Sök i Ratio Lex

Angående höjning av vissa postavgifter

1951-03-16 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:153, Angående höjning av vissa postavgifter

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

t

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning

av vissa postavgifter; given Stockholms slott den 16

mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

*

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet, å Stockholms

slott den 16 mars 1951.

Närvarand e:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

I skrivelse den 23 februari 1951 har generalpoststyrelsen framlagt förslag

om höjning av vissa postavgifter. Förslaget omfattar avgifterna för postpaket,

postanvisningar, postförskott, rekommendation och assurans, utbetalningskort

i postgirorörelsen samt avgifterna i tidningsrörelsen. Yidare föreslår

styrelsen borttagande av det nu gällande särskilda lägre portot för s. k. lokalbrev.

Däremot har styrelsen ansett sig icke för närvarande böra ifrågasätta

någon höjning av riksportot för brev.

Bifinnt/ till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 153.

—6‘jfi r.i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Innebörden av styrelsens förslag framgår av följande sammanställning.

Sammanställning av nuvarande avgifter samt av generalpoststyrelsen

föreslagna ändringar.

Försändelses] åt;

°

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpoststyrelsens

förslag

öre

Brev

riks ................

högst 20 gram ........

20

över 20—125 gram ....

40

20

» 125—500 » ....

60

lokal................

högst 20 gram ........

15

40

över 20 — 125 gram ....

30

» 125—500 » ____

45

Minimiporto för affärs-

handlingar

riks ................

20

lokal................

15

j- 20

Paket ................

högst 1 kg............

80

no

över 1—3 kg..........

no

140

» 3—5 » ..........

140

170

» ö kg ............

140 öre

170 öre

för de första 5 kg

för de första 5 kg

och därefter 60 öre

och därefter 60 Öre

för vart överskju-

för vart överskju-

tande kg eller del

tande kg eller del

därav.

därav.

Postanvisningar........

högst 10 kr ..........

25

30

över 10—100 kr ......

40

1

» 100 — 500 kr ......

55

60

» 500—2 000 kr ____

70

1

Postförskott ..........

per försändelse........

10

20

Rekommendation......

per försändelse........

25

40

Assurans ..............

45 öro för assurans-

40 öre i grundavgift

belopp av högst 1 000

med tillägg av 10 öre

kr med tillägg av 10

för varje 1 000 kr

öre för varje över-

eller del av 1 000 kr

skjutande belopp av

av assuransbeloppet.

1000 kr eller de!

därav.

Utbetalningskort i post-

girorörelsen ........

15

20

Utgivarkorsband

i allmänhet..........

varje '' kg eller del av

l kg.................

14

21

dock lägst ............

56

84

kommissionärs kors-

band..............

varje kg eller del av kg

för tidning med minst

6 nr i veckan.......

17

26

dock lägst ............

34

52

varje kg eller del av kg

för tidning med mindre

än 6 men minst 1 nr

i veckan, . a.........

22

33

dock lägst ............

44

66

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ils proposition nr 163.

3

Försändelses! ag

Avgiftsgruppcr

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpoststyrelsens

förslag

öre

Postabonnerade tid- ningar ..............

varje i tidningstaxan in- tagen abonnemangs- termin..............

30

•

45

varje under en vecka

utkommande nr av tid- ningen...............

1 29

1 44

dock lägst ............

‘58

1 88

varje helt eller påbörjat

kg av tidningens sam- manlagda årsvikt ....

1 20

1 30

sammanlagd avgift för

ett postabonnerat tid- ningsexemplar, lägst

48

72

Tidningsbilagor........

högst 25 gram ........

l

2

1 Dessa avgifter avse helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

Över generalpoststyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket

den 7 mars 1951 och statens priskontrollnämnd den 14 mars

1951.

Geueralpoststyrelseu.

I sin förenämnda skrivelse erinrar styrelsen till en början om att postverkets

inkomstöverskott i oktober 1950 beräknats till 22,o resp. 20,i milj.

kronor för budgetåren 1950/51 och 1951/52. På grund av höjda löner och

pensioner samt stegrade materialkostnader ävensom ökade avskrivningsbehov

ha emellertid de förutsättningar, på vilka beräkningen byggde, så väsentligt

ändrats, att överskottet för budgetåret 1950/51 beräknas sjunka till ca 5,5 milj.

kronor och det för budgetåret 1951/52 beräknade överskottet förvandlas till

ett underskott på ca 21 milj. kronor. På det icke synes vara möjligt att i

nämnvärd utsträckning uppväga utgiftsökningarna genom rationaliseringsoch

besparingsåtgärder blir det därför nödvändigt att höja vissa postavgifter

för att åstadkomma ett tillfredsställande ekonomiskt resultat för budgetåret

1951/52 och följande budgetår.

Lokalportot. Särskilt lokalporto finnes för närvarande endast för brev.

Vidare gäller att minimiavgiften för korsband, innehållande s. k. affärshandlingar,

är lika med portot för ett brev i lägsta viktsatsen. För lokal affärsliandlingsförsändelse

är minimiavgiften således 15 öre och för dylik riksförsändelse

20 öre.

Lokalbrevbefordran mot ett särskilt lägre porto infördes första gången

i Sverige 1848 och bibehölls sedan med vissa förändringar till år 1920, då

lokalportot slopades och ett enhetsporto infördes. Detta förhållande varade

dock endast ungefär två år och den 1 oktober 1922 återinfördes ett särskilt

lokalporto. Det visade sig ganska snart, att det återinförda lokalportot blev

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

en ofta återkommande tvistefråga. Landsbygdens befolkning ansåg sig nämligen

i lokalportohänseende missgynnad i förhållande till innevånarna i städer

och stadsliknande samhällen. Inom riksdagen ha med anledning härav vid

olika tillfällen från landsbygdsrepresentanter framförts önskemål om vidtagande

av åtgärder för att bereda befolkningen å landsbygden möjlighet

att i större omfattning utnyttja lokalportot. Motioner i sådant syfte framfördes

sålunda vid 1925, 1934 och 1937 års riksdagar men föranledde icke

någon riksdagens åtgärd. Vid 1942 års riksdag upptogs frågan ånyo till behandling.

I anledning av väckta motioner anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t

om utredning angående utvidgning av möjligheterna att på landsbygden utnyttja

lokalportot. Utredningen resulterade i ett förslag till en avsevärd utvidgning

av begreppet lokalförsändelse, vilket förslag framlades i proposition

nr 78 till 1944 års riksdag och bifölls av riksdagen. I propositionen framhöll

departementschefen även önskvärdheten av en framtida övergång till ett enhetligt

riksporto.

Motiveringen för ett lägre porto för lokalbrev har alltid varit, att kostnaden

för behandlingen av ett lokalbrev vore lägre än för behandlingen av ett

riksbrev. Det är emellertid härvid att märka, att postverkets kostnader för

brevförsändelser icke äro beroende huvudsakligen på befordringssträckans

längd utan fastmer på det sätt, varpå försändelserna avlämnas till post-behandling

och utlämnas till adressaten. Genom 1944 års riksdagsbeslut om

utvidgning av lokalportots tillämplighetsområde på landsbygden har behandlingen

av lokalbreven fördyrats, bl. a. därigenom att sådana brev numera även

utdelas av lantbrevbärare vilken utdelningsform är det för postverket dyraste

distributionssättet. Med hänsyn härtill är det särskilda lokalportot icke mera

motiverat än olika avgifter för riksbrev allt efter befordringsvägens längd.

Såväl inom landet som i den internationella postutväxlingen tillämpas numera

principen om enhetliga brevavgifter oberoende av befordringsvägens längd.

1949 års kostnadsutredning, ett tillfälligt utredningsorgan inom postverket

med uppdrag att undersöka och beräkna postverkets självkostnader för olika

rörelsegrenar och försändelseslag, har funnit att den genomsnittliga självkostnaden

för lokalbrev är i det närmaste lika stor som för riksbrev. Skillnaden

torde uppgå till högst ett öre.

Därest enhetsporto infördes skulle taxeringen av brev underlättas väsentligt.

Man måste nu ur taxesynpunkt alltid skilja lokalbreven från övriga inrikes

brev. För korrespondenterna möter det ofta svårigheter att avgöra,

huruvida lokalporto eller riksporto skall gälla. Följden blir, att försändelser

icke så sällan underfrankeras av allmänheten, vilket förorsakar såväl avsändaren

som adressaten obehag, varjämte givetvis postverkets arbete ökas. Enahanda

gäller, när en mot lokalporto ursprungligen rätt frankerad försändelse

skall eftersändas till annan ort. Lösenbeläggning av sådana försändelser förekommer

särskilt under somrarna i stor omfattning. Erfarenheten visar, att

adressaten ofta vägrar lösa försändelsen, varigenom olägenheter kunna uppstå.

Det må också erinras om att brevkortsportot under lång tid utgått med samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

5

belopp för såväl lokala som riksbrevkort. För korsband i allmänhet har alltsedan

år 1920 icke funnits något särskilt lokalporto; paket och postanvisningar

ha alltid taxerats lika, vare sig de varit lokala eller icke. Några olägenheter

av enhetsporton för dessa försändelseslag ha icke förmärkts och några krav

på lokalporto för desamma ha icke framkommit.

Vid nu angivna förhållanden anser sig styrelsen böra förorda att lokalportot

slopas. Vid oförändrad postmängd beräknas detta medföra en inkomstökning

av i det närmaste 5 milj. kronor per år.

Paket. De nuvarande avgifterna för inrikes postpaket gälla sedan den 1

apiil 1948. Av de undersökningar och beräkningar, som hittills gjorts av 1949

års kostnadsutredning, framgår att avgifterna, trots den år 1948 vidtagna höjningen,

icke täcka verkets självkostnader. En höjning synes därför erforderlig.

Behovet av en höjning framträder än starkare för den händelse, såsom

var fallet år 1948, järnvägens allmänna godstariffer skulle komma att höjas.

Sådana höjningar torde enligt vad styrelsen erfarit komma att begäras av

järnvägsstyrelsen. Om postverkets taxor icke justerades, skulle en höjning

av järnvägsfrakterna, enligt vad erfarenheten visat, medföra en icke önskvärd

övergång från järnvägs- till postbefordran i fråga om vissa godstransporter.

Med hänsyn härtill har generalpoststyrelsen funnit sig böra föreslå en genomgående

höjning av postavgifterna för paket med 30 öre. Med denna höjning

torde nuvarande fördelning av paketgodset på järnvägs- resp. postbefordran i

stort sett bibehållas. En sådan avgiftshöjning beräknas medföra en årlig inkomstökning

av ca 5,B milj. kronor.

Postanvisningar. Av kostnadsutredningens beräkningar framgår, att avgifterna

för postanvisningar icke stå i riktigt förhållande till postverkets

kostnader för postanvisningsrörelsen. Även om, liksom hittills skett, hänsyn

tages till de fördelar, som uppstå genom att kontanta medel med postanvisningarna

tillföras verkets allmänna rörelse, samt till postanvisningsrörelsens

i hög grad allmännyttiga karaktär, synes en höjning av postanvisningsavgifterna

ofrånkomlig. I samband härmed har styrelsen funnit lämpligt att

föreslå en förenkling av avgiftsskalan. Härigenom kan också en alltför stor

höjning av avgiften för postanvisningar å belopp t. o. m. 10 kronor undvikas.

Styrelsen föreslår därför att avgifterna fastställas till 30 öre för belopp uppgående

till högst 10 kronor och 60 öre för högre belopp. Denna höjning beräknas

medföra en årlig inkomstökning med ca 1,3 8 milj. kronor.

Postförskott. Portot för ett inrikes postförskott sammansättas av befordringsavgiften,

som utgår efter det försändelseslag, postförskottet tillhör (brev,

paket etc), ev. rekommendations- eller assuransavgift, avgift för postanvisning

resp. inbetalningskort, varmed postförskottsbeloppet redovisas, samt en konstant

postförskottsavgift av 10 öre, avsedd att täcka kostnaderna för bokföring

in. nr. av postförskottet. Redan i skrivelsen den 7 november 1947 med förslag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

till höjning av vissa postavgifter framhöll styrelsen, att kostnaderna för den

särskilda bokföringen in. in. av postförskottsförsändelserna stegrats i en omfattning,

som talade för en höjning även av postförskottsavgiften. Med hänsyn

till bl. a. att vissa andra då föreslagna portohöjningar komrne att medföra

eu tung belastning på postförskottsrörelsen ansåg sig styrelsen dock för det

dåvarande icke böra förorda en höjning av nu ifrågavarande avgift. På grund

av de nu ytterligare stegrade kostnaderna och med hänsyn till vad som

kunnat konstateras vid kostnadsutredningens undersökningar beträffande

postförskottsrörelsens ekonomi synes en höjning icke längre kunna uppskjutas.

Styrelsen bär därför funnit sig böra föreslå, att postförskottsavgiften höjes

från 10 till 20 öre, vilken höjning torde resultera i en inkomstökning på

ca 1,5 milj. kronor per år.

Rekommendation. Avgiften för rekommendation av brevförsändelser utgör

i främsta rummet ersättning för den fortlöpande bokföringen och den även i

övrigt särskilt noggranna kontrollen och behandlingen av de rekommenderade

försändelserna medan de befinna sig i postverkets vård. Den summa, som

postverket kan ha att utbetala i skadestånd för förlust av sådana försändelser

eller av deras innehåll, är så minimal att den i detta sammanhang kan negligeras.

Rekommendationsavgiften, som 1948 fastställdes till 25 öre, förslår

enligt kostnadsutredningens beräkningar icke till att täcka mer än högst 40 %

av postverkets självkostnader för bestyret med ifrågavarande försändelser. En

väsentlig höjning av avgiften är därför motiverad. Styrelsen anser för sin del

att höjningen för närvarande bör begränsas till 15 öre, d. v. s. att rekommendationsavgiften

bestämmes till 40 öre. Den härav föranledda inkomstökningen

beräknas till omkring 2,7 milj. kronor.

Assurans. Vad här förut sagts om rekommendationsavgiften gäller också

i tillämplig mån beträffande assuransavgiften, som av samma skäl bör höjas.

Sistnämnda avgift synes böra tills vidare fastställas så, att den i avgiftsbeloppet

ingående grundavgiften höjes från nuvarande 35 öre till 40 öre, d. v. s.

till samma belopp som för rekommendation, medan den med assuransbeloppet

varierande tilläggsavgiften bibehålies oförändrad. En ytterligare justering av

avgiften kan måhända befinnas erforderlig när kostnadsutredningens definitiva

resultat föreligger. Den nu föreslagna höjningen, som har ringa ekonomisk

betydelse, beräknas ge en inkomstökning av ca 36 000 kronor.

Utbetalningskort i postgirorörelsen. Även för postgirorörelsen beräknas

löneökningarna och prisstegringarna medföra en sådan försämring av rörelsens

ekonomiska resultat att en avgiftshöjning nu ansetts böra ske.

För kontant utbetalning från postgirokonto utgår för närvarande en avgift

av 15 öre, medan avgiften för en inbetalning utgör 20 öre. Kostnadsutredningens

undersökningar ha visat att det ur kostnadssynpunkt icke finnes

något skäl för att utbetalningsavgiften hålles lägre än inbetalningsavgiften.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Vidare har av nämnda undersökningar framgått att den nuvarande utbetalningsavgiften

är alltför låg i förhållande till postverkets självkostnader, medan

inbetalningsavgiften däremot, åtminstone för närvarande, står i ett riktigare

förhållande till självkostnaden. Styrelsen får därför föreslå, att utbetalningsavgiften

höjes till samma belopp som inbetalningsavgiften, d. v. s. till 20 öre.

Höjningen beräknas medföra en inkomstökning med omkring 1 milj. kronor.

Utgivarkorsband och postabonnerade tidningar. I postverkets inrikes

rörelse befordras tidningarna under två former antingen som utgivarkorsband

eller som postabonnemang. Avgifterna i tidningsrörelsen höjdes senast den

1 januari 1949 provisoriskt med 20 %.

När det definitiva resultatet av den nu pågående kostnadsutredningen föreligger,

torde en ingående utredning om modernisering och rationalisering av

tidningsrörelsen böra igångsättas snarast möjligt. Då i detta sammanhang

även en omarbetning av gällande tidningsförordning med däri intagna avgiftsbestämmelser

m. m. torde bli nödvändig, kan det förutses att utredningen

kommer att bli tidskrävande. Det torde därför komma att; dröja avsevärd tid,

innan en ny avgiftssättning av stadigvarande natur kan vidtagas i postverkets

tidningsrörelse.

Med hänsyn till den fortgående försämringen av tidningsrörelsens allmänna

ekonomi har styrelsen emellertid funnit sig nödsakad att nu överväga ytterligare

en provisorisk höjning av tidningsavgifterna.

Vid en kostnadsberäkning av postverkets olika rörelsegrenar tillämpas i

allmänhet den s. k. »delkostnadsprincipen», vilken innebär att varje rörelsegren

belastas med en dess omfattning och karaktär motsvarande andel av

postverkets totala kostnader. Tidningarna ha emellertid, när det gällt avgiftsberäkningen,

sedan gammalt ansetts böra intaga en särställning, som dels

har sin grund i den historiska utvecklingen på detta område och dels är

betingad av statsmakternas principiella inställning i fråga om postavgifterna

för periodiska skrifter. Som eu följd härav ha tidningsavgifterna, särskilt i

postabonnemangsrörelsen, plägat beräknas på grundval av en kostnadsberäkning

enligt den s. k. »merkostnadsprincipen». Denna innebär i huvudsak att

som utgifter i rörelsen räknas endast de belopp, som skulle sparats åt postverket,

om denna rörelsegren ej pålagts verket. Utan att vilja bestrida riktigheten

av de skäl, som legat till grund för denna för tidningarna förmånliga

avgiftsberäkning, kan man måhända ifrågasätta, om icke dessa skäl numera

kunna anses ha förlorat en del av sin tyngd. Med den spridning tidningspressen

nu har uppnått och med den förhållandevis starka ställning den nu

intar i samhället torde den knappast kunna sägas vara i lika stort behov av

stöd genom avgiftslindringar som tidigare. En merkostnadsberäkning är

mycket komplicerad och det kan givetvis råda delade meningar om vad som

är att hänföra till »merkostnader». På grund av kostnadsutredningens hittills

gjorda undersökningar har utredningen emellertid ansett sig kunna beräkna

att nuvarande postavgifter i tidningsrörelsen borde mer än fördubblas för att

täcka postverkets merkostnader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Styrelsen anser i princip att tidningsavgifterna böra vara så avvägda att

de täcka åtminstone merkostnaderna. En så stor avgiftsförhöjning som den

nu nämnda synes emellertid icke lämpligen kunna genomföras på en gång,

enär detta säkerligen skulle medföra en sådan höjning av tidningarnas abonnemangspriser

att en väsentlig nedgång i tidningsrörelsen kunde befaras, vilket

i sin tur skulle medföra att den avsedda inkomstökningen icke kunde ernås.

Styrelsen har därför —■ i samförstånd med svenska tidningsutgivarföreningens

styrelse — ansett sig böra nu stanna vid att föreslå en provisorisk höjning av

nuvarande avgifter med 50 %.

Vid beräkningen av de nya avgifterna kunna vissa förskjutningar i det

nyss angivna procenttalet komma att ske på grund av nödvändiga avrundningar

till hela öretal.

Under förutsättning att tidningsrörelsen behåller sin nuvarande omfattning

skulle en avgiftshöjning med 50 % medföra en inkomstökning med omkring

8 milj. kronor per år, varav för postabonnerade tidningar 4,5 milj. och för

utgivarkorsband 3,5 milj. kronor. Då emellertid avgiftsändringarna med hänsyn

till tidningsrörelsens art icke kunna träda i kraft förrän den 1 januari

1952, kommer inkomstökningen beträffande budgetåret 1951/52 att inträda

först under budgetårets senare del. Med hänsyn till att postabonnemangen

grunda sig på kalenderår och helårsabonnemangen sålunda verkställas omkring

årsskiftet kommer emellertid mer än hälften av den beräknade inkomstökningen

för kalenderåret 1952 att falla på årets första hälft. Inkomstökningen

för budgetåret 1951/52 kan därför beräknas till 5,3 5 milj. kronor.

Styrelsen anser vidare lämpligt att den särskilda avgiften för vissa tidningsbilagor

provisoriskt höjes. Då avgiften av praktiska skäl bör fixeras till helt

öretal föreslår styrelsen, att densamma höjes till 2 öre. Den inkomstökning,

som härigenom kan uppkomma, beräknas till 150 000 kronor per år.

Ekonomiska beräkningar m. m. De avgiftsändringar, som avse tidningsrörelsen,

kunna såsom i det föregående angivits träda i kraft först den 1 januari

1952. Övriga ändringar synas om möjligt böra genomföras redan under innevarande

budgetår. Under förutsättning att så kan ske från den 1 maj 1951

skulle detta medföra en inkomstökning av 2,8 milj. kronor för innevarande

budgetår, 22,5 milj. kronor för budgetåret 1951/52 och 25,8 milj. kronor för

helt budgetår. Härtill kommer att de föreslagna avgiftsändringarna föranleda

ändringar jämväl av vissa avgifter, som bestämmas av Kungl. Maj:t, varigenom

postverket torde komma att tillföras ytterligare ca 100 000 kronor per år.

Man synes också ha anledning räkna med, att postverkets ökade driftkostnader

föranleda en höjning av ersättningen för verkets olika bestyr för statens

räkning av icke postal natur. Då de beräknade inkomstökningarna av de föreslagna

portohöjningarna äro kalkylerade på 1949 års trafik, torde vidare

uppstå en merinkomst genom redan inträdd och väntad trafikökning. Denna

merinkomst kan vid en försiktig uppskattning beräknas till 3 % på de angivna

beloppen. Vidare kommer postverkets ersättning från postsparbanken och

postgirokontoret att öka med minst 8 milj. kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

Slutligen kommer en i princip beslutad inskränkning av sabbatsarbetet att

medföra en utgiftsminskning om ca 3 milj. kronor. Den av arbetarskyddsstyrelsen

medgivna dispensen för postverket från gällande bestämmelser om

veckovila utlöper nämligen den 30 juni 1951. Någon allmän dispens efter denna

tidpunkt torde icke kunna påräknas. Då ett bibehållande av nuvarande service

å sön- och helgdagar skulle medföra ökade personalkostnader med drygt 2

milj. kronor på grund av nyrekrytering har generalpoststyrelsen i princip

beslutat, att postanstalterna skola hållas stängda å sön- och helgdagar och att

någon brevbäring icke skall anordnas sådana dagar. Beslutet bör genomföras

den 15 juni 1951, d. v. s. i samband med tidtabellsskiftet vid järnvägarna.

Med hänsyn till samtliga berörda faktorer kan, i den mån nu kan bedömas,

postverkets inkomstöverskott efter genomförandet av samtliga ifrågasatta avgiftsändringar

och övriga åtgärder beräknas till omkring 16 milj. kronor för

helt budgetår.

På grund av de olika tidpunkterna för avgiftsändringamas ikraftträdande

inträder dock en tillfällig nedgång av inkomstöverskotten för innevarande

budgetår till omkring 12 milj. kronor och för budgetåret 1951/52 till omkring

13,5 milj. kronor.

I enlighet med hittillsvarande betraktelsesätt, enligt vilket ett överskott

av omkring 15 milj. kronor ansetts motsvara en normal förräntning av det i

postverket nedlagda kapitalet jämte skälig vinstmarginal för beredande av

tillräcklig rörelsefrihet för verksamheten, skulle de förenämnda överskotten

kunna anses tillfredsställande. Det kan dock i nuvarande läge med hänsyn till

det sjunkande penningvärdet, postverkets ökade rörelse m. m. måhända göras

gällande, att ett normalt överskott för postverket borde ligga högre, möjligen

vid 20 å 25 milj. kronor. Med anledning härav framhåller styrelsen, att

en väsentlig ökning av postverkets inkomster utöver vad i det föregående

angivits icke rimligen kan tänkas ske annat än genom en höjning av det inrikes

brevportot.

Biksportot för brev ligger för närvarande jämförelsevis högt. En höjning

är icke erforderlig med hänsyn till rörelsens bärighet. Enligt kostnadsutredningens

beräkningar ligga postverkets genomsnittliga självkostnader för inrikes

brev högst avsevärt under det nuvarande riksportot, som ger ett medelporto

av 21,7 öre. önskvärdheten av att hålla en sund balans mellan de olika

postavgifterna inbördes talar enligt styrelsens uppfattning för att en höjning

av brevportot icke bör vidtagas annat än under tvingande omständigheter.

Skulle den kommande ekonomiska utvecklingen bli sådan att postverkets

driftutgifter komma att stiga avsevärt över vad styrelsen nu räknat med, kan

det möjligen framdeles visa sig nödvändigt att möta en sådan utgiftsökning

genom höjning av brevportot.

En höjning av riksportot kan av praktiska skäl icke ske med mindre än 5

öre, d. v. s. från nuvarande avgifter 20 öre, 40 öre och 60 öre för brev i vikter av

resp. högst 20 gram, över 20 t. o. m. 125 gram och över 125 t. o. m. 500 gram till

25 öre, 45 öre och 65 öre för samma viktsatser. En sådan höjning skulle ge en in2—680

si Bihamj till riksdagens protokoll 11)51. 1 samt. Nr 153.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

komstökning med omkring 20 milj. kronor, vartill skulle komma, om lokalportot

ansas böra slopas, ytterligare 5 milj. kronor. Som en konsekvens av det

inrikes brevportots höjning borde även portot för inrikes brevkort och minimiavgiften

för korsband, innehållande affärshandlingar, höjas, likaledes med

5 öre, d. v. s. för brevkort från 15 till 20 öre och för affärshandlingar från 20

till 25 öre. Sistnämnda höjningar skulle ge drygt 2,3 milj. kronor i inkomstökning.

Postverket skulle således erhålla en ytterligare inkomstökning med

tillhopa drygt 27 milj. kronor. Inkomstöverskottet skulle i så fall komma att

stiga till inemot 43 milj. kronor, vilket torde få anses vara avsevärt högre än

vad som nu kan vara påkallat med hänsyn till postverkets ekonomiska förhållanden.

Med hänsyn härtill och till vad styrelsen i övrigt anfört är styrelsen

för närvarande icke beredd att tillstyrka en höjning av riksportot och övriga

nyss nämnda avgifter. Styrelsen har därför funnit sig böra stanna vid att föreslå

endast de avgiftsändringar som närmare motiverats i det föregående.

Yttranden.

Riksräkenskapsierket framhåller, att det av generalpoststyrelsen på grundval

av de föreslagna avgiftshöjningarna beräknade överskottet av ca 16 milj.

kronor för helt budgetår enligt riksräkenskapsverkets mening i nuvarande

läge icke kan anses inbegripa en tillräcklig marginal för beredande av erforderlig

rörelsefrihet för verksamheten och för mötande av ytterligare kostnadsstegringar.

Riksräkenskapsverket erinrar om att de redovisade överskotten

för postverket för åren 1933—-1939 varierade mellan 16,5 och 21 milj. kronor.

Med hänsyn till den inträffade penningvärdesförsämringen bör postverkets

överskott nu uppgå till mellan 30 och 40 milj. kronor för att motsvara det

genomsnittliga överskottet för de nämnda åren. En väsentlig ytterligare ökning

av postverkets inkomster torde såsom generalpoststyrelsen framhållit

icke kunna tänkas ske annorledes än genom en höjning av det inrikes brevportot.

Vidare torde såsom styrelsen också framhållit en höjning av riksportot

av praktiska skäl icke kunna ske med mindre belopp än 5 öre. En

sådan höjning skulle, såsom generalpoststyrelsen framhållit, föranleda en

ytterligare inkomstökning med tillhopa drygt 27 milj. kronor och härigenom

bringa postverkets överskott upp till inemot 43 milj. kronor.

Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket anfört rörande den inträffade

penningvärdeförsämringen anser ämbetsverket några vägande invändningar

icke kunna göras mot ett överskott av denna storleksordning och föreslår, att

utöver de av generalpoststyrelsen föreslagna avgiftshöjningarna riksportot

höjes med 5 öre.

Statens priskontrollnämnd finner det riktigt, att taxerevisionen genomföres

med hänsyn tagen till de ökade driftkostnaderna och att nuvärdesprincipen

tillämpas vid beräkning av avsättningar till värdeminskningskonto.

Under den korta tid, som stått till nämndens förfogande för genomgång och

granskning av generalpoststyrelsens framställning, har nämnden icke i detalj

kunnat intränga i taxeförslagets olika delar. Efter vad nämnden ansett sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

kunna finna torde de föreslagna taxeåtgärderna emellertid vara väl avvägda

och i stort sett motsvara vad som åsyftats vid målsättningen.

Departementschefen.

Generalpoststyrelsens förslag till avgiftshöjningar är föranlett av de ökade

driftutgifter, som följa av löne- och prisstegringarna samt avskrivningar

enligt nuvärdesprincipen. Vid bifall till styrelsens förslag kan överskottet

av postverkets rörelse för helt budgetår beräknas uppgå till ca

16 milj. kronor. För budgetåret 1951/52 beräknas dock överskottet sjunka

till omkring 13,5 milj. kronor, beroende framförallt på att de föreslagna nya

avgifterna i tidningsrörelsen icke kunna tillämpas förrän fr. o. m. den 1

januari 1952.

Såsom generalpoststyrelsen framhåller har tidigare ett överskott av ca

15 milj. kronor ansetts motsvara en normal förräntning av det i postverket

nedlagda kapitalet jämte skälig vinstmarginal. Enligt styrelsen borde måhända

ett normalt överskott med hänsyn till det sjunkande penningvärdet,

postverkets ökade rörelse m. m. ligga högre. En mera väsentlig ökning av

postverkets överskott kan emellertid icke uppnås utan höjning av det inrikes

brevportot, vilket styrelsen icke är beredd att tillstyrka.

Riksräkenskapsverket åter förordar, att även inrikes brevportot höjes.

Ämbetsverket erinrar, att postverkets överskott under åren 1933—1939

varierat mellan i runda tal 16 och 21 milj. kronor. Med nuvarande penningvärde

borde därför överskottet för att bibehållas vid förkrigsnivåns storlek

ligga mellan 30 och 40 milj. kronor.

För egen del ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets uppfattning. Jag

tillstyrker därför att riksportot för brev höjes med 5 öre, vilket belopp är det

minsta som av praktiska skäl kan ifrågakomma. Såsom generalpoststyrelsen

framhållit böra därvid även portot för inrikes brevkort och minimiavgiften

för riksförsändelse, innehållande affärshandlingar, höjas med 5 öre.

De av generalpoststyrelsen föreslagna avgiftshöjningarna, vilka av priskontrollnämnden

lämnats utan erinran, anser jag mig böra tillstyrka med

den jämkningen allenast beträffande lokalportot för brev och minimiavgiften

för lokal affärshandlingsförsändelse, som följer av de av mig förordade riksportoförhöjningarna.

Liksom styrelsen anser jag nämligen såväl ekonomiska

som praktiska skäl tala för att det särskilda lokalportot slopas.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle avgifterna för brev utgå med

25 öre vid en vikt av högst 20 gram, med 45 öre vid en vikt över 20 t. o. m.

125 gram och med 65 öre vid en vikt över 125 t. o. m. 500 gram. Vidare

skulle avgifterna för enkelt och dubbelt brevkort utgå med 20 resp. 40 öre

samt minimiavgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, fastställas

till 25 öre. I övrigt skulle de avgifter tillämpas, som upptagits som general

poststyrelsens förslag i den inledningsvis återgivna sammanställningen.

De merinkomster för postverket, som höjningen av inrikes brevportot och

övriga i samband därmed nämnda avgifter medföra, beräknas av generalpost

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

styrelsen till i runt tal 27 milj. kronor. Postverkets överskott skulle alltså

vid bifall till vad jag förordat uppgå till ca 40,5 milj. kronor för budgetåret

1951/52 och ca 43 milj. kronor för följande budgetår.

De nya avgifterna böra tillämpas från och med den 1 juni 1951 utom beträffande

avgifterna i tidningsrörelsen, vilka böra träda i tillämpning den 1

januari 1952.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att besluta, att befordringsavgifterna för brev, brevkort, affärshandlingar,

paket, postanvisningar, utbetalningskort i postgirorörelsen,

utgivarkorsband, postabonnerade tidningar och tidningsbilagor

samt avgifterna för postförskott, rekommendation

och assurans skola utgå med belopp och från tidpunkter, som

av mig i det föregående förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hård af Segerstad.

Stockholm 1951. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1951:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa postavgifter^ jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten