Sök i Ratio Lex

Angående den civila regionala beredskapsorganisationen

1951-03-16 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:149, Angående den civila regionala beredskapsorganisationen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 149

1

Nr 149.

Kungl. Mayts proposition till riksdagen angående den civila regionala

beredskapsorganisationen; given Stockholms

slott den 16 mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att länsstyrelserna skola fungera såsom regionala

organ på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Inom länsstyrelses

landskansli skall därför organiseras en underavdelning för handhavande av

hithörande frågor. Underavdelningen skall vara uppdelad på fyra detaljer, var

och en ledd av en sakkunnig person.

Vidare föreslås, i syfte att åstadkomma en samordning beträffande planläggningen

av de civila försvarsuppgifterna, och för att i krig möjliggöra en

civilmilitär samverkan, sammanförande av vissa län till civilområden, som i

stort sett sammanfalla med militärområde. Till befälhavare inom sådant civilområde

skall utses en landshövding.

Smärre ersättningar förutsättas skola utgå till vissa utanför länsstyrelse

stående personer, vilka anlitas för planläggningsarbete. Kostnaderna för organisationen

ha uppskattats till cirka 100 000 kronor.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 149

Utdrag av protokollet över inrikes ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

mars 1951.

Närvarande:

Statsministern ERLANDER, statsråden SKÖLD, QUENSEL, DANIELSON, VOUGT,

ZETTERBERG, NILSSON, STRÄNG, ERICSSON, MOSSBERG, ANDERSSON,

LINGMAN, HAMMARSKJÖLD.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

Inledning.

Genom beslut den 29 juni 1950 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet

att tillkalla högst två sakkunniga att inom departementet biträda

med utredning rörande länsstyrelsernas krigsorganisation m. m. Med stöd

av bemyndigandet tillkallades därefter såsom sakkunniga landshövdingen Th.

Bergquist, tillika ordförande, samt avdelningschefen i inrikesdepartementet,

kanslirådet A. V. R. Tottie.

De sakkunniga ha avgivit betänkande angående den civila regionala krigsorganisationen

den 11 januari 1951.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,

krigsmaterielverket, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, generalpoststyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, centrala

driftledningen, statskontoret, statens lönenämnd, statens organisationsnämnd,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens jordbruksnämnd,

statens bränslekommission, statens handels- och industrikommission,

medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, samtliga länsstyrelser och statspolisintendenten.

Vidare har utredningsmannen angående krigssjukvården m. m.,

expeditionschefen i inrikesdepartementet E. Montell, inkommit med en skrivelse

den 12 mars 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 149

Nuvarande regionala organisation.

Det totala försvaret indelas i olika grenar, nämligen det militära försvaret,

civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det administrativa försvaret och det

psykologiska försvaret. För att det totala försvarets syften skola nås, fordras

en nära samverkan mellan alla de särskilda grenarna. Framförallt ankommer

det på de olika civila försvarsgrenarna att verka för att det militära försvaret

på allt sätt understödjes samt att försvarsviljan och försvarsförmågan hos

folket upprätthålles.

Riket indelas i lantmilitärt hänseende i militärområden. Militärområde indelas

i försvarsområden. Territorialvattnet vid rikets kuster indelas i sjömilitärt

hänseende i marindistrikt.

1 flygmilitärt hänseende indelas riket i flygbasområden.

Territoriella befälhavare äro militärbefälhavare för militärområde, marindistriktschef

för marindistrikt, flygbasområdeschef för flygbasområde samt

försvarsområdesbefälhavare för försvarsområde.

Militärområdena omfatta:

I militärområdet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jönköpings

län ävensom Kalmar län utom Västerviks stad samt IJkna, Gamleby

och Hjorteds landsfiskalsdistrikt;

II militärområdet: Gävleborgs, Jämtlands och Västernorr lands län samt

Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt av Uppsala län;

III militärområdet: Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs

län;

7V militärområdet: Stockholms stad, Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands

och Stockholms län, Västerviks stad samt Ukna, Gamleby och

Hj or teds landsfiskalsdistrikt av Kalmar län ävensom Uppsala län utom Älvkarleby,

Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt;

V militärområdet: Örebro, Värmlands och Kopparbergs län;

VI militärområdet: Västerbottens och Norrbottens län; samt

VII militärområdet: Gotlands län.

Vissa civila myndigheter ha redan nu en krigsorganisation. Detta gäller

bl. a. statens järnvägar, telegrafverket, postverket, väg- och vattenbyggnadsverket,

organisationen för kraftförsörjningen, byggnads- och reparationsberedskapsorganisationen,

arbetsmarknadsorganisationen samt drivmedelscentralen.

Sambandet mellan dessa civila myndigheter, å ena, och de militära myndigheterna

och länsstyrelserna, å andra sidan, är, i den mån kontinuerligt

samband under krigsförhållanden är planerat, organiserat på olika sätt. Statens

järnvägars distriktsförvaltningar upprätthålla samband med militära

myndigheter genom i förvaltningarna placerade militärassistenter. Samordningen

av militära transporter sker genom de militära transportledarorganen.

Några särskilda sambandsmän avses icke skola placeras hos länsstyrelserna.

Telegrafverkets regionala organ skola i möjligaste mån lokalt anknyta till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 149

närmaste militärbefälhavare eller länsstyrelse, i mån av behov genom särskilda

sambandsmän. Vid krig organiseras krigspostväsendet. Särskilda sambandsmän

avses icke skola finnas mellan postverkets regionala myndigheter

och andra motsvarande civila myndigheter. Vägdirektör skall hålla samband

med vederbörande militärbefälstab eller kårstab samt länsstyrelses försvarsavdelning.

Till varje länsstyrelse avses en ingenjör skola avdelas såsom sambandsman.

För samordning på civilförsvarets område äro givna vissa föreskrifter

om samarbete mellan kraftföretagschef samt militära myndigheter

och civilförsvarsmyndigheter. Byggnads- och reparationsberedskapsorganisationen

knyter direkt an till de militära myndigheterna. Något särskilt samband

mellan denna och civila organisationer är icke planerat.

Vad angår länsstyrelserna har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1950

förordnat, att envar länsstyrelse skulle uppgöra en provisorisk plan för sin

krigsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med en av 1948 års länsstyrelseutredning

utarbetad promemoria. Jämlikt beslutet skall inom landskansliet

i krig upprättas ett antal underavdelningar eller arbetsdetaljer, nämligen

1) försvarsavdelningen, 2) en detalj för det ekonomiska försvaret, 3) en

detalj för materielfrågor m. m., 4) en trafikdetalj, 5) en sjukvårdsdetalj, 6)

en veterinärdetalj, 7) en detalj för ärenden angående allmän ordning och säkerhet

samt andra polisfrågor, 8) en socialdetalj samt 9) en allmänt administrativ

detalj. Vidare förutsättes en kontaktman från vägförvaltningen skola

tjänstgöra i länsstyrelsen. Beträffande landskontoret förutsättes i första hand

allenast den förändringen, att en särskild detalj bör förberedas med uppgift

att svara för utbetalningar avseende civilförsvaret, rekvirerad egendom, krigsfamiljebidrag

m. m. Beträffande beslutets närrmare innebörd torde få hänvisas

till betänkandet.

Förslag.

I. Utredningen rörande länsstyrelsernas krigsorganisation.

Den ekonomiska beredskapen i länsinstansen.

Det ekonomiska försvaret omfattar i första hand åtgärder för att säkerställa

produktion, lagring och distribution av olika förnödenheter, såsom jordbruksprodukter,

bränsle, råvaror, färdiga industriprodukter m. m. ävensom kraft,

gas o. dyl. Hit höra även frågor om disposition av tillgänglig arbetskraft, anskaffande

av reservarbetskraft, tillgodoseende av transportbehoven i ett krigsläge,

försäkringsfragor av olika slag, förberedelser för skyddande av prisnivån,

åtgärder för att skapa en tillfredsställande ordning på hyresmarknaden

eller för att eljest tillgodose bostadsförsörjningen samt frågor om åtgärder på

valuta- och kreditområdena liksom i övrigt på det finansiella och penningpolitiska

området.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

Försvarsförberedelserna på det ekonomiska området böra i största möjliga

utsträckning handhas av de myndigheter, som syssla med motsvarande fredsproblem.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap åvilar att handha

detaljplaneringen på de områden, där andra lämpliga statliga centralorgan icke

finnas, samt att leda, övervaka och samordna försvarsförberedelserna. Något

allmänt organ i länsinstansen med motsvarande uppgifter finnes f. n. ej.

Ett klart behov av ett allmänt regionalt organ på ifrågavarande område

föreligger. Att länsstyrelsen skulle bli ett sådant organ ter sig naturligt redan

med hänsyn till länsstyrelsens centrala ställning inom länsförvaltningen. Därtill

kommer, att länsstyrelsen redan handhar vissa uppgifter beträffande den

ekonomiska försvarsberedskapen, främst trafikplanläggningen och de från

kristidsstyrelserna övertagna beredskapsuppgifterna på livsmedelsområdet.

Länsstyrelsen har tillika i fråga om civilförsvaret och den administrativa försvarsberedskapen

centrala uppgifter och en dominerande ställning i länet.

Med hänsyn härtill är det lämpligt, att uppgifter av mera allmän och samordnande

karaktär administreras av länsstyrelsen, som alltså bör konstitueras

som ett allmänt regionalt organ på det ekonomiska försvarsberedskapsområdet.

Ansvaret för de regionala försvarsförberedelserna bör fördelas efter samma

riktlinjer som gälla för den centrala instansen, d. v. s. de olika detaljplaneringarna

skola handhas av de organ, som syssla med motsvarande fredsuppgifter,

medan länsstyrelsen dels skall handha detaljplaneringar på återstående

områden och dels leda, övervaka och samordna samtliga försvarsförberedelser.

Den ekonomiska försvarsberedskapens organ skola själva effektuera eller

tillse, att de militära myndigheternas och civilförsvarsmyndigheternas krav

på förnödenheter och material m. m. tillgodoses. Samtidigt skola dessa organ

övervaka och leda den verksamhet, som erfordras för civilbefolkningens nöjaktiga

försörjning. Planläggningen måste gå ut på ett aktivt ledande av såväl

produktion som distribution. För produktionen bör planläggningen företrädesvis

avse försörjningen med arbetskraft, råvaror, bränsle och elkraft samt

transportmedel. På distributionssidan återfinnas främst problemen om transportmedlen

och försörjningen med elkraft och drivmedel. Det är knappast

möjligt att ange några bestämda riktlinjer för i vad mån detaljplaner böra uppgöras.

Sannolikt måste detaljplanläggning över huvud inriktas allenast på

”uppmarschen” och ett mer eller mindre kortvarigt inledningsskede av ett

krig. Utredningen förutsätter, att all planläggning skall ske i samarbete med

de militära myndigheterna samt i samråd med och efter anvisningar av vederböi-ande

centrala civila myndigheter, främst riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Beträffande livsmedelsförsörjningen bör länsstyrelsen skaffa

sig en överblick över produktionen inom jordbruket och fisket, lagerförhållanden,

livsmedelsindustri och handel samt transportförhållanden. Länssty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

relsen bör tillse, att hithörande företag erhålla den beredskapsplanläggning,

som kan vara erforderlig. Anskaffningen av livsmedel bör planläggas så, att

utpräglade bristsituationer inom vissa områden om möjligt icke uppkomma.

En mycket viktig uppgift är att förbereda omedelbart ikraftträdande av en

livsmedelsransonering.

Länsstyrelsen bör vidare skaffa sig en såvitt möjligt fullständig kännedom

om länets industriproblem så att det blir möjligt att vid ett krigsutbrott

omedelbart säkra ett fast grepp om försörjningsläget. Industriernas

arbetskrafts-, råvaru-, bränsle- och transportproblem i krig böra kartläggas.

Möjligheter till omställningar och utvidgningar böra undersökas. Länsstyrelsen

bör vara beredd att till de centrala myndigheterna lämna uppgifter bl. a.

om lager av olika slag så gott som omedelbart vid ett krigsutbrott. Även därefter

bör länsstyrelsen ständigt följa förhållandena.

Beträffande bränsleförsörjningen förutsättes, att länsstyrelsen

handhar planeringen i dess helhet och för virkesanskaffningen. Länsstyrelsen

bör kartlägga tillgångar och behov, planlägga och förbereda ikraftträdande

av ransoneringar samt uppgöra katastrofplaner för städer, större samhällen

och vissa industrier med syfte att ianspråktaga så närliggande tillgångar som

möjligt.

Vad angår vissa andra planläggningsfrågor bör länsstyrelsen

ägna uppmärksamhet åt problemen rörande kraftförsörjningen, arbetsmarknaden

samt anläggnings- och byggnadsverksamhet m. m.

Länsstyrelsernas krigsorganisation.

Länsstyrelsernas krigsorganisation måste planläggas på sådant sätt, att en

länsstyrelse vid förbindelseavbrott i erforderlig grad kan övertaga de centrala

myndigheternas uppgifter och åstadkomma den nödvändiga samordningen

inom länet. Samtidigt bör krigsorganisationen så nära som möjligt

ansluta till fredsorganisationen.

Därest ett krig kommer att föregås av ett relativt långvarigt beredskapstillstånd

kan det framstå som önskvärt att vissa nya särskilda organ inrättas

för olika regleringsåtgärder. A andra sidan är det av största betydelse att,

om sådana organ hinna inrättas, de konstrueras på ett sätt, som medger den

särskilt i krig oundgängligen erforderliga samordningen mellan olika verksamhetsområden.

Vid krigsfall utan längre föregående beredskap måste de

erforderliga statliga regleringarna och dirigeringen av det civila livet kunna

sättas in med största möjliga effektivitet utan nämnvärt varsel. I första hand

måste man då lita till de organ och befattningshavare, som dessförinnan handhaft

planläggningen. De verksamhetsgrenar, där planläggningen nu ankommer

på länsstyrelsen böra därför i ett verkställighetsskede administreras av

länsstyrelsen. Övergången kan ske hastigare och mera smidigt, om verksamheten

förblir i länsstyrelsens regi än om nya organ skola inrättas. I ett krigs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

läge blir säkerligen även förbindelserna med centralmyndigheterna så försvårade,

att länsstyrelsen snart måste övertaga en stor del av centralmyndigheternas

befogenheter eller i vart fall verka för en effektiv samordning.

Utredningens förslag till särskild organisation för det ekonomiska försvaret

innebär i huvudsak följande.

I stort sett torde de genom Kungl. Maj:ts förut omnämnda beslut den 29

juni 1950 fastställda riktlinjerna kunna läggas till grund. På vissa viktiga

punkter bör organisationen emellertid utbyggas och kompletteras, särskilt

med avseende på den ekonomiska försvarsberedskapen.

Inom varje landskansli bör finnas en särskild underavdelning för ärenden

rörande det ekonomiska försvaret. Avdelningen bör i krigsorganisationen

vara indelad i ett antal detaljer för ärenden som beröra 1) konsumtionsregleringar,

2) jordbruksproduktionen, 3) industrins verksamhet samt 4) bränsleförsörjningen.

Länsstyrelsen bör snarast utse någon att vara chef för denna underavdelning,

i regel en person utanför länsstyrelsen med god kännedom om länets

ekonomiska liv, vilken kan fullgöra uppdraget som deltidssyssla. Därjämte

böra utses vissa sakkunniga och eljes lämpliga personer att såsom chefer för

någon eller några av arbetsdetaljerna eller som medlemmar i ett särskilt råd

inom länsstyrelsen biträda vid handläggningen av de till resp. detalj hörande

ärendena. Det förstnämnda alternativet torde i vart fall böra tillämpas i krig.

Även dessa uppdrag böra vara deltidssysslor. Länsstyrelserna böra även överväga

och förbereda utseende av ersättare för nämnda personer.

Vid sidan härav skulle det vidare vara av stort värde att i ett verkställighetsläge

ha tillgång till personer, vilka som företrädare för en större allmänhet

kunna deltaga i handläggningen särskilt av frågor av mera allmän betydelse.

Länsstyrelserna böra i detta syfte förbereda utseende av två eller högst

tre allmänt betrodda personer.

Skulle av särskild anledning anses lämpligt att inrätta fristående kristidsstyrelser,

torde chefen för den ekonomiska försvarsavdelningen kunna förutsättas

bli ordförande och företrädarna för de olika arbetsområdena ledamöter.

I fred bör chefen, för den ekonomiska försvarsavdelningen med biträde av

nämnda företrädare för de olika arbetsområdena leda planläggningen inom

dessa områden samt följa planläggningsarbetet även på övriga till det ekonomiska

försvaret hörande områden m. m. Han bör också i erfoderlig omfattning

taga kännedom om den militära planläggningen. Närmast under landshövdingen

bör vidare landssekreteraren övervaka planläggningens fortgång.

För att länsstyrelsen skall kunna effektivt utöva en central ledning bör

länsstyrelsen träffa förberedelser för att direkt föredragning från ifrågakommande

fristående organ (främst vägförvaltning, länsarbetsnämnd och kommunikationsverkens

lokalförvaltningar) skall kunna ske i länsstyrelsen. Till

varje länsstyrelse bör vidare i krig knytas en i länets vatten- och avloppsfrågor

sakkunnig (vederbörande distriktsingenjör för vattenförsörjning och

avlopp eller hos denne anställd ingenjör).

Frågan om hälso- och sjukvårdens organisation är föremål för särskild undersökning,

som ännu ej avslutats. Med anledning härav torde den nu gällande

provisoriska organisationen på denna punkt tills vidare böra bibehållas.

I fråga om överståthållarämbetets krigsorganisation förordar utredningen,

att en särskild avdelning eller sektion för det ekonomiska försvaret uppbygges

på i huvudsak samma sätt som föreslagits beträffande länsstyrelserna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

Samordningen mellan länen.

Allmänna synpunkter. I krig är det nödvändigt, att de centrala myndig’

heternas befogenheter i största möjliga utsträckning decentraliseras. Förbindelsesvårigheter

och nödvändigheten av snabba beslut komma ofta att

omöjliggöra en central ledning annat än möjligen i stora drag. Under sådana

omständigheter måste uppenbarligen en ersättning skapas. I dylikt syfte äro

bl. a. bestämmelser meddelade om att samråd i olika frågor skall ske mellan

skilda regionala myndigheter. För att samordningen skall bli fullt effektiv

torde emellertid blotta samrådet icke alltid förslå. Det torde stundom vara

önskvärt, att även i den regionala instansen en central myndighet finnes, som

kan avgöra prioritetsfrågor och är beklädd med myndighet att dirigera verksamheten.

I bl. a. administrativa fullmaktslagen är förutsatt, att länsstyrelserna,

var och en inom sitt län, skola kunna beklädas med ganska vidsträckta

befogenheter i förevarande avseenden.

Länet torde emellertid ofta bli för snävt område för den samordning, varom

nu är fråga. Bland frågor, som i krig kunna behöva avgöras regionalt men

inom större områden än län, kunna nämnas utnyttjande av elkraften, dirigering

av vägunderhållsavdelningar och andra reparationsavdelningar inom

väg- och vattenbyggnadsverket, liknande avdelningar inom telegrafverket,

statens järnvägar samt vattenfallsverket och anslutna privata kraftföretag, vidare

dirigering av järnvägarnas rullande material ävensom av evakueringsoch

flyktingströmmar, disposition av bränsle, råvaror och arbetskraft för

olika industriella ändamål, förflyttning av lager samt utnyttjande av sjukvårdsresurser

m. m. Över huvud när det gäller att effektivt utnyttja de samlade

resurserna inom en del av landet måste avgörandena kunna träffas av

en myndighet med överblick över tillgångar och behov inom större områden

än länet. Även utan att förbindelseavbrott uppkomma torde en så pass vidsträckt

decentralisering böra ske, att redan därmed omfattande samordningsfrågor

aktualiseras. Det är även tänkbart, att den centrala ledningen blir så

engagerad av angelägenheterna inom en viss del av landet, att en eller flera

andra delar i stor utsträckning måste lämnas åt sig själva. Både för samordningen

inom sådana landsdelar och för att därifrån organisera största möjliga

bistånd åt andra delar måste resurserna kunna samordnas inom större områden

än de enskilda länen. En samordning på vissa områden länen emellan

erfordras uppenbarligen i ett beredskapsläge även för att befrämja en forcerad

upprustning.

Regionens omfattning. De områden, inom vilka en samordning i krig kommer

att erfordras, kunna icke i fred med bestämdhet anges. Deras omfattning

måste i hög grad bli avhängig av de militära operationerna och andra

krigshändelser. Områdena böra emellertid lämpligast anknytas till den militära

områdesindelningen i fred. Militärbefälhavarens (kårchefens) verksamhet

skulle i hög grad underlättas, om han får att göra med endast en civil

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 9

myndighet i stället för som nu ett antal länsstyrelser jämte andra civila myndigheter.

Den civila indelningen bör följa länsgränserna.

Utredningen förordar, att inom vissa områden, i huvudsak motsvarande

I—VI militärområdena, förberedes en samordning av den civila krigsinsatsen

på olika verksamhetsfält. Gotlands län, som utgör ett militärområde, beröres

alltså icke av detta förslag. Områdena, förslagsvis benämnda civilområden,

böra erhålla motsvarande numrering som militärområdena. Beträffande

de län, som äro uppdelade på två militärområden, bör gälla, att Uppsala

län i sin helhet skall tillhöra fjärde civilområdet och Kalmar län i sin

helhet första civilområdet.

Den regionala organisationen. Samordningen av den civila krigsinsatsen

inom förut nämnda större regioner bör i krig handhas av ett gemensamt organ,

vilket måste stå under auktoritativ och kvalificerad ledning. De civila

synpunkterna måste sakkunnigt företrädas vid samråden med de militära

befälhavarna. Det regionala organet måste vidare kunna ge direktiv till länsstyrelserna

och andra civila myndigheter inom sitt område. Redan i fred

bör man organisera en stomme till ett sådant organ.

En planering avseende den större regionen bör äga rum. De enskilda länsstyrelsernas

och andra regionala organs planläggning inom regionen måste

samordnas. Organet skall ha noggrann kännedom om och överblick över resurser

och behov samt de olika problemen inom .regionen i dess helhet. Av

dessa skäl är det ofrånkomligt, att i fred vissa befattningshavare finnas, som

sätta sig in i och följa planeringsarbetet inom regionen i dess helhet. Den

lämpligaste utvägen torde vara att på något sätt knyta organet till en av

länsstyrelserna inom regionen, d. v. s. inom vederbörande militärområde. Enligt

utredningens mening bör sålunda åt en av landshövdingarna inom varje

civilområde uppdragas att leda samordningen av den civila försvarsplanläggningsverksamheten

inom civilområdet. En motsvarande ordning är sedan juli

1950 införd i Norge. I krig bör ifrågavarande landshövding såsom civilbefälhavare

leda hela den civila verksamheten inom området.

I fred böra civilbefälhavares arbetsuppgifter vara att verka

för samordning mellan den militära och den civila försvarsberedskapsplanläggningen

samt för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planläggas

och samordnas de olika myndigheterna emellan. Den egentliga planläggningen

skall dock alltfort ankomma på de enskilda länsstyrelserna och

andra fristående regionala organ. Civilbefälhavaren skall följa planläggningen

inom de i området ingående länen. Planläggningen inom militärområdet kommer

i princip att bestå av en sammanfattning av de särskilda regionala myndigheternas

planer. Hos civilbefälhavaren bör därför regelmässigt finnas dubbletter

av dessa planer. Civilbefälhavaren bör få del av alla direktiv och anvisningar

från centralt håll och verka för att dessa leda till enhetliga åtgär
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

der. Han bör även underrättas om initiativ till planläggningsåtgärder, undersökningar

o. dyl. samt verka för att erforderliga planläggningsåtgärder eller

undersökningar m. m. komma till stånd. Civilbefälhavaren bör å sin sida

hålla de centrala och regionala myndigheterna underrättade om vilka åtgärder

han själv vidtager. Framför allt måste han stå i nära kontakt med —

förutom militärbefälhavaren och vederbörande länsstyrelser — riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap och civilförsvarsstyrelsen.

Ifråga om civilbefälhavarens kansli föreslår utredningen.

För att civilbefälhavaren skall kunna fylla sin uppgift måste till hans förfogande

stå erforderlig personal, lämpligen i form av ett särskilt kansli. I detta

böra i regel ingå väl skickade befattningshavare vid sådana myndigheter, för

vilka samordningen inom större områden har särskild betydelse. Dessa områden

äro — förutom det ekonomiska försvaret — i första hand civilförsvaret,

vägväsendet, arbetsmarknadsområdet, hälso- och sjukvården, säkerhetstjänsten

och polisväsendet i övrigt, biltrafikområdet samt det allmänt administrativa

området. Föredragandena torde i första hand böra utväljas bland de på

vederbörande verksamhetsområden inom civilområdet sysselsatta chefstjänstemännen.

Sålunda torde i regel böra uttagas en av civilförsvarsdirektörerna,

en av vägdirektörerna, en av länsarbetsdirektörerna, en av förste

provinsialläkarna, en av landsfogdarna samt en av länsstyrelsernas trafikföredragande

inom civilområdet ävensom en jurist vid någon av länsstyrelserna

inom civilområdet.

Då civilbefälhavaren och hans kansli i krig komma att lämna sina fredsbefattningar,

måste det sörjas för att lämpliga ersättare finnas, vilka i fred

blivit väl insatta i arbetet och framför allt i krigsplanläggningen.

Utredningen har icke funnit möjligt att tillgodose behovet av föredragande

i huvuddelen av de ekonomiska försvarsfrågorna på samma

sätt som när det gäller övriga verksamhetsgrenar. Behovet på detta område

synes icke kunna täckas på annat sätt än genom att nyinrätta vissa befattningar.

Hos någon befattningshavare måste vidare läggas ett särskilt ansvar

för samordningen mellan alla de olika verksamhetsgrenar, som äro företrädda

inom kansliet, ävensom mellan dessa och andra försvarsberedskapsområden,

icke minst det militära. Av nu angivna skäl och med hänsyn till den utomordentliga

betydelsen av att civilbefälhavarens uppgifter i krig äro väl förberedda

anser utredningen ofrånkomligt, att åtminstone någon befattningshavare

i fred helt kan ägna sig åt hithörande frågor. Utredningen förordar,

att i varje civilområde inrättas en tjänst som kanslichef hos civilbefälhavaren

med uppgift att dels närmast ansvara för den ekonomiska försvarsberedskapen

inom civilområdet, dels efter civilbefälhavarens bestämmande biträda

de enskilda länsstyrelserna och dels närmast under civilbefälhavaren följa

planläggningen och leda samordningen inom de olika länen och de skilda

verksamhetsområdena. Den i fred för expeditionsarbetet hos kanslichefen

erforderliga personalen skall ställas till förfogande av länsstyrelsen i den residensstad

där kanslichefen är stationerad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

För att ernå samordning med vissa andra myndigheter bör i planläggningsarbetet

kontakt hållas även med exempelvis elblocken, järnvägs-, post- och

telegrafmyndigheterna samt riksbankskontoren ävensom rundradioorganisationen.

Stor uppmärksamhet måste ägnas frågan om telekommunikationerna.

Även behovet av understödjande planläggning för krigsindustrin måste beaktas.

Utredningen kan icke med bestämdhet ange, att den gjorda uppräkningen

täcker hela det område, som bör kontrolleras av civilbefälhavaren. Det

fortsatta planläggningsarbetet bör ge närmare erfarenheter härutinnan.

Kontakten i planläggningsarbetet med de regionala myndigheterna bör även

innefatta förberedande av särskilda sambandsmän eller föredragande från

dessa myndigheter för att vid behov ingå i eller eljest anknytas till civilbefälhavarens

kansli. Med den ställning och de uppgifter, civilbefälhavarna avses

skola få, och med hänsyn till den sakkunskap, som skall stå till deras

förfogande, torde det i allmänhet icke vidare behöva knytas andra civila befattningshavare

till militärbefälsstaberna. Redan nu böra därför befattningarna

som stabsutrymningschef avskaffas. Vad angår krigsindustriombuden

samt distriktscheferna vid byggnads- och reparationsberedskapen har utredningen

ej funnit anledning att föreslå några förändringar.

Angående förhållandena i krig föreslås, att civilbefälhavaren vid krigsutbrott

eller eljest då Kungl. Maj:t så förordnar jämte sitt kansli skall bege sig

till särskild i förväg bestämd uppehållsplats. Uppehållsplatserna skola förberedas

i fred.

Civilbefälhavaren bör icke intaga ställningen som mellaninstans i fred.

Han bör därför ej ha någon direktivrätt men skall tillse, att de olika länsplaneringarna

ske som en del av planeringen för hela militärområdet. Samma

ställning skall han intaga i ett beredskapsläge, såvitt Kungl. Maj:t ej annorlunda

förordnar.

Först i krig eller eljest då Kungl. Maj:t så förordnar skall civilbefälhavaren

få några egentliga maktbefogenheter. Direkta maktbefogenheter skola tillkomma

civilbefälhavaren i den mån sådana delegeras av Kungl. Maj:t eller

av de centrala verken eller ock då sådana faktiska svårigheter i förbindelserna

uppstå, att civilbefälhavaren måste ingripa, eller då eljest beslut från central

instans ej hinner inhämtas. Det måste emellertid förutsättas, att civilbefälhavaren

och vederbörande centrala myndigheter alltid i män av förbindelsemöjligheter

hålla varandra underrättade om utvecklingen och om vidtagna

åtgärder. På så sätt torde i huvudsak kompetenskonflikter uppat kunna

undgås. I förhållande till länsstyrelserna gäller det framför allt att se till,

att länsstyrelserna icke känna sig förhindrade att taga erforderliga initiativ

eller att besluta av snabba lägesförändringar påkallade åtgärder. I vissa fall

torde det framstå som självklart, att civilbefälhavaren alltid skall kontaktas,

t. ex. då det gäller att dirigera en flyktingström. Civilbefälhavaren skall dock

ej heller i krig i egentlig mening utöva en direkt verkställande myndighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 149

Verkställigheten skall ankomma på resp. länsstyrelser och andra regionala

myndigheter. Civilbefälhavaren skall förmedla och samordna önskemål mellan

militärbefälhavare och de civila regionala myndigheterna och, i den mån

så erfordras med hänsyn till samordningen inom regionen, dirigera dessa senares

verksamhet.

II. Förslag av utredningsmannen angående krigssjukvården. m. m.

I skrivelsen den 12 mars 1951 har utredningsmannen anfört bl. a. följande.

Hälso- och sjukvårdsorganisationens verksamhet under fred regleras i sina

huvuddrag av bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen.

Vid krig måste ledningen av organisationen i hög grad decentraliseras.

Det synes emellertid vara oundgängligt med en enhetlig ledning inom

länen ifråga om sjukvårdsresursernas utnyttjande och fördelning. Denna ledning

av hälso- och sjukvården inom länet måste odelad tillkomma ett organ

och detta måste ha så ingående kännedom som möjligt om situationen i olika

avseenden — icke endast beträffande hälso- och sjukvård utan även ifråga

om lokaler, transportmöjligheter m. m. inom länet i dess helhet. Organet

måste vidare ha bl. a. den bästa möjliga kontakt med de egna militärmyndigheterna.

Annat organ, som kan uppfylla dessa fordringar, än länsstyrelsen,

torde icke finnas. För att länsstyrelserna skola kunna handha ledningen av

hälso- och sjukvård i krig måste de redan i fred ägna sig åt visst förberedelsearbete

på området. De personer i länsstyrelsens krigsorganisation, som

komma att ha mera betydande uppgifter i fråga om ledningen av hälso- och

sjukvården, måste skaffa sig ingående kännedom om planläggningen för verksamheten

i krig. Sådan planläggning, som väsentligen ankommer på fredsmässiga

huvudmän i länsinstansen, exempelvis landstingen och de landstingsfria

städerna beträffande beredskapssjukhusen, bör noggrant följas och studeras.

Sjukvårdsdetaljen måste alltså redan i planläggningsskedet ha överblick

över länets samlade hälso- och sjukvårdsresurser och så långt det nu

är möjligt bibringas förmåga att i krig på det mest rationella sätt utnyttja

dessa resurser. Med hänsyn härtill bör den redan i fred tilldelas viss personal

och den ansvarige ledaren för förberedelsearbetet, vilken bör vara samma

person som avses att leda detaljens arbete under krig, utses snarast

möjligt.

Vid utseendet av föreståndare för detaljen måste särskild hänsyn tagas

till att han under krig faktiskt kommer att utöva den i det föregående beskrivna

ledningen av hälso- och sjukvården i länet. Det kan därför beträffande

enstaka län befinnas, att den i beslutet den 29 juni 1950 angivna kretsen

vid val av detalj föreståndare—förste provinsialläkare eller representant för

landstinget — är för trång. Möjlighet bör finnas, att till detalj föreståndare

utse den som ur olika synpunkter förefaller vara för uppgiften speciellt

lämplig. I den mån detalj föreståndaren icke är skyldig att på innehavd tjänst

fullgöra det med uppdraget såsom detaljföreståndare förenade arbetet måste

skälig ersättning härför kunna beredas honom. Beträffande hälso- och sjukvårdsdetaljens

personaluppsättning i övrigt torde — såvitt nu kan bedömas

— i detaljen under alla förhållanden förste provinsialläkaren och en kvalificerad

representant för landstinget böra ingå. Erforderlig förvaltnings- och

biträdespersonal torde ställas till förfogande av vederbörande länsstyrelse.

Beträffande frågan om samordning mellan länen av den civila verksam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

heten i krig är utredningsmannen ännu icke beredd att taga ställning till

frågan om beläggningscentralen hos militärbefälhavare (kårchef) — vilken

beläggningscentral bl. a. reglerar beläggningen vid beredskapssjukhusen inom

resp. område — och dess arbetsuppgifter. Civilläkarens medverkan inom

denna beläggningscentral syntes tills vidare böra fortfara. Övriga nuvarande

arbetsuppgifter för civilläkaren däremot (enligt instruktionen den 12 juli

1944 för civilläkaren) torde böra överflyttas till civilbefälhavaren eller den

särskilde föredraganden hos denne för hälso- och sjukvårdsfrågor, vilken

borde tills vidare vara samma person, som tjänstgör såsom civilläkare i beläggningscentralen.

Utredningsmannen hemställer, att en för uppdraget speciellt lämpad person

snarast möjligt utses till föreståndare för hälso- och sjukvårdsdetaljen

vid varje länsstyrelse samt att hos varje militärbefälhavare (kårchef) och

mot denne närmast svarande civilbefälhavare en person förordnas dels till

civilläkare vid den militära stabens beläggningscentral, dels till särskild föredragande

för hälso- och sjukvårdsfrågor hos civilbefälhavaren.

Yttranden.

De av utredningen framförda allmänna synpunkterna på den ekonomiska

försvarsberedskapen i länsinstansen ha av remissmyndigheterna understrukits

eller lämnats utan erinran.

Samtliga remissmyndigheter tillstyrka, att länsstyrelsen konstitueras som

allmänt regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen.

Utredningens redogörelse för länsstyrelsens uppgifter som sådant organ

har i allmänhet icke föranlett några avvikande yttranden. Statens organisationsnämnd

förutsätter, att sådana direktiv lämnas från riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, att de regionala organen icke inhämta onödiga

primäruppgifter eller att dubbelarbete förekommer genom att uppgifter in- •

fordras, vilka redan inhämtats av centrala myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsen

och statens jordbruksnämnd göra vissa erinringar mot de av utredningen

angivna planeringsuppgifterna för länsstyrelsen beträffande arbetsmarknaden

resp. livsmedelsförsörjningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län

ifrågasätter, om icke arbetet med detaljerna skulle bli så krävande, att den

allmänna och samordnande verksamheten måste bli lidande, och finner,

att man även måste beakta riskerna av allt för stor koncentration för den

händelse länsstyrelsen skulle bli satt ur spel genom fientlig inneslutning eller

eljest på något sätt dekapiterad.

Utredningens allmänna synpunkter på länsstyrelsens krigsorganisation och

i detta sammanhang gjorda uttalande, att de genom Kungl. Maj:ts beslut

den 29 juni 1950 fastställda riktlinjerna för en provisorisk krigsorganisation

i stort sett kunna läggas till grund även för den mera definitiva organisationen,

ha i allmänhet icke föranlett någon erinran från remissmyndigheterna.

Med hänsyn till förutsedda svårigheter att anskaffa personal ifrågasätter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

dock länsstyrelsen i Norrbottens län huruvida så många detaljer böra organiseras,

som i planerna föreslagits.

Mot den av utredningen föreslagna särskilda organisationen för det ekonomiska

försvaret inom länsstyrelsen har kritik framförts i olika avseenden.

I några yttranden bl. a. av statens jordbruksnämnd förordas sålunda, att

vid beredskaps- eller krigstillstånd särskild kristidsstyrelse inrättas så snart

förhållandena medgiva. Vidare uttalas tvivelsmål om möjligheterna att utom

länsstyrelsen finna en lämplig chef för den särskilda underavdelningen för

ärenden berörande det ekonomiska försvaret särskilt med hänsyn till det av

utredningen föreslagna arvodet, vilket anses för lågt beräknat. Länsstyrelserna

i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Västerbottens län finna det vara ett starkt önskemål att erhålla tillgång till

en befattningshavare som uteslutande kunde ägna sig åt de ekonomiska försvarsberedskapsärendena.

Andra länsstyrelser ha med olika exempel betonat,

att den av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen måste anses

otillräcklig.

Beträffande de ändringar och kompletteringar av den provisoriska krigsorganisationen,

som utredningen i första hand funnit erforderliga, ha dessa

i allmänhet icke föranlett några uttalanden av remissmyndighetema. Järnvägsstyrelsen

förklarar emellertid, att järnvägarna sakna de personella resurserna

för utseende av särskild sambandsman hos länsstyrelsen, och avvisar

förslaget om direkt föredragning i länsstyrelse från kommunikationsverkens

lokalförvaltningar. Arbetsmarknadsstyrelsen gör sig till tolk för

liknande uppfattning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det med hänsyn till bilinspektionens

omfattning i krig icke möjligt att utnyttja befattningshavare vid statens

bilinspektion för trafikregleringen.

Utredningens synpunkter ifråga om samordningen mellan länen understrykas

bl. a. av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ifrågasätter däremot, huruvida en civil ledande organisation,

motsvarande militärområdenas, bör inrättas. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län uttalar, att de organ, som i mellaninstansen syssla med försvarsfrågor,

redan nu äro så många, att inrättande av ytterligare organ och myndigheter

måste väcka tvekan. Länsstyrelsen i Västmanlands län vill icke avstyrka

det framlagda förslaget men befarar, att den ifrågasatta organisationen

blir tungrodd. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län

avstyrka förslaget med avseende å VI militärområdet och framföra i huvudsak

följande synpunkter.

Att upprätthålla förbindelserna mellan de civila myndigheterna inom så

stora områden, som detta militärområde omfattar, kan komma att ställa sig

svårt i krig, och det vore därför icke lämpligt att förlägga betydelsefulla

avgöranden för ett län till ett organ, som finnes i det andra länet. Då läns
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf:ts proposition nr 149

15

styrelsen i Norrbottens län enligt nuvarande planer skall ha uppehållsplats

hos militärbefälhavaren, och en civilbefälhavare jämväl måste antagas få

samma uppehållsplats, uppstode en onödig dubbelorganisation. Samordningen

inom VI militärområdet kunde endast uppnås dels genom direkta överläggningar

mellan länsstyrelserna dels genom en sambandsman eller sambandsdelegation

från länsstyrelsen i Västerbottens län hos militärbefälhavaren.

I fråga om civilområdenas omfattning ifrågasätter länsstyrelsen i Hallands

län, om icke, med hänsyn till att större delen av Hallands län vid krig avses

ingå i I militärområdet, länet redan under planläggningsskedet bör tillhöra

detta område. Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår, att Stockholm lägges

utanför den föreslagna organisationen och att det nödiga samrådet får

åstadkommas genom paritetiskt samråd mellan överståthållarämbetet och

civilbefälhavaren för den övriga delen av civilområdet. Överståthållarämbetet

anför, att behovet av att samordningsorgan för Stockholms vidkommande

torde vara särskilt framträdande, då staden, om lager ej finnes, vid

avbrott i sjöförbindelserna är för sin försörjning helt beroende av tillförsel

från landets Övriga delar.

Vad utredningen anfört ifråga om civilbefälhavarens kansli har föranlett

vissa invändningar. Särskilt ha starka betänkligheter uttalats mot att länsstyrelserna

vid krig skulle ha att avstå en del av sina befattningshavare

till detta kansli.

Mot utredningens förslag att till föredragande i civilförsvarsfrågor borde

uttagas en av civilförsvarsdirektörerna inom civilområdet göras erinringar av

bl. a. överbefälhavaren, som uttalar, att de ifrågasatta bytena av befattningshavare

på dessa poster under ett kritiskt skede icke kunna anses lämpliga.

Erinringar av samma innehåll anföras även av civilförsvarsstyrelsen och

statens organisationsnämnd.

Medicinalstyrelsen förklarar, att biträdande provisialläkaren saknar mera

ingående kännedom om förhållandena i länet, och föreslår därför, att inom

varje civilområde inrättas en befattning som heltidsanställd biträdande förste

provinsialläkare.

Vad utredningen anfört angående civilbefälhavarens ställning och maktbefogenheter,

har föranlett vissa uttalanden. Järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen

förutsätta, att civilbefälhavarorganisationen icke skall medföra ändring

av de befogenheter, vilka tillkomma resp. styrelse. Länsstyrelsen i Västemorrlands

län anser, att civilbefälhavarens uppgifter böra begränsas till

att avse dels länsstyrelsernas informerande om civilförsvarets uppgifter i

olika lägen, dels slitande av intressekonflikter mellan länsstyrelserna. Länsstyrelserna

i Uppsala och Malmöhus län uttala, att ett klarläggande av kompetensfördelningen

mellan civilbefälhavaren och länsstyrelserna är erforderligt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mctj:ts proposition nr 149

Departementschefen.

Frågan om ett allmänt regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen

har under de senaste åren aktualiserats i olika sammanhang. Behovet

av en sådan instans är också påtagligt. De provisoriska åtgärder, som hittills

vidtagits i avvaktan på den av mig refererade utredningen, ha icke inneburit

en acceptabel lösning av frågan. Det nu föreliggande förslaget, att länsstyrelsen

skulle fungera som ett sådant allmänt regionalt organ, anser jag

mig i princip kunna biträda. Arbetsuppgifterna inom den ekonomiska försvarsberedskapen

böra fördelas mellan länsstyrelserna och övriga regionala

organ efter samma principer, som gälla för de centrala myndigheterna. Detta

skulle innebära, att de olika detaljplaneringarna skola handhas av de organ,

som syssla med motsvarande fredsuppgifter, medan länsstyrelserna skola

svara för erforderliga detaljplaneringar på återstående områden samt hålla

sig informerade om och samordna samtliga ekonomiska försvarsberedskapsåtgärder

inom länet.

Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för de planerings uppgifter,

som skulle ankomma på länsstyrelsen, framgår, att uppgifterna äro både många

och omfattande. En realistisk planering bör dock enligt min mening utgå

ifrån ett mera begränsat program. Verksamheten måste till en början ske försöksvis.

Härvid bör uppmärksammas, att åtskillig planering bedrives av centrala

instanser, t. ex. på livsmedelsförsörjningens och industriens områden.

Länsstyrelsens egen verksamhet bör i dessa delar inrikta sig på att komplettera

de centralt uppgjorda planerna, över huvud bör tillses, att dubbelarbete

i olika instanser undvikes. Länsstyrelsens planeringsåtgärder böra vidtagas

med ledning av anvisningar av vederbörande centrala myndigheter. Förslag

till sådana anvisningar för den ekonomiska försvarsberedskapen böra utarbetas

av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, jordbruksnämnden

och bränslekommissionen i samråd med övriga berörda centrala myndigheter

och fastställas av Kungl. Maj:t. Under det fortlöpande arbetet bör kontakt

hållas med vederbörande civila och militära myndigheter.

Vid utformandet av länsstyrelsens organisation för ärenden rörande det

ekonomiska försvaret bör man i nuläget begränsa sig till en stomme för en

krisorganisation, som i en mera kritisk situation kan fungera efter kort varsel.

I ett akut krigsläge bör man räkna med att verkställighetsåtgärderna

sammanhållas i länsstyrelsens regi. Härför tala bl. a. länsstyrelsernas centrala

ställning i länsförvaltningen och de betydande förbindelsesvårigheter,

som sannolikt komma att föreligga. I ett beredskapsläge, motsvarande det

senaste världskrigets, kan måhända befinnas lämpligt att organisera särskilda

kristidsstyrelser. Man behöver emellertid inte nu taga ställning till denna

fråga. Jag förordar utredningens förslag, att tills vidare inom varje landskansli

inrättas en särskild underavdelning (sektion) för ärenden rörande den

ekonomiska försvarsberedskapen, vilken bör stå under ledning av'' en härför

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kiingl. May.ts proposition nr 149

17

förordnad sakkunnig. Till denna underavdelning böra vidare knytas fyra särskilda

sakkunniga för frågor rörande konsumtionsregleringar, jordbruksproduktion,

industri och bränsleförsörjning. Vid valet av dessa personer bör

stort avseende fästas vid vederbörandes allmänna lämplighet, förtroende och

fackkunskap. Jag räknar med att man från näringslivets och olika organisationers

sida kommer att medverka till ett lämpligt personalval liksom till att

länsstyrelsens verksamhet på detta område över huvud underlättas.

Vad den särskilde utredningsmannen angående krigssjukvården m. m. föreslagit

föranleder ingen erinran från min sida.

Närmare föreskrifter om utformningen av länsstyrelsens verksamhet för

den ekonomiska försvarsberedskapen torde kunna meddelas i administrativ

ordning.

I likhet med utredningen anser jag, att åtskilliga planeringsproblem inom

den civila försvarsberedskapens område äro av den natur, att en planläggning,

begränsad till allenast det enskilda länet, icke är tillfyllest. Därtill kommer,

som utredningen också framhållit, behovet av en civil-militär samordning

och operativ samverkan inom större områden än vad som motsvaras

av länsindelningen. Särskilt gäller detta under ett krigstillstånd, men redan

på planläggningsstadiet måste de organisatoriska förutsättningarna härför

skapas. Jag tillstyrker av denna anledning, att större regionala enheter skapas,

som i stort sett sammanfaller med nuvarande militärområden. Dessa civila

regioner böra, såsom utredningen föreslagit, kallas civilområden. Den

föreslagna organisationens lämplighet har vitsordats av såväl civila som militära

myndigheter.

Såsom utredningen förordat, bör en landshövding utses till civilbefälhavare

i varje civilområde. Någon sådan erfordras emellertid ej för Gotlands län,

som helt sammanfaller med ett militärområde. För Västerbottens och Norrbottens

län torde samordningen böra lösas efter delvis andra linjer än vad

som förutsättes skola gälla beträffande landet i övrigt. Erforderliga föreskrifter

torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

För att planläggningsarbetet skall kunna komma igång snarast böra civilbefälhavarna

utses fr. o. m. den 1 juli 1951.

Mot utredningens förslag om civilbefälhavarnas kanslier ha i remissyttrandena

åtskilliga erinringar riktats. Med den begränsning av verksamheten, som

jag tidigare förordat, följer, att civilbefälhavarens behov av personal kan

väsentligt begränsas. På civilbefälhavaren skall i fred huvudsakligen ankomma

att hålla sig underrättad om de olika myndigheternas inom området planläggningsverksamhet

och att samla material härom. Detta torde åtminstone till

en början kunna ske genom sammanträden och överläggningar med företrädarna

för olika verksamhetsgrenar inom de till civilområdet hörande länen.

Någon egentlig egen planläggningsverksamhet torde civilbefälhavaren icke behöva

bedriva. I avbidan på närmare erfarenhet framlägger jag därför icke för
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 149

slag om någon särskild personal till civilbefälhavarens förfogande. Den biträdeshjälp,

som kan visa sig erforderlig'', torde kunna tillhandahållas av vederbörande

länsstyrelse. Även om det ej kan anses nödvändigt att på detta preliminära

stadium av planläggningsarbetet anlita en heltidsanställd kanslichef,

torde man likväl få räkna med att en dylik befattningshavare kan bliva erforderlig

när civilområdena krigsorganiseras. Jag anser mig emellertid icke

nu behöva taga definitiv ställning till frågan om civilområdenas krigsorganisation

liksom ej heller till spörsmålet om vid vilken tidpunkt i händelseutvecklingen

civilbefälhavarna böra tilldelas självständiga maktbefogenheter.

Principiellt utgår jag emellertid ifrån att såväl de till civilområdena hörande

länsstyrelserna som andra regionala myndigheter böra fungera självständigt,

så länge förhållandena medgiva. Hithörande frågor torde närmare

få övervägas av Kungl. Maj:t.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, torde ändringar erfordras i bl. a.

lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående statsoch

kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara

in. m. Förslag härom torde framdeles komma att underställas riksdagens

prövning.

Kostnadsberäkningar och hemställan.

Utredningen rörande länsstyrelsernas krigsorganisation.

Enligt utredningens förslag skulle till den person, vilken skall som sakkunnig

främst leda planläggningsarbetet och i krig i egenskap av chef för

den särskilda krisavdelningen inom landskansliet svara för verkställigheten,

utgå ett arvode av 1 200 kronor för år. För de övriga sakkunniga, vilka som

företrädare för olika verksamhetsområden skola biträda länsstyrelsen i planläggningsarbetet

m. m., har beräknats särskilt arvode för sammanträdes- eller

förrättningsdag för 10 dagar pr år och förslagsvis 20 kronor per dag. Med

hänsyn till svårigheterna att i många fall beräkna den förlorade arbetsförtjänsten

böra kommittékungörelsens regler icke användas och särskild ersättning

för förlorad arbetsförtjänst alltså ej utgå. Utredningen beräknar, att

dessa sakkunniga skola behöva ianspråktagas cirka tio dagar årligen.

Kostnaderna för arvoden som här avses ha beräknats komma att för ett

budgetår belöpa sig till sammanlagt 50 000 kronor.

För tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna har utredningen upptagit sammanlagt

19 000 kronor. Vidare har för ersättning till vissa kommuner — som

av utredningen förutsättas skola biträda med planläggningsarbetet — beräknats

25 000 kronor. Ett lika stort belopp har avsetts för reseersättningar.

Sammanlagda anslagsbehovet för de särskilda länsstyrelserna inklusive

överståthållarämbetet skulle alltså bli (50 000-j-19 000+25 OOO-f-25 000) 119 000

kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

Som lämpligt arvode för uppdraget som föredragande hos civilbefälhavaren

har utredningen tänkt sig 1 200 kronor för år. Med hänsyn till arbetets omfattning

synes dock vägdirektörens årsarvode böra sättas till 900 kronor och

den administrative föredragandens till 600 kronor. Sammanlagda kostnaderna

för dessa föredragande skulle alltså för varje civilområde uppgå till 7 500

kronor.

För den heltidsanställde kanslichefen hos civilbefälhavaren föreslås ett arvode

av 19 000 kronor. För personalförstärkning till envar av de sex länsstyrelser,

där civilbefälhavarens kansli skall firmas, samt för sjukvård har beräknats

5 000 resp. 500 kronor eller sammanlagt (6X5 000+500) 30 500 kronor.

Kostnaderna för resor och expenser ha upptagits till 60 000 resp. 1800

kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet för civilbefälhavarens kanslier skulle sålunda

bli (6X7 500+6X19 000+30 500+60 000+1800) 251300 kronor.

Totalt skulle alltså erfordras (119 000+251 300) 370 300 kronor.

Departementschefen.

Enligt utredningens förslag skulle chefen för länsstyrelsens ekonomiska försvarssektion

erhålla ett arvode av 1 200 kronor för år. Med hänsyn till arbetsuppgifternas

art och omfattning föreslår jag, att detta belopp höjes till 2 400

kronor. I det fall, att chefen utses bland länsstyrelsens befattningshavare, bör

särskilt arvode ej utgå. Till de fyra, till nämnda avdelning knutna sakkunniga

föreslår jag ett dagarvode av 25 kronor.

Förste provinsialläkare, som utsetts till chef för länsstyrelsens hälso- och

sjukvårdssektion, bör ej åtnjuta särskilt arvode. Utses annan, somi ej är skyldig

att biträda länsstyrelsen, räknar jag med en årlig ersättning av 1 500 kr.

Kostnaderna för arvoden skulle enligt mina beräkningar sålunda komma

att uppgå till sammanlagt omkring (25X2 400+4x25x10X25) 90 000 kronor.

Härtill torde böra läggas ett belopp av förslagsvis 10 000 kronor för arvoden

åt föreståndare för hälso- och sjukvårdsdetaljen. Sammanlagda kostnaderna

torde sålunda kunna uppskattas till (90 000+10 000) 100 000 kronor. Arvodena

torde få bestridas från överståthållarämbetets och länsstyrelsernas

icke-ordinarieposter. Anslagen torde icke böra uppräknas i anledning härav.

I övrigt räknar jag ej med några särskilda kostnader för nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna

för en civil regional beredskapsorganisation;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1951/52 bestrida

kostnaderna för organisationen från avlöningsanslagen till överståthållarämbetet

och länsstyrelserna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majits proposition nr 149

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke W. Fornwall.

AB Wtlhelmssons Boktryckeri, Stockholm 1051

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag till avlöningar vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt angående den c a1 i texten
  2. SU 1951:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag till avlöningar vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt angående den civila regional s. 6 i texten