Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landsfiskalerna m. fl

1951-02-23 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:140, Angående anslag till landsfiskalerna m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

1

Nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

landsfiskalerna m. fl.; given Stockholms slott den 23

februari 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en omläggning av landsfisk^lsorganisationen.

Denna innebär i huvudsak följande.

Antalet landsfiskalsdistrikt reduceras med 58 till 341. Landsfiskalstjänsten

delas i ett distrikt utöver dem, där sådan delning redan skett. För

två distrikt i Stockholms län och två i Göteborgs och Bohus län inrättas

gemensam utmätningsmannatjänst.

Antalet landsfiskalstjänster minskas med 55 till 355. Samtliga landsfiskalstjänster

placeras i lönegrad Ca 27 utom nio tjänster i de största

distrikten, vilka uppflyttas till lönegrad Ca 29.

Nya tjänster såsom biträdande landsfiskal med placering i lönegrad Ce 25

inrättas i 16 distrikt.

Antalet landsfiskalsassistenter minskas med 28 till 148, samtliga med

fast stationeringsort. För vikarieändamål och såsom förstärkning av den

kvalificerade arbetskraften beräknas 60 å 70 färdigutbildade aspiranter mot

nu ett 60-tal.

De nuvarande 176 konstapelstjänsterna i lönegrad Ce 14, ävensom en

övertalig dylik tjänst utgå ur personalplanen, övergångsvis bibehållas

1 —Rilwng till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr HO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

konstapelstjänsterna i vissa distrikt i avvaktan på en förstärkning av polisväsendet;

i distriktet hålles under tiden närmast lägre biträdestjänst vakant.

Antalet kontoristbefattningar ökas med 90 till 100 och antalet kanslibiträdesbefattningar

med 147 till 249. Samtliga placeras på extra ordinarie

stat. Antalet biträden för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång

ökas med 35 till 433. Hela antalet på personalplanen upptagna biträdestjänster

ökas sålunda med 272 till 782.

I samband med genomförandet av organisationen förtidspensioneras vissa

äldre landsfiskaler. Landsfiskaler, som ej äro fullt tjänstedugliga, överföras

på övergångsstat.

Tiden för landsfiskalselevernas provtjänstgöring på landsfogdeexpedition

minskas från tre till två månader och tiden för deras praktiska tjänstgöring

vid Stockholms poliskår utsträckes från sex till sju månader.

Staten övertager skyldigheten att hålla tjänstelokaler och inventarier.

Den nya organisationen genomföres den 1 januari 1952 i samband med

ikraftträdandet av den nya kommunala indelningen.

Avlönings- och omkostnadsanslagen för nästa budgetår beräknas till

12 000 000 kronor resp. 2 450 000 kronor. Härjämte uppföres ett nytt anslag

för utrustning av landsfiskalskontor in. m. å 850 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 140.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och civildepartementen

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 173 och 174,

upptogos anslagen till avlöningar och omkostnader för landsfiskalerna

in. fl. med allenast preliminärt beräknade belopp, 11 825 000 resp. 2 535 000

kronor. Anledningen härtill var, att 1947 års landsfiskalsutredning avgivit

ett betänkande angående ny landsfiskalsorganisation, vilket var av betydelse

för anslagsberäkningen. Vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande

var betänkandet föremål för remissbehandling.

Sedan remissvaren nu inkommit, torde jag få anmäla anslagsärendet i

dess helhet till slutlig prövning.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1947 tillkallade

jag den 26 juni samma år 4 sakkunniga för utredning rörande landsfiskalsorganisationen.

De sakkunniga voro landshövdingen E. A. Westling, ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare J. W. Mårtensson, landsfogden,

numera landssekreteraren M. B. O. Stiernström och avdelningschefen

i inrikesdepartementet, kanslirådet A. V. R. Tottie. Enligt utredningsdirektiven

skulle de sakkunniga, om så befunnes lämpligt, få redovisa sitt

arbetsresultat i etapper. De sakkunniga, som antagit benämningen 1947

års landsfiskalsutredning, ha den 2 november 1950 avgivit betänkande angående

ny landsfiskalsorganisation.

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

telegrafstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens löne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 740.

nämnd, statens organisationsnämnd, riksarkivet, länsstyrelserna i samtliga

län — efter hörande av landsfogdarna i länen — styrelsen för statens polisskola,

civilförsvarsstyrelsen, nämnden för antagande av aspiranter å

landsfiskalstjänst, 1947 års biträdesutredning, 1949 års tjänsteförteckningskoinmitté,

SOS-utredningen, föreningarna Sveriges landsfiskaler, Sveriges

landsfiskalsassistenter, Sveriges landsfiskalsbiträden och Sveriges kvinnliga

landsfiskalsbiträden ävensom svenska polisförbundet, svenska landskommunernas

förbund och svenska stadsförbundet.

II. Nuvarande förhållanden m. m.

Landsfiskalernas arbetsuppgifter. Vid 1940 och 1941 års riksdagar (prop.

nr 219/1940, riksd. skr. nr 438; prop. nr 225/1941, riksd. skr. nr 442) beslutades

en allmän lönereglering för landsfiskalerna. Samtidigt genomfördes

en skärpning av villkoren för behörighet till landsfiskalstjänst.

Utredningen erinrar, att den i en skrivelse den 3 december 1948 med förslag

till provisorisk lönereglering för landsfiskalerna rörande landsfiskalernas

arbetsuppgifter anförde i huvudsak följande.

Landsfiskalernas arbetsuppgifter lämnades i stort sett oförändrade. Alltjämt

omfattar deras arbetsområde tre huvudgrupper av göromål, nämligen

polis-, åklagar- och utmätningsuppgifter. För landsfiskalerna gäller

instruktionen av den 30 december 1947 (nr 999), vilken upptager huvudsakligen

samma bestämmelser som den tidigare gällande. Därutöver ha emellertid

tillagts föreskrifter, som föranletts av den nya rättegångsordningen

samt omläggningen av uppbördssystemet.

Landsfiskalens befattning med utsökningsgöromål har två sidor.

Han skall såsom utmätningsman fullgöra vad överexekutor förordnar,

verkställa dom samt i vissa fall förrätta utmätning och lämna handräckning.

I fråga om underhållsskyldiga skall han vidtaga vissa på utmätningsman

ankommande åtgärder. Hans andra uppgift som utmätningsman är

att verkställa indrivning och redovisning av skatter, allmänna avgifter och

böter m. m. Han skall vidare verkställa inventering hos exekutionsbiträden

och hos vissa polismän.

Vad angår åk lagar gör omålen är landsfiskalen inom sitt distrikt

allmän åklagare i alla fall, där åtalsrätten icke uteslutande tillkommer

annan åklagarmyndighet -— vanligen landsfogden — eller där icke särskild

åklagare blivit förordnad. Fördelningen av åklagaruppgifterna mellan

landsfogden och landsfiskalen är i stort sett så avvägd, att landsfogden skall

åtala grövre och ur juridisk synpunkt mera svårbedömda brott, vanligen

brott för vilka straffet kan uppgå till straffarbete i 4 år eller mera. Landsfiskalen

har anförtrotts åtalsrätten för övriga brott enligt allmänna strafflagen,

däribland stöld-, bedrägeri- och förskingringsbrotten, ävensom samtliga

brott utanför strafflagens område. Landsfiskalen handhar vissa straftprocessuella

tvångsmedel, såsom anhållande, husrannsakan etc. I mål, som

ligga inom landsfiskalens kompetensområde, är han åklagare även i hovrätt.

Fullföljd till högsta domstolen kan medgivas av riksåklagarämbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr Vt(). 5

Såsom åklagare har landsfiskalen att pröva frågan om eftergift av åtal.

Genom institutet strafföreläggande ha vissa dömande funktioner tilldelats

honom.

Polisgöromålen avse ordnings- och kriminalpolistjänst samt annan

polisverksamhet.

Ordningspolisgöromålen äro av växlande slag, såsom åtgärder till förekommande

av brott, övervakande av trafiksäkerheten samt av ordningen på

nöjesplatser och vid tillställningar, möten, folksamlingar etc.

Kriminalpolisgöromålen stå i nära samband med landsfiskalernas åklagarfunktioner

och avse åtgärder till beivrande av begångna brott. Härunder

falla sådana åtgärder som spaning efter brottslingar, gripande, förhör och

transport av dylika, utredningar innefattande brottsplatsundersökningar

och insamlande av indicier samt annan bevisning, hörande av vittnen in. m.

Övriga polisgöromål äro mångskiftande. Såsom polismyndighet inom distriktet

har landsfiskalen att pröva vissa tillståndsärenden, att granska anmälningar

m. in. samt att kontrollera författningarnas efterlevnad. Landsfiskalen

bör ägna uppmärksamhet åt fattigvård, samhällets barnavård och

ungdomsskydd samt allmän hälsovård. Han skall vidare för länsstyrelsen

anmäla behov av ingripanden på nämnda områden ävensom på samfärdselns

område eller då tillämpning erfordras av bestämmelser i de s. k. stadsstadgorna

och byggnadslagen. Han skall dessutom öva tillsyn över utlänningar,

bettlare, lösdrivare och alkoholister.

Vid sidan av dessa polisgöromål har landsfiskalen som den allmänt

administrativa myndigheten i sitt distrikt att tillhandagå

länsstyrelsen och andra myndigheter med yttranden angående förhållanden,

som beröra distriktet, utredningar om personer inom detta, införskaffande

av andra slag av upplysningar, förande av talan för det allmänna i

rättegångar, vid syner och andra förrättningar in. m.

Fm maktpåliggande uppgift utanför landsfiskalernas egentliga område är

deras befattning med civilförsvaret. De äro författningsenligt

skyldiga att åtaga sig uppdrag inom detta. Landsfiskalen är i regel civilförsvarschef

i sitt distrikt och har i denna egenskap bl. a. att upprätta

organisationsplaner och i övrigt att organisera civilförsvaret inom distriktet

samt att under krig eller beredskapstillstånd leda detta.

Den nya rättegångsordningen torde i väsentlig mån ha inverkat på arbetsuppgifternas

omfattning. Antalet tingsförhandlingar har enligt hittillsvarande

erfarenhet avsevärt utökats. I mål, som fullföljas till hovrätt, blir

tidsutdräkten betydligt större än tidigare, då landsfiskalen ofta måste använda

flera dagar för inställelsen. Utredningsarbetet och förberedelsen av

målen synes kräva mera tid, enär allt material, som åklagaren vill åberopa

vid huvudförhandlingen, måste föreligga färdigt, när åtal väckes. Detta

ställer även större krav på omdöme, förutseende och noggrannhet. Som en

följd av det nya rättegångsförfarandet samt den fortgående omläggningen

av straffsystemet bör landsfiskalen vidare fatta ståndpunkt till och giva

rätten del av sin uppfattning om vilken av de nu alltmer talrika reaktionsformerna

mot brott, som i det enskilda fallet får anses vara den ur

kriminalpolitisk synpunkt lämpligaste för den skyldiges tillrättaförande.

Utredningen framhåller, att ökningen av arbetet med åtalen visat sig icke

vara eu övergångsföreteelse. linligt de upplysningar, som utredningen numera

erhållit, bär arbete! snarare tenderat att ytterligare öka. Åklagarens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

nya ställning innebär en så avgörande ändring i fråga om ansvar och arbetsbelastning,

att detta i och för sig motiverar en omprövning av organisationen

jämte landsfiskalernas löneställning.

Även landsfiskalernas befattning med indrivning av oguldna skatter och

med utmätningsmannagöromål i övrigt har undergått förändringar. Det är

dock ännu tämligen svårt att få ett grepp om dessa, då uppbördsreformens

verkningar ännu ej kunna helt överblickas. Från flera håll har utredningen

vid sina senaste studiebesök fått höra, att restskattegöromålen tendera

att få samma omfattning som före uppbördsreformen. I viss mån

äro dessa förhållanden beroende av växlingar i de ekonomiska konjunkturerna.

Landsfiskalernas arbete som polischefer har under de senaste åren påverkats

bl. a. av växande trafik, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och

bosättning inom många distrikt av talrika utlänningar. Ehuru utvecklingen

på det kommunala polisväsendets område i stort sett visat en sakta fortgående

förbättring beträffande personalresurserna, måste alltjämt på åtskilliga

landsfiskalskontor mycken tid nedläggas på polisiärt arbete. I den

män allt flera polistjänster på landsbygden kunna besättas med polisskoleutbildad

personal och antalet polisdistrikt med polismän i förmansställning

ökar, minskas behovet av personal med polisutbildning på landsfiskalskontoren.

I egenskap av statsförvaltningens lokala utposter i administrativt hänseende

ha landsfiskalerna i viss mån fått vidgade uppgifter på grund av

decentralisering av en del funktioner och befogenheter från högre myndigheter.

Bl. a. få de numera självständigt handlägga ärenden om förvärv av

ammunition, förvaring av eldfarliga oljor och explosiva varor, vissa slag

av uppehållstillstånd för utlänningar, lotterier av viss storlek in. m.

Landsfiskalernas befattning med civilförsvaret har under senare år medfört

ett arbete, som ofta varit svårt att medhinna vid sidan om övriga uppgifter.

F. n. äro de flesta landsfiskalerna civilförsvarschefer inom sina distrikt

och åtnjuta härför särskild ersättning från civilförsvarsanslag. Därutöver

utgår merendels visst bidrag till arbetshjälp. Från många landsfiskalers

sida ha framkommit önskemål om befrielse från uppgiften att vara

civilförsvarschef eller yrkanden om ökad ersättning och höjt bidrag till

arbetshjälp. Då starka skäl tala för att civilförsvarets botteninstans bör

vara uppbyggd på landsfiskalernas medverkan, har utredningen för sin del

utgått från, att någon ändring i fråga om skyldigheten för landsfiskal att

mottaga uppdrag såsom civilförsvarschef icke kommer att vidtagas.

I fråga om landsfiskalernas resor liar utredningen fått den uppfattningen,

att praxis är synnerligen växlande, i allmänhet beroende på de olika

landsfiskalernas personliga läggning. Genom att i större omfattning anlita

polisväsendets personal för utredningsresor borde landsfiskalerna kunna

vinna ökad tid för övriga göromål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Disti''iktsindelningen. Utredningen erinrar, att landsfiskalsorganisationen

tillkom i samband med 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen.

Närmast dessförinnan var riket indelat i 516 länsmansdistrikt. Genom 1917

års reform fastställdes antalet landsfiskalsdistrikt till 489. Därjämte fanns

ett på enskilt initiativ och på enskild bekostnad organiserat extra landsfiskalsdistrikt

(Malmbergets).

Under 1920- och 1930-talen verkställdes flera förberedande utredningar

om landsfiskalsinstitutionens omläggning. På grundval av ett förslag av

1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, vilket framlades för 1940

års riksdag, minskades antalet distrikt till 409. De sakkunnigas plan för

distriktsindelningen accepterades i princip av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Utformningen av detalj förslaget överlämnades till Kungl. Maj:t. Efter överarbetning

av indelningsplanen minskades år 1941 antalet distrikt till 408.

Efter 1940—41 års reform har antalet distrikt genom sammanslagningar

ytterligare minskats till 399.

Vid 1940 års principbeslut om ny landsfiskalsorganisation beslöts, att endast

städer, som erbjöde en tillräcklig arbetsbörda för en åklagare, som

tillika vore polischef, skulle utgöra egna åklagardistrikt. Övriga städer

skulle ingå i landsfiskalsdistrikt. Gränsen drogs vid en ungefärlig befolkningssiffra

av något under 10 000 invånare. Enligt samma beslut skulle

vidare de särskilda distriktsåklagartjänsterna i vissa köpingar indragas.

Rörande vissa städers och köpingars ställning i berörda hänseende lämnar

utredningen följande redogörelse.

Den 1 oktober 1950 stodo endast följande städer, som avsetts skola ingå

i landsfiskalsdistrikt, fortfarande helt utanför landsfiskalsorganisationen,

nämligen Sölvesborg (4 449 inv.), Falköping (11 021 inv.), Hjo (3 354 inv.)

och Skara (8 324 inv.). Ronneby (7 079 inv.) har formellt införlivats med

Ronneby landsfiskalsdistrikt, ehuru staden alltjämt har stadsfogde och

stadsfiskal.

Följande städer, som i polis- och åklagarhänseende ingå i landsfiskalsdistrikt,

ha fortfarande egna utmätningsmän, nämligen Skänninge (2 278

inv.), Marstrand (1 239 inv.) och Åmål (7 973 inv.). I Enköping (9 967

inv.), som ingår i landsfiskalsdistrikt, är magistraten utmätningsman. I

Nora (3 490 inv.), som likaledes ingår i landsfiskalsdistrikt och som den 1

januari 1951 lägges under landsrätt, skall stadsfogdetjänsten övergångsvis

bibehållas.

Städerna Vetlanda (7 647 inv. ), Laholm (3 014 inv.), Arvika (15 071 inv.)

och Boden (11 314 inv.) tillhöra i utmätningshänseende landsfiskalsdistrikt

men ha stadsfiskal. I Boden är stadsfiskalen statsavlönad och chef för den

statliga poliskåren i staden.

1 köpingarna Stocksund, Åhus och Smedjebacken finnas alltjämt särskilda

distriktsåklagartjänster.

Utredningen framhåller, att eu särskild anledning till översyn av landsfiskalsorganisationen

utgör den ojämnhet i distriktsindelningen, som kvarstår

alltsedan senaste omorganisation och som genom inträdda befolk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Iiungl. Maj.ts proposition nr HO.

ningsförändringar samt genom inkorporeringar eller andra administrativa

indelningsändringar under senare år kommit att på många håll framträda

tydligare. Ett förhållandevis stort antal distrikt ha så liten arbetsbörda, att

landsfiskalen icke kan erhålla full sysselsättning med kvalificerade göromål

utan delvis måste själv syssla med rutinmässigt arbete av enklare natur.

I andra distrikt åter ha tolkmängdens tillväxt och förändringar i näringslivets

struktur medfört, att arbetsbördan vuxit på ett sätt, som krävt

personalförstärkning. Under tiden efter år 1941 ha av detta skäl åtskilliga

förändringar vidtagits genom partiella reformer.

Genom minskningen till följd av den nya kommunindelningen av antalet

landskommuner från 2 281 till 821 har särskilt i södra Sverige grunden för

nuvarande distriktsindelning i åtskilliga distrikt kommit att rubbas. De nya

kommungränserna skära nämligen i ett stort antal fall bestående distriktsgränser.

Landsfiskalsutredningen betonar, att pågående arbete inom 1948 års polisutredning

rörande en reform av polisväsendet äger samband med utredningens

undersökningar så tillvida, att en polisreform kan väntas utmynna

i förslag att bilda större polisdistrikt. I anslutning till vad som redan tillämpas

i vissa län har det framstått som en lämplig utväg att låta varje åklagardistrikt

utgöra ett polisdistrikt med enhetlig ledning. Det finns anledning

att nu i ett sammanhang söka överblicka behovet av jämkningar i distriktsindelningen,

med hänsyn till ovan anförda förhållanden.

Personalorganisationen. Gällande personalförteckning upptager 410

landsfiskaler, varav 7 i Ca27, 43 i Ca26 och 360 i Ca25. Å övergångsstat

tinnas uppförda 4 landsfiskaler. Tre ordinarie tjänster skola hållas

vakanta så länge tre av de å övergångsstat upptagna landsfiskalerna

kvarstå i tjänst. En tjänsteman å övergångsstat tjänstgör i länsstyrelse.

Bland de 410 tjänsterna ingå 9 befattningar för polischef-åklagare och 9

befattningar för utmätningsmän i tudelade distrikt. I Solna distrikt finnes

jämte polischefen-åklagaren en särskild åklagare huvudsakligen för militärmål.

Av landsfiskalstjänsterna i 27 lönegraden innehas sex av polischefernaåklagarna

i de största tudelade distrikten. Därjämte tillhör landsfiskalen i

Hisings distrikt denna lönegrad. Uppdelningen av övriga landsfiskalstjänster

på 25 och 26 lönegraderna skedde år 1940 väsentligen efter distriktens

folkmängd med beaktande i viss mån av dåvarande arbetsbörda.

Utredningen upplyser, att jämsides med den ökning av arbetsbördan, som

ägt rum, krav framkommit på en förbättrad löneställning för landsfiskalerna

såsom en kompensation för det ökade ansvar och de skärpta fordringar

utvecklingen medfört. Dessa önskemål ha vuxit i styrka efter den

omläggning av uppbördsväsendet, som genomfördes år 1946, och den lönereglering

varigenom häradsskrivarna samtidigt erhöllo en löneställning två

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr IM.

lönegrader högre än flertalet landsfiskaler. Önskemålen ha vunnit ytterligare

aktualitet genom den inverkan som särskilt rättegångsreformen utövat

på landsfiskalernas arbetsbörda. En översyn av landsfiskalsorganisationen

bör enligt utredningen även omfatta en prövning av landsfiskalernas

löneställning.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 18 juni 1949 skola i landsfiskalsdistrikten

finnas landsfiskalsassistenter till det antal och med den

placering på distrikt, som framgår av särskild förteckning. Förteckningen

upptager 176 assistenttjänster för hela riket, varav 10 tjänster icke äro

bundna till visst distrikt.

Den, som förordnas att inneha i personalplanen för landsfiskalsdistrikten

upptagen tjänst såsom landsfiskalsassistent, skall placeras i lönegrad Ce 20.

Efter att tre år ha innehaft dylik tjänst kan assistenten uppflyttas till lönegrad

Ce 22. Länsstyrelse kan besluta, att assistent tillfälligt lösgöres från

sin tjänstgöring inom visst distrikt och i stället tjänstgör som assistent utan

fast stationeringsort. För rekryteringspersonalen gäller, att färdigutbildad

landsfiskalsaspirant skall antagas till tjänsteman i lönegrad Cf 16 samt

efter ett år befordras till extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 20.

Personalplanen för landsfiskalsdistrikten upptager vidare 176 befattningar

som konstapel i lönegrad Ce 14, varjämte i ett distrikt finnes

en övertalig dylik tjänst, som skall indragas, när innehavaren avgår.

Dessa tjänster, som tidigare voro placerade i 13 lönegraden och då benämndes

kontorister med polismans förordnande, uppflyttades år 1949 på

förslag av utredningen till lönegrad Ce 14. Såsom skäl för uppflyttningen

åberopades, att befattningshavarna med hänsyn till arbetsuppgifternas art

vore att jämställa med fjärdingsmän. Uppflyttningen avsåg att utgöra en

provisorisk åtgärd för att motverka en alltför stark avgång från banan. Det

förutsattes, att tjänsternas framtida ställning skulle prövas i samband med

förslag beträffande organisationen i sin helhet inom landsfiskalsväsendet.

Konstapelsbefattningarna äro förbehållna manliga befattningshavare. För

antagande till konstapel i lönegrad Ce 14 fordras genomgången konstapel sutbildning

vid polisskola. Aspirant till konstapeltjänst skall antagas högst

i lönegrad Cg 7, och befordran sker efter ett år till Ce 9 samt efter ytterligare

två år till Ce 11. Polisskoleutbildade sökande kunna placeras omedelbart

i högst Cg 11 och uppflyttas efter ett år till Ce 14. Den tjänsteman i

Ce 11, som icke inom tre år från vunnen anställning i denna lönegrad förskaffat

sig angivna polisutbildning, skall uppsägas från sin befattning.

Ill distrikt i Jämlands, Västerbottens och Norrbottens län skola konstapelstjänsterna

hållas vakanta, så länge 11 i dessa distrikt befintliga kanslibiträden

på övergångsstat i lönegrad Ca 11 finnas kvar i tjänst.

Slutligen skall enligt gällande personalplan finnas följande b i t r ä despersonal

inom landsfiskalsorganisationen, nämligen 10 kontorister (13

lönegraden), 102 kanslibiträden (11 lönegraden) samt 398 biträden i regle
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

rad befordringsgång, eller tillhopa 510 personer. Av biträdena i reglerad

befordringsgång äro 149 ordinarie kontorsbiträden i Ca 8. Biträdespersonalen

i övrigt har icke-ordinarie anställning. Härjämte finnas å övergångsstat

11 kanslibiträden i Ca 11. Utredningen upplyser, att länsstyrelserna i

vissa län tilldelat ett antal landsfiskalsdistrikt extra biträden utöver i gällande

personalplan angivet antal. De inhämtade uppgifterna ge vid handen,

att av dessa extra biträden 52 kunna betraktas såsom stadigvarande.

Departementschefen.

Genom den omorganisation, som trädde i kraft den 1 oktober 1941, nedbringades

antalet landsfiskalsdistrikt väsentligt. Samtidigt ändrades landsfiskalernas

löne- och anställningsförhållanden. Sålunda blevo tjänsterna,

vilka dessförinnan varit oreglerade, inplacerade i lönegrad enligt då gällande

avlöningsreglemente. Kompetenskraven skärptes och åtgärder vidtogos

för att ordna utbildningen av aspiranter. Slutligen reglerades frågan

om biträdeshjälp åt landsfiskalerna.

Förutsättningarna för 1941 års omorganisation ha sedermera väsentligen

rubbats på grund av samhällslivets allmänna utveckling och reformer

på olika områden av rättsväsendet och administrationen. Sålunda har arbetsbördan

för landsfiskalerna vuxit till följd av ökad trafik och större

rörlighet på arbetsmarknaden samt bosättning av utlänningar inom landet

i betydligt större utsträckning än tidigare. Genom bl. a. decentraliseringsåtgärder

inom förvaltningen ha landsfiskalerna tillförts nya arbetsuppgifter.

Genomförandet av en ny processordning har haft stor betydelse för

landsfiskalernas arbete. Det processmaterial, som en åklagare vill åberopa,

måste numera vara i sin helhet färdigt vid huvudförhandlingen. Han måste

också inför domstol självständigt utföra sin talan och förebringa sin bevisning.

Härigenom ha kraven på åklagarnas omdöme, förutseende och noggrannhet

ökats, varjämte utredningsarbetet blivit betydligt mer tidskrävande

än tidigare. Slutligen har utvecklingen av civilförsvaret kommit att

ställa större fordringar på landsfiskalerna i deras egenskap av civilförsvarschefer.

Den ökade arbetsbelastningen på landsfiskalskontoren och en mindre

tillfredsställande biträdestilldelning har föranlett en föga ändamålsenlig fördelning

av göromålen mellan högre och lägre befattningshavare. Någon kompensation

för det ökade ansvar och de skärpta fordringar, som utvecklingen

medfört, i form av förbättrad löneställning ha landsfiskalerna icke erhållit.

Ehuru efter år 1941 åtskilliga ändringar genomförts beträffande indelningen

i landsfiskalsdistrikt, kvarstå likväl i många fall väsentliga skillnader

i storlek och arbetsbörda mellan distrikten. Dessa ojämnheter ha accentuerats

genom bl. a. befolkningsförändringar, inkorporeringar och ändringar

i näringslivets struktur. Åtskilliga distrikt äro nu så små, att arbetsbördan i

dem ej medger en rationell arbetsfördelning. Vidare har Kungl. Maj:t genom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

särskilda beslut under åren 1949 och 1950 förordnat om ny indelning av

landet i borgerliga kommuner, vilken skall träda i kraft den 1 januari 1952.

Därest landsfiskalsdistrikten icke anpassades efter den nya kommunindelningen,

skulle i ett avsevärt antal fall delar av en nybildad kommun komma

att ingå i skilda landsfiskalsdistrikt.

Enligt min mening kan landsfiskalsorganisationen ej längre anses vara i

alla avseenden ändamålsenligt anpassad efter nuvarande förhållanden. Med

hänsyn härtill bör man nu företaga en omprövning av distriktsindelningen

och kontorsorganisationen samt landsfiskalernas avlöningsförhållanden.

I samband härmed böra även vissa andra spörsmål rörande organisationen

upptagas till övervägande.

III. Förslag till ny landsfiskalsorganisation.

Distriktsindelningen.

Utredningen.

Utredningens förberedande undersökningar. Utredningens ursprungliga

uppdrag avsåg icke uttryckligen uppgörandet av förslag till någon mera

genomgripande omreglering av landsfiskaldistrikten. Under arbetets gång

visade det sig emellertid ofrånkomligt att ingående pröva nuvarande indelning.

Ett skäl härtill har varit den nya kommunindelningen och de därav

föranledda ändringarna i domsagoindelningen. Vidare ha bestående ojämnheter

i distriktens storlek och arbetsbörda framstått som alltför stora med

hänsyn till lämpligheten att ordna en rationell kontorsorganisation. Utredningens

uppdrag att påvisa utvägar att avhjälpa rådande missförhållanden

inom organisationen har sålunda lett till ett försök att skapa ett bättre

underlag för en rationell uppdelning av arbetsuppgifterna på kontoren mellan

befattningshavare med olika kvalifikationer. Detta mål har icke kunnat

nås utan en viss ökning av distriktens genomsnittliga storlek.

I skrivelse i juli 1948 till samtliga länsstyrelser hemställde utredningen

om förslag till ändringar i distriktsgränser och personaltilldelning med

utgångspunkt från dels då föreliggande förslag till ny kommunindelning

och dels önskemålet att skapa så stora distrikt, att till varje landsfiskals

förfogande kunde ställas minst två biträden.

Från länsstyrelserna inkommo med anledning härav yttranden angående

ändrad distriktsindelning, vilka innehöllo förslag om indragning av sammanlagt

ett fyrtiotal landsfiskalsdistrikt i hela riket. Sedan utredningen

företagit en mera grundlig genomarbetning av de från länsstyrelserna inkomna

förslagen, uppgjordes ett preliminärt förslag till distriktsindelning

och personaluppsättning. Förslaget tillställdes länsstyrelserna i samtliga

län med skrivelse i juni 1950, vari utredningen hemställde, att länsstyrel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr Vid.

serna måtte efter hörande av vederbörande landsfogde och länsavdelning

av föreningen Sveriges landsfiskaler avgiva yttranden över förslaget. Med

anledning härav inkommo från länsstyrelserna yttranden över den preliminärt

upprättade distriktsindelningen.

I yttrandena förklarade sig 15 länsstyrelser icke ha någon erinran att

rikta mot de allmänna grunderna för utredningens förslag. 7 länsstyrelser

hade däremot en kritisk inställning till själva uppläggningen av organisationen

och ansågo sig icke kunna tillstyrka, att förslaget lades till grund

för en omorganisation. 2 länsstyrelser yttrade sig endast om förslagets detaljer.

I flertalet län ställde sig länsavdelningarna av föreningarna Sveriges

landsfiskaler och Sveriges landsfiskalsassistenter kritiska såväl mot bildandet

av större distrikt som mot förslaget till personaluppsättning.

Allmänna grunder för ny distriktsindelning. Vid uppgörandet av det förslag

till distriktsindelning, vilket fogats såsom bilaga till betänkandet, har

utredningen lagt i huvudsak följande synpunkter till grund.

Förslaget har byggts på den nya kommunindelning, som successivt beslutats

av Kungl. Maj:t under åren 1949 och 1950 och som i sin helhet blir

gällande fr. o. m. den 1 januari 1952. Utredningen förutsätter, att den nya

distriktsindelningen skall träda i kraft samtidigt.

Vissa avsteg ha måst göras från nämnda princip, dock endast i fråga om

en skärgårdskommun (Värmdö) i Stockholms län samt vissa mycket vidsträckta

kommuner i övre Norrland. I denna del inträder icke någon ändring

av nu rådande förhållanden.

Med hänsyn till landsfiskalernas ställning såsom åklagare vid häradsrätt

böra landsfiskalsdistrikten icke omfatta delar av flera domsagor. 1 sitt förslag

har utredningen genomgående utgått från gällande eller blivande domsagogräns.

Övergångsvis har emellertid i ett fall avvikelse härifrån måst

göras.

Hänsyn har vidare tagits till indelningen i polisdistrikt. Vid överläggningar

med 1948 års polisutredning har framgått, att polisutredningen i

sitt blivande betänkande ämnar förorda, att varje åklagardistrikt skall

utgöra ett polisdistrikt. Härigenom skulle polispersonalen inom hela landsfiskalsdistriktet

enligt landsfiskalens bestämmande kunna användas, där

den för ögonblicket bäst behöves. En allmän förbättring i landsfiskalernas

möjligheter att fullgöra polischefsuppgifterna och därmed också mångenstädes

en lättnad i deras arbete skulle bli följden. Med hänsyn till den av

polisutredningen föreslagna indelningsgrunden för polisdistrikten, anser

landfiskalsutredningen icke påkallat eller lämpligt, att eu mera genomgripande

ändring beträffande indelningen i landsfiskalsdistrikt får anstå

i avvaktan på statsmakternas ställningstagande i fråga om polisväsendets

nydaning. Detta ställer emellertid vissa krav på utformningen av landsfiskalsdistrikten.

Ur polissynpunkt borde sålunda en stad och dess när
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

måste omgivning i regel tillhöra ett och samma polisdistrikt. Med utgångspunkt

från den angivna principen har utredningen vid distriktsindelningen

sökt taga hänsyn till kraven på en ur polissynpunkt lämplig indelning.

Utredningen har också sökt utforma distrikten så, att de kunna erhålla

lämpligt belägna stationeringsorter.

Den främsta riktpunkten för utredningens förslag i fråga om distriktsindelningen

har varit att söka bilda distrikt med en sådan arbetsbörda,

att den medger en någorlunda rationell fördelning av göromålen mellan

befattningshavare med olika kvalifikationer. En dylik fördelning är ägnad

att lätta landsfiskalens arbetsbörda. Utredningen har enligt denna riktlinje

sökt att i möjligaste mån antingen sammanslå distrikt, som icke uppfylla

nämnda krav, med angränsande distrikt eller uppdela dem på lämpligt sätt.

Undantag har dock därvid måst göras. Å andra sidan har utredningen icke

funnit anledning att uppdela bestående distrikt, som i och för sig äro alltför

stora för en landsfiskal.

Såsom norm för flertalet distrikt har utredningen uppställt principen om

eu sådan distriktsstorlek, som för arbetet kräver, förutom en landsfiskal,

minst två biträden. Först med en sådan kontorsorganisation torde arbetsfördelningen

kunna bli rationell. Undantag ha måst göras i åtskilliga fall

med hänsyn till olika omständigheter, bl. a. i vissa fall, där arealen skulle

bli alltför stor, såsom i gränsbygderna mot Finland och Norge. Åtskilliga

sådana distrikt ha måst bibehållas orubbade, ehuru de ha en ganska liten

arbetsbörda och behöva endast ett biträde. I ett ödemarksdistrikt (Kaiesuando)

har landsfiskalen icke ansetts äga behov av något stadigvarande

biträde. Jämsides härmed innehåller förslaget en organisationstyp, som

redan nu finnes i åtskilliga distrikt, nämligen kontor med en landsfiskal,

en landsfiskalsassistent och två biträden. Denna organisation har i allmänhet

förbehållits distrikt med så talrika åklagargöromål och så omfattande

ällmänt administrativ verksamhet, att landsfiskalen behöver en kvalificerad

fackutbildad medhjälpare. Med hänsyn till vikten av rimliga befordringsutsikter

för rekryteringspersonalen är önskvärt, att nuvarande proportion

mellan landsfiskaler och assistenter icke förskjutes till assistenternas

nackdel. Utredningens förslag medför att sagda proportion i huvudsak bil>ehålles.

Särskild hänsyn har ansetts böra tagas till speciella förhållanden, t. ex.

belägenheten inom ett distrikt av olika sociala vårdanstalter med svåi skött

klientel eller det extra arbete, som regelmässigt förekommer i ett kustdistrikt

med sjöfart, fiske och större tillströmning av sommargäster.

Vidare har utredningen — efter samråd med civilförsvarsstyrelsen

sökt taga hänsyn till civilförsvarets speciella intressen. Utredningen förutsätter,

att arbetsbiträde för civilförsvarsgöromålen vid behov heredes landsfiskalerna

i särskild ordning.

Förbindelse har tillika tagits med den s. k. SOS-utredningen och telegraf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

verket angående möjligheterna alt vinna överensstämmelse mellan landsfiskalsdistrikten

och taxeområdena för telefontrafiken. Svårigheterna ha

härvid visat sig vara stora. Att helt tillgodose telekommunikationssynpunkterna

torde vara omöjligt. Det har härjämte ansetts angeläget att icke tillskapa

distrikt av så stor omfattning i areal eller folkmängd, att landsfiskalens

möjligheter till en tillfredsställande orts- och personalkännedom

skulle äventyras. Utredningen har också sökt tillse, att arealen ej skulle

bli så stor, att allmänhetens och personalens resor bleve alltför tidsödande

eller förhållandena i övrigt besvärande samt sökt taga hänsyn till de geografiska

förhållandena och kommunikationernas inriktning.

I fråga om förhållandet mellan landsfiskalsdistrikt samt städer och köpingar

anför utredningen.

Staden Ronneby och köpingen Stocksund, vilka redan nu tillhöra landsfiskalsdistrikt,

ehuru de ha särskild distriktsåklagare och utmätningsman,

böra fortfarande ingå i landsfiskalsdistrikt. Ifrågavarande befattningar

böra indragas vid uppkommande ledighet.

Utredningen föreslår vidare, att städerna Vetlanda, Laholm och Arvika

samt köpingarna Åhus och Smedjebacken, vilka f. n. tillhöra landsfiskalsdistrikt

allenast i utsökningshänseende, vid framdeles uppkommande ledighet

på vederbörande distriktsåklagarbefattning infogas i landsfiskalsorganisationen

även i polis- och åklagarhänseende.

Beträffande städerna Sölvesborg, Hjo och Skara förutsattes vid 1941 års

distriktsindelning, att Kungl. Maj :t framdeles skulle besluta om deras införlivande

med landsfiskalsdistrikt. Dessa städer böra enligt utredningens

mening helt ingå i landsfiskalsdistrikt, när stadsfogde- och stadsfiskalstjänsterna

bli lediga.

I fråga om staden Falköping, som år 1941 ansågs framdeles böra införlivas

med landsfiskalsdistrikt, håller utredningen före, att prövningen bör

ställas på framtiden. Stadsfiskalstjänsten bör dock icke få nybesättas utan

särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t. Detsamma bör gälla staden Falkenberg.

Staden Sala (8 683 inv.) har stadsfiskal och stadsfogde. Vid inträffande

ledighet å stadsfiskalstjänsten bör staden i polis- och åklagarhänseende införlivas

med landsfiskalsdistrikt.

\ad staden Boden beträffar, tillhör denna landsfiskalsorganisation allenast

i utsökningshänseende. På grund av sin speciellt utrustade poliskår

torde staden dock få anses utgöra ett undantag, som alltjämt bör få bestå.

Översikt av utredningens förslag. Med ledning bl. a. av de principer, som

redovisats i det föregående, har utredningen uppgjort förslag till ny indelning

av riket i landsfiskalsdistrikt. Förslaget har fogats vid betänkandet

såsom bilaga.

Av en i betänkandet intagen tablå över antalet distrikt i de olika länen

enligt nuvarande organisation och enligt förslaget framgår, att antalet

distrikt enligt förslaget skulle nedgå från 399 till 342, d. v. s. med 57 enheter.

Indragningen omfattar emellertid 58 distrikt. Samtidigt har ett nytt

distrikt, Vittangi i Norrbottens län, tillkommit genom uppdelning av Kiruna

distrikt. Detta distrikt har f. n. två landsfiskaler i var sitt geografiskt bc
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

stämda tjänstgöringsområde, av vilka den ene är polischef i staden. Staden

bör uppdelas på två distrikt (Kiruna och Vittangi), motsvarande de nuvarande

landsfiskalernas tjänstgöringsområden. Detta medför att staden

bör indelas i två polisdistrikt. En sådan anordning förutsätter en ändring

av 1 § andra stycket lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i

riket.

Av en vid betänkandet fogad bilaga framgår de nya landsfiskalsdistriktens

arbetsbörda, beräknad enligt de av utredningen införskaffade statistiska

uppgifterna för år 1949. Vidare har i betänkandet intagits två tabeller,

utvisande i vad mån den genomsnittliga folkmängden och arealen i distrikten

ökats.

Yttranden.

Grunderna för och utredningens förslag till distriktsindelning ha i de

flesta remissvaren tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Riksåklagarämbetet framhåller, att den nya processordningen på grund

av de malctpåliggande och kvalificerade uppgifter, som tillagts åklagarna,

betytt en fullständig omvälvning av åklagarverksamheten. I städerna har i

samband med reformen stadsfiskalskårens numerär fördubblats. Utbyggnaden

av denna kår pågår alltjämt. Stadsfiskalerna syssla emellertid så

gott som uteslutande med kvalificerade göromål, medan landsfiskalerna i

ganska stor utsträckning tagas i anspråk även för mindre kvalificerade

arbetsuppgifter, vilka skulle kunna överlåtas på biträdespersonal. Det synes

ämbetet därför riktigt att bilda landsfiskalsdistrikt av sådan storlek, att de

kunna utgöra underlag för en rationell kontorsorganisation och därigenom

möjliggöra för landsfiskalerna att odelat ägna sig åt kvalificerade göromål.

Statskontoret finner goda skäl tala för en sådan distriktsindelning, att

den medger en någorlunda rationell fördelning av arbetsuppgifterna mellan

befattningshavare med olika kvalifikationer.

Statens organisationsnämnd understryker, att en någorlunda rationell

kontorsorganisation förutsätter, att distriktens storlek avpassas så att arbetsbördan

motiverar minst två biträden. Landsfiskalen bör kunna ägna

mer tid åt arbetet utom kontoret därigenom att rutingöromål liksom vissa

kvalificerade uppgifter kunna i större utsträckning än f. n''. utföras av

biträdespersonalen.

Föreningen Sveriges landsfiskaler förklarar sig i princip ej ha något att

erinra mot förslaget. Föreningen delar utredningens uppfattning om lämpligheten

av att tillskapa distrikt med sådan arbetsbörda, att en rationell

fördelning av göromålen kan ske.

I ett par av remissvaren från länsstyrelserna ha utredningsförslagen avstyrkts.

Sålunda anser en länsstyrelse, att förslaget ej kommer att medföra

önskad rationalisering av arbetet och att någon arbetslättnad lör landsfiskalerna

ej kommer till stånd vid genomförandet av den föreslagna om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

organisationen. Samma länsstyrelse ställer sig skeptisk emot den på 1949

års arbetsstatistik grundade distriktsindelningen samt hävdar, att man vid

bedömandet av antalet distrikt bör vara mindre restriktiv7 än som varit

fallet. En annan länsstyrelse anför liknande synpunkter. Ytterligare en

länsstyrelse framför tvivel om lämpligheten att minska antalet distrikt och

därmed öka de kvarstående distriktens storlek och arbetsbörda. En given

förutsättning för den föreslagna distriktsindelningen är enligt länsstyrelsen,

att landsfiskalerna erhålla tillräcklig biträdeshjälp.

I övrigt ha vissa önskemål om jämkningar i distriktsindelningen framställts

av några länsstyrelser, telegrafstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen.

Departementschefen.

I det föregående har jag framhållit, att de nuvarande distrikten i många

fall förete väsentliga skillnader i fråga om såväl omfattning som arbetsbörda

samt att åtskilliga distrikt äro så små, att arbetsuppgifterna ej medge

en rationell arbetsfördelning mellan landsfiskalen och biträdespersonalen.

I sitt förslag till ny distriktsindelning har landsfiskalsutredningen sökt

bilda distrikt av sådan storleksordning, att full sysselsättning kan beredas,

förutom landsfiskalen, minst två biträden. Härigenom skulle vinnas,

att landsfiskalen kan avlastas sådana göromål, som kunna fullgöras av

den lägre avlönade biträdespersonalen, och sålunda helt sysselsättas med

de mera kvalificerade arbetsuppgifterna. För att vinna detta syfte har utredningen

föreslagit sammanläggning av vissa mindre distrikt, som ej fylla

kraven enligt sagda norm, eller uppdelning av dem på större distrikt. De

undantag, som utredningen ansett sig böra göra från angivna norm, avse

distrikt med stor areal i bl. a. gränsbygderna mot Finland och Norge.

Hänsyn har vidare tagits till den nya kommunindelningen och domsagoindelningen

ävensom till önskemålet att åstadkomma en lämplig organisation

av polisväsendet. Utredningen har därjämte sökt utforma distrikten så,

att landsfiskalerna erhålla lämpliga stationeringsorter och att möjligheterna

till en tillfredsställande person- och lokalkännedom icke äventyras. Likaledes

ha civilförsvarets speciella intressen och särskilda förhållanden i distrikten

i görligaste mån beaktats ävensom de synpunkter, som företrädas av

telegrafstyrelsen och SOS-utredningen.

Utredningens förslag innebär, att antalet landsfiskalsdistrikt skulle minska

med 58 från 399 till 341. Härvid har förutsatts, att det nuvarande Kiruna

distrikt, vilket omfattar Kiruna stad, uppdelas i två distrikt.

För egen del anser jag mig i huvudsak kunna godtaga det av utredningen

framlagda förslaget. Med hänsyn till särskilda, lokala förhållanden har jag

dock ansett vissa mindre jämkningar i förslaget böra vidtagas. Antalet distrikt

bör enligt de av mig gjorda övervägandena bestämmas till 341. Såsom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 740.

utredningen påpekat, erfordras för uppdelningen av Kiruna distrikt en

ändring av 1 § polislagen. Förslag härom framlägger jag i annat sammanhang.

Ett inom departementet utarbetat förslag till rikets indelning i landsfiskalsdistrikt

bilägges detta protokoll (Bilaga 1).

Kon tor sorganisa tionen.

Utredningen.

Tudelningsfrågan. Genom riksdagens principbeslut år 1940 fastslogs, att

dittillsvarande förening av åklagaruppgifter och exekutiva göromål hos

landsfiskalerna skulle bibehållas. Beträffande vissa distrikt visade det sig

emellertid omöjligt att belasta en och samma tjänsteman med dessa uppgifter.

Särskilda polischefer-åklagare och utmätningsmän ha därför tillsatts

— förutom i Karlskoga i samband med organisationens ikraftträdande

— i Solna, Tumba, Trollhättans, Sköns, Sollentuna, Mölndals, Sollefteå

och Nacka distrikt. I Solna distrikt har dessutom jämte polischefenåklagaren

anställts en särskild åklagare för huvudsakligen det i distriktet

förekommande stora antalet militärmål. Övriga distrikt äro odelade.

I sin förutnämnda skrivelse den 3 december 1948 avvisade utredningen

tanken på en allmän tudelning av landsfiskalsdistrikten på skäl, som i

skrivelsen angåvos. Utredningen anser alltjämt, att en tudelning generellt

sett icke skulle vara en lämplig grundval för en ny landsfiskalsorganisation.

I stället bör biträdesorganisationen förstärkas för att möjliggöra en

avlastning från landsfiskalerna av göromål, för vilka icke kräves juridisk

utbildning. I fråga om tättbefolkade distrikt, vilka ha en sådan arbetsbörda,

att den ger full sysselsättning med kvalificerade göromål åt två självständigt

verksamma befattningshavare i landsfiskals ställning, torde dock tudelningsprincipen

få anses vara den lämpligaste lösningen. Beträffande

Överluleå distrikt, som redan nu är av sådan storleksordning, har föreslagits

denna anordning med uppdelning av landsfiskalstjänsten på en polischef-åklagare

och en utmätningsman. I fråga om Hisings och Sävedals distrikt

har utredningen valt att föreslå en för distrikten gemensam utmätningsman.

Samma anordning föreslås för Danderyds och österåkers distrikt

i Stockholms län.

Specialutbildad personal. Utredningen framhåller, att 1 a n d s f i s k a
1

er nas arbete bör så långt detta är möjligt inom de gränser distriktsindelningen

uppdrager — avse göromål, för vilka fordras högre utbildning.

De böra således befrias från sysslor, vilka kunna utföras av personal med

lägre utbildning. Härav föranledes ett behov av ökat antal kvalificerade

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr /40.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

biträden på landsfiskalskontoren, vilket behov i sin tur förutsätter en ökning

av distriktens genomsnittliga storlek.

Utredningen föreslår inrättande av tjänster såsom biträdande

landsfiskal samt anför härom bl. a.

I vissa distrikt, där förutsättning för tudelning ej är för handen men

där arbetsmängden likväl är mycket stor, har utredningen funnit lämpligt,

att en effektiv hjälp beredes landsfiskalen genom inrättande av en tjänst

såsom biträdande landsfiskal i lönegrad Ce 25. De biträdande landsfiskalerna

-— vilka icke annat än undantagsvis böra anlitas som vikarier för

landsfiskal i annat än eget distrikt — skulle äga befogenhet att fullgöra

alla på landsfiskal ankommande göromål. Tjänsterna skola vara passagetjänster

och besättas med de mest meriterade landsfiskalsassistenterna.

Utredningen har föreslagit inalles 15 tjänster som biträdande landsfiskal.

Vidare erinrar utredningen, att nuvarande personalplan upptager 176

befattningar som landsfiskalsassistent, varav 10 utan fast stationeringsort.

Utredningens förslag upptager ett antal av 145, vilket innebär

en minskning av nuvarande siffra med drygt 15 procent.

Beträffande de grunder, som utredningen följt vid prövningen av behov

av assistent, anföres bl. a.

Utgångspunkten i fråga om tilldelande av assistenttjänster åt distrikten

har varit länens nuvarande tillgång på assistenttjänster samt tillgängliga

uppgifter — däribland även statistiska — beträffande distriktens arbetsbörda

och särskilda förhållanden. Mest logiskt skulle ha varit att bortse

från länsindelningen och för hela riket likformigt fördela lämpligt antal

assistenter efter den uppskattade arbetsbördan i distrikten. Det har emellertid

ansetts ofrånkomligt, att varje länsstyrelse kan disponera över ett

antal assistenter, som står i rimlig proportion till behovet av vikarier. Detta

har medfört, att distrikten icke genomgående kunnat tilldelas assistent

efter ensartade grunder.

Stor betydelse har merendels tillmätts den uppskattade arbetsbördan på

åklagarsidan. Assistenterna förutsättas nämligen främst böra biträda med

brottmålen. Brist på utbildad polispersonal i vissa distrikt har i allmänhet

ansetts böra lämpligen avhjälpas genom att tillfälligt placera en polisutbildad

tjänsteman i ett sådant distrikt i avvaktan på höjningen av polisväsendets

standard.

Vid ett genomförande av detta förslag skulle enligt utredningen ungefär

nuvarande proportioner mellan antalet assistenttjänster och antalet landsfiskalst

jänster bibehållas. Härigenom skulle befordringsmöjligheterna för

assistenterna icke försämras och påverka rekryteringen till banan i ogynnsam

riktning.

Det får vidare enligt utredningen anses erforderligt, att landsfiskalsorganisationen

förses med en kader av färdigutbildade men icke befordrade

assistenter, vilka vid behov kunna tagas i anspråk vid t. ex. tillfällig arbetsanhopning

i distrikt, där assistent icke är anställd, eller till vikariat under

semester och annan ledighet för landsfiskaler, biträdande landsfiskaler och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr liO.

landsfiskalsassistenter. Redan för den nuvarande organisationen har beräknats

en kader av omkring 60 färdigutbildade aspiranter. Denna reservkader

har på grund av bristen på sökande till banan hittills icke kunnat

komma till stånd, vilket medfört stora svårigheter att ordna vikariat samt

betydande påfrestningar för landsfiskalerna och deras medhjälpare. Den

kader, som erfordras, uppskattar utredningen till mellan 60 och 70 personer.

Den inom landsfiskalsorganisationen nu befintliga konstapelskåren

har avsetts för göromål av polisiär natur samt för arbete, vid vars

utförande polisutbildning ansetts vara av värde. På många håll äro emellertid

befattningshavarna i betydande omfattning sysselsatta med arbetsuppgifter

av vanlig kontor snatur. Efter samråd med 1948 års polisutredning har

utredningen kommit till den uppfattningen, att det skulle vara till fördel,

om mellan landsfiskalsorganisationen och polisväsendet en klarare gränsdragning

kunde komma till stånd. Denna torde också i och för sig bidraga

till en rationalisering av kontorsorganisationen. Gränsdragningen skulle innebära,

att rent polisiära uppgifter — såsom spaning, andra utredningar

rörande begångna brott och förseelser samt ordningshållning — skulle

under ledning av polischefen (landsfiskalen) utföras av polispersonal, anställd

i vederbörande polisdistrikt, medan personalen inom landsfiskalsorganisationen

skulle syssla praktiskt taget uteslutande med kontorsgöromål

i egentlig mening. En dylik omläggning torde även vara ägnad att skapa

klarare rekryterings- och befordringslinjer för både polis- och kontorspersonalen

samt skulle kunna undanröja vissa oklarheter i befälshänseende

gentemot polispersonalen. En förutsättning är, att polisväsendet successivt

utbygges på sätt polisutredningen tänkt sig. I den mån denna förutsättning

inträder, bli de anställda konstaplarna icke längre behövliga inom landsfiskalsorganisationen.

Enligt utredningens mening böra sålunda de nuvarande konstapelstjänsterna

på landsfiskalskontoren i princip avskaffas. Under en övergångstid

måste man emellertid räkna med att konstapelstjänsterna i viss utsträckning

finnas kvar.

Biträdespcrsonnlcn. Utredningen upplyser, att frågan om fördelningen av

biträdespersonalen på olika lönegrader behandlats i samråd med utredningsmannen

i 1947 års biträdesutredning, kanslirådet N. M. af Malmborg.

Med biträdestjänster avser utredningen i detta sammanhang kontoristtjänster

(13 lönegraden), kanslibiträdestjänster (11 lönegraden) och biträdestjänster

inom reglerad befordringsgång (4—8 lönegraderna). Biträdestjänster

över 8 lönegraden betecknas som kvalificerade biträdestjänster.

Beträffande kanslibiträdes- och kontoristtjänsterna erinrar utredningen,

att dessa tjänster tillkommo genom beslut av 1945 års riksdag (prop. nr

235, riksd. skr. nr 449), samt anför.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ''t0.

Kanslibiträdestjänsterna avsågos för större distrikt, där biträdet självständigt

hade att ombesörja kvalificerade uppgifter av betydande omfattning.

Detta förutsattes oftast bli fallet i distrikt med mer än ett kvinnligt

biträde liksom även i andra distrikt, där de kamerala göromålen vore omfattande.

Kontoristerna avsågos att biträda utmätningsmannen i distrikt med

två landsfiskaler. Då de kamerala göromålen i dessa distrikt hade synnerligen

stor omfattning, vore landsfiskalen (utmätningsmannen) i behov av

ett kvalificerat biträde, som kunde taga det närmaste ansvaret för kontorsarbetet.

Det ansågs oegentligt att i dessa fall anställa en landsfiskalsassistent,

då denne skulle komma att få syssla enbart med utmätningsmannagöromål.

Beträffande såväl kanslibiträdes- som kontoristtjänsterna underströks

i propositionen, att det var det ökade ansvaret i dessa fall, som borde

medföra den förmånligare löneställningen.

I detta sammanhang erinrar utredningen, att enligt gällande kungörelse

om landsfiskalsassistenter samt övriga tjänstebiträden åt landsfiskalerna

biträde, tillhörande sistnämnda kategori, må, när landsfiskalen ej själv tar

befattning därmed, i hans ställe och på eget ansvar fullgöra vissa angivna

göromål, såsom mottaga inkomna handlingar, anmälningar och framställningar,

föra dagböcker, diarier, register och liggare, infordra vissa handlingar,

vilka skola biläggas utredning i mål eller ärende, utfärda och expediera

besked, underrättelser och anmälningar samt statistiska och andra

uppgifter ävensom utfärda jaktkort, jaktpass, diariebevis m. in.

Utredningen framhåller även, att biträdespersonalens göromål i stor utsträckning

äro av kvalificerad natur och delvis ställa betydande krav på

noggrannhet, omdöme och ansvar. För att landsfiskalsorganisationen skall

fungera med största möjliga effektivitet, måste landsfiskalen kunna till

biträdespersonalen överlåta ett stort antal arbetsuppgifter.

Utredningen anser det med hänsyn till arbetsuppgifternas art och kraven

på biträdespersonalen vara uppenbart motiverat med minst en biträdestjänst

på varje landsfiskalskontor i lönegrad över den reglerade befordringsgången.

En sådan personaltilldelning är särskilt välgrundad vid den

av utredningen förordade utökningen av landsfiskalsdistrikten, vilken ökar

möjligheterna för en rationell fördelning av arbetet efter dess art och de

olika befattningshavarnas kvalifikationer. En avlastning av göromålen från

landsfiskalsutbildad personal till befattningshavare i biträdesgrad skulle

härigenom även kunna komma till stånd. Vidare kunna kraven på biträdespersonalens

utbildning överlag höjas i den mån kvalificerade biträdestjänster

finnas. Den nuvarande organisationen med kanslibiträdes- och kontoristtjänster

bör sålunda enligt utredningens mening utbyggas på sådant

sätt, att varje landsfiskalskontor utrustas med minst en kanslibiträdes- eller

kontoristtjänst.

Härefter övergår utredningen till att ange de principer, på vilka biträdesorganisationen

på de olika kontoren enligt dess mening bör grundas,

samt anför härom i huvudsak följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Kontor med ensam biträdestjänst. I allmänhet kan verksamheten

på kontor av ifrågavarande slag icke anses mer krävande, än att

landsfiskalen till sin hjälp tilldelas ett kanslibiträde. Kanslibiträdestjänst

bör därför inrättas på samtliga de kontor, där allenast ett biträde skall

finnas, d. v. s. 28 odelade kontor och 2 särskilda åklagarkontor.

I vissa fall innebär detta förslag oförändrad biträdesorganisation, ehuru

distriktsindelningen ändrats, medan i andra fall samtidigt med ändrad

distriktsindelning kanslibiträdestjänst skulle nyinrättas i stället för nuvarande

kontorsbiträdestjänst. 1 vissa undantagsfall innebär förslaget, att den

nuvarande biträdestjänsten i ett distrikt, som lämnas i huvudsak orubbat,

uppflyttas från 8 till 11 lönegraden. Därvid förutsättes dock såsom självfallet,

att mot löneställningen svarande kvalificerade arbetsuppgifter anförtros

biträdet.

Kontor med 2—3 biträde stjänster. Denna organisationsform

skulle enligt utredningens förslag vara den normala på landsfiskalskontoren

och skulle förekomma på över 300 kontor. I dessa fall föreslår

utredningen — med få undantag — att varje kontor tilldelas en kanslibiträdes-

eller kontoristtjänst. Kanslibiträdestjänst inrättas på samtliga odelade

kontor med landsfiskalsassistent eller (i ett fall) med biträdande landsfiskal.

Antalet ifrågavarande kontor utgör 134. Vidare inrättas kanslibiträdestjänst

på 78 odelade kontor utan landsfiskalsassistent. På 74 odelade

kontor, där arbetsuppgifterna och andra omständigheter äro sådana, att distriktet

närmar sig det läge, där inrättande av assistenttjänst kan komma

i fråga, men där tillräckliga skäl för en assistenttjänst icke ansetts föreligga,

föreslås inrättande av kontoristtjänst. Sådan tjänst förordas även

för 7 särskilda polischef-åklagarkontor med landsfiskalsassistent samt på

ett dylikt kontor utan landsfiskalsassistent på grund av de administrativa

göromålens omfattning. Slutligen föreslås, att kontoristtjänst bibehålies,

resp. inrättas på 7 särskilda utmätningsmannakontor.

Såsom undantag från den angivna regeln föreslår utredningen, att på 5

särskilda polischef-åklagarkontor inrättas såväl kanslibiträdes- som kontoristtjänst.

Vid vart och ett av dessa kontor — de största i landet — nödvändiggöra

de administrativa göromålen anställande av två kvalificerade

biträdest jänster.

Kontor med 4—6 biträdest jänster skulle enligt utredningens

förslag förekomma till ett antal av 18 (därav 13 odelade kontor och 5

särskilda utmätningsmannakontor). Verksamhetens omfattning och antalet

biträdest jänster vid dessa kontor motiverar enligt utredningens mening,

att vart och ett av dem utrustas med såväl kanslibiträdes- som kontoristtjänst.

Övriga biträdestjänster böra lönegradsplaceras enligt gällande grunder

för reglerad befordringsgång.

Utredningen påpekar, att antalet i biträdesorganisationen redovisade

landsfiskalskontor utgör sammanlagt 354. Antalet landsfiskalstjänster enligt

utredningens förslag utgör emellertid 355. Skillnaden beror på att för

landsfiskalen i ett distrikt (Karesuando) icke beräknats någon stadigvarande

biträdestjänst.

Då permanent behov föreligger av kvalificerad biträdespersonal till det

antal, som utredningen föreslagit, böra enligt utredningens mening — liksom

tidigare skett bl. a. beträffande domsagornas biträdespersonal - samt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

liga kanslibiträdes- och kontoristtjänster uppföras på ordinarie stat. Erforderlig

jämkning i fördelningen av biträdestjänsterna kan ske genom omflyttning

av tjänster eller befattningshavare mellan distrikten. Därest sökande

till ordinarie kanslibiträdes- eller kontoristtjänst, ehuru i övrigt

lämplig, icke befinnes tillräckligt prövad för erhållande av ordinarie tjänst,

bör vederbörande under erforderlig prövotid anställas såsom icke-ordinarie

tjänsteman.

Av en vid betänkandet fogad bilaga framgår den föreslagna biträdesorganisationen

för varje landsfiskalsdistrikt i landet. Sammanfattningsvis har

framhållits, att organisationen upptar 394 tjänster i lönegraderna 4—8, 265

tjänster i 11 och 112 tjänster i 13 lönegraden eller sammanlagt 771 biträdest

jänster.

Av en i betänkandet intagen tablå framgår, att den nuvarande personalplanen

upptar 398 tjänster i lönegraderna 4—8 samt 102 tjänster i 11 och

10 i 13 lönegraden ävensom 177 konstaplar i 14 lönegraden eller sammanlagt

687 tjänster.

Yttranden.

Utredningens förslag har i stort sett tillstyrkts i de avgivna remissvaren.

Vissa erinringar och påpekanden av mera allmän natur

ha emellertid anförts.

Riksåklagarämbetet understryker, att det är oundgängligen nödvändigt

att tillräcklig och för uppgifterna skickad biträdespersonal står till landsfiskalernas

förfogande, samt ifrågasätter huruvida den föreslagna biträdesorganisationen

är fullt tillräcklig inom alla distrikt.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att förslaget innebär en avsevärd

försämring av nuvarande organisation. Då arbetsbördan för landsfiskalerna

ökat, torde någon minskning av den kvalificerade arbetskraften

— såsom för länets vidkommande föreslagits — icke böra genomföras. Även

länsstyrelsen i Västernorrlands län anmäler betänkligheter mot förslagen,

vilka anses medföra en försvagning av landsfiskalsorganisationen. Förslaget

till personalorganisation kan icke anses upptaga kvalificerad personal

i erforderlig omfattning. De till grund för personaltilldelningen liggande

statistiska uppgifterna från endast ett år betecknas som osäkra. Olika bakomliggande

förhållanden anses ej beaktade. Även länsstyrelsen i Örebro län

framhåller, att det statistiska materialet icke alltid förefaller tillräckligt

rättvisande. Föreningen Sveriges landsfiskaler har i och för sig intet att

erinra mot den på de statistiska uppgifterna grundade bedömningen av göromålens

omfattning. Föreningen vill dock framhålla angelägenheten av

att även sådana särskilda förhållanden, som icke kunna komma till synes

i de statistiska uppgifterna men likväl påverka arbetsbördan i resp. distrikt,

bliva vederbörligen beaktade. Länsstyrelsen i Älvsborgs län hävdar, att de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 1 \0.

biträdeskrafter, som utredningen föreslagit, ej kunna anses tillfredsställande,

därest biträdena skola syssla med av utredningen angivna kvalificerade

uppgifter.

Vad angår de biträdande landsfiskalerna och landsfiskalsassistenterna

anser statskontoret, att det i fråga om inrättande

av biträdande landsfiskalstjänster bör beaktas, att åt landsfiskals- »

assistent kan uppdragas att beträffande vissa ärenden eller viss verksamhetsgren

på eget ansvar fullgöra, vad som eljest ankommer på landsfiskal.

Statens organisationsnämnd framhåller, att inrättandet av det förhållandevis

ringa antalet föreslagna tjänster som biträdande landsfiskal torde

komma att medföra vissa organisatoriska svårigheter med hänsyn till de

täta ombyten på personal, som kunna bli följden. Ett sätt att minska dessa

olägenheter vore att icke binda tjänsterna till bestämda distrikt. Nämnden

påpekar, att utredningen i vissa fall frångått principen för tilldelning av

biträdande landsfiskal. Beträffande tilldelningen av assistenter håller nämnden

före, att en fördelning av assistenterna bort verkställas med hänsyn

till den beräknade arbetsbördan, varefter normalt erforderligt vikariebehov

bort fastställas. Härigenom skulle i första hand en mera rättvis fördelning

kunna åstadkommas och i andra hand en minskning av antalet fast

placerade assistenter, vilket skulle medföra gynnsammare befordringsutsikter

för denna personalkår.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget att avskaffa de nuvarande

ambulerande landsfiskalsassistenterna innan den föreslagna kadern

av färdigutbildade, ej befordrade assistenter blivit uppbyggd. Men även

därefter är den nuvarande ordningen med i länen placerade ambulerande

assistenter enligt länsstyrelsens mening den bästa formen att tillhandahålla

vikarier åt landsfiskaler och assistenter. Till sistberörda synpunkt ansluter

sig även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Förslaget om minskning av antalet assistenter innebär enligt länsstyrelsen

i Örebro län, att landsfiskalerna få mindre kvalificerade biträden under

det att distrikten förstoras.

Föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter anser för sin del, att förslagen

innebära en underdimensionering av landsfiskalsorganisationen i kvalitativt

hänseende. Befordringsåldern för landsfiskalsassistenterna väntas

enligt föreningen komma att stiga vid genomförande av utredningens förslag.

Föreningen föreslår, att assistenttjänsterna göras ordinarie.

I övrigt har i remissvaren yrkats, att nio distrikt skola erhålla biträdande

landsfiskal i stället för landsfiskalsassistent såsom utredningen föreslagit.

Åtskilliga länsstyrelser hemställa om ytterligare landsfiskalsassistenter till

i remissvaren närmare angivna distrikt.

Mot förslaget om indragning av konstapelstjänsterna ha i

åtskilliga remissvar rests invändningar. Statskontoret anser sig icke nu

kunna tillstyrka, att principbeslut fattas om indragning av dessa tjänster

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

med hänsyn bl. a. till att förslaget bygger på en utredning, som ännu icke

framlagts. Biträdeskåren bör därför organiseras med beaktande av att konstapelstjänsterna

tills vidare bibehållas.

Även länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Våsternorrlands och Västerbottens län avstyrka förslaget. I några

. remissvar framhålles därvid, att en indragning av ifrågavarande tjänster

ej bör ske, innan garantier finnas för att behovet av välutbildad polispersonal

är tillgodosett inom ramen för den nya polisorganisationen. En länsstyrelse

betonar, att den ifrågasatta indragningen ej bör ha till följd en väsentligt

försämrad landsfiskalsorganisation. Samma länsstyrelse föreslår,

att konstaplarna, om de bibehållas, böra få genomgå överkonstapel sutbildning.

I två remissvar förordas, att de indragna konstapelstjänsterna skola

ersättas med befattningshavare i 15 lönegraden. Härtill ansluter sig även

föreningen Sveriges landsfiskalsbiträden, som föreslår, att tjänsterna inrättas

såsom ordinarie. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, med utgångspunkt

från att aspirantkadern icke kommer till stånd, att förslaget innebär

en försvagning av landsfiskalsorganisationen. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län finner det beklagligt, att konstapelsbefattningarna, vilka visat sig

värdefulla, skola indragas. Med undantag för möjligen befattningarna i 13

lönegraden torde biträdestjänsterna komma att bliva besatta med kvinnliga

innehavare. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör med hänsyn till arbetets

art i varje distrikt finnas ett manligt biträde. De distrikt, som ej erhålla

assistent eller kontorist, torde alltså komma att lida av en betänklig organisatorisk

svaghet.

Åtskilliga länsstyrelser föreslå, att konstapelstjänsterna i vissa i remisssvaren

angivna distrikt i resp. län bibehållas.

Förslagen rörande biträdespersonalen ha tillstyrkts av 1947

års biträdesutredning. Statens organisationsnämnd ifrågasätter, huruvida

behov finnes i alla landsfiskalsdistrikt av kanslibiträde samt anser det antagligt,

att kraven på biträdena med avseende å ansvar, omdöme och kunnighet

i vissa distrikt icke motivera placering i lönegrad över reglerad befordringsgång.

Flera länsstyrelser liksom även föreningen Sveriges kvinnliga

landsfiskalsbiträden föreslår inrättande av ytterligare biträdestjänster

utöver de av utredningen förordade.

Utredningens förslag om ordinariesättning av den kvalificerade

biträdespersonalen anser sig statskontoret icke

kunna tillstyrka, medan statens organisationsnämnd finner det mindre välbetänkt

att ordinariesätta samtliga biträdestjänster.

Departementschefen.

F. n. finnas i vart och ett av åtta distrikt två landsfiskaler, den ene polischef-åldagare

och den andre utmätningsman. I ett av dessa distrikt finnes

härutöver en landsfiskal, avsedd för de i distriktet förekommande talrika

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

militärmålen. I likhet med utredningen anser jag, att en delning av landsfiskalstjänsten

i regel bör genomföras endast då mängden kvalificerade

göromål i ett distrikt är så stor, att förutom polischefen-åklagaren även en

utmätningsman blir fullt sysselsatt härmed. Detta är förhållandet i Nacka,

Sollentuna, Solna, Svartlösa (Tumba), Mölndals, Trollhättans, Karlskoga,

Sköns, Sollefteå och Överluleå distrikt. Jag biträder därför utredningens

förslag, att särskilda utmätningsmannatjänster inrättas i dessa distrikt.

Likaledes tillstyrker jag den av praktiska skäl betingade anordningen med

gemensam utmätningsman för Danderyds och Österåkers samt för Hisings

och Sävedals distrikt.

För sådana distrikt, där arbetsbördan är mycket stor men likväl ej motiverar

delning av landsfiskalstjänsten, har utredningen föreslagit en ny

tjänst, benämnd biträdande landsfiskal, vars innehavare skulle äga befogenhet

att fullgöra alla på en landsfiskal ankommande göromål. Då behov

föreligger för landsfiskalerna i de mera arbetstyngda distrikten att kunna

i viss utsträckning överlämna kvalificerade göromål till en befattningshavare

för att självständigt handläggas av denne, biträder jag utredningens

förslag om inrättande av dylika tjänster. För egen del räknar jag med att

sådana tjänster erfordras i Norrtälje, Solna, Svartlösa, Haninge, Rekarne,

Strängnäs, Nässjö, Eksjö, Hässleholms, Mölndals, Trollhättans, Karlskoga,

Kramfors, Jokkmokks, Gällivare och Kiruna distrikt, i de delade distrikten

placerade på polischefen-åklagarens avdelning.

Vad härefter angår landsfiskalsassistenterna — vilkas uppgift är att

biträda landsfiskalerna i första hand vid handläggningen av polis- och

åklagargöromål samt administrativa ärenden — räknar jag med att antalet

befattningshavare i den nya organisationen skall kunna minskas från

176 till 148. Härutöver erfordras emellertid, såsom inom den nuvarande

landsfiskalsorganisationen, en kader av 1''ärdigutbildade, ej befordrade

assistenter för att täcka behovet av vikarier vid semestrar o. d. Kadern torde

böra omfatta 60 å 70 assistenter.

Enligt utredningens förslag skulle de rent polisiära uppgifterna avskiljas

från landsfiskalskontoren och i stället, i enlighet med vad polislagen förutsätter,

ombesörjas av polisdistriktens personal. Som en följd härav skulle

konstapelstjänsterna inom landsfiskalsorganisationen i princip avskaffas.

En förutsättning härför vore, att i polisdistrikten funnes erforderlig personal.

I den mån polisorganisationen utbygges, skulle konstapelstjänsterna bli

överflödiga.

Enligt vad jag inhämtat sysselsättas konstaplarna i flertalet fall till övervägande

del med kontorsarbete. För sådana göromål torde icke krävas

polisutbildad personal. Med hänsyn härtill samt på de av utredningen anförda

skälen anser jag, att konstapelstjänsterna böra i princip avskaffas.

Då emellertid polisorganisationen inom åtskilliga landsfiskalsdistrikt ännu

icke kan anses ha nått erforderlig styrka, böra i de distrikt, där så är

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

fallet, konstaplarna tills vidare bibehållas. Till denna fråga återkommer

jag i det följande.

I fråga om biträdespersonalen i övrigt föreslår jag för av nyindelningen

oberörda distrikt, vilka f. n. ha allenast ett biträde i reglerad befordringsgång,

oförändrad biträdestilldelning. I vart och ett av övriga distrikt -—

utom de allra minsta — bör finnas åtminstone ett biträde i 13 eller 11

lönegraden. Distrikt, som är så stort, att arbetsbördan närmar sig assistentdistriktens,

samt utmätningsmannaexpedition i tudelat distrikt bör förses

med kontorist i 13 lönegraden, medan på annat landsfiskalskontor bör

finnas kanslibiträde i 11 lönegraden. På sådant landsfiskalskontor, varest

sysselsättas sammanlagt fem eller sex biträden, böra anställas biträden i

såväl 13 som 11 lönegraden. Med dessa utgångspunkter räknar jag för samtliga

distrikt med 100 kontorister i 13 lönegraden och 249 kanslibiträden

i 11 lönegraden. Vidare erfordras för skriv- och kontorsgöromål 433 biträden

i reglerad befordringsgång.

Utredningens förslag att nu placera kontoristerna och kanslibiträdena

på ordinarie stat anser jag mig icke kunna biträda. Jag förordar, att de i

stället erhålla extra ordinarie anställning.

Enligt från länsstyrelserna inkomna förslag, som avgivits i samband med

medelsberäkningarna för nästa budgetår, böra av de nu i tjänst varande

icke-ordinarie kontorsbiträdena 15 erhålla ordinarie anställning fr. o. m.

nästa budgetår enligt grunderna för den reglerade befordringsgången. Antalet

ordinarie kontorsbiträden skulle därefter uppgå till 164.

Rekryterings- och utbildningsfrågor.

Utredningen.

Rekryteringen. Utredningens tillsättande år 1947 föranleddes närmast

av det bekymmersamma läge, i vilket frågan om rekryteringen till landsfiskalsbanan

råkat. På förslag av utredningen beslöt 1948 års riksdag att

provisoriskt förbättra löne- och befordringsförhållandena för rekryteringspersonalen.

Denna åtgärd medförde gynnsamma resultat. Tillströmningen

till landsfiskalsbanan ökade avsevärt. Några svårigheter att till banan förvärva

lämpliga personer synes f. n. icke råda och enligt utredningens mening

behöva några särskilda åtgärder icke f. n. vidtagas för att underlätta rekryteringen.

För utvecklingen i detta hänseende måste det dock vara av

betydelse, att arbetsförhållandena och lönevillkoren inom landsfiskalsorganisationen

i dess helhet utformas på sådant sätt, att påfrestningarna på de

särskilda befattningshavarna icke bli alltför stora.

I direktiven för utredningen angavs, att det borde övervägas, huruvida

rekryteringsbasen kunde vidgas exempelvis därigenom att dugande polismän,

som icke avlagt studentexamen, intoges på banan i större utsträckning

än hittills.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj.ts proposition nr

Enligt gällande bestämmelser fordras för att bli antagen till landsfiskalselev

bl. a. avlagd studentexamen. Antagningsnämnden äger dock, när särskilda

skäl därtill äro, antaga sökande, som icke uppfyller detta kompetenskrav.

Från antagningsnämnden har inhämtats, att nämnden vid prövning av

dispensansökningar ansett sig böra kräva dels en viss studiebegåvning och

dels ett sådant mått av allmänbildning, att eleven skall kunna följa och

tillgodogöra sig distriktsåklagarkursens undervisning. Sökandens allmänbildning

har ansetts böra styrkas genom avläggande av en begränsad studentexamen

i några huvudämnen.

Med den kombination av distriktsåklagar- och polischefssysslorna, som

förekommer inom landsfiskalsorganisationen, är det icke möjligt att till

landsfiskal befordra personer, som sakna juridisk-teoretisk utbildning och

erfarenhet i åklagar gör omål. Den nuvarande rättegångsordningen ställer

så stora krav även på distriktsåklagare!!, att han för att fullgöra sin uppgift

i rättegångsväsendet och möjliggöra dettas riktiga funktion måste besitta

goda teoretiska insikter. Att avstå från fordran på distriktsåklagarexamen

(eller annan i behörighetshänseende likställd examen) låter sig

därför icke göra.

Att bereda dugande polismän möjlighet att uppnå polischefsbefattningar

är enligt utredningens mening i och för sig tilltalande och ur vissa synpunkter

berättigat. Det måste dock anses uteslutet, att polismän, som sakna

den erforderliga juridiska utbildningen, befordras på landsfiskalsbanan.

Däremot anser utredningen önskvärt, att polismän erhålla möjlighet att

genom dispens bli antagna till aspiranter å landsfiskalstjänst. I dessa och

liknande fall synas emellertid böra — såsom ock skett från antagningsnämndens

sida — uppställas krav på studiebegåvning och ett visst mått

av allmänbildning. Av vikt synes sålunda bl. a. vara, att den blivande landsfiskalen

hjälpligt behärskar ett främmande språk med hänsyn till den

kontakt med utlänningar, som han i sin tjänst ofta får taga. Den erforderliga

allmänbildningen bör till sitt omfång i stort sett motsvara studentexamen

och bör kunna förvärvas t. ex. genom självstudier, korrespondensundervisning

eller liknande. Utan avkall på angivna sakliga krav bör antagningsnämnden

enligt utredningens åsikt giva förekommande dispensansökningar

en välvillig behandling.

Utbildningen. Utbildningen av aspiranter å landsfiskalstjänst är ordnad

så, att vederbörande först antages till landsfiskalselev. Såsom elev skall

han fullgöra provtjänstgöring nio månader på landsfiskalskontor, tre månader

på landskansli, tre månader på landskontor samt tre månader på

landsfogdeexpedition. Efter denna provtjänstgöring, tillhopa ett och ett

halvt år, sker antagning till landsfiskalsaspirant. Landsfiskalsaspiranten

skall därefter fullgöra praktisk polistjänstgöring under sex månader vid

Stockholms poliskår samt genomgå distriktsåklagarkurs vid Stockholms

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 140.

högskola, fyra terminer, och polischefsklassen vid statens polisskola, cirka

fem månader. Härefter sker antagning till landsfiskalsassistent.

Till utredningen ha från landsfiskalsaspiranter och representanter för

landsfiskalsassistenterna framförts önskemål om förlängning av den praktiska

polistjänstgöringen.

Polisutbildningen omfattar t. n. fyra månader å kriminalpolisavdelningen,

tre veckor å ordningspolisavdelningen samt en månad och en vecka

vid statspolisen. Genom utökning av tjänstgöringen med en månad eller

från sex till sju månader skulle det bli möjligt att förlänga tjänstgöringen

på kriminalpolisavdelningen till fem månader.

Enligt utredningens förmenande är tjänstgöringen vid Stockholms poliskal

ett värdefullt moment i utbildningen, önskemålet om en utökning av

denna tjänstgöring stödes av polisledningen i Stockholm och styrelsen för

statens polisskola. Utredningen tillstyrker för egen del, att tjänstgöringstiden

utsträckes till sju månader. Då emellertid den totala utbildningstiden

ej härigenom bör förlängas, bör en motsvarande inknappning ske på annat

håll. Utredningen håller töre, att tjänstgöringen å landsfogdeexpedition

utan olägenhet kan minskas med en månad till två månader.

Yttranden.

Riksåklagarämbetet. Det kan synas betänkligt att avkorta landsfiskalselevernas

tjänstgöring hos statsåklagaren-länspolischefen till två månader.

Då emellertid denna tjänstgöring sker i ett så tidigt skede av utbildningen,

att tjänstgöringen knappast kan giva eleven fullt utbyte, vill ämbetet icke

motsätta sig utredningens förslag i denna del. Det är emellertid önskvärt,

att landsfiskalsaspiranterna efter fullgjord utbildning få åtminstone någon

kortare tid tjänstgöra hos landsfogde.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län avstyrka förslaget att

avkorta landsfiskalselevernas provtjänstgöring hos landsfogde. Länsstyrelserna

i Malmöhus och Jämtlands län samt föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter

anse, att minskningen av provtjänstgöringen till förmån för den

praktiska polistjänstgöringen i stället bör läggas på länsstyrelsepraktiken,

medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår en motsvarande

avkortning av provtjänstgöringen på landsfiskalskontor.

I övrigt har utredningens förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Departementschefen.

I likhet med utredningen anser jag, att några ytterligare åtgärder för

att stimulera rekryteringen till landsfiskalsbanan icke f. n. äro erforderliga.

Någon vidgning av rekryteringsbasen för att öka tillströmningen av

sökande är icke påkallad. Jag anser mig kunna ansluta mig till utredningens

uttalande om önskvärdheten av att polismän erhålla möjlighet att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

genom dispens bliva antagna till aspiran ter på landsfiskalstjänst. Såsom

utredningen förutsatt, bör dock uppställas krav på visst mått av allmänbildning

och studiebegåvning. Enligt vad jag under hand inhämtat från

antagningsnämnden, har denna i några fall meddelat dispens för polismän,

som fyllt dessa krav.

Förslaget om utökning med en månad av den praktiska polistjänstgöringen

föranleder ej någon erinran från min sida. Då den totala utbildningstiden,

cirka fyra och ett halvt år, icke torde böra förlängas, bör utbildningstiden

i övrigt minskas i motsvarande mån. Såsom utredningen

föreslagit, torde provtjänstgöringen på landsfogdeexpedition lämpligen

kunna inskränkas från tre till två månader.

Lönefrågor.

Utredningen.

När utredningen år 1948 tog upp frågan om landsfiskalernas löneställning

till behandling, skedde detta i medvetande om att slutlig ståndpunkt i

frågan icke kunde tagas, förrän klarhet vunnits om distriktsindelningen.

Vid bedömandet av löneställningen utgick utredningen från en jämförelse

mellan landsfiskalerna och häradsskrivarna, vilka senare inplacerats i lönegrad

Ca 27. Vid en avvägning av olika faktorer, som inverkade på de båda

befattningshavargruppernas arbetsbörda och ansvar, hade utredningen kommit

till det resultatet, att en lägre löneställning för landsfiskalerna än för

häradsskrivarna knappast framstode som rättvis. En uppflyttning av landsfiskalst

jänster na i allmänhet till jämställdhet med häradsskrivarna borde

därför vara principiellt försvarlig.

På dessa skäl föreslog utredningen, att samtliga landsfiskaler i lönegraderna

Ca 25 och Ca 26 skulle uppflyttas till Ca 27. Utredningen ville icke

förorda, att uppdelningen av de ifrågavarande landsfiskalstjänsterna på

två lönegrader bibehölles, då nämligen gällande fördelning kommit att icke

längre stå i rättvis relation till arbetsuppgifterna i resp. distrikt. Däremot

borde hinder icke möta att uppflytta landsfiskalerna i lönegraden Ca 27

till Ca 29, då samtliga till denna grupp hörande tjänster avsåge stora

distrikt, vilka icke kunde ifrågakomma till delning.

Förslaget föranledde icke något beslut från statsmakternas sida.

Under den tid, som därefter gått, har frågan om landsfiskalernas löneställning

kommit i ett annat läge. Förslag till ny distriktsindelning har

uppgjorts, och ytterligare erfarenheter ha vunnits om utvecklingen av landsfiskalernas

arbetsuppgifter. Den nya distriktsindelningen kräver i och för

sig en omprövning av landsfiskalernas fördelning på lönegrader. Vid

distriktsindelningen har utredningen också eftersträvat en sådan avvägning

av distriktens storlek, att göromålen mera generellt sett kunna sägas motivera

en högre löneställning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO.

Då 1949 års tjänsteförteckningskommittés uppdrag får anses omfatta

även prövningen av landsfiskalernas lönegradsplacering, ha överläggningar

ägt rum mellan landsfiskalsutredningen och tjänsteförteckningskommittén.

Utredningen anför härom.

Vid överläggningarna har enighet uppnåtts därom, att en lönereglering

for landsfiskalerna måste anses påkallad med hänsyn till den utveckling

av göromålen, som ägt rum, och i samband med en ny distriktsindelning

av den innebörd, varom förslag nu föreligger. Under föreliggande betingelser

har tjänsteförteckningskommittén också förklarat sig icke ha något att

erinra mot att frågan om en sådan lönereglering nu upptages till avgörande.

Härvid har dock kommittén förutsatt, att lönereglering''en skulle erhålla

allenast provisorisk karaktär och hålla sig inom den ram, som av landsfiskalsutredningen

angavs i dess år 1948 framlagda förslag, samt icke innefatta

något principiellt ställningstagande till frågan om en differentiering

av landsfiskalstjänsterna på skilda lönegrader. Dessa förutsättningar skulle

innebära, att landsfiskalerna i allmänhet nu borde höjas till samma löneställning

som gäller för häradsskrivarna eller 27 lönegraden, medan de

fåtaliga landsfiskalstjänster, som f. n. tillhöra sistnämnda lönegrad, skulle

uppflyttas till 29 lönegraden. Kommittén har vidare förklarat sig icke ha

något att erinra mot att ett antal befattningar såsom biträdande landsfiskal

inrättades under förutsättning, att dessa befattningar tills vidare bleve extra

ordinarie och icke placerades högre än i 25 lönegraden. Slutligen har kommittén

uttalat, att frågan om en slutlig utformning av befordringsgången

för landsfiskalsassistenterna icke nu borde upptagas till prövning, emedan

därigenom kunde föregripas den behandling, som kommittén hade att ägna

likartade frågor beträffande andra områden av statsförvaltningen.

För egen del har landsfiskalsutredningen ansett sig i rådande läge böra

biträda den ståndpunkt, som sålunda under överläggningarna intagits av

tjänsteförteckningskommittén. Den fortsatta prövningen av aktuella lönefrågor

beträffande den landsfiskalsutbildade personalen bör i enlighet härmed

ankomma på tjänsteförteckningskommittén.

I överensstämmelse härmed förordar utredningen, att samtliga landsfiskalstjänster,

som nu tillhöra lönegraderna Ca 25 och Ca 26, uppflyttas till

Ca 27, att de landsfiskalstjänster, som nu äro hänförda till lönegraden Ca 27

uppflyttas till Ca 29, att de föreslagna nya tjänsterna som biträdande landsfiskal

placeras i lönegraden Ce 25 samt att någon ändring icke nu vidtages

i den år 1948 provisoriskt fastställda befordringsgången för landsfiskalsassistenterna.

Med avseende å de till högsta lönegraden hörande landsfiskalstjänsterna

anser utredningen emellertid, att ett par jämkningar böra vidtagas, vilka

även biträtts av tjänsteförteckningskommittén.

I utredningens förslag till ny distriktsindelning ha de sex tudelade distrikt,

i vilka polischeferna-åklagarna tillhöra lönegraden Ca 27, bibehållits i stort

sett oförändrade. Tjänsten som polischef-åklagare i Mölndals distrikt är

f. n. av samma svårighetsgrad som nu berörda befattningar. Den är likväl

i nu gällande personalförteckning placerad i lönegrad Ca 26. Anledning

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W.

saknas enligt utredningens mening att behandla denna tjänst annorlunda

än de sex ovannämnda. Inhämtade uppgifter utvisa, att arbetsvolymen är

ungefär lika stor som i Sollentuna och större än i Skön. Utredningen förordar

därför, att polischefen-åklagaren i Mölndals distrikt uppflyttas från

Ca 26 till Ca 29. Vidare är f. n. tjänsten i Hisings odelade distrikt placerad

i Ca 27. Utredningen föreslår, att för detta distrikt jämte Sävedals distrikt

inrättas en särskild tjänst som utmätningsman, som skulle vara gemensam

för båda distrikten. Polischefen-åklagaren i Hisings distrikt kan icke väntas

få så stor arbetsbörda som motsvarande befattningshavare i de sju förut

nämnda distrikten. Hans arbete kan visserligen i omfång anses jämförligt

med det, som åvilar polischefen-åklagaren i Sköns distrikt, men i detta

distrikt kunna göromålen anses försvårade av särskilda norrlandsförhållanden.

Utredningen anser därför, att polischefen-åklagaren i Hisings distrikt

fortfarande bör tillhöra lönegraden Ca 27 i avvaktan på den slutliga

behandlingen av lönefrågan.

Yttranden.

Utredningens förslag har av remissinstanserna genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan någon mera väsentlig erinran.

Sålunda har statens lönenämnd icke funnit anledning till erinran mot

förslaget. 19b9 års tjänsteförteckningskommitté bekräftar, att förslaget

rörande lönegradsplacering av landsfiskaler och biträdande landsfiskaler

ävensom befordringsgång för landsfiskalsassistenter avgivits efter samråd

med kommittén, samt ansluter sig till förslaget.

Statskontoret framhåller, att en jämförelse mellan landsfiskals och

häradsskrivares arbetsuppgifter synes ge vid handen, att landsfiskal vid

den ändrade distriktsindelningens genomförande icke rimligen bör placeras

lägre än häradsskrivare (Ca 27). Vid en uppflyttning av landsfiskalstjänsterna

i enlighet med utredningens förslag bör övervägas om särskild

gottgörelse för befattning med civilförsvaret bör utgå till landsfiskal i

distrikt, där civilförsvarsgöromålen ej äro alltför tidskrävande.

Föreningen Sveriges landsfiskaler förklarar sig kunna godtaga den föreslagna

lönegradsplaceringen såsom ett provisorium.

Länsstgrelsen i Hallands län beklagar, att förslaget är av provisorisk

karaktär, vilket torde medföra att man ej kan erhålla tillfredsställande

rekrytering av landsfiskalstjänsterna. Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus

län föreslår, att även landsfiskalen i Hisings distrikt uppflyttas till 29 lönegraden.

Hisings distrikt har större ytvidd och större arbetsbörda än Sköns

distrikt. Det är ett kustdistrikt, och om sommaren överstiger antalet sommar-

och badgäster vida distriktets fasta invånarantal.

Länsstgrelsen i Skaraborgs län anser för sin del, att de manliga kontorsbiträdena

böra placeras i 15 lönegraden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr HO.

D epar tementschefen.

I sitt förslag till lönereglering för landsfiskalerna föreslog 1937 års landsfiskals-

och stadsfiskalsutredning, att landsfiskalerna skulle placeras i tre

lönegiader, motsvarande Ca 25—Ca 27. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen

hade de sakkunniga tagit hänsyn till bl. a. arten av de på landsfiskalerna

ankommande göromålen, de skärpta kompetensbestämmelserna,

da gällande lönebestämmelser för befattningshavare i länsstyrelser och

mom andra förvaltningsområden samt uppbördskommitténs förslag till lönereglering

för häradsskrivare. Förslaget godtogs av föredragande statsrådet

och lämnades utan erinran av riksdagen.

1947 års landsfiskalsutrednings förslag innebär, att samtliga landsfiskaler

i 25 och 26 lönegraderna uppflyttas till 27 lönegraden samt att — med viss

jämkning i ett par fall — de landsfiskaler, vilka nu tillhöra 27 lönegraden,

placeras i 29 lönegraden.

Till stöd för förslaget har utredningen bl. a. framhållit, att den nya

distriktsindelningen i och för sig kräver en omprövning av landsfiskalernas

fördelning på lönegrader samt att göromålen i de nya distrikten mera generellt

kunna sägas motivera en högre löneställning.

Förslaget har i yttrandena genomgående tillstyrkts eller lämnats utan

väsentlig erinran.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att landsfiskalernas arbetsuppgifter

under senare år blivit allt mera krävande. Framförallt har den

nya rättegångsordningen medfört skärpta krav på de personliga kvalifikationerna

hos landsfiskalerna. Förslaget till ny distriktsindelning innebär,

att de arbetsuppgifter, som framdeles komma att åvila landsfiskalerna,

mera genomgående bliva av kvalificerad beskaffenhet. Jag anser det med

hänsyn härtill motiverat, att landsfiskalernas löneställning höjes. Jag förordar

därför att som normallönegrad för landsfiskalerna väljes lönegraden

Ca 27. Polischeferna-åklagarna i de mest krävande distrikten, nämligen

Solna, Svartlösa, Karlskoga, Mölndals, Trollhättans, Sollentuna, Nacka och

Sollefteå distrikt, torde dock böra erhålla en något förmånligare placering.

Med hänsyn till de speciella förhållanden, som råda inom Kiruna landsfiskalsdistrikt

och som ställa särskilda anspråk på tjänstens innehavare, bör

även denna tjänst placeras i högre löneställning än normallönegraden. Jag

föreslår, att tjänsterna i nu nämnda distrikt hänföras till 29 lönegraden.

Utredningens förslag innebär vidare, att de biträdande landsfiskalerna

skola vara placerade i lönegraden Ce 25 samt att någon ändring i den år

1948 provisoriskt fastställda befordringsgången för landsfiskalsassistenterna

icke nu vidtages. Dessa förslag föranleda icke någon erinran från min

sida. Det av länsstyrelsen i Skaraborgs län framställda yrkandet, att de

manliga kontorsbiträdena skulle placeras i 15 lönegraden, anser jag mig

icke kunna biträda.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

33

Övergångs an ordningar.

Utredningen.

Landsfiskalerna. Vid genomförandet av såväl nu gällande landsfiskalsorganisation

(prop. nr 225/1941 s. 35 f.) som nuvarande häradsskrivarorganisation

(prop. nr 382/1945 s. 28 f.) blevo befattningshavare, som ej lämpligen

borde övergå till den nya organisationen, antingen överflyttade till

indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet eller överförda till övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet eller ock under vissa förutsättningar pensionerade

på förmånliga villkor. Sålunda kunde befattningshavare, vilka

vid omorganisationerna hade omkring fem år kvar till pensionsåldern, efter

Kungl. Maj :ts bestämmande erhålla pension som om de vid sagda tidpunkt

blivit innehavare av nyreglerad landsfiskals- resp. häradsskrivartjänst och

vid avgången uppnått pensionsåldern.

Utredningens förslag innebär, att antalet landsfiskalsdistrikt minskas

med 57 från 399 till 342 och antalet landsfiskalstjänster med 55 från 410

till 355.

Utredningen har övervägt, huruvida i vissa fall genomförandet av den

nya indelningen borde få anstå i avbidan på avgången av en landsfiskal,

vars distrikt skulle indragas. Det har emellertid befunnits, att den nya kommunindelningen

i några fall skulle lägga betydande hinder i vägen för ett

sådant uppskov och att understundom långvariga provisorier skulle uppkomma.

Utredningen förordar därför, att den nya organisationen genomföres

på en gång över hela landet den 1 januari 1952.

Ledigblivna landsfiskalstjänster ha under senare tid ej tillsatts med ordinarie

innehavare. Befattningarna ha i stället uppehållits på förordnande

tills vidare. Vid utgången av år 1951 beräknas antalet vakanta landsfiskalstjänster

uppgå till 32. Under femårsperioden 1952—1956 komma cirka 75

landsfiskaler, födda åren 1889—1893, att uppnå den nu gällande pensionsåldern

63 år.

I denna grupp finnes ett antal befattningshavare, vilkas distrikt föreslagits

till indragning. För dessa, som den 1 januari 1952 ha fem år eller

mindre kvar till pensionsåldern, skulle det ofta framstå som obilligt att bli

tvångsförflyttade. Utredningen anser, att i sådana fall möjlighet bör finnas

för Kungl. Maj :t att bereda befattningshavare, som så önskar, pension enligt

grunder, som skulle ha blivit gällande, därest hans tjänst placerats i

lönegraden Ca 27 och hans avgång skett vid pensionsålderns inträde. Det

synes önskvärt att pension enligt nämnda grunder må kunna beviljas även

för sådana i denna grupp ingående befattningshavare, vilka av svag hälsa

eller annan orsak ej äro fullt tjänstdugliga eller lämpliga som landsfiskaler.

Därest befattningshavare, som tillhör sagda kategori och befinnes ej böra

övergå till den nya organisationen, ej skulle önska avgå med pension enligt

angivna grunder, bör han överföras å övergångsstat.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 140.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 140.

Härutöver finnes ett antal befattningshavare, födda år 1894 eller senare,

vilka av olika skäl ej äro fullt lämpliga som landsfiskaler. I den mån dessa

ej böra övergå till den nya organisationen, torde de med hänsyn till statsintresset

böra överföras till övergångsstat i innehavande tjänster. Någon

uppflyttning i lönegrad bör i dessa fall ej ifrågakomma. Såsom tjänstemän

å övergångsstat böra de efter Kungl. Maj:ts bestämmande åläggas tjänstgöringsskyldighet,

i första hand inom landsstaten.

Likaså böra de landsfiskaler, f. n. fem, vilka äro innehavare av extra

ordinarie civilförsvarsdirektörsbefattningar, i sina landsfiskalstjänster överföras

å övergångsstat.

Sammanlagda antalet befattningshavare, vilkas överförande å övergångsstat

kan ifrågasättas, torde uppgå till 30 å 40. Till följd av de föreslagna

distriktsindragningarna torde 30 å 35 landsfiskaler behöva flyttas till andra

distrikt. Utredningen förutsätter, att de särskilda befattningshavarna vid

övergången behandlas med all den hänsyn, som förhållandena medgiva.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

om förfarandet vid övergångsanordningarnas genomförande.

Landsfiskalsassistenterna. Utredningen föreslår, att antalet landsfiskalsassistenttjänster

minskas med 31 från 176 till 145. Även om en del assistenter

vid organisationen erhålla befordran till landsfiskals- eller biträdande

landsfiskalstjänster, torde ett antal fast placerade assistenter bli övertaliga.

Det bör i första hand få ankomma på vederbörande länsstyrelser att omplacera

sådana assistenter på andra assistenttjänster inom länet eller draga

försorg om deras placering inom annat län. Skulle sådan omplacering icke

lämpligen kunna genomföras, bör befattningshavaren, därest han uppflyttats

till lönegraden Ce 22, bibehållas vid denna löneställning.

Konstaplarna. Konstapelsbefattningarna skola enligt utredningens förslag

avföras från landsfiskalsorganisationen. Då emellertid ett successivt

u^byggande av polisväsendet förutsättes, böra konstapelsbefattningarna

övergångsvis bibehållas i avbidan på förbättring av polisorganisationen i

vederbörande landsfiskalsdistrikt. Hänsyn bör även tagas till innehavarna

av befattningarna, vilka ofta under lång tid varit i statens tjänst och utgöra

en värdefull arbetskraft. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t

att efter särskild utredning pröva, huruvida i visst landsfiskalsdistrikt konstapelsbefattning

bör bibehållas eller undantagsvis nyinrättas. Innehavarna

av nuvarande konstapelsbefattningar böra placeras i de distrikt, där konstapelsbefattningar

skola övergångsvis vara inrättade. Sådan omplacering

bör i första hand ske av de befattningshavare, som uppnått lönegraden

Ce 14. Skulle ej samtliga konstaplar i Ce 14 kunna placeras, böra de överblivna

få med bibehållen lönegradsplacering tjänstgöra i lämpliga landsfiskalsdistrikt.

Övriga befattningshavare i befordringsgången, vilka ej längre

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Knngl. Maj.ts proposition nr 140.

äro behövliga, böra entledigas. I distrikt, där övergångsvis konstapel kommer

att finnas, bör den högsta biträdestjänsten hållas vakant.

Från konstaplarnas liksom från deras huvudorganisations sida ha framförts

önskemål om, att tillfälle skulle beredas dem att genomgå överkonstapelsklassen

i statens polisskola. De kunna f. n. ej vinna inträde i denna

klass med hänsyn till att de ej uppfylla det för inträde föreskrivna villkoret

att inneha ordinarie polismanstjänst.

Utredningen anser önskvärt, att man inom polisväsendets ram utnyttjar

de kunskaper samt den erfarenhet och duglighet, som konstaplarna i allmänhet

besitta. De böra därför lämpligen få möjlighet att genomgå överkonstapelsklassen

i statens polisskola. Generell dispens att genomgå nämnda

klass torde böra medgivas de konstaplar, som tillhöra lönegrad Ce 14.

Enligt utredningens mening böra de av statsverket erhålla samma ekonomiska

stöd för att genomgå utbildningen som befattningshavarna vid den

statliga poliskåren i Boden, d. v. s. dels resekostnads- och traktamentsersättning

enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet för resorna

till och från Stockholm i samband med utbildningens början och slut, dels

ock under kurstiden oavkortad lön å innehavd befattning samt -— för den

som är familjeförsörjare — tjänstgöringstraktamente med 7 kronor 50 öre

för dygn.

Utredningen — som bl. a. med hänsyn till rådande lokalsvårigheter vid

polisskolan och det stora antalet sökande till överkonstapelsklassen icke

kan förorda inrättande av särskilda avdelningar för ifrågavarande befattningshavare

— förutsätter, att polisskolans styrelse har sin uppmärksamhet

riktad på önskvärdheten av att konstaplarna på landsfiskalskontoren

få möjlighet att i den utsträckning förhållandena medgiva genomgå överkonstapelsklassen.

Biträdespersonalen. Med hänsyn till den ökning av biträdespersonalens

antal, som utredningens förslag innebär, synas några övergångsanordningar

icke vara erforderliga för biträdespersonalen i allmänhet. Emellertid finnas

f. n. 11 å övergångsstat uppförda kanslibiträden, tillhörande landsfiskalsorganisationen

i de tre nordligaste länen. Innehavarna av dessa befattningar

böra vid genomförande av utredningens förslag inplaceras å ordinarie

stat och de å övergångsstat upptagna tjänsterna utgå ur personalförteckningen.

Yttranden.

Utredningens förslag ha i stort sett vunnit anslutning från remissmyndigheternas

sida. I en del yttranden ha dock vissa erinringar framställts.

Statskontoret framhåller i fråga om pensioneringen av landsfiskaler, som

äro fullt tjänstdugliga och som av organisatoriska skäl icke kunna kvarbliva

i nuvarande distrikt, att stadgandet om förflyttningsskyldighet för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kangl. Maj.ts proposition nr 140.

tjänstemän får anses vara direkt avsett att tillämpas i fall som det nu

föreliggande. De föreslagna gynnsamma pensioneringsvillkoren överensstämma

icke med strävan att söka kvarhålla och utnyttja de äldre årsgrupperna.

Därest likväl möjlighet till förtidspensionering skulle anses böra

beredas ifrågavarande landsfiskaler, bör pensionen beräknas på grundval

av nuvarande lönegrad. De landsfiskaler, vilka icke anses fullt tjänstdugliga

eller lämpliga som landsfiskaler, böra pensioneras med tillämpning

av bestämmelserna för sjukpensionering och tvångspensionering i allmänna

tjänstepensionsreglementet. Därest möjlighet icke skulle föreligga att utnyttja

dessa pensioneringsformer, torde befattningshavarna böra upptagas

på övergångsstat. Ämbetsverket anser vidare, att biträdande landsfiskalstjänst

icke bör besättas, förrän undersökning gjorts huruvida icke landsfiskal,

som blir övertalig till följd av den nya distriktsindelningen, kan

placeras på sådan tjänst. Statskontoret avstyrker, att de landsfiskaler, vilka

inneha extra ordinarie civilförsvarsdirektörstjänst, i sina landsfiskalstjänster

skulle överföras å övergångsstat. Ämbetsverket avstyrker likaledes, att

konstaplarna dispensvägen och på förmånliga ekonomiska villkor skulle

få genomgå överkonstapelsklassen vid statens polisskola.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att övergångsbestämmelserna för

konstaplarna äro för strängt utformade samt att konstaplarna böra ha

möjlighet att kvarstå i sina nuvarande befattningar till uppnådd pensionsålder.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att placering av övertaliga

landsfiskaler på sätt utredningen föreslagit understundom kan medföra,

att vederbörande näppeligen kommer att känna trivsel i arbetet. En

förflyttning under nuvarande svåra bostadsbrist kan även leda till besvärliga

personliga förhållanden. Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke möjligheter

böra skapas att överföra ifrågavarande befattningshavare icke blott

på övergångsstat utan även på indragningsstat.

Styrelsen för statens polisskola förutsätter, att kontorspoliserna icke skola

tillerkännas någon företrädesrätt framför andra sökande. Liknande uppfattning

framföres av svenska polisförbundet.

Föreningen Sveriges landsfiskalsbiträden hemställer, att, om ordinarie

kansliskrivartjänster icke inrättas i landsfiskalsdistrikten för tjänstemän

med polisutbildning, konstapelstjänsterna bibehållas med rätt för tjänsteinnehavarna

att kvarstanna på befattningarna tills de tillträda annan tjänst.

Departementschefen.

Vad först angår landsfiskalerna innebär utredningens förslag följande.

För de landsfiskaler, vilka den 1 januari 1952 ha fem år eller kortare

tid kvar till pensionsåldern och vilkas distrikt enligt indelningsförslaget

skola indragas eller vilka av svag hälsa eller annan orsak ej äro fullt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

tjänstedugliga eller lämpliga såsom landsfiskaler, böra möjligheter finnas

för Kungl. Maj :t att bereda befattningshavare som så önskar pension enligt

grunder, som skulle ha blivit gällande, därest hans tjänst placerats i

lönegraden Ca 27 och hans avgång skett vid pensionsålderns inträde. Befattningshavare

av denna kategori, vilka icke skulle önska erhålla pension

på sagda villkor men befinnas ej böra övergå till den nya organisationen,

torde överföras å övergångsstat. Vidare böra sådana av olika skäl ej lämpliga

landsfiskaler, vilka ha mer än fem år kvar till pensionsåldern vid omorganisationens

ikraftträdande, med hänsyn till statsintresset överföras till

övergångsstat i innehavande tjänster. Dessa landsfiskaler böra efter Kungl.

Maj :ts bestämmande åläggas tjänstgöringsskyldighet, i första hand inom

landsstaten. Till övergångsstat i sina landsfiskalstjänster böra överföras

även fem landsfiskaler, vilka inneha extra ordinarie civilförsvarsdirektörstjänst.

För egen del vill jag framhålla, att det ofta skulle framstå såsom obilligt

att låta tvångsförflytta en landsfiskal, vars distrikt skall indragas, då allenast

fem år eller mindre återstå till hans pensionsålders inträde. Jag kan

därför icke biträda statskontorets åsikt, att stadgandet om förflyttningsskyldighet

bör tillgripas i de nu ifrågavarande fallen. Jag ansluter mig

härutinnan i stället till det av utredningen framlagda förslaget om förtidspensionering.

I likhet med statskontoret anser jag emellertid, att pensionen

bör beräknas på grundval av den lönegrad, som vederbörande nu innehar.

Vad jag sålunda föreslagit bör gälla även för övriga av utredningen åsyftade

landsfiskaler, vilkas återstående tjänstetid ej överstiger fem år. Enligt

tillgängliga underliandsuppgifter torde antalet landsfiskaler, som sålunda

kunna komma i fråga till förtidspensionering, uppgå till ett trettiotal.

Övriga av utredningen framlagda förslag berörande landsfiskalerna tillstyrker

jag. Jag förutsätter sålunda, att de landsfiskaler, vilka överföras

till övergångsstat med hänsyn till att de av en eller annan anledning ej

böra övergå till landsfiskalstjänst i den nya organisationen, åläggas skyldighet

att tjänstgöra i första hand inom landsstaten. Givetvis bör undersökas,

huruvida de lämpligen kunna placeras på tjänst såsom biträdande

landsfiskal. I den mån så kan ske, bör motsvarande antal sådana tjänster

hållas vakanta. Antalet landsfiskaler, för vilka torde ifrågakomma överföring

å övergångsstat, uppskattar jag med ledning av nu tillgängliga uppgifter

till ett tjugutal. Häri ha inräknats de 5 landsfiskaler, vilka inneha

extra ordinarie tjänst såsom civilförsvarsdirektör.

Utredningens förslag om övergångsanordningar för landsfiskalsassistenterna

och konstaplarna föranleda ej någon erinran från min sida. Jag räknar

med, att cirka 120 konstaplar komma att vara i tjänst vid omorganisationens

ikraftträdande. I de distrikt, där konstapel övergångsvis kommer

alt tjänstgöra, bör under motsvarande tid närmast lägre biträdesbefattning

hållas vakant.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Vad slutligen angår biträdes personalen följer av mitt förslag om kanslibitradenas

inplacering å extra ordinarie stat, att utredningens förslag beträffande

ifrågavarande personal icke kan bifallas. De 11 nu å övergångsstat

befintliga kanslibiträdestjänsterna böra sålunda å oförändrad stat ingå

i den nya organisationen.

Tjänstelokaler och deras möblering.

Utredningen.

\ id omorganisationen 1940—41 utgick man från att landsfiskalerna

skulle mot ersättning av statsmedel hålla lokaler jämte möbler och annan

rumsinredning, som erfordrades för deras verksamhet.

Den 5 september 1941 föreskrev Kungl. Maj :t, att hyresersättningen av

länsstyrelsen skulle bestämmas efter ett lokalbehov av ett rum i distrikt

med landsfiskal och högst ett biträde, två rum i distrikt med landsfiskal

och två eller tre biträden samt tre rum eller, efter länsstyrelsens prövning,

fyra rum i distrikt med landsfiskal och större antal biträden, allt jämte

erforderliga arkivutrymmen. Avvikelse från de angivna grunderna finge av

vederbörande länsstyrelse medges i vissa undantagsfall.

Beträffande rådande olägenheter på detta område anför utredningen.

Bestämmelserna om hyresersättning ha lett till ganska skiftande praxis.

Några länsstyrelser ha varit mycket restriktiva. Det har inträffat, att landsfiskaler

förvägrats högre ersättning, då kontoret omfattat större antal rum

än som följt av huvudreglerna, oaktat detta antal varit erforderligt för

arbetets bedrivande. I andra län ha undantag medgivits i större eller mindre

utsträckning. Vidare har förekommit, att länsstyrelserna direkt av vederbörande

hyresvärdar förhyrt kontorslokaler. Utrymmesstandarden har genom

dessa skiftande förhållanden kommit att bli ganska ojämn.

Även lokalernas kvalitet har varierat avsevärt från distrikt till distrikt.

En del landsfiskaler tillhandahålla kontorslokaler i egna fastigheter. Detta

medför vid fastighetsförsäljningar i samband med tjänstebyten eller eljest,

att svårigheter uppstå att anskaffa nya lokaler.

När landsfiskalskontoret omfattar blott ett rum, innebär detta, att landsfiskalen

saknar möjlighet att ostört föra samtal med besökande eller verkställa

förhör. Är kontoret inrymt i landsfiskalens egen fastighet, torde för

dylika ändamål i allmänhet landsfiskalens privata bostad få tagas i anspråk.

Är kontorslokalen belägen i annan fastighet, uppstå stora olägenheter.

Finnes assistent, delar han i många fall rum med landsfiskalen eller

med biträdespersonal. Detsamma kan gälla konstapel.

Utredningen har vid besök i distrikt av olika storlek kunnat konstatera

olägenheter av nu angiven art.

Enligt utredningens mening måste som ett villkor för en tillfredsställande

lösning av lokalfrågan uppställas, att varje landsfiskal har eget tjänsterum,

i vilket han kan ensam mottaga besökande. Utredningen har vidare ansett

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''iO.

önskvärt att varje landsfiskalsassistent erhåller eget rum. Vad den övriga

personalen beträffar torde fasta regler icke böra uppställas. Det är även

önskvärt att kontoren ha tillgång till brandsäkra och fuktfria arkivutrymmen.

I detta sammanhang erinrar utredningen, att det nuvarande systemet

med skyldighet för landsfiskalerna att hålla erforderliga kontorsutrymmen

härstammar från en tid, då landsfiskalerna erhöllo en stor del av sin inkomst

i form av sportler. Då landsfiskalerna numera såsom andra statstjänstemän

erhålla hela sin tjänsteinkomst i form av nettolön, saknas anledning

att betunga dem med ifrågavarande skyldighet. För andra tjänstemän

inom lokalförvaltningen, exempelvis häradsskrivarna, ankommer det

på statsverket att anskaffa tjänstelokaler. Utredningen föreslår därför, att

statsverket skall tillhandahålla tjänstelokaler jämte arkivutrymmen utan

kostnad för landsfiskalerna.

Vad härefter angår tjänstelokalernas möblering anför utredningen bl. a.

I förenämnda beslut den 5 september 1941 föreskrives, att landsfiskalen

skall tillhandahålla för tjänstelokalens användande erforderliga möbler och

annan rumsinredning. Ersättningen härför — som skall utgå av statsmedel

— har bestämts till följande belopp för år räknat: för tjänstelokal om ett

rum 100 kronor, om två rum 125 kronor, om tre rum 150 kronor och om

fyra rum 175 kronor.

Skyldigheten för landsfiskalerna att själva anskaffa inventarier mot en

fast ersättning har vållat stora olägenheter. Beloppen äro f. n. icke tillräckliga

för amortering och förräntning av det kapital, som nedlagts i ändamålsenligt

möblemang och övriga inventarier, än mindre för löpande underhåll

av möbler, mattor, gardiner o. d. Landsfiskalerna måste därför antingen

av egna medel tillskjuta mellanskillnaden eller sänka standarden.

På grund härav finnes på ett stort antal kontor inventarier av mindervärdig

beskaffenhet, vilka försvåra arbetet och skapa otrevnad för personalen.

Utredningen erinrar emellertid om att under de senaste fyra åren den

förut angivna regeln delvis övergivits. Kungl. Maj :t har nämligen i ett

ganska stort antal fall i samband med nytillsättning av landsfiskalstjänst

eller överflyttning av landsfiskalskontor till nya lokaler anvisat medel för

anskaffning av inventarier för landsfiskalskontor (jfr 1950 års statsverksprop.

, elfte huvudtiteln, s. 248). Kostnaderna för en dylik nyuppsättning

synas i regel ha uppgått till belopp mellan 2 500 och 5 000 kronor. I många

fall har även förekommit inlösen av äldre inventarier vid tjänstehyte.

Utredningen anser för sin del, alt statens skyldighet att helt svara för

möbleringen av landsfiskalskontoren nu bör fastslås. Förändringen bör ske

på en gång i och med genomförandet den 1 januari 1952 av den nya

distriktsindelningen. Fullt ändamålsenliga inventarier, som kunna infogas

i en rationell möblering av kontoret, höra inlösas av statsverket för belopp,

som svara mot marknadsvärdet. Värderingen torde böra verkställas genom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

länsstyrelsernas försorg. I övriga fall bör nyanskaffning komma till stånd.

Icke inlösta inventarier böra icke längre få komma till användning på

kontoren. s v

Yttranden.

Statens orgamsationsnämnd instämmer med vad utredningen anfört.

Riksarkivet tillstyrker förslaget, att staten skall tillhandahålla arkivlokal

åt landsfiskal. Endast på denna väg kan man åstadkomma tillfredsställande

sådana lokaler och därmed bättre arkivvård. Även övriga remissmgndigheter

tillstyrka förslagen eller lämna desamma utan erinran.

Departementschefen.

I likhet med utredningen anser jag, att den landsfiskalerna nu åvilande

skyldigheten att mot ersättning av statsmedel hålla lokaler jämte möbler

och annan erforderlig rumsinredning icke längre är motiverad. Tjänstelokaler

och arkivutrymmen böra enligt min mening kostnadsfritt tillhandahållas

landsfiskalerna av statsverket liksom fallet är beträffande exempelvis

häradsskrivarna. Även skyldigheten att sörja för lokalernas möblering och

övrig inredning bör åvila statsverket. I viss utsträckning har en sådan ändring

av förhållandena redan genomförts. Vid nytillsättning av landsfiskalstjänst

eller anskaffning av nya kontorslokaler har nämligen Kungl. Maj :t i

ett relativt stort antal fall medgivit, att möbler finge anskaffas med anlitande

av omkostnadsanslaget för landsfiskalerna m. fl.

Det är enligt min mening lämpligt, att statsverkets skyldigheter i ifrågavarande

hänseenden nu fastslås och att denna ordning genomföres i samband

med ikraftträdandet av den nya distriktsindelningen den 1 januari

1952. I den mån av landsfiskalerna tillhandahållna möbler äro ändamålsenliga,

torde de härvid böra inlösas av statsverket till gällande marknadsvärde.

IV. Anslagsberäkningar,

Landsfiskalerna m,

1949/50 ...................

1950/51 (statsliggaren s. 1053)

1951/52 (förslag) ..........

fl.: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

11 800 000 11 468 479

. 11 950 000

12 000 000

I skrivelser, som inkommit under augusti och september 1950, ha länsstyrelserna

avgivit förslag rörande anslaget under nästa budgetår.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr liO.

Departementschefen.

Lönekostnaderna för den nya organisationen torde kunna beräknas på

följande sätt. För avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat kan beräknas

5 480 000 kronor. Härav utgöra 5 477 000 kronor grundlöner till personal på

personalplanen samt 3 000 kronor vikariatsersättningar. För avlöningar till

icke-ordinarie personal torde upptagas 4 910 000 kronor, varav 4 560 000 till

grundlöner åt den av mig i det föregående angivna personalen, 200 000 för

tillfällig arbetshjälp, 120 000 för vikariatsersättningar, 25 000 för övertidsersättningar

samt 5 000 för semesterersättningar. Medelsbehovet för arvoden

till landsfiskalselever m. fl. uppskattar jag till 385 000 kronor. För rörligt

tillägg — beräknat efter 12 procent på grundlönerna — erfordras 1 237 000

kronor. I ersättning från städerna Trollhättan och Karlskoga kan antagas

komma att inflyta 12 000 kronor.

Enligt de gjorda kalkylerna skulle till avlöningar till landsfiskalerna m. fl.

för nästa budgetår behöva anvisas ett anslag av (5 480 000 4- 4 910 000 4- 385 000 + 1 237 000 — 12 000) 12 000 000 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader.

1948/49 ...................

1949/50 ...................

1950/51 (statsliggaren s. 1060)

1951/52 (förslag) ..........

Anslag Nettoutgift

2 063 000 2 779 282

2 200 000 2 931 926

2 535 000

2 450 000

I skrivelser, som inkommit under augusti och september 1950, ha länsstyrelserna

avgivit förslag rörande anslaget under nästa budgetår.

Departementschefen.

Anslagsposten till sjukvård m. in. torde böra upptagas till oförändrat belopp,

50 000 kronor.

För reseersättningar förbrukades under de två sistförflutna budgetåren

i runt tal 1 206 000 resp. 1 219 000 kronor. Medelsanvisningen — för innevarande

budgetår beräknad till 1 100 000 kronor -— torde med hänsyn härtill

böra höjas. Jag förordar, att för nästa budgetår beräknas 1 200 000 kronor.

Till expenser har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 900 000

kronor, varav 800 000 kronor för eget behov och 100 000 kronor för annat

än eget behov. Förstnämnda delpost upptages för nästa budgetår till oförändrat

belopp. Delposten till expenser för annat än eget behov, vilken under

budgetåren 1948/49 och 1949/50 belastats med resp. 132 000 och 156 000 kronor,

föreslår jag uppräknad till 115 000 kronor.

De i anslagsposten till övriga utgifter ingående delposterna till kostnader

för distriktsåklagarkurs och kostnader för tjänstedräkt torde böra anvisas

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

med oförändrade belopp eller 14 000 resp. 18 000 kronor. Posterna till antagningsnämndens

verksamhet och till handledning under landsfiskalsaspiranternas

polistjänstgöring torde böra jämkas något med hänsyn till belastningen.

Sålunda förordar jag, att förstnämnda post höjes med 500 kronor

till 2 500 kronor och att sistnämnda post nedräknas från 1 000 till 500

kronor. Vad angår posten till lokalbidrag ha länsstyrelserna beräknat medelsåtgången

för nästa budgetår till i runt tal 516 000 kronor. Vid bifall till

vad jag förordat angående statsverkets övertagande av skyldigheten att tillhandahålla

tjänstelokaler fr. o. m. den 1 januari 1952 torde blott omkring

hälften av det sålunda beräknade beloppet komma att åtgå eller 250 000

kronor. Statsverkets kostnader efter sagda dag böra bestridas från den under

statens allmänna fastighetsfond: byggnadsstyrelsens delfond upptagna

delposten till hyres- och arrendeutgifter för av fonden förhyrda lokaler och

arrenderade markområden. Anslagsposten till övriga utgifter bör alltså upptagas

till (14 000 + 18 000 + 2 500 + 500 + 250 000) 285 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (50 000 + 1 200 000+ 800 000 + 115 000 +

285 000) 2 450 000 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av landsfiskalskontor m. m.

I det föregående har jag föreslagit, att statsverket skulle i samband med

den nya distriktsindelningens ikraftträdande den 1 januari 1952 övertaga

skyldigheten att tillhandahålla erforderliga möbler och övrig inredning för

landsfiskalskontoren. I sina remissvar ha länsstyrelserna för resp. län beräknat

kostnaderna härför. Sammanlagt har för ändamålet beräknats

913 613 kronor. För egen del anser jag, att kostnaderna kunna begränsas

till i runt tal 850 000 kronor. Då något för ändamålet avsett anslag icke finnes

uppfört å riksstaten, torde ett nytt reservationsanslag böra uppföras, benämnt

Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av landsfiskalskontor m. m.

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de framlagda grunderna för en omläggning

av landsfiskalsorganisationen;

dels besluta, att omorganisationen skall träda i kraft

den 1 januari 1952;

dels medgiva, att förslagsvis femton ordinarie landsfiskaler

fr. o. m. den 1 januari 1952 överföras å övergångsstat

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

med tjänstgöringsskyldighet med rätt för sådan landsfiskal

att uppbära avlöningsförmåner enligt för honom nu gällande

lönegrad;

dels medgiva, att fem ordinarie landsfiskaler, vilka inneha

extra ordinarie tjänst såsom civilförsvarsdirektör,

fr. o. m. den 1 januari 1952 överföras å övergångsstat;

dels medgiva, att ordinarie landsfiskal, som är född före

den 1 januari 1894 men vid tidpunkten för omorganisationens

ikraftträdande den 1 januari 1952 icke uppnått 63

års ålder, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från sistnämnda

tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas

pension såsom om han vid avgången uppnått nämnda

ålder;

dels medgiva, att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser,

som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet

av omorganisationen;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i det

föregående förordats fastställa personalförteckning för

landsfiskalerna m. fl.;

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna

in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ............................

5 480 000

2.

Avlöningar till icke-ordinarie personal, för-

slagsvis ................................

4 910 000

3.

Arvoden till landsfiskalselever, förslagsvis

385 000

4.

Rörligt tillägg, förslagsvis................

1 237 000

Summa kronor

12 012 000

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans och Karlskoga

städer ................................. 12 000

Summa förslagsanslag kronor 12 000 000;

dels ock å driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret

1951/52 anvisa

1. till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag

av 12 000 000 kronor;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

2. till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag

av 2 450 000 kronor;

3. till Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av landsfiskalskontor

m. m. ett reservationsanslag av 850 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Olofsson.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr liO.

45

Bilaga 1.

Förslag

till

rikets indelning i landsfiskalsdistrikt.

STOCKHOLMS LÄN.

Frösåkers landsfiskalsdistrikt:

Frösåkers kommun samt städerna östhammar och Öregrund.

Häverö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Häverö, Knutby, Almunge och Väddö.

Norrtälje landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lyhundra, Sjuhundra, Frötuna, Blidö, Roslags-Länna samt Norrtälje

stad.

Vallentuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna össeby, Vallentuna och Upplands-Väsby.

Sigtuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skepptuna, Märsta, Knivsta samt Sigtuna stad.

Österåkers landsfiskalsdistrikt:

Österåkers kommun samt Täby köping.

Vaxholms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ljusterö och Djurö ävensom samtliga fastigheter inom följande jordregisterenheter

i Värmdö kommun: Alsvik ll, Boda l1, Bolvik l1, Edslösa l1,

Grinda l1, Gällnö 41, Gällnönäs l1, Hjälmö l1, Kalvsvik l1, Karklö l1, Lillsved l1,

Lådna 31, Löknäs l1, Myttinge l1, Nor l1, Norrnäs l1, Norråva 1‘, Nyvarp l1,

Siggesta med Eke och Kråklund l1, Skägga Väster l1, Skägga östra l1, Skälvik l1,

Sund med Söderåva och Rävsjö l1, Svartsjö l1, 21, Träsket l1, Vreta ll och Vårholma

ll samt Vaxholms stad.

Gustavsbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gustavsberg och Boo samt de delar av Värmdö kommun, som icke

tillhöra Vaxholms landsfiskalsdistrikt.

Solna landsfiskalsdistrikt:

Solna stad.

Danderyds landsfiskalsdistrikt:

Köpingarna Stocksund och Danderyd samt Djursholms stad.

Anm. Distriktsåklagartjänsten i Stocksunds köping bibehållcs tills vidare.

Sollentuna landsfiskalsdistrikt:

Järfälla kommun samt Sollentuna köping.

Färentuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ekcrö och Färingsö.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-0.

Nacka landsfiskalsdistrikt:

Saltsjöbadens köping samt Nacka stad.

Svartlösa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Huddinge, Botkyrka, Salem och Grödinge.

Öknebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Östertälje, Turinge och Järna.

Nynäshamns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sorunda och ösmo samt Nynäshamns stad.

Haninge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västerhaninge, Österhaninge, Tyresö och Dalarö.

UPPSALA LÄN.

Håbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Upplands-Bro, Håbo och Lagunda.

Enköpings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Trögd, Södra Trögd och Äsunda samt Enköpings stad.

seende Stade” EnköPlng inSår 5 distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhän
Ulleråkers

landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Hagunda, Norra Ilagunda, Bälinge, Vaksala och Rasbo.

Norimda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Björklinge, Vattholma och Vendel.

Olands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Oland och Dannemora.

Tierps landsfiskalsdistrikt:

Tierps och Söderfors landskommuner samt Tierps köping.

Älvkarleby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna österlövsta, Hållnäs, Västland och Älvkarleby.

SÖDERMANLANDS LÄN.

Kö no landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rönö, Svärta, Tunaberg, Jönåker, Stigtomta, Björkvik och Oxelösunds

stad.

Trosa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hölö, Vagnhärad, Tystberga och Trosa stad.

Daga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Daga och Gnesta.

Vingåkers landsfiskalsdistrikt: ,

Kommunerna Västra Vingåker och Julita.

Valla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Floda, Stora Malm, Sköldinge och Bettna.

Villåttinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sparreholm och Mellösa samt Malmköpings köping och Flens stad.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr lbO.

Rekarne landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Rekarne, Hällby, Husby-Rekarne, Kafjärden, Ärla samt Torshälla

stad.

Strängnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vårfruberga, Tosterö, Åker, Stallarholmen, Enhörna samt städerna

Strängnäs och Mariefred.

ÖSTERGÖTLANDS LÄN.

Kisa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Kinda, Södra Kinda, Västra Kinda och Ydre.

ödeshögs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Alvastra, ödeshög och Folkunga.

Mjölby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Göstring och Vifolka samt Boxholms köping och Mjölby stad.

Borensbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Godegård, Tjällmo, Borensberg och Boberg.

Vadstena landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Aska och Östgöta-Dal samt städerna Vadstena och Skänninge.

Anm. Staden Skänninge ingår tills vidare i distriktet allenast i polis- och åklagarhänseende.

Finspångs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hällestad, Skärblacka och Hävla samt Finspångs köping.

Kolmårdens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kvillinge och Kolmården.

Vikbolandets landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Vikbolandet och Östra Vikbolandet.

Söderköpings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Aspveden och Stegeborg samt Söderköpings stad.

Valdemarsviks landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gryt och Ringarum samt Valdemarsviks köping.

Gullbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norsholm, Åkerbo och Vreta kloster.

Åtvidabergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Askeby och Björsäter samt Åtvidabergs köping.

Valkebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kärna, Landeryd, Norra Valkebo, Södra Valkebo och Vårdnäs.

JÖNKÖPINGS LÄN.

Gränna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Visingsö, Skärstad samt Gränna stad.

Huskvarna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lekeryd, Tenhult och Hakarp samt Huskvarna stad.

Näss jo landsfiskalsd istrikt:

Forserums kommun och Nässjö stad.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Mo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Månsarp, Bankeryd, Norra Mo och Södra Mo samt Norrahammars

köping.

Eksjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ingatorp och Höreda samt Mariannelunds köping och Eksjö stad.

Aneby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Solberga, Bredestad och Hullaryd.

Tranås landsfiskalsdistrikt:

Linderås kommun och Tranås stad.

Bodafors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Malmbäck, Norra Sandsjö och Yrigstad samt Bodafors köping.

Sävsjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hjälmseryd och Bäckaby samt Sävsjö stad.

Alseda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Korsberga, Nye och Alseda.

Vetlanda landsfiskalsdistrikt:

Vetlanda landskommun samt kommunerna Lannaskede och Björkö samt Vetlanda

stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Vetlanda bibehålies tills vidare.

Gislaveds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Anderstorp och Gnosjö samt Gislaveds köping.

Hylte landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hylte, Burseryd och Villstad.

Reftele landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Forsheda, Bredaryd, Reftele och Unnaryd.

Värnamo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bor och Rydaholm samt Värnamo stad.

Skillingaryds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Klevshult och Byarum.

KRONOBERGS LÄN.

Åseda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Åseda, Nottebäck, Braås och Lenhovda samt Åseda köping.

Kosta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hälleberga, Ekeberga, Algutsboda och Älghult.

Lessebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Älmeboda, Ljuder och Hovmantorp samt Lessebo köping.

Tingsryds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Linneryd, Väckelsång, Södra Sandsjö och östra Torsås samt Tingsryds

köping.

Kinnevalds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Almundsryd, Urshult och Mellersta Kinnevald.

Norrvidinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bergunda, Rottne och Lammhult.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Alvesta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Moheda, Hjortsberga och Vislanda samt Alvesta köping.

Älmhults landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skatelöv, Västra Torsås, Virestad och Stenbrohult samt Älmhults

köping.

Ljungby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ryssby och Hamneda samt Ljungby stad.

Lidhutts landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Berga, Annerstad och Lidhult.

Markaryds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Göteryd och Traryd samt Markaryds landskommun och Markaryds

köping.

KALMAR LÄN.

Norra T justs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Uknadalen, Överum, Tjust-Ed och Loftahammar.

Södra Tjusts landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gainleby, Locknevi, Hallingeberg, Gladhammar och Hjorted.

Vimmerby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sevede och Södra Vi samt Vimmerby stad.

Hultsfreds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vena, Lönneberga och Hultsfreds köping.

Tunaläns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tuna, Misterhult och Kristdala.

Målilla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mörlunda, Målilla och Virserum.

Högsby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fagerhult, Högsby och Fliseryd.

Stranda landsfiskalsdistrikt:

Döderhults kommun och Mönsterås köping.

Norra Möre landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Alsterbro, Ålem, Ryssby, Läckeby och Dörby.

Nybro landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Madesjö och Emmaboda köping samt Nybro stad.

Vassmolösa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ljungbyholm, Mortorp och Södermöre.

Torsås landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vissefjärda, Söderåkra och Torsås.

Åkerbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna ölands-Åkerbo och Köpingsvik.

Borgholms landsfiskaldistrikt:

Kommunerna Gärdslösa och Torslunda samt Borgholms stad.

M örby långa landsfiskalsdistrikt.

Kommunerna Mörbylånga och Ottenby.

4 — It i ha ny till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 140.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

GOTLANDS LÄN.

Slite landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fårösund och Lärbro samt Slite köping.

Roma landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tingstäde, Dalhem och Romakloster.

Klintehamns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stenkumla och Klintehamn.

Ilemse landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hemse, Stånga, Ljugarn, Havdhem och Hoburg.

BLEKINGE LÄN.

Jämjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Jämjö, Sturkö och Ramdala.

Lyckeby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lyckeby, Rödeby och Fridlevstad.

Nåttraby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tving, Nättraby, Hasslö och Listerby.

Ronneby landsfiskalsdistrikt:

Landskommunerna Ronneby och Hallabro samt Ronneby stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Ronneby bibehålies tills vidare.

Bräkne landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bräkne-Hoby, Hällaryd och Asarum.

Olof ströms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kyrkhult, Jämshög och Olofströms köping.

Sölvesborgs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mörrum, Gammalstorp och Mjällby.

Anm. Kungl. Maj:t vill framdeles besluta om staden Sölvesborgs förenande med distriktet.

KRISTIANSTADS LÄN.

Simrishamns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tommarp, Hammenliög och Borrby och Simrishamns stad.

Tomelilla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Löderup, Glemmingebro, Smedstorp och Onslunda samt Tomelilla

köping.

Brösarps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kivik, Brösarp och Degeberga.

Tollarps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Everöd, Vä, Tollarp och Träne.

Ähus landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fjälkinge och Nosaby samt Åhus köping.

Bromölla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ivetofta, Näsum, Oppmanna och Vånga samt Bromölla köping.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr lbO.

Broby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Araslöv, Knislinge, Hjärsås och Broby.

Osby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Glimåkra, örkened, Loshult samt Osby landskommun och Osby

köping.

Bjårmims landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hästveda, Vittsjö och Bjärnum.

Hässleholms landsfiskalsdistrikt:

Stoby kommun, Vinslövs landskommun samt Vinslövs köping och Hässleholms

stad.

T yringe landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sösdala och Tyringe.

Biseberga landsfiskalsdistrikt:

Riseberga kommun samt Perstorps köping.

Örkelljunga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Örkelljunga, Skånes-Fagerhult och Munka-Ljungby.

Klippans landsfiskalsdistrikt:

Östra Ljungby kommun och Klippans köping.

Åstorps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kvidinge och Ausås samt Åstorps köping.

Ängelholms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Barkåkra och Hjärnarp samt Ängelholms stad.

Båstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Förslövsholm och Västra Bjäre samt Båstads köping.

MALMÖHUS LÄN.

Vellinge landsf iskalsdistrikt:

Kommunerna Bunkeflo, Vellinge, Räng och Skegrie samt staden Skanör med Falsterbo.

Svedala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Oxie, Månstorp, Alstad och Gislöv samt Svedala köping''.

Torna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Flädie, Furulund och Torn samt Lomma köping.

Dalby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Sandby, Veberöd, Dalby och Genarp.

Bara landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Staffanstorp, Bara och Burlöv.

Skurups landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Anderslöv och Klagstorp samt Skurups köping.

Herrestads landsf iskalsdistrikt:

Kommunerna Vemmenhög, Rydsgård, Ljunits och Herrcstad.

Färs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Blentarp, Östra Färs, Bjärsjölagård och Vollsjö samt Sjöbo köping.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

Eslövs Icmdsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Frosta, Snogeröd och Skarliult, Höörs köping samt Eslövs stad.

Hörby landsfiskalsdistrikt :

Kommunerna Långaröd, Löberöd, östra Frosta samt Hörby köping.

Rönnebergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Härslöv, S:t Ibb, Rönneberga, Svalöv och Teckomatorp.

Röstånga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Marieholm, Bosarp och Röstånga.

Kävlinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Dösjebro, Harrie och Löddeköpinge samt Kävlinge köping.

Höganäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Brunnby, Väsby och Jonstorp samt Höganäs stad.

Mörarps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kattarp, ödåkra och Mörarp samt Bjuvs köping.

Ekeby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Billesholm, Vallåkra, Ekeby och Kågeröd.

HALLANDS LÄN.

Höks landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hishult, Våxtorp, Karup, Ränneslöv, Knäred, Laholms landskommun,

Veinge kommun och Laholms stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Laholm bibehålies tills vidare.

Harplinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Eldsberga, Simlångsdalen, Söndrum, Harplinge och Getinge.

Oskarströms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Enslöv, Torup, Kvibille samt Oskarströms köping.

Årstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Årstad, Vessigebro, Vinberg och Morup.

Himle landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ätran, Ullared, Tvååker, Träslöv, Himledalen och Lindberga.

V iske landsfiskalsd istrikt:

Kommunerna Veddige, Värö, Löftadalen och Fjärås.

Kungsbacka landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Onsala, Särö, Tölö och Lindome samt Kungsbacka stad.

GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄN.

Sävedals landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Landvetter, Partille och Råda.

Hisings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Askim, Styrsö, Tuve, öckerö, Torslanda och Säve samt Marstrands

stad.

Anm. Staden Marstrand ingår i distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhänseende.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W.

53

Mölndals landsfiskalsdistrikt:

Kållereds kommun samt Mölndals stad.

K ungäl vs landsfiskalsd is t rik t :

Kommunerna Romelanda, Ytterbv och Hermansby samt Kungälvs stad.

Stenungsiinds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kode och Stenungsund.

L jungskile landsfiskalsd istrikt:

Kommunerna Inlands Torpe, Ljungskile och Forshälla.

Orusls landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Myckleby, Tegneby och Morlanda.

Tjärns landsfiskalsdistrikt:

Tjörns kommun.

Lane landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skaftö, Lane-Ryr och Skredsvik.

Lysekils landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Stångenäs samt Lysekils stad.

Sotenäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Sotenäs, Smögen och Tossene.

Munkedals landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Svarteborg, Munkedal och Sörbygden.

Tanums landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bullaren, Kville och Tanum.

Strömstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tjärnö och Vette samt Strömstads stad.

ÄLVSBORGS LÄN.

Skene landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Mark, Örby, Horred, Kungsäter och Svansjö samt Skene

köping.

Kinna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sätila, Seglora, Fritsla och Kinnarumma samt Kinna köping.

Svenljunga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lysjö, Axelfors, Högvad och Kindaholm samt Svenljunga köping.

Tranemo lundsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tranemo, Dalstorp, Södra Åsarp, Länghem och Åsunden.

Ulricehamns landsfiskalsdistrikt:

Redvägs kommun och Ulricehamns stad.

Ås landsf iskalsdistrikt:

Kommunerna Hökerum, Toarp, Brämhult och Gäsene.

B ollebygds lan ds fiska hd ist r i k t:

Kommunerna Fristad, Bollebygd, Björketorp och Sandhult.

Ale landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skepplanda, Lödöse, Starrkärr och Nödinge.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Vättle landsfiskalsclistrikt:

Kommunerna Angered, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö och Hemsjö.

Kullings landsfiskalsdistrikt:

Vårgårda och Herrljunga kommuner.

Trollhättans landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Tunhem och Södra Väne samt Trollhättans stad.

Flundre-Bjärke landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Flundre och Bjärke samt Lilla Edets köping.

Färgelanda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Högsäter, Färgelanda och Ödeborg.

Melleruds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kroppefjäll, Skållerud, Bolstad, Brålanda och Frändefors samt Meäleruds

köping.

Åmåls landsfiskalsdistrikt:

Tössbo kommun och Åmåls stad.

Anm. Staden Åmål ingår i distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhänseende.

Dals-Eds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bäckefors och Dals-Ed.

Bengtsfors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Steneby och Lelång samt Bengtsfors köping.

SKARABORGS LÄN.

T idans landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Binneberg, Timmersdala, Moholm och Tidan.

Karlsborgs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mölltorp, Karlsborg och Undenäs.

Hasslerörs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ullervad, Lugnås och Hasslerör samt Töreboda köping.

Hova landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lyrestad, Hova, Tiveden och Amnehärad.

Gudhems landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Värsås, Skultorp, Stenstorp och Gudhem.

Hjo landsfiskalsdistrikt:

Fågelås kommun och Tibro köping samt Hjo stad.

Vartofta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Frökind, Vartofta, Mullsjö och Habo.

Tidaholms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Dimbo, Hökensås och Fröjered samt Tidaholms stad.

Skara landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Valle och Ardala samt Skara stad.

Kvänums landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Salebv, Kvänum och Vilske.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Grästorps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Grästorp, Tun och Essunga.

Vara landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Levene, Ryda, Vedum, Larv samt Vara köping.

Kållands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Järpås, örslösa, Norra Kålland, Kållands-Råda och Vinninga.

Götene landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Husaby och Kinnekulle samt Götene köping.

VÄRMLANDS LÄN.

Färnebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rämmen och Värmlandsberg.

Filipstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kroppa, Ullvättern samt Storfors köping och Filipstads stad.

Väse landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Visnum, Väse och Östra Fågelvik.

Hammarö landsfiskalsdistrikt:

Nyeds kommun och Hammarö köping.

Kils landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stora Kil, Frykerud och Grava samt Forshaga köping.

Munkfors landsfiskalsdistrikt:

Ulleruds kommun och Munkfors köping.

Grums landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nor och Ed samt Grums köping.

Saffle landsfiskalsdistrikt:

Värmlandsnäs kommun och Säffle stad.

Gillbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Svanskog, Gillberga, Stavnäs och Glava.

Årjängs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sillerud och Holmedal samt Årjängs köping.

Järnskogs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Järnskog och Töcksmark.

Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gunnarskog, Eda och Köla.

Arvika landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Älgå och Brunskog samt Arvika stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Arvika bibehålies tills vidare.

Finnskoga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Finnskoga-Dalby.

Ekshärads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Ny och Ekshärad.

Hagfors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Råda och Gustav Adolf samt Hagfors stad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5b Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Sunne landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stora Sunne, Lysvik och Gräsmark samt Sunne köping.

Tor sby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fryksände, Vitsand och Östmark.

ÖREBRO LÄN.

Glanshammars landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Axberg, Tysslinge, Mosjö och Glanshammar.

Sköllersta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Asker, Stora Mellösa, Ekeby och Gällersta samt Sköllersta.

H alls bergs landsfiskalsdistrikt :

Hallsbergs landskommun, Viby kommun samt köpingarna Hallsberg och Laxå.

Kumla landsfiskalsdistrikt:

Kumla landskommun samt Kumla stad.

Askersunds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lerbäck och Hammar samt Askersunds stad.

Lekebergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lekeberg och Svartå.

Karlskoga landsfiskalsdistrikt:

Degerfors köping och Karlskoga stad.

Hällefors landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Grythyttan samt Hällefors köping.

Nora landsfiskalsdistrikt:

Noraskog kommun samt Nora stad.

Anm. Staden Nora ingår i distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhänseende.

Fellingsbro landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Näsby, Fellingsbro och Ramsberg.

Lindesbergs landsfiskalsdistrikt:

Lindes landskommun samt Lindesbergs stad.

Ljusnarsbergs landsfiskalsdistrikt:

Ljusnarsbergs kommun samt Kopparbergs köping.

VÄSTMANLANDS LÄN.

Fagersta landsfiskalsdistrikt:

Fagersta stad.

Norbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norberg och Västerfärnebo.

Siende landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Dingtuna, Skultuna, Tillberga och Kungsåra.

Ramnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ramnäs och Sura.

Hallstahammars landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Munktorp och Kolbäck samt Hallstahammars köping.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Arboga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kung Karl, Medåker samt Kungsörs köping och Arboga stad.

Kolsva landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kolsva och Skinnskatteberg.

Sala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tärna och Möklinta.

Anm. Kungl. Maj:t vill framdeles besluta om staden Salas förenande med distriktet.

Heby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västerlövsta, Fjärdhundra och Vittinge.

Våla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna östervåla och Nora.

KOPPARBERGS LÄN.

Stora Kopparbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vika, Stora Kopparberg och Sundborn.

Svärdsjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Svärdsjö och Enviken.

Stora Tuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stora Tuna och Gustafs.

Borlänge landsfiskalsd is t rikt:

Borlänge stad.

Avesta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna By, Folkärna och Grytnäs samt Krylbo köping och Avesta stad.

Hedemora landsfiskalsdistrikt:

Hedemora landskommun och Hedemora stad.

Säters landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Husby och Stora Skedvi samt Säters stad.

Smedjebackens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Söderbärke och Norrbärke samt Smedjebackens köping.

Ludvika landsfiskalsdistrikt:

Ludvika landskommun samt Ludvika stad.

Grangärde landsfiskalsdistrikt:

Grangärde kommun.

Nås landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Säfsnäs, Floda och Nås.

Järna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Järna och Äppelbo.

Malungs landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Malung.

Lima landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lima och Transtrand.

Gagnefs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gagncf, Ål och Bjursås.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Leksands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Leksand och Siljansnäs.

Rättviks landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rättvik, Boda och Ore.

Orsa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Orsa och Våmhus samt de delar av Mora kommun, som äro belägna

dels inom Vamhus kommuns territoriella område, dels ock norr om sistnämnda

kommun.

Mora landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sollerön, Venjan och de delar av Mora kommun, som icke ingå i

Orsa landsfiskalsdistrikt samt Morastrands köping.

Älvdalens landsfiskalsdistrikt:

Älvdalens kommun.

Särna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Särna och Idre.

GÄVLEBORGS LÄN.

Sandvikens landsfiskalsdistrikt:

Årsunda kommun samt Sandvikens stad.

Valbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Österfärnebo, Hedesunda och Valbo.

Hille landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hille och Hamrånge.

Ockelbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ockelbo och Järbo.

Storviks landsfiskalsdistrikt:

Ovansjö kommun och Storviks köping.

Hofors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hofors och Torsåker.

Bollnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Hanebo samt Bollnäs landskommun och Bollnäs stad.

Ovanåkers landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Alfta och Ovanåker.

Söderala landsfiskalsdistrikt:

Skogs och Söderala kommuner.

Norrala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norrala, Rengsjö, Njutånger och Enånger.

Delsbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bjuråker och Delsbo.

Forsa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Forsa, Harmånger och Hälsingtuna.

Bergsjo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gnarp, Bergsjö och Hassela.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Arbrå landsfiskalsdistrikt:

Arbrå kommun.

Järvsö landsfiskalsdistrikt:

Järvsö kommun.

Ljusdals landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ljusdal och Ramsjö samt Ljusdals köping.

Fårila landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Färila-Kårböle samt Los.

VÄSTERNORRLANDS LÄN.

Borgsjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Haverö och Borgsjö samt Ånge köping.

Torps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Torp och Stöde.

Tu na landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Selånger, Tuna och Attmar.

Njurunda landsfiskalsdistrikt:

Njurunda kommun.

Sköns landsfiskalsdistrikt:

Alnö kommun samt Sköns och Timrå köpingar.

Söråkers landsfiskalsdistrikt:

Hässjö kommun.

Indals landsfiskalsdistrikt:

Indals-Lidens kommun.

Säbrå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Säbrå och Högsjö.

Kramfors landsfiskalsdistrikt:

Kramfors stad.

Bjärtrå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nora och Skog, Bjärtrå, Ullånger samt Nordingrå.

Nylands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Boteå och Ytterlännäs.

Sollefteå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Resele och Långsele samt Sollefteå stad.

Ramsele landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Helgum och Ramsele.

Ådalslidens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ådals-Liden och Junsele.

Hotings landsfiskalsdistrikt :

Kommunerna Fjällsjö och Tåsjö.

Nätra landsfiskalsdistrikt:

Nätra kommun.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Anundsjö landsfiskalsdistrikt:

Anundsjö kommun.

Björna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Björna, Gideå och Trehörningsjö.

Själevads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mo och Själevad.

Arnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Arnäs och Grundsunda.

JÄMTLANDS LÄN.

Bispgårdens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fors och Kälarne.

Ragunda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ragunda och Stugun.

Bråcke landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bräcke och Revsund.

Brunflo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hackås och Brunflo.

Rödöns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rödön, Lit och Häggenås.

Föllinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Föllinge och Hotagen.

Hammerdals landsfiskalsdistrikt:

Hammerdals kommun.

Ströms landsfiskalsdistrikt:

Ströms kommun.

Frostvikens landsfiskalsdistrikt:

Frostvikens kommun.

Undersåkers landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Åre, Undersåker och Kall.

Mörsils landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mörsil, Offerdal och Alsen.

Frösö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hallen och Oviken samt Frösö köping.

Bergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Berg, övre Ljungadalen och Rätan.

Hede landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hede och Tännäs.

Svegs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lillhärdal, Sveg och Högdal samt Svegs köping.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

VÄSTERBOTTENS LÄN.

61

Vännäs landsfiskalsdistrikt:

Vännäs landskommun och Vännäs köping.

Umeå södra landsfiskalsdistrikt:

Den söder om Ume älv belägna delen av Umeå landskommun samt Holmsunds

köping.

Umeå norra landsfiskalsdistrikt:

Den norr om Ume älv belägna delen av Umeå landskommun samt kommunerna

Sävar och Holmön.

Nordmalings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nordmaling'' och Hörnefors.

Bjurholms landsfiskalsdistrikt:

Bjurholms kommun.

Degerfors landsfiskalsdistrikt:

Degerfors kommun.

Lycksele norra landsfiskalsdistrikt:

Den norr om Ume älv belägna delen av Lycksele landskommun.

Lycksele södra landsfiskalsdistrikt:

Den söder om Ume älv belägna delen av Lycksele landskommun samt kommunen

Örträsk och Lycksele stad.

Stensele landsfiskalsdistrikt:

Stensele kommun.

Sorsele landsfiskalsdistrikt:

Sorsele kommun.

Tårna landsfiskalsdistrikt:

Tärna kommun.

Åsele landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Åsele och Fredrika.

Dorotea landsfiskalsdistrikt:

Dorotea kommun.

Dikanäs landsfiskalsdistrikt:

Följande delar av Vilhelmina kommun: Dikanäs kyrkobokföringsdistrikt samt den

del av Vilhelmina kyrkobokföringsdistrikt, som är belägen norr om gränslinjen

mellan å ena sidan Heligfjälls skifteslag, Nästansjö och Frcdrikshalls skifteslags

hemskifte, hemmanet Lomsjönäs nr 1, kronoparken Aronsjökullarne, Bäcksele

och Benktestjärns skifteslag, Latikbergs och Annivare lilla skifteslag, Järvsjö

skifteslags hemskifte, Hacksjö skifteslags hemskifte samt hemmanet Norrvik

nr 1 och å andra sidan kronoparken Malgomajlandet, Siksjönäs skifteslag, kronoparken

Varesåsen, Lövlidens skifteslag, Vilhelmina, Baksjönäs, Bergbacka och

Granbergs skifteslag, Malgoviks skifteslags utskifte vid Brännsjön, kronoparken

Vojmåscn, Dalasjö skifteslag, Siksjö skifteslag, Rismyrlidens skifteslag, Gransjö

skifteslag samt kronoparken Hörnan.

Vilhelmina landsfiskalsdistrikt:

De delar av Vilhelmina kommun, som icke ingå i Dikanäs distrikt samt Vilhelmina

köping.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Bygdeå landsfiskalsdistrikt:

Bygdeå kommun.

Nysätra landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nysätra och Lövånger.

Burträsks landsfiskalsdistrikt:

Burträsks kommun.

Skellefteå södra landsfiskalsdistrikt:

Bureå kommun samt den söder om Skellefte älv belägna delen av Skellefteå landskommun.

Skellefteå norra landsfiskalsdistrikt:

Den norr om Skellefte älv belägna delen av Skellefteå landskommun.

By ske landsfiskalsdistrikt:

Byske kommun.

Jörns landsfiskalsdistrikt:

Jörns kommun.

Norsjö landsfiskalsdistrikt:

Norsjö kommun.

Malå landsfiskalsdistrikt:

Malå kommun.

NORRBOTTENS LÄN.

Piteå norra landsfiskalsdistrikt:

Norrfjärdens kommun samt den norr om Pite älv belägna delen av Piteå landskommun

ävensom de söder om älven, i samma kommun belägna byarna Sikfors

med Borgfors, Selsborg, Kullen, Skomanstjälen, Storsträsk och Bäcknäs ävensom

Piteå stad.

Piteå södra landsfiskalsdistrikt:

Hortlax kommun samt de delar av Piteå landskommun, som icke ingå i Piteå norra

landsfiskalsdistrikt.

Älvsby landsfiskalsdistrikt:

Älvsby kommun samt Älvsbyns köping.

Arvidsjaurs landsfiskalsdistrikt:

Arvidsjaurs kommun.

Arjeplogs landsfiskalsdistrikt:

Arjeplogs kommun.

Nederluleå landsfiskalsdistrikt:

Nederluleå kommun.

Överluleå landsfiskalsdistrikt:

Edefors och överluleå kommuner samt Bodens stad.

Anm. Staden Boden ingår i distriktet allenast i utsökningshänseende.

Jokkmokks landsfiskalsdistrikt:

Jokkmokks kommun.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Räneå landsfiskalsdistrikt:

Råneå kommun.

Överkalix landsfiskalsdistrikt:

Överkalix kommun.

Töre landsfiskalsdistrikt:

Töre kommun.

Nederkalix landsfiskalsdistrikt:

Nederkalix kommun.

Haparanda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nedertorneå och Karl Gustav samt Haparanda stad.

Övertorneå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Övertorneå och Hietaniemi.

Korpilombolo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Korpilombolo och Tärendö.

Pajala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Pajala och Junosuando.

Hakkas landsfiskalsdistrikt:

Följande inom Gällivare kommun belägna byar och lägenheter: Ansavaara, Björkberget,

Båtträsk, Bönträsk, Flakaberg, Getberget, Hakkasbyn, Hjärpudden, Hornberg,

Vitträsk kapell, Härkmyran, Kattån, Keväjärvi, Kittisvaara, Kilvo, Koskivaara,

Lillberget, Lillsaivis, Lomondivaara, Muorka, Mårdsel, Mäntyvaara, Nattavaara

by och stationssamhälle, Neitisskaite, Norsivaara, Pahtapale, Palohuornas,

Palovaara, Polcirkelns station, Purnu, Radnilombolo, Ratukkavaara, Risträsk,

Rovanen, Rudna, Ruuti, Sadjemvaara, Salmijärvi, Sammako, Sarvisvaara, Sätter,

Siekkavaara, Skeldoive, Skroven, Slättberg, Solberget, Solmyran, Storberget,

Storsaivis, Suobbat, Talvirova, Tiurivaara, Torasjärvi, Torrivaara, Ullatti, Urtimjaure,

Västanälv, Vuoddas, Vuomavaara, Vähävaara, Yrtivaara och Äijävaara.

Gällivare landsfiskalsdistrikt:

De delar av Gällivare kommun, som icke ingå i Hakkas landsfiskalsdistrikt.

Kiruna landsfiskalsdistrikt:

Jukkasjärvi församling av Kiruna stad.

Vittangi landsfiskalsdistrikt:

Vittangi församling av Kiruna stad.

Karesuando landsfiskalsdistrikt:

Karesuando kommun.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Bilaga 2.

Översikt över personalorganisationen.

Befattning och lönegrad

Antal befattningar

nuvarande

organisation

enligt utred- ningens

förslag

enligt depar- tementets

förslag

Skillnad mel- lan nuvarande

organisation

och departe- mentets förslag

Landsfiskal Ca 29..............

» Ca 27................

» Ca 26................

* Ca 25................

Biträdande landsfiskal Ce 25......

Landsfiskalsassistent Ce 20—22____

Konstapel Ce 14 ................

Kontorist Ce 13 ................

Kanslibiträde Ce 11..............

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8........

Summa

43 410

360)

176

176

10

102

398

1 272

3^355

15

145

112

265

394

1 286

9]

HsSS

16

148

100

249

433

1 301

+ 91

+ 3391

— 43 00

— 3601

+ 16

— 28

— 176

+ 90

+ 147

+ 35

+ 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr IM. 05

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition.......................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 februari 1951.................... 2

I Inledning .................................................. 2

II Nuvarande förhållanden in. in................................... 4

Departementschefen .......................................... 10

III Förslag till ny luudstiskulsorganisutioii................. 11

Distriktsindelningen .......................................... 11

Utredningen .............................................. 11

Yttranden ................................................ 15

Departementschefen........................................ 16

Kontorsorganisationen.......................................... 17

Utredningen .............................................. 17

Yttranden ................................................ 22

Departementschefen........................................ 24

Rekryterings- och utbildningsfrågor................................ 26

Utredningen .............................................. 26

Yttranden ................................................ 28

Departementschefen........................................ 28

t

Lönefrågor .................................................. 29

Utredningen .............................................. 29

Yttranden ................................................ 31

Departementschefen........................................ 32

Övergångsanordningar.......................................... 33

Utredningen .............................................. 33

Yttranden ................................................ 35

Departementschefen........................................ 36

Tjänstelokaler och deras möblering................................ 38

Utredningen .............................................. 38

Yttranden ................................................ 40

Departementschefen ........................................ 40

IV Anslagsberäkningar ................ 40

Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar.............................. 40

Landsfiskalerna in. fl.: Omkostnader ............................ 41

Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av kontorslokaler in. in........... 42

V Hemställan.................................................. 42

Bilagor:

1. Förslag till rikets indelning i landsfiskalsdistrikt................ 45

2. Översikt över personalorganisationen........................ 64

5 — Bilut ny till riksdagens protokoll 11)51. 1 samt. Nr IM).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till landsfiskalerna m. fl. jämte i ämnet väckta motione a1 i texten
  2. SU 1951:134 Utlåtande i anledning av Kung/. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951j52 till landsfiskalerna in. fl. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten