Angående höjning av vissa postavgifter
1951-03-16 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:153, Angående höjning av vissa postavgifter
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
t
Nr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning
av vissa postavgifter; given Stockholms slott den 16
mars 1951.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
*
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet, å Stockholms
slott den 16 mars 1951.
Närvarand e:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.
I skrivelse den 23 februari 1951 har generalpoststyrelsen framlagt förslag
om höjning av vissa postavgifter. Förslaget omfattar avgifterna för postpaket,
postanvisningar, postförskott, rekommendation och assurans, utbetalningskort
i postgirorörelsen samt avgifterna i tidningsrörelsen. Yidare föreslår
styrelsen borttagande av det nu gällande särskilda lägre portot för s. k. lokalbrev.
Däremot har styrelsen ansett sig icke för närvarande böra ifrågasätta
någon höjning av riksportot för brev.
Bifinnt/ till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 153.
—6‘jfi r.i
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Innebörden av styrelsens förslag framgår av följande sammanställning.
Sammanställning av nuvarande avgifter samt av generalpoststyrelsen
föreslagna ändringar.
Försändelses] åt;
°
Avgiftsgrupper
Nuvarande
avgiftsbelopp
öre
Generalpoststyrelsens
förslag
öre
Brev
riks ................
högst 20 gram ........
20
över 20—125 gram ....
40
20
» 125—500 » ....
60
lokal................
högst 20 gram ........
15
40
över 20 — 125 gram ....
30
» 125—500 » ____
45
Minimiporto för affärs-
handlingar
riks ................
20
lokal................
15
j- 20
Paket ................
högst 1 kg............
80
no
över 1—3 kg..........
no
140
» 3—5 » ..........
140
170
» ö kg ............
140 öre
170 öre
för de första 5 kg
för de första 5 kg
och därefter 60 öre
och därefter 60 Öre
för vart överskju-
för vart överskju-
tande kg eller del
tande kg eller del
därav.
därav.
Postanvisningar........
högst 10 kr ..........
25
30
över 10—100 kr ......
40
1
» 100 — 500 kr ......
55
60
» 500—2 000 kr ____
70
1
Postförskott ..........
per försändelse........
10
20
Rekommendation......
per försändelse........
25
40
Assurans ..............
45 öro för assurans-
40 öre i grundavgift
belopp av högst 1 000
med tillägg av 10 öre
kr med tillägg av 10
för varje 1 000 kr
öre för varje över-
eller del av 1 000 kr
skjutande belopp av
av assuransbeloppet.
1000 kr eller de!
därav.
Utbetalningskort i post-
girorörelsen ........
15
20
Utgivarkorsband
i allmänhet..........
varje '' kg eller del av
l kg.................
14
21
dock lägst ............
56
84
kommissionärs kors-
band..............
varje kg eller del av kg
för tidning med minst
6 nr i veckan.......
17
26
dock lägst ............
34
52
varje kg eller del av kg
för tidning med mindre
än 6 men minst 1 nr
i veckan, . a.........
22
33
dock lägst ............
44
66
Kanyl. Maj ils proposition nr 163.
3
Försändelses! ag
Avgiftsgruppcr
Nuvarande
avgiftsbelopp
öre
Generalpoststyrelsens
förslag
öre
Postabonnerade tid- ningar ..............
varje i tidningstaxan in- tagen abonnemangs- termin..............
30
•
45
varje under en vecka
utkommande nr av tid- ningen...............
1 29
1 44
dock lägst ............
‘58
1 88
varje helt eller påbörjat
kg av tidningens sam- manlagda årsvikt ....
1 20
1 30
sammanlagd avgift för
ett postabonnerat tid- ningsexemplar, lägst
48
72
Tidningsbilagor........
högst 25 gram ........
l
2
1 Dessa avgifter avse helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.
Över generalpoststyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket
den 7 mars 1951 och statens priskontrollnämnd den 14 mars
1951.
Geueralpoststyrelseu.
I sin förenämnda skrivelse erinrar styrelsen till en början om att postverkets
inkomstöverskott i oktober 1950 beräknats till 22,o resp. 20,i milj.
kronor för budgetåren 1950/51 och 1951/52. På grund av höjda löner och
pensioner samt stegrade materialkostnader ävensom ökade avskrivningsbehov
ha emellertid de förutsättningar, på vilka beräkningen byggde, så väsentligt
ändrats, att överskottet för budgetåret 1950/51 beräknas sjunka till ca 5,5 milj.
kronor och det för budgetåret 1951/52 beräknade överskottet förvandlas till
ett underskott på ca 21 milj. kronor. På det icke synes vara möjligt att i
nämnvärd utsträckning uppväga utgiftsökningarna genom rationaliseringsoch
besparingsåtgärder blir det därför nödvändigt att höja vissa postavgifter
för att åstadkomma ett tillfredsställande ekonomiskt resultat för budgetåret
1951/52 och följande budgetår.
Lokalportot. Särskilt lokalporto finnes för närvarande endast för brev.
Vidare gäller att minimiavgiften för korsband, innehållande s. k. affärshandlingar,
är lika med portot för ett brev i lägsta viktsatsen. För lokal affärsliandlingsförsändelse
är minimiavgiften således 15 öre och för dylik riksförsändelse
20 öre.
Lokalbrevbefordran mot ett särskilt lägre porto infördes första gången
i Sverige 1848 och bibehölls sedan med vissa förändringar till år 1920, då
lokalportot slopades och ett enhetsporto infördes. Detta förhållande varade
dock endast ungefär två år och den 1 oktober 1922 återinfördes ett särskilt
lokalporto. Det visade sig ganska snart, att det återinförda lokalportot blev
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
en ofta återkommande tvistefråga. Landsbygdens befolkning ansåg sig nämligen
i lokalportohänseende missgynnad i förhållande till innevånarna i städer
och stadsliknande samhällen. Inom riksdagen ha med anledning härav vid
olika tillfällen från landsbygdsrepresentanter framförts önskemål om vidtagande
av åtgärder för att bereda befolkningen å landsbygden möjlighet
att i större omfattning utnyttja lokalportot. Motioner i sådant syfte framfördes
sålunda vid 1925, 1934 och 1937 års riksdagar men föranledde icke
någon riksdagens åtgärd. Vid 1942 års riksdag upptogs frågan ånyo till behandling.
I anledning av väckta motioner anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t
om utredning angående utvidgning av möjligheterna att på landsbygden utnyttja
lokalportot. Utredningen resulterade i ett förslag till en avsevärd utvidgning
av begreppet lokalförsändelse, vilket förslag framlades i proposition
nr 78 till 1944 års riksdag och bifölls av riksdagen. I propositionen framhöll
departementschefen även önskvärdheten av en framtida övergång till ett enhetligt
riksporto.
Motiveringen för ett lägre porto för lokalbrev har alltid varit, att kostnaden
för behandlingen av ett lokalbrev vore lägre än för behandlingen av ett
riksbrev. Det är emellertid härvid att märka, att postverkets kostnader för
brevförsändelser icke äro beroende huvudsakligen på befordringssträckans
längd utan fastmer på det sätt, varpå försändelserna avlämnas till post-behandling
och utlämnas till adressaten. Genom 1944 års riksdagsbeslut om
utvidgning av lokalportots tillämplighetsområde på landsbygden har behandlingen
av lokalbreven fördyrats, bl. a. därigenom att sådana brev numera även
utdelas av lantbrevbärare vilken utdelningsform är det för postverket dyraste
distributionssättet. Med hänsyn härtill är det särskilda lokalportot icke mera
motiverat än olika avgifter för riksbrev allt efter befordringsvägens längd.
Såväl inom landet som i den internationella postutväxlingen tillämpas numera
principen om enhetliga brevavgifter oberoende av befordringsvägens längd.
1949 års kostnadsutredning, ett tillfälligt utredningsorgan inom postverket
med uppdrag att undersöka och beräkna postverkets självkostnader för olika
rörelsegrenar och försändelseslag, har funnit att den genomsnittliga självkostnaden
för lokalbrev är i det närmaste lika stor som för riksbrev. Skillnaden
torde uppgå till högst ett öre.
Därest enhetsporto infördes skulle taxeringen av brev underlättas väsentligt.
Man måste nu ur taxesynpunkt alltid skilja lokalbreven från övriga inrikes
brev. För korrespondenterna möter det ofta svårigheter att avgöra,
huruvida lokalporto eller riksporto skall gälla. Följden blir, att försändelser
icke så sällan underfrankeras av allmänheten, vilket förorsakar såväl avsändaren
som adressaten obehag, varjämte givetvis postverkets arbete ökas. Enahanda
gäller, när en mot lokalporto ursprungligen rätt frankerad försändelse
skall eftersändas till annan ort. Lösenbeläggning av sådana försändelser förekommer
särskilt under somrarna i stor omfattning. Erfarenheten visar, att
adressaten ofta vägrar lösa försändelsen, varigenom olägenheter kunna uppstå.
Det må också erinras om att brevkortsportot under lång tid utgått med samma
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
5
belopp för såväl lokala som riksbrevkort. För korsband i allmänhet har alltsedan
år 1920 icke funnits något särskilt lokalporto; paket och postanvisningar
ha alltid taxerats lika, vare sig de varit lokala eller icke. Några olägenheter
av enhetsporton för dessa försändelseslag ha icke förmärkts och några krav
på lokalporto för desamma ha icke framkommit.
Vid nu angivna förhållanden anser sig styrelsen böra förorda att lokalportot
slopas. Vid oförändrad postmängd beräknas detta medföra en inkomstökning
av i det närmaste 5 milj. kronor per år.
Paket. De nuvarande avgifterna för inrikes postpaket gälla sedan den 1
apiil 1948. Av de undersökningar och beräkningar, som hittills gjorts av 1949
års kostnadsutredning, framgår att avgifterna, trots den år 1948 vidtagna höjningen,
icke täcka verkets självkostnader. En höjning synes därför erforderlig.
Behovet av en höjning framträder än starkare för den händelse, såsom
var fallet år 1948, järnvägens allmänna godstariffer skulle komma att höjas.
Sådana höjningar torde enligt vad styrelsen erfarit komma att begäras av
järnvägsstyrelsen. Om postverkets taxor icke justerades, skulle en höjning
av järnvägsfrakterna, enligt vad erfarenheten visat, medföra en icke önskvärd
övergång från järnvägs- till postbefordran i fråga om vissa godstransporter.
Med hänsyn härtill har generalpoststyrelsen funnit sig böra föreslå en genomgående
höjning av postavgifterna för paket med 30 öre. Med denna höjning
torde nuvarande fördelning av paketgodset på järnvägs- resp. postbefordran i
stort sett bibehållas. En sådan avgiftshöjning beräknas medföra en årlig inkomstökning
av ca 5,B milj. kronor.
Postanvisningar. Av kostnadsutredningens beräkningar framgår, att avgifterna
för postanvisningar icke stå i riktigt förhållande till postverkets
kostnader för postanvisningsrörelsen. Även om, liksom hittills skett, hänsyn
tages till de fördelar, som uppstå genom att kontanta medel med postanvisningarna
tillföras verkets allmänna rörelse, samt till postanvisningsrörelsens
i hög grad allmännyttiga karaktär, synes en höjning av postanvisningsavgifterna
ofrånkomlig. I samband härmed har styrelsen funnit lämpligt att
föreslå en förenkling av avgiftsskalan. Härigenom kan också en alltför stor
höjning av avgiften för postanvisningar å belopp t. o. m. 10 kronor undvikas.
Styrelsen föreslår därför att avgifterna fastställas till 30 öre för belopp uppgående
till högst 10 kronor och 60 öre för högre belopp. Denna höjning beräknas
medföra en årlig inkomstökning med ca 1,3 8 milj. kronor.
Postförskott. Portot för ett inrikes postförskott sammansättas av befordringsavgiften,
som utgår efter det försändelseslag, postförskottet tillhör (brev,
paket etc), ev. rekommendations- eller assuransavgift, avgift för postanvisning
resp. inbetalningskort, varmed postförskottsbeloppet redovisas, samt en konstant
postförskottsavgift av 10 öre, avsedd att täcka kostnaderna för bokföring
in. nr. av postförskottet. Redan i skrivelsen den 7 november 1947 med förslag
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
till höjning av vissa postavgifter framhöll styrelsen, att kostnaderna för den
särskilda bokföringen in. in. av postförskottsförsändelserna stegrats i en omfattning,
som talade för en höjning även av postförskottsavgiften. Med hänsyn
till bl. a. att vissa andra då föreslagna portohöjningar komrne att medföra
eu tung belastning på postförskottsrörelsen ansåg sig styrelsen dock för det
dåvarande icke böra förorda en höjning av nu ifrågavarande avgift. På grund
av de nu ytterligare stegrade kostnaderna och med hänsyn till vad som
kunnat konstateras vid kostnadsutredningens undersökningar beträffande
postförskottsrörelsens ekonomi synes en höjning icke längre kunna uppskjutas.
Styrelsen bär därför funnit sig böra föreslå, att postförskottsavgiften höjes
från 10 till 20 öre, vilken höjning torde resultera i en inkomstökning på
ca 1,5 milj. kronor per år.
Rekommendation. Avgiften för rekommendation av brevförsändelser utgör
i främsta rummet ersättning för den fortlöpande bokföringen och den även i
övrigt särskilt noggranna kontrollen och behandlingen av de rekommenderade
försändelserna medan de befinna sig i postverkets vård. Den summa, som
postverket kan ha att utbetala i skadestånd för förlust av sådana försändelser
eller av deras innehåll, är så minimal att den i detta sammanhang kan negligeras.
Rekommendationsavgiften, som 1948 fastställdes till 25 öre, förslår
enligt kostnadsutredningens beräkningar icke till att täcka mer än högst 40 %
av postverkets självkostnader för bestyret med ifrågavarande försändelser. En
väsentlig höjning av avgiften är därför motiverad. Styrelsen anser för sin del
att höjningen för närvarande bör begränsas till 15 öre, d. v. s. att rekommendationsavgiften
bestämmes till 40 öre. Den härav föranledda inkomstökningen
beräknas till omkring 2,7 milj. kronor.
Assurans. Vad här förut sagts om rekommendationsavgiften gäller också
i tillämplig mån beträffande assuransavgiften, som av samma skäl bör höjas.
Sistnämnda avgift synes böra tills vidare fastställas så, att den i avgiftsbeloppet
ingående grundavgiften höjes från nuvarande 35 öre till 40 öre, d. v. s.
till samma belopp som för rekommendation, medan den med assuransbeloppet
varierande tilläggsavgiften bibehålies oförändrad. En ytterligare justering av
avgiften kan måhända befinnas erforderlig när kostnadsutredningens definitiva
resultat föreligger. Den nu föreslagna höjningen, som har ringa ekonomisk
betydelse, beräknas ge en inkomstökning av ca 36 000 kronor.
Utbetalningskort i postgirorörelsen. Även för postgirorörelsen beräknas
löneökningarna och prisstegringarna medföra en sådan försämring av rörelsens
ekonomiska resultat att en avgiftshöjning nu ansetts böra ske.
För kontant utbetalning från postgirokonto utgår för närvarande en avgift
av 15 öre, medan avgiften för en inbetalning utgör 20 öre. Kostnadsutredningens
undersökningar ha visat att det ur kostnadssynpunkt icke finnes
något skäl för att utbetalningsavgiften hålles lägre än inbetalningsavgiften.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Vidare har av nämnda undersökningar framgått att den nuvarande utbetalningsavgiften
är alltför låg i förhållande till postverkets självkostnader, medan
inbetalningsavgiften däremot, åtminstone för närvarande, står i ett riktigare
förhållande till självkostnaden. Styrelsen får därför föreslå, att utbetalningsavgiften
höjes till samma belopp som inbetalningsavgiften, d. v. s. till 20 öre.
Höjningen beräknas medföra en inkomstökning med omkring 1 milj. kronor.
Utgivarkorsband och postabonnerade tidningar. I postverkets inrikes
rörelse befordras tidningarna under två former antingen som utgivarkorsband
eller som postabonnemang. Avgifterna i tidningsrörelsen höjdes senast den
1 januari 1949 provisoriskt med 20 %.
När det definitiva resultatet av den nu pågående kostnadsutredningen föreligger,
torde en ingående utredning om modernisering och rationalisering av
tidningsrörelsen böra igångsättas snarast möjligt. Då i detta sammanhang
även en omarbetning av gällande tidningsförordning med däri intagna avgiftsbestämmelser
m. m. torde bli nödvändig, kan det förutses att utredningen
kommer att bli tidskrävande. Det torde därför komma att; dröja avsevärd tid,
innan en ny avgiftssättning av stadigvarande natur kan vidtagas i postverkets
tidningsrörelse.
Med hänsyn till den fortgående försämringen av tidningsrörelsens allmänna
ekonomi har styrelsen emellertid funnit sig nödsakad att nu överväga ytterligare
en provisorisk höjning av tidningsavgifterna.
Vid en kostnadsberäkning av postverkets olika rörelsegrenar tillämpas i
allmänhet den s. k. »delkostnadsprincipen», vilken innebär att varje rörelsegren
belastas med en dess omfattning och karaktär motsvarande andel av
postverkets totala kostnader. Tidningarna ha emellertid, när det gällt avgiftsberäkningen,
sedan gammalt ansetts böra intaga en särställning, som dels
har sin grund i den historiska utvecklingen på detta område och dels är
betingad av statsmakternas principiella inställning i fråga om postavgifterna
för periodiska skrifter. Som eu följd härav ha tidningsavgifterna, särskilt i
postabonnemangsrörelsen, plägat beräknas på grundval av en kostnadsberäkning
enligt den s. k. »merkostnadsprincipen». Denna innebär i huvudsak att
som utgifter i rörelsen räknas endast de belopp, som skulle sparats åt postverket,
om denna rörelsegren ej pålagts verket. Utan att vilja bestrida riktigheten
av de skäl, som legat till grund för denna för tidningarna förmånliga
avgiftsberäkning, kan man måhända ifrågasätta, om icke dessa skäl numera
kunna anses ha förlorat en del av sin tyngd. Med den spridning tidningspressen
nu har uppnått och med den förhållandevis starka ställning den nu
intar i samhället torde den knappast kunna sägas vara i lika stort behov av
stöd genom avgiftslindringar som tidigare. En merkostnadsberäkning är
mycket komplicerad och det kan givetvis råda delade meningar om vad som
är att hänföra till »merkostnader». På grund av kostnadsutredningens hittills
gjorda undersökningar har utredningen emellertid ansett sig kunna beräkna
att nuvarande postavgifter i tidningsrörelsen borde mer än fördubblas för att
täcka postverkets merkostnader.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Styrelsen anser i princip att tidningsavgifterna böra vara så avvägda att
de täcka åtminstone merkostnaderna. En så stor avgiftsförhöjning som den
nu nämnda synes emellertid icke lämpligen kunna genomföras på en gång,
enär detta säkerligen skulle medföra en sådan höjning av tidningarnas abonnemangspriser
att en väsentlig nedgång i tidningsrörelsen kunde befaras, vilket
i sin tur skulle medföra att den avsedda inkomstökningen icke kunde ernås.
Styrelsen har därför —■ i samförstånd med svenska tidningsutgivarföreningens
styrelse — ansett sig böra nu stanna vid att föreslå en provisorisk höjning av
nuvarande avgifter med 50 %.
Vid beräkningen av de nya avgifterna kunna vissa förskjutningar i det
nyss angivna procenttalet komma att ske på grund av nödvändiga avrundningar
till hela öretal.
Under förutsättning att tidningsrörelsen behåller sin nuvarande omfattning
skulle en avgiftshöjning med 50 % medföra en inkomstökning med omkring
8 milj. kronor per år, varav för postabonnerade tidningar 4,5 milj. och för
utgivarkorsband 3,5 milj. kronor. Då emellertid avgiftsändringarna med hänsyn
till tidningsrörelsens art icke kunna träda i kraft förrän den 1 januari
1952, kommer inkomstökningen beträffande budgetåret 1951/52 att inträda
först under budgetårets senare del. Med hänsyn till att postabonnemangen
grunda sig på kalenderår och helårsabonnemangen sålunda verkställas omkring
årsskiftet kommer emellertid mer än hälften av den beräknade inkomstökningen
för kalenderåret 1952 att falla på årets första hälft. Inkomstökningen
för budgetåret 1951/52 kan därför beräknas till 5,3 5 milj. kronor.
Styrelsen anser vidare lämpligt att den särskilda avgiften för vissa tidningsbilagor
provisoriskt höjes. Då avgiften av praktiska skäl bör fixeras till helt
öretal föreslår styrelsen, att densamma höjes till 2 öre. Den inkomstökning,
som härigenom kan uppkomma, beräknas till 150 000 kronor per år.
Ekonomiska beräkningar m. m. De avgiftsändringar, som avse tidningsrörelsen,
kunna såsom i det föregående angivits träda i kraft först den 1 januari
1952. Övriga ändringar synas om möjligt böra genomföras redan under innevarande
budgetår. Under förutsättning att så kan ske från den 1 maj 1951
skulle detta medföra en inkomstökning av 2,8 milj. kronor för innevarande
budgetår, 22,5 milj. kronor för budgetåret 1951/52 och 25,8 milj. kronor för
helt budgetår. Härtill kommer att de föreslagna avgiftsändringarna föranleda
ändringar jämväl av vissa avgifter, som bestämmas av Kungl. Maj:t, varigenom
postverket torde komma att tillföras ytterligare ca 100 000 kronor per år.
Man synes också ha anledning räkna med, att postverkets ökade driftkostnader
föranleda en höjning av ersättningen för verkets olika bestyr för statens
räkning av icke postal natur. Då de beräknade inkomstökningarna av de föreslagna
portohöjningarna äro kalkylerade på 1949 års trafik, torde vidare
uppstå en merinkomst genom redan inträdd och väntad trafikökning. Denna
merinkomst kan vid en försiktig uppskattning beräknas till 3 % på de angivna
beloppen. Vidare kommer postverkets ersättning från postsparbanken och
postgirokontoret att öka med minst 8 milj. kronor.
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.
Slutligen kommer en i princip beslutad inskränkning av sabbatsarbetet att
medföra en utgiftsminskning om ca 3 milj. kronor. Den av arbetarskyddsstyrelsen
medgivna dispensen för postverket från gällande bestämmelser om
veckovila utlöper nämligen den 30 juni 1951. Någon allmän dispens efter denna
tidpunkt torde icke kunna påräknas. Då ett bibehållande av nuvarande service
å sön- och helgdagar skulle medföra ökade personalkostnader med drygt 2
milj. kronor på grund av nyrekrytering har generalpoststyrelsen i princip
beslutat, att postanstalterna skola hållas stängda å sön- och helgdagar och att
någon brevbäring icke skall anordnas sådana dagar. Beslutet bör genomföras
den 15 juni 1951, d. v. s. i samband med tidtabellsskiftet vid järnvägarna.
Med hänsyn till samtliga berörda faktorer kan, i den mån nu kan bedömas,
postverkets inkomstöverskott efter genomförandet av samtliga ifrågasatta avgiftsändringar
och övriga åtgärder beräknas till omkring 16 milj. kronor för
helt budgetår.
På grund av de olika tidpunkterna för avgiftsändringamas ikraftträdande
inträder dock en tillfällig nedgång av inkomstöverskotten för innevarande
budgetår till omkring 12 milj. kronor och för budgetåret 1951/52 till omkring
13,5 milj. kronor.
I enlighet med hittillsvarande betraktelsesätt, enligt vilket ett överskott
av omkring 15 milj. kronor ansetts motsvara en normal förräntning av det i
postverket nedlagda kapitalet jämte skälig vinstmarginal för beredande av
tillräcklig rörelsefrihet för verksamheten, skulle de förenämnda överskotten
kunna anses tillfredsställande. Det kan dock i nuvarande läge med hänsyn till
det sjunkande penningvärdet, postverkets ökade rörelse m. m. måhända göras
gällande, att ett normalt överskott för postverket borde ligga högre, möjligen
vid 20 å 25 milj. kronor. Med anledning härav framhåller styrelsen, att
en väsentlig ökning av postverkets inkomster utöver vad i det föregående
angivits icke rimligen kan tänkas ske annat än genom en höjning av det inrikes
brevportot.
Biksportot för brev ligger för närvarande jämförelsevis högt. En höjning
är icke erforderlig med hänsyn till rörelsens bärighet. Enligt kostnadsutredningens
beräkningar ligga postverkets genomsnittliga självkostnader för inrikes
brev högst avsevärt under det nuvarande riksportot, som ger ett medelporto
av 21,7 öre. önskvärdheten av att hålla en sund balans mellan de olika
postavgifterna inbördes talar enligt styrelsens uppfattning för att en höjning
av brevportot icke bör vidtagas annat än under tvingande omständigheter.
Skulle den kommande ekonomiska utvecklingen bli sådan att postverkets
driftutgifter komma att stiga avsevärt över vad styrelsen nu räknat med, kan
det möjligen framdeles visa sig nödvändigt att möta en sådan utgiftsökning
genom höjning av brevportot.
En höjning av riksportot kan av praktiska skäl icke ske med mindre än 5
öre, d. v. s. från nuvarande avgifter 20 öre, 40 öre och 60 öre för brev i vikter av
resp. högst 20 gram, över 20 t. o. m. 125 gram och över 125 t. o. m. 500 gram till
25 öre, 45 öre och 65 öre för samma viktsatser. En sådan höjning skulle ge en in2—680
si Bihamj till riksdagens protokoll 11)51. 1 samt. Nr 153.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
komstökning med omkring 20 milj. kronor, vartill skulle komma, om lokalportot
ansas böra slopas, ytterligare 5 milj. kronor. Som en konsekvens av det
inrikes brevportots höjning borde även portot för inrikes brevkort och minimiavgiften
för korsband, innehållande affärshandlingar, höjas, likaledes med
5 öre, d. v. s. för brevkort från 15 till 20 öre och för affärshandlingar från 20
till 25 öre. Sistnämnda höjningar skulle ge drygt 2,3 milj. kronor i inkomstökning.
Postverket skulle således erhålla en ytterligare inkomstökning med
tillhopa drygt 27 milj. kronor. Inkomstöverskottet skulle i så fall komma att
stiga till inemot 43 milj. kronor, vilket torde få anses vara avsevärt högre än
vad som nu kan vara påkallat med hänsyn till postverkets ekonomiska förhållanden.
Med hänsyn härtill och till vad styrelsen i övrigt anfört är styrelsen
för närvarande icke beredd att tillstyrka en höjning av riksportot och övriga
nyss nämnda avgifter. Styrelsen har därför funnit sig böra stanna vid att föreslå
endast de avgiftsändringar som närmare motiverats i det föregående.
Yttranden.
Riksräkenskapsierket framhåller, att det av generalpoststyrelsen på grundval
av de föreslagna avgiftshöjningarna beräknade överskottet av ca 16 milj.
kronor för helt budgetår enligt riksräkenskapsverkets mening i nuvarande
läge icke kan anses inbegripa en tillräcklig marginal för beredande av erforderlig
rörelsefrihet för verksamheten och för mötande av ytterligare kostnadsstegringar.
Riksräkenskapsverket erinrar om att de redovisade överskotten
för postverket för åren 1933—-1939 varierade mellan 16,5 och 21 milj. kronor.
Med hänsyn till den inträffade penningvärdesförsämringen bör postverkets
överskott nu uppgå till mellan 30 och 40 milj. kronor för att motsvara det
genomsnittliga överskottet för de nämnda åren. En väsentlig ytterligare ökning
av postverkets inkomster torde såsom generalpoststyrelsen framhållit
icke kunna tänkas ske annorledes än genom en höjning av det inrikes brevportot.
Vidare torde såsom styrelsen också framhållit en höjning av riksportot
av praktiska skäl icke kunna ske med mindre belopp än 5 öre. En
sådan höjning skulle, såsom generalpoststyrelsen framhållit, föranleda en
ytterligare inkomstökning med tillhopa drygt 27 milj. kronor och härigenom
bringa postverkets överskott upp till inemot 43 milj. kronor.
Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket anfört rörande den inträffade
penningvärdeförsämringen anser ämbetsverket några vägande invändningar
icke kunna göras mot ett överskott av denna storleksordning och föreslår, att
utöver de av generalpoststyrelsen föreslagna avgiftshöjningarna riksportot
höjes med 5 öre.
Statens priskontrollnämnd finner det riktigt, att taxerevisionen genomföres
med hänsyn tagen till de ökade driftkostnaderna och att nuvärdesprincipen
tillämpas vid beräkning av avsättningar till värdeminskningskonto.
Under den korta tid, som stått till nämndens förfogande för genomgång och
granskning av generalpoststyrelsens framställning, har nämnden icke i detalj
kunnat intränga i taxeförslagets olika delar. Efter vad nämnden ansett sig
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
kunna finna torde de föreslagna taxeåtgärderna emellertid vara väl avvägda
och i stort sett motsvara vad som åsyftats vid målsättningen.
Departementschefen.
Generalpoststyrelsens förslag till avgiftshöjningar är föranlett av de ökade
driftutgifter, som följa av löne- och prisstegringarna samt avskrivningar
enligt nuvärdesprincipen. Vid bifall till styrelsens förslag kan överskottet
av postverkets rörelse för helt budgetår beräknas uppgå till ca
16 milj. kronor. För budgetåret 1951/52 beräknas dock överskottet sjunka
till omkring 13,5 milj. kronor, beroende framförallt på att de föreslagna nya
avgifterna i tidningsrörelsen icke kunna tillämpas förrän fr. o. m. den 1
januari 1952.
Såsom generalpoststyrelsen framhåller har tidigare ett överskott av ca
15 milj. kronor ansetts motsvara en normal förräntning av det i postverket
nedlagda kapitalet jämte skälig vinstmarginal. Enligt styrelsen borde måhända
ett normalt överskott med hänsyn till det sjunkande penningvärdet,
postverkets ökade rörelse m. m. ligga högre. En mera väsentlig ökning av
postverkets överskott kan emellertid icke uppnås utan höjning av det inrikes
brevportot, vilket styrelsen icke är beredd att tillstyrka.
Riksräkenskapsverket åter förordar, att även inrikes brevportot höjes.
Ämbetsverket erinrar, att postverkets överskott under åren 1933—1939
varierat mellan i runda tal 16 och 21 milj. kronor. Med nuvarande penningvärde
borde därför överskottet för att bibehållas vid förkrigsnivåns storlek
ligga mellan 30 och 40 milj. kronor.
För egen del ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets uppfattning. Jag
tillstyrker därför att riksportot för brev höjes med 5 öre, vilket belopp är det
minsta som av praktiska skäl kan ifrågakomma. Såsom generalpoststyrelsen
framhållit böra därvid även portot för inrikes brevkort och minimiavgiften
för riksförsändelse, innehållande affärshandlingar, höjas med 5 öre.
De av generalpoststyrelsen föreslagna avgiftshöjningarna, vilka av priskontrollnämnden
lämnats utan erinran, anser jag mig böra tillstyrka med
den jämkningen allenast beträffande lokalportot för brev och minimiavgiften
för lokal affärshandlingsförsändelse, som följer av de av mig förordade riksportoförhöjningarna.
Liksom styrelsen anser jag nämligen såväl ekonomiska
som praktiska skäl tala för att det särskilda lokalportot slopas.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle avgifterna för brev utgå med
25 öre vid en vikt av högst 20 gram, med 45 öre vid en vikt över 20 t. o. m.
125 gram och med 65 öre vid en vikt över 125 t. o. m. 500 gram. Vidare
skulle avgifterna för enkelt och dubbelt brevkort utgå med 20 resp. 40 öre
samt minimiavgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, fastställas
till 25 öre. I övrigt skulle de avgifter tillämpas, som upptagits som general
poststyrelsens förslag i den inledningsvis återgivna sammanställningen.
De merinkomster för postverket, som höjningen av inrikes brevportot och
övriga i samband därmed nämnda avgifter medföra, beräknas av generalpost
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
styrelsen till i runt tal 27 milj. kronor. Postverkets överskott skulle alltså
vid bifall till vad jag förordat uppgå till ca 40,5 milj. kronor för budgetåret
1951/52 och ca 43 milj. kronor för följande budgetår.
De nya avgifterna böra tillämpas från och med den 1 juni 1951 utom beträffande
avgifterna i tidningsrörelsen, vilka böra träda i tillämpning den 1
januari 1952.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att besluta, att befordringsavgifterna för brev, brevkort, affärshandlingar,
paket, postanvisningar, utbetalningskort i postgirorörelsen,
utgivarkorsband, postabonnerade tidningar och tidningsbilagor
samt avgifterna för postförskott, rekommendation
och assurans skola utgå med belopp och från tidpunkter, som
av mig i det föregående förordats.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hård af Segerstad.
Stockholm 1951. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1951:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa postavgifter^ jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten