Sök i Ratio Lex

Angående anslag å tilläggsstat I för budgetåret 1951:52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. rn

1951-10-12 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:217, Angående anslag å tilläggsstat I för budgetåret 1951:52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

å tilläggsstat I för budgetåret 1951:52 till främjande

av bostadsförsörjningen rn. rn.; given Stockholms

slott den 12 oktober 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att förhindra att den inträffade stegringen av ''byggnadskostnaderna

kommer att hämma bostadsbyggandet förordas, att den statliga långivningen

för bostadsändamål skall utvidgas. Bostadsstyrelsen bör sålunda ha möjlighet

att, då kreditmarknadsläget så kräver, fördjupa tertiärlån. En utvidgning

av k ap i talsu b v e n t io n e r n a i form av tilläggslån och rån te-fria, stående delar

av egnahemslån föreslås bl. a. för att förhindra en hyresstegring i nybyggda

hus. Det förutsättes, att frågan om formen för statens generella stöd åt bostadsbyggandet

senare skall omprövas. — Å tilläggsstat för budgetåret 1951/52

äskas ett anslag å 50 000 000 kronor till tilläggslån.

1—1628 6i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 217.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 oktober 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Anbersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I ett uttalande till statsrådsprotokollet den 23 februari 1951 framhöll dåvarande

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, bl. a., att den pågående

byggnadskostnadsstegringen gav anledning ompröva den hyrespolitiska

målsättningen, närmast beträffande nytillkommande bostäder. Om byggnadskostnadsstegringen

åtminstone till en del vore av övergående natur

kunde en tillfällig utvidgning av subventionerna till nybyggda hus framstå

såsom önskvärd, medan vid bestående höga byggnadskostnader frågan om

en utjämning av hyresnivån kunde få särskild betydelse. Under alla förhållanden

framstod det såsom ett önskemål att få klarlagt vilka åtgärder som kunde

komma att krävas för att även i framtiden en fast hyresnivå skulle kunna

upprätthållas beträffande nytillkommande lägenheter. I samband härmed

borde även grunderna för lån till ny- och ombyggnader av egnahem och tvåfamiljshus

samt bidrag till förbättring av dylika hus överses. För utförande

av de angivna utredningarna borde särskilda sakkunniga tillkallas. Då ut

redningsuppdraget i sin helhet kunde antagas bli förhållandevis tidskrävande

borde vissa angelägna frågor behandlas med förtur. De undersökningar

rörande den hyrespolitiska målsättningen, som erfordrades för prövning av

riktlinjerna för kapitalsubventioner till nybyggda hus, borde sålunda verkställas

skyndsamt och förslag framläggas inom sådan tid, att de kunde underställas

1952 års riksdag.

Med anledning härav tillkallade statsrådet Möller jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 14 april 1951 generaldirektören Alf Johansson, ordförande,

riksdagsmännen L. Cassel, E. Johannesson, Gustaf Karlsson, A. Pettersson i

Dahl och S. Wedén, förbundsordföranden L. Fredriksson, ombudsman T.

Hedén samt bankdirektör L.-E. Thunholm för att verkställa nämnda utredning.

I juni uppdrogs under hand åt de sakkunniga att avgiva förslag till

åtgärder för undanröjande av riskerna för en akut produktionskris inom

sådan tid, att förslag kunde underställas redan innevarande års riksdag. De

sakkunniga, vilka antagit benämningen 1951 års bostadsutredning, ha i stencilerad

promemoria den 31 augusti 1951 avlämnat förslag till provisoriska åtgärder

för bostadsbyggandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

3

Vid remissbehandlingen av promemorian ha yttranden avgivits av statskontoret,

bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens hyresråd, fullmäktige

i riksgäldskontoret och i riksbanken, svenska bankföreningen, svenska

sparbanksföreningen, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i

Sverige, tjänstemännens centralorganisation, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund

och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. I anledning av

promemorian ha även hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(HSB) samt byggförbundets intressekontor inkommit med skrivelser.

I det följande upptager jag till behandling de av bostadsutredningen framlagda

förslagen.

AV BOSTADSUTREDNINGEN REDOVISADE UNDER.

SÖKNINGAR.

Byggnadskostnadcrnas utveckling sedan början av år 1950.

Indexberäkningar. För att belysa byggnadskostnadernas utveckling sedan

början av år 1950 har utredningen utarbetat en indexbudget, avseende ett

modernt genomsnittligt flerfamiljshus av sten. Utgångspunkten har varit

medelkostnaderna för nio i olika städer under åren 1945—1946 uppförda hus.

Aktuella prisuppgifter ha därefter lämnats från ett antal städer, statens priskontrollnämnd

samt från intresseföreningar för olika byggnadsmaterialbranscher.

För ett byggnadsprojekt, som den 1 januari 1950 kostade 1 miljon

kronor, beräknas kostnadsökningen intill den 1 juli 1951 vara följande.

Material ................................

Betongmaterial..........................

Murmaterial ............................

Trävaror ................................

Snickerier ..............................

Armeringsj ärn ..........................

Spik, beslag, plåtdörrar m. m.............

Värmeisoleringsmaterial. papp m. m.....

Spisar, kylskåp, diskbänksbeslag och tvättmaskiner

..............................

Yärme- och sanitetsmaterial..............

Elektriskt material ......................

Målningsmaterial........................

Natursten, kakelplattor och golvbeläggning

Blocksteg, smide, plåt, glas m. m.1 ......

Arbetslöner..............................

Allmänna omkostnader....................

1 Inklusive arbetslöner och omkostnader.

Kostnad

Vi 1950

1 000

kr

Kostnadsökning 1/i 1950—l/i 1951

%

1 000

kr

% av total

kostnads- ökning

550

43

237

73-8

46

26

12

3-7

75

31

23

7-2

42

107

45

14-o

54

80

43

134

22

75

17

5-3

21

33

7

2-2

21

39

8

2 5

41

12

5

1*6

82

28

23

7 2

20

32

7

2''2

20

50

10

3-1

65

34

22

6-8

41

37

15

4-7

300

18

54

16-8

150

20

30

9-4

1 (HM)

32

821

100O

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Enligt dessa indexberäkningar skulle alltså byggnadskostnaderna under

perioden 1 januari 1950 till 1 juli 1951 ha stigit med 32 %. Utredningen

understryker dock, att de angivna ökningarna endast äro att anse som grova

medeltal, bl. a. därför att mycket varierande uppgifter erhållits icke blott

från olika städer utan även från olika firmor i samma stad. Medeltalet av

lägsta resp. högsta uppgifter om prisutvecklingen för byggnadsmaterial utgör

32 resp. 53 %. I sex städer, för vilka relativt kompletta uppgifter föreligga,

uppgår materialprisernas stegring till mellan 42 och 44 %. Löneökningen har

upp givits till mellan 14 och 22 %. Om sistnämnda värden använts i stället för

av utredningen beräknade 18 %, skulle den totala byggnadskostnadsökningen

blivit 31 resp. 33 %.

Beträffande posten allmänna omkostnader anför utredningen.

Häri ingå — förutom kostnader för arbetsmaskiner, vissa transporter och

kapitalkostnader — huvudsakligen kostnader för arbetsledning, ritningar,

kontor m. m. Dessa senare kostnader ha antagits följa levnadskostnadsindex.

Om i stället de allmänna omkostnaderna antagas följa kostnadsutvecklingen

för summan av material och arbetslöner, vilket förfarande är vanligt vid

många kalkyler, erhålles 34 % i stället för 20 % ökning. Den totala byggnadskostnadsökningen

skulle därigenom stiga från 32 till 34 %.

Om beräkningen baseras enbart på förhållandena i Stockholm, minskas

byggnadskostnadsökningen från 32 till 31 %. Enligt socialstyrelsens index

och svenska handelsbankens index, vilka båda avse kostnadsutvecklingen

för flerfamiljshus av sten i Stockholm uppförda under senare delen av 1930- talet, erhålles en kostnadsökning av 33 resp. 45 %. Att handelsbankens index

så avsevärt skiljer sig från övriga indexserier anses bero på att den till övervägande

del inrymmer råvaror, vilkas priser stigit mera än priserna för byggnadsmaterial

i allmänhet.

Om uppgifterna rörande prisökningar för olika delposter tillämpas på en

genomsnittsbudget för enfamiljshus av trä blir kostnadsökningen ca 40 %. För

sex undersökta städer varierar kostnadsökningen mellan 38 och 42 %. För

enfamiljshus av sten erhålles en kostnadsökning av ca 35 %. Utredningen

upplyser, att statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader preliminärt

uppskattat kostnadsstegringen för gårdar på landsbygden mellan juli 1949

och april 1951 till ca 45 %>, vilket grovt räknat torde motsvara en stegring på

ca 50 % mellan 1 januari 1950 och 1 juli 1951. Förklaringen till den höga

kostnadsstegringen synes främst ligga i att denna index utgår från en trävaruåtgång,

som överstiger den för moderna enfamiljshus av trä vanliga.

Den faktiska kostnadsstegringen. Utredningen framhåller, att vissa faktorer,

som ej kunna komma, till uttryck i index, i betydande grad ökat byggnadskostnadema.

Bristen på byggnadsarbetare har särskilt i de större städerna

blivit markant, vilket framkallat löneglidningar. Leveranstiden för byggnadsmaterial

har ökats och byggnadstiden bär blivit längre. Tillgången på byggnadsmaterial

har försämrats, vilket i vissa fall medfört att överpris måst

betalas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 217. 5

Beträffande de faktiska kostnaderna för flerfamiljshusproduktionen anför

utredningen.

Att någorlunda, exakt bestämma med hur mycket den verkliga byggnadskostnadsstegringen

överstiger stegringen enligt index är mycket svårt. HSB:s

och Stockholms stads erfarenheter av anbudsgivningen tyda på att byggnadskostnadsökningen

sedan början av år 1950 för flerfamiljshus byggda på entreprenad

ofta är avsevärt större än stegringen enligt index och i många fall

överstiger 35 %. Materialet är dock alltför litet för att tillåta några bestämda

slutsatser. Vid sidan om ovan angivna faktorer kan en orsak till de höga anbuden

vara, att de större entreprenadfirmorna på grund av minskade rabatter

fått vidkännas något högre materialprisstegringar än de mindre byggmästarna.

För flerfamiljshus byggda i egen regi synes det troligt att den verkliga kostnadsökningen

är lägre eller omkring 35 %.

Storleksordningen av den verkliga kostnadsstegringen för egnahem anser

utredningen ännu svårare att uppskatta. Brist på byggnadsmaterial och

arbetskraft synes ha lett till större ökning än enligt index. För dessa hus

torde emellertid möjligheterna att motväga kostnadsstegringen genom mera

rationella konstruktioner, t. ex. genom övergång från de nu vanliga väggarna

av plank till stolpväggar eller väggar av sten, exempelvis betonghålblock,

vara förhållandevis stora.

Den framtida kostnadsutvecklingen. För att bedöma olika faktorers möjliga

inverkan på den framtida kostnadsutvecklingen har utredningen i följande

tabell uppdelat byggnadskostnaderna och byggnadskostnadsstegringen

i stort för ett flerfamiljshus av sten, som den 1 januari 1950 kostade 1 miljon

kronor. Till löner har därvid hänförts löneandelen i den i utredningens index

angivna posten allmänna omkostnader samt löner inom landet för framställning

och distribution av byggnadsmaterial. Även löneandelen i de inhemska

råvarorna har medtagite. Lönernas totala andel av byggnadskostnaden

har grovt uppskattats till 60 %. Vid bestämningen av löneökningen fram

till den 1 juli 1951 har antagits, att byggnadsarbetarnas löner ökats med 18 %,

lönerna inom byggnadsmaterial- och råvaruindustrien med i genomsnitt 25 %

samt övriga löner, vilka till större delen utgöras av löner till kontorspersonal,

med 15 %. Den genomsnittliga löneökningen blir därvid ca 20 %.

Kostnad

Kostnadsökning Vi 1950—xh 1951

Vi 1950

% av total

1 000

kr

%

1 000

kr

kostnads-

ökning

Löner ..................................

600

20

120

38

Transporter ............................

40

25

10

3

9

Bränsle..................................

BO

50

30

Trävaror och snickerier..................

50

150

75

24

Järn- och metallvaror....................

100

45

45

14

Övriga kostnader........................

150

27

40

12

Summa enligt index

1 000

32

320

100

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Av tabellen framgår, att av den uppskattade byggnadskostnadsstegringen

enligt index på 32 % kunna ungefär 2/s hänföras till löner och ungefär Vi

till trävaror.

Vad beträffar den framtida kostnadsutvecklingen anför utredningen i

huvudsak.

Det synes troligt, att byggnadskostnaderna komma att stiga ytterligare

under höstens lopp. Sålunda kommer sannolikt priset på det svenska järnet

att stiga. Då spridningen i priserna på likartade material för närvarande är

betydande, samtidigt som konkurrensen av flera skäl är föga hård, torde en

utjämning av priserna komma att ske på så sätt, att varor med förhållandevis

liten prisstegring komma att öka i pris. De mycket betydande prishöjningarna

för trävaror, vissa järnvaror och metaller kunna väntas leda till en fortsatt

uppgång i priserna på konkurrerande material, bl. a. mur- och betongmaterial.

Denna tendens synes under den närmaste framtiden i endast ringa grad

komma att uppvägas av fallande import- och exportpriser.

Byggnadskostnadsstegringens och kreditåtstramningens inverkan på

bostadsbyggandet.

Uppgifter lämnade av vissa kommuner. I promemorian redovisas resultaten

av en utav bostadsstyrelsen företagen undersökning avseende de störningar

i bostadsproduktionen, som betingats av kreditåtstramning och byggnadskostnadsstegring.

Av de 174 kommuner, som ha egen bostadsbyggnadskvot, ha 131 lämnat

uppgifter, vilka sammanställts i följande tablå.

Företagare, som

Företagare, som

Företagare, som

Företagare, som

avböjt byggnads- tillstånd under

påbörjat bygg-

avböjt hittills

på annat sätt

nadsarbete

medgiven pla-

givit uttryck för

under första

cering på tur-

tveksamhet inför

halvåret 1951,

men därefter

ordningsförslaget

kreditåtstram-

1951

för andra

ning och bvgg-

avbrutit

halvåret

nadskostnads-

detta

1951

stegring

Egnahemsbyggare.

Antal företag..............

373

18

199

228

Antal »kvotlägenheter 1»

431

21

227

260

Flerfamiljshusföretag.

Antal företag..............

15

5

36

52

Antal »kvotlägenheter l» . .

166

51

397

836

1 Enligt de före den 1 juli 1951 tillämpade reglerna räknades enkelrum utan

kokvrå som en

tredjedels kvotlägenhet, enkelrum med kokvrå och lägenhet i pensionärshem om ett rum och kök

som en halv kvotlägenhet, medan lägenheter av annan typ räknades som hela kvotlägenheter.

Beträffande ifrågavarande uppgifter har bostadsstyrelsen framhållit bl. a.

följande.

De i tablån redovisade talen synas icke vara av sådan storleksordning, att

de i och för sig borde'' ge anledning till farhågor att 1951 års bostadsbyggnadsprogram

icke skulle kunna fullföljas. Med hänsyn till att under första

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

halvåret 1951 byggnadstillstånd i första hand meddelats egnahemsbyggare

är det naturligt att egnahemsbyggarna helt dominera bland de företagare

som hittills avböjt byggnadstillstånd. Av de kommentarer till uppgifterna

som lämnats av ett sextiotal förmedlingsorgan framgår, att — åtminstone i

vad det gäller flerfamiljshusproduktionen — förmedlingsorganens farhågor

främst gälla byggnadskostnadsstegringens och kreditåtstramningens verkningar

på projekteringen för bostadsbyggandet under år 1952.

Bostadsstyrelsen har även inhämtat uppgifter från vissa större företag.

I utredningens promemoria återges utdrag ur de svar, som lämnats i frågan

av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och HSB:s riksförbund.

Av bostadsstyrelsens undersökning framgår — anför utredningen -— att

det i huvudsak är omfattningen av den i enskild regi bedrivna bostadsproduktionen

som påverkats av kreditåtstramningen och byggnadskostnadsstegringen.

De kommunala och kooperativa företagens produktion synes däremot

i mindre grad ha påverkats. I vissa fall ha kommunerna fått öka sin produktion,

så att den kommunen tilldelade bostadsbyggnadskvoten för år 1951 helt

skall kunna utnyttjas.

Byggnadstider och lägenhetstillskott under år 1951. Utredningen erinrar,

att i investeringsbudgeten för år 1951 lägenhetstillskottet i hela landet nämnda

år uppskattades till 48 000 å 50 000 mot det då beräknade tillskottet under

år 1950 av ca 45 000 lägenheter. Enligt bostadsstyrelsens redovisning uppgick

antalet inflyttningsifärdiga lägenheter år 1950 till 44 000. Utredningen

har kunnat konstatera, att en kraftig ökning av byggnadstiderna ägt mm,

varför lägenhetstillskottet i hela rdket år 1951 beräknas bli av samma storleksordning

som år 1950. Från andra kvartalet 1949 till andra kvartalet 1951

har i fråga om inflyttningsfärdiga lägenheter byggnadstiden förlängts från

genomsnittligt 8,i till 12,5 månader, d. v. s. med ca 50 %.

Hyror och årskostnader för egnahem.

Hittillsvarande hyressplittring. Utredningen anför, att under senare år

i ett flertal olika sammanhang framhållits, dels att de hyror som fastställts

i fastigheter finansierade med statliga lån varit avsevärt högre än hyrorna

i det äldre fastighetsbeståndet, »1939 års hyror», dels ock att hyrorna i fastigheter

utan statliga lån varit högre än de i fastigheter med statliga lån. I

promemorian lämnas först en redogörelse för de principer, som tillämpats

av statens byggnadslånebyrå resp. bostadsstyrelsen vid hyressättning i samband

med beviljande av statliga lån och för de som tillämpas av de liyresreglerande

myndigheterna. Utredningen har därefter i tabellform för nio

orter redovisat hyreskostnaderna i hus byggda under olika år m. cm. Utredningen

konstaterar, att medelhyran för en lägenhet om 2 rum och kök med

centralvärme och eget badrum i hus, byggda med statliga lan under åren

1942—1950, vad beträffar do större orterna — Stockholm, Göteborg, Malmö,

Norrköping och Hälsingborg — icke i väsentlig grad kan sägas avvika från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

»1939 års hyresnivå», om hänsyn tages till de driftkostnadsökningar som ägt

rum sedan dess och vilka medfört vissa modifikationer i fråga om anknytningen

till »1939 års hyror». Utredningen konstaterar, aitt dessa ökningar

och vissa andra omständigheter medfört en hyreshöjning med omkring 8 %

sedan år 1939. Andra avvikelser än denna torde i flertalet fall vara att hänföra

till skiljaktigheter beträffande standard, läge m. m. Den genomsnittliga

standardhöjning, som ägt rum sedan år 1939, torde enligt utredningen motsvara

en kostnad av omkring 2 kronor per kvm, inom vissa orter betydligt

mera.

För de mindre orterna har skillnaden mellan 1940-talets hyror och de som

redovisats för 1939 befunnits större. Jämförelsematerialet i dessa orter har

dock ofta varit bristfälligt och begreppet »likvärdiga lägenheter» — om hänsyn

tages till beskaffenhet, läge, planlösning och fastighetsförvaltning —

saknat täckning.

\ ad angår hyrorna i fastigheter utan statliga lån erinrar utredningen, att

vid hyressättningen hänsyn tages till de faktiska utgifter som åvila fastigheten.

Eftersom de årliga utgifterna under i övrigt lika förhållanden på

grund av kapitalkostnaderna måste bli högre för en fastighet utan statliga

lån än för en med sådana lån, har en riss splittring å hyresmarknaden uppstått.

Denna elimineras dock något av den omständigheten, att hus utan statliga

lån ofta äro affärsfastigheter, där en proportionsvis större del av de årliga

utgifter, som skola täckas av hyror, fördelas å affärslokalerna än å bostäderna.

Under 1940-talet finansierade vidare industriföretagen i relativt

stor utsträckning bostadsproduktionen inom industricentra. Hyrorna för

dessa bostäder, avsedda för industriarbetare, äro i regel — anför utredningen

— lägre än de som gälla för liknande i öppna marknaden uthyrda lägenheter

och kunna i vart fall sägas icke överstiga de hyror, som bostadsstyrelsen

fastställt för fastigheter med statliga lån inom orten. Utredningen framhåller

också, att det totala antalet lägenheter i fastigheter finansierade utan statliga

lån varit ringa. Under åren 1942—1945 uppgingo dessa till 20 å 25 % av totala

produktionen (egnahemmen inberäknade); under åren 1946—1948 ökades denna

siffra något för att sedan åter sjunka till ungefär samma nivå under åren

1949—1950. Till övervägande del hade dessa fastigheter, bortsett från dem

som finansierats av industriföretag, byggts i Stockholm och vissa andra orter,

där behov av tilläggslån icke förelegat.

Sammanfattningsvis anför utredningen i fråga om det nuvarande läget på

hyresmarknaden bl. a.

På en fri, normalt fungerande hyresmarknad består en icke obetydlig

splittring av hyresnivån. Även om all hänsyn tages till statistiskt mätbara

skillnader i fråga om bostadskvalitet och utrustning, belägenhet o. s. v.,

kan man konstatera, att prisbildningen på hyresmarknaden är mindre enhetlig

än för de flesta varumarknader, vilket torde sammanhänga med hyresupplåtelsernas

varaktighet, svårigheterna att jämföra till kvalitet och läge

varierande bostäder, olikheter i skilda efterfrågarkategoriers behov och värderingar

o. s. v. Jämfört med den »normala hyressplittring», som sålunda

finnes på varje hyresmarknad, framstår den skillnad, som kan konstateras

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

i de större städerna, d. v. s. huvudparten av landets hyresmarknad, mellan

kvalitativt likvärdiga bostäder byggda före resp. efter 1940, icke som särskilt

betydande och i varje fall icke tillräcklig för att motivera ett påstående om

»dubbla hyresnivåer», om detta uttryck ges innebörden av en markerad skillnad

i hyran mellan »nya» och »gamla» hus av likvärdig utrustning och standard

i övrigt.

Härvid måste göras en reservation beträffande lägesdifferenser, som kunde

vara marknadsmässigt motiverade med hänsyn till stadssamhällenas och särskilt

de större städernas bebyggelseutbredning under 1940-talet. Städernas

tillväxt under det senast förflutna årtiondet har varit exceptionellt stark;

bostadsbebyggelsen har alltmera skjutits ut i områden utanför de tidigare

gränserna för stadsmässig bebyggelse och ej sällan fått en karaktär av ofärdighet

genom eftersläpning i utbyggandet av trafikmedlen och kollektiv service

i form av butiker, samlingslokaler, nöjeslokaler o. s. v. Det finns dock

skäl att räkna med att den relativa försämring med avseende på läge, som

de nya bostadsområdenas större avstånd från stadscentra betyder, i högre

eller lägre grad kompenseras genom successivt förbättrad stadsplanemässig

standard.

Kostnadsstegringens verkningar. Utredningen har i följande sammanställning

angivit byggnads- och driftkostnadsstegringens effekt på hyran i

olika städer under förutsättning att inga nya subventioner tillkomma. De

sakkunniga ha därvid utgått från en byggnadskostnadsstegring av 30 %, varjämte

varje ökning av byggnadskostnaderna med 1 % ansetts medföra en

driftkostnadsökning av 0,5 6 %. Med stompriset avses byggnadskostnaden exklusive

standarddetaljer. Stoinhyran är den av bostadsstyrelsen beräknade hyran

enligt 1939 års hyresnivå exklusive värdet av standarddetaljer. I sammanställningen

har till stomhyran lagts ett genomsnittligt standardtillägg av

7: 25 kr/kvm jämte 0: 50 kr/kvm, som utgör den tillåtna marginalen över 1939

Byggnads- ock driftkostnadsstegringens effekt på hyran i olika städer vid oförändrade

subventioner.

Kommun

Nuy.

subv.

kr/kvm

Sto m pri 8

Vi 1950

kr/kvm

Byg^nads- kostnad

Vi 1950

kr/kvm

Stomhyra

kr/kvm

Hyra efter

tillägg

å 7: 75

kr/kvm

Hyra vid

ökning av

byggnads- kostnaden

med 30 %

Hyreshöjning

i kr/kvm

i %

Västerås ........

0: 50

243

397

20: 15

27:90

34:37

6-47

23-2

1

50

216

370

15: 25

23:-

29: 03

603

26-2

Skellefteå ......

2

260

414

17: 70

25: 45

32: 19

6''74

26-5

0

50

203

357

16: —

23: 75

29: 57

5''8 2

24-5

1

50

240

394

16:80

24: 55

30: 97

642

262

Jönköping ......

1

50

227

381

15: 40

23: 15

29: 36

6''21

26''8

2

_

238

392

16: 80

24: 55

30: 94

6-39

26’0

259

413

22: —

29: 75

36: 48

6''73

22''6

2

_

266

420

18: 50

26:25

33: 09

6-84

26-1

Norrköping......

0

50

236

390

17:80

25: 55

31:90

6-35

249

Linköping ......

0

50

236

390

17: 60

25: 35

31: 70

6''85

2 fri

Karlstad ........

1

50

243

397

17: 20

24: 95

31:42

6-47

25-9

Uppsala ........

1

—

244

398

17: 65

25: 40

31: 88

6-48

25*6

Sundsvall........

1

50

264

418

19: 25

27:

33: 81

6-81

2f)" 2

Hälsingborg ....

1

222

376

15: 65

23: 40

29: 53

6:13

262

Kalmar..........

1

—

240

394

16: 70

24: 45

30: 87

642

26''8

Medelvärde

--

394

—

25: 28

31: 70

(i 4 2

25 4

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 217.

års hyra. Vid beräkning av byggnadskostnaden har i överensstämmelse med

bostadsstyrelsens praxis till stompriset adderats standardtillägget, kapitaliserat

efter 6 %. Därjämte har gjorts ett tillägg motsvarande dels nyssnämnda

belopp av 0: 50 kr/kvm, dels ock en summa av 1:50 kr/kvm, som antagits motsvara

den genomsnittliga inkomsten av uthyrningslokaler i källare o. d.

Vid en byggnadskostnadsstegring av 30% har alltså den genomsnittliga

hyreshöjningen beräknats till 25 %.

De höjda årskostnaderna för egnahem framgå av följande tabell. Även

här ha de sakkunniga räknat med en byggnadskostnadsstegring av 30 %.

Kostnadsstegringens inverkan på årskostnaderna för egnahem.

Enfamiljshus i ett plan. 3 rum och kök.

Lägenhetsyta 72 kvm.

Kapitalkostnader .............

Bränsle................

Övriga kostnader.............

Summa årskostnader

Egethem färdigställt

Före kostnadsstegrir.gen

Efter kostnads- stegringen

Produktionskostnad,

kr

Vi 1950

xh 1951

31000

39 500

Årskostnader, kr

Vi 1950

Vt 1951

Vt 1951

945

325

315

1585

945

475

370

1 790

1266

475

370

2111

Enfamiljshus i lVa plan. 5 rum och kök.

Produktionskostnad.

kr

Lägenhetsyta 110 kvm.

Vi 1950

Vt 1951

38 000

49 000

o

Årskostnader, kr

Vi 1950

Vt 1951

Vt 1951

Kapitalkostnader ...........

1210

1210

1 626

Bränsle...............

500

725

725

Övriga kostnader..........

375

445

445

Summa årskostnader

2 085

2 380

2 796

Tomtkostnaden har av utredningen i tabellen beräknats stiga med 500

kronor till 4 500 kronor till följd av ökade exploateringskostnader.

Bostadskostnader och inkomster.

I syfte att bl. a. belysa bostadskostnaderna i relation till inkomsterna har

utredningen låtit verkställa två undersökningar, varav den ena avser hyres
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

lägenheter och den andra egnahem. En preliminär redogörelse för vissa delar

av dessa undersökningar lämnas i det följande.

Hushåll i hyreslägenheter. Utredningen har från ett 15-tal kommuner fått

uppgifter om förhållandet mellan hyran för de lägenheter, som färdigställts

under sista hälften av 1940-talet, och inkomsterna under 1950 för de hushåll,

som flyttat in i dessa lägenheter (hyresprocenten). För hushåll med familjebostadsbidrag

har vid beräkning av hyresprocenten hänsyn i detta sammanhang

emellertid icke kunnat tagas till bidraget. Hyresprocenten för familjer

med bidrag bär därigenom blivit högre än för familjer utan bidrag. Medelhyresprocenten

utgör enligt utredningens beräkningar för familjer med

högst 1 barn under 16 år 16,4, för 2-barnsfamiljer utan familjebostadsbidrag

16,7 och med sådant bidrag 21,2 samt för familjer med 3 eller flera barn utan

familjebostadsbidrag 17,o och med bidrag 21,9. Den genomsnittliga hyresprocenten

för alla familjer utan bidrag beräknas till 16,5 och med bidrag 21,5.

För båda grupperna tillsammans utgör medelhyresprocenten 17,8. Den hyra,

som lagts till grund för beräkningen av hyresprocenten, avser grundhyran

i vilken ingå kostnaderna för bränsle enligt 1939 års priser. Utredningen anför

vidare beträffande olika liushållsgruppers bostadsutgifter.

En beräkning baserad på uppgifter från fyra av de större städerna beträffande

inverkan på hyresprocenten av familjebostads- och bränslebidraget

har givit till resultat, att medelhyresprocenten för familjer med. bidrag blir,

om hänsyn tages till bidragen, något lägre än för familjer utan bidrag. Syftet

med familjebostadsbidraget, nämligen att ge barnfamiljerna i de lägre inkomstklasserna

samma möjligheter att hyra en fullvärdig bostad som andra

familjer, synes således enligt dessa preliminära beräkningar ha uppnåtts.

Avsevärda variationer föreligga hushållen emellan beträffande den andel

av inkomsten, som disponeras för bostad. För vissa hushåll ha redovisats

osedvanligt höga hyresprocenter. Dessa höga hyresprocenter torde såtillvida

vara missvisande som i vissa fall hemmavarande barn bidraga till hyran eller

en del av lägenheten uthyres. Av hushållen utan familjebostadsbidrag ha i

genomsnitt 20 % hyresprocenter över 20, och av hushåll med familjebostadsbidrag

ha i genomsnitt 55 % hyresprocenter över 20. Härvid bör dock hållas

i minnet, att hänsyn icke tagits till familjebostadsbidrageit vid beräkningen

av hyresprocenten. Tar man hänsyn härtill, kommer andelen hushåll med

hyresprocenter över 20 att för hushåll med bidrag vara i stort sett densamma

som för hushåll utan bidrag.

Hushåll i egnahem. Utredningens beräkningar i fråga om egnahem grundas

på uppgifter från ca 340 egnahem i 11 län. De sakkunniga betona, att de

framräknade bostadskostnadsprocenterna äro behäftade med en ganska stor

grad av osäkerhet, varför alltför vittgående slutsatser om förändringarna

mellan åren 1950 och 1951 icke kunna dragas. Inkomsterna ha uppskattats

öka något mer än bostadskostnaderna, varför bostadskostnadsprocenten

sjunker något mellan 1950 och 1951. Familje (bostads-)bidraget och bränslebidraget

medför starkt sänkta bostadskostnadsprocenter — för samtliga familjer

år 1951 från 24,5 till 15,i. Familjer med bidrag få därvid betydligt lägre

bostadskostnadsprocent än familjer utan bidrag, för vilka bostadskostnadsprocenten

uppgick till 20,1 år 1951.

Beräkningarna redovisas i följande sammanställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Genomsnittlig hostadskostnadsprocent (årliga kostnader i procent av uppskattad

årsinkomst) för egnaliemsliushåll åren 1950 och 1951.

Hus

håll

med

Samtliga hushåll

Inkomst år 1950.

0

barn

1

barn

2 barn

med

fam.

(bost.)

bidrag

3 barn

med

fam.

''bost.)

bidrag

4 el. fl.

barn

med

fam.

(bost.)

bidrag

utan

fam.

(bost.)

bidrag

med

fam.

(bost.)

bidrag

Summa

M + H + B...........

17o

20-4

23-5

22-2

24-4

19i

23.4

22-4

M + H............

18-6

22-6

26-4

22-8

26-5

20-3

25-1

23-9

Inkomst dr 1951.

I + H + B.........

16-9

19-3

22o

214

22-9

18-4

22-3

21-4

M -f H.............

M + H: bostadskostnaden redu- cerad med utgående familje(bo-

18-s

21-8

25-6

22-8

25-1

20-1

24-5

23-4

stads)bidrag och bränslebidrag

—

—

18''s

14 5

13-5

—

15*i

(16-3)

Antalet barn, avser sådana som icke fyllt 16 år.

® “b bostadskostnadsprocenten beräknad på mannens, hustruns och barnens sammanlagda

uppskattade årsinkomst.

^ "t- H; bostadskostnadsprocenten beräknad på mannens och hustruns sammanlagda uppskattade

årsinkomst.

Förändringar i hyresprocenten 1950—1951. Beträffande inkomstutvecklingen

har utredningen hänvisat till att konjunkturinstitutet preliminärt uppskattat

den genomsnittliga ökningen i samtliga löneinkomster under 1951 till

17—20 %. Utredningen har i följande tabell, som utvisar förändringar i förhållandet

hyra/inkomst vid olika hyreshöjningar, utgått från en inkomststegring

mellan 1950 och 1951 av 18,5 %.

Förändriugar i relationen hyra inkomst = hyresprocenten.

1950 års

hyra

Antagen ökning av 1950 års hyra

exklusive bränsletillägg

5 %

10 %

15 %

20 %

25 %

16 5

13-9

14-6

15-3

16-o

16-7

17-4

Bränsletillägg i % av grundhyra

10 %

20 %

20 % av 1950 års grundhyra

18-2

16-7

17-4

18-1

18-8

19-5

19-9

Hyra exklusive bränsletillägg

1950 års inkomst ..........

1951 » » ..........

Hyra inklusive bränsletillägg.

1950 års inkomst ..........

1951 » » ..........

Beträffande uppgifterna i tabellen anför utredningen vidare bl. a.

Hyresprocenten exklusive bränsletillägg skulle vid den angivna inkomststegringen

sjunka från 16,5 till 13,9 förutsatt oförändrad hyra. Vid en hyres
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

stegring mellan 15 och 20 % (eller 18,5 %, d. v. s. samma stegring som förutsatts

för inkomsterna mlellan år 1950 och år 1951) skulle hyresprocenten

åter uppgå till 16,5, d. v. s. 1950 års relation. Inkluderas bränsletillägget i

hyran, vilket i detta sammanhang torde vara det riktigaste, då man därigenom

får ett mått på hela bostadskostnaden, uppgick hyresprocenten 1950

till 18,2. Vid en inkomststegring på 18,5 % och förutsatt en ökning av bränsletillägget

från 10 till 20 % av grundhyran mellan 1950 och 1951 sjunker hyresprocenten

från 18,2 år 1950 till 16,7 år 1951. Vid en hyresstegring på 10 %

och vid 20 % bränsletillägg skulle hyresprocenten 1951 uppgå till 18,i, d. v. s.

samma nivå som 1950. Därvid skulle utrymmet för övrig konsumtion inklusive

skatt vara detsamma de båda åren. På grund av den allmänna lyftningen av

inkomstnivån kommer emellertid till följd av den statliga inkomstskattens

progressivitet i genomsnitt en större del av inkomsten att disponeras för

skatt under 1951 än under 1950. Den del av inkomsten, som disponeras till

övrig konsumtion exklusive skatt, blir då självklart mindre vid en hyresstegring

av den storleksordning, som redovisats i det föregående.

Utredningen har beräknat marginalskattens effekt vid ett inkomstläge 1950

på 7 000 kronor. Inräknas icke bränsletillägget i hyran, torde en hyreshöjning

på ca 10 % innebära, att »övrig-konsumtionsprocenten» blir i stort sett

densamma 1951 som 1950. Inräknas däremot bränsletillägget i hyran, skulle

en hyresstegring på 4 å 5 % få samma effekt.

Vidare erinrar utredningen, att konjunkturinstitutet i sin rapport för våren

1951 uppskattat prisstegringen från september 1950 till december 1951 till

ca 20 %, vilket innebär att’den genomsnittliga prisnivån under 1951 ligger

15—16 % över genomsnittet för 1950. I följande tabell ha de sakkunniga beräknat

ökningen i den del av inkomsten, som kan disponeras för övrig konsumtion.

Inkomststegringen mellan 1950 och 1951 har antagits uppgå till

18,5 %. Hyresprocenten 1950 har antagits utgöra 18,2 % vid en hyra inklusive

ett bränsletillägg på 10 % av grundhyran. År 1951 har bränsletillägget

antagits utgöra 20 %.

Procentuell ökning mellan 1950 och 1951 av inkomst disponibel för övrig konsumtion.

Ökning

av 1950

års hyra

5 %

10 %

15 %

20 %

25 %

Övrig konsumtion + skatt........

90

19

18

17

16

Övrig konsumtion ..............

18

16

15

14

13

Av tabellen framgår bl. a., att vid en ökning av 1950 ars hyra med 5 %

skulle den del av inkomsten, som disponeras för övrig konsumtion, öka med

18 %, vilket något överstiger den av konjunkturinstitutet uppskattade ökningen

av den genomsnittliga prisnivån under 1951. Den totala volymen av

övrig konsumtion skulle således vid denna hyresstegring kunna öka något

från 1950 till 1951. En minskning av konsumtionsvolymen förutses däremot

under senare delen av 1951, enär prisstegringen uppskattats till omkring 20%

från september 1950 till december 1951. Under förutsättning av sammci in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

komster 1952 som 1951 och samma priser under 1952 som i december 1951,

skulle denna minskning av konsumtionsvoljmen komma att helt framträda

under år 1952.

UTREDNINGENS FÖRSLAG.

Allmän motivering.

Utredningen erinrar inledningsvis, att byggnadskostnadsstegringen 1939

—42 till stor del uppvägdes av övergången från tidigare gällande finansieringsordning

till statlig högbelåning. En sådan utväg står icke nu till buds.

Vissa möjligheter att genom rationalisering nedbringa byggnadskostnaderna

synas dock föreligga främst i fråga om småhusproduktionen men även beträffande

flerfamiljshusen. Utredningen understryker angelägenheten av att

upplysningsverksamheten genom bostadsstyrelsens byrå för tekniskt-ekonomiska

utredningar forceras i syfte att befrämja en snabb anpassning av bostadsbyggandet

till lämpligaste konstruktioner och arbetsmetoder och därmed

motverka byggnadskostnadsstegringen.

Utredningen anser emellertid, att det nuvarande läget på byggnadsmarknaden

ger föga gynnsamma förutsättningar för en sådan anpassning. Osäkerhet

råder om prisutvecklingen; arbetskraftsbristen stör ordningen på byggnadsarbetsmarknaden.

I fråga om behovet av arbetskraft anför utredningen

i huvudsak följande.

Byggnadsarbetsmarknaden har under senare år varit underkastad speciella

restriktioner genom den behörighetsprövning, som utövas av arbetsmarknadsmyndigheterna

vid rekrytering av arbetskraft till byggnadsverksamheten.

Utredningen kan icke bedöma vilken faktisk verkan denna behörighetsprövning

haft; den påtagliga försämring av byggnadsverksamhetens arbetskraftsförsörjning,

särskilt i de större städerna, som skett på senare år,

kan tänkas till väsentlig del sammanhänga med förskjutningar i allmän lönenivå

och i arbetsvillkoren på olika områden inom arbetsmarknaden, som ha

verkat till att göra byggnadsarbete relativt mindre attraktivt än tidigare.

Vid nu rådande förhållanden på byggnadsmarknaden vill utredningen ifrågasätta

det berättigade i att upprätthålla den behörighetsprövning, som utövas

av arbetsmarknadsmyndigheterna vid rekrytering av arbetskraft till byggnadsverksamheten.

Det synes vidare angeläget, att problemen om rekryteringen

av arbetskraft till byggnadsmarknaden även på längre sikt ägnas skärpt uppmärksamhet.

Det ligger utanför utredningens direktiv att framställa konkreta förslag

till allmänt prispolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den reella

betydelsen för bostadsbyggandet och hyresnivåns framtid av vissa urartningsföreteelser,

särskilt den starka spridningen och obestämdheten i prisutvecklingen

för byggnadsmaterial samt bristen på byggnadsarbetare, är dock enligt

de sakkunnigas mening synnerligen vittgående. I samband med behandlingen

av bostadsbyggandets finansiella problem anse de sig därför böra

kraftigt understryka önskvärdheten av att åtgärder snabbt vidtagas för att

förbättra bostadsbyggandets arbetskraftsresurser samt att säkra tillgången

på byggnadsmaterial, främst trävaror, för bostadsbyggandet till rimliga priser.

I det föregående har redovisats utredningens beräkningar angående bygg
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

15

nads- och driftkostnadsstegringens inverkan på hyrorna vid oförändrad subvention.

Utredningen finner det uppenbart, att en höjning av hyrorna i nya

hus i sådan grad, som motsvarar hela byggnadskostnadsstegringen, skulle

betyda ett allvarligt avbräck i statsmakternas bostadssociala strävanden. En

med omkring 25 % höjd hyresnivå i nya hus skulle bryta sönder den under

krigs- och efterkrigsåren förda bostadspolitiken. Härom anföres vidare i promemorian.

Utredningen fäster i detta sammanhang särskilt vikt vid den omständigheten,

att en hyreshöjning i nya hus motsvarande byggnadskostnadsstegringen

skulle innebära, att man binder sig i fråga om den allmänna hyrespolitiken

i framtiden. En hyressplittring på 25 % kan i längden icke bestå.

I nuvarande bostadsbristläge torde visserligen efterfrågan finnas även för i

sådan grad fördyrade lägenheter; urvalet av hyresgäster skulle förskjutas

mot högre inkomstskikt, och en tendens till omriktning av produktionen mot

mindre lägenheter skulle sannolikt göra sig gällande. Den socialt oförsvarliga

skillnaden i hyresnivåer skulle speciellt gå ut över yngre familjer. De ekonomiska

motiven för svartabör saffär er med lägenheter skulle i hög grad skärpas,

ett av uttrycken för den pressning uppåt på hela hyresnivån, som måste uppstå,

om nya lägenheter tillföras marknaden med betydligt förhöjda hyror.

Då möjligheterna att de nya husens hyror sänkas — vilket sannolikt skulle

gå vägen över en partiell fastighetskris -— icke förefalla sannolika inom överskådlig

framtid, måste en i längden oundviklig utjämning inom hyresmarknaden

betyda en höjning av den allmänna hyresnivån till paritet med de nya

husen. En bestående hyresreglering kan visserligen uppskjuta en sådan utjämning

men endast till priset av förhållanden, som måste framstå som orättvisa

mot växande grupper av bostadsbehövande och som ett hinder för återvändande

av bostadsmarknadens normala funktion.

Utredningen framhåller också, att en splittring av hyresnivån medför

risker för den löpande bostadsproduktionen — främst i fråga om den enskilda

sektorn — genom att hämma företagarinitiativen och menligt påverka

kreditgivarnas villighet att deltaga i finansieringen. Även frånsett de sociala

motiven måste av hänsyn till paritetsförhållandena på hyresmarknaden åtgärder

vidtagas för att motverka en splittring av hyresnivån.

De åtgärder för att hålla uppe de närmaste årens bostadsbyggande, utredningen

förordar, äro av provisorisk karaktär och så utformade att de icke

skola verka bindande vid den mera genomgripande revision av låne- och bidragsvillkor,

varom utredningen ämnar framlägga förslag senare, liksom icke

heller för den allmänna hyrespolitik, som under följande år kan komma att

drivas. Utredningen anser sålunda, att åtgärderna böra få formen av en till

konstruktionen enkel komplettering av hittills gällande stödåtgärder. Utredningen

förutsätter i enlighet härmed, att nuvarande tertiärlån, egnahemslån,

tilläggslån och räntegaranti förbli oförändrade. Det primära ändamålet med

de sakkunnigas förslag är att säkerställa fortsatt bostadsproduktion i den

omfattning, som material- och arbetskraftresurser tillåta. De föreslagna åtgärdernas

karaktär av provisorium betingas främst därav, att problemet om

den framtida hyrespolitiken anses kräva mera allsidiga och ingående överväganden

än som varit möjliga under den tid, utredningen hittills haft till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

förfogande. Utredningen är emellertid angelägen att understryka, att karaktären

av provisorium icke får innebära osäkerhet beträffande stödåtgärdernas

bestånd i vad gäller de fastighetsekonomiska villkoren för de hus, som

produceras inom det följande året, sedda i förhållande till det övriga husbeståndet.

Skulle sådan osäkerhet bestå, kan effekten av de föreslagna åtgärderna

reduceras i allvarlig grad.

Stödets form.

För att bedöma om det föreslagna stödet bör ges formen av »engångs»- eller »årliga» subventioner har utredningen behandlat frågan om sättet att

beräkna statsverkets årliga kostnader för stödet. Utredningen anser det naturligt

att, eftersom subventionernas effekt kommer till uttryck i nedsättning av

hyran, betrakta subventionerna som årliga, generella hyresbidrag. Om stödet

fick formen av årliga hyresbidrag kunde de av staten lämnade bostadslånen

ge sådan förräntning, att de icke skulle kräva någon avskrivning. Härigenom

skulle under ett antal år framåt större överbalansering (eller mindre underbalansering)

av driftbudgeten ernås, än om subventionerna lämnas i form av

tilläggslån, vilka f. n. avskrivas med 100 %. Nämnda procentsats är emellertid

— framhålla de sakkunniga — icke oföränderlig. Het vore sålunda tänkbart

att helt underlåta avskrivningar på tilläggslån och i stället låta det därigenom

uppkomna förräntningskravet bli tillfredsställt genom årliga anslag

på driftbudgeten. Därigenom skulle uppnås samma budgeteffekt som vid

subventioner i form av årliga hyresbidrag.

Då det sålunda är i princip möjligt att genom val av viss avskrivningsprocent

uppnå samma budgeteffekt med bibehållande av nuvarande subventionsform

som genom att ge subventionen formen av hyresbidrag, finner utredningen

skäl icke föreligga att på grund av statsfinansiella hänsyn frångå

tilläggslåneformen. Beträffande avskrivningsförfarandet anser sig utredningen

kunna avstå från att komma med något förslag, väsentligen av det

skälet, att den med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen lämpliga

fördelningen mellan skatter och lån vid givna totala statsutgifter icke påverkas

av de avskri vningsregler, som tillämpas; ifrågavarande avskrivningsregler

torde därför böra fastställas under hänsynstagande väsentligen till det

bokföringstekniskt lämpliga.

I anslutning härtill framhåller utredningen ytterligare följande.

Den form, i vilken subventionerna lämnas, bör bestämmas helt av praktiska

hänsyn. Den nuvarande ordningen med avseende på dels fördelningen

mellan tilläggs- och tertiärlån, dels reglerna för amortering av tertiärlån har,

åtminstone fram till den allra senaste tiden, tämligen väl tillgodosett önskemålet

om en sådan balans i tiden mellan kapital- och driftkostnader, att de

årliga utgifterna för fastigheten utjämnas i viss omfattning.

Det är möjligt, att denna balans kommer att försämras till följd av byggnadskostnadsstegringen

i förening med denna stegring neutraliserande tillläggslån.

Härom vet man emellertid icke tillräckligt mycket för närvarande.

Den av utredningen igångsatta driftkostnadsundersökningen bör kunna komma

att ge ökad klarhet i denna fråga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Utredningen anser, att de nu gällande reglerna för amortering av tertiärlån

tills vidare böra bibehållas samt att de nya generella subventionerna till

flerfamiljshus böra lämnas i form av tilläggslån. Härmed avser utredningen,

att ytterligare tilläggslån skall kunna beviljas med belopp motsvarande det

kapitaliserade värdet av ett för byggnaden beräknat bidrag.

Utredningen har i följande tabell redovisat vissa beräkningar rörande merkostnaden

för staten, förutsatt viss subvention. Beträffande underlaget för

tabellen anföres i huvudsak i promemorian.

Budgetår

Merkostnaden i milj. kr vid en sub- vention av 4 kr/kvm jämfört

med en subvention av

3 kr/kvm

0 kr/kvm

1951/52

0‘5

2-o

1952/53

1*8

7-2

1953/54

3-5

14''0

Utredningen har beräknat skillnaden mellan beloppen av utestående t-illläggslån

under olika budgetår i 4-kronors- resp. 3-kronorsfallet. Det har förutsatts,

att den framtida bostadsproduktionen får samma omfattning i samtliga

fall. Merkostnaden för tilläggslån har beräknats med utgångspunkt från

nuvarande marknadsränta, d. v. s. 3,5 %. Nettomerkostnaden erhålles genom

att minska detta belopp mjed merkostnaden för tertiärlån och räntegaranti

vid 3-kronors jämfört med 4-kronors subvention; denna är lika med 0,5 %

ränta på nyssnämnda skillnad i utestående tilläggslån. För räntefri stående

del av egnahemslån har ett analogt beräkningssätt använts.

Tilläggslån.

Stödets omfattning. Utredningen framhåller, att kravet på en fast hyresnivå

hittills tillgodosetts genom att inträffade kapitalkostnadsökningar på

olika sätt i huvudsak eliminerats. Driftkostnadsökning har däremot i de efter

hyresregleringslagens tillkomst uppförda '' husen successivt överförts på

hyrorna. Utredningen har ansett, att denna regel bör följas, intill dess bättre

klarhet vunnits om vid vilken nivå en större stabilitet i byggnadskostnadema

kan vinnas. Därigenom uppnås visserligen icke fullständig paritet omedelbart

och vid varje tidpunkt men väl i stort sett och på längre sikt. Vid en

tillämpning i nuvarande läge av denna regel förutsätta de sakkunniga, att den

grad av spridning inom hyresnivån — vid given standard — som nu kan

bestå, icke på längre sikt ökar och att såtillvida paritetskravet tillgodoses.

Av utredningens i det föregående återgivna beräkningar framgår, att förhållandet

mellan inkomst och hyra icke försämras i jämförelse med läget

1950, om hyreshöjningen uppgår till högst 10 % eller — därest inkomststegringen

reduceras med skatteskärpningen — 4 till 5 %. Utredningen har vidare

för ett antal orter redovisat den hyreshöjning, som skulle bli följden, om

2—mas si Vihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 217.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

vid kostnadsstegring av 25, 30 resp. 35 % eu subvention skulle utgå motsvarande

3, alternativt 4 kr/kvm lägenhetsyta.

Härav framgår, att vid en subvention motsvarande 3 kr/kvm skulle hyreshöjningen

genomsnittligen bli 7,4, 11,8 och 16,3 % vid 25, 30 resp. 35 % kostnadsstegring,

medan en subvention motsvarande 4 kr/kvm skulle betyda eu

höjning med 3,1, 7,2 och 11,8 %.

Skilda meningar ha framkommit bland de sakkunniga, om vid beräknandet

av förändringar i förhållandet inkomst/hyra hänsyn bör tagas till marginalskatteskärpningens

effekt. Utredningen anför härom bl. a.

Vilken ställning man än intager i denna fråga, kan det dock konstateras,

att en subvention, motsvarande 3 kr/kvm räcker till för att bibehålla 1950

års förhållande mellan hyror och inkomster utan reduktion för marginalskatteökningen

endast under förutsättning att byggnadskostnadsstegringen

kan begränsas till mellan 25 och 30 %. Denna förutsättning innebär antagandet,

att kostnadsstegringen kan motverkas i betydande mån och att de omständigheter,

som nu verka i desorganiserande riktning på byggnadsmarknaden,

bli undanröjda. Utredningen har med hänsyn till det här anförda ansett,

att en subvention, motsvarande 3 kr/kvm är absolut minimum, om kravet att

förhållandet mellan inkomster och hyror i stort sett ej försämras skall kunna

hävdas.

Beträffande den övre gränsen för subventioner framhåller utredningen, att

en generell subvention icke får avpassas så, att hyrorna i nya hus bli lägre

än hyrorna i hus uppförda före den senaste kostnadsstegringen. Strävandena

att i görligaste mån motverka kostnadsstegringen genom klok planering,

rationellt val av material o. s. v. måste bevaras eller stärkas.

Utredningen har beräknat, att vid en byggnadskostnadsökning med 25,

30 resp. 35 % kapitalkostnadsökningen blir 3,69, 4,43 resp. 5,17 kr/kvm.

Den indexmässiga byggnadskostnadsstegringen har angivits till 32 %. Utredredningen

anser det dock motiverat att räkna med en viss anpassning till

motverkande av byggnadskostnadsstegringen. Med hänsyn härtill samt till

de praktiska skäl, som tala för en avrundning av subventionsbeloppet till

hela krontal, föreslår utredningen, att en ny, generell subvention av provisorisk

karaktär motsvarande 4 kr/kvm skall lämnas i form av tilläggslån. Förslaget

innebär alltså, att tilläggslån — utöver nu utgående lån — skulle lämnas

med belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett för byggnaden

beräknat bidrag å 4 kronor per kvm bostadslägenhetsyta. Effekten av ifrågavarande

lån beräknas bli, att kapitalkostnadsökningen intill en byggnadskostnadsstegring

av 27 % kunde undvikas. Utredningen förordar vidare, att bemyndigande

utverkas för Kungl. Maj:t att, när byggnadskostnadsutvecklingen

påkallar detta, öka eller minska lånen med belopp motsvarande en subvention

av högst 0: 50 kr/kvm. Ett sådant bemyndigande anses huvudsakligen

böra gälla i händelse av att den allmänna byggnadskostnadsstegringen kommer

att avvika från utredningens beräkningar. Härutöver förordar utredningen,

att i rena undantagsfall, fränast där arbetsmarknadspolitiska skäl nödvändiggjort

igångsättning av ett projekt under fastighetsekonomiskt ogynnsamma

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

19

betingelser, möjligheten till ökning av lånet med belopp motsvarande 0: 50

kronor per kvm lägenhetsyta skall kunna tillämpas även beträffande särskilda

projekt. Denna möjlighet till utökning av lånet i enskilda fall borde kvarstå

endast i den män möjligheten till generell förändring av lånets storlek icke

utnyttjades.

Lånen föreslås skola utgå med samma belopp i hela landet. Med hänsyn

till den provisoriska karaktären samt till att utredningen i fortsättningen

av sitt arbete kommer att taga upp frågan om fördelningen mellan stat och

kommun av de bostadspolitiska uppgifterna anses hela subventionen (lånet)

böra lämnas av staten.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om; att i verkställda beräkningar

av subventions- och lånebehovet hänsyn icke tagits till stegrade tomtpriser

eller tomträttsavgälder, betingade av ökade exploateringskostnader.

Den nuvarande subventionen i form av tilläggslån gäller i princip endast

bostadslägenheter, icke butikslokaler eller andra lokaler för annat än ibostadsändamål.

Denna regel föreslås skola gälla, även det föreslagna nya tilläggslånet.

Den provisoriska karaktären av de nu föreslagna åtgärderna bör enligt

utredningens uppfattning markeras av en bestämmelse, att subventionen utgår

tills vidare, icke såsom i fråga om nuvarande tilläggslån under viss tidsperiod.

Av väsentlig vikt för att skapa erforderlig trygghet i fastighetsekonomiskt

hänseende åt de i fortsättningen byggda husen anses därvid vara, att i

villkoren för lånet angives, att detta kan återfordras eller krävas förräntat

(utom i fall av missbruk) endast i samband med hyrespolitiska åtgärder,

som avse den allmänna hyresnivån.

Övergångsärenden. Utredningens förslag innebär, att tilläggslån i full utsträckning

bör lämnas byggnadsföretag, som påbörjats efter den 1 april 1951.

För tidigare igångsatta företag bör lånet reduceras och bestämmas med utgångspunkt,

från en subvention av följande storlek.

Kostnadsökning

i %

Subvention

i kr/kvm

26-7

4: —

25

3: 75

20

3: —

15

2; 25

10

1:50

5

—: 75

Om dessa övergångsbestämmelser strikt tillämpas vid behandlingen av

vissa låneärenden, kunna av arbetsmarknadspolitiska skäl eller andra ogynnsamma

omständigheter svårigheter uppstå att erhålla en hyresnivå, som uppfyller

paritetskravet. Utredningen föreslår därför, att bostadsstyrelsen medgives

rätt att i dylika fall företaga erforderliga jämkningar; dock får lånet

icke överstiga vad som motsvarar en subvention av 4 kr/kvm.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Egnahemslån.

Byggnadskostnadsstegringen för enfamiljshus av trä — som är den vanligaste

typen av egnahem — har varit icke oväsentligt större än för flerfamiljshusen.

De sakkunniga ha emellertid funnit, att möjligheterna att genom mera

omsorgsfull planering och teknisk rationalisering motverka kostnadsstegringen

äro större och mera omedelbart tillämpliga vid småhusbebyggelsen

än i fråga om flerfamiljshus. Utredningen anser det därför motiverat att

räkna med en byggnadskostnadsstegring för egnahem av endast 30 %. Härutöver

har beräknats en ökning av tomtkostnaden med 500 kronor.

Uppskov med planerade egnahemsbyggen kan förvisso —- anföra de sakkunniga

— i många enskilda fall te sig välbetänkt, åtminstone till dess bättre

klarhet vunnits om den kommande prisutvecklingen, i synnerhet för virke.

Detta motiv bör dock enligt utredningens mening icke föranleda, att det

y tterligare ekonomiska stöd för bostadsbyggandet, som den nu inträdda situationen

gör nödvändig, utmätes mindre för egnahemmen än för lägenheter i

flerfamiljshus. För stora delar av landet, främst den egentliga landsbygden

men även mindre stadssamhällen, vore en- och tvåfamiljshuset den lämpligaste

eller enda lämpliga bostadsformen, och ett svagare stöd åt egnahemsbyggandet

än åt flerfamiljshusen skulle framstå som en icke försvarbar

diskriminering av bostadsförsörjningen vid mera lantlig bebyggelse. Det

skulle enligt utredningens mening också vara olyckligt, om stödåtgärdernas

utformning skulle driva fram förskjutningar i bebyggelsestrukturen, som

missgynnade småhusbebyggelsen. Även hänsynen till de större familjernas

möjligheter att välja för dem lämpligaste bostadsform talade härför.

Den nu utgående generella subventionen till egnahem har formen av eu

till beloppet, 4 000 kronor, fast, stående räntefri lånedel. Denna form anser

utredningen böra bibehållas. För att få en jämförelse med den föreslagna subventionen

för flerfamiljshus har utredningen utgått från en småstuga av

sedvanlig typ med 3 rum och kök och en lägenhetsyta av omkring 70 å 75

kvm. Vid omräkning av årliga belopp till kapitalbelopp har använts den nu

för egnahemslån gällande kapitaliseringsnormen 5,71 %. På denna beräkningsgrund

föreslår utredningen ett ytterligare stöd åt enfamiljs- och tvåfamiljshus

i form av en räntefri stående del av egnahemslånet å 5 000 kronor. Härom

anföres i promemorian.

Om för flerfamiljshusen subventionen utmätes till att motsvara 4 kronor

per kvm lägenhetsyta och om likvärdighet skall nås i förhållandet mellan

subvention till egnahem och subvention till flerfamiljshus, måste den nva

subventionen till egnahem, bestämd som kapitalbelopp, utgöra 5 000 kronor.

Detta ger en årskostnad, som med ca 15 % överstiger den som motsvarar

läget för ett likadant hus år 1950, varvid stegringen i bränslekostnader medräknats.

Ur synpunkten av relationen mellan inkomster och bostadskostnader

innebär en sådan höjning icke någon försämring i förhållande till läget år

1950, om man räknar inkomststegringen såsom motsvarande den genomsnittliga

lönestegringen 1950—1951.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Iiungl. Maj:ts proposition nr 217.

I fråga om egnahemslån för ombyggnad utgå enligt nu gällande bestämmelser

subventioner i form av räntefri stående lånedel med 20 % av ombyggnadskostnaden,

dock högst 4 000 kronor; möjlighet föreligger att under särskilda

omständigheter överskrida 20?ä-gränsen, vilket däremot icke gäller

beträffande maximibeloppet. Då kostnaderna för sådan mera genomgripande

ombyggnad, som avses när egnahemslån för ombyggnad ges, torde ha stigit

minst lika mycket som för nybyggnad, anses det nuvarande maximibeloppet

böra ändras i enlighet med vad som föreslagits i det föregående.

Utredningen föreslår, att den nya räntefria stående delen av egnahemslån

om 5 000 kronor skall utgå till en- och tvåfamiljshus, som den 1 januari 1951

icke hade byggnadsstommen rest och taket- inbrädat.

Kreditpolitiska åtgärder.

Vidtagna åtgärder. Genom beslut den 17 november 1950 och den 18 juni

1951 bemyndigade Ivungl. Maj:t bostadsstyrelsen att under vissa förutsättningar

till vederbörande bankföretag förskottsvis utbetala slutligt beviljade

tertiärlån och tilläggslån, innan ännu de för lånets lyftande föreskrivna handlingarna

blivit granskade inom styrelsen. Bemyndigandet gäller för tiden

t. o. m. den 31 december 1951. På framställning av bostadsstyrelsen bemyndigade

Kungl. Maj:t vidare den 13 juli 1951 styrelsen att under innevarande

år förskottsvis utbetala även preliminäri- beviljade tertiärlån och tilläggslån.

Samtidigt medgav Kungl. Maj:t, att styrelsen fick fördjupa tertiärlån i vissa

fall, bl. a. då låntagaren till följd av kreditåtstramningen icke kunnat erhålla

byggnadskreditiv. Sistnämnda medgivande avsåg dock endast tiden t. o. m.

den 31 oktober 1951.

Tertiärlån. Utredningen framhåller, att kredit-försörj ningen för byggnadsverksamhetens

del under senaste tiden blivit något bättre. Kreditivbehovet

för åtminstone den närmaste framtiden anses sålunda kunna komma att täckas

utan att särskilda åtgärder vidtagas. Beträffande bottenlån synes läget

däremot mindre tillfredsställande. Nu rådande svårigheter att få bottenlån

i marknaden torde enligt de sakkunnigas uppfattning icke komma att i

väsentlig mån lindras under den närmaste framtiden, såvida icke särskilda

åtgärder vidtagas.

Bostadsstyrelsens befogenhet att fördjupa tertiärlån föreslås därför bevarad

för framtiden.

Särskilt med hänsyn till den penningpolitiska effekten bör fördjupningen

ske restriktivt och endast då lån icke kan erhållas på annat sätt.

Byggnadskreditiv. Medan utredningens arbete pågått, har bankinspektören

efter undersökning av möjligheterna att beskära affärsbankernas kreditgivning

för andra ändamål än bostadsproduktion framlagt ett förslag om rätt

för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktie
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj:ts proposition nr 217.

bolags utlåning. Utredningen har emellertid icke hunnit företaga en mera

ingående granskning av förslaget. Om dess inverkan på behovet av kreditpolitiska

åtgärder anföra de sakkunniga.

Om nämnda förslag skulle komma att förverkligas, kan frågan om bostadsbyggandets

finansiering komma i ett helt nytt läge. Självfallet har emellertid

utredningen icke kunnat utgå ifrån, vare sig att detta förslag kommer att

förverkligas, eller från någon bestämd förutsättning pm effekten därav. Det

har därför framstått som fortfarande angeläget, att ytterligare garantier mot

svårigheter i fråga om bostadsfinansieringen skapas. Utredningen bär

funnit, att detta lämpligast göres genom att utrusta bostadsstyrelsen med

befogenhet att, när styrelsen så finner lämpligt, lämna lån till kreditinrättning

i syfte att möjliggöra viss bostadskreditgivning. Det torde böra ankomma

på bostadsstyrelsen att i samråd med vederbörande kreditinstitut finna den

lämpligaste formen härför.

Ehuru det syntes möjligt att genom ändring av för kreditinstituten gällande

föreskrifter av olika slag (kassareservsbestämmelser, bestämmelser om

belåningsgränser in. fl.) stimulera bostadskreditgivningen, bär utredningen

icke funnit lämpligt att i ett förslag av provisorisk karaktär förorda sådana

åtgärder av större räckvidd.

RESERVATIONER.

Två ledamöter av utredningen — herrar Cassel och Thunholm — vitsorda, att

en mycket kraftig byggnadskostnadsstegring inträtt sedan 1950. De anse dock,

att utredningens majoritet, som utgått från en byggnadskostnadsstegring av

ca 30 %, underskattat möjligheterna till en kostnadsnedpressning genom olika

anpassningar av byggnadssättet. Om hela kostnadshöjningen eller en del

därav subventionerades bort, försvagades i hög grad incitamenten till en

sådan naturlig kostnadsnedpressning. Reservanterna —- som framhålla att

1951 års byggnadsprogram i huvudsak torde komma att fullföljas, oberoende

av om några stödåtgärder vidtagas — avstyrka utredningens förslag om subventioner.

Som skäl härför anföres bl. a.

Även om under de närmaste månaderna i frånvaro av särskilda stödåtgärder

en viss avmattning i projekteringen för 1952 icke skulle kunna undvikas,

anse vi icke konsekvensen härav behöva bli alltför oroande. I ett akut

inflationsläge måste det anses rimligt och naturligt att man temporärt accepterar

en viss nedskärning även av denna del av investeringsvolymen, särskilt

som de minskade anspråk på material och arbetskraft, som därav bleve följden,

skulle utgöra den effektivaste motvikten mot kostnadsstegringstendenserna.

Även utredningens majoritet har ju funnit, att situationen på byggnadsmarknaden

på sistone urartat på ett sådant sätt att en temporär återhållsamhet

i byggnadstillståndsgivningen kan bli nödvändig under instundande

höstmånader. Detta innebär emellertid icke att det skulle behöva bli

tal om en så kraftig eller så långvarig nedskärning av bostadsproduktionen,

att de bostadssociala strävandena skulle i nämnvärd grad störas. Den tidsförskjutning

som blir följden om utredningen i stället för att nu lägga fram

förslag till provisoriska åtgärder avvaktar sitt definitiva ställningstagande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

synes oss vara så begränsad, att den icke har någon avgörande betydelse för

1952 års bostadsprogram.

Reservanterna anse det omöjligt att efter den korta utredningstiden överblicka

behovet och konsekvenserna av den ifrågasatta subventionen. Då någon

omedelbar risk för stagnation i bostadsbyggandet icke synes vara för handen,

bör därför utredningens resultat beträffande den allmänna hyrespolitiska

målsättningen avvaktas.

Ledamoten av utredningen herr Pettersson anser, att kommunerna skola

bidraga med en fjärdedel av den föreslagna subventionen för hyreshus i överensstämmelse

med vad som nu gäller för tilläggslånen. Hyreshusen uppföras

till största delen i städer och tätorter, där tomtpriserna äro uppskruvade.

Reservanten finner det inte riktigt, att höga tomtpriser bekostas genom

subventioner med statsmedel. Ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa

fall öka eller minska den av utredningen angivna subventionen med högst

50 öre per kvm anses obehövligt, eftersom subventionen är av provisorisk

karaktär och kommer att omprövas av 1952 års riksdag. Reservanten avstyrker

alltså utredningens förslag i denna del.

YTTRANDENA.

Behovet av provisoriska åtgärder.

Flertalet remissmyndigheter anser att behov nu föreligger av särskilda

stödåtgärder. Sålunda ha bostadsstyrelsen, hyresrådet, arbetsmarknadsstyrelsen,

statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksbanken, landsorganisationen,

tjänstemännens centralorganisation, svenska stadsförbundet,

landskommunernas förbund, hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag (SABO), HSB och byggförbundets intressekontor helt

eller delvis tillstyrkt utredningens subventionsförslag.

Några remissinstanser anse, att läget på byggnadsmarknaden icke f. n. ger

anledning till särskilda åtgärder. Denna ståndpunkt har intagits av två ledamöter

i hyresrådet, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund

och svenska bankföreningen.

Beträffande de skäl, som av olika remissmyndigheter anförts för att nu till

gripa särskilda stödåtgärder, må följande återgivas.

Bostadsstyrelsen framhåller, att den kraftiga stegringen i byggnadskostnaderna

ännu icke helt avstannat. Beträffande de olika åtgärder, som det nuvarande

läget på bostadsmarknaden kan föranleda till, anför styrelsen följande.

Fn kompromiss mellan helt oförändrad hyresnivå och full hyreshöjning

ger möjligen den bästa lösningen, men intill dess ett förslag om en dylik

kompromiss föreligger och alla dess konsekvenser klarlagts, synes det nodvändigt

att välja en provisorisk subventionslinje, eftersom man då minst

föregriper en slutlig lösning. Frågan om vilka åtgärder, som skola vidtagas,

kan nämligen icke hållas öppen, eftersom varje dag färdigställas bostadshus,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

som måste belånas och uthyras samt ofta nog försäljas, varvid genom ovissheten

om de ekonomiska förutsättningarna ett slumpartat eller spekulativt

moment införes i det enskilda fallet. En mycket allvarlig desorganisation

på planeringsstadiet, inom företagarnas arbetsorganisationer, på kreditmarknaden,

fastighetsmarknaden och icke minst på hyresmarknaden skulle kunna

bli följden, om icke några åtgärder från det allmännas sida vidtoges i nuvarande

läge. Senare eventuella åtgärder skulle aldrig kunna helt kompensera

dessa skadeverkningar, och överhuvudtaget skulle sådana åtgärder förevåras.

Bostadsstyrelsen understryker samtidigt, att med hänsyn till de betydande

subventioner, som föreslås, måste från statens sida de största anspråk ställas

på omsorgsfull och sparsam planering vid byggandet.* Gator och ledningar

borde exempelvis vara iordningställda före byggnadsarbetenas påbörjande.

På vissa orter syntes samarbetet mellan företagare och vederbörande myndigheter

bl. a. i fråga om byggnadstillstånd vara så gott, att det medförde

avsevärda kostnadsbesparingar jämfört med förhållandena på andra orter.

Den ur kostnadssynpunkt gynnsammare ordningen borde läggas till grund

vid bedömningen av skäliga byggnadskostnader. Det finge icke förekomma,

att hus, till vilka begärdes stora statliga subventioner, voro otillfredsställande

i olika avseenden och att sålunda allmänna medel användes för att

täcka kostnader, som hade uppstått på grund av brister i projektering och

utförande. De ökade subventionerna finge ej heller leda till en minskning

i ansträngningarna att skära bort onödiga kostnader. Styrelsen understryker

behovet av vidgad upplysningsverksamhet i byggnadsfrågor; en besparing

på 1 % av produktionskostnaderna för bostäder skulle uppgå till mer än It)

miljoner kronor om året.

Styrelsen anser vidare, att lån i fortsättningen under inga omständigheter

skall lämnas till byggnadsföretag, om tomten förvärvats till högre pris än

vad som kan anses skäligt. Kommunerna borde beträffande sin egen mark

ålägga sig viss återhållsamhet och icke annat än i tvingande fall påkalla eu

ökning av tomtpriserna.

Styrelsen erinrar om att arbetskraftsbristen i hög grad ökar byggnadskostnaderna

genom förlängda byggnadstider och belastning av arbetsledningen

på byggnadsplatsen. Anspråken på subventioner resp. risken för

ytterligare hyreshöjningar skulle minska i samma mån situationen på arbetsoch

materialmarknaderna kunde behärskas.

Liknande synpunkter ha anförts av svenska stadsförbundet samt fullmäktige

i riksgäldskontoret och i riksbanken. I fråga om subventionsförslaget

ansåg bankens chef, att eventuella stödåtgärder icke finge leda till en

minskning av driftbudgetens överskott, Samtidigt borde en ytterligare splittring

på hyresmarknaden undvikas. En framkomlig väg skulle under sådana

förhållanden vara att begränsa subventionerna så, att kostnadsstegringen finge

föranleda viss hyreshöjning i nybyggda hus, att medgiva en viss hyreshöjning

i äldre hus samt att kombinera ett dylikt medgivande med uttagandet av

en särskild skatt, så avpassad, att den medgåve ett finansierande av subventionerna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Eungl. Maj:ts proposition nr 217.

Hyresrådet (majoriteten) framhåller, att med de höga hyror, som skulle

krävas för finansiering av ett nybygge, förelåg en påtaglig fara för minskning

i bostadsproduktionen. Med hänsyn till den nuvarande bostadsbristen,

som alltjämt kunde väntas öka, vore det därför nödvändigt att vidtaga åtgärder

för att säkerställa erforderlig nyproduktion. Som ytterligare skäl härför

åberopar rådet i huvudsak följande.

En höjning av hyresnivån i nybyggda hus med ca 30 % medför en splittring

som binder den framtida hyrespolitiken. Detta i förening med de produktionshämmande

riskerna för de närmaste årens bostadsbyggande skulle

otvivelaktigt få till följd sådana konsekvenser, särskilt med hänsyn till hyrespolitiska

synpunkter, att en dylik höjning, på en gång genomförd för en del

av beståndet, icke bör ifrågakomma.

Hyresrådet finner det synnerligen angeläget, att produktionsfrämjande åtgärder

snarast vidtagas och att det sker på sådant sätt, att såvitt möjligt en

onödig splittring av den framtida hyresnivån undvikes. Någon annan utväg i

förevarande läge än den av utredningen föreslagna -— subvention av nyproduktionen

med statsmedel — torde enligt hyresrådets mening icke förefinnas.

HSB förutser en omedelbart minskad nybyggnadsverksamhet, om icke

provisoriska åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag

vidtagas. Kostnadsstegringen vore icke avslutad; utredningen hade ej

beaktat, att en höjning av tomtkostnaderna inom kort torde bli märkbar.

Eationaliseringsarbetet inom byggnadsverksamheten har enligt HSB:s

uppfattning under senare år intensifierats, varför någon större vinst på

detta, område kanske ej kunde uppnås inom den närmaste tiden. Om omedelbara

kostnadsbesparingar skulle kunna vinnas, måste ändringar ske på många

punkter i de bestämmelser, som nu binda bostadsbyggandet. Härom anför

HSB.

De byggande måste med det snaraste kunna erhålla rättigheter att bygga

mer ekonomiskt än vad nu är fallet. I Stockholm och Göteborg får man f. n.

som regel icke bygga husen bredare än 10 m. Med nuvarande höga bränslekostnader

är det självklart, att enbart det skälet gör att denna husbredd är

olämplig. Hushöjden, tre våningar i de större städerna, torde vidare kunna

diskuteras; de mycket spatiösa stadsplanerna borde kunna göras mera ekonomiska;

våningshöjden kan minskas; antalet lägenheter i trapplan bör kunna

ökas; inredning av vindar i nya hus kunna i viss utsträckning tillåtas. I landets

mindre städer torde ovan uppräknade åtgärder icke ge samma effekt,

då av olika skäl vissa av dem kunna vara olämpliga. Eftersom de extrema

smalhusen icke förekomma i landets mindre städer, står ingen vinst att hämta

i detta avseende. Givetvis kunna icke alla de här exemplifierade åtgärderna

genomföras överlag eller i alla städer och tätorter. Av vikt är emellertid att

hela, detta problemkomplex behandlas omedelbart så att resultaten kunna

tillämpas inom snar framtid.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) tillstyrker i princip utredningens

förslag. Det vore emellertid verklighetsfrämmande att tro, att man

genom rationaliseringsåtgärder snabbt kunde åstadkomma en betydande kostnadsminskning.

Större besparingar kunde f. n. endast uppnås, om de statliga

och lokala byggnadsnormerna ingående reviderades. Genom att t. ex.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

slopa byggandet av skyddsrum i fastigheterna kunde man minska byggnadskostnaderna

med 2 %.

Hyresgästernas riksförbund anser det otänkbart, att de nu rådande produktionskostnaderna

skulle få slå igenom hyrorna. Utan åtgärder av det slag

utredningen förordat kunde en akut kris icke undvikas. Utredningen hade

utgått från att förhållandet mellan hyror och inkomster icke fick försämras.

Riksförbundet — som anser detta självklart — hävdar, att man i stället bör

eftersträva en förbättring i denna relation. Förbundet framhåller, att ökningen

av tomtkostnaderna bör beaktas, samt ifrågasätter en statlig subvention

även i anledning av de starkt höjda bränslepriserna. För att öka bostadsproduktionen

måste åtgärder vidtagas i syfte att förbättra tillgången på arbetskraft

och byggnadsmaterial.

Arbetsmarknadsstyrelsen (majoriteten) erinrar om att bostadstillgången

har nära samband med möjligheterna att minska den rådande arbetskraftsbristen

inom viktiga produktionsområden. Fn försämring av tillgången på

bostäder, vilka kunde erhållas till för arbetskraften överkomliga hyror, skulle

ytterligare försvåra arbetsmarknadsorganens strävan att effektivt tillvarataga

arbetskraftsresurserna. Styrelsen förordar därför, att åtgärder vidtagas från

statsmakternas sida i syfte att nedbringa hyrorna i nya hus.

Enligt styrelsens uppfattning vore en av anledningarna till den uppkomna

bristen på arbetskraft, att den fria byggnadssektorn lagt beslag på större andel

av byggnadsarbetarna än föregående år. Frågan om en förbättring av

bostadsbyggandets arbetskraftsresurser vore ett fördelningsproblem såväl i

förhållande till den totala arbetsmarknaden som till byggnadsverksamhetens

olika sektorer. Styrelsen anser det nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas

för yrkesutbildning inom byggnadsverksamheten; överläggningar borde

snarast upptagas med parterna på arbetsmarknaden i syfte att utöka utbildningsmöjligheterna

på arbetsplatserna. Något avgörande hinder för att slopa

den s. k. behörighetsprövningen syntes icke föreligga. — Ett slopande av

behörighetsprövningen förordas även av HSB och byggförbundets intressekontor.

I ett flertal yttranden framhålles mera allmänt betydelsen av åtgärder

för att öka tillgången på arbetskraft.

I nuvarande labila ekonomiska läge måste enligt statskontorets uppfattning

en subventionering av den storleksordning, varom här vore fråga, väeka

principiella betänkligheter, då den icke överensstämde med den eljest avsedda

kreditåtstramningen och därmed även investeringsbegränsningen. Det

borde vara en bestämd förutsättning för de ifrågasatta stödåtgärderna, att

utvecklingen, om dessa åtgärder icke vidtoges, eljest medförde en mera betydande

och längre bestående begränsning av bostadsbyggandet. Den av utredningen

i detta avseende gjorda undersökningen fann ämbetsverket knappast

övertygande.

Statskontoret tillstyrker emellertid subventionsförslaget med i huvudsak

följande motivering.

Av utredningen framgår, att en 30-procentig stegring av byggnadskostnaderna

skulle leda till en hyreshöjning å ca 25 %, varigenom förhållandet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

hyra/inkomst skulle försämras mellan 1950 och 1951 med omkring 10 % ( 18,2

— 19,9). Tages hänsyn till den inverkan som den genom höjda inkomster uppkomna

ökade skattebelastningen och nyssnämnda hyreshöjning har på den

för övrig konsumtion disponibla andelen av inkomsterna sagda år, finner man

en försämring å ungefär 16 % (13—15,5). Den sistnämnda beräkningsgrunden

torde emellertid icke böra tillmätas betydelse. Den innebär nämligen som

också antytts i utredningen —- att man upphäver skatteskalornas progressiva

verkan genom subventioner till hyran.

Den 10-procentiga försämringen av hyresprocenten synes val stor for att

kunna tillåtas komma till uttryck i hyressättningen. I denna situation torde

böra allvarligt övervägas de åtgärder, som kunna vidtagas for en begransning

av byggnadskostnaderna. Härvid böra främst undersökas möjligheterna

dels till reducering av byggnadstiden, vilken innevarande år visat en skrämmande

tendens till ökning, dels ock till användande i största möjliga utsträckning

av arbetsbesparande byggnadsmetoder. Resultaten härav kunna

dock bli märkbara först på längre sikt. Det lärer fördenskull bli nödvändigt

att trots de principiella betänkligheter, som måste inställa sig mot den föreslagna

subventioneringen, godtaga densamma, dock under uttryckligt understrykande

av dess provisoriska karaktär.

Landsorganisationen, som anser subventionsförsJaget välgrundat, framhåller,

att en eventuell ändring av behörighetsprövningen icke får ske på bekostnad

av den under senare år utökade arbetssäsongen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) hyser viss tvekan inför utredningens

förslag. Organisationen erinrar om den avsevärda förlängning ai

byggnadstiderna, som blivit följden av brist på material och arbetskraft. En

viss uppbromsning av igångsättandet av nya byggnadsföretag skulle kunna

medföra en förbättring i dessa avseenden. TCO kan därför icke instämma

med utredningen, när den som motiv för sitt förslag främst sätter risken föi

en produktionskris. E. n. vore det i första hand angeläget att snabbt vidtaga

åtgärder för att förbättra bostadsbyggandets arbetskraftsresurser samt

att säkra tillgången på byggnadsmaterial till rimliga priser. Rationaliseringsst.

rävandena inom byggnadsbranschen måste underlättas. Om hela kostnadshöjningen

eller större delen därav subventionerades bort, försvagades i hög

grad incitamenten till en sådan naturlig kostnadsnedpressning. Med hänsyn

till det akuta läget på bostadsmarknaden och i syfte att förhindra en omotiverad

nedgång i byggnadsproduktionen vill TCO dock icke motsätta sig ett

genomförande av utredningens förslag såsom ett kortfristigt provisorium i

avvaktan på att bostadspolitiken i dess helhet slutligt prövas.

Ihjggförbundets intressekontor — en avdelning inom svenska byggnadsindustriförbundet

— finner likaledes förslaget om särskilda stödåtgärder

mera tveksamt. Vägen ur bostadskrisen är enligt kontorets mening avhängig

av åtgärder på efterfrågesidan. Bostadsutredningens förslag skulle medföra

en ökad fastlåsning vid subventionspolitiken.

Intressekontoret framhåller vidare, att det i och för sig knappast föreligger

anledning förmoda, att lägenheter i nybyggda hus skulle komma att stå

outhyrda. Ur producentsynpunkt fanns alltså icke direkt anledning tveka

att bygga även med nuvarande kostnader. Med hänsyn till förhållandet på

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

längre sikt mellan hyresnivån i äldre hus och den icke oväsentliga hyresstegring,

som skulle bli följden om kostnadsökningen helt finge slå igenom

på hyran, hade dock en viss oro gjort sig märkbar bland företagare och kreditgivare.

Ur dessa synpunkter och för att om möjligt undvika rubbningar i

produktionen tillstyrker kontoret ett provisoriskt införande av subventioner

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Kontoret betonar

samtidigt att hela frågan om hyres- och bostadspolitiken snarast bör upptagas

till prövning. En successiv avveckling av hyresregleringen och en begränsning

av subventionspolitiken måste därvid sättas i förgrunden.

Intressekontoret har även berört bostadsstyrelsens värderingsnormer. Den

av utredningen föreslagna subventionen motsvarade en byggnadskostnadsstegring

av endast 27 %\ kontoret utgår från en stegring av minst 35 %. Kontoret

framhåller, att det under dylika förhållanden är av vikt, att bostadsstyrelsen

vid behandlingen av de enskilda ärendena icke bindes vid en fast

hyresnivå, utan kan taga full hänsyn till de redovisade verkliga byggnadskostnadema.

Härom anför kontoret.

Detta krav motiveras också av att såväl kommunala som kooperativa producenter

numera i stället för att bygga på entreprenad, d. v. s. mot kostnad

enligt antagna anbud, i allt större utsträckning fordra att entreprenörerna

skola bygga mot »bostadsstyrelsens tak», d. v. s. med högst den ersättning

till entreprenören, som motsvarar bostadsstyrelsens fastställda värde. Då

kostnaden för projektering, kreditiv och räntor samt för installationer och

andra sidoentreprenader som regel skola utgå innan byggnadsentreprenören

får betalt, så innebär detta entreprenadsystem att byggnadsentreprenören står

all risk och måste avvakta bostadsstyrelsens slutliga värdering innan han får

slutlikvid.

Frågan kan även ses på följande sätt, Två alternativ föreligga. Antingen

införes en enhetlig subvention lika för hela landet, så som utredningen föreslagit.

Konsekvensen härav blir — om hänsyn tages till verklig, skälig produktionskostnad,

vilket ur rättvisesynpunkt måste krävas — att hyressättningen

vid varierande kostnadsökningar blir skiftande. Det andra alternativet

är att subventionen göres variabel, varvid hyresnivån kan hållas konstant.

Yilket alternativ som väljes är måhända av underordnad betydelse. Intressekontoret

vill för sin del icke motsätta sig att en för hela landet likformig

subvention införes. Det måste dock klart utsägas att hänsyn vid värderingen

tages till verkliga, skäliga kostnader, varigenom en varierande hvressättning

kan uppkomma.

Av de remissmyndigheter, som avstyrkt utredningens förslag, anser Sveriges

fastighetsägareförbund, att frågan om en fortsatt subventionering av bostadsbyggandet

maste ses ur väsentligt vidare synpunkter, än som framginge

av bostadsutredningens promemoria. Man borde inte förbise, att subventionerna

i sin mån måste antagas ha medverkat till den rubbning i balansen

mellan tillgång och efterfrågan, som är anledning till bostadsbristen. Utredningen

hade underlåtit att beräkna den fördyring som ligger i att byggnadstiden

förlängts från 8,2 månader i maj 1949 till 13,7 månader i maj 1951.

Om byggnadsverksamhetens omfattning anpassades efter landets resurser i

fråga om arbetskraft och material, skulle byggnadskostnaden sjunka inte

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

endast till följd av besparingar i fråga om räntekostnader och arbetslöner

utan även genom att man undvek löneglidningar och överpriser.

Utredningen har enligt förbundets uppfattning ej förebragt tillräckliga

skäl för antagandet, att byggnadsverksamheten icke skulle kunna hållas i gång

utan subventioner. Paritetskraven kunde icke i och för sig utgöra bärande

skäl för den föreslagna subventioneringen. I fråga om förhållandet hyra/inkomst

uttalar förbundet bl. a.

Med utgångspunkt från den såsom riktpunkt för bostadspolitiska åtgärder

på sin tid uppställda normen att medelhyresprocenten icke borde överstiga

20, är det utan tvivel av mycket stort intresse att utredningen för i undersökningen

ingående fastigheter funnit medelhyresprocenten för samtliga

familjer utan familjebostadsbidrag utgöra allenast 16,5. I promemorian har

vidare angivits, att medelhyresprocenten med hänsyn till inkomststegringarna

under 1951 vid oförändrade hyror skulle komma att nedgå till 13,9 samt att

hyresprocenten med 1951 års inkomst och en hyresstegring å 25 % ävensom

en höjning av bränsletillägget till 25 % likväl icke skulle uppgå till mer än

19,9 — d. v. s. fortfarande understiga 20.

Utredningen bär för sin del framhållit, att en höjning av hyrorna i nya

hus, som motsvarar hela den inträffade byggnadskostnadsstegringen, kraftigt

skulle försämra den på senare år nådda relationen mellan inkomster och

hyror, som vore grundförutsättningen för ett successivt förverkligande av

bostadspolitikens syften. I anslutning därtill må emellertid erinras om, att

bostadspolitikens syften under en följd av år och särskilt under senare år

tillgodosetts genom hyresregleringens verkningar även på fastigheter uppförda

före den 1 januari 1942 — inom detta fastighetsbestånd finnas ju även

rymliga modernt utrustade lägenheter —- samt att utvecklingen i varje fall

under tiden efter år 1945 karakteriserats av en oavlåtligt sjunkande relativ

hyresnivå även i nybyggda fastigheter. När utredningen nu anför, att relationen

mellan inkomster och hyror skulle försämras genom en höjning av

hyroma i nybyggda hus, synes detta uttalande i första hand icke innebära

något annat'' än att den hittills skedda utvecklingen icke skulle kunna fortsätta

utan subventioner. Även med en byggnadskostnadsstegring på 25 %

skulle ju under av utredningen angivna förutsättningar medelhyresprocenten

inom de nybyggda fastigheterna — d. v. s. de fastigheter, vilka skulle ha de

högsta hyrorna — likväl icke överstiga 20.

De bostadssociala kraven skulle enligt förbundets uppfattning bäst tillgodoses

genom att avvakta en allsidig utredning i stället för att genomföra

provisoriska åtgärder med svårbedömbara allmänekonomiska och statsfinansiella

konsekvenser.

Liknande synpunkter ha anförts av två reservanter i hyresrådet, vilka avstyrka

utredningens förslag. En tredje reservant anser några tvingande skäl

icke föreligga att utan att avvakta ett fullständigt utredningsresultat vid

taga provisoriska åtgärder för att bibehålla eller rent av sänka den relation

mellan bostadskostnader och inkomster, som förelåg år 1950. Han har även

tagit upp frågan om bränslekostnadema samt anför härom.

Hyresregleringslagen bygger på den principen, att bränslekostnadema

skola regleras enligt bränsleklausuler och sålunda betalas av hyresgästerna

enligt de vid varje tidpunkt gällande priserna. Utredningen har däremot i

sitt resonemang sammanslagit hyra och bränslekostnader under år 1950 och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

liungl. Maj:ts proposition nr 217.

jämfört dem med motsvarande kostnader under år 1951. Om man icke räknat

med bränslekostnaderna skulle man tydligen kommit'' till det resultatet, att

hyrorna skulle kunna höjas lika mycket som inkomsterna (d. v. s. enligt kommitténs

antagande 18,5 %) utan försämring av relationen. På grund av den

starka ökningen av bränslekostnaderna har beräkningen nu givit till resultat,

att endast It) % stegring av hyrorna skulle kunna »tillåtas». Det synes dock

omotiverat att, då man eljest vid hyresregleringen behandlat hyror och

bränslekostnader var för sig, just i detta sammanhang sammankoppla dem,

så mycket mer som den starka bränslekostnadsstegringen till stor del beror

på bortfall av en subvention, vilken varit avsedd att påverka prisnivån i dess

helhet och endast av tekniska skäl kommit att läggas på bränslet. Eu subvention,

som motiveras enligt kommitténs här ifrågavarande resonemang,

skulle sålunda i realiteten innebära, att man för just denna grupp av fastigheter

ersätter den bortfallna bränslesubventionen med en hyressub ven tion.

Sistnämnda ledamot av hyresrådet tillstyrker emellertid med tvekan provisoriska

stödåtgärder, ehuru inom en väsentligt mer begränsad ram än vad

utredningen föreslagit.

Svenska arbetsgivareföreningen anser det ytterst tveksamt, om läget på

byggnadsmarknaden verkligen är så katastrofalt, att man borde tillgripa den

generella subventionsvägen. Först när frågan blivit grundligare utredd, borde

särskilda åtgärder vidtagas. Arbetsgivareföreningen framhåller beträffande

bostadsstyrelsens värderingsnormer, att dessa böra grundas på de verkliga

kostnaderna och icke på en av styrelsen såsom lämplig bedömd hyressättning.

Svenska bankföreningen framhåller, att ur allmänekonomisk synpunkt all

varliga erinringar kunna göras mot de framlagda förslagen. Om byggnadskostnadernas

stegring blott vore tillfällig, kunde en provisorisk subventionering

möjligen godtagas utan avvaktande av hela problemets slutliga lösning.

Det fanns dock ingen anledning räkna med en snar återgång till lägre kostnadsnivå.

Bankföreningen har också berört utredningens beräkningar av hyresprocenten

och erinrar, att inom den av bostadssociala utredningen angivna hyresprocenten

av 20 finnes rum för såväl 20 % bränsletillägg som 25 % stegring

av grundhyran. I anslutning härtill framhåller föreningen.

Bostadsutredningen har emellertid i förevarande promemoria som bostadssocial

målsättning uppställt »den på senare år nådda relationen mellan inkomst

och hyror». Att på grundval av den nu förebragta utredningen ingå

på någon bedömning av denna nya målsättning anser bankföreningen icke

möjligt men vill bestämt hävda, att någon sådan icke bör fastslås i detta sammanhang,

när det blott rör sig om s. k. provisoriska åtgärder.

På grund av vad sålunda anförts anser sig bankföreningen icke kunna tillstyrka

det föreliggande förslaget om ytterligare bostadssubventioner. Förslaget

syntes nämligen, samtidigt som det innebure allvarliga komplikationer

av allmänekonomisk natur, icke vara grundat på något verkligt behov.

Bankföreningen anser, att strävandena i stället böra gå ut på att göra bostadsbyggandet

så vitt möjligt självbärande. Beträffande de besparingsaktioner,

som härvid bli av betydelse, anför bankföreningen.

Ett område, där en besparingsfrämjande aktion med framgång torde kunna

sättas in, är byggnadstidens längd. Intresset och därmed förutsättningarna

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

för besparingsaktioner av sådant slag minskas emellertid i samma mån som

varje inträffad kostnadsstegring anses böra bortsubventioneras. För att låta

de prisnedpressande krafterna på detta område göra sig gällande är det

måhända nödvändigt att tillfälligt tolerera någon begränsning av bostadsproduktionen

under ett eller annat år, men olägenheten av en sådan eventualitet

synes vara att föredraga framför den ständigt fortgående kostnadsstegring,

som måste bli följden av att genom subventionering eliminera de krafter som

verka i motsatt riktning.

Stödets form.

Mot utredningens förslag att det provisoriska stödet skall lämnas i form

av tilläggslån till flerfamiljshus och räntefri, stående del av egnahemslån

till enfamiljs- och tvåfamilj shus ha icke erinringar framförts.

Stödets omfattning m. in.

Tilläggslån. Bostadsstyrelsen erinrar, att utredningen inräknat varken

stegrade bränslekostnader eller ökning i fastighetsskötarlöner, taxor eller

skattesatser, vilka sistnämnda ökningar måste tagas med i beräkningen av

hyrorna i nybyggda fastigheter. Storleken av dessa poster sammanlagda

kunde icke ännu bedömas men torde komma att röra sig om 0:50—1:50

kr/kvm utöver ökningen i bränslekostnader. Härtill kom effekten av en ökning

i tomtkostnaderna. Vid en bedömning av förhållandet hyra/inkomst

måste emellertid dessa poster beaktas.

En subvention av 8 kr/kvm skulle härigenom, oavsett frågan om marginalskatten,

innebära en faktisk försämring av hyresprocenten.

Förslaget om en subvention av 4 kr/kvm innebär — anför styrelsen vidare

— att endast den direkta kapitalkostnadshöjningen subventioneras och blott

intill en byggnadskostnadsstegring av 27 % i stenhus, oaktat den indexmässiga

stegringen är större, och därutöver andra kostnadsökningar föreligga,

vilket motiverar avsevärt högre subvention.

Styrelsen godtager utredningens förslag, att den direkta och indirekta

driftkostnadsstegringen skall få slå igenom i hyran i nybyggda hus, eftersom

den med tiden måste komma att. föranleda hyreshöjning i de befintliga husen,

men anser sig böra framhålla, att detta endast får gälla intill den gräns, som

angives av en oförändrad hyresprocent.

Styrelsen ifrågasätter vidare, om det föreslagna bemyndigandet för Kungl.

Maj:t att öka eller minska subventionerna med högst 0:50 kr/kvm är tillräckligt,

En ändringsmöjlighet av 1 kr/kvm, motsvarande en byggnadskostnad

av ca 27 kr/kvm eller ca 7 % av det givna utgångsläget 400 kr/kvm anser

bostadsstyrelsen bättre ansluta sig till de praktiska variationsmöjligheter,

som kunna uppstå i fråga om byggnadskostnadema.

Vad angår utredningens förslag om en möjlighet att kompensera särskilda

projekt, som av t. ex. arbetsmarknadspolitiska skäl eljest skulle få en hyra,

som avviker från den förutsatta paritetslinjen, framhåller styrelsen, att en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

dylik, variabel subventionsmöjlighet är vansklig att på ett rättvist sätt bemästra.

Styrelsen anför härom.

Den subvention på 0: 50 kr/kvm, som utredningen föreslagit, är helt otillräcklig,

om den skall få praktisk effekt, och för ett enstaka ärende ligger

en hyresvariation av 0: 50 kr/kvm inom den marginal, som man måste kunna

arbeta med utan särskilda åtgärder. De ärenden, som redan varit under behandling

i bostadsstyrelsen, visa otvetydigt, att en differens på upp till

2 kr/kvm icke kommer att vara ovanlig dels i rena övergångsärenden, dels i

sådana ärenden, där de förut påtalade svårigheterna på arbetsmarknaden äro

stora och där bostadsstyrelsen bl. a. beroende på kommunens ställningstagande

icke finner möjligt att avslå låneansökningen, även om detta efter

sedvanliga bedömningsgrunder vore motiverat. Nämnda differens motsvarar

en kostnadsvariation av ca 53 kr/kvm eller ca 13 % på 400 kr/kvm resp. ca

10 % på den nya byggnadskostnadsnivån, som vid de gjorda förutsättningarna

blir omkring 500 kr/kvm.

Styrelsen föreslår därför, att Kungl. Maj:t dels får ett generellt bemyndigande

att höja subventionen med 1 kr/kvm, dels ock i särskilda fall medges

höja subventionen med högst 2 kr/kvm. Styrelsen förordar, att i de fall, där

sistnämnda extra subvention beviljas, kommunerna skola bidraga med halva

kostnaden därav.

Hyresrådet tillstyrker utredningens förelag, att ökningen av driftkostnaderna

skall överföras på hyrorna. Då den av utredningen föreslagna subventionen

anknyter till en beräknad kostnadsstegring av 27 %, under det att den

verkliga kostnadsstegringen uppskattas till 35 %, kunde utredningens subvention

synas vara för lågt beräknad. En alltför hög subvention skulle emellertid

enligt hyresrådets uppfattning kunna ge anledning till avmattning i

ansträngningarna att skära bort onödiga kostnader. Rådet tillstyrker därför

förslaget om en generell subvention av 4 kr/kvm. Med hänsyn till de redovisade

uppgifterna om såväl den indexmässiga som faktiska byggnadskostnadsutvecklingen

finner rådet det uppenbart, att förslaget att bemyndiga

Kungl. Maj:t att öka subventionen med 0:50 kr/kvm är otillräckligt.

Liknande synpunkter ha anförts av stadsförbundet, som framhåller att

subventionen egentligen bort bestämmas till 4: 50 kr/kvm. I förlitande på att

alla förslag i syfte att förbilliga byggnadskostnaderna skola noggrant prövas,

tillstyrker förbundet likväl utredningens förelag.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag dela utredningens uppfattning, att

hyresprocenten ej skall försämras i nya hus och att pariteten mellan hyror

i nybyggda och äldre hus bevaras. Emellertid ifrågasattes, om de sakkunnigas

förelag äro av tillräcklig omfattning för att leda till det angivna

målet. Den föreslagna subventionen på 4 kr/kvm svarade mot en byggnadskostnadsökning

av 27 %, medan den verkliga ökningen kunde beräknas till

ca 35 %. Om inga förändringar av byggnadsnormerna vidtagas, varigenom det

skulle bli möjligt bygga billigare, ifrågasätta företagen, om den av subventionen

ej täckta delen av byggnadskostnadsstegringen överhuvud kan överbyggas.

En hård ekonomisk press för att eliminera denna del av kostnadsökningen

kunde medföra en allvarlig kvalitetsförsämring.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

HSB uttalar, att den föreslagna subventionen av 4 kr/kvm icke är tillräcklig

för att låta hyrorna i de nyuppförda husen ansluta sig till den hyresnivå,

som utbildats för de senaste årens byggen. Om icke bottenlån kunde

erhållas till 60 % av fastigheternas avkastnings värde, skulle amorteringsdelen

komma att bli så mycket större med åtföljande ökning av fastigheternas

kapitalkostnader och hyror.

Hi/res gästernas riksförbund finner också den av utredningen förordade

subventionen otillräcklig. Förbundet anser, att de ökade tomtkostnaderna

måste beaktas och ifrågasätter en subvention i anledning av de höjda bränslepriserna.

Det föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att öka subventionen

med 0: 50 kr/kvm borde avse ett väsentligt högre belopp eller också givas

utan annan inskränkning än den som bestämmes av vid varje tidpunkt rådande

priser.

I några yttranden förordas ett stöd av mindre omfattning än vad utredningen

föreslagit. Sålunda kan statskontoret icke dela utredningens uppfattning,

att någon försämring av hyresprocenten mellan 1950 och 1951 ej får

ske. En hyreshöjning med 15 % skulle försämra relationen hyra/inkomst med

endast 3 %. Även efter en sådan hyreshöjning skulle hyresprocenten icke

komma att uppgå till den av bostadssociala utredningen satta gränsen av 20 %.

Ämbetsverket kan icke heller godtaga, att hänsynen till paritetskravet blir

avgörande vid bestämmandet av subventionens storlek. Detta krav borde icke

lämnas obeaktat, men det borde icke i höjande riktning få påverka en subvention,

som av andra och viktigare skäl kunde sättas lägre. Härom anför

statskontoret vidare.

Det måste beaktas, att paritetskravet kan tillgodoses, vilken hyresnivå som

än väljes beträffande nytillkomna hus, om man icke strängt fasthåller vid

hyresregleringen utan medgiver en begränsad hyreshöjning även i äldre fastigheter.

En mindre sådan höjning har också numera medgivits, men denna

har begränsats till hus byggda före 1942, och är i stort sett icke större än

den antagna byggnadskosinadsstegringens motsvarande verkningar på driftkostnaderna,

Statskontoret har tidigare ifrågasatt en hyreshöjning främst i

hus byggda 1942 eller senare för att därmed möjliggöra överföring av tillläggslån

och räntefria stående delar till ränte- och amorteringslån. Då en

sådan överföring ur statsfinansiella synpunkter måste anses synnerligen angelägen,

borde goda möjligheter föreligga till upprätthållande av paritetskravet

mellan i varje fall hus byggda 1942—1950 samt 1951 och därefter. Ett

beslut om provisoriska subventioner enligt utredningens förslag skulle också

— såvitt statskontoret kan finna — i viss mån föregripa avgörandet av nyssnämnda

frågor och försämra möjligheterna att genom en hyreshöjning avveckla

subventionerna i fastigheter, byggda 1942—1950. Huruvida paritetskravet

i detta läge bör sträcka sig längre kan vara föremål för delade meningar.

En hyreshöjning för de äldre fastigheterna, som icke enbart täcker

driftkostnadsstegringen kan emellertid vara motiverad för att undvika ett

framtida äventyrande av det äldre bostadsbeståndet.

Statskontoret finner därför övervägande skäl tala för att den provisoriska

subventionen väsentligt begränsas i förhållande till vad utredningen före.

4—1028 oi Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 217.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

slagit. Ämbetsverket kan icke beller tillstyrka, att den provisoriska subventioneringen

utbygges genom särskilda bemyndiganden för Kungl. Maj:t att

höja subventionen.

En reservant i hyresrådet anser att stödet bör begränsas till 2 eller högst

3 kr/kvm.

Fullmäktige i riksbanken betona, att Kungl. Maj:t bör erhålla bemyndigande

att minska stödet med mer än 0: 50 kr/kvm, om utvecklingen skulle

motivera en sådan åtgärd.

Egnahemslån. Bostadsstyrelsen föreslår, att vid ombyggnader den räntefria

stående delen i sin helhet bestämmes till 30 % av ombyggnadskostnadema,

dock högst 9 000 kronor.

Sparbanksföreningen ifrågasätter, om icke den föreslagna kapitalsubventionen

till egnahem bör differentieras med hänsyn till de faktiska byggnadskostnaderna

å skilda orter i landet. Föreningen erinrar vidare om utredningens

ståndpunkt, att för fastställande av belåningsvärdet i fråga om flerfamiljshus

från produktionskostnaden skall dragas även det belopp, som

motsvarar den nya subventionen. Det framginge icke tydligt av promemorian,

hur man hade tänkt sig detta i fråga om egnahemmen, men enligt vad föreningen

erfarit vore det meningen att tillämpa ett motsvarande förfarande

beträffande dessa. Härom yttrar föreningen vidare.

Detta innebär bl. a., att man fortfarande räknar med ett stående bottenlån

med 50 % av de nya produktionskostnaderna. Det är utomordentligt

vanskligt att i dagens läge bedöma, huruvida de nya produktionskostnaderna

nu kunna betraktas såsom ett belåningsvärde på samma sätt som man för

endast några månader sedan betraktade de dåvarande produktionskostnaderna.

Ett accepterande av de nya kostnaderna såsom belåningsvärde skulle

innebära, att man betraktade dessa såsom ett definitivt minimum för decennier

framåt och resignerade i fråga om möjligheterna att på olika vägar nedbringa

dem.

övergångsbestämmelser. Den av utredningen föreslagna tidsgränsen för

stöd vid nybyggnad av en- och tvåfamiljshus finner bostadsstyrelsen i huvudsak

lämplig. Av praktiska skäl borde dock tidpunkten för byggnadstillståndet

vara avgörande, i vilket fall gränsen egentligen skulle sättas tidigare

än den 1 januari 1951. För att emellertid lämna utrymme för en viss nyanserad

tillämpning på övergångsfallen av den nya subventionen föreslår styrelsen,

att sökande, som först den 1 januari 1951 eller senare erhållit byggnadstillstånd,

skall få tillgodonjuta full subvention och att annan sökande, som

styrker att hans byggnadsföretag utförts på sådan tid, att det drabbats av

byggnadskostnadsstegringen, skall kunna beviljas den nya subventionen helt

eller delvis. För ombyggnadsarbeten borde en motsvarande bestämmelse

gälla.

Statskontoret erinrar, att föredragande statsrådet vid anmälan till 1951

års riksdag av anslagsäskandena för 1951/52 till främjande av bostadsför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

sörjningen m. m. uttalat, att den då pågående byggnadskostnadsstegringen

icke borde föranleda utvidgning av tilläggslåneverksamheten och ej heller

ge anledning till ökade subventioner till egnahem. Med hänsyn härtill vore

det riktigare att som tidpunkt för subventioneringens tillämpande sätta den

1 juli 1951 i stället för den 1 januari, som i promemorian förordats beträffande

egnahem. I fråga om flerfamiljshus hade utredningen icke föreslagit

någon bestämd tidpunkt utan räknat med att den ökade subventionen skulle

utmätas efter en glidande skala beroende på den procentuella kostnadsökningen.

Enligt statskontorets mening borde närmare övervägas, om icke liksom

beträffande egnahemmen en bestämd tidpunkt skulle fastställas. Då det

främsta syftet med subventionen vore att undanröja riskerna för en akut

produktionskris, syntes det ligga närmast till hands att låta den nya subventionen

utgå allenast till hus påbörjade tidigast den 1 juli 1951. En glidande

skala, som lämnade möjlighet för subjektiva bedömanden, skulle då icke erfordras.

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Utredningens förslag, att

hela subventionen skall lämnas av staten — till skillnad från de hittillsvarande

tilläggslånen, där kommunerna bidraga med en fjärdedel — tillstyrkes

av stadsförbundet och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag.

I åtskilliga remissvar förordas emellertid ett bibehållande av den nuvarande

kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Statskontoret

har sålunda icke funnit tillräckliga skäl anförda för ett frångående av gällande

regler för tilläggslån. Fidlmäktige i riksbanken framhålla, att av subventionens

provisoriska karaktär bör följa, att avsteg icke göres från de hittills

tillämpade grunderna för kostnadsfördelningen. Om utredningens förslag

bifölls i denna del, kunde det få en prejudicerande verkan när statens

åtgärder på bostadsområdet slutligt skulle avgöras. Liknande synpunkter ha

anförts av arbetsgivareföreningen..

Bostadsstyrelsen har — som framgår av det föregående — tillstyrkt, att

det av utredningen förordade lånet till flerfamiljshus i särskilda fall skall

kunna höjas med belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag

av två kronor per kvm lägenhetsyta.

Vid en tilläggsmöjlighet av denna storleksordning torde anspråken på bostadsstyrelsens

utredningsmöjligheter i fråga om byggnadskostnader bli

mycket stora. Då endast kommunen kunde ha erforderlig lokalkännedom om

vilka skäl som motiverade en extra kostnadsökning, och samtidigt förmågan

att bevaka, att kostnadsbesparande åtgärder vidtoges, anser styrelsen det

motiverat, att kommunen, när det gäller dylik extra subvention, lämnar ett

bidrag förslagsvis motsvarande halva detta belopp, varigenom på staten skulle

falla högst 1 kr/kvm.

Härom yttrar styrelsen vidare.

För den hittillsvarande subventionen har kommunen regelrätt svarat med

ett belopp motsvarande 25 % av det statliga tilläggslånet. Vid en ökning av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

den nu föreslagna subventionen på 4 kr/kvm till 5 kr/kvm skulle kommunen

svara för 0:50 kr/kvm eller 10 % och vid. en ökning till 6 kr/kvm för 1 kr/kvm

eller ca 17 % av subventionen, alltså en väsentligt lägre andel än tidigare.

Därför synes också möjlighet till befrielse från att lämna kommunalt bidrag,

vilken möjlighet under de sista åren knappast haft någon tillämpning,

helt böra uteslutas.

För att undvika onödiga motsatsförhållanden och då icke heller kommunerna

kunnat från början överblicka kostnadsstegringens konsekvenser bör

den juste ringsmöjlighet, som utredningen i fråga om övergångsärenden föreslagit

för bostadsstyrelsen upp till den föreslagna gränsen, 4 kr/kvm, tilllämpas

utan anspråk på kommunalt bidrag.

Tilläggslån för kategorihus m. in. Beträffande hus, som uteslutande eller

till alldeles övervägande del inrymma smålägenheter, ungkarlsbostäder, lärlingsbostäder,

kategorihus för anställda vid industrier och inrättningar erinrar

bostadsstyrelsen om att den f. n. söker undvika att lämna lån. Styrelsen

framhåller, att ett kategorihus ur många synpunkter måste betecknas som

en mindre lämplig metod för lösningen av en bostadsfråga och ur säkerhetssynpunkt

mindre tillfredsställande. Belåning borde kunna ske om särskilda

skäl föreligga. Styrelsen anser vidare, att den senaste tidens kostnadsstegringar

innebära, att hyran Blir så avsevärt mycket större, om statliga lån

icke komma i fråga, att detta utgör ett ytterligare skäl för styrelsen att

lämna lån.

Styrelsen framhåller ytterligare, att projekt, som endast till en mindre del

innehålla bostäder, i enlighet med hittills tillämpad praxis icke böra ifrågakomma

för statlig belåning. Utredningens förslag -beträffande subvention för

enstaka butikslokaler finner styrelsen lämpligt. Lokalavdraget borde sålunda

icke överstiga nuvarande gräns, 3 kr/kvm, eftersom det eljest kunde visa sig

direkt oekonomiskt att upplåta lokaler även i fall, där det vore ur bostadsområdets

och näringslivets synpunkt önskvärt. Avdraget borde dock kunna

göras även på den del av tilläggslånet, som belöpte på den nu föreslagna subventionen.

Hyresgästernas riksförbund ifrågasätter, om man icke bör tillse,

att hyrorna för butiker och andra lokaler hållas vid rimlig nivå.

Kreditpolitiska åtgärder.

B ostads styr-elsen tillstyrker, att befogenheten för styrelsen att fördjupa

tertiärlån bevaras för framtiden och ifrågasätter, om icke bestämmelser härom

borde införas i tertiärlånekungörelsen. Utredningens förslag i denna del

tillstyrkes även av hyresrådet, fullmäktige i rihsgäldskontoret och riksbanken,

bankföreningen, arbetsgivareföreningen och byggförbundets intressekontor.

Förslaget om befogenhet för bostadsstyrelsen att lämna lån till kreditinrättning

avstyrkes i flera yttranden. Beträffande förslagets kreditpolitiska

effekt anföra fullmäktige i riksbanken följande.

Hur förslaget skulle praktiskt realiseras har icke närmare angivits i promemorian.

Om tanken är att ställa vissa belopp till olika kreditinstituts för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

fogande för ifrågavarande utlåning, uppstår frågan hur ett sådant tillstött

av likvida medel kommer att påverka vederbörande kreditinstituts allmänna

kreditpolitik. Även om medel tillhandahålles endast för utlåning i individuella

fall, är det svårt att bedöma de allmänna kreditpolitiska konsekvenserna.

Ett genomförande av förslaget i denna del skulle leda till att bostadsstyrelsen

finge möjlighet att påverka utvecklingen på kreditmarknaden icke blott

direkt —- genom sin utlåning till bostadsbyggandet — utan även indirekt

genom att tillföra kreditinstituten likvida medel, något som skulle kunna

medföra komplikationer på det penningpolitiska området. Det må vidare

framhållas, att om utredningens förslag i denna del skulle genomföras, detta

torde innebära ett avsteg från de principer, som hittills tillämpats beträffande

disponerandet över anvisade anslagsmedel. Skulle det visa sig att svårigheter

komma att föreligga för kreditinstituten att lämna de krediter, som

erfordras för bostadsbyggandet, synes det, med hänsyn till att det här är

fråga om ett provisorium, vara lämpligare att liksom hittills genom riksbankens

försorg åtgärder vidtagas för att placera krediterna.

Fullmäktige i riksgäldslcontoret ställa sig i hög grad betänksamma mot

förslaget. Bankföreningen framhåller, att förelaget saknar aktualitet i vad

det avser affärsbankernas byggnadskreditgivning, enär det icke föreligger

någon svårighet för dessa banker att tillgodose behovet av. sådana krediter.

Bottenkreditgivningen skulle i vissa situationer kunna underlättas vid ett

genomförande av förslaget. Ur penningpolitisk synpunkt vore det dock betänkligt

att anförtro bostadsstyrelsen en sådan uppgift. I den mån rebelåning

av bottenlån erfordrades, borde denna omhänderhas av riksbanken, som ensam

hade den nödvändiga överblicken över kreditmarknaden.

Statskontoret finner det i hög grad betänkligt, om en statlig myndighet

på detta sätt skulle tilläggas vittgående befogenheter att ingripa på kreditmarknaden.

Ämbetsverket avstyrker därför detta förslag. Liknande synpunkter

ha anförts av arbetsgivareföreningen och byggförbundets intressekontor.

Då situationen på kapitalmarknaden ur bostadsbyggnadssynpunkt

dock icke varit alltigenom tillfredsställande ifrågasätter kontoret, om icke

ökade möjligheter att erhålla statliga lån stå till buds på andra håll. I denna

senare fråga anför kontoret följande.

Såväl för sparbanker, försäkringsbolag som hypoteksföreningar föreligga

olika bestämmelser rörande rätten att utge krediter, vilka begränsa möjligheterna,

Enligt kontorets mening skulle en uppmjukning av bestämmelserna

på denna punkt vara möjlig och kunna innebära lättnader. I vad gäller försäkringsbolagen

skulle vidare — antingen genom att en justering av årshyrorna

i direkt anslutning till faktiska ränteutgifter medgives eller genom

eu utökning av den av Kungl. Maj:t bestämda ränteeftergiften — upplåning

av fastighetskrediter kunna stimuleras.

Skulle här framlagda förslag kunna realiseras, torde icke vara uteslutet,

att även frågan om fördjupning av tertiärlånen kan ställas under omprövning.

En anpassning av försäkringsbolags och hypoteksföreningars lånegränser till

det statliga tertiärlånet kan möjligen göra en fördjupning överflödig. I detta

sammanhang vill intressekontoret även ifrågasätta om icke en statlig garanti

— av samma typ som föreslagits för hela tertiärlånet — skulle kunna underlätta

en utvidgning av kreditinstitutens utlåning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Bostadsstyrelsen uttalar däremot i denna fråga, att de möjligheter, som

kunna erbjudas genom att anlita ett kreditinstituts administrativa och andra

resurser samt erfarenheter, i nuvarande läge böra tillvaratagas. Styrelsen hade

emellertid ej varit i tillfälle att närmare undersöka förutsättningarna för en

dylik långivning.

Landsorganisationen har ifrågasatt om utredningens förslag till kreditpolitiska

åtgärder äro tillräckliga, samt anser —- utan att ingå på formerna

för en centralisering av kreditgivningen under en av staten kontrollerad bank

— att starka skäl tala för en av staten kontrollerad kreditgivning, som tryggar

den statliga bostadspolitikens mål.

DEPARTEMENTSCHEFEN.

Syftet med de av 1951 års bostadsutredning framlagda förslagen till provisoriska

åtgärder är i första hand att förhindra, att kostnadsstegringen och

den delvis därav beroende knappheten på krediter för bostadsbyggnadsändamål

leder till att bostadsbyggandet minskar. I fråga om de hyrespolitiska

problemen har utredningen för avsikt att i enlighet med givna direktiv ''sedermera

framlägga förslag. Intill dess en slutlig prövning av hyresfrågorna kan

verkställas, bör enligt utredningens mening för nytillkommande hus lämnas

en statlig subvention, utmätt på sådant sätt, att hyrorna i stort sett icke skola

behöva sättas högre än i jämförliga, tidigare tillkomna hus. Utredningen har

dock i detta sammanhang bortsett från de förändringar i hyressättningen, som

kunna föranledas av driftkostnadsökningar.

Flertalet av de myndigheter och organisationer, som avgivit yttrande över

bostadsutredningens promemoria, har tillstyrkt, att statens stöd till bostadsbyggandet

i nuvarande läge utvidgas. Från vissa håll har dock tveksamhet

yppats inför förslaget om en mera betydande utvidgning av den statliga bidragsverksamheten.

I några fall har ansetts, att definitiva förslag beträffande

den framtida hyrespolitiken böra avvaktas och att därför tills vidare en utvidgning

av subventionerna ej bör ifrågakomma.

I det följande upptager jag till behandling närmast frågan vilka åtgärder

som böra vidtagas för att i det inträdda läget upprätthålla bostadsbyggandet.

Förhållandena på byggnadsmarknaden äro icke tillfredsställande. Tillgången

på arbetskraft är otillräcklig; delvis gäller detta också materiialtillgången.

Pris- och lönebildningen är svåröverskådlig. Byggnadstiderna ha

sedan år 1949 förlängts. I vissa fall kunna byggnadsföretagen icke bedrivas

i normal takt och på ett rationellt sätt. Hur stor del av kostnadsstegringen,

som betingas av förhållanden, sammanhängande med förlängd byggnadstid,

synes visserligen ovisst. Det kan dock icke uteslutas, att denna del måhända

ej är obetydlig. Bostadsutredningen har också understrukit vikten av åtgärder,

ägnade att återställa balansen på byggnadsmarknaden. Även i åtskilliga

remissyttranden har kraftigt framhävts angelägenheten av att dylika åtgärder

snabbt vidtagas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Frågan om att på längre sikt skapa gynnsamma förutsättningar för bostadsbyggandet

gäller främst allmänna ekonomiska problem. Bostadsbyggandet

utgör endast en mindre del av investeringsverksamheten. Dess möjligheter

att i en bristsituation konkurrera om arbetskraft och material äro begränsade.

Kravet på balans inom hela investeringssektorn får därför särskild

tyngd. Det bör emellertid understrykas, att detta för bostadspolitiken viktiga

beroendeförhållande icke får undanskymma den betydelse som arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och olika former av direkt stöd åt bostadsbyggandet

kunna få för såväl kostnadsutvecklingen som utrymmet för bostadsbyggandet.

I nuvarande läge bör såsom bostadsutredningen anfört och bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen

i sitt yttrande över promemorian understrukit arbetskraftsfrågorna

ägnas skärpt uppmärksamhet. Om byggnadstiderna skola kunna förkortas,

torde det bli nödvändigt att rekryteringen av arbetskraft till byggnadsyrkena

underlättas.

Bostadsutredningen har förutsatt, att kostnadsstegringen skall kunna motverkas

i betydande mån, bl. a. genom ökad rationalisering; utredningen har

understrukit vikten av omsorgsfullare planering samt lämpligare arbetsmetoder

och materialval. I flertalet remissvar har betydelsen av rationaliseringsåtgärder

framhävts. Från vissa håll bär erinrats om de hinder för kostnadsbesparingar,

som följa av statliga och kommunala byggnadsföreskrifter av

olika slag.

Såsom bostadsutredningen anfört äro i nuvarande läge möjligheterna att

motverka byggnadskostnadsstegringen begränsade. Om rationaliseringssträvandena

i längden skola kunna giva praktiskt betydelsefulla resultat, krävs att

tillgången på arbetskraft och material blir tillfredsställande. Ett särskilt problem

i detta sammanhang utgöra för reglering av byggnadsverksamheten införda

bestämmelser. Det är uppenbart, att vissa regler erfordras. Men det

är ett starkt intresse, att bostadsbyggandet ej bindes genom detaljbestämmelser.

Vad särskilt angår den kommunala byggnadskontrollen, bör denna

så långt möjligt vara positiv, hjälpande och underlättande, ej negativ och

förbudsinriktad. Jag förutsätter, att i den mån brister påvisas, vederbörande

myndigheter skola göra vad på dem ankommer för att avhjälpa desamma.

Det är av utomordentlig vikt, att garantier skapas för att finansieringen

av bostadsbyggandet kan fortgå utan störningar. Det framstår därför som

nödvändigt, att statens finansiella stöd åt bostadsproduktionen utformas och

ntbygges på sådant sätt, att bostadsbyggandet ej hämmas till följd av kapitalknapphet.

Sådana regler beträffande utmätandet av statens finansiella stöd

i det enskilda fallet böra vidare fastställas, att ekonomiska förutsättningar

för bostadsproduktionen tryggas. Jag anser sålunda, att staten bör utvidga

sin långivning för bostadsändamål i den utsträckning, som betingas av den

inträdda byggnadskostnadsstegringen och kreditmarknadsläget. Jämväl den

statliga subventionen för bostadsbyggnadsändamål bör utvidgas i syfte att

hålla hyrorna i nybyggda hus nere. Yad angår de olika av bostadsutredningen

framlagda förslagen till åtgärder i detta syfte får jag anföra följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Bostadsutredningens förslag om fördjupning av tertiärlån i särskilda fall

kan jag godtaga. I anslutning till vad utredningen anfört om åtgärder för

att täcka behovet av byggnadskreditiv förutsätter jag, att som regel kreditiv

komma att lämnas av de reguljära kreditanstalterna. Skulle svårigheter här

uppstå, utgår jag från att riksbanken vidtager erforderliga åtgärder för kreditfrågans

ordnande.

B os tadsu t re d n i nge ris förslag beträffande allmän utvidgning av den statliga

långivningen för Bostadsändamål är intimt förbundet med dess förslag om

subventioner för att hålla hyrorna nere i nybyggda hus. Kostnadsstegringen

bör sålunda enligt utredningen föranleda, att de statliga tilläggslönen avsevärt

höjas. Härigenom skulle byggnadsföretagarna kunna erhålla lån, som

täcka de nya, högre produktionskostnaderna samtidigt som hyrorna i stort

sett icke skulle behöva sättas högre än i tidigare, vid en avsevärt lägre kostnadsnivå

uppförda hus. Med ökade tilläggslån skulle automatiskt följa ökade

subventioner, enär dessa lån i varje fall tills vidare skulle vara ränte- och

amorteringsfria.

Jag delar utredningens uppfattning, att en sådan allmän subvention bör

lämnas att hyresnivån i stort sett kan hållas oförändrad. Utredningen har

räknat med att en subvention motsvarande 4 kr/kvm lägenhetsyta i så fall

skulle erfordras. I vissa remissyttranden har framförts farhågor för atit en

dylik subvention skulle vara otillräcklig. I andra yttranden åter har anförts

att subventioner ej erfordras eller att en mindre subvention än den av utredningen

förordade skulle vara tillfyllest. Svårigheten att bedöma den framtida

byggnadskostnadsutvecklingen motiverar, att ett definitivt ståndpunktstagande

till frågan om subventionernas slutgiltiga omfattning får anstå. Jag anser

emellertid, att den av utredningen föreslagna subventionen i huvudsak bör

godtagas tills vidare.

Bostadsutredningen har ansett, att rent praktiska skäl böra bli avgörande

vid valet av subventionsform och därvid stannat för en utvidgning av tilläggslån

och räntefria, stående delar av egnahemslån. Enligt utredningens förslag

skulle det statliga stödet till flerfamiljshus bli uppdelat på tre lån, tertiärlån,

det nuvarande tilläggslånet och det nya tilläggslånet. Frågan hur tillläggslånen

skola slutligt regleras lämnas helt öppen. Det sistnämnda kan

ingiva betänkligheter bl. a. med hänsyn till de stora lånebelopp, varom numera

kan bli fråga. Jag förutsätter dock, att förslag om nuvarande tilläggslåns

reglering skall kunna föreläggas riksdagen snarast. Det torde vidare

böra undersökas, huruvida icke en rationellare konstruktion av det statliga

stödet beträffande såväl flerfamiljshus som egnahem kan åstadkommas t. ex.

genom att de olika statliga lånen sammanföras i ett enda lån, för vilket ränteoch

amorteringsvillkoren bestämmas redan vid lånets beviljande. Jag är dock

icke ''beredd att nu taga slutlig ställning till här berörda finansierings- och subventionsproblem.

Finansierings- och subventionsproblemen kunna emellertid icke till alla

delar hållas öppna tills vidare. Ståndpunkt måste nu tagas till två grupper

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.

av låneärenden. Sålunda böra fastställas dels de slutliga lånevillkoren för

den grupp, som avser hus uppförda under den period under vilken kostnadsstegringen

hittills pågått, dels de preliminära lånevillkoren för den grupp,

som avser härefter påbörjade byggnadsföretag.

I fråga om den första gruppen av låneärenden har bostadsutredningen

föreslagit, att för flerfamiljshus tilläggslån skola beviljas med belopp som

svarar mot inträffad byggnadskostnadsstegring. Tilläggslån utöver nu gällande

bestämmelser skulle dock kunna beviljas med högst ett belopp motsvarande

det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta.

Förslaget innebär, att en byggnadskostnadsstegring intill 27 % skulle

motverkas. Det skulle ankomma på bostadsstyrelsen att enligt vissa enkla,

av utredningen angivna regler i varje särskilt fall fastställa lånets storlek.

Enligt min mening tala starka skäl för att det statliga stöd, varom här

skulle bli fråga, göres lika för alla. Det torde vara svårt att fastställa objektiva

grunder för en variation av bidraget i det enskilda fallet. Även om vissa generella

grunder kunde fastställas torde tillämpningen av desamma ge anledning

till betydande administrativa svårigheter. Osäkerhet skulle lätt uppkomma

bland byggnadsföretagarna rörande de ekonomiska förutsättningarna för

genomförandet av planerade husbyggen. Bostadsstyrelsens förslag, att eu

möjlighet borde öppnas för styrelsen att i det enskilda fallet under hänsynstagande

till särskilda omständigheter inom rätt vida marginaler fastställa tillläggslånets

storlek anser jag sålunda icke lämpligt. Beträffande hus, som

uppförts under en tid med successivt stigande kostnader, bör emellertid

visst utrymme lämnas för en skälighetsprövning av subventionsbehovet.

I anledning av vad sålunda anförts förordar jag, att i fråga om flerfamiljshus,

som påbörjats före den 1 juli 1951 och mera påtagligt beröris av den

inträffade kostnadsstegringen, bostadsstyrelsen skall kunna vid slutlig handläggning

av låneärendet besluta om en mot godkänd kostnadsstegring svarande

utvidgning av preliminärt beviljade tilläggslån, dock högst med belopp

motsvarande ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta. Den nuvarande

indelningen av kommunerna i suibventionsgrupper bör bibehållas, vilket

innebär att tilläggslån för lägsta subventionsgrupp bör kunna utlämnas med

högst ett belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 4

kronor och 40 öre per kvm lägenhetsyta och för högsta subventionsgrupp

med ett högsta belopp motsvarande 5 kronor och 60 öre. För kommuner,

som f. n. ej är o inplacerade i subventionsgrupp, skulle tilläggslån kunna

beviljas motsvarande ett bidrag av högst 4 kronor.

I fråga om byggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1951 och sålunda

drabbas av kostnadsstegringen i full utsträckning, förutsätter jag, att

slutlig prövning av låneärende endast i rena undantagsfall blir aktuell under

innevarande budgetår. Yad angår beslut om tilläggslån avseende dylika företag

bör gälla att lån beviljas med belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta utöver vad som följer

av nuvarande lånebestämmelser. Vidare bör föreskrivas, att låntagaren skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

förbinda sig att vid slutlig prövning av lånefrågan godtaga ett med tilläggslånet

jämförligt statligt stöd. Härmed vinnes, att om nya lånebestämmelser

införas den 1 juli 1952 torde dessa omedelbart kunna tillämpas för praktiskt

taget alla företag som i full utsträckning ha drabbats av kostnadsstegringen.

Ifrågavarande förbehåll får icke fördröja den slutliga prövningen av denna

grupp av låneärenden.

I fråga om villkoren för tilläggslån böra endast följande två jämkningar

i gällande bestämmelser vidtagas. Om den allmänna hyresnivån undergår

förändringar av innebörd att fastigheternas avkastning stiger, skall krav på

förräntning och amortering av tilläggslån kunna framställas. I fråga om krav

på kommunalt bidrag har i flera remissyttranden erinringar gjorts mot bostadsutredningens

förslag, att det på grund av byggnadskostnadsstegringen

uppkomna subventionsbehovet helt skall täckas med statsmedel. Det har

hävdats, att nuvarande fördelning av kostnaderna mellan staten och kommunerna

bör tillämpas även i fråga om de nya subventionerna.

Om det nuvarande förhållandet mellan det statliga tilläggslånet och det

kommunala bidraget skulle bibehållas — kommunens bidrag motsvarar en

fjärdedel av tilläggslånet — kommer vid den föreslagna höjningen av tilläggslånen

kraven på kommunalt bidrag att avsevärt stiga, vilket kan befaras medföra

att kommunerna få svårigheter att medverka beträffande nya bostadsbyggnadsföretag.

På grund härav torde visea jämkningar i villkoren för kommunalt

bidrag böra företagas. Kommuns bidrag torde lämpligen böra fastställas

till en tiondel av tilläggslånet. Med hänsyn till att f. n. gäller, att

kommun, som är placerad i den högsta subventionsgruppen, skall lämna ett

bidrag motsvarande det kapitaliserade värdet av 40 öre per kvm lägenhetsyta,

bör dock bidraget i intet fall överstiga sistnämnda belopp.

Vad härefter angår den statliga långivningen till enfamiljs- och tvåfamiljshus

har bostadsutredningen iföreslagit dels att för nybyggnad den räntefria,

stående delen av egnahemslån, vilken f. n. utgör 4 000 kronor, skall kompletteras

med en ny ränte- och amorteringsfri del å 5 000 kronor, då fråga

är om hus, som den 1 januari 1951 icke hade byggnadsstommen rest och taket

inbrädat-, dels att för ombyggnad en motsvarande utökning av den räntefria,

stående delen skulle genomföras.

Såsom bostadsutredningen påvisat, har byggnadskostnadsstegringen medfört,

att för egnahem och tvåfamiljshus produktionskostnaderna och därmed

årskostnaderna blivit väsentligt höjda. Frågan om åtgärder för att motverka

kostnadsstegringen var föremål för behandling i propositionen nr 124 till

innevarande års riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjningen.

Föredragande departementschefen framhöll, att den pågående byggnadskostnadsstegringen

gåve ökad vikt åt åtgärder, avsedda att förebygga att

alltför stora och dyra egnahem uppfördes. I anslutning härtill föreslogs, att

maximibestämmelsema för lån till egnahem och tvåfamiljshus skulle jämkas

nedåt. Förslaget godtogs av riksdagen. Föredragande departementschefen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

framhöll emellertid ytterligare, att även om ifrågavarande begränsningar

genomfördes, hade egnahemsbyggare anledning att noga överväga huruvida

icke, i avvaktan på att kostnadsutvecklingen skulle kunna bättre överblickas,

skäl förelåge för iakttagande av stor försiktighet i fråga om egnahemsbyggande

under dåvarande förhållanden. Den senaste tidens utveckling av byggnadskostnaderna

har varit sådan, att detta uttalande alltfort torde äga giltighet.

Bostadsutredningen har förutsatt, att en betydande del av kostnadsstegringen

i fråga om egnahem och tvåfamiljehus skall kunna motverkas genom

att utvecklingen av småhusbyggandets teknik och planering påskyndas. Utredningen

har härvid särskilt hänvisat till den ekonomiska press på egnahemsbyggande

t, som kostnadssitegringen givit upphov till. I detta sammanhang

må erinras om att bostadsstyrelsen i sitt yttrande över promemorian

framhållit, att det kan förmodas, att ökningen av kapitalsubventionen med

5 000 kronor till 9 000 kronor genom sin skenbara storlek kommer att stimulera

många som tänka bygga egnahem.

Om den ståndpunkten vidhålles, att stor försiktighet bör iakttagas i fråga

om egnahemsbyggande under nuvarande förhållanden, bör samtidigt understrykas,

att för vissa bostadssökande nybyggnad eller ombyggnad av egnahem

utgör den enda möjligheten att erhålla en tillfredsställande bostad. I

andra fall är egnahemmet avgjort att föredraga framför lägenhet i flerfamiljshus.

Härav följer, att egnahemsbyggandet måste fortgå i viss utsträckning

och att frågan om en lösning av egnahemsbyggandets kostnadsproblem icke

helt kan skjutas på iframtiden. Av vikt är sålunda, att bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden och småorter, där flerfamiljshusproduktion icke

bör ifrågakomma, kan upprätthållas. Vidare böra möjligheterna för familjarmed

ett stort antal barn att erhålla egnahem bevaras.

I avvaktan på att iförutsättningar skola föreligga för ett ståndpunktstagande

till inriktningen av stödet åt nybyggnad och förbättring av egnahem, torde

emellertid vissa jämkningar böra göras i fråga om kapitalsubventionen till

egnahem och tvåfamiljshus i vad det gäller två grupper av låneärenden. I

fråga om preliminärt beviljade egnahemslån, som avse företag, som påbörjats

före den 1 juli 1951 och berörts av den sedan början av 1950 inträffade kostnadsstegringen,

bör sålunda vid slutlig handläggning av låneärendet det

lånebeviljade organet kunna medgiva viss höjning av den räntefria, stående

delen av egnahemslånet. Beträffande egnahem och tvåfamiljshus, som färdigställts

eller ombyggts under 1950, bör en höjning utöver nu utgående 4 000

kronor kunna medgivas med högst 2 000 kronor och för hus, som färdigställts

eller ombyggts efter 1950, med högst 4 000 kronor. En höjning bör dock ifrågakomma,

endast om det visats att byggnadsföretaget mera påtagligt berörts av

kostnadsstegringen. I fråga om ombyggnadsföretag böra ifrågavarande ökningar

av kapitalsubventionen kunna beviljas utan hinder av att f. n. stadgas,

att subventionen i regel ej får överstiga 20 % av ombyggnadskostnaden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

För de ny- och ombyggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1

juli 1951, bör kunna beviljas en räntefri, stående del med ett belopp av

8 000 kronor. För ombyggnadsföretag bör såsom bostadsstyrelsen förejämväl

gälla, att den räntefria, stående delen ej får överstiga

30 % av ombyggnadskostnaden. Såsom villkor för lån bör föreskrivas,

att vid slutlig prövning av låneärendet låntagaren skall förbinda sig att godtaga

ett med den räntefria, stående delen jämförligt statligt stöd.

Beträffande räntefri, stående del, som beviljas med belopp överstigande

vad f. n. är stadgat, bör i anslutning till gällande bestämmelser det förbehållet

införas, att om den allmänna hyres- och bostadskostnadsnivån stiger,

skall krav kunna framställas om förräntning och amortering av ifrågavarande

lånedel.

De av mig förordade ändringarna i låne- och bidragsbestämmelserna torde

böra träda i kraft den 1 januari 1952. Beträffande före denna tidpunkt meddelade

slutliga beslut torde om särskilda skäl föreligga en omprövning av

låneärendet kunna verkställas såvitt lånet ej är utbetalt.

Syftet med de av mig tillstyrkta förslagen beträffande villkoren för den

statliga långivningen för bostadsändamål är i första hand att skapa garantier

för att den inträffade byggnadskostnadsstegringen och därav föranledda

kapitalanskaffningssvårigheter icke komma att verka hämmande på bostadsbyggan<l€t-

Förslagen böra sålunda ses som ett led i strävandena att upprätthålla

bostadsbyggandet och så långt möjligt förbättra förutsättningarna

för detsamma. De föreslagna åtgärderna ha emellertid jämväl en hyrespolitisk

innebörd. Ett godtagande av de förordade finansieringsvillkoren för

bostadsbyggandet betyder sålunda, att hyrorna i de under 1950 och 1951

uppförda husen i stort sett icke behöva sättas högre än vad som svarar mot

den för 1940-talets hus gällande nivån.

I vissa yttranden över bostadsutredningens promemoria har framhållits, att

utrymme finnes för en icke obetydlig hyresökning. Det har bl. a. av svenska

bankföreningen erinrats om att bostadssociala utredningen i sitt slutbetänkande

uppställde kravet, att kostnaderna för en modern familjebostad ej

borde överstiga 20 % av inkomsten och att i bostadsutredningens promemoria

lämnats uppgifter, som visa att hyresprocenten nu avsevärt understiger

20. Bankföreningen har ansett, att utredningens subventionsförslag bygger på

en ny hyrespolitisk målsättning, men att en sådan ej bör fastslås då det

endast är fråga om provisoriska åtgärder.

Det nu framlagda förslaget är ett provisorium bl. a. i syfte aiit förhindra

en utveckling på hyresmarknaden, som skulle föregripa den omprövning av

hyrespolitiken som det uppdragits åt bostadsutredningen att verkställa. När

erforderliga utredningar slutförts, är enligt min mening tiden inne att taga

ställning till den framtida hyrespolitiska målsättningen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.

45

MEDELSBEHOVET.

Utredningens förslag.

Tilläggslån. Utredningens förslag innebär, att det förordade nya stödet

åt flerfamiljshus, motsvarande 4 kronor per kvm, skall lämnas i form av tillläggslån.

Till grund för beräkningarna av medelsbehovet ligga vissa antaganden

beträffande det antal lägenheter, till vilket lån kommer att utgå, och de

genomsnittliga subventionsbelopp, vilka skola utgå för lägenheter, som ej till

fullo drabbats av kostnadsstegringen. Dessa antaganden jämte av de sakkunniga

i enlighet därmed beräknade tilläggslånebelopp redovisas i denna

tablå.

Budgetår

Antal lägenheter i företag

påböijade under vidstående

budgetår, till vilka sub- vention skall utgå

Genomsnittlig

yta per

lägenhet,

kvm

Subvention,

kr/kvm

Tilläggslån,

kr

1949/50

10 000

60

2

32 000 000

1950/51

25 000

60

3

120 000 000

1951/52

28 000

60

4

179 000 000

1952/53

30 000

60

4

192 000 000

Med en genomsnittlig byggnadstid av ett år och en intervall på ett halvt

år mellan husets färdigställande och utbetalningen av lånen, har medelsbehovet

för utbetalning av tilläggslån beräknats uppgå till i följande sammanställning

angivna belopp.

Budgetår

Medels

j e h o t e t

Totalt medelsbehov

för tilläggslån,

kr

för en subvention motsva- rande 4 kr/kvm,

tilläggslån,

ki

för tilläggslån enligt nu

gällande lånevillkor,

kr

1951/52

92 000 000

25 000 000

117 000 000

1952/53

150 000 000

32 000 000

182 000 000

1953/54

185 000 000

(35 000 000)

220 000 000

1954/55

192 000 000

(35 000 000)

227 000 000

För det första budgetår, under vilket den nya subventionen skulle komma

att utbetalas — 1951/52 —, beräknas sålunda det totala medelsbehovet till

117 000 000 kronor och för det budgetår, när subventionen är fullt utbyggd

— 1954/55 —, till ca 225 000 000 kronor.

Vid ingången av budgetåret 1951/52 fanns å investeringsanslaget Tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett outnyttjat belopp på 65 000 000

kronor. För budgetåret 1951/52 föreslås ett anslag å tilläggsstat av (117 000 000

_65 000 000) 52 000 000 kronor och för budgetåret 1952/53 ett anslag å

riksstaten av 182 000 000 kronor.

«

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Tertiärlån. Beträffande medelsbehovet för tertiärlån framhåller utredningen

att den föreslagna nya subventionen avses helt kompensera den av byggnadskostnadsstegringen

betingade kapitalkostnadsstegringen. Avkastningsvärdet

i tertiärlåneförfattningens mening, d. v. s. produktionskostnaden minskad

med tilläggslånet jämte det kommunala bidraget, skulle därför bli detsamma,

oavsett om företaget tillkommit före eller efter byggnadskostnadsstegringen.

Storleken av tertiärlånet, vilket beräknas i förhållande till avkastningsvärdet,

torde således icke påverkas av byggnadskostnadsstegringen. I bostadsstyrelsens

preliminära anslagsberäkningar för budgetåret 1952/53 ha under förutsättning

av oförändrade villkor för tilläggslångivningen antagits successivt

höjda avkastningsvärden och därmed tertiärlånebelopp svarande mot

byggnadskostnadsstegringen för de företag, för vilka tertiärlån antagits

komma att utbetalas under budgetåren 1951/52 och 1952/53. Vid en ny subvention

motsvarande 4 kr/kvm skulle alltså — framhåller utredningen ■—■

medelsbehovet för utbetalning av tertiärlån exklusive fördjupning av dylika

lån bli mindre än vad styrelsen beräknat. Det av styrelsen angivna medelsbehovet

för budgetåren 1951/52 och 1952/53 kan av denna anledning enligt

utredningen reduceras med 15 resp. 45 miljoner kronor.

Egnahemslån. Utredningens förslag beträffande subvention till egnahem

innebär endast en ändrad fördelning mellan den räntebärande respektive den

räntefria delen av ett egnahemslån, beräknat enligt oförändrade grunder i

förhållande till belåningsvärdet. Förslaget kommer således icke att medföra

någon ändring i bostadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet för utbetalning

av egnahemslån, då hela lånet utlämnas från Lånefonden för bostadsbyggande.

Ökningen i summan av den räntefria, stående delen av utbetalade

egnahemslån, betingad av den föreslagna nya subventionen, beräknas till för

budgetåret 1951/52 4 500 000 kronor och för budgetåret 1952/53 45 000 000

kronor. Vid oförändrad produktion skulle någon ytterligare ökning för följande

budgetår icke inträffa.

De sakkunniga understryka, att de belopp, som beräknats för genomförande

av utredningens förslag, icke utgöra någon av den nya subventionen betingad

nettoökning av medelsbehovet för statens medverkan i finansieringen av bostadsbyggandet.

Under förutsättning att bostadsproduktionen blir av samma

omfattning, även om den hittillsvarande subventionen icke utvidgas, förefaller

det — framhåller utredningen — med hänsyn till rådande förhållanden

på kreditmarknaden sannolikt, att det icke blir någon nettoökning av det

totala medelsbehovet för staten, eftersom en minskning av tilläggslån och

räntefria lånedelar i motsvarande grad skulle öka behovet av tertiärlån och

räntebärande egnahemslån.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

47

Yttrandena.

Fullmäktige i riksbanken uttala, att ett bifall till utredningens förslag beträffande

nya subventioner till bostadsbyggandet icke får leda till en försämring

av budgetbalansen och i varje fall icke till en väsentlig minskning

av driftbudgetens överskott. Fullmäktige förutsätta därvid att i enlighet med

de principer, som tillämpats under de senaste budgetåren, de nya tilläggslånen

avskrivas med 100 % och därmed helt komma att belasta driftbudgeten.

Bostadsstyrelsen har intet att erinra mot utredningens beräkningar av

medelsbehovet för tilläggslån. I fråga om investeringsanslaget till Lånefonden

för bostadsbyggande framhåller styrelsen i huvudsak följande.

Utredningen har anfört, att det av bostadsstyrelsen beräknade medelsbehovet

för utbetalning av tertiärlån skulle till följd av utredningens förslag

kunna minskas med 15 000 000 kronor under budgetåret 1951/o2 och med

45 000 000 kronor under budgetåret 1952/53. Styrelsen kan i princip godtaga

den av utredningen anförda motiveringen för denna minskning, men vill framhålla,

att hela denna minskning av medelsbehovet endast kommer att ske

under den förutsättningen, att byggnadskostnadsstegringen icke kommer att

överstiga 27 %. Intill denna gräns har stegringen antagits i stort sett kompenserad

av en subvention motsvarande 4 kr/kvm.

Utredningen har vidare som sannolik angivit en minskning av det medelsbehov

för fördjupning av tertiärlån, som styrelsen räknat med i sina anslagsberäkningar,

men icke ansett sig kunna bedöma omfattningen av en sådan

minskning. Styrelsen anser sig icke heller kunna bedöma omfattningen härav

i annan mån än att någon dylik minskning icke kommer att ske beträffande

medelsbehovet för fördjupning av lån, som komma att utbetalas under innevarande

budgetår, då detta behov beräknats på grundval av redan beviljade

fördjupningar av tertiärlån, som komma att utbetalas under detta budgetai.

I sina preliminära anslagsberäkningar uppskattade styrelsen medelsbehoret

för utbetalning av lån med utgångspunkt från den hittillsvarande långivningens

omfattning i lägenheter räknat och från antagandet, att en viss ökning

av den statsbelånade delen av bostadsproduktionen successivt skulle

ske. De av utredningen föreslagna ökade subventionerna komma emellertid

enligt styrelsens uppfattning att med stor sannolikhet innebära en ytterligare

ökad efterfrågan på statliga lån. Denna ökade efterfrågan väntas dock komma

att inverka på medelsbehovet först under budgetåret 1952/53, då lån beviljade

under kalenderåret 1951 komma att utbetalas. Styrelsen beräknar den härav

betingade ökningen av medelsbehovet under budgetåret 1952/53 till ungefär

samma belopp eller 45 000 000 kronor, med vilket medelsbehovet eljest skulle

kunna beräknas minska under nämnda budgetår.

I samband med sina preliminära anslagsberäkningar för budgetåret 1952/53

redovisade styrelsen en förnyad beräkning av anslagsbelastningen undei budgetåret

1951/52, enligt vilken belastningen skulle uppgå till 365 000 000 kronor.

Då det för innevarande budgetår disponibla beloppet å anslaget uppgick

till 306 000 000 kronor, skulle krävas ett anslag på tilläggsstat för budgetåret

1951/52 på avrundat 60 000 000 kronor. På grund av utredningens

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

förelag anser styrelsen detta anslag nu kunna minskas med 15 000 000 kronor

och således böra anvisas med 45 000 000 kronor.

För budgetåret 1952/53 bär bostadsstyrelsen beräknat anslagsbelastningen

till 455 000 000 kronor. Då den av utredningen angivna minskningen i medelsbehovet

på 45 000 000 kronor torde komma att uppvägas av en motsvarande

ökning i medelsbehovet till följd av ökad efterfrågan på lån, förordar styrelsen,

att anslaget för budgetåret 1952/53 anvisas med ett belopp av 455 000 000

kronor.

Bostadsstyrelsen har i sitt yttrande även framhållit, att ett genomförande

av utredningens förslag medför ett ökat medelsbehov under styrelsens avlöningsanslag.

Styrelsen omnämner, att en minskning med en månad av den

tid, som åtgår för styrelsens behandling av ärendena, skulle innebära en

läntebesparing för låntagarna av ca 1,15 miljoner kronor för en årsproduktion.

Det vore därför betydelsefullt, att styrelsen finge erforderliga resurser för sitt

arbete. Styrelsen beräknar, att statliga lån komma att sökas för nästan allt

bostadsbyggande, medan f. n. endast ca 85 % av lägenheterna i flerfamiljshus

bliva statligt belånade. Vid beviljande av subvention i Stockholm, Göteborg

och. ytterligare vissa orter, där tilläggslån hittills icke utgått, ökar mätningsoch

kalkylarbetet. I fråga om lånebyrån uppskattar styrelsen den tillfälliga

ansvällningen av rutinpersonal till 50 % och av utredningspersonal till 25 %

samt ökningen av lönekontot till ca 200 000 kronor för ett helt år. För tekniska

byrån beräknas behovet av förstärkning kunna tillgodoses inom ett belopp

av 15 000 kronor. Beträffande teknisk-ekonomiska utredningsbyrån anför styrelsen.

För utökning redan under innevarande budgetår av personalen med dels

två befattningshavare i lönegrad Ce 31 och Ce 29, som föreslagits i bostadsstyrelsens

petita för nästa budgetår, dels ock kvalificerade tekniker med uppgift

att kontinuerligt som resande konsulenter besöka arbetsplatser och myndigheter

i landets olika delar erfordras vass medelsförstärkning. Utgiften för

avlönande av tekniker med sistnämnda arbetsuppgifter kan uppskattas till

35 000 kronor för år räknat. Härjämte föreligger för nämnda byrås del behov

av medel till speciella konsultationer och kortsiktiga expertutredningar,

som fordra sådan kompetens, som ej finns representerad inom verket, beräknat

till 10 000 kronor för innevarande budgetår, samt en viss utgiftsökning av ca

5 000 kronor för inköp av instrument och utrustning.

För länsbostadsnämndernas del anses någon utökning av personalen icke

nödvändig, om styrelsen utvidgar den hittillsvarande metoden med tillfällig

förstärkning från styrelsen.

För innevarande budgetår erfordras riksdagens medgivande att inrätta

nämnda två extra ordinarie befattningar i Ce 31 och Ce 29. Med hänsyn till

svårigheterna att nu förutse, vid vilken tidpunkt behovet att förstärka personalen

i övrigt skall uppkomma, ifrågasätter styrelsen, om icke den medelsanvisning,

som kommer att erfordras, kan uppskjutas till en senare tidpunkt

under vårriksdagen 1952, då beloppet säkrare kan beräknas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

49

Departementschefen.

Såsom bostadsstyrelsen i sitt yttrande över bostadsutredningens promemoria

framhållit, måste beräkningar av bostadsanslagen bli osäkra bl. a. på

grund av ovisshet om den omfattning, i vilken statliga lån komma att sökas

till följd av ändringar i lånevillkoren, och den utsträckning, i vilken övergångsbestämmelser

komma att inverka på medelsbehovet.

Bostadsstyrelsen har föreslagit, att till lånefonden för bostadsbyggande

å tilläggsstat för budgetåret 1951/52 bör anvisas ett anslag å 45 000 000 kro

nor. Storleken av ifrågavarande medelsbehov blir beroende av bl. a. med

kreditmarknadsläget sammanhängande förhållanden. Behovet av fördjupning

av lån samt av förskott å lån bestäms sålunda av den allmänna tillgången på

bostadskrediter. Säkra hållpunkter för en bedömning av kreditmarknadens

utveckling torde icke kunna erhållas. Det torde därför icke vara möjligt att

nu säkert avgöra, om det för innevarande budgetår anvisade anslaget å

265 000 000 kronor kommer att visa sig vara otillräckligt. Jag kan fördenskull

icke f. n. tillstyrka ytterligare medelsanvisning för budgetåret 1951/52.

Den preliminära långivningen är maximerad, för innevarande budgetår till

370 000 000 kronor. De av mig förordade jämkningarna i lånevillkoren torde

icke ge anledning till ändring av ifrågavarande maximigräns.

I fråga om anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

har bostadsutredningen beräknat, att för innevarande budgetår skulle er

fordras ett ytterligare anslag å 52 000 000 kronor. Jag kan godtaga denna

beräkning, men anser att med hänsyn till osäkerheten i beräkningen beloppet

bör avrundas. För ifrågavarande ändamål bör sålunda å tilläggsstat för budgetåret

1951/52 upptagas ett belopp av 50 000 000 kronor. Den preliminära

långivningen är maximerad, för innevarande budgetår till 34 000 000 kronor.

Ett godtagande av mina förslag beträffande nya grunder för tilläggslån skulle

medföra att långivningen komme att avsevärt utvidgas. Det är emellertid

icke möjligt att för innevarande budgetår säkert bedöma storleken av denna

utvidgning. Jag uppskattar emellertid ökningen till d runt tal 100 000 000

kronor och föreslår fördenskull, att för innevarande budgetår preliminära beslut

om tilläggslån skola få meddelas intill ett belopp av (34 000 000 -!

100 000 000) 134 000 000 kronor.

Vad slutligen angår bostadsstyrelsens avlöningsanslag har styrelsen ansett,

att ett genomförande av bostadsutredningens förslag skulle medföra

behov av förstärkning av personalorganisationen. Styrelsen har hemställt, att

två befattningar i Ce 31 och Ce 29 skola inrättas redan innevarande budgetår.

Däremot har styrelsen ännu icke närmare angivit storleken av den förstärk

ning av avlöningsanslaget, som kan erfordras under detta budgetår. Såsom

jag förut framhållit, är det angeläget, a/tt det statliga stödet göres lika för

alla, bl. a. för att undvika alltför omfattande administrativa bestyr. Det torde

emellertid icke kunna undvikas, att handläggningen av låneärenden, som avse

4—1628 »i Bihan g till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 217.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

hus uppförda under den period, under vilken kostnaderna hittills stigit, kom

mer att bli förhållandevis arbetskrävande. Vidare kan antagas, att antalet

låneärenden kommer att öka. En viss förstärkning av bostadsstyrelsens personalorganisation

synes därför påkallad. Jag anser sålunda, att styrelsen bör

äga möjlighet att i viss omfattning anställa tillfällig personal. Medgivande bör

därför lämnas styrelsen att överskrida avlöningsposten till övrig icke-ordinarie

personal med högst 50 000 kronor. Därest styrelsen avser att anställa

personal, till vilken avlöning skall bestridas från arvodesposten, bör nyssnämnda

belopp reduceras i motsvarande mån. Styrelsens förslag beträffande

förenämnda extra ordinarie befattningar torde få övervägas i samband med

prövning av styrelsens personalorganisation under nästa budgetår.

HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika sammanhang anfört, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden

från och med den 1 januari 1952 av grunderna för den statliga

låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;
II.

medgiva, att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut angående

lån, som skola utgå från anslaget till tilläggslån till viss

bostadsbyggnadsverksamhet, må meddelas intill ett belopp av

134 000 000 kronor;

III. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 å

kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd till Tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet anvisa ett investeringsanslag

av 50 000 000 kronor;

IV. medgiva, att den i avlöningsstaten för bostadsstyrelsen

upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal må för budgetåret 1951/52 överskridas med högst

50 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

51

INNEHÅLLSFÖKTECKNING.

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................................... 1

Av bostadsutredningen redovisade undersökningar.

Byggnadskostnadernas utveckling sedan början av år 1950 ................ 3

Byggnadskostnadsstegringens och kreditåtstramningens inverkan på bostads
byggandet

.................................................................. ®

Hyror och årskostnader för egnahem........................................ 7

Bostadskostnader och inkomster.............................................. 10

Utredningens förslag.

Allmän motivering........

Stödets form ..............

Tilläggslån ................

Egnahemslån ..............

Kreditpolitiska åtgärder ..

Reservationer..................

14

16

17

20

21

22

Yttrandena.

Behovet av provisoriska åtgärder

Stödets form ......................

Stödets omfattning m. m........

Kreditpolitiska åtgärder ..........

Departementschefen ...................

Medelsbehovet.

Utredningens förslag.............

Yttrandena.......................

Departementschefen .............

23

31

31

36

38

45

47

49

Hemställan

50

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag d tilläggsstat I för budgetåret 1951/52 till främjande av bostadsförsörjningen a1 i texten
  2. SU 1951:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tillåggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/ 52 till avskrivning av nya kapitalinves s. 1 i texten
  3. SU 1951:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat Iför budgetåret 195U52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i s. 1 i texten