

rätt att nyttja förnödenhet samt att lika med försäljning av förnödenhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

skall anses överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell

art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller

att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens

vanliga avkastning.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas

med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den

som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall

ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse

beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas

eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken

försäljning må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller

utfästelsen eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.

I 5 § finnas vissa stadganden om s. k. tvångskartellering m. in.

Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §

1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller

som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å

förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften

angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom

fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris

eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom

stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående

innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment

må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex

månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst

sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.

Vidare stadgas i 6 § 2 inom., att om prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som

kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl

meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet

gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.

Enligt 7 § äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss

Ijänst utföras eller erbjudas med mindre priset å förnödenheten eller tjänsten

godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Sådan föreskrift

må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. God
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

känt pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten. Har pris godkänts

på sätt nyss sagts och inträda därefter sådana på prisbildningen inverkande

förhållanden att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Dylikt

förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller

företagare.

I 8 § meddelas ett allmänt förbud mot prisocker och 9 § innehåller bestämmelser

om s. k. kombinationsavtal. Vidare meddelas i 10 § föreskrifter

om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 11 § äger myndighet som Konungen

bestämmer meddela vissa föreskrifter rörande anslag med prisuppgifter

in. m. I 12—14 §§ äro ansvarsbestämmelser upptagna och i 15, 17 och 18 §§

meddelas vissa processuella föreskrifter.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Maj:t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).

Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men

har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 12 maj

1950, nr 175, för tiden till och med den 30 juni 1951.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser

den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni

1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947

samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt

förlängts, senast genom kungörelsen den 22 december 1950, nr 666.

Enligt sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet

tills vidare för tiden till och med den 30 juni 1951. Prisstoppdagen är

i flertalet fall den 31 oktober 1942.

Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa

föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden.

Riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.

I detta sammanhang torde jag få lämna en redogörelse för frågan om

riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.

Genom beslut den 31 mars 1950 anbefallde Kungl. Maj :t statens priskontrollnämnd

och övriga myndigheter med prisreglerande uppgifter att tills

vidare under år 1950 vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga

i beslutet angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer grundades på förslag

framlagda av den i december 1948 tillkallade förhandlingsdelegationen för

utarbetande av direktiv för priskontrollen. De av Kungl. Maj :t genom nämnda

beslut fastställda riktlinjerna framgå av Bihang till detta protokoll.

Mot slutet av förra året utarbetades inom handelsdepartementet en promemoria

angående den prisreglerande verksamheten efter utgången av 1950,

innefattande förslag till nya riktlinjer för denna verksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

5

I promemorian erinrades inledningsvis om att de direktiv, som gällt för

prisregleringen under år 1950, i huvudsak voro utformade med hänsyn till

de särskilda betingelser som inkomststabiliseringen och den därtill anslutna

subventionspolitiken inneburit. I och med den nya rörlighet på pris- och

inkomstområdet, som kom att inträda kring årsskiftet 1950/51, hade dessa

särskilda betingelser bortfallit. Samtidigt hade en påtaglig förändring skett

i den allmänna ekonomiska situationen inom landet, vilket krävt en omställning

av den ekonomiska politiken. I detta läge hade även förutsättningarna

för statsmakternas övervakning av utvecklingen på prisområdet blivit i viss

mån andra än dem som förelegat, när de nuvarande riktlinjerna för priskontrollen

uppdragits.

I promemorian uttalades vidare, att den ändrade situationen främst sammanhängde

med den omsvängning av det internationella konjunkturläget,

som blivit eu följd av den världspolitiska utvecklingen. Med den starka anknytning

till utlandsmarknaden, som utmärkte det svenska näringslivet,

hade det ekonomiska läget inom landet snabbt rönt inverkan av den inflationsartade

tillspetsningen av den internationella konjunkturen. 1 det uppkomna

läget måste den ekonomiska politiken inriktas på att bevara den

samhällsekonomiska jämvikten och motverka tendenserna till balansrubbning.

Ett villkor härför var, att efterfrågan i samhället hölls inom gränserna

för de reala resurserna, så att utrymme ej skapades för en självständig

inhemsk prisstegringskonjunktur. Huvudlinjerna för en sådan politik

hade redovisats i propositionen nr 255 till 1950 års riksdag.

I promemorian underströks, att strävandena att genom en begränsning

av de förutsedda efterfrågeökningarna upprätthålla jämvikten mellan de

produktiva resurserna och anspråken på dessa måste stödjas av direkta ingripanden

på prisområdet. Tidpunkten för den definitiva avvecklingen av

priskontrollen måste därför förskjutas längre fram i tiden än som tidigare

synts nödvändigt.

I det rådande läget var det icke möjligt att genom priskontroll hindra

utifrån kommande prisstegringar att slå igenom i den svenska prisnivån.

De lönehöjningar, som inträdde med utgången av år 1950, torde icke heller

kunna undgå att framkalla prisstegringar trots att pågående rationalisering

och andra förhållanden kunde antagas ha skapat utrymme för höjda löneutgifter

utan prisstegring. Huvuduppgiften för priskontrollen blev under

dessa förhållanden närmast att tillse, att inflationstendenserna utomlands

icke uppammade spekulativt betonade prisstegringstendenser inom landet,

vilka gåvo upphov till en sekundär uppdrivning av den svenska prisnivån.

Särskilda problem uppstodo genom de spänningar på hemmamarknaden,

som de stigande export- och importpriserna i vissa fall kunde medföra.

De uppgifter som sålunda kommo att åvila priskontrollen under den närmaste

tiden voro viktiga och svåra. Den prisreglerande myndigheten måste

vaksamt följa utvecklingen och ingripa vid spekulativa prisrörelser, innan

dessa nått sådan styrka alt de blevo svåra att bemästra. Prisregleringsverksamheten

borde härvid i första hand inriktas på varor och tjänster, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

med hänsyn till konkurrensförhållanden och prispolitiska synpunkter i övrigt

kunde sägas vara av betydelse för prisutvecklingen. En sådan inriktning

av prisregleringen fick dock icke drivas så långt, att risker för snedvridning

av prisstrukturen uppkommo. Det måste därför förutsättas, att

möjligheter bibehöllos för att åter utsträcka prisregleringen till ett vidare

fält, därest dylika tendenser skulle framträda. Över huvud torde det få förutskickas,

att priskontrollen handhades med smidighet och anpassades till

lägets skiftande krav.

Med utgångspunkt från anförda synpunkter samt på grundval av vissa

överläggningar med företrädare för olika näringsorganisationer upprättades

inom handelsdepartementet ett utkast till direktiv för den prisreglerande

verksamheten efter utgången av 1950 av den lydelse som framgår av Bihang

till detta protokoll.

Till förslagets olika punkter voro knutna vissa kommentarer av i huvudsak

följande lydelse.

De för år 1950 gällande direktiven äro direkt anknutna till den mellan

arbetsmarknadens huvudorganisationer träffade överenskommelsen om lönestabilisering

och strävandena att nå inkomststabilisering och i direktiven

eller kommentarerna till dem finnas regler och uttalanden som hänföra sig

till löne- och inkomststabiliseringen. Således återfinnes i punkt 1 en hänvisning

härtill, punkt 6 är helt uppbyggd på stabiliseringen och av kommentaren

till punkt 7 framgår, att densamma får ses mot bakgrunden av stabiliseringspolitiken.

Med hänsyn till att en återgång till fria lönerörelser avses

skola ske efter utgången av innevarande år böra de regler och uttalanden

som anknyta till löne- och inkomststabiliseringen utgå. I enlighet härmed

har viss omformulering av punkt 1 skett i departementsutkastet; punkten 6

i dess nuvarande lydelse och punkten 7 ha utgått. I det följande lämnas en

kortfattad redogörelse för motiveringarna till ändringarna respektive varför

ändringar icke vidtagits å de skilda punkterna.

2. En höjning av den allmänna kostnadsnivån under nästa år kan förutses

såväl på grund av höjda råvarukostnader som höjda löner. I ett sådant

läge torde prisstoppet böra bibehållas. Om så icke skulle ske, måste man säkerligen

räkna med större prisstegringar än om prisutvecklingen underkastas

kontroll. Den under 1950 beträdda vägen att från prisstoppet undantaga

vissa varor och tjänster synes dock icke böra frånträdas, om förutsättningar

härför föreligga. Prisstoppsdagen är oförändrad.

3 och 4. Dessa punkter reglera förutsättningarna för medgivande till prishöjning.

Enligt punkt 3 måste »vederbörligen granskad kostnadskalkyl» och

enligt punkt 4 »verkställd lönsamhetsberäkning» föreligga för att prishöjningar

skola kunna medgivas i de i respektive punkter angivna fallen. Det

har från skilda håll framhållits, att priskontrollnämnden med säkerhet kommer

att bli överhopad med ansökningar om prishöjningar på grund av inIräffande

lönestegringar. Med de nuvarande kraven på utredning om kostnadsstegringarnas

betydelse — »kostnadskalkyler» resp. »lönsamhetsundersökningar»

— skulle det kunna betvivlas att priskontrollnämnden blir i

stånd att avgöra alla frågor så snabbt som är önskligt. Det kunde därför

ifrågasättas, om man icke borde söka någon annan väg av enklare beskaffenhet

för att behandla det ökade antalet ärenden.

I princip synas de regler som återfinnas i punkterna 3 och 4 alltjämt böra

gälla. För att undvika den nyss antydda anhopningen av ärenden hos priskontrollnämnden

med krav på nästan omedelbart avgörande, har diskute
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105. 7

rats en väg, som innebär, att de löneökningar, som olika företag eller, då det

gäller gross- och detaljhandeln, branschen får vidkännas, automatiskt skulle

få medföra en däremot svarande prishöjning å produkterna. Förutsättning

härför skulle emellertid vara att anmälan om prishöjningen göres hos priskontrollnämnden.

Denna skulle efter erhållen anmälan skyndsamt pröva,

huruvida de genomförda höjningarna kunde anses berättigade med hänsyn

till reglerna i punkterna 3 och 4. Om så ej vore fallet, skulle prishöjningen

få återtagas eller reduceras. I den mån klarhet vid ärendenas prövning icke

erhållits om huru stora lönehöjningarna blivit, skulle man kunna tänka sig

att de av arbetsgivarna från början accepterade höjningarna finge tagas som

utgångspunkt för prishöjningar. Dessa övergångsbestämmelsers giltighet

skulle vara beroende av löneavtalsförhandlingarnas gång. Sedan resultaten

av dessa föreligga, skulle de generella reglerna ånyo träda i tillämpning.

Från priskontrollnämndens sida har i anslutning till detta förslag framhållits,

att nämnden redan nu fattat beslut, som avse viss del av 1951, inom

icke oväsentliga delar av mera betydelsefulla områden för priskontrollen, och

att, med tanke på erfarenheterna från början av 1947, då en liknande situation

förelåg, man inom nämnden ej hyser några mera allvarliga farhågor för

att icke kunna bemästra den övergångsbelastning som till äventyrs kan vara

att vänta. Med hänsyn till denna förklaring från priskontrollnämndens sida

ha några särskilda övergångsbestämmelser till punkterna 3 och 4 ej ansetts

behöva inflyta i direktiven. Av särskild vikt synes emellertid vara, att priskontrollnämnden

beaktar de svårigheter som antagligen komma att uppstå

vid bedömandet av frågor om kompensation i prishänseende för den tid som

kan komma att förflyta mellan dagen för löneavtalens träffande och deras

giltighet, vilken senare förmodas bli retroaktiv från nyåret 1951. Något

särskilt uttalande härom i direktiven har icke ansetts böra förekomma.

Punkterna 3 och 4 kvarstå alltså oförändrade.

6 och 7. Som förut påpekats ha punkten 6 i dess nuvarande lydelse och

punkten 7 med hänsyn till deras sammanhang med löne- och inkomststabiliseringen

under 1950 utgått. Då enighet emellertid synes råda mellan de

olika intressenterna om att lönekostnader, som gå utöver vad som avtalsmässigt

gäller för vederbörande branscher, icke skola få medräknas i de

kalkyler och lönsamhetsberäkningar som komma att ligga till grund för bedömningen

av prisfrågorna, ha bestämmelser härom intagits i en omformulerad

punkt 6.

För handelsmarginalernas bedömande synas böra gälla de allmänna reglerna

i punkterna 3 och 4.

Över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av koinmerskollegium,

statens jordbruksnämnd, statens priskontrollnämnd, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa

förbundet, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Skånes handelskammare, landsorganisationen i Sverige och tjänstemännens

centralorganisation.

Icke någon av remissinstanserna förordar att man i nuvarande läge helt

avskaffar priskontrollen. I två särskilda uttalanden till ett av remissyttrandena

hävdas emellertid, att prisregleringslagen borde bibehållas efter den

1 juli 1951 endast ur beredskapssynpunlct i händelse av avspärrning eller

liknande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

De i promemorian föreslagna riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten

ha tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran av kommerskollcgirnn,

statens jordbruksnämnd, statens priskontrollnämnd, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa förbundet, landsorganisationen och tjänstemännens

centralorganisation.

Mot de föreslagna riktlinjerna ha å andra sidan invändningar i olika hänseenden

framförts av Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund

samt handels kamrarna i Stockholm, Göteborg och Skåne.

Av de yttranden, i vilka förslagen tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan

erinran, torde här följande få återgivas.

Kommerskollegium har ansett det erforderligt att de riktlinjer, enligt

\ilka

het, möjliggöra ett effektivt arbete på viktigare prisområden, med svfte

framför allt att förhindra spekulativa prisrörelser. Då de nu föreslagna, i

viss mån omarbetade riktlinjerna från år 1950 finge anses verka i dylik

riktning, ville kollegium icke motsätta sig att desamma lades till grund för

den prisreglerande verksamheten.

Statens jordbruksnämnd har understrukit vikten av att en av den prisreglerande

verksamheten föranledd snedvridning av produktion och distribution

effektivt förhindras. Nämnden finner det med hänsyn härtill angeläget

att produktionen av priskontrollerade nödvändighetsartiklar icke hämmas

av snäva tillverkningsmarginaler.

Statens priskontrollnämnd har uttalat, att rådande läge motiverar en

skärpt ekonomisk beredskap, icke minst på prisområdet. Nämnden är dock

medveten om att det icke är möjligt att genom prisreglering bemästra det

inflatoriska trycket. Det är därför angeläget att prisregleringen kombineras

med andra mera primärt inflationsbekämpande åtgärder på det allmänt

ekonomiska området. Inför de utsikter som föreligga beträffande den ekonomiska

utvecklingen har nämnden — som förutsatt att prisregleringslagens

giltighet förlänges efter 1 juli 1951 — ansett, att någon uppmjukning av

gällande riktlinjer för priskontrollen icke är möjlig. Det kan tvärtom enligt

nämndens mening ifrågasättas, om icke en viss skärpning av direktiven

kunde vara berättigad. Nämnden har dock stannat för att de nuvarande direktiven

tills vidare kunna anses tillfyllest.

Nämnden har ansett det angeläget att punkten 6 i förslaget utformas så

att någon tvekan icke kan uppkomma om att endast den kostnadsökning,

som svarar mot skillnaden mellan den senast faktiskt utbetalda lönen och

den för 1951 i kollektiv överenskommelse fixerade — eller mot genomsnitthg

höjning för icke kollektivanslutna arbetstagare svarande — kan få godkännas

som ökad lönekostnad.

Nämnden har vidare framhållit, att det med hänsyn till de speciella förhållanden

som råda inom handeln kan bli nödvändigt att i viss utsträckning

vidtaga justeringar av handelsmarginaler utan att avvakta resultaten

av lönsamhetsundersökningar inom respektive branscher.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

9

Mot priskontrollnämndens yttrande har ledamoten Grundström, med instämmande

av ledamoten Rydbeck avgivit reservation, vari hemställts om

skyndsam överarbetning av förslaget, särskilt avseende punkterna 3 och 4,

innan detsamma lägges till grund för nämndens fortsatta verksamhet. I avvaktan

härpå ha förordats sådana övergångsbestämmelser, att inträffade

löneökningar automatiskt skulle få medföra en däremot svarande prishöjning.

Priskontrollnämndens råd har förklarat sig i stort sett instämma med de

av nämnden anförda synpunkterna. Särskilda yttranden ha avgivits av tre

rådsledamöter.

Ledamoten Lindberger har ansett, att rådet bort göra det uttalandet att

fortsatt giltighet av prisregleringslagen efter den 1 juli 1951 kan vara påkallad

som beredskapsåtgärd i händelse av avspärrning eller andra därmed

jämförliga förhållanden. Så länge varutillgång och försörjning vore tillfredsställande,

borde däremot prisutvecklingen så ostört som möjligt få bestämmas

av kostnaderna å ena sidan och konkurrensen å den andra.

Ledamoten Throne-Holst har framhållit, att om man i nuvarande läge

skall med framgång kunna motverka den inflatoriska utveckling som hotar,

kan det endast ske om priskontrollen utbvgges med en restriktiv penningpolitik,

som hindrar uppkomsten av ett nytt köpkraftsöverskott. Herr

Throne-Holst har vidare förklarat sig dela den allmänna meningen i herr

Lindbergers yttrande.

Ledamoten fru Öhman har ansett, att direktiven borde i olika avseenden

skärpas.

Sveriges lantbruksförbund har anfört, att kostnadsökningar på grund av

lönehöjningar icke böra generellt få medföra en mot löneförhöjningen svarande

prisstegring. Hänsyn måste nämligen tagas dels till den rationalisering

som möjliggjort den före lönehöjningen uppkomna s. k. löneglidningen,

dels ock till den rationalisering som kan motses under 1951. Detta hänsynstagande

är så mycket mer påkallat som man vid fastställandet av priserna

på jordbrukets produkter beaktat den rationalisering som normalt kan förväntas.

Kooperativa förbundet har understrukit, att den administrativa priskontrollens

möjligheter i nuvarande läge äro tämligen begränsade, då det gäller

att förhindra sekundära, spekulativt betonade prisstegringstendenser. Ansvaret

att förhindra dylika prisstegringar kan icke rimligen åläggas den statliga

priskontrollen utan måste åvila de myndigheter, som ha att handlägga

valuta- och penningpolitiken.

Landsorganisationen har uttalat, att förslaget i stort sett synes ge nämnden

det erforderliga underlaget för dess verksamhet. Landsorganisationen

framhåller, att det är påtagligt att priskontrollen under en tid, då genom

ett flertal samverkande orsaker en viss prisstegring är oundviklig, har begränsade

möjligheter att dämpa en sådan utveckling. Samtidigt får dock

priskontrollen ökad betydelse, i det att den måste förhindra att prisrörelsen

får en omfattning som icke är motiverad av kostnadsutvecklingen. Lands
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

organisationen har understrukit, att någon automatisk priskompensation

icke bör lämnas, vare sig i fråga om löner eller andra kostnader, utan att

prövning av kostnadsfaktorerna i förhållande till vinstmarginalerna ständigt

bör ske. Landsorganisationen förutsätter vidare, att priskontrollen särskilt

med tanke på risken för monopolistiska prisbildningsföreteelser övervakar

de områden, som tidigare frisläppts, och att prisregleringen återinföres, om

det visar sig att frisläppandet utnyttjas för icke kostnadsbetingade prishöjningar.

Tjänstemännens centralorganisation har understrukit, att en aktiv priskontroll

i nuvarande starkt försämrade internationella läge utgör en förutsättning

för att den inflationistiska utvecklingen skall kunna begränsas. Det

är angeläget att observera att de lönehöjningar, som träda i kraft vid årsskiftet

1950/51, icke nödvändigtvis behöva slå igenom på prisnivån med

hela sin kraft, enär hänsyn bör tagas till de senaste årens rationaliseringsprocess

inom det svenska näringslivet. Organisationen har vidare framhållit

angelägenheten av en restriktiv tolkning av begreppen »skälig handelsvinst»

och »produktions- eller anskaffningskostnad».

För de yttranden från näringsorganisationer, vilka yrkat på en omarbetning

i väsentliga delar av förslaget till direktiv, torde följande sammanfattande

redogörelse få lämnas.

Sveriges industriförbund har uttalat, att en fortsatt priskontroll i rådande

läge icke torde kunna undgås, icke minst av psykologiska skäl. De direktiv,

som komma att fastställas, böra endast få gälla under en begränsad tid.

Frågan om priskontrollens fortsatta existens och utformning bör därefter

ånyo upptagas till övervägande.

Förbundet har ansett en grundlig upprensning bland de nuvarande prisstoppbestämmelserna

önskvärd. Prisstopp eller annan form av prisreglering

bör numera i princip endast omfatta mera betydelsefulla områden, där tilllika

sådan knapphet råder att ett hävande av prisregleringen kan väntas

medföra större prishöjningar än som fått lov att medgivas vid bibehållen

priskontroll.

Förbundet förordar, att i vart fall under en övergångstid den hittills tilllämpade

proceduren i prisärenden förenklas därhän att i varje fall löneökningar

automatiskt få medföra prishöjning, förutsatt endast att anmälan

därom göres till priskontrollnämnden. Nämnden skulle därefter skyndsamt

pröva huruvida höjningen kunde anses berättigad med hänsyn till gällande

direktiv. Om så ej vore fallet, skulle prishöjningen få återtagas eller reduceras.

Förbundet har vidare framhållit, att bibehållandet av den s. k. lönsamhetsprincipen,

som på sätt och vis kunde försvaras under en tid då det

i princip rådde lönestopp, icke längre torde kunna sakligt motiveras sedan

lönestoppet brutits och förutsättningarna för prispolitiken därmed helt förändrats.

I varje fall borde kravet på lönsamhetsberäkning slopas under en

lämplig övergångstid så att handläggningen av prisärenden åtminstone under

denna tid icke fördröjdes i alltför hög grad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har ansett, att förslaget

bör omarbetas, och därvid särskilt fäst uppmärksamheten på punkterna 3

och 4. I avvaktan på resultatet av en överarbetning av förslaget borde under

de närmaste månaderna sådana övergångsbestämmelser tillämpas, som

beredde näringslivet möjlighet att genom prishöjning täcka sig för på grund

av lönehöjningar ofrånkomliga kostnadsstegringar.

Sveriges grossistförbund har uttalat, att den nya rörligheten på pris- och

inkomstområdet borde få som konsekvens att de nuvarande rigorösa priskontrolldirektiven

upphävdes och ersattes med helt nya bestämmelser, som

dels medgåvo en naturlig anpassning av priser och marginaler efter de ändrade

betingelserna, dels begränsade priskontrollen till områden, där till följd

av varuknapphet risk kunde antagas föreligga för spekulativa prisstegringar.

Intill dess nya direktiv i enlighet med dessa synpunkter utarbetats, borde

det remitterade förslaget provisoriskt tillämpas med den modifikationen att

pris- och marginalhöjningar som kompensation för inträffade kostnadsökningar

skulle få automatiskt genomföras utan hinder av eventuell lönsamhetsundersökning.

Om nämnden icke kunde godtaga den anmälda pris- och

marginalhöjningen, skulle nämnden äga att inom två veckor efter det anmälan

inkommit besluta om lönsamhetsundersökning.

Sveriges köpmannaförbund har ansett det önskvärt att utarbetandet av de

nva direktiven hade anförtrotts en särskild kommitté med representanter

för olika intressegrupper. Förbundet har i övrigt utvecklat i stort sett samma

synpunkter som grossistförbundet.

Stockholms handelskammare har hävdat, att en genomgripande omarbetning

av de föreslagna direktiven snarast möjligt måste äga rum i syfte att

begränsa och anpassa priskontrollens uppgifter efter det ändrade läget och

samtidigt mera fullständigt än hittills fixera gränserna för nämndens verksamhet.

Det generellt verkande prisstoppet, baserat på 1942 års priser, borde

upphävas och ersättas med en på mera speciella områden inriktad övervakande

prisreglering syftande till att förebygga spekulativa prisökningar.

Förutsättningarna för priskontrollen hade bland annat genom den nya lönepolitiken

helt ändrats. Fn skyndsam utredning under medverkan av representanter

för näringslivet borde verkställas för att utarbeta nya riktlinjer

för den begränsade priskontroll, som i det förändrade läget påkallades under

en övergångsperiod i avvaktan på möjligheterna alt avveckla priskontrollcn.

Innan en dylik utredning resulterat i ändrade riktlinjer, borde sådana

prishöjningar automatiskt få vidtagas som motiveras av objektivt fastställbara

kostnadsökningar.

Frågan om penningpolitikens utformning är, understryker handelskammaren,

av grundläggande betydelse för en allmän stabiliseringspolitik i den

nya inflationsperiod som synes förestå. Förutom en målmedveten penningpolitik

fordras andra åtgärder, icke minst av finanspolitisk karaktär, som

tillsammans bilda ett effektivt ekonomiskt program. Handelskammaren vill

emellertid icke bestrida att med nuvarande brist på balans mellan tillgång

och efterfrågan på varor en viss form av priskontroll erfordras i avvaktan

på att balansen återställes genom mera generellt verkande åtgärder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ha framfört:

liknande synpunkter.

Sedan det remitterade förslaget till direktiv blivit föremål för viss överarbetning

inom handelsdepartementet, anbefallde Kungl. Maj :t genom beslut

den 12 januari 1951 statens priskontrollnämnd och övriga myndigheter

med prisreglerande uppgifter att tills vidare intill utgången av juni 1951

vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga följande riktlinjer.

1. Målet för den prisreglerande verksamheten skall vara att, där så är

möjligt, förhindra eller eljest i största möjliga utsträckning begränsa prisstegringar

samt att främja prissänkningar. Inom ramen för denna allmänna

målsättning böra de prisreglerande myndigheterna anpassa sina åtgärder så,

att en av den prisreglerande verksamheten föranledd snedvridning av produktion

och distribution i möjligaste mån motverkas och en ändamålsenlig

inriktning i dessa hänseenden sålunda främjas.

2. Det allmänna prisstoppet avses skola bibehållas tills vidare med oförändrad

prisstoppdag. Där tillräcklig säkerhet föreligger beträffande visst

varuslag, viss grupp av varor eller viss tjänst, att ett upphävande av prisregleringen

icke kommer att medföra prisstegring, bör prisregleringen i fråga

om varuslaget, varugruppen eller tjänsten upphävas. De prisreglerande

myndigheterna böra vid bedömning härav taga vederbörlig hänsyn till det

förhållandet, att en branschförening lovar verka för eller ett enstaka företag

försäkrar att prishöjning icke skall äga rum.

3. Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst

skall kunna medgivas skall alltid vara, att det föreliggande priset enligt en

av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl

visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna

jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas

därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.

4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning

bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd

lönsamhetsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget

eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer

att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden

uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning

kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på

någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda

omständigheter föreligga.

5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall till

utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag

inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i fråga om

varusortiment och kvalitet m. m. som kunna föreligga.

6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar, som komma att läggas till grund

för bedömningen av prisfrågorna, bör, såvitt angår kostnadsökningar, bero
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

13

ende på löneförhöjningar, endast få medräknas sådan kostnadsökning som

svarar mot skillnaden mellan senast faktiskt utbetald lön och lön som för

1951 eller däremot svarande tid antingen bestämts i kollektiv överenskommelse

eller genomsnittligen utgår för arbetstagare, som icke omfattas av

kollektivavtal.

7. I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller

marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder

för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid

ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är monopolistiskt

bestämd.

8. De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande god

kontakt med näringslivet och dess organisationer.

Sedermera har Stockholms handelskammare i en till Kungl. Maj :t ställd

skrift — under åberopande bl. a. av synpunkter som anförts i vissa av näringsorganisationernas

förut återgivna yttranden — hemställt om en förnyad

utredning, under medverkan av företrädare för näringslivet, om priskontrollens

uppgifter under nu rådande förhållanden och om formerna för

dess utövning. Chefen för handelsdepartementet kommer senare i dag att

anmäla denna fråga och ämnar då hemställa om bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för överläggningar angående de fortsatta prisregleringsdirektiven.

Fortsatt giltighet av prisregleringslagen.

I skrivelse den 3 februari 1951 har statens priskontrollnämnd — under

erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1951

— hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni 1952.

Vid gemensamt sammanträde med nämnden och dess råd i anledning av

remissen av utkastet till direktiv för den prisreglerande verksamheten efter

utgången av år 1950 hade förehafts även frågan om förlängning av lagens

giltighetstid. Därvid hade uttalats, att de osäkra förhållanden, som f. n.

rådde på de utrikespolitiska och ekonomiska områdena, syntes komma att

bli tämligen långvariga och torde göra det ofrånkomligt att lagen bibehölles

också under nästa budgetår. Vidare hade framhållits att det icke f. n. syntes

föreligga anledning att vidtaga ändringar i lagbestämmelserna samt att

statsmakterna ägde möjlighet att under lagens giltighetstid begränsa tilllämpningen

av föreskrifterna däri, i den mån så befunnes lämpligt.

Av priskontrollnämndens skrivelse framgår vidare, att nämnden nyligen

beslutat att, med giltighetstid fr. o. m. den 29 januari 1951, undantaga ett

antal förnödenheter och tjänster från prisstoppbestämmelserna. Detta inncbure

emellertid icke att nämnden komme att släppa övervakningen av

prisutvecklingen på de områden som undantagits från prisreglering. I den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

mån det skulle uppträda tendenser till prishöjningar utöver vad som kunde

anses skäligt med hänsyn till kostnadsstegringar och andra förhållanden,

komme nämnden att företaga förnyade prisingripanden på sådana områden.

Så hade t. ex. redan skett beträffande vissa järnvaror.

Departementschefen. I finansplanen till årets statsverksproposition underströk

jag att den ekonomiska politikens strävanden att, sedan den pågående

anpassningen uppåt av priser och löner ägt rum, stabilisera penningvärdet

på den nya nivån måste stödjas av en fortsatt priskontroll. Tidpunkten

för priskontrollens definitiva avveckling måste med hänsyn härtill

förskjutas längre fram i tiden än vad man tidigare hoppats på. Jag erinrade

vidare om att de av Kungl. Maj :t i anslutning till stabiliseringspolitiken

fastställda direktiven för priskontrollen upphörde att gälla med utgången

av 1950 och att nya riktlinjer voro under övervägande och inom kort skulle

komma att fastställas.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t genom beslut

den 12 januari 1951 fastställt sådana nya riktlinjer att gälla tills vidare

intill utgången av juni 1951, motsvarande prisregleringslagens återstående

giltighetstid.

Då i enlighet med vad jag anfört behov av fortsatt priskontroll föreligger,

torde giltighetstiden för prisregleringslagen böra förlängas ytterligare ett år.

Någon ändring av innehållet i lagen ifrågasättes icke.

Med avseende å priskontrollens allmänna karaktär och uppgifter i rådande

ekonomiska läge torde jag få erinra om uttalandena härutinnan i finansplanen.

Jag har där framhållit att stora krav på smidighet komma att

i det nya läget ställas på priskontrollen. Med den nya rörligheten i samhällsekonomin

blir det priskontrollens främsta uppgift att förhindra att sekundära

prisförskjutningar uppkomma sedan anpassningen till den nya prisnivån

genomförts och att se till att spekulativa moment i prisstrukturen ej

ge anledning till självständiga prisrörelser. Priskontrollens uppgift blir sålunda

att utöva kontroll över att initialkostnadsstegringarna icke fortplantas

i prissystemet i större usträckning än vad som är ofrånkomligt och icke

med mera än sitt absoluta belopp. Priskontrollens verksamhet får därmed i

viss mån en karaktär påminnande om den under de första krigsårens kostnadsökningsperiod.

Detta får dock icke innebära att priskontrollen skulle

frångå hittills tillämpade allmänna grunder för sin verksamhet utan den hör

på vanligt sätt söka begränsa prishöjningar till ett minimum och, där möjligheter

därtill föreligga, främja prissänkningar. Det nyss sagda bör heller

icke utesluta en fortsatt avveckling av priskontrollen på områden där några

risker för prishöjningar uppenbarligen icke föreligga.

Såsom av priskontrollnämndens skrivelse framgår har nämnden med tilllämpning

av den sist angivna principen nyligen avvecklat prisregleringen

för ett antal förnödenheter och tjänster. Emellertid har nämden för avsikt

att, i överensstämmelse med vad som förutsatts i ett av remissyttrandena

över utkastet till de nya direktiven för priskontrollen, fortfarande övervaka

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105. 15

prisutvecklingen på frisläppta områden och vid behov åter ingripa med prisreglerande

åtgärder.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt

giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1957 (nr 303), av den lydelse

Bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Otto Winther.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 105.

Bihang.

Utkast

till

riktlinjer för den prisreglerande verksamheten efter utgången

av 1950.

(Utkastet.)

(Av Kungl. Maj.t genom beslut den

31 mars 1950 fastställda direktiv

för 1950.)

1. Målet för den prisreglerande

verksamheten skall — i anslutning till

de mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer

träffade överenskommelserna

om lönestabilisering och till

de allmänna strävandena att nå inkomststabilisering

— vara att i största

möjliga utsträckning förhindra

prisstegringar och främja prissänkningar.

Inom ramen för denna allmänna

målsättning böra de prisreglerande

myndigheterna anpassa sina

åtgärder så, att en av den prisreglerande

verksamheten föranledd snedvridning

av produktion och distribution

i möjligaste mån motverkas och

en ändamålsenlig inriktning i dessa

hänseenden sålunda främjas.

2. Det allmänna prisstoppet avses

skola bibehållas under år 1950 med

oförändrad allmän prisstoppdag.

Där tillräcklig säkerhet föreligger

beträffande visst varuslag eller viss

grupp av varor, att ett upphävande

av prisregleringen icke kommer att

medföra prisstegring, bör prisregleringen

i fråga om varuslaget eller

varugruppen upphävas. Priskontrollnämnden

bör vid bedömning härav

taga vederbörlig hänsyn till det förhållandet,

att en branschförening

lovar verka för eller ett enstaka företag

försäkrar att prishöjning icke

skall äga ruin.

1. Målet för den prisreglerande

vei-ksamheten skall vara att, där så

är möjligt, förhindra eller eljest i

största möjliga utsträckning begränsa

prisstegringar samt att främja

prissänkningar. Inom ramen för

denna allmänna målsättning böra

de prisreglerande myndigheterna anpassa

sina åtgärder så, att en av

den prisreglerande verksamheten föranledd

snedvridning av produktion

och distribution i möjligaste mån

motverkas och en ändamålsenlig inriktning

i dessa hänseenden sålunda

främjas.

2. Det allmänna prisstoppet avses

skola bibehållas tills vidare under

tiden för prisregleringslagens giltighet

med oförändrad prisstoppdag.

Där tillräcklig säkerhet föreligger

beträffande visst varuslag eller viss

grupp av varor, att ett upphävande

av prisregleringen icke kommer att

medföra prisstegring, bör prisregleringen

i fråga om varuslaget eller varugruppen

upphävas. De prisreglerande

myndigheterna böra vid bedömning

härav taga vederbörlig

hänsyn till det förhållandet, att en

branschförening lovar verka för eller

ett enstaka företag försäkrar att

prishöjning icke skall äga rum.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

17

(Av Knngl. Maj.t genom beslut den (Utkastet.)

31 mars 1950 fastställda direktiv

för 1950.)

3. Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag skall kunna medgivas

skall alltid vara, att det föreliggande priset på varan enligt en av den

prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl visas

ieke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna jämte

skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas därvid

med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.

4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning,

bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd

lönsamlietsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget

eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer

att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden

uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning

kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på

någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda

omständigheter föreligga.

5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall

till utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag

inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i

fråga om varusortiment och kvalitet m. m. som kunna föreligga.

6. Kostnadsökningar, som bero på

lönehöjningar, böra, så länge lönestabiliseringen

upprätthålles, i princip

icke få åberopas som skäl för

prishöjning. Detta skall dock icke

gälla sådant lönetillägg, som direkt

eller indirekt kan komma att utgå

till följd av att levnadskostnaderna

enligt 1935 års indexserie uppgå till

169.

7. En mindre betydande prishöjning

i produktionsledet bör icke i och

för sig få medföra höjning av föreliggande

handelsmarginaler i kronor

och öre räknade. Skulle en betydande

höjning inträda i samband med

en omsättningsminskning och de efter

prishöjningen uppkommande

marginalerna i kronor och öre räknade

måste anses särskilt låga, kan

marginalökning i viss utsträckning

medgivas.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr loa.

6. Kostnadsökningar beroende på

löneförhöjningar böra icke få medräknas

i de kalkyler och lönsamhetsberäkningar,

som komma att

läggas till grund för bedömningen av

prisfrågorna, i annan mån än att de

stå i samband med en för 1951 gjord

lönejustering och antingen äro fixerade

i en kollektiv överenskommelse

eller svara mot en genomsnittlig

höjning för befattningshavare, som

ej omfattas av kollektivavtal.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

(Av Kungl. Maj.t genom beslut den (Utkastet.)

31 mars 1950 fastställda direktiv

för 1950.)

8. (7) I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller

marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder

för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid

ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är

monopolistiskt bestämd.

9. (8) De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande

god kontakt med näringslivet och dess organisationer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 mars

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 6 mars 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23

februari 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni

1957 (nr 303).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

expeditionschefen F. G. H. öhman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 8 mars 1951

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 februari 1951 remitterade förslaget

till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19^7

(nr 303).

Föredragande departementschefen hemställer att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

517189. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:337 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 2 i texten
  2. 2LU 1951:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 1 i texten