Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

1951-03-30 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:180, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180. •

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m.m.; given Stockholms slott den 30 mars

1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 5 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379); samt

4) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen upptager förslag till vissa författningsändringar i anslutning

till den år 1950 beslutade omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet.

Sålunda föreslås att nu gällande skattepliktsgräns vid 600 kronors taxerad

inkomst avskaffas samt att minimibeloppet för påföring av beskattningsbar

inkomst höjes från 10 till 20 kronor.

Vidare föreslås att skyldigheten att avgiva självdeklaration, som enligt

gällande bestämmelser inträder vid eu taxerad inkomst av 600 kronor, i

stället skall inträda vid eu bruttointäkt av 1 200 kronor.

Slutligen föreslås att personer, som icke uppnå minst 1 200 kronors taxerad

inkomst, skola vara befriade från erläggande av folkpensionsavgift.

1 Bi han g till riksdagens ''protokoll 1951. 1 sand.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, dels att 51 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att anvisningarna till 51 §*) skola upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse:

51 §.

Fysisk person, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret och vilkens

inom hemortskommunen beräknade

taxerade inkomst icke uppgår till

600 kronor, skall icke upptagas till

beskattning för sådan inkomst.

1 övrigt inträder skatteplikt i fråga

om kommunal inkomstskatt:

för fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: i hemortskommunen,

då den beräknade beskattningsbara

inkomsten där uppgår

till minst 10 kronor, och i annan

kommun, då den beräknade

taxerade inkomsten där uppgår till

minst 100 kronor;

för annan skattskyldig: då den

beräknade taxerade inkomsten i

kommunen uppgår till minst 100

kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

51 §.

För fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, inträder

skatteplikt till kommunal inkomstskatt
i

hemortskommunen: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

där uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

där uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första

stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten

i kommunen uppgår till

minst 100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

*) Senaste lydelse, se 1950:252.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Förslag

till

3

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 5 inom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 9 § 5 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

9 §.

5 mom. Fysisk person, som varit

här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret och

vilkens beräknade taxerade inkomst

icke uppgår till 600 kronor, skall

icke utgöra statlig inkomstskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga

om statlig inkomstskatt:

för fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den

beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då den

beräknade taxerade inkomsten uppgår

till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

9 §.

5 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt

inträder

för fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den

beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den

beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordnlngen den 28 september 1928

(nr 379).

Härigenom förordnas, att 26 § 1 och 3 mom., 31 8, 36 § 1 mom. samt 86 8

taxeringsförordningen den 28 september 19281) skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

D Senaste lydelse av 26 § 1 och 3 mom. och 36 § 1 mom. se 1947: 578, av 31 §

se 1950: 313 samt av 86 8 se 1947: 591.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

Nuvarande lydelse:

26 §.

1 inom. Nedannämnda skattskyldiga

äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan

anmaning till ledning för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet

avlämna deklaration (självdeklaration),

nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj.ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller

står under offentlig kontroll,

samt ekonomisk förening, så ock

annan juridisk person, som a ntingen

under beskattningsåret

haft förvärvskälla av beskaffenhet,

att skattskyldighet för därav härflytande

inkomst åligger honom enligt

kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomstskatt,

eller enligt 6 § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt är skattskyldig

för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen
a)

nästföregående år varit taxerad

till kommunal inkomstskatt eller

statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt

;

b) under beskattningsåret haft inkomst

av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt

kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomstskatt,

och i sådant fall tillika hans enligt

kommunalskattelagen beräknade

taxerade inkomst i någon kommun

eller hans enligt förordningen

om statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomst uppgått, i fråga

om sådan person som varit här i

riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, till minst

600 kronor och, i fråga om annan

person, till minst 100 kronor; eller

Föreslagen lydelse:

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan

anmaning till ledning för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet

avlämna deklaration (självdeklaration),

nämligen:

1) aktiebolag och ekonomisk förening;
2)

annan juridisk person, vilkens

bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret

uppgått till sammanlagt minst 100

kronor;

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått,

om han varit bosatt här i riket

under hela beskattningsåret, till sammanlagt

minst 1 200 kronor och eljest

till sammanlagt minst 100 kronor;

samt

4) fysisk eller juridisk person, vilkens

tillgångar av den art, som i 3 §

1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt

angives, vid beskattningsårets

utgång •haft ett värde

överstigande 30 000 kronor eller, såvitt

angår sådan juridisk person som

avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,

5 000 kronor.

Vid bedömandet av fysisk eller

juridisk persons deklarationsskyldighet

enligt punkterna 2)—4) skall

hänsyn icke tagas till sådan inkomst

eller förmögenhet, för vilken den fysiska

eller juridiska personen icke

är skattskyldig enligt kommunalskattelagen,

förordningen om statlig

inkomstskatt eller förordningen om

statlig förmögenhetsskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

o

Nuvarande lydelse:

c) vid beskattningsårets utgång

ägt förmögenhet, uppgående till

minst 30 000 kronor, för vilken han

är skattskyldig enligt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Vid bedömandet av fysisk persons

deklarationsskyldighet skall, om han

under beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans

med den andra maken,

hänsyn tagas, förutom till hans egen

inkomst och förmögenhet, även till

boets och den andra makens inkomst

och förmögenhet. Har skattskyldig

barn, skall hänsyn tagas

jämväl till barnets förmögenhet, därest

han enligt förordningen om statlig

förmögenhetsskatt skall taxeras

därför.

Vid tillämpning av vad i första

stycket under 2) b) är stadgat

skall i fråga om svensk medborgare,

som under beskattningsåret tillhört

svensk beskickning hos utländsk

makt eller lönat svenskt konsulat

eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av

sin tjänst varit bosatt utomlands, så

ock i fråga om sådan persons hustru

samt barn under 18 år, därest de

varit svenska medborgare och bott

hos honom, så anses, som om de

varit bosatta här i riket. Person,

som under beskattningsåret tillhört

främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller

beskickningens eller konsulatets betjäning

och som icke varit svensk

medborgare, så ock sådan persons

hustru, barn under 18 år och enskilda

tjänare, därest de bott hos honom

och icke varit svenska medborgare,

anses däremot A id tillämpningen av

vad i första stycket under 2) b) är

stadgat icke hava varit här i riket

bosatta.

Föreslagen lydelse:

I fråga om fysisk person, som under

beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans

med den andra maken,

skall vid bedömandet av deklarationsskyldigheten

hänsyn tagas, förutom

till hans egen inkomst och förmögenhet,

även till boets och den

andra makens inkomst och förmögenhet.

Har skattskyldig barn, skall

hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet,

därest han enligt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt

skall taxeras därför.

Vid tillämpning av vad i första

stycket under 3) är stadgat skall

i fråga om Svensk medborgare,

som under beskattningsåret tillhört

svensk beskickning hos utländsk

makt eller lönat svenskt konsulat

eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av

sin tjänst varit bosatt utomlands, så

ock i fråga om sådan persons hustru

samt barn under 18 år, därest de

varit svenska medborgare och bott

hos honom, så anses, som om de

varit bosatta här i riket. Person, som

under beskattningsåret tillhört främmande

makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning

och som icke varit svensk

medborgare, så ock sådan persons

hustru, barn under 18 år och enskilda

tjänare, därest de bott hos

honom och icke varit svenska medborgare,

anses däremot vid tillämpningen

av vad i första stycket under

3) är stadgat icke hava varit här i

riket bosatta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Xiwnrande lydelse:

Avlider skattskyldig---den

avlidne.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva

deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet,

och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelserna i 1

mom. första stycket under 2) b) och

c) så anses, som om dylik inkomst

eller förmögenhet ej vore underkastad

beskattning, önskar lapp avgiva

uppgift om inkomst eller förmögenhet,

som nu sagts, må uppgift härom

lämnas i självdeklaration, vilken

avlämnas i vanlig ordning, eller ock

särskild uppgift angående renskötsel

avgivas på sätt i 41 § stadgas.

31 §.

Vid självdeklaration för verk eller

bolag, som är försett med Kungl.

Maj.ts oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag eller står under offentlig

kontroll, vid självdeklaration

för bostadsrättsförening, så ock vid

självdeklaration för annan deklarationsskyldig.

som under beskattningsåret

enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller som, utan

att sådan skyldighet förelegat, likväl

under beskattningsåret fört dylika

böcker i av honom bedriven rörelse,

skall fogas bestyrkt avskrift

av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast

föregående räkenskapsåret

samt av vinst- och förlusträkning

för beskattningsåret, om sådan räkning

ingått i bokföringen. Vid självdeklaration

för annan bostadsförening

än bostadsrättsförening skola

fogas dels av styrelsen undertecknad

uppgift om föreningens ställning vid

beskattningsårets början och slut

dels ock bestyrkt avskrift av vinstoch

förlusträkning för samma år,

Föreslagen lydelse:

Avlider skattskyldig-----den

avlidne.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva

deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet,

och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelserna i 1

mom. första stycket under 3) och U)

så anses, som om dylik inkomst eller

förmögenhet ej vore underkastad

beskattning, önskar lapp avgiva

uppgift om inkomst eller förmögenhet,

som nu sagts, må uppgift härom

lämnas i självdeklaration, vilken

avlämnas i vanlig ordning, eller

ock särskild uppgift angående renskötsel

avgivas på sätt i 41 § stadgas.

31 §.

Vid självdeklaration för aktiebolag

eller bostadsrättsförening, så ock

vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig,

som under beskattningsåret

enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller som,

utan att sådan skyldighet förelegat,

likväl under beskattningsåret fört

dylika böcker i av honom bedriven

rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift

av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast

föregående räkenskapsåret

samt av vinst- och förlusträkning

för beskattningsåret, om sådan räkning

ingått i bokföringen. Vid självdeklaration

för annan bostadsförening

än bostadsrättsförening skola

fogas dels av styrelsen undertecknad

uppgift om föreningens ställning vid

beskattningsårets början och slut

dels ock bestyrkt avskrift av vinstoch

förlusträkning för samma år,

om sådan ingått i föreningens bokföring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

i

Nuvarande lydelse:

om sådan ingått i föreningens bokföring.

Vid självdeklaration--- — des
sa

uppgifter.

För verk eller bolag, som ovan

nämnts, så ock för ekonomisk förening

skall avlämnas bestyrkt avskrift

eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,

som avgivits för beskattningsåret.

Enahanda gäller beträffande

förvaltningsberättelse, som

det åligger styrelse för aktiebolag,

ömsesidigt försäkringsbolag eller

ekonomisk förening att utgiva.

För inländsk-----enbart liv
försäkringsrörelse.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som —

--under taxeringsåret.

Staten, landsting,---31 mars.

Verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller

står under offentlig kontroll, så ock

annan, som nästföregående år enligt

lag varit skyldig föra handelsböcker,

må tillgodonjuta liknande anstånd,

därest räkenskapsåret gått till ända

senare än den 31 oktober året näst

före taxeringsåret.

På ansökan---för avläm
nandet.

Vad i---eller rederi.

86 §.

För varje---77 § 4 mom.

Hos särskild ---— egen upp
bördsförvaltning.

De beslutade —--skattskyl
diges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt
dels

i---skall beräknas;

dels i--— beskattningsbar in
komst

;

Föreslagen lydelse:

Vid självdeklaration---- des
sa

uppgifter.

För aktiebolag, så ock för ekonomisk

förening skall avlämnas bestyrkt

avskrift eller tryckt exemplar

av revisionsberättelse, som avgivits

för beskattningsåret. Enahanda gäller

beträffande förvaltningsberättelse,

som det åligger styrelse för aktiebolag,

ömsesidigt försäkringsbolag

eller ekonomisk förening att utgiva.

För inländsk------enbart liv
försäkringsrörelse.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som —

---under taxeringsåret.

Staten, landsting,--— 31 mars.

Aktiebolag, så ock annan, som

nästföregående år enligt lag varit

skyldig föra handelsböcker, må tillgodonjuta

liknande anstånd, därest

räkenskapsåret gått till ända senare

än den 31 oktober året näst före

taxeringsåret.

På ansökan — — — för avlämnandet.

Vad i---- eller rederi.

86 §.

För varje--- -— 77 § 4 mom.

Hos särskild----egen upp
bördsförvaltning.

De beslutade —--skattskyl
diges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt
dels

i ---skall beräknas;

dels i ----beskattningsbar in
komst;
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

Nuvarande lydelse:

dels ock, til! ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering, för envar, som vid

taxeringsårets början uppnått sjutton

men ej sextiosex års ålder, beräknad

taxerad inkomst enligt förordningen

om statlig inkomstskatt,

därest denna inkomst icke införts

på grund av föreskriften här ovan.

I förmögenhetslängden — — —

beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter — — —

Kungl. Maj :t.

Taxeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

Föreslagen lydelse:

dels ock, till ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering, för envar, som vid

taxeringsårets början uppnått sjutton

men ej sextiosex års ålder, beräknad

taxerad inkomst enligt förordningen

om statlig inkomstskatt,

därest sådan inkomst uppgår till

minst 1 200 kronor och icke införts

på grund av föreskriften här ovan.

Sådan anteckning till ledning för

påföring av pensionsavgift, varom

ovan sägs, skall för makar, vilka

mantalsskrivits såsom tillhörande

samma hushåll, äga rum om makarnas

beräknade taxerade inkomster

enligt förordningen om statlig inkomstskatt

sammanlagt uppgå till

minst l 200 kronor.

I förmögenhetslängden — -— —

beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter — — —

Kungl. Maj :t.

Taxeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall för varje

år pensionsavgift erläggas av envar

svensk medborgare, dock ej för år

Föreslagen lydelse:

19 §.

Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall för varje

år pensionsavgift erläggas av envar

svensk medborgare, dock ej för år

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

9

Nuvarande lydelse:

före det, under vilket han fyller

aderton år, eller efter det, under vilket

han fyllt sextiosex år, eller för

år, för vilket han icke är i riket

mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges

ej heller av person, som den

1 juli det år avgiften skall slutligen

påföras åtnjuter folkpension eller

förlorat sitt svenska medborgarskap,

eller för den som vid nämnda tidpunkt

avlidit.

Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör eri procent av hans

enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för

året taxerade belopp eller, om den

avgiftspliktige är gift och mantalsskriven

såsom tillhörande samma

hushåll som sin make, en halv

procent av makarnas sammanlagda

taxerade belopp. För varje avgiftspliktig

vare dock lägsta avgift sex

kronor och högsta avgift 100 kronor.

Pensionsavgift, som — ---hela

krontal.

Föreslagen lydelse:

före det, under vilket han fyller

aderton år, eller efter det, under vilket

han fyllt sextiosex år, eller för

år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven,

ej heller för år, för vilket

hans enligt förordningen om statlig

inkomstskatt taxerade inkomst

icke uppgår till 1 200 kronor eller,

om han är gift och mantalsskriven

såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, för år för vilket makarnas

taxerade inkomster sammanlagt

icke uppgå till 1 200 kronor.

Pensionsavgift erlägges icke av person,

som under juni månad det år

avgiften Skal! slutligen påföras ägt

uppbära folkpension eller den 1 juli

samma år förlorat sitt svenska medborgarskap,

eller för den som vid

sistnämnda tidpunkt avlidit.

Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör en procent av hans

enligt förordningen om statlig inkomstskatt

för året taxerade inkomst

eller, om den avgiftspliktige

är gift och mantalsskriven såsom

tillhörande samma hushåll som sin

make, eu halv procent av makarnas

sammanlagda taxerade inkomster.

För varje avgiftspliktig vare dock

högsta avgift 100 kronor.

Pensionsavgift, som---hela

krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om pensionsavgifter, som påföras för år 1952

eller tidigare år.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet,

statsrådet Andersson, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Sköld, fråga om ändrade bestämmelser angående skatteplikt och deklarationsplikt,

m. in. samt anför därvid följande.

1. Inledning.

Enligt vad jag framhöll i proposition nr 241 vid 1950 års riksdag borde

den i propositionen föreslagna omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet

föranleda omprövning av frågan om folkpensionärernas beskattning

samt av inkomstgränsen för skatteplikt och deklarationsplikt.

En eventuell höjning av deklarationspliktsgränsen förutsatte jämväl en

ändring av bestämmelserna för beräkning av avgifterna till den allmänna

folkpensioneringen. Jag förutskickade, att omprövningen av ifrågavarande

spörsmål skulle kunna ske inom sådan tid, att ändrade bestämmelser skulle

kunna träda i kraft samtidigt med ortsavdragsreformens ikraftträdande.

Nyssnämnda frågor ha behandlats av 1950 års skattelagssakkunniga1) i

en med skrivelse den 18 november 1950 till mig överlämnad promemoria

med förslag till vissa författningsändringar i anslutning till den år 1950

beslutade omläggningen av det kommunala ortsavdragssvstemet.

över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

socialstyrelsen, statskontoret, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands. Kronobergs, Gotlands, Kristianstads,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,

Jämtlands och Norrbottens län, 1950 års folkpensionsrevision (särskilt yttrande

av J. L. Hartmann), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Sveriges

folkpensionärers riksförbund.

Jag torde nu få anmäla frågan om författningsändringar i de hänseenden,

som nyss angivits. Jag torde därvid även få redovisa frågan om folkpensionärernas

beskattning, ehuru jag icke för närvarande avser att framlägga

något förslag till ändring av gällande bestämmelser i ämnet.

2. Folkpensionärernas beskattning.

Genom lag den 11 juni 1948 (nr 308) om ändring i vissa delar av kom
4)

Generaldirektören Rolf Dahlgren, kammarrättsrådet H. Björne och kammarrättsassessorn

Åke Granlund.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

11

munalskattelagen infördes vissa särskilda bestämmelser rörande beskattningen

av folkpensionärer. Bestämmelserna innebära, att skattskyldig, vilkens

inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension eller av

bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn, i

regel skall anses ha nedsatt skatteförmåga och på grund därav vid beräkning

av den beskattningsbara inkomsten medgivas sådant särskilt avdrag

för nedsatt skatteförmåga, som efter beskattningsnämnds prövning i varje

särskilt fall kan beviljas enligt 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen.

Av anvisningarna till berörda paragraf framgår, att den som för sin

försörjning varit helt beroende av folkpension eller bidrag av angiven art

regelmässigt skal! beviljas avdrag för nedsatt skatteförmåga till sådant

belopp, att han undgår skatteplikt enligt kommunalskattelagen, att den,

vilkens huvudsakliga inkomst utgjorts av folkpension eller bidrag av nyss

angivet slag men som haft inkomst vid sidan därav, bör medgivas avdrag

för nedsatt skatteförmåga med jämkat belopp samt att den, vilkens sidoinkomst

uppgår till samma belopp som eller överstiger folkpensionen eller

bidraget, bör medgivas avdrag allenast då särskilda skäl därtill föranleda.

De särskilda bestämmelserna rörande folkpensionärer ha införts i syfte

att från skattskyldighet fritaga personer, som för sin försörjning helt äro

hänvisade till folkpensionsförmåner, och att bereda behövlig lindring åt

dem, som jämte folkpensionen endast hava förhållandevis små sidoinkomster

till sitt förfogande. Anledningen till bestämmelsernas införande var den.

att skattskyldiga utan annan inkomst än folkpension ansetts i regel icke

besitta någon skatteförmåga, i följd varav uttagande av skatt hos dem

skulle äventyra den möjlighet till försörjning, som genom folkpensionen

avsetts skola beredas dem. Bestämmelserna betecknades vid införandet

uttryckligen såsom ett provisorium i avvaktan på att frågan om lindring i

beskattningen för de lägsta inkomsttagarna genom en höjning av de kommunala

ortsavdragen bleve föremål för prövning. Vad angår statsbeskattningen

hade förevarande spörsmål lösts i och med 1947 års statsskattereform,

genom vilken de statliga ortsavdragen bestämts till sådana belopp,

att någon skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt i regel icke ifrågakommer

för den. som för sin försörjning är helt eller huvudsakligen beroende

av folkpension.

Genom lagen den 2 juni 1950 (nr 252) om ändring i kommunalskattelagen

har det kommunala ortsavdragssystemet omlagts, varvid bland annat

de kommunala ortsavdragen väsentligt höjts. I vissa kommuner — nämligen

sådana, som tillhöra bostadskostnadsgrupp I enligt lagen om folkpensionering

och icke beslutat om särskilt bostadstillägg — kan frågan om

folkpensionärernas beskattning anses ha vunnit en tillfredsställande lösning

genom höjningen av de kommunala ortsavdragen. Dessa avdrag motsvara

eller överstiga nämligen i ifrågavarande kommuner folkpensionernas

nuvarande maximibelopp (dyrtidstillägg inräknade) i följd varav personer,

som icke hava annan nämnvärd inkomst än folkpension, undgå påföring

av kommunala utskylder.

I andra kommuner åter kunna folkpensionsförmånerna uppgå till sådana

belopp, att även med de nya kommunala ortsavdragen beskattningsbar in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

komst uppkommer för person, vilken helt är beroende av folkpensionen

för sin försörjning. De skäl, som föranledde 1948 års särskilda föreskrifter

i kommunalskattelagen rörande folkpensionärerna, komma därför att äga

giltighet även sedan det nya kommunala ortsavdragssystemet trätt i kraft,

om ock behovet av dessa föreskrifters tillämpning blir mindre omfattande

än för närvarande.

I sitt betänkande med förslag till ändrade kommunala ortsavdrag m. in.

(S.O.U. 1950: 5) berörde ortsavdragskommittén det ändrade läge, vari frågan

om folkpensionärernas beskattning skulle komma vid genomförande av

kommitténs förslag. Kommittén framhöll därvid, att de höjda ortsavdragen

skulle komma att täcka sådan folkpension, som utginge utan inkomstprövning.

Avdrag för nedsatt skatteförmåga, som enligt gällande bestämmelser

medgåves för att folkpensionerna skulle fritagas från beskattning, komine

därför att avse de inkomstprövade folkpensionsförmånerna. Det låge vid

sådant förhållande nära till hands att ersätta nu gällande föreskrifter om

folkpensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga med ett stadgande, att

inkomstprövade folkpensionsförmåner skulle vara undantagna från skatteplikt.

Kommittén ansåg sig dock icke böra framlägga något förslag i frågan

med hänsyn till att 1946 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt

om utredning angående socialförmånernas skatterättsliga natur och om

åvägabringande av en samordning mellan lagstiftningen å socialvårdens

område och skattelagstiftningen.

I prop. nr 241/1950 med förslag till omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet

framhöll jag, att skatteförmågan hos personer, vilka komme

i åtnjutande av inkomstprövade folkpensioner, i allmänhet finge antagas

vara ringa eller helt obefintlig i följd varav starka sociala skäl talade

för att de inkomstprövade folkpensionerna undantoges från beskattning.

De sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att de övervägt frågan om lagändring

i syfte att bereda sådan lindring i beskattningen, som även med

de nya ortsavdragen vore erforderlig för folkpensionärernas vidkommande.

Därvid hade de sakkunniga emellertid funnit, att förutsättningar för närvarande

knappast kunde anses föreligga för en lösning av frågan i enlighet

med den tankegång, för vilken redogjorts i det föregående. De gjorda

uttalandena hänförde sig nämligen till de i lagen om folkpensionering givna

föreskrifterna om inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner. Hela

frågan om inkomstprövningen skulle emellertid enligt Kungl. Maj :ts beslut

den 16 juni 1950 utredas av särskilda sakkunniga inom socialdepartementet.

Av direktiven för denna utredning framginge, att densamma skulle

omfatta en allsidig granskning av de problem, som sammanhängde med

inkomstprövningen, och att därvid skulle eftersträvas en sådan lösning,

att befolkningens sparvilja och folkpensionärernas villighet att genom eget

arbete skaffa sig inkomster vid sidan av pensionen ej motverkades samt

den enskilda pensioneringens utveckling icke onödigtvis hindrades. En uppmjukning

av reglerna om inkomstprövningen vore alltså att förvänta, men

den framtida utformningen av dessa regler vore ännu oviss. Med hänsyn

härtill kunde verkningarna av ett förslag om skattelindring för folkpen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

13

sionärer med anknytning till inkomstprövningen av folkpensionerna för

närvarande icke bedömas.

Betänkligheter mot den ifrågasatta regeln om skattefrihet för inkomstprövade

folkpensioner syntes för övrigt yppa sig redan med nuvarande

avfattning av folkpensioneringslagen med hänsyn till den avsevärda omfattning,

vari kommunerna fattat beslut om beviljande av särskilt bostadstillägg,

och den skiftande inverkan på sådant tillägg, som inkomstprövningen

utövade. Beslut om särskilt bostadstillägg till folkpensionärer hade

fattats av kommuner med sammanlagt mera än 4 000 000 invånare, och

de därvid meddelade föreskrifterna om villkoren för tilläggens utbetalande

varierade avsevärt. I regel utginge tilläggen efter inkomstprövning, som

tillämpades jämsides med den enligt lagen om folkpensionering föreskrivna.

Inkomstprövade folkpensionsförmåner kunde i följd härav bortfalla till

samma belopp som det, vartill sidoinkomsterna uppginge. Afl vid sådant

förhållande från beskattning undantagna de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

kunde leda till en mot grunderna för inkomstbeskattningen

stridande olikformighet, i det att personer med lika stora inkomster komme

att beskattas olika, beroende på om inkomsten härrörde av folkpension

eller ej. Jämväl utformningen av bestämmelserna om särskilda bostadstillägg

skulle emellertid prövas vid den tidigare nämnda utredningen om

folkpensionernas inkomstprövning.

Innan utredningen om de inkomstprövade folkpensionerna igångsattes,

hade skattelagssakkunniga påbörjat vissa undersökningar till utrönande av

verkningarna för folkpensionärerna av nu gällande beskattningsregler, i

det läge, vari frågan kommit, ansåge de sakkunniga anledning icke föreligga

att i sin promemoria mera utförligt redovisa resultaten av dessa

undersökningar. Emellertid ville de sakkunniga nämna, att undersökningarna,

som avsett 1950 års taxeringar, omfattat 30 kommuner, av olika storlek

och karaktär, med sammanlagt 9 100 folkpensionärer. Av dessa folkpensionärer

hade 4 806 eller 52,8 % icke påförts beskattningsbar inkomst

enligt kommunalskattelagen. Sådan inkomst hade påförts 4 294 pensionärer

eller 47,2 % av hela antalet. De pensionärer, som sålunda blivit skyldiga

att erlägga kommunala utskylder, hade regelmässigt haft inkomst vid

sidan av folkpensionen.

Enligt vad de sakkunnigas undersökningar utvisade, förekomme sidoinkomster

i en betydande omfattning. Sådana inkomster vore givetvis vanligast

hos pensionärer med enbart ålderspension men de förekomme i ej

ringa utsträckning även hos pensionärer med inkomstprövade folkpensionsförmåner.

Tillämpningen av gällande skaitebestämmelser syntes ha varit

ur folkpensionärernas synpunkt tillfredsställande, då mera än hälften av

samtliga pensionärer helt befriats från skattskyldighet och beträffande

de övriga lindring i beskattningen genom avdrag för nedsatt skatteförmåga

av allt att döma beretts i den omfattning, som med hänsyn til! likformighet

och rättvisa i beskattningen skäligen kunde påfordras. I vart fall kunde

de verkställda undersökningarna icke anses giva vid handen, att en änd- •

ring av beskattningsreglerna med hänsyn till folkpensionärerna själva vore

att anse som en direkt brådskande angelägenhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

På grund av sålunda anförda omständigheter ansåge de sakkunniga tillräckliga

skäl icke föreligga att nu föreslå ändrade bestämmelser rörande

folkpensionärernas beskattning. Med de nya kommunala ortsavdragen löstes.

såsom de sakkunniga i det föregående framhållit, beskattningsfrågan

för en avsevärd del av folkpensionärerna, i det att de automatiskt befriades

från skattskyldighet. För den återstående delen kunde erforderlig lindring

i beskattningen i huvudsak medgivas med tillämpning av gällande bestämmelser

rörande avdrag för nedsatt skatteförmåga. I den mån tillämpningen

borde jämkas med hänsyn till de nya kommunala ortsavdragen, kunde

närmare regler härom meddelas i samma ordning som övriga anvisningar

för taxeringsarbetets bedrivande.

De sakkunniga framhålla slutligen, alt frågan om folkpensionärernas

beskattning ånyo borde upptagas till behandling, sedan frågan om inkomstprövningen

av folkpensionerna och om de särskilda bostadstilläggen

blivit utredd och prövad. I den mån så lämpligen kunde ske. borde skattesynpunkterna

för övrigt beaktas redan vid utredningen angående de inkomstprövade

folkpensionerna.

Remissyttrandena. De sakkunnigas motivering för att icke nu föreslå ändrade

bestämmelser i fråga om folkpensionärernas beskattning har godtagits

av så gott som samtliga remissinstanser.

Kammarrätten erinrar om att kammarrätten i ett den 16 februari 1948

avgivet utlåtande över en inom finansdepartementet upprättad promemoria

angående beskattningen av folkpensioner förklarat sig på anförda grunder

anse tillräckliga skäl saknas för att bereda folkpensionärer ekonomiska

lättnader på skattelagstiftningens område. Kammarrätten vore alltjämt av

den meningen, att eventuellt erforderliga lättnader för folkpensionärerna

borde beredas dem på annat sätt än genom ändringar till deras förmån i

skattelagstiftningen. De sakkunniga hade, enligt kammarrättens mening,

anfört en fullt övertygande motivering för att icke nu föreslå ändrade bestämmelser

rörande folkpensionärernas beskattning.

Pensionsstijrelsen framhåller att utom det skäl som de sakkunniga anfört

— vilket givetvis vore det viktigaste — mot att göra de inkomstprövade

pensionsförmånerna skattefria även talade att icke så få folkpensionärer

med sådana förmåner vistades å allmänna anstalter, exempelvis

sinnessjukhus, mot avgift som väsentligen understege folkpensionens belopp.

Dessa personer vore väl i stånd att betala eu viss skatt. Förslag

vore dock att förvänta från sakkunniga för anstaltsvårdades rätt till folkpension

in. m. i syfte att förhindra uppkomsten av sådana överskott som

nyss avsetts.

överståthållarämbetet förklarar sig dela de sakkunnigas betänkligheter

mot den ifrågasatta anordningen, enligt vilken de inkomstprövade folkpensionerna

skulle göras skattefria. Frågan om skattelindring kunde emellertid

lösas enligt andra huvudlinjer. Därest de olägenheter, som även

efter det de kommunala ortsavdragen höjts förelåge till följd av att ortsavdragen

vore lägre än de belopp, vilka motsvarade existensminimum —

enligt de riktlinjer som i proposition nr 241 år 1950 uppdragits av depar
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

15

tementsehefen — undanröjdes sålunda, ait avdrag för nedsatt skatteförmåga

vid taxeringen medgåves i erforderlig utsträckning, syntes härigenom

jämväl behovet av skattelindring för folkpensionärerna tillgodoses i de

fall då så vore behövligt. Några särregler för folkpensionerna vore då

knappast erforderliga. — En annan tänkbar lösning vore att avskaffa rätten

till avdrag vid taxering för folkpensionsavgifter och i stället göra all

folkpension skattefri. Då numera folkpensionsavgiften — med hänsyn till

att rätten till folkpension vore oberoende av storleken av de erlagda avgifterna

— i realiteten vore en form av allmän skatt till staten och avdrag

för sådan skatt icke medgåves, syntes i princip kritik icke kunna

riktas mot borttagandet av avdragsrätten. En dylik lösning skulle ytterligare

äga den fördelen, att den komme att medverka till bättre överensstämmelse

mellan preliminär och slutlig skatt därigenom att de allmänna

avdragen minskades och varken preliminär eller slutlig skatt uttoges på

folkpensionerna; för närvarande uttoges icke preliminär skatt men väl

slutlig skatt på folkpensionen, i följd varav kvarstående skatt uppkomme.

Endast 1950 års folkpensionsrevision anser tillräcklig anledning icke

föreligga att uppskjuta frågan om folkpensionärernas beskattning. Enligt

revisionens mening borde frågan upptagas till omedelbar prövning, därvid

i första hand tanken på skattefrihet för inkomstprövade folkpensioner

borde övervägas. Om något förslag från folkpensionsrevisionen angående

ändring av folkpensioneringslagens regler om inkomstprövning sedermera

realiserades i en eller annan form, kunde erforderliga justeringar lätt vidtagas

i beskattningsreglerna, försåvitt skäl överhuvud taget komme att

föreligga för sådan justering. Gentemot vad de skattelagsssakkunniga anfört

därom, att ett undantagande av inkomstprövade folkpensionsförmåner

från skatteplikt kunde — med hänsyn till att en ökad sidoinkomst icke

sällan helt uppvägdes av bortfallande inkomstprövade förmåner -— medföra

att personer med lika stora inkomster bleve olika beskattade, framhåller

folkpensionsrevisionen, att detsamma gällde med nuvarande bestämmelser

enligt 50 § kommunalskattelagen jämte anvisningar. Folkpensionärerna

komme sålunda enligt revisionens mening icke i ett annat eller bättre

läge genom den av ortsavdragskommittén tänkta anordningen. Men det bleve

enklare för såväl den enskilde som taxeringsmyndigheterna.

Departementschefen. Såsom de sakkunniga framhållit bar frågan om ändring

av bestämmelserna angående folkpensionärernas beskattning kommit

i annat läge sedan inom socialdepartementet igångsatts utredning av frågan

om inkomstprövningen av vissa folkpensionsförmåner. De skäl de sakkunniga

i övrigt anfört mot att i nuvarande läge ersätta gällande bestämmelser

angående folkpensionärernas beskattning med en regel om skattefrihet

för de inkomstprövade folkpensionerna synas mig jämväl förtjäna

beaktande.

1950 års folkpensionsrevision har uttalat, att de sakkunnigas kritik mot

anordningen att undantaga de inkomstprövade folkpensionerna från beskattning

i själva verket drabbade även nuvarande bestämmelser. I anledning

härav vill jag erinra om att dåvarande chefen för finansdeparteinen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

tet i samband med framläggandet av förslag till nu gällande bestämmelser

framhöll, att beskattningsnämnderna borde låta sig angeläget vara att

i sådana fall, då en folkpensionärs sidoinlcomst medfört en lika stor

minskning av hans pensionsförmåner, så avväga det extra avdraget att

det ytterligare inkomstförvärvet icke ytterst bleve för honom förlustbringande.

I de tabeller som i flertalet län utfärdats till ledning för taxeringsnämnderna

vid bedömande av det avdrag, som i varje särskilt fält

bör medgivas jämlikt 50 § 2 mom. tredje stycket andra punkten kommunalskattelagen,

torde också de sålunda anförda synpunkterna ha beaktats.

Med nuvarande rättstillämpning lärer sålunda endast undantagsvis inträffa,

att folkpensionärs förvärv av inkomst vid sidan av folkpensionen

medför en hårdare beskattning utan att den sammanlagda inkomsten ökat.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört vill jag för min del ansluta

mig till 1950 års skattelagssakkunnigas förslag att icke för närvarande

genomföra någon ändring i fråga om folkpensionärernas beskattning.

Till detta mitt ställningstagande har bidragit att den ändring av

ifrågavarande bestämmelser, som må anses önskvärd med hänsyn till omläggningen

av det kommunala ortsavdragssystemet, utan olägenhet kan

anstå ytterligare ett år. Det är nämligen att märka att det nya ortsavdragssystemet

visserligen skall tillämpas vid uttagande av preliminär skatt under

år 1952 men vid taxering först år 1953. Då löneavdrag för skatt icke sker

å folkpensionsförmåner, skulle av det ändrade ortsavdragssystemet föranledda

ändringar i fråga om folkpensionärernas beskattning icke vinna tilllämpning

förrän från och med 1953 års taxering även om beslut om sådana

ändringar fattades redan nu. Skulle pågående utredning angående de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna hinna avslutas inom sådan tid, att

av utredningen föranledda ändringar i folkpensioneringslagen kunna träda

i kraft från och med den 1 januari 1953, skulle därav föranledda nya regler

för folkpensionärernas beskattning kunna prövas av 1952 års riksdag

och likväl vinna tillämpning redan vid 1953 års taxering.

3. Inkomstgränsen för skatteplikt.

Bestämmelser om skattepliktens inträde äro i kommunalskattelagen meddelade

i 51 §. Med hänsyn till dessa bestämmelser kunna förekommande

taxeringsfall indelas i grupper enligt följande uppställning:

Taxeringsfall:

1) Taxering i hemortskommun av

fysisk person, som varit bosatt

här i riket under hela beskattningsåret.

2) Taxering i hemortskommunen av

fysisk person, som varit bosatt

här i riket under någon del av

beskattningsåret.

Förutsättning för skattepliktens

inträde:

Dels beräknad taxerad inkomst å

minst 600 kronor och dels beräknad

beskattningsbar inkomst å minst

10 kronor.

Enahanda förutsättningar som för

grupp 1).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

17

3) Taxering i annan kommun än

hemortskommunen av fysisk person,

som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret,

samt taxering av

annan skattskyldig (fysisk person,

som icke varit bosatt här i

riket under någon del av beskattningsåret,

samt juridisk person

vare sig taxeringen sker i hemortskommunen

eller i annan

kommun).

Beräknad taxerad inkomst (vilken

enligt 50 § 3 mom. kommunalskattelagen

tillika utgör beskattningsbar

inkomst) å minst 100 kronor.

Lika med den, som varit här i riket bosatt, anses den som här stadigvarande

vistats.

De sakkunniga. De sakkunniga anföra beträffande grupperna 1) och 2),

att bestämmelsen om beräknad taxerad inkomst å minst 600 kronor för

närvarande hade självständig betydelse, enär det kommunala ortsavdraget

kunde understiga 600 kronor. Funnes icke stadgandet om nämnda inkomstgräns,

skulle skatteplikt alltså kunna uppkomma för personer med mindre

än 600 kronor inkomst. Efter omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet

komrne det lägsta kommunala ortsavdraget för person tillhörande

grupp 1) att uppgå till 1 180 kronor. En inkomstgräns för skattepliktens

inträde finge sålunda betydelse endast om den sattes högre än nämnda

belopp. Emellertid innebure en sådan gräns, om den sattes nämnvärt högre

än 1 180 kronor, en rubbning av det nyligen antagna ortsavdragssystemet

och borde för den skull enligt de sakkunnigas mening icke komma i fråga.

De sakkunniga ville i detta sammanhang anmärka, att den komplicerade

frågan om undantagande av existensminimum från beskattning icke kunde

erhålla en tillfredsställande lösning enbart genom en bestämmelse om viss

minimiinkomst såsom förutsättning för skatteplikt.

Med den ståndpunkt, de sakkunniga sålunda intagit, förelåge icke anledning

att bibehålla någon till den taxerade inkomsten knuten skattepliktsgräns

beträffande personer tillhörande grupp 1). Skatteplikt borde alltså i

princip föreligga så snart beskattningsbar inkomst förelåge.

Vad angår personer tillhörande grupp 2) framhålla de sakkunniga, att

eu inkomstgräns vid 600 kronor alltjämt ägde betydelse för sådana personer,

enär de ägde rätt till allenast reducerat ortsavdrag. Enligt 48 § 3

mom. kommunalskattelagen skulle ortsavdraget för sådan person för varje

kalendermånad eller del därav, som bosättningen här i riket varat, utgöra

en tolftedel av det för helt beskattningsår bestämda avdraget. Efter det

kommunala ortsavdragssystemets omläggning komme det lägsta kommunala

ortsavdraget, som kunde ifrågakomma för sådan person, att uppgå till

90 kr. Avdrag å detta belopp tillkomme ensamstående skattskyldig i ortsgrupp

I vid bosättning här i riket under eu månad. Emellertid vore detta

givetvis ett sällsynt undantagsfall, eftersom vid kortvarig vistelse i riket

2 Blhang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

den skattskyldige regelmässigt icke vore att anse som här bosatt eller här

stadigvarande vistande. I de flesta fall, som i praktiken förekomme, torde

ortsavdraget för skattskyldig ur förevarande grupp överstiga 600 kronor,

och 600-kronorsgränsen skulle alltså komma att i stort sett sakna betydelse.

Ett slopande av denna gräns skulle visserligen i ett fåtal fall medföra en

viss skärpning vid jämförelse med gällande bestämmelser, men en sådan

skärpning kunde å andra sidan icke anses obefogad. Om exempelvis en

person, som vistats bär under sådana omständigheter att han varit att anse

såsom här bosatt, avflyttade redan efter någon månad och innan han ännu

uppnått en inkomst av 600 kronor, syntes det icke påkallat att befria

honom från skatt. I regel hade väl preliminär skatt innehållits, och den

nuvarande 600-kronorsgränsen medförde i det anförda exemplet att en

skatterestitution, vartill sakliga skäl icke förelåge, måste ske.

De sakkunniga anse på nu angivna grunder, att anledning att bibehålla

en särskild, till den taxerade inkomsten knuten skattepliktsgräns icke heller

föreligger beträffande skattskyldiga tillhörande grupp 2). Skattepliktens

inträde borde jämväl för denna grupp i princip anknyta enbart till uppnåendet

av beskattningsbar inkomst.

Beträffande skattskyldiga tillhörande grupp 3) ifrågasätta de sakkunniga

icke någon ändring i sak. Då för dessa skattskyldiga den taxerade inkomsten

tillika utgör beskattningsbar inkomst, kunde emellertid för vinnande

av enhetlighet i uttryckssättet skattepliktens inträde jämväl för dem

författningsmässigt hänföras till den beskattningsbara inkomsten.

De sakkunniga anföra vidare att, om 600-kronorsgränsen för skattepliktens

inträde avskaffades, såsom förutsättning för skatteplikt kvarstode att

beräknad beskattningsbar inkomst till visst belopp uppkomme. För närvarande

utgjorde minimibeloppet för påföring av beskattningsbar inkomst

10 kronor för skattskyldiga tillhörande grupperna 1) och 2) samt 100

kronor för skattskyldiga tillhörande grupp 3). Med hänsyn till penningvärdets

fall och lämpligheten av att undvika debitering av alltför små belopp

syntes förstnämnda belopp böra höjas till 20 kronor. Beloppet syntes

väl avvägt även med hänsyn till att det lägsta kommunala ortsavdraget för

skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, utgjorde

1 180 kronor och att deklarationsplikt -— såsom de sakkunniga i

det följande komme att föreslå — då lämpligen borde inträda vid 1 200

kronors inkomst. Beträffande grupp 3) ifrågasattes i förevarande avseende

icke någon ändring.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att enahanda ändringar, som sålunda

föresloges i 51 § kommunalskattelagen, borde vidtagas i 9 § 5 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt.

Remissyttrandena. I samtliga remissyttranden har de sakkunnigas förslag

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition ni• 180. 19

Departementschefen. De sakkunnigas förslag om ändrad inkomstgräns för

skatteplikt har icke mötts av erinringar i remissyttrandena. Då jag icke

heller för egen del har invändningar att rikta mot de sakkunnigas förslag,

biträder jag detsamma.

4. Föreskrifter om deklarationsplikten.

Gällande bestämmelser. Bestämmelser rörande skyldighet att till ledning för

egen taxering avlämna deklaration äro meddelade i 26 § taxeringsförordningen.

I paragrafens första moment föreskrives, att vissa i momentet angivna

skattskyldiga äro pliktiga att utan anmaning avlämna självdeklaration.

I andra momentet stadgas att även den, som icke enligt första momentet

har deklarationsskyldighet, är skyldig avgiva självdeklaration, om han

därtill anmanas. Slutligen medgives i tredje momentet av paragrafen undantag

från deklarationsskyldigheten för lapp, i vad avser inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet.

1) Deklarationsskyldighet utan anmaning.

Sådan skyldighet åligger endast »skattskyldig». Huruvida någon är att

aifse. såsom skattskyldig bedömes enligt 53 och 54 §§ kommunalskattelagen

med anvisningar, 6 och 7 §§ förordningen om statlig inkomstskatt samt

6, 7 och 8 § § förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Med skattskyldig

avses sålunda fysisk eller juridisk person, vilken i princip är pliktig att

erlägga skatter som avses i nämnda författningar, oavsett om personen i

fråga i det konkreta fallet haft inkomst, resp. förmögenhet av sådan storlek,

att beskattningsbar inkomst resp. beskattningsbar förmögenhet skall

påföras.

Förutsättningarna för deklarationsskyldighetens förhandenvaro äro angivna

särskilt för juridiska personer och särskilt för fysiska personer.

Av de juridiska personerna skola följande alltid deklarera, oavsett om de

haft förvärvskälla eller icke eller om de äro skattskyldiga för förmögenhet

eller icke, nämligen

a) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj :ts oktroj, b) verk

eller bolag, som blivit registrerat såsom aktiebolag, c) verk eller bolag,

som står under offentlig kontroll, samt d) ekonomisk förening.

Annan juridisk person skall deklarera allenast under förutsättning att

den juridiska personen antingen under beskattningsåret haft förvärvskälla

av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande inkomst åligger

honom, eller enligt 6 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt är skattskyldig

för förmögenhet.

Fysisk person är skyldig att utan anmaning avlämna deklaration i följande

fall, nämligen om han

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal eller statlig inkomstskatt

eller till statlig förmögenhetsskatt,

b) varit bosatt (stadigvarande vistats) här i riket under hela eller någon

del av beskattningsåret och hans enligt kommunalskattelagen beräknade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

taxerade inkomst i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig

inkomstskatt beräknade taxerade inkomst uppgått till minst 600 kronor,

c) icke varit bosatt (stadigvarande vistats) här i riket under någon del

av beskattningsåret men hans beräknade taxerade inkomst av angiven art

uppgått till minst 100 kronor, eller

d) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, för vilken han är

skattskyldig, å minst 30 000 kronor.

Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skola iakttagas

vissa föreskrifter, föranledda av reglerna om äkta makars sambeskattning

och av stadgandet i 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt rörande

skattskyldighet i vissa fall för hemmavarande barns förmögenhet.

Specialbestämmelser, avseende huruvida fysisk person skall anses bosatt

här i riket eller ej, äro meddelade beträffande viss diplomatisk och konsulär

personal jämte betjäning.

2) Deklarationsskyldighet efter anmaning.

Efter anmaning av därtill befogad funktionär inom beskattningsväsendet

är jämväl den, som icke på annan grund är deklarationsskyldig, pliktig

att avlämna deklaration. Deklarationsskyldighet kan på grund härav genom

anmaning uppkomma även för fysisk eller juridisk person, som principiellt

icke är skattskyldig.

3) Undantag från deklarationsplikten.

Från skyldigheten att avgiva självdeklaration, antingen sådan skyldighet

föreligger utan anmaning eller ålägges genom anmaning, har i taxeringsförordningen

medgivits undantag allenast i ett avseende, nämligen

såvitt angår lapp för inkomst av renskötsel eller för förmögenhet, nedlagd

i sådan rörelse.

De sakkunniga. De sakkunniga erinra, att den nu gällande bestämmelsen

om inträde av deklarationsplikt för fysiska personer vid eu beräknad

taxerad inkomst av 600 kronor anknöte till föreskrifterna om inträdet

av skatteplikt vid en beräknad taxerad inkomst av 600 kronor och

att ett upphävande av sistnämnda föreskrifter borde föranleda omprövning

av stadgandena om deklarationspliktens inträde. Vid denna omprövning

kunde lämpligen övervägas, i vad mån bestämmelserna i övrigt om deklarationsplikten

kunde förenklas och rationaliseras. Deklarationsplikt och

beräkning av taxerad inkomst, som icke vore av betydelse för beskattningen,

borde därvid icke bibehållas enbart för påföring av pensionsavgifter till

ringa belopp.

Vidare framhålla de sakkunniga att föreskrifterna om deklarationspliktens

omfattning i främsta rummet riktade sig direkt till den skattskyldiga

allmänheten. Med hänsyn härtill vore det önskvärt, att föreskrifterna i

fråga om sitt sakliga innehåll anknöte till faktiska förhållanden, vilka utan

större svårighet kunde bedömas av de skattskyldiga själva. Till formen

borde föreskrifterna vara så enkla, att de i möjligaste mån kunde av envar

förstås utan särskilda förklaringar eller anvisningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

21

Vad beträffade deklarationsskyldighetens omfattning måste en avvägning

ske mellan å ena sidan de skattskyldigas intresse av att skyldigheten

begränsades och å andra sidan det allmännas intresse av att deklarationer

avlämnades i all den utsträckning, som vore erforderlig för taxeringsarbetets

ändamålsenliga bedrivande. I sistnämnda avseende framhålla de

sakkunniga, att möjligheterna att inskränka deklarationsskyldigheten vore

begränsade med hänsyn till svårigheten för beskattningsnämnderna att

utan tillgång till deklaration bedöma, om en person borde åsättas taxering

eller ej. Det låge för övrigt ofta i den skattskyldiges intresse, att deklaration

avlämnades, då eljest eu för hög taxering kunde komma att åsättas.

Vad först anginge de juridiska personerna saknades anledning att göra

ändring i den oinskränkta deklarationsskyldighet, som nu ålåge aktiebolag

och ekonomiska föreningar. Däremot föresloges i förenklingssyfte att de

särskilda föreskrifterna beträffande verk eller bolag, som vore försett med

Kungl. Maj :ts oktroj eller stode under offentlig kontroll, skulle utgå. I

den mån sådana skattskyldiga icke vore aktiebolag eller ekonomiska föreningar,

vore det tillräckligt med de allmänna föreskrifter angående deklarationsplikt,

som gällde för »andra juridiska personer».

Beträffande de sistnämnda vore deklarationsskyldigheten för närvarande

beroende av om den juridiska personen under beskattningsåret haft förvärvskälla,

varemot hänsyn icke toges till storleken av intäkterna eller till

frågan om åsättande av taxering överhuvud taget kunde ifrågakomma.

Formellt vore sålunda exempelvis en ideell förening e. d. med en aldrig så

obetydlig ränteinkomst deklarationspliktig. Deklarationsskyldigheten borde

enligt de sakkunnigas uppfattning utan olägenhet kunna inskränkas till

att avse juridiska personer med bruttointäkt å minst 100 kronor, motsvarande

den inkomstgräns, vid vilken skatteplikt för ifrågavarande skattskyldiga

tidigast kunde inträda.

1 förevarande avseende liksom när det gäller fysiska personer ansåge

de sakkunniga det vara fördelaktigare att anknyta deklarationsskyldighetens

inträde till ett sådant för den skattskyldige själv lättbedömligt faktiskt

förhållande som att han haft bruttointäkter till visst belopp än att

anknyta till det taxeringsteknislca begreppet »beräknad taxerad inkomst».

Beräkningen av taxerad inkomst förutsatte stundom sådana bedömanden,

exempelvis av skatteplikt beträffande viss inkomst eller befogenheten av

ett yrkat avdrag, att den skattskyldige icke borde betungas därmed. Huruvida

skattskyldigs bruttointäkter ur en eller flera förvärvskällor sammanlagt

uppnått visst gränsbelopp torde däremot utan svårighet kunna bedömas

av den skattskyldige själv. I detta sammanhang ville de sakkunniga

erinra om att enligt 20 § kommunalskattelagen med bruttointäkt förstodes

samtliga ur förvärvskälla under visst beskattningsår härflutna intäkter i

penningar eller penningars värde.

I fråga om de fysiska personerna borde huvudregeln bliva den, att deklarationsskyldighet

inträdde, då bruttointäkterna av olika förvärvskällor

sammanlagt uppgått till 1 200 kronor för den, som varit bosatt eller sta
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

digvarande vistats i riket under hela beskattningsåret, och 100 kronor för

den, som ej alls eller under blott någon del av beskattningsåret varit här

bosatt eller bär stadigvarande vistats. Förstnämnda belopp hade de sakkunniga

valt med hänsyn till att det lägsta kommunala ortsavdraget för

tiden från och med den 1 januari 1952 bleve 1 180 kronor. Då skatteplikt

enligt förslaget skulle inträda vid beskattningsbar inkomst å 20 kronor,

komme alltså alla skattskyldiga, vilka skulle påföras beskattningsbar inkomst

i hemortskommunen, att omfattas av en på angivet sätt utformad

deklarationsplikt. Beloppet 1 200 kronor funne de sakkunniga lämpligt även

med hänsyn till att deklarationspliktsgränsen borde sättas vid ett avjäinnat

tal, som utgjorde en lämplig utgångspunkt, då de skattskyldiga skulle

bedöma förhandenvaro av deklarationsplikt. Det stora flertalet av de skattskyldiga

hade inkomster, som väsentligt överstege det angivna beloppet,

varför deklarationsskyldigheten för dem tedde sig självfallen. Ett verkligt

övervägande i denna fråga uppkomme endast för personer, vilkas inkomster

hölle sig vid gränsen för skyldighetens inträdande. För dessa personer ansåges

föreskriften om en inkomst under beskattningsåret av 1 200 kronor

för hela året eller i genomsnitt 100 kronor för månad såsom gräns för

deklarationsskyldighetens inträde vara väl lämpad.

De sakkunniga påpeka att enligt den föreslagna regeln beskattningsbar

inkomst enligt kommunalskattelagen i något enstaka fall kunde tänkas

uppkomma för fysisk person utan att deklarationsskyldighet förelåge. Så

vore fallet, om de sammanlagda bruttointäkterna för en person, som varit

bosatt här under hela beskattningsåret, underslege 1 200 kronor men intäkterna

hänförde sig till förvärvskälla i annan kommun än hemkommunen

till så stort belopp, att till kommunal inkomstskatt beskattningsbar

inkomst där uppkomme. Sådana fall torde emellertid, framhålles det, i

praktiken vara så sällsynta, att de icke motiverade den komplicering av

bestämmelserna, som en formell utvidgning av deklarationsskyldigheten

till dessa fall skulle medföra. Vidare anmärkes, att skattskyldigheten i det

anförda exemplet skulle bortfalla, om skattskyldig, såsom av 1944 års

skattesakkunniga föreslagits (SOU 1945: 35). komme att medgivas rätt til!

åtnjutande av ortsavdrag i annan kommun än hemortskommunen.

För personer, som varit i riket bosatta allenast en del av beskattningsåret,

hade deklarationsplikten — i anslutning till vad som förordats i

fråga om skatteplikt för sådana skattskyldiga — föreslagits skola inträda

vid bruttointäkt å minst 100 kronor. Denna gräns finge anses lämplig jämväl

för personer, som icke varit bosatta i riket under någon del av beskattningsåret,

då densamma motsvarade det lägsta belopp, vid vilket skatteplikt

för sådan person kunde inträda.

Nu gällande bestämmelser om deklarationsplikt på grund av skattskyldighet

för förmögenhet borde lämnas utan ändring. Med hänsyn till att

förmögenhetsskatten numera vore fristående från inkomstbeskattningen

borde emellertid reglerna rörande såväl fysiska som juridiska personers

deklarationsplikt på grund av skattskyldighet för förmögenhet sammanföras

under en punkt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

23

De sakkunniga anmärka, att de i sitt förslag icke medtagit någon motsvarighet

till nu gällande föreskrift om deklarationsplikt för den, som

nästföregående år varit taxerad till kommunal eller statlig inkomstskatt

eller till statlig förmögenhetsskatt. En föreskrift av denna innebörd kunde,

med den utformning av deklarationsplikten s.om föreslagits, icke anses

fylla något egentligt behov. Den stode icke heller helt i överensstämmelse

med principen, att deklarationsplikten borde grundas på förhandenvaron

av faktiska, för den skattskyldige själv lättbedömliga förhållanden. I de

fall, då föreskriften skulle vara av betydelse för taxeringsarbetet, kunde

nämligen den skattskyldige stundom antagas sakna känpedom om att han

blivit taxerad och sålunda hava giltig ursäkt att åberopa för sin underlåtenhet

att deklarera. De skattskyldiga saknade i allmänhet kännedom

om att deklarationsskyldighet förelåge i nu berörda fall och de kunde på

grund härav drabbas av rättsförluster, som för dem tedde sig såsom obefogade.

Anledning att vidtaga ändring i fråga om skyldigheten att efter anmaning

avlämna självdeklaration eller i fråga om lapp medgivet undantag

från deklarationsskyldigheten förelåge enligt de sakkunnigas uppfattning

icke.

Remissyttranden. De av de sakkunniga föreslagna reglerna för deklarationsplikten

ha tillstyrkts av flertalet remissinstanserna.

Sålunda ha socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Hallands,

Göteborgs och Boluis, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet. Landskommunernas

förbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrkt de sakkunnigas

förslag i förevarande avseende eller lämnat detsamma utan erinran.

Jämväl kammarrätten tillstyrker förslaget, därvid kammarrätten dock

uttalat viss tvekan i fråga om slopandet av den ovillkorliga deklarationsplikten

för den som nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt

eller statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt. Kammarrätten

anför:

Erinran om skyldigheten att avgiva deklaration finnes införd på framträdande

plats i anvisningarna till ledning vid deklarations ifyllande. Dessutom

borde det ligga nära till hands för den. som ett år deklarerat, att

följande år förvissa sig om, huruvida han då är deklarationsskyldig eller

ej. Eftersom han i regel erhåller debetsedel å slutlig skatt bör han icke

vara okunnig om, att han varit taxerad och därför nästföljande år är

deklarationsskyldig.

Det ligger i sakens natur, att, om en person varit visst år taxerad, taxeringsmyndigheterna

hava intresse av att jämväl nästföljande år erhålla

deklaration från honom för att kunna bedöma, om han fortfarande bör

taxeras. Detta torde särskilt vara fallet i större städer, där taxeringsnämndens

ledamöter icke kunna antagas äga närmare personlig kännedom om

vederbörandes ekonomiska förhållanden.

Statskontoret anser det kunna ifrågasättas, om en gräns för deklarationsplikten

vid 1 200 kronor komme att tillgodose det allmännas intresse

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

av att deklarationer avlämnades i all den utsträckning, som vore erforderlig

för taxeringsarbetets effektiva bedrivande, och anför i detta avseende

:

Till intäkt av tjänst hänföres icke blott avlöning och annan förmån i

penningar utan även naturaförmåner såsom vivre, kost, bostad, bränsle

och dylikt. Man lärer med stor sannolikhet få räkna med att åtskilliga

inkomsttagare vid bedömande av frågan, om deklarationsskyldighet föreligger,

förbise värdet av naturaförmån, vilket kan medföra, att deklaration

icke avlämnas, ehuru så rätteligen bort ske. För att så vitt möjligt

tillförsäkra beskattningsnämnderna tillgång till deklarationer i erforderlig

utsträckning, synes det böra övervägas att bestämma nu ifrågavarande

deklarationsgräns till förslagsvis 1 000 kronor.

Socialstyrelsen och pcnsionsstyrelsen erinra, att i lagen om allmän sjukförsäkring

funnes inkomstgränser för tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen

vid 600 och 1 000 kronors årsinkomst av förvärvsarbete. Dessa

gränser voro visserligen icke direkt anknutna till inkomsttaxeringen, men

en höjning av gränsen för deklarationsplikten komine att påverka de praktiska

möjligheterna att tillämpa lagen om allmän sjukförsäkring i nämnda

avseenden. Den föreslagna författningsändringen kunde därför komma att

påkalla, att sjukförsäkringslagen ändrades, innan densamma sattes i kraft.

överståthållavämbctct framhåller, att de sakkunnigas författningsförslag,

i vad avser dcklarationsplikt på grund av förmögenhetsinnehav, hänförde

sig till den skattepliktiga förmögenheten, det vill säga kapitalvärdet av

skattskyldigs tillgångar i den mån detsamma överstege kapitalvärdet av

hans skulder. Motsvarande, nu gällande bestämmelser avsåge skattskyldigs

förmögenhet, varmed torde avses bruttoförmögenheten. Juridisk person

vore enligt nuvarande bestämmelser deklarationsskyldig så snart den juridiska

personen enligt 6 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt vore

skattskyldig för förmögenhet. Då de sakkunniga icke avsett att i förevarande

avseende vidtaga någon ändring i gällande bestämmelser, borde

den nuvarande lydelsen av dessa bestämmelser i sak bibehållas.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför erinringar mot förslaget allenast i

vad avser andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

För dessa dessa andra juridiska personer gällde för närvarande

under viss förutsättning ovillkorlig dcklarationsplikt. Erfarenheten hade

givit vid handen, att vissa skattskyldiga av denna kategori, bl. a. stiftelser

samt ideella och andra föreningar (t. ex. idrottsföreningar), om vilkas

förekomst taxeringsnämnderna icke alltid ägde kännedom, i stor utsträckning

försummade sin deklarationsskyldighet. Gjordes deklarationsplikten

villkorlig, skulle försummelserna säkerligen komma att öka.

Länsstyrelsen i Västmanlands lön, som förklarat sig finna de föreslagna

bestämmelserna innebära ett bestämt företräde framför nu gällande bestämmelser,

har ifrågasatt en sådan utformning av reglerna för fysisk persons

deklarationsplikt, att sådan plikt skulle inträda, dels då de sammanlagda

bruttointäkterna i hemortskommunen uppginge till minst 1 200 kronor,

dels ock då de sammanlagda bruttointäkterna i annan kommun, i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

25

förekommande fall minskade med s. k. procentavdrag, uppgingo till minst

100 kronor. Ur synpunkten att bestämmelserna om deklarationsplikten

borde göras så enkla som möjligt kunde mot en sådan utvidgning av deklarationsskyldigheten

knappast göras befogade invändningar. De fall, som

skulle omfattas av den föreslagna utvidgningen, vore dock, såsom de sakkunniga

framhållit, i praktiken sällsynta. Länsstyrelsen ville därför icke

motsätta sig, att bestämmelserna om inträdet av deklarationsplikten även

på denna punkt utformades i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. De sakkunniga ifrågasätta icke ändring i den ovillkorliga

deklarationsplikt, som för närvarande åligger aktiebolag och ekonomiska

föreningar. Föreskrifterna om bolags deklarationsplikt ha dock

förenklats genom att ur författningstexten bortrensats vissa bestämmelser

som numera sakna praktisk betydelse. Jag har intet att invända mot de

sakkunnigas förslag, som på denna punkt icke mött någon erinran i

remissyttrandena.

I fråga om andra juridiska personer än bolag och ekonomiska föreningar

föreslås en viss inskränkning av nu gällande deklarationsplikt. Enligt gällande

bestämmelser äro de ifrågavarande juridiska personerna deklarationspliktiga,

så snart de överhuvud taget haft förvärvskälla, och sålunda

även om intäkterna däri varit så obetydliga att skatteplikt icke kan ifrågakomma.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle däremot deklarationsplikt

föreligga endast om bruttointäkterna av en eller flera förvärvskällor under

beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor. Allenast en

av de hörda myndigheterna har uttalat tvekan på denna punkt. För egen

del finner jag de sakkunnigas förslag ändamålsenligt, då deklarationsplikt

enligt förslaget skulle komma att åligga alla juridiska personer med

sådan inkomst att de överhuvud kunna åsättas taxering, medan övriga

juridiska personer skulle vara fria från den ovillkorliga skyldigheten att

avgiva deklaration. — I detta sammanhang vill jag gentemot vad länsstyrelsen

i Uppsala län anfört anmärka, att det icke torde bliva svårare

för myndigheterna att övervaka efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna

om begränsad deklarationsplikt än av de nu gällande reglerna, som

i vissa fall sträcka sig längre än som av behovet kan anses påkallat.

För fysisk person är — bortsett från den som föregående år varit taxerad

— skyldigheten att avlämna självdeklaration beroende av att vederbörande

uppnått viss inkomst och de nu gällande bestämmelserna hänföra

sig i detta hänseende till det laxeringstekniska begreppet taxerad inkomst.

De sakkunniga föreslå, att deklarationsskyldigheten i stället skall göras beroende

av huruvida den skattskyldiges bruttointäkter uppnått visst gränsbelopp,

i vissa fall 1 200 kronor och i andra fall 100 kronor. Förslaget har

i detta hänseende lämnats utan någon erinran och jag ansluter mig till

detsamma, då det synes bliva lättare för skattskyldig att enligt de nya

reglerna själv bedöma, om han är deklarationspliklig eller ej. I principiellt

hänseende medföra de nya reglerna eu utvidgning av deklarationsskyldigheten,

i det att skattskyldigs bruttointäkter regelmässigt äro större

ån hans taxerade inkomst, men detta finner jag icke innebära någon

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knngl. Maj.ts proposition nr ISO.

olägenhet. Det är önskvärt att personer i gränsskiktet mellan de deklarationsskyldiga

och de icke deklarationsskyldiga i tveksamma fall hellre

avgiva deklaration än underlåta det, då härigenom kan förebyggas, såväl

att inkomster undgå taxering som att personer taxeras utan att ha uppnått

erforderlig inkomst.

Det torde i förevarande hänseende vara tillräckligt att — såsom de

sakkunniga föreslagit — skyldigheten att avlämna deklaration inträder

vid uppnåendet av den inkomst, som lägst kan föranleda åsättande av beskattningsbar

inkomst. Att såsom i ett remissyttrande ifrågasatts sälta

gränsen ännu lägre synes mig icke böra ifrågakomma, helst som de föreslagna

reglerna enligt vad jag nyss framhållit innebära en viss utvidgning

av deklarationsplikten genom densammas anknytning till bruttointäkterna

i stället för till den taxerade inkomsten.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att deklarationsplikt i princip

bör föreskrivas endast då så är påkallat med hänsyn till skatteförfattningarna.

Jag återkommer i annat sammanhang till de konsekvenser, som

de föreslagna reglerna medföra för påföringen av pensionsavgifter.

Beträffande förslaget att upphäva den nu gällande ovillkorliga deklarationsplikten

för den, som nästföregående år varit taxerad, har viss tvekan

uttalats allenast av kammarrätten. Då bibehållandet av ifrågavarande bestämmelse

icke synes mig påkallat i det allmännas intresse och dess upphävande

kan skydda skattskyldiga mot opåräknade rättsförluster, har jag

intet att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Med anledning av vad överståthållarämbetet anfört har 26 § 1 mom.

första stycket 4) omformulerats i syfte att deklarationsskyldighet på grund

av förmögenhetsinnehav må inträda redan då skattskyldigs bruttotillgångar

av beskaffenhet att skola upptagas vid förmögenhetsberäkningen uppgått

till ett värde av 30 000 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle deklarationsplikten

inträda först då den skattepliktiga förmögenheten, d. v. s.

tillgångarnas värde efter avdrag av skulderna, uppnått nyssnämnda helopp.

Innebörden av ifrågavarande bestämmelse i dess nu gällande avfattning har

varit föremål för olika uppfattningar.

I 31 och 36 §§ taxeringsförordningen ha vidtagits redaktionella ändringar

i syfte att ernå överensstämmelse med den föreslagna nya lydelsen

av 26 § samma förordning.

5. Beräknad taxerad inkomst såsom underlag

för påföring av pensionsavgift.

Gällande bestämmelser. Enligt 19 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen för varje

år pensionsavgift erläggas av envar svensk medborgare, dock ej för år

före det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket

han fyllt sextiosex år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven.

Pensionsavgift erlägges ej heller av person, som den 1 juli det

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

27

år avgiften skall slutligen påföras åtnjuter folkpension eller förlorat sitt

svenska medborgarskap, eller för den som vid nämnda tidpunkt avlidit. —

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av avgiftspliktig årligen erläggas,

utgör en procent av lians enligt förordningen om statlig inkomstskatt

för året taxerade belopp eller, om den avgiftspliktige är gift och mantalsskriven

såsom tillhörande samma hushåll som sin make, en halv procent

av makarnas sammanlagda taxerade belopp. För varje avgiftspliktig är

dock lägsta avgift sex kronor och högsta avgift 100 kronor. — Pensionsavgift,

som enligt nyss angivna grunder ej skulle vara bestämd till helt

antal kronor, skall med uteslutande av öretalet utgå efter närmast lägre

hela krontal.

De sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att enligt gällande bestämmelser

skyldighet att erlägga pensionsavgift inträdde vid betydligt lägre inkomst

än den som medförde skatteplikt enligt förordningen om statlig

inkomstskatt. På grund därav hade i 86 § taxeringsförordningen, som

innehölle bestämmelser bland annat om förande av inkomstlängd, särskilda

föreskrifter måst meddelas om införande i berörda längd av beräknad taxerad

inkomst för enligt folkpensioneringslagen avgiftspliktig person, för

vilken taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt icke åsättes.

Berörda föreskrift i 86 § taxeringsförordningen innebure en extra belastning

för taxeringsmyndigheterna utöver den som betingades av själva

taxeringsförfarandet. Merarbetet för taxeringsnämnderna framträdde i än

högre grad efter 1947 års statsskattereform, som bland annat medfört

höjning av lägsta ortsavdrag från 600 kronor till 1 600 kronor.

De sakkunniga erinra, att de föreslagit sådan ändring i bestämmelserna

om deklarationsplikt, att fysisk person, som vore här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, skulle fullgöra deklarationsplikt först om bruttointäkterna

sammanlagt uppgått till 1 200 kronor. Om detta förslag bifölles,

kunde beräknad taxerad inkomst för person med bruttointäkt understigande

1 200 kronor icke vidare införas i taxeringslängden. Fråga uppkomme

då, i vad mån detta borde medföra ändring av grunderna för påföring

av pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering. Härvid borde

beaktas, att personer med lägre beräknad taxerad inkomst än 1 200 kronor

i allmänhet icke kunde anses äga någon som helst skattekraft och följaktligen

icke heller borde belastas med tvångsmässiga avgifter av ifrågavarande

slag. Vidare borde beaktas angelägenheten av att arbets- och kostnadskrävande

debiterings-, uppbörds- och indrivningsåtgärder icke föreskreves

med avseende å avgiftsbelopp av alltför obetydlig storlek. De sakkunniga

ville därför för sin del förorda, att pensionsavgift alltjämt skulle

utgå med en procent av den enligt förordningen om statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten, men att personer, som icke uppnådde 1 200 kronors

beräknad taxerad inkomst, befriades från avgiftsskyldighet. De sakkunniga

ville i anslutning till det sist sagda även erinra om den förändring

av penningvärdet, som ägt rum sedan avgiftens minimibelopp bestämdes

till 6 kronor.

Därest den avgiftspliktige vore gift och mantalsskriven såsom tillhörande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

samma hushåll som sin make, borde pensionsavgift alltjämt utgå med en

halv procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomster; befrielse från

avgiftsskyldighet borde föreskrivas i de fall, då makarnas sammanlagda

beräknade taxerade inkomster understege 1 200 kronor. De sakkunniga

ville i detta sammanhang erinra om att för äkta makar deklarationsplikten

bedömdes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.

De sakkunniga anföra, att de icke ansett sig böra igångsätta någon

statistisk utredning för beräknande av den inkomstminskning, som de

sakkunnigas förslag rörande pensionsavgifterna skulle medföra. Enligt en

av 1949 års uppbördssakkunniga verkställd utredning, av vilken de sakkunniga

lämnats tillfälle taga del, skulle emellertid sammanlagda beloppet

debiterade pensionsavgifter för personer, vilka icke uppnått 600 kronors

taxerad inkomst, kunna approximativt uppskattas till en miljon kronor.

Vad anginge personer med taxerad inkomst överstigande 600 men

understigande 1 200 kronor kunde dem påförda pensionsavgifter beräknas

till inemot två miljoner kronor. Emellertid underläto de minsta inkomsttagarna

i betydande utsträckning att erlägga pensionsavgifter och då dessa

avgifter med hänsyn till de avgiftsskyldigas ringa inkomster ofta icke

kunde uttagas tvångsvis, måste avgifterna i stor utsträckning avkortas.

Att så vore fallet hade uppgivits bl. a. i vissa remissyttranden över ortsavdragskommitténs

betänkande. Det verkliga inkomstbortfallet finge därför

antagas uppgå till ett förhållandevis obetydligt belopp. Emot detta

inkomstbortfall borde ställas den kostnadsbesparing, som vunnes genom

lättnader i arbetet för taxerings-, uppbörds- och indrivningsmyndigheter.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,

Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens lön,

Svenska stadsförbundet och Landskommunernas förbund samt Taxeringsnämnds

ordförandenas riksförbund.

överståthållarämbetet ifrågasätter — jämte det ämbetet tillstyrker de

sakkunnigas förslag — huruvida icke längre gående förenklingar i fråga

om uttagandet av folkpensionsavgifter borde övervägas. I realiteten vore

avgiften en form av allmän skatt. De erlagda avgifterna täckte endast till

en mindre del det allmännas kostnader för folkpensioneringen; dessa hestredes

väsentligen av egentliga skattemedel. Det syntes därför kunna ifrågasättas,

huruvida det enbart av psykologiska skäl — vilkas värde för övrigt

vore diskutabelt — kunde vara erforderligt att bibehålla den nuvarande

ordningen med påföring av en särskild avgift för folkpensioneringen. Om

denna avgift sammansloges med den statliga inkomstskatten, skulle ernås

en betydande förenkling med åtföljande besparing av kostnader för debitering

och uppbörd. Ansåges en så långt gående förenkling icke böra

genomföras, skulle ändock vissa icke oväsentliga fördelar ur administrativ

sj-npunkt vinnas, om debiteringen av folkpensionsavgifter — i likhet med

debitering av egentlig skatt — skedde på grundval av den till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomsten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 180.

29

Länsstyrelsen i Uppsala lön anför, att det relativt obetydliga inkomstbortfall,

som statsverket finge vidkännas vid genomförande av de sakkunnigas

förslag, torde motvägas av minskade kostnader för avgifternas

debitering, indrivning och redovisning.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser det önskvärt, att fördelningen av

de pensionsavgifter, som makar sammanlagt hade att erlägga då båda

makarna hade taxerad inkomst, verkställdes efter förhållandet mellan

makarnas taxerade inkomster och icke såsom nu med hälften å vardera

maken. Härigenom skulle uppnås bättre överensstämmelse med reglerna

för uppbörd av preliminär skatt.

Länsstyrelsen i Hallands län finner de sakkunnigas förslag innebära

praktiska fördelar men anser sig dock icke vilja göra något bestämt uttalande

i själva principfrågan.

I avstyrkande riktning uttala sig statskontoret, socialstyrelsen och pensionsstyrelsen.

Statskontoret erinrar om chefens för socialdepartementet uttalande i prop.

1946: 220 med förslag till lag om folkpensionering, att det av psykologiska

skäl kunde vara av värde, att envar medborgare under sin arbetsföra ålder

finge erlägga en särskild pensionsavgift. Bl. a. hade detta betydelse för den

icke obetydliga kategori av medborgare, som icke taxerats till statlig inkomstskatt

men likväl borde kunna bidraga till folkpensioneringen. Detta

uttalande hade icke föranlett erinran från riksdagens sida (prop. 1946: 220

sid. 120, första särsk. utsk. 1946:1 sid. 34, rd. skr. 1946:425). Mot bakgrunden

av den av statsmakterna sålunda intagna ståndpunkten och för

att ej förtaga folkpensioneringen dess karaktär av allmän pensionsförsäkring

ansåge statskontoret någon avgiftsbefrielse på sätt de sakkunniga föreslagit

icke nu böra komma i fråga. Därest gränsen för deklarationsplikt i

enlighet med vad statskontoret anfört skulle bestämmas till 1 000 kronor,

skulle något taxerat belopp såsom underlag för påföring av pensionsavgift

framdeles icke kunna beräknas för dem, vilkas inkomster understege

nämnda belopp. I dylika fall skulle pensionsavgiften icke gärna kunna utgå

med annat belopp än minimibeloppet, 6 kronor. Härigenom skulle emellertid

en avgiftsminskning uppkomma i sådana fall, då pensionsavgift nu

utginge med 7, 8 eller 9 kronor. För undvikande av dylika mindre tillfredsställande

konsekvenser ville statskontoret för sin del föreslå, att minimiavgiften

höjdes från 6 till förslagsvis 9 kronor. I detta sammanhang ville

ämbetsverket emellertid framhålla, att — sedan folkpensionerna numera

indexreglcrats — en allmän höjning av pensionsavgifterna borde övervägas.

Jämväl socialstyrelsen erinrar om den vid folkpensioneringsrefonnens

genomförande intagna ståndpunkten, att folkpensioneringens karaktär av

försäkring i viss mån borde bibehållas. Motsvarande synpunkter hade anlagts

även beträffande sjukförsäkringen, till vilken de, som fölle under

inkomstgränsen för sjukpenningsförsäkringen, skulle erlägga en avgift för

enbart sjukvårdsförsäkring, beräknad till 4 kronor. Det syntes knappast

lämpligt att nu närmast av tekniska skäl frångå den ståndpunkt, som stats
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

makterna endast för några år sedan intagit, utan närmare utredning om

i vilken omfattning de ifrågavarande avgifterna inflöte samt vilka befolkningsgrupper,

som berördes. Ämbetsverket ville därför förorda, att frågan

gjordes till föremål för ytterligare utredning och överväganden, därvid

såväl folkpensioneringens som sjukförsäkringens förhållanden borde uppmärksammas.

Slutligen har pensionsstyrelsen framhållit, att de sakkunnigas förslag

aktualiserade frågan i vad mån och på vad sätt socialförsäkringsavgifter

skulle uttagas. Man hade hittills ansett det naturligt att alla medborgare i

arbetsför ålder åtminstone i någon mån bidroge till sin pensionering. På

samma sätt utginge 1947 års lag om allmän sjukförsäkring från att alla

svenska medborgare, som vore bosatta i riket, i princip skulle från och

med ingången av kalendermånaden näst efter den varunder han fyllt 16 år

genom medlemskap i allmän sjukkassa vara sjukförsäkrad. Sådan försäkringsplikt

medförde även avgiftsskyldighet. Avgifterna kunde i vissa fall

uppgå till ganska obetydliga belopp och sålunda vara av ungefär samma

storleksordning som den lägsta nu utgående pensionsavgiften. Avgifterna

skulle liksom pensionsavgifterna uppbäras tillsammans med de allmänna

skatterna. Ett avskaffande av skyldigheten att erlägga pensionsavgifter för

personer med mindre än 1 200 kronors taxerad inkomst borde sålunda medföra,

att man icke heller skulle uttaga sjukkasseavgifter av dessa, då den

allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft. Detta skulle i sin tur innebära,

att staten finge till kassorna erlägga avgifter för ifrågavarande medborgare.

Pensionsstyrelsen anför vidare:

Enligt styrelsens mening kan det icke anses försvarligt alt av bekvämlighetsskäl

göra avsteg från de tankegångar som hittills legat till grund för

ordnandet av socialförsäkringen i vårt land. Vad av de sakkunniga anförts

Synes i stället aktualisera frågan huruvida det kan vara lämpligt att sociaiförsäkringsavgifter

debiteras tillsammans med allmänna skatterna. Fråga

är om icke en ändring i detta avseende bör komma till stånd, i första hand

beträffande avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen.

I avbidan på en mera allsidig och ingående prövning rörande socialförsäkringsavgifternas

natur och indrivningssättet för desamma synes det styrelsen

vara riktigast att pensionsavgifter såsom hittills påföras även dem

som icke bli taxerade enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

Uppenbart är dock att avgifter varierande efter inkomsten icke lämpligen

kunna uttagas av personer som icke äro inkomsttaxerade. Möjlighet finnes

dock att av alla dessa uttaga 6 kronor eller annat lämpligt belopp, dock

högst 12 kronor. Enligt styrelsens mening kan ifrågasättas huruvida icke

en höjning av minimiavgiften till 10 kronor är motiverad med hänsyn till

den förändring av penningvärdet som inträffat.

Pensionsstyrelsen ifrågasätter slutligen, huruvida icke, om ändring i 19 §

lagen om folkpensionering skall vidtagas, ändring borde vidtagas jämväl i

fråga om första styckets andra punkt. Ämbetsverket yttrar härom:

Enligt vad pensionsstyrelsen försport vållar bestämmelsens nuvarande

utformning en del svårigheter för skattemyndigheterna i de fall folkpension

utgår retroaktivt. Det kan därför ifrågasättas huruvida icke punkten borde

erhålla följande lydelse: »Pensionsavgift erlägges ej heller av person som

under juni månad det år avgiften skall slutligen påföras ägt uppbära folkpension

eller den 1 juli samma år förlorat sitt svenska medborgarskap,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr ISO.

31

eller för den som vid nämnda tidpunkt avlidit». Det föreslagna uttrycket

»uppbära folkpension» bör tolkas så att för befrielse från pensionsavgift

skall erfordras icke endast att pensionsrätt föreligger för juni månad utan

även att folkpension faktiskt kunnat lyftas under månaden antingen av

pensionstagaren själv eller av annan som varit berättigad därtill.

Departementschefen. Gällande bestämmelser om förande av taxeringslängder

innebära, att till ledning för påföring av pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering anteckning i inkomstlängden om beräknad taxerad inkomst

enligt förordningen om statlig inkomstskatt skall ske för person i

avgiftspliktig ålder, även om den beräknade taxerade inkomsten icke uppgår

till sådant belopp, att någon beskattningsbar inkomst uppkommer. Då

det belopp, som vid beräkning av den beskattningsbara inkomsten enligt

förordningen om statlig inkomstskatt skall avgå från den taxerade inkomsten,

kan för skattskyldig som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret

uppgå till 3 000 kronor —eller till 5 000 kronor, om skäl att bevilja

avdrag för nedsatt skatteförmåga med högsta tillåtna belopp anses

föreligga — har nyss berörda föreskrift inneburit, att enligt statsskatteförordningen

beräknad taxerad inkomst införts i inkomstlängderna för ett

jämförelsevis stort antal personer, vilka icke skolat påföras statlig inkomstskatt.

Denna enbart av avgiftsplikten enligt folkpensioneringslagen betingade

inkomstberäkning och längdföring har emellertid i realiteten icke

vållat taxeringsmyndigheterna merarbete av betydelse, då personer av nu

ifrågavarande kategori regelmässigt skolat åsättas taxering till kommunal

inkomstskatt, varför inkomstberäkning och längdföring av denna anledning

i varje fall måst ske. Med hänsyn till de låga belopp, vartill de kommunala

ortsavdragen uppgått, har taxering enligt kommunalskattelagen i allmänhet

skolat åsättas, så snart skattskyldigs inkomst uppgått till eller blott

obetydligt överstigit 600 kronor.

I och med ikraftträdandet av den kommunala ortsavdragsreformen kommer

det lägsta kommunala ortsavdraget för fysisk person, som varit bosatt

här i riket under hela beskattningsåret, att utgöra i 180 kronor. Godtages

mitt förut framlagda förslag att skatteplikt till kommunal inkomstskatt

för fysisk person skall inträda vid en beskattningsbar inkomst av 20 kronor,

kominer sådan person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,

icke under några förhållanden afl påföras allmän kommunalskatt,

om ej den taxerade inkomsten uppgår till 1200 kronor. Då de statliga

ortsavdragen äro väsentligt högre än de kommunala, ligger den inkomstgräns,

under vilken statlig inkomstskatt icke ifrågakommcr, åtskilligt högre

än 1 200 kronor.

Den i kommunala ortsavdragsreformen innefattade höjningen av den

lägsta inkomstgräns, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter kan

inträda, har föranlett omprövning av föreskrifterna rörande skyldigheten

att avlämna självdeklaration till ledning vid inkomsttaxeringen och jag

har därvid funnit mig böra förorda, att skyldigheten att avlämna självdeklaration

efter ikraftträdandet av nyssnämnda reform anknytes till uppnåendet

av den inkomstnivå, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter

enligt reformen tidigast kan inträda. .lag har sålunda föreslagit, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Knngl. Maj.ts proposition nr 180.

dcklarationsplikt för fysisk person, som varit bosatt i riket under hela

beskattningsåret, skall inträda vid l 200 kronors inkomst. Därvid har jag

utgått från att proceduren med avlämnande av självdeklaration, åsättande

av taxering, debitering och uppbörd av skatt samt, i förekommande fall,

restföring och indrivning bör av praktiska skäl förekomma endast beträffande

sådana personer, som möjligen kunna bliva skyldiga att erlägga direkta

skatter. Att föreskriva enahanda procedur beträffande personer med

inkomster under den gräns, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter

kan inträda, enbart i syfte att erhålla underlag för påföring av pensionsavgifter

å så små belopp som elva kronor och därunder, har synts

mig föga rationellt. Det ekonomiska utbytet för statsverket av sådana åtgärder

kan icke anses stå i rimlig proportion till de uppskattade kostnaderna

för dessa åtgärder.

Med den av mig intagna ståndpunkten kommer efter ortsavdragsreformens

ikraftträdande underlag att saknas för beräkning av taxerade inkomster

under 1 200 kronor och i följd härav måste övervägas, huruvida

och i vad mån personer med dessa låga inkomster skola påföras pensionsavgifter.

Olika alternativ äro därvid tänkbara. En möjlighet är att bibehålla

den nuvarande minimiavgiften sex kronor för alla avgiftspliktiga,

scm icke uppnå 1 200 kronors beräknad taxerad inkomst. Alternativt kan

minimiavgiften — med bibehållande i princip av den allmänna avgiftsplikten

— tänkas höjd till något belopp under tolv kronor, förslagsvis tio

kronor, vilket i och för sig kunde anses motiverat med hänsyn till inträdda

ändringar i prisnivå och inkomstförhållanden. Slutligen föreligger det av

de sakkunniga förordade alternativet att slopa avgiftsplikten för personer,

som icke uppnått 1 200 kronors enligt förordningen om statlig inkomstskatt

beräknad taxerad inkomst.

För sistnämnda alternativ tala onekligen starka praktiska skäl. Det är

uppenbart att, om hänsyn tages till kostnaderna för debitering, uppbörd,

redovisning och indrivning, kan uttagandet av de småbelopp det här rör

sig om icke medföra nämnvärt ekonomiskt utbyte för statsverket. Från

de belopp, som verkligen inflyta, böra nämligen vid beräkningen av nettoutbytet

dragas de icke oväsentliga kostnader, som de icke erlagda avgifterna

draga. Särskilt indrivningsåtgärderna ställa sig utan tvivel dyrbara;

därvid bör även beaktas att bestyret med dessa småbelopp kan befaras

minska omfattningen av det arbete, som kan nedläggas på andra mera

betydelsefulla arbetsuppgifter.

Jag har låtit föranstalta om en stickprovsundersökning rörande ett par

församlingar och kommuner rörande uppbördsresultatet i fråga om pensionsavgifter

under 12 kronor. Resultatet redovisas i en promemoria, vilken

torde få såsom bihang fogas vid statsrådsprotokollet i förevarande

ärande. Såsom framgår av promemorian är uppbördsresultatet dåligt i vad

gäller minimiavgifterna. Vad angår det sannolika uppbördsresultatet för

framtiden bör beaktas, att någon möjlighet att tvångsvis uttaga dessa avgifter

i allmänhet icke föreligger med hänsyn till de avgiftspliktigas låga

inkomster och därav följande bristande betalningsförmåga. Vidare bör beaktas,

att åtskilliga avgiftspliktiga hitintills likväl erlagt sina avgifter i den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

33

tron, att rätten till pension och storleken av pensionen skulle påverkas av

avgiftsbetalningen. Det kan därför befaras, att uppbördsresultatet kommer

att ytterligare avsevärt försämras, i den män kännedom om de nu i detta

hänseende gällande bestämmelserna mera allmänt vinnes.

Vid bedömandet av frågan om avgiftsplikten bör beaktas, att de avgiftspliktiga

av förevarande kategori ha så små inkomster, att någon förmåga

att erlägga avgifterna i allmänhet icke kan sägas föreligga. Inkomsterna

ligga nämligen under det lägsta kommunala ortsavdraget — vilket i och

för sig notoriskt är alltför lågt för att motsvara ett verkligt existensminimum

— och avsevärt under de minimibelopp, som uppbörds- och indrivningsmyndigheterna

pläga räkna med såsom nödvändiga för bestridande

av de skattskyldigas levnadskostnader. De fall där den verkliga betalningsförmågan

hos personer med mindre än 1 200 kronors taxerad inkomst

är större än som motsvarar de taxerade inkomsterna — vilket huvudsakligen

torde gälla i fråga om vissa hemmasöner och hemmadöttrar i

jordbruk — torde med förbättringarna inom taxeringsväsendet ha blivit

allt färre och numera vara så fåtaliga, att de sakna nämnvärd praktisk

betydelse för bedömandet av förevarande spörsmål. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att om i nästkommande års källskattetabeller en uppräkning

sker av de skattemässiga värdena å naturaförmåner, mycket få

hemmasöner och hemmadöttrar i jordbruk torde få en taxerad inkomst

understigande 1 200 kronor. Att en dylik uppräkning kommer till stånd

torde man få räkna med, eftersom de nuvarande värdena gällt oförändrade

sedan den 1 januari 1940 och alltså fastställts redan kring mitten av år

1948.

Den i vissa remissyttranden uttalade meningen att ett biträdande av de

sakkunnigas förslag skulle innebära ett uppgivande av den ståndpunkt i

fråga om socialförsäkringsavgifterna, som Kungl. Maj :t och riksdagen vid

tidigare överväganden intagit, kan jag icke dela. Ett bifall till förslaget

kan icke anses innebära mera än ett av rent praktiska och ekonomiska

synpunkter betingat undantag, som icke rubbar de allmänna principerna

för avgifternas uttagande. Jag vill i detta avseende särskilt framhålla, att

förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga de myndigheter,

som i sin tjänsteutövning syssla med uppbörd och indrivning och som

sålunda på grund av sin verksamhet äro särskilt skickade att bedöma förslagets

innebörd ur praktiska synpunkter.

.lag finner mig alltså höra biträda vad de sakkunniga i förevarande avseende

föreslagit.

De förslag om ytterligare ändringar av bestämmelserna om skyldigheten

att erlägga pensionsavgift, som i remissyttrandena framförts, torde icke

böra upptagas i förevarande sammanhang. Dock torde en av pensionsstvrelsen

föreslagen ändring av formell natur i 19 § första stycket andra

punkten lagen om folkpensionering nu böra vidtagas. Ändringen innebär,

att befrielse för pensionär från avgiftsskyldighet för det år, varunder rätten

till pension inträtt, anknytes till den omständigheten, huruvida vederbörande

ägt uppbära pension för juni månad ifrågavarande år, icke såsom

nu till huruvida vederbörande den 1 juli samma år åtnjuter folkpension.

Innebörden av sistnämnda uttryck synes i praxis ha vållat tvekan.

3 Bihant/ till riksdagens protokoll 1951. 1 sand.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

6. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande

av det anförda, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 5 mom.

förordningen den 26 juli 1957 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3)

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379); samt

4) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni

1956 (nr 531) om folkpensionering.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

35

Bihang.

P. M. angående viss statistisk undersökning.

Till belysande av i vilken mån pensionsavgifter å belopp under 12 kronor

för närvarande erläggas utan att skatt, som motsvarar eller innefattar

sådan avgift, behöver restföras, har undersökning i berörda hänseende

verkställts beträffande två församlingar i Stockholms stad samt en norrländsk

och en mellansvensk landskommun.

Den verkställda undersökningen utvisar i sammandrag följande:

Avgift

Debiteringsfall

Därav restfall

Område

kr.

Antal

Summa

Antal

I % av

Summa

I % av to-

kr.

samtliga

kr.

talsumman

Katarina för- samling i

Stockholm

6

197

1 182

81

41,1

486

41,1

Folkmängd:

7 918

7—11

100

901

14

14,o

131

14,5

S:a

297

2 083

95

32

617

29,6

Nicolai för- samling i

Stockholm

6

417

2 502

255

61,2

1 530

61,2

Folkmängd:

8 828

7—11

186

1 732

38

20.4

347

20,o

S:a

603

4 234

293

48,6

1 877

44,3

Films socken,

Uppsala län

6

88

528

21

23,9

126

23,9

Folkmängd:

2 636

7—11

58

543

3

5,2

28

5,2

S:a

146

1 071

24

16,4

154

14,4

Ljustorps soc- ken, Väster- norrlands län

6

145

870

57

39,3

342

39,3

Folkmängd:

1 998

7—1 i

87

810

17

19,5

157

19,4

S:a

232

1 680

74

31.9

499

29,7

De sakkunniga ha i sin promemoria framhållit, att restföringen av

minimiavgiften 6 kronor genomgående sker i så betydande omfattning, att

det ekonomiska värdet för statsverket av påföringen av dessa avgifter ter

sig mycket problematiskt. I fråga om avgifter å 7—11 kronor är uppbördsresultatet

visserligen bättre, men antalet avgiftspliktiga med däremot sva
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

rande taxerade inkomster — från och med 700 till och med 1 190 kronor

— har sedan flera år på grund av den allmänna stegringen i inkomsterna

befunnit sig i snabbt sjunkande, varför betydelsen för statsverket av dessa

avgifters påföring blir allt mindre. Till upplysning i sistnämnda hänseende

åberopas följande utdrag ur statistiska centralbyråns redogörelser

för inkomstfördelningen vid inkomsttaxeringarna åren 1944—1949:

Taxeringsår Antal inkomsttagare i inkomstklasserna

600—1 000 kr. 1 000—1 500 kr.

1944 ................ 288 912 402 452

1945 ................ 258 399 373 861

1946 ................ 230 563 345 827

1947 ................ 196 206 296 566

1948 ................ 178 037 268 397

1949 ................ 105 981 263 686

Av personer med mindre än 1 200 kronors inkomst äro åtskilliga under

18 år eller berättigade till folkpension, varför de icke skola påföras pensionsavgift.

Av personer över 18 år med sådan låg taxerad inkomst torde ett

stort antal tidigare ha utgjorts av jordbrukets hemmavarande i jordbruksarbetet

deltagande barn, för vilka naturaförmånerna stundom ha värderats

så lågt, att den sammanlagda inkomsten kommit att understiga 1 200 kronor.

En anpassning av naturaförmånernas värdering till den allmänna prisnivån

har dock skett efter hand vid taxeringarna och kan väntas bli än bättre

genomförd, i den mån de i skattetabellerna för beräkning av preliminär

A-skatt angivna värdena å ifrågavarande naturaförmåner bliva jämkade

uppåt med hänsyn till nu rådande prisnivå. I och med att så sker, kunna

inkomsterna för ifrågavarande kategori skattskyldiga antagas komma att,

frånsett enstaka undantagsfall, överstiga 1 200-kronorsgränsen.

AB Gustaf Lindströms Boktr., Stockholm 1951

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:246 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 s. 12 i texten
  2. Rskr. 1951:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  3. BevU 1951:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  4. 2LU 1951:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten