Sök i Ratio Lex

Angående inhämtande av riksdagens samtgcke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)

1951-04-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:193, Angående inhämtande av riksdagens samtgcke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inhämtande av

riksdagens samtgcke till förordnande om tillämpning

av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 293); given Stockholms slott den

6 april 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 april 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om tillämpning

under tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952 av vissa bestämmelser i allmänna

förfogandelagen och anför därvid följande.

Allmänna förfogandelagen, som utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och

ursprungligen gällde till och med den 31 mars 1940 och vars giltighetstid

därefter förlängdes med ett år i sänder till och med den 30 juni 1949, har

genom lag den 3 juni 1949 (nr 273) i något förändrad form erhållit fortsatt

giltighet till och med den 31 december 1952.

1 § förfogandelagen upptar förutsättningarna för lagens tillämplighet och

förfarandet, när lagen skall sättas i tillämpning, medan 2—7 §§ innehålla

Kungl. Maj:ts fullmakter. Övriga paragrafer (8—31 §§) innehålla specialstadganden

i anslutning till fullmaktsparagraferna samt bestämmelser om

ersättning, påföljder m. m.

Innehållet i 2—7 §§ i förfogandelagen är i korthet följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 193.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Enligt 2 § äger Kungl. Maj :t — där så finnes erforderligt -— meddela föreskrifter

om avstående till kronan av förnödenhet för att tillgodose behovet

för befolkningen eller produktionen eller för krigsbruk eller annat ändamål

av betydelse för det allmänna (första stycket) samt om viss skyldighet att

verkställa sedvanlig beredning av förnödenheterna (andra stycket). Jämlikt

tredje stycket kan föreskrift enligt paragrafen avse även förnödenhet, som

tillverkas eller importeras efter föreskriftens meddelande.

I 3 § stadgas om beslag å förnödenhet, som avses i 2 §, samt i 4 § om upplåtelse

med nyttjanderätt till kronan av fastighet, byggnad, järnväg eller

annan anläggning, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel för behov

som avses i 2 § eller för sjukvårdsändamål, för beredande av tjänstelokal

åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål.

5 § innehåller bestämmelser om skyldighet för ägare eller innehavare av

fastighet, fabrik eller annan anläggning, järnväg, fartyg, motorfordon eller

annat transportmedel att för behov som avses i 2 § frambringa, tillverka,

bereda, iståndsätta eller tillhandahålla respektive verkställa forsling av förnödenhet.

6 § stadgar om upplåtelse av byggnad eller del därav eller markområde

eller annat utrymme till kronan för att bereda bostad åt husvilla eller för

förvaring av arkivalier eller samlingar eller för annat liknande ändamål.

7 § innehåller föreskrifter om tillhandahållande av elektrisk kraft från

starkströmsanläggning för kronans räkning eller vupplåtelse av sådan anläggning

eller del därav till kronan för att tillgodose befolkningens eller

produktionens behov av elektrisk kraft eller eljest för ändamål av betydelse

för det allmänna.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Kungl. Maj :t enligt

1 § första stycket förfogandelagen, utan medverkan av riksdagen, förordna

att lagens fullmaktsbestämmelser skola sättas i tillämpning. Riksdagens

godkännande av sådant tillämpningsförordnande är dock förutsättning för

förordnandets giltighet utöver viss kortare tid.

Under andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Kungl.

Maj :t enligt 1 § andra stycket förfogandelagen endast med riksdagens samtycke

förordna om tillämpning av vad i 2—7 §§ stadgas. Förordnandet gäller

i sådant fall under viss tid, högst ett år, och kan inskränkas till att avse

endast vissa av bestämmelserna i fråga eller vissa ändamål. Sedan 1950

års riksdag enligt skrivelse nr 94 lämnat samtycke som nyss sagts, förordnade

Kungl. Maj:t genom förordning den 14 april 1950 (nr 108), att 2—5 §§

förfogandelagen skulle äga tillämpning under tiden den 1 juli 1950—den

30 juni 1951, 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§ dock endast i den mån det

erfordrades för att tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov.

Sedan sistnämnda förordning utfärdades har försörjningsläget inom vissa

områden, icke minst bränsleområdet, påtagligt försämrats. Till följd härav

fann Kungl. Maj :t det önskvärt, att 5 § förfogandelagen kunde tillämpas

även för andra ändamål än tillgodoseende av krigsmaktens beredskapsbehov.

Förslag härom förelädes årets riksdag i proposition nr 69, vilken nu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

mera bifallits av riksdagen (skr. nr 76), varefter Kungl. Maj :t i förordning

den 16 mars 1951 (nr 136) föreskrivit, att 5 § förfogandelagen skall utan inskränkning

äga tillämpning under tiden den 1 april—den 30 juni 1951. Beträffande

den närmare motiveringen för denna åtgärd må hänvisas till innehållet

i propositionen nr 69.

I skrivelse den 14 februari 1951 har, såsom framgår av nyssnämnda proposition,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framlagt förslag

rörande tillämpningen i fortsättningen av allmänna förfogandelagens bestämmelser.

Vid skrivelsen ha fogats av riksnämnden inhämtade yttranden

av armé-, marin- och flygförvaltningarna, fortifikationsförvaltningen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden,

statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd och statens

handels- och industrikommission. I dessa yttranden har anförts i huvudsak

följande.

Armé-, marin-, flyg- och fortifikationsförvaltningarna ha samtliga uttalat

sig för förlängning av giltigheten under ytterligare ett år av de nu

gällande bestämmelserna. Marin- och flygförvaltningarna ha vidare föreslagit,

att även 7 § bör sättas i tillämpning för att göra det möjligt att vid

behov säkra leveranser av elektrisk ström till anläggningar, som ha betydelsefulla

tillverkningar för krigsmakten. Marinförvaltningen anser, att

detta bör ske redan före den 1 juli 1951, så snart detta är konstitutionellt

möjligt.

Telegrafstyrelsen har framhållit, att, om förhållandena beträffande verkets

skyldigheter att tillgodose det totala försvarets behov av telekommunikationer

ej underginge någon förändring på grund av det internationella

läget, det torde kunna förutsättas, att allmänna förfogandelagen ej

behövde åberopas under tiden 1 juli 1951—30 juni 1952. Telegrafverket

anser emellertid att, om lagen av andra skäl behövde tillämpas, undantag

från lagrummens giltighet ej borde föreskrivas beträffande telegrafverket.

Järnvägsstyrelsen anser något klart förutsebart behov av lagens tillämpning

under tiden 1 juli 1951—30 juni 1952 icke föreligga för styrelsens

del. Då emellertid de utrikespolitiska förhållandena synas vara så oroliga

och växlande att det ej kan anses uteslutet att sådant behov skulle kunna

uppkomma, tillstyrker styrelsen att förordnande utfärdas om tillämpning

av 2—7 §§ under sagda tid.

Även vattenfallsstyrelsen har tillstyrkt att förordnande utfärdas om att

2—7 §§ i allmänna förfogandelagen vinna tillämpning under tiden 1 juli

1951—30 juni 1952. Vattenfallsstyrelsen har härvid erinrat om förefintligheten

av CDL-organisationen (centrala driftledningen), som har till

uppgift att underlätta samarbetet mellan statens vattenfallsverk och huvuddelen

av de icke statliga kraftföretagen för att under huvudsakligen

krisförhållanden verka för en rationell produktion och distribution av elkraft.

Vattenfallsstyrelsen anser dock att — särskilt med hänsyn till de

ovissa förhållandena närmast före inträdandet av beredskaps- eller krigs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

tillstånd — möjlighet bör finnas att vid behov snabbt kunna tillämpa

allmänna förfogandelagens 2—7 §§. CDL-organisationens möjligheter vore

nämligen strängt begränsade till den egna organisationen och förfogandebehoven

kunde komma att avse förnödenheter från helt andra verksamhetsområden.

Eu sådan tillämpning syntes önskvärd även därför, att

en del kraftföretag stode utanför CDL-organisationen. Förfogandet över

kraft från dessa företag fordrade att 7 § var tillämpbar.

Sjvkvårdsberedskapsnämnden har framhållit, att det för säkerställande

av leveranser till beredskapssjukhusen torde bli nödvändigt att åstadkomma

viss prioritet för dessa leveranser. Därest den nuvarande inskränkningen

i tillämpningen av 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§, enligt vilken

dessa lagrum kunna tillämpas endast i den mån det erfordras för krigsmaktens

beredskapsbehov, även i fortsättningen skulle komma i fråga, ville

nämnden framhålla, att bestämmelsen borde avse icke endast krigsmakten

utan även sjukvårdens beredskapsbehov.

Statens handels- och industrikommission har framhållit, att det utrikespolitiska

läget påtagligt förändrats sedan det i början av 1950 var fråga

om att taga ståndpunkt till frågan om förfogandelagens tillämpning under

den nu löpande tidsperioden och att det syntes innefatta allvarliga faromornent.

Den sannolika utvecklingen vore emellertid vansklig att överblicka

och det syntes därför önskvärt att ett ställningstagande till frågan

om den fortsatta tillämpningen uppskötes så länge som möjligt. Om ett

uttalande skulle göras, vore det enligt kommissionens mening uppenbart

att Kungl. Maj:ts befogenheter enligt lagen i varje fall icke borde minska.

Snarare syntes skäl föreligga för att vidga tillämpningsmöjligheterna. Handels-

och industrikommissionen ifrågasatte sålunda, om icke möjlighet att

tillämpa 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§ förfogandelagen borde föreligga

även där så erfordras för tillgodoseende av folkförsörjningens krav.

Statens bränslekommission anser, att tillämpningen av 2, 3 och 5 §§ allmänna

förfogandelagen bör utsträckas ytterligare ett år, räknat från och

med den 1 juli 1951. Kommissionen hänvisar till importsvårigheterna för

fossila bränslen, vilka göra att reglering av handeln med koks och antracit

kan hävas först när marknadsläget med större säkerhet kan bedömas.

Statens priskontrollnämnd erinrar om att vissa prisbestämmelser grunda

sig på författningar, som utfärdats med stöd av allmänna förfogandelagen.

Sålunda äro kungörelserna 1940: 366 angående beslag å vissa hudar

och skinn samt 1941: 170 angående utvidgat beslag å dessa varor grundvalen

för prisregleringen av s. k. P-skodon. En del prisregleringar inom

textilområdet grunda sig på kung. 1945: 714 om viss inskränkning i rätten

att använda textilvaror för viss tillverkning etc. Det förefölle priskontrollnämnden

föga sannolikt att dessa prisregleringar skulle kunna hävas den

1 juli 1951. Under sådana omständigheter och med hänsyn till att det

labila världsläget krävde en viss ekonomisk beredskap syntes det nödvändigt

— - ur de synpunkter nämnden hade att företräda — att 2 § första

och tredje styckena samt 3 § allmänna förfogandelagen erhölle fortsatt

tillämpning efter den 1 juli 1951.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. 5

För egen del anför riksnåmnden för ckonamisk försvarsberedskap följande:
Jämlikt

allmänna förfogandelagens 1 § första stycket äger Kungl. Maj :t

att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, förordna om tillämpning

av lagen, utan att i förväg hava inhämtat riksdagens samtycke. Med

»andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden» i 1 § andra

stycket — då lagen med riksdagens samtycke kan sättas i tillämpning för

högst ett år i sänder — avsågs vid lagändringen 1949 närmast då rådande

efterkrigsförhållanden.

I dagens läge är det angeläget, att bristerna i den materiella beredskapen

kunna avhjälpas. Även om det av många orsaker är önskvärt, att

forceringen av pågående eller förestående leveranser kan astadkommas på

frivillighetens väg, kan det likväl förekomma enstaka fall, då tvångsåläggande

bör kunna tillgripas. Ur dessa synpunkter äro framför allt 2, 3, 4

och 5 §§ av betydelse. I nuvarande utrikespolitiska läge synas förutsättningarna

föreligga för att Kungl. Maj :t med stöd av 1 § första stycket

skulle kunna, om så erfordras, förordna om tillämpning av paragraferna.

Emellertid torde förfogandelagen behöva kunna tillämpas även med hänsyn

till den löpande försörjningen i övrigt. Våra försörjningsmöjligheter

ha beträffande vissa betydelsefulla importvaror avsevärt försämrats sedan

våren 1950, då den nu gällande förordningen om tillämpning av förfogandelagen

jämlikt 1 § andra stycket utfärdades. I viss mån kunna vi sägas

redan befinna oss i ett avspärrningsläge. Såsom framhållits av flera krisorgan

kan det icke förutses när en del nu gällande varu- och prisregleringar,

vilka förutsätta tillämpning av 2 och 3 §§, kunna avvecklas. Den

nuvarande begränsningen av tillämpningen av 2 § andra stycket, 4 § och 5 §

till att allenast avse krigsmaktens beredskapsbehov torde i dagens läge

icke böra upprätthållas. Dessa lagrum böra snarast få tillämpas även i

den mån så erfordras för andra beredskapsbehov eller för den löpande

försörjningen, och detta bör kunna ske även före den 30 juni 1951.

6 och 7 §§ hava sin huvudsakliga betydelse då det gäller åtgärder i

eller omedelbart före en akut krissituation. Såsom vissa myndigheter påpekat

kan 7 § emellertid behövas även dessförinnan. 6 § torde numera,

sedan civilförsvarslagen tillkommit, icke vara av större betydelse. Civilförsvar

sstyrelsen anser dock, att sådana behov av lokaler kunna uppkomma,

som icke kunna tillgodoses genom tillämpning av civilförsvarslagen.

Rik snämnden vill därför tillstyrka, att möjlighet skapas att tillämpa

även denna paragraf utan förordnande jämlikt 1 § första stycket.

Även om det för närvarande icke är något behov av att tillämpa 6

och 7 §§, kunna dessa behövas omedelbart vid en akut krissituation. Paragraferna

böra därför nu icke undantagas. Härigenom vinner man, att man

i ett kritiskt läge ej behöver sälta dem i tillämpning jämlikt 1 § första

stycket under åberopande av krigsfara.

Departementschefen. För att kunna bedöma i vilken utsträckning allmänna

förfogandelagens bestämmelser komma att behöva tillämpas under det

år som börjar den 1 juli 1951 är det önskvärt att man söker bilda sig eu uppfattning

om hur försörjningsläget kan komma att utvecklas under sagda år.

I det mycket labila politiska läge som för närvarande råder i världen är det

emellertid omöjligt att göra några uttalanden på längre sikt i detta hänseende.

Man blir i stället hänvisad till att draga sina slutsatser av dagens

förhållanden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 193.

Vad beträffar det aktuella läget inom de olika försörjningsområdena ha

redogörelser lämnats riksdagen i andra sammanhang, till vilka jag torde få

hänvisa. Uppgifter rörande den inhemska livsmedelsproduktionen och tillgången

på jordbruksförnödenheter ha sålunda lämnats i den kalkyl, som

fogats såsom bilaga till propositionen nr 76 angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret

1950/51. En reviderad kalkyl för sagda år och en förkalkyl för nästa produktionsår

komma att redovisas i den proposition angående prisreglerande

åtgärder för produktionsåret 1951/52, som inom kort framlägges för riksdagen.

För produktionen och försörj ningsläget inom viktigare industriella

varuområden har en detaljerad redogörelse lämnats i Bihang 2 (Nationalbudgeten

s. 48—59) till årets statsverksproposition, bilaga 1, Inkomsterna.

Under de senaste månaderna har utvecklingen gått mot en ytterligare

skärpning av försörjningsläget i fråga om viktiga importvaror. På bränsleområdet

har detta haft till följd, att ransoneringen av koks och antracit

mot tidigare beräkningar måst bibehållas och även i viss mån skärpas och

att beslag och handelsreglering åter fått införas beträffande stenkol. Även

på andra områden kan det bli nödvändigt att återinföra regleringar, närmast

på grund av de krav på inskränkningar i användningen av skilda importvaror,

som uppställas för att import skall få ske. Med hänsyn härtill

är det uppenbart, att bestämmelserna i 2 § första och tredje styckena och

3 § förfogandelagen, vilka bestämmelser utgöra den rättsliga grunden för

regleringarna, böra bibehållas även efter den 30 juni 1951.

Såsom i det föregående sagts har det blivit nödvändigt att från och med

den 1 april 1951 upphäva den tidigare begränsningen av tillämpningen av 5 §

förfogandelagen, som endast avsåg krigsmaktens beredskapsbehov. Motsvarande

begränsning gäller emellertid alltjämt i fråga om tillämpningen av

2 § andra stycket och 4 §. Jag anser i likhet med riksnämnden, att behov

av att tillämpa nämnda lagrum väl kan tänkas komma att föreligga under

den tidsperiod varom nu är fråga. En sådan tillämpning kan bliva aktuell

icke endast för militära beredskapsbehov utan även för tillgodoseende av

folkförsörjningens krav i allmänhet. Kungl. Maj :t bör sålunda erhålla bemyndigande

att förordna om tillämpning utan begränsning av 2 § andra

stycket samt 4 och 5 §§.

Vad slutligen 6 och 7 §§ beträffar har riksnämnden anfört, att något behov

av att tillämpa dessa lagrum visserligen icke för närvarande föreligger,

men att i händelse av en akut krissituation ett omedelbart behov därav kan

komma att uppstå. Enligt nämndens, av vissa av de övriga myndigheterna

delade mening bör bemyndigandet därför omfatta även 6 och 7 §§. Då emellertid,

såsom riksnämnden framhållit, behov av att vidtaga de åtgärder som

avses i dessa paragrafer icke torde komma att föreligga annat än i ett ytterligare

skärpt krisläge, då Kungl. Maj :t torde äga att med stöd av 1 § första

stycket förfogandelagen förordna om tillämpning av lagens fullmaktsbestämmelser,

anser jag tillräckliga skäl icke föreligga för Kungl. Maj :t att nu begära

bemyndigande att tillämpa lagrummen i fråga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

7

Jag vill i detta sammanhang upptaga ytterligare ett spörsmål. I propositionen

nr 210 till 1949 års riksdag, i vilken föreslogs vissa ändringar i förfogandelagen

samt att lagen skulle erhålla fortsatt giltighet till utgången

av 1952, anfördes beträffande fullmakternas tillämpning, att innan nya regleringar

infördes, frågan därom borde underställas riksdagen, där så utan

olägenhet kunde ske. Hade frågan icke i förväg kunnat underställas riksdagen

borde, sedan en ny reglering införts, riksdagen omedelbart underrättas

därom genom meddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen.

Det sålunda föreslagna tillvägagångssättet hade sin bakgrund i att med

hänsyn till det förbättrade försörjningsläget införandet av varje ny reglering

måste betraktas som en exceptionell åtgärd av sådan betydelse, att riksdagen

borde på det föreslagna sättet underrättas därom. I ett mera skärpt

försörj ningsläge, vilket nu otvivelaktigt måste anses ha inträtt, kunna ingripanden

jämlikt förfogandelagen ej sällan bliva nödvändiga. Med hänsyn

härtill synes det tidigare avsedda förfarandet innebära en onödig arbetsbelastning

såväl för Kungl. Maj :t som för riksdagen. Detsamma synes därför

icke böra tillämpas i nuvarande läge.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att lämna samtycke till att Kungl. Maj :t med stöd av 1 §

andra stycket allmänna förfogandelagen förordnar, att 2—- 5 §§ samma lag skola äga tillämpning under tiden den 1 juli

( 1951—den 30 juni 1952.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Nordell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:237 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestäm a1 i texten
  2. 2LU 1951:26 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmä s. 1 i texten