Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1951-03-30 · 104 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:170, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 30

mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947

(nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation

in. in.; samt

3) förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att vinna en mjukare övergång mellan full skatteplikt och full

skattefrihet i fråga om realisationsvinster föreslås, att beskattning därav

skall ske enligt en fallande skala med bibehållande i princip av gällande

tidsgränser för skatteplikt. Vinsten föreslås sålunda skola beskattas i sin

helhet, om viss kortare tid förflutit mellan förvärv och avyttring, och därefter

till allt mindre del ju närmare periodens slut avyttringen sker.

Beträffande strömfall eller rättighet till vattenkraft föreslås utsträckning

av tidsgränsen för skatteplikt, så att skatteplikt för realisationsvinst skall

föreligga, därest avyttring sker inom femton år från förvärvet. Även beträffande

dylika vinster föreslås beskattning skola ske efter en reducerande skala.

Enligt gällande bestämmelser grunda vissa fång icke skatteplikt för realisationsvinst.

I fråga om förvärv genom gåva föreslås nu den ändringen, att

om någon avyttrat egendom, som han erhållit i gåva av make eller skyldeman,

skall frågan huruvida och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 170.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

skall anses föreligga, bedömas med hänsyn till givarens fång. Vidare föreslås

en ändring beträffande de fall, som regleras i punkt 3 av anvisningarna till

35 § kommunalskattelagen. Enligt nämnda bestämmelse grunda förvärv genom

bodelning icke skatteplikt i fråga om realisationsvinst, såvida icke vid

bodelningen egendom tillägges samma make, som ursprungligen förvärvat

den genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. I propositionen föreslås,

alt skattefriheten skall begränsas till sådana fall, då skattskyldig vid bodelning

i anledning av makes död erhållit egendom, som icke av den skattskyldige

själv ursprungligen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. En mot dessa ändringar korresponderande ändring föreslås i punkt 4

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i fråga om vilket fång, som

skall vara avgörande för beräkning av skogs ingångsvärde.

I fråga om beräkningen av realisationsförluster och dess återverkningar

på beskattningen föreslås, att motsvarande regler skola tillämpas som föreslagits

beträffande beräkning av realisationsvinst. Avdrag för realisationsförlust

skall sålunda medgivas efter samma reducerande skala, som föreslagits

beträffande beskattning av realisationsvinst.

I syfte att underlätta införandet av de föreslagna uppmjukningarna av

realisationsvinstbeskattningen och samtidigt undanröja den inadvertensen,

att intäkt vid försäljning av maskiner och inventarier i förvärvskällan rörelse

skall behandlas efter olika regler, beroende på om säljaren är sådan

skattskyldig, som avses i punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,

eller icke, föreslås att intäkt vid avyttring av dylika tillgångar i

fortsättningen alltid skall i sin helhet anses utgöra intäkt av rörelse.

Vidare föreslås att ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur,

som för närvarande beskattas enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning,

för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband därmed

föreslås införande av generella bestämmelser för rätt till avdrag för avskrivning

å dylik tillgångs anskaffningsvärde.

I syfte att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad inkomst

föreslås särskilda bestämmelser angående beräkning av skatt till staten

å dylik inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås därvid intäkt, vilken

åtnjutits under ett beskattningsår, men som hänför sig till minst två beskattningsår,

vilka infallit före eller infalla efter beskattningsåret. Principen

för den föreslagna särskilda skatteberäkningen är, att statlig inkomstskatt

icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha utgått, om de i den ackumulerade

inkomsten ingående intäkterna tagits till beskattning de år, under

vilka de intjänats eller å vilka de eljest belöpa.

Särskild skatteberäkning skall i princip kunna komma i fråga vid all slags

ackumulerad inkomst, men av praktiska skäl föreslås dock vissa begränsningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 170.

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928* 1 skall upphöra att gälla och att 35 § samt

52 § 1 mom. ävensom anvisningarna till 21 § punkt 2, 22 § punkt 4, 28 §

punkt 1, 29 § punkterna 3 d, 5 och 10, 35 § punkterna 1—2 och 36 § punkt

2 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives.

Nuvarande lydelse:

35 §.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

hänföres intäkt, som

skattskyldig haft av annan förvärvskälla

än förut nämnts och som ej

heller härflutit av kapital. Hit räknas

således dels vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp, byte

eller därmed jämförligt fång och

varit i den skattskyldiges ägo, om

det är fastighet, under mindre än tio

år och eljest under mindre än fem

år (realisationsvinst), ävensom lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad frän beskattning,

dels intäkt genom tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller

därmed jämförlig verksamhet, intäkt

av tillfälligt uppdrag, såsom

uppdrag att förrätta bouppteckning,

arvskifte, auktion, besiktning, värdering,

skogsräkning, ävensom intäkt

av annan därmed jämförlig inkomstgivande

verksamhet av tillfällig na
1

Senaste lydelse av 35 § se 1948: 46, av 52 §

punkt 4 se 1950:588, av anvisningarna till 28 §

1 se 1938: 368, av anvisningarna till 29 § punkt

punkt 2 se 1945:408.

Föreslagen lydelse:

35 §.

1 mom. Till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet hänföres intäkt,

som skattskyldig haft av annan förvärvskälla

än förut nämnts och som

ej heller härflutit av kapital.

2 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas, i den omfattning nedan

sägs, vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång och varit

i den skattskyldiges ägo under

nedan angiven tid (realisation sv

i n s t).

Har egendom, som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldeman,

av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas

med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om

make vid bodelning i anledning av

andra makens död erhållit egendom,

1 mom. se 1950: 252, av anvisningarna till 22 §

punkt 1, till 29 § punkt 5 och till 35 § punkt

3 d se 1947:575 samt av anvisningarna till 36 §

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

tur, dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift enligt

lagen om folkpensionering, för vilken

avdrag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

om egendomen innehafts

mindre än

7 år .

100

%

av vinsten

7 är

men

mindre

ån

8 dr

75

%

> >

8 »

»

>

»

9 »

50

%

> »

9 »

»

>

>

10 »

25

%

» »

b)

då

f r å

ga

ä r

0

m

vinst

genom avyttring av

lös egendom:

om egendomen innehafts

mindre än 2 är........100 % av vinsten

2 är men mindre än 3 är 75 % » »

3 t > » i 4 » 50 % > ,

4 * t > >5» 25*» »

Vad ovan sagts beträffande fast

egendom skall även äga tillämpning

å tomträtt.

3 mom. Såsom skattepliktig realisationsvinst

vid avyttring av strömfall

eller rättighet till vattenkraft

skall räknas:

om egendomen innehafts

mindre än 12 är.......... 100 % av vinsten

12 år men mindre än 13 år 75 % > >

13 * > » » U » 50 % > »

1* » » » » 15 » 25 % » >

Föreslagen lydelse:

som förstnämnde make före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, eller om

make vid bodelning av annan anledning

ån andra makens död erhållit

egendom, som någondera maken före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas

a) då fråga är om vinst

genom avyttring av

fast egendom:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

5

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

i mom. Vinst, som uppkommit

genom att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest

avyttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är

icke i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande regler

föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

5 mom. Till intäkt som i

1 mom. avses räknas jämväl

dels lotterivinst, därest densamma

icke jämlikt 19 § är frikallad

från beskattning, dels intäkt genom

tillfälligt bedriven vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed

jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt

uppdrag, såsom uppdrag att

förrätta bouppteckning, arvskifte,

auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,

ävensom intäkt av annan

därmed jämförlig inkomstgivande

verksamhet av tillfällig natur, dels

ock intäkt genom restitution, avkortning

eller avskrivning av sådan

i slutlig eller tillkommande skatt ingående

pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition, nr 170.

Nuvarande lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den därtill närmast berättigade

makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma

kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes

med hänsyn till båda makarnas

sammanlagda inkomst. Ortsavdrag

beräknas för makarna gemensamt

till belopp som i 48 § 2 mom.

andra stycket sägs. Den beskattningsbara

inkomsten beräknas likaledes

för makarna gemensamt och

skall i jämna tiotal kronor fördelas

å makarna efter förhållandet mellan

deras i kommunen taxerade inkomster.

Föreslagen lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den därtill närmast berättigade

makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma kommun.

Underskott å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som uppkommit för endera maken,

må avräknas från den andra makens

inkomst i samma kommun av förvärvskälla

av samma slag. Skatteplikt

enligt 51 § bedömes med hänsyn

till båda makarnas sammanlagda

inkomst. Ortsavdrag beräknas för

makarna gemensamt till belopp som

i 48 § 2 mom. andra stycket sägs.

Den beskattningsbara inkomsten beräknas

likaledes för makarna gemensamt

och skall i jämna tiotal kronor

fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras i kommunen taxerade

inkomster.

Anvisningar

till 21 §.

2. Till jordbruk — -— — annat

jordbruk.

Såsom binäring----fastighe
tens

område.

Skogsbruk, varmed — — — till

jordbruk.

Under skogsbruk---till rö
relse.

Har den,---rörelse föreligga.

till 21 §.

2. Till jordbruk — — — annat

jordbruk.

Såsom binäring----fastighe
tens

område.

Skogsbruk, varmed — — — till

jordbruk.

Under skogsbruk---— — till rö
relse.

Har den,---rörelse föreligga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Till intäkt av skogsbruk hänföres

till 22 §.

4. Har skog---gällande in
gångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde

vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom,

som make erhållit vid bodelning,

före äktenskapets ingående eller under

äktenskapet av maken förvärvats

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, skall i berörda

avseende sistnämnda fång vara avgörande.

Såsom fastighetens värde

är att anse vid köp den för fastigheten

erlagda köpeskillingen och vid

annat förvärv det belopp, efter vilket

stämpelplikten med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller,,

därest stämpelplikt för förvärvet icke

förelegat, det belopp, efter vilket

stämpelplikt skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren

gällande ingångsvärde utgör det

sålunda beräknade ingångsvärdet

med avdrag för vad han må hava fått

avdraga vid tidigare taxeringar. Har

efter avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt den återstående

skogens värde nedgått un
-

icke intäkt genom avyttring av vaxande

skog i samband med avyttring

av marken, därest hela vinsten vid

fastighetsavyitringen enligt 35 § utgör

skattepliktig realisationsvinst.

Om dylik vinst däremot endast delvis

är skattepliktig enligt nämnda lagrum,

kan jämväl taxering såsom för

intäkt av skogsbruk äga rum (jfr

anvisningarna till 35 §).

till 22 §.

4. Har skog---gällande in
gångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde

vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom,

som skattskyldig erhållit såsom gåva

av make eller skyldeman, av givaren

förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, skall i berörda

hänseende sistnämnda fång vara avgörande.

Motsvarande skall gälla,

om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde make före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång, eller

om make vid bodelning av annan

anledning än andra makens död

erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

der det för ägaren gällande ingångsvärdet,

får avdrag ske med det belopp,

varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående---av ingångs
värdet.

Vare sig----ursprungliga in
gångsvärdet.

Är det---samma tid.

Om avdrag---av skogen.

Om moderbolag---för mo
derbolaget.

Exempel å ---ingående vir
kes

för råd:

A. försäljer — — — erlagda köpeskillingen.

Det för---- 10 200 kronor.

Exempel å — — — i ingångsvärde:
B.

försäljer--- 10 000 kro
nor.

Ingångsvärdet har---det ur
sprungliga.

Föreslagen lydelse:

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda

köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten

med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,

det belopp, efter vilket stämpelplikt

skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren gällande

ingångsvärde utgör det sålunda

beräknade ingångsvärdet med avdrag

för vad han må hava fått avdraga

vid tidigare taxeringar. Har

efter avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt den återstående

skogens värde nedgått under

det för ägaren gällande ingångsvärdet,

få avdrag ske med det belopp,

varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående---av ingångs
värdet.

Vare sig---ursprungliga in
gångsvärdet.

Är det--— samma tid.

Om avdrag — — — av skogen.

Om moderbolag----för mo
derbolaget.

Exempel å-----— ingående vir
kes

förråd :

A. försäljer — —----erlagda köpe
skillingen.

Det för--- 10 200 kronor.

Exempel å — — —-i ingångsvärde:
B.

försäljer--- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har---det ur
sprungliga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

9

Nuvarande lydelse:

till 28 §.

1. Till intäkt av rörelse hänföras

samtliga intäkter i penningar eller

varor, som influtit i rörelsen. Detta

innebär, att intäkten skall vara av

sådan beskaffenhet, att den normalt

är att räkna med och ingår såsom

ett led i den förvärvsverksamhet,

varom fråga är. Hit räknas alltså inflytande

betalning för varor eller

produkter, som den skattskyldige

för i handel eller tillverkar, och gäller

detta även för det fall, att rörelseidkaren

vid överlåtelse av rörelsen

till annan låter i överlåtelsen ingå befintliga

varor eller produkter. Denna

överlåtelse utgör då så att säga

den sista affärshändelsen i hans rörelse.

Däremot räknas icke hit sådan

intäkt, som till den skattskyldige

kan inflyta vid sidan av rörelsen

eller utanför vad som normalt

är att anse såsom driftinkomst, såsom

exempelvis vid avyttring av personlig

lösegendom eller för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda fastigheter

eller andra tillgångar — angående

för sådant bruk avsedda maskiner

och andra inventarier så ock

patenträtter och liknande tidsbegränsade

rättigheter, se dock andra,

tredje och fjärde styckena här nedan

— eller vid avyttring av rörelsen

själv. Den intäkt, som erhålles genom

en dylik, oberoende av rörelsen

verkställd avyttring, skall tagas i betraktande

vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet

och bedömas efter de för

denna förvärvskälla stadgade grunder.

Med avseende å intäkt vid avyttring

av för stadigvarande bruk avsedda

maskiner eller andra inventa
-

Föreslagen lydelse:

till 28 §.

1. Till intäkt av rörelse hänföras

samtliga intäkter i penningar eller

varor, som influtit i rörelsen. Detta

innebär, att intäkten skall vara av

sådan beskaffenhet, att den normalt

är att räkna med och ingår såsom ett

led i den förvärvsverksamhet, varom

fråga är. Hit räknas alltså inflytande

betalning för varor eller produkter,

som den skattskyldige för i

handel eller tillverkar, och gäller detta

även för det fall, att rörelseidkaren

vid överlåtelse av rörelsen till

annan låter i överlåtelsen ingå befintliga

varor eller produkter. Denna

överlåtelse utgör då så att säga den

sista affärshändelsen i hans rörelse.

Däremot räknas icke hit sådan intäkt,

som till den skattskyldige kan

inflyta vid sidan av rörelsen eller

utanför vad som normalt är att anse

såsom driftinkomst, såsom exempelvis

vid avyttring av personlig lösegendom

eller för stadigvarande bruk

i rörelsen avsedda fastigheter eller

andra tillgångar — angående för sådant

bruk avsedda maskiner och

andra inventarier så ock patenträtter

och liknande tidsbegränsade rättigheter

ävensom rättigheter av goodwills

natur, se dock andra, tredje,

fjärde och femte styckena här nedan.

Den intäkt, som erhålles genom en

dylik, oberoende av rörelsen verkställd

avyttring, skall tagas i betraktande

vid inkomstberäkningen för

förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet

och bedömas efter de för

denna förvärvskälla stadgade grunder.

Intäkt vid avyttring av för stadigvarande

bruk avsedda maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

rier, vilka icke vid beräkning av

värdeminskningsavdrag hänföras till

byggnad (se punkt 7 av anvisningarna

till 29 §), skall gälla följande.

Är den skattskyldige aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank, skall intäkten

upptagas såsom intäkt av rörelse.

För annan skattskyldig skall

däremot intäkten upptagas såsom

intäkt av rörelse i den mån sådant

följer av punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § men för övrigt såsom intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet, i

den mån enligt 35 § förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Med avseende å avyttring av patenträtt

eller liknande tidsbegränsad

rättighet skall för såväl aktiebolag

och med dem likställda som andra

skattskyldiga den regel äga motsvarande

tillämpning som i sista punkten

av föregående stycke för andra

skattskyldiga än aktiebolag angivits

i fråga om maskiner m. m. I

I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse

eller eljest idkar

handel med fastigheter, såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influtit

vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av sättet

för fastighetens förvärvande och tiden

för dess innehavande, varefter

frågan om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen

kommer att bero på resultatet av rörelsen

i dess helhet under beskattningsåret.

Om ett industriaktiebolag

avyttrar någon för den industriella

verksamheten avsedd fastighet, skall

Föreslagen lydelse:

räkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse.

Vid avyttring av patenträtt eller

liknande tidsbegränsad rättighet skall

såsom intäkt av rörelse upptagas

vad som vid dylik avyttring må hava

återbekommits av belopp, för vilka

avdrag i beskattningsavseende åtnjutits;

i övrigt skall intäkten upptagas

såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt

35 § förutsättningar för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse

eller eljest idkar

handel med fastigheter, såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influtit

vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av

sättet för fastighetens förvärvande

och tiden för dess innehavande, varefter

frågan om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen

kommer att bero på resultatet av

rörelsen i dess helhet under beskattningsåret.

Om en skattskyldig, som

utövar industriell verksamhet, avyttrar

någon för denna verksamhet av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

vad av försäljningssumman belöper

å sådana till fastigheten hörande

maskiner och andra inventarier, som

icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad,

upptagas såsom intäkt av rörelse,

varemot återstående delen av försäljningssumman

skall upptagas såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

därest de i 35 § angivna förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga. Är däremot

fråga om industriell verksamhet, som

utövas av enskild person, skall vid

avyttrande av någon för verksamheten

avsedd fastighet i allmänhet försäljningssumman

beskattas såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

i den mån förutsättningarna för

skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Avser i nu nämnt fall avyttringen

jämväl till fastigheten hörande

maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad,

skall jämlikt punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § alltid såsom intäkt

av rörelse upptagas vad som vid

avyttringen återbekommits av de å

dem förut gjorda avskrivningarna,

medan försäljningsvinst i övrigt upptages

såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

i den mån förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

till 29 §.

3. d. Då tillgång, varom här är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring

av tillgången, men skall å andra si
-

sedd fastighet, skall vad av försäljningssumman

belöper å sådana till

fastigheten hörande maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad, upptagas såsom

intäkt av rörelse, varemot återstående

delen av försäljningssumman

skall upptagas såsom intäkt av

tillfällig förvärvsverksamhet, därest

de i 35 § angivna förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Då skattskyldig, i samband med

överlåtelse av rörelse eller eljest, till

annan överlåter rättighet av goodwills

natur, såsom varumärke, firmanamn,

tidningstitel o. dyl., skall

såsom intäkt av rörelse upptagas

skillnaden mellan ersättningen för

rättigheten och vad som av rättighetens

anskaffningsvärde kvarstår

oavskrivet i beskattningshänseende

(jfr punkt 5 tredje stycket anvisningarna

till 29 §). Har rättighet av

goodwills natur förvärvats annorledes

än genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, skall såsom anskaffningsvärde

för rättigheten anses det

belopp, som kvarstår i beskattningshänseende

oavskrivet för överlåtaren.

till 29 §.

3. d. Då tillgång, varom bär är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

men skall å andra sidan belopp,

som erhålles vid avyttring av

tillgången, i sin helhet upptagas så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

dan såsom intäkt av rörelse upptagas

vad som vid dylik avyttring må

hava återbekommits av belopp, för

vilka avdrag i beskattningsavseende

åtnjutits. Med avyttring likställes

det fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse,

som utgör särskild förvärvskälla,

eller för att nyttjas för annat ändamål.

Att beträffande skattskyldig,

som avses i punkt 4 här nedan, belopp

som erhålles vid avyttring av

tillgång av nu ifrågavarande slag

skall i sin helhet ingå i intäkten av

rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna

till 28 §.

5. Avdrag får---motsvaran
de

tillämpning.

Patenträtt eller---dylik till
gång.

Avdrag för värdeminskning å varumärke,

firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur

må medgivas blott i den mån deras

värde kan anses i verkligheten

begränsat till viss tid. Då vårdeminskningsavdrag

sålunda medgives,

skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna

äga motsvarande tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt

anvisningarna till 28 § betecknats

Föreslagen lydelse:

som intäkt av rörelse (se punkt 1

andra stycket av anvisningarna till

28 §). Med avyttring likställes det

fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse, som

utgör särskild förvärvskälla, eller för

att nyttjas för annat ändamål.

5. Avdrag får---motsvaran
de

tillämpning.

Patenträtt eller---dylik till
gång.

Kostnad för anskaffning av varumärke,

firmanamn eller andra rättigheter

av goodwills natur må avdragas

genom lika stora årliga värdeminskning

savdrag inom en period

av tio år från den tidpunkt, då kostnaden

uppkommit; dock att, där så

på grund av särskilda omständigheter

finnes skäligt, kostnaden må, enligt

beskattningsnämnds särskilda beprövande,

fördelas på en längre period.

Har skattskyldigs rörelse för

visst år utvisat förlust eller så ringa

överskott, att den skattskyldige vid

beräkning av nettointäkten av rörelsen

ej kunnat utnyttja det på året

belöpande avdraget, skola beträffande

rätt för den skattskyldige att

tillgodoräkna sig det resterande avdraget

för senare år bestämmelserna

i punkt 3 c tredje stycket äga motsvarande

tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt

anvisningarna till 28 § betecknats

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

13

Nuvarande lydelse:

såsom intäkt i rörelse, skall såsom

driftförlust i denna förvärvskälla anses

uteblivandet av en intäkt, som

normalt bort inflyta i rörelsen. Detta

innebär, att intäktens uteblivande

skall vara av sådan beskaffenhet, att

det i den förvärvsverksamhet, varom

fråga är, kan räknas med eventuellt

uppkommande förlust i stället

lör vinst samt att förlusten alltså ingår

såsom ett led i förvärvsverksamheten.

Hit räknas alltså exempelvis

till följd av köpares insolvens utebliven

betalning för varor eller produkter,

som den skattskyldige fört i

handel eller tillverkat, prisfall under

inköps- eller tillverkningspris, förstöring

eller försämring av varulager,

tillverkningar, lager av råvaror

och förbrukningsartiklar eller dyl.,

utebliven återbetalning av lån, som

skattskyldig i av honom driven penningrörelse

utlämnat på förfalskade

lånehandlingar in. m. dyl. I dylika

fall är skattskyldig berättigad att i

beskattningsavseende göra nödig

nedskrivning å varulagrets värde eller

erforderlig avskrivning å utestående

fordringar eller vidtaga därmed

jämförlig åtgärd för minskande av

sin eljest skattepliktiga inkomst.

Däremot räknas icke hit förlust, som

skattskyldig kan hava lidit vid sidan

av vad som normalt ingår såsom ett

led i förvärvsverksamheten, således

i regel icke genom borgensförbindelse

eller genom prisfall å eller förstöring

genom brand eller olyckshändelse av

sådana tillgångar, som användas till

stadigvarande bruk i rörelsen. Den

förlust, som föranledes av en dylik,

oberoende av rörelsen uppkommen

skada, är att anse såsom kapitalförlust.

Föreslagen lydelse:

såsom intäkt i rörelse, skall såsom

driftförlust i denna förvärvskälla anses

uteblivandet av en intäkt, som

normalt bort inflyta i rörelsen. Detta

innebär, att intäktens uteblivande

skall vara av sådan beskaffenhet, att

det i den förvärvsverksamhet, varom

fråga är, kan räknas med eventuellt

uppkommande förlust i stället

för vinst samt att förlusten alltså ingår

såsom ett led i förvärvsverksamheten.

Hit räknas alltså exempelvis

till följd av köpares insolvens utebliven

betalning för varor eller produkter,

som den skattskyldige fört i

handel eller tillverkat, prisfall under

inköps- eller tillverkningspris, förstöring

eller försämring av varulager,

tillverkningar, lager av råvaror

och förbrukningsartiklar eller dyl.,

utebliven återbetalning av lån, som

skattskyldig i av honom driven penningrörelse

utlämnat på förfalskade

lånehandlingar in. m. dyl. I dylika

fall är skattskyldig berättigad att i

beskattningsavseende göra nödig

nedskrivning å varulagrets värde eller

erforderlig avskrivning å utestående

fordringar eller vidtaga därmed

jämförlig åtgärd för minskande av

sin eljest skattepliktiga inkomst.

Däremot räknas icke hit förlust, som

skattskyldig kan hava lidit vid sidan

av vad som normalt ingår såsom ett

led i förvärvsverksamheten, således

i regel icke genom borgensförbindelse

eller genom prisfall å eller förstöring

genom brand eller olyckshändelse

av fastighet, som användes för

stadigvarande bruk i rörelsen. Den

förlust, som föranledes av en dylik,

oberoende av rörelsen uppkommen

skada, är alt anse såsom kapitalförlust.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

till 35 §.-

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt 1

av anvisningarna till 28 § sägs rörande

beskattning i vissa fall såsom

intäkt av rörelse av vad som erhålles

vid avyttring av maskiner eller

andra inventarier, vilkas värde icke

enligt punkt 7 av anvisningarna till

29 § inräknas i värdet av byggnad.

2. Har vid överlåtelse av rörelse avträdaren

betingat sig ersättning för

värde av goodwills natur, såsom firmanamn,

tidnings titel, varumärke,

utfästelse att icke utöva viss verksamhet

o. dyl., är sådan ersättning

att anse som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

om och i den mån

sådana förhållanden föreligga, att

ersättningen kan hänföras till realisationsvinst

vid avyttring av lös egendom

(jfr punkt 1 av anvisningarna

till 28 §).

Föreslagen lydelse:

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt 1

av anvisningarna till 28 § sägs rörande

beskattning såsom intäkt av

rörelse av vad som erhålles vid avyttring

av maskiner eller andra inventarier,

vilkas värde icke enligt

punkt 7 av anvisningarna till 29 §

inräknas i värdet av byggnad.

2. I det fall att vinst å avyttring av

jordbruksfastighet med därå växande

skog endast delvis är skattepliktig

såsom realisationsvinst, kan jämväl

taxering för intäkt av skogsbruk

äga rum. Om intäkten av skogsbruk

på grund av avyttringen, beräknad

jämlikt 21 §, efter avdrag

varom i 22 § 1 mom. förmäles,

överstiger den skattepliktiga delen av

realisationsvinsten, skall nämligen

det överskjutande beloppet beskattas

såsom inkomst av jordbruksfastighet.

Vid denna beskattning skall dock

iakttagas, att vad som på grund av

avyttringen beskattas såsom intäkt av

skogsbruk och såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet sammanlagt

icke upptages till högre belopp

än den vid fastighetsavyttringen uppkomna

realisationsvinsten i dess helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Han

erhåller därvid en realisationsvinst

å 5 000 kronor. Av denna utgör

25 procent eller 1 250 kronor skattepliktig

realisationsvinst. Om den

å skogen belöpande delen av ko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

15

Nuvarande lydelse:

3. Har egendom, som make erhållit

vid bodelning, före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet av

honom förvärvats genom köp eller

byte eller därmed jämförligt fång,

skall frågan, huruvida och i vad mån

skattepliktig realisationsvinst skall

anses föreligga, bedömas med hänsyn

till sistnämnda fång.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att

förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av fast

eller lös egendom, som förvärvats

genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång och varit i säljarens ägo,

om det är fastighet, under mindre

än tio år och eljest under mindre än

fem år. Realisationsförlust beräknas

efter samma regler, som gälla för beräkning

av realisationsvinst.

Föreslagen lydelse:

peskillingen i stället upptages såsom

intäkt av skogsbruk, skulle för den

skattskyldige efter åtnjutande av

bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1 mom.

tredje stycket, uppkomma en behållen

intäkt av skogsbruk å i 000 kronor.

Under sådana förhållanden skall

den skattskyldige uppgiva 1 250 kronor

såsom skattepliktig realisationsvinst

och 2 750 kronor såsom intäkt

av jordbruksfastighet.

Om den behållna intäkten av skogsbruk

i stället uppgått till 6 000 kronor,

skulle den skattskyldige i det angivna

exemplet uppgiva 1 250 kronor

såsom skattepliktig realisationsvinst

och 3 750 kronor såsom intäkt av

skogsbruk.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att

förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av fast

eller lös egendom, som förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång och varit i säljarens ägo,

om det är fastighet, under mindre

än tio år och eljest under mindre än

fem år, eller, i fråga om strömfall

eller rättighet till vattenkraft, under

mindre än femton år. Realisationsförlust

beräknas efter samma regler, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

Föreslagen lydelse:

gälla för beräkning av realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vinsten

jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skattepliktig

realisationsvinst, må avdrag åtnjutas

endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust,

som uppkommit då

egendom avyttrats eller då upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet skett under sådana förhållanden

att, därest vinst i stället

uppstått, denna enligt bestämmelserna

i 35 § A mom. icke skulle hava

utgjort skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att i samband med lagens

ikraftträdande skall iakttagas följande:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1952 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

2) Oavsett vad ovan stadgas skola de nya föreskrifterna i anvisningarna

till 28 och 29 §§ om beskattning av ersättning vid överlåtelse av rättighet

av goodwills natur samt om rätt till avdrag för kostnaden för anskaffning av

dylik tillgång äga tillämpning, därest överlåtelsen respektive anskaffningen

skett efter 1951 års utgång, medan äldre lag skall äga tillämpning därest

överlåtelsen respektive anskaffningen skett dessförinnan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

17

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947

(nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. skall upphöra att

gälla med utgången av år 1951; dock att förordningen fortfarande skall gälla

i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller

tidigare år.

Förslag

till

förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst.

1 §•

Har fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse under visst beskattningsår

åtnjutit inkomst, som hänför sig till minst två beskattningsår, vilkn

infallit före eller infalla efter det beskattningsår då inkomsten åtnjutits

(ackumulerad inkomst), skall under de förutsättningar, som i denna förordning

angivas, statlig inkomstskatt å denna inkomst beräknas, som om inkomsten

upptagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och

så många av de närmast föregående taxeringsåren, att inkomsten därigenom

blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig; dock att ackumulerad

inkomst i intet fall må fördelas på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad

inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, som om inkomsten

hänfört sig till tre år.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen

för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig

inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det

taxeringsår, då inkomsten tages till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 170.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

2 §.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag för avdragsgilla utgifter, uppgår till

minst 5 000 kronor och tillika utgör minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst för det taxeringsår, då den

ackumulerade inkomsten tages till beskattning.

3 §•

Vad i denna förordning sägs om ackumulerad inkomst skall, såvitt angår

till inkomst av jordbruksfastighet hänförlig inkomst, gälla endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring av växande skog i samband med

avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning; samt

intäkt, som uppkommit genom att egendom tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning måste anses vara förhanden.

I fråga om till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad inkomst skall

vad i denna förordning sägs gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter

av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av varor

och produkter i rörelsen, dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig ackumulerad

inkomst skall vad i denna förordning sägs icke äga tillämpning å

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har

att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten

tages till beskattning.

Ansökningen ingives till länsstyrelsen och skall, med undantag för fall

varom i 7 § sägs, vara till länsstyrelsen inkommen före taxeringsårets utgång.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

19

5 §.

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skall länsstyrelsen meddela förordnande

om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

6 §.

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan tidigare taxering, som inverkar

på skatteberäkningen, icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden

genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter

på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga

kraft, till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens

upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom

ett år från det slutligt utslag meddelades i taxeringsfrågan.

7 §•

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den beskattningsbara inkomst,

varå skatten beräknats, genom beslut av prövningsnämnd eller utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, eller åsättes den skattskyldige genom

sådant beslut eller utslag eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna

för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i

åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden vidtaga den ändring av

skatteberäkningen, vartill förhållandena kunna föranleda.

8 §•

Därest förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § föreligga först efter

meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten

eller Kungl. Maj :t, som i 7 § sägs, äger den skattskyldige ingiva i 4 §

omförmäld ansökan inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag

meddelades.

9 §•

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning

ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de

i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst

äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökan vilande enligt 6 § icke må föras.

10 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall

icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under

tidigare beskattningsår än det för vilket taxering av beskattningsnämnd i

första instans verkställes år 1952.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Anvisningar

till 1 §.

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänförlig till visst beskattningsår,

om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för

densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna

förordning fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår,

vilka föregått eller följa efter det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits;

däremot är det utan betydelse för frågan om förordningens tillämplighet,

om inkomsten hänför sig jämväl till det beskattningsår, då den åtnjutits,

eller uteslutande till de förstnämnda åren.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

En skattskyldig har åsatts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1948. Vid taxeringarna

till statlig inkomstskatt för åren 1949—1952 ha de beskattningsbara

inkomsterna bestämts till 0 kronor år 1949, 8 000 kronor år 1950, 10 000

kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952. Enligt förordningen om statlig

inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor

utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten vid 1952 års

taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken

enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren

1947—1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första stycket skall skatten

å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande

grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen sker

som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxeringsåren

1949—1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän
förts

till taxeringsåret 19i9, utgår skatten å en beskattningsbar

inkomst av 10 000 kronor (0 -f 10 000) ...... =

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1950, utgör skatten skillnaden mellan skatten

å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor (8 000

+ 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en beskattningsbar

inkomst av 8 000 kronor = 1 150 kronor .... =

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1951, utgör skatten skillnaden mellan skatten

å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor

(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en beskattningsbar

inkomst av 10 000 kronor = 1 550 kronor =

4) För taxeringsåret 1952 räknas skatten ut på en beskattningsbar

inkomst av 20 000 kronor (60 000 —

40 000) jämte den del av den ackumulerade inkomsten,

1 550 kronor

2 800 »

3 120 »

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 21

10 000 kronor, som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s.

30 000 kronor. Skatten härå ........................ = 8 670 kronor

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten

av 60 000 kronor .................................. = 16 140 kronor.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som angivas

i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade

inkomsten upptagits till beskattning under 1952 och en fjärdedel därav

under vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall

taxeringsåren 1949—1951, inverkar 1948 års taxering icke på uträkningen

av skatten å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår

tillämpats det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som

skall tillämpas för slutlig skatt på grund av 1952 års taxering; detta gäller

såväl skatteberäkningen före som skatteberäkningen efter fördelningen av

den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad inkomst

hänför sig, skall jämlikt 1 § andra stycket skatteberäkningen ske,

som om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock

icke äga tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång

från tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension.

I dylika fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra

sig till tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande

av flera intäkter, vilka var för sig äro att anse såsom ackumulerade

inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola intäkterna

fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig. Skatteberäkningen

.skall emellertid ske på sammanlagda beloppet av de till ett

beskattningsår hänförliga intäkterna.

till 3 §.

Vad i 3 § första stycket sägs angående intäkt av jordbruksfastighet genom

upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtelse av

rätt att avverka skog.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, ersättningar för rättigheter

av goodwills natur samt ackumulerade inkomster och anför därvid

följande.

I. Inledning.

1944 års allmänna skattekommitté har med skrivelse den 24 februari 1949

avlämnat betänkande angående beskattning av realisationsvinster, m. m.

samt ackumulerade inkomster (SOU 1949:9) med därvid fogade författningsförslag;

författningsförslagen torde få såsom Bihang fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,

Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet samt Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation), vattenfallsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,

Västernorrlands och Västerbottens län, mellankommunala prövningsnämnden,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Svenska bankföreningen, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska uppfinnareföreningen

och Svenska vattenkraftföreningen.

II. Realisationsvinstbeskattningen.

1. Gällande bestämmelser.

Enligt 35 § kommunalskattelagen inträder skattskyldighet för vinst i

samband med avyttring av fast eller lös egendom under följande förutsättningar

:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

23

1) att fråga är om icke yrkesmässig avyttring,

2) att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång, samt

3) att egendomen, om det är fråga om fastighet, varit i den skattskyldiges

ägo under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år.

I anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen stadgas, att vid beräkning

av realisationsvinst upptages såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade

egendomen. Avdrag får ske för alla omkostnader för förvärvet och

avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring

av egendomen, för inköps- och försäljningsprovision, för stämpelkostnader

in. in. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för

värdeminskning av den avyttrade egendomen eller dylikt, skall å andra sidan,

i den mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna

beloppen inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta

avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag

för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor,

därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla. — Enligt 2 § förordningen

om statlig inkomstskatt gälla ifrågavarande bestämmelser även vid

taxering till statlig inkomstskatt.

Enligt 36 § kommunalskattelagen må från bruttointäkten av tillfällig förvärvsverksamhet

avdragas bl. a. förlust som uppkommit i förvärvskällan.

För att avdrag skall få ske för förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom erfordras enligt anvisningarna till paragrafen, alt förlusten

under beskattningsåret uppkommit genom avyttring av fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit

i säljarens ägo, om det är fastighet under mindre än tio år och eljest under

mindre än fem år. Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som

gälla för beräkning av realisationsvinst. — Vid taxering till statlig inkomstskatt

får avdrag för realisationsförlust göras från realisationsvinst eller lotterivinst.

Uppkommer vid tillåten kvittning av realisationsförlust mot realisationsvinst

underskott, får detta icke avdragas från inkomst av annan förvärvskälla

(46 § 1 mom. kommunalskattelagen och 4 § förordningen om statlig

inkomstskatt).

2. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Kommitténs förslag till beskattning av realisationsvinster innebär i princip

icke någon ändring av gällande tidsgränser för skatteplikten. Liksom hittills

skall således gälla, att vinst är skattepliktig endast om avhändandet sker i

fråga om fast egendom inom tio år och i fråga om lös egendom inom fem år

från förvärvet. Inom dessa tidsgränser skall emellertid ske en begränsning

av skatteplikten efter en reducerande skala, så att vinsten beskattas i sin

helhet, om viss kortare tid förflutit mellan förvärv och avyttring, och därefter

till allt mindre del ju närmare periodens slut avyttringen sker. Kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

xnittén har föreslagit att reducering av det skattepliktiga beloppet för realisationsvinst

genom avyttring av fast egendom skall inträda efter sjätte året

samt för realisationsvinst genom avyttring av lös egendom efter andra året

från förvärvet.

Kommittén föreslår endast ett undantag från gällande tidsgränser för skatteplikt,

nämligen då i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad egendom ingår

vattenkraft eller rättighet till vattenkraft. Beträffande dylika realisationsvinster

föreslår kommittén, att tidsgränsen för skatteplikten skall utsträckas

till aderton år. Även beträffande dylika vinster föreslår kommittén beskattning

efter en reducerande skala, så att reduktion av det skattepliktiga beloppet

skall inträda efter det tionde året från förvärvet.

I detta sammanhang är vidare att märka att bestämmelserna i förordningen

den 23 maj 1947 om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation in. m. föreslås skola inarbetas i kommunalskattelagen.

Enligt gällande bestämmelser grunda vissa fång icke skatteplikt för realisationsvinst.

Kommittén föreslår härutinnan icke någon annan ändring än

en viss begränsning av den skattefrihet, som hittills gällt, då avyttrad egendom

förvärvats genom bodelning.

Enligt gällande bestämmelser hänföres till intäkt av skogsbruk avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttringen

av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 35 § såsom realisationsvinst.

För att undvika den icke avsedda konsekvensen av beskattning

enligt den reducerande skalan av realisationsvinst genom avyttring av

skogbärande fastighet, att viss del av vinsten jämväl i vad den belöper å

skogen blir skattefri, ha de föreslagna reglerna om beskattning av realisationsvinst

kompletterats med en särskild bestämmelse för det fall att i vinsten

ingår vinst genom avyttring av skogbärande fastighet och realisationsvinsten

icke i sin helhet är skattepliktig.

Vad angår beräkningen av realisationsförluster och deras återverkningar

på beskattningen anser kommittén, att regler i princip analoga med dem kommittén

föreslagit beträffande beräkning av realisationsvinst böra tillämpas.

Avdrag bör sålunda medgivas efter samma reducerande skala, som föreslagits

beträffande beskattning av realisationsvinster.

I fråga om avdragsrätt för realisationsförluster förordar kommittén, att

ett av kommittén som alternativ III betecknat förslag skall läggas till grund

för lagstiftningen. Enligt detta skall skattskyldig, som ådagalägger att underskott

uppkommit å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom,

få avräkna så stor del av underskottet, som svarar mot realisationsvinst

uppkommen högst fem år tidigare, dock endast i den mån realisationsvinsten

ingått i taxerad inkomst. Om avdragsrätten icke helt kunnat utnyttjas,

kan avdrag medgivas från sammanräknad inkomst senast femte

året efter det beskattningsår underskottet uppkommit. Om den skattskyldige

icke åtnjutit någon realisationsvinst tidigare eller han av någon anledning

underlåtit att utnyttja dylik vinst för kvittning, kan underskott,

som nyss sagts, få avdragas från realisationsvinster, som den skattskyldige

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

kan komma att åtnjuta senast före utgången av femte året efter det beskattningsår

underskottet uppkommit.

Förfarandet enligt detta förslag innebär i realiteten en kvittning av underskottet

mot realisationsvinst, enär avdraget måste hålla sig inom ramen

för denna. Rent formellt tillätes emellertid en kvittning av den del av underskottet,

som svarar mot vinsten, mot intäkter av andra förvärvskällor.

Härigenom undviltes ett restitutionsförfarande.

Avdrag, varom nu är fråga, skall medgivas efter prövningsnämnds beprövande.

Kommittén förutsätter att beträffande rätt till avdrag för realisationsförlust

från realisationsvinst uppkommen under samma beskattningsår nuvarande

regler skola gälla. Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt bör liksom

hittills realisationsförlust vid försäljning av fastighet få avdragas endast

från realisationsvinst vid försäljning av fastighet i samma kommun.

3. Beskattning av realisationsvinst efter en reducerande skala.

Kommittén. Kommittén framhåller att gällande bestämmelser om beskattning

av realisationsvinst äro en kompromiss mellan å ena sidan uppfattningen

att vinst å icke yrkesmässig försäljning av egendom bör beskattas

endast om vinsten är resultatet av en spekulation och å andra sidan uppfattningen

att beskattningsnormen bör omfatta icke blott alla tillfälliga

realisationsvinster utan över huvud taget alla förmögenhetsvinster, oavsett

om de äro av spekulativ karaktär eller icke. Enligt gällande regler föreligger

sålunda skattepliktig realisationsvinst om egendomen förvärvats på

visst sätt och avyttrats med vinst inom viss tid. Huruvida den slcattskyldige

haft spekulationssyfte vid förvärvet eller avyttringen tillmätes icke i

och för sig någon direkt betydelse. Till grund för bestämmelserna om tidsbegränsningen

ligger emellertid den tanken, att spekulativt syfte anses

kunna presumeras, när försäljning sker icke allt för lång tid efter förvärvet,

och samma tanke motiverar uteslutandet från realisationsvinstbeskattningen

av sådana förvärv, som uppenbarligen icke kunna vara gjorda

i spekulationssyfte. Presumtionen för spekulationssyfte är således enligt

kommitténs mening den bakomliggande förutsättningen för den beskattning

av vissa kapitalvinster, som enligt gällande rätt sker.

Vid övervägandet av frågan angående den beskattningsnorm, som vid

en eventuell revision av realisationsvinstbeskattningen bör ligga till grund

för bestämmelsernas utformning, har kommittén kommit till den uppfattningen,

att så som vårt skattesystem i övrigt är uppbyggt, en beskattning

av alla förmögenhetsvinster, oavsett sättet och motivet för förvärvet eller

avhändandet, icke är genomförbar. Med denna utgångspunkt finner kommittén

i princip riktigt att såsom i gällande rätt sker fångets art och tiden

för innehavet givas avgörande betydelse för skattepliktens inträdande. Med

hänsyn till svårigheten att i visst fall avgöra huruvida spekulationssyfte

förelegat eller icke, är det nämligen enligt kommitténs uppfattning nödvän
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

digt att uppställa vissa schablonartade bestämmelser, enligt vilka sådant

syfte presumeras vara för handen under förutsättning av att vissa objektiva

fakta föreligga. Av praktiska skäl kan det härvid icke ifrågakomma att

lämna den skattskyldige tillfälle motbevisa presumtionen.

Även om man emellertid på detta sätt godtager de grundläggande principerna

för den nuvarande realisationsvinstbeskattningen såsom lämplig

norm även i fortsättningen, kunna dock enligt kommitténs mening vissa

vägande erinringar göras mot det sätt, varpå principerna tillämpats vid detalj

bestämmelsernas utformning.

Spekulationssyfte presumeras enligt gällande regler föreligga, om lös egendom

avyttras inom fem år och fast egendom inom tio år efter förvärvet.

Mot dessa tidsperioder hava åtskilliga invändningar framställts, kanske

framför allt i fråga om den för beskattning av vinst vid försäljning av lös

egendom fastställda gränsen. Det har sålunda påståtts, att den är kort nog

för att den skattskyldige i regel skall anse sig kunna vänta med försäljningen

till dess vinsten blir skattefri och att den är lång nog för att lägga

ett skadligt band på marknadens rörlighet. I vad mån den ena eller andra

av dessa erinringar, som naturligtvis framför allt hava avseende å handel

med aktier och andra värdepapper, är befogad, undandrager sig visserligen

ett tillförlitligt bedömande från kommitténs sida, då under nuvarande förhållanden

någon utredning, som är praktiskt användbar för ett sådant bedömande,

knappast är möjlig att åstadkomma. Kommittén anser det emellertid

ligga i sakens natur, att den vid gällande system tillämpade skarpa

avgränsningen av de tidsperioder, inom vilka spekulationssyfte presumeras,

måste innebära vissa olägenheter och i de individuella fallen framstå såsom

ganska irrationell.

De ovannämnda olägenheterna avhjälpas emellertid i stort sett icke, vare

sig man avkortar eller förlänger tidsperioderna. Därjämte hava de tidsperioder,

för vilka beskattning över huvud taget bör ifrågakomma, vunnit sådan

hävd, att de icke utan vägande skäl böra frångås. Då ungefär enahanda

invändningar kunna göras mot vilken tidsperiod man än väljer, har kommittén

stannat för att i princip förorda de nuvarande periodernas bibehållande.

I varje fall finner kommittén med hänsyn till bl. a. ovissheten beträffande

penningvärdets utveckling en generell förlängning av tidsfristerna

icke böra ifrågakomma.

Det väsentliga felet med de nuvarande tidsgränserna anser kommittén

vara, att de konstruerats så, att gränsen mellan skatteplikt och skattefrihet

blir alltför tvär. Om en skattskyldig ägt en fastighet en dag kortare tid

än tio år, beskattas vinst vid försäljningen helt, har han ägt fastigheten

ytterligare en dag, blir vinsten däremot helt skattefri. Kommittén finner

det för sin del mera rimligt att skatteplikten efter hand reduceras för att

så småningom övergå i full skattefrihet. Detta resonemang överensstämmer

också väl med den tankegång som legat till grund för bestämmande

av gällande tidsperioder, nämligen att ju kortare tid som förflyter mellan

förvärv och försäljning desto starkare måste presumtionen för spekula
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

27

tionssyfte vara. Samma tankegång innebär då å andra sidan, att presumtionen

försvagas ju längre tid som förflutit efter förvärvet. Det ligger i sakens

natur, att om en person säljer aktier efter att hava ägt dem i en eller

annan månad, man kan våga utgå från att hans avsikt från början

varit att försöka göra en realisationsvinst, men har han innehaft dem i

flera år, blir slutsatsen mera tveksam. Detsamma gäller, om en person säljer

en fastighet efter blott en kort tids innehav eller efter att ha ägt den

i åtta ä tio år.

Om man som allmän regel kan fastslå, att presumtionen för spekulationssyfte

är starkare ju kortare tid efter förvärvet försäljningen sker och

således får anses bliva svagare ju längre tid egendomen innehafts, synes

det rimligt att hänsyn härtill lages vid realisationsvinstens beskattning.

Kommittén ifrågasätter därför, huruvida icke en framkomlig väg att minska

de med det nuvarande systemet förenade nackdelarna vore att inom gällande

tidsperiod successivt reducera beskattningen i takt med den efter hand försvagade

presumtionen för spekulationssyfte.

I enlighet härmed förordar kommittén en gradering av beskattningen

av inom gällande tidsgränser fallande vinster efter en reducerande skala

så att vinsten beskattas i sin helhet, om viss kortare tid förflutit mellan

förvärv och avyttring, och därefter till allt mindre del ju närmare periodens

slut försäljningen sker.

Kommittén föreslår sålunda, att vinst å försäljning av lös egendom, som

innehafts kortare tid än två år från förvärvet, bör beskattas i sin helhet.

Har egendom innehafts två år men mindre än fem år reduceras den skattepliktiga

vinsten med 25 procent per år. I enlighet härmed föreslås följande

skala:

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 2 år................

100

2 år men mindre än 3 år......

75

3» » > > 4 >......

50

4» > » >5»......

25

För beskattning av realisationsvinst å fast egendom föreslås motsvarande

regler. Eftersom den tidsperiod, inom vilken skatteplikt för vinst å dylik

egendom föreligger, är dubbelt så lång som beträffande lös egendom, kunde

det måhända synas mest konsekvent att härvid räkna med dubbelt så långa

tidsintervaller. Med hänsyn till att fastighetsaffärer även då ett spekulationssyfte

föreligger merendels torde planläggas på längre sikt, eftersom

fastighetsvärden i regel icke undergå de snabba skiftningar, som äro vanliga

i fråga om värdepapper, finner kommittén dock en fyraårsgräns för full

beskattning vara väl kort. Å andra sidan medger längden av tioårsperioden

en något smidigare skala.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 6 år................

100

6 år men mindre än 7 år......

80

7 > > > > 8 > ......

60

8 > > > > 9 > ......

40

9 > > > >10 > ......

20

Med hänsyn till den risk, som föreligger för spekulation i strömfall och

rätt till vattenkraft föreslår kommittén speciella bestämmelser rörande beskattning

av realisationsvinst vid avyttring av dylika tillgångar. Med ledning

av tillgängliga utredningar anser sig kommittén kunna konstatera, att

den nu gällande tioårsperioden varit för kort för att beskattningen av ifrågavarande

slag av realisationsvinster skulle bliva effektiv. Med hänsyn till

att förvärv i spekulationssyfte på längre sikt än femton år knappast torde

hava förekommit och till de praktiska och tekniska olägenheterna av en

alltför lång skattepliktsgrundande period, har kommittén funnit det motiverat

att begränsa periodens längd till vad dessa erfarenheter ungefär giva

vid handen.

Kommittén föreslår därför, att om i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad

egendom ingår vattenkraft eller rätt till vattenkraft, skall vid avyttringen

uppkommen vinst, som belöper å sådan tillgång, beskattas enligt följande

skala:

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 10 år ..............

100

10 år men mindre än 12 år ....

80

12 > » > > 14 > ....

60

14 > > » > 16 > ....

40

16 » > > > 18 > ....

20

Enligt gällande bestämmelser hänföres till intäkt av skogsbruk avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å

avyttringen av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 35 § såsom

realisationsvinst. För att undvika den icke avsedda konsekvensen av beskattning

enligt den reducerande skalan av realisationsvinst genom avyttring av

skogbärande fastighet, att viss del av vinsten jämväl i vad den belöper å

skogen blir skattefri, ha de föreslagna reglerna om beskattning av realisationsvinst

kompletterats med en särskild bestämmelse för det fall att i vinsten

ingår vinst genom avyttring av skogbärande fastighet och realisationsvinsten

icke i sin helhet är skattepliktig. Den föreslagna ändringen innebär,

att skattskyldigs inom viss kommun taxerade inkomst, i vilken realisationsvinst

genom avyttring av skogbärande fastighet ingår, icke på grund av de

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreslagna reduceringsreglerna skall upptagas till lägre belopp än som skulle

hava upptagits såsom taxerad inkomst i kommunen, därest den skattskyldige

på grund av fastighetsförsäljningen i stället åsatts taxering för inkomst

genom avyttring av skog i samband med avyttring av marken.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om beskattning av realisationsvinster

efter en reducerande skala har i princip

tillstyrkts eller i vart fall lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanserna.

Av de rörande denna del av förslaget gjorda uttalandena må följande här

återgivas.

Kammarrätten, som visserligen ifrågasätter huruvida ett presumerat spekulationssyfte

kan anses utgöra en god grund för realisationsvinstbeskattningen,

har ingenting att erinra mot den föreslagna successiva reduceringen

av beskattningen inom de bestämda tidsperioderna och finner denna uppmjukning

i och för sig önskvärd. Enligt kammarrättens mening torde ett

genomförande av detta förslag icke kunna anses beroende av ställningstagandet

till den av kommittén härför anförda motiveringen vad anginge presumtionen

för spekulationssyfte.

Kommerskollegium anser, att kommittén på ett tillfredsställande sätt lyckats

åvägabringa en mjukare och mera rättvis övergång mellan skatteplikt

och skattefrihet. Beträffande längden av de föreslagna tidsperioderna, inom

vilka överlåtelse medförde full skattskyldighet, hade kommerskollegium

trots den proportionsvis längre tiden vid beskattning av realisationsvinst å

fast egendom icke ansett eftersträvad likformighet böra föranleda ändring

av nämnda tidsperioder.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att de tidsperioder, inom vilka

enligt kommitténs förslag realisationsvinstbeskattning kan ifrågakomma,

visserligen icke i alla avseenden synas tillfredsställande, men då en bättre

lösning av dessa frågor torde vara svår att åstadkomma, anser sig länsstyrelsen

härutinnan kunna förorda en lagstiftning enligt förslaget. Vad nu

sagts om tidsperioderna gällde även de föreslagna reducerande skalorna.

Länsstyrelsen hade icke något att erinra mot dessa, då de innebure en välmotiverad

uppmjukning i nuvarande godtyckliga bestämmelser med deras

tvära övergång från fullständig skatteplikt till fullständig skattefrihet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att en omläggning av beskattningen

i den riktning kommittén föreslår bryter udden av den kritik, som riktats

mot gällande beskattningsregler, vilka ansetts innebära en alltför skarp

övergång mellan skatteplikt och skattefrihet. De föreslagna intervallerna

syntes också väl avvägda och bestämmelserna vore lätta att tillämpa.

Sveriges industriförbund yttrar bl. a.:

Kommittén framhåller, att realisationsvinstbeskattningen ur fiskalisk

synpunkt sett är en fråga av ganska ringa storleksordning, medan den ur

allmän ekonomisk synpunkt liksom för den enskilde skattskyldige kan vara

av stor betydelse.

Industriförbundet vill understryka riktigheten av kommitténs ovanberör
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kangl. Maj:ts proposition nr 170.

da uttalande. Realisationsvinstbeskattningen har en icke ringa betydelse för

näringslivets kapitalförsörjning, särskilt såvitt angår riskvilligt kapital. Vid

igångsättande av ett nytt företag av mera betydande storleksordning är kapitalanskaffning

genom utbud på marknaden av aktier i företaget oftast den

enda form, under vilken riskvilligt kapital kan anskaffas. Och även vid utvidgning

av redan befintlig verksamhet är det ofta nödvändigt att anlita

emissionsmarknaden för att uppbringa större eller mindre del av det erforderliga

kapitalet. Huruvida en aktieemission lyckas eller ej beror härvid på

en mångfald faktorer, i främsta rummet måhända en bedömning från den

presumtive aktietecknarens sida av förräntningsmöjligheterna, resp kapitalplaceringens

större eller mindre riskfylldhet. Men härjämte spela givetvis

förhoppningarna om, att värdet å aktierna skall komma att stiga inom

en ej alltför lång tidrymd en mycket betydelsefull roll vid kapitalplacerarens

ståndpunktstagande till en aktieteckning. Att han ställer kapitalet till

förfogande under den första ofta kritiska tid, varunder verksamheten bedrives,

trots den merendels förefintliga risken för en större eller mindre

kapitalförlust, bottnar således i ett ur allmän ekonomisk synpunkt gagneligt

spekulationsintresse.

Det ligger under sådana förhållanden i sakens natur, att en hård realisationsvinstbeskattning

i förening med en starkt begränsad avdragsrätt för

uppkommande realisationsförluster verkar återhållande på benägenheten

d.ylika kapitalplaceringar, särskilt då fråga är om en verksamhet, som

ar känslig för konjunkturväxlingar med därav föranledda förlustrisker och

framför allt då det gäller nystartade företag. De ofördelaktiga verkningarna

pa möjligheten att uppbringa för näringsverksamheten erforderligt kapital

tramsta självfallet såsom alltmer accentuerade ju knappare tillgången på

riskvilligt kapital är. & r

Den nuvarande hårda beskattningen såväl å den för kapitalbildning tillgangliga

inkomsten som å förmögenheterna har starkt minskat tillgången

pa det till näringslivets förfogande stående kapitalet, särskilt det riskvilj*h>a*

en<^a effektiva sättet att möta de faror för framstegstakten i samhållet,

som denna utveckling i längden måste medföra, vore att omlägga

skattesystemet i dess helhet på sådant sätt, att en ökad kapitalbildning och

en..«te8radJ vdhghet att placera sparmedel direkt i näringsverksamheten

möjliggjordes. Under alla omständigheter är det emellertid av behovet starkt

pakallat, att realisationsvinstbeskattningen utformas så, att man i möjligaste

män undviker att avskräcka det kapital, som kan finnas tillgängligt

tor placeringar i industriell och annan verksamhet, att välja sådana placeringar.

J 1

Det föreliggande förslaget, som innebär en uppmjukning av gränserna

mellan skatteplikt och skattefrihet inom de hävdvunna tidsperioderna å 5

respektive 10 år samt viss utvidgning av rätten till avdrag för realisationsförluster,

synes i detta hanseende vara ett steg i rätt riktning. Det mildrar

onekligen de ur affärssynpunkt skadliga verkningarna av den hittillsvarande

tvara övergången från skatteplikt till skattefrihet vid realisationsy.

i„ beskattningen och synes i sin helhet vara ägnat att öka benägenheten

tm sadana kapitalplaceringar, som ur allmän ekonomisk svnpunkt äro

Liknande synpunkter anföras av samtliga handelskammare, Sveriges redareförening,

Sveriges grossistförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Sveriges fastighetsägareförbund finner förslaget vara i full överensstämmelse

med en sedan många år önskad och av behovet påkallad reform, vil
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

31

ken är ägnad att såväl främja en sund kapitalomsättning som att verksamt

motarbeta skentransaktioner.

Sveriges skogsägareförbund tillstyrker kommitténs förslag under framhållande

att det, såsom kommittén påvisat, icke kan vara rationellt, att en

realisationsvinst beskattas 100-procentigt under den första 10-årsperioden

efter förvärvet, för att efter utgången av nämnda period bliva helt skattefri.

Bestämmelsen måste medföra samt medförde även enligt all erfarenhet

en skadlig stelhet på fastighetsmarknaden. Jordägare, som på grund av ändrad

verksamhet, sjukdom eller ålder önskade och borde avyttra sina fastigheter,

tvingades ofta, om de befunne sig inom den skattebelagda tioårsperioden,

att tills vidare behålla fastigheten samt provisoriskt ordna med dennas

förvaltning, till dess nämnda period utgått. Såväl för jordägarna själva

som för fastigheternas skötsel kunde detta innebära en nackdel. Särskilt i

nuvarande tid, då den s. k. yttre rationaliseringen av jordbruken genomfördes,

måste berörda, skattetekniskt betingade stelhet på fastighetsmarknaden

vara hindersam. Jordbrukets rationalisering innebure bl. a., att närliggande

fastigheter med olämplig arrondering och ägofördelning skulle

kunna omgestaltas till rationellt konstruerade brukningsdelar. Denna omgestaltning

i fastighetsbildningen torde i de flesta fall för sitt genomförande

kräva, att samtliga de ingående fastigheterna vore disponibla samtidigt. Det

torde då vara klart, att en skattelagstiftning, som föranledde, att fastighetsmarknaden

delvis dirigerades efter skattetekniska grunder, måste vara hindersam.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser, att de föreslagna bestämmelserna

på ett bättre sätt än de gällande tillgodoser skogsbruket, även

om de icke helt lösa problemet med skogen.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ur principiell synpunkt icke anledning till

erinran mot kommitténs förslag, men anser det angeläget att framhålla, att

den redan nu mycket hårt ansträngda taxeringsorganisationen genom den

ifrågasatta ändringen kommer att ytterligare belastas.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att, om realisationsvinstbeskattningen

skall bibehållas, beskattningen bör ske enligt en glidande skala enligt de

av kommittén uppdragna principerna men omfattande alla åren av innehavstiden

samt att möjlighet lämnas öppen för skattskyldig att undvika beskattning

genom att förebringa bevisning om att egendomen icke förvärvats

eller försålts i spekulationssyfte.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter lämpligheten av att i nuvarande

läge och, då utredning om skattetryckets fördelning i allmänhet pågår, införa

dylika lättnader i beskattningen för ifrågavarande slag av inkomster.

Länsstyrelsen vill erinra om, att dessa inkomster ofta vore lättförtjänta och

skattekraftiga samt det därför icke kunde anses särskilt angeläget att i

första hand minska skatten just i detta avseende.

Några remissinstanser göra anmärkning på att kommittén icke verkställt

någon utredning rörande möjligheten att vid beskattning av realisationsvinst

taga hänsyn till försämring i penningvärde.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Sålunda ifrågasätter handelskammaren i Karlstad, om man icke vid en

ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst å fastighet borde

beakta den inverkan penningvärdets försämring kan ha vid fastställandet

av sådan realisationsvinst. Det vore otvivelaktigt förenat med svårighet att

göra skillnad mellan den nominella värdestegring, som blivit en följd av

penningvärdets försämring, och den värdestegring, som orsakats av andra

faktorer. Men man torde även för framtiden ha anledning räkna med penningvärdeförsämring

tid efter annan och erfarenheten visade, att en dylik

kunde vara ganska betydande inom en tidrymd av sex år. Det förefölle därför

angeläget, att man vid utformningen av nya regler för realisationsvinstbeskattningen

sökte finna en utväg, som möjliggjorde att från den siffermässiga

vinsten eliminera sådan skenvinst, som uppstått allenast som en

följd av penningvärdeförsämring. — I fråga om lös egendom vore ju tiden

för innehavet relativt kort för att skatteplikt skulle inträda och spekulationssyftet

sannolikt mera utpräglat, varför någon hänsyn till penningvärdeförsämringar

här knappast kunde anses påkallad.

I ett antal yttranden göras invändningar i särskilda hänseenden mot det

framlagda förslaget.

Sålunda har kommitténs förslag om införande av skärpta bestämmelser

rörande beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av egendom,

vari ingår vattenkraft eller rättighet till vattenkraft

väckt betänkligheter hos ett antal remissinstanser.

Kammarrätten anser, att man helst bör undvika införande av särbestämmelser

beträffande beskattningen av realisationsvinst för visst slags egendom.

De under de senaste åren verkställda utredningarna rörande åtgärder

mot spekulation i vattenkraft syntes dock kammarrätten giva vid handen,

att de av kommittén föreslagna lättnaderna i beskattningen av realisationsvinst

icke lämpligen borde vinna tillämpning vid avyttring av vattenkraft.

I sakens nuvarande läge ville kammarrätten ej heller motsätta sig, att en

förlängning av den skattepliktsgrundande tidsperioden vid avyttring av vattenkraft

ägde rum med reducerad skatteplikt efter en tid av tio år. Emellertid

borde enligt kammarrättens mening med hänsyn till penningvärdets

utveckling iakttagas varsamhet, då fråga uppkomme om en utvidgad skatteplikt

på förevarande område. Kammarrätten föresloge fördenskull, att den

skattepliktsgrundande tidsperioden vid avyttring av vattenkraft bestämdes

till fjorton år enligt följande skala:

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 10 år ..............

100

10 år men mindre än 11 år ....

80

11 > > » > 12 > ....

60

12 » » » > 13 > ....

40

13 > > > > 14 > ....

20

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

I särskilda yttranden uttala två av kammarrättens ledamöter, att de för

sin del icke kunde tillstyrka särbeskattning av realisationsvinster å vattenkraft.

Kommerskollegium framhåller, att den relativt ringa kvantiteten av å

icke fasta händer befintlig outbyggd vattenkraft ävensom olägenheter i

vissa fall vid vinstberäkningen synas motivera iakttagande av samma regler

som föreslagits gälla för fast egendom. Kollegium ville därför ifrågasätta

lämpligheten av att beträffande försäljning av vattenkraft stadga

strängare bestämmelser än i fråga om försäljning av fast egendom.

Liknande synpunkter anföras av Sveriges industriförbund, Stockholms

handelskammare m. fl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ställer sig frågande beträffande behovet

och lämpligheten att genom särskild behandling vid beskattningen kunna

inverka på en eventuell spekulation och har svårt att inse att de av kommittén

föreslagna skattereglerna skulle kunna få någon som helst preventiv

betydelse i det avsedda syftet. Med hänsyn därtill och till olägenheten

av särregler för olika fall ansåge länsstyrelsen sig icke kunna förorda förslaget

i denna del. Därest dessa regler beträffande vattenfallsfastighet ändock

skulle göras till lag, ifrågasatte länsstyrelsen, om icke särskilda övergångsbestämmelser

måste anses erforderliga, varigenom från bestämmelserna

undantoges sådana fall, där fastighet redan nu innehafts mer än

10 år men där de föreslagna bestämmelserna åter skulle medföra viss skatteplikt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar, att en lagstiftning enligt

förslaget komme att få en retroaktiv verkan, som saknade motsvarighet

inom hittillsvarande skattelagstiftning. En vattenfallsägare, som innehaft

sin fastighet i exempelvis 11 år och sålunda kommit ur den tidsperiod,

inom vilken beskattning av realisationsvinst enligt gällande lag finge ske,

skulle enligt förslaget helt oförberett råka in i en ny period med realisationsvinstbeskattning

på eventuell uppkommande vinst. Förslagets prohibitiva

verkningar vore uppenbara. När det gällde ifrågavarande slag av

tillgångar, vilka icke vore underkastade värdeminskning, torde en utvidgning

av tidsperioden för realisationsvinstbeskattning allenast komma att

medföra ett uppskjutande av försäljningarna, detta så mycket mer som en

skattskyldig, därest hans vattenkraft under tiden toges i anspråk genom

expropriation, komme i tillfälle att åberopa 35 § 4 mom. enligt kommitterades

förslag. Länsstyrelsen funne sig på grund därav icke kunna tillstyrka

någon ändring av nu gällande regler beträffande ifrågavarande tillgångar.

Å andra sidan torde det saknas skäl, att i fråga om så vitsordat spekulativa

objekt som vattenfallsfastigheter införa någon fallande skatteskala inom

10-årsperioden. Däremot borde ägare av vattenfall beredas möjlighet att

undvika beskattning genom bevisning om att egendomen icke förvärvats

eller försålts i spekulationssyfte.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller bl. a., att beskattningen drabbar

icke endast dem, som spekulera i förhöjning av vattenkraftens värde,

8 Dihang till riksdagens protokoll 1051. 1 samt. Nr 170.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utan därjämte och kanske framför allt även andra, som nödgas avyttra

vattenkraft eller fastighet, vartill hör vattenkraft. Skärpning i beskattningen

torde framför allt komma att drabba den jordbrukande befolkningen.

Det i betänkandet gjorda uttalandet, att flertalet jordbrukare skulle ha

ärvt sina fastigheter, torde kunna diskuteras. I varje fall funnes ett mycket

stort antal jordbrukare, vilka förvärvat sina fastigheter genom andra fång

än arv och därmed jämställda förvärv och vilka sålunda vid en försäljning

av till fastigheten hörande vattenkraft bleve underkastade de skärpta

reglerna om realisationsvinstbeskattning. — I tidigare yttrande i liknande

frågor hade föreningen framhållit, att en skärpning av realisationsvinstbeskattningen

måste medföra, att det bleve svårare att förvärva andelar i

strömfall. Icke blott när det gällde förvärv för att nå majoritet i en fallsträcka

utan även när fråga vore om lojal strävan hos ett företag att på

frivillighetens väg köpa felande andelar i strömfall, vari företaget redan

ägde majoritet, skulle dylika ogynnsamma verkningar kunna uppstå. Många

mindre fall och falldelar tillhörde alltjämt jord- och kvarnägare, ehuru

ingen eller blott ett fåtal hade majoriteten samlad i sin hand. Det måste

vara ett allmänt intresse att dessa andelar genom frivillig överenskommelse

sammanfördes hos sådana ägare, som hade resurser till

och behov av att utnyttja dem för rationell kraftproduktion. Därest den

föreslagna skärpningen genomfördes, kunde dylikt utnyttjande bli försvårat

eller fördröjt. Enligt föreningens mening måste redan föreliggande bestämmelser

— nämligen lagen om kontroll å överlåtelse av vattenkraft och

stadgandena i I: 14 vattenlagen — vara fullt tillräckliga för att hindra spekulation

i vattenkraft. När en ägare av vattenkraft underkastades risken att

bli fråntagen sin falldel efter värdering av vattendomstol och när därjämte

Kungl. Maj :t kunde bestämma att den köpeskilling, som han vid en frivillig

försäljning betingade sig, icke finge mottagas, därför att den vore oskäligt

hög, torde han praktiskt taget vara förhindrad att spekulera i värdeförhöjning

på sin falldel. Det kunde knappast därjämte erfordras en bestämmelse

om skärpt beskattning av den realisationsvinst, han trots dessa stadganden

skulle lyckas erhålla.

Föreningen framhåller vidare att, när en skärpning av realisationsvinstbeskattning

för vattenkraft föreslogs av 1942 års sakkunniga, fanns icke

någon lag om kontroll av överlåtelse av vattenkraft och föreslogos mindre

långt gående ändringar i I: 14 vattenlagen. Genom de lagstiftningsåtgärder,

som därefter vidtagits, hade situationen väsentligt förändrats.

Beträffande de för beskattning av realisationsvinst å lös egendom

samt å fast egendom i allmänhet föreslagna reducerande skalorna

ifrågasätter mellankommunala pr övning snämnden huruvida icke i enkelhetens

intresse samma reduceringstal skulle kunna komma till användning

å vinster vid avyttring av fast egendom som å vinster av lös egendom,

därvid graderingen av vinsterna skulle göras i fyra intervaller mot fem enligt

kommitténs förslag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

35

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ställer sig tveksamt till om

över huvud taget en fallande skala bör införas vid beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fast egendom men anser sig dock icke böra motsätta

sig en viss differentiering. Enligt förbundets mening borde emellertid

intervallerna göras något färre, exempelvis på så sätt, att vinsten beskattades

om egendomen innehafts mindre än 6 år med 100 %, 6 år men mindre

än 8 med 80 % och 8 år men mindre än 10 med 40 %.

Beträffande lös egendom anser förbundet än mindre fog finnas för att

låta gradera beskattningen än vid fast egendom. Skulle likväl en gradering

anses böra ifrågakomma, borde lämpligen en motsvarande skala som vid

fast egendom införas, exempelvis följande: 100 % vid innehav kortare tid

än 3 år, 80 % vid innehav under 3 men mindre än 4 år och 40 % vid innehav

under 4 men mindre än 5 år.

Kooperativa förbundet ifrågasätter huruvida icke i fråga om fastighet

reducering av beskattningen bör inträda redan efter 4 års innehav.

Mellankommunala pr övning snämnden framhåller, att den av kommittén

föreslagna reduceringen av beskattningen kommer att leda till ett materiellt

otillfredsställande resultat för en grupp realisationsvinster, nämligen vinster

vid försäljning av inventarier, som användas för

jordbruk eller i rörelse. Nämnden framhåller, att de realisationsvinster,

som uppkomme vid avyttring av sådana inventarier, ofta påverkades

av att anskaffningskostnaden eller förbättringskostnader tidigare avdragits

såsom driftkostnad. Någon begränsning av beskattningen utav sådana vinster,

som ofta innefattade återvinning av tidigare avdragna kostnader, syntes

ej motiverad; goda skäl finge i stället anses tala för en utvidgning av inkomstbegreppet

beträffande dessa vinster. Nämnden ansåge att man borde

undersöka möjligheterna att överföra ifrågavarande slag av vinster från förvärvskällan

tillfällig förvärvsverksamhet till förvärvskällorna jordbruksfastighet

eller rörelse, varvid all realisationsvinst borde beskattas oberoende

av tiden för innehavet i likhet med vad som nu gällde för aktiebolag och

ekonomiska föreningar vid avyttring av inventarier i rörelse.

Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län anföra liknande

synpunkter.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller bl. a., att det ej synes vara riktigt,

att skattskyldig skall kunna delvis undgå beskattning för den del av

skattepliktig realisationsvinst, som utgöres av återvunna värdeminskningsavdrag.

Om man bortsåge från möjligheten av en värdestegring på grund

av sjunkande penningvärde, torde något hållbart skäl ej kunna anföras för

att realisationsvinst till denna del skulle undantagas från beskattning. Länsstyrelsen

ville här framhålla det till synes orimliga i att en handelsresande,

som avyttrade en under 4 år innehavd bil med vinst, skulle erhålla ett värdeminskningsavdrag

beskattningsåret, vilket vid beräkning av den skattepliktiga

realisationsvinsten upptoges till beskattning med endast 25 %. Eu

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kollega till säljaren, som köpte bilen, vore sedan berättigad att erhålla

värdeminskningsavdrag, beräknade på hela anskaffningsvärdet.

Den av kommittén föreslagna särskilda bestämmelsen för det fall att i

realisationsvinst ingår vinst genom försäljning av skogbärande

fastighet och realisationsvinsten i sin helhet icke upptages

till beskattning kommer enligt Sveriges lantbruksförbunds mening att leda till

ett icke rättvist resultat. Beskattningen komme att drabba olika i det fall,

att fastighet med enbart jordbruk eller enbart skogsbruk avyttrades och i

det fall fastighet med såväl jordbruk som skogsbruk avyttrades.

Departementschefen. Jag kan i huvudsak ansluta mig till kommitténs förslag

om beskattning av realisationsvinster enligt en fallande skala med bibehållande

i princip av gällande tidsgränser. Den mjukare övergång, som

härigenom vinnes mellan full skatteplikt och full skattefrihet, anser jag

ur olika synpunkter önskvärd. Förslaget innebär en lindring i beskattningen

av realisationsvinster i allmänhet, vilket i väsentlig mån får anses uppväga

olägenheterna av att man av praktiska skäl icke kan vid beskattningen

taga hänsyn till förändringar i penningvärdet under innehavstiden.

I ett avseende innebär förslaget en utvidgad skatteplikt, nämligen i fråga

om realisationsvinst vid avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft.

Mot förslaget i denna del har i ett antal yttranden anförts betänkligheter.

Det hade ur vissa synpunkter varit mera tillfredsställande, om en dylik

särlagstiftning kunnat undvikas. Med hänsyn till de speciella förhållanden,

som råda i fråga om nämnda slag av tillgångar, synes det likväl önskvärt

att här föreskriva en viss förlängning av tidsgränsen. Jag vill emellertid

i detta sammanhang framhålla att jag, i likhet med kommittén, är av den

uppfattningen att en utvidgning av skatteplikten för realisationsvinst vid

avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft, endast i ringa mån kommer

att drabba skattskyldiga, vilka icke spekulera i en förhöjning av vattenkraftens

värde.

I syfte att göra övergången mellan skatteplikt och .skattefrihet så mjuk

som möjligt, har kommittén föreslagit skalor med olika reduceringstal för

beskattning av vinst vid avyttring av lös egendom, å ena, samt av vinst

vid försäljning av fast egendom, å andra sidan. I likhet med vad som uttalats

i några av de avgivna remissyttrandena anser jag emellertid, att kommittén

härigenom komplicerat bestämmelserna utöver vad sakens egen

beskaffenhet kräver. Enligt min mening är det angeläget, att bestämmelserna

göras så enkla och enhetliga som möjligt. En viss förenkling kan

vinnas genom att tillämpa samma reduceringstal vid de båda slagen av

tillgångar. De vid beskattning av realisationsvinst vid avyttring av lös egendom

föreslagna reduceringstalen böra utan egentlig olägenhet kunna tilllämpas

även vid beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast egendom.

Jag föreslår därför att i fråga om lös egendom kommitténs förslag

godtages och att vid bestämmande av skatteplikten för realisationsvinst

vid avyttring av fast egendom följande grunder tillämpas:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

37

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

100

7 år men mindre än 8 år ....

75

8 > » » » 9 >

50

9 y > > > 10 >

25

I konsekvens härmed synes skalan för beskattning av realisationsvinst

vid beskattning av egendom, som utgöres av strömfall eller rättighet till

vattenkraft, lämpligen böra erhålla följande utformning:

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 12 år ..............

100

12 år men mindre än 13 år ....

75

13 > > > > 14 > ____

50

14 > > > > 15 > ....

25

Jag får i detta sammanhang framhålla, att jag icke finner erforderligt

att lagstiftningen kompliceras med särskilda övergångsbestämmelser med

avseende å det fall att en person vid tiden för de föreslagna lagändringarnas

ikraftträdande innehaft en vattenfallsfastighet mera än tio men mindre än

femton år. Jag anser alltså, att de nya lagbestämmelserna böra vinna tilllämpning

jämväl beträffande dylika fall.

I några remissyttranden har framhållits, att de föreslagna reduceringsreglerna

skulle leda till ett materiellt otillfredsställande resultat i fråga om

vissa slag av realisationsvinster. Sålunda har mellankommunala prövningsnämnden

framhållit, att en begränsning av skatteplikten! för realisationsvinster,

som uppkomma vid avyttring av inventarier, vilka användas i förvärvskällorna

jordbruksfastighet och rörelse, icke vore motiverad, eftersom

sådana vinster ofta innebure återvinning av tidigare avdragna anskaffningsoch

förbättringskostnader. Enligt nämndens mening talade i stället goda

skäl för, att detta slags vinster skulle beskattas enligt de regler, som gälla

för aktiebolag vid avyttring av maskiner och inventarier i rörelse.

Jag delar dep av mellankommunala prövningsnämnden uttalade uppfattningen,

att reducering av skatteplikten för vinst vid försäljning av tillgångar

av angiven art icke kan anses motiverad. I fråga om maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda tillgångar i förvärvskällan rörelse

föreligger sedan år 1939 en skillnad i inkomstbegreppet för olika grupper

skattskyldiga, i det att för sådana skattskyldiga, som omförmälas i punkt 4

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (d. v. s. aktiebolag, ekonomiska

föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker), allt vad

som inflyter vid försäljning av maskiner m. m. betraktas som intäkt av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

rörelse, linjer det att för övriga skattskyldiga såsom intäkt av rörelse behandlas

endast vad som återbekommes av förut gjorda avskrivningar för

värdeminskning; i övrigt upptages intäkten såsom intäkt av realisationsvinst,

om och i den mån förutsättningar därför föreligga. Denna skillnad

i inkomstbegreppet har uppkommit genpm att, då nu gällande bestämmelser

om avdrag för värdeminskning å maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier infördes, man nöjde sig med den utvidgning

av inkomstbegreppet, som för varje kategori skattskyldiga syntes

erforderlig för genomförande av de för den ifrågavaran(de kategorin avsedda

avskrivningsreglerna. Enligt min mening kan emellertid den omständigheten

att vissa skattskyldiga äro berättigade till fri avskrivning för värdeminskning

medan andra skattskyldiga icke åtnjuta sådan rätt, icke utgöra

tillräcklig motivering för ett system, enligt vilket för samma slags

tillgångar i rörelse olika beskattningsregler skola gälla med avseende å

uppkomna försäljningsvinster. Då en reform på detta område synes påkallad

dels med hänsyn till önskvärdheten att undanröja den inadvertens,

som denna olikhet i inkomstbegreppet får anses innebära, och dels för att

underlätta införande av de föreslagna uppmjukningarna i realisationsvinstbeskattningen,

anser jag mig böra föreslå .sådan ändring av gällande bestämmelser,

att såsom intäkt av rörelse skall beskattas hela vinsten vid

försäljning av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

oavsett om den skattskyldige äger åtnjuta fri avskrivning eller icke.

Det kan som jag redan anmärkt även göras invändningar mot att låta

realisationsvinst vid försäljning av jordbruksinventarier bliva föremål för

den föreslagna uppmjukningen av beskattningen. Detta spörsmål torde

jag emellertid få taga upp till behandling i samband med frågan om taxering

av inkomst av jordbruksfastighet efter bokföringsmässiga grunder.

Länsstyrelsen i Blekinge län har funnit det oriktigt att en skattskyldig

genom de föreslagna grunderna för beräkning av skatteplikt för realisationsvinst

skulle kunna delvis undgå beskattning även för den del av en

realisationsvinst, som utgöres av återvunna värderninskningsavdrag. Länsstyrelsen

åsyftar därvid sådana fall, då en skattskyldig vid beräkning av

inkomst av tjänst kommit i åtnjutande av avdrag för värdeminskning exempelvis

å en för tjänsten använd automobil. Detta spörsmål synes emellertid

vara av så pass ringa praktisk betydelse, att det knappast kan anses

erforderligt att ytterligare komplicera lagstiftningen med särskilda regler

för dylika fall.

Den av kommittén föreslagna spärregeln för det fall att i realisationsvinst

ingår vinst genom försäljning av skogbärande fastighet kommer, såsom

Sveriges lantbruksförbund framhållit, att medföra att beskattningen

blir olika i det fall, att fastighet med enbart jordbruk avyttras, och i det

fall fastighet med såväl jordbruk som skogsbruk avyttras. Delta har emellertid

även åsyftats av kommittén, eftersom den del av köpeskillingen för

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

skogbärande fastighet, som belöper å skogen, i princip utgör intäkt av

jordbruksfastighet och alltså icke bör röna inverkan av de föreslagna bestämmelserna

om uppmjukning av realisationsvinstbeskattningen. Till

spörsmålet om behandlingen i beskattningshänseende av intäkt i samband

med försäljning av skogbärande jordbruksfastigheter torde jag emellertid få

återkomma i det följande.

4. Skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst.

Kommittén. Såsom förut nämnts har kommittén föreslagit att bestämmelserna

i förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation m. m. skola inarbetas i kommunalskattelagen.

Kommittén har vidare tagit upp till diskussion frågan om att befria realisationsvinster

från beskattning även i vissa andra fall, där det kunde ifrågasättas

huruvida presumtionen för spekulationssyfte vore så stark, att en

beskattning kunde anses motiverad. Kommittén anför, att kommittén trots

de skäl, som i vissa fall talade för skattefrihet för vinst, uppkommen vid

försäljningar av fastighet av egnahems karaktär, likväl icke ansett sig kunna

förorda en generell sådan skattefrihet, då denna säkerligen skulle komma

att omfatta många fall, där en beskattning skulle vara fullt motiverad.

Att införa bestämmelser om skattefrihet för mera begränsade fall, t. ex. då

en löntagare vid ombyte av tjänstgöringsort sålde sin villa på den förutvarande

tjänstgöringsorten, skulle enligt kommitténs mening möta alltför

stora praktiska svårigheter. Det skulle sålunda bli synnerligen vanskligt att

utforma bestämmelser, enligt vilka en objektivt hållbar gränsdragning

skedde mellan de fall, som rimligen borde komma i åtnjutande av skattefrihet,

och andra fall och som tillika gåve taxeringsmyndigheterna erforderlig

ledning vid taxeringsarbetet. Detta skulle gälla såväl vid bestämningen

av när en fastighet skulle anses hava använts huvudsakligen till bostad

för den skattskyldige och hans familj som vid angivandet av vilka övriga

villkor som skulle vara uppfyllda, t. ex. huruvida avflyttning skulle anses

hava ägt rum från en ort till annan. Härtill komme, att en dylik

begränsad skattefrihet, även om gränserna skulle dragas vidare än här

antytts, komme att framstå som ett ensidigt gynnande av vissa grupper

av skattskyldiga, särskilt som omständigheterna i andra fall kunde vara

lika ömmande utan att de rättsliga villkoren för skattefrihet skulle vara för

handen.

Efter överväganden av denna art och med hänsyn till att ett genomförande

av kommitténs förslag om beskattning av realisationsvinster efter en reducerande

skala avsevärt minskade behovet av dylika särbestämmelser,

ansåge sig kommittén icke böra framlägga något förslag i den riktning, som

här diskuterats.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Remissyttrandena. I remissyttrandena har kommitténs förslag om inarbetande

av 1947 års förordning i kommunalskattelagen i regel tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Ur remissyttrandena må i övrigt följande här återgivas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare uttalar beträffande

inarbetandet av 1947 års förordning i kommunalskattelagen, att den föreslagna

formuleringen i lagtexten »därest det icke skäligen kan antagas, att

avyttringen skulle hava ägt rum även om tvång icke förelegat» vore ägnad

att förorsaka ett flertal överklaganden i sådana fall, då beskattning sker av

realisationsvinster som av den skattskyldige anses bero på tvångsförsäljning.

Handelskammaren föresloge därför, att uttrycket »därest det icke skäligen

kan antagas» ändrades till »därest det icke är uppenbart».

Länsstyrelsen i Västerbottens län beklagar det resultat, vartill kommittén

kommit i fråga om beskattningen av egna hem. Det vore önskvärt med en

regel, som medgåve beskattmngsnämnderna rätt att underlåta taxering, då

det vore helt uppenbart, att försäljningen berott av omständigheter, varöver

den skattskyldige icke kunnat råda, och då beskattningen måste framstå

såsom uppenbart obillig.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att det måste anses fullständigt

orimligt, att exempelvis en löntagare, som på grund av ändrad

tjänstgöringsort tvingades sälja sin bostad å den förutvarande orten och

inköpa en ny, där han finge sin verksamhet förlagd, skulle erlägga skatt för

vinst. Då det torde vara ett normalt förhållande, att konjunkturerna på

fastighetsmarknaden vore i stort sett likartade inom hela landet, torde det

väl höra till rena undantagsfallen, att en person genom en mer eller mindre

tvångsmässig affär av nämnt slag lyckades förskaffa sig någon fördel. Uppenbarligen

utjämnades en konjunkturvinst på det ena stället i de allra

flesta fall av en konjunkturförlust på det andra. Att därom förebringa bevisning

mötte heller inga nämnvärda svårigheter. I trots av de praktiska

svårigheter, som kommittén utan närmare motivering ansett utgöra hinder

därför, ansåge länsstyrelsen det nödvändigt att lämna skattskyldig tillfälle

motbevisa den presumtion, som utgjorde förutsättningen för att beskattningen

skulle träffa det föremål, som det från bestämmelsernas införande

varit och alltfort vore avsikten att träffa. De senaste årens skattelagstiftning

hade, när det gällde att tillgodose rättvisekravet, icke ryggat för de

praktiska olägenheter, som en sådan bevisningsrätt medförde. Sålunda infördes

den i krigskonjunkturskattelagstiftningen och nu senast i övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen när fråga gällde syfte att vinna

skattelättnad. En likartad bevisbörda torde för övrigt på detta område redan

nu åligga skattskyldig vid tillämpningen av förenämnda lag om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län är av den uppfattningen, att de av kommittén

åberopade svårigheterna icke borde få stå hindrande i vägen, när det

gällde att åstadkomma ett taxeringsresultat, som tillfredsställde allmänna

rättsmedvetandet. Med exempel från senast gällande bestämmelser om taxe
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ring till krigskonjunkturskatt skulle man i förevarande avseende kunna

tänka sig ett stadgande av förslagsvis följande innehåll: »Har uppkommen

realisationsvinst vid avyttring av tillgång för den skattskyldiges eget stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång, liknande

den avyttrade, under sådana förhållanden, att avyttringen och inköpet

helt eller till avsevärd del skäligen böra betraktas såsom ett utbyte av

en befintlig tillgång mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten

icke medräknas såsom skattepliktig intäkt.»

Även länsstyrelsen i Södermanlands lön, Skånes handelskammare och

Sveriges lantbruksförbund framhålla önskvärdheten av skattefrihet i sådana

fall, som nu angivits.

Departementschefen. Då förslaget till förordning om skattefrihet i vissa fall

för realisationsvinst rid expropriation m. m. antogs av 1947 års riksdag

förutskickades, att förordningen skulle erhålla allenast provisorisk giltighet

med hänsyn till att frågan om realisationsvinstbeskattningen i hela dess

vidd tagits upp till behandling av 1944 års allmänna skattekommitté. Såsom

framgår av redogörelsen för kommitténs förslag, anser kommittén att förordningens

bestämmelser i sak oförändrade böra inarbetas i kommunalskattelagen.

Något skäl för att ändra lagtextens formulering på sätt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare föreslagit finnes enligt min mening

icke. Jag får erinra om att den av handelskammaren åsyftade författningspunkten

erhöll sin nuvarande lydelse i anledning av vissa erinringar i remissyttrandena

över den departementspromemoria, vari förslag till 1947

års förordning först framlades.

Några remissinstanser ha i detta sammanhang tagit upp frågan om en

utvidgning av skattefriheten till sådana fall, då realisationsvinst uppkommit

vid en försäljning som berott på omständigheter, varöver den skattskyldige

icke kunnat råda. Kommittén har diskuterat spörsmålet men kommit

till det resultatet, att det icke är praktiskt möjligt att införa särskilda

bestämmelser för fall av antydd art. Enligt kommitténs mening skulle det

sålunda bliva synnerligen vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka

en objektivt hållbar gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen borde

komma i åtnjutande av skattefrihet, och andra fall, och vilka tillika

gåve taxeringsmyndigheterna tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. De

skäl kommittén anfört, anser jag mig böra godtaga. Att såsom av någon

remissinstans föreslagits göra skattefriheten beroende av om den skattskyldige

kan visa, att någon spekulationsavsikt från hans sida icke förelegat,

eller att medgiva taxeringsmyndigheterna en diskretionär rätt att underlåta

taxering i fall som här avses, anser jag icke böra komma i fråga.

Åtskilliga invändningar kunna även riktas mot det rid remissbehandlingen

framförda förslaget att medgiva skattefrihet för sådan del av realisationsvinst

vid avyttring av tillgång för den skattskyldiges eget stadigvarande

bruk, som under beskattningsåret använts för inköp av tillgång

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

liknande den avyttrade, under sådana förhållanden att avyttringen och köpet

helt eller till avsevärd del bör betraktas såsom ett utbyte av en befintlig

tillgång mot en annan. En väsentlig och enligt min mening avgörande

invändning mot en dylik regel är dess begränsade räckvidd, i det

att den skulle omfatta endast sådan skattskyldig, som hade möjlighet att

under beskattningsåret placera sin realisationsvinst i en tillgång, som motsvarar

den avyttrade. För övrigt kan jag i och för sig icke finna något

skäl för att den, som utbyter en realtillgång mot en annan liknande reallillgång,

skulle i beskattningshänseende behandlas mera gynnsamt än den,

som kanske av nödtvång utbyter en realtillgång mot en förmögenhetstillgång

av annat slag.

5. Utvidgning av skatteplikten för realisationsvinst vid förvärv genom

bodelning m. m.

Kommittén. Kommittén — som med hänsyn till taxeringsmyndigheternas

möjligheter att hindra skentransaktioner anser det vara obehövligt med generella

bestämmelser i syfte att hindra skatteflykt på grund av att vissa

fång icke grunda skatteplikt för realisationsvinst — finner emellertid i ett

speciellt fall lagändring vara motiverad. Kommittén avser härvid bestämmelsen

i punkt 3 anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen, enligt vilken

förvärv genom bodelning icke grunda skatteplikt för realisationsvinst,

såvida icke egendomen vid bodelningen tillagts samma make, som ursprungligen

förvärvat densamma genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. Kommittén kan icke finna den skattefrihet, som medgives genom

denna bestämmelse, motiverad i andra fall än då make erhållit egendomen

vid bodelning i anledning av makes död. Eftersom ifrågavarande bestämmelse

jämväl öppnar möjligheter till .särskilt svårkontrollerbara transaktioner,

föreslår kommittén följande ändrade lydelse av författningsrummet:
Har

egendom, som make erhållit vid bodelning av annan anledning ån

andra makens död, före äktenskapets ingående eller under äktenskapet av

någondera maken förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,

skall frågan om och i vad män skattepliktig realisationsvinst skall anses

föreligga, bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. Vad nu sagts skall

även gälla, om make vid bodelning i anledning av andra makens död erhållit

egendom, som han före äktenskapets ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Remissyttrandena, övervägande antalet remissinstanser hava tillstyrkt

kommitténs förslag i denna del eller lämnat det utan erinran.

Av de yttranden, som närmare berört denna fråga, må här återgivas följande.

Kammarrätten framhåller, att ehuru enligt kammarrättens mening invändningar

ur principiell synpunkt kunna resas mot den föreslagna utvidgningen

av skatteplikten, ville kammarrätten dock med hänsyn särskilt till

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

möjligheten att undgå beskattning genom transaktioner av den art, som

kommittén avsett, icke motsätta sig kommitténs förslag i denna del. Kammarrätten

ifrågasatte likväl, om icke den förevarande ändringen vore av

sådan betydelse, att densamma lämpligen borde intagas i själva författningstexten

och ej endast i anvisningarna.

Kammarrätten har vidare påpekat, att den ifrågavarande bestämmelsen

ägde samband med ett i punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

intaget stadgande rörande vad med skogs ingångsvärde skulle förstås.

Motsvarande ändring borde vid godtagande av kommitténs förslag äga rum

i sistnämnda stadgande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar den föreslagna ändringen och

anför till belysande av behovet av denna bestämmelse ett fall, som i länet

varit föremål för beskattningsnämndernas handläggning men ännu icke avgjorts

av skattedomstolarna. En person (A) hade anbud på försäljning av

en genom realisationsvinstgrundande fång förvärvad fastighet, varvid för

A skulle uppstå en betydande realisationsvinst. För att undgå skatteplikt

för denna ordnade A boskillnad med sin hustru, och vid bodelningen överfördes

fastigheten på hustrun. Därefter upprättades försäljningshandlingar

på fastigheten. Taxeringsnämnden taxerade hustrun för realisationsvinsten.

Prövningsnämnden ändrade på hustruns besvär taxeringen på det sätt att

hustrun befriades men A taxerades. I detta fall kunde till följd av att köparen

var en offentlig myndighet ur dess protokoll inhämtas upplysningar,

som visade, att frågan om försäljningen i själva verket avgjorts före boskillnaden.

Genom den av skattekommittén nu föreslagna bestämmelsen undanröjdes

den ovisshet, som kunde råda i fråga om vilken av två makar

som skulle taxeras för realisationsvinst, då en bodelning mellankommit.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund finna den föreslagna bestämmelsen välmotiverad.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att kommittén överskattat taxeringsmyndigheternas

möjligheter att hindra skatteflykt genom skentransaktioner.

Länsstyrelsen framhåller, att möjligheterna för ett sådant bedömande

tyvärr vore mycket begränsade och att i varje fall stora svårigheter mötte

när det gällde att övertyga skattedomstolarna om förhandenvaron av skentransaktion.

Länsstyrelsen åsyftade därvid särskilt sådana fall, då exempelvis

föräldrar, som ägt viss fastighet kortare tid än tio år, bortgåve denna

till något av sina barn, därvid gåvobeskattning skedde efter fastighetens

taxeringsvärde, och barnet i omedelbar anslutning till gåvans mottagande

sålde fastigheten med avsevärd vinst, utan att likväl beskattning för realisationsvinst

kunde äga rum, oaktat den tid, under vilken föräldrarna och

barnet innehaft fastigheten, tillsammans understege tio år. Det kunde tagas

för visst, att gåvotransaktionen tillkommit för att undgå beskattning för

realisationsvinst, och det syntes föga tillfredsställande, att luckor av här berörd

art lämnades öppna i skattelagstiftningen. Länsstyrelsen skulle därför

vilja förorda införandet av bestämmelser, enligt vilka förvärv av fastighet

genom gåva icke fritoge från beskattning för realisationsvinst, om gåvotaga
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ren avyttrade fastigheten inom sådan tid, att givaren och gåvotagaren innehaft

fastigheten under sammanlagt mindre än tio år. I detta sammanhang

ansåge sig länsstyrelsen böra framhålla, att skattelagstiftningen, även om

det finge anses ligga i sakens natur, att beskattningsmyndigheterna vid

fall av skentransaktioner skulle grunda sina taxeringsåtgärder på transaktionernas

verkliga innebörd, likväl icke innehölle uttryckliga bestämmelser,

som berättigade till ett sådant förfarande. Denna brist i lagstiftningen

föranledde osäkerhet och onödig irritation i taxeringsprocessen, och då det

höga skattetrycket hade gjort att skentransaktioner blivit allt Aranligare,

med en långt driven uppfinningsförmåga från de skattskyldigas och deras

medhjälpares sida, syntes det påkallat att — måhända efter särskild utredning

i detta avseende — särskild bestämmelse om beskattning vid skentransaktioner

inrycktes i skattelagstiftningen. Att åtgärder därvidlag vore

påkallade bestyrktes, såsom förut antytts, av vad samhällslivet på området

kunnat uppvisa, där det till och med förekommit, att kommunal myndighet

velat medverka till förfarande, som avsett att nedbringa beskattning för

realisationsvinst.

Några näringsorganisationer framhålla önskvärdheten av viss uppmjukning

av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda framhåller bl. a. Sveriges

industriförbund, att om bodelning föranletts av att äktenskapet upplösts,

vare sig detta skett på grund av makes död eller av annan anledning, enahanda

skäl syntes föreligga från undantag från de föreslagna bestämmelserna.

Allenast bodelning »av annan anledning än äktenskapets upplösning»

syntes därför böra medföra samma verkningar i beskattningsavseende, som

den föreslagna bestämmelsen.

Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser föreligger som regel

skattefrihet för realisationsvinst vid försäljning av egendom, som den skattskyldige

erhållit som gåva eller vid bodelning. Kommittén framhåller, att

dessa bestämmelser föranlett försök till kringgående av beskattningsreglerna

och har därför diskuterat om åtgärder borde vidtagas i syfte att

hindra skatteflykt. Kommittén har kommit till det resultatet att generella

bestämmelser i sådant syfte icke vore behövliga med hänsyn till skattemyndigheternas

möjlighet att, då skentransaktion förelåge, grunda taxeringsåtgärden

på transaktionens »verkliga» innebörd. Endast i ett speciellt fall

har kommittén ansett lagändring motiverad, nämligen i det fall, som regleras

i punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen. Enligt

nämnda bestämmelse grundar förvärv genom bodelning icke skatteplikt

för realisationsvinst, såvida icke vid bodelningen egendomen tillägges samma

make, som ursprungligen förvärvat den genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång. Kommittén föreslår — bl. a. på grund av att denna bestämmelse

öppnar möjlighet till särskilt svårkontrollerbara transaktioner

— att skattefriheten begränsas till sådana fall, då make erhållit egendom

vid bodelning i anledning av andre makens död samt förstnämnde make

icke själv före eller under äktenskapet förvärvat egendom genom fång,

som grundar skatteplikt för realisationsvinst.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 45

Mot kommitténs förslag i denna del ha i stort sett icke gjorts några

erinringar.

Den av kommittén sålunda föreslagna begränsningen av skattefriheten

anser jag välmotiverad. Beträffande vad kommittén i övrigt anfört i denna

fråga vill jag emellertid framhålla följande.

Såvitt jag kan finna har kommittén överskattat taxeringsmyndigheternas

möjligheter att tillämpa bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning genom

att grunda taxeringsåtgärden på transaktionens »verkliga» innebörd.

Betydande svårigheter kunna sålunda uppstå vid tillämpningen av bestämmelserna

om realisationvinstbeskattningen, bland annat i det fall då den

skattskyldige, i stället för att själv sälja tillgången i fråga, överlåter den

genom äktenskapsförord till sin hustru, som därefter omedelbart säljer

tillgången.

Länsstyrelsen i Kalmar län har i sitt yttrande särskilt tagit upp denna

fråga till diskussion och förordat införande av bestämmelser, enligt vilka

förvärv av fastighet genom gåva icke skulle fritagas från beskattning för

realisationsvinst, om gåvotagaren avyttrade fastigheten inom sådan tid, att

givaren och gåvotagaren innehaft fastigheten under sammanlagt mindre än

tio år.

Jag finner länsstyrelsens tankegång riktig. Det måste anses otillfredsställande,

att skatt för realisationsvinst skall kunna undvikas genom en enkel

gåvotransaktion mellan makar eller skyldemän även i sådana fall, då

presumtionen starkt talar för att transaktionen vidtagits enbart i syfte att

undvika skatt. Jag förordar i enlighet härmed en sådan ändring av hithörande

bestämmelser att om någon avyttrar egendom, som han erhållit såsom

gåva, skall frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas med hänsyn till givarens fång. Denna regel

bör gälla såväl med avseende å fast som lös egendom. Då avsikten med den

sålunda föreslagna begränsningen av skattefriheten för realisationsvinst

vid försäljning av egendom, som erhållits i gåva, allenast är att begränsa

med nu gällande regler föreliggande möjligheter till missbruk, torde lagändringen

lämpligen kunna begränsas till att avse allenast gåvor från make

eller skyldemän.

Såsom kammarrätten påpekat äger bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna

till 35 § visst samband med punkt 4 av anvisningarna till 22 §.

I sistnämnda anvisningspunkt angives bl. a., att med skogs ingångsvärde

skall förstås det värde, varmed växande skog kan anses hava ingått i fastighetens

värde vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade fastigheten. Såsom

fastighetens värde är att anse vid köp den för fastigheten erlagda köpeskillingen

och vid annat förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten med

avseende å fastighetsförvärvet beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet

icke förelegat, det belopp, efter vilket stämpelplikt skulle enligt eljest

gällande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Undantag göres för

det fall, då make vid bodelning erhållit fastighet, som han själv före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

därmed jämförligt fang, i vilket fall sistnämnda fång skall vara avgörande

i berörda avseende. Det synes emellertid föga rationellt att det för ägaren

gällande ingångsvärdet för skog skall ändras allenast på den grund att

ägaren skänker fastigheten till sin hustru eller sina barn. Jag föreslår därför,

att bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 22 § ändras så att

den förste ägarens fång skall vara avgörande för beräkning av skogs ingångsvärde

då fastigheten erhållits i gåva från make eller skyldeman eller

då fastigheten erhållits vid bodelning av annan anledning än makes död, så

ock da make erhållit fastighet vid bodelning i anledning av andra makens

död samt förstnämnde make före äktenskapets ingående eller under äktenskapet

själv förvärvat egendomen genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång.

6. Frågan om vidgad rätt till avdrag för realisationsförlust.

Kommittén. Beträffande realisationsförluster, som för närvarande endast

få avräknas från realisationsvinst och lotterivinst inom .samma förvärvskälla

under samma beskattningsår, föreslår kommittén till en början

att dylika förluster skola beräknas efter samma grunder som realisationsvinsterna

d. v. s. med reducering enligt de angivna skalorna. Den särställning,

som realisationsförluster i fråga om avdragsrätt sedan gammalt intaga

inom inkomstbeskattningen är emellertid enligt kommitténs mening

inkonsekvent och orättvis. Om intäkt av realisationsvinst ansåges öka den

skattskyldiges skatteförmåga och därför beskattades, måste förlust av liknande

slag anses minska skatteförmagan och för den skull vara avdragsgill.

Det torde likväl icke vara praktiskt möjligt att införa en obegränsad

avdragsrätt för realisationsförluster. Dylika förluster kunde vid inträffande

depression uppgå till så betydande belopp, att en obegränsad avdragsrätt

skulle i alltför hög grad minska skatteunderlaget. Vidare torde risk för

kringgående av skattelagstiftningen lägga hinder i vägen för möjligheten att

medgiva avdragsrätt för realisationsförlust i obegränsad omfattning från

den skattskyldiges övriga inkomster. Med hänsyn därtill kunde man således

enligt kommitténs förmenande icke medgiva avdragsrätt för realisationsförluster

i samma utsträckning som för andra förluster, ehuru materiellt

sett en sådan avdragsrätt i och för sig vore befogad. Dessa svårigheter

ansåge emellertid kommittén icke försvara en underlåtenhet att söka finna

regler, vilka i görligaste mån mildrade verkningarna av nuvarande avdragsbestämmelser.

I fråga om den närmare utformningen av avdragsrätten diskuterar kommittén

två huvudlinjer. Enligt den ena linjen skulle avdrag medgivas för

förluster, som inträffat under beskattningsåret eller under fem år dessförinnan

(alternativ I). Enligt den andra linjen skulle därjämte hänsyn

tagas till förluster, som inträffade under fem år framåt, räknat från det

beskattningsår realisationsvinst uppkommit. Enligt denna senare linje kunde

man antingen riva upp tidigare beskattning för realisationsvinst och

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

restituera skatt (alternativ II) eller medgiva avdrag från senare års inkomst

av annan förvärvskälla (alternativ III). Kommittén förordade för sin del

alternativ III. Närmare bestämt innebure detta, att den skattskyldige skulle

få rätt att under det beskattningsår, då realisationsförlust förelegat, från sin

sammanlagda inkomst av alla förvärvskällor avdraga så stor del av förlusten,

som motsvarade realisationsvinst, uppkommen högst fem år tidigare,

dock endast i den mån realisationsvinsten ingått i taxerad inkomst. Om avdragsrätten

icke helt kunnat utnyttjas, kunde avdrag medgivas från sammanräknad

inkomst senast femte året efter det beskattningsår underskottet

uppkommit. Om den skattskyldige icke åtnjutit någon realisationsvinst

tidigare eller han av någon anledning underlåtit att utnyttja dylik vinst för

kvittning, kunde underskott, som förut sagts, få avdragas från realisationsvinster,

som den skattskyldige kunde komma att åtnjuta senast före utgången

av femte året efter det beskattningsår underskottet uppkommit. Förfarandet

innebure i realiteten en kvittning av underskottet mot realisationsvinst, enär

avdraget måste hålla sig inom ramen för denna. Rent formellt tillätes emellertid

en kvittning av den del av underskottet, som svarade mot vinsten, mot

intäkter av andra förvärvskällor. Kvittningen föresloges icke skola verkställas

av taxeringsnämnderna utan först av vederbörande prövningsnämnd

efter särskild ansökan av den skattskyldige.

Den begränsade avdragsrätt för förluster, som kommittén sålunda föresloge,

hade icke ansetts ens under en utpräglad depressionstid medföra

några djupgående verkningar å skatteunderlaget. Kommittén beräknade, att

det allmännas skatteintäkter av realisalionsvinster under ett år i regel hittills

uppgått till ca 20 milj. kr., och ansåge sig kunna utgå ifrån, att den sammanlagda

inkomstminskningen för staten och kommunerna i medeltal skulle med

de föreslagna nya reglerna komma att uppgå till endast en bråkdel av nämnda

belopp.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om rätt till avdrag för realisationsförlust

enligt det av kommittén förordade alternativ III tillstyr k es i

princip eller lämnas utan erinran i flertalet avgivna yttranden.

Kommerskollegium finner sålunda icke anledning till erinran mot de föreslagna

avdragsbestämmelserna.

Mellankommunala prövningsnämnden hälsar med tillfredsställelse förslaget

om kvittningsrätt mellan vinster och förluster under olika beskattningsår.

Kommitténs förslag ledde till ett materiellt riktigare resultat än de

hittills gällande reglerna. Kommitténs förslag att kvitta efterföljande realisationsförlust

mot tidigare beskattad realisationsvinst syntes vara den tekniskt

enklaste lösning, som med givna förutsättningar kunnat åstadkommas.

Då en skattskyldig enligt förslaget skulle få ökade möjligheter att avräkna

realisationsförluster, ville nämnden understryka ett uttalande av kommittén

att realisationsförluster, som uppkommit genom skentransaktioner, icke

borde godtagas. Begreppet skentransaktion borde i detta sammanhang ges

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

en tämligen vidsträckt innebörd, så att realisationsförluster i samband med

försäljningar till närstående personer eller företag regelmässigt icke godtoges.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån anser de föreslagna reglerna väl avvägda

och bättre än nuvarande bestämmelser motsvara allmän uppfattning om

skattskyldighet.

Sveriges industriförbund anför:

Beträffande den föreslagna utvidgningen av rätten till avdrag för realisationsförluster

instämma vi i kommitténs uttalande, att den särställning, som

realisationsförlusten i fråga om avdragsrätt sedan gammalt intager inom

inkomstbeskattningen, är inkonsekvent och orättvis. Om intäkt av realisationsvinst

anses öka den skattskyldiges skatteförinåga och därför beskattas,

måste, på sätt kommittén framhåller, förlust av liknande slag anses minska

skatteförmågan och för den skull vara avdragsgill. De skäl kommittén anfört

till stöd för att likväl föreslå en väsentligt mera begränsad avdragsrätt än

som materiellt sett är befogad, torde dock, enligt vad erfarenheten utvisar,

vara bärande, och att utsträcka en i överensstämmelse med kommitténs förslag

konstruerad avdragsrätt till längre tidsperioder än kommittén förordat

synes vara förenat med betydande praktiska svårigheter. Den omständigheten,

att möjlighet följaktligen icke synes föreligga att införa en så utsträckt

avdragsrätt för realisationsförluster, som konsekvens och rättvisa i och för

sig kräva — avdragsrätten blir även efter den av kommittén förordade utvidgningen

i hög grad beskuren —• utgör emellertid enligt vår mening ytterligare

ett starkt skäl för uppmjukning i åtminstone den av kommittén föreslagna

utsträckningen av de beskattningsregler, som skola träda i tillämpning

i sådana fall, då realisationsvinst uppkommer.

Vi finna således icke anledning till erinran mot de av kommittén föreslagna

huvudgrunderna för beskattning av realisationsvinst och avdrag vid

taxering för realisationsförlust.

Kammarrätten ger uttryck för vissa farhågor om att taxeringstekniska

svårigheter kunna föranledas av förslaget såväl för de skattskyldiga som

för prövningsnämnderna. Det vore emellertid enligt kammarrättens mening

angeläget, att något gjordes för vinnande av en mera rättvis reglering på

förevarande område. Då det torde vara uteslutet att införa sådana föreskrifter,

varigenom avdragsrätt för realisationsförlust medgåves i samma

ordning som beträffande skattskyldigs avdragsgilla utgifter av annat slag,

torde en utvidgning av denna avdragsrätt över huvud taget icke kunna komma

till stånd utan att det tekniska förfarandet bleve tämligen komplicerat.

Såvitt kammarrätten kunde bedöma, torde dock de av förslaget föranledda

svårigheterna icke kunna anses vara av sådan storleksordning, att desamma

borde utgöra hinder för förslagets genomförande i denna del.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i och för sig tillstyrker förslaget,

framhåller emellertid, att de föreslagna bestämmelserna innebure en komplicering

av skattelagstiftningen, som måste komma att öka beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda. Denna vore redan nu så betydande att varje

ökning allvarligt måste prövas ur synpunkten av organisationens förmåga

att mäkta bära arbetet. Åtgärder för åstadkommande av förenkling i be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

49

skattningsreglerna syntes ofrånkomliga om icke en utbyggnad av taxeringsorganisationen

skulle bliva nödvändig.

I några remissyttranden tillstyrkes utvidgad avdragsrätt för realisationsförlust,

men efter en annan linje än den av kommittén föreslagna.

Överståthåilarämbetet förordar sålunda en avdragsrätt enligt kommitténs

såsom alternativ I betecknade förslag, d. v. s. att avdrag skulle medgivas

endast för förluster, som inträffat under beskattningsåret eller fem år dessförinnan.

överståthåilarämbetet anför:

Ämbetet finner starka skäl tala för en utvidgad avdragsrätt för realisationsförluster.

För den skattskyldige kan det te sig särskilt obilligt att behöva

skatta för en realisationsvinst i fall då han relativt kort tid dessförinnan

lidit förlust, som icke kunnat utnyttjas. Att medgiva avdrag även för

framtida förluster förefaller däremot icke vara i samma grad motiverat. De

taxeringsteknislca svårigheterna med en sådan ytterligare utsträckning av

avdragsrätten framstå ock såsom betydande. Enligt bilaga nr 1 till betänkandet

uppgick antalet realisationsvinster å minst 1 000 kronor i Stockholm

år 1947 till 2 144 stycken. Det totala antalet får antagas vara icke

oväsentligt högre, troligen minst 3 000 stycken. I de flesta fall torde skattskyldig

som deklarerat realisationsvinst ha —- eller anse sig ha — åtminstone

någon realisationsförlust under följande fem år. Samma skattskyldig

kan ofta nog ha smärre realisationsförluster under flera år av en femårsperiod.

Under senare år ha förluster å premieobligationer och även å aktier

varit ganska vanliga. Antalet avdragsyrkanden kan således lätt komma att

överstiga antalet realisationsvinsttaxeringar. Systemet med avdragsrätt i

efterhand inbjuder ock till försök till allehanda konstruktioner för framskapande

av förluster. Ärendena torde icke bli lättbehandlade. Skattskyldiga

ha ofta under mellantiden bytt hemortskommun och en vidlyftig korrespondens

mellan myndigheterna måste bli följden. Förläggas ärendena

till prövningsnämnden, vilket kan vara motiverat med hänsyn till ärendenas

kvalificerade natur och intresset av kontroll samt svårigheterna med framskaffandet

av deklarationsmaterialet, kommer prövningsnämndens redan

nu mycket stora arbetsbörda säkerligen att öka i en utsträckning som nödvändiggör

en betydande personalförstärkning.

Ämbetet får med hänsyn till det anförda avstyrka avdragsrätt för framtida

realisationsförluster men anser sig böra tillstyrka avdragsrätt för redan

inträffade förluster. Tidsperioden fem år före beskattningsåret synes

därvid väl avvägd.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare förordar avdragsrätt

enligt det som alternativ II betecknade förslaget, vilket gåve ett materiellt

sett riktigare resultat än alternativ III.

Sveriges lantbruksförbund anser att större rättvisa skulle skapas, om

kvittningstiden förlängdes till 10 år i stället för föreslagna 5 år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner visserligen ett införande av rätt till

förlustavdrag, även i det invecklade skick kommittén förordat, få anses

såsom en förbättring i jämförelse med gällande bestämmelser, men frågar

sig om det icke vore bättre att taga steget fullt ut och låta realisationsvinstbeskattningen

följa samma regler som gälla för beskattning av övriga inkomster.

Ansågc man realisationsvinst -— låt vara inom viss begiänsad ram

_;jver huvud taget vara skattepliktig inkomst, borde väl i konsekvens här
4

Rihctng till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 170.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

med realisationsförlust vara i samma utsträckning avdragsgill. Länsstyrelsen

trodde knappast att införandet av en dylik bestämmelse skulle hava

någon mera avsevärd inverkan på skatteunderlaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att rättvisesynpunkterna i kommitténs

förslag allt för mycket fått träda i bakgrunden för vissa teoretiska

resonemang, som vid närmare skärskådande ingalunda torde visa sig hållbara.

Länsstyrelsen kunde icke finna annat än att såväl de gällande som de

nu föreslagna ändrade lagbestämmelserna tillkommit med fullständigt bortseende

från den fundamentala principen för vårt skattesystem, skatteförmågeprincipen.

Det överensstämde icke med allmänt vedertagna rättsbegrepp

att låta ett fåtal enskilda samhällsmedlemmar skatta utöver sin förmåga

för att därigenom bibehålla övriga vid oförändrat skattetryck. Beträffande

risken att en obegränsad avdragsrätt för realisationsförlust skulle

komma att obehörigen utnyttjas hava dylika skäl redan vid tidigare tillfällen

ansetts hindra ett lättande av bestämmelserna. Den av kommittén

föreslagna tidsgränsen av fem år före eller efter uppkommen realisationsvinst,

inom vilken tid rätt till kvittning av realisationsförlust skulle föreligga,

syntes helt godtyckligt vald. Den föreslagna bestämmelsen vore ju

ägnad att lindra skatten för allenast de personer, vilka råkat ådraga sig

realisationsförlust just inom femårsperioden. För den vars realisationsförlust

inträffade sex år efter en realisationsvinst torde det bliva svårt att

förklara de djupare orsakerna till att han förlorade sin avdragsrätt. En särskild

fråga vore, huruvida gemene man hade förutsättningar att finna sig

tillrätta i de krångliga bestämmelserna och bevaka sin rätt. Av skäl som

framginge av det sagda kunde länsstyrelsen icke tillstyrka en avdragsrätt

för realisationsförlust, anordnad på sätt i betänkandet föreslagits. Länsstyrelsen

ville däremot förorda en avdragsrätt utan annan begränsning än

som kunde motiveras av behovet att förhindra missbruk. Skulle något alternativ

därtill övervägas, vore det enda rimliga enligt länsstyrelsens mening

att i samband med slopandet av all realisationsvinstbeskattning borttaga

varje rätt till avdrag för realisationsförlust.

Ett antal remissinstanser avstyrka eller uttala betänkligheter mot införandet

av bestämmelser om vidgad avdragsrätt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län kan sålunda icke tillstyrka, att bestämmelser

om rätt till avdrag för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom utformas så, som de sakkunniga tänkt sig. De föreslagna

bestämmelserna syntes onödigt invecklade och svårtillämpliga. Skatteförfallningarna

vore redan i många hänseenden så svårbegripliga, att allt i

stället borde göras för att skapa så enkla och praktiskt användbara regler

som möjligt. Enligt förslaget vore det prövningsnämnderna, som skulle

handlägga framställningar från de skattskyldiga om avdrag för realisationsförluster.

Prövningsnämnderna, för att nu icke tala om länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar, på vilkas lott ett omfattande utredningsarbete

komine att falla, vore emellertid så till bristningsgränsen ansträngda, att

arbetsbördan icke borde ökas ytterligare med det synnerligen omfattande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

5]

merarbete, som de föreslagna bestämmelserna skulle medföra. I detta sammanhang

finge länsstyrelsen även understryka, att prövningsnämndernas

arbetsområde komme att ytterligare utökas genom den föreslagna förordningen

med särskilda bestämmelser för beräkning av skatt till staten å ackumulerad

inkomst. Enligt länsstyrelsens mening komme de föreslagna

avdragsbestämmelserna icke att garantera tillfredsställande taxeringsresultat.

Länsstyrelsen hävdade nämligen bestämt, att de komme att ytterligare

uppmjuka den redan påtagligt uppluckrade deklarationsmoralen, då de

måste sägas inbjuda de skattskyldiga att med alla medel söka reglera taxeringarna

så, att å ena sidan realisationsförluster bleve avdragsgilla men å

den andra realisationsvinster komme att undgå beskattning. Enligt de sakkunniga

skulle det nämligen ankomma på de skattskyldiga att angiva, vilka

vinster och förluster de önskade utnyttja för kvittning. Det kunde på goda

grunder befaras, att egendom i stor utsträckning komme att avyttras med

vinst endast i den mån denna kunde kvittas mot avdragsgill realisationsförlust,

medan t. ex. egendom, som stigit särskilt i värde, säkerligen komme

att behållas av den skattskyldige så länge, att vid avyttring av densamma

uppkommen vinst icke kunde inkoinstbeskattas. Resultatet av de föreslagna

avdragsbestämmelserna syntes därför bliva ett annat än det avsedda,

eftersom det utan tvivel bleve de mindre nogräknade och icke de ordentliga

deklaranterna, som huvudsakligen komme att draga fördel av dem. Länsstyrelsen

ansåge vidare, att taxeringsnämnderna i fråga om beräkning av realisationsvinster

och därmed sammanhängande spörsmål i allmänhet icke

kunde prestera ett så fullödigt taxeringsarbete, att de föreslagna avdragsbestämmelserna

komme att medföra rättvisa resultat. De sakkunniga hade

bl. a. föreslagit, att underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skulle få på visst sätt kvittas mot högst fem år tidigare uppkommen

realisationsvinst. En skattskyldig kunde antagas under en femårsperiod

hava haft först två realisationsvinster och därefter en realisationsförlust,

den senare av sådan storlek, att den enligt de föreslagna reglerna

kunde helt kvittas mot de båda realisationsvinsterna. Den ena av dessa hade

emellertid genom felaktiga åtgöranden av vederbörande taxeringsnämnd

blivit för lågt beräknad utan att den skattskyldige medverkat därtill genom

oriktiga uppgifter eller på annat sätt. Vinsten hade rätteligen bort upptagas

till så stort belopp, att endast den hade behövt tagas i anspråk för kvittning

mot förlusten, men någon möjlighet att genom eftertaxering eller annoriedes

— tid för anförande av besvär kunde antagas vara försutten — vinna

rättelse i den för låga taxeringen förelåge icke. Därför komme den skattskyldige

att få avräkna realisationsförlusten mot båda realisationsvinsterna

i stället för mot blott den ena och vunne därigenom fullkomligt oförtjänt

eu förmån vid beskattningen. Exemplet kunde mångfaldigas. Det anförda

torde visa, att så starka skäl talade mot den föreslagna rätten till kvittning

av realisationsförlust mot realisationsvinst, som uppkommit under olika

år, att förslaget i denna del icke syntes böra läggas till grund för lagstiftning.

I stället borde enligt länsstyrelsens förmenande kvittningsmöjligheten

för!farande vara begränsad till ett och samma år.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar liknande synpunkter och understryker

särskilt, att en sådan utvidgad avdragsrätt skulle komma att komplicera

beskattningen och ytterligare öka taxeringsavdelningarnas arbetsbörda

i sådan grad, att en personalökning torde bliva erforderlig. Svårigheterna

framträdde särskilt i de fall då förlust finge kvittas mot vinst under ett

kommande år. Ju längre tillbaka i tiden förlusten låge desto besvärligare

bleve det nämligen att utreda och fastställa förlustens storlek, då dessa beräkningar

enligt förslaget komme att aktualiseras först sedan kvittningsgill

realisationsvinst uppstått någon gång i framtiden. Därest kvittningsrätten

kunde begränsas till att avse endast tidigare beskattad realisationsvinst,

vunnes åtminstone den förenklingen, att förlusten komme att i taxeringsväg

omprövas i omedelbar anslutning till det år då den inträffat. Länsstyrelsen

ställde sig emellertid över huvud taget betänksam mot förslaget att i fråga

om realisationsvinstbeskattningen införa en kvittningsrätt, som icke'' genomförts

vid andra förvärvskällor. En av grundprinciperna för skattesystemet

vore ju att överflyttning av vinster och förluster icke finge äga rum

mellan olika beskattningsår. Några trängande skäl att för denna förvärvskälla

genomföra en sådan utjämning syntes icke föreligga, så mycket mindre

som spekulationsmomentet tillmätts stor betydelse vid utformandet av

beskattningsreglerna för dessa inkomster. Förevarande kvittningsproblem

syntes därför böra lösas i ett större sammanhang och upptagas till behandling

samtidigt med frågan om att för rörelseidkare införa kvittningsrätt

mellan överskott och underskott, som uppkommit under skilda beskattningsår.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ur principiell synpunkt icke något att

erinra mot förslaget men anser det emellertid angeläget att framhålla, hurusom

den redan nu mycket hårt ansträngda taxeringsorganisationen, vad beskattningsnämnderna

anginge, genom den ifrågasatta ändringen komme att

ytterligare belastas. Om intet åtgjordes för att effektivisera taxeringsapparaten

på nyssberörda stadium, låge det en uppenbar fara i att dess arbete

icke kunde fylla de anspråk, som det allmänna och kanske framför allt de

skattskyldiga hade rätt att ställa på detsamma.

Länsstyrelsen i Örebro län anser visserligen en avdragsrätt enligt förslaget

principiellt riktig men ifrågasätter lämpligheten att i nuvarande läge

införa dylika bestämmelser.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att såsom kommitténs förslag

utformats gåve det anledning till enligt länsstyrelsens förmenande allvarliga

erinringar dels av principiell, dels av praktisk natur. Rent principiellt

kunde man fråga sig om det vore nödvändigt och välbetänkt att på

detta begränsade område införa kvittning mellan olika beskattningsår, medan

denna fråga i övrigt skötes på framtiden. Ur praktisk synpunkt måste

sägas att förfarandet vore ganska komplicerat och komme att vålla prövningsnämnderna

ett betydande arbete. Dessutom syntes det länsstyrelsen

att man med en dylik avdragsrätt gynnade den, som ägnade sig åt denna

sorts affärer. I viss mån kunde man om dessa nu föreslagna regler säga att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

53

desamma — liksom åtskilliga andra skattebestämmelser — gynnade personer

med högre inkomster eller större tillgångar men vore avvisande mot

skattskyldiga i sämre läge. Länsstyrelsen ifrågasatte därför, om det icke

vore bättre att bibehålla gällande regler än att införa de av kommittén föreslagna

bestämmelserna, då man icke ansåge sig kunna införa obegränsad

avdragsrätt.

Tnxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser, att så starka skäl talade

mot den föreslagna avdragsrätten, att kommitténs förslag i denna del

icke syntes böra läggas till grund för lagstiftning.

Härutöver göras i vissa yttranden invändningar i särskilda

hänseenden mot det framlagda förslaget.

Mellankommunala prövningsndmnden framhåller att enligt kommitténs

förslag även realisationsförluster och realisationsvinster, som uppkommit

högst 5 år före den nya lagens ikraftträdande, skulle få avräknas mot efterföljande

realisationsvinster respektive realisationsförluster, men att det

icke klart utsagts huruvida förluster och vinster, som uppkommit före

ikraftträdandet, skulle beräknas med eller utan reducering. Nämnden framhåller

vidare, att det emellertid syntes naturligast att i fråga om realisationsvinster

resp. förluster, uppkomna före lagens ikraftträdande, räkna

med reducerade belopp. Ett sådant förfaringssätt torde dock ofta komma

att vålla taxeringstekniska svårigheter, exempelvis då det gällde att gruppera

aktieförsäljningar efter tiden för innehavet och att kontrollera uppgifter

om grundförbättringar å försålda fastigheter, i synnerhet som vissa

äldre deklarationer icke alltid funnes bevarade. Nämnden ifrågasatte därför

om hänsyn över huvud borde tagas till resultatet av försäljningar före

lagens ikraftträdande. Som ytterligare skäl mot hänsynstagande till förhållanden

före lagstiftningens ikraftträdande kunde framhållas, att skatt

många gånger ej behövde erläggas för realisationsvinster under de s. k.

skattefria åren ävensom att speciella förhållanden rådde vid krigskonjunkturbeskattningen,

där skattepåföringen på grundval av inkomsttaxeringen

påverkade reduceringen av krigskonjunkturskattens grundbelopp.

Även länsstyrelsen i Stockholms län är av den uppfattningen, att starka

skäl tala mot hänsynstagande till realisationsvinster och realisationsförluster,

som uppkommit före den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande.

Flertalet remissinstanser anse i likhet med kommittén, att det är nödvändigt

att avräkningsförfarandet i sin helhet handhaves av prövningsnämnderna.

I några remissyttranden yrkas emellertid att taxeringsnämnderna

borde såsom första instans få pröva ärendena.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner reglerna alltför invecklade för att

kunna förstås av den stora mängden skattskyldiga. Med hänsyn därtill

kunde befaras såväl alt ett stor antal avdragsberättigade skattskyldiga av

okunnighet skulle underlåta göra framställning till prövningsnämnden om

avdrag och därmed gå förlusliga sin rätt, som att prövningsnämnderna ocli

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

landskontorens taxeringsavdelningar bleve betungade med utredningar, föranledda

av obefogade framställningar om avdrag för realisationsförluster.

Härtill komme att de taxeringsfall, som fordrade grundligare utredning —

och hit torde de flesta framställningar om avdrag för realisationsförluster

komma att höra — som regel icke hunne avgöras av prövningsnämnden

förrän året efter taxeringsåret. Skattskyldiga, som blivit berättigade till avdrag

för realisationsförlust, torde därför som regel få erlägga skatt å den

av taxeringsnämnden fastställda inkomsten och först efter restitution vinna

rättelse. Önskvärt vore att sådana regler uppställdes för avdrag för realisationsförlust,

att taxeringsnämnderna såsom första instans kunde pröva

dessa ärenden.

Liknande synpunkter anföras av länsstyrelsen i Örebro län, Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare och Sveriges köpmannaförbund.

Några remissinstanser ifrågasätta, under förutsättning att gällande regler

om avdragsrätt för realisationsförlust i övrigt bibehållas oförändrade,

huruvida realisationsförlust icke skulle kunna få avräknas från den försålda

tillgångens avkastning under beskattningsåret.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Västerbottens län, att i ett särskilt avseende

framstode förbudet mot avdrag för realisationsförlust från inkomst

av andra förvärvskällor såsom för skattskyldig svårbegripligt, nämligen

därutinnan att realisationsförlusten icke finge avräknas ens mot samma

beskattningsår redovisad avkastning av den avyttrade tillgången. Om exempelvis

en försåld fastighet först lämnat inkomst till följd av skogsförsäljning

och därefter försålts med realisationsförlust, syntes det särskilt

otillfredsställande att beskatta skogsförsäljningen helt enligt reglerna för

inkomst av skogsbruk. Även andra liknande fall uppkomme icke alltför

sällan t. ex. avkastning av aktier, som försålts med förlust o. s. v.

Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ifrågasätter sådan utvidgning

av nu gällande bestämmelser, att t. ex. realisationsförlust vid

avyttring av fast egendom finge kvittas mot samma år beskattad intäkt av

egendomen samt realisationsförlust vid avyttring av värdepapper finge kvittas

mot samma år beskattad utdelning å de försålda värdepapperen.

Skånes handelskammare anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att rätten till avdrag för realisationsförlust

borde inskränkas till förlust å exempelvis minst 100 kronor.

*

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att eu komplettering av de föreslagna

bestämmelserna vore nödvändig i fråga om den skatterättsliga behandlingen

i sådana fall, då en siffermässig realisationsvinst uppkomme,

vilken beskattades ehuru det ett senare år visade sig, att köparen icke förmådde

fullfölja avtalet, varför transaktionen i verkligheten medförde avsevärt

mindre vinst eller rentav förlust som slutresultat. För närvarande betraktades

en dylik vinstminskning eller förlust som kapitalförlust, vilken

icke vore avdragsgill. Visserligen torde fall av angiven art ha varit relativt

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sällsynta under de senaste 10—15 åren på grund av konjunkturutvecklingen

och penningvärdeförsämringen, men det kunde på goda grunder

antagas, att dylika förluster vid ett konjunkturomslag, som nu redan syntes

ha inträtt, torde bli ganska vanliga. Det vore otillfredsställande för

rättsmedvetandet och skattemoralen, att imaginära vinster beskattades,

och bestämmelser i ämnet vore otvivelaktigt av behovet påkallade. De måste

emellertid då utformas så, att de täckte även förluster, som en rörelseidkare

gjorde i samband med överlåtelse av rörelsen, även om förlusten

konstaterades först något eller några år efter det överlåtelsen skett och

efter det därvid framkommen vinst beskattats. Det skulle kanske kunna

invändas, att det vore rörelseidkarens ensak, om han ville giva köparen

kredit och att krediten närmast kunde jämföras med en försträckning till

köparen. Inträffad förlust skulle då anses vara kapitalförlust, som ej finge

avdragas. Ett dylikt resonemang hölle emellertid ej streck. Ofta kunde det

vara svårt för överlåtaren att finna en tillräckligt kapitalstark köpare, och

han tvingades i dylikt fall att medge, att likviden finge erläggas i olika

terminer, som ej sällan kunde sträcka sig över flera år. Förbundet vore på

anförda grunder av den bestämda uppfattningen, att föreskrifter i ämnet

borde meddelas redan i samband med behandlingen av föreliggande lagförslag.

Departementschefen. Det ligger i sakens natur, att vilket av alternativen

man än väljer betydande olägenheter kunna uppkomma. Ett system, som

innebär att en realisationsvinst får kvittas mot en tidigare realisationsförlust,

är förenat med den uppenbara nackdelen att vinsten skulle få kvittas

mot en förlust, som i själva verket icke blivit till sitt belopp noggrant

prövad; då beskattningsorganisationen är hårt pressad måste man nämligen

räkna med att, sedan vederbörande beskattningsnämnd vid den tidigare

taxeringen väl konstaterat att förlust uppkommit — och om storleken

av denna förlust är utan betydelse för taxeringen det ifrågavarande året —

nämnden icke lägger ned ytterligare arbete på att undersöka huruvida förlusten

verkligen är så stor som den skattskyldige uppgivit eller eventuellt

betydligt mindre. Härvid bör beaktas, att motsvarande situation över huvud

icke uppkommer i fråga om förluster i andra förvärvskällor, eftersom dessa

äro avdragsgilla mot den skattskyldiges övriga intäkter och sålunda under

alla förhållanden måste noggrant prövas.

Ett system, som däremot innebär att en realisationsvinst får kvittas mot

eu senare realisationsförlust, är betänkligt ur den synpunkten att en skattskyldig

kan frestas att av skatteskäl arrangera eu realisationsförlust under

den femårsperiod, som följer närmast efter en gjord realisationsvinst.

Även om man emellertid skulle bortse från de övriga olägenheter, som

en rätt till kvittning mellan olika års realisationsvinster och realisationsförluster

skulle medföra, kan man likväl i dagens läge icke bortse från det

merarbete, som en dylik kvittningsrätt skulle medföra för taxeringsorganisationen.

Redan de av mig i det föregående tillstyrkta, relativt enkla be
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

stämmelserna om mildring av skatteplikten för realisationsvinst ha av flera

remissinstanser befarats komma att medföra en alltför stark arbetsbelastning

för taxeringsmyndigheterna. De föreslagna bestämmelserna om vidgad

avdragsrätt för realisationsförlust äro mycket mera komplicerade och åtskilliga

remissinstanser — även sådana som i princip tillstyrkt förslaget —

ha uttryckt farhågor för, att den nuvarande taxeringsorganisationen icke

skulle mäkta på ett tillfredsställande sätt fylla sina åligganden, därest nya

arbetsuppgifter av den art, som de nu diskuterade, skulle tillkomma. I

detta sammanhang ma även erinras om, att taxeringsorganisationens arbetsbörda

under alla omständigheter kommer att ökas därest, på sätt jag

senare ämnar föreslå, speciella regler meddelas angående beskattning av

s. k. ackumulerad inkomst.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig icke nu kunna förorda införande

av bestämmelser om vidgad avdragsrätt för realisationsförluster.

Jag vill tillägga att frågan kommer i ett annat läge, om rörelseidkare framdeles

skulle medgivas rätt att i skattehänseende utjämna ett års vinst mot

ett annat års förlust.

III. Beskattning av ersättning för rättighet av goodwills natur

samt avskrivning å s. k. organisationskostnader.

1. Gällande bestämmelser.

Beträffande beskattning av ersättning för värde av goodwills natur gäller

enligt punkt 2 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen följande:

»Har vid överlåtelse av rörelse avträdaren betingat sig ersättning för värde

av good wills natur, såsom firmanamn, tidningstitel, varumärke, utfästelse

att icke utöva viss verksamhet o. dyl., är sådan ersättning att anse som intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet, om och i den mån sådana förhållanden

föreligga, att ersättningen kan hänföras till realisationsvinst vid avyttring

av lös egendom (jfr punkt 1 av anvisningarna till 28 §).»

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen räknas

icke till intäkt av rörelse sådan intäkt, som kan inflyta vid »avyttring av rörelsen

själv».

Beträffande avdragsrätten för värden av goodwills natur stadgas i punkt 5

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen:

»Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknande

rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde

kan anses i verkligheten begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag

sålunda medgives skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna äga motsvarande

tillämpning.»

Ersättning vid överlåtelse av goodwillvärde beskattas sålunda enligt reglerna

om realisationsvinstbeskattning. Tiden för säljarens innehav och

sättet för hans förvärv av goodwillvärdet är därför av avgörande betydelse.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

57

Har rörelsen grundlagts av säljaren själv är ersättning för goodwillvärdet

icke skattepliktig inkomst oavsett tiden för innehavet. (RÅ 1943 ref. 59.)

Avdrag för avskrivning å goodwillvärde medgives allenast, om värdet är

tidsbegränsat. (Jfr RÅ 1946 not. 473 och 962.)

2. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Kommittén har föreslagit, att ersättning vid avyttring av värde av goodwills

natur för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband

därmed föreslås generell rätt till avskrivning å dylik tillgång sålunda, att

kostnad för rättighet av goodwills natur må avdragas genom lika stora årliga

värdeminskningsavdrag inom en period av tio år från den tidpunkt, då

kostnaden uppkommit, därest icke på grund av särskilda omständigheter avskrivning

må göras under en längre period. Sådan avdragsrätt föreslås jämväl

för organisationskostnader.

(ioodwillvärden ha, enligt vad kommittén framhåller, ofta skapats genom

rörelseidkarens insatser under en följd av år. En förutsättning för den föreslagna

ändringen i reglerna om beskattning av goodwill, innebärande att

jämväl ersättning för av säljaren upparbetade goodwillvärden beskattades,

borde därför vara, att den lindring kommittén förordade för beskattning av

s. k. ackumulerad inkomst samtidigt genomfördes.

Beträffande beskattningen av ersättning vid avyttring av goodwillvärde,

som förvärvats före lagändringens ikraftträdande, föreslår kommittén vissa

övergångsbestämmelser för att gränsen mellan skattefrihet och skattskyldighet

icke skall bliva allt för markerad. Det torde nämligen, framhåller

kommittén, verka obilligt för en skattskyldig, som sålt en tillgång av goodwills

natur omedelbart efter lagens ikraftträdande, att bliva beskattad för

hela vinsten under det att en annan skattskyldig helt undginge skatt enbart

av den anledningen, att hans försäljning ägt rum någon dag före ikraftträdandet.

Kommittén föreslår därför, att om avyttring av dylik tillgång sker

inom två år från lagens ikraftträdande en fjärdedel och om avyttringen

sker under tredje eller fjärde året från ikraftträdandet hälften samt om avyttringen

sker under femte eller sjätte året från ikraftträdandet tre fjärdedelar

av vinsten skall anses utgöra skattepliktig intäkt, allt under förutsättning

att sådana förhållanden föreligga, att avyttringen icke enligt äldre bestämmelser

skulle hava föranlett beskattning för realisationsvinst. Vinst

uppkommen vid avyttring efter utgången av sjätte året skall däremot beskattas

enligt huvudregeln, d. v. s. i sin helhet.

Beträffande avdragsrätten för årlig avskrivning å anskaffningskostnaden

för tillgång av goodwills natur, då denna tillgång förvärvats före lagens

ikraftträdande, föreslås olika regler för det fall då tillgången förvärvats så

lång tid före ikraftträdandet, att anskaffningskostnaden enligt kommitténs

förslag till avskrivningsrcgler skulle vara helt avskriven, och för det fall då

förvärvet skett å sådan tid, att med normal avskrivning viss del av anskaffningskostnaden

kvarstode oavskriven. I det förstnämnda fallet anser kom
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

mittén med hänsyn till verkningarna å skatteunderlaget någon årlig avdragsrätt

icke kunna ifrågakomma, varemot anskaffningskostnaden för goodwillvärde

alltid finge avdragas vid en eventuell kommande försäljning. I det

sistnämnda fallet tillerkännes den skattskyldige enligt förslaget rätt till årliga

avdrag för den del av anskaffningskostnaden, som med tillämpning av

de föreslagna avdragsreglerna belöpte å tid efter lagens ikraftträdande.

3. Frågan om beskattning av ersättning för värde av goodwills natur.

Kommittén. Såsom nyss anmärkts, föreslår kommittén en allmän regel

om skatteplikt för ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur

samt om rätt till årlig avskrivning å anskaffningskostnaden för tillgång av

sådan natur.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om ändrade bestämmelser för beskattning

av ersättning för värde av goodwills natur tillstyrkes i huvudsak

eller lämnas i vart fall utan erinran i flertalet avgivna yttranden.

Endast överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Blekinge län avstyrka

helt förslaget och anse att frågan bör göras till föremål för ytterligare utredning.

Därjämte har kammarrätten, som icke har något att erinra mot den

föreslagna avdragsrätten för avskrivningar å anskaffningsvärdet, föreslagit

annan lösning för beskattning av åtnjuten ersättning för goodwillvärde. (Två

ledamöter ha i särskilt yttrande uttalat sin anslutning till den av kommittén

förordade lösningen.) Härutöver göras i åtskilliga yttranden invändningar

i särskilda hänseenden mot det framlagda förslaget.

Överståthållarämbetet motiverar sitt avståndstagande från förslaget med

att även om ersättning för goodwill bleve föremål för beskattning därmed icke

utan vidare följde, att avdrag borde medgivas för avskrivning å goodwill. Avdraget

vore ofta icke sakligt motiverat av någon motsvarande nedgång i

värdet. I de fall då avskrivning framstode som befogad vore ofta fråga om

konstruerade värden. Risken för missbruk förefölle påtaglig, exempelvis vid

förvärv av agenturer för utländska företag o. d. Betydande avskrivningsobjekt

skulle ock på en gång framkomma därest alla företag som bytt ägare

under senaste 10 år nu på en gång skulle få börja avskriva på goodwillersättningar.

Då det gällde goodwillvärden, som förvärvats utan samband

med rörelse, torde särskilt stor försiktighet vara av nöden. Med hänsyn till

det anförda ansage ämbetet hela fragan om beskattning av avyttring av

goodwill och om avdrag för avskrivning å dylikt värde böra göras till föremål

för ytterligare utredning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Goodwill i en rörelse torde uppkomma genom affärsledarens och dennes

medhjälpares arbete och genom nedlagda kostnader på företagets organisation

och även genom sådana omständigheter som affärslokalernas förmånliga

belägenhet, ett samhälles utveckling och dylikt. Kommittén anser

att vid realisation av ett goodwillvärde erhållen köpeskilling till den del den
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kiingl. Maj.ts proposition nr 170.

samma kan hänföras till utfört arbete och nedlagda, vid taxering avdragna

kostnader tämligen självfallet är att anse som skattepliktig intäkt av rörelse.

Samma betraktelsesätt skulle vidare kunna anläggas även på goodwillvärdet

i dess helhet, då detta finge antagas utgöra kapitaliserade beloppet

av framtida vinstmöjligheter. Såvitt länsstyrelsen kan finna borde man med

i stort sett samma utgångspunkter kunna komma fram till att även vid försäljning

av jordbruksfastighet och annan fastighet erhållen vinst borde beskattas"

såsom intäkt av respektive förvärvskällor. Det vill därför synas som

om olikheten mellan vinster framkomna genom realisation av rörelse å ena

sidan och fastighet å andra sidan ej är så stor att man på rent teoretiska

grunder kan motivera eu helt olika behandling av dessa vinster vid beskattningen.

Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen den föreslagna omläggningen

av beskattningsreglerna betänklig, även om länsstyrelsen av praktiska

skäl anser det önskvärt att ersättning för goodwill hänföres till intäkt av

rörelse.

Länsstyrelsen har ej samma uppfattning som kommittén att det här är

fråga om små goodwillvärden i mindre företag, för vilkas innehavare den

ifrågasatta författningsändringen icke spelar någon nämnvärd roll. Om

denna uppfattning skall visa sig överensstämma med verkligheten måste

man förutsätta att denna författningsändring skall medföra att flertalet

av de betydande handels- och industriföretag, som nu innehavas av fysiska

personer, ombildas till aktiebolag. En sådan utveckling torde dock knappast

vara trolig och ej heller önskvärd. Om ett företag har ett goodwillvärde

av 50 000 kronor, och rörelseidkaren en normalinkomst på 15 000

kronor, kan denne vid en försäljning ej räkna med att få behålla stort mer

än hälften av detta belopp, sedan skatten betalts. Förutsättningen för ett

så pass gott resultat är dock att köpeskillingen såsom ackumulerad inkomst

slås ut på tio år. Då innehavarna av upparbetade rörelser torde sträva

efter att i möjligaste mån få ut samma behållning av en försäljning av

företaget som tidigare, kan man vänta att köpeskillingarna komma att stiga

rätt kraftigt efter den nya lagens ikraftträdande. Detta lärer komma att

försvåra övertagandet av äldre företag för personer, som ej äro särskilt

kapitalstarka. Länsstyrelsen är ej övertygad om att förmånen av att få avskriva

goodwillvärdet vid taxering för flertalet köpare kompenserar den

belastning av ekonomien som en höjning av köpeskillingen för ett förvärvat

företag kan innebära.

Vad särskilt beträffar de företagare, som före den nya lagstiftningens

genomförande själva startat och under en längre tid arbetat upp sina rörelser,

torde det för dem bliva ogörligt att visa i goodwill ingående värden,

som motsvaras av kostnader för vilka avdrag vid beskattning tidigare icke

åtnjutits och eljest föreliggande avdragsmöjlighet skulle i här avsedda fall

icke kunna utnyttjas.

Med hänsyn till anförda omständigheter anser sig länsstyrelsen ej kunna

tillstyrka att det framförda förslaget antages i föreliggande skick. Innan

en omläggning av här ifrågavarande beskattningsregler beslutas, synes det

vara nödvändigt att eu ingående undersökning verkställes rörande följderna

därav. Köpeskillingar för goodwillvärden, uppkomna före omläggningen

torde böra undantagas från beskattning i betydligt större omfattning än

kommittén förutsatt. Det synes länsstyrelsen obilligt att personer, som arbetat

upp ett företag i den förvissningen alt det härigenom tillskapade kapitalel

skulle kunna i dess helhet uttagas vid en avyttring av företaget, nu

skulle få en vid försäljning av rörelsen erhållen köpeskilling starkt reducerad

genom den föreslagna beskattningen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslaget inger kammarrätten betänkligheter bland annat med hänsyn

till att en beskattning av ersättning för goodwill i regel kunde inträda endast

för vissa kategorier av skattskyldiga. Kommittén påpekade själv detta

förhållande, då den yttrade, att den övervägande delen av de större företagen

bedreves i aktiebolagsform samt att överlåtelse av dylika företag

skedde genom försäljning av aktierna, varigenom beskattning av ersättning

för goodwill icke bleve aktuell. Kammarrätten ville i anslutning därtill

framhålla, att förekomsten av ett goodwillvärde hos ett aktiebolag givetvis

inverkade på aktiernas värde. Vid överlåtelse av aktier i bolaget tillgodofördes

överlåtaren av aktierna därigenom bland annat en ersättning,

motsvarande den på aktierna belöpande andelen i goodwillvärdet. Denna

ersättning bleve enligt förslaget icke beskattad under annan förutsättning

än som hittills gällt, nämligen för det fall att reglerna för beskattning av

realisationsvinst kunde vinna tillämpning. Den av kommittén föreslagna

avdragsrätten för avskrivning å goodwills anskaffningsvärde skulle emellertid

tillgodokomma även aktiebolagen.

Beträffande sådana skattskyldiga, Vilka komme att drabbas av den föreslagna

beskattningen, skulle vidare uppkomma en bristande enhetlighet i

inkomstbegreppet som icke syntes vara fullt tillfredsställande. Intäkt vid

avyttring av inventarier beskattades hos andra skattskyldiga än aktiebolag

och därmed likställda såsom intäkt av rörelse endast i den mån intäkten

motsvarade återbekomna värdeminskningsbidrag. Samma regel gällde

i fråga om intäkt vid avyttring av patenträtt och liknande tidsbegränsad

rättighet. Intäkt genom överlåtelse av goodwill — även tidsbegränsad

sådan — skulle däremot, om förslaget genomfördes, i sin helhet bliva beskattad

såsom intäkt av rörelse.

Såsom förutsättning för medgivandet av avdragsrätt borde givetvis gälla,

att vid överlåtelse av rörelse åtnjuten ersättning för rörelsens goodwillvärde

beskattades såsom intäkt av rörelse i den mån densamma motsvarade

återbekomna värdeminskningsavdrag. Längre gående bestämmelser om

skatteplikt kunde kammarrätten däremot av förut anförda skäl icke förorda.

De av kammarrätten föreslagna reglerna om beskattning av återvunna

värdeminskningsavdrag borde gälla alla skattskyldiga. Beträffande

aktiebolag och därmed likställda skattskyldiga komme en sådan beskattning

dock endast mera sällan att inträda, nämligen för det fall att vederbörande

företag överläte själva rörelsen till annan. En dylik reglering skulle

överensstämma med den som nu gällde och efter genomförandet av kommitténs

förslag även skulle komma att gälla i fråga om den skatterättsliga

behandlingen av patenträtter och liknande tidsbegränsade rättigheter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig tveksam inför förslaget med

hänsyn till de ökade svårigheter i taxeringsarbetet, som ett införande av

de förordade bestämmelserna kunde förväntas medföra.

Från remissyttrandena i övrigt må följande här återgivas.

I flertalet remissyttranden understrykes, att kommitténs förslag ur

nrincipiella taxeringstek niska synpunkter vore till
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

frcdsställande. Sålunda framhåller mellankommunala prövningsnämnden,

att nu gällande regler torde hava bidragit till att stora ersättningar ofta erlagts

för goodwill vid ombildning av enskilda företag till aktiebolag för att

undgå eller mildra dubbelbeskattningen. Intresset för sådana manipulationer

torde komma att minskas, om ersättning för goodwill bleve skattepliktig.

Den föreslagna omläggningen torde även medföra vissa taxcringstekniska

fördelar därigenom att köpare och säljare icke längre finge motstridande

intressen vid uppdelning av ett försäljningsbelopp å tillgångar av

goodwills natur och å materiella tillgångar, vilket tidigare ibland skapat

vissa svårigheter vid taxeringen.

Enahanda synpunkter anföras bl. a. av länsstgrelserna i Jönköpings och

Älvsborgs län.

Kommerskollegium anser, att de föreslagna bestämmelserna måhända

komme att underlätta affärsöverlåtelser och därigenom bidraga till att skapa

friare förhållanden för näringslivet.

] stort sett samtliga representanter för näringslivet uttala, att de föreslagna

bestämmelserna i princip vore riktiga.

De av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna ha i

åtskilliga yttranden varit föremål för diskussion. I ett antal yttranden, avgivna

av representanter för näringslivet, har därvid givits uttryck för den

uppfattningen, att övergångstiden borde förlängas.

Sålunda framhåller Sveriges industriförbund — som i princip icke har

något att erinra mot kommitténs förslag — att förbundet icke kunde instämma

i kommitténs uttalande, att den av departementschefen vid 1927

års riksdag åberopade risken för att säljaren skulle drabbas av för hård beskattning

komme att bortfalla genom införande av föreslagen avdragsrätt.

En rörelseidkare, som vid den föreslagna lagändringens ikraftträdande innehade

en av honom sedan lång tid driven rörelse med ett av honom upparbetat

goodwillvärde, hade hittills på grund av klart lagstadgande med

fullt fog räknat med detta såsom en tillgång, vilken han skulle kunna avyttra

utan att ersättningen för densamma komme att reduceras genom inkomstskatter.

Icke sällan utgjorde ett dylikt goodwillvärde den skattskyldiges

huvudsakligaste tillgång. Även om beskattningen av ersättningen anordnades

så, att verkningarna av den statliga inkomstskattens starka progressivitet

mildrades, skulle en reduktion av ersättningen med opåräknade skatter

i det enskilda fallet framstå såsom hård och obillig, särskilt i de talrika

fall, då rörelseidkaren vid upphörande arbetsförmåga huvudsakligen

vore hänvisad till denna ersättning för sin framtida försörjning. De övergångsbestämmelser

kommittén föreslagit för att mildra dylika verkningar

av lagändringen syntes icke tillfredsställande. En väsentlig förlängning av

övergångstiden vore av billighetsskäl starkt motiverad.

Mellankommunala prövningsnämnden framställer å andra sidan bestämda

erinringar mot att avdrag för avskrivning å goodwill enligt vissa grunder

skulle medgivas även för goodwillersättning, som utbetalats före lagstift
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

ningens ikraftträdande. Då parterna vid fastställandet av ersättningsbeloppet

tagit hänsyn till att köparen ej vore berättigad till avdrag vid beskattningen

för avskrivning å goodwillvärdet, syntes kommitténs förslag innebära

en omotiverad favör för köparen. Särskilt stötande skulle detta vara då goodwillersättning

utbetalats vid ombildning av enskilt företag till aktiebolag utan

verklig ändring av äganderättsförhållandena. Kommittén hade vidare föreslagit,

att säljaren skulle beskattas allenast för viss bråkdel av ersättningsbeloppet

vid avyttring av tillgång av goodwills natur inom sex år efter

ikraftträdandet av lagändringen, men att köparen skulle få avdrag för hela

ersättningsbeloppet. Att dessa bestämmelser kunna inbjuda till manipulationer

ligger i öppen dag. Enligt nämndens uppfattning måste därför ifrågavarande

bestämmelser omarbetas, varvid grundtanken bör vara full reciproc.

itet mellan skattskyldigheten för säljaren och avdragsrätten hos köparen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen

kunde icke finna det riktigt att medgiva avdrag för avskrivning å en

goodwillersättning, om vilken uppgörelse träffats före den föreslagna lagstiftningens

ikraftträdande och vars storlek fastställts under hänsynstagande

till nu gällande beskattningsregler. Vidare syntes den föreslagna bestämmelsen

att säljaren skulle beskattas endast för en viss bråkdel av goodwillersättning,

som erhållits vid försäljning inom sex år efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande, medan köparen skulle få avdrag för hela ersättningsbeloppet,

kunna inbjuda till manipulationer i skatteundandragande

syfte.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar, att med hänsyn till de särskilt

under senare år allt vanligare rörelseöverlåtelserna, varvid ersättning

för goodwill i avsevärd omfattning erhållits, det allmänna med bibehållande

av föreslagna övergångsbestämmelser rörande avskrivning å goodwill

torde komma att få vidkännas väsentligt reducerade skatteintäkter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att de föreslagna bestämmelserna

komme att medföra vissa svårigheter vid taxeringen då goodwill förvärvats

genom arv. En skattskyldig, som själv startat ett företag och därigenom

skapat ett goodwillvärde, torde emellertid som regel icke i sina räkenskaper

eller eljest redovisa något — för övrigt ovisst — goodwillvärde. Avskrivning

å sådant värde hade följaktligen icke kunnat ske. Därest särskilda

föreskrifter icke lämnades för fall som nu nämnts, torde arvtagare till sådan

skattskyldig vid överlåtelse av goodwillvärde bliva inkomstskattskyldig

för ersättningen, ehuru densamma i verkligheten bekommits genom

arv.

Länsstyrelsen framhåller vidare, att kommittén icke berört frågan om

eventuell ändring av förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Enligt

§ 3 mom. 2 h) nämnda förordning skulle såsom förmögenhetstillgång icke

upptagas bl. a. rätt till firmanamn, varumärke etc. Därest ersättning för

dessa goodwillvärden skulle taxeras såsom rörelseinkomst och bliva föremål

för avskrivning, uppstode frågan huruvida nämnda värden jämväl borde

redovisas såsom förmögenhet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Departementschefen. Jag har i huvudsak icke något att erinra mot kommitténs

förslag till ändrade bestämmelser rörande beskattning av ersättning

för rättighet av goodwills natur. I princip finner jag det sålunda vara

riktigt, att ersättning vid överlåtelse av sådana goodwillvärden som firmanamn

o. d. beskattas som intäkt av rörelse, eftersom dylik ersättning i regel

torde få betraktas antingen såsom en återvinning av tidigare avdragna

kostnader för reklam in. m. eller såsom företagsledarens i efterskott uttagna

lön. Ej heller mot den av kommittén föreslagna avdragsrätten för

avskrivning av anskaffningskostnaden för tillgång av goodwills natur, synes

någon vägande invändning kunna riktas. Jag finner sålunda i likhet med

flertalet remissinstanser, att de föreslagna bestämmelserna ur såväl taxeringstekniska

som rent affärsmässiga synpunkter äro tillfredsställande.

Såsom kammarrätten framhållit, kommer beskattning av ersättning för

goodwill i regel icke i fråga vid överlåtelse av rörelse, som bedrives i aktiebolagsform,

eftersom dylik överlåtelse (tftast sker genom försäljning av

aktierna. Emellertid bör beaktas, att vid en dylik överlåtelse något visst belopp

för goodwill icke betalas, varför köparen alltså icke får något nytt

avskrivningsunderlag. Detta är för övrigt icke något speciellt utmärkande

för värden av goodwills natur utan gäller alla andra tillgångar hos ett aktiebolag,

vilka kunna inverka vid prissättning å aktierna i bolaget, såsom

maskiner, inventarier, varulager o. s. v.

Den bristande enhetlighet i inkomstbegreppet, som skulle uppkomma vid

ett genomförande av kommitténs förslag, torde bliva tämligen betydelselös

om, såsom jag förut föreslagit, all intäkt vid försäljning av maskiner och

andra inventarier hänföres till intäkt av rörelse; i sådant fall skulle nämligen

bestämmelsen, att endast återbekomna värdeminskningsavdrag skola

beskattas som intäkt av rörelse, i fortsättningen bliva tillämplig endast å

intäkt genom avyttring av patenträtt och liknande tidsbegränsade rättigheter.

Några särskilda bestämmelser av den art länsstyrelsen i Kopparbergs län

påyrkat för beskattning av ersättning vid avyttring av ärvd rättighet av

goodwills natur synas enligt min mening icke erforderliga. De principer,

som i praxis (jfr anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen) tillämpas vid

beskattning av värdeminskningsavdrag, som återvunnits vid avyttring av i

arv erhållna maskiner eller andra inventarier, böra givetvis tillämpas även i

fråga om beskattning av ersättning vid avyttring av ärvd rättighet av

goodwills natur.

Med hänsyn bl. a. till svårigheterna att fastställa värdet av icke realiserad

rättighet av goodwills natur, anser jag att dylika värden ej heller framdeles

böra medräknas vid beräkning av skattskyldigs skattepliktiga förmögenhet.

Jag delar de betänkligheter, som från åtskilliga håll anförts mot de av

kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna. Sålunda är det även enligt

min mening obefogat att, såsom kommittén föreslagit, medgiva skatt
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

skyldig rätt till avdrag för avskrivning å anskaffningsvärdet av rättighet

av goodwills natur, som förvärvats före lagens ikraftträdande. Ersättningen

för sådan rättighet har bestäints med hänsyn till -vid förvärvet gällande beskattningsregler

och införande av avdragsrätt för köparen skulle medföra

en opåräknad vinst. Om köparen överlåter rättigheten efter det de föreslagna

lagändringarna trätt i kraft, bör däremot såsom intäkt upptagas allenast

skillnaden mellan den uppburna ersättningen och (den oavskrivna) anskaffningskostnaden.

Beträffande beskattningen av ersättning vid avyttring av tillgång, som

förvärvats före ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna, har kommittén

ansett vissa övergångsbestämmelser erforderliga för att gränsen

mellan skattefrihet och skatteplikt icke skulle bliva allt för markerad. De

föreslagna bestämmelserna äro emellertid ägnade att icke obetydligt komplicera

förfarandet. Vidare bör framhållas den bristande reciprocitet, som

skulle uppkomma om en säljare énligt dessa bestämmelser bleve skattskyldig

för endast en del av vinsten, under det att köparen finge obeskuren avskrivningsrätt.

Enligt min mening böra därför dessa komplicerade övergångsbestämmelser

icke föreskrivas. De skattskyldigas berättigade intressen

torde i allt fall få anses i erforderlig grad tillgodosedda, om blott tidpunkten

för lagändringens ikraftträdande bestämmes så, att innehavaren

av en rättighet av goodwills natur beredes möjlighet att vid en eventuell

överlåtelse därav vidtaga sådana dispositioner, som påkallas av det ändrade

skatterättsliga läget. I detta sammanhang vill jag även framhålla den möjlighet

till inkomstutjämning, som föreligger från och med den 1 januari

1951 genom att avdragsrätt medgivits för engångspremie vid pensionsförsäkring.

Detta medför att en företagare, vars sparade kapital ligger i vissa

goodwillvärden och som ämnar använda detta kapital för sin pensionering,

kan i samband med överlåtelsen av de ifrågavarande goodwillvärdena teckna

en pensionsförsäkring mot engångspremie och därigenom undvika en

omedelbar och på grund av progressiviteten tyngande beskattning.

4. Frågan om avdrag för avskrivning å s. k. organisationsköstnad.

Kommittén. Med organisationskostnader avser kommittén utgifter i samband

med bildande av företag såsom stämpelkostnader å aktier, advokatarvoden

m. m. Dessa kostnader stode enligt kommitténs mening till sin ekonomiska

natur goodwill nära. Enär dessa kostnader icke vore utgifter för

förvärvande av visst beskattningsårs intäkter medgåves enligt gällande beskattningsregler

icke avdrag för dylika omkostnader vid taxering. Om ersättning

för rättighet av goodwills natur komme att beskattas såsom intäkt

av rörelse, syntes konsekvensen fordra att avdragsrätt infördes för organisationskostnader

efter enahanda grunder, som föreslagits i fråga om kostnad

för anskaffning av rättighet av goodwills natur.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

65

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om införande av avdragsrätt för

avskrivning å organisationskostnad upptages till diskussion endast i ett

mindre antal av de avgivna remissyttrandena.

Samtliga de myndigheter, som upptagit förslaget till diskussion, avstyrk

a genomförande av förslaget.

Kammarrätten vill visserligen icke bestrida att vissa skäl skulle kunna

anses tala för att organisationskostnader i förevarande avseende erhölle

en likartad behandling som goodwillvärden, men ställde sig dock i sakens

nuvarande läge tveksam till förslaget. Huruvida avdrag genom årliga avskrivningar

borde medgivas för organisationskostnader vore ur principiell

synpunkt en betydelsefull fråga, för vars bedömande krävdes en mera fullständig

och allsidig belysning än som givits i det föreliggande betänkandet.

I första hand syntes sålunda böra närmare klargöras, vilka kostnader som

avsåges med begreppet organisationskostnad. Att döma av kommitténs motivering

(s. 103 i betänkandet) hade kommittén här åsyftat utgifter i samband

med bildande av företag såsom stämpelkostnader å aktier, advokatarvoden

in. m. Begreppet organisationskostnad torde emellertid enligt kammarrättens

mening vara mera vidsträckt. Kammarrätten finge härvid erinra

om att enligt 100 § 8 mom. nya aktiebolagslagen såsom organisationskostnad

ansåges ej allenast kostnader för bolagsbildningen och för ökning av

aktiekapitalet utan även kostnader för tekniskt, kommersiellt eller annat arbete,

vilket vore av väsentligt värde för organisationen av bolagets rörelse.

Innan avdrag för avskrivning å organisationskostnader i rörelse medgåves,

torde jämväl böra undersökas, huruvida måhända inom andra förvärvskällor

kunde förekomma kostnader av likartat slag, vilka borde erhålla en

motsvarande behandling i beskattningshänseende.

överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län och mellankommunala

prövningsnämnden anse att frågan om avdragsrätt för organisationskostnader

borde upptagas i ett större sammanhang. Sålunda framhåller

mellankommunala prövningsnämnden, att något direkt samband mellan

kostnaderna för bildande av aktiebolag och den föreslagna skatteplikten för

goodwillersättning i samband med överlåtelse av rörelse icke syntes föreligga.

Nämnden hade icke kunnat övertygas om att omläggningen av goodwillbeskattningen

såsom konsekvens borde medföra avdragsrätt för kostnader

för aktiebolagsbildning. Enligt nämndens mening borde frågan om

avdragsrätt för organisationskostnader upptagas i ett större sammanhang,

varvid frågan om utvidgad avdragsrätt för liknande kostnader i förvärvskällan

tjänst beaktades. Det torde få erinras om att betänkande med förslag

till avdrag för flyttningskostnader redan förelåge. Även möjligheten att

införa avdragsrätt för studiekostnader torde i detta sammanhang böra undersökas.

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att kommittén avvikit från aktiebolagslagen

genom att kommittén föreslagit alt vissa kostnader, vilka enligt

nämnda lag omedelbart måste avföras såsom löpande utgift i rörelsen,

skulle kapitaliseras och avskrivas samt genom att andra kostnader skulle

5 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 170.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

avskrivas under längre tid än aktiebolagslagen tilläte. Vidare hade begreppet

organisationskostnader givits en helt annan innebörd än som skett

i aktiebolagslagen. I motiven till sitt förslag hade kommittén nämligen uttalat,

bland annat, att kommittén med organisationskostnader avsåge utgifter i

samband med bildande av företag såsom stämpelkostnader å aktier, advokatarvoden

m. m. Då de skattskyldiga gärna ville åstadkomma överensstämmelse

mellan inkomstberäkningen i bokföring och deklaration, hade

man all anledning att befara att de föreslagna bestämmelserna skulle komma

att föranleda bokförings- eller deklarationsfel och även ge upphov till

felaktiga föreställningar om vad som vore god bokföringssed.

Det syntes vara nödvändigt att få sådana kostnader i samband med bildande

eller omorganisation av ett företag som stämpel å aktier, advokatarvoden

och registreringsavgifter behandlade för sig. Det kunde väl ifrågasättas

om tillräckliga skäl funnes för ändring av hittillsvarande praxis beträffande

sådana kostnader vid taxering. Ansåges emellertid avdrag böra

medgivas borde detta tydligen ske för det beskattningsår, då utgiften ägt

rum. Varje som helst anledning saknades att i strid med god köpmannased

vid taxering kapitalisera och avskriva dessa relativt obetydliga kostnader.

Sveriges industriförbund och ytterligare några representanter för näringslivet,

vilka i princip icke haft något att erinra mot förslaget, framhålla,

att med hänsyn till bestämmelserna i 100 § 7 och 8 mom. aktiebolagslagen

organisationskostnad borde få avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag

inom en period av 5 år i stället för av kommittén föreslagna 10 år.

Departementschefen. Kommitténs förslag om avdragsrätt för avskrivning

å s. k. organisationskostnader kan jag icke biträda. Kommittén har i detta

sammanhang behandlat endast kostnader för bolagsbildning och för ökning

av aktiekapital samt förvaltningskostnader och har således icke diskuterat

samtliga de kostnader, som inbegripas under 100 § 8 mom. nya aktiebolagslagen.

Kommitténs förslag om avdrag för årlig avskrivning å nyssnämnda

slag av kostnader torde ej heller stå i överensstämmelse med föreskriften

i 100 § 8 mom. nya aktiebolagslagen att kostnader, som nyss sagts,

över huvud icke få upptagas såsom tillgång.

IV. Beskattning av ackumulerad inkomst.

1. Inledning.

Huvudregeln i nu gällande skattelagstiftning är att beskattningsperioden

skall omfatta tolv månader och att denna period i princip skall betraktas

såsom en isolerad enhet. En sådan anordning fordrar regler, som

bestämt angiva till vilken period en inkomst eller utgift hör. Reglerna härom

finnas i 41 § kommunalskattelagen med anvisningar. Huvudregeln beträffande

förvärvskällan rörelse är, att inkomst av rörelse skall beräknas

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 170.

67

enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär på sätt närmare utvecklas

i punkt 1 tredje stycket anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen,

att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma »enligt

allmänt vedertagen köpmannased» bör i räkenskaperna uppföras såsom

inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta

penningar eller eljest kommit honom till handa. Beträffande övriga

förvärvskällor gäller enligt punkt 2 anvisningarna till nämnda paragraf, att

inkomst skall anses hava åtnjutits under det år densamma är att anse såsom

verkligen förvärvad och till sitt belopp känd; detta är framför allt

förhållandet, då inkomsten uppburits av den skattskyldige eller blivit för

honom tillgänglig för lyftning. Å andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna

för inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det år, då de

verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de avse inkomst,

som tidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta.

I enlighet härmed skola t. ex. fordringar för utfört arbete räknas såsom

intäkt för det år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart

guldits, avräknas från intäkterna det år, varunder de betalas.

Om det alltså i och för sig är nödvändigt för beräkning av skattskyldigs

inkomst, att inkomsten hänföres till viss begränsad tidsperiod, kan man

emellertid ej bortse ifrån att ett alltför strängt vidhållande av regeln om

att beskattningsåret skall betraktas såsom en isolerad enhet måste medföra

vissa olägenheter. Dessa sammanhänga framför allt med problemen om

utjämning av beskattningen av onormalt stora inkomster, vilka kommit

att belöpa på ett visst beskattningsår, genom fördelning av inkomsternas

beskattning på flera år, samt om kvittning av förluster, som uppkommit

under ett beskattningsår, mot vinster under ett följande.

Spörsmålen hava i vissa speciella fall beaktats i svensk skattelagstiftning.

Kommittén erinrar om bestämmelserna i 28 § 2 mom. andra stycket

kommunalskattelagen, enligt vilka skattskyldig under vissa förutsättningar

äger att fördela ersättning, som erhållits vid förlust av fartyg, å flera år,

förordningen den 30 juni 1943 med särskilda bestämmelser angående taxering

för inkomst av under år 1943 stormfälld skog, som under vissa förutsättningar

medgav skattskyldig rätt till uppskov med taxering för vissa

inkomstbelopp, lagstiftningen om investeringsfonder m. m. Genom framför

allt reglerna om värdering av lager och om fri avskrivning av inventarier

hava emellertid vissa skattskyldiga beretts möjlighet att i väsentlig utsträckning

själva reglera sin beskattning, så länge de innehava objekt, å

vilka av- och nedskrivningar kunna göras. Rätten att omlägga räkenskapsåret

innebär också en betydande möjlighet att utjämna vinster och förluster

mot varandra.

Beträffande engångsersättning vid upplåtelse för obegränsad tid av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet har spörsmålet lösts så, att sådan

upplåtelse skall anses lika med avyttring av fastighet och att engångsersättningen

därvid skall betraktas som köpeskilling (punkt 5 anv. till 21 §*

punkt 5 anv. till 24 § och punkt 4 anv. till 35 §).

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Gällande regler om det beskattningsår, till vilket en intäkt skall hänföras,

då fråga är om annan förvärvsverksamhet än rörelse, innebära, som framgår

av det föregående, att en skattskyldig skall beskattas för en intäkt det

år han uppbär densamma även om intäkten t. ex. avser ersättning för flera

års arbete och faktiskt hänför sig till annat beskattningsår. Otvivelaktigt

föranleda dessa regler i åtskilliga fall en beskattning, som för den skattskyldiga

måste te sig obillig.

I samband med framläggande för 1947 års riksdag av 1945 års statsskatteberednings

förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m.

förklarade dåvarande departementschefen, att en del av de invändningar,

som i speciella avseenden riktats mot förslaget, i möjligaste mån borde tillmötesgås

genom detaljreformer i skattesystemet så långt tekniskt användbara

lösningar kunde finnas. Detta vore bl. a. fallet med påpekandet, att

personer med mycket ojämna inkomster drabbades särskilt hårt av skatteskalans

progressivitet. Departementschefen hänvisade till att utredning härom

pågick genom 1944 års allmänna skattekommitté.

Frågan om beskattning av ackumulerad inkomst har även varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet. Vid behandlingen av den vid 1947 års riksdag

framlagda propositionen nr 147 med förslag till förordning om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. föreslog sålunda

samma års bevillningsutskott, i anledning av väckt motion, skrivelse

till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande frågan om lättnad

i beskattningen av den ersättning, vilken en arrendator erhållit för mistad inkomst

vid avstående av arrenderätt i samband med expropriation av fastighet.

Utskottet anförde därjämte bl. a. följande (betänkande nr 32):

Då den ersättning, som uppbäres av fastighetsägare vid expropriation av

fastighet, i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget icke tages till

beskattning såsom realisationsvinst, medför detta den konsekvensen, att ersättningen,

till den del den är att hänföra till avyttringen av den å marken

växande skogen, i stället beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.

För denna del av ersättningen kommer skattefrihet sålunda icke att åtnjutas.

Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke även vad angår

sådan ersättning skäl kunna anses tala för en skattelättnad av det slag,

som av utskottet befunnits påkallad beträffande av arrendatorer uppburna

ersättningar.

Vidare må här hänvisas till att 1949 års bevillningsutskott i sitt betänkande

nr 28 framhållit, att frågan om beskattning av inkomst, som uppkomme

på grund av avverkning av skog i samband med expropriation av

mark för framdragande av kraftledning, i viss mån kunde anses tillgodosett

genom 1944 års skattekommittés förslag, vilket utskottet utgått från skulle

komma att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Till nämnda förslag

har 1949 års bevillningsutskott hänvisat jämväl i sitt betänkande nr 17, vari

bevillningsutskottet avstyrkt motionen om särskilda bestämmelser rörande

beskattning av engångsbelopp,, som reservofficer eller reservunderofficer erhölle

i stället för årlig pension. Vidare har 1950 års bevillningsutskott hän
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

visat till sagda förslag dels i sitt betänkande nr 13, däri utskottet i anledning

av väckta motioner framhåller, att det vore önskvärt om den ifrågasatta

lagstiftningen även kunde vinna tillämpning beträffande återvinning

av värdeminskningsavdrag för inventarier även i andra fall än då avyttring

skett i samband med överlåtelse av rörelse, dels ock i sitt betänkande nr 21,

däri utskottet avstyrkt motion om fördelning i beskattningshänseende på

olika år av viss retroaktiv ersättning till tjänstemän på indragnings- eller

disponibilitetsstat.

Sveriges författareförening och Konstnärernas riksorganisation ha i till

Konungen ställda skrivelser den 9 maj och den 14 juni 1949 hemställt om

sådan ändring av skatteförfattningarna, att viss genomsnittsbeskattning av

inkomst av litterär och konstnärlig verksamhet möjliggjordes.

2. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Ehuru kommittén anser det önskvärt att frågan om ojämna inkomsters

beskattning bleve föremål för en allsidig utredning, har kommittén funnit,

att en sådan utredning skulle fördröja lösningen av de särskilt hårt

drabbade skattskyldigas problem. Kommittén har därför framlagt förslag

till en lösning av allenast de för närvarande mest trängande spörsmålen.

Kommittén hade härvid funnit det framför allt angeläget att söka finna

en skälig anordning av beskattningen i sådana fall, då under ett beskattningsår

åtnjuten inkomst intjänats eller eljest motprestation i någon form

lämnats under ett flertal år. Inkomst av denna art borde enligt kommitténs

mening i princip beskattas som om den influtit under de år den ä verkligheten

hänförde sig till. Sak samma måste anses gälla om inkomsten utgjorde

verklig eller beräknad ersättning för mistade inkomster under

flera år. Så snart det vore fråga om dylik ackumulerad inkomst, varmed

kommittén avsåge på en gång influten inkomst, som hänförde sig till minst

två år, vilka föregått eller följde efter beskattningsåret, vore ur rättvisesynpunkt

en begränsning av progressionens verkningar särskilt angelägen.

Som syntes använde kommittén begreppet ackumulerad inkomst i jämförelsevis

snäv bemärkelse. För att ackumulerad inkomst enligt denna definition

skulle föreligga måste således inkomsten hänföra sig till minst

två år, vilka antingen föregått eller följde på det beskattningsår, under vilket

inkomsten influtit. Den omständigheten att exempelvis tantiem för ett

visst beskattningsår bleve tillgängligt för lyftning först under följande år

eller eljest inkomst av tjänst eller av tillfälligt uppdrag bleve tillgänglig

för lyftning först året efter det då inkomsten intjänats innebure således

enligt denna definition icke någon ackumulering. Kommittén ansåge, att

skattelindring borde kunna komma i fråga även om ackumuleringen varit

en följd av den skattskyldiges egna åtgöranden.

Ackumulerad inkomst kan enligt vad kommittén konstaterar förekomma

inom alla inkomstarter och reglerna om uppmjukning av beskattningen

av dylika inkomster borde därför i princip icke begränsas till visst eller

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vissa slag av inkomster. Emellertid skulle det enligt kommitténs uppfattning

möta oöverkomliga praktiska svårigheter att låta samtliga de fall av ackumulerad

inkomst, som förekomme inom förvärvskällan inkomst av rörelse,

bliva föremål för skattelindring. Kommittén hade därför sett sig nödsakad

föreslå, att de nya bestämmelserna, såvitt angår inkomst av rörelse,

endast skulle tillämpas i nedan angivna fall, nämligen:

1. Vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet

(exempelvis uppfinnarverksamhet);

2. Inkomst vid avyttring av varumärke, firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur;

3. Inkomst vid avyttring i samband med överlåtelse av rörelse av för

stadigvarande bruk avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka

icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänfördes till byggnad;

samt

4. Vad som influtit vid avyttring i samband med överlåtelse av rörelse

av i rörelsen befintliga varor och produkter, dock endast i den mån det

influtna beloppet överstege varornas eller produkternas i räkenskaperna

upptagna värde.

Även i fråga om förvärvskällan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

har viss begränsning beträffande tillämpningen föreslagits. Realisationsvinst

torde i regel kunna likställas med ackumulerad inkomst, men det

torde i det särskilda fallet vara förenat med avsevärda svårigheter att avgöra

om så vore fallet, vartill komme, att realisationsvinst vore av annan

natur än andra inkomster. Kommittén hade därför föreslagit, att realisationsvinster

skulle undantagas från den föreslagna lagstiftningen. Frågan

hade därjämte enligt vad kommittén framhåller kommit i ett helt annat

läge genom de föreslagna nya reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Om dessa regler lagfästes, bleve frågan om lindring av progressionen vid

beskattning av realisationsvinst mindre aktuell.

Då olägenheterna i beskattningshänseende för en skattskyldig, som

uppbure en ackumulerad inkomst, i huvudsak sammanhängde med den

statliga inkomstskattens progressivitet, borde principen för beskattningen

av ackumulerad inkomst vara, att den statliga skatt, som skulle utgå å

densamma, i möjligaste mån överensstämde med den som skulle ha utgått,

om inkomsten influtit normalt under de år, å vilka den belöpte.

Det framlagda förslaget (i betänkandet betecknat som alternativ I) som

endast berör den statliga men icke den kommunala beskattningen, innebär

i korthet, att den ackumulerade inkomsten skall fördelas på det antal

år, under vilka den förvärvats. Av praktiska skäl föreslås, att det antal

år, på vilket inkomsten må fördelas, icke får överstiga tio samt att inkomsten,

i de fall då utredning icke kan förebringas om det antal år, till vilka

den hänför sig, skall antagas ha belöpt å tre år. Sedan man uppdelat inkomsten

i lika delar på det antal år, till vilka inkomsten hänför sig, skola

dessa inkomstdelar tilläggas de under respektive år fastställda beskattningsbara

beloppen eller beskattningsbara inkomsterna. Skillnaden mellan

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

det sålunda beräknade nya beskattningsbara beloppet (beskattningsbara

inkomsten) för ettvart år och det för den skattskyldige redan tidigare bestämda

beskattningsbara beloppet (beskattningsbara inkomsten) för samma

år utgör det belopp, som i detta sammanhang skall skattläggas. Uträknandet

av .skatten å den sålunda fördelade inkomsten (som således

beskattas på toppen av resp. års inkomster) skall — för att systemet icke

skall bliva alltför tungrott — ske med tillämpning av det procenttal för

slutlig skatt, som fastställts för det taxeringsår, då inkomsten tages till

beskattning.

Skattskyldig, som önskar att skatten å av honom åtnjuten ackumulerad

inkomst skall beräknas enligt ovan angivna regler, har enligt kommitténs

förslag att därom göra framställning hos prövningsnämnden i det län,

där han skall utgöra statlig inkomstskatt. Ansökningen skall ingivas till

länsstyrelsen senast den 31 december under taxeringsåret näst efter det

beskattningsår, under vilket den ackumulerade inkomsten åtnjutits, dock

att ansökningen må ingivas vid en senare tidpunkt i vissa fall, då taxering

ändrats eller eftertaxering åsatts.

Enligt kommitténs mening är en viss begränsning av rätten att komma

i åtnjutande av skattelindring nödvändig. Kommittén föreslår därför, att

en spårregel införes och att denna bestämmes så, att den särskilda skatteberäkningen

skall kunna komma i fråga endast om den skattskyldiges statliga

inkomstskatt därigenom nedbringas med minst 100 kronor och under

förutsättning därjämte, att den ackumulerade inkomsten uppgår till minst

3 000 kronor.

3. Remissyttrandena.

I huvudsak har kommitténs förslag om särskilda bestämmelser för beskattning

av ackumulerad inkomst tillstyrkts av flertalet remissinstanser,

därvid dock i åtskilliga av de avgivna remissyttrandena understrukits

att, såsom kommittén förutskickat, förslaget borde betraktas som

ett provisorium i avvaktan på en generell undersökning av ojämna inkomsters

beskattning.

Endast överståthållarämbetet avstyrker förslaget i dess helhet

under framhållande av att förslaget måste leda till stora svårigheter

vid avgörandet av vilka inkomster som äro att hänföra till ackumulerade

inkomster samt att förslaget framstode som ytterligt tungrott i den praktiska

tillämpningen. Den nuvarande taxeringsorganisationen kunde icke anses

vara mäktig att mottaga en sådan ökning av arbetsbördan.

Länsstgrelsen i Stockholms län och mellankommunala prövningsnämnden,

som icke ha något att erinra mot att beskattningen av de i betänkandet

angivna ackumulerade inkomsterna lindras, finna det tekniska förfaringssätt,

som föreslagits, vara olämpligt och föreslå att problemet i stället löses

i överensstämmelse med reglerna i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen

rörande beskattning av inkomst av ersättning på grund av försäkring för

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förlust av fartyg. Den skattskyldige skulle tillförsäkras rätt att efter eget

val fördela en ackumulerad inkomst på beskattningsåret och de två därpå

närmast följande åren. Efter prövningsnämnds medgivande skulle fördelning

på längre tidsperiod kunna medgivas, om synnerliga skäl förelåge.

Skånes handelskammare, som i princip tillstyrkt förslaget, framhåller att,

då den ackumulerade inkomsten enligt förslaget alltid skulle fördelas på

närmast förflutna år, det icke kunde undvikas att de på dessa år fördelade

tilläggsbeloppen genom skatteprogressionen regelmässigt bleve för högt beskattade

i sådana fall, då den ackumulerade inkomsten utgjorde engångsersättning

för avtalad inkomst under kammande år, varvid den skattskyldige

samtidigt icke kunde räkna med någon annan framtida inkomst.

Bl. a. kunna sådana fall inträffa, då engångsersättningen utginge i stället

för pension eller då den utgjorde kapitaliserat värde av fastställd lön för

återstod av avtalad anställningstid. Ehuru kommittén även för egen del

ansett dessa erinringar berättigade, hade kommittén likväl med hänsyn till

svårigheterna att för dessa fall finna en praktiskt lämplig lösning stannat

för att även här tillämpa en skatteberäkning enligt förslagets allmänna

regler. Enligt handelskammarens mening borde emellertid ej vara uteslutet

att med användande av någon lämplig form av preliminär förtaxering

komma till rätta med dessa fall, eventuellt på så sätt att engångsbeloppet

allt efter förhållandena fördelades antingen på det antal kommande år,

varför beloppet vore avsett, eller — om sådan fördelningsgrund saknades —

inom visst fastställt antal år samt preliminärt beskattades för ett vart av

dessa år efter den skattesats, som gällde det år, då engångsbeloppet erhölles,

för att därefter successivt avräknas vid debitering av slutlig skatt antingen

för dessa beskattningsår eller vid avveckling av den skattskyldiges dödsbo.

Kooperativa förbundet anför liknande synpunkter.

Åtskilliga myndigheter, vilka tillstyrkt förslaget, ha uttalat farhågor för

den ökning av arbetsbördan för prövningsnämnderna och taxeringsavdelningarna,

som ett genomförande av förslaget torde komma att

medföra. Härutöver göras i flera av de avgivna yttrandena invändningar

i särskilda hänseenden mot det framlagda förslaget.

Från remissyttrandena må i dessa delar följande här återgivas.

Kammarrätten framhåller, att det förslag, som framlagts, byggde på samma

principer, som låge till grund för eftertaxeringsinstitutet. Enligt kammarrättens

uppfattning vore detta en lämplig utgångspunkt. Om en intäkt

hänförde sig till flera år, borde det vid utformningen av de nu ifrågasatta

bestämmelserna eftersträvas, att skatten för denna intäkt i möjligaste mån

komme att motsvara de skattebelopp, vilka skulle hava påförts, för den

händelse intäkten i verkligheten influtit under dessa år. Överensstämmelsen

med eftertaxeringsinstitutet inskränkte sig emellertid till själva grundprincipen.

Vid metodens utformning hade schabloniseringar skett i flera avseenden.

Skatten bleve fördenskull i allmänhet icke exakt densamma, som

skulle hava påförts, om intäkten tagits till beskattning med vederbörligt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

73

belopp för varje särskilt år. Enligt kammarrättens mening gjorde man ej

kommitténs förslag full rättvisa, om man däri såge endast ett förenklat och

tämligen bristfälligt förfarande i syfte att efterlikna eftertaxeringsinstitutet.

Vad förslaget innebure vore framför allt, att detsamma utgjorde ett försök

att tillskapa vissa bestämda och i praktiken någorlunda lätt tillämpade

normer för skattens beräkning i fråga om ackumulerade inkomster. Kommittén

föresloge med andra ord en helt ny metod, som i varje fall beträffande

det rent tekniska förfarandet gåve klar vägledning för taxeringsmyndigheterna

om hur skatten i förekommande fall skulle beräknas. I detta avseende

hade kommittén utan tvivel fört denna mycket svårlösta fråga ett avsevärt

steg framåt. Att på grund av utredningssvårigheter rent skönsmässiga bedömanden

i betydande utsträckning — särskilt beträffande vissa inkomstarter

— komme att bliva nödvändiga, om förslaget genomfördes, vore dock

uppenbart. Detta förhållande kunde naturligtvis betraktas såsom en svaghet

hos metoden. Kammarrätten hölle emellertid icke för sannolikt, att det

över huvud taget vore möjligt att utforma en metod, där skönsmässiga avgöranden

kunde undvikas. Vid förslagets bedömande måste hänsyn tagas

därtill.

Kommerskollegium påpekar, att genom den år 1947 ändrade skattelagstiftningen

en starkare progressivitet i beskattningen genomförts. Då en beskattningsperiod

i regel blott omfattade ett år, kunde, såsom kommittén påpekat,

en onormalt hög inkomst under visst år komma att drabbas oskäligt

hårt, därest densamma icke fördelades på erforderligt antal år. Det måste

därför, enligt kollegii förmenande, hälsas med tillfredsställelse att förslag

om sådan utjämning nu framlagts. Vad anginge inkomst av rörelse hade

dock de föreslagna reglerna angivits skola avse allenast vissa särskilt omnämnda

fall. Därigenom torde skiftningar i den årliga inkomstens storlek

för näringsidkare icke i tillräckligt hög grad komma att bli beaktade. Då

emellertid kommittén förutskickat, att en allsidig utredning av frågan om

ojämna inkomsters beskattning borde komma till stånd, ansåge kollegium

för närvarande icke något vara att erinra mot införande av de föreslagna

bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner den föreslagna begränsningen av

begreppet ackumulerad inkomst vara väl avvägd med hänsyn till att de föreslagna

bestämmelserna icke avsåge en slutgiltig lösning av frågan om

ojämna inkomsters beskattning utan syftade till att mildra progressiviteten

i de fall, där nuvarande bestämmelser verkade särskilt obilligt.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner förslaget fylla ett mycket starkt behov,

varför länsstyrelsen uttalade sin anslutning till detsamma.

Sveriges industriförbund och ett flertal övriga representanter för näringslivet

framhålla, att det vore synnerligen beklagligt, att kommitténs överväganden

av olika möjligheter att genom generella bestämmelser mildra

progressionens verkningar å alla ojämna inkomster icke lett till resultat.

Behovet av bestämmelser, ägnade att åtminstone i vissa fall reducera den

skattebörda som för närvarande drabbade ojämna inkomster till mera rim
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

liga proportioner, vore emellertid så trängande, att förslaget borde godtagas

som ett provisorium.

Sveriges skogsägareförbund biträder till alla delar kommitténs förslag.

Speciellt med hänsyn till skogsbruket vore det angeläget, att en sådan uppmjukning

komme till stånd. Det hade, när skogsbeskattningen i olika sammanhang

varit under behandling, påvisats, att skogsbrukets avkastning

mycket ofta utfölle periodiskt och med större samlade belopp på en gång.

Särskilt gällde detta det mindre och medelstora skogsbruket. Vid smärre

skogsbruksenheter med tämligen liten årsavkastning vore det såväl av ekonomiska

som skogstekniska orsaker vanligen ändamålsenligt att samla flera

års tillväxt till större avverkningar och därpå grundade, mer betydande

försäljningsposter på en gång. Växlingarna i konjunkturerna på trävaruoch

cellulosamarknaderna föranledde jämväl viss periodicitet i avverkningarna

och skogsbrukets avkastning. Ett gott konjunkturläge för träindustrierna

med ökat råvarubehov och stigande virkespriser plägade normalt

utlösa ökade avverkningar från de mindre skogsfastigheterna, varvid

flera års tillväxt som regel uttoges på en gång. Under ett sämre konjunkturläge

gjordes sedan motsvarande minskningar i avverkning samt besparing

i tillväxt. Inom skogsbruket ägde av dessa orsaker normalt en ackumulering

av skattepliktig inkomst rum. Än mer extremt kunde denna ackumulering

framträda i de fall, då skogsbruket enligt därför gällande, särskilda

regler beskattades i samband med försäljning av fastighet. Hade skogsägaren

under sitt innehav av fastigheten fört en försiktig awerkningspolitik

samt därigenom besparat tillväxt och bringat upp fastighetens virkesförråd,

så beskattades vid försäljningen förrådsökningen och därav föranledd värrestegring

hos skogen såsom inkomst av skogsbruk. Denna ackumulering

kunde föranleda samt hade även i ett stort antal fall föranlett, att skogsägarens

strävan att bygga upp ett bättre skogsbestånd för honom väsentligen

resulterat i en obilligt hög skatt.

En uppmjukning av beskattningen av ackumulerad inkomst vore därför

i synnerligt hög grad icke blott ett skogsvårdsintresse utan ägde jämväl

allmän skogspolitisk betydelse. En lagändring på denna punkt skulle verksamt

bidraga till att befrämja nu pågående strävanden att förbättra skogstillståndet

och höja virkesförråd och tillväxt i vårt lands skogar.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller liknande synpunkter.

Svenska uppfinnareföreningen finner förslaget vara ett steg i rätt riktning

men framhåller, att det endast till en del löste det nuvarande skattesystemets

ogynnsamma verkningar i fråga om beskattning av ersättning vid

överlåtelse av uppfinning. I

I några av de avgivna remissyttrandena ha till närmare diskussion upptagits

frågan om tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna

och några därmed sammanhängande spörsmål.

Några remissinstanser ha därvid, framför allt med hänsyn till den mycket

stora arbetsökning ett genomförande av förslaget väntades medföra,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

75

ifrågasatt begränsning av tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna

till viss eller vissa inkomstarter.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Skaraborgs län att med hänsyn till de

stora taxeringstekniska svårigheter, som vore förenade med kommitténs

förslag, starka skäl måste kunna åberopas för de fall, å vilka det borde

göras tillämpligt. Vidare borde även det kravet uppställas, att behovet av

ändrade beskattningsregler blivit ådagalagt och av erfarenheten styrkt.

Länsstyrelsen kunde emellertid icke finna, att dessa förutsättningar vore

för handen i alla de fall, där kommittén ansett nya beskattningsregler erforderliga.

Sålunda torde i förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet

möjlighet föreligga att utan ändrad lagstiftning i avtalsväg fördela exempelvis

skogslikvider på flera beskattningsår och därigenom åstadkomma

progressionsutjämning. Visserligen kunde vid avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken svårigheter i beskattningsväg understundom

uppkomma, men även här hade den skattskyldige möjlighet att genom

successiv försäljning av skog fördela beskattningen under tiden för sitt innehav

av fastigheten. Frågan om ackumulerade inkomster i berörda förvärvskälla

sammanhängde för övrigt med den aktuella frågan om en omläggning

av jordbrukets taxering efter bokföringsmässiga grunder. Det sätt

varpå sistnämnda fråga komme att lösas torde röna inverkan även på spörsmålet

om taxering av ackumulerade inkomster av jordbruk och skogsbruk.

Vidare kunde framhållas, att inom förvärvskällorna annan fastighet

och kapital ackumulerade inkomster förekomme så sällan, att dessa inkomstarter

borde kunna helt uteslutas i detta sammanhang. I fråga om förvärvskällan

inkomst av rörelse komme förslagets genomförande att leda

till den egendomliga konsekvensen, att vid överlåtelse av själva rörelsen

återvinning av dold reserv i varulager skulle betraktas som ackumulerad

inkomst med påföljd av vinstens fördelning på flera beskattningsår under

det att i alla övriga fall reserven alltjämt skulle odelat tagas till beskattning

så snart den upplöstes. Den fria lagervärderingen innebure ett uppskov

med beskattningen, men förutsättningen därför vore ju, att vinsten i

sinom tid bleve till fullo beskattad. Skäl att i detta speciella fall åstadkomma

lindring i beskattningen genom uppdelning på flera år syntes icke föreligga.

Även om länsstyrelsen sålunda icke kunde helt instämma med kommittén,

ansåge länsstyrelsen likväl en modifikation av gällande beskattningsregler

vara motiverad för vissa slag av inkomster. Detta gällde i fråga om

förvärvskällan inkomst av tjänst samt sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

som vore jämförlig med intäkt av tjänst. Länsstyrelsen syftade

därvid närmast på sådana fall, då ersättning för flera föregående års arbete

utbetalades under ett beskattningsår eller pension utginge i form av engångsersättning.

Hit kunde även hänföras den inkomstkategori, som av kommittén

rubricerats såsom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet. Det syntes därför böra övervägas, om icke en avgränsning till

förevarande jämförelsevis enhetliga beskaltningsområde lämpligen borde

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

kunna ske. Därigenom vunnes i varje fall en väsentlig lättnad i arbetet, och

tillämpningen skulle icke heller bereda prövningsnämnderna några större

svårigheter. De nya beskattningsreglerna komme även att få betydelse för

de mer markanta och ömmande fallen, där lindring i progressionen framträdde

såsom särskilt önskvärd ur rättvisesynpunkt och där behovet av ändrad

lagstiftning sålunda måste anses mest trängande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter i fråga om skattelindring

för skogsinkomster, huruvida icke skattelindringen borde begränsas

allenast till sådant fall, då fråga vore om intäkt genom försäljning av skog

i samband med marken. Länsstyrelsen framhåller, att redan nu stode det i

en skogsägares makt att genom överenskommelse med virkesköpare fördela

större köpeskillingar på betalningsterminer, fallande över ett flertal

beskattningsår. Ett sådant förfaringssätt hade länsstyrelsen funnit vara

mycket vanligt, för att icke säga regelmässigt. Införandet av regler, som

medgåve skattskyldig att uttaga engångslikvider utan att drabbas av den

sedvanliga progressiva beskattningen, funne länsstyrelsen på grund därav

mindre ändamålsenlig. Skogsägare skulle därav allenast frestas att frångå

sina normala betalningsvanor och förfoga över större inkomstbelopp utan

återhållande progressivbeskattning. Motsvarande möjligheter stode emellertid

icke en skattskyldig till buds, när fråga vore om intäkt av skog, som

försåldes i samband med marken.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar starka betänkligheter i fråga

om de föreslagna bestämmelsernas tillämpning å intäkt av skogsbruk.

Länsstyrelsen anför:

För åtskilliga län, där skogsbruket spelar en stor roll, torde en tillämpning

av förordningen beträffande skogslikvider komma att bliva rätt vanlig.

Här torde ofta tillämpningssvårigheter komma att uppstå. Enligt motiven

har man tänkt sig att uppdelning skall kunna ske, då en försäljning

omfattar mera än två års tillväxt. Hur man skall beräkna denna tillväxt, utsäges

icke, och givetvis kan man härvidlag få ledning av de vid fastighetstaxeringen

åsatta produktivitetsfaktörerna (bonitet, skogstillgång, areal).

Att ålägga den skattskyldige bevisskyldighet i detta hänseende är väl uteslutet.

Förfarandet, även om det göres mera schablonmässigt, blir emellertid

förenat med rätt mycket arbete. Och hur skall man förfara med en skattskyldig,

som en följd av år gör större uttag än två års tillväxt? En person

som köper ett skogsskifte med sparad skog kan teoretiskt sett under en

följd av 10 år uttaga årligen tre års tillväxt. Skall man under vart och ett

av dessa år vara nödsakad att räkna med ackumulerade inkomster, så får

man en hel serie år, då man måste räkna med tidigare års omräkningar.

Detta kan komma att medföra mycket besvärligt arbete för länsstyrelserna.

I detta län handlades enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

inemot 1 000 fall av merinkomst av skogsbruk, så gott som samtliga

hänförliga till 1946 års inkomster. Antalet fall, som enligt kommitténs

förslag skulle hava varit att hänföra till ackumulerade inkomster, torde ha

varit långt större. Det måste därför förväntas att i detta län den föreslagna

förordningens tillämpning kommer att påkallas i mycket stor utsträckning

vid skogsbruk, helst som försäljning i större poster kommer att stimuleras

av möjligheten att få beskattningen lindrigare än förr kunnat ske. För läns
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

styrelsen kommer därför den föreslagna lagstiftningens genomförande att

medföra ytterligare en betydande arbetsbörda och man måste förutsätta^ en

ökning av antalet landskontorister med minst två personer. Dessutom måste

förutsättas ökning av biträdespersonalen för expeditionsarbetet.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att då ifrågakomna skattelindring

vore en nyhet i lagstiftningen och erfarenhet därför saknas om, hur reglerna

om ackumulerad inkomst komme att verka, syntes man för närvarande

böra inskränka rätten till skattelindring till att avse allenast de mest ömmande

fallen. Åtminstone torde enligt länsstyrelsens mening skäl föreligga

att icke redan nu medgiva skattelindring i de fall, där i samband med rörelseöverlåtelse

dolda reserver framkomme vid avyttring av inventarier och

varulager.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund vitsordar behovet av lagstiftning

i ämnet för en del speciella fall, men dessa måste starkt avgränsas,

så att tolkningssvårigheter i görligaste mån undvekes.

I några av de avgivna remissyttrandena ha å andra sidan ifrågasatts viss

utvidgning av de föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller sålunda, att kommittén icke torde

ha beaktat det fall, då en rörelse, vars verksamhet ginge ut på att utnyttja

viss eller vissa uppfinningar, sålde patent eller annan tidsbegränsad

rättighet, eventuellt i samband med rörelsens överlåtande. Vid en sådan

försäljning uppkomme understundom en betydande inkomst, som kunde

hänföra sig till minst 2 år och borde behandlas såsom ackumulerad.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter, om icke även inkomst av tomtförsälj

ningsrörelse, vilken ofta hänförde sig till flera år, borde räknas som

ackumulerad inkomst.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser i likhet med kommittén, att

realisationsvinst vore en typisk sådan inkomst, som borde falla ijnder de

föreslagna bestämmelserna. Tiden för innehavet av den försålda egendomen

borde därvid vara en godtagbar objektiv norm för det antal år, på vilka

inkomsten borde fördelas i progressivskattehänseende. Till skillnad från

kommittén ansåge länsstyrelsen icke, att de föreslagna ändringarna av reglerna

för realisationsvinstbeskattningen minskade aktualiteten av de åtgärder,

varom nu vore fråga. De båda åtgärderna grundade sig nämligen på

helt olika premisser, vilka var och en krävde sin speciella bedömning. En

annan sak vore, att antalet ansökningar om tillämpningen av förordningen

om ackumulerad inkomst icke torde bliva så många, i vart fall icke om den

av länsstyrelsen förordade proportionellt reducerande bcskattningsskalan

komme till användning.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare framhåller, att förslaget

om att dold reserv skulle beräknas till skillnaden mellan anskaffningsvärde

och bokfört värde icke vore affärsmässigt hållbart i tider av vikande

konjunkturer utan det högsta bruttovärde som då kunde ifrågakomma vore

lagrets dagsvärde. Handelskammaren ansåge därför att föreskrift borde in
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

tagas därom att säljaren dock icke skulle vara skyldig tillämpa högre värde

än dagsvärdet.

Liknande synpunkter anföras av Sveriges köpmannaförbund, som anför:

Det nu rådande systemet, enligt vilket all framtagen vinst å varulager beskattas

progressivt vid statlig taxering, innebär också, att man hårt beskattar

den skenvinst, som framkommer till följd av penningvärdets försämring.

I själva verket konfiskerar man därmed en del av företagarens kapital.

De sakkunnigas förslag innebär visserligen en förbättring i berörda hänseende,

men förbundet finner alltjämt, att faran för toppbeskattning av

dylika skenvinster är utomordentligt stor. Ur denna synpunkt borde en beräkning

av penningvärdets försämring få göras med stöd av indices för

olika branscher, så att man får fram hur stor del av vinsten, som verkligen

motsvaras av genom nedskrivning bildad dold reserv. Man torde sålunda

kunna fastställa en »dold ingångsreserv», som får ökas med index för

branschen och beskattas i särskild ordning, varefter varje års verkliga reservökning

också får omräknas efter index. Man skulle på detta sätt kunna

få fram den verkliga dolda reserv, som bör fördelas, och den del av vinsten,

som därutöver utgör »försäljningsvinst». Den dolda reserven borde, om den

skattskyldige begär det, beskattas efter den procent, som skulle ha gällt om

reservökningen beskattats, när den kom till. »Försäljningsvinsten» skulle i

vanlig ordning beskattas för det senaste beskattningsåret. Till undvikande

av alltför komplicerade bestämmelser bör enligt förbundets mening de i 1 §

givna reglerna förslagsvis kompletteras med en bestämmelse som tredje

stycke och av följande lydelse: »Kan den skattskyldige förebringa fullständig

utredning om framtagen inkomsts fördelning på olika år, skall skatteberäkningen

efter yrkande av den skattskyldige ske på grundval av denna

utredning, varvid inkomst, som hänför sig till tid tio år före beskattningsåret,

beskattas som om beloppet utgjort inkomst närmast utöver den lägsta

beskattningsbara inkomsten under något av åren under tioårsperioden. Beloppet

sammanräknas ej med de olika framtagna reserver, som bildats under

något av åren under tioårsperioden, utan skatten skall beräknas för

sagda belopp för sig. Där beräkning enligt i första eller andra stycket angivna

grunder giver ett för den skattskyldige förmånligare resultat, skall beräkning

dock ske enligt den förmånligaste regeln.»

Vad som i betänkandet föreslagits och här anförts som framtagen dold

reserv vid överlåtelse av rörelse bör enligt förbundets mening i tillämpliga

delar gälla, även då dold reserv på grund av lagändring eller myndighets

beslut tvingas fram mot den skattskyldiges önskan, så som exempelvis skedde

då nedskrivning å kontraherade varor praktiskt taget förbjöds. Problemet

kan även bli högst aktuellt, om rätten till nedskrivning av varulager

kraftigt skulle beskäras.

Sveriges lantbruksförbund''anser, att en utjämning av inkomsterna borde

ske även i det fall, att tidigare års inkomster bringats ned under normala på

grund av exceptionella kostnader, som rätteligen skulle ha fördelats med i

stort sett lika belopp varje år, men vilka på grund av dels praktiska svårigheter

koncentrerats till ett färre antal år, dels tillämpat redovisningssystem,

kontantprincipen, redovisats ett annat beskattningsår än däremot svarande

intäkt. Så vore exempelvis fallet med byggnadskostnader och kostnader för

utbyte av inventarier. Rätteligen borde förvärvskällan varje år belastas med

i stort sett lika stora dylika kostnader. Emellertid vore det vanligt, att omfattande

reparationer utfördes under ett år eller ett mindre antal år. Under dessa

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

år nedbringades inkomsten under det normala, medan under år, då inga

reparationer förekomme, inkomsten bringades upp utöver det normala.

Även länsstyrelsen i Södermanlands län behandlar detta spörsmål och

finner starka skäl för att de föreslagna bestämmelserna borde kompletteras

så, att en skattskyldig bereddes möjlighet att få jämväl ackumulerade omkostnader

fördelade i beskattningshänseende, vilket skulle vara av särskild

betydelse vid omfattande reparationer av fastigheter.

I detta sammanhang må slutligen nämnas, att kammarrätten framhållit,

att rätten till skattelindring av kommittén föreslagits skola tillkomma allenast

fysisk person. Samma rätt borde emellertid medgivas även övriga skattskyldiga,

vilka beskattades efter den progressiva skatteskalan.

Kommittén har ansett en viss begränsning av rätten att komma i åtnjutande

av skattelindring nödvändig och har därför föreslagit införande av

en spärregel. Denna har uformats så att skattskyldig skulle få komma

i åtnjutande av den särskilda skatteberäkningen endast, därest hans statliga

inkomstskatt därigenom skulle komma att nedbringas med minst 100

kronor. För att skattskyldiga icke i oträngt mål skulle inkomma med framställningar

hade denna spärregel kompletterats med en bestämmelse om att

rätt till sådan särskild skatteberäkning skulle inträda, endast om den ackumulerade

inkomsten uppginge till minst 3 000 kronor.

Betänkligheter mot denna utformning av spärregeln ha anförts i vissa av

de avgivna yttrandena. Det har sålunda ifrågasatts huruvida icke något

strängare bestämmelser vore erforderliga. Vidare har anmärkts att spärregeln

skulle vara svårtillämplig i praktiken.

Av de yttranden, i vilka detta problem närmare diskuterats, må här

återgivas följande.

Kammarrätten framhåller, att bestämmelser om skattelindring borde godtagas

endast om de vore avsedda såsom en extra ordinär anordning för beredande

av skattelindring i sådana fall, där den progressiva skatteskalan

medförde särskilt obilliga konsekvenser. Var gränsen skulle dragas för de

föreslagna bestämmelsernas tillämplighet vore givetvis en avvägningsfråga.

Självfallet borde spärreglerna icke utformas så snävt, att de endast beredde

möjlighet för högre inkomsttagare att erhålla skattelindring. Det

syntes å andra sidan icke finnas tillräcklig anledning att låta metoden

komma till användning alltför långt ned i inkomstskatteskalan. Det borde

beaktas, att progressiviteten i de lägre inkomstskikten icke vore så stark,

och att olägenheterna av att en ackumulerad inkomst toges till beskattning

för ett enda år därigenom bleve mindre framträdande. I detta sammanhang

kunde nämnas, alt enligt nu gällande beskatlningsgrunder marginalskatten

för den statliga inkomstskatten vid beskattningsbara inkomster

mellan 8 000 och 10 000 kronor utgjorde 20 procent. Hur de av kommittén

föreslagna .spärreglerna kunde komma att verka, därom är det med

ledning av det i betänkandet redovisade siffermaterialet svårt att bilda sig

en mera bestämd uppfattning. Alt döma av det nu föreliggande materialet

s. 80 Kontrollera mot PDF

-80

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förefölle det dock kammarrätten som om dessa regler kunna anses innebära

en ur olika synpunkter lämplig och skälig avvägning. Någon sänkning av

spärrgränserna ansåge kammarrätten i varje fall icke tillrådlig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att den många gånger mycket tidsödande

och besvärliga och till sitt resultat ur rättvisesynpunkt understundom

ganska ovissa utredning, som föresloges, ej syntes böra igångsättas

för att utjämna en så obetydlig skattedifferens som 100 kronor.

Länsstyrelsen föresloge därför att skattebeloppet höjdes till åtminstone

300 kronor.

Länsstyrelsen i Örebro län anser av samma skäl att gränsen bör sättas

avsevärt högre och lägst bestämmas till 200 kronor.

Länsstyrelsen i Södermanlands lön framhåller, att den föreslagna spärrregeln

förutsatte ett tidsödande arbete för att konstatera huruvida den särskilda

skatteberäkningen skulle få tillämpas eller icke och ifrågasätter om

det icke skulle räcka med bestämmelsen, att den ackumulerade inkomsten

skulle uppgå till minst 3 000 kronor.

Länsstyrelsen i Västcrnorrlands lån finner, att någon minskning i arbetsbelastningen

måhända skulle erhållas, därest den undre gränsen för skattelindringens

erhållande sattes högre än kommittén föreslagit. Minskningen

torde emellertid icke bli betydande, då i vart fall alla inkommande ansökningar

måste underkastas granskning och beslut. De skattskyldiga själva

torde icke äga möjlighet bedöma, huruvida de fölle inom det lagstadgade

strecket. I

I några av de avgivna remissyttrandena ha erinringar gjorts mot det föreslagna

tekniska förfarandet.

Sålunda har kommitténs förslag om att .skattskyldig för att komma i åtnjutande

av skattelindring skall göra framställning därom hos prövningsnämnd

i några fall mött invändningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån befarar, att bestämmelsen härom icke

kommer att tränga ned till de djupare skikten av de skattskyldiga och att

skattelindringen följaktligen lätt kunde bliva en förmån för dem, som

hade råd att anlita sakkunnig hjälp vid handhavande av sina taxeringsbekymmer.

Länsstyrelsen vore dock icke beredd att föreslå någon bättre

lösning av frågan.

Handelskammaren i Gävle anför såsom ett angeläget önskemål, att skattelindringen

icke gjordes beroende av särskild ansökan därom.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser det icke riktigt att

undantaga dessa ärenden från taxeringsnämndernas kompetens utan föreslår,

att föreskrift införes därom, att ansökning om tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna skulle samtidigt med deklarationen ingivas till

taxeringsnämnden, som därefter med eget yttrande skulle överlämna ansökningen

till prövningsnämnden.

Sveriges köpmannaförbund anser också att ärendet i första hand borde

handhavas av taxeringsnämnd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och Smålands och Blekinge handelskammare

föreslå eu enklare metod för skattens uträkning. I stället för den av

kommittén föreslagna metoden, enligt vilken skatten måste uträknas för

varje år, ifrågasättes huruvida icke uträkningen kunde ske på så sätt att

medeltalet av de beskattningsbara beloppen resp. beskattningsbara inkomsterna

under de aktuella åren före taxeringsåret uträknades och skatten därå

beräknades, varefter den på ett år belöpande ackumulerade inkomsten tilllades

angivna medeltal och skatt beräknades å denna summa. Skillnaden

mellan skattebeloppen för medeltalet med och utan tillägg av den ackumulerade

inkomsten utgjorde den skatt, som skulle utgå för ett av åren före

taxeringsåret. Detta skattebelopp multiplicerades med antalet sådana år,

varvid .skatten för samtliga år före taxeringsåret erliölles. Skatten för taxeringsåret

uträknades enligt förslaget.

4. Departementschefen.

Med sitt förslag åsyftar kommittén främst att införa en möjlighet till

skattelindring i sådana fall, då genom samverkan av gällande bestämmelser

om inkomstberäkning och den statliga inkomstskattens progression en intäkt

drabbas av skatt på ett sätt som av den skattskyldige icke anses rimligt

och som knappast heller av lagstiftaren åsyftats. Vid utformningen av förslaget

har kommittén — i insikt om att en dylik begränsning utgör en förutsättning

för att en reform i detta hänseende skall med den till förfogande

stående taxeringsorganisationen bliva praktiskt genomförbar — begränsat

räckvidden av de ifrågasatta bestämmelserna till sådana intäkter, vilka åtnjutits

och tagits till beskattning under ett beskattningsår men vilka intjänats

eller för vilka motprestation eljest i någon form lämnats under flera

år. Enligt kommitténs förslag skall skattelindringen ske i den formen, att

den skattskyldige beträffande dessa intäkter medgives rätt till beräkning

av statlig inkomstskatt efter särskilda grunder. Principen för denna särskilda

skatteberäkning är, att statlig inkomstskatt å dylik ackumulerad inkomst

i stort sett icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha utgått,

om de i den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till

beskattning de år, under vilka de intjänats.

Frågan om en särskild lagstiftning med det av kommittén angivna syftet

har aktualiserats vid olika tillfällen under de senaste åren och behovet av

en dylik lagstiftning har vitsordats av de hörda remissinstanserna. Flertalet

remissinstanser har även tillstyrkt kommitténs förslag.

För egen del kan jag i princip biträda kommitténs förslag. Jag anser mig

emellertid böra understryka, att bestämmelser om särskild skatteberäkning

kunna godtagas endast såsom en extraordinär anordning för möjliggörande

av skattelindring i sådana fall, då gällande regler för inkomstberäkningen

i förening med den statliga inkomstskattens progression medföra direkt

obilliga konsekvenser för den skattskyldige. Särskild skatteberäkning bör

därför komma i fråga endast beträffande inkomster av sådan storleksord
<>

Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 170.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ning, att verkningarna av den statliga inkomstskattens progressivitet bliva

mera påtagliga; det finnes icke någon anledning att låta metoden komma

till användning i sådana inkomstlägen, där redan skatteskalans konstruktion

undanröjer obilliga verkningar. En effektiv begränsning av räckvidden

av en eventuell reform är nämligen synnerligen angelägen med hänsyn till

att det merarbete, som bestämmelser av föreslagen art utan tvivel medföra

för taxeringsmyndigheterna, måste hållas inom sådana gränser att

myndigheterna utan eftersättande av andra åligganden mäkta på ett tillfredsställande

sätt tillämpa bestämmelserna.

Den spärregel, som kommittén föreslagit, synes icke godtagbar. Den kan

icke anses tillräckligt effektiv och skulle dessutom vid tillämpningen medföra

onödigt arbete och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som

taxeringsmyndigheter. En spärregel bör utformas på ett sådant sätt, att såväl

den skattskyldige som taxeringsmyndigheterna utan mera ingående uträkningar

kunna konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst är så stor

att rätt till särskild skatteberäkning föreligger. En spärregel av innebörd,

att rätt till särskild skatteberäkning skall inträda om den ackumulerade inkomsten

uppgår till visst angivet belopp och utgör viss andel av vederbörandes

taxerade inkomst, torde fylla dessa krav, även om en dylik regel,

som kommittén framhållit, kan leda till otillfredsställande resultat i vissa

gränsfall. Till vilket belopp den ackumulerade inkomsten skall bestämmas

och hur stor andel denna inkomst skall utgöra av den taxerade inkomsten

är en avvägningsfråga. Jag har för min del kommit till det resultatet, att

särskild skatteberäkning bör kunna medgivas, då den ackumulerade inkomsten

uppgår till minst 5 000 kronor och samtidigt utgör minst en tredjedel

av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Detta

betyder alltså, att om den skattskyldige under året icke haft annan inkomst

än den ackumulerade, han är berättigad till särskild skatteberäkning så

snart inkomsten uppgår till 5 000 kronor. Har den skattskyldige under året

åtnjutit ackumulerad inkomst jämte annan inkomst till så stort belopp, att

den taxerade inkomsten utgör 30 000 kronor, föreligger rätt till särskild

skatteberäkning först om den ackumulerade inkomsten uppgår till 10 000

kronor. Vid mycket stora »ordinarie» inkomster erfordras med den av mig

föreslagna spärregeln, att jämväl den ackumulerade inkomsten uppgår till

ett förhållandevis stort belopp för att den särskilda skatteberäkningen skall

vinna tillämpning. Emellertid bör härvid beaktas, att med hänsyn till att

inkomstintervallerna i den övre delen av inkomstskatteskalan äro förhållandevis

stora, den särskilda skatteberäkningen över huvud icke kan få någon

större effekt om icke den ackumulerade inkomsten är relativt betydande.

Jag anser sålunda, att den, av mig förordade spärregeln å ena sidan

icke hindrar en tillämpning av den särskilda skatteberäkningen i sådana

fall, där billighetskrav göra en tillämpning därav önskvärd, medan spärrregeln

å andra sidan effektivt tillgodoser kravet på att icke taxeringsorganisationen

belastas med merarbete utöver vad som direkt erfordras för vinnande

av det åsyftade resultatet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

83

Såsom kammarrätten framhållit, bör den ifrågasatta rätten till skattelindring

tillkomma alla skattskyldiga, vilka beskattas enligt den progressiva

skatteskalan, och icke blott fysiska personer såsom kommittén föreslagit.

Beträffande de inkomstarter, för vilka särskild skatteberäkning bör kunna

komma i fråga, torde bl. a. av praktiska skäl en viss begränsning vara

nödvändig.

Därest all sådan till inkomst av jordbruksfastighet hänförlig intäkt, som

är att betrakta som ackumulerad inkomst, skulle kunna bliva föremål för

särskild skatteberäkning, torde såsom i vissa remissyttranden framhållits

det icke bliva möjligt att i praktiken tillämpa de föreslagna bestämmelserna

med hänsyn till den ökning av beskattningsmyndigheternas arbetsbörda,

som skulle bliva följden. Visserligen ha de ifrågavarande remissinstanserna

gjort sina bedömningar med utgångspunkt från den av kommittén föreslagna

spärregeln; även om spärregeln anordnas på sätt jag förut föreslagit,

torde det emellertid vara nödvändigt att begränsa skattelindringsmöjligheterna

för jordbruksintäkter, om icke arbetsbördan skall bliva taxeringsmyndigheterna

övermäktig. Kommittén har utgått från, att ackumulerad

inkomst vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet huvudsakligen

kunde förekomma beträffande intäkt av skogsbruk samt mera undantagsvis

i samband med inlösen av arrenderätter och dylikt. Kommittén har emellertid

föreslagit, att all till skogsintäkt hänförlig ackumulerad inkomst skulle

kunna bliva föremål för .särskild skatteberäkning. Detta förslag har dock

i remissyttrandena mött så starka betänkligheter av olika slag, att det synes

nödvändigt med en begränsning av bestämmelsernas tillämpningsområde.

Enligt min mening bör därför särskild skatteberäkning ifrågakomma

beträffande till jordbruksfastighet hänförlig ackumulerad inkomst endast

då sådan inkomst uppkommer vid försäljning av skog i samband med marken,

vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt mot engångsersättning

eller i samband med expropriation eller liknande tvångsåtgärder. En

dylik begränsning torde för övrigt icke medföra några egentliga nackdelar

för skogsägarna. Såsom länsstyrelsen i Västernorrlands län framhållit, står

det nämligen redan nu en skogsägare öppet att vid försäljning av skog genom

överenskommelse med virkesköparen fördela köpeskillingen på flera

beskattningsår. Enligt länsstyrelsens erfarenhet tillämpas detta förfaringssätt

också i stor utsträckning.

I fråga om inkomst av rörelse har kommittén föreslagit, att särskild

skatteberäkning skall kunna komma i fråga endast beträffande vissa angivna

inkomstgrupper. Mot den avgränsning kommittén härvid gjort synes

enligt min mening icke några väsentliga invändningar kunna göras.

Av praktiska skäl anser jag det icke möjligt att låta den ifrågasatta lagstiftningen

bliva tillämplig å intäkt vid försäljning av maskiner och andra

inventarier i andra fall än då avyttringen sker i samband med överlåtelse

av rörelsen. Med hänsyn till gällande bestämmelser om avdragsrätt för värdeminskning

å dylika tillgångar synes detta i regel icke heller vara motiverat.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I fråga om övriga inkomstarter har kommittén icke föreslagit några undantag

från den ifrågasatta reformens tillämpningsområde utom vad angår

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, där kommittén gjort undantag

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom. Även

härutinnan vill jag ansluta mig till kommitténs förslag.

Kommitténs förslag till särskild skatteberäkning bygger på samma principer,

som ligga till grund för eftertaxeringsinstitutet. Kommittén har vid

utformningen av de ifrågasatta bestämmelserna eftersträvat att skatt å inkomst,

som hänför sig till flera år, i görligaste mån skall bestämmas till

samma belopp, som skolat påföras om intäkten upptagits till beskattning

under de beskattningsår, till vilka den i verkligheten hänför sig. För att

förenkla metoden har kommittén vid densammas utformning gjort schabloniseringar

i flera avseenden, vilket medför, att skatten i regel icke blir

exakt densamma som den skatt, vilken skulle ha påförts om inkomsten med

vederbörligt belopp tagits till beskattning för varje särskilt år.

Jag anser, att kommittén på ett tillfredsställande sätt löst problemet. Det

är såsom jag förut framhållit icke meningen med de ifrågasatta bestämmelserna

att försöka ernå en beskattning, som exakt överensstämmer med

den som skulle ägt rum, om beskattningen skett det år till vilket intäkten

verkligen hänför sig, utan endast att mildra obilliga verkningar av gällande

beskattningsregler. I förhållande till den i något remissyttrande förordade

metoden, att man vid beskattning av ackumulerad inkomst skulle tillämpa

regler motsvarande dem som enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen gälla

för beskattning av försäkringsersättning vid förlust av fartyg, har kommitténs

metod bl. a. den fördelen, att någon i och för sig icke motiverad

skattekredit icke lämnas.

Det förefaller mig icke praktiskt möjligt att, såsom bl. a. Skånes handelskammare

föreslagit, komplettera bestämmelserna med regler om preliminär

förtaxering av ackumulerad inkomst, som hänför sig till beskattningsår

vilka följa efter det beskattningsår, under vilket inkomsten influtit. Jämväl

enligt kommitténs förslag kan dylik inkomst bliva föremål för särskild

skatteberäkning, ehuru skatteberäkningen även här sker genom en beräkning

bakåt i tiden och icke framåt. Vilkendera metoden som i det enskilda

fallet skulle ställa sig gynnsammast för den skattskyldige beror naturligtvis

helt på vederbörandes inkomstutveckling.

En svaghet i den av kommittén föreslagna metoden är givetvis, att på

grund av utredningssvårigheter rent skönsmässiga bedömningar i vissa fall

måste vidtagas. Efter vad jag kan finna kommer detta särskilt att gälla

i fråga om inkomst av vissa fria yrken såsom inkomst av författarverksamhet,

uppfinnarverksamhet in. fl. Det torde emellertid över huvud icke vara

möjligt att utforma en metod för särbeskattning av ackumulerad inkomst,

där skönsmässiga avgöranden kunna undvikas. Svårigheterna att på detta

område göra skönsmässiga bedömningar, som leda till ett i stort sett rättvist

resultat, böra ej heller överdrivas. Såsom en hjälpregel för sådana fall,

då utredning icke kan vinnas om det antal år till vilka en ackumulerad in
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

komst hänför sig, har kommittén dessutom föreslagit, att skatteberäkningen

skall ske som om inkomsten hänfört sig till tre år.

Kommitténs förslag att rätten till åtnjutande av skattelindring skall göras

beroende av ansökning därom hos prövningsnämnd har i några av de avgivna

remissyttrandena mött invändningar. Förslaget i denna del är dikterat

av kommitténs strävan att i görligaste mån begränsa det merarbete,

som den ifrågasatta reformen kommer att medföra för beskattningsmyndigheterna.

Taxeringsnämnderna torde redan nu vara så arbetstyngda, att

kommitténs förslag att ärendena skola anhängiggöras direkt hos prövningsnämnd

synes välbetänkt. Det förefaller mig ej heller möjligt att föreskriva

skyldighet för taxeringsmyndigheterna att vid genomgång av deklarationsmaterialet

undersöka och ex officio pröva, huruvida ackumulerad inkomst

av sådan beskaffenhet föreligger att den kan bliva föremål för särskild

skatteberäkning. Då dessutom risken för att skattskyldig skall komma att

lida någon kännbarare förlust på grund av att rätten till särskild skatteberäkning

göres beroende av ansökan, synes vara skäligen ringa, anser jag

mig böra förorda kommitténs förslag även i denna del.

V. Specialmotivering.

A. Kommunalskattelagen.

35 §.

För överskådlighetens skull har kommittén föreslagit att paragrafen

skall uppdelas i fem moment. Bestämmelserna i 1 och 5 mom. innebära

icke någon ändring i sak mot vad nu gäller. I 2 mom. hava sammanförts de

föreslagna ändrade huvudreglerna för beskattning av realisationsvinst. Nuvarande

bestämmelse om beskattning av lotterivinster föreslås skola ingå

i 2 mom. De särskilda bestämmelserna rörande beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av egendom, i vars värde ingår vattenkraft eller rättighet

till vattenkraft, hava införts i 3 mom.

I paragrafens 4 mom. har föreslagits skola införas, i sak oförändrade, de

bestämmelser, som nu återfinnas i förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m.

Departementschefen. Kommittén har föreslagit viss ändring av bestämmelsen

i punkt 3 av anvisningarna till 35 §, innebärande en utvidgning av

skatteplikt för realisationsvinst vid avyttring av egendom, som make erhållit

vid bodelning. Såsom framgår av den allmänna motiveringen tillstyrker

jag kommitténs förslag i denna del. Jag förordar därjämte, att skatteplikt

för realisationsvinst vid avyttring av egendom, som skattskyldig erhållit

i gåva av make eller skyldeman, skall bedömas med utgångspunkt

från vad som skulle hava gällt, om givaren själv avyttrat egendomen. Dessa

båda bestämmelser, vilka utgöra undantag från huvudregeln om att bene
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

fika fång icke grunda skatteplikt för realisationsvinst, böra lämpligen införas

i 2 mom. i paragrafen och icke i anvisningarna. Bestämmelserna om

beskattning av lotterivinster torde då lämpligen böra överföras till 5 mom. i

paragrafen.

I fråga om paragrafens lydelse i övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

46 §.

Kommittén har i denna paragraf föreslagit bestämmelser angående avdragsrätt

för underskott, som uppkommit därigenom att avdragsgilla realisationsförluster

överstiga skattepliktiga realisationsvinster under samma

år.

Departementschefen. Då jag icke biträder kommitténs förslag om utvidgad

avdragsrätt för realisationsförluster, bör enligt min mening denna paragraf

icke ändras. Jag torde i detta sammanhang få anmärka, att de av

kommittén föreslagna ändringarna i 4 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 120 § taxeringsförordningen vid sådant förhållande icke heller

böra ändras.

52 §.

Kommittén har ansett, att i paragrafen bör införas en bestämmelse, vilken

uttryckligen utsäger att rätt till kvittning mellan ena makens realisationsvinst

och andra makens realisationsförlust föreligger, därest makarna

under beskattningsåret levt tillsammans.

Departementschefen. Jag har icke någon erinran mot det föreslagna tilllägget.

Anvisningarna

till 21 §.

Kommittén har föreslagit vissa tillägg till 21 § samt anvisningarna därtill.

Beträffande 21 § har kommittén uttalat, att den föreslagna ändringen vore

föranledd därav, att skattskyldigs inom viss kommun taxerade inkomst, i

vilken realisationsvinst genom avyttring av skogbärande fastighet inginge,

icke borde på grund av de föreslagna reduceringsreglerna upptagas till lägre

belopp än som skulle hava upptagits såsom taxerad inkomst i kommunen,

därest den skattskyldige på grund av fastighetsförsäljningen i stället åsatts

taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband med avyttring av

marken.

I fråga om de föreslagna ändringarna i anvisningarna till 21 § har kommittén

allenast hänvisat till vad som anförts beträffande nämnda paragraf.

Departementschefen. Det av kommittén föreslagna tillägget till 21 § synes

onödigt, under förutsättning att anvisningarna till paragrafen kompletteras

på sätt kommittén föreslagit. Jag förordar sålunda i denna del ej annan

ändring av författningstexten än att anvisningarna till 21 § kompletteras på

föreslaget sätt.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

till 22 §.

I fråga om de i punkt 4 av anvisningarna till denna paragraf föreslagna

ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen.

till 28 §.

Kommittén har uttalat, att de i första och tredje styckena i punkt 1 av anvisningarna

till 28 § föreslagna ändringarna vore betingade av kommitténs

förslag till ändrade bestämmelser för beskattning av ersättning för värde av

goodwills natur.

Enligt gällande bestämmelser räknas icke till intäkt av rörelse sådan intäkt,

som influtit vid avyttring av rörelsen själv. Den av kommittén föreslagna

ändringen innebär, att dylik ersättning i fortsättningen skall bliva

skattepliktig. Den nuvarande bestämmelsen härom i punkt 1 första stycket

föreslås därför skola utgå.

Departementschefen. Såsom framgår av den allmänna motiveringen tillstyrker

jag kommitténs förslag till ändrade bestämmelser för beskattning

av ersättning vid avyttring av rättigheter av goodwills natur. Vidare förordar

jag, att intäkt vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier i sin helhet skall anses såsom intäkt av rörelse,

även om avyttraren icke är sådan skattskyldig, som oförmäles i punkt 4

av anvisningarna till 29 §. Med anledning härav böra, utöver de av kommittén

förslagna ändringarna i denna anvisningspunkt, vidtagas ändringar

jämväl i anvisningspunktens andra och fjärde stycken.

till 29 §.

Departementschefen. De i punkterna 3 och 10 av anvisningarna till denna

paragraf föreslagna ändringarna äro betingade av mitt förslag om ändrade

bestämmelser för beskattning av intäkt genom avyttring av maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Bestämmelsen i

punkt 10 att till kapitalförlust skall räknas förlust genom prisfall å eller

förstöring genom brand eller olyckshändelse av sådana tillgångar som användas

till stadigvarande bruk i rörelsen — vilken bestämmelse jag föreslår

skola erhålla ändrad lydelse —■ torde för övrigt icke stå i överensstämmelse

varken med de föreslagna eller med de nu gällande bestämmelserna

om dylika tillgångars behandling i beskattningshänseende i övrigt.

Den föreslagna ändringen av punkt 5 av anvisningarna till denna paragraf

är betingad av de föreslagna ändrade bestämmelserna om rätt till avdrag

för avskrivning å anskaffningsvärdet för rättighet av goodwills natur.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen kan jag icke biträda förslaget

om införande av avdragsrätt för avskrivning å s. k. organisationskostnader.

Den av kommittén till reglerande av dylik avdragsrätt föreslagna bestämmelsen

bör därför utgå.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till 35 §.

Kommittén har beträffande den i punkt 1 av anvisningarna till denna

paragraf föreslagna ändringen hänvisat till specialmotiveringen till 21 §.

Såsom en konsekvens av kommitténs förslag till ändrade bestämmelser

om beskattning av ersättning för värde av goodwills natur, har kommittén

föreslagit att nuvarande punkt 2 av anvisningarna skall upphöra att gälla.

Beträffande den i punkt 3 föreslagna ändringen har kommittén hänvisat

till den allmänna motiveringen.

Departementschefen. De nya bestämmelserna i punkt 1 torde lämpligen

kunna upptagas såsom anvisningspunkt 2. Några smärre ändringar av formell

natur böra vidtagas i den av kommittén föreslagna författningstexten.

Vidare böra orden »i vissa fall» i anvisningspunktens sista stycke — vilket

lämpligen kan bibehållas som anvisningspunkt 1 — utgå. Sistnämnda ändring

är motiverad av de föreslagna ändrade bestämmelserna om beskattning

av intäkt vid avyttring av maskiner och inventarier.

Såsom jag tidigare nämnt, torde det vara lämpligast, att den föreslagna

bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna får ingå i själva paragrafen. Sistnämnda

anvisningspunkt bör därför utgå.

till 36 §.

Kommittén har föreslagit ändringar i punkterna 2 och 3 av anvisningarna

till förevarande paragraf.

Departementschefen. Med hänsyn till vad jag anfört i den allmänna motiveringen

och i specialmotiveringen till 46 § erfordras i anvisningarna till

36 § inga andra ändringar än sådana, som äro motiverade av att bestämmelserna

om avdragsrätt för realisationsförlust böra korrespondera med

de föreslagna ändrade bestämmelserna om skatteplikt för realisationsvinst.

Övergångsbestämmelserna.

Kommittén har föreslagit att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft

den 1 januari 1950, dock att under en övergångstid speciella bestämmelser

skulle tillämpas dels i fråga om avdrag för avskrivning å tillgång av goodwills

natur, som förvärvats före lagens ikraftträdande, och dels i fråga om

beskattning av# ersättning, då dylik tillgång avyttrades inom viss tid efter

lagens ikraftträdande.

Departementschefen. De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1

januari 1952; dock att äldre bestämmelser fortfarande böra gälla i fråga

om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare

år.

De nya bestämmelserna om beskattning av ersättning vid överlåtelse av tillgång

av goodwills natur samt om avdragsrätt för avskrivning å anskaffnings
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungi. Maj:ts proposition nr 170.

värdet å dylik tillgång böra äga tillämpning i samtliga de fall, då överlåtelsen

resp. anskaffningen skett efter 1951 års utgång; detta bör sålunda gälla

oavsett om endera kontrahenten har brutet räkenskapsår. En dylik bestämmelse

lärer vara erforderlig i syfte att förhindra skatteflyktstransaktioner i

samband med lagens ikraftträdande.

B. Förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst.

1 §•

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter, om icke i slutet av första stycket

orden »beskattningsåret» respektive »beskattningsåren» borde utbytas

mot »taxeringsåret» respektive »taxeringsåren».

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter om icke i 1 § andra och

tredje styckena tydligare borde markeras på vilka år inkomsten skall uppdelas

då antalet är mindre än 10. Om inkomst, uppburen 1949, hänförde

sig till åren 1945 och 1946, låge eljest närmast till hands att uppdela inkomsten

endast på dessa två beskattningsår. Till förebyggande av tveksamhet

och skattetvister måste författningen härutinnan förtydligas. Förslagsvis

kuride detta uttryckas antingen så, att inkomsten skulle uppdelas på de

år, till vilka den hänförde sig, eller, om man valde ett annat alternativ, på

beskattningsåret och de beskattningsåret närmast föregående åren.

Departementschefen. I överensstämmelse med vad jag anfört i den allmänna

motiveringen har den ändringen vidtagits i paragrafen, att bestämmelserna

komma att bliva tillämpliga även å oskift dödsbo och familjestiftelse.

Vidare ha i förtydligande syfte vidtagits vissa formella ändringar i anledning

av i remissyttrandena gjorda påpekanden.

2 §.

Ändringarna i denna paragraf äro föranledda av de bestämmelser rörande

spärregeln, som förordats i den allmänna motiveringen.

3 §•

Kammarrätten framhåller beträffande denna paragraf, att uttrycket »vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet» kunde

vålla tveksamhet vid tillämpningen. Det syntes sålunda kunna uppstå ovisshet,

huruvida därunder skulle anses ingå advokatverksamhet, verksamhet

såsom arkitekt eller andra fria yrken.

Departementschefen. Uttrycket »vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller

därmed jämförlig verksamhet» överensstämmer med den terminologi, som

användes i 27 § kommunalskattelagen, och torde därför böra godtagas. Den

motsvarande bestämmelsen i 27 § kommunalskattelagen åsyftar alla fria

yrken och bestämmelsen tillämpas även så i praxis.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

6 §.

Kommittén har framhållit, att en förutsättning för att skattskyldigs ansökan

om särskild skatteberäkning skulle kunna upptagas till prövning

vore, att de till grund för skatteberäkningen liggande taxeringarna för tidigare

beskattningsår än det skatteberäkningen avsåge, vunnit laga kraft.

Om någon eller några av dessa taxeringar icke vunnit laga kraft, skulle

ansökningen förklaras vilande genom särskilt beslut av prövningsnämnden.

Den skattskyldige tillställdes protokollsutdrag i vanlig ordning, varefter

det ankomme på den skattskyldige att göra framställning om att ansökningen

skulle upptagas till förnyad behandling, då de omständigheter bortfallit,

vilka hindrat en prövning i sak.

Kommittén har funnit denna anordning motiverad framför allt med hänsyn

till att det knappast torde kunna åläggas prövningsnämnderna att ex

officio taga upp vilandeförklarade ansökningar till prövning. Vidare vunnes

den fördelen, att prövningsnämndernas diarier icke onödigtvis belastades,

eftersom ärendet borde kunna anses vara slutredovisat genom beslut om

vilandeförklaring, för att sedan framställning om förnyad behandling inkommit

redovisas såsom nytt ärende.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon fatalietid för ingivande

av framställningar om upptagande av vilandeförklarade ansökningar till

ny behandling. Det vore framför allt praktiska skäl som föranlett att kommittén

avstått härifrån. Eftersom Kungl. Maj :ts utslag tillställdes vederbörande

i vanligt brev, skulle det nämligen stöta på mycket stora svårigheter

att fastställa, när vederbörande erhållit del av utslaget. Då man emellertid

även här kunde räkna med att den skattskyldige så snart det vore honom

möjligt komme att ingiva sin framställning, torde icke några olägenheter

uppkomma genom att viss fatalietid icke funnes.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län erinrar i sitt yttrande om att någon fatalietid

för ingivande av framställningar om upptagande av vilandeförklarade

ansökningar till ny behandling icke fastställts. Då det emellertid skulle

vara förenat med stora olägenheter, om framställningar finge göras utan

någon som helst tidsbegränsning, syntes det länsstyrelsen lämpligt att här

införa en spärregel. Därest det bestämdes, att sådan framställning skulle

avlämnas senast under andra kalenderåret efter det slutligt utslag meddelats

i taxeringsfrågan, torde den skattskyldiges intressen få anses väl tillgodosedda.

Departementschefen. Såsom länsstyrelsen i Skaraborgs län anfört synes

det vara önskvärt att en viss tidsfrist fastställes för ingivande av framställningar

om upptagande av vilandeförklarade ansökningar till ny behandling.

Tidsfristen synes lämpligen kunna bestämmas till ett år efter

det slutligt utsslag meddelats i taxeringsfrågan.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

91

Anvisningar

till 1 §.

Kammarrätten erinrar om den i sista stycket av anvisningarna intagna

bestämmelsen att, om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår

komme i åtnjutande av flera inkomster, vilka var för sig vore att anse

såsom ackumulerade inkomster och vilka hänförde sig till olika antal år,

inkomsterna skulle fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de

hänförde sig. Kammarrätten ville ifrågasätta, huruvida genom den sålunda

anvisade metoden för skatteberäkningen progressiviteten bleve vederbörligen

beaktad.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter för undanröjande av varje möjlighet

till missförstånd, om icke sista stycket anvisningarna borde kompletteras

med ett påpekande, att skatteberäkningen skulle göras på summan

av olika slags ackumulerade inkomster för varje ifrågakommande år.

Departementschefen. Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår

haft flera ackumulerade inkomster, hänförliga till olika år, måste

fördelningen uppenbarligen ske beträffande varje sådan inkomst för sig.

Själva skatteberäkningen bör däremot ske på sammanlagda beloppet av de

till ett visst beskattningsår hänförliga intäkterna. Sista stycket av anvisningarna

bör förtydligas så att de nu angivna principerna komma till tydligare

uttryck.

VI. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående upphävande av förordningen den

23 maj 1947 (nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation m. m.; samt

3) förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

Bihang.

Skattekommitténs förslag

till

lag om ändrad lydelse av vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att andra punkten av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall upphöra att gälla, att 21 §,

35 §, 46 § 1 mom. och 52 § 1 mom. samt anvisningarna till 21, 28, 29, 35, 36

och 46 §§ nämnda lag skola erhålla följande ändrade lydelse1:

21 §.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i riket,

som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren

till godo, såsom:

a) årliga värdet---tjänares räkning;

b) intäkt av---hans hushåll;

c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter

av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse

av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten

i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse

eller enligt 35 § såsom realisationsvinst, dock att taxering för intäkt

av skogsbruk jämväl kan äga rum, då realisationsvinst jämlikt sistnämnda

lagrum endast delvis är skattepliktig;

värdet av---honom drivits;

d) intäkt av---mera sådant.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

1 mom. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres intäkt, som

skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut nämnts och som ej heller

härflutit av kapital.

2 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo under

tid, som nedan sägs (realisationsvinst), ävensom lotterivinst, därest

densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning.

Såsom skattepliktig realisationsvinst skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas

1 Senaste lydelse av 21 och 52 §§ se SFS 1930: 190, av punkt 1 anv. till 28 §, punkt 5 anv.

till 29 § och punkt 1 anv. till 36 § se SFS 1938: 368, punkt 2 och 3 anv. till 36 § se SFS

1945: 408 samt av 35 § se SFS 1948: 46.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 93

a) då fråga är om vinst genom avyttring av fast egendom:
om

egendomen innehafts mindre än 6 år 100 % av vinsten

» s » 6 år men mindre än 7 år 80 % av vinsten

» » » 7 » » .* » £ » 60 ?£ » »

» » » # » » » » 9 > 40 % » »

» » » 9 » » » * 10 i 20 % ^ »

d d fråga är om vinst genom avyttring av lös egendom:
om

egendomen innehafts mindre än 2 år 100 % av vinsten

> » » 2 år men mindre än 3 år 75 % av vinsten

2 » » 3 > i> » » 4 n 50 % * »

» » » 4 » » » » 5 > 25 % i» »

Vad ouan sagds beträffande fast egendom skall även äga tillämpning å

tomträtt.

3 mom. Ingår i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad egendom vattenkraft

eller rättighet till vattenkraft, skall vid avyttringen uppkommen vinst,

i vad den belöper å sådan tillgång, räknas såsom skattepliktig realisationsvinst:
om

egendomen innehafts mindre än 10 år 100 % av vinsten

» > » 10 år men mindre än 12 år 80 % av vinsten

» » » 12 » » » » 14 » 60 % » »

» » » 14 » » » » 16 40 / » »

» » 16 > » » ■» 18 t 20 / * *

4 mom. Realisationsvinst, som uppkommit genom att fast eller lös

egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning varom

här är fråga måste anses vara för handen, är dock icke i något fall skattepliktig,

därest det icke skäligen kan antagas, att avyttringen skulle hava ägt

rum även om tvång icke förelegat. Vad nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl

dels intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag

att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering,

skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande

verksamhet av tillfällig natur, dels ock intäkt genom restitution, avkortning

eller avskrivning av sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående

pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering, för vilken avdrag av den

skattskyldige åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

1 mom. Därest vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs

inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, må, med

iakttagande av vad nedan i detta mom. sägs samt av föreskriften i 74 §,

sådant underskott, i den mån det med tillämpning av de i 56—59 §§ meddelade

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till en kommun, av
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

räknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall tagas till beskattning

i samma kommun.

Ådagalägger skattskyldig, att underskott uppkommit å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, får efter prövningsnämnds beprövande

så stor del därav avräknas, som svarar mot realisationsvinst, uppkommen

högst fem år tidigare, dock endast i den mån realisationsvinsten ingått i

taxerad inkomst. Uppgår sammanlagda beloppet av skattskyldigs inkomster

från olika förvärvskällor (sammanräknad inkomst) under beskattningsåret,

minskad med andra allmänna avdrag än underskott, som i

detta stycke sägs, icke till sådant belopp, att avdragsrätten för underskottet

kan helt utnyttjas, må avdrag för återstående underskott ske från sammanräknad

inkomst senast femte året efter det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag för underskott, som uppkommit å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom, må efter prövningsnämnds beprövande, därest avdrag

icke åtnjutits enligt andra stycket här ovan, avdragas från realisationsvinster,

som kunna komma att erhållas senast före utgången av femte

året efter det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag är icke medgivet för underskott å fastighet och rörelse i utlandet

eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom förmäles i

45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan.

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens

skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst

i samma kommun. Har avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom, som jämlikt 36 § må avräknas i förvärvskällan tillfällig

förvärvsverksamhet, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas av den därtill

närmast berättigade maken, må icke utnyttjad del av avdraget avräknas

från den andra makens inkomst av förvärvskälla av samma slag. Skatteplikt

enligt 51 § bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst.

Ortsavdrag ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt;

och skall den beskattningsbara inkomsten i jämna tiotal kronor

fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade

inkomster.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950, dock att i samband med lagens

ikraftträdande skall iakttagas följande:

1. Har tillgång av goodwills natur förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång å sådan tid före den 1 januari 1950, att med normala

avskrivningar å anskaffningsvärdet viss del därav nämnda dag skulle kvarstå

oavskrivet, skall vad i denna lag stadgas om avdragsrätt för avskrivning

å goodwills anskaffningsvärde, äga tillämpning allenast å sådan del av anskaffningsvärdet.

2. Sker avyttring av tillgång av goodwills natur, som förvärvats före den

1 januari 1950 och föreligga icke sådana förhållanden, att avyttringen enligt

äldre bestämmelser skulle hava föranlett beskattning för realisationsvinst,

skall om avyttringen sker inom två år från lagens ikraftträdande en fjärdedel,

och om avyttringen sker under tredje eller fjärde året från ikraftträdandet

hälften samt om avyttringen sker under femte och sjätte året från ikraftträdandet

tre fjärdedelar av vinsten anses utgöra skattepliktig intäkt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

95

Anvisningar

till 21 §.

1. Till bostad —---såsom driftkostnad.

2. Till jordbruk---annat jordbruk.

Såsom binäring---fastighetens område.

Skogsbruk, varmed---till jordbruk.

Under skogsbruk-- — till rörelse.

Har den,---—- rörelse föreligga.

Till intäkt av skogsbruk hänföres icke intäkt genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring av marken, därest hela vinsten vid fastighetsavyttringen

enligt 35 § utgör skattepliktig realisationsvinst. Föreligga

däremot sådana omständigheter, att dylik vinst endast delvis är skattepliktig

enligt nämnda lagrum, kan jämväl taxering såsam för intäkt av skogsbruk

äga rum, se anvisningarna till 35 §.

3. Såsom intäkt---i 35 §.

4. Har den--— till 29 §).

5. Till intäkt---i penningar.

6. Såsom intäkt--—-av jordbruksfastighet.

7. Till intäkt---av jordbruksfastighet.

8. Enligt 7 § —--av annan fastighet.

till 28 §.

1. Till intäkt av rörelse hänföras samtliga intäkter i penningar eller varor,

som influtit i rörelsen. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan

beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår såsom ett led i

den förvärvsverksamhet, varom fråga är. Hit räknas alltså inflytande betalning

för varor eller produkter, som den skattskyldige för i handel eller

tillverkar, och gäller detta även för det fall, att rörelseidkaren vid överlåtelse

av rörelsen till annan låter i överlåtelsen ingå befintliga varor eller

produkter. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen

i hans rörelse. Däremot räknas icke hit sådan intäkt, som till den skattskyldige

kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är

att anse såsom driftinkomst, såsom vid avyttring av personlig lösegendom

eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter eller andra tillgångar

— angående för sådant bruk avsedda maskiner och andra inventarier

så ock patenträtter och liknande tidsbegränsade rättigheter ävensom

rättigheter av goodwills natur, se dock andra, tredje, fjärde och femte styckena

här nedan. Den intäkt, som erhålles genom en dylik, oberoende av

rörelsen verkställd avyttring, skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet och bedömas efter

de för denna förvärvskälla stadgade grunder.

Med avseende---realisationsvinst föreligga.

Med avseende---— maskiner in. m.

I enlighet — -— —- realisationsvinst föreligga.

Vid avyttring i samband med överlåtelse av rörelse eller eljest till annan

av rättighet av goodwills natur, såsom firmanamn, tidningstitel, varumärke,

utfästelse att icke utöva viss verksamhet o. dyl., skall såsom intäkt av rörelse

upptagas skillnaden mellan ersättningen för rättigheten och vad som

av rättighetens anskaffningsvärde kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende

(jfr punkt 5 tredje stycket anvisningarna till 29 §). Vad sam influtit

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

genom avyttring av rörelsen själv utgör således intäkt av rörelse. Har rättighet

av goodwills natur förvärvats annorledes än genom köp, bgte eller därmed

jämförligt fång, skall såsom anskaffningsvärde för rättigheten anses

det belopp, som kvarstår i beskattningshänseende oavskrivet för överlåtaren.

2. Ränteintäkt samt---i rörelsen.

3. Har innehavare---av rörelse.

4. Har skattskyldig---av rörelse.

5. Såsom intäkt---för bolaget.

6. Har i — — — till 38 §).

till 29 §.

1. Har annan —---särskild förvärvskälla.

2. Har aktiebolag---till avdrag.

3 a. Kostnaden för--— till 28 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk--— tillgodoräknats honom.

5. Avdrag får---motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller---dylik tillgång.

Kostnad för anskaffning av varumärke, firmanamn eller andra rättigheter

av goodwills natur ävensom organisationskostnad må avdragas genom

lika stora årliga värdeminskningsavdrag inom en period av tio år från

den tidpunkt, då kostnaden uppkommit, därest icke på grund av särskilda

omständigheter avskrivning må göras under en längre period. Har skattskyldigs

rörelse för visst år utvisat förlust eller så ringa överskott, att den

skattskyldige vid beräkning av nettointäkten av rörelsen ej kunnat utnyttja

det på året belöpande avdraget, skola beträffande rätten för den skattskyldige

att tillgodoräkna sig det resterande avdraget för senare år bestämmelserna

i punkt 3 c tredje stycket äga motsvarande tillämpning.

6. Avdrag för---med kapitalförlust.

7. Avdrag medgives---eller rivningen.

8. För substansminskning---- löpande driften.

9. Såsom speciella---20 § 3).

10. I anslutning •—---som kapitalförlust.

11. Angående hemmavarande — — —- till 22 §).

12. En ekonomisk —--föreningarnas medlemsantal.

till 35 §.

1. Föreligga sådana omständigheter, att realisationsvinst vid avyttring

av jordbruksfastighet med därå växande skog endast delvis är skattepliktig,

kan enligt 21 § c) jämväl taxering för intäkt av skogsbruk äga rum.

Om intäkten av skogsbruk på grund av avyttringen, beräknad jämlikt 21 §,

överstiger den skattepliktiga realisationsvinsten, skall nämligen det överskjutande

beloppet beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet. Vid denna

beskattning skall dock iakttagas, att vad som på grund av avyttringen

beskattas såsom intäkt av skogsbruk och såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

sammanlagt icke upptages till högre belopp ån den vid fastighetsavyttringen

uppkomna realisationsvinsten i sin helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer under nionde året efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Han tillföres därigenom en realisationsvinst

å 5 000 kronor. Av denna utgör 20 procent eller 1 000 kronor skattepliktig

realisationsvinst. Om den å skogen belöpande delen av köpeskilling
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

eu i stället upptages såsom intäkt av skogsbruk, skulle för den skattskyldige

efter åtnjutande av bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1 mom. tredje

stycket, uppkomma° en nettointäkt av jordbruksfastighet å 5 000 kronor.

Lmder sådana förhållanden skall den skattskyldige uppgiva 1 000 kronor

såsom skattepliktig realisationsvinst och 3 000 kronor såsom intäkt av jordbruksfastighet.

Om nettointäkten av jordbruksfastighet i stället uppgått till 6 000 kronor,

skulle den skattskyldige i det angivna exemplet uppgiva 1 000 kronor såsom

skattepliktig realisationsvinst och 5 000 kronor såsom intäkt av skogsbruk.

Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna

till 28 § sägs rörande beskattning i vissa fall såsom intäkt av

rörelse av vad soin erhålles vid avyttring av maskiner eller andra inventarier,

vilkas värde icke enligt punkt 7 av anvisningarna till 29 § inräknas i

värdet av byggnad.

2. (punkten utgår.)

3. Har egendom, som make erhållit vid bodelning av annan anledning ån

andra makens död, före äktenskapets ingående eller under äktenskapet av

någondera maken förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,

skall frågan, huruvida och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall

anses föreligga, bedömas med hänsyn till sistnämnda fång.

4. Lika med----hava uppkommit.

till 36 §.

1. Vid beräkning----annan förvärvskälla.

2. För att förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit

genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i säljarens ägo höqst under

tid som i 35 § sågs.

Har den avyttrade egendomen innehafts under sådan tid, att därest vinst

uppstått vid avyttringen, vinsten allenast till viss del skulle hava räknats

till skattepliktig realisationsvinst, må avdrag åtnjutas endast för däremot

svarande del av förlusten. Realisationsförlust beräknas efter samma regler,

sam gälla för beräkning av realisationsvinst, dock att då enligt 56 § 1 mom.

avdrag yrkas för realisationsförlust, förlusten skall så beräknas som om

den skattskyldige kommit i åtnjutande av normala värdeminskningsavdrag,

därest han icke visar, att så ej varit fallet.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust, som uppkommit då egendom

avyttrats eller då upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet

skett under sådana förhållanden att, därest vinst i stället uppstått

denna enligt bestämmelserna i 35 § 5 mom. icke skulle hava utgjort skattepliktig

realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet för inköp av lottsedlar eller för andra

liknande insatser i lotteri.

3. I punkt G av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri

utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan för

realisationsföilust får göras från realisationsvinst eller lotterivinst, som

uppkommit i samma förvärvskälla som realisationsförlusten. Om härvid

underskott uppkommer, får detta avdragas från inkomst av annan förvärvskälla

allenast i den utsträckning som i 56 § 1 inom. sägs.

7 TUhaiuj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 170.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till 46 §.

1. Har skattskyldig---skattepliktig intäkt.

1 a. Då fråga uppkommer huruvida och med vilket belopp skattepliktig

realisationsvinst ingått i taxerad inkomst, skall så anses, som om i 46 §

omförmälda avdrag i första hand avräknats från annan den slcattskijldiges

inkomst under beskattningsåret.

Underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom må

avdragas från den skattskyldiges sammanräknade inkomst först sedan avdrag

från denna inkomst gjorts för allmänna avdrag av annat slag.

1 b. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om avdragsrätt för

underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom anföras

följande exempel:

a) Den skattskyldige gör 1952 en realisationsförlust å 15 000 kronor vid

försäljning av en i hemortskommunen belägen fastighet, som han innehaft

mer än sex men mindre än sju år. Samtidigt gör han en realisationsvinst

vid försäljning av aktier, som han innehaft kortare lid än tvä år ä 3 000 kronor.

Beskattningsåret 1949 har den skattskyldige åtnjutit realisationsvinst

vid försäljning av fastighet i hemortskommunen å 10 000 kronor, vilken i

sin helhet beskattats. Den skattskyldige åsättes av taxeringsnämnden år

1953 taxering för eu taxerad inkomst av tjänst å 7 000 kronor. Efter framställning

av den skattskyldige undanröjer prövningsnämnden denna taxe
-

ring på grundval av följande beräkning:

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämndens beslut ........ kronor 7 000

Realisationsförlust 1952: 30 % av 15 000.... kronor 12 000

llärifrån avdrages realisationsvinst å aktier

samma år.............................. » 3 000

Underskott ............................................ » 9 000

Underskottet överstiger den taxerade inkomsten med ...... kronor 2 000

Eftersom den skattskyldige år 1949 åtnjutit realisationsvinst å 10 000

kronor, är han vid 1953 års taxering berättigad till avdrag för hela underskottet

9 000 kronor. Då emellertid hans taxerade inkomst vid 1953 års taxering

uppgår till endast 7 000 kronor, återstår ett outnyttjat avdrag å 2 000

kronor. Detta belopp får han avdraga från sammanräknad inkomst vid taxering

för inkomst, som åtnjutits under år 1953, eller, om avdraget då ej till

fullo kunnat utnyttjas, vid taxering för inkomst, som åtnjutits under följande

beskattningsår t. o. m. beskattningsåret 1957, d. v. s. till och med femte

året efter det, då förlusten uppkommit.

Enär realisationsvinsten år 1949 med 1 000 kronor överstiger omförmälda

underskott å 9 000 kronor, är den skattskyldige berättigad att avräkna

1 000 kronor mot realisationsförluster uppkomna under beskattningsåren

1953 och 1954, d. v. s. till och med femte året efter det, varunder

ifrågavarande realisationsvinst uppkommit. Om den skattskyldige således

år 1953 gör en realisationsförlust å 3 000 kronor på aktier, som han ägt kortare

tid än två år, är han berättigad att vid taxeringsår inkomst, som åtnjutits

under beskattningsåret 1953, eller, om avdrag för underskottet då ej

till fullo kunnat utnyttjas, vid taxering för inkomst, som åtnjutits under

beskattningsåret 1954, från den sammanräknade inkomsten avdraga så stor

del av underskottet, som svarar mot ifrågavarande belopp, 1 000 kronor.

Återstoden av den senare förlusten, 2 000 kronor, får den skattskyldige däremot

endast avdraga från realisationsvinster, som han kan komma att åtnjuta

t. o. m. beskattningsåret 1958, d. v. s. till och med femte året efter det,

då denna förlust uppkommit.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

99

b) Den skattskijldige har under beskattningsåret 1952 åtnjutit realisationsvinst

å 10 000 kronor vid försäljning av aktier, vilka han innehaft

längre tid än två år men kortare tid än tre år. Beskattningsåret 1949 har

den skattskijldige lidit realisationsförlust å 11 000 kronor vid försäljning

av aktier, som han innehaft kortare tid än två år, för vilken förlust avdrag

icke till någon del åtnjutits vid taxeringarna 1950—1952. Efter framställning

av den skattskijldige åsäites av prövningsnämnden taxering för år 1953

sålunda:

Realisationsvinst: 75 % av 10 000 .......................... kronor 7 500

Annan inkomst .......................................... » _10 000

Sammanräknad inkomst .............................. kronor 17 500

Allmänna avdrag....................................... » 1500

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämnds beslut.......... kronor 16 000

Realisationsförlust 11 000 kronor, av vilka 7 500 kronor få

gå i avräkning 1953 .................................. » 7 500

återstår taxerad inkomst................................ kronor 8 500

Den icke utnyttjade delen av realisationsförlusten, 3 500 kronor, motsvarande

skillnaden mellan ovannämnda båda belopp, 11 000 kronor och 7 500

kronor, får den skattskijldige endast avräkna mot eventuella realisationsvinster

t. o. m. beskattningsåret 1954, d. v. s. till och med femte året efter

det, då förlusten uppkommit.

2. Vad i — ---stadigvarande vistats.

3. Om en---av beskattningsåret.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härmed förordnas, att 4 § i förordningen den 2f> juli 1947 om statlig

inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse1:

4 §.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag

ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att beträffande

underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, de

i 46 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen meddelade

bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig

inkomstskatt;

slutlig skatt —--kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som —- — ■— kommunalskattelagen sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950. Vad som stadgas i

övergångsbestämmelserna till lagen den 1949 om ändring i kom
munalskattelagen

skall äga motsvarande tillämpning jämväl vid taxering

till statlig inkomstskatt.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1948: 764.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kurigl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslag

till

ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härmed förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall erhålla följande lydelse1:

120 §.

Framställning om att erhålla avdrag för underskott, varom förmäles i

46'' § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen och 4 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingivas, såvitt framställningen

avser den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt, till

länsstyrelsen i det län, där han taxerats eller bort taxeras för statlig inkomstskatt,

och såvitt framställningen avser den skattskyldiges taxering till

kommunal inkomstskatt, till länsstyrelsen i det lån, dit förvärvskällan är att

hänföra.

Framställningen skall, skriftligen avfattad och ställd till prövnings nämnden

i länet, ingivas till länsstyrelsen senast den 31 juli under taxeringsåret.

Har fråga om beskattning av realisationsvinst uppkommit under prövningsnämnds

behandling av skattskyldigs taxering, äger den skattskyldige

i samband därmed inkomma med framställning, som nu sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

F örslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947

(nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 maj 1947 (nr 210) om

skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. skall

upphöra att gälla med utgången av år 1949.

1 Genom förordning den 30 juni 1936 har 120 § upphört att gälla (SFS 1936:410).

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

101

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser för beräkning av skatt

till staten å ackumulerad inkomst.

1 §.

Har skattskyldig fysisk person under visst beskattningsår åtnjutit inkomst,

som hänför sig till minst två år, vilka infallit före eller efter beskattningsåret

(ackumulerad inkomst), skall under förutsättningar, vilka

i denna förordning angivas, statlig inkomstskatt å denna inkomst utgå, om

den ackumulerade inkomsten hänför sig till minst tio år, som om en tiondel

därav upptagits till beskattning under beskattningsåret och en tiondel

under vart och ett av de närmast föregående nio beskattningsåren.

Hänför sig ackumulerad inkomst till kortare tid än tio år, skall statlig

inkomstskatt därå utgå, som om inkomsten upptagits till beskattning under

motsvarande mindre antal år.

Kan beträffande ackumulerad inkomst utredning icke förebringas om det

antal år, till vilka den hänför sig, skall skatteberäkningen ske, som om inkomsten

hänfört sig till tre år.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal för slutlig

skatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas

det taxeringsår, då inkomsten tages till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §.

Skatteberäkning enligt 1 § må endast ske, därest den skattskyldiges statliga

inkomstskatt därigenom kommer att nedbringas med minst 100 kronor

samt hans ackumulerade inkomst uppgår till minst 3 000 kronor.

3 §.

Vad i 1 § sägs skall, såvitt angår till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad

inkomst, gälla endast:

inkomst genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

inkomst vid avyttring av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter

av goodwills natur;

inkomst vid avyttring av för stadigvarande bruk avsedda maskiner eller

andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras

till byggnad, då avyttringen skett i samband med överlåtelse av rörelse;

samt

vad som influtit vid avyttring i samband med överlåtelse av rörelse av i

rörelsen befintliga varor och produkter, dock endast i den mån det influtna

beloppet överstiger varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna

värde. ^ "ir

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig ackumulerad

inkomst skall vad i 1 § sägs icke äga tillämpning å vinst vid icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

>< §.

Skattskyldig, som kräver tillämpning av denna förordning, har att därom

göra framställning hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige

skall utgöra statlig inkomstskatt.

Ansökningen skall, utom i fall som i 7 § avses, ingivas till länsstyrelsen

senast den 31 december under taxeringsåret näst efter det beskattningsår,

under vilket den ackumulerade inkomsten åtnjutits.

5 §.

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan någon eller några tidigare taxeringar,

vilka inverka på skatteberäkningen, icke vunnit laga kraft, skall

prövningsnämnden genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det

ankommer därefter på den skattskyldige att efter det han erhållit kännedom

om att ifrågavarande taxeringar vunnit laga kraft till prövningsnämnden

inkomma med framställning om ansökningens upptagande till förnyad behandling.

6 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den beskattningsbara inkomst,

varå skatten beräknats, genom beslut av prövningsnämnd eller utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, eller åsättes den skattskyldige genom

sådant beslut eller utslag eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna

för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i

åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden vidtaga den ändring av

skatteberäkningen, som förhållandena kunna föranleda.

7 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § icke skett, men inträda på grund av omständigheter,

som i 6 § sägs, sådana förhållanden att dylik skatteberäkning

må ske, äger den skattskyldige ingiva i 4 § omförmäld ansökan senast den

31 december kalenderåret näst efter det, då prövningsnämndens beslut eller

kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag meddelades.

8 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd rörande debiteringsåtgärd

enligt denna förordning ävensom beträffande rätt att föra talan

över dylikt beslut skola de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna

i fråga om taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär

över prövningsnämnds beslut enligt 5 § ej må föras.

9 §.

å skatt som jämlikt denna förordning restitueras utgår icke ränta.

10 §.

Konungen äger utfärda för förordningens tillämpning erforderliga föreskrifter.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

1 samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas, att förordningen

skall äga tillämpning även å ackumulerad inkomst, som åtnjutits

under beskattningsår, för vilket taxering sker år 1949, därest den skattskyldige

till vederbörande myndighet inkommit med ansökan om skatteberäkning

enligt denna förordning senast den 15 mars 1950.

Anvisningar

till 1 §.

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänföra sig till visst beskattningsår,

om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för

densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna förordning

fordras, att inkomsten hänför sig till minst två år, vilka föregått

eller följa efter det beskattningsår, då inkomsten influtit. Förordningen är

således icke tillämplig, då exempelvis ett arvode intjänats under ett beskattningsår

men blir tillgängligt för lyftning först påföljande år eller då

ersättning för två års skördar uppbäres under beskattningsåret.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

En skattskyldig åsättes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart

belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1945, 0 kronor år 1940,

8 000 kronor år 1947, 10 000 kronor år 1948 och en till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst av 60 000 kronor år 1949. Enligt förordningen om

statlig inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor

utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten år 1949 ingår

emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken enligt av

den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren 1944

___1947, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första och andra styckena skall skatten

å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande

grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen

sker som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxeringsåren

1946—1949. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän
förts

till taxeringsåret 1946, utgår skatten å ett beskattningsbart

belopp av 10 000 kronor (0 + 10 000)........

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1947, utgör skatten skillnaden mellan skatten

å ett beskattningsbart belopp av 18 000 kronor (8 000

+ 10 000) = 3 950 kronor och skatten å ett beskattningsbart

belopp av 8 000 kronor = 1 150 kronor ......

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1948, utgör skatten skillnaden mellan skatten

å ett beskattningsbart belopp av 20 000 kronor (10 000

+ 10 000) — 4 670 kronor och skatten å ett beskattningsbart

belopp av 10 000 kronor = 1 550 kronor..........

4) För taxeringsåret 1949 räknas skatten ut på en beskattningsbar

inkomst av 20 000 kronor (60 000 —

40 000) jämte den del av den ackumulerade inkomsten,

10 000 kronor, som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s.

30 000 kronor. Skatten härå

1 550 kronor

2 800

3 120

8 670 »

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten

av 60 000 kronor ...............................

16 140 kronor

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som angivas

i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade

inkomsten upptagits till beskattning under 1949 och en fjärdedel därav

under vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall

taxeringsåren 1946—1948, inverkar 1945 års taxering icke på uträkningen

av skatten å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår

tillämpats det procenttal för slutlig skatt, som fastställts för taxeringsåret

1949, såväl före som efter fördelningen av den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, till vilka ackumulerad inkomst

hänför sig, skall jämlikt 1 § tredje stycket skatteberäkningen ske, som

om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock icke äga

tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång från sin

tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension. I dylika

fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra sig till

tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma''beskattningsår kommer i åtnjutande

av flera inkomster, vilka var för sig äro att anse såsom ackumulerade

inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola inkomsterna

fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig.

517263,

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1951:62 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1951:60 Memorial angående uppskjutande till innevarande års höstsession av behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden. s. 1 i texten