Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m

1951-03-09 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:122, Angående anslag till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till ny

ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m., given

Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 122.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 23) har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1951/52 beräkna investeringsanslag för följande ändamål, nämligen till Ng

ungdomsanstalt 500 000 kronor, till Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero

70 000 kronor samt till Vatt enanläggning för fångvår dsanstalterna på Hall

och Håga 104 000 kronor. Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor

till fortsatt behandling.

Kapitalbudgeten.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1] Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade. Lagen den 15 juni 1935 om

ungdomsfängelse trädde i kraft den 1 januari 1938. Med denna lag har avsetts

att inom kriminalvården skapa en behandlingsform som skall giva lagbrytare

i åldern 18—21 år fostran och utbildning på särskilda ungdomsanstalter.

Tiden för omhändertagandet av detta klientel bestämmes efter individuella

behov och förutsättningar och är i regel minst ett år med möjlighet

att utsträcka behandlingen till maximalt fyra år. Till grund för behandlingen

på ungdomsanstalterna finnas bestämmelser införda i 1945 års straffverkställighetslag.

En under medverkan av psykiater utförd undersökning, i

de flesta fallen kompletterad med en psykoteknisk anlagsprövning, tjänar

ytterligare till ledning för behandlingen av den intagne. Denne skall vårdas

på öppen anstalt, såframt det ej med hänsyn till hans sinnesbeskaffenhet eller

av annan särskild anledning måste anses olämpligt. Den intagne skall anvisas

lämpligt arbete, ägnat att bereda honom sådan teoretisk och praktisk

yrkesutbildning som kan främja utsikterna för honom att efter utskriv
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

3

ningen försörja sig. Särskild uppmärksamhet skall ägnas fritidssysselsättning

samt gymnastik och idrott.

Vid ikraftträdandet av lagen om ungdomsfängelse hade för det manliga

klientelet iordningställts en mottagningsavdelning på kronohäktet i Nyköping

och en nybyggd öppen ungdomsanstalt på Skenäs. De förhållandevis

små problem som föranleddes av de kvinnliga ungdomsfångarnas vård torde

icke behöva behandlas i detta sammanhang. De båda nyss angivna ungdomsanstalterna

fylla alltjämt sina ursprungliga funktioner. Nyköpingsanstalten

med 25 platser tjänstgör alltså som en sorterings- och genomgångsstation.

Den öppna anstalten på Skenäs har, efter en mera begränsad första

utbyggnad, utvidgats till den största beläggningskapacitet som lämpligen

bör komma i fråga (90 platser). Behov av ytterligare anstalter visade sig

kort tid efter ungdomsfängelselagens ikraftträdande. Redan i augusti 1938

medgavs därför att ungdomsfängelse tills vidare finge verkställas även vid

straffängelset i Uppsala. Denna åtgärd föranledde anmärkning samma år

av statsrevisorerna, vilka efter besök på platsen påpekade anstaltens olämplighet

såsom ungdomsanstalt och förklarade sig förutsätta, att den endast

provisoriskt finge användas för detta ändamål. Det visade sig emellertid icke

möjligt att avveckla denna anordning. Tvärtom ha nya provisorier tillkommit.

Under år 1940 nödgades Kungl. Maj :t medgiva, att ungdomsfängelse

tills vidare finge verkställas även vid kronohäktet i Ystad, som alltjämt

tjänar detta ändamål. Även andra provisoriska anordningar ha tidvis måst

tillgripas. Anstalterna i Uppsala och Ystad, som kunna bereda plats för 40—

50 resp. 40 elever, hysa företrädesvis s. k. psykopatfall och intellektuellt underutvecklade.

Uppsalaanstalten har dessutom karaktär av disciplinavdelning

och mottagningsanstalt för elever som återintagits efter misskötsamhet

under provutskrivning.

Med hänsyn till de otillfredsställande yttre förhållanden, under vilka

ungdomsfängelsevården sålunda måst bedrivas, och under senare år yppade,

skärpta svårigheter vid behandlingen av klientelet uppdrog Kungl. Maj :t

den 28 oktober 1949 åt fångvårdsstyrelsen att med biträde av sakkunniga

utreda frågan om inrättande av ny sluten undomsanstalt för sådant manligt

klientel, som nu intages på de provisoriska ungdomsanstalterna i Uppsala

och Ystad. Styrelsen och de särskilt tillkallade sakkunniga1, som vid

bedrivandet av förevarande utredning benämnt sig ungdomsanstaltsutredningen,

ha efter fullgjort uppdrag med skrivelse den 15 december 1950 avlämnat

sitt betänkande med förslag till en anstalt för svårbehandlade (SOU

1950: 47). För sitt arbete har utredningen tillgodogjort sig bl. a. de erfarenheter

som vunnits av liknande moderna ungdomsanstalter i utlandet ävensom

våra inhemska erfarenheter av nybyggda anläggningar inom ungdomsvårdsskoleväsendet.

I det följande lämnas en redogörelse för huvuddragen i

utredningens betänkande.

1 Fångvårdsstyrelsens sakkunnige i byggnadsfrågor arkitekten G. Birch-Lindgren, byråarkitekten

i byggnadsstyrelsen T. Bunner, byråchefen i socialstyrelsen T. Eriksson, t. f. överläkaren

vid Ilåga sjukhus B. Henrikson, ledamoten av ungdomsfängclsenämnden undervisningsrådet

Hildur Nygren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Ungdomsanstaltsutreaningens förslag angående en anstalt

för svårbehandlade m. m.

Ungdomsfängelsebehandlingen befinner sig i ett krisartat läge, beroende

på flera omständigheter. Den första svårigheten som mött institutet ligger

i klientelets snabba tillväxt. Antalet i ungdomsanstalt intagna män, som år

1938 utgjorde 112, har under senare år varit nära fördubblat. Denna kraftiga

uppgång av ungdomsfängelseklientelet innebär emellertid icke enbart

ett kvantitativt problem. Domstolarna ha visat benägenhet att till ungdomsfängelse

döma även unga brottslingar, som äro psykiskt efterblivna eller

visat psykopatiska drag. Denna domstolspraxis, som icke förutsågs vid lagens

tillkomst, har sanktionerats av högsta domstolen och även blivit godkänd

av statsmakterna (jfr första lagutskottets utlåtande 35/1939 s. 29 f.)

Den har emellertid medfört, att en stor del av ungdomsfängelseklientelet

är mera svårbehandlad än man från början förutsatte. Härtill ha även bidragit

de för några år sedan ändrade reglerna om villkorlig dom, varigenom

allt flera av de godartade fallen skilts från ifrågavarande klientel. Den

sedan några år gällande nya formuleringen av 5 kap. 5 § strafflagen har

vidare tillfört detta klientel ett antal ungdomar som enligt tidigare bestämmelser

skulle ha blivit straffriförklarade.

Vidare äro behandlingsresurserna otillfredsställande i olika hänseenden.

Sålunda äro de ålderdomliga fängelser, som måst tagas i bruk såsom ungdomsanstalter,

omoderna och kunna icke ens med genomgripande omändringsarbeten

försättas i nöjaktigt skick för det ändamål, varom här är

fi''åga. Svårigheter att differentiera det alltmer besvärliga klientelet föreligga.

Yrkesutbildningen är otillräcklig vid samtliga anstalter. Personalen,

vars sammansättning kopierats efter den för vanliga fångvårdsanstalter gällande

organisationen, förslår icke och har endast undantagsvis fått särskild

utbildning för behandling av ungdomliga förbrytare.

Utredningen erinrar i detta sammanhang, att den oro som under senare

år givit sig till känna på anstalterna bland annat fört med sig ökad rymningsfrekvens

och i några fall upplopp. Medan antalet rymningar från

öppna och slutna ungdomsanstalter för män icke under något av de fem

första åren efter undomsfängelselagens ikraftträdande överstigit 30, uppgår

motsvarande tal för år 1949 till ej mindre än 178. Dessa rymningar liksom

de förflyttningar, som måst tillgripas för att komma till rätta med oroligheterna,

ha medfört allvarliga rubbningar i behandlingen.

För att kunna bedöma behandlingsbehoven inom ungdomsfängelset kräves

ingående kännedom om klientelet. Med utgångspunkt från de anpassningssvårigheter

som ådagalagts dels före det aktuella omhändertagandet, dels

under den löpande anstaltsvistelsen ha i annan ordning verkställts särskilda

klientelundersökningar, varav framgår bl. a. följande. Övervägande delen

av klientelet har vuxit upp under svåra yttre förhållanden. Skolgången

har för många försiggått under avsevärda anpassningssvårigheter. Antalet

elever som tidigare helt undgått samhällsingripanden utgör endast ett par

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

procent. Åtgärder som ej inneburit något frihetsberövande ha vidtagits med

7in. Villkorlig dom, varning av barnavårdsnämnd och åtalseftergift dominera

med resp. V», Vs och Va av fallen, medan 7* ådragit sig böter och /a>

tilldelats varning av nykterhetsnämnd. I hälften av fallen ha eleverna tidigare

varit föremål för anstaltsbehandling, i regel på ungdomsvårdsskolor.

Till lika stor del ha eleverna röjt grava tecken på asocialt levnadssätt.

Flertalet elever (•/„) har förövat brott av mer än en typ. Till •/* har kriminaliteten

tagit form av stöld, oftast i förening med inbrott. Antalet bih

tjuvar utgör 2/s av hela klientelet. Andra egendomsbrott såsom förskingring,

bedrägeri och förfalskning förekomma i nära hälften av fallen. Av klientelet

har Vi» gjort sig skyldig till misshandel, medan våldtäkt och rån stanna

vid ett par procent. Endast 7.» kan införas under rubriken ligabrottslighet.

Eleverna sakna till 7m yrkesutbildning. Likväl finnas hos dem klait differentierade

önskningar och yrkesintressen att taga fasta på. Dessa fordela

sig huvudsakligen på tre grupper, nämligen 1) tekniska och tekniskt betonade

yrken, 2 ) affärs- och kontorsyrken samt 3) vissa frilufts- och grovarbetaryrken.

I sitt sätt att tillbringa fritiden ha eleverna i stort sett samma

vanor som ungdomen i gemen; det passiva draget är dock mer markerat.

Eleverna äro i stort sett fysiskt väl utvecklade, varemot det allmänna hälsotillståndet

är mindre tillfredsställande. Åtskilliga fall, 1/i av klientelet, påkalla

sålunda fortlöpande medicinsk kontroll eller speciella hänsyn på socialmedicinska

grunder, t. ex. för yrkesvalet. Vad beträffar begåvnmgsutrustningen

i vidare mening (innefattande olika saväl teoretiska som praktiska

anlag) visar klientelet genomsnittligt tämligen ordinära värden vid

jämförelse med icke omhändertagen ungdom. s/3 nå icke upp till för åldern

normal psykisk mognad. Drygt Va visar sig trög och passiv och ungefäi lika

stor del kan betecknas som irritabel. I fråga om känsloreaktioner förekomma

olika brister hos nära 7. av eleverna. Knappt 7» av de undersökta ha

bedömts som ledare. Anstaltssituationen kan sägas vara accepterad på ett

förnuftigt sätt av endast 7. av eleverna. Av de Övriga utgöres hälften, eller

7, av hela klientelet, huvudsakligen av sådana elever som kunna betecknas

som problembetonade men för anstaltsordningen ej störande. Den återstående

tredjedelen vållar stora svårigheter ur disciplinär synpunkt. Beträffande

denna grupp svårbehandlade, som är av speciellt intresse i forevarande

sammanhang, kan som väntat konstateras en högre belastning än hos

det övriga klientelet av sådana faktorer i negativ riktig som enligt erfarenheten

gör anstaltsbehandlingen problematisk.

Vad angår behandlingsbehoven står klart, att utbildningen alltfort måste

vara en ungdomsfängelsets huvuduppgift. Vid nyss berörda klientelundersökningar

kunde ådagaläggas, att ungdomsanstalternas elever över lag besitta

fullt nöjaktiga allmänna begåvningsförutsättningar för vanlig yrkesutbildning

men att de i stor utsträckning förete karaktärologiska svagheter,

bristande uthållighet, irritabilitet, kontaktsvårigheter m. m., vilket i

många fall försvårar en anpassning till arbete. Med användande av en speciell

metodik kunna dock även härvid framgångsrika resultat vinnas. Det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

är vidare tydligt, att klientelet i stor utsträckning är i behov av medicinsk

och psykologisk specialbehandling. Likaså är givet att behandlingen i stort

måste präglas av sociala anpassningsmål, vara en fostran. Så långt det är

m6jligt måste behandlingen individualiseras. Förbättras behandlingsresurserna,

kommer antalet fall, där säkerhetssynpunkter måste beaktas, att

minska. Av betydelse är att klientelet kan differentieras efter behandlingsbehoven

på anstalter och anstaltsavdelningar av olika typ. Av det nuvarande

ungdomsfängelseklientelet — cirka 200 i dagligt medeltal — beräknas

60 /O elever komma att behöva en specialbehandling, vid vilken säkerhetsoch

medicinsk-psykologiska synpunkter äro särskilt företrädda. I behandlingen

bör slutligen eftervården spela en mer framträdande roll än vad nu

är fallet.

Med hänsyn till att omfattningen av en tilltänkt specialbehandling i hög

grad är beroende av huru ungdomsfängelsebehandlingen i stort är utformad,

böra vissa brister, som nuvarande organisation i sin helhet lider av,

uppmärksammas. Sålunda böra vid huvudanstalten Skenäs, där endast cirka

en tredjedel av eleverna kan beredas arbete på verkstad, yrkesutbildningsmöjligheterna

utökas. Vidare bör yrkesutbildningen ej läggas upp efter ett

schematiskt skolmönster utan få bedrivas —- mycket mer än vad som nu är

fallet — i form av ett terapiliknande, individuellt avpassat upplärande, kombinerat

med en arbetstillvänjning som väcker arbets- och skaparglädje.

Detta innebär en specialteknik, som fordrar goda yrkeslärare och ett begränsat

antal elever. En teknik av detta slag tillämpas för närvarande på

Lövsta ungdomsvårdsskola. Då den gängse vårdtiden är väl kort, för att en

fullständig yrkesutbildning skall kunna medhinnas, bör vidare utbildningsprogrammet

för varje elev ges en sådan utformning att det kan fullföljas

efter anstaltstiden genom utbildning i yrkesskola eller hos arbetsgivare. Samtidigt

som Skenäsanstaltens yrkesutbildningsprogram ses över, bör man

ock undersöka möjligheterna att där bilda mindre elevgrupper och att till

dem avdela viss bestämd personal. Utredningen finner det betydelsefullt, att

denna anstalt i alla hänseenden bjuder på minst lika goda trivsamhet s villkor

som den nya anläggning utredningen i det följande föreslår.

Vidare kunna allvarliga erinringar göras mot det hittills tillämpade intagningsförfarandet.

På mottagningsavdelningen i Nyköping sker en icke önskvärd

sammanblandning av elever, och observationstiden, två månader, blir

ofta en tidsförlust i behandlingen. Utredningen föreslår därför en radikal

omläggning av intagningsförfarandet på ett av följande sätt. Såsom ett

första alternativ förordas att det fortfarande skall finnas en särskild mottagningsavdelning

— med ett tiotal platser — som dock bör ligga närmare

Skenäs, förslagsvis i Norrköpings närhet. Efter högst en vecka bör överläkaren

vid den tilltänkta specialanstalten ha besökt den nyintagne och med ledning

av bl. a. förundersökningsrapporter och läkarundersökning ur domstolshandlingarna

bestämt en preliminär placering för honom på Skenäs,

specialanstalten eller någon annan anstalt. På mottagningsavdelningen bör

helgemensamhet icke förekomma. Den egentliga observationen och planlägg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Knngl. Maj.ts proposition nr 122.

ningen av behandlingen bör äga rum på den anstalt, till vilken eleven preliminärt

hänvisats. Enligt utredningens andra alternativ skulle man avstå

från en särskild mottagningsanstalt och i stället —- efter mönster av det

system som tillämpas för ungdomsvårdsskolornas del — på fångvårdsstyrelsen

omedelbart efter domen anordna en central granskning av handlingarna

för dem som dömts till ungdomsfängelse. Med stöd av vad som framkomme

vid granskningen skulle styrelsen ge en intagningshänvisning till

lämplig anstalt.

Behålles systemet med särskild mottagningsavdelning kan ungdomsfängelset

tänkas organiserat med en mottagningsanstalt med 10 platser, huvudanstalten

Skenäs med ett förslagsvis till 70 nedbringat platsantal och en specialanstalt

med 65 platser. Till utfyllande av platsbehovet böra små avdelningar

av kolonityp upprättas. Dessa, som icke böra ha mer än 10 15 ele
ver

vardera, avses i första rummet för de lättskötta eleverna men kunna

ock användas som övergångsanstalter före utskrivning.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår utredningen att en specialanstalt

inrättas för manligt, svårbehandlat ungdomsfängelseklientel. Då den behandling

som måste läggas upp för de svårskötta kräver omfattande resurser

i olika hänseenden, kan utredningen av kostnadsskäl icke förorda att

flera mindre anstalter upprättas för ändamålet utan anser, att ett sammanförande

till en enda plats bör ske av allt det manliga ungdomsklientel som

behöver speciellt avpassad vård. Om platsantalet i enlighet med vad förut

anförts beräknas till 65, torde anstalten ändock icke bliva så stor, att dess

ledare kommer att förlora den ingående kännedom om intagna och personal

som är en grundförutsättning för att arbetet skall ge bästa resultat.

Den abnormitetsbelastning som föreligger hos det ungdomsfängelseklientel

som behöver specialbehandling av förut angiven art är så grav, att den

nya anstalten i hög grad bör präglas av sjukvårdssynpunkter. Anstalten

måste sålunda ställas under ledning av en kvalificerad psykiater. Därutöver

bör den efter mönster som utprövats i utlandet förses med, bland

annat, personal för medicinskt, psykologiskt och socialt inriktad verksamhet

i grupparbetets form (teanrwork). Ett behandlingsteam, som förutsättes

skola bestå av — förutom anstaltens chefläkare — en psykiater, en psykolog,

en social-psykologiskt utbildad assistent och en översköterska med

laboratorieutbildning, bör verkställa en ingående undersökning av den nykomne

eleven omedelbart efter intagningen på specialanstalten samt efter

klarläggande av situationen fastställa ett preliminärt behandlingsprogram

för eleven. Teamet skall följa eleven under den fortsatta behandlingen genom

en inom sig utsedd kontaktman och vidtaga eventuellt erforderliga ändringar

i programmet. Under kontaktmannens ledning bör den personal,

som har hand om eleven, fungera som ett »behandlingskollcgium» inom

vilket elevens aktuella läge med jämna mellanrum bör diskuteras. Utskrivningsfrågorna

skola i första hand förberedas av den social-psykologiske

assistenten. Under ledning av denne och under överinseende av anstaltschefen

skola för det praktiska eftervårdsarbetet de personer som spe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

ciellt haft hand om eleven konstituera sig till ett »eftervårdskollegium».

Den centrala ledningen av eftervården och befogenheten att träffa avgöranden

i återtagningsfrågor m. in. skola såsom hittills tillkomma ungdomsfängelsenämnden.

En sådan individualiserad behandling av läkepedagogisk karaktär som utredningen

siktar mot bygger på en tankegång av fundamental betydelse för

den nya anstaltens verksamhet, nämligen »den lilla gruppens princip», som

förutsätter, att eleverna äro uppdelade i små enheter både under fritid och

i arbete. Detta nödvändiggör ett flertal små, på lämpligt avstånd från varandra

belägna förläggningsbyggnader, av vilka med hänsyn till erfarenheter

som vunnits vid den slutna avdelningen på Långanäs yrkesskola den minsta

bör räkna sju och den största nio platser. En utökning med en eller ett par

platser ger ur behandlingssynpunkt en klart negativ effekt: ledningen av

gruppen glider över från personalen till eleverna. Varje förläggningsavdelning

bör ha stationär personal. Först med en sådan anordning kunna inom

avdelningarna uppnås en fast kontinuitet i behandlingen och en samhörighet

mellan personal och intagna i ett hemliknande liv.

Säkerhetssynpunkten understryker ytterligare kravet på små förläggningsavdelningar.

Till en början förslår det antagligen att ordna omslutningsstängsel

för endast ett par avdelningar, vilka på så sätt givas karaktären

av isoleringsavdelningar. De övriga paviljongerna bliva ur säkerhetssynpunkt

av mellangrad. Slutligen bör finnas en helt öppen avdelning av stugtyp,

en anstaltspedagogiskt sett nödvändig slutpunkt i organisationen. Genom

enkla anordningar böra de olika avdelningarna -— utom stugan — kunna

givas en mer sluten resp. öppen karaktär alltefter det aktuella behovet. Under

sina överväganden har utredningen kommit fram till att den nya anstalten

lämpligen bör byggas upp med en mottagningsavdelning på sex platser

för de till denna anstalt hänvisade eleverna, två isoleringsavdelningar

pa vardera sju platser, fyra mellangradsavdelningar på vardera nio platser

och en helöppen avdelning på likaledes nio platser, vilket inalles ger 65 platser.

Härtill bör komma en sjukavdelning på tio platser.

Yrkesutbildningen vid den nya anstalten bör i överensstämmelse med

utredningens förut uttalade mening ej läggas upp efter schematiskt skolmönster

utan bedrivas i friare former såsom ett individuellt avpassat upplärande,

kombinerat med en arbetstillvänjning som tar fasta på de intresseväckande

momenten. I stor utsträckning måste arbetsterapi träda i stället för

yrkesutbildning. Detta gäller framför allt de fall som av olika skäl måste

hänvisas till isoleringsavdelning.

Då yrkesutbildningen på den nya anstalten skall svara mot de mest dominerande

intresseriktningarna hos klientelet, bör man i enlighet med vad i

det föregående sagts räkna med framför allt de tre yrkesgrenarna metallarbete,

bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete. Därtill kan lämpligen

läggas utbildning i trädgårdsarbete och i maskintvätt. Om anstalten

ej göres större än för 65 elever, täckes härigenom arbetsbehovet för huvudparten

av eleverna, eftersom envar av förstnämnda tre yrkesgrenar bör kun
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

na taga emot tio elever, trädgården åtta och tvätten sju. Isoleringsavdelningarna

böra få var sin mindre terapiverkstad, och nykomlingarna på mottagningsavdelningen

torde kunna sysselsättas med diverse arbeten för anstaltens

räkning. För elever med specialintressen synas bland annat korrespondenskurser

kunna komma till användning. Av största betydelse är att

arbetslivet på den planerade anstalten skall bedrivas under överinseende av

det medicinsk-psykologiska behandlingsteamet.

Vid planering av fritidssysselsättning bör man sträva efter medverkan

från sammanslutningar och enskilda i bygden. Det religiösa livet vid anstalten

bör tillgodoses genom kontakter med kyrka och frikyrkliga samfund.

Vidare bör anstalten till sig knyta intresserade personer från grannsamhällen,

villiga att besöka eleverna som enskilda vänner, taga emot dem i sina

hem under kortare permissioner o. s. v. eller villiga att leda studiecirklar,

teatergrupper m. m. på anstalten. Ett permanent kvinnligt inslag bland befattningshavare

eller besökare är av stor betydelse.

Vad angår den nya anstaltens personalbehov har utredningen utgått från

att chefen för anstalten bör vara en välkvalificerad psykiater (överläkare)

med erfarenhet av ungdomsbehandling samt med en praktisk-vetenskaplig

inställning till anstaltspedagogiken. Ännu en psykiater (förste läkare) behöves

med huvudsaklig uppgift att utföra det dagliga, tidskrävande terapeutiska

arbetet på behandlingsrummen och i övrigt svara för behandlingsteamets

arbete. Med hänsyn till de rätt ingående kroppsundersökningar som

skola utföras på anstalten bör den ene av läkarna tillika vara allmän-medicinskt

inriktad. Då det är av största vikt att få fram ett förstklassigt psykologiskt

utredningsmaterial föreslås, att en befattning inrättas för en psykolog.

För den sociala utredningen och den personliga direkta kontakten med

eleven efter utskrivningen bör härjämte finnas en assistent med social och

läkepedagogislc skolning. En översköterska är behövlig för de medicinska

behandlingarna. Nu nämnda fem befattningshavare skulle utgöra anstaltens

behandlingsteam. Vidare beräknas två elevvårdsassistenter för allmänt kuratorsarbete

samt för undervisningen och fritidssysselsättningarna. För elevernas

yrkesutbildning erfordras en yrkeslärare för envar av yrkesgrenarna

metallarbete, bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete ävensom en

trädgårdsmästare, en tvättföreståndare och, för vardera isoleringsavdelningen,

en arbetsterapeut. I övrigt beräknas personalbehovet vid varje isoleringsavdelning

till en tillsyningsman och tre vårdare. För var och en av de fyra

mellangradsavdelningarna räknas med tre vårdare, varvid förutsättes att

tillsyningsmännen vid isoleringsavdelningarna även skola kunna utöva viss

tillsyn vid två mellangradsavdelningar vardera. För den helöppna stugan

erfordras icke någon fast personal. Mottagnings- och sjukavdelningens personalbehov

är svårbedömbart men förutsättes omfatta en tillsynsman och

tre vårdare. Den nattliga tillsynen av anstaltsområdet beräknas kräva fyra

befattningshavare i vårdarställning. Ytterligare behövas för administrationstjänsten

en bokhållare, som närmast under chefen bör svara för anstaltens

kamerala ledning, ett kanslibiträde, två kontorsbiträden, en maskinist och en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Moj:ts proposition nr 122.

bilförare. En kvinnlig husföreståndare bör, i likhet med vad som är fallet

vid ungdomsvårdsskolorna, med hjälp av en biträdande husföreståndare svara

för utspisning och klädförråd samt deltaga i elevbehandlingen. Till hjälp

i kök och förråd torde erfordras fem ekonomibiträden.

Anstaltschefen bör tjänstgöra som rådgivande psykiater för andra ungdomsanstalter,

och även behandlingsteamet förutsättes kunna utnyttjas vid

dessa ungdomsanstalter.

Lönesättningen för personalen bör enligt utredningens mening ansluta sig

till vad som gäller för ungdomsvårdsskolornas personal. I enlighet härmed

föreslås följande lönegradplacering för de 55 befattningar, varav behov ansetts

föreligga:

1 chef, tillika överläkare . .

Löne-

grad

• • 31

2 arbetsterapeuter ...........

Löne-

grad

• 13

1 förste läkare ..........

■ ■ 31

1 biträdande husföreståndare .

• 13

1 psykolog ..............

1 maskinist ....

1 Q

3 assistenter ..........

1 översköterska

1 9

1 bokhållare ............

1 kanslibiträde

3 yrkeslärare ............

25 vårdare . ..

1 husföreståndare ........

• • 17

1 bilförare .................

• 11

• 10

3 tillsyningsmän ........

• • 16

2 kontorsbiträden ...........

8

1 trädgårdsmästare ......

• • 16

5 ekonomibiträden...........

• 2—6

1 tvättföreståndare ......

• ■ 15

För verksamheten som rådgivande psykiater för hela ungdomsräjongen

föreslås ett särskilt arvode till överläkaren av 4 000 kronor för år.

Vad härefter angår den nya anstaltens byggnadsmässiga utformning har

den vägledande synpunkten varit, att anstalten skall erbjuda fullt betryggande

möjligheter att isolera oroliga element och förhindra rymningar, i

den mån det är möjligt utan att motverka ungdomsfängelsets huvuduppgift

att fostra de intagna till livsdugliga och laglydiga samhällsmedlemmar. I

syfte att nedbringa anläggningskostnaderna har utredningen i sitt byggnadsprogram

så långt möjligt är sammanfört behövliga lokaler till större

enheter. De båda isoleringsavdelningarna föreslås bliva lika utförda och

belägna på lämpligt avstånd från varandra. Paviljongtypen är så konstruerad

att från byggnadens ingång räknat befinna sig på ena sidan bostadsutrymmet

och på den andra fritids- och verkstadsutrymmet. Båda dessa

byggnadsdelar kunna med den föreslagna lösningen mycket lätt byggas

till i praktiskt taget obegränsad utsträckning. Övervakningssynpunltter ha

särskilt beaktats och för att försvåra rymningar skola användas säkerhetsfönster

med härdat stål och uppföras väggar med hårt tegel i cementblandat

bruk o. s. v. Då det huvudsakliga tekniska skyddet mot rymning sålunda

bör ligga i själva byggnadens konstruktion, bör man i fråga om inhägnad

kunna nöja sig med ett taggtrådsförsett nätstängsel av cirka 2,5 meters

höjd. Mellangradsavdelningarna äro i stort sett lika isoleringsavdelningarna,

dock med undantag av att antalet bostadsrum är något utökat och att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kangl. Maj.ts proposition nr 122.

verkstadsutrymmet bortfallit, då avsikten är att de intagna skola arbeta

i gemensamma verkstäder. Mellangradsavdelningarna kunna med några

enkla åtgärder förvandlas till isoleringspaviljonger. Så länge de utnyttjas

som mellangradsavdelningar skall omslutningsstängsel ej vara uppsatt. Den

öppna avdelningen är avsedd att uppföras som en tvåvåningsbyggnad konstruerad

så att den utan svårighet kan tillbyggas. Administrationslokaler

samt mottagnings- och sjukavdelning ha sammanförts i ett hus, utfört såsom

en vinkelbyggnad. I denna inrymmes administrations- och läkaravdelningen

i den ena delen, som skall uppföras i endast en våning, medan lokalerna

för den medicinska behandlingsavdelningen förläggas till den andra

delen, avsedd att uppföras i två våningar med mottagnings- och sjukavdelningarna

i övervåningen. I en annan byggnad sammanföras ekonomioch

fritidslokaler. Häri ingår bland annat en motionshall avsedd för inomhussport,

filmförevisning m. m. Tre olika verkstäder föreslås för den praktiska

undervisningen, nämligen en byggnadsverkstad, en mekanisk verkstad

och en motorverkstad. För den teoretiska undervisningen föreslås en

liten skolavdelning med skolsal, ritsal m. m. Samtliga nyssnämnda verkstäder

sammanföras med skolavdelningen till en sammanhängande skoloch

verkstadslänga, varvid alla verkstäder erhålla ingång från en gemensam

gårdsplan. Om så visar sig nödvändigt skola både byggnad och gårdsplan

lätt kunna inhägnas. Av anstaltsbyggnader i övrigt föreslås ett varrnväxthus,

en värmecentral och i anslutning därtill en tvättinrättning. För

att nedbringa kostnaderna för personalens bostäder, varav ett relativt stort

behov kommer att föreligga, förordas standardtillverkade typhus för samtliga

familjebostäder, möjligen med undantag för de största lägenhetstyperna

som böra inrymmas i enfamilj svillor. För övriga bostäder föreslås

radhus. En idrotts- och fotbollsplan förutsättes skola kunna anläggas i

ekonomi- och fritidsbyggnadens närhet. Frågan om ytterstängsel kring

hela anläggningen bör lämnas öppen i avbidan på vidare erfarenheter.

Vid sökandet efter lämplig förläggningsplats för den nya anstalten har

utredningen utgått från att avståndet till Skenäs icke bör vara större än

högst tio mil. Platsen bör vidare ligga vackert, något isolerat i förhållande

till närmaste bebyggelse men icke mer än ett par mil från större samhälle.

Utredningen har, sedan flera förslag måst förkastas till följd av bristande

tillgång till hushållsvatten på platsen, stannat vid att förorda visst parti

av den vid sjön Roxen belägna, av domänstyrelsen förvaltade kronoegcndomen

Tuna i Rystads kommun. Platsen, som av utredningen provisoriskt

givits benämningen Roxtuna, uppfyller många förutsättningar som lämplig

förläggningsplats. Den ligger icke mer än cirka en mil från Linköping

och något över eu halvmil från den stora riksvägen Linköping—Norrköping.

Ingen bebyggelse finnes på själva platsen för den tilltänkta anstalten. Ett

par kilometer därifrån ligger på väg mot Linköping villasamhället Ekängen.

Området kan utan svårighet och utan egentlig olägenhet för grannboende

avskärmas. Vattenundersökningarna ha givit gynnsamt resultat, varför

denna för en anstalt så vikliga fråga kan lösas tillfredsställande. Ryggnadsgrunden

synes mycket god.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Med utgångspunkt från vad utredningen sålunda föreslagit och på grundval

av de under sommaren 1950 gällande arbetslönerna och priserna ha

kostnaderna för anläggandet av den nya anstalten beräknats på följande

sätt.

Administrations- och mottagningsavdelning ................ 390 000

Ekonomi- och fritidsbyggnad .............................. 680 000

Två isoleringsavdelningar ................................ 317 000

Fyra mellangradsavdelningar ...... 593 000

öppen avdelning ........................................ 114 000

Verkstads- och skolbyggnad ...................... 550 000

Varmväxthus ........................ 50 000

Värmecentral och tvättinrättning .......................... 530 000

Vatten- och reningsverk .................................. 125 000

Personalbostadshus

Ett enfamiljshus å 160 m2 ...................... 68 000

Ett enfamiljshus å 140 m2 ...................... 60 000

Ett enfamiljshus å 115 m2 ...................... 52 000

Två bostadshus med fyra lägenheter å 90 m2 ........ 215 000

Ett bostadshus med fem lägenheter å 75 m!........ 245 000

Fem bostadshus med tillsammans tjugotvå lägenheter

å 65 m2 ...................................... 805 000

Ett bostadshus med tio enkelrum och tre dubletter

med pentry .................................. 210 000 1 655 000

Vägar, planering och inhägnad ............................ 400 000

Yttre ledningar och ytterbelysning.......................... 300 000

Oförutsett, administration, arvoden etc. 12 % ................ 646 000

Summa kronor 6 350 000

För inredning och utrustning ha följande kostnader beräknats.

Administrations- och mottagningsavdelning.................... 72 000

Ekonomi- och fritidsbyggnad ................................ 66 000

Två isoleringsavdelningar .................................... 23 500

Fyra mellangradsavdelningar ................................ 50 000

Öppen avdelning ............................................ 13 000

Skolbyggnad .............................................. 21 000

Mekanisk verkstad .......................................... 82 000

Bil- och motorverkstad ............................. 75 000

Byggnadsverkstad .......................................... 43 000

Tvättinrättning ............................................ 34 000

Trädgårdsbruket .......................................... 15 000

Lysämnesrör i verkstäder och skola .......................... 6 500

Bostadshus för ogift personal ................................ 25 000

Bil och jeep .............................................. 24 000

Summa kronor 550 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 122.

Byggnadskostnaderna samt kostnaderna för inredning och utrustning

uppgå .sålunda sammanlagt till (6 350 000 -f- 550 000) 6 900 000 kronor.

Den nya anstalten skulle möjliggöra, att fångvårdsanstalterna i Uppsala

och Ystad kunde användas för andra ändamål. Vid beräkning av driftkostnaderna

bör uppmärksammas, att den föreslagna personalökningen uppväges

av att per.sonalen vid sistnämnda båda anstalter, för närvarande sammanlagt

57 befattningshavare, frigöres för andra uppgifter, vidare att större

delen av kostnaderna för läkarvård och alla kostnader för psykologiska

undersökningar vid de nuvarande anstalterna i Lppsala, Ystad, Nyköping

och Skenäs bortfalla samt slutligen att de dyrbara transporterna av elever

mellan långt från varandra belägna anstalter ersättas av kortare och betydligt

billigare transporter, till följd av att ungdom,sanstalterna komma

nära varandra.

Yttranden.

över ungdomsanstaltsutredningens betänkande ha yttranden avgivits av

byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, ungdomsfängelsenämnden,

strafflagberedningen, överstyrelsen för yrkesutbildning, domänstyrelsen,

istatskontoret, statens lönenämnd, statens organisationsnämnd,

länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska fångvårdssällskapet och Sveriges

fångvårdsmannaförbund. Av de sålunda avgivna yttrandena, vilka delvis

äro tämligen omfångsrika och mer eller mindre utförligt behandla detaljfrågor,

återgivas i det följande allenast synpunkter av större vikt.

Utredningens förslag ha i allt väsentligt tillstyrkts av .socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, ungdomsfängelsenämnden, strafflagberedningen, Svenska

fångvårdssällskapet och Sveriges fångvårdsmannaförbund, vilka med

kraft understrukit nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas för att

övervinna den krisartade situation, i vilken ungdomsfängelseinstitutet för

närvarande befinner sig. Av övriga remissorgan ha endast statskontoret och

länsstyrelsen i Östergötlands län motsatt sig, att frågan löses på grundval

av föreliggande utredning.

Vad angår behovet av en ny ungdomsan stalt för svårbehandlade

uttalar medicinalstyrelsen, att styrelsen anser nödvändigt,

att nya behandlingsmetoder prövas vid anstaltsbehandling av lagöverträdare

och andra för .sociala uppförandebrister omhändertagna för att ernå

förbättrat vårdresultat på samma sätt som ständigt sker inom sjukvården.

I detta syfte är det enligt styrelsens mening synnerligen angeläget,

att för ungdomsfängelseklientelet inrättas en medicinsk-psykiatrisk specialanstalt,

inriktad på psykoterapeutisk behandling, arbetsanpassning och

yrkesutbildning. En dylik anstalt kommer under alla förhållanden att

visa sig oumbärlig.

Under erinran att enligt strafflagberedningens betänkande angående

verkställighet av frihetsstraff 43,2 % av dem som under åren 1939—1942

utskrevos på prov från ungdomsfängelse återföllo i ett andra brott inom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 122.

tre år uttalar statens organisationsnamnet, att det får anses motiverat att

pröva ändrade vårdformer, även om detta medför ökade kostnader.

Statskontoret finner det däremot uteslutet, att i nuvarande statsfinansiella

läge beslut fattas om uppförande av en anstalt av så kostnadskrävande slag

som den av utredningen föreslagna. Den enda framkomliga vägen att avhjälpa

ungdomsfängelseinstitutets svårigheter är enligt statskontorets mening

att genom ändring i ungdomsfängelselagen förbehålla denna behandlingsform

det klientel, som avsetts för densamma vid lagens tillkomst,

d. v. s. psykiskt normala, uppfostringsbara fall. Först härigenom torde praktiska

och realiserbara möjligheter öppnas att få till stånd en anstaltsorganisation

för rimliga kostnader.

I motsats till statskontoret anser strafflagberedningen avgörande skäl

tala för att den nya anstalten inordnas i ungdomsfängelseinstitutet. Med

tanke på det läge som skulle uppstå, därest genom lagändring de svårbehandlade

unga lagbrytarna, psykopater och andra, ej kunde dömas till

ungdomsfängelse, anför strafflagberedningen:

De möjligheter som i händelse av en sådan lagändring skulle stå öppna

— alltså fall då kriminalvård i frihet ej ifrågakommer utan frihetsförlust

bör ådömas — vore fängelse eller förvaring i säkerhetsanstalt. Att domstolarna

skulle tillgripa förvaring, om detta klientel uteslöts från ungdomsfängelse,

är icke sannolikt. De legala förutsättningarna för ådömande av

förvaring är merendels icke förhanden. Dessutom saknas inom anstaltsorganisationen

för till förvaring dömda lämpligt anstaltsutrymme för ifrågavarande

lagbrytare. Återstår fängelse. Bortsett från det irrationella i att

ådöma dessa unga svårbehandlade lagbrytare tidsbestämt fängelsestraff,

medan man dömer deras mindre samhällsfarliga kamrater till tidsobestämt

ungdomsfängelse, saknas även lämpligt fängelseutrymme för deras omhändertagande.

Hela reformförslaget åsyftar just att komma bort från användningen

av Uppsala- och Ystadsfängelserna för ifrågavarande klientel, och

att de skulle omhändertagas på fångvårdens sinnessjukavdelningar är tydligen,

bortsett från den även där radande platsbristen, ur alla synpunkter

olämpligt. Vill man komma ur nuvarande nödläge är det alltså under alla

omständigheter nödvändigt att sörja för nya och bättre anstaltsutrymmen

för omhändertagande av det ifrågavarande klientelet.

_Även ungdomsfängelsenämnden anser det icke vara praktiskt möjligt och

ej heller önskvärt att söka begränsa lagtillämpningen så att psykiskt defekta

uteslutas. En .sådan anstalt som av utredningen förordats är enligt

nämndens mening oumbärlig.

En omläggning av intagningsförfarandet tillstyrkes i flera

yttranden, därvid medicinalstyrelsen ansluter sig till förslaget om en särskild

mottagningsavdelning, medan socialstyrelsen och strafflagberedningen

förorda systemet med en fördelning av de intagna på grundval av en central

granskning av handlingarna i målet. Socialstyrelsen förutsätter därvid, att

den dömde — om så icke redan skett — blir föremål för psykiatrisk undersökning

före den centrala behandlingen av ärendet, att psykiatrisk sakkunskap

blir representerad vid den centrala differentieringen samt att förundersökningen

icke oskäligt fördröjes genom den föreslagna anordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

] 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Ungdomsfängelsenämnden tvivlar på att det av utredningen förordade

tillvägagångssättet skulle visa sig lämpligt i praktiken. En möjlighet vore

att förlägga mottagningsanstalten i omedelbar närhet av specialanstalten

och låta expertisen vid denna utföra all erforderlig undersökning, medan

den nyintagne vistas vid mottagningsanstalten. Denna skulle kanske då

kunna tjäna som mottagningsavdelning även för specialanstalten. Det synes

emellertid nämnden påkallat att närmare undersöka möjligheterna

att undvara en särskild mottagningsanstalt. Systemet med en anstaltshänvisning

grundad på central granskning av handlingarna i målet kan nämnden

icke tillstyrka, om icke garantier skapas bl. a. för att dessa handlingar

verkligen innehålla tillräckligt material för en någorlunda tillförlitlig bedömning

av de dömda, vilket för närvarande mera sällan torde vara fallet.

I fråga om behandlingsmetoderna understryker socialstyrelsen

det av utredningen påtalade behovet av ökat utrymme inom ungdomsanstalternas

yrkesutbildningsprogram åt individuell arbetsterapi och arbetsträning.

Styrelsen anför bl. a.:

Vid den föreslagna anstalten liksom vid ungdomsvårdsskolorna begränsas

alltid möjligheterna att ge en avslutad utbildning i en mångfald olika

yrken genom den korta vårdtiden och de relativt små anstaltstyperna,

vilka ur andra synpunkter äro värdefulla. Genom en systematiskt upplagd

arbetsträning, som tar hänsyn till de individuella variationerna i fråga om

intresse, arbetstakt och graden av arbetshämning, kunna eleverna dock

vänjas vid förhållanden, som senare komma att möta dem utanför anstalten.

För många av dem är det tillräckligt värdefullt att få vänja sig vid

rytmen och miljön på en arbetsplats samt att få se och handskas med maskiner

och verktyg över huvud taget. Som grundprincip för yrkesträningsverksamheten

bör fastslås, att eleverna, innan de lämna anstalten, skola

ha bringats att stabilisera sig i vissa yrkesvanor, som äro direkt tillämpliga

på arbetslivet utanför anstalten.

Beträffande värdet av det i arbetsprogrammet medtagna bil- och motorarbetet

hyser socialstyrelsen ingen tveksamhet. Erfarenheterna såväl från

terapiverkstaden vid Lövsta som från Fagareds yrkesskola, där en bilverkstad

finnes inrättad sedan FA år, äro enbart goda. Utbildningen i bil- och

motorarbete vid nämnda ungdomsvårdsskolor har, särskilt i de fall den

kunnat kombineras med körkortsutbildning, på ett framgångsrikt sätt bidragit

till att i positiv riktning kanalisera motorintresset hos elever, som

förövat tillgrepp av bilar och andra motorfordon.

Ungdomsfängelsenämnden anser, att utredningens förslag innebär en

lycklig anpassning av vunna erfarenheter efter de speciella krav ungdomsfängelset

ställer.

Statens organisationsnämnd uttalar, att det vore av värde om man, innan

definitiv ställning tages till ett vårdprogram, kunde göra en förhandsuppskattning

av den effektivitetsökning i resocialiseringsarbetet som kan förväntas.

Jämförelse bör härvid kunna ske med vårdresultatet för det äldre

klientelet vid ungdomsvårdsskolan Lövsta, varom undersökning nu håller

på att slutföras.

Med hänsyn till de i jämförelse med gängse yrkesutbildning friare former

för yrkesundervisningen, som av utredningen föreslagits för den nya

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

anstaltens klientel, anser organisationsnämnden det böra undersökas, huruvida

icke syftet med anstaltsvistelse kunde vinnas på kortare tid än den

vanliga verkställighetstiden, ett år. En begränsning av nämnda tid skulle

medföra, förutom kostnadsbesparing, att yrkesutbildningsarbetets tyngdpunkt

finge förläggas till eftervårdstiden, vilket skulle innebära vissa fördelar.

Organisationsnämnden anför härom bl. a.:

En minskning av verkställighetstiden från i medeltal ett år till exempelvis

tio månader skulle därför medföra en besparing av storleksordningen

100 000 kronor per år för den nya anstaltens del. Därest en förkortning

av verkställighetstiden skulle visa sig möjlig vid ifrågavarande anstalt

måste emellertid motsvarande förkortning genomföras (efter erforderlig

lagändring) även vid övriga ungdomsfängelser, eftersom kortare verkställighetstid

endast vid anstalten för svårbehandlade uppenbarligen skulle

leda till icke önskvärda konsekvenser. I så fall finge inom hela "ungdomsfängelsevården

yrkesutbildningsarbetets tyngdpunkt förläggas till eftervårdstiden.

Detta skulle ha flera fördelar: 1) Sysselsättningsproblemet vid

anstalterna skulle kunna lösas på ett enklare och billigare sätt än nu. 2)

Varje intagen skulle kunna ges den utbildning som han bäst passar för.

3) Utbildningen skulle sannolikt bliva effektivare och till större procent

utnyttjad i framtiden, när den icke är förbunden med anstaltslivets olust.

4) Man skulle undgå den nu ofta föreliggande svårigheten att differentiering

av elever efter yrkesutbildning icke är den differentiering som av andra

skäl vore lämplig.

För den föreslagna utbildningen i maskintvätt saknas enligt nämndens

mening förutsättningar. Elevernas, personalens och personalfamiljernas

tvättgodsmängd kan nämligen icke beräknas bliva tillräckligt stor för att

ett ekonomiskt bärkraftigt eller ur utbildningssynpunkt användbart maskintvätteri

skall kunna anläggas. Att taga emot tvätt utifrån torde icke vara

lämpligt med hänsyn till de former, under vilka yrkesarbetet är avsett att

bedrivas.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har icke något att erinra mot att yrkesutbildningen

anordnas för de yrkesområden som föreslagits och finner

lämpligt att elevantalet i verkstäderna begränsas till tio. Vidare framhåller

överstyrelsen — som dock anser sig icke kunna bedöma i vilken omfattning

yrkesutbildningen av särskilda skäl bör uteslutas och ersättas med

arbetsterapi — att ämbetsverket tidigare i andra sammanhang beträffande

ungdomsfängelseklientelets yrkesundervisning uttalat, att en förutsättning

för att utbildningen skulle bliva planmässig och garanti erhållas för elevernas

allsidiga utbildning vore att undervisningsplaner funnes fastställda och

följdes. Av betydelse vore vidare att arbetsuppgifterna ej bleve för ensidigt

valda; för att få uppgifter som lämpade sig för olika elever och olika utbildningsstadier

vore det önskvärt att arbetsanskaffning ej uteslutande

skedde centralt genom fångvårdsstyrelsen utan även lokalt. Dessa synpunkter

böra beaktas bl. a. i vad gäller den nya anstalten. Överstyrelsen har

förutsatt att — med lämpligare arbetsanskaffning — behovet av intresseväckande

arbetsuppgifter vid utbildningen i praktiskt yrkesarbete skall kun
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

17

na tillgodoses inom ramen för en enligt undervisningsplan pågående undervisning.

Tillämpningen av de efter mönster från undervisningsplaner för

vanliga verkstadsskolor för fångvårdens ungdomsanstalter upprättade undervisningsplanerna

medger en individuell anpassning.

Utredningens förslag angående den nya anstaltens personalbehov

har föranlett vissa uttalanden. Socialstyrelsen anser det vara av stor psykologisk

betydelse för fångvården och särskilt för ungdomsfängelserna, att anstalten

för svårbehandlade ställes under en kvalificerad psykiaters ledning.

Om sina erfarenheter av motsvarande anordning vid ungdomsvårdsskolan

Lövsta anför styrelsen:

1 Lövstachefens åligganden ingå, bland annat, uppgifter av administrativ

natur såsom att svara för, leda och ordna de olika arbets- och vårduppgifterna

vid anstalten, utöva förmanskap över samtliga befattningshavare

o. d. Däremot är han befriad från vissa andra administrativa uppgifter av

kameral och ekonomisk art, vilka intill år 1947 åvilade den ena avdelningsföreståndaren.

Efter nämnda tidpunkt handläggas dessa uppgifter av innehavaren

av en nyinrättad bokhållartjänst.

Uppfattningen av Lövsta som en institution för behandling och hjälp

har kunnat genomsyra anstaltens personal, eleverna och deras anhöriga

samt allmänheten framför allt därför att ledaren och organisatören av verksamheten

vid anstalten kunnat vara cn auktoritativ förespråkare för den

medicinska synen på vanart och kriminalitet. Chefen för Lövsta är tillika

rådgivande psykiater inom ungdomsvårdsskoleorganisationen. Härigenom

har han verksamt kunnat bidraga till en positiv utveckling av behandlingsmetoderna

inom denna organisation. Det har därvid varit av stor betydelse,

att han själv i ansvarig ledarställning och i praktiskt anstaltsarbete fått

pröva och tillämpa dessa metoder.

Socialstyrelsen tillstyrker därför i princip, att anstaltschefen bör vara

psykiater. Därvid bör övervägas, om icke huvudparten av de administrativa

uppgifterna bör under chefen handläggas av en tjänsteman i högre

tjänsteställning och bokhållartjänsten således utbytas mot en tjänst som

kamrer eller syssloman. På grund av bristen på lämpliga, ungdomspsykiatriskt

skolade läkare med en praktiskt-vetenskaplig inställning till anstaltspedagogiken

böra även möjligheter hållas öppna för tillfälliga lösningar av

chefs- och läkarfrågorna i likhet med vad som skett vid vissa ungdomsvårdsskolor,

där tjänsterna som chef tillika läkare resp. biträdande läkare

periodvis uppehållits av läkepedagogiskt skolade rektorer. Med hänsyn till

erfarenheterna från den psykiska barna- och ungdomsvården ifrågasätter

styrelsen, om icke den föreslagna psykologen i stället för att vara testpsykolog

bör främst kunna svara för den djuppsykologiskt inriktade individual-

och gruppterapien.

Medicinalstyrelsen anser, att det inom det föreslagna behandlingstcamet

behövs minst en psykoterapeut för att vara läkarna behjälplig med att utöva

individuell terapi och gruppterapi. Vidare föreslår styrelsen, att för

tillsyn av den allmänna ordningen vid den öppna stugan eu befattning som

husmor eller husfar inrättas.

2 llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 122

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Statens organisationsnämnd hyser tveksamhet beträffande behovet av

två läkare vid anstalten. För en inskränkning till endast en läkare eller

en heltids- och en deltidsanställd tala vissa skäl:

Enligt de sakkunniga skall nyintagen elev omedelbart efter intagningen

underkastas en ingående undersökning av ett team bestående av — förutom

chefsläkaren — en psykiater, en psykolog, en socialpsykologiskt utbildad

assistent samt en översköterska med laboratorieutbildning, varvid stor vikt

skall läggas vid kroppsundersökningen. Det torde vara lämpligare alt verkställa

en mindre detaljerad kroppsundersökning på anstalten och i stället

på sätt som kan befinnas erforderligt utvidga den läkarundersökning, som

var och en till ungdomsfängelse dömd skall ha genomgått (där utlåtande

enligt sinnessjuklagen ej inhämtats) i enlighet med föreskrift i 4 § lag om

särskild förundersökning i brottmål.

En stor del av klientelet har kort tid före intagningen vistats vid ungdomsvårdsskola

och man kan därför genom hänvändelse till vederbörande

skola eller till socialstyrelsens skolbyrå snabbt och muntligt få en klar bild

av elevens fysiska och psykiska egenskaper samt rekommendation till behandlingsprogram.

Därigenom bör såväl den primära undersökningen som

det fortsatta undersökningsarbete, som avser att mera ingående penetrera

elevens psyke, ej oväsentligt underlättas.

Skulle minskning av läkarantalet med en leda till ökning av medelvårdtiden

med ett par veckor, anser nämnden dock att minskningen icke ställer

sig ekonomisk.

Svenska fångvårdssällskapet ifrågasätter i likhet med socialstyrelsen, om

icke chefsposten med hänsyn till bristande tillgång på läkarkrafter alternativt

bör kunna besättas med en anstaltspedagog utan medicinsk utbildning.

Sveriges fångvårdsmannaförbund finner de föreslagna personalgrupperna

vårdare och ekonomibiträden vara för små.

Statskontoret uttalar, att personaluppsättningen — 55 tjänstemän för 65

elevplatser — framstår som alltför omfattande, varför en nedskärning synes

ofrånkomlig.

Vad angår befattningshavarnas löneställning och

tjänstebenämningar finner statskontoret starka skäl möta mot

att inom en mycket begränsad del av en omfattande organisationsform tilllämpa

lönesättningsnormer och benämningar, som förbehållits en helt annan

anstaltsorganisation. En närmare anpassning till de för fångvårdsanstalterna

antagna lönegradsserierna och tjänstebenämningarna bör sålunda

ske.

Statens lönenämnd har icke något att erinra mot den för anstaltens överläkare

föreslagna placeringen i 31 lönegraden. Under hand har lönenämnden

inhämtat, att utredningens avsikt varit, att även det särskilda tillägg

om 5 004 kronor, som enligt beslut av 1950 års riksdag numera utgår till

bl. a. fångvårdens överläkare, skall tillkomma ifrågavarande överläkare.

Verksamheten som rådgivande psykiater synes böra inordnas i chefstjänsten

och härför föreslaget särskilt arvode å 4 000 kronor icke medgivas. Befattningen

som tvättföreståndare i 15 lönegraden bör erhålla benämningen

yrkesmästare. Frågan om lönegradsplaceringen av maskinisttjänsten bör

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

19

avgöras först sedan vederbörlig placering av den nya anstaltens maskinanläggning

i anläggningsgrupp skett. De båda kontorsbiträden som uppförts

i 8 lönegraden avses, enligt vad lönenämnden under hand inhämtat, skola

inplaceras i reglerad befordringsgång. Av de fem föreslagna ekonomibiträdestjänsterna

bör en, avsedd för en kokerska, uppföras i 6 lönegraden och

de övriga fyra i 2 och 3 lönegraderna.

Svenska fångvårdssällskapet förmenar, att den nya anstaltens karaktär

av centralanläggning inom ungdomsfängelseorganisationen motiverar en

högre löneställning för redogöraren, som vid sidan av kamerala åligganden

torde få svara för viktiga administrativa uppgifter.

Under erinran att förslag framlagts för innevarande års riksdag om uppflyttning

i lönegrad av yrkeslärarna vid de centrala yrkesskolorna och ungdomsvårdsskolorna

hemställer Sveriges fångvårdsmannaförbund att samma

löneställning, som kan komma att bliva gällande för nämnda lärare, må

tillkomma yrkeslärarna vid den nya anstalten. Förbundet anser vidare, att

den för tillsyningsmännen föreslagna placeringen är för låg i förhållande

till arbetsuppgifterna.

Medicinalstyrelsen uttalar, att — med hänsyn till de särskilda krav som

en försöksverksamhet av förevarande slag ställer och angelägenheten av

att till anstalten förvärvas personal med de kvalifikationer som erfarenheten

visar vara behövliga — viss frihet bör lämnas Kungl. Maj :t i fråga om

bestämmandet av anställningsform och lönesättning för en del befattningshavare,

bl. a. vissa vårdare. Detsamma bör gälla bokhållaren, vars arbetsgöromål

kunna bliva mera krävande än beräknat.

Såväl klientelets ålder och art som den medicinskt-psykiatriska behandlingen

vid den nya anstalten anser medicinalstyrelsen motivera, att fångvården

i sin tillsyn över anstalten biträdes av inspektören för

den psykiska barna- och ungdomsvården. Vidare böra ansökningar till befattningar

inom behandlingsteamet, i likhet med vad som är fallet med

vissa befattningar inom den psykiska barna- och ungdomsvården, underställas

medicinalstyrelsens, skolöverstyrelsens och socialstyrelsens prövning

ur behörighetssynpunkt. Även nngdomsfångelsenämnden påpekar

önskvärdheten av att anstalten ställes under medicinalstyrelsens tillsyn.

I fråga om anstaltens byggnads mässiga utformning understryka

ungdomsfängelsenämnden, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och

Svenska fångvårdssällskapet kraftigt betydelsen ur behandlingssynpunkt

av att eleverna kunna uppdelas i små, från varandra väl avskilda enheter.

Om sina erfarenheter från ungdomsvårdsskolorna i detta avseende anför

socialstyrelsen bl. a.:

Inom ungdomsvårdsskoleorganisationen finnes en klar tendens till minskning

av elevgrupperna. Vid skolorna för normalklientclet funnos tidigare i

varje husblock plats för upp till 30 elever. Numera mottagas där högst

20—25 elever, men även grupper av denna storlek äro enligt styrelsens

mening alltför stora. Vid Lövsta inrättades år 1942 en specialavdelning för

denna skolas mest svårbehandlade klientel. Avdelningen inreddes med 12

platser. Erfarenheten visar emellertid ganska snart, att även denna grupp

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

var i största laget och att den ur behandlingssynpunkt gav en klart negativ

effekt i det att ledningen av gruppen lätt gled över från personalen till

eleverna. Platsantalet minskades därför först till 10 och därefter i samband

med en ombyggnad innevarande år till 7. Specialavdelningen vid Långanäs

har 9 platser, vilket där anses innebära den övre gränsen för klientelets

behandlingsbarhet. I ett förslag till ny ungdomsvårdsskola för själsligt

abnorma flickor har socialstyrelsen uttalat, att den ideala elevgruppen för

detta klientel torde vara 7 å 8 för de yngre och 10 å 12 för de äldre.

Med framhållande av de öppna vårdformernas bestämda företräde framför

de slutna ifrågasätter socialstyrelsen nödvändigheten av att mellangradsavdelningarna

bliva lika rymningssäkert utförda som isoleringspaviljongerna.

I motsats till socialstyrelsen vill länsstyrelsen i Östergötlands län betona

angelägenheten av att alla rimliga anordningar vidtagas i syfte att förhindra

rymningar. Länsstyrelsen finner knappast, att utredningen tillfyllest

behjärtat denna primära synpunkt.

Sveriges fångvårdsmannaförbund, som likaledes understryker vikten av

tillfredsställande säkerhetsanordningar, anser att det föreslagna antalet isoleringsplatser

är för ringa samt att frågan om ytterstängsel nu bort lösas.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke anstalten bör utbyggas i

etapper. Genom att till en början uppföra huvudbyggnaderna och en paviljong

av varje typ kunna erfarenheter vinnas till ledning för anstaltens fortsatta

utbyggnad.

Statens organisationsnämnd föreslår, att till prövning upptages frågan om

ett sammanförande av de två isoleringsavdelningarna och de fyra mellangradsavdelningarna

två och två till tre i stället för sex byggnader. Därigenom

skulle möjliggöras en väsentlig personalbesparing, beräknad till 296

timmar per vecka eller sex vårdares arbetstid, vilket i sin tur skulle leda

till minskat investeringsbehov i personalbostäder.

Statskontoret anser att förslagen till anstaltsbyggnader utformats väl

pretentiöst.

I övrigt ha endast smärre erinringar framförts mot byggnadernas planering.

Under framhållande av att anstaltens byggnadsmässiga utformning i allt

väsentligt är avhängig av de vårdformer, som avses bliva tillämpade, och

att utredningens motiveringar till stor del undandraga sig styrelsens bedömande

uttalar byggnadsstyrelsen, att styrelsen vid sin granskning av

förslaget endast kunnat utgå från de sålunda angivna förutsättningarna. De

uppgivna kostnaderna för anstaltens anläggning, 6 350 000 kronor,

finner styrelsen under sådana förhållanden skäliga med hänsyn till arbetets

omfattning. Kostnaden per vårdplats måste emellertid anses vara anmärkningsvärt

hög, varför viss överarbetning av lokalprogrammen för de

föreslagna byggnaderna bör företagas. Styrelsen anför:

Förut angiven totalkostnad innebär, att varje vårdplats kommer att draga

en kostnad av närmare 100 000 kronor. Därest kostnaderna för personalbostäder

och de delar av gemensamma anläggningar, som komma att be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

21

tjäna dessa, undantagas, kvarstår för de egentliga anstaltsbyggnaderna en

anläggningskostnad av c:a 4 200 000 kronor eller nära 65 000 kronor per

vårdplats. Även sett mot bakgrunden av de mål, som uppställts för verksamheten

vid den föreslagna anstalten, och den därav betingade särskilda

utformningen och utrustningen måste detta belopp anses vara anmärkningsvärt

högt. Till jämförelse vill byggnadsstyrelsen framhålla, att motsvarande

kostnader vid nyuppförande av anläggningar för vissa andra sociala vårdformer

enligt samma prisläge övcrslagsvis kunna beräknas till för sinnessjukhus

ca 25 000 kronor, för normala kroppssjukhus ca 35 000 kronor

och för undervisningssjukhus ca 40 000 kronor per vårdplats.

Då det synes angeläget att pröva alla möjligheter till en nedskärning av

anläggningskostnaderna torde redan inom ramen för de antagna förutsättningarna

en viss överarbetning av lokalprogrammen för de föreslagna byggnaderna

böra företagas, särskilt vad beträffar administrations- och fritidslokalerna.

De besparingar, som på detta sätt stå att vinna, kunna emellertid

i förhållande till den totala anläggningskostnaden bliva endast av

relativt begränsad storleksordning. Om en mera väsentlig nedskärning av

kostnaderna skall kunna ske, måste även de angivna riktlinjerna för anstaltens

arbetssätt, personalorganisation och allmänna utformning upptagas

till förnyad prövning.

Statskontoret anför liknande synpunkter beträffande kostnadernas storlek

och anser icke osannolikt, att man med hänsyn till såväl byggnads- som

personalkostnader, vilka senare icke berörts av utredningen, nödgas räkna

med ett belopp icke understigande 40 kronor för dag och intagen.

Socialstyrelsen erinrar om att de uppskattade kostnaderna på grund av

prishöjningar kunna väntas stiga med omkring tjugo procent till ca 8 200 000

kronor inklusive inredning och utrustning. Emellertid kan enligt styrelsens

uppfattning icke något billigare och lika effektivt alternativ presteras. För

ett riktigt bedömande av kostnadsfrågan måste samtidigt uppmärksammas

de besparingar, som på längre sikt vinnas genom ifrågavarande förebyggande

insatser:

På kort sikt äro möjligen nuvarande underhaltiga anordningar billigare

för samhället. På lång sikt har emellertid samhället icke råd att göra flera

underlåtenhetssynder mot ett klientel, som ännu är i den plastiska och

formbara åldern. Socialstyrelsen kan betyga att klok omsorg och riktigt

avvägd människovärd kan åstadkomma goda resultat även med till synes

hopplösa fall. Varje icke tillvaratagen möjlighet att resocialisera en urspårad

ung människa åsamkar samhället stora kostnader för blivande omhändertagande

av denne i fängelser, på sinnessjukhus eller inom alkohoIistvården,

förutom de värden som förstöras genom nya brott. Det är att

förvänta, att den nya behandlingsanstalten genom ett relativt kortvarigt,

men effektivt omhändertagande kommer att nå resultat, som på lång sikt

minskar samhällets utgifter för andra och dyrbarare vårdformer. Sett på

detta sätt är det eu klok sparsamhctspolitik att inrätta den föreslagna anstalten.

I fråga om anstaltens förläggningsplats framhåller ungdomsfängelsenämnden,

alt genom eu placering av anstalten ej långt från

den öppna huvudanstalten Skcnäs och eventuellt med ett par kolonier inom

eu tiomiljsräjong därifrån skulle ungdomsfängelsets arbetskrafter och övriga

resurser kunna samordnas och utnyttjas på ett helt annat sätt än nu.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Domänstyrelsen vill icke motsätta sig, att det föreslagna området, cirka

34 ha av kronoegendomen Tuna l1, upplåtes för det avsedda ändamålet. Viss

del av området ingår i mark, som är utarrenderad till den 14 mars 1958.

Vidare finnas på området tre med nyttjanderätt upplåtna lägenheter, varå

äro uppförda byggnader tillhörande vederbörande nyttjanderättshavare. Underhandlingar

ha ägt rum med arrendatorn om ett överförande före arrendetidens

utgång av hans del av ifrågavarande område till anstalten. Mot de

villkor arrendatorn betingat sig härför ■—- innebärande rätt till gottgörelse

från fångvården för viss del av arrendeavgälden, som även i fortsättningen

skulle kontraktsenligt erläggas, samt skyldighet för den blivande anstalten

att anordna viss vattenledning och att hålla befintliga avlopp och öppna

diken i stånd m. in. — har styrelsen intet att erinra. Såsom ytterligare villkor

för upplåtelsen bör gälla att den myndighet, varunder anstalten skall

lyda, svarar för de anspråk på skadestånd och ersättning som nyttjanderättshavare

inom området kunna framställa för förlust av byggnader och

besittningsrätt, att samma myndighet svarar för den å området belöpande

vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldigheten enligt lagen om enskilda

vägar samt att domänfonden beredes ersättning för upplåtelsen genom särskilt

ersättningsanslag, vilken ersättning bör beräknas å ett värde å området

av 42 000 kronor.

Med överlämnande av skriftliga opinionsyttringar från invånare i Rystads

kommun m. fl. förklarar länsstyrelsen i Östergötlands län att länsstyrelsen

bestämt motsätter sig, att den nya anstalten förlägges till detta län, vari

redan finnes en anstalt av analog beskaffenhet. Bebådandet av ytterligare

en anstalt har — i synnerhet då den förutsättes icke komma att lämna någorlunda

goda garantier mot rymning av interner med ty åtföljande härjningar

i trakten •— av ortsbefolkningen mottagits med allvarliga farhågor,

vilka delas av länsstyrelsen.

Departementschefen.

Behandlingen av unga lagöverträdare har länge stått i medelpunkten för

den kriminalpolitiska reformverksamheten såväl i utlandet som i vårt land.

Detta är naturligt med hänsyn till angelägenheten av att så tidigt som möjligt

bryta en begynnande kriminalitet. Utsikterna att nå ett lyckligt resultat

torde också vara betydligt gynnsammare, när det gäller människor, som

ännu icke råkat fast i en asocial livsföring.

Tankegången att den unge brottslingen behöver fostran snarare än straff

ledde år 1902 till införandet av tvångsuppfostran för ungdom i åldern 15

—18 år. Genom 1924 års barnavårdslag erhöll även socialvården i vissa

fall möjlighet att taga hand om unga lagöverträdare. Efter införandet år

1944 av åtalseftergift kom tvångsuppfostran allt mera ur bruk, och år 1947

fattades beslut om institutets upphävande. För närvarande omhändertagas

sålunda lagbrytare under myndig ålder, vilka behöva anstaltsvård, antingen

i fångvårdsanstalter eller i socialvårdens ungdomsvårdsskolor. I prak
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

tiken fördelas klientelet regelmässigt på så sätt att de som vid omhändertagandet

icke uppnått 18 år placeras i ungdomsvårdsskola, medan de återstående

intagas å fångvårdsanstalt. Intagning i ungdomsvårdsskola av

unga lagbrytare sker oftast i samband med åtalseftergift eller villkorlig

dom. Den 1 mars 1951 uppgick antalet manliga elever i åldern 15—18 år

vid ungdomsvårdsskolorna till 292. Vid samma tidpunkt funnas i fångvårdsanstalterna

21 ynglingar i denna åldersgrupp, ådömda tidsbestämda

straff. I åldersgruppen 18—21 år funnos samtidigt intagna 29 i nämnda

skolor och 336 i fångvårdsanstalter. Av de sistnämnda voro 202 ådömda

ungdomsfängelse, 104 straffarbete, 25 fängelse och 5 förvaring. Jag bortser

i detta sammanhang från de fåtaliga grupperna av unga kvinnliga lagbrytare,

av vilka fångvården den 1 mars 1951 icke hade någon under 18

år och endast 3 under 21 år.

Genom införandet av lagen om ungdomsfängelse har avsetts att för lagbrytare

i åldern 18—21 år skapa en behandlingsform, som skall giva de intagna

fostran och utbildning på särskilda ungdomsanstalter. Behandlingen

liksom tiden för omhändertagandet skall beträffande varje elev anpassas

efter individuella behov och förutsättningar. De principer, från vilka denna

lagstiftning utgått, äro sunda och riktiga. Ungdomsfängelset avsågs ursprungligen

endast för normalklientel. Såsom i det föregående nämnts har

emellertid lagen med riksdagens godkännande erhållit en vidsträcktare tilllämpning

än som från början varit avsedd. De klientelundersökningar, för

vilka jag tidigare i korthet redogjort, utvisa att flertalet av dem som omhändertagas

för ungdomsfängelsebehandling är psykiskt och .socialt belastat

i betydande utsträckning. Även enligt min mening är det ett samhällsintresse

av största vikt att just de defekta, de »svårbehandlade», för

vilka risken att hemfalla åt allvarlig kriminalitet är särskilt stor, bliva omhändertagna

på ett effektivt sätt. Statskontorets förslag, att tillämpningen

av ungdomsfängelse såsom behandlingsform skulle begränsas, utgör icke

någon lösning av den föreliggande frågan. Behovet av effektiva anordningar

för att omhändertaga det svårbehandlade ungdomsfängelseklientelet

skulle kvarstå. Jag ansluter mig därför till vad strafflagberedningen och

ungdomsfängelsenämnden anfört mot en begränsning av nuvarande tilllämpning

av ungdomsfängelselagen.

Emellertid har lagens tillämpning i hög grad försvårats av en bristfällig

anstaltsorganisation och i övrigt otillfredsställande behandlingsresurser.

Ungdomsfängelset är sålunda till stor del endast provisoriskt uppbyggt med

användande av äldre, för ändamålet ej lämpade fängelsebyggnader. Såsom

inledningsvis berörts ha riksdagens revisorer redan på ett tidigt stadium

riktat anmärkning häremot. Förhållandena ha dock hittills icke medgivit

en avveckling av dessa provisoriska anordningar. Ungdomsfängelset motsvarar

därför icke vad som varit åsyftat med denna behandlingsform. Yrkesutbildning

och fostran ha endast delvis kunnat genomföras på ett tillfredsställande

sätt. Svåra oroligheter ha förekommit i de slutna anstalterna,

och rymningarna ha varit talrika. Resultatet av de företagna undersökning
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

arna rörande klientelets sammansättning understryker, att en anstaltsreform

inom ungdomsfängelset nu är oavvislig. Det har sålunda klarlagts

att behov föreligger av en nyorientering av själva behandlingstekniken och

att man därvid måste förstärka det medicinska och psykologiska inflytandet

på behandlingen. Detta inflytande måste få göra sig gällande inom hela

ungdomsfängelseorganisationen. Vad angår det svårbehandlade klientelet

är uppenbart, att det erfordras en anstalt av betydligt effektivare karaktär

än de provisoriska anstalter ,som nu användas. Det är av central betydelse

för hela vår kamp mot kriminaliteten att ingripa just mot dessa svårbehandlade

ungdomar. Att få till stånd erforderliga resurser härför är i själva

verket det allra viktigaste som nu kan göras i syfte att motarbeta brottsligheten

och .stärka rättssäkerheten.

Det av utredningen framlagda förslaget om inrättande av en sådan anstalt

bygger på erfarenheter av liknande moderna ungdomsanstalter i utlandet

och av socialvårdens ungdomsvårdsskolor i vårt land. Förslaget grundar

sig på den principen att klientelet ur såväl rena behandlingssynpunkter

som säkerhetskrav uppdelas i små grupper, som skola hållas väl avskilda

från varandra, »den lilla gruppens princip». En annan ledande tanke är

att klientelets behov av medicinsk-psykologisk behandling blir tillgodosett.

För inrättandet av en anstalt av denna typ ha nästan alla remissinstanser

uttalat sig. Även för egen de! anser jag, såsom framgår av vad jag redan

förut framhållit, de grundläggande principerna för den tilltänkta behandlingen

bärande. Jag anser det alltså synnerligen önskvärt att en anstalt av

föreslagen beskaffenhet kommer till stånd.

Det måsts emellertid beaktas att en sådan anstalt kommer att medföra

jämförelsevis betydande kostnader; kostnaderna för anläggandet ha av utredningen

med utgångspunkt från prisläget sommaren 1950 beräknats till

6 350 000 kronor. Häremot bör emellertid vägas att ett effektivt omhändertagande

av ifrågavarande klientel torde komma att på lång sikt åstadkomma

besparingar på grund av minskat antal återfall i brott och minskat behov

av samhällsvård i andra former. Härtill kommer att genom en effektivare

anstalt svård möjligheter uppkomma att förkorta vårdtiden, vilket

kan medföra avsevärda besparingar. Vid bedömandet av de ekonomiska

frågorna bör man ytterligare hålla i minnet, att uppförandet av den nya

anstalten möjliggör att de nuvarande ungdomsanstalterna i Ystad och Uppsala

kunna utnyttjas för andra ändamål samt att dessas personal, tillhopa

närmare 60 befattningshavare, frigöres för andra uppgifter.

Självfallet är det emellertid nödvändigt, särskilt i rådande .statsfinansiella

läge, att alla möjligheter tillvaratagas för att nedbringa kostnaderna för

den nya anstalten. Även om utredningen givetvis beaktat dylika synpunkter,

anser jag kostnadsfrågan vara så betydelsefull, att spörsmålet om den

närmare utformningen av anstalten bör underkastas ytterligare granskning.

Jag har för avsikt att låta verkställa en dylik översyn. Härvid får

emellertid självfallet icke, i syfte att vinna besparingar, någon rubbning

ske i de grundläggande principer för anstalten, till vilka jag anslutit mig.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

Ehuru jag sålunda i avvaktan på resultatet av översynen icke för närvarande

kan taga slutlig ställning till utredningens förslag i alla enskildheter,

anser jag mig dock redan nu böra närmare utveckla min principiella

inställning till den tilltänkta anstalten.

Vid planläggningen av den nya anstalten torde man såsom utredningen

böra räkna med ett elevantal mellan 60 och 70. De grupper, i vilka klientelet

bör uppdelas, torde icke böra omfatta flera elever än att syftet med

den avsedda behandlingsformen uppnås. Varje sådan behandlingsgrupp bör

förläggas till en särskild paviljong, belägen på lämpligt avstånd från övriga

byggnader. Den byggnadstekniska utformningen av paviljongerna torde

böra närmare prövas vid den kommande översynen.

I fråga om säkerhetsanordningar har utredningen förutsatt att till en

början endast såsom isoleringsavdelning avsedd paviljong bör förses med

nätstängsel. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Sveriges fångvårdsmannaförbund

anse däremot, att säkerhetsanordningarna redan från början borde

utbyggas kraftigare. Å andra sidan har socialstyrelsen ifrågasatt viss uppmjukning

av utredningens förslag på denna punkt. För egen del anser jag

det viktigaste i utgångsläget vara, att byggnadsplanen medgiver, att mekaniska

stängselanordningar lätt kunna uppföras kring byggnaderna om så

erfordras. Man måste vidare förutsätta att paviljongerna bliva i sig själva

mycket solitt utförda. Till åstadkommande av säkerhet bidrager vidare i

hög srad .smågruppssystemet med dess intima kontakt mellan elever och

personal. Skulle klientelet visa oro eller farlighet, synes det riktigast att

temporärt förstärka tillsynen på avdelningen i fråga. Såvitt möjligt bör

omslutningsmur eller annat stängsel kring hela anstaltsområdet undvaras

dels på grund av de pedagogiskt ogynnsamma verkningar som ett dylikt

ytterstängsel medför och dels på grund av de höga kostnader som äro förbundna

med dess uppförande och kontinuerliga bevakning. I sistnämnda

hänseende må framhållas, att enligt all erfarenhet även höga stängsel äro

till ringa nytta, om de ej äro bevakade. Jag ansluter mig sålunda i fråga

om säkerhetsanordningarnas yttre utformning i huvudsak till utredningens

förslag. Därvid vill jag emellertid understryka betydelsen av att rymningarna

från en anstalt av det förutsatta slaget icke få bliva så talrika, att de

medföra svårigheter för bygdens befolkning. Skulle så bliva fallet, böra

ytterligare åtgärder vidtagas, såsom utökning av bevakningen och anordnande

av omslutningsstängsel.

Såsom förut nämnts kännetecknas den föreslagna utformningen av anstalten,

förutom av »den lilla gruppens princip», av anordningar för att tillgodose

klientelets behov av medicinsk-psykologisk behandling. Anstalten

föreslås sålunda utrustad med bl. a. en särskild mottagningsavdelning för

nykomlingar samt en sjukavdelning. Mot utredningens förslag i dessa avseenden

bär jag i princip icke något att erinra.

På grundval av en undersökning av ungdomsfängelseklientelet har utredningen

föreslagit, att verkstäder inrättas för utbildning i metallarbete,

bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete. Jag biträder detta förslag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

och anser likaså i enlighet med utredningen, att utbildning lämpligen bör

anordnas i trädgårdsarbete. Däremot kan jag — främst med hänsyn till

angelägenheten av att i görligaste mån begränsa anläggningskostnaderna

för anstalten — icke tillstyrka förslaget om uppförande av ett maskintvätteri.

Det fåtal intagna som avsetts skola beredas undervisning i nämnda

yrke torde utan olägenhet kunna erhålla utbildning inom annan vid anstalten

förekommande yrkesgren. Med anledning av vad överstyrelsen för

yrkesutbildning anfört beträffande yrkesutbildningens bedrivande in. in.

torde denna fråga, vars lösning i ena eller andra riktningen icke inverkar

på anstaltens utformning, böra upptagas till ytterligare övervägande av

fångvårdsstyrelsen.

Den av utredningen och i vissa remissyttranden berörda frågan om det

lämpligaste intagningsförfarandet är jag för närvarande icke beredd att

taga någon bestämd ställning till. Denna fråga synes böra göras till föremål

för ytterligare överväganden.

Det synes mig fullt klart, att anstalten på grund av sin karaktär bör ställas

under ledning av en psykiater, vilken även bör fungera såsom rådgivande

psykiater vid andra ungdomsanstalter. Huruvida jämte denne någon

ytterligare läkare bör finnas vid anstalten torde närmare få övervägas vid

den tilltänkta översynen. Likaså torde därvid få prövas den nya anstaltens

peisonalbehov i övrigt samt frågor angående löneställning och tjänstebenämning.

Utredningens uppslag att utnyttja lämpliga personer i anstaltens grannskap

såsom anstaltsbesökare anser jag vara mycket betydelsefullt. De försök

i nämnda hänseende som hittills gjorts i vårt land ha i stort sett utfallit

väl och mana till efterföljd. Det bör emellertid tillses, att dessa anstaltsbesökare

icke tilldelas större uppgifter än de mäkta med. Sålunda böra de

icke anlitas för uppgifter tillhörande socialtjänsten — anskaffande av arbete

efter frigivning o. d. — utan uteslutande hänvisas att fylla den vänligt inställda

och förstående medmänniskans roll.

I enlighet med vad medicinalstyrelsen och ungdomsfängelsenämnden uttalat

bör den nya anstalten ställas under tillsyn av medicinalstyrelsens inspektör

för barna- och ungdomsvården.

Anstalten för svårbehandlade bör, såsom utredningen föreslagit, förläggas

till en plats inom bekvämt räckhåll för anstalten å Skenäs. Med den

nuvarande förläggningen av en mottagningsanstalt i Nyköping, en öppen

anstalt å Skenäs samt två slutna anstalter i Uppsala och Ystad äro ungdomsanstalterna

spridda över ett mycket stort område. Därjämte finnes

anordnad en liten öppen anläggning, Björkahemmet, utanför Stockholm,

för elever som i regel blott bo på hemmet och arbeta utanför. Såsom framgår

av nästföljande anslagspunkt avses ytterligare en liknande anläggning

av öppen typ, Hildero, skola tillkomma i Asmundtorp utanför Landskrona.

I ett anstaltssystem, som bygger på differentiering av klientelet mellan olika

anstalter efter dess beteendetyper och behandlingsbehov, är det förenat

med betydande nackdelar att ha långa och obekväma transportvägar. De

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

stora avstånden försvåra därjämte möjligheterna till gemensamt utnyttjande

av läkare och annan specialutbildad personal. Dessa synpunkter göra

sig ej så mycket gällande i fråga om sådana mindre anstalter som Björkahemmet

och Hildero, för vilka klientelet huvudsakligen blir särskilt utvalt,

men äro av väsentlig betydelse för ungdomsfängelsets huvudanstalter.

Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att sedan riksdagens revisorer

år 1949 kritiserat det stora antalet omplaceringar av fångvårdsklientelet

mellan olika anstalter utredning igångsatts inom justitiedepartementet

för att komma till rätta med detta problem. Flera olika möjligheter ha därvid

övervägts, bl. a. en uppdelning av fångvårdens anstalter enligt ett räjongsystem

med centralfängelserna som huvudanstalter och en grupp av

närliggande slutna anstalter och kolonier som differentieringsanstalter. Genom

en dylik anordning skulle man för huvudmassan av fångklientelet kunna

begränsa transporterna till anstalter som ligga så nära, att transporterna

regelmässigt kunna verkställas med huvudanstaltens bil. Även i andra

hänseenden synes det möjligt att vinna betydande fördelar med ett sådant

system. Om detta skulle genomföras, höra uppenbarligen ungdomsbehandlingen

och abnormbehandlingen bilda särskilda specialräjonger. Därvid bör

man enligt min mening särskilt inom ungdomsbehandlingen sträva efter

att få anstalterna så förlagda, att de lätt kunna nås från varandra.

Vad beträffar den närmare placeringen av den nya anstalten har utredningen,

sedan flera olika förslag undersökts, slutligen stannat vid att föreslå

en del av kronoegendomen Tuna i Rystads socken vid sjön Roxen i

Östergötland. Det avsedda området synes utgöra en i olika hänseenden

mycket lämplig förläggningsplats. Naturförhållandena äro utmärkta för ändamålet,

en större stad, Linköping, ligger på det lämpliga avståndet av cirka

en mil, och till den andra stora ungdomsanstalten, Skenäs, kan man

komma med l1/-—2 timmars bilresa. Med hänsyn härtill och då staten skulle

taga i anspråk sin egen mark samt det närmaste samhället, Bkängen,

ligger på andra sidan ett åtskiljande, mer än en kilometer brett skogsområde,

har jag ansett de av länsstyrelsen i Östergötlands län och ortsbefolkningen

uttryckta farhågorna icke kunna tillmätas sa stor betydelse, att

anstalten på grund därav bör förläggas på annat håll. Jag tillstyrker således

utredningens förslag angående anstaltens placering. Det av utredningen

föreslagna namnet Roxtnna synes vara väl valt och har redan allmänt

godtagits i diskussionen om den nya anstalten.

Då anstaltsområdet är avsett att tagas i anspråk för annat ändamål än

jordbruk, torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga

bestämmelser angående överförande i redovisningshänseende av ifrågavarande

markområde från domänverkets fond till fångvårdsstyrelsens

delfond av statens allmänna fastighetsfond samt att i samband därmed

föreskriva med vilka värden fonderna skola ned- resp. uppskrivas.

Med övertagandet av nu avsedda markområde torde, på sätt domänstyrelsen

framhållit, böra följa skyldighet för fångvården att anordna viss

vattenledning för huvudegendomens räkning samt att svara för att befintliga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

avlopp och öppna diken hållas i stånd in. m. I den mån härmed sammanhängande

kostnader äro av engångsnatur och stå i direkt samband med

den nya anstaltens uppförande, torde medel för deras bestridande böra beräknas

under det anslag å kapitalbudgeten .som begäres för förberedande

arbeten för den nya anstalten. I övrigt torde kostnaderna, där de icke skola

gäldas från statens allmänna fastighetsfond, få bestridas med anlitande av

fangvardsanstalternas omkostnadsanslag. Det torde böra ankomma på domänstyrelsen

att med huvudegendomens arrendator överenskomma om den

nedsättning av arrendeavgälden, som är skälig med hänsyn till hans frånträdande

av visst område till den nya anstalten.

Med hänsyn till mitt föregående ställningstagande synes för nästa budgetår

anslag böra äskas endast för sådana förberedelsearbeten, vilka icke

ha direkt sammanhang med anstaltens definitiva utformning. Sålunda torde

medel böra finnas tillgängliga för vissa kostnader i samband med omdisposition

av marken ävensom för röjningsarbeten, väg- och vattenanläggningar,

ritningar in. in. De sammanlagda kostnaderna härför torde

kunna uppskattas till högst 500 000 kronor. Sedan jag tagit ståndpunkt till

anstaltens slutliga utformning torde jag få återkomma till de anslagsäskanden

som påkallas därav.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Ny nngdomsanstait för svårbehandlade för budgetåret

1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 500 000

kronor.

[2.] Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero. Ungdomsanstalterna för

manligt klientel utgöras för närvarande av mottagningsanstalten i Nyköping,

huvudanstalten å Skenäs samt specialanstalterna i Uppsala och Ystad.

Härtill kommer, förutom platser vid fångvårdens sinnessjukavdelningar,

Björkahemmet i Hässelby villastad utanför Stockholm, vilket enligt överenskommelse

mellan kronan och förutvarande ägaren, Skyddsvärnet i Stockholm,

sedan den 1 juli 1950 användes såsom övergångshem för ett 10-tal

från ungdomsanstalt permitterade elever (jfr statsutsk. uti. 164/1950 s. 17).

Frånsett Björkahemmet är endast Skenäsanstalten avsedd för öppen vård.

Tidigare användes kolonien Mäshult i Hallands län såsom ungdomsanstalt

för debilklientel men nedlades enligt beslut av Kungl. Maj :t vid ingången

av år 1950, enär denna koloni i olika hänseenden icke varit lämplig för

andamålet. Såsom ersättare för sistnämnda anstalt utnyttjades under första

halvåret 1950 provisoriskt kolonien Leverstad i Skaraborgs län.

I skrivelse den 12 december 1950 anmäler fångvårdsstyrelsen efter samråd

med ungdomsfängelsenämnden behovet av små öppna anstalter eller

anstaltsavdelningar (kolonier) för genomförandet av en för vårdresultatet

gynnsam differentiering av ungdomsfängelseklientelet. Styrelsen framhåller

därvid bl. a. att den för sådant ändamål förut använda kolonien Leverstad

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Mcij.ts proposition nr 122.

blott med betydande kostnader kan göras till en fullgod ungdomskoloni

samt att den förhyrda mark, där kolonien är belägen, jämte därå befintliga

byggnader inom en nära framtid måste avträdas. Vidare råder ovisshet om

Björkahemmet, som numera övergått i Stockholms stads ägo, kan få disponeras

av styrelsen efter den 1 juli 1951. Grunderna för differentiering

till öppen anstalt äro flera, såsom elevernas begåvningsgrad och sinnesbeskaffenhet

i övrigt, behovet av yrkesutbildning samt det stadium till vilket

verkställigheten fortskridit. Med beaktande av dessa principer har styrelsen

länge sökt anskaffa nya öppna platser.

Planer att ändra någon redan befintlig koloni för vanligt fångförvar till

ungdomsanstalt ha tills vidare måst förfalla, då de enda kolonier som

lämpligen kunna ifrågakomma äro oumbärliga för omhändertagande och

utbildning av andra kategorier än till ungdomsfängelse dömda. Sökandet

efter en fastighet som lämpar sig för en ny ungdomsanstalt av varaktig natur

har av flera skäl inriktats på Skåne. Denna landsdel erbjuder tack

vare tätbebyggelse, goda kommunikationer och anhopning av industriella

anläggningar gynnsamma förutsättningar för en koloni för elever, som under

frigångsarbete skola beredas en naturlig återinpassning i samhället.

Omkring en tiondel av ungdomsfängelseklientelet har sin hemort i Skåne.

Det är även angeläget att ha en koloni anknuten till ungdomsanstalten i

Ystad, så länge denna består, då därigenom anstaltens nuvarande otillräckliga

arbetsmöjligheter under frigång skulle vidgas.

Tilltänkta förvärv av icke statliga egendomar i Skåne ha tills vidare omöjliggjorts

genom en bygdeopinion, som bestämt motsatt sig inrättandet av

en ungdomsanstalt på sin ort. Emellertid har möjlighet nu uppkommit att

övertaga förvaltningen av en fastighet, som redan befinner sig i statens

hand, nämligen egendomen Hildero i Asmundtorps socken. Denna egendom

— med jordregisterbeteckningen Råga Hörstad 1” och l10 — har tidigare varit

filial till de nu nedlagda institutionerna statens tvångsarbetsanstalt och statens

alkoholistanstalt i Landskrona och är numera enligt beslut av Kungl.

Maj :t ställd under socialstyrelsens förvaltning. Enligt vad fångvårdsstyrelsen

inhämtat, är egendomen icke längre behövlig för ändamål inom socialstyrelsens

verksamhetsområde. Förutsättningarna för att på Hildero grunda

en öppen ungdomsanstalt måste anses mycket gynnsamma. Egendomen har

ett avskilt läge i utkanten av Asmundtorps stationssamhälle på ett avstånd

av cirka en kilometer från närmaste järnvägsstation och omkring nio kilometer

från Landskrona. Rika arbetsmöjligheter finnas i den kringliggande

trakten såväl när det gäller verkstadsdrift inom skilda yrkesgrenar som

jordbruks- och trädgårdsskötsel. Kommunikationerna äro utmärkta.

Hilderos areal är omkring 7 ha, varav omkring 3 ha åker, omkring 2 ha

tomt, park och trädgård samt resten kullurbetesmark och äng. Huvudbyggnaden

å egendomen — en tvåvåningsbyggnad av tegel, omkring 25 X H

meter — är väl bibehållen till sin stomme men behöver grundligt repareras.

Vattentillgången är betryggande.

Vid en planering av Hildero till ungdomsanstalt bör med hänsyn till egen
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

domens läge elevernas utbildning huvudsakligen kunna ordnas genom arbete

under trigång. Därav följer att till Hildero skola förläggas elever som

under åtminstone några månader på annan ungdomsanstalt visat pålitlighet

och andra förutsättningar för en vistelse på öppen anstalt under fria former.

Någon egentlig arbetsdrift synes tills vidare icke behöva anordnas vid

kolonien. För kortare perioder kunna eleverna sysselsättas med handräckning,

trädgårdsskötsel och teoretiska studier. Åkerjorden bör utarrenderas

till lantbrukare i grannskapet. Styrelsen utgår från en beläggning på kolonien

av 15 elever. Större antal är icke lämpligt och medgives ej heller av

f örläggningsmö j liglieterna.

Vårdpersonalen vid kolonien bör kunna hållas ganska fåtalig men måste

med hänsyn till arbetsuppgifterna i gengäld vara välkvalificerad. Såsom ledare

föreslås en föreståndare i 23 lönegraden. Därutöver erfordras en överkonstapel,

en vaktkonstapel och ett ekonomibiträde. För att biträda föreståndaren

vid arbetsanskaffning åt eleverna och tillsyn över dem i deras arbete

utanför kolonien bör härjämte finnas en deltidsanställd kurator, för

vilken föreslås ett arvode av 1 800 kronor för år. Då anstalten i Ystad, så

länge den behålles för sitt nuvarande ändamål, bör vara moderanstalt för

Hildero, bör föreståndaren vid Ystadsanstalten för sina bestyr i samband

härmed enligt gällande norm åtnjuta ett årligt arvode av 300 kronor. För

personal, behövlig i samband med kolonisystemets utbyggande, finnes under

tångvårdsanstalternas avlöningsanslag en medelsreserv beräknad.

Förslag till reparation och omändring av förut nämnda huvudbyggnad har

upprättats av fångvårdsstyrelsens sakkunnige i byggnadsärenden. Enligt

detta kan den nuvarande rumsindelningen i det väsentliga bibehållas. I bottenvåningen

inrättas köksavdelning och matsal — även avsedd som dagrum

för de intagna, två lägenheter för gifta manliga befattningshavare

och ett expeditionsrum. Till våningen en trappa upp förläggas bostadsrum

för interner, sammanlagt 17 platser, därav fem rum med vardera två platser,

ett rum med tre platser och ett rum med fyra platser. Ett reservutrymme

erhålles sålunda utöver beräknade 15 platser. I källarvåningen anordnas

pannrum, badrum, verkstads- och hobbyrum, en mindre, för personalen

avsedd tvättstuga in. in. Kostnaden för dessa byggnadsarbeten beräknas

till 70 000 kronor. Styrelsen föreslår, att särskilt anslag å nämnda

belopp anvisas för ändamålet å riksstaten.

Inventarier till kolonien måste nyanskaffas. Kostnaderna härför, 15 000

kronor, kunna täckas med anlitande av till förfogande stående anslag.

I anslutning till fångvårdsstyrelsens framställning har ungdomsfängelsenämnden

i särskild skrivelse den 20 december 1950 framlagt sina synpunkter

på förevarande fråga. Enligt nämndens åsikt skulle Hildero efter

nyinredning och reparation av byggnaden samt med lämplig personal erbjuda

synnerligen goda möjligheter såsom ungdomsanstalt för öppen vård.

Nämnden understryker att rådande brist på öppna platser och differentieringsmöjligheter

utgör en allvarlig fara för ungdomsfängelsets funktion. I

icke obetydlig utsträckning ha till ungdomsfängelse dömda, som bort få

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

öppen vård, blivit intagna och kvarhållna i någon av de slutna anstalterna

i Uppsala och Ystad. Den nya kolonien skulle därför bliva en mycket värdefull

tillgång. Enär varje elev så snart som möjligt bör placeras på den anstalt,

där han enligt bedömningen vid mottagningsanstalten bäst passar,

skulle till den nya kolonien kunna direkt från mottagningsanstalten sändas

elever med god prognos. I anstaltens uppgifter måste ingå att sörja icke

blott för yrkesarbete och praktisk utbildning i sådant arbete utan även för

teoretisk yrkesundervisning vid eller utanför anstalten.

För att kunna realisera det syfte som avses med anstalten bör enligt

nämndens mening personalen vara sammansatt av en pedagog såsom chef,

en heltidsanställd kurator, en yrkesmästare för arbetsanskaffning in. m.

och en husföreståndarinna. Vidare saknas anledning att avstå från en till

kolonien knuten rådgivande psykiater. Befattningen som anstaltschef, vilken

med hänsyn till koloniens särställning lämpligen bör erhålla en annan

beteckning än föreståndare, föreslås tills vidare placerad i 22 lönegraden.

Beträffande den föreslagna ombyggnaden har nämnden icke något annat

att erinra än att även ett par små enkelrum för eleverna lämpligen borde

inredas.

Socialstyrelsen har i infordrat yttrande1 förklarat sig icke ha något att

erinra mot att egendomen Hildero, som enligt beslut av Kungl. Maj :t förvaltas

av styrelsen, apteras till koloni för verkställighet av ungdomsfängelse.

Enligt styrelsens mening är Hildero lämpligt för ändamålet. Styrelsen

ansluter sig till vad ungdomsfängelsenämnden föreslagit beträffande personalorganisationen.

Dock anser styrelsen föreslagen lönesättning för koloniens

föreståndare vara för låg. I likhet med ungdomsfängelsenämnden finner

styrelsen önskvärt att ett par enkelrum för eleverna inredas samt härutöver

att expeditionsutrymmet utökas till två rum.

Statskontoret har, efter remiss,1 erinrat om att den av fångvårdsstyrelsen

föreslagna personaluppsättningen ansluter sig till statsmakternas tidigare

principbeslut rörande personalbehovet för fångkolonier. Med hänsyn härtill

böra de av ungdomsfängelsenämnden i förevarande avseende framställda

yrkandena ej beaktas i vidare mån än att ekonomipersonalen utökas med

eu husföreståndarinna, vilken i likhet med övrig personal bör erhålla extra

anställning och placeras i högst 13 lönegraden. Statskontoret finner tillräckliga

skäl ej föreligga att medgiva förmånligare lönesättning för föreståndaren

än 19 lönegraden. Därest föreståndaren i enlighet med fångvårdsstyrelsens

förslag skulle placeras i 23 lönegraden, är det ej motiverat att

anknyta kolonien till Ystadsanstalten. Beträffande redovisningen av egendomen

Hildero föreslår statskontoret, att byggnaderna bokföras å fångvårdsstyrelsens

delfond av statens allmänna fastighetsfond och jordområdena

å statens domäners fond. Medel för omändring av anstaltens huvudbyggnad

höra därvid anvisas å kapitalbudgeten under fastighetsfonden.

Byggnadsstyrelsen lämnar fångvårdsstyrelsens ombyggnadsförslag i hu
1

Yttrandet avser både fångvårdsstyrelsens och ungdomsfängelsenämndens skrivelse.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

vudsak utan erinran. Kostnaderna, vilka torde vara beräknade från utgångspunkten

att fångarbetskraft i viss utsträckning skulle användas, synas

kunna godtagas.

I en den 20 februari 1951 ingiven skrivelse har kommunalnämnden i Asmundtorps

kommun framfört erinringar mot att en ungdomsanstalt anJägges

vid Hildero. Därvid har åberopats bl. a. att kommunen hos socialstyrelsen

ansökt att få förvärva egendomen för anordnande av medborgarhus

samt att anstalten skulle utgöra hinder för kommunens utveckling och

planerad bebyggelse ävensom medföra en allmän känsla av otrygghet inom

kommunen.

Departementschefen.

Sedan de som ungdomsanstalter använda kolonierna Mäshult och Leverstad

av olika anledningar befunnits olämpliga för att vidare tagas i anspråk

för sådant ändamål och därför nedlagts, har tillgången på öppna platser

och på differentieringsmöjligheter inom den öppna ungdomsfängelsevården

minskat så att allvarlig fara uppstått för ungdomsfängelsets funktion. Sålunda

är, såsom ungdomsfängelsenämnden framhållit, läget för närvarande

sådant, att ett icke obetydligt antal ungdomsfängelseelever, som bort erhålla

öppen vård, måst omhändertagas på slutna anstalter, vilket strider mot såväl

ungdomsfängelselagens bokstav som dess syfte. Det är därför synnerligen

angeläget att beträffande ifrågavarande klientel snarast få till stånd

vidgade resurser för öppen och differentierad vård. Då det med hänsyn

till vad fångvårdsstyrelsen anfört härvid icke synes möjligt att omändra

någon redan befintlig koloni till ungdomsanstalt bör, såsom styrelsen föreslagit,

en ny koloni upprättas.

b ångvårdsstyrelsens förslag innebär, att vid egendomen Hildero utanför

Landskrona skall upprättas en koloni för ungdomsfängelseelever med god

prognos, vilka huvudsakligen kunna sysselsättas med arbete under frigång.

Vid ram anmälan av föregående anslagspunkt framhöll jag bl. a. fördelarna

av att nytillkommande ungdomsanstalter förläggas inom en bestämd räjong

nära Skenäsanstalten. Emellertid torde en sådan räjongplan varken kunna

eller böra genomföras fullt konsekvent. Särskilt kolonier som i huvudsak

pä frigångsarbete böra, i likhet med inackorderingshem för permitterade

inför provutskrivning (Björkahemmet), placeras i utkanten av de

större städerna, varifrån de flesta eleverna komma och där de i stor utsträckning

böra återinpassas, eller i andra tättbebyggda områden, såsom

vissa delar av Skåne. Då en anstalt av den karaktär fångvårdsstyrelsen

förordat skulle bliva en mycket värdefull tillgång inom ungdomsfängelseorganisationen

och den föreslagna förläggningplatsen i olika avseenden

synes lämplig för det avsedda ändamålet, tillstyrker jag i likhet med ungdomsfängelsenämnden

och socialstyrelsen att den nya kolonien upprättas

i enlighet med vad fångvårdsstyrelsen föreslagit. De av kommunalnämnden

i Asmundtorp uttalade farhågorna rörande följderna av förslagets genom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 33

iörande synas överdrivna och torde icke kunna tillmätas någon avgörande

betydelse.

I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag bör vid den nya kolonien, som

tills vidare bör vara anknuten till Ystadsanstalten, beredas plats för ett

15-tal elever som visat pålitlighet och andra förutsättningar för vård under

fria former. Hinder bör icke möta mot att, på sätt ungdomsfängelsenämnden

föreslagit, elever med god prognos överföras till anstalten direkt från

mottagningsanstalten.

För att Hildero skall kunna tagas i anspråk som ungdomsanstalt, är det

nödvändigt att vissa ombyggnads- och förbättringsarbeten bliva utförda på

huvudbyggnaden. Dessa arbeten torde böra ske i huvudsaklig överensstämmelse

med fångvårdsstyrelsens förslag. Mot de beräknade kostnaderna,

70 000 kronor, har jag icke något att erinra. Vid arbetenas utförande böra

de av ungdomsfängelsenämnden och socialstyrelsen framförda synpunkterna

beaktas, i den mån så kan ske inom angivna kostnadsram.

Till grund för beslut rörande den nya koloniens personaluppsättning

torde böra läggas fångvårdsstyrelsens förslag om inrättande av befattningar

för en föreståndare, en överkonstapel, en vaktkonstapel och ett ekonomibiträde;

föreståndaren torde böra beredas extra ordinarie anställning, medan

de övriga böra anställas såsom extra tjänstemän. I likhet med statskontoret

ansluter jag mig dock såtillvida till vad ungdomfängelsenämnden

i denna del anfört, att jag förordar att jämväl en befattning som biträdande

husföreståndare i lönegrad Cg 13 inrättas. .lag får i detta .sammanhang

erinra därom, att i årets statsverksproposition (II ht s. 43, 45) beräknats

medel till personal vid en tilltänkt koloni för ungdomsfängelse

ådönrda. I samband därmed uttalade jag, att tillräckliga skäl enligt min

mening icke förelåge att beträffande föreståndaren vid denna koloni tilllämpa

en särskild lönesättning. Föreståndarbefattningen vid Hildero bör i

anslutning härtill enligt gängse norm placeras i 19 lönegraden. Vad styrelsen

föreslagit beträffande deltidsanställd kurator och särskilt arvode för

Ystadsanstaltens föreståndare för bestyr i samband med koloniens anknytning

till nämnda anstalt föranleder icke någon erinran från min sida. Då

samtliga ifrågavarande personalkostnader täckas av redan framställda anslagsäskanden

erfordras icke nu någon ytterligare uppräkning av avlöningsanslaget

för fångvårdsanstalterna.

Beträffande den fortsatta redovisningen av egendomen Hildero ansluter

jag mig till vad statskontoret härom föreslagit. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga bestämmelser.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Bgggnndsarbetcn vid egendomen Hildero för budgetåret

1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 70 000 kronor.

3 Ttihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 122.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

[3] Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall och Håga.

Sedan flera år ha fångvårdsanstalterna på Hall och Håga haft stora svårigheter

med vattenförsörjningen, beroende dels på stegrad förbrukning till

följd av anstalternas utbyggande och dels på att tillgängliga brunnar icke

längre kunna lämna samma vattenmängd som förut. På grund därav har

riksdagen, på förslag av Kungl. Maj :t, till vattenanläggning för ifrågavarande

anstalter å riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisat ett investeringsanslag

av 116 000 kronor, motsvarande kostnaden för ett av fångvårdsstyrelsen

framlagt förslag till lösning av vattenfrågan genom anläggande av

en vattenledning till anstalterna från den närbelägna sjön Uttran. Med

hänsyn till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framfört vissa erinringar

mot detta förslag ävensom förordat utredning angående möjligheten att

från annat håll anskaffa erforderligt vattentillskott i form av grundvatten,

erhöll Kungl. Maj :t befogenhet att disponera anslaget på sätt som kunde

befinnas mest ändamålsenligt (statsverksprop.: bil. 24 s. 5). Kungl.

Maj :t uppdrog därefter åt fångvårdsstyrelsen att i samråd med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen ytterligare utreda frågan.

Fångvårdsstyrelsen har nu i en den 9 november 1950 inkommen skrivelse

framlagt förslag till lösning av vattenfrågan genom anstalternas anslutning

till Södertälje stads vattennät samt för ändamålet begärt ytterligare medel.

Under årens lopp ha omfattande undersökningar företagits både på anstalternas

egen mark och på angränsande områden, men någon lösning av frågan

har ej stått att vinna på denna väg. Styrelsens tidigare förslag om en

ledning från sjön Uttran har av flera skäl tett sig mindre lämpligt. Vattensituationen

är för närvarande sådan, att den sedvanliga konsumtionen måst

hårt begränsas, varjämte den tvätteridrift, som bedrives vid Hallanstalten,

måst nedskäras. Det senare förhållandet medför minskade inkomster för

fångvården beträffande utomstående kunder och ökade omkostnader för

de fångvårdsanstalter, som i stället måste anlita enskilda tvättinrättningar.

Sedan möjlighet till anslutning till Södertälje stads vattennät yppat sig,

ha förhandlingar förts med staden, som därvid erbjudit sig att leverera vatten

till anstalterna för ett pris av 31 öre per kubikmeter och på villkor, bl. a.,

att alla med anslutningen förenade kostnader skola bestridas av statsverket.

Beträffande vattenledningens utförande hänvisar fångvårdsstyrelsen till

ett av Vattenbyggnadsbyrån utarbetat förslag. Detta innefattar två alternativ,

vilka kostnadsberäknats till 170 000 kronor resp. 192 000 kronor. Skillnaden

förklaras huvudsakligen av att rördimensionen på en mindre sträcka

av ledningen, stadsgränsen—Östertälje skola, med anledning av framställning

av Östertälje kommun skulle ökas från 100 mm till 150 mm, varigenom

även östertälje kunde givas anslutning till stadens vattennät. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen har vid preliminär granskning av Vattenbyggnadsbyråns

förslag funnit detsamma i princip lämpligt samt förordat det

dyrare alternativet, därvid merkostnaden borde bestridas av Östertälje kommun.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj.is proposition nr 122.

35

För utförande av vattenanläggningen enligt det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

sålunda förordade alternativet beräknar fångvårdsstyrelsen

medelsbehovet till 220 000 kronor. Styrelsen utgår därvid från den uppskattade

anläggningskostnaden av 192 000 kronor och lägger därtill kostnaden

för utförda vattenundersökningar, i runt tal 10 800 kronor, varjämte

hänsyn tages till viss prisstegring. Då för ändamålet anvisats ett belopp av

116 000 kronor, hemställer styrelsen om ett ytterligare anslag av 104 000

kronor.

Därefter ha kommunalfullmäktige i Östertälje (skr. 13/11 1950) anmält,

att en under sommaren 1950 för kommunens räkning verkställd undersökning

givit vid handen, att inom östertälje skolas område finnes sådan

tillgång till lämpligt vatten att vattenbehovet för anstalterna på Hall

och Håga under alla förhållanden skulle vara fullt säkrat. En anslutning av

anstalterna till denna vattentäkt skulle ställa sig betydligt billigare än fångvårdsstyrelsens

förslag. Genom bortfall av vattenledning på sträckan mellan

Södertälje stad och Östertälje skola skulle anläggningskostnaden nedbringas

med omkring 44 000 kronor från 170 000 kronor till 126 000 kronor.

Det till 192 000 kronor kostnadsberäknade alternativet skulle icke aktualiseras.

Kommunalfullmäktige vore villiga leverera vatten till anstalterna

efter en taxa per år av 5 700 kronor intill 30 000 nr (19 öre per nr) samt

därutöver intill 50 000 ms för 16 öre per in3, därutöver intill 70 000 nr för

12 öre per m3 samt därutöver för 11 öre per in3.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i infordrat utlåtande att styrelsen

och fångvårdsstyrelsen i samråd funnit en anslutning till Södertälje

stads vattennät vara den ur skilda synpunkter lämpligaste lösningen. Av

de genom fångvårdsstyrelsens försorg verkställda undersökningarna har

framgått, att de naturliga förutsättningarna för uttagande av nämnvärd

mängd grundvatten av god beskaffenhet inom området mellan anstalterna

och staden icke äro gynnsamma. Den av Östertälje kommun på detta område

utförda undersökningen ger icke stöd åt annan uppfattning utan synes

närmast visa, att den provpumpade vattenmängden ej kan erhållas på

längre sikt. Då vattentäkten dessutom är belägen i en ur hygienisk synpunkt

olämplig närhet av skolan och föreslagen framtida bebyggelse, finnes

icke anledning att frångå uppfattningen, att anstalternas vattenbehov

bör tillgodoses genom anslutning till Södertälje stads vattennät. Med hänsyn

till att Östertälje kommun ej längre synes vidhålla sitt önskemål om.

ökning av den inre rördiametern å viss del av anslutningsledningen, hör

hela denna utföras med dimensionen 100 mm.

Sedan kommunalnämnden i Östertälje framställt erinringar mot vad styrelsen

anfört mot ett utnyttjande av vattentäkten vid östertälje skola, har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i särskild promemoria bemött dessa erinringar.

Styrelsen åberopar därvid hl. a. eu inom styrelsen i samband med

dess tidigare utlåtande i ärendet upprättad promemoria, vari efter analys

av den av kommunen verkställda utredningen rörande nämnda vattentäkt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

bestämt avrådes från att basera en vattenförsörjningsanläggning på resultatet

av sagda utredning.

Statskontoret finner sig, med hänsyn till den icke obetydliga merkostnad

som anslutningen till Södertälje stads vattennät innebär, kunna tillstyrka

förslaget härom endast under den bestämda förutsättningen, att

de risker för en framtida försämrad vattentillförsel till anstalterna, som

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser förbundna med användandet av ett

vattenverk vid Östertälje skola, icke äro överdrivna. Därest en anslutning

till Södertäljes ledningsnät anses böra komma till stånd, böra förhandlingar

ånyo upptagas med staden i syfte att ernå en för statsverket förmånligare

överenskommelse rörande vattenavgifternas storlek.

Departementschefen.

Med hänsyn till de svårigheter som yppat sig att tillgodose vattenbehovet

vid fångvårdsanstalterna på Hall och Håga anvisade riksdagen för budgetåret

1948/49 ett investeringsanslag av 116 000 kronor för anläggande av

en vattenledning till sjön Uttran. Därvid förutsattes dock att man genom

vissa grundvattenundersökningar skulle pröva, huruvida icke en annan anordning

vore att föredraga, och Kungl. Maj :t erhöll befogenhet att disponera

anvisade medel på sätt som kunde befinnas mest ändamålsenligt.

För lösning av vattenfrågan föreligga nu tre förslag, två mera kostnadskrävande

från fångvårdsstyrelsen, enligt vilka anstalterna under olika betingelser

skulle erhålla anslutning till Södertälje stads vattennät för en

kostnad ursprungligen beräknad till 192 000 kronor resp. 170 000 kronor,

och ett billigare, enligt vilket kommunalfullmäktige i Östertälje erbjuda

anslutning till en inom Östertälje kommun nyfunnen vattentäkt.

Vattenförsörjningen för ifrågavarande anstalter befinner sig i ett läge,

som nödvändiggör att frågan snarast ordnas på ett betryggande sätt. Inför

valet mellan de alternativ, som nu erbjuda sig, anser jag mig med hänsyn

till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört böra förorda en anslutning

till Södertälje stads vattennät, varvid den mindre dyrbara anordningen

torde kunna tillämpas. Enligt vad jag inhämtat ha förhandlingar av

fångvårdsstyrelsen upptagits med staden i syfte att nedbringa den av staden

preliminärt betingade vattenavgiften.

Fångvårdsstyrelsen har med utgångspunkt från det mest kostnadskrävande

förslaget beräknat medelsbehovet för ifrågavarande ändamål till

220 000 kronor. Vid bifall till vad jag nyss förordat torde kostnaderna

kunna nedbringas med omkring 24 000 kronor till cirka 196 000 kronor.

Då detta behov till ett belopp av 116 000 kronor täckes av redan anvisat

anslag, bör för det härutöver erforderliga beloppet, 80 000 kronor, anvisas

ett nytt anslag å riksstaten för budgetåret 1951/52. Jag förutsätter, att

kostnaderna i görligaste mån nedbringas genom anlitande av fångarbetskraft.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

37

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall

och Håga för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag

av 80 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen salunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till ng ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. a1 i texten
  2. SU 1951:170 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten