Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning), m. m

1951-03-16 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:143, Med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning),

m. mgiven Stockholms slott den 16 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft

(elskatteförordning), dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till att en redogörelse lämnas för det ekonomiska läget föreslås

i propositionen — i syfte att genom en ökning av statsinkomsterna

finansiera ofrånkomliga statliga utgiftsbehov — att en särskild skatt å elektrisk

kraft (elskatt) skall uttagas av förbrukare av sådan kraft.

Elskatten föreslås skola utgå med 10 procent av erlagda kraftavgifter,

såvitt avser högspänd kraft som huvudsakligen förbrukas inom storindustrien

och för järnvägsdrift, samt med 1 öre för kilowattimme, såvitt avser

lågspänd kraft för andra ändamål. Sistnämnda skattesats svarar mot omkring

10 procent av det genomsnittliga priset å lågspänd kraft. Elskatten skall

enligt förslaget inlevereras till statsverket av kraftdistributörerna. Skatteintäkterna

uppskattas till — vid oförändrade eltaxor — 65 å 70 miljoner

kronor för år.

Beskattningen, som av tekniska skäl bör komma i tillämpning ett tiotal

dagar före ett månadsskifte, föreslås skola träda i kraft den 20 juni 1951.

1 Diliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 143.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Förslag

till

förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För elektrisk kraft, som framställes inom riket av producent, vilken antingen

förfogar över en installerad generatoreffekt av sammanlagt minst

100 kilowatt eller distribuerar kraften över distributionsnät med anslutning

till minst 10 förbrukare eller erhåller tillskottskraft från annan producent,

ävensom för elektrisk kraft, som överföres hit till riket från annat

land, skall förbrukaren till staten erlägga särskild skatt (elskatt) i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft,

c) bortgår till följd av förluster vid produktion, överföring, transformering

eller omformning hos producent eller yrkesmässig distributör,

d) till lägre effekt än 100 kilowatt av producent eller yrkesmässig distributör

levereras utan avgift till någon, som ej står i intressegemenskap med

producenten eller distributören, eller

e) framställes och förbrukas å fartyg eller annat transportmedel.

Vid tillämpningen av denna förordning skall den för vilkens räkning

elektrisk kraft införes till riket ävensom den som utan att erlägga avgift

därför emottager elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå, anses såsom

producent av kraften.

2 §•

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen.

3 §.

Elskatt utgår för lågspänd kraft, som uppmätes, med 1 öre för kilowatttimme

och för annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft med tio

procent av kraftens beskattningsvärde. Med lågspänd kraft förstås elektrisk

kraft med leveransspänning understigande 450 volt och med högspänd kraft

annan elektrisk kraft.

Beskattningsvärde som i första stycket sägs är lika med summan av de avgifter,

som förbrukaren har att erlägga för den elektriska kraften. I den

mån producent eller yrkesmässig distributör själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet

lika med summan av de avgifter, som skulle hava utgått,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 143. 3

därest kraften försålts för likartad användning som hos producenten eller

distributören.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger medgiva de avvikelser från bestämmelserna angående skattens bestämmande,

som med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade.

4 §•

Skattskyldigheten inträder, då den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras

till förbrukare eller icke yrkesmässig distributör (skattepliktig distribution)

eller då den av producent eller yrkesmässig distributör nyttjas i egen

rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Vid skattepliktig distribution skall skatten av förbrukaren erläggas till den

som yrkesmässigt distribuerat kraften till honom, i förekommande fall genom

icke yrkesmässig distributör. Har producenten distribuerat kraften

till förbrukaren, är producenten med avseende å distributionen av sådan

kraft att anse såsom yrkesmässig distributör.

Yrkesmässig distributör åligger att såsom skatteredovisande distributör

debitera och till statsverket inleverera elskatt. Har skattskyldig eller icke

yrkesmässig distributör ej erlagt elskatt som debiterats den skattskyldige,

skall den skatteredovisande distributören till statsverket likväl inleverera ett

däremot svarande belopp, såvida icke annat följer av vad i 10 § sista stycket

samt 11 § stadgas.

Vid skattepliktig egenförbrukning skall förbrukaren inleverera skatten

till statsverket.

5 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt.

6 §•

Den som ämnar bedriva produktion eller yrkesmässig distribution av

elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå, skall före rörelsens upptagande

göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen, med angivande av företagets

namn och postadress. Vid produktionsanmälan skola härjämte angivas

belägenheten av och den installerade generatoreffekten för varje kraftverk,

som skall nyttjas i rörelsen. Skall elektrisk kraft inköpas, skall uppgivas

det eller de företag varifrån inköpen skola ske.

Skatteredovisande distributör skall i anmälan lämna uppgift angående de

perioder under året, beträffande vilka debitering av kraftavgifter verkställes

(debiteringsperioder), ävensom angående de tidpunkter då .sådana

debiteringar i allmänhet äro slutförda.

Tillämpas olika debiteringsperioder för skilda konsumentgrupper, skola

uppgifter i nu ifrågavarande hänseenden lämnas om varje konsumentgrupp.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall

kontrollstyrclsen inom åtta dagar underrättas därom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

7 §•

För kontrollen över elskattens behöriga utgörande äger kontrollstyrelsen

anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

8 §•

Skatteredovisande distributör är pliktig att ordna sin bokföring och statistik

på sådant sätt, att den enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör

kontroll dels över inköpt och försåld samt eljest mottagen och levererad

elektrisk energi samt över den elektriska energi, som inom rörelsen producerats,

förbrukats och bortgått såsom överföringsförlust m. m„ dels ock

över debiterade och erlagda kraftavgifter. Vid anfordran skall distributören

tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker

och tillhörande handlingar samt statistiska uppgifter. Där kontrollstyrelsen

så påfordrar skall distributör föranstalta om att anordning för uppmätning

av elektrisk kraft med avseende på energi och effekt inrättas.

För producent som framställer elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå,

uteslutande för skattepliktig egenförbrukning skall vad i första stycket

stadgats i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

9 §.

Annan producent eller distributör av elektrisk kraft än som i 8 § avses

är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som

kontrollstyrelsen finner påkallade för skattekontrollen ävensom ordna sin

bokföring på sätt styrelsen finner erforderligt för kontrollens utövande.

10 §.

Skatteredovisande distributör ävensom producent med skattepliktig egenförbrukning

skall till kontrollstyrelsen avlämna på tro och heder upprättade

deklarationer angående leveranser och egenförbrukning av elektrisk kraft,

för vilken elskatt skall utgå. Deklaration skall avse viss debiteringsperiod

eller annan redovisningsperiod. Närmare föreskrifter angående deklarationer

och redovisningsperioder meddelas av Kungl. Maj :t.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i

vad mån skatt, som enligt av skatteredovisande distributör avgiven deklaration

skolat utgå, må nedsättas på grund av bristande betalning från förbrukare

av elektrisk kraft eller icke yrkesmässig distributör. Nedsättning må

icke medgivas, där den skatteredovisande distributören icke vidtagit sådana

åtgärder för elskattens utfående, som skäligen bort komma i fråga vid uraktlåtenhet

att betala kraftavgiften.

11 §•

Underlåter deklarationsskyldig att avlämna föreskriven deklaration eller

befinnes deklarationen oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt,

som rätteligen skall utgå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

12 §.

Skatteredovisande distributör ävensom producent med skattepliktig egenförbrukning

skall samtidigt med avlämnande av deklaration erlägga enligt

deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I fall som avses i 11 § ankommer det på kontrollstyrelsen att bestämma

tid, inom vilken skatten skall erläggas.

13 §.

Försummar skatteredovisande distributör eller producent med skattepliktig

egenförbrukning att inleverera elskatt enligt denna förordning, må skatten

på framställning av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förbrukare

eller icke yrkesmässig distributör underlåter att erlägga elskatt enligt

denna förordning.

14 §.

Underlåter den som bedriver produktion eller yrkesmässig distribution av

elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå, att om verksamheten göra föreskriven

anmälan, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Underlåter någon i andra fall än som i 13 § eller ovan i första stycket avses

att fullgöra åtgärd, som åligger honom enligt denna förordning eller

med stöd av densamma meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst

trehundra kronor.

15 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga producent eller yrkesmässig

distributör av elektrisk kraft att fullgöra åtgärd som åligger honom enligt

denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, dock

att föreläggande icke må avse erläggande eller inleverans till statsverket av

elskatt.

16 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

Har någon i annat fall än i första stycket avses uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet i deklaration lämnat oriktig uppgift, ägnad att leda till inleverans

av för låg skatt, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

17 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa

affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, .som

häremot bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan

än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

18 §.

Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva produktion eller distribution av elektrisk kraft.

19 §•

Förseelse, som i 14 § eller 16 § andra stycket avses, må åtalas, förutom

vid laga domstol i brottmål, vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i

tvistemål i allmänhet, eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

20 §.

Förseelse, som avses i 14 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

21 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 20 juni 1951.

Härvid skall iakttagas följande.

1. Där i förordningen avsedd produktion eller yrkesmässig distribution

bedrives vid tiden för ikraftträdandet, skall den i 6 § omförmälda anmälan

göras senast den 30 juni 1951.

2. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke

i fråga om kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter uppmätt

energiförbrukning: för tiden före första avläsningen av energiförbrukning

efter denna förordnings ikraftträdande, eller

i fråga om annan kraft: för redovisningsperiod, som till någon del hänför

sig till tiden före förordningens ikraftträdande.

Första avläsningen efter denna förordnings ikraftträdande skall verkställas

senast vid den tidpunkt, då avläsningen enligt de före förordningens

ikraftträdande tillämpade principerna senast skolat ske, dock icke efter

utgången av september 1951. Då särskilda skäl föranleda därtill, må kontrolistyrelsen

medgiva avvikelse från vad sålunda stadgats. Sker ej första

avläsningen inom tid, som ovan angivits eller som kontrollstyrelsen särskilt

fastställt, skall vad i föregående stycke är stadgat icke äga tillämpning.

3. I beskattningsvärdena för tiden den 20 juni—den 31 december 1951

skola för varje förbrukare fasta avgifter ävensom effektavgifter inräknas

till den del de äro att hänföra till andra halvåret 1951.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om införande

av särskild skatt å elektrisk kraft samt anför därvid följande.

Inledning.

Inom finansdepartementet har verkställts en utredning om förutsättningarna

för införande av en beskattning av elektrisk kraft. För utredningen

meddelade jag följande direktiv.

I samband med att i 1951 års statsverksproposition finansplanen och beräkningen

av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1951/52 underställdes

Kungl. Maj:ts prövning uttalade jag, att den därvid angivna målsättningen

för den ekonomiska politiken krävde ytterligare ansträngningar

för nedbringande av den statliga upplåningen. Den fiskala effekten av den

särskilda investeringsskatt, varom förslag i investeringsbegränsande syfte

numera förelagts riksdagen, angavs vara ytterst svår att på förband bedöma.

De av skatten härflytande intäkterna skulle emellertid i motsvarande

grad minska statens lånebehov. I samma syfte skulle ytterligare åtgärder

övervägas. Det föreföll icke uteslutet att lånebehovet därigenom

kunde nedbringas med ytterligare inemot 100 miljoner kronor. Sedan tidpunkten

för statsverkspropositionen avlämnande har behovet av ökade

statsinkomster i angivna syfte ytterligare framträtt. Sålunda torde få erinras

om de ökade lönekostnaderna för statens befattningshavare, vilka nu

kunna överblickas, och om de stegrade försvarsutgifter som betingas av beredskapsskäl.

Ytterligare utgiftsstegringar, vilka kunna öka den i statsverkspropositionen

beräknade kostnadsramen, äro heller icke uteslutna.

Vid övervägandet av olika sätt för åstadkommande av en ytterligare ökning

av statsinkomsterna har en skärpning av de direkta statsskatterna

icke ansetts böra ifrågakomma. Å andra sidan föreligga svårigheter att

genom beskattning inom ett begränsat varuområde uttaga ett belopp av den

erforderliga storleksordningen såsom indirekt skatt utan att allvarliga rubbningar

skulle åstadkommas. En allmän varuskatt har av olika skäl befunnits

vara olämplig. Vid dylikt förhållande har i första hand befunnits lämpligt

att överväga beskattning å drivkraft i form av bränsle eller elektrisk

kraft, varigenom skattebördan icke skulle alltför markerat drabba vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

varugrupper utan liksom fallet var med pappersskatten slås ut över produktionen

i dess helhet. Till en väsentlig del skulle skatten ock direkt träffa

den privata konsumtionen. Med beaktande av de på sistone starkt stigande

priserna å bränslen av olika slag måste en ytterligare fördyring av

dessa genom särskild beskattning anses direkt olämplig. I fråga om elektrisk

kraft är situationen däremot en annan. I priset för råkraften ingå i

allmänhet till en icke oväsentlig del kostnader för ränta å anläggningskapital.

Med hänsyn härtill och då distributionskostnaderna i allmänna näten

relativt sett minskat i samband med den särskilt på senare tid markerade

belastningsökningen, ha elkraftpriserna visat sig vara ovanligt prisstabila.

På grund härav kan den elektriska kraften för närvarande anses billig sett

i relation till den prisstegring, som eljest ägt rum.

Det må i detta sammanhang erinras att för det norska stortinget i dagarna

framlagts förslag om införande av en avgift på förbrukningen av

elektrisk energi. Enligt förslaget skall avgiften utgå med 0,i öre för kilowattimme

elektrisk kraft, som levereras från vattenkraftverk med effekt

överstigande 100 kilowatt. Förbrukarna äro skyldiga att täcka kraftverkens

skattekostnader. Med hänsyn till energiförlusterna vid kraftöverföringen

bliva förbrukarnas skatteutlägg mera än 0,i öre för kilowattimme. Avgift

skall erläggas med tillämpning från och med den 1 april 1951. Lagen i ämnet

avses skola äga tillämpning intill den 31 december 1956.

Utredningen har verkställts av byråchefen Einar E:son Thulin i kontrollstyrelsen.

Till fullföljande av uppdraget har utredningsmannen överlämnat

en promemoria angående införande av särskild skatt å elektrisk kraft.

Över ifrågavarande promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av

vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kontrollstyrelsen, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping,

Visby, Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle, Sundsvall och Luleå), statens

priskontrollnämnd, Herrar fullmäktige i riksbanken, elkraftutredningen

av år 1943, Svenska stadsförbundet, Sveriges industriförbund (med överlämnande

av skrivelse från Sveriges kemiska industrikontor), Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet,

Svenska elverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen, Landsorganisationen

i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Därjämte ha

skrivelser i anledning av promemorian inkommit från aktiebolaget Gotlands

kraftverk och Gotlands högerförbunds styrelse. Svenska landskommunernas

förbund, som beretts tillfälle inkomma med yttrande över promemorian,

har i skrivelse meddelat, att förbundets styrelse beslutat avstå från att avgiva

yttrande, enär endast ett begränsat antal landskommuner fungerade som

distributörer av elektrisk kraft.

Produktion, kraftöverföring och distribution av elektrisk kraft.

Produktionen av elektrisk kraft handhaves av staten, vissa kommuner

och ett antal privata företag. Distributionen av kraften sker i några fall direkt

till konsumenten, detta gäller särskilt i fråga om högspänd ström till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

större industriföretag, i andra fall åter passerar kraften ett eller flera led

innan den når konsumenten. Slutligen kan industriföretag producera ström

för användning uteslutande inom det egna företaget, i vilket fall någon

distribution sålunda icke ifrågakommer. I förevarande sammanhang bortses

helt från icke yrkesmässig framställning av elektrisk kraft till en eller

annan gård eller bostadsbyggnad exempelvis medelst smärre vattenturbiner,

explosionsmotorer och vindmotorer. De företag, som ombesörja produktion

och distribution av elektrisk kraft, ha tillkommit och utvecklats

under högst olika tekniska och ekonomiska betingelser. Detta har medfört,

att de oMka kraftförsörjningsföretagen sinsemellan förete en skiftande

struktur och att distributionsförhållandena äro synnerligen oenhetliga. Det

må i anslutning till detta påpekande erinras, att Kungl. Maj :t 1942 bemyndigade

dåvarande chefen för handelsdepartementet att låta verkställa utredning

rörande möjligheterna att genom statens medverkan på ett mera

planmässigt sätt än dittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens

försörjning med elektrisk kraft. De med stöd av bemyndigandet

tillkallade utredningsmännen, vilka antogo benämningen elkraftutredningen

av år 1943, ha avgivit dels betänkande med förslag till standardtariffer

för detalj distribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4), dels en redogörelse

för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution

av elektrisk kraft, innefattande inledande översikt (SOU 1947:3)

och dels slutligen olika länsredogörelser i samma ämne.

Produktion.

Den nuvarande oenhetliga organisationen i fråga om försörjningen med

elektrisk kraft är en naturlig följd av utvecklingen. De vid större vattendrag

placerade industriföretag, som tidigare direkt utnyttjat vattenkraften,

funno i samband med elektrifieringens genombrott lämpligt att anlägga

kraftverk och sålunda indirekt på ett mera ändamålsenligt sätt utnyttja

vattenkraften i den egna rörelsen. Kraftdistributionen inom de tätbebyggda

samhällena blev också tidigt föremål för intresse och befanns ha gynnsamma

utvecklingsmöjligheter. Sedan man till att börja med använt värmekraftverk,

började snart utbyggnad av lämpliga vattenfall för ändamålet

antingen genom enskilda företag eller genom kommunerna själva. Så

småningom tillkommo företag, vilka förutom egen detalj distribution i samhällen

och på landsbygden levererade kraft engros till större industrier, samhällselektricitetsverk

och distributionsföreningar, och slutligen företag vilka

huvudsakligen voro inriktade på engrosdistribution. Dessa företag, till vilka

staten genom vattenfallsstyrelsen hör, kunde utbygga vattenkraftstationer

av betydande storlek och utbygga ledningsnät, som överspunno hela

landsdelar. Att staten blev kraftproducent berodde på att staten ägde ett

flertal ur kraftsynpunkt lämpliga vattenfall och hade goda möjligheter att

skaffa för utbyggnaderna erforderligt kapital samt i någon mån på det

tidigt förefintliga intresset för elektrifiering av statsbanorna. Då statens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

kraftverksrörelse fått betydande omfattning och företer vissa särdrag, brukar

den räknas som en grupp vid indelning av kraftproducenterna. De övriga

grupperna utgöras av de kommunala verken, handhavda av samhällselektricitetsverk

eller av kommunala bolag, och de enskilda företagen.

Av de kommunala företagen producera vissa hela den erforderliga kraften

vid egna anläggningar under det att i andra fall de egna kraftresurserna

icke äro tillräckliga, varför komplettering sker med inköpt kraft.

Flertalet kommunala elektricitetsverk äro icke producenter utan allenast

distributörer.

Stockholms elverk är det största kommunala producentföretaget. Bland

andra städer med mera betydande egen kraftproduktion märkas Borås,

Linköping, Norrköping, Skellefteå, Umeå och Östersund.

Bland de större enskilda kraftföretagen märkas Sydsvenska kraftaktiebolaget,

Yngeredsfors kraftaktiebolag, Kraftverksaktiebolaget Gullspång—

Munkfors jämte Örebro elektriska aktiebolag, aktiebolaget Skandinaviska

Elverk, Krångede aktiebolag, Hammarforsens kraftaktiebolag, Stora Kopparbergs

Bergslags aktiebolag och Uddeholms aktiebolag. Sistnämnda två

företag bedriva kraftverksrörelsen som komplement till sin industriella

verksamhet i övrigt.

Antalet kraftverk, vilka äro av sådan storlek att de redovisas i den officiella

industristatistiken, utgjorde för år 1949 1 162. Fördelningen av dessa

efter installerad generatoreffekt och den producerade kraften under sagda

år belyses i följande med ledning av vissa inhämtade uppgifter sammanställda

tabell.

Storleksklass

kVA generator- effekt

Vattenkraftstationer

Värmekraftstationer

Summa vatten- och

värmekraftstationer

Antal

Sammanlagd

produktion

Milj. kWh/år

Antal

Sammanlagd

produktion

Milj. kWh/år

Antal

Sammanlagd

produktion

Milj. kWh/år

Under 50 ........

76

5-87

10

0-16

86

6-03

50- 100 ....

230

36-96

17

0-65

247

37-61

100— 500 ....

468

286-49

100

22"26

568

308*76

500- 1 000 ....

138

299-93

47

20-60

185

320-53

1000—10 000 ....

192

2 102-39

129

544-27

321

2 616-66

10000 -50 000 ....

44

4 543-98

9

257-10

53

4 801-08

Över 50 000 ......

14

7 800-00

3

180-33

17

7 980-33

Totalsumma

1162

15 075-62

315

1 025-37

1477

16100-99

Den totala generatoreffekten och energiproduktionen likaledes för år 1949,

fördelade på vattenfallsstyrelsen och övriga kraftföretag, framgå av följande

tablå.

Generatoreffekt

1000 kVA

Vid vattenfallsstyrelsen ...... 1 395

» övriga kraftföretag ...... 3 016

Totalt ...................... 4411

Produktion

Milj. kWh

5 270

10 830

16 100

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

De nyss angivna 17 största kraftstationerna med över 50 000 kVA generatoreffekt

fördela sig på företag enligt följande sammanställning.

Kraftföretag

Antal

Sammanlagd

generatoreffekt

1000 kVA

Sammanlagd

produktion

Milj. kWh/år

Art

(Vatten- eller

Värmekraft)

Vattenfallsstyrelsen ..............

9

1043

4 571

Vattenkraft

1

180

102

Värmekraft

Hammarforsens KraftAB ........

1

60

453

Vattenkraft

Hjälta AB.......................

1

65

329

>

Krångede AB ...................

2

285

1909

>

Stockholms Elverk...............

1

142

17

Värmekraft

AB Svarthålsforsen ..............

1

120

538

Vattenkraft

Sydsvenska Kraft AB............

1

85

61

Värmekraft

Totalt ..........................

17

1980

7 980

varav ........................

3

407

180

Värmekraft

14

1573

7 800

Vattenkraft

Kraftöverföring.

Det primära ledningssystemet för distansöverföring av kraften från producenterna

består av ledningar för 380, 200, 130, 70 och 50 kV (kilovolt)

växelström. Ledningarna bilda ett sammanhängande system från Porjus i

norr till Malmö i söder. En ledning för 380 kV och sammanlagt sex ledningar

för 200 kV bilda stamlinjerna, vilka föra norrlandskraften till södra och

mellersta Sverige. Ledningarna för 130, 70 och 50 kV — landslinjerna eller

primärledningarna — användas för fördelning av kraften i de olika distrikten

och för primäröverföringen från de mellansvenska kraftstationerna.

Stamlinjernas kraft nedtransformeras vid särskilda stamlinjestationer till

landslinjernas spänning. Landslinjernas kraft nedtransf ormeras i sin tur

vid sekundärstationer, vilka ligga på ett inbördes avstånd av storleksordningen

50 kilometer, till spänningar på 10, 20 eller undantagsvis 30 eller 40 kV.

Kraften från sekundär stationerna matas via bygdelinjer (sekundärlinjer)

till större industrier, till städer och samhällen för vidare distribution och till

de elektrifierade järnvägarna. I städerna distribueras kraften över ett jordkabelnät

för 3—20 kV, till vilket äro anslutna nättransformatorstationer för

lågspänning — i regel 220/127, 3 X 220 eller 380/220 volt. På landsbygden

åler sker nedtransformering av bygdelinjens spänning till i allmänhet 3 eller

6 kV vid tertiärstationer på ungefär 10 kilometers avstånd från varandra.

Kraften utmatas från tertiärstationerna till ortslinjer (tertiärlinjer) från vilka

kraften efter nedtransformering vid kvartärstationer — merendels stolpstationer

— överföres till gårdslinjer (kvartärlinjer) för lågspänning med en

högsta längd av omkring en kilometer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Distribution.

Kraftförsörjningen indelas i engrosdistribution och detalj distribution. Engrosdistribution

verkställes i regel i form av högspänd ström till detaljdistributörer,

större industriföretag, större anstalter och inrättningar och andra

storförbrukare, exempelvis järnvägarna. Distribution för borgerliga ändamål

(småindustri, hantverk, jordbruk, affärer och bostäder) benämnes detalj

distribution.

Engrosdistributionen ombesörjes i regel av respektive producent. De ledande

företagen för engrosdistribution och deras ungefärliga distributionsområde

framgå av följande sammanställning.

Företag

Statens Vattenfallsverk

Trollhätte kraftverk

Älvkarleby kraftverk

Motala kraftverk

Övre Norrlands kraftverk

Norrbottens kraftverk

Sydsvenska kraftaktiebolaget

Yngeredsfors kraftaktiebolag

Kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors

jämte Örebro Elektriska AB

Aktiebolaget Skandinaviska Elverk

Billeruds AB

Uddeholms AB

Stora Kopparbergs Bergslags AB

Stockholms stads elverk

Gotlands Kraftverk, AB

Hammarforsens kraftaktiebolag

Hissmofors AB

Skellefteå stads elverk

Huvudsakligt distributionsområde:

Bohuslän, Dalsland, södra Värmland,

mellersta och södra Västergötland.

Uppland, Västmanland, norra Södermanland,

södra Gästrikland, sydöstra

Dalarna.

Östergötland, nordöstra Småland,

södra Södermanland, vissa delar

av Närke och Västmanland.

Västerbottens län samt delar av Västernorrlands

län.

Norrbottens län.

Skåne, Blekinge, Öland, Småland,

södra Halland.

Mellersta och norra Halland.

Norra Västergötland, sydöstra Värmland,

vissa delar av Närke.

Nordöstra Småland, Hälsingland och

Gästrikland.

Sydvästra Värmland.

Mellersta Värmland.''

Mellersta och norra Dalarna.

Stockholms stad med omnejd.

Gotland.

Södra Norrlands kustland.

Centrala Jämtland.

Norra delen av Västerbottens län.

Nu angivna företag bedriva i icke ringa utsträckning även detaljdistribution.

Detaljdistributionen av elektrisk kraft sker i städer och större samhällen

i regel genom kommunala elektricitetsverk. På landsbygden åter omhänderhaves

distributionen i regel av särskilda distributionsföreningar, vilka äro

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

ekonomiska föreningar med strömförbrukarna såsom medlemmar. Mera

undantagsvis svarar kraftproducenten även för detaljdistributionen. På vissa

håll skötes den lokala kraftdistributionen av för ändamålet särskilt bildade

företag i bolagsform eller av enskilda personer. I närheten av industrier

är det icke ovanligt att industriföretagen tagit hand om kraftdistributionen.

Förhållandena belysas av nedanstående sammanställning.

Företagstyp Antal företag

Kommunala företag ............ 170

Distributionsföreningar .......... 2 180

Elektriska aktiebolag ............ 330

Industrier ...................... 370

Enskilda personer m. fl........... 450

Staten ........................ 1

Antal hushåll

i procent

50

22

18

7

2

1

Summa 3 500 100

Tariffsystem.

Den elektriska kraftdistributionen kännetecknas av användningen av

mer eller mindre komplicerade tariffer i stället för enkla styckepriser. Då

under tidernas lopp åtskilliga olika synpunkter beträffande tariffernas utformning

framkommit, de distribuerande företagen haft olika förutsättningar

i fråga om kostnader och avsättning och ömsesidig påverkan dem

emellan genom konkurrens varit obetydlig, är det förklarligt, att ett stort

antal olika tariffer förekomma för i och för sig likartade kraftleveranser.

Under senare tid har emellertid en betydande utveckling i riktning mot enhetlighet

skett. Det syftemål, som varit och är avgörande för tariffutvecklingen,

är att under beaktande av kostnadsförhållandena och konsumenternas

värdering av kraften åstadkomma gynnsammast möjliga användning

av elektrisk kraft. Härvid har det befunnits lämpligt och nödvändigt att

tillämpa taxor med tre olika avgiftstyper, nämligen fasta avgifter utgående

med vissa belopp per år oberoende av kraftuttagningen, avgifter för ianspråktagen

effekt och förbrukningsavgifter för uttagen energi. De fasta avgifterna

kunna därvid uppdelas i sådana, som äro helt oberoende av konsumentens

förhållanden, och sådana, som variera med tariffenhetstal och

dylikt, varvid tariffenhetstalen äro avsedda att representera konsumentens

norm al förbrukning men äro oberoende av den verkliga förbrukningen.

Ehuru den angivna utgångspunkten är gemensam, föreligger en bestämd

skillnad i fråga om såväl tariffernas typ som avgifternas storlek mellan

engrosdistribution och detalj distribution. Skillnaden sammanhänger med

de betydande överföringskostnader, som uppkomma i detalj distributionen.

Att transformera och överföra kraften från bygdcledningarnas högspänning

till direkt användbar lågspänning vid abonnentens husvägg kostar nämligen

ungefär lika mycket som att producera kraften och transportera den till

bygdenätet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 143.

Engrostarifferna innefatta väsentligen en helt fast avgift, eu effektavgift

och en energiavgift. Den fasta avgiften har knappast någon självständig betydelse

utan utgör ett uttryck för det förhållandet att effektavgiften sjunker,

när belastningsstorleken ökar. Den debiterade effekten fastställes normalt

på följande sätt. En mätare registrerar den högsta medeleffekten per

kvartstimme efter senaste återställning. Man bestämmer sådana maximivärden

för varje månad, letar ut ett visst antal av de högsta månadsvärdena

och tar medelvärdet av dem. I regel skall effektavgift utgå för visst

minsta effektbelopp — oftast 80 någon gång 100 procent av abonnerad effekt

— oberoende av verklig uttagning. Förbrukningsavgiften behöver icke

vara enhetlig. Ibland stipuleras garanterad betalning också för visst årligt

energibelopp. En variant av den enkla taxetypen utgör effektgränstarifferna,

vilka ha olika pris för olika delar av effekten och till dem hörande energibelopp,

bestämda medelst s. k. subtraktionsmätning. Ibland tillämpas för

översta effektdelen endast förbrukningsavgift.

Detalj tarifferna utgjordes i början ofta av förbrukningsavgifter, enhetliga

för varje konsument men differentierade efter kraftens användning.

De rationellare tariffer, vartill övergång numera i stor utsträckning skett

och vilka bl. a. rekommenderats av elkraftutredningen, äro uppbyggda av

en helt fast avgift (abonnentavgift) av storleksordningen 5—15 kronor för

år, en grundavgift utgående för abonnentens tariffenhetstal och en förbrukningsavgift

av storleksordningen 6 öre för kWh (kilowattimme). Effektavgift

förekommer icke annat än i vissa komplementtariffer, bl. a. på

grund av mätningssvårigheter och den omständigheten, att detaljkonsumenternas

maximieffekter sammanlagra sig väl och därmed ha föga inverkan

på kostnaderna.

Sammanfattningsvis må rörande de olika tariffernas och tariffsystemens

uppbyggnad samt tillämpade priser framhållas, att skilda tariffsystem gälla

vid å ena sidan engrosdistribution av högspänd ström, å andra sidan detalj

distribution av lågspänd ström. Vid engrosdistributionen tillämpas i allmänhet

höga effektavgifter och låga energiavgifter, 1 å 3 öre/kWh. Vid detalj

distributionen tillämpas högre energiavgift, i undantagsfall 4 öre/kWh,

normalt 5 å 6 öre/kWh i kombination med normal grundavgift. Därjämte

förekomma andra kombinationer, vid vilka grundavgiften är lägre, energiavgiften

högre. I de undantagsfall, då ingen grundavgift utan enbart förbrukningsavgift

tillämpas, är den senare av storleksordningen 30 å 40

öre/kWh.

Undersöker man kraftkonsumenternas medelbetalning per kilowattimme

för den uttagna kraften, så variera dessa belopp inom vida gränser. Delvis

beror detta på att tariffer av olika höjd tillämpas och härvid inverka givetvis

distributionsföretagens olika kostnader. Detalj distributionen i norrländska

glesbygder kräver sålunda exempelvis, även om alla möjligheter för

understöd och bidrag utnyttjas, högre kraftbetalning än distributionen inom

tätbebyggda samhällen. Men olikheterna i genomsnittskostnad bero i

ännu högre grad på användningen av olika taxor och på i vilken utsträck
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

ning konsumenterna kunna och vilja utnyttja kraften. En industri med treskiftsdrift

får automatiskt lägre genomsnittspris än en industri med dagdrift,

även om taxan är densamma för båda. Ett hushåll, som använder kraft

för kokning, kylskåp, vattenvärmare etc., betalar betydligt mindre per kilowattimme

än om kraften användes endast för belysning och småapparater.

Huvudgrunder för beskattning av elektrisk kraft.

Promemorian.

I fråga om den allmänna uppläggningen av en skatt å elektrisk kraft anföres

i promemorian följande.

Vid varubeskattning eftersträvas i allmänhet att låta producenten inträda

såsom skattskyldig, då härigenom antalet skattskyldiga högst väsentligt

reduceras, vilket är av fördel ur redovisnings- och kontrolltekniska synpunkter.

Producenten täcker sig i dylika fall för skatten genom att vidtaga

en mot skatten svarande förhöjning av varupriset. Med anläggande av dylika

synpunkter skulle vid en beskattning av elektrisk kraft skattskyldigheten

åvila kraftproducenten, d. v. s. vattenfallsstyrelsen, sydsvenska kraftaktiebolaget

m. fl. Dessa företag skulle i sin tur kunna göra sig täckta

för skatten genom att höja tariffbeloppen i erforderlig omfattning. Den

elektriska råkraften, varom här i regel är fråga, levereras emellertid till

priser, som nästan undantagslöst äro bundna genom flerårskontrakt. Viss

prisrörlighet är medgiven enligt standardkontrakten, i det att de kontrakterade

avgifterna skola höjas respektive sänkas på visst sätt i förhållande till

variationer i levnadskostnadsindex. Avgifterna för kWh räknat skola vidare

jämkas efter ändringarna i medelpriset för ångkol. Däremot saknas i kontrakten

force-majeureklausul av innebörd att producenten, därest statlig beskattning

å elektrisk kraft skulle genomföras, äger vidtaga härav direkt föranledda

taxehöjningar. Då fråga i förevarande fall icke är att genomföra

en beskattning, som skall bäras av producenten utan möjlighet för denne att

övervältra skatten å den slutliga konsumenten, framstår det såsom enda

möjlighet att skatten påföres i det sista ledet eller alltså å distributionen till

den slutliga konsumenten. En på angivet sätt utformad skatt skulle i princip

överensstämma med den allmänna omsättningsskatten, vilken beräknades

på detaljhandelns omsättning. Skatten bör av förbrukaren betalas till

distributören i samband med att kraftavgifterna i övrigt erläggas. Denne

distributör bör anses såsom skattskyldig i förhållande till statsverket och

ha att inleverera skatten till skattemyndigheten.

Ur kontrollteknisk synpunkt skulle en fördelaktigare anordning ha varit,

om producenterna av den elektriska kraften kunnat inleverera skatten med

belopp, som stå i relation till de av dem verkställda kraftleveranserna. Med

hänsyn till de betydande överföringsförlusterna, som växla icke blott inom

olika distributionsområden utan även inom samma område från tid till annan

beroende på belastningskurvan, kan emellertid den av konsumenterna

nyttiggjorda kraften icke beräknas med ledning av uppgifter angående de

av producenterna levererade energikvantiteterna. Producenterna känna vidare

i allmänhet icke till inom vilka användningsområden kraften utnyttjas

eller vilka pris kraften betingar vid den slutliga försäljningen till konsument.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Skattealternativ. Den ifrågasatta skatten å elektrisk kraft synes enligt

promemorian kunna beräknas antingen procentuellt i förhållande till kraftleveransvärde

(alternativ 1) eller såsom styckeskatt utgå med visst belopp

för kilowattimme (alternativ 11). Uttrycket styckeskatt, som möjligen kan

anses förvillande beträffande elektrisk energi, nyttjas i fråga om varuskatterna,

i fall då skatt utgår med bestämt belopp antingen för en enhet av varan,

exempelvis en grammofonskiva, eller för en viss myckenhet av en vara,

exempelvis en liter läskedryck. Rörande de olika alternativen anföres i promemorian

följande.

Vid indirekt beskattning eftersträvas, att skatten å en bestämd myckenhet

av en vara skall vara lika för konsumenten oberoende av det antal handelsled

den passerat, innan den nått konsumenten, och oberoende av den ort

och företagstyp, där varan inhandlats. För ernående av denna effekt ha beträffande

varor, som äro belagda med värdeskatt, genomförts sådana regler

i fråga om beskattningsvärdets bestämmande, att samma vara beskattas

lika, även om exempelvis lokala prisvariationer föreligga eller kvantitetsrabatier

tillämpas. Där så är möjligt anordnas en indirekt skatt emellertid såsom

styckeskatt, varigenom den automatiskt blir likformig, samtidigt som

kontrollen naturligen underlättas avsevärt — en kvantitetskontroll är alltid

lättare att anordna än eu värdekontroll. Förutsättningen för att en skatt

skall anordnas som styckeskatt är emellertid att de skattepliktiga varorna

äro identiska eller så standardiserade att enhetliga varugrupper kunna

sägas föreligga.

I fråga om elektrisk kraft är en bestämd energienhet, exempelvis 1 kWh,

i och för sig helt likvärdig med 1 kWh som förbrukas å annan ort eller för

annat syfte. Skatten synes sålunda ur denna synpunkt böra kunna anordnas

såsom styckeskatt. Härför talar ock det förhållandet, att priset på kraft

för borgerligt bruk — såsom av den inledande redogörelsen torde ha framgått

— är starkt varierande eller i allmänhet mellan 5 och 40 öre/kWh. En

värdeskatt skulle följaktligen träffa hårdare i de fall, där strömpriset är

högre och ytterligare öka prisspänningen. Den elektriska kraftens skiftande

användningsområden och dess konkurrenskraft inom varje sådant område

har å andra sidan medfört, att en och samma energimängd beroende på förbrukningssyftet

har ett större eller mindre värde, vilket också avspeglar sig

i de olika tariffernas avgiftssatser. Detta förhållande undanrycker i viss

mån grunden för den anförda pläderingen för en styckeskatt.

De prisvariationer, som förekomma å detalj distribuerad lågspänd kraft,

äro i huvudsak att hänföra antingen till olikheter i fråga om kraftens utnyttjande

eller ock till förhållanden, som sammanhänga exempelvis med

distributionsföretagets struktur, dess inköpspris å elektrisk kraft och ledningsnätets

anordnande. Ur nu angivna synpunkter synas följaktligen i fråga

om den detaljdistribuerade lågspända kraften skäl kunna åberopas för såväl

den ena som andra skattetypen. Med hänsyn till debiteringen skulle en

styckeskatt emellertid vara att föredraga, då skatten därvid skulle få karaktär

av taxehöjning av energipriset, under det att vid en värdeskatt särskild

tilläggspost måste göras å varje räkning.

Enligt samtliga tariffsystem föreligger en generell prisskillnad mellan å

ena sidan den detaljdistribuerade lågspända kraften och å andra sidan den

engrosdistribuerade högspända kraften, i huvudsak för industriellt bruk. Den

senare kraften är med hänsyn till användningsområde och pris helt artskild

från den förra kraften och kan i enlighet härmed i skattehänseende särbehandlas.

Härvid kan antingen fastställas en särskild lägre styckeskattesats

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

17

eller ock tillämpas en värdeskatt. Med hänsyn till att kraftpriset i huvudsak

är omkring 2,5 öre/kWh med prisnedsättning till 1 öre/kWh beroende på

utnyttjningstid och användningsområde skulle för vinnande av enkelhet i

tillämpningen styckeskatt kunna gälla även högspänd ström, under förutsättning

dock att skatten fastställes antingen efter ifrågavarande lägsta

energipris eller ock differentieras på ett par skattesatser efter de angivna

prisen med hänsyn till användningen.

Kontrollmyndighet. En beskattning å elektrisk kraft bör enligt promemorian

i likhet med vad i övrigt i allmänhet gäller i fråga om kontrollen

över indirekta skatter, stå under kontrollstyrelsens tillsyn. Med hänsyn till

att vattenfallsstyrelsen i nu förevarande hänseende är att jämställa med

företagare, syntes det icke vara lämpligt att bestyret med skatten uppdrages

åt denna, även om en dylik anordning med hänsyn till styrelsens expertis

på förevarande område ur vissa synpunkter skulle erbjudit fördelar.

Därest till kontrollstyrelsens förfogande såsom teknisk rådgivare ställes

lämplig väl kvalificerad person med erfarenhet i fråga om kraftdistribution,

torde kontrollstyrelsen bliva väl lämpad att handhava även ifrågavarande

beskattning.

Skattskyldighetens omfattning. Elektrisk kraft genereras i viss omfattning

huvudsakligen för utnyttjande i producentens hushåll eller egna rörelse

medelst vindmotorer, mindre vattenturbiner eller annan anordning för vattenkraftens

tillgodogörande samt mindre kraftverk för ånga eller bensindrift.

Dylik framställning av elektrisk kraft bör enligt vad i promemorian

framhålles i allmänhet icke göras till föremål för beskattning. I varuskatteförordningen

(SFS 66/1948) stadgas, att skatt skall erläggas för skattepliktig

vara, där den tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller

för vidare bearbetning eller ock införes till riket. I analogi med detta stadgande

skulle det enligt promemorian i fråga om elektrisk kraft kunna

stadgas, att skatt skall erläggas, där kraften produceras yrkesmässigt inom

riket för distribution eller för utnyttjande i egen rörelse eller ock införes

till riket för distribution inom landet. Yrkesmässighetsbegreppet syntes

enligt promemorian emellertid icke lämpa sig såsom norm för gränsdragningen

mellan skattepliktig och skattefri produktion. Gränsdragningen borde

i stället ske genom angivande av den utbyggda generatoreffekten. Förslagsvis

skulle i enlighet härmed kraftverk under 100 kW (kilowatt) böra

undantagas från beskattning, under förutsättning dock att den framställda

energin uteslutande nyttjades i eget hushåll eller i egen rörelse. Distribuerades

den framställda kraften från ett dylikt mindre kraftverk till två

eller flera avnämare skulle det kunna ifrågasättas, om icke skatteplikt

borde stipuleras. Då det kunde förekomma, att ett fåtal gårdar förses med

ström från mindre kraftverk och en kontroll i dessa fall skulle bliva synnerligen

svår att genomföra, borde strömleveranser från dylika mindre

kraftverk undantagas från skatteplikt, förslagsvis om antalet strömförbrukare

understiger 10. Där industriföretag täcker silt strönibehov från egen

kraftanläggning med effekt understigande 100 kW skulle i enlighet med

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 143.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

vad förordats skatteplikt icke föreligga. Om företaget emellertid måste inköpa

kraft — stödkraft (relativt stort tillskott) eller reservkraft (relativt

litet tillskott) — såsom komplement till den egna kraften, borde av

kontrolltekniska skäl även den egenproducerade kraften beskattas.

Skattskyldiga. I enlighet med vad i promemorian förordats skulle den

som distribuerar elektrisk kraft till förbrukare anses såsom skattskyldig

i förhållande till statsverket. Är producenten ensam förbrukare av den

framställda kraften blir han naturligen skattskyldig. Antalet företag, som

sålunda skulle bliva skattskyldiga, och fördelningen av dessa på olika företagstyper

ha i det föregående redovisats i samband med redogörelsen för

detalj distributionen. Bland detalj distributörerna återfinnas även kraftverken

och engrosdistributörerna. Till det angivna antalet, 3 500, torde komma

dels vissa industriföretag med egen kraftproduktion men utan distribution

av kraften och dels vissa mindre privata kraftverk, som distribuera

kraft till minst 10 avnämare.

I vissa fall förekommer, att företag eller person, som inköper kraft från

detalj distributör, distribuerar en del av den köpta kraften vidare till anställda

eller närboende. Dylik icke yrkesmässig distributör bör enligt promemorian

av kontroll tekniska skäl icke betraktas som skattepliktig distributör

utan skatten sålunda i dessa fall i sin helhet erläggas av den yrkesmässige

detaljdistributören.

Skattesats och skatteintäkter. I promemorian har i anslutning till frågan

om bestämmande av lämplig skattesats redovisats vissa uppgifter rörande

förbrukningen inom riket av elektrisk kraft. Promemorian innehåller härom

följande.

Med ledning av kommerskollegii preliminära statistik för den elektriska

energikonsumtionen under år 1949 och vattenfallsverkets genomsnittliga

kraftpriser kunna energikonsumtion och de slutliga konsumenternas kraftavgifter

för ifrågavarande år beräknas på sätt framgår av följande sammanställning.

Konsumtionsgrupp

Energi- konsumtion

milj. kWh

Genom- snittspris

öre, kWh

Total- avgifter

milj. kr.

Industri..........................................

Cellulosaindustri.................................

2 800

1-8

50-4

Elektrokemisk och elektrotermisk industri........

2 519

1-5

37-9

övrig industri..................................

3415

do

13&6

Summa industri

8 734

2-6

224-9

Elektriska ångpannor..............................

700

l-o

7-0

Allmän distribution ..............................

3115

ll-o

342-7

Spår- och järnvägar...............................

1 206

2-1

26-6

Elverkens behov..................................

130

2-0

2-B

Totalt

13945

4-3

603-8

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

19

Den årliga kraftproduktionen kan för budgetåret 1951/52 beräknas uppgå

till i runt tal 20 000 milj. kWh. Efter avdrag för förluster skulle den för

konsumtion tillgängliga kraften kunna beräknas uppgå till drygt 17 000

milj. kWh. Denna energikvantitet torde kunna antagas fördela sig med i

runda tal 13 000 milj. kWh på storindustri och järnvägar och 4 000 milj.

kWh på borgerliga behov.

Med utgångspunkt från ett medelpris efter utslagning av effektavgifter

in. m. på energiavgifterna för kWh av i det förra fallet ca 2,5 öre och i det

senare fallet 11 öre skulle skatteintäkten enligt promemorian med tillämpning

av alternativ I vid olika skattesatser kunna beräknas sålunda.

Förbrukningsområde

Beskatt-

Skatteintäkter,

mkr

ningsvärde

in kr

5 %

10 %

15 *

Storindustri m. m.................

310

15-5

31-0

46''5

Borgerliga behov..................

440

22-0

44-0

66-0

750

37-5

75’0

1125

Med hänsyn till det aktuella skattebehovet synes enligt promemorian en

skattesats å 10 procent vara väl avvägd. Vid uträkningen av skattebeloppet

i varje enskilt fall vore det enligt vad i promemorian framhålles också av

fördel att kunna räkna efter denna skattesats.

Rörande alternativ II uttalas i promemorian, att intäktsberäkningarna

komme att ställa sig sålunda.

Förbrukningsområde

Skattepliktig

myckenhet,

milj. kWh

Skattesatsalternativ

a

b

C

Skatte-

sats

öre/kWh

In-

täkter

mkr

Skatte-

sats

öre/kWh

In-

täkter

mkr

Skatte-

sats

öre/kWh

In-

täkter

mkr

Storindustri m. m.......

10 000

0-10

10-0

0-25

25‘0

0-50

50-0

J > ......

3 000

0''10

3-0

0-to

30

0''20

6-0

Borgerliga ändamål.....

4 000

1-00

40-0

1-00

40-0

2-0

80-0

17 000

-

53-0

—

680

—

136o

Alternativet b, vilket svarar mot 10-procentsalternativet, synes enligt promemorian

närmast vara att förorda, därest beskattningen skulle anordnas

enligt alternativ II.

De angivna skatteintäkterna skulle icke kunna betraktas såsom en nettoinkomst

för statsverket. Härom anföres i promemorian följande.

Konsumentvärdet av kraftlcveranserna för nästkommande budgetår

skulle såsom angivits kunna beräknas till 750 milj. kronor. Härav härröra

enligt verkställd uppskattning omkring 50 milj. kronor från statliga verk

och inrättningar och omkring 5 milj. kronor från statliga bolag. Därest

skatten skulle fastställas på sådant sätt, att den i stort sett svarar mot It)

procent av konsumentvärdet, skulle följaktligen drygt 5 milj. kronor av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

skatteintäkterna komma från statliga verk eller företag. En betydande del

av detta belopp torde emellertid kunna övervältras genom höjningar av

taxor och priser.

Med utgångspunkt från den närmast förordade skattesatsen — 10 procent

enligt alternativ I och 0,i, 0,25 och l,o öre/kWh enligt alternativ II —

skulle skattens varufördyrande verkningar enligt promemorian i allmänhet

bliva relativt obetydliga. Förhållandena belysas av följande i promemorian

intagna exemplifierande tabell, vilken upprättats med utgångspunkt från

vissa uppgifter om den genomsnittliga energiåtgången i industriell produktion.

Produkt

Skatte-

kostnad

Partipris1

Fördyring

kr/ton

kr/ton

%

Metaller (skatt Ö l öre/kWh)

Aluminium.......................................

24-00

2 300

1-04

Koppar...........................................

2''30

3 200

0-07

Tackjärn (från elektrohytta).......................

2-40

252

0-95

Zink, elektronisk................................

3-P0

4 400

0’09

elektrotermisk...............................

6-00

014

Cellulosaprodukter (skatt 0 25 öre/kWh)

Konstsilkemassa ................................

1-38

730

0-18

Slipmassa, torr..................................

Sulfatmassa ....................................

3-25

451

072

blekt, torr...................................

1-38

801

0-17

oblekt, > ....................................

Sulfitmassa

0-88

693

0-13

blekt, torr...................................

l-oo

812

0-12

oblekt, > ...................................

0 88

696

0-13

Tidningspapper .................................

3-75

565

0-66

Livsmedel (skatt lo öre/kWh)

Konsumentpris

öre/kg öre/kg

Bröd, mjukt....................................

0-35

65— 90

0-54—0-39

hårt .....................................

0’90

102-115

0-88—0-78

Vad angår den merkostnad för elkraft, som skulle drabba hushållen, därest

en elskatt av ifrågasatt storleksordning skulle genomföras, anföres i

promemorian följande.

Med ledning av det specifika energibehovet räknat efter vissa genomsnittssiffror

för några användningsområden i hushåll, kan den av skatten

föranledda kostnadsstegringen beräknas sålunda.

1 Angivna partipriser äro lör metaller beräknade med ledning av vissa från kommerskollegium

inhämtade uppgifter samt för cellulosaprodukter grundade på exportpriserna för november

1950.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

21

Användning

Skattekostnad, öre

Beräkningsgrund

Belysning ........................

3

m2 golvyta och år

Radio............................

50

hushåll och år

Dammsugare.....................

Kylskåp,

20—35

hushåll och år

kompressionsskåp................

08 1

hushåll och dygn

absorptionsskåp................

2-5 |

Matlagning........................

1

person och dygn

Anmälningsskyldighet för kraftverk och distributörer. Kraftverk som

producerar skattepliktig kraft, bör enligt vad i promemorian anföres åligga

att anmäla sig till kontrollstyrelsen, då en omedelbar registrering därstädes

av producenterna givetvis är erforderlig. Angående innehållet i dessa

anmälningar framhålles i promemorian följande.

I anmälan bör lämnas för skattekontrollen erforderliga data angående

kraftverket eller — om producenten förfogar över flera kraftverk — kraftverken.

Förekommer normalt — frånsett samköming -—- inköp av kraft

bör levererande kraftverk angivas. Därjämte böra samtliga distributörer av

elektrisk kraft anmäla sig till kontrollstyrelsen. I deras anmälan bör levererande

kraftverk angivas. Närmare föreskrifter angående de uppgifter som

producent och distributör skola lämna böra lämpligen meddelas av kontrollstyrelsen.

Sålunda torde lämpligen särskild uppgift böra lämnas angående

samtliga högspänningsabonnenter med fördelning på industrier och

distributionsföretag ävensom om de lågspänningsabonnenter, som kraftverket

eller distributören veterligt yrkesmässigt distribuerar kraften vidare.

Skattedeklarationer och inleverans till statsverket av skatt. I promemorian

lämnas en kortfattad redogörelse för uppmätnings- och debiteringsförfarandet

vid distributionen av elektrisk kraft. Härom anföres följande.

I allmänhet låter kraftproducent avläsning ske hos högspänningsabonnent

— distributör eller industriföretag — en gång i månaden, i regel vid

månadsskiftet eller så nära detta som personalförhållandena medgiva. Notering

sker därvid av förbrukat antal kWh samt av maximala utslaget för

månaden på effektmätaren. Räkning utskrives regelmässigt för kvartal senast

en månad efter kvartalets utgång. Betalningstiden är relativt kort

eller i allmänhet 15 dagar. Likvid för strömförbrukning för exempelvis tiden

28 juni—2 oktober skall följaktligen ha influtit till producenten senast

den 15 november. Utebliven betalning medför risk för avstängning

från strömtillförsel. Inom detaljdistributionen sker avläsning i regel 2—4

gånger per år och för varje avläsningsperiod utskrives i regel räkning, som

då avser halvår, tertial eller kvartal. Avläsningar ske icke i anslutning till

månadsskiften utan fördelas jämnt under året. I regel skall likvid erläggas

före viss i räkningen angiven tidpunkt, infallande högst en månad efter

dagen för räkningens utställande. Även här utnyttjas avstängning, om likvid

icke inflyter i rätt tid.

Med hänsyn till att likvid sålunda normalt inflyter kvartalsvis till kraftproducenten,

bör denne enligt promemorian även deklarera skatten kvartalsvis,

lämpligen inom förslagsvis 30 dagar efter räkningarnas utställande.

Härigenom skulle producenten även bliva i stånd att i samband med dekla
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

rationens översändande inleverera skatten till kontrollstyrelsen, då producenten

i sin tur senast 15 dagar dessförinnan från högspänningsabonnenterna

erhållit likvid för kraftavgifter och — såvitt angår detalj distributören

— skatt. Kraftproducenten borde i enlighet härmed deklarera kvartalsvis

samt ingiva deklaration och erlägga skatt enligt denna inom 45 dagar

efter kvartalets utgång. För att distributören ej skall behöva riskera att

nödgas förskottera skatten har i det till promemorian fogade författningsutkastet

föreslagits att skatten skall erläggas inom två månader efter kvartalets

utgång. Kraftproducent bör enligt promemorian av praktiska skäl i

samma deklaration även redovisa sina strömleveranser i detalj distribution.

Även för detalj distributörerna borde med hänsyn till föreliggande förhållanden

deklarationer lämpligen böra avgivas kvartalsvis och i övrigt tillämpas

vad ovan förordats i fråga om tid för insändande av deklaration, och

inleverans av skatt. En annan anordning skulle för övrigt, framhålles det

i promemorian, medföra olikartad behandling av kraftverken, till den del

dessa äro detaljdistributörer, och de företag, som uteslutande äro detaljdistributörer.

I fråga om deklarationens innehåll framhålles i promemorian i huvudsak

följande.

I deklaration bör angivas, enligt alternativ I summan av de av den skattskyldige

för deklarationsperioden (det förflutna kvartalet) debiterade energi-

och effektavgifterna och enligt alternativ II antalet kWh som enligt

verkställda avläsningar förbrukats av detaljdistributörens abonnenter. I

båda fallen bör därjämte den skattskyldiges egen förbrukning av elektrisk

kraft redovisas till den del, den icke är att anse såsom förluster vid transformering,

likriktning, omformning m. in. eller eljest förbrukats inom

kraftverket eller i distributionsrörelsen, exempelvis belysning och uppvärmning

av elektricitetsverk.

Yttranden.

Principiella synpunkter.

I flera av remissyttrandena belyses behovet av åtgärder för inflationens

bekämpande och nedbringande av det statliga lånebehovet. Majoriteten av

fullmäktige i riksbanken (herrar Jonsson, Hall, Böök, Allan Andersson och

Olof Andersson) anföra.

Fullmäktige vilja understryka vikten av att det statliga upplåningsbehovet

i nuvarande läge elimineras och att om möjligt de löpande statsinkomsterna

lämna ett överskott sedan samtliga statsutgifter täckts. Det hade

varit mest önskvärt, om målet kunnat nås genom en reduktion av statsutgifterna,

men detta synes icke möjligt under den närmaste tiden. Stora

minskningar ha visserligen åstadkommits framför allt beträffande subventionsanslag,

men de mer än motvägas av utgiftsstegringar av automatisk

karaktär ävensom ökade utgifter till löner och för försvarsändamål. Ur de

synpunkter fullmäktige närmast ha att bevaka framstår dock i nuvarande

ekonomiska läge angelägenheten av en förbättrad budgetbalans så starkt,

alt det är berättigat att även tillgripa ytterligare beskattningsåtgärder. Detta

innebär inte, att ur anförda synpunkter vilka skatter som helst äro berätti
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

gade; så t. ex. kunna inte skatter, som snedvrida produktionen eller på annat

sätt innebära påtagliga nackdelar, försvaras under hänvisning enbart

till angelägenheten att reducera statens lånebehov.

Minoriteten av riksbanksfullmäktige (herrar Gränebo och Kristensson)

anser, att behovet och lämpligheten av att för inflationens bekämpande i

ökad utsträckning använda ett budgetöverskott ej har redovisats.

Styrelsen för Kooperativa förbundet har erinrat, att förbundet tidigare

framhållit, att isolerade åtgärder ej äro tillfredsställande och inte kunna

hindra en fortskridande försämring av penningvärdet. I ett samlat antiinflationsprogram

skulle en skatt av den ifrågasatta arten kunna ingå och

få åsyftad verkan, men endast under den förutsättningen, att allmänheten

är medveten om att den vidtagna åtgärden är nödvändig för att hindra inflation

och vill godtaga dess verkningar.

Vad det nu framför allt gällde vore att hindra de internationella råvaruprisstegringarna

att helt slå igenom på den svenska marknaden. Skulle

dessa tillåtas ta sig uttryck i väsentliga prishöjningar på konsumtionsvaror

och samtidigt sporadiska prishöjningar förekomma på rent svenska produkter,

komme penningvärdeförsämringen att påskyndas.

Såsom lämplig åtgärd mot fortsatt penningvärdeförsämring förordar förbundets

styrelse en uppskrivning av kronans värde. Förbundet anför.

Styrelsen är av den uppfattningen, att åtgärder omedelbart böra vidtagas

för att hindra den betydande prisstegringen på utlandsmarknaden på råvaror

att slå igenom i vårt land. Detta kan lämpligast ske genom att kronans

köpkraft höjes på den internationella marknaden. Det synes styrelsen

som om det skulle föreligga en möjlighet att hindra toppriserna på världsmarknaden

att slå igenom här, om kronans internationella köpkraft åter

höjdes. En sådan åtgärd i samband med andra inflationshämmande åtgärder

borde verka stabiliserande på den svenska prisnivån och alltså minska

faran för en ytterligare inflation.

Landsorganisationen har anfört.

Det är enligt Landsorganisationens uppfattning påtagligt att upprätthållandet

av bästa möjliga samhällsekonomiska balans i dagens läge förutsätter

en ökad indragning av medel till staten. Visserligen har redan åtskilliga

åtgärder för att dämpa inflationstendenserna genomförts eller planerats,

exempelvis exportavgifterna, investeringsskatten, kreditåtstramningen,

höjda konsumtionsvaruskatter. De senaste veckornas och månadernas

utveckling på de internationella marknaderna riskerar emellertid

att i hög grad skärpa inflationstrycket. Starka exportprisstegringar hota

att på ett oberäkneligt sätt ge upphov till pris- och inkomstökningar i allt

vidare omfattning. Bland de åtgärder som kunna diskuteras då det gäller att

dämpa de tendenser till överdriven ekonomisk aktivitet, som på så sätt uppstå,

kan enligt Landsorganisationens mening en sådan skatt som den föreslagna

elskatten betraktas som ändamålsenlig, om också av relativt ringa

verkan.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har uttalat sin förståelse för

de allmänna ekonomiska synpunkter, som ligga bakom förslaget att överbalansera

den svenska statsbudgeten och därvid använda skattemedel för att i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

viss utsträckning finansiera statens investeringsverksamhet och därmed

minska det statliga lånebehovet. Dessa åtgärder avsåge medverka till en

stabilisering av penningvärdet, vilket i nuvarande läge vore i högsta grad

önskvärt. Å andra sidan synes det TCO icke lämpligt att mera kontinuerligt

tillgripa sådana specialskatter i den ekonomiska politiken.

De nu ifrågavarande remissinstanserna ha icke framställt någon erinran

mot att elskatten utnyttjas såsom ett led i strävandena för ernående av

samhällsekonomisk balans.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) anföra i anslutning till det förut återgivna

avsnittet av deras yttrande.

Det nu framlagda förslaget till skatt på elektrisk kraft är enligt fullmäktiges

mening inte behäftat med olägenheter av sådan art, som nyss berörts.

Inte heller i övrigt ha de principiella riktlinjerna för skattens uttagande

givit fullmäktige anledning till erinran. Fullmäktige, som vid sitt ståndpunktstagande

utgått från de förut i korthet refererade allmänna synpunkterna

på finansieringen av det statliga lånebehovet, ha sålunda inte''t att erinra

mot att denna skatteform i nuvarande läge tillgripes för att finansiera

en del av statens kapitalutgifter. Fullmäktige vilja dock understryka,

att frågan om finansieringen av de statliga kapitalutgifterna torde bli en

av huvuduppgifterna för den i statsverkspropositionen bebådade utredningen

om den ekonomiska politiken i ett samhälle med full sysselsättning. Fullmäktige,

som förutsätta att intäkterna av en elskatt inte äro avsedda att

användas för statens löpande utgifter, vilja därför förorda att frågan om

skattens fortsatta giltighet omprövas i samband med nyssnämnda utredning

och att skatten i anledning härav erhåller en begränsad giltighetstid.

Kooperativa förbundets styrelse har förklarat, att förbundet icke motsätter

sig elskatten, .samt samtidigt uttalat den förhoppningen, att ett allmänt

program utformas för att hindra en fortsatt penningvärdeförsämring.

TCO har liksom riksbanksfullmäktige uttalat att skatten endast bör ha

provisorisk karaktär.

Av övriga remissinstanser ha Stockholms handelskammare och Sveriges

industriförbund i ett gemensamt yttrande förklarat sig under vissa förutsättningar

i princip ha kunnat godtaga en elskatt. I yttrandet uttalas härom.

Den av statsmakterna under senare år förda ekonomiska politiken har

enligt vår mening i alltför ringa grad karakteriserats av besparingssträvanden.

Vi dela därför den i riktlinjerna för utredningspromemorian uttryckta

uppfattningen, att ytterligare ansträngningar måste göras för nedbringande

av statens upplåningsbehov, men vi förmena, att det i sådant hänseende

angivna beloppet, inemot 100 milj. kronor, bör i första hand kunna åstadkommas

genom nedskärning av statsutgifterna. En av de möjligheter, som

härvid står till buds, synes oss vara att gå vidare på den redan beträdda

vägen att indraga statliga subventioner inom olika områden. Detta synes

oss så mycket angelägnare som den numera överblickbara ökningen av lönekostnaderna

för statens befattningshavare tillika med stegrade försvarsutgifter

ytterligare starkt försämrat det statsfinansiella läget, oavsett att

även andra utgiftsstegringar icke kunna anses uteslutna.

Om emellertid kravet på en ökning av statsverkets skatteintäkter oaktat

vidtagna besparingsåtgärder icke låter sig avvisas, kan detta krav uppenbarligen

icke för närvarande tillgodoses på annat .sätt än genom en skärpning

i en eller annan form av den indirekta beskattningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Då man inom finansdepartementet i konsekvens med denna uppfattning

utarbetat riktlinjerna för den nu föreslagna indirekta skatten har den

grundläggande tanken, enligt vad uttryckligen framhålles, varit att anordna

beskattningen så, att den till väsentlig del direkt skulle drabba den privata

konsumtionen. Vi ansluta oss till den tankegång, som sålunda kommit

till uttryck. En beskattning som helt eller i varje fall till alldeles övervägande

del direkt drabbar den privata konsumtionen, är utan tvivel ägnad

att i nuvarande läge föranleda mindre betänkligheter än varje annan form

av skatteskärpning. Om en ökning av statsverkets skatteintäkter, sedan

alla möjligheter till besparingsåtgärder utnyttjats, skulle anses oundgängligen

nödvändig och om det föreliggande förslaget kunde antagas uppfylla

nyssnämnda förutsättning att huvudsakligen drabba den privata konsumtionen,

hade vi därför — i varje fall från principiella utgångspunkter —

kunnat ansluta oss till detsamma.

Enär den föreslagna elskatten enligt vad i yttrandet framhålles endast i

mycket ringa omfattning komme att drabba den privata konsumtionen, avstyrkes

emellertid det föreliggande förslaget till elskatt. I yttrandet anföres

i detta hänseende bland annat.

Av den totala kraftproduktionen inom landet torde cirka 90 % förbrukas

i industri, iordbruk och varudistribution. Endast återstående cirka 10 %

kan således” anses hänförlig till direkt hushållsförbrukning. Enbart dessa

uppgifter i förening med de i promemorian verkställda beräkningarna rörande

skattens direkta inverkan på hushåll,skostnaderna torde giva vid

handen, att skatten icke till »väsentlig del» utan i allenast mycket ringa

omfattning komme att direkt drabba den privata konsumtionen.

Vad härefter angår frågan, huruvida skatten likväl i sista hand komme

att övervältas å konsumenterna, är denna fråga, på grund av utredningsmaterialets

bristfällighet på denna punkt, vanskligare att besvara. Det bör

emellertid beaktas, att en beskattning å produktionen lättare får karaktär

av skärpt företagsbeskattning — trots att den är avsedd att verka såsom

en konsumtionsbeskattning — om den drabbar ett tidigare skede i produktionen

än ett .senare. Detta blir framför allt fallet, om skatten utgör allenast

en ringa del av produktionskostnaden. Den inom industrien förbrukade

kraften "insattes i allmänhet under ett tidigt skede i produktionsprocessen

och skatten torde för den skull i det alldeles övervägande antalet fall,

representerande den sannolikt största delen av den för industriellt bruk

använda kraften, icke komma att ens i den nuvarande »säljarens marknad»

övervältas å konsumenten. I fråga om handelsföretag torde praktiskt taget

aldrig någon övervältning bliva möjlig. I den föreslagna utformningen

måste skatten således, så vitt vi kunna finna, antagas väsentligen få karaktär

av en höjd företagsbeskattning.

Härtill kommer att den elektriska kraften för den elektrokemiska och

elektrotermiska industrien utgör en viktig produktionsfaktor, och den kan

för vissa av dessa industrier t. o. m. betecknas såsom deras livsnerv. Det

måste anses principiellt förkastligt att införa en beskattning å en dylik betydelsefull

råvara, i all synnerhet som dessa industrier normalt ha alt möta

konkurrens från världsmarknaden. Metaller äro t. ex. världsprisnoterade

och ett högre pris kan på grund av den tilltänkta skattebelastningen självfallet

icke uttagas på den svenska marknaden ens under nuvarande avsättningsförhållanden.

Under åberopande av dessa anförda skäl anse vi oss böra avstyrka det

föreliggande förslaget, för så vitt icke reglerna för skattens uttagande kun
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

na genom en grundlig överarbetning av förslaget så utformas, att det därmed

avsedda syftet att väsentligen belasta den direkta konsumtionen kan

vinnas.

Delvis liknande synpunkter ha framförts i vissa av de yttranden, som

inkommit till kommerskollegium från olika handelskammare.

Kommerskollegium har sammanfattningsvis redovisat dessa handelskamrarnas

synpunkter samt för egen del anfört.

En invändning, som enligt Kollegii mening i främsta rummet måste riktas

mot den föreslagna skatteformen, är att den — vare sig den drabbar produktmnen

eller den privata konsumtionen — träffar ojämnt och tämligen

godtyckligt. Inom en hel del områden äro konsumenterna hänvisade till att

använda elektrisk kraft icke blott för belysning och andra smärre behov utan

aven för matlagning, varmvattenberedning m. m. Möjligheterna för dem att

begransa sin förbrukning av elkraft genom övergång till annat bränsle äro i

regel små, då fastigheterna ej äro byggda så, att vedspis kan användas och

gas e. d. ej finnes tillgänglig. För de elektrifierade hushållen komme alltså

skatten att bil kannbarare än för de icke elektrifierade. Någon rimlig anledning

att belasta dessa konsumenter med ett hårdare skattetryck än andra synes

emellertid knappast föreligga. Även mellan de elektrifierade hushållen

kommer fördelningen av skattetrycket att bli tämligen godtycklig, beroende

pa i vilken omfattning hushållen gått in för att använda elektriska hjälpmedel.

J 1

, Motsvarande gäller även beträffande en elskatt på produktionen. För industriföretagen

måste elkraften anses vara ett av de viktigaste hjälpmedlen

:.or M*. höja produktionen. Dessutom finnas många verksamhetsgrenar, som

aro helt beroende av att billig elkraft står till förfogande. Även om hänsyn i

viss utsträckning tages till dessa industrier vid avvägningen av skattesatserna,

torde dock en elskatt bli särskilt kännbar för företagen på dessa områden.

Kommerskollegium har vidare i anslutning till det i direktiven gjorda uttalandet

om elkraftens prisbillighet framhållit, att elkraften på många håll

i landsorten och särskilt i Norrland knappast kunde anses särskilt billig på

grund av betydande engångsavgifter för anslutning. En allmän prisstegring

på elektrisk kraft vore ock att emotse. Skatten skulle ock medföra betydande

administrativa och tekniska svårigheter samt icke obetydliga kostnader

för distributionsföretagen. Om skatteförslaget trots de invändningar, som

kunna resas, avses böra genomföras är det enligt kollegiums uppfattning

önskvärt, att frågan dessförinnan ytterligare utredes och förordningen överarbetas

för att avlägsna eller reducera de olika svårigheter, som redovisats på

skilda håll. En sådan utredning borde ske i intimt samråd med experter från

kraftförsäljningens område för att om möjligt lösa de problem av teknisk

natur, som här uppställa sig. Därjämte syntes det befogat, att representanter

för näringslivet finge deltaga vid utformningen av eventuella bestämmelser

i ämnet.

Skånes handelskammare har särskilt berört frågan om beskattning av den

ångproducerade elkraften. Handelskammaren anför.

Då till stöd för införande av elskatt anförts, att den elektriska kraften

för närvarande vore billig, sett i relation till den prisstegring, som eljest ägt

rum, är detta en sanning med någon modifikation. Det gäller nämligen icke

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

för den ångproducerade elkraften som fått vidkännas högst betydande kostnadsstegringar

genom de starkt höjda priserna på framför allt fossilt bränsle

men även på oljor; att ytterligare öka kostnaderna genom en skatt på den

ångproducerade kraften synes handelskammaren här icke kunna komma i

fråga. Det är att märka att åtskilliga industriföretag, t. ex. socker- och läderindustrierna,

helt eller delvis drivas med ångproducerad kraft.

Vid promemorians utarbetande har uppenbarligen hänsyn icke tagits till

den icke så fåtaliga grupp industrier, som med bränsle producerar mottryckskraft

vid lågspänning för förbrukning inom det egna företaget, bränslekostnaderna

uppgår i detta fall vid ett kolpris av 100 kronor per ton till

ca 2 öre per kWh, medan motsvarande kostnad vid kondenseringsdrift är

ca 4,5 öre. Trots den låga självkostnaden för mottryckskraften skulle beskattningsvärdet

för densamma belöpa sig till genomsnittspriset 11 öre per

kWh (vid värdeskatt) eller skulle den beskattas med 1 öre per kWh (vid

styckeskatt). Att märka är att för sockerindustriens del skatten skulle komma

att belöpa sig till 600 000—700 000 kronor om året.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ha ur rättvisesynpunkt

erinrat, att vissa delar av landet äro tvungna att använda mera kraft

än andra.

Mörkret och kylan i Övre Norrland framtvingar således en ökad användning

av kraft för lyse och värmeändamål. Genom beskattningen av elektrisk

kraft skulle dessa få bidraga mera än landets sydligare delar. Detta måste

för Norrlands befolkning framstå såsom en stor orättvisa, i all synnerhet

som den övervägande delen av kraften produceras i Norrland och kraftpriset

i Norrland torde vara lika högt som söderut.

Delvis liknande synpunkter ha framförts av Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare.

Svenska stadsförbundet har starkt ifrågasatt, om det på anförda skäl

vore påkallat att införa en skatteform, som inverkade ogynnsamt på elverkens

taxepolitik och prissättning. Förbundet har i nuvarande läge avstyrkt

skatten.

Producent- och distributörsintressena äro redovisade i yttrandena från

vattenfallsstyrelsen, elkraftutredningen, Svenska elverksf öreningen och

Svenska vattenkraftföreningen. De i dessa yttranden framförda principiella

och tekniska erinringarna mot det framlagda förslaget till elskatt kunna

i korthet angivas sålunda.

Då omkring 90 procent av den totala kraftproduktionen inom landet

förbrukades inom industri, jordbruk, handel och samfärdsel, skulle elskatten

till övervägande delen bli en skatt å produktionsmedel, varvid den

icke verkade definitivt i och med uttagandet utan skulle få en serie följdverkningar

i form av prishöjningar eller strävanden efter sådana inom hela

näringslivet. . „

Elkraftprisen hade hittills i allt väsentligt beräknats så att de allenast

inneburit tillfredsställande kostnadstäckning enligt normal företagsekonomisk

bedömning. På grund av olika samverkande omständigheter hade

elkraftprisen härigenom blivit låga och icke följt med upp i den allmänna

prisutvecklingen. Elkraftens prisstabilitet vore emellertid delvis skenbar.

då vissa distributionsnäts underhåll och förstärkning eftersatts, särskilt

på landsbygden. På grund av de låga kraftprisen och en progressiv taxe
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

sättning hade elkraften kunnat medverka till rationaliseringen av industri

och jordbruk samt höjningen av levnadsstandarden. Det hade nedlagts ett

betydande arbete på att utarbeta progressiva taxor, varigenom eljest oanvänd

produktions- och överföringskapacitet utnyttjades och sålunda största

nyttiga användning av elkraften möjliggjordes. Genom elskatten skulle

den ernådda tariffbalansen rubbas och kraftkonsumenternas rationaliseringssträvanden

motverkas. Även oberoende av elskatten måste taxorna

höjas, enligt verkställda beräkningar 10 å 15 procent. Med hänsyn till att

bränslepriserna stigit avsevärt mer än elkraftpriset skulle det visserligen

kunnat anses motiverat att återställa relationen genom en elskatt,

då en onormalt stor ökning i efterfrågan på elkraft skulle kunna medföra

svårigheter ur investeringssynpunkt, men det måste anses önskvärt att

ersätta importerat bränsle med inhemsk vattenkraft så långt detta läte

sig göra med hänsyn till möjligheterna att utbygga produktions- och distributionsanläggningarna.

En skatt å elektrisk kraft skulle verka ojämnt och orättvist; den skulle

i industri, jordbruk och hem drabba dem, som på grund av genomförd

rationalisering^ voro de största kraftkonsumenterna. Norrland skulle drabbas

särskilt hårt av elskatten, enär elkraftförbrukningen per hushåll där

vore större än i landets sydliga delar på grund av speciella betingelser och

medvetna strävanden att låta elkraften lämna kompensation för osvnnsammare

levnadsbetingelser. ”

Elskatten skulle bliva komplicerad och kostnadskrävande i fråga om

uppbörd och kontroll. En betydande del av distributionsföretagen voro

primitivt skötta och saknade utbildad personal.

I vattenfallsstyrelsens yttrande göres följande sammanfattning av erinringarna

mot elskatten.

Som redan angivits, avstyrker vattenfallsstyrelsen bestämt införande av

elskatt. En sådan kommer att avsevärt begränsa utnyttjandet av den inhemska

vattenkraften för produktionsökning och standardhöjning, därvid

till betydande del verkande på sådan förbrukning, som icke kräver

nya investeringar. Den kommer att verka godtyckligt och orättvist, orsaka

åtskilligt onödigt missnöje och spoliera den good-will, som elkraften och

elkraftföretagen för närvarande åtnjuta. Sådana skadeverkningar komma

att kvarstå under lång tid, även om skatten själv blir tillfällig. Den

kommer vidare att för handhavandet kräva oproportionerligt stora uppoffringar

i form av improduktivt arbete, besvärligheter och kostnader.

De i ärendet hörda organisationer, som representera jordbrukets intressen,

ha bestämt avstyrkt elskatten. Sveriges lantbruksförbund har anfört.

Ett av de viktigaste problemen för det nutida samhället torde vara att

åstadkomma en utökning av produktionen och en allt större produktivitetsförbättring

utan att befolkningen därigenom behöver samlas i stora

tätorter, varigenom många och svårlösbara problem uppkomma. En ytterligare

differentiering och aktivisering av landsbygdens näringsliv erfordras

sålunda. Grundförutsättningen därför är tillgången på en kraftoch

värmdkälla, som kan användas såväl för mindre som för större anläggningar.

Endast härigenom kan lokala initiativ så småningom växa ut

och få allt betydelsefullare verkningar för en orts näringsliv. Denna kraft

och värmekälla är elektriciteten.

Tillgången på elektrisk kraft är för vårt land begränsad av faktorer,

som vi i stort sett bestämma själva över. Den är endast beroende av en

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

långsiktig planering inom landet. Beträffande kolet och oljan föreligger

ett motsatt förhållande, i det att vi äro helt beroende av utlandet. Utvecklingen

har dessutom givit vid handen, att rent kostnadsmässigt elektriciteten

blivit allt mer konkurrenskraftig gentemot övriga kraftkällor. Denna

utveckling kan icke annat än hälsas med synnerlig tillfredsställelse

såväl ur allmänekonomiska som ur nationella synpunkter. Att som göres

i promemorian taga denna utveckling till intäkt för att man genom^ beskattning

av elkraft skall söka återställa relationen mellan priset på elkraft

och övriga priser svnes vara ett av de pregnantaste uttryck man hittills

sett för ett försök att på ett olyckligt sätt låsa samhällsutvecklingen vid

ett givet förhållande. Utvecklingen bör ju i stället ske just genom att dylika

förskjutningar i produktionskostnaderna få tränga igenom.

Efter att vidare ha erinrat att elskatten skulle drabba landsbygden hårdare

än tätorterna på grund av högre kraftpriser framhåller lantbruksförbundet,

att det vid införande av omsättningsskatter framstår såsom en

absolut förutsättning, att man vid valet mellan olika skatteobjekt tillser,

alt orättvisa mellan olika samhällsgrupper och olika konsumenter i görligaste

mån undvikes, att produktionsutvecklingen icke snedvrides och

att landets möjligheter till självförsörjning befrämjas.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) har understrukit elkraftens betydelse

för det egentliga jordbruksarbetet och för arbetet inom lanthushållen.

Förbundet anför vidare.

En fördyring av elkraften för jordbruksabonnenterna genom en särskild

skatt och eventuellt taxehöjningar måste komma att medföra att momgårdsarbetets

rationalisering kommer att eftersättas och därigenom verka

produktionshämmande. Samtidigt skulle den beredskapsåtgärd, som en

ökad användning av elkraftsdrivna maskiner och apparater i jordbruket

måste anses innebära, komma att motverkas. .... . .

Härtill komma emellertid svårigheterna att uttaga en rättvis varuskatt

på en så oumbärlig nyttighet som elkraften. Trots att de av 1943^ ars elkraftutredning

förordade standardtarifferna för detalj distribution pa andsbygden

införts i stor utsträckning, torde det övervägande antalet landsbvgdskonsumenter

ännu icke kommit i åtnjutande av dessa modernt uppbyggda

tariffer. Prissättningen är sålunda ännu mycket varierande bland

landsbygdsföretagen. Härtill kommer att kvaliteten på elektricitetsleveranserna

på landsbygden ännu lämnar mycket övrigt att onska och icke kan

jämföras med motsvarande leveranser i städerna, varför den skattepliktiga

elförbrukningen i de båda fallen icke kan sägas bliva identisk.

Genom att distributionsföretagen på landsbygden i allmänhet uttager

högre grundavgifter än stadsföretagen kommer eu värdeskatt att drabba

landsbygdskonsumenterna hårdare än stadskonsumenterna. En styckeskatt

kommer att drabba de mindre jordbruken kraftigare än de storre. En skattesats

av 1 öre/kWh skulle exempelvis medföra en skattekostnad av ca

3-50 kr/ha för ett fullständigt elektrifierat jordbruk om 10 ha odlad jord

och med ca 1: 80 kr/ha för ett jordbruk om 50 ha.

Då sålunda elskatten skulle motverka rationaliseringen inom lantbruket

och då det komme att stöta på oöverstigliga svårigheter att fastställa rattvisa

grunder för skattens uttagande har riksförbundet ansett sig bora avstyrka

skatten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har erinrat om den oavbrutna

stegring av varupriser och produktionskostnader som ägt rum alltsedan

krigsutbrottet samt om den allmänna höjning av taxorna för elektrisk

kraft som inom kort vore ofrånkomlig. I denna situation borde elkraften ej

ytterligare fördyras och taxerevisionen ej kompliceras genom en beskattning.

Organisationen har vidare framhållit, att den föreslagna elskatten måste

drabba vissa förbrukarkategorier på ett sätt, som ej vore rättvist. Under hänvisning

framför allt till vad sålunda anförts och till de praktiska svårigheterna

för genomförande av en tillfredsställande debitering har hantverks- och

småindustriorganisationen avstyrkt, att särskild skatt införes på elektrisk

kraft.

Skattens utformning.

Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att genomförandet av en skatt å

elektrisk kraft stötte på särskilda svårigheter på grund av kraftförsörjningens

komplicerade natur. Det är framför allt två förhållanden, som inverkade

härvid. Det ena är, att förbrukare av kraft i stor utsträckning själva

producera kraften i egna anläggningar. Särskilt gäller detta landets storindustri.

Det andra konstitueras av de förluster i ledningar och apparater,

som kraltens överföring ofrånkomligen medför och vartill motsvarighet

näppeligen finnes för andra nyttigheter, och den därmed jämställda egenförbrukningen

i transformatorstationer och dylikt. En sekundär verkan av

de båda omständigheterna är, att en elbeskattning till icke obetydlig del

måste grundas på beräknade storheter, av vilka åtskilliga äro i och för sig

obestämda, ,så att icke ens den mest kvalificerade expertis kan exakt fastställa

vad som är riktiga värden.

Elskatten kan enligt vattenfallsstyrelsens bestämda uppfattning icke anordnas

såsom en styckeskatt. Styrelsen anför.

En egentlig jämförelse mellan alt. I — värdeskatt — och alt. II — styckeskatt

— kan icke göras, ty alternativen äro icke likvärdiga. Mot alt. II

föreligga så vägande skäl, att det icke kan behandlas som en praktisk möjlighet.

Att alt. II i vissa hänseenden skulle fungera riktigare än alt. I, saknar

därför betydelse. Ifrågavarande felfunktioner hos alt. I tala i stället

mot skatton som sådan. På sin höjd tjäna påpekanden om riktigare verkan

av alt. II att närmare belysa felfunktionernas innebörd.

Mot styckeskattealternativet framför vattenfallsstyrelsen bl. a. att skatten

skulle fullständigt onyanserat och destruktivt ingripa i den progressiva

prissättningen. Styrelsen fortsätter.

Detta gäller vid cngros-distributionen med den för flertalet industrier

toreslagna skattesatsen 0,25 öre men framför allt vid detalj distributionen

med 1 ore överlag. Bland annat drabbas förbrukning under lå<dasttid t ex

for bageriugnar, för vattenvärmning vid lantgårdar, för tillsatsuppvärmmng

i bostader etc., som kräver lågt pris. Åtskillig sådan förbrukning, vars

tillgodoseende kraver mycket små uppoffringar, skulle bringas att upphöra

och fa ersattas med bränsleförbrukning. I den mån differenser mellan

konsumenternas totala genomsnittsavgifter per kilowattimme föranledas

av olika intensiv utnyttjning av kraften, är det riktigt, att de återspeglas i

skatten, .sasom förhållandet skulle bli vid alt. I. F 5

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Uppdelningen av konsumenterna på grupper med olika skattesatser skulle

bli praktiskt ohanterlig och orättvis. Vad särskilt angår uppdelningen av

konsumenterna efter kraftens leveransspänning uttalar styrelsen följande.

Vad speciellt beträffar den uppdelning efter leveransspänning, som skulle

bli avgörande för industrierna, så komma många fall att föreligga, då av

eljest "fullt likartade industrileveranser somliga ske vid högspänning, andra

vid lågspänning, eller då anslutningen till lågspänning tillkommit mer av

en slump. Ofta har det inverkat hur kraftigt lågspänningsnät distributören

har eller hur nära en transformator leveranspunkten ligger. Ibland

kanske kraften uttages direkt från högspänningsnätet medelst en enbart

för konsumenten använd transformator, vilken dock av någon anledning

bekostats av distributören. I princip föreligger då ingen skillnad relativt

högspänningsleverans. När ett företag har egen kraftproduktion, kanske

kraften framställes direkt med lågspänning, därför att kraftmaskineriet

ligger nära förbrukningsplatsen, under det att vid inköp från eller försäljning

till annan endast högspänning kunde ifrågakomma. Även valet mellan

de båda lägsta skattesatserna blir tveksamt beträffande vissa storindustrier

med mångsidig verksamhet och stor användning av elvärme för exempelvis

metallurgiska processer.

Statskontoret tillstyrker en kategoriklyvning av förbrukarna så att alternativ

I tillämpas i fråga om industriell kraft och alternativ II i fråga om

elektrisk kraft i allmänhet.

Kontrollstijrelsen har i likhet med statskontoret förordat en uppdelning

av förbrukarna i två grupper med tillämpning av styckeskatt för den ena

och värdeskatt för den andra gruppen. Styrelsen anför.

Vad först angår lågspänd kraft förbrukas densamma, förutom i hem och

hushåll, bl. a. även inom industrien, jordbruket och handeln samt för belysning

av gator och vägar. Kostnaderna för dylik kraft äro såsom framhållits

i promemorian synnerligen växlande — energikostnaden varierar sålunda

mellan 5 och 40 öre per kWh. Därest skatten för dylik kraft skulle uttagas

såsom ett procentuellt beräknat pålägg på kraftpriset, skulle med hänsyn

till prisspänningen, särskilt vad gäller det stora antalet föreningar för distribution

av elektrisk kraft, alltför stora skillnader i skattetryck uppstå. På

grund härav synes beträffande lågspänd kraft en enhetlig styckeskatt med

visst belopp per förbrukad kWh vara att föredraga. Denna skattetyp har

dessutom fördelen av enkelhet i tillämpningen, då skatten vid utskrivning av

räkningar å elektrisk energi kommer att utgöra ett mot skattesatsen svarande

förhöjt pris per kWh, ett förhållande som för det stora flertalet distributionsföreningar

äger icke ringa praktisk betydelse. Det skulle till följd

härav för detaljdistributören i allmänhet icke heller bliva erforderligt att

vidtaga ändring i nu tillämpat förfarande i fråga om utställande av räkningar

m. in. Därest skatten, på sätt i promemorian förordas, enligt värdeskattealternativet

skulle komma att utgå efter en skaLtesats av 10 procent

samt vidare det nuvarande medelpriset per kWh utgör It öre, synes den

föreslagna skattesatsen för lågspänd elektrisk kraft av 1 öre per kWh vara

väl avvägd.

Vad härefter angår valet av skattetyp beträffande högspänd elektrisk

kraft, vilken huvudsakligen användes för industriella ändamål, må till en

början erinras därom, att dylik kraft bör i delta sammanhang betraktas såsom

en nyttighet av annan art än lågspänd elektrisk kraft. Detta förhållande

belyses bl. a. av att medelpriset för högspänd elektrisk energi enligt i pro
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

memorian lämnad uppgift utgör allenast 2,5 öre per kWh. Enbart av denna

anledning skulle, därest styckebeskattning av dylik kraft ifrågakomme,

lägre skattesats än 1 öre per kWh bliva aktuell. Då härtill kommer, att sådan

kraft förbrukas för en mångfald olika ändamål och till vitt skilda priser

skulle för ernående av önskvärd likformighet i beskattningen erfordras

ett flertal olika styckeskattesatser. Att såsom i promemorian föreslagits tilllämpa

allenast två olika skattesatser torde enligt stvrelsens mening icke

vara tillfyllest. I den praktiska tillämpningen skulle ett dylikt system med

ett flertal skattesatser bliva tungarbetat och förenat med intrikata gränsdragningsproblem.

Särskilda svårigheter skulle jämväl inställa sig, där

samme förbrukare använder mottagen kraft för skilda ändamål med olika

skattesatser. På grund härav får kontrollstyrelsen förorda, att beskattningen

av högspänd elektrisk kraft anordnas såsom värdeskatt, därvid skatten

bör beräknas såsom ett enhetligt procentuellt pålägg å summan av erlagda

kraftavgifter.

Speciella anordningar skulle vara erforderliga för reglering av gränsfallen.

Härom uttalar kontrollstyrelsen.

Därest på sätt nu förordats tvenne skattetyper skola tillämpas, torde fall

uppkomma, där skattekostnaden enligt styckeskattealternativet icke står i

rimlig proportion till värdet av förbrukad energi. Detta torde bliva fallet

i fråga om industriell förbrukare av lågspänd elektrisk kraft, som sålunda

skulle ha att erlägga skatt med 1 öre per kWh. Där kraftkostnaderna per

kWh för dylik förbrukare nu uppgå till exempelvis 5 öre, skulle skatten för

hans del bliva dubbelt så stor, som fallet skulle ha varit, därest i stället högspänd

kraft förbrukats. Av denna anledning torde det vara påkallat, att industriella

förbrukare av lågspänd kraft kunna medgivas tillstånd att i stället

för styckeskatt å förbrukad energimängd få erlägga värdeskatt efter samma

grunder, som skulle kommit till tillämpning, därest högspänd kraft inköpts.

Detta kan tillgodoses genom tillämpning av stadgandet i 3 § i utkastet till

förordning om elskatt, enligt vilket Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande ° kontrollstyrelsen, skulle äga medgiva avvikelse från föreskrifterna

angående skattens bestämmande. Vad i övrigt i promemorian anförts

beträffande skattens anordnande föranleder icke erinran från kontrollstyrelsens

sida, enär förslaget i huvudsak anknyter till de beskattningsnor111

er, som redan nu tillämpas på varubeskattningens område.

Statens priskontroltnämnds majoritet (ledamöterna Dahlin, Svensson,

Svärd, Östlind och Rehn samt fru Thorsson), har framhållit, att det förhållandet

att kostnaden för samma myckenhet elkraft för likartat förbrukningssyfte

kunde uppvisa betydande variationer inom olika distributionsområdena

talade emot att skatt å elkraft uttages i form av värdeskatt. En sådan skulle

nämligen nödvändiggöra en komplicerad omräkning av förbrukningen enligt

vissa gemensamma normer. Även en styckeskatt skulle enligt priskontrollnämndens

uppfattning drabba köparna av elkraft synnerligen ojämnt.

Sammanfattningsvis har nämnden uttalat, att den förhållandevis låga

kraftprisnivån syntes tala för elkraftens lämplighet såsom skatteobjekt men

att av nämnden berörda omständigheter med avseende på skattens utformning

i avsevärd grad torde försvåra dess praktiska genomförande. Enligt

nämndens förmenande äro de beräknade skatteinkomsterna icke av såda°n

storleksordning, att de kunna sägas uppväga de med skatten förenade olä
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

genheterna, försåvitt skatten är avsedd att tillfälligt förbättra statsfinanserna.

Då de nämnda tekniska olägenheterna emellertid till stor del äro av

engångsnatur, borde de icke tillmätas avgörande betydelse, därest skatten

är avsedd att få längre varaktighet, i vilket fall den på ett mera stadigvarande

sätt skulle kunna inarbetas i eltaxorna och i den svenska skattestrukturen.

Ledamöterna Matts, Bergstrand, Severinsson och Grundström ha förenat

sig om följande yttrande.

Den höjning av elpriset, som skulle bli en följd av den föreslagna skatten,

måste otvivelaktigt leda till prisstegringar på en mängd olika varor, även

om prishöjningarna på de flesta områden bli av mindre storleksordning.

Inom såväl industrien som handeln förekommer ofta vid priskalkylering att

tillägg för allmänna omkostnader och vinst göres i form av procentuella pålägg

till de direkta tillverknings- respektive inköpskostnaderna. Man kan

därför befara, att skattens prishöjande verkan på vissa områden blir större

än det belopp, som inflyter i elskatt. De ur prisstabiliseringssynpunkt

ogynnsamma verkningarna förstärkas, om löntagare och andra kräva kompensation

för de av dessa anledningar stegrade levnadskostnaderna. Vi äro

medvetna om att en överbalansering av budgeten bör eftersträvas i nuvarande

ekonomiska läge, men anser att ur de synpunkter priskontrollnämnden

har att företräda övervägande skäl tala för ett avstyrkande av den föreslagna

skatten.

Ledamoten Rydbeck har erinrat om de för priskontrollnämndens prisreglerande

verksamhet meddelade direktiven samt ansett, att nämnden bort

avstyrka elskatten.

Sveriges kemiska industrikontor har hemställt om skattefrihet för elektrisk

kraft, som användes i de tillverkningsprocesser, som äro karakteristiska för

elektrokemisk och elektrotermisk industri. Kemikontoret omnämner att

elskatten skulle medföra en fördyring av närmare 1,5 procent för kiseljärn,

2 procent för kvävegödselmedel samt för alkali och klor omkring 1 procent.

I enstaka fall skulle fördyringen uppgå till icke mindre än 3 procent av varans

salutillverkningsvärde. Kemikontoret fortsätter.

Även en fördyring med 1 % måste ingiva tillverkarna mycken oro. Just i

nuvarande läge, när brist råder på flertalet hithörande varuslag, vore det

kanske möjligt att övervältra prisstegringen på konsumenterna. Men så är i

allmänhet icke fallet under tider med normal konkurrens på världsmarknaden

och än mindre under tider, då överproduktion av ifrågavarande produkter

föreligger i världen. Sådana tider kunna återkomma snabbare än man

för ögonblicket i allmänhet räknar med. Det måste betonas att flera av de

produkter, som särskilt skulle drabbas av skallen, äro tullfria. Nästan utan

undantag torde gälla att just de elektrokemiska och elektrotermiska industrigrenarna

under normala tider måste räkna med en mycket stark konkurrens

från utlandet, som ytterligare accentueras därav, att ifrågavarande produkter

i utlandet ofta äro högt lullskyddade.

Under hänvisning framför allt till dessa förhållanden och då skatten för

industrien i allmänhet skulle innebära cn belastning, som i allmänhet utgjorde

en bråkdel av en promille i förhållande till varuvärdet, hemställer

3 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 14,3.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

kemikontoret att dessa industrigrenar helt undantagas från beskattningen.

Detta skulle innebära ett bortfall av omkring 3 milj. kronor.

Kemikontoret uttalar vidare.

För den händelse en beskattning av elektrisk energi, trots vad som nyss

anförts, ändock skulle införas efter i stort sett de linjer, som utstakats i förslaget,

så måste Kemikontoret bestämt påyrka att skatten baseras på antalet

förbrukade kWh och icke på värdet av den använda energien. Just inom den

elektrokemiska och elektrotermiska industrien är det en vanlig företeelse,

att industrien själv producerar en stor del av den använda energien, och det

skulle ofta bliva mycket vanskligt att finna en tillfredsställande grund för

beräkningen av värdet av denna energi, »därest kraften försålts till förbrukare

för likartad användning som hos producenten». Antalet förbrukare med

»likartad användning» av energien är i fråga om elektrokemisk och elektrotermisk

industri mycket begränsat. Alternativ 2 är därför avgjort att föredraga

framför alternativ 1 ur allmän synpunkt. Detta gäller även om man

ser på frågan ur synpunkten av de enskilda företagens intressen. Åtminstone

flertalet företag pådet elektrokemiska och elektrotermiska området måste,

såsom ovan framhållits, räkna med ett kraftpris, som överstiger 1 öre per

kWh. En beskattning med 0,i öre per kWh enligt alternativ 2 skulle därför

ställa sig mindre ogynnsamt än en 10 % värdeskatt enligt alternativ 1. Även

om man ser på industrien i allmänhet måste alternativ 2 anses innebära en

rättvisare beskattning än alternativ 1. Sistnämnda alternativ skulle särskilt

drabba industrien i de sydliga delarna av landet, där den elektriska energien

för allmänna industriella ändamål i regel betingar ett högre pris än i de

nordliga delarna av landet.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att detaljhandeln icke bör belastas

med hårdare beskattning än någon annan förbrukarkategori. Mycket

talade fördenskull enligt förbundets uppfattning för att den föreslagna

skatten borde utgå med en enhetlig skattesats, enär en gruppering i skilda

skatteklasser icke blott tedde sig omotiverad utan även ur skilda utgångspunkter

måste te sig orättvis.

Landsorganisationen har ifrågasatt en annan avvägning mellan skattesatserna

än som i promemorian föreslagits. Förslaget motiveras med att det i

den överkonjunktur, som f. n. håller på att utbildas, inte endast kan gälla

att hindra konsumtionsköpkraften att överskrida de gränser, som sättas av

de reella varutillgångarna, utan även — och icke minst — att stävja inflationstendenser

med annat upphov.

Landsorganisationen anför.

Sålunda bör det i föreliggande ekonomiska läge vara rimligt att lägga beskattningens

tyngdpunkt så långt tillbaka i produktionskedjan som möjligt.

Den kommer då att i största möjliga utsträckning träffa produktionen på ett

sådant sätt, att den inte kan eller behöver övervältras framåt, därför att den

prisstegring, som en sådan övervältring skulle gå ut på, redan har inträffat.

Särskilt gäller detta om de både på in- och utlandsmarknaderna starkt stegrade

priser, som uttages av vårt lands stora exportindustrier, vilka dessutom

är stora strömförbrukare.

Landsorganisationen får därför förorda att skatten uttages på sådant sätt

att hushållsförbrukning och industriell förbrukning i stort sett belastas med

ungefär samma skattesats, räknat i öre pr kilowattimme. Om denna skattesats

generellt sattes till 1 öre blev visserligen den procentuella prisstegring
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

en på elkraft för industrin avsevärd, i allmänhet några tiotal procent (mot

i allmänhet mindre än 10 procent för hushållen), men konnne ändå att

framstå som synnerligen begränsad i jämförelse med de kostnadsstegringar

som under det senaste årtiondet inträtt och under den närmaste framtiden

kan väntas inträda vid utnyttjande av konkurrerande energikällor, främst

kol. Någon närmare redovisning av elkraftförbrukningens priskänslighet med

hänsyn till konkurrensförhållandet till kol, olja, brännved osv. har icke

lämnats i promemorian, varför något detaljerat alternativyrkande är svårt

att framställa och landsorganisationen nödgas inskränka sig till ovannämnda

principiella önskemål. Måhända visar det sig lämpligt eller nödvändigt att

använda mera differentierade skattesatser än utredningsmannen föreslagit.

Det är tydligt att en elskatt, oavsett sin utformning, direkt eller på grund

av övervältring av höjda produktionskostnader kommer att i viss utsträckning

påverka levnadskostnaderna. Denna verkan synes emellertid bli av

tämligen underordnad betydelse och få en relativt acceptabel fördelning Skatten

på industriell strömförbrukning träffar lindrigt i de stora konsumtionsvaruindustrierna

men starkare i den tunga industrien och exportindustrien.

Sålunda betyder 1 öre pr kilowattimme i genomsnitt 0,i procent på salutillverkningsvärdet

i livsmedels-, textil- och läderindustrierna men 1 å 2 procent

i cellulosa-, cement- och järn- och stålindustrierna, allt enligt 1948 års

industristatistik. Skattens återverkan på livsmedelspriserna på grund av

höjda produktionskostnader i jordbruket skulle bli 2 å 3 kronor pr normalfamilj.

Någon nämnvärd inverkan på transportkostnaderna till nackdel för

de delar av landet, som är mest beroende av järnvägstransporter, behöver

den icke få, eftersom det i ett läge där järnvägstaxehöjningar ändock är

ofrånkomliga, är likgiltigt för den huvudsakliga ägaren av de elektrifierade

järnvägarna om en viss trafikinkomst uppväges av en skatt på elkraft, som

även kommer statskassan till godo. I de delar av landet, som ännu ej ens

är elektrifierade — och där den allmänna inkomstnivån torde vara relativt

lag — skulle skattens verkan på de totala levnadskostnaderna därför inskränka

sig till omkring en tiondels procent (vid 1 öre pr kilowattimme

överlag). För dem som använder elektrisk ström enbart för belysning skulle

verkan bli något större, men av naturliga skäl störst för de hushåll, som innehar

eldrivna hushållsmaskiner, kylskåp, elspis osv.

TCO har till frågan om skattens tekniska utformning uttalat att styckeskattealternativet

är att föredraga. Värdeskattealternativet vore svåröverskådligt

och skulle i sina verkningar bli orättvist med hänsyn till de mycket

olika priserna på kraftleverans som föreligga.

Vad gällde fördelningen av skatten mellan storindustri m. in. och privatkonsumtion

har organisationen funnit det framlagda förslaget i stort sett

väl avvägt, även om det kunde ifrågasättas, om ej skatten på industrien borde

göras något större.

Aktiebolaget Gotlands kraftverk och Gotlands högcrförbnnds stgrelse ha

i inkomna skrifter hemställt att Gotland med hänsyn till de höga råkraftpriserna

på ön skulle undantagas från beskattningen. I den från Gotlands

kraftverk inkomna skriften belysas prisförhållandena ingående.

Den anförda motiveringen för skatt å elektrisk kraft gäller ej för Gotland.

På Gotland alstras all kraft med bränsle (kol och olja) i"en ångkraftcentral

i Slite. Kraften var på grund härav redan under förkrigsförhållanden

ca 1 öre per kWh dyrare på Gotland än på fastlandet. Enär kraftkostnaden

till vi isentlig del bestämmes av bränslckostnaden har den sedermera under
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

gått en successiv fördyring efter hand som priset på kol och olja stigit. Kraftpriset

på Gotland har av denna anledning undergått i stort sett samma stegring

som den prisstegring som eljest ägt rum.

Tarifferna på Gotland äro till sin form uppbyggda på samma sätt som de

på fastlandet gängse normaltarifferna men i fråga om energipriset (inkl.

bränslepristillägg) anpassade till förutsättningen att all energi är bränslegenererad.

I den utredning av överingenjör Bo Rathsman och civilingenjör

Glimstedt rörande de tekniska och ekonomiska möjligheterna att överföra

kraft från fastlandet till Gotland, som ligger till grund för det nu av riksdagen

beslutade statsbidraget till denna överföringsanläggnings utförande, lämnas i

en bilaga 2 till utredningen en redogörelse över de på Gotland tillämpade

tarifferna. Av denna redogörelse framgår att de fasta avgifterna och effektavgifterna

per kWh resp. grundavgifterna per tariffenhet äro till sin storlek

ungefär desamma som på fastlandet. Den index- och kolprisoberoende delen

av energiavgiften är däremot 1 å 2 öre/kWh högre på Gotland än på fastlandet,

beroende på att ångkraft även vid fredspris å bränsle är dyrare än

vattenkraft och i industritarifferna ingår förutom ett indextillägg som är

något lägre än det å fastlandet ett koltillägg av 0,n (C — 30: —) i vilket C

är priset för kol med 7 000 VE. Vid kolpriset 70: — kr. per ton blir koltillägget

4,4 öre/kWh. Detta innebär att avgiften för industriabonnenterna för

närvarande är 5 å 6 öre/kWh högre än motsvarande avgifter på fastlandet.

Detta innebär i sin tur att för en industriabonnent å högspänning priset å

kraften är i genomsnitt ca 100 % högre på Gotland än på fastlandet och för

en industriabonnent vid lågspänning, för vilken distributionskostnaden ingår

med en relativt större del i tariffen, 75 å 80 % högre. Kolpriset är nu

stigande, vilket innebär att kraftpriset automatiskt ytterligare stiger gentemot

fastlandspriset.

Detaljtarifferna äro likaledes uppbyggda enligt mönster av normaltariffen

på fastlandet. Den i tariffen ingående fasta avgiften och grundavgiften är

densamma som på fastlandet men den kolprisberoende delen av energiavgiften

är av samma orsak som energiavgiften i industritariffen 1 öre/kWh

högre än på fastlandet, dvs. 7 öre/kWh mot på fastlandet 6 öre/kWh. Därutöver

utgår ett koltillägg som för närvarande utgör 4 öre/kWh. Energipriset

i denna tariff är sålunda på Gotland för närvarande 5 öre/kWh högre än

på fastlandet.

Särskilda frågor.

Promemorian.

I promemorian ha till behandling upptagits vissa särskilda frågor. Härom

anföres följande.

Beskattning av överskottskraft (»frivillig» kraft) och gratiskraft. Vid sidan

av de obligatoriska och kraftbundna leveranserna förekomma leveranser

av överskottskraft (»frivillig» kraft), i fall där överskott på vattenkraft

föreligger. Härigenom utnyttjas de naturliga resurserna i möjligaste omfattning

och prissättningen blir för konsumenten synnerligen förmånlig genom

att denna sker fall för fall varigenom elkraften blir konkurrenskraftig gentemot

exempelvis bränsle, där fråga är om kraft för ånggenerering i elektriska

pannor. Skattefrihet för denna kraft skulle kunna medföra, att kraft levererades

såsom överskottskraft även i fall där normalt fasta abonnemang skulle

kunna kontrakteras. Med hänsyn härtill och då leveranserna av denna kraft

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

37

regelmässigt medför sådan vinst, att skatt kan bäras, torde skatt böra utgå

och därvid med hänsyn till de låga kraftpriserna såvitt angår alternativ II

beräknas efter den lägre skattesatsen.

Åtskilliga leveranser av elektrisk kraft ske utan betalning eller mot

mycket obetydlig avgift. I realiteten har kraftmottagaren alltid gjort en

prestation för att få kraften, t. ex. överlåtit vattenrätt eller överlåtit en färdig

vattenkraftstation. Somliga ersättningsleveranser äro utdömda av vattendomstol.

Beskattning av dessa leveranser skulle medföra, att leverantörerna

måste skicka räkningar även i dessa fall. Vid alternativ I måste pris

fastställas som underlag för skatten, varvid är att märka, att olika bärkraftiga

användningsområden förekomma och att gratiskraft utnyttjas även för

ändamål, för vilka normalt betalad kraft icke ifrågakommer, t. ex. rumsuppvärmning.

Ävenså torde uppmätningen ofta vara ofullkomlig. Övervägande

skäl tala fördenskull för att gratiskraften undantages från beskattning. Beskattning

vid samköming m. m. I samband med reglering av framrinningen i

ett vattendrag förekomma kraftleveranser mellan ägarna till kraftstationer

i vattendraget för att samman jämka de olika önskemålen i fråga om krafttillgångens

variationer. I längden får ett företag därvid lika mycken energi,

som det lämnar, och betalning för leveranserna ifrågakommer icke ens formellt.

Vad nu sagts gäller i huvudsak ock kraft som överföres vid den samköming,

som är etablerad mellan de stora kraftföretagen. Samkörningen

innebär att dessa äro kontinuerligt sammankopplade för utbyte av kraft enligt

fastställda planer. Genom samkörningen utnyttjas tillfälliga och permanenta

överskott på vattenkraft inom vissa områden för att täcka förekommande

underskott inom andra områden. Då vid nu angivna leveranser

strömmen icke förbrukas utan blott utbytes mellan producenter bör skatt

givetvis icke utgå.

Nämnd för fastställande av lägre skattesats i vissa fall. Vid en tillämpning

av alternativ I skulle skatten beräknas på kraftpriset i varje särskilt fall.

Detta skulle såsom ovan framhållits medföra ojämnheter i fråga om beskattningens

verkan, vilka bliva särskilt framträdande, där strömkostnaderna

för kWh räknat äro exceptionellt höga, exempelvis i vissa delar av

Norrland. Skattemyndigheten skulle i dylika fall kunna medgiva nedsättning

av skattesatsen. För att alla synpunkter härvid opartiskt skola kunna bedömas,

torde vara erforderligt att dessa framläggas av en särskild till kontrollstyrelsen

knuten rådgivande nämnd, i vilken under därtill lämpad opartisk

person såsom ordförande, finnas representanter för producenter, distributörer

och konsumenter. Även vid en tillämpning av alternativ II torde det

vara lämpligt, att skattemyndigheten har möjlighet att inhämta råd av en

dylik nämnd, där fråga är om medgivande av särskild lägre skattesats exempelvis

för strömkrävande industrier, som äro lågspänningsanslutna, eller där

högspänd särskilt billig kraft nyttjas för ändamål, som icke angivits i författningen,

eller där angiven skattesats undantagsvis befinnes för hög.

Till frågan om förordningens ikraftträdande och erforderliga övergångsbestämmelser

anföres i promemorian följande.

En beskattning å elektrisk kraft bör av praktiska skäl lämpligen sättas i

kraft vid helårs- eller halvårsskifte. Därest ett förslag i ämnet skulle föreläggas

riksdagen i vår synes följaktligen den 1 juli 1951 böra fastställas

såsom dag för ikraftträdandet. Med hänsyn till alt såsom angivits avläsningarna

hos högspänningsabonnenter för månadsskiftet juni/juli påbörjas

redan omkring den 25 juni skulle emellertid i särskild övergångsbestämmelse

böra stadgas, att, därest avläsning skett under tiden 20 30 juni 1951,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

skatteplikt skall föreligga för ström som mottagits efter avläsningsdagen.

Det torde med hänsyn härtill vara lämpligare, att förordningen träder i kraft

den 20 juni 1951. I fråga om detaljdistributionen, där avläsning normalt

sker med längre intervaller, bör skatten efter första avläsning efter förordningens

ikraftträdande beräknas med ledning av den förbrukning, som efter

proportionering kan anses falla på tiden efter den 20 juni 1951. Härigenom

skulle skatten med sannolikhet ofta bliva för hög, då förbrukningen under

sommarhalvåret normalt är betydligt lägre än under vinterhalvåret. Dessa

och andra liknande ojämnheter vid övergången komma emellertid att utjämnas,

därest skatten sedermera upphäves vid samma tid på året. För

underlättande av proportioneringen torde särskilda hjälptabeller kunna utarbetas.

Ett särskilt övergångsproblem utgöra högspänningsabonnenternas effektavgifter.

Dessa erläggas efter viss schablon successivt under årets lopp. Efter

årets slut sker slutavräkning, sedan avläsningarna för december avslutats.

Därest alternativ I skulle tillämpas måste skatt beräknas även å effektavgiften,

såvitt denna är att hänföra till andra halvåret 1951. Skatten torde

därvid böra beräknas på halva den slutligt fastställda effektavgiften.

Yttranden.

Vattenfallsstyrelsen förordar att större gratisleveranser av elektrisk kraft

beskattas. Styrelsen uttalar härom.

Det förefaller oriktigt att undantaga även stora gratisleveranser, utan det

i punkt 4 sista stycket i bilaga nr 1 avhandlade alternativet bör i stället tilllämpas,

innebärande att gratisleverans över 100 kilowatt jämställes med

egen kraftanläggning. Det blir då mottagaren, icke leverantören, som skall

beräkna och inleverera skatten.

Enligt statskontorets mening föreligga icke bärande skäl för att den, som

erhåller leverans av elektrisk kraft utan betalning, skulle undantagas från

beskattning. Därest praktiska svårigheter för beräkningen av skatt i dylika

fall föreligga på den grund, att anordningar saknas för en exakt uppmätning

av den förbrukade kraften, torde i allt fall en tillfyllestgörande uppskattning

av den levererade kraftmängden kunna åvägabringas.

Statskontoret uttalar vidare att ämbetsverket icke funnit tillräckliga skäl

föreligga för inrättande av en särskild rådgivande nämnd. Syftet med det

ifrågasatta rådet skulle enligt statskontorets uppfattning kunna tillgodoses

genom inhämtande av yttrande från redan befintliga verk eller myndigheter,

som besitta speciella insikter på det förevarande verksamhetsområdet.

Kontrollstyrelsen har i fråga om den rådgivande nämnden anfört följande.

Kontrollstyrelsen finner det vara av värde att, särskilt under den första

tiden, då nu ifrågasatt beskattning skall börja tillämpas, kunna inhämta

råd hos dylik nämnd och underställa denna tveksamma fall. Beträffande

nämndens sammansättning bör densamma, förutom ordföranden och suppleanten

för denne, bestå av fyra ledamöter med personliga suppleanter. Ordföranden

och suppleanten för denne böra utses av Kungl. Maj :t och vara domare

i överrätt. Av ledamöterna bör en vara representant för kontrollmyndigheten,

en för vattenfallsstyrelsen, en för de industriella avnämarna av

elektrisk kraft samt en för producenterna och distributörerna av sådan kraft

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

(den sistnämnde representanten förslagsvis utsedd av Svenska elvcrksföreningen).

Genom möjligheten att anlita denna nämnd beredes kontrollstyrelsen

även tillgång till sakkunskap på hithörande tekniska områden.

Sveriges köpmannaförbund har bestämt krävt, att handeln icke blott täckes

för de höjda varupriser, som bliva en följd av ölskatten, utan även erhåller

full ersättning för av skatten föranledda kostnadsökningar i övrigt.

Svenska elverlcsföreningen har till särskild behandling upptagit frågan om

elskattens karaktär av beskattning av kommunerna. Föreningen anför.

En fråga av mera principiell betydelse, som bör påpekas i samband med

förslaget till elskatt, är att förordningen kommer att medföra en direkt statlig

beskattning av kommunerna. Elskatt torde nämligen komma att utkrävas

för den energi, som av ett kommunalt elverk användes exempelvis för

gatubelysning. Det torde endast vara i det fallet, att distributionen inom

samhället handhas av ett företag med koncession och det i denna koncession

ingår bestämmelse om att gatubelysningen är ett åtagande av det koncessionerade

företaget, som skatt icke skall behöva betalas. För en stad på

60 000 invånare torde denna skatt på gatubelysningen uppgå till ett belopp

av storleksordningen 15 å 20 000 kr. Vidare må nämnas att kommunala elverk

i 15 av landets större städer tillsammans leverera 40 miljoner kWh per

år till gatubelysning, motsvarande ett skattebelopp av 400 000 kr., räknat efter

alternativ II.

Även kostnaderna för kommunala vattenverk, spårvägar, hamnanläggningar,

sjukhus, skolor in. in. komma att påverkas genom beskattningen av

den elkraft, som erfordras för deras drift. För Stockholm skulle den årliga

beskattningen av den kommunala konsumtionen uppgå till ca 660 000 kr.,

varav på spårvägsdriften skulle falla ca 160 000 kr., allt enligt alternativ II.

En beskattning av kommunerna av detta slag får anses ganska omotiverad.

De i förslaget angivna två alternativen för skattens beräkning, vilka i utredningen

förmodas ge staten ungefär samma inkomster, komma i de enskilda

fallen att leda till mycket varierande resultat. Exempelvis utgår utredningen

från ett medelpris för industrikraft av 2,5 öre per kWh, vid vilket

den 10-procentiga skatten i alternativ I och en skattesats av 7, öre per

kWh i alternativ II skulle ge samma intäkt. 1 praktiken varierar industrikraftpriserna

emellertid från omkring 1 öre till 6 ä 7 öre per kWh. Ett

relativt fåtal tunga, kraftslukande industrier, mest belägna i Norrland eller

eljest nära stora vattenkraftverk, har på grund av sina säregna uttagningsförhållanden

de lägsta priserna, under det att de många lättare industrierna,

belägna runt om i landets städer och samhällen, vilka dock tillsammans

representera stora kraftbelopp, ha de högre priserna. Denna ojämna fördelning

gör att de båda alternativen träffa skilda konsumentkategorier på

helt olika sätt. Sålunda skulle ett 40-tal stadselverk inleverera elskatt, belöpande

på av dem distribuerad högspänd industrikraft, med ett belopp av

4,6 miljoner kr. enligt alternativ I men med endast 2,6 miljoner kr. enligt

alternativ II. A andra sidan komma de mycket stora kraftavnämarna, som

ovan nämnts, att ha betydande fördel av alternativ I.

Efter remissförfarandets avslutande har av finansdepartementet införskaffats

vissa uppgifter angående prisutvecklingen för vissa bränslen sedan

1939. Uppgifterna ha sammanställts i följande tabell.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

År

Koks,

kronor/ton

Kol,

kronor/ton

Eldnings-

olja,

kronor ms

(tankbils- lev.)

Ved, kronor/m3t

vid bilväg

el-

pris

Konsu

mentpris

el-

pris

Konsu-

mentpris

björk

l:a barr

pann-

1939 ..........

32

45

21

30

100

9: —

7: —

6

1940 ...............

45

70

50

55

—

10: 50

8:50

8

1941 ................

70

85

65

60

—

10: 50

8:50

8

1942 ................

70

85

65

61

—

11:50

10: —

8

50

1943 ...............

70

85

65

61

—

12: 50

10: 50

9

1944 ...............

70

85

65

61

—

12: 50

10: 50

9

_

1945 ............

70

85

65

61

170

12: 50

10: 50

9

_

1946 .............

70

90

65

68

105

12: 50

10: 50

9

_

1947 ................

95

113

65

78

no

12: 50

10: 50

9

_

3948 ................

95

113

65

84

135

14:50

12:50

11

50

1949 ''/i—30/® ........

101

113

65

87

135

14: 50

12:50

11

50

*/7-S1/)2........

89

123

65

91

135

14:50

12:50

11

50

1950 ................

92

no

67

91

140

18: —

16: —

13

_

1951 ................

103

123

82

95

145

24: —

20:-

17

_

Senaste dagsuppgift ..

115

145

Kostnadsfrågor.

1 sitt utlåtande har kontrollstyrelsen även framhållit att, därest styrelsen

bleve beskattningsmyndighet för elskatten, detta påkallade viss utbyggnad

av ämbetsverket och dess lokala skatteorgan.

Till frågan om den närmare utformningen av denna utvidgning och den

därav betingade personalförstärkningen har kontrollstyrelsen återkommit i en

promemoria av den 9 mars 1951. Kontrollstyrelsen framhåller därvid de svårigheter,

styrelsen i avsaknad av närmare erfarenheter huru ifrågavarande

beskattningsarbete kan komma att gestalta sig — haft att precisera

det erforderliga antalet befattningshavare och löneställningen för dessa.

Särskilt understrykes i detta sammanhang att ett visst behov av befattningshavare

med sakkunskap på det elektriska området kommer att föreligga och

att det ej låter sig göra att på förhand angiva lönekostnaden för denna arbetskraft.

För att få en grund för anslagsbeloppets bestämmande har emellertid

kontrollstyrelsen gjort en överslagsberäkning av den för kontrollen av

elskatten erforderliga personalen och funnit sig härutinnan böra räkna med

6 befattningshavare för mera kvalificerade uppgifter och 8—11 befattningshavare

för expeditions- och skrivgöromål, samtliga knutna till kontrollstyrelsen,

samt 15 assistenter vid den lokala skattekontrollen. Med utgångspunkt

från denna personaluppsättning har kontrollstyrelsen uppskattat kostnaderna

för kontrollen över elskatten till ca 400 000 kronor för år, varav

ca 310 000 till avlöningar och resten till omkostnader. Enär beskattningsarbetet

enligt departementspromemorian icke skulle helt igångsättas förrän

under senare delen av år 1951, ha kostnaderna för budgetåret 1951/52 be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

räknats till ca 250 000 kronor, vartill komma engångskostnader för möbler,

maskiner o. dyl. på 50 000 kronor. Löneposten för sistnämnda budgetår har

därvid angivits till ca 200 000 kronor och omkostnaderna — bortsett från

förenämnda engångsbelopp — till ca 50 000 kronor.

Enär kontrollstyrelsens och dess lokala förvaltnings nuvarande lokaler

icke äro tillräckliga för inrymmande jämväl av de för elskattekontrollen erforderliga

tjänstemännen, kommer en utvidgning av dessa lokaler enligt

kontrollstyrelsen att bliva nödvändig. Kostnaderna härför, vilka icke f. n.

kunna närmare angivas, förutsättas skola bestridas av medel från statens allmänna

fastighetsfond.

Kostnaderna för den i departementspromemorian ifrågasatta nämnden

med uppgift att tillhandagå kontrollstyrelsen med råd och anvisningar rörande

vissa tillämpningsspörsmål har av kontrollstyrelsen beräknats till ca

10 000 kronor för år.

Departementschefen.

Det ekonomiska läget.

I finansplanen till årets statsverksproposition konstaterade jag, att vi

vid övergången mellan 1950 och 1951 stodo inför en oundviklig anpassning

uppåt av den svenska prisnivån, en förskjutning som måste ses mot bakgrunden

av det internationella prisläget. Jag framhöll vidare, att sedan det

nya pris- och löneläget utbildats, problemet om stabiliseringen av penningvärdet

på den nya nivån måste rycka i förgrunden. Det gällde att se till att

den oundvikliga anpassningsprocessen på pris- och löneområdet ej kom

att utgöra inkörsporten till en kumulativ inflationistisk process med successiva

pris- och lönestegringar. För såvitt icke ytterligare starka prishöjningar

kommo till stånd utomlands, borde den förutsedda anpassningen av

den svenska prisnivån kunna få karaktären av engångsförskjutning.

Målet för den ekonomiska politiken under den närmaste framtiden är

sålunda att, efter lönerörelserna och anpassningen av det inhemska prisläget

till priserna utomlands, uppnå och vidmakthålla ett stabilt penningvärde.

Såsom i statsverkspropositionen närmare utvecklades är det härvid

av vikt att konstatera, att de allmänna produktions- och försörj ningsbetingelserna

i vårt land fortfarande äro goda. I första hand synas därför i

vart fall de försörjningsmässiga förutsättningarna föreligga för att samhällsekonomisk

balans skall kunna skapas och fortsatta prisstegringar undvikas.

De i nationalbudgeten för 1951 ingående beräkningarna visade, att med

utgångspunkt från de inkomsthöjningar som kunde förutses vid årsskiftet

1950/51 jämvikt borde kunna åstadkommas mellan den monetära efterfrågan

och de samlade reala tillgångarna i form av varor och tjänster, under

förutsättning att den ekonomiska politiken i enlighet med föreliggande och

i statsverkspropositionen redovisade planer aktivt inriktades på att upprätthålla

ekonomisk stabilitet och bemästra uppkommande tendenser till jäm
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

viktsstörningar. Det borde sålunda vara möjligt att förhindra sådana balansrubbningar,

som sammanhängde med utvecklingen av de interna faktorerna

på efterfråge- och tillgångssidan och som skulle kunna utlösa sekundära

stegringar av prisnivån, utöver vad som svarade mot anpassningen

till utlandsprisläget. Svårigheterna att bedöma framtiden voro emellertid

betydande och man kunde icke bortse från inflationsriskerna, icke

minst med hänsyn till vinstutvecklingen inom näringslivet och tendenserna

på kreditmarknaden.

Den fråga som nu bör ställas är om den ekonomiska utvecklingen sedan

årsskiftet kan sägas ha legat i linje med de uppgjorda prognoserna eller

om det i belysning av vad som sedan dess inträffat finnes anledning att

på nytt överväga de krav som måste ställas på den ekonomiska politiken

för alt ny stabilitet i samhällsekonomien skall kunna ernås vid det lägre

penningvärdet. En mer definitiv bedömning av detta spörsmål bör lämpligen

anstå, tills det slutliga riksstatsförslaget framlägges och nu pågående

utredningar bl. a. inom konjunkturinstitutet ha slutförts. Jag torde emellertid

redan nu få lämna en kortfattad, preliminär översikt av utvecklingen

på olika områden, sådan den nu kan bedömas i ljuset av de ekonomiskstatistiska

data som föreligga för den gångna delen av året.

Vad först den internationella prisutvecklingen beträffar kan konstateras

att råvarupriserna fortsatt att stiga sedan slutet av 1950. En avmattning

synes emellertid ha ägt rum sedan mitten av februari. Tendensen har dock

varit oenhetlig. Textilpriserna ha gått ytterligare i höjden, medan däremot

ett visst prisfall inträffat på livsmedelsråvaror. För flertalet metaller har

prisläget varit fast och till och med vässa prissänkningar ha ägt rum.

Priserna på svenska exportvaror ha under de senaste månaderna stigit

starkare än priserna på importvaror. Den förbättring av »terms of trade»

som successivt ägt rum under senare delen av 1950 har därför fortsatt in

på 1951.

De prisrörelser som hittills under året kunnat iakttagas utomlands tyda

på att utvecklingen medfört kraftigare prishöjningar än vad man för

ett par månader sedan räknade med. De omfattande lagerköp som ägt

rum, särskilt för rustningsändamål, torde ha varit en utslagsgivande faktor

härvidlag. Det är ännu omöjligt att avgöra huruvida den internationella

prisutvecklingen nått kulmen. Fortsatta prisstegringar äro möjliga. I så fall

skulle förutsättningarna för den ekonomiska politiken, såsom i statsverkspropositionen

framhölls, förskjutas i ogynnsam riktning. Å andra sidan

synes den inträdda dämpningen av prisuppgången på de internationella råvarumarknaderna

under den senaste tiden tillsammans med strävandena

att uppnå pris- och lönestabilisering i USA ingiva vissa förhoppningar om

att en relativ prisstabilitet skall kunna åstadkommas på världsmarknaden

och att sänkningar av för närvarande abnormt uppdrivna priser kanske

kunna äga rum. Läget är visserligen vanskligt att bedöma men möjligheten

till en utveckling i den sist antydda riktningen synes icke utesluten.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

I fråga om utvecklingen på utrikeshandels- och valutaområdet bör till en

början uppmärksammas att importen undergick en stark ökning mot slutet

av 1950. Importöverskottet uppgick under förra året till 393 miljoner

kronor. Fraktinkomster och andra osynliga poster i betalningsbalansen ha

dock varit tillräckligt stora för att täcka underskottet och därutöver ge ett

inkomstöverskott för hela bytesbalansen på i runt tal 100 miljoner kronor.

Å andra sidan medförde kapitaltransaktioner av olika slag en nettobelastning

under året på ungefär samma belopp, varför jämvikt skulle lia förelegat

mellan in- och utgående betalningar. Den försämring av valutaställningen,

som trots detta skedde under året, torde i huvudsak ha föranletts

av vissa förskottsbetalningar. Under de senaste månaderna har importen

volymmässigt ökat starkare än exporten. Det kan vidare konstateras, att

försämringen av valutaställningen fortsatt under innevarande år. Skäl synas

dock kunna anföras för att denna utveckling kan vara av tillfällig natur.

Det bör sålunda beaktas att den svenska exportsäsongen ännu icke inträtt.

Vidare torde man få räkna med den naturliga strävan hos importörerna

att öka sina lager med hänsyn till prisstegringarna. Fortsatta förskottsbetalningar

kunna också ha ägt rum. Importens sammansättning

undergick visserligen under senare delen av 1950 en viss förskjutning i

riktning mot färdigvaror, men en tendens i motsatt riktning har förelegat

efter årsskiftet. I fråga om den ökade importen måste man även taga hänsyn

till den väsentligt vidgade omfattningen av inköp för försvarets räkning

och för beredskapslagring i riksnämndens regi. Man torde emellertid

få räkna med att den ökade varuknapphet utomlands, som börjar göia sig

gällande i samband med upprustningen, kan komma att medföra vissa svårigheter

för svensk import i fortsättningen.

I fråga om de interna ekonomiska faktorerna torde först få beröras löneoch

inkomstutvecklingen. Sådan denna utveckling nu kan överblickas synes

den tyda på en något starkare uppgång än den som angavs i nationalbudgetprognosen.

I nationalbudgeten för 1951 räknade man preliminärt med

en ökning av förtjänstnivån mellan 1950 och 1951 med 12—13 procent.

Såvitt man nu kan bedöma av ingångna avtal och om hänsyn därjämte

tages till inkomsterna i jordbruk, skogsbruk och småföretag synes en ökning

av förtjänstnivån med i medeltal 15—17 procent över genomsnittet

för 1950 utgöra ett rimligt antagande beträffande slutresultatet av löneoch

inkomstförändringarna.

Prisutvecklingen hittills sedan slutet av 1950 synes i huvudsak ha motsvarat

de verkställda beräkningarna av effekten av subventionsavvecklingen,

anpassningen till utlandspriserna och övriga prispåverkande faktorer.

Någon beräkning av levnadskostnadsindex för första kvartalet i år föreligger

ännu icke. Emellertid torde man få räkna med att verkningarna på den

svenska prisnivån av den internationella prisutvecklingen komma att bli

större än vad man vid årsskiftet ställde in sig på. Även andra omständigheter

kunna föranleda härtill. Med hänsyn till detta förhållande kan

emellertid inkomstutvecklingen, sådan den nu kan bedömas, knappast an
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Mcij. ts proposition nr 143.

ses ha i någon mer betydande grad skärpt riskerna för en sådan ökning av

efterfrågan att försörjningsramen sprängs och den samhällsekonomiska

balansen rubbas. Uppenbart är dock att en fortsatt löneglidning under året

skulle utgöra en viss fara härför. Den ökade efterfrågan på arbetskraft och

övriga uppgifter om läget på arbetsmarknaden indicera i någon mån riskerna

för en dylik utveckling.

I fråga om konsumtionsutvecklingen tyda tillgängliga uppgifter på att den

ökning av omsättningen i detaljhandeln som ägde rum under veckorna kring

årsskiftet varit av tillfällig natur och i huvudsak får betraktas som hamstringsköp

inför de väntade prisstegringarna.

Beträffande sparandets utveckling torde det ännu vara för tidigt att draga

några mera bestämda slutsatser. En viss tillströmning av insättarmedel till

kreditinstituten efter det kraftiga uttagningsöverskottet mot slutet av förra

årcl kan dock konstateras.

Någon grund för att justera beräkningarna av investeringarnas omfattning

under 1951 föreligger ej. Emellertid bör man beakta att stegringen

av exportpriserna och prisuppgången över huvud taget kan medföra en starkare

vinstökning inom företagen än som förutsatts, varigenom riskerna för

en ansvällning av investeringsvolymen ökas.

Utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden kännetecknas av en förnyad

ökning av bankernas kreditgivning under sista kvartalet i fjol, vilken

tendens fortsatt under det nya året. Ansvällningen av kreditgivningen får

naturligtvis ses mot bakgrunden av den ökning av importen och investeringsverksamheten

som ägde rum under 1950 och som åtminstone för importens

del fortsatt under innevarande år. Det förefaller emellertid

som om skärpningen av kassareservbestämmelserna och de mellan riksbanken

och kreditinstituten träffade överenskommelserna om kreditåtstramning

icke har satt djupare spår i utvecklingen. Man kan naturligtvis

icke utesluta möjligheten av att kreditexpansionen utan dessa anordningar

hade varit ännu kraftigare och att åtgärderna därför ändå i någon mån verkat

återhållande på kreditexpansionen. Emellertid kan det icke råda något

tvivel om att utvecklingen på kreditmarknaden utgör en av de faktorer som

kan rubba både jämvikten mellan efterfrågan och tillgång inom landet och

balansen i förhållande till utlandet och som därför kräver en oavlåtlig uppmärksamhet

i dagens läge.

Vad angår anspråken från den offentliga sektorn på de ekonomiska resurserna

torde man få räkna med någon ökning i förhållande till vad som

kunde förutses vid årsskiftet. Statsutgifterna komma sålunda att undergå

en viss stegring, särskilt till följd av ökade försvarskostnader under såväl

löpande som nästa budgetår. Det kan exempelvis nämnas att medelsbehovet

under fjärde huvudtiteln så vitt nu kan bedömas kommer att med 130 miljoner

kronor överstiga vad som i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret

1951/52. Även förhållandena på det kommunala området måste uppmärksammas

i detta sammanhang. En viss benägenhet hos kommunerna att

i sina planer öka investeringarna har kunnat förmärkas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

45

Av den nu lämnade översiktliga redogörelsen för utvecklingen utomlands

och i Sverige under den senaste tiden synes framgå följande. Den fortsatta

prisuppgången i utlandet, nedgången av valutareserven, den ännu obrutna

vinstutvecklingen inom näringslivet, kreditexpansionen och statens ökade

utgiftsbehov innebär att riskerna för jämviktsrubbningar ökats sedan årsskiftet.

De angivna tendenserna äro icke av sådan storleksordning att de

skulle omöjliggöra den eftersträvade samhällsekonomiska balansen, men de

visa att betingelserna för att målsättningen för den ekonomiska politiken

skall kunna realiseras undergått en tydlig försämring. Kravet på vissa skärpningar

av den förda ekonomiska politiken framstår därför enligt min mening

som ofrånkomligt i dagens läge.

Ytterligare åtgärder för att begränsa investeringsverksamheten kunna

inom den närmaste framtiden visa sig erforderliga. Att skärpa byggnadsregleringen

i detta syfte synes emellertid knappast möjligt. Redan enligt den

fastställda investeringsbudgeten för innevarande år har tillståndsgivningen

fått vidkännas en stark nedskärning. Dessutom komma begränsningar av

tillståndsgivningen att först efter viss tid påverka byggnadsarbetenas omfattning.

Byggnadsregleringen måste därför utbyggas med längre gående åtgärder

i syfte att begränsa de utanför denna reglering liggande investeringarna.

Ett steg i denna riktning har tagits i samband med att överenskommelsen

med skogsindustrierna om införande av prisutjämningsavgifter kompletterats

med bestämmelser om ökad avsättning till prisutjämningsfonderna.

Härigenom komma ytterligare 50 kronor per ton pappersmassa att

undandragas från vinsterna av de senaste månadernas prisuppgång utomlands.

Ur samma synpunkt är det av väsentlig vikt att de vinstmedel som

steriliseras genom investeringsskatten, som nyligen antagits av riksdagen,

så snart som möjligt kunna indragas till statsverket. Jag har för avsikt

att inom kort framlägga förslag om införande av ränta på kvarstående skatt.

Genomförandet av detta förslag kan beräknas stimulera företagen att inbetala

en större preliminär skatt och är därför under det första året av stor

betydelse för möjligheterna att minska likviditeten inom företagen och de

investeringar som finansieras med vinstmedel. Frågan om en skärpning av

kassareservbestämmelserna torde vidare få upptagas till prövning, därest

kreditexpansionen skulle visa sig fortgå. Det nya ränteläget efter diskontohöjningen

den 1 december förra året torde medgiva utrymme för åtgärder i

detta syfte.

Läget kräver vidare en skärpt och utvidgad priskontroll. Chefen för handelsdepartementet

har nyligen erhållit bemyndigande att tillkalla en förhandlingsdelegation

för överläggningar om de fortsatta riktlinjerna för priskontrollen.

I avvaktan på att denna delegation, som enligt sina direktiv har

att skyndsamt fullgöra sitt uppdrag, framlägger sina förslag anser jag mig

icke böra närmare gå in på frågan om efter vilka grunder priskontrollcn bör

bedrivas i nuvarande läge för att stödja den allmänna ekonomiska politikens

strävanden. Modifikationer i olika hänseenden av nu tillämpade riktlinjer

torde dock komma att visa sig påkallade.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Finanspolitiken framstår såsom den ekonomiska politikens viktigaste instrument

för att motverka de skärpta risker för jämviktsrubbningar som

utvecklingen under den senaste tiden medfört. Redan i statsverkspropositionen

underströks starkt kravet på en aktiv finanspolitik för upprätthållande

av samhällsekonomisk balans. Kravet på att statsinkomsterna icke blott

täcka de emotsedda utgifterna på den för året fastställda driftbudgeten och

medelsförbrukningen på äldre reservationsanslag utan även ger ett överskott

som med hänsyn till läget på kapitalmarknaden begränsar den statliga upplåningen

till minsta möjliga belopp måste upprätthållas med all styrka.

Sedan statsverkspropositionen framlades ha stegrade utgiftsbehov framträtt,

särskilt under fjärde huvudtiteln med hänsyn till kravet på ökad beredskap.

Det utökade programmet för repetitionsövningar och medelsbehovet

för forcering av flygmaterielanskaffningen m. m. komma sålunda att öka

utgifterna på fjärde huvudtiteln med sammanlagt 130 miljoner kronor under

nästa budgetår. Härtill kommer en utgiftsökning med 35 miljoner kronor

för ytterligare ett indextillägg till folkpensionärerna. Övriga utgiftsökningar

till följd av omkostnadsstegringar, höjda kostnader för spannmålsbolagets

verksamhet m. in. torde icke understiga 125 miljoner kronor. Enligt dessa

preliminära beräkningar skulle den sammanlagda utgiftsökningen på driftbudgeten

för budgetåret 1951/52 i förhållande till statsverkspropositionens

siffror uppgå till minst 300 miljoner kronor. Enligt statsverkspropositionen

förelåg till täckande av löneregleringskostnader och ökad belastning på omkostnadsanslag

ett överskott på driftbudgeten av 142 miljoner kronor. Utöver

det formella anslag på 100 miljoner kronor som i statsverkspropositionen

upptogs under tolfte huvudtiteln för löneregleringarna, kunna dessa nu

beräknas draga en kostnad av 125—135 miljoner kronor. Av det i statsverkspropositionen

beräknade överskottet skulle sålunda återstå ett belopp av i

runt tal 10 miljoner kronor. Med utgångspunkt från det i statsverkspropositionen

beräknade inkomstutfallet skulle således de nya utgifterna praktiskt

taget helt sakna täckning.

Emellertid voro statsverkspropositionens beräkningar av inkomsterna å

driftbudgeten försiktigt gjorda. Sedan numera resultaten av löne- och inkomstförändringarna

säkrare kunna bedömas torde man kunna emotse en

uppräkning av de direkta skatteinkomsterna. Riksräkenskapsverkets förnyade

inkomstberäkningar föreligga emellertid först mot slutet av denna månad.

Vissa uppskattningar torde dock redan nu kunna göras. Det synes rimligt

att antaga att en ökning av inkomsterna med inemot 300 miljoner kronor

kommer att inträda. Detta skulle likväl innebära att ett visst underskott å

driftbudgeten skulle föreligga. Med hänsyn till beräkningarnas osäkerhet

skulle man dock kunna hoppas på balans mellan inkomster och faktiska utgifter

på driftbudgeten under nästa budgetår. Så mycket synes emellertid stå

klart att något överskott på driftbudgeten, som skulle kunna användas för

att täcka utgifter på kapitalbudgeten, i varje fall icke skulle uppkomma.

Liksom i finansplanen har vid detta resonemang bortsetts från den verkan

som den föreslagna investeringsskatten kan få för statsinkomsterna. Anled
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

ning saknas ännu att frångå de låt vara osäkra beräkningarna i finansplanen

av intäkterna av denna skatt. Det belopp på 200 miljoner kronor som

uppskattningsvis angivits, har förutsatts komma att disponeras för att i

motsvarande grad nedbringa statens behov av upplåning för bestridande av

kapitalutgifter. Enligt vad i finansplanen uttalades skulle ytterligare åtgärder

i samma syfte övervägas, varvid avsågos bl. a. höjningar av taxorna vid

affärsverken utöver vad som erfordrades för att täcka kostnaderna för löneregleringarna.

Det framhölls att det icke syntes uteslutet att det statliga

lånebehovet genom dylika och andra åtgärder kunde nedbringas med ytterligare

inemot 100 miljoner kronor. Man torde nu kunna räkna med att lånebehovet

på kapitalbudgeten genom taxehöjningar vid postverket och telegrafverket

kan nedbringas med högst 40 miljoner kronor. I enlighet med vad

som förutsattes vid tidpunkten för statsverkspropositionens avlämnande äro

därför ytterligare inkomster erforderliga för nedbringande av det statliga lånebehovet.

Härtill kommer emellertid att utgifterna för kapitaländamål numera

kunna beräknas stiga utöver vad som förutsågs vid nämnda tidpunkt.

Det är dock ännu icke möjligt att bestämt angiva hur mycket beräkningarna

i statsverkspropositionen komma att överskridas. Man kan emellertid i

första hand räkna med att anläggningsarbeten för lagringsändamål och andra

beredskapsändamål komma att medföra kostnadsökningar på åtskilliga

tiotal miljoner kronor. Anslagsbehovet under lånefonden för bostadsbyggande

ökar med 45 miljoner kronor. Vidare måste man taga hänsyn till de investeringsanslag

som komma att erfordras för bränslekommissionens uppköps-

och lagringsverksamhet. Det belopp som beräknas behöva tagas i anspråk

för detta ändamål uppgår till storleksordningen 110 miljoner kronor,

varav 55 miljoner kronor hänföra sig till budgetåret 1951/52.

Med hänsyn till den utveckling som sålunda ägt rum sedan statsverkspropositionen

avlämnades måste det stå klart att de krav som där uppställdes

i fråga om nedbringande av det statliga lånebehovet under inga förhållanden

kunna få frångås. Vid övervägandet av olika sätt för åstadkommande av den

ytterligare ökning av statsinkomsterna som erfordras för att — tillsammans

med de förut berörda taxehöjningar na — reducera lånebehovet med vad som

förutsattes i finansplanen har jag funnit den ur olika synpunkter lämpligaste

vägen vara att en beskattning anordnas å elektrisk kraft. Jag framlägger

i det följande förslag härom.

De ytterligare utgiftsökningar för kapitaländamål som nu kunna förutses

samt det förhållandet att betingelserna för uppnåendet av samhällsekonomisk

baians undergått en försämring sedan årsskiftet gör det emellertid enligt

min mening nödvändigt att överväga ytterligare ingripanden av finanspolitisk

natur. Jag har därför undersökt möjligheterna att åstadkomma en ökning

av statsinkomsterna för bestridande av utgifter för kapitaländamål utöver

vad som angavs i statsverkspropositionen. Jag har därvid stannat för

en höjning av fordonsbeskattningen. En dylik skatt kan beräknas ge ytterligare

100 miljoner kronor i statsinkomster. Jag framlägger senare denna

dag förslag härom.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kiingl. Maj:ts proposition nr 143.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den nu lämnade redogörelsen

för det statsfinansiella läget budgetåret 1951/52 visar en förskjutning i klart

ogynnsam riktning i jämförelse med beräkningarna vid årsskiftet i statsverkspropositionen.

Samtidigt har i fråga om det allmänekonomiska läget riskerna

för jämviktsrubbningar ökat. Såvitt det beror på oss själva äro emellertid

förutsättningarna fortfarande för handen att uppnå samhällsekonomisk

balans och stabilisera penningvärdet efter prisanpassningen och lönerörelserna.

Men då måste krävas ett fasthållande av de i finansplanen uppdragna

principerna för budgetpolitiken, en sträng sparsamhet med statsutgifter

och en beredvillighet att vidtaga åtgärder, som öka statens inkomster.

Förslaget om skatt å elektrisk kraft.

I remissyttrandena ha framkommit delvis mycket skilda meningar om

det föreliggande förslaget om en särskild elskatt. Flera remissinstanser ha

visserligen icke framställt erinringar mot tanken i och för sig att beskatta

elektrisk kraft men avstyrkt skatten på grund av en enligt deras mening

olämplig fördelning av skattebördan. Sinsemellan motstridande uppfattningar

ha emellertid därvid kommit till uttryck. Frånsett de myndigheter

och organisationer, som kunna sägas representera produktions- och distributionsintressena,

ha Sveriges lantbruksförbund, RLF, Svenska stadsförbundet,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt vissa handelskamrar

helt avstyrkt skattens genomförande. Lantbruksförbundet har

främst invänt att man genom elskatten skulle återställa den ursprungliga

prisrelationen mellan elkraft och andra energikällor såsom kol, olja och

ved samt fördyra de redan förut höga kraftavgifterna på landsbygden. I

anledning av detta uttalande vill jag erinra, att bränsleprisen såsom framgår

av den i det föregående återgivna tabellen sedan längre tid varit i oavbrutet

stigande under det att elkraftsprisen varit praktiskt taget oförändrade

från slutet av 1930-talet. Förkrigstidens relation skulle på intet sätt

återställas genom en elskatt av nu ifrågasatt storleksordning.

Den högre kraftkostnaden på landsbygden beröres förutom av lantbruksförbundet

även av RLF, som bl. a. uttalar, att elskatten skulle motverka

rationaliseringen inom lantbruket. Det är emellertid att märka att i den

jordbrukskalkyl, som ligger till grund för prisregleringen på jordbrukets

område, hänsyn tages även till jordbrukarnas kostnader för användning av

elektrisk kraft. I stort sett kunna sålunda jordbrukarna beräknas få täckning

för den ökade kraftkostnaden. Vid dylikt förhållande bortfaller väsentligen

denna erinran mot skatten.

De av vattenfallsstyrelsen, elkraftutredningen, elverksföreningen och vattenkraftföreningen

framförda anmärkningarna mot elskatteförslaget kunna

sammanfattningsvis sägas hänföra sig till den elektriska kraftens karaktär

av produktionsmedel, till elskattens kraftprishöjande, taxerubbande och

ojämna verkningar och till beskattningens administration. Även Svenska

stadstörbundet framför liknande synpunkter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Vad först beträffar anmärkningen mot att nyttja ett produktionsmedel

såsom skatteobjekt har vattenfallsstyrelsen uttalat, att elskatten vore utformad

såsom en konsumtionsskatt men i realiteten till övervägande delen

innebure beskattning av ett produktionsmedel, vilken icke verkade definitivt

i och med uttagandet utan komme att få en serie följdverkningar mest

i form av prisförhöjningar eller strävanden efter sådana inom hela näringslivet.

I anslutning till detta uttalande erinras från remissinstansernas

sida att omkring 90 procent av den totala kraftproduktionen inom landet

förbrukas inom industri, jordbruk, samfärdsel m. m. och blott resterande

cirka 10 procent konsumeras direkt i samband med befolkningens dagliga

livsföring.

Sistnämnda förhållande har i vissa yttranden tolkats så att skatten till

blott 10 procent skulle komma att belasta den privata konsumtionen. Emellertid

måste man vid beräkning av fördelningen av skattetrycket även taga

hänsyn till skattesatsen. Då denna enligt utredningsmannens förslag,

oberoende av om värde- eller styckeskatt skulle tillämpas, för industrikraft

skulle utgöra fjärdedelen, i vissa fall tiondelen av skattesatsen för kraft för

borgerliga ändamål, komme skatteintäkterna, därest förslaget skulle genomföras,

att härröra från den privata konsumtionen till betydligt större del

än 10 procent, enligt verkställda beräkningar över SO procent. Då jag i det

följande vid behandling av frågan om skattealternativ och skattesatser

kommer att närmare ta upp detta spörsmål, vill jag här endast erinra om

att i yttrandena delade meningar framkommit på denna punkt och att såväl

LO som TCO ansett, att den industriella kraften bort bära en större

andel av elskatten.

Vattenfallsstyrelsens argument att elskatten skulle vara olämplig ur den

synpunkten att den verkar indirekt och åstadkommer prisförhöjningar

eller tendenser till sådana över ett större fält kan icke anses godtagbart.

Tvärtom måste en skatt av sådan art som elskatten i nuvarande läge givas

företräde framför åtskilliga andra former av indirekt beskattning. Såsom

framhållits i de till utredningsmannen meddelade direktiven kommer den

icke att alltför markerat drabba vissa varugrupper utan kommer att lik.

som fallet var med pappersskatten att slås ut över produktionen i dess helhet,

samtidigt som den även träffar den privata konsumtionen direkt. Skattesatserna

kunna bli relativt låga, och de ogynnsamma verkningar, som en

indirekt beskattning alltid för med sig i skilda speciella hänseenden, synas

kunna bli förhållandevis begränsade.

Producent- och distributörintressenternas andra mera väsentliga anmärkning

mot elskatten, som hänför sig till dess kraftprishöjande verkningar,

har närmare utvecklats så att elkraftens betydelse för rationalisering inom

näringslivet och höjning av levnadsstandarden skulle motverkas av den genom

elskatten åstadkomna kraftprishöjningen och att övergång till andra

kraftkällor, huvudsakligen då importerade fossila bränslen, kunde befaras.

Verkningarna skulle förstärkas av de förestående taxehöjningarna på 10—

15 procent. Mot det i direktiven gjorda uttalandet att elkraftprisen visat sig

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 143.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

vara ovanligt prisstabila och att den elektriska kraften för närvarande finge

anses billig sett i relation till den prisstegring, som eljest ägt rum, har det

av elkraftutredningen påpekats, att prisstabiliteten vore skenbar, i det att

prisstegringar på många håll på landsbygden kunnat undvikas endast genom

att distributionsnätens underhåll och förstärkning eftersatts. De sålunda

i yttrandena framställda erinringarna måste bedömas med aktgivande

på prisutvecklingen för å ena sidan elkraft och å andra sidan konkurrerande

kraftkällor, främst kol, olja och ved. Tages hänsyn till dessa prisrelationer

och till löneutvecklingen synes det stå utom varje tvivel att en

elskatt av föreslagen storleksordning icke alls eller i varje fall i mycket

obetydlig grad kan motverka pågående rationaliseringssträvanden och än

mindre medföra återgång till andra kraftkällor, vilkas utnyttjande i dag

betingar ett i vissa fall mångdubbelt högre pris än vid den tidpunkt, då

övergången till elektrisk kraft skedde. Vad nu sagts torde äga giltighet även

om den angivna taxehöjningen om 10—15 procent genomföres och även

om ytterligare prishöjningar på sina håll måste genomföras för att täcka

kostnader för underhåll och förstärkning av distributionsnätet. Såvitt jag

kan finna har utvecklingen av bränsleprisen varit sådan att den kan ge anledning

till vissa farhågor att strävandena till övergång till eldrift inom industrien

komma att bli så omfattande att det kan uppstå vissa svårigheter

att tillgodose de ökade anspråken.

Ifrågavarande remissinstanser ha beträffande elskattens tariffrubbande

egenskaper framhållit att det betydande arbete, som nedlagts för att skapa

progressiva taxor, skulle motverkas. Med progressiva taxor förstås härvid

taxor som äro så konstruerade, att de vid lämplig anpassning av meruttagning

ge lågt fortsättningspris. Härigenom utnyttjas eljest oanvänd produktions-

och överföringskapacitet, exempelvis kraft nattetid för uppvärmningsändamål.

Ett införande av elskatt uppgives komma att medföra bakslag

för dessa taxesträvanden i det att skatten icke kunde utformas med

hänsyn till de känsliga sambanden med fortsättningsprisen. Ehuru måhända

betydelsen av det anförda icke bör överdrivas, är det naturligtvis riktigt

att dessa samband i vissa fall kunna rubbas om skatten, vare sig fråga är

om värdeskatt eller om styckeskatt, direkt skall läggas på de nuvarande

taxorna. De taxor, för vilka det nu sagda äger giltighet, kunna naturligtvis

byggas om, då en skatt pålägges. Detta torde emellertid oftast ske, då en

ren taxehöjning vidtages, och såsom angivits är just nu en allmän taxehöjning

om 10—15 procent aktuell.

Till frågan om skattens ojämna verkningar återkommer jag senare i

samband med att skattealternativ och skattesats behandlas. I detta sammanhang

må endast understrykas, att skattens verkningar i avsevärd grad kunna

regleras genom en differentierad skattesättning och att det därvid blir

fråga om en avvägning av skattesatserna med hänsyn till olika intressen. I

anledning av gjorda remissuttalanden att skatten särskilt skulle drabba

Norrland på grund av större förbrukning av elkraft för belysnings- och matlagningsändamål

må här vidare framhållas, att skattekostnaden för belys
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

51

ning i allmänhet är obetydlig eller omkring 2 öre för kvadratmeter bostadsyta

och år och att kostnadsstegringen för elvärme även med en skattebelastning

såsom nyss angivits kommer att bli mindre än för konkurrerande

bränslen såsom ved, kol eller gas.

I fråga om elskattens administrerande har vattenfallsstyrelsen uttalat att

den skulle kräva oproportionerligt stora uppoffringar i form av improduktivt

arbete, besvärligheter och kostnader. Elverksföreningen har lämnat en

närmare redogörelse för de uppkommande svårigheterna. En försiktig uppskattning

tyder enligt föreningens uppfattning på en årlig kostnad av 50 öre

å 1 krona per abonnent eller 1,5 till 3 miljoner kronor per år för hela abonnentstocken.

Det stora antalet abonnenter utgöres av hushållsabonnenter och likställda

— 2,5 miljoner mot uppskattningsvis något eller några tusental industriabonnenter.

Därest för kraftleveranserna till dessa hushållsabonnenter —

på sätt i det följande förordas — en styckeskatt tillämpas, kommer debitering

och uppbörden av kraftavgifter inklusive skatt icke att försvåras i

fråga om det stora flertalet, för vilket avgifterna helt eller delvis beräknas

efter energi. Skatten skulle blott medföra att energiavgifterna höjas

exempelvis från 11 till 12 öre för kWh. Merarbete kommer däremot att

uppstå genom att deklaration skall avgivas och skatt inbetalas av den

skatteredovisande distributören. I fråga om nu avsedda hushållsabonnenter

framräknas emellertid för bokföring och statistik i allmänhet antingen

antalet kWh eller debiterade energiavgifter, ofta båda uppgifterna, varför

totala skatten i regel utan större omgång kan angivas i deklarationen. För

industriabonnenter och likställda kommer att i det följande förordas en skatt

beräknad efter 10 procent av debiterade kraftavgifter. Å varje räkning — i

regel utfärdas fyra räkningar för år -— skulle följaktligen göras ett tillägg

å 10 procent och vid deklarationens upprättande skulle 10 procent av de

totalt debiterade kraftavgifterna angivas såsom skatt. Eu dylik anordning

synes icke komma att erbjuda mera betydande administrativa svårigheter

eller medföra någon större personalförstärkning. Till frågan om de centrala

administrationskostnaderna återkommer jag i det följande.

Sammanfattningsvis vill jag uttala att en elskatt otvivelaktigt här och var

kommer att medföra vissa olägenheter och visst administrativt besvär. Dessa

verkningar torde dock bli jämförelsevis begränsade. De anmärkningar, som

framställts mot förslaget, synas delvis skjuta över målet och äro i betraktande

av vad jag tidigare anfört icke av sådan art att de uppväga de synnerligen

starka skäl, som i dagens situation tala för införande av elskatt. Jag

förordar sålunda att förslag härom förelägges riksdagen.

I fråga om skattens utformning blir den väsentliga frågan att

fastställa skattetyp och skattesatser. Utredningsmannen har framlagt två helt

skilda alternativ för beräkningen av skatten. Enligt det ena (alternativ 1)

skulle skatten konstrueras som en värdeskatt, bestämd till 10 procent av de

i varje fall totalt debiterade kraftavgifterna, och enligt det andra (alterna
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

tiv 2) skulle skatten såsom en styckeskatt utgå med vissa fixerade belopp

per energienhet, olika för de skilda användningsområdena.

Vad angår den kraft som förbrukas för s. k. borgerliga behov, dvs. i huvudsak

hushåll, affärer och småindustri, uttalas i utredningsmannens promemoria,

att kraftprisen vore starkt varierande och att en värdeskatt ytterligare

skulle öka föreliggande prisspänning. Vissa prisvariationer vore dock

beroende på förbrukningsområdet och kraftens utnyttjning. Hög utnyttjning

medförde vid andra taxor än energitaxor låga kraftpris. Dessa förhållanden

talade mot en styckeskatt. Ur debiteringssynpunkt skulle emellertid

en styckeskatt vara att föredraga, då skatten därvid skulle få karaktär av

taxehöjning av energipriset, under det att vid en värdeskatt särskild tilläggspost

måste göras å varje räkning. Även för den industriella kraften skulle

skatten kunna uttagas såsom värdeskatt eller styckeskatt. Utan ställningstagande

uttalar utredningsmannen härom att om en styckeskatt skulle tilllämpas,

denna kunde antingen fastställas efter lägsta i allmänhet tillämpade

kraftpris, 1 öre/kWh och alltså utgöra 0,i öre/kWh eller ock differentieras

på ett par skattesatser efter tillämpade pris inom olika användningsområden.

Härutinnan föreslår utredningsmannen 0,i öre/kWh för elektrokemisk

och elektrotermisk industri och 0,25 öre för annan industriell användning

samt för järnvägsdrift och för uppvärmning av lokaler.

Då i regel högspänd kraft förbrukas inom storindustrien och för järnvägsdrift

och lågspänd kraft för borgerliga behov bör enligt utredningsmannen

styckeskattealternativet utformas så att skatt skall utgå för lågspänd kraft

med 1 öre/kWh och för högspänd kraft efter någon av skattesatserna 0,i,

0,25 eller l,o öre/kWh, beroende på användningsområdet. Skattesatsen för

den lågspända kraften skulle nära svara mot en värdeskatt av 10 procent,

räknat på det genomsnittliga kWh-priset, 11 öre.

Statskontoret och kontrollstyrelsen ha förordat, att skatten skall utgå såsom

styckeskatt i fråga om kraft för borgerliga behov och såsom värdeskatt

i fråga om industriell kraft. Avgörande vid dessa ämbetsverks ställningstagande

har varit önskvärdheten av att ernå en enhetlig, av de betydande prisvariationerna

oberoende skatt, såvitt avser kraft för borgerliga ändamål, och

en efter kraftens förbrukningsvärde anpassad skatt, såvitt avser industriell

kraft. Vattenfallsstyrelsen däremot har energiskt uttalat sig mot styckeskatten

främst av tekniska skäl; den vore i högre grad tariffrubbande samt i vissa

fall orättvis och olämplig i tillämpningen. Elkraftutredningen bär framhållit,

att styckeskatt är förmånligast vid låg förbrukning och värdeskatt

vid hög förbrukning. Värdeskatt vore sålunda minst utvecklingshämmande

ur detalj förbrukarnas synpunkt. Kemiska industrikontoret har bestämt uttalat

sig för en styckeskatt; samtidigt har kontoret hemställt att den elektrokemiska

och elektrotermiska industrien undantages från elskatt. Sveriges

köpmannaförbund har under erinran om den norska enhetliga styckeskatten

framhållit, att mycket talade för en enhetlig skattesats, enär en gruppering

i skatteklasser tedde sig omotiverad och orättvis. LO bär på i yttrandet

närmare anförda skäl förordat att skatten uttages på sådant sätt, att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

53

hushållsförbrukning och industriell förbrukning i stort sett belastas med

samma skattesats, räknat i öre per kWh. TCO har ansett styckeskatten vara

att föredraga. I fråga om skattesatsernas storlek har TCO uttalat, att det

framlagda förslaget vore väl avvägt, även om det kunde ifrågasättas om ej

skatten på industrien borde göras något högre.

Från flera remissinstanser har framhållits, att spänningsgränser icke

vore lämpliga som grundval för differentieringen av konsumentgrupperna.

Den för borgerliga behov levererade elkraften betingar i olika delar av

landet ganska skilda priser, även om man bortser från inverkan av tariffer

och utnyttjning. Prisvariationerna kunna exempelvis vara beroende på lokala

förhållanden och höga råkraftpriser. Vid dylikt förhållande kan jag

icke finna lämpligt, att de debiterade elkraftavgifterna läggas till grund för

skattens bestämmande, varigenom redan förut höga kraftavgifter, exempelvis

å landsbygden, skulle stiga mera än kraftavgifterna å de orter, där kraften

av olika omständigheter kunnat hållas billig. Anmärkningarna i vissa

remissyttranden att elskatten skulle drabba landsbygden hårdare än tätorterna

bortfalla i väsentlig mån om skatten utgår med visst enhetligt belopp

för kWh. Jag förordar sålunda, att skatten å elektrisk kraft för borgerligt

bruk fastställes såsom styckeskatt. En sådan skatt måste också ur administrativ

synpunkt vara avgjort att föredraga. En av mig föranstaltad undersökning

angående debiterings- och uppbördsförfarandet vid några elverk

och andra distributionsföretag — däribland Stockholms elverk — har givit

vid banden, att en värdeskatt skulle vara mycket svår att genomföra i praktiken.

För industrikraftens vidkommande gestalta sig förhållandena annorlunda.

Prissättningen över hela riket är betydligt mera enhetlig och föreliggande

prisvariationer äro i allmänhet betingade av förhållanden som framför allt

sammanhänga med tariffsättning, beroende på användningsområde, och med

elkraftens utnyttjning. Man bör alltså använda antingen en värdeskatt eller

en efter användningsområdet differentierad styckeskatt. Då svårigheter föreligga

att på ett smidigt sätt differentiera skattesatserna så att de få en

tillfredsställande anknytning till kraftpriset, anser jag mig beträffande den

industriella kraften i likhet med statskontoret och kontrollstyrelsen böra

förorda en värdeskatt. Med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet

abonnenter torde såsom jag antytt i det föregående en värdeskatt icke erbjuda

på långt när samma problem ur administrativ synpunkt, som den

skulle göra beträffande den borgerliga förbrukningen.

Värdeskatt torde böra utgå i fråga om icke allenast kraft till storindustrier

utan även kraft till järnvägsdrift samt överskottskraft. För småindustri liksom

för handel tillämpas i regel sådana taxor, att en värdeskatt icke skulle

ställa sig förmånligare än en efter motsvarande grunder beräknad styckeskatt.

Skulle undantagsvis förbrukare tillhörande dylik kategori av någon

anledning åtnjuta kraft till särskilt förmånligt pris bör detta i regel icke

föranleda till alt han kommer i åtnjutande av eu förmånligare värdeskatt. I

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

särskilda fall bör emellertid så kunna bli fallet. Det skulle kunna övervägas

att där billig kraft nyttjas för uppvärmning av bostäder eller för varmvattenberedning

i allmänhet låta skatten beräknas såsom en värdeskatt. Med

hänsyn till den tidigare påvisade utvecklingen på bränslemarknaden och då

dessutom därigenom en betydande börda skulle läggas på distributören

anser jag mig emellertid icke kunna förorda en sådan lösning.

Med en differentiering på olika skattesystem på sätt .som förordats uppstå

svårigheter i fråga om avgränsningarna av de olika förbrukarkategorierna.

I promemorian har under styckeskattealternativet uppdelningen av

förbrukarna i industriförbrukare och andra förbrukare skett genom angivande

av leveransspänning. Även i fråga om den nu aktuella kategoriklyvningen

torde en spänningsgräns kunna nyttjas, eftersom storindustrien liksom

järnvägs- och spårvägsföretagen huvudsakligen nyttja högspänd kraft.

Där undantagsvis så ej är fallet torde kontrollmyndigheten böra kunna förordna,

att värdeskatt likväl skall utgå. Vad angår producent, som nyttjar

framställd kraft i egen industrirörelse, torde endast mera undantagsvis

kraften framställas såsom högspänd. På grund härav torde för dylika fall

kunna medgivas att skatt skall utgå såsom värdeskatt, oberoende av arbetsspänning.

Å andra sidan torde i vissa specialfall böra förordnas av kontrollmyndigheten

att styckeskatt skall utgå för högspänd kraft. Jag får

i detta sammanhang framhålla, att fastställandet av värde och i vissa

fall även av energikvantitet kan komma att stöta på svårigheter, där

fråga är om producents förbrukning av kraft i egen rörelse. Då det

emellertid för fastställandet av kostnadsfördelningen på olika kostnadsställen

i varje större företag torde vara erforderligt att äga noggrann känkännedom

om energiförbrukning för varje art av varuproduktion, synes

i vart fall energikvantiteternas fastställande icke komma att erbjuda några

större problem. Kontrollmyndigheten bör äga förordna om uppmätning i

fall där sådan icke sker eller kraftförbrukningen ej kan framräknas med

ledning av annan kraftförbrukning. I vissa fall uppmätes icke lågspänd

kraft, som levereras till hushållsabonnenter och liknande förbrukare; avgifterna

utgå därvid såsom effektavgifter eller fasta avgifter. I sådana fall

synes förordnande om uppmätning i regel icke erforderligt utan skatten

bör fastställas som värdeskatt. Värdeuppskattningen av kraft, som nyttjas i

egen rörelse, bör verkställas så enhetligt som möjligt för hela landet. Kontrollmyndigheten

torde lämpligen härvid böra fastställa detaljerade kraftvärden

för de olika förbrukningsområdena, lämpligen efter hörande av en

sådan särskild nämnd, som jag i överensstämmelse med vad som föreslagits

i utredningsmannens promemoria anser böra inrättas. Jag återkommer

senare till denna fråga. Vad nyss sagts om fastställande av kraftvärde

för producent som nyttjar framställd kraft i egen rörelse bör jämväl gälla

där förbrukare av elektrisk kraft erhåller kraften från producent, som

står i sådant intresseförhållande till förbrukaren, att detta kan antagas ha

inverkat på prissättningen.

I utredningsmannens promemoria har gränsen mellan högspänd och låg
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

spänd kraft satts vid 1 000 volt. I allmänhet förstår man emellertid med

högspänd kraft även sådan ström, i regel med en spänning av lägst omkring

500 volt, som levereras för spårvägsdrift. Då kraften till spårvägsdrift

lämpligen bör beskattas enligt värdeskattesystemet, synes gränsen böra

sättas vid en spänning som något understiger 500 volt, förslagsvis vid 450

volt. Då undantagsvis särskilda förhållanden det påkalla, bör avvikelse

från denna gränsdragning kunna medgivas av Kungl. Maj:t eller kontrollstyrelsen.

Utredningsmannens förslag till skattesatser är uträknat så att skatten i

princip skall utgöra 10 procent av debiterade kraftavgifter. Att skatten sålunda

skulle fastställas efter samma norm för industriell kraft som för

kraft till borgerliga ändamål har föranlett erinringar såväl från industriens

intresseorganisationer som från arbetstagarorganisationerna. De förstnämnda

organisationerna, representerade av industriförbundet och flera handelskammare,

anse att den föreslagna elskatten icke i tillräcklig mån skulle

träffa den privata konsumtionen. En förskjutning av skattebelastningen

mot denna konsumtion förmenas vara av så väsentlig betydelse, att utredningsmannens

förslag avstyrkts, ehuru organisationerna förklarat sig i och

för sig kunna godtaga en skatt å elektrisk kraft. Arbetstagarorganisationerna

å sin sida ha, med hävdande av privatkonsumenternas intressen,

förordat en enhetlig styckeskattesats eller gjort gällande att industrien

borde bära större andel av skattekostnaden. Även Sveriges köpmannaförbund

har med hänsyn till handelns intressen anslutit sig till tanken på en

enhetlig styckeskatt.

Såsom jag redan angivit skulle en elskatt, i princip utgående med 10 procent

av debiterade kraftavgifter, medföra att industri, jordbruk, samfärdsel

och handel skulle i första hand bära omkring 70 och den privata konsumtionen

omkring 30 procent av den totala skattebelastningen. Emellertid

kommer den slutliga fördelningen av skattebördan att bli en annan. Såsom

jag redan framhållit torde hänsyn komma att tagas till elskatten vid jordbrukskallcylen.

Den återverkan på livsmedelspriserna på grund av höjda

produktionskostnader i jordbruket, som elskatten därigenom skulle få, har

av LO beräknats till 2 å 3 kronor per normalfamilj och år. Även på industriens

och det övriga näringslivets områden torde i nuvarande läge på

vissa håll skatten komma att övervältras på konsumtionen. Detta gäller

sådana produktionsgrenar, där elektriciteten spelar en förhållandevis stor

roll bland produktionskostnaderna såsom exempelvis den elektrokemiska

och elektrotermiska industrien, i den mån de nuvarande marginalerna och

prisförhållandena eljest motivera en sådan övervältring.

Utredningsmannens principförslag beträffande skattesatsernas böjd finner

jag lämpligt avvägt med hänsyn till nuvarande läge. Jag förordar salunda,

i överensstämmelse med de riktlinjer som i det föregående angivits,

att elskatt skall utgå för lågspänd kraft — eller kraft med leveransspänning

understigande 450 volt — med 1 öre för kilowattimme och för högspänd

kraft med, såsom huvudnorm, 10 procent av kraftavgiften.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Utredningsmannen har beräknat intäkten av skatten till omkring

70 miljoner kronor. I ett flertal yttranden har framhållits, att från

detta belopp måste dragas den minskning i den statliga direkta beskattningen,

som blir en följd av att företagare, vilken i sin rörelse förbrukar

elektrisk kraft, äger vid den skattemässiga inkomstberäkningen verkställa

mot skatten svarande avdrag. Nettointäkten av skatten skulle enligt vattenfallsstyrelsens

beräkningar på grund härav och med hänsyn till vad som

faller på statens egna verk och bolag komma att uppgå till endast 45 å 50

miljoner kronor. Häremot må framhållas att inkomsten för rörelseidkaren

eller jordbrukaren blir lägre endast för de fall då skatten icke övervältrats.

Har däremot så skett, kommer avdraget att kompenseras genom en

motsvarande höjning av rörelsens eller jordbrukets bruttointäkter. Vidare

bör icke förbises att för åtskilliga företag föreligger ett intresse av att

visa en år efter år tämligen konstant bokföringsmässig vinst och att i följd

därav en nytillkommen utgiftspost ofta nog icke påverkar den skattemässiga

vinst, som företaget kommer att visa, utan allenast övar inflytande

vid varulagervärderingen eller utnyttjandet av den fria av.skrivningsrätten.

Det sagda gäller särskilt då den nya utgiftsposten är av relativt begränsad

storleksordning. Med hänsyn till angivna förhållanden låter det sig icke

göra att närmare beräkna elskattens inverkan på den statliga inkomstskatten;

något fog för den i ett flertal yttranden hävdade meningen att sänkningen

skulle uppgå till 20 å 25 miljoner kronor torde i vart fall icke föreligga.

Den av utredningsmannen beräknade intäkten av skatten, cirka 70 miljoner

kronor, kan till följd av vissa skattebefrielser och skattenedsättningar,

som jag i det följande förordar, komma att reduceras med visst belopp,

uppskattningsvis omkring 3 miljoner kronor. Vidare är att märka, att

skatteintäkten för det första budgetåret kommer att reduceras dels till följd

av att förordningen först successivt kommer att träda i kraft och dels på

grund av att inbetalningen av skatten kommer att släpa efter.

Svenska elverksföreningen har gjort vissa uttalanden angående den d irekta

belastning å kommunerna, som elskatten kommer att

medföra. Såvitt angår elkraft, som nyttjas för gatubelysning, har uppgivits,

att kommunala elverk i 15 av landets större städer tillsammans levererade

40 miljoner kWh. Därest värdeskatt beräknas å ett kWh-pris av

5 öre/kWh svarar detta mot ett skattebelopp av 200 000 kronor. I Stockholm

kan skatten för den årliga totala kommunala konsumtionen beräknas till

660 000 kronor, därvid inräknats sådana kraftleveranser som till kommunala

vattenverk, spårvägar, hamnanläggningar, sjukhus, skolor m. m. En

beskattning av kommunerna av detta slag ansåge elverksföreningen ganska

omotiverad. Till den del kommuner driva rörelse och i denna förbruka

elektrisk kraft kan det emellertid, såvitt jag kan finna, icke vara omotiverat

att de i likhet med privtata förbrukare erlägga skatt för förbrukad

kraft. Kommunerna ha för övrigt, om prisförhållandena nödvändiggöra

detta, vissa möjligheter att genom taxe- eller andra prishöjningar täcka sig

för skattekostnaderna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 57

På sätt utredningsmannen föreslagit bör kontrollstyrelsen vara kontrollmyndighet

beträffande beskattningen. Statskontoret har, med

den ståndpunkt ämbetsverket intagit i fråga om bedömningsgrunderna för

elslcatt, icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga för att en särskild rådgivande

nämnd inrättas vid kontrollstyrelsens sida. Med den av mig

förordade utformningen av skattesystemet synes det emellertid vara erforderligt

att en sådan nämnd inrättas. Jag har tidigare berört ett av de spörsmål,

som lämpligen icke böra avgöras av statlig myndighet utan att de

belysts ur olika synpunkter av en nämnd representerande olika intressen.

Det är icke möjligt att på förhand mera i detalj angiva arten av de frågor,

vilka av kontrollmyndigheten böra hänskjutas till nämnden för dess hörande.

Under en övergångstid, innan tillräcklig praktisk erfarenhet rörande

skatten och dess verkningar hunnit vinnas, torde det emellertid vara lämpligt,

att kontrollstyrelsen inhämtar nämndens råd i prejudicerande frågor

rörande olika förbrukarkategoriers hänförande till styckeskatte- eller värdeskaltegruppen

samt angående värdering av kraft, vilken förbrukas av producenten

eller levereras till icke fristående förbrukare. Sedan skatten tilllämpats

någon tid torde behovet av särskild rådgivande nämnd minska, och

det är möjligt att den icke kommer att vara erforderlig under ett kommande

budgetår. Instruktion m. m. för nämnden torde böra fastställas av Kungl.

Maj :t. Likaså torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma ersättning

till ledamöterna.

Svenska vattenkraftföreningen har framhållit, att ödebygdselektrifieringen

genomförts till betydande kostnader, ofta med statligt bidrag. Då det

icke vore lämpligt att lägga skatt på ödebygdskraft har föreningen föreslagit

befrielse från elskatt för dylika fall. Föreningen har även, under

erinran om de höga råkraftprisen på Gotland, vilka sammanhängde med

att kraften producerades med ånga, föreslagit att Gotland undantoges från

beskattningen. Från Gotlands elverk och Gotlands högerförbunds styrelse

ha med samma motivering hemställts om skattebefrielse för elektrisk

kraft, som produceras på Gotland.

Vad sålunda framförts synes med hänsyn till de speciella omständigheterna

i dessa fall böra beaktas. I fråga om kraften till ödebygder torde skattefriheten

böra bestämmas av kontrollmyndigheten från fält till fall. Lämpligen

torde i dylika fall den av utredningsmannen föreslagna nämnden böra

höras. Den gotländska elkraften bör direkt i författningen undantagas från

beskattning.

I ett remissyttrande har framhållits, att den ångproducerade kraften

över huvud borde undantagas från beskattning på grund av de höga framställningskostnaderna.

Då emellertid sådan kraft ofta kompletterar en elproduktion,

grundad på vattenkraft, låter det sig icke göra att generellt

medgiva skattebefrielse för den ångproducerade kraften. Kontrollstyrelsen

bör emellertid, där så finnes påkallat, kunna medgiva en förmånligare

skatteberäkning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

På sätt i promemorian förordats torde skatteförordningen böra utformas

i nära anslutning till varu- och försäljningsskatteförordningarna. I enlighet

härmed och med iakttagande av vad i det föregående anförts och förordats

har inom finansdepartementet upprättats förslag till förordning om skatt

å elektrisk kraft (elskatteförordning).

Jag övergår härefter till att behandla vissa detaljer i den förordade lagstiftningen

och följer därvid paragraf ordningen i förenämnda förslag.

1 §•

I promemorian har framhållits, att i viss omfattning kraft genereras huvudsakligen

för utnyttjande i producentens hushåll eller egna rörelse. Detta

sker medelst vindmotorer och mindre vattenturbiner eller andra anordningar

för vattenkraftens tillgodogörande eller medelst mindre kraftverk för

ånga eller bensindrift. Den på dylikt sätt framställda kraften blir i regel

relativt dyrbar och någon kontroll däröver är ofta icke möjlig. I enlighet

med vad i promemorian förordas böra lämpligen de producenter undantagas,

som förfoga över en lägre sammanlagd generatoreffekt än 100 kilowatt.

Sker emellertid distribution av kraft i mera nämnvärd omfattning

bör kraften beskattas även om generatoreffekten understiger 100 kilowatt.

Gränsen synes härvid kunna sättas vid 10 abonnenter. Det förekommer

icke sällan, att producent av elektrisk kraft inköper kompletterande

kraft såsom stödkraft eller reservkraft. Även om i dylika fall egna generatoreffekten

understiger 100 kilowatt och antalet anslutna abonnenter understiger

10 bör skatteplikt i princip föreligga i fråga om den sammanlagda

kraften, då eljest svårigheter skulle uppkomma vid utskiljandet av den

köpta kraft, som levererats till förbrukare eller nyttjats i egen rörelse. Är

den egna produktionen synnerligen obetydlig bör kontrollstyrelsen kunna

förordna om skattefrihet för den sålunda framställda kraften.

I princip bör, i likhet med vad som i allmänhet gäller i fråga om varubeskattning,

skatt icke utgå för gratisleveranser; kraften skall alltså ha levererats

mot betalning för att skatteplikt skall föreligga. Härför talar ock det

förhållandet, att dylik kraft i allmänhet icke uppmätes. Statskontoret har

emellertid ifrågasatt beskattning även i dessa fall och vattenfallsstyrelsen har

förordat, att gratiskraft uppgående till minst 100 kilowatt skall beskattas

och att därvid emottagaren av kraften i skattehänseende skall jämställas

med producent. Vad vattenfallsstyrelsen sålunda förordat har jag ansett mig

böra med viss jämkning biträda och stadgande härom har införts i 1 §.

I enlighet med förslag av kontrollstyrelsen bör stadgas, att skatt icke

skall erläggas för kraft som framställes och förbrukas å fartyg eller annat

transportmedel. Härigenom undantages från skatt icke blott kraft som

framställes å de större fartygens elektricitetsverk och som förbrukas för

belysning med flera ändamål utan även kraft som framställes å transportmedel

för dettas framdrivande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

4 §•

Elskatten bör i enlighet med vad utredningsmannen förordat i princip

inlevereras till statsverket av den distributör, som levererar kraft till förbrukaren.

Undantagsvis förekommer, att privat förbrukare av elkraft levererar

en del av den av honom mottagna kraften vidare, exempelvis till granngårdar

eller till anställdas bostäder. I fall av dylik icke yrkesmässig distribution

bör skatten av praktiska skäl inlevereras av den yrkesmässiga distributören.

I anslutning härtill stadgas, att skattskyldigheten inträder, då elkraften

levereras till förbrukare eller icke yrkesmässig distributör. Skatten

debiteras av den yrkesmässiga distributören i samband med att räkningen

å kraftavgifterna utskrives. Såsom jag förut angivit innebär debiteringen

i de fall där styckeskatt skall utgå, att kraftavgifterna beräknas

efter ett pris per kilowattimme, som med 1 öre överskjuter det eljest tilllämpade.

Den emottagna skatten skall av distributören redovisas till statsverket.

Då det är förbrukaren av kraften och icke distributören som är

skattskyldig, benämnes denne icke skattskyldig distributör utan skatteredovisande

distributör. Erlägger skattskyldig förbrukare icke skatten till

distributören bör denne vidtaga samma åtgärder för skattens utfående som

annars tillämpas för att erhålla likvid för kraftleveranser, i allmänhet avstängning

från strömtillförsel. Vidtager icke distributör åtgärder som skäligen

bort komma i fråga inträder enligt förevarande författningsstadgande

skyldighet för distributören att själv erlägga skatten. Det är givet, att

detta stadgande av kontrollmyndigheten bör nyttjas med en viss försiktighet.

5 §.

I paragrafen stadgas möjlighet för Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, kontrollstyrelsen att medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt. I andra skatteförfattningar är denna rätt förbehållen Kungl. Maj :t.

Då här frågor om skattebefrielse eller skattenedsättning torde uppkomma i

ett relativt stort antal fall av ensartad typ — exempelvis där fråga är om

beskattning av ånggenererad kraft eller kraft till ödebygder — torde Kungl.

Maj :t böra äga befogenhet att överlämna åt kontrollstyrelsen att i vissa angivna

standardfall och enligt givna riktlinjer medgiva skattebefrielse eller

skattenedsättning. Uppkommer fråga om avsteg för framtiden från gällande

skattebestämmelser i fall, som nu avses, kan i enahanda ordning avvikelse

medgivas med tillämpning av 3 § sista stycket.

6 §•

Stadgandet överensstämmer i allt väsentligt med vad utredningsmannen

förordat. Det tillägget har dock gjorts, att skatteredovisande distributör i

anmälan även skall lämna uppgift om de debiteringsperiodcr, som tillämpas

av honom. I regel ske avläsningarna periodiskt, exempelvis månadsvis, kvartalsvis

eller tre eller två gånger om året. Vid månadsavläsning, liksom vid

kvartalsavläsning, sker debitering i regel kvartalsvis. I dylika fall sker alltså

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

debitering för kvartal och kvartalet utgör debiteringsperiod. För att underlätta

de skatteredovisande distributörernas arbete är det lämpligt, att

skattedeklaration icke generellt avgives för månad eller för kvartal, såsom

fallet är i fråga om andra indirekta skatter, utan att anknytning beträffande

varje distributör göres till de av honom tillämpade debiteringsperioderna.

De individuella debiteringsperioderna skulle alltså bliva deklarationsperioder.

Då det är erforderligt, att kontrollmyndigheten i förväg är underrättad

om dessa perioder, har i förevarande paragraf stadgats skyldighet för

distributören att anmäla desamma.

10 §.

I fråga om deklarationens innehåll får jag framhålla, att deklarationen

lämpligen synes kunna utformas såsom en kontokurant och innefatta — förutom

statistiska uppgifter beträffande kraftleveranser och kraftförbrukning

under debiteringsperiod eller, för bl. a. producent med skattepliktig egenförbrukning,

annan redovisningsperiod jämte därå belöpande skattebelopp

— en redovisning av de vid deklarationsperiodens utgång influtna skattebeloppen.

Närmare bestämmelser angående deklarationer och redovisningsperioder

torde böra meddelas av Kungl. Maj :t efter förslag av kontrollstyrelsen.

övergångsbestämmelser.

Förordningen torde på i promemorian anförda skäl böra träda i kraft

den 20 juni 1951. Avläsningarna hos kraftabonnenterna ske såsom nyss

angivits periodvis, i vissa fall månadsvis -— detta gäller framför allt högspänningsabonnenterna

—- i andra fall åter i allmänhet tre eller två gånger

per år. Då avläsningar givetvis icke kunna ske hos alla abonnenter vid eller

i nära anslutning till förordningens ikraftträdande, uppkommer fråga om

och på vad sätt skattebeläggning skall ske av kraft, som förbrukats under

tiden från förordningens ikraftträdande fram till första avläsning därefter.

I promemorian har här så vitt angår abonnenter, där månadsavläsning

sker, förordats att kraften skall vara skattefri fram till första avläsningen

efter förordningens ikraftträdande.

För andra abonnenter har i promemorian föreslagits, att den kraft, som

förbrukats under tiden mellan sista avläsningen före och första avläsningen

efter förordningens ikraftträdande, skall proportioneras jämnt på hela perioden

och att den del, som faller på tiden fr. o. m. den 1 juli 1951 skall bli

beskattad. Det förordade systemet torde, ehuru ur rättvisesynpunkt lämpligt,

icke kunna praktiskt genomföras utan ett betydande merarbete vid

avläsning och debitering. Lämpligen synes såsom huvudregel även för

andra abonnenter än sådana hos vilka avläsning sker månadsvis skattefrihet

böra medgivas för kraft, som förbrukats under tiden fram till den första

avläsningen efter förordningens ikraftträdande. För att förebygga att

denna av skatteskäl uppskjutes bör samtidigt stadgas att den skall verkställas

senast vid den tidpunkt, då avläsningen enligt hos distributören

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

tidigare tillämpade principer senast skolat ske, dock icke efter utgången

av september 1951. Kontrollstyrelsen bör emellertid kunna medgiva undantag

från detta stadgande.

Övriga vid ikraftträdandet uppkommande problem äro huvudsakligen av

teknisk natur.

Kontrollkostnaderna.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit äro de beräkningar, styrelsen framlagt

rörande kostnaderna för kontrollen av elskatten, osäkra. Sålunda

torde den personalökning hos kontrollstyrelsen och dess lokalförvaltning,

som är erforderlig för ifrågavarande kontroll, icke kunna närmare bestämmas,

innan erfarenhet vunnits om beskattningsarbetet. Kontrollstyrelsen

har beräknat de löpande kontrollkostnaderna till omkring 250 000 kronor

första året och 400 000 kronor per år i fortsättningen. Med den förhållandevis

enkla utformning, som beskattningen enligt det av mig förordade förslaget

skulle erhålla, torde dessa kostnader emellertid sannolikt kunna reduceras

något. Då anslagen till kontrollstyrelsens verksamhet för nästa

budgetår redan anvisats av riksdagen, torde ett genomförande av förslaget

föranleda, att vissa anslagsposter komma att överskridas. Med hänsyn

härtill torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj :t att från vederbörliga

till kontrollstyrelsens verksamhet anvisade anslag ställa medel till

förfogande för de utgifter, som må bliva erforderliga för bestridande av

kostnaderna för ifrågavarande kontroll. Jag hemställer i det följande om

medgivande i sådant hänseende. Därest kostnad uppstår i samband med

beredande av ökat lokalutrymme för kontrollstyrelsen eller dess lokalförvaltning,

torde Kungl. Maj :t äga möjlighet att över staten för statens allmänna

fastighetsfond anvisa härför erforderliga medel.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget

till förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning);

samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1951/

52 till kontrollstyrelsens förfogande ställa medel för de utgifter,

som må bliva erforderliga för bestridande av kostnaderna

för kontrollen av elskatten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

j

Ur protokollet:

Erik Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. a1 i texten
  2. SU 1951:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft s. 35 i texten
  3. BevU 1951:59 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 s. 1 i texten
  4. Rskr. 1951:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med, förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft a1 i texten
  5. BevU 1951:48 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 40 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 143 med förslag till f s. 1 i texten

Visa alla 6