Angående den civila regionala beredskapsorganisationen
1951-03-16 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:149, Angående den civila regionala beredskapsorganisationen
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition nr 149
1
Nr 149.
Kungl. Mayts proposition till riksdagen angående den civila regionala
beredskapsorganisationen; given Stockholms
slott den 16 mars 1951.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att länsstyrelserna skola fungera såsom regionala
organ på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Inom länsstyrelses
landskansli skall därför organiseras en underavdelning för handhavande av
hithörande frågor. Underavdelningen skall vara uppdelad på fyra detaljer, var
och en ledd av en sakkunnig person.
Vidare föreslås, i syfte att åstadkomma en samordning beträffande planläggningen
av de civila försvarsuppgifterna, och för att i krig möjliggöra en
civilmilitär samverkan, sammanförande av vissa län till civilområden, som i
stort sett sammanfalla med militärområde. Till befälhavare inom sådant civilområde
skall utses en landshövding.
Smärre ersättningar förutsättas skola utgå till vissa utanför länsstyrelse
stående personer, vilka anlitas för planläggningsarbete. Kostnaderna för organisationen
ha uppskattats till cirka 100 000 kronor.
2
Kungl. May.ts proposition nr 149
Utdrag av protokollet över inrikes ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern ERLANDER, statsråden SKÖLD, QUENSEL, DANIELSON, VOUGT,
ZETTERBERG, NILSSON, STRÄNG, ERICSSON, MOSSBERG, ANDERSSON,
LINGMAN, HAMMARSKJÖLD.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.
Inledning.
Genom beslut den 29 juni 1950 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla högst två sakkunniga att inom departementet biträda
med utredning rörande länsstyrelsernas krigsorganisation m. m. Med stöd
av bemyndigandet tillkallades därefter såsom sakkunniga landshövdingen Th.
Bergquist, tillika ordförande, samt avdelningschefen i inrikesdepartementet,
kanslirådet A. V. R. Tottie.
De sakkunniga ha avgivit betänkande angående den civila regionala krigsorganisationen
den 11 januari 1951.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,
krigsmaterielverket, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, generalpoststyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, centrala
driftledningen, statskontoret, statens lönenämnd, statens organisationsnämnd,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens jordbruksnämnd,
statens bränslekommission, statens handels- och industrikommission,
medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, samtliga länsstyrelser och statspolisintendenten.
Vidare har utredningsmannen angående krigssjukvården m. m.,
expeditionschefen i inrikesdepartementet E. Montell, inkommit med en skrivelse
den 12 mars 1951.
3
Kungl. May.ts proposition nr 149
Nuvarande regionala organisation.
Det totala försvaret indelas i olika grenar, nämligen det militära försvaret,
civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det administrativa försvaret och det
psykologiska försvaret. För att det totala försvarets syften skola nås, fordras
en nära samverkan mellan alla de särskilda grenarna. Framförallt ankommer
det på de olika civila försvarsgrenarna att verka för att det militära försvaret
på allt sätt understödjes samt att försvarsviljan och försvarsförmågan hos
folket upprätthålles.
Riket indelas i lantmilitärt hänseende i militärområden. Militärområde indelas
i försvarsområden. Territorialvattnet vid rikets kuster indelas i sjömilitärt
hänseende i marindistrikt.
1 flygmilitärt hänseende indelas riket i flygbasområden.
Territoriella befälhavare äro militärbefälhavare för militärområde, marindistriktschef
för marindistrikt, flygbasområdeschef för flygbasområde samt
försvarsområdesbefälhavare för försvarsområde.
Militärområdena omfatta:
I militärområdet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jönköpings
län ävensom Kalmar län utom Västerviks stad samt IJkna, Gamleby
och Hjorteds landsfiskalsdistrikt;
II militärområdet: Gävleborgs, Jämtlands och Västernorr lands län samt
Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt av Uppsala län;
III militärområdet: Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs
län;
7V militärområdet: Stockholms stad, Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands
och Stockholms län, Västerviks stad samt Ukna, Gamleby och
Hj or teds landsfiskalsdistrikt av Kalmar län ävensom Uppsala län utom Älvkarleby,
Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt;
V militärområdet: Örebro, Värmlands och Kopparbergs län;
VI militärområdet: Västerbottens och Norrbottens län; samt
VII militärområdet: Gotlands län.
Vissa civila myndigheter ha redan nu en krigsorganisation. Detta gäller
bl. a. statens järnvägar, telegrafverket, postverket, väg- och vattenbyggnadsverket,
organisationen för kraftförsörjningen, byggnads- och reparationsberedskapsorganisationen,
arbetsmarknadsorganisationen samt drivmedelscentralen.
Sambandet mellan dessa civila myndigheter, å ena, och de militära myndigheterna
och länsstyrelserna, å andra sidan, är, i den mån kontinuerligt
samband under krigsförhållanden är planerat, organiserat på olika sätt. Statens
järnvägars distriktsförvaltningar upprätthålla samband med militära
myndigheter genom i förvaltningarna placerade militärassistenter. Samordningen
av militära transporter sker genom de militära transportledarorganen.
Några särskilda sambandsmän avses icke skola placeras hos länsstyrelserna.
Telegrafverkets regionala organ skola i möjligaste mån lokalt anknyta till
4
Kungl. May.ts proposition nr 149
närmaste militärbefälhavare eller länsstyrelse, i mån av behov genom särskilda
sambandsmän. Vid krig organiseras krigspostväsendet. Särskilda sambandsmän
avses icke skola finnas mellan postverkets regionala myndigheter
och andra motsvarande civila myndigheter. Vägdirektör skall hålla samband
med vederbörande militärbefälstab eller kårstab samt länsstyrelses försvarsavdelning.
Till varje länsstyrelse avses en ingenjör skola avdelas såsom sambandsman.
För samordning på civilförsvarets område äro givna vissa föreskrifter
om samarbete mellan kraftföretagschef samt militära myndigheter
och civilförsvarsmyndigheter. Byggnads- och reparationsberedskapsorganisationen
knyter direkt an till de militära myndigheterna. Något särskilt samband
mellan denna och civila organisationer är icke planerat.
Vad angår länsstyrelserna har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1950
förordnat, att envar länsstyrelse skulle uppgöra en provisorisk plan för sin
krigsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med en av 1948 års länsstyrelseutredning
utarbetad promemoria. Jämlikt beslutet skall inom landskansliet
i krig upprättas ett antal underavdelningar eller arbetsdetaljer, nämligen
1) försvarsavdelningen, 2) en detalj för det ekonomiska försvaret, 3) en
detalj för materielfrågor m. m., 4) en trafikdetalj, 5) en sjukvårdsdetalj, 6)
en veterinärdetalj, 7) en detalj för ärenden angående allmän ordning och säkerhet
samt andra polisfrågor, 8) en socialdetalj samt 9) en allmänt administrativ
detalj. Vidare förutsättes en kontaktman från vägförvaltningen skola
tjänstgöra i länsstyrelsen. Beträffande landskontoret förutsättes i första hand
allenast den förändringen, att en särskild detalj bör förberedas med uppgift
att svara för utbetalningar avseende civilförsvaret, rekvirerad egendom, krigsfamiljebidrag
m. m. Beträffande beslutets närrmare innebörd torde få hänvisas
till betänkandet.
Förslag.
I. Utredningen rörande länsstyrelsernas krigsorganisation.
Den ekonomiska beredskapen i länsinstansen.
Det ekonomiska försvaret omfattar i första hand åtgärder för att säkerställa
produktion, lagring och distribution av olika förnödenheter, såsom jordbruksprodukter,
bränsle, råvaror, färdiga industriprodukter m. m. ävensom kraft,
gas o. dyl. Hit höra även frågor om disposition av tillgänglig arbetskraft, anskaffande
av reservarbetskraft, tillgodoseende av transportbehoven i ett krigsläge,
försäkringsfragor av olika slag, förberedelser för skyddande av prisnivån,
åtgärder för att skapa en tillfredsställande ordning på hyresmarknaden
eller för att eljest tillgodose bostadsförsörjningen samt frågor om åtgärder på
valuta- och kreditområdena liksom i övrigt på det finansiella och penningpolitiska
området.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
Försvarsförberedelserna på det ekonomiska området böra i största möjliga
utsträckning handhas av de myndigheter, som syssla med motsvarande fredsproblem.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap åvilar att handha
detaljplaneringen på de områden, där andra lämpliga statliga centralorgan icke
finnas, samt att leda, övervaka och samordna försvarsförberedelserna. Något
allmänt organ i länsinstansen med motsvarande uppgifter finnes f. n. ej.
Ett klart behov av ett allmänt regionalt organ på ifrågavarande område
föreligger. Att länsstyrelsen skulle bli ett sådant organ ter sig naturligt redan
med hänsyn till länsstyrelsens centrala ställning inom länsförvaltningen. Därtill
kommer, att länsstyrelsen redan handhar vissa uppgifter beträffande den
ekonomiska försvarsberedskapen, främst trafikplanläggningen och de från
kristidsstyrelserna övertagna beredskapsuppgifterna på livsmedelsområdet.
Länsstyrelsen har tillika i fråga om civilförsvaret och den administrativa försvarsberedskapen
centrala uppgifter och en dominerande ställning i länet.
Med hänsyn härtill är det lämpligt, att uppgifter av mera allmän och samordnande
karaktär administreras av länsstyrelsen, som alltså bör konstitueras
som ett allmänt regionalt organ på det ekonomiska försvarsberedskapsområdet.
Ansvaret för de regionala försvarsförberedelserna bör fördelas efter samma
riktlinjer som gälla för den centrala instansen, d. v. s. de olika detaljplaneringarna
skola handhas av de organ, som syssla med motsvarande fredsuppgifter,
medan länsstyrelsen dels skall handha detaljplaneringar på återstående
områden och dels leda, övervaka och samordna samtliga försvarsförberedelser.
Den ekonomiska försvarsberedskapens organ skola själva effektuera eller
tillse, att de militära myndigheternas och civilförsvarsmyndigheternas krav
på förnödenheter och material m. m. tillgodoses. Samtidigt skola dessa organ
övervaka och leda den verksamhet, som erfordras för civilbefolkningens nöjaktiga
försörjning. Planläggningen måste gå ut på ett aktivt ledande av såväl
produktion som distribution. För produktionen bör planläggningen företrädesvis
avse försörjningen med arbetskraft, råvaror, bränsle och elkraft samt
transportmedel. På distributionssidan återfinnas främst problemen om transportmedlen
och försörjningen med elkraft och drivmedel. Det är knappast
möjligt att ange några bestämda riktlinjer för i vad mån detaljplaner böra uppgöras.
Sannolikt måste detaljplanläggning över huvud inriktas allenast på
”uppmarschen” och ett mer eller mindre kortvarigt inledningsskede av ett
krig. Utredningen förutsätter, att all planläggning skall ske i samarbete med
de militära myndigheterna samt i samråd med och efter anvisningar av vederböi-ande
centrala civila myndigheter, främst riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Beträffande livsmedelsförsörjningen bör länsstyrelsen skaffa
sig en överblick över produktionen inom jordbruket och fisket, lagerförhållanden,
livsmedelsindustri och handel samt transportförhållanden. Länssty
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
relsen bör tillse, att hithörande företag erhålla den beredskapsplanläggning,
som kan vara erforderlig. Anskaffningen av livsmedel bör planläggas så, att
utpräglade bristsituationer inom vissa områden om möjligt icke uppkomma.
En mycket viktig uppgift är att förbereda omedelbart ikraftträdande av en
livsmedelsransonering.
Länsstyrelsen bör vidare skaffa sig en såvitt möjligt fullständig kännedom
om länets industriproblem så att det blir möjligt att vid ett krigsutbrott
omedelbart säkra ett fast grepp om försörjningsläget. Industriernas
arbetskrafts-, råvaru-, bränsle- och transportproblem i krig böra kartläggas.
Möjligheter till omställningar och utvidgningar böra undersökas. Länsstyrelsen
bör vara beredd att till de centrala myndigheterna lämna uppgifter bl. a.
om lager av olika slag så gott som omedelbart vid ett krigsutbrott. Även därefter
bör länsstyrelsen ständigt följa förhållandena.
Beträffande bränsleförsörjningen förutsättes, att länsstyrelsen
handhar planeringen i dess helhet och för virkesanskaffningen. Länsstyrelsen
bör kartlägga tillgångar och behov, planlägga och förbereda ikraftträdande
av ransoneringar samt uppgöra katastrofplaner för städer, större samhällen
och vissa industrier med syfte att ianspråktaga så närliggande tillgångar som
möjligt.
Vad angår vissa andra planläggningsfrågor bör länsstyrelsen
ägna uppmärksamhet åt problemen rörande kraftförsörjningen, arbetsmarknaden
samt anläggnings- och byggnadsverksamhet m. m.
Länsstyrelsernas krigsorganisation.
Länsstyrelsernas krigsorganisation måste planläggas på sådant sätt, att en
länsstyrelse vid förbindelseavbrott i erforderlig grad kan övertaga de centrala
myndigheternas uppgifter och åstadkomma den nödvändiga samordningen
inom länet. Samtidigt bör krigsorganisationen så nära som möjligt
ansluta till fredsorganisationen.
Därest ett krig kommer att föregås av ett relativt långvarigt beredskapstillstånd
kan det framstå som önskvärt att vissa nya särskilda organ inrättas
för olika regleringsåtgärder. A andra sidan är det av största betydelse att,
om sådana organ hinna inrättas, de konstrueras på ett sätt, som medger den
särskilt i krig oundgängligen erforderliga samordningen mellan olika verksamhetsområden.
Vid krigsfall utan längre föregående beredskap måste de
erforderliga statliga regleringarna och dirigeringen av det civila livet kunna
sättas in med största möjliga effektivitet utan nämnvärt varsel. I första hand
måste man då lita till de organ och befattningshavare, som dessförinnan handhaft
planläggningen. De verksamhetsgrenar, där planläggningen nu ankommer
på länsstyrelsen böra därför i ett verkställighetsskede administreras av
länsstyrelsen. Övergången kan ske hastigare och mera smidigt, om verksamheten
förblir i länsstyrelsens regi än om nya organ skola inrättas. I ett krigs
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
läge blir säkerligen även förbindelserna med centralmyndigheterna så försvårade,
att länsstyrelsen snart måste övertaga en stor del av centralmyndigheternas
befogenheter eller i vart fall verka för en effektiv samordning.
Utredningens förslag till särskild organisation för det ekonomiska försvaret
innebär i huvudsak följande.
I stort sett torde de genom Kungl. Maj:ts förut omnämnda beslut den 29
juni 1950 fastställda riktlinjerna kunna läggas till grund. På vissa viktiga
punkter bör organisationen emellertid utbyggas och kompletteras, särskilt
med avseende på den ekonomiska försvarsberedskapen.
Inom varje landskansli bör finnas en särskild underavdelning för ärenden
rörande det ekonomiska försvaret. Avdelningen bör i krigsorganisationen
vara indelad i ett antal detaljer för ärenden som beröra 1) konsumtionsregleringar,
2) jordbruksproduktionen, 3) industrins verksamhet samt 4) bränsleförsörjningen.
Länsstyrelsen bör snarast utse någon att vara chef för denna underavdelning,
i regel en person utanför länsstyrelsen med god kännedom om länets
ekonomiska liv, vilken kan fullgöra uppdraget som deltidssyssla. Därjämte
böra utses vissa sakkunniga och eljes lämpliga personer att såsom chefer för
någon eller några av arbetsdetaljerna eller som medlemmar i ett särskilt råd
inom länsstyrelsen biträda vid handläggningen av de till resp. detalj hörande
ärendena. Det förstnämnda alternativet torde i vart fall böra tillämpas i krig.
Även dessa uppdrag böra vara deltidssysslor. Länsstyrelserna böra även överväga
och förbereda utseende av ersättare för nämnda personer.
Vid sidan härav skulle det vidare vara av stort värde att i ett verkställighetsläge
ha tillgång till personer, vilka som företrädare för en större allmänhet
kunna deltaga i handläggningen särskilt av frågor av mera allmän betydelse.
Länsstyrelserna böra i detta syfte förbereda utseende av två eller högst
tre allmänt betrodda personer.
Skulle av särskild anledning anses lämpligt att inrätta fristående kristidsstyrelser,
torde chefen för den ekonomiska försvarsavdelningen kunna förutsättas
bli ordförande och företrädarna för de olika arbetsområdena ledamöter.
I fred bör chefen, för den ekonomiska försvarsavdelningen med biträde av
nämnda företrädare för de olika arbetsområdena leda planläggningen inom
dessa områden samt följa planläggningsarbetet även på övriga till det ekonomiska
försvaret hörande områden m. m. Han bör också i erfoderlig omfattning
taga kännedom om den militära planläggningen. Närmast under landshövdingen
bör vidare landssekreteraren övervaka planläggningens fortgång.
För att länsstyrelsen skall kunna effektivt utöva en central ledning bör
länsstyrelsen träffa förberedelser för att direkt föredragning från ifrågakommande
fristående organ (främst vägförvaltning, länsarbetsnämnd och kommunikationsverkens
lokalförvaltningar) skall kunna ske i länsstyrelsen. Till
varje länsstyrelse bör vidare i krig knytas en i länets vatten- och avloppsfrågor
sakkunnig (vederbörande distriktsingenjör för vattenförsörjning och
avlopp eller hos denne anställd ingenjör).
Frågan om hälso- och sjukvårdens organisation är föremål för särskild undersökning,
som ännu ej avslutats. Med anledning härav torde den nu gällande
provisoriska organisationen på denna punkt tills vidare böra bibehållas.
I fråga om överståthållarämbetets krigsorganisation förordar utredningen,
att en särskild avdelning eller sektion för det ekonomiska försvaret uppbygges
på i huvudsak samma sätt som föreslagits beträffande länsstyrelserna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
Samordningen mellan länen.
Allmänna synpunkter. I krig är det nödvändigt, att de centrala myndig’
heternas befogenheter i största möjliga utsträckning decentraliseras. Förbindelsesvårigheter
och nödvändigheten av snabba beslut komma ofta att
omöjliggöra en central ledning annat än möjligen i stora drag. Under sådana
omständigheter måste uppenbarligen en ersättning skapas. I dylikt syfte äro
bl. a. bestämmelser meddelade om att samråd i olika frågor skall ske mellan
skilda regionala myndigheter. För att samordningen skall bli fullt effektiv
torde emellertid blotta samrådet icke alltid förslå. Det torde stundom vara
önskvärt, att även i den regionala instansen en central myndighet finnes, som
kan avgöra prioritetsfrågor och är beklädd med myndighet att dirigera verksamheten.
I bl. a. administrativa fullmaktslagen är förutsatt, att länsstyrelserna,
var och en inom sitt län, skola kunna beklädas med ganska vidsträckta
befogenheter i förevarande avseenden.
Länet torde emellertid ofta bli för snävt område för den samordning, varom
nu är fråga. Bland frågor, som i krig kunna behöva avgöras regionalt men
inom större områden än län, kunna nämnas utnyttjande av elkraften, dirigering
av vägunderhållsavdelningar och andra reparationsavdelningar inom
väg- och vattenbyggnadsverket, liknande avdelningar inom telegrafverket,
statens järnvägar samt vattenfallsverket och anslutna privata kraftföretag, vidare
dirigering av järnvägarnas rullande material ävensom av evakueringsoch
flyktingströmmar, disposition av bränsle, råvaror och arbetskraft för
olika industriella ändamål, förflyttning av lager samt utnyttjande av sjukvårdsresurser
m. m. Över huvud när det gäller att effektivt utnyttja de samlade
resurserna inom en del av landet måste avgörandena kunna träffas av
en myndighet med överblick över tillgångar och behov inom större områden
än länet. Även utan att förbindelseavbrott uppkomma torde en så pass vidsträckt
decentralisering böra ske, att redan därmed omfattande samordningsfrågor
aktualiseras. Det är även tänkbart, att den centrala ledningen blir så
engagerad av angelägenheterna inom en viss del av landet, att en eller flera
andra delar i stor utsträckning måste lämnas åt sig själva. Både för samordningen
inom sådana landsdelar och för att därifrån organisera största möjliga
bistånd åt andra delar måste resurserna kunna samordnas inom större områden
än de enskilda länen. En samordning på vissa områden länen emellan
erfordras uppenbarligen i ett beredskapsläge även för att befrämja en forcerad
upprustning.
Regionens omfattning. De områden, inom vilka en samordning i krig kommer
att erfordras, kunna icke i fred med bestämdhet anges. Deras omfattning
måste i hög grad bli avhängig av de militära operationerna och andra
krigshändelser. Områdena böra emellertid lämpligast anknytas till den militära
områdesindelningen i fred. Militärbefälhavarens (kårchefens) verksamhet
skulle i hög grad underlättas, om han får att göra med endast en civil
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 9
myndighet i stället för som nu ett antal länsstyrelser jämte andra civila myndigheter.
Den civila indelningen bör följa länsgränserna.
Utredningen förordar, att inom vissa områden, i huvudsak motsvarande
I—VI militärområdena, förberedes en samordning av den civila krigsinsatsen
på olika verksamhetsfält. Gotlands län, som utgör ett militärområde, beröres
alltså icke av detta förslag. Områdena, förslagsvis benämnda civilområden,
böra erhålla motsvarande numrering som militärområdena. Beträffande
de län, som äro uppdelade på två militärområden, bör gälla, att Uppsala
län i sin helhet skall tillhöra fjärde civilområdet och Kalmar län i sin
helhet första civilområdet.
Den regionala organisationen. Samordningen av den civila krigsinsatsen
inom förut nämnda större regioner bör i krig handhas av ett gemensamt organ,
vilket måste stå under auktoritativ och kvalificerad ledning. De civila
synpunkterna måste sakkunnigt företrädas vid samråden med de militära
befälhavarna. Det regionala organet måste vidare kunna ge direktiv till länsstyrelserna
och andra civila myndigheter inom sitt område. Redan i fred
bör man organisera en stomme till ett sådant organ.
En planering avseende den större regionen bör äga rum. De enskilda länsstyrelsernas
och andra regionala organs planläggning inom regionen måste
samordnas. Organet skall ha noggrann kännedom om och överblick över resurser
och behov samt de olika problemen inom .regionen i dess helhet. Av
dessa skäl är det ofrånkomligt, att i fred vissa befattningshavare finnas, som
sätta sig in i och följa planeringsarbetet inom regionen i dess helhet. Den
lämpligaste utvägen torde vara att på något sätt knyta organet till en av
länsstyrelserna inom regionen, d. v. s. inom vederbörande militärområde. Enligt
utredningens mening bör sålunda åt en av landshövdingarna inom varje
civilområde uppdragas att leda samordningen av den civila försvarsplanläggningsverksamheten
inom civilområdet. En motsvarande ordning är sedan juli
1950 införd i Norge. I krig bör ifrågavarande landshövding såsom civilbefälhavare
leda hela den civila verksamheten inom området.
I fred böra civilbefälhavares arbetsuppgifter vara att verka
för samordning mellan den militära och den civila försvarsberedskapsplanläggningen
samt för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planläggas
och samordnas de olika myndigheterna emellan. Den egentliga planläggningen
skall dock alltfort ankomma på de enskilda länsstyrelserna och
andra fristående regionala organ. Civilbefälhavaren skall följa planläggningen
inom de i området ingående länen. Planläggningen inom militärområdet kommer
i princip att bestå av en sammanfattning av de särskilda regionala myndigheternas
planer. Hos civilbefälhavaren bör därför regelmässigt finnas dubbletter
av dessa planer. Civilbefälhavaren bör få del av alla direktiv och anvisningar
från centralt håll och verka för att dessa leda till enhetliga åtgär
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
der. Han bör även underrättas om initiativ till planläggningsåtgärder, undersökningar
o. dyl. samt verka för att erforderliga planläggningsåtgärder eller
undersökningar m. m. komma till stånd. Civilbefälhavaren bör å sin sida
hålla de centrala och regionala myndigheterna underrättade om vilka åtgärder
han själv vidtager. Framför allt måste han stå i nära kontakt med —
förutom militärbefälhavaren och vederbörande länsstyrelser — riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap och civilförsvarsstyrelsen.
Ifråga om civilbefälhavarens kansli föreslår utredningen.
För att civilbefälhavaren skall kunna fylla sin uppgift måste till hans förfogande
stå erforderlig personal, lämpligen i form av ett särskilt kansli. I detta
böra i regel ingå väl skickade befattningshavare vid sådana myndigheter, för
vilka samordningen inom större områden har särskild betydelse. Dessa områden
äro — förutom det ekonomiska försvaret — i första hand civilförsvaret,
vägväsendet, arbetsmarknadsområdet, hälso- och sjukvården, säkerhetstjänsten
och polisväsendet i övrigt, biltrafikområdet samt det allmänt administrativa
området. Föredragandena torde i första hand böra utväljas bland de på
vederbörande verksamhetsområden inom civilområdet sysselsatta chefstjänstemännen.
Sålunda torde i regel böra uttagas en av civilförsvarsdirektörerna,
en av vägdirektörerna, en av länsarbetsdirektörerna, en av förste
provinsialläkarna, en av landsfogdarna samt en av länsstyrelsernas trafikföredragande
inom civilområdet ävensom en jurist vid någon av länsstyrelserna
inom civilområdet.
Då civilbefälhavaren och hans kansli i krig komma att lämna sina fredsbefattningar,
måste det sörjas för att lämpliga ersättare finnas, vilka i fred
blivit väl insatta i arbetet och framför allt i krigsplanläggningen.
Utredningen har icke funnit möjligt att tillgodose behovet av föredragande
i huvuddelen av de ekonomiska försvarsfrågorna på samma
sätt som när det gäller övriga verksamhetsgrenar. Behovet på detta område
synes icke kunna täckas på annat sätt än genom att nyinrätta vissa befattningar.
Hos någon befattningshavare måste vidare läggas ett särskilt ansvar
för samordningen mellan alla de olika verksamhetsgrenar, som äro företrädda
inom kansliet, ävensom mellan dessa och andra försvarsberedskapsområden,
icke minst det militära. Av nu angivna skäl och med hänsyn till den utomordentliga
betydelsen av att civilbefälhavarens uppgifter i krig äro väl förberedda
anser utredningen ofrånkomligt, att åtminstone någon befattningshavare
i fred helt kan ägna sig åt hithörande frågor. Utredningen förordar,
att i varje civilområde inrättas en tjänst som kanslichef hos civilbefälhavaren
med uppgift att dels närmast ansvara för den ekonomiska försvarsberedskapen
inom civilområdet, dels efter civilbefälhavarens bestämmande biträda
de enskilda länsstyrelserna och dels närmast under civilbefälhavaren följa
planläggningen och leda samordningen inom de olika länen och de skilda
verksamhetsområdena. Den i fred för expeditionsarbetet hos kanslichefen
erforderliga personalen skall ställas till förfogande av länsstyrelsen i den residensstad
där kanslichefen är stationerad.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
För att ernå samordning med vissa andra myndigheter bör i planläggningsarbetet
kontakt hållas även med exempelvis elblocken, järnvägs-, post- och
telegrafmyndigheterna samt riksbankskontoren ävensom rundradioorganisationen.
Stor uppmärksamhet måste ägnas frågan om telekommunikationerna.
Även behovet av understödjande planläggning för krigsindustrin måste beaktas.
Utredningen kan icke med bestämdhet ange, att den gjorda uppräkningen
täcker hela det område, som bör kontrolleras av civilbefälhavaren. Det
fortsatta planläggningsarbetet bör ge närmare erfarenheter härutinnan.
Kontakten i planläggningsarbetet med de regionala myndigheterna bör även
innefatta förberedande av särskilda sambandsmän eller föredragande från
dessa myndigheter för att vid behov ingå i eller eljest anknytas till civilbefälhavarens
kansli. Med den ställning och de uppgifter, civilbefälhavarna avses
skola få, och med hänsyn till den sakkunskap, som skall stå till deras
förfogande, torde det i allmänhet icke vidare behöva knytas andra civila befattningshavare
till militärbefälsstaberna. Redan nu böra därför befattningarna
som stabsutrymningschef avskaffas. Vad angår krigsindustriombuden
samt distriktscheferna vid byggnads- och reparationsberedskapen har utredningen
ej funnit anledning att föreslå några förändringar.
Angående förhållandena i krig föreslås, att civilbefälhavaren vid krigsutbrott
eller eljest då Kungl. Maj:t så förordnar jämte sitt kansli skall bege sig
till särskild i förväg bestämd uppehållsplats. Uppehållsplatserna skola förberedas
i fred.
Civilbefälhavaren bör icke intaga ställningen som mellaninstans i fred.
Han bör därför ej ha någon direktivrätt men skall tillse, att de olika länsplaneringarna
ske som en del av planeringen för hela militärområdet. Samma
ställning skall han intaga i ett beredskapsläge, såvitt Kungl. Maj:t ej annorlunda
förordnar.
Först i krig eller eljest då Kungl. Maj:t så förordnar skall civilbefälhavaren
få några egentliga maktbefogenheter. Direkta maktbefogenheter skola tillkomma
civilbefälhavaren i den mån sådana delegeras av Kungl. Maj:t eller
av de centrala verken eller ock då sådana faktiska svårigheter i förbindelserna
uppstå, att civilbefälhavaren måste ingripa, eller då eljest beslut från central
instans ej hinner inhämtas. Det måste emellertid förutsättas, att civilbefälhavaren
och vederbörande centrala myndigheter alltid i män av förbindelsemöjligheter
hålla varandra underrättade om utvecklingen och om vidtagna
åtgärder. På så sätt torde i huvudsak kompetenskonflikter uppat kunna
undgås. I förhållande till länsstyrelserna gäller det framför allt att se till,
att länsstyrelserna icke känna sig förhindrade att taga erforderliga initiativ
eller att besluta av snabba lägesförändringar påkallade åtgärder. I vissa fall
torde det framstå som självklart, att civilbefälhavaren alltid skall kontaktas,
t. ex. då det gäller att dirigera en flyktingström. Civilbefälhavaren skall dock
ej heller i krig i egentlig mening utöva en direkt verkställande myndighet.
12
Kungl. May.ts proposition nr 149
Verkställigheten skall ankomma på resp. länsstyrelser och andra regionala
myndigheter. Civilbefälhavaren skall förmedla och samordna önskemål mellan
militärbefälhavare och de civila regionala myndigheterna och, i den mån
så erfordras med hänsyn till samordningen inom regionen, dirigera dessa senares
verksamhet.
II. Förslag av utredningsmannen angående krigssjukvården. m. m.
I skrivelsen den 12 mars 1951 har utredningsmannen anfört bl. a. följande.
Hälso- och sjukvårdsorganisationens verksamhet under fred regleras i sina
huvuddrag av bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen.
Vid krig måste ledningen av organisationen i hög grad decentraliseras.
Det synes emellertid vara oundgängligt med en enhetlig ledning inom
länen ifråga om sjukvårdsresursernas utnyttjande och fördelning. Denna ledning
av hälso- och sjukvården inom länet måste odelad tillkomma ett organ
och detta måste ha så ingående kännedom som möjligt om situationen i olika
avseenden — icke endast beträffande hälso- och sjukvård utan även ifråga
om lokaler, transportmöjligheter m. m. inom länet i dess helhet. Organet
måste vidare ha bl. a. den bästa möjliga kontakt med de egna militärmyndigheterna.
Annat organ, som kan uppfylla dessa fordringar, än länsstyrelsen,
torde icke finnas. För att länsstyrelserna skola kunna handha ledningen av
hälso- och sjukvård i krig måste de redan i fred ägna sig åt visst förberedelsearbete
på området. De personer i länsstyrelsens krigsorganisation, som
komma att ha mera betydande uppgifter i fråga om ledningen av hälso- och
sjukvården, måste skaffa sig ingående kännedom om planläggningen för verksamheten
i krig. Sådan planläggning, som väsentligen ankommer på fredsmässiga
huvudmän i länsinstansen, exempelvis landstingen och de landstingsfria
städerna beträffande beredskapssjukhusen, bör noggrant följas och studeras.
Sjukvårdsdetaljen måste alltså redan i planläggningsskedet ha överblick
över länets samlade hälso- och sjukvårdsresurser och så långt det nu
är möjligt bibringas förmåga att i krig på det mest rationella sätt utnyttja
dessa resurser. Med hänsyn härtill bör den redan i fred tilldelas viss personal
och den ansvarige ledaren för förberedelsearbetet, vilken bör vara samma
person som avses att leda detaljens arbete under krig, utses snarast
möjligt.
Vid utseendet av föreståndare för detaljen måste särskild hänsyn tagas
till att han under krig faktiskt kommer att utöva den i det föregående beskrivna
ledningen av hälso- och sjukvården i länet. Det kan därför beträffande
enstaka län befinnas, att den i beslutet den 29 juni 1950 angivna kretsen
vid val av detalj föreståndare—förste provinsialläkare eller representant för
landstinget — är för trång. Möjlighet bör finnas, att till detalj föreståndare
utse den som ur olika synpunkter förefaller vara för uppgiften speciellt
lämplig. I den mån detalj föreståndaren icke är skyldig att på innehavd tjänst
fullgöra det med uppdraget såsom detaljföreståndare förenade arbetet måste
skälig ersättning härför kunna beredas honom. Beträffande hälso- och sjukvårdsdetaljens
personaluppsättning i övrigt torde — såvitt nu kan bedömas
— i detaljen under alla förhållanden förste provinsialläkaren och en kvalificerad
representant för landstinget böra ingå. Erforderlig förvaltnings- och
biträdespersonal torde ställas till förfogande av vederbörande länsstyrelse.
Beträffande frågan om samordning mellan länen av den civila verksam
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
heten i krig är utredningsmannen ännu icke beredd att taga ställning till
frågan om beläggningscentralen hos militärbefälhavare (kårchef) — vilken
beläggningscentral bl. a. reglerar beläggningen vid beredskapssjukhusen inom
resp. område — och dess arbetsuppgifter. Civilläkarens medverkan inom
denna beläggningscentral syntes tills vidare böra fortfara. Övriga nuvarande
arbetsuppgifter för civilläkaren däremot (enligt instruktionen den 12 juli
1944 för civilläkaren) torde böra överflyttas till civilbefälhavaren eller den
särskilde föredraganden hos denne för hälso- och sjukvårdsfrågor, vilken
borde tills vidare vara samma person, som tjänstgör såsom civilläkare i beläggningscentralen.
Utredningsmannen hemställer, att en för uppdraget speciellt lämpad person
snarast möjligt utses till föreståndare för hälso- och sjukvårdsdetaljen
vid varje länsstyrelse samt att hos varje militärbefälhavare (kårchef) och
mot denne närmast svarande civilbefälhavare en person förordnas dels till
civilläkare vid den militära stabens beläggningscentral, dels till särskild föredragande
för hälso- och sjukvårdsfrågor hos civilbefälhavaren.
Yttranden.
De av utredningen framförda allmänna synpunkterna på den ekonomiska
försvarsberedskapen i länsinstansen ha av remissmyndigheterna understrukits
eller lämnats utan erinran.
Samtliga remissmyndigheter tillstyrka, att länsstyrelsen konstitueras som
allmänt regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen.
Utredningens redogörelse för länsstyrelsens uppgifter som sådant organ
har i allmänhet icke föranlett några avvikande yttranden. Statens organisationsnämnd
förutsätter, att sådana direktiv lämnas från riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, att de regionala organen icke inhämta onödiga
primäruppgifter eller att dubbelarbete förekommer genom att uppgifter in- •
fordras, vilka redan inhämtats av centrala myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsen
och statens jordbruksnämnd göra vissa erinringar mot de av utredningen
angivna planeringsuppgifterna för länsstyrelsen beträffande arbetsmarknaden
resp. livsmedelsförsörjningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
ifrågasätter, om icke arbetet med detaljerna skulle bli så krävande, att den
allmänna och samordnande verksamheten måste bli lidande, och finner,
att man även måste beakta riskerna av allt för stor koncentration för den
händelse länsstyrelsen skulle bli satt ur spel genom fientlig inneslutning eller
eljest på något sätt dekapiterad.
Utredningens allmänna synpunkter på länsstyrelsens krigsorganisation och
i detta sammanhang gjorda uttalande, att de genom Kungl. Maj:ts beslut
den 29 juni 1950 fastställda riktlinjerna för en provisorisk krigsorganisation
i stort sett kunna läggas till grund även för den mera definitiva organisationen,
ha i allmänhet icke föranlett någon erinran från remissmyndigheterna.
Med hänsyn till förutsedda svårigheter att anskaffa personal ifrågasätter
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
dock länsstyrelsen i Norrbottens län huruvida så många detaljer böra organiseras,
som i planerna föreslagits.
Mot den av utredningen föreslagna särskilda organisationen för det ekonomiska
försvaret inom länsstyrelsen har kritik framförts i olika avseenden.
I några yttranden bl. a. av statens jordbruksnämnd förordas sålunda, att
vid beredskaps- eller krigstillstånd särskild kristidsstyrelse inrättas så snart
förhållandena medgiva. Vidare uttalas tvivelsmål om möjligheterna att utom
länsstyrelsen finna en lämplig chef för den särskilda underavdelningen för
ärenden berörande det ekonomiska försvaret särskilt med hänsyn till det av
utredningen föreslagna arvodet, vilket anses för lågt beräknat. Länsstyrelserna
i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Västerbottens län finna det vara ett starkt önskemål att erhålla tillgång till
en befattningshavare som uteslutande kunde ägna sig åt de ekonomiska försvarsberedskapsärendena.
Andra länsstyrelser ha med olika exempel betonat,
att den av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen måste anses
otillräcklig.
Beträffande de ändringar och kompletteringar av den provisoriska krigsorganisationen,
som utredningen i första hand funnit erforderliga, ha dessa
i allmänhet icke föranlett några uttalanden av remissmyndighetema. Järnvägsstyrelsen
förklarar emellertid, att järnvägarna sakna de personella resurserna
för utseende av särskild sambandsman hos länsstyrelsen, och avvisar
förslaget om direkt föredragning i länsstyrelse från kommunikationsverkens
lokalförvaltningar. Arbetsmarknadsstyrelsen gör sig till tolk för
liknande uppfattning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det med hänsyn till bilinspektionens
omfattning i krig icke möjligt att utnyttja befattningshavare vid statens
bilinspektion för trafikregleringen.
Utredningens synpunkter ifråga om samordningen mellan länen understrykas
bl. a. av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ifrågasätter däremot, huruvida en civil ledande organisation,
motsvarande militärområdenas, bör inrättas. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län uttalar, att de organ, som i mellaninstansen syssla med försvarsfrågor,
redan nu äro så många, att inrättande av ytterligare organ och myndigheter
måste väcka tvekan. Länsstyrelsen i Västmanlands län vill icke avstyrka
det framlagda förslaget men befarar, att den ifrågasatta organisationen
blir tungrodd. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län
avstyrka förslaget med avseende å VI militärområdet och framföra i huvudsak
följande synpunkter.
Att upprätthålla förbindelserna mellan de civila myndigheterna inom så
stora områden, som detta militärområde omfattar, kan komma att ställa sig
svårt i krig, och det vore därför icke lämpligt att förlägga betydelsefulla
avgöranden för ett län till ett organ, som finnes i det andra länet. Då läns
-
Kungl. Maf:ts proposition nr 149
15
styrelsen i Norrbottens län enligt nuvarande planer skall ha uppehållsplats
hos militärbefälhavaren, och en civilbefälhavare jämväl måste antagas få
samma uppehållsplats, uppstode en onödig dubbelorganisation. Samordningen
inom VI militärområdet kunde endast uppnås dels genom direkta överläggningar
mellan länsstyrelserna dels genom en sambandsman eller sambandsdelegation
från länsstyrelsen i Västerbottens län hos militärbefälhavaren.
I fråga om civilområdenas omfattning ifrågasätter länsstyrelsen i Hallands
län, om icke, med hänsyn till att större delen av Hallands län vid krig avses
ingå i I militärområdet, länet redan under planläggningsskedet bör tillhöra
detta område. Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår, att Stockholm lägges
utanför den föreslagna organisationen och att det nödiga samrådet får
åstadkommas genom paritetiskt samråd mellan överståthållarämbetet och
civilbefälhavaren för den övriga delen av civilområdet. Överståthållarämbetet
anför, att behovet av att samordningsorgan för Stockholms vidkommande
torde vara särskilt framträdande, då staden, om lager ej finnes, vid
avbrott i sjöförbindelserna är för sin försörjning helt beroende av tillförsel
från landets Övriga delar.
Vad utredningen anfört ifråga om civilbefälhavarens kansli har föranlett
vissa invändningar. Särskilt ha starka betänkligheter uttalats mot att länsstyrelserna
vid krig skulle ha att avstå en del av sina befattningshavare
till detta kansli.
Mot utredningens förslag att till föredragande i civilförsvarsfrågor borde
uttagas en av civilförsvarsdirektörerna inom civilområdet göras erinringar av
bl. a. överbefälhavaren, som uttalar, att de ifrågasatta bytena av befattningshavare
på dessa poster under ett kritiskt skede icke kunna anses lämpliga.
Erinringar av samma innehåll anföras även av civilförsvarsstyrelsen och
statens organisationsnämnd.
Medicinalstyrelsen förklarar, att biträdande provisialläkaren saknar mera
ingående kännedom om förhållandena i länet, och föreslår därför, att inom
varje civilområde inrättas en befattning som heltidsanställd biträdande förste
provinsialläkare.
Vad utredningen anfört angående civilbefälhavarens ställning och maktbefogenheter,
har föranlett vissa uttalanden. Järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen
förutsätta, att civilbefälhavarorganisationen icke skall medföra ändring
av de befogenheter, vilka tillkomma resp. styrelse. Länsstyrelsen i Västemorrlands
län anser, att civilbefälhavarens uppgifter böra begränsas till
att avse dels länsstyrelsernas informerande om civilförsvarets uppgifter i
olika lägen, dels slitande av intressekonflikter mellan länsstyrelserna. Länsstyrelserna
i Uppsala och Malmöhus län uttala, att ett klarläggande av kompetensfördelningen
mellan civilbefälhavaren och länsstyrelserna är erforderligt.
16
Kungl. Mctj:ts proposition nr 149
Departementschefen.
Frågan om ett allmänt regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen
har under de senaste åren aktualiserats i olika sammanhang. Behovet
av en sådan instans är också påtagligt. De provisoriska åtgärder, som hittills
vidtagits i avvaktan på den av mig refererade utredningen, ha icke inneburit
en acceptabel lösning av frågan. Det nu föreliggande förslaget, att länsstyrelsen
skulle fungera som ett sådant allmänt regionalt organ, anser jag
mig i princip kunna biträda. Arbetsuppgifterna inom den ekonomiska försvarsberedskapen
böra fördelas mellan länsstyrelserna och övriga regionala
organ efter samma principer, som gälla för de centrala myndigheterna. Detta
skulle innebära, att de olika detaljplaneringarna skola handhas av de organ,
som syssla med motsvarande fredsuppgifter, medan länsstyrelserna skola
svara för erforderliga detaljplaneringar på återstående områden samt hålla
sig informerade om och samordna samtliga ekonomiska försvarsberedskapsåtgärder
inom länet.
Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för de planerings uppgifter,
som skulle ankomma på länsstyrelsen, framgår, att uppgifterna äro både många
och omfattande. En realistisk planering bör dock enligt min mening utgå
ifrån ett mera begränsat program. Verksamheten måste till en början ske försöksvis.
Härvid bör uppmärksammas, att åtskillig planering bedrives av centrala
instanser, t. ex. på livsmedelsförsörjningens och industriens områden.
Länsstyrelsens egen verksamhet bör i dessa delar inrikta sig på att komplettera
de centralt uppgjorda planerna, över huvud bör tillses, att dubbelarbete
i olika instanser undvikes. Länsstyrelsens planeringsåtgärder böra vidtagas
med ledning av anvisningar av vederbörande centrala myndigheter. Förslag
till sådana anvisningar för den ekonomiska försvarsberedskapen böra utarbetas
av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, jordbruksnämnden
och bränslekommissionen i samråd med övriga berörda centrala myndigheter
och fastställas av Kungl. Maj:t. Under det fortlöpande arbetet bör kontakt
hållas med vederbörande civila och militära myndigheter.
Vid utformandet av länsstyrelsens organisation för ärenden rörande det
ekonomiska försvaret bör man i nuläget begränsa sig till en stomme för en
krisorganisation, som i en mera kritisk situation kan fungera efter kort varsel.
I ett akut krigsläge bör man räkna med att verkställighetsåtgärderna
sammanhållas i länsstyrelsens regi. Härför tala bl. a. länsstyrelsernas centrala
ställning i länsförvaltningen och de betydande förbindelsesvårigheter,
som sannolikt komma att föreligga. I ett beredskapsläge, motsvarande det
senaste världskrigets, kan måhända befinnas lämpligt att organisera särskilda
kristidsstyrelser. Man behöver emellertid inte nu taga ställning till denna
fråga. Jag förordar utredningens förslag, att tills vidare inom varje landskansli
inrättas en särskild underavdelning (sektion) för ärenden rörande den
ekonomiska försvarsberedskapen, vilken bör stå under ledning av'' en härför
Kiingl. May.ts proposition nr 149
17
förordnad sakkunnig. Till denna underavdelning böra vidare knytas fyra särskilda
sakkunniga för frågor rörande konsumtionsregleringar, jordbruksproduktion,
industri och bränsleförsörjning. Vid valet av dessa personer bör
stort avseende fästas vid vederbörandes allmänna lämplighet, förtroende och
fackkunskap. Jag räknar med att man från näringslivets och olika organisationers
sida kommer att medverka till ett lämpligt personalval liksom till att
länsstyrelsens verksamhet på detta område över huvud underlättas.
Vad den särskilde utredningsmannen angående krigssjukvården m. m. föreslagit
föranleder ingen erinran från min sida.
Närmare föreskrifter om utformningen av länsstyrelsens verksamhet för
den ekonomiska försvarsberedskapen torde kunna meddelas i administrativ
ordning.
I likhet med utredningen anser jag, att åtskilliga planeringsproblem inom
den civila försvarsberedskapens område äro av den natur, att en planläggning,
begränsad till allenast det enskilda länet, icke är tillfyllest. Därtill kommer,
som utredningen också framhållit, behovet av en civil-militär samordning
och operativ samverkan inom större områden än vad som motsvaras
av länsindelningen. Särskilt gäller detta under ett krigstillstånd, men redan
på planläggningsstadiet måste de organisatoriska förutsättningarna härför
skapas. Jag tillstyrker av denna anledning, att större regionala enheter skapas,
som i stort sett sammanfaller med nuvarande militärområden. Dessa civila
regioner böra, såsom utredningen föreslagit, kallas civilområden. Den
föreslagna organisationens lämplighet har vitsordats av såväl civila som militära
myndigheter.
Såsom utredningen förordat, bör en landshövding utses till civilbefälhavare
i varje civilområde. Någon sådan erfordras emellertid ej för Gotlands län,
som helt sammanfaller med ett militärområde. För Västerbottens och Norrbottens
län torde samordningen böra lösas efter delvis andra linjer än vad
som förutsättes skola gälla beträffande landet i övrigt. Erforderliga föreskrifter
torde kunna utfärdas i administrativ ordning.
För att planläggningsarbetet skall kunna komma igång snarast böra civilbefälhavarna
utses fr. o. m. den 1 juli 1951.
Mot utredningens förslag om civilbefälhavarnas kanslier ha i remissyttrandena
åtskilliga erinringar riktats. Med den begränsning av verksamheten, som
jag tidigare förordat, följer, att civilbefälhavarens behov av personal kan
väsentligt begränsas. På civilbefälhavaren skall i fred huvudsakligen ankomma
att hålla sig underrättad om de olika myndigheternas inom området planläggningsverksamhet
och att samla material härom. Detta torde åtminstone till
en början kunna ske genom sammanträden och överläggningar med företrädarna
för olika verksamhetsgrenar inom de till civilområdet hörande länen.
Någon egentlig egen planläggningsverksamhet torde civilbefälhavaren icke behöva
bedriva. I avbidan på närmare erfarenhet framlägger jag därför icke för
-
18
Kungl. May.ts proposition nr 149
slag om någon särskild personal till civilbefälhavarens förfogande. Den biträdeshjälp,
som kan visa sig erforderlig'', torde kunna tillhandahållas av vederbörande
länsstyrelse. Även om det ej kan anses nödvändigt att på detta preliminära
stadium av planläggningsarbetet anlita en heltidsanställd kanslichef,
torde man likväl få räkna med att en dylik befattningshavare kan bliva erforderlig
när civilområdena krigsorganiseras. Jag anser mig emellertid icke
nu behöva taga definitiv ställning till frågan om civilområdenas krigsorganisation
liksom ej heller till spörsmålet om vid vilken tidpunkt i händelseutvecklingen
civilbefälhavarna böra tilldelas självständiga maktbefogenheter.
Principiellt utgår jag emellertid ifrån att såväl de till civilområdena hörande
länsstyrelserna som andra regionala myndigheter böra fungera självständigt,
så länge förhållandena medgiva. Hithörande frågor torde närmare
få övervägas av Kungl. Maj:t.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat, torde ändringar erfordras i bl. a.
lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående statsoch
kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara
in. m. Förslag härom torde framdeles komma att underställas riksdagens
prövning.
Kostnadsberäkningar och hemställan.
Utredningen rörande länsstyrelsernas krigsorganisation.
Enligt utredningens förslag skulle till den person, vilken skall som sakkunnig
främst leda planläggningsarbetet och i krig i egenskap av chef för
den särskilda krisavdelningen inom landskansliet svara för verkställigheten,
utgå ett arvode av 1 200 kronor för år. För de övriga sakkunniga, vilka som
företrädare för olika verksamhetsområden skola biträda länsstyrelsen i planläggningsarbetet
m. m., har beräknats särskilt arvode för sammanträdes- eller
förrättningsdag för 10 dagar pr år och förslagsvis 20 kronor per dag. Med
hänsyn till svårigheterna att i många fall beräkna den förlorade arbetsförtjänsten
böra kommittékungörelsens regler icke användas och särskild ersättning
för förlorad arbetsförtjänst alltså ej utgå. Utredningen beräknar, att
dessa sakkunniga skola behöva ianspråktagas cirka tio dagar årligen.
Kostnaderna för arvoden som här avses ha beräknats komma att för ett
budgetår belöpa sig till sammanlagt 50 000 kronor.
För tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna har utredningen upptagit sammanlagt
19 000 kronor. Vidare har för ersättning till vissa kommuner — som
av utredningen förutsättas skola biträda med planläggningsarbetet — beräknats
25 000 kronor. Ett lika stort belopp har avsetts för reseersättningar.
Sammanlagda anslagsbehovet för de särskilda länsstyrelserna inklusive
överståthållarämbetet skulle alltså bli (50 000-j-19 000+25 OOO-f-25 000) 119 000
kronor.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
Som lämpligt arvode för uppdraget som föredragande hos civilbefälhavaren
har utredningen tänkt sig 1 200 kronor för år. Med hänsyn till arbetets omfattning
synes dock vägdirektörens årsarvode böra sättas till 900 kronor och
den administrative föredragandens till 600 kronor. Sammanlagda kostnaderna
för dessa föredragande skulle alltså för varje civilområde uppgå till 7 500
kronor.
För den heltidsanställde kanslichefen hos civilbefälhavaren föreslås ett arvode
av 19 000 kronor. För personalförstärkning till envar av de sex länsstyrelser,
där civilbefälhavarens kansli skall firmas, samt för sjukvård har beräknats
5 000 resp. 500 kronor eller sammanlagt (6X5 000+500) 30 500 kronor.
Kostnaderna för resor och expenser ha upptagits till 60 000 resp. 1800
kronor.
Sammanlagda anslagsbehovet för civilbefälhavarens kanslier skulle sålunda
bli (6X7 500+6X19 000+30 500+60 000+1800) 251300 kronor.
Totalt skulle alltså erfordras (119 000+251 300) 370 300 kronor.
Departementschefen.
Enligt utredningens förslag skulle chefen för länsstyrelsens ekonomiska försvarssektion
erhålla ett arvode av 1 200 kronor för år. Med hänsyn till arbetsuppgifternas
art och omfattning föreslår jag, att detta belopp höjes till 2 400
kronor. I det fall, att chefen utses bland länsstyrelsens befattningshavare, bör
särskilt arvode ej utgå. Till de fyra, till nämnda avdelning knutna sakkunniga
föreslår jag ett dagarvode av 25 kronor.
Förste provinsialläkare, som utsetts till chef för länsstyrelsens hälso- och
sjukvårdssektion, bör ej åtnjuta särskilt arvode. Utses annan, somi ej är skyldig
att biträda länsstyrelsen, räknar jag med en årlig ersättning av 1 500 kr.
Kostnaderna för arvoden skulle enligt mina beräkningar sålunda komma
att uppgå till sammanlagt omkring (25X2 400+4x25x10X25) 90 000 kronor.
Härtill torde böra läggas ett belopp av förslagsvis 10 000 kronor för arvoden
åt föreståndare för hälso- och sjukvårdsdetaljen. Sammanlagda kostnaderna
torde sålunda kunna uppskattas till (90 000+10 000) 100 000 kronor. Arvodena
torde få bestridas från överståthållarämbetets och länsstyrelsernas
icke-ordinarieposter. Anslagen torde icke böra uppräknas i anledning härav.
I övrigt räknar jag ej med några särskilda kostnader för nästa budgetår.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna
för en civil regional beredskapsorganisation;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1951/52 bestrida
kostnaderna för organisationen från avlöningsanslagen till överståthållarämbetet
och länsstyrelserna.
20
Kungl. Majits proposition nr 149
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke W. Fornwall.
AB Wtlhelmssons Boktryckeri, Stockholm 1051
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1951:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag till avlöningar vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt angående den c a1 i texten
- SU 1951:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag till avlöningar vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt angående den civila regional s. 6 i texten