Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m
1951-04-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:168, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
I
Nr 168.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m.; given Stockholms slott
den 6 april 1951.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1351. 1 samt. Nr 168.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 168.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m.m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,
vilken enligt lag den 28 april 1950 (nr 130) gäller till och med den 30 september
1951, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1952.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före lagens ikraftträdande
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1951, må
framställning som i 7 § sägs göras inom fjorton dagar från dagen för lagens
ikraftträdande eller, om hyresvärden icke dessförinnan tydligt meddelat,
att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det
hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande.
Har hyresvärd före lagens ikraftträdande lämnat meddelande som i 8 a §
femte stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1951, må framställning enligt samma paragraf göras senast inom
fjorton dagar från dagen för lagens ikraftträdande.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse ocli överlåtelse av bostadsrätt m.m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. in., vilken enligt lag den 28 april
1950 (nr 131) gäller till och med den 30 september 1951, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september 1952.
Kungl. Maj. ts proposition nr 168.
3
Förslag
till
Lag
angftende fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa
bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad man.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. m., vilken enligt
lag den 28 april 1950 (nr 132) gäller till och med den 30 september 1951,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1952.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 168.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning av
hyresregleringen och anför följande.
Statens hyresråd har i skrivelse den 1 december 1950 hemställt, att lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen),
lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m. (bostadsrättskontrollagen) samt lagen den 28 maj 1948 (nr
245) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m., vilka lagar gälla till och med den 30 september 1951, måtte
erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september 1952. Över hyresrådets
framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen,
Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.
Genom hyresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek
för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och
reglering av vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill
har genom bostadsrättskontrollagen införts reglering av lägenhetsförvärv
som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda
lagarna äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas
invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom,
efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i åtskilliga andra orter.
Regleringsåtgärderna handhavas närmast av hyresnämnder i kommunerna.
Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala
myndigheten för hithörande frågor.
Till dessa båda lagar ansluter sig lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. in., som
vid upplösning av äktenskap reglerar förhållandet mellan makarna såvitt
angår av dem hyrd bostadslägenhet.
Det är allmänt bekant, att svår bostadsbrist råder i hela landet, men att
exakt belysa detta med siffror erbjuder vissa svårigheter. Liksom 1949 har
emellertid bostadsstyrelsen under hösten 1950 gjort en rundfråga till 180
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 168.
kommuner med egen kvot för bostadsbyggnader och infordrat en del uppgifter
om antalet bostadssökande av olika kategorier.
Vid bedömande av dessa uppgifter bör beaktas, att de kommunala bostadsförmedlingarna
och andra institutioner som syssla med dessa frågor i
allmänhet icke ha kännedom om andra bostadssökande än dem som formligen
anmält sig som sådana. De bostadssökande, som nu bo helt provisoriskt
eller eljest under svåra förhållanden, ha väl i allmänhet anmält sig, men
beträffande många som vilja byta bostad, enär den nuvarande är för trång
eller eljest otillfredsställande, är detta icke fallet. De framkomna siffrorna
böra därför delvis betraktas som minimisiffror.
Hela antalet kända bostadssökande i de undersökta kommunerna — med
sammanlagt 3,6 miljoner innevånare — utgjorde 163 000, varav 98 000 gifta
och 65 000 ogifta (till vilka här hänföras även förut gifta). Av de gifta hade
70 000 minderåriga barn, och även en stor del av de ogifta hade sådana
barn.
Av särskilt intresse är naturligtvis i vad män de sökande nu sakna egen
bostad. De äro i så fall »inneboende» hos anhöriga eller andra, hyra i andra
hand eller bo i provisoriska bostäder, d. v. s. i baracker, på hotell eller i
lokaler som ej äro avsedda till bostäder.
Av de 98 000 gifta sökande bodde 83 000 inom vederbörande kommun,
resten utanför denna, och av dessa 83 000 saknade 20 000 egen bostad. Icke
mindre än 64 % av de bostadslösa hade minderåriga barn, därav 19 % två
eller flera barn. Specificerade uppgifter om hur de bo saknas för de två
största städerna, men för de återstående undersökta kommunerna är fördelningen
den, att 35 % innebodde hos anhöriga och 39 % hos andra, 8 %
hyrde i andra hand och 18 % bodde i vad som här kallats provisoriska bostäder.
Som ett exempel ur detalj siffrorna kan nämnas, att i nämnda kommuner
funnos 2 100 sökande som hade två eller flera barn men saknade
egen bostad; nära en tredjedel av dem bodde provisoriskt.
63 000 av de gifta sökande som bo inom kommunen hade alltså där egen
bostad. En del har det dock ungefär lika illa ställt som de helt bostadslösa.
3 % av dem bo i rivningshus, 11 % i utdömbara lägenheter, 43 % uppge sig
bo för trångt. Helt naturligt äro barnfamiljerna talrika i denna grupp, hela
75 %; 43 % hade två eller flera barn.
Även bland de 65 000 ogifta (eller förut gifta) finnas många behjärtansvärda
fall. 33 000 av dem uppge sig ämna ingå äktenskap, och av dem sakna
29 000 egen bostad. I vad mån giftermål verkligen är förestående eller de
med tanke på bostadsbristen anmäla sig långt innan detta kan bliva av, är
svårt att bedöma. 4 000 sökande i denna grupp hade minderåriga barn.
32 000 av de ogifta anföra icke äktenskapsplaner som skäl för sin önskan
om bostad. 19 000 av dem sakna egen bostad, och av dessa ha 2 800 minderåriga
barn. Det framhålles i bostadsstyrelscns sammanfattning av undersökningsresultatet,
att även för många andra inom gruppen 19 000 bostadsbehovet
är synnerligen angeläget, exempelvis för äldre personer, som ha
svårt att finna sig till rätta som inneboende.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 168.
I sin sammanfattning har bostadsstyrelsen även valt ut några grupper
ur undersökningsmaterialet, som anses representera mera svårartade yttringar
av bostadsbristen. Dessa grupper äro bostadslösa med minderåriga
barn, gifta bostadslösa utan barn, alla bostadssökande med barn, vilka bo
i rivningshus eller enkelrum utan kokvrå, samt gifta bostadssökande som
ba sina familjer boende utanför kommunen. Dessa grupper uppskattas till
sammanlagt närmare 35 000. Därnäst borde uppmärksammas följande grupper,
nämligen gifta sökande utan barn, som bo i rivningshus eller enkelrum
utan kokvrå, gifta sökande från grannkommuner samt icke gifta sökande
med mera angeläget bostadsbehov. Dessa grupper uppskattas -— delvis
mycket ungefärligt — till 30 000 å 35 000.
Bostadsstyrelsen vill därför uppskatta den egentliga bostadsbristen inom
kvotkommunerna till storleksordningen 70 000 lägenheter. Därtill kommer
för en normal bostadsmarknad behovet av en lägenhetsreserv, vilken styrelsen
i ett tidigare sammanhang uppskattat till 20 000 å 25 000 lägenheter.
I sin förutnämnda framställning om hyresregleringens förlängning —
■vilken är enhällig — anför statens hyresråd, att sedan föregående år någon
förbättring icke inträtt på bostadsmarknaden och att det vore klart att bostadsbristen
icke kunde hävas under de närmaste åren. Socialstyrelsen instämmer
häri, liksom bostadsstyrelsen, vilken tillägger, att omfattningen
av den nuvarande och den för 1951 medgivna bostadsproduktionen med
hänsyn till det väntade nettotillskottet av hushåll icke medgåve någon
nämnvärd avveckling av den rådande bostadsbristen. Även Hyresgästernas
riksförbund tillstyrker förlängning av hyresregleringen.
Fastighetsägareförbundet har i sitt yttrande gått in på en diskussion av
ersakerna till bostadsmarknadens nuvarande läge och därvid gjort gällande
att vid sidan av de demografiska orsakerna och eftersläpningen i bostadsbyggandet
även hyresregleringen hade en väsentlig skuld i knappheten på
bostäder. Den starka ökningen i efterfrågan på dylika berodde enligt förbundets
mening i hög grad på att genom hyreslägets fastlåsande vid 1939
års nivå inträtt en avsevärd relativ sänkning av hyresnivån. Vidare hade
den rigorösa tillämpningen av bestämmelserna om förlängning av hyresförhållande
resulterat i en fastlåsning av hyresmarknaden, som i sin tur bidragit
till att ytterligare skärpa läget. Med hänsyn till att alla möjligheter
att åstadkomma lättnader på bostadsmarknaden borde utredas ansåge förbundet
angeläget att en utredning om hyresregleringens successiva avveckling
igångsattes utan uppskov. Förbundet har vidare upptagit viss fråga
om tillämpningen av bestämmelserna om s. k. generell hyreshöjning. Förbundet
anför till slut, att det i nuvarande läge icke ville motsätta sig att
hyresregleringen förlängdes på ytterligare ett år, dock under förutsättning
dels att en utredning om regleringens avveckling skyndsamt verkställdes,
dels att direktiv lämnades om sådan tillämpning av stadgandena om generell
hyreshöjning och om förlängning av hyresförhållande, att dessa
stadganden bringades i överensstämmelse med vad som förutsattes vid lagens
tillkomst.
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 168.
Departementschefen. Omfattningen, av den rådande bostadsbristen
belyses siffermässigt ganska tydligt genom resultaten av den rundfråga
till kommunerna, som bostadsstyrelsen anordnat och som refererats i
det föregående. Snarast är situationen den att läget förvärrats sedan föregående
år, och i varje fall te sig de allmänna ekonomiska förutsättningarna
för att kunna häva bostadsbristen nu mera ovissa än förut. Att bristens avhjälpande
kommer att kräva flera år står utom allt tvivel.
Att i denna situation lagstiftningen om hyresreglering bör förlängas för
ytterligare ett år behöver icke närmare motiveras. Hyresrådets förslag härom
har också tillstyrkts i alla remissyttranden. Det synes emellertid vara
tveksamt om man nu kan stanna vid detta. Hyresregleringen innebär en
reglering av hyresmarknaden endast i vissa hänseenden, avseende huvudsakligen
hyrornas belopp samt rätten för hyresgäst att bo kvar i sin lägenhet.
Väsentligen oreglerat är däremot hur de lägenheter, som tillkomma
genom nybyggnad eller som eljest bli lediga, skola fördelas mellan de bostadssökande.
Vi ha med andra ord i stort sett ingen reglering av bostadsmarknaden
efter behovsprövning. Frågan om en sådan reglering har väckts
många gånger i olika sammanhang men har icke förts fram till positivt
beslut på grund av de svårigheter och olägenheter som äro förbundna härmed.
Förhållandena äro emellertid nu sådana, att enligt min mening en
närmare undersökning av denna fråga icke längre kan uppskjutas, utan
det är min avsikt att senare i dag hemställa om bemyndigande att låta
företaga en utredning därom.
Jag ämnar därvid föreslå, att samtidigt företagas vissa andra utredningar,
om vilka det var tal då förslag föregående år framlades om hyresregleringens
förlängning. Fn av dem gällde frågan om vilka speciella bestämmelser,
som i en framtid kunde bli erforderliga vid övergången från en reglerad
hyresmarknad till en fri sådan. Från hyresrådets sida föreslogos vidare under
förarbetena till 1950 års förlängningsproposition två andra utredningar.
Den ena avsåg en översyn av hyresregleringens bestämmelser, alltså icke
med tanke på regleringens upphörande utan snarast motiverad därav att
den kan väntas bestå länge ännu och därför bör genomgås med ledning av
erfarenheterna i praxis. Den andra utredningen avsåg en undersökning, i vad
mån dessa erfarenheter kunde ge anledning till ändringar i den ordinarie
hyreslagstiftningen. I likhet med hyresrådet har jag ansett lämpligt att i
ett sammanhang utreda nämnda tre frågor, men då jag dröjt något med att
uppdraga riktlinjerna för den sålunda kombinerade utredningen, har skälet
härför varit, att den ekonomiska utvecklingen under 1950 i viktiga hänseenden
ändrat förutsättningarna för den tilltänkta utredningen.
Några förslag att nu i samband med förlängningen företaga ändringar i
hyresregleringslagstiftningen ha icke framkommit.
Däremot har Sveriges fastighetsägareförbund hemställt om vissa vägledande
uttalanden för lagstiftningens tillämpning i två hänseenden, nämligen
i fråga om s. k. generell hyreshöjning enligt 5 § lagen om hyresreglering
samt om förlängning av hyresförhållande enligt 7 och 8 §§ samma lag.
Den första av dessa frågor innefattar en rad synnerligen svårbedömda
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
spörsmål, till vilka de tillämpande myndigheterna, statens hyresråd och, i
sista hand, Kungl. Maj :t i statsrådet, ha att taga ställning. Jag finner emellertid
icke lämpligt att i detta sammanhang, då fråga är endast om en förlängning
av lagstiftningen, närmare ingå på dessa problem och göra några
uttalanden till ledning för framtida avgöranden. Vad angår den senare av
förbundet väckta frågan, synes förbundets framställning bygga på att myndigheternas
praxis på den punkten skulle ha blivit en annan än vad lagstiftaren
åsyftat vid lagens tillkomst. Det är självfallet att i dessa, likaledes
ej sällan svårbedömda mål ofta uppkomma delade meningar, men att
praxis däri skulle ha gått längre än vad lagstiftaren avsett har jag mig
icke bekant. Att genom vägledande uttalanden söka uppdraga riktlinjer
för dessa avgöranden är för övrigt ytterst vanskligt med hänsyn till att
omständigheterna i de särskilda fallen äro mycket varierande.
Vad angår den tidpunkt, då förlängningslagarna kunna utfärdas och
börja tillämpas, bär det flera gånger visat sig svårt att beräkna den tid, då
förslagen kunna slutbehandlas i riksdagen, varför ändringar måst vidtagas
i fråga om tiden för ikraftträdandet. På grund härav vill jag föreslå, att —
i likhet med vad som skedde i motsvarande fall år 1943 — den lag som
avser fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering skall träda i kraft den
dag Kungl. Maj :t föreskriver. I de båda andra förlängningslagarna krävas
inga särskilda bestämmelser om ikraftträdandet.
Till en lag om förlängning av hyresregleringslagen torde, liksom vid föregående
förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd
att för ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande
av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, stadgas
en särskild respittid, i regel viss kortare tid efter det förlängningslagen
trätt i kraft.
I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1. lag angående, fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m.;
2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Olle Hellberg.
1 Denna bilaga, soin är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslui its.
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 4 april
1951.
Närvarande:
justitieråden Ekberg,
Strandberg,
Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.
Enligt lagrådet den 2 april 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 16 mars 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet N. E. Hedfeldt.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
''2 tiihäng titt riksdagens protokoll i951. i samt. Nr 168.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 168.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 april 1951.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Nygren.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 4 april
1951 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 16 mars 1951 remitterade
förslagen till
1. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.;
2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
Med förmälan, att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Gustaf Grönhagen.
Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
610944
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1951:282 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1912 s. 1 i texten
- 3LU 1951:13 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten