Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om investeringskonto för skog, m. m

1951-10-12 · 64 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 64 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:225, Med förslag till lag om investeringskonto för skog, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

investeringskonto för skog, m. m.; given Stockholms

slott den 26 oktober 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om investeringskonto för skog; samt

2) förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att undandraga en del av de ökade skogsvinsterna från omedelbar

disposition föreslås i propositionen, att idkare av skogsbruk skall insätta viss

procent av intäktsökningen från skogen å särskilt för honom upplagt spärrat

konto i riksbanken (investeringskonto för skog). Genom att insättaren föreslås

skola erhålla uppskov med inkomsttaxeringen till det år då uttag

från kontot sker, kommer anordningen att i beskattningsavseende medföra

en utjämning av skogsinkomsterna.

Enligt de föreslagna bestämmelserna skall insättning göras med 25 procent

av köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol samt 12 procent

av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse,

med undantag av kolved. Idkare av skogsbruk, som så önskar, skall

äga göra frivillig insättning med ytterligare 15 respektive 8 procent.

Inbetalade medel skola i princip innestå spärrade fem år. Redan efter två

år skall dock insättare vara berättigad göra uttag i den mån han med intyg

från skogsvårdsstyrelse visar att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten.

Uttagen per år föreslås i detta fall icke få överstiga en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet. Efter utgången av femårsperioden skall insättaren

äga fritt disponera över insatta medel.

Enligt förslaget skall ränta icke beräknas under de två första åren. Därefter

skall insättaren tillgodoföras ränta efter två och en halv procent.

Lagstiftningen föreslås skola gälla från och med den 1 januari 1952 och

äga giltighet under två år.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 225.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj.ts proposition nr 225.

Förslag

till

Lag

om investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk (idkare av skogsbruk) skall för beskattningsår,

för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år

1953 eller 1954, på särskilt för honom upplagt spärrat konto i riksbanken

(investeringskonto) insätta ett belopp, motsvarande summan av

a) tjugufem procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen

för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tolv procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol, samt

c) tolv procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag av kolved.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten

av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

Belopp, som skall insättas å investeringskonto, avrundas nedåt till jämna

hundratal kronor.

Idkare av skogsbruk som år 1953 har att avgiva självdeklaration för räkenskapsår

omfattande tid före den 1 januari 1952 är, såvitt avser intäkt

av skogsbruk hänförlig till nämnda tid, fritagen från skyldighet att verkställa

insättning å investeringskonto. Idkare av skogsbruk som år 1955 eller

år 1956 har att avgiva självdeklaration för räkenskapsår omfattande tid

före den 1 januari 1954 är underkastad skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto, såvitt avser intäkt av skogsbruk hänförlig till sist sagda

tid.

2 §.

1 mom. Uppgår beträffande viss förvärvskälla summan av köpeskilling,

som avses i 1 § första stycket a), och hälften av köpeskilling, som avses i 1 §

första stycket b), samt hälften av saluvärde, som avses i 1 § första stycket c),

icke till högre belopp än 3 000 kronor, är idkare av skogsbruk såvitt avser

intäkt från denna förvärvskälla fritagen från skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto.

Överstiger nyssnämnda summa 3 000 kronor men icke 3 900 kronor, skall

insättas allenast det belopp, avrundat nedåt till jämna hundratal kronor,

varmed summan överstiger 3 000 kronor.

2 mom. Den som jämlikt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt är

frikallad från skattskyldighet enligt nämnda förordning för inkomst av

jordbruksfastighet är fritagen från skyldighet, varom i denna lag stadgas.

3 §’

Idkare av skogsbruk äger för tid som i 1 § sägs verkställa frivillig insättning

å investeringskonto. För ett och samma beskattningsår må dock det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3

sammanlagda beloppet av obligatoriska och frivilliga insättningar beträffande

viss förvärvskälla icke överstiga summan av

a) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tjugu procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter samt

c) tjugu procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

Vad i 1 § andra och tredje styckena, 4—11 samt 14—16 §§ finnes stadgat

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å frivillig insättning.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, som skall insättas å investeringskonto,

skall idkare av skogsbruk vid självdeklaration foga utredning enligt

av Konungen fastställt formulär, därest hans från viss förvärvskälla härrörande

intäkt, avseende köpeskilling för skog vid upplåtelse av avverkningsrätt

och köpeskilling för avyttrade skogsprodukter samt saluvärde av

skogsprodukter uttagna för förädling i egen rörelse, överstigit 3 000 kronor.

Har idkare av skogsbruk haft skogsintäkt från viss förvärvskälla allenast genom

avyttring av skogsprodukter eller uttag av sådana för förädling i egen

rörelse, föreligger dock skyldighet att avgiva utredning som nyss sagts endast

där intäkten överstigit 6 000 kronor.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs, förebringas

särskilt för varje förvärvskälla.

5 §.

Medel, vilka idkare av skogsbruk på grundval av utredning som i 4 § sägs

är skyldig insätta å investeringskonto, skola vara inbetalade till riksbanken

senast den dag han jämlikt bestämmelserna i 36 § taxeringsförordningen

har att avlämna självdeklaration, upptagande sådan intäkt av skogsbruk

som i denna lag avses.

6 §•

Om rätt att erhålla uppskov med inkomsttaxering för belopp, som insatts

eller skall insättas å investeringskonto, ävensom angående skyldighet att till

länsstyrelsen lämna underrättelse om meddelat uppskov är stadgat i förordningen

om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

7 §•

Inbetalade medel må, där ej nedan annorlunda stadgas, icke av riksbanken

utbetalas förrän fem år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas.

Efter utgången av nämnda tidsperiod äger insättaren att efter uppsägning

hos riksbanken återfå innestående belopp i dess helhet eller de! av detsamma,

dock att deluttag ej må understiga en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet.

Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas, skall riksbanken återbetala kvarstående medel.

8 §•

Efter ingången av andra året efter det år inbetalning enligt 5 § senast skolat

ske äger insättare utbekomma medel från investeringskonto, i den mån

han med intyg av skogsvårdsstyrclse visar, att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten,

som utförts efter förstnämnda tidpunkt. Uttag som nu sagts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

må dock icke avse högre belopp för år än en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet. Det ankommer på länsstyrelsen att förordna om utbetalning

av beloppet.

9 §•

Konungen äger, om ändrade konjunkturförhållanden föranleda därtill,

förordna att å investeringskonto innestående medel helt eller delvis skola

återbetalas före utgången av den i 7 § första stycket angivna femårsperioden.

Under den i första stycket angivna förutsättningen må Konungen jämväl

förordna att för viss tid skyldighet att göra insättning å investeringskonto

icke skall föreligga.

Såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga för den, som är skyldig

insätta medel å investeringskonto eller verkställt sådan insättning, eller om

eljest särskilda förhållanden därtill föranleda, äger länsstyrelsen efter framställning

medgiva befrielse från insättningsskyldighet ävensom förordna att

insatta medel helt eller delvis skola återbetalas.

10 §.

Å inbetalade medel gottgöres icke ränta för tiden före ingången av andra

året efter det år inbetalning enligt 5 § senast skolat ske. För tiden därefter

skall insättaren tillgodoföras ränta efter två och en halv procent för år å det

belopp, som innestår å kontot vid utgången av varje kalenderår.

Ränta må icke lyftas före utgången av den i 7 § första stycket angivna

femårsperioden, dock att förordnande enligt 9 § om återbetalning av innestående

medel må avse jämväl upplupen ränta.

11 §•

Har någon å investeringskonto inbetalat lägre eller högre belopp än det

för vilket uppskov med inkomsttaxering erhållits, skall länsstyrelsen förordna

om inbetalning av resterande belopp eller återbetalning av överskjutande

belopp. Har länsstyrelsen förordnat om inbetalning av resterande belopp,

skall länsstyrelsen tillika meddela erforderliga föreskrifter rörande

tiden för insättningen.

Förordnande, som i första stycket sägs, skall meddelas snarast möjligt

och utan avvaktan på att inkomsttaxeringen vinner laga kraft. Har insättare

anfört besvär över inkomsttaxeringen med yrkande att erhålla uppskov

med taxering för högre belopp än som medgivits, skall dock förordnande

om återbetalning icke meddelas förrän ärendet slutligen prövats.

12 §.

Har någon försummat att insätta medel å investeringskonto inom tid, som

angives i 5 § eller som föreskrivits enligt 11 §, skall den försumlige till statsverket

gälda särskild avgift, motsvarande åtta procent för år å det felande

beloppet från den dag det senast bort insättas tills insättningen sker, där

länsstyrelsen icke prövar skäligt att helt eller delvis befria honom från

nämnda avgift.

Sedan avgift påförts, skall indrivning av avgiften ske i den ordning som

om indrivning av resterande skatt är stadgad, dock skall restavgift icke erläggas.

13 §.

Vid försummelse att avlämna utredning enligt 4 § eller att verkställa inbetalning

av medel å investeringskonto äger länsstyrelsen förelägga den försumlige

vite.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

5

14 §.

Har före utgången av den i 7 § första stycket angivna femårsperioden avtal

träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse, pantsättning eller

annan rätt till insatta medel, vare avtalet eller den eljest gjorda utfästelsen

ej gällande.

15 §.

Åtgärd av riksbanken enligt denna lag ankommer på bankens huvudkontor

i Stockholm såvitt avser idkare av skogsbruk som skall taxeras till statlig

inkomstskatt i Stockholms stad eller län samt i övrigt på bankens avdelningskontor

i residensstaden i det län, där vederbörandes hemortskommun

är belägen.

16 §.

Åtgärd, som länsstyrelse jämlikt 8, 9, 11, 12 eller 13 § har att företaga, ankommer

på länsstyrelsen i det län, där den insättningsskyldige skall taxeras

till statlig inkomstskatt.

17 §.

Den som underlåter att avlämna utredning enligt 4 § eller i sådan utredning

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att

leda till frihet från insättning på investeringskonto eller till för låg sådan

insättning, straffes med dagsböter.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

Skyldighet att verkställa insättning enligt denna lag föreligger icke beträffande

köpeskilling för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

eller för avyttrade skogsprodukter, där skriftligt avtal om avyttringen

träffats före den 1 januari 1951.

Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som är pliktig verkställa insättning å särskilt konto i riksbanken

jämlikt lagen om investeringskonto för skog, skall erhålla uppskov

med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för belopp, som enligt

nämnda lag skall insättas å investeringskonto.

Uppskov som nyss sagts skall även erhållas för belopp, som jämlikt 3 §

ovannämnda lag frivilligt insatts å investeringskonto.

2 §•

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från det särskilda

kontot hos riksbanken sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta

å kontot.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Har skattskyldig verkställt insättning avseende flera förvärvskällor, skall

varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika förvärvskällorna

i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett, fördelats å

dessa, dock att skattskyldig som nedlagt kostnader för skogsvård å fastighet

i viss förvärvskälla äger att som intäkt från denna förvärvskälla upptaga

uttaget belopp motsvarande de nedlagda kostnaderna. Som intäkt i viss

förvärvskälla må dock sammanlagt icke upptagas större belopp än det som

ursprungligen insatts för förvärvskällan.

3 §.

Rörande skyldighet att vid självdeklaration foga utredning till ledning för

bestämmandet av det belopp, som skall insättas å investeringskonto, är stadgat

i 4 § ovannämnda lag.

Beskattningsnämnd har att fastställa det belopp för vilket skattskyldig

skall erhålla uppskov med taxering. Har skattskyldig underlåtit avgiva utredning,

som i första stycket avses, skall beskattningsnämnd med ledning

av den skattskyldiges självdeklaration eller eljest tillgängliga uppgifter fastställa

det belopp för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov med taxering.

4 §.

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta särskild förteckning

enligt fastställt formulär å idkare av skogsbruk, vilka äro skyldiga att

insätta medel å investeringskonto eller utan att sådan skyldighet förelegat

gjort frivillig insättning å dylikt konto. I förteckningen skola för envar

skattskyldig anmärkas dels belopp för vilka uppskov med taxering medgivits

dels ock storleken av å investeringskonto inbetalade belopp.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 § 1

inom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

5 §.

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, skall taxeringsintendenten utan dröjsmål lämna länsstyrelsen

meddelande om ändringen.

6 §.

Har länsstyrelsen jämlikt 9 § ovannämnda lag medgivit skattskyldig befrielse

från skyldighet att insätta medel å investeringskonto, åligger det

vederbörande taxeringsintendent, där den skattskyldige erhållit uppskov

med taxering för det belopp, som skolat insättas å investeringskonto, att

anföra besvär över taxeringen med yrkande om därav föranledd ändring

i denna. Besvären skola anföras i den ordning, som i 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

sägs med iakttagande av att besvärstiden skall räknas

från den dag, då länsstyrelsens beslut om befrielse meddelades.

7 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras fÖT

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1952 års taxering eller beträffande eftertaxering

för samma år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 oktober

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjalmar Nilson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om införande av bestämmelser

om skyldighet att insätta medel å inve stering skonto för skog

och rätt att njuta uppskov med taxering för dylika insättningar samt anför

därvid följande.

Inledning.

I syfte att motverka en inflationistisk utveckling i vårt land och för att

i görligaste mån söka undgå de ofördelaktiga verkningarna på hemmamarknaden

av de starkt stegrade exportpriserna på skogsindustriens produkter

träffades på hösten förra året avtal med de stora branschorganisationerna

inom skogsnäringen om en frivillig inleverans till riksgäldskontoret av viss

del av deras exportinkomster under år 1951. Parallellt härmed förordnade

Kungl. Maj :t, med stöd av riksdagens bemyndigande, om uttagande av särskilda

prisutjämningsavgifter från företag som ej anslutit sig till avtalen.

De vidtagna steriliseringsåtgärderna begränsades till skogsindustrierna och

ha icke berört skogsägarna i annan mån än då fråga varit om export av

pappersved.

I samband med att förhandlingar ånyo upptagits med branschorganisationerna

i avsikt att för år 1952 få till stånd en fortsatt överenskommelse

om sterilisering, har det ansetts angeläget att undersöka möjligheterna att

utsträcka steriliseringen till att avse jämväl viss del av den intäktsökning,

som tillföres skogsägarna genom de stegrade skogspriserna. Genom att vid

inkomsttaxeringen medgiva avdrag för den del av skogsinkomsten, som avsatts

för sterilisering, skulle det öppnas möjlighet att tillmötesgå de önskemål

om skattefria fondavsättningar, som i skilda sammanhang framförts

från skogsägarnas sida.

Utredning angående dessa frågor har på mitt uppdrag verkställts inom

finansdepartementet av taxeringsintendenten E. Johansson. Till fullföljande

av uppdraget har utredningsmannen överlämnat en promemoria angående

införande av bestämmelser om skyldighet att insätta medel å investerings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

konto för skog samt rätt att njuta uppskov med taxering för dylika insättningar.

Över ifrågavarande promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av

statskontoret, kammarrätten, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen

(med överlämnande av yttranden från skogsvårdsstyrelserna), riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägaretörbund, Sveriges industriförbund, Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska inlandssågverkens förening, Södra Sveriges

trävaruexportförening, Sveriges sågverksägares riksförbund och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Därjämte ha skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Smålands

och Blekinge handelskammare samt Sveriges häradsallmänningsförbund

ävensom från ett antal enskilda personer.

Tidigare förslag och diskussion om fondavsättningar

för skogsbruket.

I betänkande avgivet av sakkunniga för översyn av lagstiftningen om investeringsfonder

(SOU 1945:49) berördes även frågan om inrättande av

investeringsfonder för skogsbruket. De sakkunniga stannade emellertid för

att icke föreslå särskilda investeringsfonder för skogsvårdande åtgärder.

Som skäl härför framhöllo de sakkunniga, att statsmakterna ur såväl skogsvårdssynpunkt

som i viss utsträckning även ur konjunktursynpunkt ansett

det lämpligast att stödja skogsbruket genom statsbidrag, varför man, om

statsbidragen icke avvecklades, måste tillse att de olika bidragsformerna,

rena statsbidrag och bidrag genom skattefri avsättning så utformades, att

lämpligt avvägt, rättvisande resultat erhölles av båda stödlinjerna sammantagna.

En dylik avvägning ansågo de sakkunniga emellertid ligga utanför

deras uppdrag.

Flera av remissinstanserna uttalade sig kritiskt i anledning av de sakkunnigas

negativa inställning till frågan om inrättande av investeringsfonder

för skogsbruket. Bl. a. framhöll flertalet skogsvårdsstyrelser betydelsen

av att möjlighet bereddes skogsägarna att få avdrag för kostnaderna för

skogsvårdande åtgärder, vilka kostnader i allmänhet måste bestridas under

andra år än de, då inkomsterna av avverkningarna influtit. Genom inrättande

av investeringsfonder för skogsbruket kunde skogsägarna begagna sig

av en högkonjunktur för virkets försäljning och göra skogsvårdsåtgärder

vid annat tillfälle.

I proposition nr 86/1947 med förslag till förordning om investeringsfonder

framhöll departementschefen, att frågan om inrättande av investeringsfonder

för skogsbruket i viss mån vore beroende av frågan om införande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

av bokföringsskyldighet för jordbrukare. Då eventuella bestämmelser om

avsättning till investeringsfond för skogsbruket för att få någon betydelse

även måste avse fysiska personer d. v. s. skattskyldiga, som vore underkastade

progressiv beskattning, ansågs även nödvändigt att utforma bestämmelserna

på ett sätt som avveke från de bestämmelser som gällde för övriga

investeringsfonder avseende enbart juridiska personer. Med hänsyn härtill

och då en lagstiftning angående investeringsfonder för skogsbruket icke borde

genomföras utan att en utredning först verkställdes angående en samordning

av en dylik lagstiftning med bestämmelserna om statsbidrag till

skogsvårdandc arbeten ansåg sig departementschefen icke böra framlägga

förslag till lagstiftning för skogsbruket.

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 26 i anledning av förenämnda

proposition gav 1947 års bevillningsutskott uttryck åt den uppfattningen,

att en lösning av frågan om skattefria fondavsättningar för skogsbruket

möjligen kunde tänkas oberoende av om lagstiftning angående bokföring

komme till stånd eller ej, under förutsättning att skogsägare deponerade

viss del av skogsbrukets inkomster hos vederbörande skogsvårdsstyrelse för

framtida användning till skogsvårdande åtgärder.

Frågan om skattefria fondavsättningar för skogsbruket har därefter behandlats

i ett flertal framställningar till Kungl. Maj :t. Sålunda har föreningen

Sveriges skogsvårds styrelser i skrivelse den 17 oktober 1947 hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte upptaga denna fråga till förnyad prövning.

Föreningen anser, att som villkor för fondavsättning bör uppställas upprättande

av skogsvårdsplan samt att fondavsättning bestämmes med utgångspunkt

från däri redovisat belopp å beräknade kostnader för skogsvårdande

åtgärder.

Vidare har skogsstyrelsen den 9 januari 1948 till Kungl. Maj:t överlämnat

en inom styrelsen utarbetad promemoria angående investeringsfonder

för skogsvårdsarbeten. I promemorian anknyter skogsstyrelsen till bevillningsutskottets

ovannämnda uttalande och understryker ärendets betydelse

både som en konjunkturpolitisk fråga och som en angelägenhet av största

vikt för skogsnäringen. Under eu högkonjunktur funnes i allmänhet penningmedel

för skogsvårdsarbeten men arbetskraften vore otillräcklig. Under

lågkonjunktur däremot, då inkomsterna från skogen sinade, saknades ofta

penningmedel. Sådana arbeten, som på kort sikt uteslutande ådroge företagarna

utgifter, bleve då ställda i efterhand för förvärvsarbeten av annan

art. Med hänsyn härtill vore det ur skogsvårdens synpunkt önskvärt, att en

del av de goda årens inkomster reserverades för ianspråktagande under

mindre gynnsamma konjunkturer. Detta gällde särskilt de 224 000 brukningsdelar,

vilkas skogsmarksinnehav uppginge till mindre än 50 har per

enhet. Ur det allmännas synpunkt skulle en dylik fondering dels utjämna arbetstillfällena,

dels skapa förutsättningar för sysselsättande av speciellt de

yrkeskunniga mindre skogsägarna och deras gårdsfolk inom det område, där

denna arbetarekategori hade alldeles särskild förankring. För större skogsägare,

vilka vore beroende av lejd arbetskraft, skulle fonderingsrätten stabilisera

driftsekonomien, vilket indirekt komme även arbetarna till godo i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

form av jämnare sysselsättning och tryggare arbetsförhållanden. För bönderna,

som representerade huvudparten av landets samtliga skogsägare,

skulle förefintligheten av sparade kapitaltillgångar innebära, att de, med

avstående från en del annat förvärvsarbete finge »råd» att utföra eljest

underlåtna skogsvårdsåtgärder på den egna fastigheten under en lågkonjunktur.

Under åberopande av nu anförda skäl har skogsstyrelsen i promemorian

föreslagit att skogsägare skulle få verkställa skattefria fondavsättningar

avseende inkomst av skogsbruk beräknade i förhållande till skogsinnehavens

storlek på sätt närmare framgår av till promemorian fogad tablå. För att

erhålla rätt till skattefri fondavsättning förutsattes skogsvårdsstyrelse skola

pröva behovet av skogsvårdsåtgärder.

Ett system med insättning av skogsinkomster på riksbankskonto samt uppskov

med taxeringen till den framtida tidpunkt, då pengarna uttogos från

kontot, har tidigare tillämpats i två speciella fall. Här åsyftas förordningen

den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående taxering

för under år 1943 stormfälld skog samt förordningen den 29 juni 1945 (nr

483) med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under

år 1945 avyttrad brännved eller massaved m. m. Genom denna lagstiftning

erhöllo de skattskyldiga möjlighet att på flera år fördela skogsinkomster,

som eljest skulle tagits till beskattning under ett år. Anordningen syftade

sålunda till att mildra verkningarna av skatteskalans progressivitet.

Slutligen må här omnämnas de överenskommelser, som träffades under

hösten 1950 mellan statens handels- och industrikommission för Kungl.

Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen, Svenska

pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen,

å andra sidan, om att vid export av vissa skogsindustriprodukter

avgifter skulle inbetalas till av skogsindustrierna bildade stiftelser

(fonder). Åtgärderna syftade bland annat till att bidraga till en prisstabilisering

på hemmamarknaden och sterilisera en del av exportvinsterna. Fondmedlen

skola framdeles (huvudparten med början år 1958) utbetalas till

industrierna och till vissa för sociala, skogsvårdande och tekniskt-vetenskapliga

ändamal bildade stiftelser. En närmare redogörelse för ifrågavarande

överenskommelser har lämnats i proposition nr 167 till innevarande

års riksdag.

I avtalen förutsattes att ifrågavarande avgifter skulle få av företagen avdragas

vid taxering för det år de erlades, att avgifterna icke skulle beskattas

hos vare sig vederbörande fondstiftelse eller övriga stiftelser samt att

beskattning hos företagen av återbetalade fondmedel såsom inkomst av rörelse

finge ske först vid utbetalning enligt avtalen. Den reglering av beskattningsfrågorna,

som förutsattes i avtalen, godkändes av riksdagen och bestämmelser

härom ha meddelats i förordningen den 30 mars 1951 (nr 148)

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser,

m. in.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

11

Promemorian.

I promemorian konstateras till en början att ett system med investeringsfonder

för skogsbruket icke lämpligen kunde upptagas till bedömande förrän

lagstiftningen om taxering av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder blivit genomförd. Därefter erinras om att man i

diskussionen om dessa problem pekat på möjligheten att införa bestämmelser

av innebörd, att i bank deponerad del av skogsinkomsterna skulle få avdragas

vid taxeringen för det år inbetalning skedde samt att beskattningen

skulle uppskjutas till den tidpunkt, då pengarna utbetalades.

I promemorian framhålles att ett uppskovsförfarande av angivet slag för

skogsägaren medförde betydande fördelar. Härigenom öppnades möjlighet

till fördelning av skogsbruksinkomsten på flera år varigenom, såvitt gällde

fysiska personer, progressiviteten nedsattes. Genom uppskovsförfarandet

bleve det vidare möjligt för den skattskyldige att redovisa skogsinkomsten

ett senare år, då han utfört avdragsgilla skogsvårdsarbeten. I detta fall bleve

det en definitiv skattebefrielse. Den nuvarande högkonjunkturen beträffande

skogspriserna skulle sålunda vid ett uppskovsförfarande fa nyttiggöras framdeles

vid en tidpunkt, då man kanske ur arbetskraftssynpunkt hade bättre

förutsättningar än nu för skogsvårdande arbeten.

Ur samhällsekonomisk synpunkt skulle ett undandragande från marknaden

genom insättning å riksbankskonto av viss del av skogsinkomsterna

i dagens läge med starkt stegrade inkomster på skogen få betydelse som ett

led i de allmänna stabiliseringssträvandena och utgöra ett komplement till

de åtgärder, som redan vidtagits i syfte att sterilisera viss del av exportvinsterna

inom skogsnäringen. Härom anföres i promemorian följande:

I proposition till riksdagen den 9 mars 1951 (nr 167) med begäran om

fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift vid export framhölls,

att den starka prisstegringen på världsmarknaden i fråga om skogsprodukter

ökade riskerna för en inflationistisk utveckling i vårt land. 1 ill motverkande

härav hade det befunnits önskvärt att söka sterilisera viss del av de

stigande exportinkomsterna. Förhandlingar hade sålunda upptagits under

hösten 1950 mellan statsmakterna och de större branschföreningarna inom

skogsindustrien i syfte att undersöka möjligheterna till en samverkan från

dessas sida till en sterilisering av en viss del av exportvinsterna. Sedan principiell

enighet nåtts mellan parterna, uppdrog Kungl. Maj :t åt statens handels-

och industrikommission att träffa avtal med branschföreningarna om

fondering av konjunkturutjämningsavgifter i samband med exporten av

vissa skogsindustriella produkter under 1951. Kungörelse om prisutjämningsavgift

å vissa trävaror, pappersmassa av trä, vissa slag av papp och

papper ävensom pappersavfall samt pappersved utfärdades även.

Åtgärderna för sterilisering av en viss del av exportintäkterna berörde

skogsägarna endast i den mån det var fråga om export av pappersved. Steriliseringen

av en viss del av skogsindustriernas exportintäkter hade emellertid

icke någon motsvarighet i fråga om de kraftigt ökade intäkter, som tillföllo

skogsägarna i form av stegrade skogspriser. Rotpriserna under 1950/51

ha uppskattats ligga 75—100 procent högre än under det närmast föregå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ende avverkningsåret 1949/50. Från skogsägarnas sida har emellertid såsom

tidigare nämnts i skilda sammanhang, senast hösten 1950 i anslutning till

de då pågående förhandlingarna mellan statsmakterna och skogsindustrien,

hos Kungl. Maj :t hemställts, åt t skogsägarna måtte beredas möjlighet att i

skogsvårdande syfte upplägga särskilda investeringsfonder. Fondmedlen borde

vara skattefria eller också skulle beskattningen ske i samband med uttagning

ur fonderna.

Sedan föregående höst ha skogsindustriens exportpriser undergått eu betydande

stegring, vida större än man vid tidpunkten för de då pågående förhandlingarna

mellan statsmakterna och skogsindustrien ansåg ligga inom

möjligheternas gräns. Den effekt, som myndigheterna eftersträvat genom

fjolårets överenskommelse om viss sterilisering av exportvinsten, har under

dessa omständigheter endast delvis kunnat uppnås. Förhandlingar ha därför

ånyo inletts med vederbörande branschorganisationer i syfte att för

1952 få till stånd en efter den senaste prisutvecklingen anpassad fortsatt

överenskommelse. I samband därmed har det ansetts angeläget att undersöka

möjligheten att åstadkomma en viss åtstramning även av det betydande

köpkraftstillskott som genom skogsprisernas fortgående stegring tillföres

marknaden. Avverkningsåret 1950/51 har beräknats ge ett ytterligare rotvärde

av omkring 400 miljoner kronor jämfört med avverkningsåret 1949/

50. Skogspriserna ha under 1951 successivt stigit, och såvitt man nu kan

bedöma, kan man för avverkningsåret 1951/52 räkna med ett ytterligare

stegrat rotvärde.

Ur de synpunkter som nu anförts har det synts angeläget att som ett

komplement till överenskommelserna om sterilisering av viss del av skogsindustriens^

exportintäkter och som ett led i de allmänna stabiliseringssträvandena

på det ekonomiska området genomföra en sterilisering av en viss

del av den ökade köpkraft, som genom skogsprisernas stegring tillföres

skogsägarna.

Rörande den huvudsakliga innebörden av det föreslagna spärrkontoförfarandet

lämnas i promemorian följande sammanfattning. Det föreslagna systemet

byggde på den principen att för å riksbankskonto insatta medel skulle

vederbörande erhålla uppskov med inkomsttaxeringen till den framtida tidpunkt

då medlen utbetalades. Insättningarna skulle beräknas i förhållande

till rotvärdet å försåld skog samt avyttrade eller i egen rörelse använda

skogsprodukter. För att uppnå ur penningpolitisk synpunkt erforderlig effekt

hade föreslagits att insättningarna skulle bestämmas till 40 % av rotvärdet.

Vid valet av procentsats hade hänsyn tagits till den starka stegring

av rotpriserna som ägt rum under de båda senaste åren. De insatta medlen

borde icke utom i undantagsfall få uttagas förrän fem år förflutit efter

insättningen. Vid detta tillfälle borde skogsägare kunna utfå medlen utan

att som villkor härför föreskreves, att de skulle användas för skogsvårdande

åtgärder, enär syftet med de föreslagna föreskrifterna angående obligatorisk

insättning å investeringskonto för skog främst vore av penningpolitisk art.

Om skogsägare så önskade, borde han emellertid kunna låta medlen innestå

längre tid och uttaga dem vid det tillfälle han så funne lämpligt exempelvis

under ett år, då han haft kostnader för skogsvårdsarbeten. Då det emellertid

kunde vålla administrativa svårigheter, om medlen komme att innestå

alltför lång tid, borde bestämmelser införas av innebörd att återbetalning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

skulle ske senast tio år efter insättningen. I likhet med vad som gällde beträffande

de avgifter, som skogsindustriföretagen enligt särskilda avtal med

staten hade att erlägga till vissa fonder i konjunkturutjämnande syfte, borde

ränta icke utgå å de medel som insatts å spärrat konto.

Den totala insättningen å spärrkonto kunde med nuvarande avverkningskvantiteter,

priser och omkostnader beräknas komma att uppgå till ca 320

miljoner kronor.

I fortsättningen av promemorian utvecklas hur en dylik lagstiftning närmare

skulle utformas. Beträffande metoden för beräkning av

insättningarna framhålies, att eftersom skogsbruk i regel bedreves

i förening med jordbruk och redovisning i den allmänna självdeklarationen

skedde å gemensam bilaga, kunde ur självdeklarationerna icke utläsas de belopp

till vilka nettointäkterna av skogsbruk belöpte sig. Om nettointäkten

av skogsbruk skulle läggas till grund för beräkning av insättningarna, krävdes

därför viss utredning i varje särskilt fall. Vid de taxeringar till krigskonjunkturskatt

för merinkomst av jordbruk och skogsbruk, som verkställdes

åren 1942—1945, förutsattes, att nettointäkten av skogsbruk fastställdes

och utbröts från övriga i jordbruksbilagan redovisade intäkter. I de fall

specificerad utredning ej kunde lämnas av den skattskyldige tillämpades

därvid schablonmässigt vissa procentsatser avseende beräkning av kostnaderna

för skogsbruket. Dessa procentsatser fastställdes av Kungl. Maj :t

på förslag av centrala krigskonjunkturskattenämnden. Ett dylikt förfaringssätt

syntes i och för sig icke uteslutet att tillämpa i förevarande sammanhang.

En schablonmässig beräkning av insättningarna syntes nämligen icke

böra vara ägnad ingiva betänkligheter, enär avsättningarna skulle återbetalas

sedan viss tid förflutit, varför en allför millimeterbetonad beräkningsgrund

vore onödig. En olägenhet med det nu angivna förfaringssättet skulle

emellertid vara nödvändigheten att tillkalla särskilda skogssakkunniga, vilka

måste företaga relativt omfattande utredning. En viss garanti för likformig

tillämpning kunde dock härigenom vinnas.

I promemorian framhålies vidare, att insättningarna icke lämpligen kunde

beräknas efter enhetlig procentsats i förhållande till i självdeklarationerna

upptagna bruttointäkter av skogsbruk med hänsyn till att de med avverkningen

förenade kostnaderna vore olika stora för olika sortiment och

avsättningslägen. Om cn enhetlig procentsats skulle tillämpas för beräkning

av insättningarna, komme vidare en skogsägare som själv avverkat

virke att få insätta lika stor procentuell andel av erhållen köpeskilling som en

skogsägare som upplåtit avverkningsrätt. Detta vore icke tillfredsställande,

enär den förre skogsägaren i motsats till den senare själv måst bestrida alla

kostnader för avverkningen.

I promemorian förordas att insättningarna beräknas med utgångspunkt

från rotvärdet å försåld skog och försålt eller i egen rörelse använt virke

och anföres härom följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Om sålunda av olika skäl såväl netto- som bruttoinkomsterna av skogsbruk

avvisas^ som lämplig grund för insättningarnas bestämmande, synes

endast återstå att beräkna desamma med utgångspunkt från rotvärdet åförsåld

skog och försålt eller i egen rörelse använt virke. Det må i detta sammanhang

erinras om att beskattningsnämnderna tidigare i annat sammanhang

haft att taga ställning till rotvärdet å avverkat virke nämligen vid taxering

till skogsaccis enligt lagen om skogsaccis, vilken lag upphört att gälla

från utgången av år 1948. Trots att lagen i fråga upphävts hava emellertid

även i fortsättningen enligt föreskrifter i Kungl. Maj :ts skrivelse till länsstyrelserna

den 29 december 1949 angående upprättande av statistik rörande

rundvirkespriser in. in. (jordbruksdepartementet) uppgjorts sådan statistik

angående priser å virke av olika slag samt avverkningskostnader som var

erforderlig vid sagda taxering. Detta material kan givetvis utnyttjas i nu

förevarande sammanhang. Föreskrivas bör dock, att statistiken i fråga färdigställes

i så god tid, att den kan föreligga tillgänglig för allmänheten samtidigt

med de anvisningar rörande årets taxering, som omförmälas i 75 §

taxeringsförordningen.

Ehuru avsättningarna sålunda föreslås skola bestämmas i förhållande till

rotvärdet i likhet med vad fallet var beträffande skogsaccisen, måste emellertid

framhållas, att rotvärdet i nu förevarande sammanhang bör avse i köpeskilling

ingående rotvärde å försålt virke, medan taxeringen till skogsaccis

bestämdes med utgångspunkt från rotvärdet å avverkat virke oavsett

om virket försålts eller icke. Skyldighet att erlägga skogsaccis ålåg vidare

awerkaren, medan skyldighet att verkställa insättning å investeringskonto

för skog bör åligga skogsägaren eller i de fall skog utarrenderats arrendatorn.

— Värde av virke, som använts för skogsägarens egen räkning för reparation,

hushållsbränsle och ny-, till- eller ombyggnad av egen fastighet,

synes icke böra medräknas vid fastställande av insättningens storlek. För

detta virke har ju skogsägaren icke erhållit några penningar, och det synes

icke rimligt, att han skulle behöva tillgripa andra medel för deposition i

riksbanken. Del av köpeskilling för skog, som sålts i samband med marken,

synes heller icke böra behöva insättas å investeringskonto för skog,

eftersom skogsägaren i dessa fall avhänt sig fastigheten och sålunda icke

i framtiden kan utföra skogsvårdande åtgärder. Däremot bör vid bestämmande

av insättningarna medräknas värdet av sådant virke, som skogsägare

förädlat i av honom själv bedriven rörelse.

I promemorian framhålles, att det av praktiska skäl syntes bliva nödvändigt

att fastställa visst minimibelopp till vilket skogsintäkterna

måste hava uppgått å skattskyldigs fastighet i viss kommun för att skyldighet

att göra insättning å spärrat konto skulle inträda. I detta sammanhang

erinras om att minimibelopp funnits angivna i de åren 1943 och 1945

utfärdade förordningarna med bestämmelser angående uppskov i vissa fall

med taxering av skogsinkomster. Sålunda hade enligt förordningen nr 490/

1943 med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under

år 1943 stormfälld skog uppskov med taxeringen för inkomst av dylik skog

kunnat erhållas i de fall bruttointäkten uppgått till lägst 4 000 kronor och insättningen

i riksbanken till lägst 2 000 kronor. Enligt förordningen nr 483/

1945 med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under

år 1945 avyttrad brännved och massaved m. m. hade uppskov kunnat

erhållas, om bruttoinkomsten av dylik skog uppgått till lägst 3 000 kronor

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

och insättningen till lägst 1 500 kronor. Om obligatorisk fondavsättning nu

skulle ske med 40 % av rotvärdet syntes gränsen, då insättning å spärrat

konto skulle ske, böra sättas till 2 000 kronors rotvärde. Därigenom komme

minimiavsättningen att uppgå till 800 kronor. För övriga fall kunde eventuellt

rätt till frivillig insättning införas.

I promemorian har intagits en av jägmästaren F. Silvén i skogsstyrelsen

utförd preliminär beräkning av det antal konton, som skulle kunna tänkas

bliva upplagda, om den föreslagna begränsningen i skyldigheten att göra

insättning å spärrat konto infördes. Som utgångspunkt för beräkningen har

legat det antal brukningsdelar i de olika länen, som ha minst så stor skogsmarksareal,

som i genomsnitt erfordras för att med nuvarande ungefärliga

avverkningskvantiteter, priser och omkostnader lämna ett årligt rotnetto å

2 000 kronor. Resultatet av beräkningen framgår av nedanstående tablå.

Län

Antal bruk- ningsdelar

Län

Antal bruk- ningsdelar

j Stockholms stad och län.......

2 250

Göteborgs o. Bohus län........

750

Uppsala län............

1 100

Älvsborgs > ........

4 250

Södermanlands > ............

1500

Skaraborgs > ........

2 000

Östergötlands > ............

2 850

Värmlands > ........

7 300

Jönköpings > ............

5 300

Örebro » ........

2150

Kronobergs > ............

3 800

Västmanlands > ........

1900

Kalmar > ............

5 250

Kopparbergs > ........

7 450

820

5 000

Blekinge > ............

1 500

Västernorrlands > ........

4 300

1 950

Jämtlands > ........

4 200

330

Västerbottens > ........

6 150

Hallands > ............

1 500

Norrbottens > ........

Summa

4 300

77 900

Vid bedömande av siffrorna måste — understrykes i promemorian — beaktas

att fördelningen av skogsuttagen o. dyl. högst avsevärt kunde inverka

på antalet av dem, som under något av de närmaste åren finge ett rotnetto

vid skogsavverkning, som överstege 2 000 kronor.

I promemorian föreslås ytterligare den begränsningen i skyldigheten att

insätta medel å spärrat konto att insättningen icke finge överstiga nettointäkten

av den förvärvskälla, vari skogsintäkten inginge som en integrerande

del. Belopp motsvarande insättningen å spärrat konto komme sålunda

alltid att hava utnyttjats som avdrag vid inkomsttaxeringen. Hänsyn till huruvida

det s. k. procentavdraget utnyttjats vid taxeringen enligt kommunalskattelagen

syntes däremot icke kunna tagas.

Rörande den uppgiftsskyldighet som vore erforderlig för att insättning

å spärrat konto skulle kunna beräknas anföres i promemorian, att

såvitt gällde köpeskilling för upplåten avverkningsrätt syntes särskild utredning

angående rolvärdet icke behöva lämnas, eftersom i dessa fall den

erhållna köpeskillingen motsvarade den försålda skogens rotvärde. Insätt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 225

ningarna i riksbanken kunde sålunda i de fall avverkningsrätt upplåtits beräknas

direkt med utgångspunkt från köpeskillingen. I fråga om försålt

eller i egen rörelse förädlat virke krävdes däremot utredning i varje särskilt

fall. Föreskrivas borde därför att dylik utredning gjordes å särskild bilaga

å fastställt formulär, vilken bilaga borde fogas till självdeklarationen. Å bilagan

borde uppgivas hur mycket av influten köpeskilling, eller av värdet av

i egen rörelse förädlat virke, som belöpte å varje sortiment, den kvantitet

virke som inginge i varje sortiment samt kostnaderna i samnand med avverkningen.

Om skogsägare ej kunde lämna utredning angående kostnaderna,

borde dessa bestämmas med ledning av ovan omförmälda anvisningar.

Kostnader, vilka icke direkt sammanhängde med avverkningens storlek, såsom

kostnader för skogens förvaltning, bevakning in. in. syntes i likhet med

vad som tillämpats vid taxeringen till skogsaccis icke böra avräknas vid bestämmande

av rotvärdet. Skyldighet att avgiva sådan bilaga skulle åligga

varje idkare av skogsbruk, som under beskattningsåret haft bruttointäkt

av skogsbruk avseende upplåtna avverkningsrätter och försålt eller i egen

rörelse förädlat virke å fastighet i viss kommun uppgående till eller överstigande

2 000 kronor. I de fall idkare av skogsbruk haft bruttointäkt av

skogsbruk av omförmält slag i flera kommuner uppgående till eller överstigande

i envar kommun 2 000 kronor borde en bilaga uppgöras för varje

kommun och biläggas den allmänna självdeklarationen. Dessutom borde

bilaga fogas till den särskilda självdeklaration, som avgåves till kommun,

där fastigheten vore belägen.

Beträffande inbetalningen av medel å investeringskonto borde denna

enligt promemorian ske snarast möjligt efter det likvid för skog eller virke

uppburits. Senaste tidpunkt, då insättning skulle vara verkställd, syntes

emellertid böra fixeras i anslutning till tiden för deklarationens avgivande.

De flesta idkare av skogsbruk skulle avgiva deklaration den 15 februari

men kunde i vissa fall vederbörande jämlikt 36 § 1 mom. tredje stycket

taxeringsförordningen äga åtnjuta anstånd med deklarationens avgivande

till den 31 mars. Då det syntes olämpligt att föreskriva olika tidpunkter,

då deposition senast skulle hava skett, borde föreskrivas, att inbetalning för

alla, som vore skyldiga göra insättning, skulle vara verkställd senast den 1

april under taxeringsåret.

Om insättning icke verkställdes i föreskriven tid, borde vederbörande idkare

av skogsbruk i likhet med vad som stadgats i fråga om spärrkontoinsättningar

för aktiebolag vara skyldig gälda särskild avgift till statsverket

med 8 procent för år av insättningens belopp. Om för lågt belopp skulle

hava insatts, borde dylik skyldighet föreskrivas för det felande beloppet,

dock att den insättningsskyldige i detta fall först borde anmanas insätta felande

belopp inom viss kortare tid. Skulle idkare av skogsbruk underlåta att

verkställa insättning å investeringskonto eller komplettera sådan insättning,

borde länsstyrelsen kunna förelägga honom lämpligt vite.

Inbetalning av medel å spärrat konto föreslås i promemorian skola ske till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

riksbankens kontor i residensstaden i det län, där den insättningsskyldiges

hemortskommun vore belägen. Därvid borde uppgivas insättares namn, mantalsskrivningsadress,

den fastighet inbetalningen avsåge eller, om insättningen

avsåge flera fastigheter, hur mycket av insättningen som avsåge varje

fastighet.

1 promemorian förordas, att riktigheten av gjorda avdrag avseende å investeringskonto

insatta medel kontrollerades av taxeringsnämnderna. Taxeringsnämnderna

borde sålunda granska de bilagor idkare av skogsbruk

vore skyldiga att bifoga sina självdeklarationer. Dessutom borde det åligga

nämnderna att kontrollera att inbetalning av medel å spärrat konto skett

till rätt belopp. För att så skulle kunna ske borde riksbankens kontor i

residensstäderna upprätta listor över verkställda depositioner upptagande

skogsägares namn och mantalsskrivningsadress, deponerat belopp samt i

de fall idkare av skogsbruk ägde fastigheter i flera kommuner det insatta

beloppets fördelning på de olika fastigheterna. Listorna borde tillställas

länsstyrelserna senast den 10 april. Genom länsstyrelsernas försorg skulle

listorna snarast översändas till vederbörande taxeringsnämnder.

Beträffande förfarandet i taxeringsnämnderna anföres ytterligare

följande:

Skulle taxeringsnämnd finna, att rotvärdet av försålt eller i egen rörelse

förädlat virke är högre än som uppgivits i avgiven bilaga, bör nämnden vid

taxeringen dock kunna medgiva avdrag med högre belopp än det, som yrkats

i deklarationen. Skogsägaren bör snarast underrättas härom. Därjämte

måste förhållandet anmärkas i den förteckning som skall insändas till länsstyrelsen.

Härigenom skulle kunna vinnas, att prövningsnämnden icke koinme

att belastas med alltför många ärenden angående avdrag av här ifrågavarande

slag. Det ankommer givetvis på länsstyrelserna att i dessa fall se

till att depositionerna verkligen inbetalas och förutsattes att länsstyrelserna

givas erforderliga maktmedel härvidlag. Skulle nämnden åter finna att rotvärdet

upptagits till för högt belopp, bör yrkat avdrag nedsättas och meddelande

härom i vanlig ordning tillställas den skattskyldige.

Viss korrespondens förutsättes enligt promemorian skola äga rum mellan

taxeringsnämndens ordförande i insättarens hemortskommun och ordföranden

i det distrikt, där fastigheten vore belägen. Ordföranden i den förra

nämnden borde sålunda sända underrättelse angående storleken av verkställd

deposition, medan ordföranden i den senare nämnden borde lämna

uppgift å det belopp för vilket avdrag medgivits i den ordning, som vore

föreskriven i 84 § 2 mom. taxeringsförordningen, dock att underrättelse även

borde sändas i de fall då på grund av det s. k. procentavdraget taxering enligt

kommunalskattelagen icke åsatts.

Efter det att taxeringen avslutats borde i kontrollsyfte särskilda förteckningar

upprättas av taxeringsnämndens ordförande, vilka förteckningar

borde granskas genom taxeringsintendentens försorg. Härom anföres:

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 225.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Sedan taxeringen avslutats bör taxeringsnämndens ordförande upprätta

förteckning å samtliga i distriktet mantalsskrivna idkare av skogsbruk med

bruttoinkomst å skogsbruk uppgående till fastställt minimibelopp med uppgift

å det belopp som insatts å investeringskonto för skog och vid taxeringen

medgivna avdrag. I förteckningen bör anmärkas de fall i vilka taxeringsnämnden

frångått den insättningsskyldiges beräkning av rotvärde. Skulle

insättning å spärrat konto icke ha skett före taxeringens avslutande bör

detta särskilt anmärkas. Taxeringsintendenten bör granska dessa listor samt

hos prövningsnämnden framställa de yrkanden som granskningen kan föranleda.

Taxeringsintendenten bör även i samband med sin granskning hos

länsstyrelsen göra framställning om att idkare av skogsbruk — i de fall

insättning gjorts med för lågt belopp — förelägges deponera felande belopp.

Efter det felande belopp inbetalats bör taxeringsintendenten vara skyldig

att hos prövningsnämnden yrka därav betingad nedsättning av påförd taxering

i de fall taxeringsnämnd icke som ovan nämnts tillerkänt den skattskyldige

avdrag med vederbörligt belopp. Om insättning å spärrat konto

skett med för högt belopp i förhållande till vid taxeringen erhållet avdrag,

skall länsstyrelsen förordna om återbetalning av för mycket erlagt belopp.

I promemorian framhålles, att besvär över taxeringsnämnds beslut angående

yrkat avdrag avseende insättning å spärrat konto givetvis kunde

anföras i den för taxeringsmål föreskrivna ordningen. Skulle kammarrätten

eller regeringsrätten ändra prövningsnämnds beslut i så måtto, att avdrag

för å spärrat konto insatt belopp nedsattes och klagandens taxering i följd

därav höjdes, borde länsstyrelsen snarast underrätta riksbankens vederbörande

kontor, som hade att återbetala för mycket deponerat belopp till vederbörande

insättare.

Som ovan framhållits förordas i promemorian, att återbetalning av

medel som insatts å spärrat konto regelmässigt icke skulle förekomma förrän

fem år efter det år insättning verkställts. I speciella fall erfordrades

emellertid att återbetalning kunde ske tidigare. Sålunda borde t. ex. vid

dödsfall dödsboet efter avliden insättare genast efter uppsägning kunna

återfå av den avlidne verkställd insättning. Likaledes borde återbetalning

kunna äga rum om avsevärda betalningssvårigheter förelåge för insättaren.

Rätten att meddela beslut angående förtida utbetalning av å spärrat konto

insatta medel borde enligt promemorian anförtros åt länsstyrelserna.

Den föreslagna lagstiftningen förutsättes i promemorian skola träda i

kraft den 1 januari 1952 och gälla tills vidare. Skyldighet att göra insättning

å investeringskonto skulle sålunda hänföra sig till intäkter av skogsbruk

uppburna efter den 31 december 1951.

Vid promemorian funnos fogade dels ett förslag till lag angående skyldighet

för idkare av skogsbruk att insätta medel å investeringskonto för

skog dels ock ett förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående

taxering för inkomst av medel, som skola insättas å investeringskonto

för skog. Förslagen torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet i

förevarande ärende.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

19

Remissyttrandena över promemorian.

En tvångssterilisering i nuvarande läge av viss del av skogsbrukets

inkomster har i princip tillstyrkts av statskontoret, riksbanksfullmäktige

(en av fullmäktige har dock ansett det vara tveksamt om ett genomförande

av förslaget vore lämpligt), riksgäldsfullmäktige, överståthåltarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands

och Gävleborgs län, Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet

landsbygdens folk och Tjänstemännens centralorganisation.

Kammarrätten vill icke i princip avstyrka förslaget om obligatorisk skyldighet

att göra insättning å spärrkonto för den händelse det skulle visa sig

av samhällsekonomiska skäl oundvikligt att åstadkomma en åtstramning av

det köpkraftstillskott, som kunde tänkas bliva frigjort genom realisation av

uppkommen prisstegring å skog, samt andra, lämpligare utvägar härför

icke ansåges kunna användas.

Domänstyrelsen, som förklarar sig hysa den uppfattningen, att fondavsättningar

för skogsbruket vore en utomordentligt viktig skogspolitisk fråga,

framhåller, att en sterilisering av skogsinkomsterna av den storleksordning

och på det sätt, som föreslagits, kunde leda till att skogsvårdsåtgärder bleve

eftersatta eller komme till utförande först vid den tidpunkt, då spärrade medel

bleve tillgängliga. Den för åtgärdernas utförande lämpligaste tidpunkten

kunde då vara försutten.

Skogsstyrelsen finner den främsta invändningen vara åtgärdens karaktär

av tvångsanordning gentemot en viss grupp av samhällsmedborgare — idkare

av skogsbruk — utan att garantier erhölles för att åtminstone någon del av

de medel, som spärrades, verkligen komme skogen tillgodo. Kunde frågan

om avsättning till investeringskonto för skog icke lösas på frivillighetens väg,

syntes likväl böra övervägas i vad mån icke ett större mått av frihet borde

kunna inrymmas för den enskilde jämväl vid en uppläggning av frågan enligt

förslagets linjer.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att tvångslagstiftning icke borde tillgripas

för andra än juridiska personer, som icke vore underkastade progressiv

beskattning, medan vad gällde fysiska personer fördelen med vinstöverflyttning

mellan olika beskattningsår vore så stor att avsevärda insättningar

komme att göras även utan tvångsföreskrifter.

Flera länsstyrelser ha, utan att taga bestämd ståndpunkt till frågan om

tvångssterilisering, uttalat farhågor för att den föreslagna lagstiftningen

kunde medföra minskad skogsavverkning med olyckliga verkningar såväl

för exporten som bränsleförsörjningen.

Sveriges skogsägareförbund förklarar sig i nuvarande tidsläge ej vilja

ställa sig helt avvisande mot tanken att i inflationsbekämpande syfte draga

viss del av skogsbrukets inkomster ur den omedelbara konsumtionen.

Sveriges lantbruks förbund uttrycker som sin mening att lagstiftningen i

första hand borde utformas i syfte att bereda möjlighet till frivillig avsätt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ning. Till denna kunde sedan, när särskilda skäl därtill förelåge, fogas bestämmelser

om obligatorisk avsättning.

Det framlagda förslaget om en tvångssterilisering har avstyrkts av länsstyrelserna

i Jönköpings, Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorr lands län,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges industriförbund, Svenska

cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska trävaruexportföreningen, Svenska inlandssågverkens

förening, Södra Sveriges trävaruexportförening och Sveriges sågverksägares

riksförbund. Flertalet av dessa remissinstanser ha uttalat att, därest en

tvångslagstiftning likväl skulle komma till stånd, en väsentlig uppmjukning

av förslagets bestämmelser om insättningarnas storlek oundgängligen vore

nödvändig.

Från remissyttrandena i ämnet må i övrigt följande här återgivas.

Riksbanksfullmäktige betrakta de föreslagna åtgärderna som ett led i ett

samordnat komplex av åtgärder i åtstramande riktning på den ekonomiska

politikens område.

Riksskattenämnden, som närmast bedömt förslaget ur taxeringstekniska

och övriga beskattningsväsendet berörande synpunkter, understryker i sitt

yttrande att varje åtgärd, som i den omfattning varom här vore fråga ökade

eller komplicerade taxeringsmyndigheternas arbete, ingåve betänkligheter.

Under förutsättning att de nya åläggandena utformades med noggrant beaktande

av möjligheterna till förenkling och att behovet av ökade arbetskrafter

behörigen tillgodosåges såväl i fråga om länsstyrelsernas taxeringsavdelningar

som i fråga om beskattningsnämnderna ansåge riksskattenämnden

de taxeringstekniska skälen dock icke böra i nuvarande läge föranleda

ett avvisande av förslaget om sterilisering av skogsinkomster.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

Huruvida den i promemorian föreslagna insättningsskyldigheten bör lagfästas

torde i första hand få bedömas ur synpunkten om dess införande utgör

ett lämpligt led i strävandena att sterilisera sådana onormala köpkraftsöverskott,

som kunna ge upphov till ytterligare tryck på investeringsmarknaden

och därigenom till skärpning av översysselsättningen. Länsstyrelsen

utgår från att så är förhållandet, och finner det icke orimligt att de stora och

av särskilda konjunkturförhållanden betingade vinster, som göras inom

skogsbruket, till viss del genom särskilda åtgärder undandragas investeringsmarknaden.

De möjligheter till beskattningsuppskov och inkomstutjämning

mellan olika år, som insättning på räntelöst riksbankskonto skulle

medföra, torde kunna vägas mot det allmännas fördel av att de insatta medlen

för viss tid dragas bort från penningmarknaden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att i dagens ekonomiska läge

en sterilisering av vissa inkomster, som icke vore nödvändiga för drivandet

av skattskyldigs näring eller för levnadskostnadernas bestridande in. in.,

givetvis kunde vara av värde för stabilisering av prisnivån. Då det gällde

skogsinkomster ansåge länsstyrelsen emellertid, att en sådan sterilisering

icke finge medföra ett tvunget eftersättande av det för skogsnäringens bestånd

oeftergivliga kravet på skogsvårdande åtgärder. Dessa hade i mera än

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tio års tid icke kunnat komma till utförande på grund av bristen på arbetskraft

och ju längre tiden gick utan att åtgärder vidtoges desto sämre bleve

vårt framtida läge i fråga om skogstillgången. Därför borde de skogsvårdande

åtgärderna icke uppskjutas längre än nödvändigt vore. För länsstyrelsen

framstode det som önskvärt att det föreslagna investeringskontot icke skulle

vara ett steriliseringskonto utan ett investeringskonto för skogsvårdande åtgärder.

Landsorganisationen i Sverige anför:

Sett ur allmänna synpunkter vore det rimligt om en avsevärd del av de

genom den internationella rustningskonjunkturen uppkomna vinsterna, vilka

tillför en begränsad folkgrupp en betydande inkomst- och förmögenhetsökning,

kunde indragas till samhället, helst som de höjda priserna på ved

och andra skogsprodukter innebär en kännbar levnadskostnadsstegring för

de breda lagren i vårt land. Om en sådan specialbeskattning betraktas som

svår att genomföra utan att framkalla en skärpning av prisstegringen måste

det i varje fall vara betydelsefullt att största möjliga del av dessa inkomster

steriliseras, för att inte i nuvarande läge begagnas på ett sådant sätt att de

ytterligare skärper inflationstrycket.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att med den i dagens läge

utbredda misstron mot penningvärdets stabilitet tvångsföreskrifter rörande

insättningarnas storlek och spärrtid torde vara ofrånkomliga, därest de eftersträvade

penningpolitiska resultaten skulle uppnås.

Tjänstemännens centralorganisation finner det önskvärt att en del av de

övernormala vinster, som för närvarande tillfördes skogsindustrien och

skogsägarna som en följd av det exceptionella konjunkturläget undandroges

marknaden. Detta vore en åtgärd av hög angelägenhetsgrad i den ekonomiska

politik, som i dagens situation måste föras. Jämväl syftet att åstadkomma

möjligheter till en inkomstutjämning för skogsbruket, vilket skulle

medföra ökad skogsvårdande verksamhet, vore ur samhällets synpunkt motiverat.

Av de remissinstanser, som avstyrkt förslaget, uttalar Södra Sveriges trävaruexportförening,

att om förslaget lagfästes detta komme att leda till att

den övervägande delen av skogsägarna uppsköte eller avsevärt reducerade

sina avverkningar med en ökad bränsle- och råvarubrist och ytterligare höjda

ved- och virkespriser och minskade exportmöjligheter som följd.

Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen

och Svenska trävaruexportföreningen framhålla i gemensamt

yttrande liknande synpunkter och anföra:

Med stöd av sina mångåriga erfarenheter av förhållandena på marknaden

för skogsprodukter hysa föreningarna den bestämda uppfattningen, att den

föreslagna tvångssteriliseringen av 40 % av skogsägarnas rotnetto på avverkningarna

kommer att få till följd så allvarliga och djupgående rubbningar

inom berörda virkesmarknad, att sluteffekten kommer att bli rent

motsatt den av lagstiftaren önskade. Det avgörande momentet i berörda hänseende

är, huru den stora mängden skogsägare reagerar inför tvånget att ha

en högst betydande del av sitt avverkningsnetto stående fem år räntelös på

riksbanken. Det kan med säkerhet förväntas samt har redan omvittnats från

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

skogsägarekretsar, att skogsägarna själva anse fördelen av den skatteutjämning,

som förslaget vid sitt genomförande skulle medföra, vara mindre vägande

än de risker och olägenheter, som den femåriga tvångssteriliseringen

innebär. Först må i detta hänseende framhållas, att flertalet skogsägare se

synnerligen skeptiskt på statsmaktens möjligheter att förhindra eu fortsatt

inflation, varför de befara, att de skola återbekomma sina tvångsavhända belopp

i ett försämrat penningvärde. Föreningarna vilja i detta sammanhang

även erinra om, att i nuvarande ekonomiska läge flertalet skogsägare besitta

en tämligen god likviditetsställning och sålunda icke ha något trängande

behov av löpande skogsinkomster, varför de kunna möta ett för dem motbjudande

tvångsingripande med att inställa eller till kvantiteten nedbringa

sina avverkningar. Detta gäller skogsägare av alla kategorier och storleksordningar,

men det gäller i synnerligt hög grad de mindre skogsägarna, vilka

genom att skära ned sina avverkningars storlek kunna komma ned under

det rotnettobelopp av 2 000 kronor, under vilket steriliseringsåtgärden ej gäller.

Det må i detta sammanhang framhållas, att antalet skogsägare i denna

minsta grupp är mycket stort. Enligt till föreningarna lämnad uppgift finnes

det över 200 000 skogsägare, som besitta en skogsareal mindre än 50 hektar.

Dessas anpart i rundvirkesmarknaden är på grund av deras stora antal

utomordentligt tungt vägande.

Föreningarna torde väl knappast behöva framhålla, att ett sådant minskat

utbud på rundvirkesmarknaden skulle få utomordentligt äventyrliga verkningar

för landets näringsliv. Skogsindustriernas redan nu allt för knappa

råvarubas skulle ytterligare krympa ihop, vilket i sin tur skulle leda till beklagliga

driftsinskränkningar och minskat utbud av trävaror, massa och

papper på exportmarknaderna med åtföljande, för landet besvärande valutatekniska

konsekvenser.

De industrier, föreningarna representera, kunna icke ta en sådan utveckling

på sitt ansvar, utan känna sig förpliktade att så långt i deras makt står

söka upprätthålla sin verksamhet och då även givetvis råvarufångsten. I

dessa sina strävanden torde skogsindustrierna med all sannolikhet bli

tvingade att även tillgripa det medel, som står en köparepart till buds för

att stimulera utbudet från säljarna, nämligen prisförhöjning. Föreningarna

emotse sålunda, att steriliseringsåtgärdens effekt i främsta rummet blir

höjda priser på rundvirkesmarknaden. Storleken av denna är vanskligt att

bedöma, men sannolikt komma säljarna att kräva, att prishöjningen skall

täcka spärrkontoinsättningen. Om så blir fallet, kommer den nu föreslagna

åtgärden icke att medföra, att skogsägarnas inkomster nedgå under de nuvarande,

och den inflationsbekämpande effekten uteblir helt.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller, att ett system med

frivilliga avsättningar till investeringskonto vore den principiellt riktiga lösningen

på den aktualiserade frågan, varför förslaget till tvångslagstiftning i

ämnet icke kunde accepteras.

I den av Sveriges håradsallmänningsförbund ingivna skriften har yrkats,

att häradsallmänningarna måtte undantagas från skyldighet att göra insättning

å investeringskonto.

Den föreslagna procentsatsen för beräkning av spärr kontoinsättningarnas

storlek tillstyrkes av överståthållarämbetet, Landsorganisationen

i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Åtskilliga remissinstanser

anse emellertid procentsatsen vara för hög.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

23

Skogsstyrelsen anför sålunda:

Vad angår den föreslagna insättningskvoten synes det skogsstyrelsen ytterligt

vanskligt att utan kännedom om hur prisbildningen på trävarumarknaden

kan komma att utveckla sig göra en avvägning, som tillgodoser å ena

sidan de allmänt penningpolitiska synpunkterna och å andra sidan delvis i

motsatsförhållande härtill stående allmänna och enskilda intressen av olika

slag. Givetvis måste insättningskvoten vara av en viss storleksordning för

att den eftersträvade effekten med själva anordningen skall kunna uppnås.

Det vill emellertid förefalla skogsstyrelsen, som om den föreslagna kvoten

— 40 % av rotvärdet — skulle vara alltför hög och medföra risk för menliga

verkningar av olika slag. Det kan salunda a ena sidan befaras, att ur

olika synpunkter önskvärda avverkningar icke komma till stånd, medförande

e''n försämring av industriens råvaruförsörjning. Å andra sidan kunna

skogsägare, som äro i trängande behov av pengar, trestas att kompensera

den starka steriliseringen genom större skogsuttag än som kunna anses

förenliga med skogsvårdens krav. Den föreslagna anordningen kan också

tänkas komma att leda till att skogsägarna försöka skaffa sig mot steriliseringen

svarande högre priser, varigenom anordningens syften delvis skulle

komma att förfelas. Ju längre tvånget gentemot den enskilde sträcker sig,

desto större synes risken vara för att olika vägar väljas att kringgå lagstiftningens

syfte, (exempelvis genom »överflyttande» av en del av inkomsten

till annan förvärvskälla, uppdelning av likviden på ett större antal år än

som eljest skolat tillämpas etc.).

Riksbanksfullmäktige anse, att procentsatsens storlek borde bliva föremål

för ytterligare överväganden och bedömas i samband med de föreskrifter

som framdeles kunde komma att gälla beträffande skogsindustriernas exportintäkter

ävensom med hänsynstagande till utvecklingen av skogspriserna

innevarande höst.

Liknande synpunkter anföras av Riksförbundet landsbygdens folk.

Länsstyrelsen i Gotlands län förordar, att procentsatsen bestämdes av riksdagen

för varje år under lagens giltighetstid. Därest till följd av minskad

export eller eljest priserna på virke avsevärt sänktes kunde det icke vara

riktigt att bibehålla steriliseringsprocenten på en nivå, som vore beslutad

med hänsyn till vissa års exceptionellt höga virkespriser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att prisstegringen å lövskogsprodukter,

i synnerhet bokstock, hittills varit avsevärt mindre än för barrträdprodukter.

Med hänsyn härtill och med beaktande av att skogsägaren

med den del av vinsten som icke insattes på spärrkonto måste kunna täcka

samtliga kostnader för skogsvårdande åtgärder, förvaltning och bevakning,

vore det önskvärt att en lägre procentsats än den föreslagna valdes.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om icke procentsatsen borde kunna

nedsättas till trettio procent men med rätt för den som så önskade att

göra frivillig insättning på spärrkonto upp till femtio procent av rotvärdet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att lägre procentsats borde tillämpas,

då rotvärdet understege 10 000 kronor.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om det icke vore sakligt

berättigat att insättningarna bestämdes till tjugufem procent av rotvärdet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Domänstyrelsen hyser betänkligheter mot förslaget att fyrtio procent av

rotvärdet skulle insättas å spärrat konto. En så hög insättningsprocent kunde

enligt styrelsens mening befaras motverka utförandet av erforderliga

skogsvårdsåtgärder. Avsättningarna borde av denna anledning icke bestämmas

högre än till tjugu procent.

Sveriges skogsägareförbund, som föreslår att procentsatsen nedsättes till

fjugu procent, uttalar, att den höga steriliseringsprocenten kunde synas

skogsägarna så besvärande, att dessa frivilligt skure ned omfattningen av

sina avverkningar, varför tillgången på råvara för landets skogsindustrier

med all sannolikhet komme att minska. Förbundet anför vidare:

Jämväl ur ett flertal andra synpunkter måste förslagets regler te sig ytterligt

besvärande för skogsägarna. Först må i detta hänseende framhållas,

att avverkningens rotvärdc, på vilket steriliseringsbeloppet skall utgå med

40 %, alls icke är skogsbrukets netto. Skogsbruket belastas med s. k. allmänna

omkostnader för förvaltning, arbetsförmän, skogsodling, dikes- och

vägunderhåll, skogsarbetarbostäder, sociala välfärdsåtgärder m. m. Vid den

allmänna fastighetstaxeringen göres avdrag för sådana allmänna förvaltningskostnader

med 33 % av rotnettovärdet. Om nu enligt förslaget 40 % av

rotnettot skall steriliseras samt därutöver skogsägaren har allmänna kostnader

för egendomens skötsel med 33 % av samma netto, så får han faktiskt

själv ej disponera mer än 27 % av rotnettot som ersättning för virkets

värde. Man har mycket stor anledning att befara, att skogsägarna av berörda

anledningar komma att skära ned sina avverkningar högst avsevärt samt att

den föreslagna åtgärden kommer att medföra minskade exportmöjligheter

för skogsindustrierna och därmed även valutatekniska svårigheter för landet.

I det av Svenska cellulosaföreningen m. fl. branschorganisationer på skogsindustriens

område avgivna gemensamma yttrandet framhållas liknande synpunkter.

Sveriges lantbruksförbund anser, att steriliseringsprocenten borde nedsättas

till tjugu procent med rätt för skogsägare att frivilligt verkställa avsättning

utöver minimiprocenten.

Samma mening har uttalats av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Förbundet anför härom i huvudsak följande:

Förslaget att skogsägarna skola tvångsvis avsätta medel till investeringskonton

har, som nämnts, starkt samband med motsvarande åtgärder för

sterilisering av skogsindustriernas exportvinster. Möjligheterna för skogsägarna

att göra nämnda avsättningar bero givetvis på prisutvecklingen i

höst, och denna i sin tur torde starkt påverkas av de konjunkturutjämningsavgifter,

varom överenskommelser med skogsindustrierna kunna komma att

träffas. Under alla förhållanden finner riksförbundet den i förslaget angivna

avsättningsgrunden, 40 % av rotvärdet, innebära en alldeles för stor

tvångsvis sterilisering av skogsinkomsterna för den stora massan mindre

skogsägare, dvs. det stora flertalet medlemmar i skogsägareföreningsrörelsen.

Även med en måttlig höjning av skogsindustriernas konjunkturutjämningsavgifter

torde högst hälften av nämnda procentsats kunna anses tillrådlig.

Riksförbundet har då ingalunda förbisett önskvärdheten av att steriliseringen

får en viss effekt. Men riksförbundet vill betona, att en åtgärd av

nu föreslagen natur måste för att icke verka direkt skadlig genomföras med

hänsynstagande till de mindre skogsägarnas verkliga förmåga. Det är dock

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

otvivelaktigt så, att särskilt större skogsägare i vissa fall kunna finna med

sin fördel förenligt att verkställa avsättningar till investeringskonton efter

högre procentsats än den som skulle kunna fastställas som allmängiltig.

Enligt riksförbundets mening vore det därför berättigat att inrymma möjlighet

för skogsägarna att frivilligt verkställa avsättningar utöver en viss

minimiprocent.

Förslaget att de insatta medlen i princip skola innestå

å spärrat konto i fem år har berörts av flera remissinstanser.

Sålunda framhåller domänstyrelsen att den ifrågasatta avsättningen komme

att försvåra utförandet av skogsvårdsarbeten för vissa skogar, som hade

mycket stort behov av skogsvårdsåtgärder. I den mån lagstiftningens penningpolitiska

syfte det medgåve borde därför möjligheter tillskapas för

ägare till sådan skog att utfå spärrade medel tidigare än efter fem år för

dylika arbeten, som utfördes av honom.

Rätt att i förtid uttaga medel för skogsvårdsarbeten har även ifrågasatts

av skogsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kalmar, Skaraborgs,

Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges skogsägareförbund,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska cellulosaföreningen, Svenska

pappersbruksföreningen, Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaruexportföreningen

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Skogsstyrelsen framhåller härutöver att det borde övervägas om icke en

regel kunde införas, som tryggade att en viss del av det insatta beloppet,

när det bleve tillgängligt för lyftning, komme att utnyttjas till skogsbefrämjande

åtgärder på vederbörande fastighet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att medlen icke borde innestå å

spärrat konto längre tid än tre år. Förtida utbetalning skulle dock ifrågakomma,

om insättaren utfört skogsvårdsarbeten och detta bestyrkts av skogsvårdsmyndighet.

Enligt länsstyrelsens mening borde Kungl. Maj :t lämnas

bemyndigande att vid ändrat konjunkturläge medge återbetalning av insatta

medel före spärrtidens utgång.

Sveriges skogsägareförbund anför liknande synpunkter.

Även Sveriges lantbruks förbund anser att spärrtiden vore väl lång och

föreslår att den nedsättes till tre år.

Landsorganisationen i Sverige uttalar sig för en förlängning av spärrtiden

utöver fem år. Medlen borde i gengäld kunna frigivas för utbetalning tidigare

till den som begagnade de frigjorda medlen för skogsvårdsarbeten

vid en tidpunkt, då detta bedömdes som önskvärt ur sysselsättningssynpunkt.

Åtskilliga remissinstanser ha framställt erinringar mot förslaget att ränta

icke skulle gottgöras för de å spärr konto innestående

medlen.

Skogsstyrelsen framhåller, att det icke minst ur psykologisk synpunkt

syntes fördelaktigt, om ränta finge utgå å de insatta medlen.

Domänstyrelsen anser det föreligga en betydande artskillnad mellan de

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vinster som av skogsindustrierna kunde utvinnas vid försäljning av industriens

produkter samt de vinster, som skogsägarna kunde utvinna, samt

anför härom:

Enligt domänstyrelsens uppfattning föreligger en betydande artskillnad

emellan de vinster, som av skogsindustrierna kunna utvinnas vid försäljning

av industriernas produkter, samt de vinster, som skogsägarna kunna

utvinna. Skogsindustrierna hava möjligheten att i full utsträckning utnyttja

högkonjunkturen vid försäljning av sina förädlade produkter, under det

att virkeslikviderna till skogsägarna av särskilda skäl (finanspolitiska, hänsyn

till omkostnader m. in.) ansetts böra underkastas stark begränsning.

Härtill kommer att en sterilisering av industrivinsterna ytterst verkar hämmande

på skogsvärdenas stegring. I anledning härav synes räntegottgörelse

böra utgå å spärrade medel.

överståthållarämbetet anser det skäligt att ränta tillgodogjordes, enär

fråga vore om obligatorisk fondavsättning. Med hänsyn till att avsättningen

vore förenad med skatteuppskov syntes dock räntesatsen böra sättas något

lägre än gängse sparbanksränta eller till två procent.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar en räntesats av två och en halv procent.

Sveriges lantbruksförbund finner det icke riktigt att de å spärrkonto insatta

medlen icke skulle förräntas. Den omständigheten att insättningarna

åsyftade att undandraga köpkraft från marknaden borde icke enligt förbundets

mening medföra en dylik påföljd.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att ränta borde utgå

med tre procent med hänsyn till penningvärdets fall.

Sveriges skogsägareförbund framhåller att ränta borde utgå på de å spärrkonto

innestående medlen, eftersom skogen om den fått stå kvar hade räntat

sig genom sin tillväxt.

Riksförbundet landsbygdens folk förordar en förräntning av å spärrkonto

innestående medel på vanligt sätt.

Den föreslagna metoden för beräkning av spärrkontoinsättningarnas

storlek har flera remissinstanser ansett vara onödigt

invecklad.

Domänstyrelsen ifrågasätter sålunda, huruvida några mera invecklade

regler för avsättningens beräknande vore påkallade, eftersom de nu föreslagna

spärrmedlen vore avsedda att återbetalas. Domänstyrelsen anför

härom:

Beräkningen av rotvärdet förutsätter bearbetning av statistik angående

priser å virke av olika slag samt avverkningskostnader i likhet med vad

som utfördes tidigare för skogsaccisbeskattningen. Domänstyrelsen ifrågasätter,

huruvida på grund av att nu föreslagna spärrmedel äro avsedda att

återbetalas, några mera invecklade metoder för avsättningarnas beräknande

äro påkallade. Enligt styrelsens mening böra, utan att rättvisesynpunkter

trädas för nära, spärravsättningarna kunna bestämmas till en viss procent

av köpeskillingen vid rotförsäljningar samt till en annan lägre procent vid

försäljning av virket i avverkat skick. Denna senare procent får då avvägas

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

med tanke på att skogsägarna vid detta försäljningssätt själva måst bestrida

alla kostnader för avverkningen. En dylik anordning torde därjämte ur steriliseringssynpunkt

vara överlägsen.

I samband med att styrelsen föreslår en nedsättning av steriliseringsprocenten

från fyrtio till tjugu procent av rotvärdet uttalar styrelsen, att avsättningsprocenten

för avverkat virke i så fall borde uppgå till omkring tio

procent.

En liknande förenkling av beräkningsmetoden har förordats av riksskattenämnden.

Nämnden framhåller, att det vore uppenbart att en sådan förändring

i förslaget skulle medföra en avsevärd och för frågans bedömande betydelsefull

minskning av beskattningsnämndernas av den föreslagna insättningsskyldigheten

föranledda merarbete.

Även skogsstyrelsen förordar enklare beräkning men har icke haft tillfälle

undersöka möjligheterna för ett dylikt enklare förfarande.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller, att virke från

ädla lövträd icke uppvisade samma starka prisstegring som barrvirke, varför

försäljning av dylikt virke icke borde medräknas vid beräkning av

spärrkontoinsättningarna. Eventuella åtgärder borde icke heller omfatta

bränn- och kolved samt träkol beroende på dessa sortiments särskilda produktionskänslighet

och deras betydelse för bränsleförsörjningen i ett nu

ganska besvärligt läge.

Vad gäller förenkling av beräkningsmetoden anföres följande:

Om sålunda grundmotiven för de föreslagna tvångsvisa avsättningarna

borde föranleda en begränsning av åtgärden, förefaller det rent tekniska förfarandet

med en slags ny skogsaccistaxering onödigt tillkrånglat för alla

parter. Det har visserligen utsagts i promemorian, att man anser sig tvingad

att beräkna avsättningarna på ett rotvärde med hänsyn till avverkningskostnadernas

ojämnhet för olika sortiment och avsättningslägen. Då emellertid

prisstegringar på virke hittills alltid visat sig ge relativt större netto i sämre

än i bättre avsättningslägen, och då det här icke gäller skatt utan sterilisering

av medel skulle riksförbundet anse en schablonberäkning härför vara

försvarlig, förutsatt att den icke göres oskäligt betungande för skogsägarna.

I sådant förenklande syfte borde — om över huvud taget förslaget anses

böra föranleda åtgärd — förtjäna övervägas att beräkna avsättningarna till

högst 10 % av bruttopriserna samt högst 20 % av nettopriserna vid försäljning

av skog på rot, dock med förut angivna undantag för virke från ädla

lövträd, bränn- och kolved samt träkol. Med bruttopriser avses då erhållna

försäljningspriser för virke fritt utsorterat (i Dalarna och Värmland fritt t lottled)

, resp. fritt banvagn eller fritt bilväg. Även med en så förenklad beräkningsgrund

uppkommer givetvis vissa tekniska svårigheter, t. ex. vid försäljning

på rot av såväl ädla lövträd som barrträd, definiering av vad som

avses med vedskog på rot och dylikt. Sådana detaljer borde dock icke hindra,

att mera praktiska beräkningsgrunder eftersträvas än de i förslaget angivna.

Skogsstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Östergötlands

och Värmlands län förorda likaledes att brännved undantoges vid beräkning

av insättning å investeringskonto för att myndigheternas strävanden att

åstadkomma ökade bränsleuttag icke skulle motverkas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Ett flertal länsstyrelser ha uttalat sig för en schablonmetod för beräkning

av spärrkontoinsättningarna.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför härom:

Beräkningen av rotvärdet å försålt eller i egen rörelse förädlat virke synes

kunna göras enklare, än vad i det framlagda förslaget förutsatts. I detta

har utsagts, att en alltför millimeterbetonad beräkningsgrund är onödig och

att en schablonmässig beräkning är tillfyllest, främst av den anledningen, att

insatta medel skola återbetalas. Med hänsyn härtill synes rotvärdet av försålt

eller i egen rörelse förädlat virke kunna beräknas till viss procent av

virkets saluvärde, varvid den procentsats, som skall tillämpas, för varje år

torde få bestämmas av Kungl. Maj :t. De skattskyldiga kunde sedermera erhålla

upplysning om den sålunda fastställda procentsatsen hos riksbankens

avdelningskontor, länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna.

Flera remissinstanser anse, att vid beräkning av rotvärdet avdrag borde

medgivas för andra kostnader än de som direkt sammanhängde med avverkningen.

BI. a. förorda skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Örebro län, att vid

rotvärdets bestämmande avdrag skulle medgivas för kostnader för skogsvård.

Kammarrätten uttrycker farhågor för att en beräkning av rotvärde å försålt

virke inrymde så många i det praktiska taxeringsarbetet svårbemästrade

problem att frågan om grunden för beräkning av insättningarna borde

göras till föremål för ytterligare överväganden och anför därvid:

Frågan om metoden för fastställande av den grundval, å vilken vid skogsförsäljning

kontoinsättningens belopp skall beräknas, inrymmer problem,

vilka erbjuda betydande svårigheter då det gäller att finna en på en gång

teoretiskt riktig och praktiskt användbar lösning. Detta sammanhänger med

de förhållanden, under vilka skogsbruket bedrives. I allmänhet förflyter en

ganska lång tid, ofta flera år, mellan uttag och försäljning. En köpeskilling,

för vilken kontoinsättning är i fråga, kan ofta avse ett antal virkesposter,

av vilka varje post för sig i sin tur är sammansatt av olika uttag,

vilka därtill verkställts under olika år. En orsak härtill, men icke den enda,

kan vara, att den inbetalningsskyldige, såsom ofta är fallet inom skogsbruket,

regelmässigt säljer skogseffekter mot betalning fördelad över flera

år (förskottsbetalningar eller avbetalningar efter leveransen).

Den fråga, som härvid först möter, är, till vilket eller vilka års omkostnader

hänsyn skall tagas. Under den tid, måhända flera år, som förflutit

mellan avverkningen och försäljningen, kunna avverkningskostnaderna

hava stigit. Detta återspeglas regelmässigt i en stegring av bruttopriset vid

försäljningen, vilket pris skall tagas till utgångspunkt för rotvärdesberäkningen.

Om såsom omkostnad räknades med avverkningskostnaderna vid

ayverkningstillfället, komme att i rotvärdet ingå den vinst, som den inbetalningsskyldige

gjort på grund av den efter avverkningen inträffade stegringen

av avverkningskostnaderna. Detta synes icke förenligt med förslagets

huvudsyfte, vilket tager sikte endast å prisstegring å skog. För att ur

beräkningen eliminera den ovidkommande vinsten på grund av stegring

i avverkningskostnader lärer man rätteligen böra räkna med bruttopriset

minus de omkostnader, som varit bestämmande för bruttoprisets höjd. Att

detta är i det praktiska taxeringsarbetet ogörligt torde icke tarva närmare

förklaring. För att i ett fall som det anförda utesluta möjligheten av att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

29

annan prisstegringsvinst än å skog inginge i rotvärdet vore det åtminstone

teoretiskt tänkbart att alltid räkna med omkostnaderna enligt prisläge under

försäljningsåret. Emellertid skulle det likväl bliva nödvändigt, att vid

samma års rotvärdesberäkningar röra sig med flera års omkostnadsnivåer,

då, såsom förut framhållits, för ett och samma beskattningsår kunna redovisas

intäkter, vilka hänföra sig till flera olika försäljningsår. Förhållandena

skulle ytterligare kompliceras därigenom att, då fråga är om intäkt av binäringar

till jordbruk, däri egna skogsuttag undergått mer eller mindre

långt gående förädling, man vid rotvärdets beräkning hade att räkna med

avdrag från de faktiska bruttointäkterna med, utöver avverkningskostnader,

jämväl kostnader för den vidare förädlingen, vilka ofta torde komma

att visa sig mycket svårbedömliga. Ett särskilt problem som tarvar lösning

är hur rotvärdesberäkningen skall verkställas i fall av tidigare omnämnda

förskottslikvider, då avverkningen ännu icke är avslutad, måhända icke ens

påbörjad, och då således icke de totala avverkningskostnaderna och följaktligen

ej heller den del därav, som må belöpa å förskottsbetalningen, äro

kända. Fall kunna inträffa, då icke ens det exakta beloppet av totala likviden

för avverkningen är känt, emedan detta kan bliva beroende av utfallet

av avverkningen, och sålunda grund för fördelningen av omkostnader, som

belöpa å förskottsbetalningen, saknas.

Även länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att det i vissa fall komme

att bliva mera komplicerat att beräkna rotvärdet med ledning av erlagd

köpeskilling än på sätt skedde vid taxeringen till skogsaccis.

I det av Svenska cellulosaföreningen m. fl. branschföreningar inom skogsindustrien

avgivna gemensamma yttrandet göras erinringar mot förslaget

att spärrkontoinsättning även skulle göras i förhållande till saluvärdet av i

egen rörelse förädlat virke. Härom anföres:

Föreningarna tillåta sig påpeka, att beträffande vissa kategorier förslagets

bestämmelser komma att träffa med särskild och sådan tyngd, att man

i fråga om dessa torde vara berättigad att tala om en diskriminering. Föreningarna

syfta här på de skogsägare, vilka förädla sina skogsprodukter i egen

rörelse och bland dem i synnerligt hög grad bolagen. Förslaget upprätthåller

nämligen en viss skillnad i behandlingen mellan ä ena sidan sådana

skogsägare, vilka försälja sin avverkning, samt å den andra skogsägare,

vilka förädla den. Det angives för de förra, att det ej kan vara rimligt, att

de skola behöva tillgripa andra penningmedel för spärrkontoavsättning,

när de icke erhållit några intäkter för avverkningen, såsom vid uttag för

egen räkning, för reparation etc. Exakt samma är emellertid förhållandet för

de skogsägare, som avverka för egen förädling. Vid avverkningen ha de ännu

icke erhållit några som helst intäkter men avkrävas likafullt genast en verklig

utgift i form av spärrkontoavsättning, för vilken utgift de, om de ej äro

tillräckligt likvida, måste låna penningar eller disponera eljest räntebärande

kapital av betydande storleksordning. Först vid ett senare tillfälle efter

1—2 år kunna de påräkna att vid den förädlade varans försäljning erhålla

intäkter för att täcka denna utgift. Då ha de dock samtidigt måst löpa risken

för ett prisfall och kunna kanske ej få ut samma höga förädlingsvärde

på råvaran, som kan ha varit rådande vid avverkningstillfället. Bestämmelsen

i förslaget, att spärrkontoinsättningar måste göras för allt virke,

som uttages för förädling, medan samtidigt någon hänsyn ej tages till om

detta virke verkligen förädlats och försålts eller om det ligger kvar i lager,

utgör således eu extra belastning för de skogsägare, som själva förädla sitt

virke.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Föreningarna framhålla vidare att skogsindustrien komme att drabbas

dels av den nu föreslagna spärrkontoavsättningen dels av den prisutjämningsavgift

för år 1952, som industriföretagen genom avtal eller annorledes

kunde komma att få erlägga dels ock av den särskilda investeringsavgift,

varom lagförslag framlagts av särskilda utredningsmän. Föreningarna ansåge

därför särskilda kvittningsregler böra införas.

De flesta remissinstanserna anse det i förslaget upptagna m i n i m i b eloppet

för obligatorisk insättning å investeringskonto

(2 000 kronors rotvärde) vara för lågt.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön, som anser att minimibeloppet borde höjas

till 3 000 kronor, anför härom följande:

För utredning om rotvärdets å försålda skogsprodukter förhållande till

fastigheternas nettointäkter har länsstyrelsen låtit undersöka 1951 års

självdeklarationer för Asa socken i Kronobergs län. Av denna undersökning

har framgått, att rotnettot å bondejordbruk i 53 fall överstigit 2 000 kronor,

att rotnettot i dessa fall sammanlagt uppgått till 225 598 kronor eller

till 72 % av fastigheternas sammanlagda nettoinkomst 322 215 kronor samt

att, sedan 40 % av rotnettot fråndragits, nettointäkten i 7 fall understigit

2 000 kronor, i 2 fall överstigit 2 000 kronor men understigit 2 500 kronor,

i 5 fall överstigit 2 500 kronor men understigit 3 000 kronor och i 6 fall

överstigit 3 000 kronor men understigit 3 500 kronor. Förhållandet torde i

stort sett vara enahanda i länet i sin helhet.

Av förenämnda undersökning torde framgå, att det föreslagna minimibeloppet

för skyldighet att insätta medel å spärrkonto i förslaget satts så lågt,

att vederbörande under oförändrade avverknings- och prisförhållanden i ett

stort antal fall icke få behålla så stor del av sin inkomst, som skäligen kan

erfordras för egna och familjens levnadskostnader. Genom att öka avverkningarna

kunna de givetvis i vissa fall skaffa sig erforderliga inkomster, men

i många fall torde skogsvårdslagens föreskrifter lägga hinder i vägen härför.

Dispensvägen synes i ifrågavarande fall icke tillrådlig, då denna skulle medföra

en alltför hård arbetsbelastning av länsstyrelserna.

Skogsstyrelsen förordar en höjning till 4 000 kronor.

Även riksbanksfullmäktige anse minimibeloppet väl lågt (en av fullmäktige

har ansett minimibeloppet böra bestämmas till 4 000 kronor).

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs,

Skaraborgs, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län påyrka en höjning

av minimibeloppet till 5 000 kronor.

Sveriges skogsägareförbund anser det vara säkert, att de minsta skogsägarna

komme att hålla ned sitt rotnetto under 2 000 kronor. Då dessa

skogsägare vore många till antalet kunde dessa åtgöranden starkt påverka

utbudet på rundvirkesmarknaden. Minimibeloppet borde därför höjas till

5 000 kronor.

Riksförbundet landsbygdens folk anför som sin åsikt att en höjning av

minimibeloppet för insättningsskyldighetens inträde till 5 000 kronor icke

skulle ha någon avgörande inverkan på resultatet av den föreslagna lagstiftningen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund yttrar:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

31

Bestämmelsen i förslaget om visst minimibelopp, 2 000 kr rotvärde, för

att avsättningsskyldigheten skall inträda, anser riksförbundet vara alltför

snäv. En höjning till minst 5 000 kr är ofrånkomlig, om man inte vill riskera

en alltför stark reaktion från de mindre skogsägarnas sida i fråga om

deras bidrag till virkesproduktionen. Med deras löpande penningbehov i

nuvarande dyrtid framstår en sterilisering av skogsnetto under 5 000 kr

som mindre välbetänkt. Med den modifiering och den schablon, som riksförbundet

anser kunna övervägas för en eventuell åtgärd, borde avsättningar

icke göras med belopp understigande 1 000 kr (motsvarande 10 % av ett

bruttovärde på 10 000 kr och 20 % av ett nettovärde på 5 000 kr).

Flera remissinstanser ha påtalat det »tröskelproblem», som skulle uppkomma

därigenom att enligt det i promemorian framlagda förslaget skyldighet

att göra insättning å spärrkonto föreskrivits skola inträda vid ett

visst i författningen angivet lägsta rotvärde. Om rotvärdet något understege

minimibeloppet skulle skogsägaren vara helt fritagen från insättningsskyldighet.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om icke gränsen för övergång

till avsättningsplikt kunde göras mjukare genom att en procentuellt lägre

spärrkontoinsättning föreskreves för minimibeloppet än för högre belopp.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

För att ett onödigt tröskelproblem skall undvikas torde emellertid skäligen

kunna föreskrivas att rotvärde, som icke uppgår till 4 000 kronor, skall

reduceras, så att den del av beloppet, som understiger 2 000 kronor, icke

medräknas medan den del, som ligger mellan 2 000 och 4 000 kronor, medräknas

till sitt dubbla belopp. Insättning torde av praktiska skäl icke böra

ifrågakomma, om det belopp, som enligt denna regel bör insättas, understiger

100 kronor.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar, att minimibeloppet sättes till

3 000—4 000 kronor. Ett belopp av denna storleksordning borde alltid avräknas.

Som minimum för insättning borde fastställas ett belopp å 500

kronor.

Sveriges lantbruksförbund anser, att'' ett belopp å 5 000 kronor i samtliga

fall borde undantagas från insättningsskyldighet. Härigenom skulle undvikas

att den skogsägare, som deklarerar ett belopp strax över gränsvärdet,

skulle få en orimligt stor insättningsskyldighet i jämförelse med den som

befinner sig strax under gränsen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser regeln att insättning icke finge ske

med högre belopp än nettointäkten å jordbruksfastighet icke vara tillfredsställande

utformad och anför härom:

Då insättningsskyldigheten skall bedömas för varje förvärvskälla för sig

utan hänsynstagande till resultatet av den skattskyldiges övriga förvärvskällor

och till hans behov av medel till levnadskostnader, skulle det kunna

inträffa att den skattskyldige måste upplåna medel för att bestrida sina levnadskostnader

och erhålla täckning för förlust å annan förvärvskälla än den,

vari inkomsten av skogsbruk ingår. Det synes länsstyrelsen nödvändigt, att

nyssnämnda spärregel, såvitt avser fysiska personer, kompletteras med en

bestämmelse, som tryggar dem mot dylika betänkliga konsekvenser. Alternativt

vore det måhända tänkbart, att länsstyrelserna tillädes befogenhet att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

i fall av ifrågavarande slag efter ansökan befria vederbörande från att göra

insättning å spärrkonto.

Liknande synpunkter ha anförts av länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs,

Västerbottens och Norrbottens län.

Beträffande tidpunkten för inbetalning av medel å investerings

konto anse kammarrätten och flertalet länsstyrelser att inbetalning

borde ske tidigare under taxeringsåret än utredningsmannen föreslagit.

Kammarrätten framhåller, att en framflyttning vore nödvändig med hänsyn

till det vidlyftiga kontrollarbete som måste medhinnas av taxeringsnämnderna.

Vid bibehållande av den föreslagna bestämmelsen om särskild

avgift vid försummad inbetalning syntes dock tidpunkten för verkställande

av inbetalning icke kunna bestämmas tidigare än till tiden för deklarationsskyldighetens

fullgörande. De olägenheter en sådan anordning skulle medföra,

främst genom olika betalningsterminer för olika skattskyldiga, syntes

mindre vägande.

En framflyttning av inbetalningstiden har även förordats av riksskattenämnden.

För sitt förslag lämnar nämnden följande motivering:

Enligt förslaget skall insättningsskyldigheten fullgöras senast den 1 april

under taxeringsåret d. v. s. i regel året efter det, under vilket skogslikvid

uppburits eller virket uttagits. Tiden för insättningsskyldigheten kommer

sålunda att i betydande utsträckning infalla ett år eller mera efter det att

det belopp, som med insättningsskyldigheten avses, upphurits av vederbörande

fastighetsägar^. Med hänsyn till åtgärdernas penningpolitiska innebörd

måste detta betraktas som en olägenhet. Det kan även befaras att

vissa skogsägare på grund av tidsavståndet mellan likvidens lyftande och

insättningen skola få svårt att fullgöra sin insättningsskyldighet enär medlen

hinna förbrukas före insättningen. Det är med hänsyn härtill önskvärt att insättningen

förlägges till tidigare tidpunkt. På grund av alt insättningen enligt

förslaget icke skall överstiga nettointäkten av den förvärvskälla vari likviden

influtit — vilken spärregel enligt riksskattenämndens mening näppeligen

kan undvaras — torde svårigheter dock föreligga att anknyta insättningsskyldigheten

till den tid då likvid uppbäres. Emellertid synas de skogsägare,

som skola avlämna sina deklarationer senast den 15 februari — och

detta gäller det helt övervägande flertalet — kunna åläggas insättningsskyldighet

redan nämnda dag. Att insättningsskyldigheten för skogsägare, vilka

åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande till senare dag, inträder

efter den 15 februari torde icke vålla olägenhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar, att inbetalning å investeringskonto

senast borde ske den 15 februari. Härigenom skapades garantier för

att taxeringsnämnderna hade tillgång till uppgifter om gjorda inbetalningar

vid den tidpunkt, då nämnderna började granskningen av deklarationsmaterialet.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att insättningen å investeringskonto

principiellt borde vara fullgjord senast vid beskattningsårets utgång

för att avdragsrätt vid taxeringen skulle medgivas. Av praktiska skäl torde

man emellertid få medgiva avdragsrätt, om beloppet insatts senast den

15 januari under taxeringsåret.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

Sveriges lantbruksförbund anser, att inbetalning icke borde behöva vara

verkställd förrän tidigast den 15 maj under taxeringsåret. Det syntes nämligen

nödvändigt, att skogsägarna erhölle tid att verkställa erforderliga beräkningar

av rotvärdet.

Frågan om länsstyrelsernas rätt att i vissa fall förordna om återbetalning

under spärrtiden har berörts i flera yttranden. Länsstyrelserna

i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus och Örebro län föreslå sålunda, att dispensmöjligheterna

utsträcktes att avse icke endast förtida utbetalning av

spärrade medel utan även befrielse från skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto. Lantbruksstyrelsen framhåller, att dispens borde kunna

medgivas i de fall ofullständiga jordbruk kompletterats med skog i rationaliseringssyfte.

Intyg härom kunde i de aktuella fallen lämnas av lantbruksnämnden.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens

folk påpeka, att reglerna om dispens icke finge tillämpas onödigt restriktivt.

Dispens vore i synnerhet av behovet påkallad för nytillträdande jordbrukare

med avsevärda skulder, som normalt brukade betalas genom skogsavverkningar.

Beträffande den föreslagna lagstiftningens giltighetstid ha

några remissinstanser ansett, att bestämmelser i ämnet endast borde antagas

för viss tid.

Domänstyrelsen framhåller, att då de överenskommelser, som träffats

mellan staten och skogsindustrierna, hittills gällt allenast för ett år i sänder

borde samma tidsbegränsning gälla för den nu ifrågasatta lagstiftningen.

överståthållarämbetet uttalar, att de föreslagna steriliseringsåtgärderna endast

borde tillgripas såsom en tillfällig anordning, då så ur samhällsekonomisk

synpunkt oundgängligen krävdes. Lagstiftningen borde därför givas

till tiden begränsad giltighet.

Riksförbundet landsbygdens folk anser att giltighetstiden borde begränsas

till ett år. En dylik begränsning torde icke behöva befaras medföra ur samhällets

synpunkt olämpliga uppskov med avverkningar, enär den enskilde

hade att räkna med förlängd giltighetstid, så länge omständigheterna motiverade

detta.

Sveriges lantbruksförbund, Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasscf

öreningen, Svenska pappersbruksf öreningen, Svenska trävaruexport föreningen

samt Södra Sveriges trävaruexportförening ha likaledes ansett att

lagstiftningen borde göras ettårig.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar, att giltighetstiden begränsas till

två år.

I yttrandena ha vidare berörts vissa detalj spörsmål.

Kammarrätten har i fråga om ordningen för fastställandet av insättningsbeloppcn

anfört följande:

Förslaget torde hava avsett att beräkningarna av det rotvärde, som föranleder

till kontoinbetalning av kontoinbetalningens belopp och av beloppet av

3 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 225.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

det däremot svarande avdraget skola utgöra taxeringsfrågor. Förslaget i denna

del synes emellertid vara så utformat, att den enda fråga, som taxeringsmyndigheterna

i detta sammanhang genom formligt beslut skola taga ståndpunkt

till, är frågan om avdragets belopp, och att därav skulle automatiskt

följa beloppet av kontoinbetalningen och rotvärdet. Avsikten härmed torde

hava varit att vinna vissa fördelar i processuellt avseende.

I realiteten måste taxeringsmyndigheternas tillvägagångssätt bliva det

motsatta. Först beräknas beloppet av det rotvärde, som föranleder till kontoinbetalning,

på grundval därav uträknas kontoinbetalningens belopp, och

därav följer automatiskt avdragets belopp, därvid i förekommande fall nedsättning

sker av beloppet för kontoinbetalningen i den mån nettointäkten

av förvärvskällan icke giver utrymme för avdraget.

Den utformning, förslaget erhållit i denna del, leder till ett egenartat och

för de inbetalningsskyldiga främmande processläge. Vad den inbetalningsskyldige

i besvär normalt skall komma att rikta sig mot bör väl vara att

kontoinbetalningens belopp blivit för högt bestämt. Med förslagets utformning

skulle emellertid, om han vill påkalla ändring i kontoinbetalningens

belopp, enda utvägen vara att i besvär över inkomsttaxeringarna yrka höjning

i dessa genom minskning av det mot kontoinbetalningen svarande avdraget.

Det synes föga sannolikt, att de inbetalningsskyldiga i gemen skola

förstå alt på detta sätt göra sina anspråk gällande, då de, så som förslaget

förutsätter, få meddelande om höjning av kontoinbetalningens belopp på det

indirekta sätt att de underrättas om att de fått avdrag för sådan inbetalning

med högre belopp än de yrkat i självdeklarationen. Det torde finnas anledning

räkna med att de inbetalningsskyldiga i allmänhet först då vederbörande

länsstyrelse framställer krav å felande kontoinbetalning skola giva

sitt missnöje tillkänna, med påföljd i regel av besvärsrättens förlust. Förslaget

i denna del kan även leda till svårlösliga komplikationer. En inbetalningsskyldig,

som ansetts pliktig verkställa högre kontoinbetalning än som

skett och i anledning därav beviljats i motsvarande mån förhöjt avdrag, vilket

utnyttjats vid taxering till såväl statlig inkomstskatt som kommunal

inkomstskatt, yrkar till vinnande av nedsättning i kontoinbetalningens belopp

höjning av taxeringen men inskränker, omedvetet (exempelvis på grund

av att den ifrågakomna förvärvskällan är belägen i annan kommun än hemortskommunen)

eller medvetet, sin talan till endera taxeringen. Fråga uppkommer

då vilken effekt bifall till hans talan skulle tillåtas få på det belopp,

varför skyldighet till kontoinbetalning föreligger. Eif dylikt yrkande

kan, genom att inpassas inom ramen för av honom'' redan tidigare anförda

besvär, innefattande yrkande om nedsättning i taxeringarna, framställas vid

sådan tidpunkt, att vederbörande taxeringsintendent icke längre har sin rätt

förvarad att i yrkande hos prövningsnämnden eller besvär hos beskattningsdomstol

påkalla motsvarande höjning beträffande den andra taxeringen.

Kammarrätten förordar, att reglerna på förevarande område närmare anpassas

till vad som faktiskt sker. Därvid skulle de även kunna givas en innebörd,

som för de inbetalningsskyldiga bleve mera lättfattlig. Detta skulle

kunna tänkas ske på det sätt att icke blott det kontoinbetalningen motsvarande

avdraget vid inkomsttaxeringen utan även rotvärdets och kontoinbetalningens

belopp bleve föremål för taxeringsmyndigheternas beslut. Därav

skulle följa, bl. a., att den förteckning över kontoinbetalningar in. m., vilken

enligt förslaget skall upprättas av vederbörande taxeringsnämndsordförande,

skulle ersättas av en av taxeringsnämnden undertecknad längd, upptagande

förenämnda belopp in. m., att den inbelalningsskyldige skulle underrättas

om taxeringsnämnds beslut, varigenom skyldighet till kontoinbetalning

ålagts honom till högre belopp än han redan inbetalat, samt att den in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

35

betalningsskyldige skulle äga anföra besvär över taxeringsmyndighets beslut

i fråga om kontoinbetalnings belopp med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningen

i den ordning, varom stadgas i fråga om besvär över taxering.

Vid ändring av det belopp, för vilket skyldighet till kontoinbetalning

förelåge, skulle ex officio verkställas därav betingad ändring av inkomsttaxeringarna,

vilket bl. a. skulle medföra, att då särskilda besvär förelåge

i fråga om kontoinbetalning och över inkomsttaxering, som därmed ägde

samband, dessa besvär skulle handläggas gemensamt.

Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår, att riksbankens kontor borde åläggas

utfärda kvitto i två exemplar å verkställda insättningar. Det ena exemplaret

borde insättaren foga till sin deklaration. Genom detta förfaringssätt

kunde vinnas att riksbanken icke behövde upprätta listor å verkställda insättningar

å investeringskonto. Ej heller vore i så fall behövligt att taxeringsnämndernas

ordförande upprättade särskilda förteckningar å samtliga

insättningsskyldiga. Om det vid taxeringsnämndens granskning skulle befinnas

att skogsägare icke insatt belopp å investeringskonto, ehuru han varit

skyldig därtill eller insättning gjorts med för lågt belopp borde anmälan ske

till taxeringsintendenten.

Flera länsstyrelser framhålla, att taxeringsnämnderna icke vore i stånd

att fastställa rotvärdena, om de icke erhölle hjälp av skogssakkunniga personer.

Kammarrätten anser erforderligt, att riktigheten av de uppgifter, som inbetalare

hade att lämna, garanterades genom straffpåföljd för oriktigt uppgiftslämnande.

Behov av sådan garanti kunde tänkas föreligga framför allt

beträffande i utredningen lämnade uppgifter om vid rotvärdets beräkning

avdragsgilla omkostnader, vilka regelmässigt icke direkt framginge av deklarationen.

Länsstyrelsen i Gotlands lån och Sveriges lantbruksförbund påpeka, att

det vore erforderligt att införa särskilda bestämmelser avseende idkare av

skogsbruk med räkenskapsår, som icke sammanfölle med kalenderår.

Departementschefen.

Sterilisering av viss del av skogsindustriernas exportinkomster ingår som

ett betydelsefullt led i den ekonomiska politiken i nuvarande läge. Sålunda

träffades på hösten 1950 avtal mellan handels- och industrikommissionen

för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt de stora branschorganisationerna

inom skogsnäringen, å andra sidan, om en frivillig inbetalning till riksgäldskontoret

av viss del av deras exportinkomster under år 1951. Parallellt

härmed förordnades om uttagande av prisutjämningsavgift å motsvarande

varor från företag som ej anslutit sig till avtalen. Genom att på detta sätt

medel dragas ur den allmänna penningmarknaden få skogsindustrierna

minskade möjligheter att finansiera nya investeringar eller att påtaga sig

ökade omkostnader. Åtgärden måste sålunda ha en betydande restriktiv

verkan.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Jämfört med det exportprisläge, som låg till grund för förra årets överenskommelser,

representera de nuvarande priserna på skogsindustriens produkter

en betydande förskjutning uppåt av prisnivån. Förhandlingar ha därför

ånyo inletts med vederbörande branschorganisationer i syfte att för år 1952

få till stånd en efter den senaste prisutvecklingen anpassad fortsatt överenskommelse.

Preliminära avtal ha numera träffats med Svenska cellulosaföreningen

och Svenska trämasseföreningen om inbetalning av avgifter för

år 1952.

Steriliseringen av viss del av skogsindustriernas exportintäkter bär — bortsett

från prisutjämningsavgift å pappersved — icke haft någon motsvarighet

i fråga om de ökade intäkter,som i form av starkt stegrade skogspriser

tillfalla skogsägarna. Rotpriserna under avverkningsåret 1950/51 ha uppskattats

ligga 75—100 procent högre än under 1949/50 och för instundande

avverkningssäsong har man att emotse en ytterligare höjning av priserna.

Särskilda åtgärder torde i nu rådande ekonomiska läge vara påkallade i

syfte att undandraga även en del av skogsägarnas ökade skogsvinster från

en omedelbar disposition. Sådana åtgärder skulle utgöra ett naturligt komplement

till konjunkturutjämningsavgifterna å skogsindustriprodukterna

och bidraga till att dämpa vinstkonjunkturen på dessa områden med dess

ogynnsamma följdverkningar i olika hänseenden. Jag anser mig sålunda nu

böra framlägga förslag om sterilisering jämväl av viss del av intäktsökningen

i skogsbruket.

Från skogsägarehåll har under senare år ofta framförts önskemål om

rätt att inom skogsbruket lägga upp skattefria fonder för skogsvårdsarbeten.

Syftet med en sådan anordning skulle främst vara att åstadkomma en ur

konjunktursynpunkt önskvärd utjämning av arbetstillfällena i skogen. Genomföres

en sterilisering av skogsägarnas mervinster, ligger det nära tillhands

att undersöka, huruvida reglerna för steriliseringen kunna givas en

sådan utformning, att skogsägarnas önskemål i nyssnämnda hänseende i

möjligaste mån bliva tillgodosedda.

I det förslag i ämnet, som på mitt uppdrag utarbetats inom finansdepartementet,

har utredningsmannen förordat införandet av en obligatorisk skyldighet

för skogsägare att insätta viss del av erhållna skogsintäkter å spärrat

konto i riksbanken. Insättningsbeloppen skulle fritagas från inkomstbeskattning

det år insättningen verkställdes. Efter en spärrtid av fem år skulle

skogsägaren äga rätt att uttaga medel från kontot och efter eget bestämmande

fördela uttagen över en femårsperiod. I promemorian framhålles att ett på

dylikt sätt anordnat spärrkontoförfarande innebure betydande skattemässiga

fördelar för insättaren. Sålunda skulle anordningen medföra, att för

framdeles utförda skogsvårdsarbeten avdrag finge ske med utnyttjande av

de nuvarande goda årens toppinkomster. För fysiska personer skulle uppdelningen

av inkomsten på flera år därjämte innebära en nedsättning i den

progressiva beskattningen.

I flera remissyttranden har uttalats, att en anordning av i huvudsak den

innebörd, som föreslagits i promemorian men av frivillig karaktär, kunde

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

fylla samma uppgift som en tvångslagstiftning. I detta sammanhang har

man pekat på de med skogsindustrierna ingångna avtalen om frivillig inbetalning

av prisutjämningsavgifter.

I anledning härav vill jag framhålla, att beträffande skogsbruket torde det

icke vara möjligt att få till stånd särskilda överenskommelser, då det här

gäller ett mycket stort antal skogsägare. Jag vill även erinra om att beträffande

skogsindustrien avtal endast träffats med de stora branschorganisationerna.

De utanför föreningarna stående näringsidkarna ha att erlägga en

särskild i lag fastställd prisutjämningsavgift. Deras avgiftsskyldighet grundar

sig sålunda icke på någon överenskommelse.

Det förefaller icke heller sannolikt att man enbart genom att införa rätt

till skattefria insättningar å investeringskonto för skog —- även om de

skattemässiga fördelarna bliva betydande — skulle kunna uppnå en ur

steriliseringssynpunkt tillräcklig effekt annat än möjligen på längre sikt.

Enligt min mening torde det sålunda vara nödvändigt att föreskriva obligatorisk

insättningsskyldighet. Däremot kan jag dela den av vissa remissinstanser

framförda uppfattningen, att möjlighet bör finnas att utöver de

obligatoriska insättningarna göra frivilliga sådana. Härigenom skulle tvivelsutan

systemet vinna i smidighet samtidigt som utrymme bereddes för ett

mera nyanserat bedömande rörande behovet av medel för framtida skogsvårdsarbeten

i det särskilda fallet. Hur stora frivilliga insättningar, som

skola tillåtas, blir självfallet beroende på var gränsen för de obligatoriska

insättningarna sättes.

Då lagstiftningens syfte är att sterilisera en del av de nuvarande extraordinärt

höga skogsinkomsterna, torde lagstiftningen endast böra givas en

till tiden begränsad giltighetstid. I detta hänseende förordar jag i princip

en begränsning till de skogsintäkter, som äro att hänföra till de båda beskattningsår

för vilka taxering i första instans verkställes under åren 1953

och 1954. Jag anser mig dock i detta sammanhang böra framhålla, att jag

förutsätter att de erfarenheter, som vinnas i fråga om betydelsen för skogsvården

av de nu föreslagna skattefria kontoavsättningarna, böra utnyttjas

vid ett framtida ställningstagande till frågan om en mera permanent lagstiftning

om investeringsfonder för skogsbruket.

Utredningsmannen har föreslagit att insättningarna skola bestämmas till

40 procent av rotvärdet å försåld skog samt å avyttrade eller i egen rörelse

använda skogsprodukter. Den totala insättningen å spärrkonto har med utgångspunkt

härifrån beräknats komma att uppgå till ca 320 miljoner kronor

för år.

Flertalet remissinstanser har funnit en sterilisering av denna omfattning

alltför betungande för skogsbruket. Även enligt min uppfattning bör en justering

nedåt av det föreslagna procenttalet komma till stånd. Efter övervägande

av olika alternativ och med beaktande av alt jag funnit mig böra föreslå

en höjning av minimibeloppet för insättningsskyldighet, vill jag för min del

förorda att stcriliseringsprocenten i princip bestämmes till 25 procent av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition, nr 225.

rotvärdet. Med denna avvägning av de obligatoriska insättningarna anser jag

mig böra föreslå att skogsägare, som så önska, skola äga göra frivilliga insättningar

med ytterligare 15 procent.

Enligt utredningsmannens förslag skola insättningarna bestämmas i förhållande

till i viss ordning beräknade rotvärden. Beträffande å rot såld skog

uppkomma härvid inga särskilda problem, enär den erhållna köpeskillingen

direkt kan läggas till grund för beräkning av insättningsbeloppet. Vid leveransköp

och vid uttag av virke för förädling i egen rörelse måste däremot

en uppskattning av rotvärdet komma till stånd. Enligt promemorian skall rotvärdet

därvid beräknas till skillnaden mellan erhållen köpeskilling (respektive

saluvärdet) och de med avverkningen direkt sammanhängande kostnaderna.

Under remissbehandlingen har från flera håll framhållits, att den föreslagna

metoden för rotvärdenas beräkning vore onödigt invecklad och att

densamma skulle förorsaka såväl de insättningsskyldiga som beskattningsmyndigheterna

ett betydande merarbete. Riksskattenämnden och länsstyrelserna

ha för sin del starkt understrukit att beskattningsnämnderna skulle

få en så väsentligt ökad arbetsbörda att risk förelåge att taxeringsarbetet

icke skulle medhinnas. Enligt ett flertal remissinstansers uppfattning kunde

depositionsskyldigheten, då här icke vore fråga om uttagande av en skatt,

mycket väl regleras på sådant sätt, att en procentsats stadgades beträffande

rotsåld skog och en annan — lägre — procensats för försålt eller till egen

rörelse uttaget virke. I fråga om den inbördes avvägningen av procentsatserna

har framhållits, att då rotvärdet å sålt eller till egen rörelse uttaget

virke genomsnittligen kunde beräknas uppgå till halva köpeskillingen respektive

saluvärdet syntes procentsatserna böra förhålla sig som 2: 1.

De framställda erinringarna synas mig bärande. Jag biträder sålunda förslaget

att insättningsbeloppet även beträffande sålt eller till egen rörelse

uttaget virke bestämmes direkt till viss procent av köpeskillingen eller saluvärdet.

Självfallet innebär det en mycket grov schablon att bestämma rotvärdet

vid leveransköp och uttag till halva köpeskillingen. Helt allmänt torde

kunna sägas att schablonen kommer att ge för låga rotvärden. Med hänsyn

till att schablonen är avsedd för alla olika sortiment och avsättningslägen,

vill jag dock icke motsätta mig den föreslagna halveringen. En annan

viktig synpunkt i detta sammanhang är, att procentsatserna böra så avvägas,

att insättningsskyldigheten icke skall medföra obenägenhet hos skogsägarna

att verkställa egna avverkningar. Ur arbetskraftsynpunkt måste det

nämligen anses vara av mycket stor betydelse, att avverkningarna i största

möjliga utsträckning utföras av skogsägarna själva och deras gårdsfolk.

Då jag tidigare förordat, att insättningarna i princip skola beräknas till 25

procent av rotvärdet, innebär schablonregeln för rotvärdenas beräkning, att

för leveransvirke eller uttag till egen rörelse procentsatsen borde bestämmas

till 12,5 procent av köpeskillingen respektive saluvärdet. Av praktiska skäl föreslår

jag dock en avjåmning nedåt till 12 procent. Med den nu föreslagna

förenklingen av metoden för insättningarnas bestämmande torde beskattningsnämndernas

merarbete i anledning av spärrkontoförfarandet icke bli

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 39

särskilt betungande. Något behov av särskilda skogssakkunniga kommer ej

heller att föreligga.

En fråga som tarvar särskilt övervägande är, huruvida insättningsskyldigheten

jämväl bör omfatta brännved och dylika sortiment. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund har som sin mening uttalat, att förbundet

vore fullt på det klara med att dagens höga vedpriser i och för sig icke motiverade,

att man för dessa sortiment gjorde något undantag. Förbundet ansåge

det likväl klokt att bereda brännveden en särställning i detta sammanhang.

Den övervägande vedproduktionen skedde genom skogsvårdande huggningar,

och den ifrågasatta steriliseringen borde icke verka hindrande för

skogsvården och vedavverkningarna. Ytterligare ett antal remissinstanser

ha ansett sig böra påyrka att vcdlikvider undantagas från steriliseringen.

Med hänsyn till att en betydande del av vedbehovet tillgodoses från sådana

mindre brukningsdelar, vilka redan på grund av de minimibestämmelser,

som jag senare kommer att förorda, bliva firitagna från insättningsskyldighet,

anser jag mig kunna tillstyrka att brännved, kolved och träkol

undantagas vid beräkning av insättningsbeloppen. Påpekas må att undantagsbestämmelsen

givetvis endast avser avverkad ved och sålunda icke vedskog.

Däremot finner jag icke tillräckliga skäl hava förebringats för att, såsom

vissa remissinstanser ifrågasatt, från sterilisering undantaga likvider och

uttag avseende virke från ädla lövträd.

Såväl myndigheter som näringsorganisationer bland remissinstanserna ha

riktat den anmärkningen mot utredningsmannens förslag att detsamma icke

innehåller någon bestämmelse om rätt för skogsägaren att före spärrtidens

utgång utfå medel för skogsvårdande åtgärder. Skogsstyrelsen befarar sålunda

att en sterilisering under så pass lång tid som fem år utan rättighet för

skogsägaren att göra uttag för täckande av kostnader för utförda återväxtåtgärder

kunde medföra risker för ett otillbörligt uppskjutande av dessa och

faror för att den redan nu rådande stora eftersläpningen efter hand bleve

än större.

Då det gäller att taga ståndpunkt till ifrågavarande spörsmål bör man hålla

i minnet, att syftet med den föreslagna lagstiftningen i första hand måste

vara alt den skall verka köpkraftsindragande och investeringsbegränsande

i nuvarande ekonomiska läge. Om de insatta medlen kunde utan begränsning

disponeras för skogsvårdsarbcten skulle syftet med lagstiftningen kunna

mer eller mindre förfelas. Det måste alltså fordras att medlen under viss

tid helt dragas ur den allmänna marknaden. Då en femårig spärrtid i vissa

fall skulle kunna tänkas komma att medföra ett eftersättande av angelägna

skogsvårdsarbcten, anser jag mig dock böra förorda en viss uppmjukning

av spärreglerna till förmån för sådana arbeten. I detta hänseende föreslår

jag, att medlen i princip skola stå orörda under två år. Under en därpå följande

treårsperiod bör skogsägare, som genom intyg av skogsvårdsstyrelse

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

styrker att han utfört skogsvårdande arbeten, vara berättigad lyfta medel

å spärrkonto; de sammanlagda uttagen under ett och samma år synas dock

böra begränsas till att avse högst en fjärdedel av det ursprungligen insatta

beloppet.

Förslaget att skogsägaren efter utgången av femte året skall vara berättigad

att efter eget bedömande uttaga medlen under en femårsperiod föranleder

ingen erinran från min sida.

Enligt utredningsmannens förslag skall ränta icke utgå å de medel, som

insatts å spärrat konto. I flera yttranden har påyrkats en ändring härutinnan.

Därvid har bland annat framhållits, att det icke minst av psykologiska

skäl vore välbetänkt att medgiva viss förräntning. Huruvida förslaget

skulle få åsyftad effekt vore, har det sagts, i hög grad beroende

på hur detsamma uppfattades av den stora mängden skogsägare.

Förräntningen av å spärrkonto innestående medel sammanhänger nära

med frågan om medlens användning under spärrtiden. Eftersom anordningen

med insättning å spärrkonto tillkommit för att bidraga till en minskning

av disponibla likvida medel i marknaden, ligger det i sakens natur, att medlen

under den närmaste tiden böra vara steriliserade hos riksbanken. Med

hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda att medlen göras räntebärande

under de första två åren. Efter utgången av nämnda två år skall skogsägaren

— enligt vad jag nyss föreslagit — äga rätt att uttaga medel för skogsvårdsarbeten.

Godtages detta förslag, synes det rimligt att i princip medgiva

förräntning av de medel, som kvarstå å spärrkonto efter utgången av tvåårsperioden.

Jag förordar att ränta beräknas efter 2,5 procent å de belopp,

som innestå å kontot vid utgången av varje kalenderår från och med tredje

året. Då medlen sålunda göras räntebärande, bör riksbanken vara oförhindrad

att efter utgången av nämnda tvåårsperiod ställa medlen till riksgäldskontorets

förfogande mot att riksgäldskontoret betalar räntekostnaden.

I remissyttrandena göres genomgående gällande att det föreslagna minimibeloppet,

2 000 kronors rotvärde, vid vilket skyldighet att göra insättning

skulle inträda vore för lågt. Därjämte ha några remissinstanser påpekat det

»tröskelproblem», som skulle uppkomma därigenom att en obetydlig ökning

av rotvärdet i ett gränsskikt skulle medföra skyldighet att insätta ett

belopp, som vore många gånger större än ökningen av rotvärdet. Slutligen

ha vissa länsstyrelser uttalat farhågor för att fullgörandet av insättningsskyldigheten

kunde komma att inkräkta på de medel, som vore oundgängligen

nödvändiga för levnadskostnadernas bestridande.

Vad först angår frågan om minimibeloppet, måste detta avvägas

med hänsyn till den steriliseringseffekt som eftersträvas. Varje höjning

medför ovillkorligen en betydande minskning av det totala insättningsbeloppets

storlek. Att sätta gränsen så högt som vid 5 000 kronors rotvärde, såsom

påyrkats i vissa remissyttranden, anser jag icke möjligt. En sådan förskjutning

uppåt av gränsen skulle i förening med den nedsättning av sterilise
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ringsprocenten, som jag förut förordat, medföra en så kraftig reducering

av del totala insättningsbeloppet, att lagstiftningen icke kunde beräknas få

någon egentlig betydelse ur steriliseringssynpunkt. En viss höjning av minimibeloppet

vill jag dock icke motsätta mig och föreslår i sådant hänseende

att gränsen sättes vid 3 000 kronor. För rotköp innebär detta, att insättningsskyldighet

icke skall föreligga i sådana fall, där under beskattningsåret uppburen

köpeskilling sammanlagt icke överstiger 3 000 kronor. Har skogsägare

sålt avverkat virke eller uttagit virke till egen rörelse skall enligt den tidigare

angivna schablonregeln rotvärdet anses motsvara halva köpeskillingen respektive

halva saluvärdet. Detta medför att skyldighet att göra insättning

skall inträda, om köpeskillingen eller saluvärdet överstiger 6 000 kronor. I

praktiken kommer det givetvis ofta att inträffa, att en skogsägare under beskattningsåret

såväl upplåtit avverkningsrätter som sålt och uttagit virke till

egen rörelse. Huruvida skyldighet att göra insättning föreligger eller ej,

blir då att bedöma med hänsyn till det sammanlagda rotvärdet, bestämt

vid rotköp till köpeskillingen samt vid leveransköp och uttag till egen rörelse

till halva köpeskillingen respektive halva saluvärdet.

För att undvika att ett »tröskelproblem» uppkommer, anser jag mig böra

föreslå att i ett övergångsskikt insättningsbeloppet tillåtes stiga successivt.

Rörande den närmare innebörden av reduktionsregeln hänvisar jag till den

i det följande lämnade redogörelsen för lagförslagets detaljer.

Beträffande de av vissa länsstyrelser uttalade farhågorna för att en obligatorisk

insättningsskyldighet skulle kunna komma att i vissa fall medföra

ett intrång på de medel, som erfordras för täckande av vederbörandes levnadskostnader,

vill jag framhålla, att det här endast gäller insättning av en

del av en övervinst, som tillfaller skogsägaren genom den senaste tidens

onormala prisstegring på skogsprodukter. Efter den nedsättning av insättningsskyldigheten,

som jag ansett mig böra föreslå — i form av såväl lägre

insättningsprocent som högre minimibelopp — torde i allt fall något behov

av generella undantagsregler i det av länsstyrelserna angivna hänseendet

icke vara erforderliga. En annan sak är att i enstaka fall svårighet av speciell

anledning kan föreligga för vederbörande att verkställa insättning å

spärrkonto. I sådant fall bör den insättningsskyldige ha möjlighet att dispensvägen

erhålla befrielse från skyldighet att verkställa insättning eller,

om insättning redan skett, helt eller delvis återfå insättningsbeloppet. Till

frågan om den närmare utformningen av dispensreglerna återkommer jag

i ett senare sammanhang.

Såsom förut nämnts har i departementspromemorian den totala insättningen

per år beräknats komma att uppgå till ca 320 miljoner kronor. Godtagas

de av mig framlagda förslagen skulle insättningsbeloppet komma att

nedgå till ca 170 miljoner kronor. Härvid är emellertid att märka, att de

angivna beloppen beräknats på grundval av priserna hösten 1050. Sedan

dess har en ytterligare prisstegring ägt rum, varför det inte torde vara obefogat

att räkna med ett högre insättningsbelopp för år 1952.

Jag övergår nu till att behandla den föreslagna lagstiftningens detaljer och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

följer därvid paragraf ordningen i de författningsförslag, som äro resultatet

av en inom finansdepartementet verkställd överarbetning av de remitterade

förslagen. Dessa reviderade förslag, nämligen förslag till lag om investeringskonto

för skog och förslag till förordning om taxering för inkomst av

medel, som insatts å investeringskonto för skog, torde såsom Bilaga 1 och 2

få fogas till statsrådsprotokollet.

Förslaget till lag om investeringskonto för skog.

1 §■

Såsom redan tidigare anmärkts, föreslås insättningsskyldighet skola föreligga

beträffande intäkt av skogsbruk avseende köpeskilling och uttag,

som enligt kommunalskattelagens bestämmelser är att hänföra till de beskattningsår

för vilka taxering verkställes av beskattningsnämnd i första

instans åren 1953 och 1954. För att undvika retroaktivitet i sådana fall, då

beskattningsår för vilket taxering verkställes år 1953 omfattar jämväl tid före

den 1 januari 1952, har i sista stycket av förevarande paragraf föreskrivits,

att bestämmelserna icke skola tillämpas såvitt avser intäkt hänförlig till

nämnda tid. Å andra sidan kan det inträffa, att skattskyldig har att vid 1955

års taxering och i vissa fall även vid 1956 års taxering deklarera för räkenskapsår,

som omfattar tid före den 1 januari 1954. Då insättningsskyldighet

i dylika fall bör föreligga med avseende å intäkt av skogsbruk, som hänför

sig till nämnda tid, har föreskrift härom intagits i berörda stycke av 1 §.

Den föreslagna utsträckningen av bestämmelsernas tillämplighet torde även

vara nödvändig för att förhindra att idkare av skogsbruk genom omläggning

av räkenskapsår undandrager sig insättningsskyldighet.

Skyldighet att insätta medel å investeringskonto bör åligga den som har

att i självdeklaration upptaga intäkten i fråga. Arrendator, som åtnjutit intäkt

av skogsbruk, bör alltså i detta hänseende ha samma skyldighet som

fastighetsägare.

Enligt anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen inbegripes under

skogsbruk jämväl skogsavverkning på grund av avverkningsrätt, som någon

vid avyttring av fastighet förbehållit sig å den avyttrade fastigheten. Inkomst

på grund av sådan avverkning föranleder sålunda skyldighet att göra insättning

å investeringskonto. Däremot kommer skyldighet att göra insättning

icke att åligga den som bedrivit skogsavverkning å annans mark på grund

av särskild upplåtelse av avverkningsrätt, enär inkomsten härav enligt nyssnämnda

anvisningspunkt är att hänföra till inkomst av rörelse.

Riksskattenämnden har i sitt yttrande förklarat, att nämnden utginge från

att bestämmelserna skulle tillämpas även för det fall att avverkningsrätt

vederlagsfritt upplåtits till barn eller annan anhörig, som därefter verkställt

avverkningarna. I anledning härav må framhållas, att det avgörande härvidlag

är, hur transaktionen bedömts vid inkomsttaxeringen. Då enligt gällande

praxis givaren i ett dylikt fall torde beskattas för avverkningsrättens

värde, kommer skyldighet att göra insättning å investeringskonto att åligga

denne. Särskild författningsbestämmelse torde sålunda icke erfordras.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

43

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har jag förordat

att insättningarna på investeringskonto skola beräknas till 25 procent av

köpeskillingen vid rotförsäljning och 12 procent av köpeskillingen vid leveransköp

respektive av saluvärdet vid uttag för förädling i egen rörelse.

Författningstexten i 1 § har utformats i enlighet härmed. Härvid har jämväl

beaktats att brännved, kolved och träkol icke skola medräknas vid insättningsbeloppets

bestämmande i det fall, som avses under punkten b). Under

punkten c) göres undantag för ved, som användes som förädlingsråvara vid

framställning av träkol (kolved). Då i punkten c) endast avses skogsprodukter,

som uttagits för förädling, ligger det i sakens natur att undantaget här

icke behöver angivas omfatta brännved och träkol.

I detta sammanhang torde jag få något beröra ett specialfall. Har den,

som idkat skogsbruk, tillika drivit virkesförädling eller utvinning av biprodukter

av skogsbruket såsom tjära och dylikt anses denna verksamhet enligt

anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen som skogsbruk, där den varit

av mindre omfattning eller väsentligen avsett husbehov. Har dylik verksamhet

däremot varit av större omfattning och bedrivits med särskilda

anordningar av stadigvarande art, t. ex. fasta kolugnar, fasta tjärugnar

eller dylikt, anses särskild rörelse föreligga. I praktiken lär det på sina

håll förekomma, att inkomst av förädlingsverksamhet i deklarationen redovisas

såsom binäring till skogsbruk, oaktat verksamheten bedrivits i större

omfattning. Någon anledning att för dessa fall föreslå särskilda beräkningsgrunder,

vilka i hög grad skulle komplicera lagstiftningen i tekniskt hänseende,

anser jag dock icke föreligga. Vederbörande har ju alltid möjlighet

att redovisa förädlingsvinsten såsom inkomst av rörelse. Såsom intäkt av

skogsbruk kommer då endast att upptagas saluvärdet av till rörelsen uttagna

skogsprodukter.

Mot utredningsmannens förslag att värde av virke, som använts för skogsägarens

egen räkning för reparation samt ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten,

icke skall medräknas vid bestämmande av insättningsbelopp, har

jag intet att erinra. Ej heller föranleder förslaget att insättningsskyldighet ej

skall föreligga beträffande köpeskilling för skog, som sålts i samband med

marken, någon erinran från min sida.

I det gemensamma yttrande, som avgivits av Svenska cellulosaföreningen

med flera branschföreningar inom skogsindustrien, ha erinringar framställts

mot att steriliseringen jämväl skall avse del av saluvärdet för virke, som

uttagits för förädling i egen rörelse, även om virket i fråga förädlades och

försåldes först ett eller två år efter uttaget. Av taxeringstekniska skäl torde

det vara nödvändigt att avdraget för insättningen utnyttjas det år saluvärdet

av det uttagna virket upptages som inkomst. Jag kan alltså icke förorda

någon ändring i förslaget i denna del. Skogsindustrierna synas för

övrigt icke bli särskilt betungade genom denna anordning, eftersom de under

år 1952 komina att försälja produkter, vari ingår råvara som väsentligen

stigit i pris under lagringstiden. För saluvärdet av denna råvara har icke

förelegat insättningsskyldighet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

I omförmälda yttrande från branschföreningarna har ytterligare framhållits,

att bestämmelser borde införas av innebörd att kvittning medgåves

mellan av skogsindustriföretag erlagda prisutjämningsavgifter, insättning å

investeringskonto samt investeringsavgift, därest en sådan avgift komme

att införas. I anledning härav vill jag erinra om att prisutjämningsavgifter

uttagas å den förädlingsvinst, som industriföretagen erhållit, oavsett om de

äga egna skogar och därifrån tagit råvara för förädling eller om förädling

skett av inköpt råvara. Någon anledning att behandla skogsägare, som i

egen rörelse förädlat virke från egna skogar, efter andra regler i fråga om

skyldighet att insätta medel å investeringskonto än skogsägare, som försålt

virke till förädlingsindustrin, föreligger uppenbarligen icke. Till frågan om

införande av en investeringsavgift har jag ännu icke tagit slutlig ställning.

Därest en sådan avgift skulle beslutas i huvudsaklig överensstämmelse med

det av särskilda utredningsmän utarbetade förslaget, kan jag dock icke

finna, att mellan denna avgift och insättning å investeringskonto skulle

föreligga ett sådant samband, att kvittning dem emellan kunde anses påkallad.

Jag anser mig sålunda icke kunna förorda bestämmelser av den

innebörd branschföreningarna ifrågasatt.

Föreskriften i andra stycket av förevarande paragraf, att insättning icke

1 något fall skall ske med högre belopp än nettointäkten av den förvärvskälla,

vari intäkten av skogsbruk ingår, har tillkommit för att skapa garantier för

att alla insättningar å investeringskonto kunnat utnyttjas som avdrag i den

förvärvskälla, vari intäkten av skogsbruk ingår.

2 §.

För att undvika att reglerna om visst minimibelopp skola ge upphov till

ett »tröskelproblem» ha några remissinstanser förordat, att minimibeloppet

för obligatorisk insättning å investeringskonto alltid först skulle avräknas

vid beräkning av insättningsbeloppet. Detta förslag kan jag icke biträda,

enär genom en sådan anordning det totala belopp, som komme att insättas

å investeringskonto, i allt för hög grad skulle reduceras. Jag föreslår i stället

en reduktionsregel av innebörd att idkare av skogsbruk icke i något fall

ålägges insättningsskyldighet med högre belopp än den del av köpeskillingen

(saluvärdet), som överstiger minimibeloppet. Till belysande av reduktionsregelns

tillämpning må anföras ett par exempel. Om en person haft intäkt

genom försäljning av skog å rot med 3 450 kronor skall han insätta 400

kronor å investeringskonto. Har vederbörande haft intäkt såväl av rotförsäljningar

som av försäljningar av leveransvirke eller uttag till egen rörelse

måste först en beräkning göras med ledning av de i första stycket 2 § angivna

reglerna. Om t. ex. rotförsäljningarna uppgått till 1 000 kronor, försäljningarna

av leveransvirke till 500 kronor och saluvärdet av till egen

rörelse uttaget virke till 4 000 kronor skall det till grund för insättningen

liggande beloppet bestämmas till (1 000 -j- 250 + 2 000 =) 3 250 kronor. Insättningen

skall alltså i detta fall beräknas till 200 kronor.

Insättningsskyldigheten skall bedömas för varje förvärvskälla för sig.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 225.

45

Som särskild förvärvskälla anses jämlikt 18 § kommunalskattelagen, såvitt

gäller jordbruksfastighet, varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter

inom var kommun för sig, som i ägares eller brukares hand är att

anse som förvaltningsenhet.

Enligt 2 mom. i förevarande paragraf skall staten, kommunerna m. fl.

skattskyldiga, vilka äro frikallade från skattskyldighet enligt 7 § förordningen

om statlig inkomstskatt för inkomst av jordbruksfastighet, vara

fritagna från skyldighet att verkställa insättning å investeringskonto. Det av

Sveriges häradsallmänningsförbund framställda yrkandet, att lagens bestämmelser

icke skulle äga tillämpning å häradsallmänningarna, kan jag

icke tillstyrka.

3 §■

Såsom jag tidigare förordat, bör frivillig insättning å investeringskonto i

princip tillåtas med så stort belopp, att den totala insättningen uppgår till

40 procent av rotvärdet. För skogsägare, som jämväl är skyldig göra obligatorisk

insättning, bör sålunda frivillig insättning beträffande skog å rot maximeras

till 15 procent av köpeskillingen och beträffande försålt eller uttaget

virke till 8 procent av köpeskillingen respektive saluvärdet. Någon anledning

att vid beräkning av frivillig insättning göra undantag för brännved,

kolved och träkol torde icke föreligga. Den som icke sammanlagt åtnjutit

så stor intäkt av skogsbruk, att insättningsskyldighet föreligger, bör

ha rätt att göra insättningar å investeringskonto i samma utsträckning som

annan skogsägare.

Har frivillig insättning gjorts, bör insättaren sedan vara underkastad

samma bestämmelser, som skola gälla för obligatoriska insättningar. Insättaren

äger sålunda t. ex. icke lyfta beloppet under andra förutsättningar

än som angivas för obligatoriska insättningar.

* §■

Bestämmelser angående skyldighet att avlämna uppgifter till ledning för

insättningsbeloppets beräknande böra självfallet så utformas, att uppgifter

såvitt möjligt icke avkrävas i andra fall än där insättningsskyldighet kan

ifrågakomma. Å andra sidan måste föreskrifterna om uppgiftsplikten anknyta

till faktiska förhållanden, vilka utan vidare kunna bedömas av den

insättningsskyldige själv. Har idkare av skogsbruk allenast haft intäkt av

skogsbruk genom försäljning eller uttag för förädling i egen rörelse av

skogsprodukter, är det uppenbart, att insättningsskyldighet icke föreligger

om intäkten icke överstigit 6 000 kronor. I dessa fall kan sålunda uppgiftsplikten

anknytas till detta belopp. Har idkare av skogsbruk endast haft intäkt

genom upplåtelse av avverkningsrätt, är det på samma sätt klart, att

uppgift icke behöver lämnas, där intäkten icke överstigit 3 000 kronor. I de

fall åter där vederbörande haft intäkt såväl av försäljning av skog å rot

som försäljning eller uttag av virke kunna olika kombinationer förekomma.

Av praktiska skäl synes det dock nödvändigt, att även i dessa fall uppgiftsplikten

alltid anknytes till det lägre beloppet, 3 000 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I enlighet med vad länsstyrelsen i Stockholms län föreslagit har i paragrafen

föreskrivits att utredning skall lämnas för varje förvärvskälla, där

intäkten av skogsbruk uppgått till minimibeloppet.

5 §.

Länsstyrelserna ha framställt erinringar mot att tidpunkten, då insättning

å investeringskonto senast skall vara verkställd, av utredningsmannen

föreslagits till den 1 april. Länsstyrelserna ha därvid framhållit, att det

kunde befaras, att taxeringsarbetet icke skulle hinna avslutas inom föreskriven

tid, om granskningen av jordbruksdeklarationerna icke toge sin början

förrän efter nämnda dag.

Med anledning av vad länsstyrelserna sålunda anfört, anser jag mig böra

föreslå, att insättning å investeringskonto senast skall vara verkställd den

15 februari under taxeringsåret eller i förekommande fall den senare dag,

då deklaration enligt bestämmelserna i taxeringsförordningen skall vara avgiven.

Visserligen medför denna anordning den nackdelen, att någon enhetlig

tidpunkt, vid vilken insättning senast skall vara gjord, icke kan angivas

i författningstexten. Olägenheten härav torde emellertid vara av mindre

betydelse. Frivillig insättning å investeringskonto torde senast böra ske vid

samma tidpunkt, som föreslagits för obligatorisk insättning.

Av flera skäl hade det varit önskvärt, om insättning å investeringskonto

kunde ske i närmare anslutning till den tidpunkt, då köpeskilling för skogsprodukter

blivit tillgänglig för lyftning. Det synes emellertid icke möjligt att

införa tvingande bestämmelser av innebörd, att köpare av skogsprodukter

skulle innehålla viss del av köpesumman och insätta den för säljarens räkning

å investeringskonto i riksbanken. Jag ämnar emellertid undersöka möjligheterna

för ett frivilligt förfarande härvidlag. Det synes sålunda icke

uteslutet, att avtal skulle kunna träffas med skogsägarföreningar och andra

större uppköpare av skogsprodukter om omedelbar inbetalning till riksbanken

av viss del av köpeskillingarna för dylika produkter. För det bestyr sådant

åtagande skulle vålla uppköparna, böra dessa erhålla viss ersättning.

Till frågan i vilken ordning dylik ersättning skall bestridas, torde jag få

återkomma i annat sammanhang.

7 §■

Av praktiska skäl synes spärrtiden böra enhetligt bestämmas till fem år

räknat från ingången av det år medlen senast skolat insättas å investeringskonto.

Under därpå följande femårsperiod skall insättaren äga uttaga medel

vid valfri tidpunkt. För att begränsa antalet uttag bör dock uttag icke få

understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet.

8 §.

Såsom jag tidigare framhållit, bör insättare efter två år äga uttaga medel

för skogsvårdsarbeten. Bestämmelser härom ha intagits i förevarande

paragraf. Tvåårsperioden synes böra bestämmas att omfatta det år då insättning

senast skolat ske och året näst därefter. Det bör ankomma på läns
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

47

styrelsen att förordna om utbetalning i dessa fall. Anledning för länsstyrelsen

att ingå på saklig prövning av förutsättningarna för återbetalning torde

i regel icke föreligga.

9 §.

I ett par remissyttranden har framhållits, att under spärrtiden en omsvängning

av konjunkturen kunde inträffa, som motiverade att spärrade

medel borde frigöras och att insättningsskyldighet icke vidare borde ifrågakomma.

Med anledning härav föreslår jag ett tillägg i utredningsmannens

förslag av innebörd, att Kungl. Maj :t må, om ändrade konjunkturförhållanden

därtill föranleda, förordna såväl om återbetalning av å investeringskonto

innestående medel som om befrielse för viss tid från skyldighet att

verkställa insättning å investeringskonto.

Utredningsmannen har ansett det nödvändigt att öppna möjlighet för insättare

att under spärrtiden utfå medel, som innestå å investeringskonto.

Såsom framgår av 7 § i utredningsmannens förslag föreslås, att länsstyrelsen

efter framställning skall kunna förordna att insättares medel helt eller

delvis skola återbetalas, såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga

för insättaren eller eljest särskilda förhållanden böra föranleda därtill. Såsom

exempel på sådana särskilda förhållanden, som böra föranleda återbetalning,

nämnes i promemorian dödsfall.

Vissa av de hörda länsstyrelserna ha ansett, att länsstyrelsen även borde

erhålla rätt att medgiva befrielse från skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto. En sådan anordning anser jag mig böra förorda. Huruvida

avsevärda betalningssvårigheter skola anses föreligga får avgöras från

fall till fall. Jag anser mig dock böra understryka, att något krav på obestånd

i konkurslagens mening här icke kan uppställas. Med anledning av

vad Sveriges lantbruksförbund m. fl. remissinstanser anfört därom att behov

av dispens i synnerhet förelåge för nytillträdande jordbrukare, vill jag

som min mening uttala, att om förvärv av jordbruksfastighet ägt rum före

lagens ikraftträdande och köparen avsett att genom skogsavverkning å den

inköpta fastigheten skaffa medel för köpeskillingens erläggande eller för

anskaffande av inventarier, förutsättningar för dispens synas föreligga.

It §■

Enligt utredningsmannens förslag skall det åligga beskattningsnämnd att

granska den vid deklarationen fogade utredningen rörande de belopp, som

skola insättas å investeringskonto, samt med ledning därav fastställa det

belopp för vilket uppskov med taxering skall medgivas. Arbetet härmed

skall beskattningsnämnden verkställa i samband med att nämnden fastställer

vederbörandes inkomsttaxering. Skulle i något fall nämnden medgiva

uppskov med högre eller lägre belopp än som motsvarar av den skattskyldige

insatt belopp, skall underrättelse härom lämnas till länsstyrelsen. Enligt

förevarande paragraf ankommer det sedan på länsstyrelsen att förordna

om inbetalning av resterande belopp respektive om återbetalning av överskjutande

belopp. Medgivande av uppskov med taxeringen för visst belopp

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

medför sålunda automatiskt insättningsskyldighet för motsvarande belopp.

Härav följer också att om det vid inkomsttaxeringen medgivna avdraget

ändras efter besvär motsvarande ändring skall göras i insättningsbeloppet.

Den föreslagna ordningen för insättningsbeloppens bestämmande har i regel

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i yttrandena. Kammarrätten har

emellertid förordat, att insättningsbeloppet skulle fastställas av beskattningsnämnd

genom särskilt beslut. Sådant beslut skulle sedan kunna överklagas

genom besvär. Till stöd härför har kammarrätten anfört bl. a. följande.

Enligt utredningsmannens förslag hade en insättningsskyldig, som

ville påkalla ändring i kontoinbetalningens belopp, att i besvär över inkomsttaxeringen

yrka höjning i denna genom minskning av det mot kontoinbetalningen

svarande avdraget. Det kunde befaras, att de insättningsskyldiga icke

skulle förstå att på detta sätt göra sina anspråk gällande, då de finge

meddelande om höjning av kontoinbetalningens belopp på det indirekta sätt

att de underrättades om att de fått avdrag för sådan inbetalning med högre

belopp än de yrkat i självdeklarationen.

Enighet synes råda därom, att avgörandet beträffande insättningsbeloppens

storlek bör ligga hos beskattningsnämnderna. Kammarrättens kritik avser

sålunda endast det förhållandet, att beskattningsnämnderna med den föreslagna

ordningen icke skulle komma att fatta ett självständigt beslut om

insättningen, vilket kunde överklagas i särskild ordning. Kammarrätten torde

därvid närmast ha haft i tankarna tvister angående rotvärdenas beräkning.

Efter den förenkling av metoden för bestämmande av insättningsbeloppens

storlek, som jag tidigare föreslagit, torde tvist om beloppets beräkning

i och för sig knappast kunna tänkas uppkomma utom i rena undantagsfall

såsom vid felräkning o. dyl. En process torde sålunda regelmässigt komma

att angå frågan om storleken av den skogsintäkt, som skall ligga till grund

för beräkning av insättningen å investeringskonto. Detta är emellertid en

ren taxeringsfråga, som bör prövas i den för taxeringsmål stadgade ordningen.

Enligt min mening framstår det sålunda som helt naturligt, att frågan

om insättningsbeloppens bestämmande anknytes till taxeringen på det sätt

utredningsmannen föreslagit. Har taxeringsnämnd frångått den skattskyldiges

beräkning av insättningsbeloppet, bör den skattskyldige erhålla underrättelse

härom i den ordning, som gäller angående underrättelse om avvikelse

från självdeklaration. Såsom riksskattenämnden förordat, bör för underrättelsen

användas blankett, i vars text finnes intagen en erinran om vad

den insättningsskyldige har att iakttaga vid besvärs anförande.

I detta sammanhang anser jag mig också böra beröra en annan invändning,

som kammarrätten riktat mot den föreslagna ordningen för insättningsbeloppens

fastställande. Enligt kammarrättens mening skulle anknytningen

till taxeringsprocessen kunna medföra vissa rent tekniska komplikationer.

Sålunda skulle, menar kammarrätten, en skattskyldig, som utnyttjat

avdraget vid taxering till såväl statlig inkomstskatt som kommunal inkomstskatt

kunna inskränka sin talan till att avse endast den ena taxeringen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

49

Sådana fall kunde tänkas uppkomma, där förvärvskällan vore belägen i annan

kommun än hemortskommunen. Skulle hans talan bifallas kunde den

situationen uppkomma, att klaganden återfinge insättningsbeloppet och likväl

komme att åtnjuta avdrag vid den icke överklagade taxeringen. I anledning

av vad kammarrätten sålunda anfört, vill jag erinra om att skattskyldig,

som erhåller återbetalning av å investeringskonto insatt belopp för

vilket uppskov med taxering medgivits är skyldig att upptaga beloppet som

intäkt av skogsbruk. I det av kammarrätten anförda exemplet kommer sålunda

beloppet att återföras till beskattning och något obehörigt gynnande

av den skattskyldige äger alltså icke rum.

12 och 13 §§.

Vid försummelse att inom föreskriven tid insätta medel å investeringskonto

bör den insättningsskyldige kunna åläggas att till statsverket gälda

avgift å det felande beloppet. Skyldigheten att gälda avgift torde dock icke

böra vara oeftergivlig utan länsstyrelsen bör äga befogenhet att helt eller delvis

befria därifrån. Vid försummelse att avlämna utredning till ledning för

insättningsbeloppets beräknande eller att verkställa inbetalning bör länsstyrelsen

äga förelägga lämpligt vite. I huvudsak likartade bestämmelser

funnos intagna i lagen den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser

om disposition av aktiebolags vinstmedel.

U §.

Det bör givetvis icke komma i fråga att insättare tillätes sälja eller belåna

å investeringskonto innestående medel så länge dessa äro spärrade. Lagstiftningen

skulle då lätt kunna förfela sin effekt. En liknande bestämmelse

fanns intagen i den under 12 och 13 §§ anmärkta lagen.

15 §.

Överståthållarämbetet har framhållit, att bestämmelsen i 12 § i utredningsmannens

förslag om att idkare av skogsbruk »bosatta» i Stockholm skulle

insätta medel å riksbankens huvudkontor icke täckte sådana fall, då en

person saknade hemortskommun. I anledning härav får jag föreslå sådan

ändring i författningstexten att termen »bosatta» utbytes mot »som skola

taxeras till statlig inkomstskatt».

16 §.

Åtgärder som enligt lagen skola ankomma på länsstyrelse böra handläggas

av länsstyrelsen i det län, där den insättningsskyldige skall taxeras till

statlig inkomstskatt.

11 §.

I utredningsmannens förslag saknas särskilda straffbestämmelser. På sätt

kammarrätten påpekat synes straffpåföljd böra stadgas för oriktigt uppgiftslämnande.

Straffpåföljd synes även böra föreskrivas för den som underlåter

fullgöra sin uppgiftsplikt.

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. I samt. AV 225.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

Övergångsbestämmelsen.

Såsom förut framhållits skall lagstiftningen i princip gälla köpeskillingslikvider

och uttag, som äro att hänföra till åren 1952 och 1953. I den mån

under nämnda år inflytande köpeskillingslikvider grunda sig på kontrakt,

som slutits före den 1 januari 1951, har det synts skäligt att desamma

undantagas vid beräkning av insättning å investeringskonto.

Förslaget till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å

investeringskonto för skog.

1 §.

Kammarrätten har framhållit, att det borde komma till tydligt uttryck i

författningstexten, att även skattskyldig, som gjort frivillig insättning, vore

berättigad till uppskov med taxeringen. Då ett dylikt förtydligande svncs

vara erforderligt, får jag föreslå att bestämmelse härom införes i ett andra

stycke i paragrafen.

Enligt utredningsmannens förslag bör taxeringsnämnd — då fråga är om

obligatoriska insättningar — kunna medgiva avdrag vid inkomsttaxeringen

även om den skattskyldige vid taxeringstillfället ännu icke insatt beloppet å

riksbankskontot. Härigenom skulle man undvika att prövningsnämnden

komme att belastas med alltför många ärenden angående avdrag av här

ifrågavarande slag. Utredningsmannens förslag i denna del har lämnats utan

erinran i yttrandena. Även enligt min uppfattning bör den föreslagna anordningen

godtagas. I de fall där oöverensstämmelse kommer att föreligga mellan

medgivet avdrag och insatt belopp skall det, såsom närmare framgår av

den tidigare lämnade redogörelsen för innehållet i 11 § förslaget till lag om

investeringskonto för skog, ankomma på länsstyrelsen att se till att inbetalningen

blir verkställd. Som tvångsmedel kan länsstyrelsen därvid använda

vitesföreläggande.

Skulle länsstyrelsen i sådana fall, där uppskov med taxeringen erhållits

innan insättning skett, sedermera medgiva befrielse från insättningsskvldighet,

bör det åligga vederbörande taxeringsintendent att anföra besvär över

inkomsttaxeringen med yrkande om därav föranledd ändring i taxeringen.

Då i undantagsfall den tid inom vilken taxeringsintendent äger framställa

yrkande eller anföra besvär rörande inkomsttaxeringen kan ha gått till ända,

när beslutet om befrielse meddelas, har i 6 § i den nu förevarande förordningen

intagits särskilda bestämmelser om utsträckt besvärstid för taxeringsintendenten

i dylika fall.

2 §.

Har skattskyldig verkställt insättning hänförlig till fastigheter i olika

kommuner, synes uttaget belopp i regel böra proportionellt fördelas mellan

de olika fastigheterna i förhållande till de belopp, som insatts. I de fall

skattskyldig erhållit återbetalning av insatta medel i anledning av att han

nedlagt kostnader för skogsvård, bör emellertid det uttagna beloppet i motsvarande

mån hänföras till den fastighet å vilken kostnaderna nedlagts. Som

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

51

intäkt från viss fastighet bör dock icke i något fall sammanlagt få upptagas

högre belopp än det som ursprungligen insatts från fastigheten.

3 §.

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Gotlands och Västmanlands

län ha ansett, att bestämmelser borde intagas i förordningen av innebörd, att

besvär över beskattningsnämnds beslut angående uppskov med taxering

skulle få anföras i den ordning, som föreskrives i taxeringsförordningen. Jag

finner det icke erforderligt med en dylik hänvisning. Att taxeringsförordningens

bestämmelser angående besvär äro tillämpliga i fråga om beskattningsnämnds

beslut enligt denna förordning ligger i sakens natur. 1 de fall

beskattningsnämnd medgivit uppskov med taxeringen ingår detta som ett

led i den vanliga taxeringen. Uppskovet kommer ju till stånd genom att den

skattskyldige medgives avdrag med ett mot insättningen svarande belopp.

*§■

För att erhålla kontroll på att överensstämmelse kommer att föreligga mellan

de belopp, som insatts å investeringskonto, och de belopp för vilka uppskov

med taxeringen medgivits, bör det åligga taxeringsnämndens ordförande

att upprätta en förteckning å såväl samtliga insättningsskyldiga som

de personer i övrigt, som insatt medel å investeringskonto, med uppgift angående

insatta belopp och vid taxeringen medgivna avdrag. Den av länsstyrelsen

i Kalmar län föreslagna ordningen att taxeringsnämndens ordförande

enbart skulle göra anmälan till taxeringsintendenten i de fall insättning å

investeringskonto icke verkställts eller verkställts med för lågt belopp, anser

jag mig icke kunna förorda, enär ett dylikt förfarande icke synes tillräckligt

betryggande ur kontrollsynpunkt.

6 §■

Bestämmelserna i denna paragraf ha behandlats i samband med motiveringen

till 1 §.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande

av vad i det föregående anförts, att lagrådets utlåtande över det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till lag om investeringskonto för skog

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Knngl. Maj.ts proposition nr 225.

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

om investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk (idkare av skogsbruk), skall för beskattningsår,

för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes åren

1953 och 1954, på särskilt för honom upplagt spärrat konto i riksbanken

(investeringskonto) insätta ett belopp, motsvarande summan av

a) tjugufem procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen

för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tolv procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol, samt

c) tolv procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag av kolved.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten

av den förvärvskälla, vari intäkten av skogsbruk ingår.

Belopp, som skall insättas å investeringskonto, avrundas nedåt till jämna

hundratal kronor.

Idkare av skogsbruk som år 1953 har att avgiva självdeklaration för räkenskapsår

omfattande tid före den 1 januari 1952 är, såvitt avser intäkt

av skogsbruk hänförlig till nämnda tid, fritagen från skyldighet att verkställa

insättning å investeringskonto. Idkare av skogsbruk som år 1955 eller

år 1956 har att avgiva självdeklaration för räkenskapsår omfattande tid

före den 1 januari 1954 är jämväl underkastad skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto, såvitt avser intäkt av skogsbruk hänförlig till

sist sagda tid.

2 §.

1 mom. Uppgår i viss förvärvskälla summan av köpeskilling, som avses

i 1 § första stycket a), och hälften av köpeskilling, som avses i 1 § första

stycket b), samt hälften av saluvärde, som avses i 1 § första stycket c), icke

till 3 000 kronor är idkare av skogsbruk såvitt avser intäkt från denna förvärvskälla

fritagen från skyldighet att verkställa insättning å investeringskonto.

överstiger nyssnämnda summa 3 000 kronor men icke 3 900 kronor, skall

på investeringskonto insättas allenast det belopp, avrundat till närmast

lägre hundratal kronor, varmed summan överstiger 3 000 kronor.

2 mom. Den som jämlikt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt är

frikallad från skattskyldighet enligt nämnda förordning för inkomst av jordbruksfastighet

är fritagen från skyldighet, varom i denna lag stadgas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 225.

53

3 §.

läkare av skogsbruk, som så önskar, äger för tid som i 1 § sägs verkställa

frivillig insättning å investeringskonto. För ett och samma beskattningsår

må dock det sammanlagda beloppet av obligatoriska och frivilliga insättningar

icke i viss förvärvskälla överstiga summan av

a) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tjugu procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter samt

c) tjugu procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

Vad i 1 § andra och tredje styckena, 4—11 samt 14—IG §§ finnes stadgat

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å frivillig insättning.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, som skall insättas å investeringskonto,

skall idkare av skogsbruk, vars intäkt i viss förvärvskälla avseende

köpeskilling för upplåten avverkningsrätt och avyttrade skogsprodukter

samt saluvärde av för förädling i egen rörelse uttagna skogsprodukter överstigit

3 000 kronor, vid självdeklaration foga utredning enligt av Konungen

fastställt formulär. Har idkare av skogsbruk haft skogsintäkt i viss förförvärvskälla

allenast genom avyttring av skogsprodukter eller uttag för förädling

i egen rörelse av skogsprodukter, föreligger dock skyldighet att avgiva

utredning som nyss sagts endast där intäkten överstigit 6 000 kronor.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

i mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs, förebringas

särskilt för varje förvärvskälla för sig.

5 §.

Medel, som på grundval av i 4 § föreskriven utredning skola insättas å investeringskonto,

skola vara inbetalade till riksbanken senast den dag idkaren

av skogsbruk har att jämlikt bestämmelserna i 36 § taxeringsförordningen

avlämna självdeklaration upptagande intäkt av skogsbruk, som i denna lag

avses.

6 §.

Om rätt att erhålla uppskov med inkomsttaxeringen för medel, som insatts

eller skola insättas å investeringskonto, ävensom angående skyldighet att

till länsstyrelsen lämna underrättelse om meddelat uppskov är stadgat i förordningen

om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

7 §•

Inbetalade medel må, där ej nedan annorlunda stadgas, icke av riksbanken

utbetalas förrän fem år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas.

Efter utgången av nämnda tidsperiod äger insättaren att efter uppsägning

bos riksbanken återfå innestående belopp i dess helhet eller del av detsamma,

dock att deluttag ej må understiga en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet.

Efter det alt tio år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas skall riksbanken återbetala å investeringskonto

kvarstående medel.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 22-5.

8 §.

Efter ingången av andra året efter det år inbetalning enligt 5 § senast skolat

ske må utbetalning från investeringskonto äga rum, i den mån insättaren med

intyg av skogsvårdsstyrelse visar, att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten,

som utförts efter förstnämnda tidpunkt. Utbetalning som nu sagts

må dock icke avse högre belopp för år än en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet. Länsstyrelsen åligger att förordna om utbetalning av beloppet.

9 §•

Konungen äger, om ändrade konjunkturförhållanden föranleda därtill,

förordna att å investeringskonto innestående medel helt eller delvis skola

återbetalas före utgången av den i 7 § första stycket angivna femårsperioden.

Under i första stycket angiven förutsättning må Konungen jämväl förordna

att för viss tid sk3''ldighet att göra insättning å investeringskonto icke

skall föreligga.

Länsstyrelsen äger efter framställning medgiva befrielse från skyldighet

att insätta medel å investeringskonto ävensom förordna att insatta medel

helt eller delvis skola återbetalas, såframt avsevärda betalningssvårigheter

föreligga för den insättningsskyldige eller eljest särskilda förhållanden därtill

föranleda.

10 §.

Å inbetalade medel gottgöres icke ränta för tiden före ingången av andra

året efter det år inbetalning enligt 5 § senast skolat ske. För tiden därefter

skall insättaren tillgodoföras ränta efter två och en halv procent för år å det

belopp som innestår å kontot vid utgången av varje kalenderår.

Ränta må icke lyftas före utgången av den i 7 § första stycket angivna

femårsperioden, dock att förordnande enligt 9 § om återbetalning av innestående

medel må avse jämväl upplupen ränta.

11 §•

Har någon å investeringskonto inbetalat lägre eller högre belopp än det

för vilket uppskov med inkomsttaxeringen medgivits skall länsstyrelsen

förordna om inbetalning av resterande belopp respektive återbetalning av

överskjutande belopp. Har länsstyrelsen förordnat om inbetalning av resterande

belopp, skall länsstyrelsen tillika meddela erforderliga föreskrifter

rörande tiden för insättningen.

Förordnande, som i första stycket sägs, skall meddelas snarast möjligt

och utan avvaktan på att inkomsttaxeringen vinner laga kraft. Har insättare

anfört besvär över inkomsttaxeringen med yrkande att erhålla uppskov

med taxering för högre belopp än som medgivits skall dock förordnande

om återbetalning icke meddelas förrän besvären slutligen prövats.

12 §.

Har någon försummat att insätta medel å investeringskonto inom tid,

som angives i 5 § eller som föreskrivits enligt 11 §, skall den försumlige

till statsverket gälda särskild avgift, motsvarande åtta procent för år å det

felande beloppet från den dag det senast bort insättas tills insättningen sker,

där länsstyrelsen icke prövar skäligt att helt eller delvis befria från nämnda

avgift.

Sedan avgift påförts skall indrivning av avgiften ske i den ordning som

om indrivning av resterande skatt är stadgat, dock skall restavgift icke erläggas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

13 §.

Vid försummelse att avlämna utredning enligt 4 § eller att verkställa inbetalning

av medel å investeringskonto äger länsstyrelsen förelägga den försumlige

vite.

14 §.

Har före utgången av den i 7 § första stycket angivna femårsperioden avtal

träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse, pantsättning eller

annan rätt till de insatta medlen, vare avtalet eller utfästelsen ej gällande.

15 §.

Där åtgärd av riksbanken enligt denna lag ifrågakommer, sker handläggning

vid riksbankens huvudkontor i Stockholm såvitt avser idkare av skogsbruk

som skola taxeras till statlig inkomstskatt i Stockholms stad eller län

samt i övrigt vid riksbankens avdelningskontor i residensstaden i det län,

där vederbörandes hemortskommun är belägen.

16 §.

Åtgärder jämlikt 8, 9, 11, 12 och 13 §§ ankomma på länsstyrelsen i det

län, där den insättningsskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt.

17 §.

Den som underlåter att fullgöra uppgiftsplikt enligt bestämmelserna i

denna lag eller som vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att leda till frihet från

insättning på investeringskonto eller till för låg sådan insättning, straffes

med dagsböter.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

Skyldighet att verkställa insättning enligt denna lag föreligger icke beträffande

köpeskilling för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

eller för avyttrade skogsprodukter, där skriftligt avtal om avyttringen

träffats före den 1 januari 1951.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

Bilaga 2.

Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som är pliktig verkställa insättning å särskilt konto i riksbanken

jämlikt lagen om investeringskonto för skog, skall erhålla uppskov

med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för belopp, som enligt

nämnda lag skall insättas å investeringskonto.

Uppskov som nyss sagts skall även erhållas för belopp, som jämlikt 3 §

ovannämnda lag frivilligt insatts å investeringskonto.

2 §•

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från det särskilda

kontot hos riksbanken sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta å

kontot.

Har skattskyldig verkställt insättning avseende flera förvärvskällor, skall

varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika förvärvskällorna

i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett, fördelats å

dessa, dock att skattskyldig som nedlagt kostnader för skogsvård å fastighet

i viss förvärvskälla äger att som intäkt från denna förvärvskälla upptaga

uttaget belopp motsvarande de nedlagda kostnaderna. Som intäkt i viss

förvärvskälla må dock sammanlagt icke upptagas större belopp än det som

ursprungligen insatts för förvärvskällan.

3 §•

Rörande skyldighet att vid självdeklaration foga utredning till ledning för

bestämmandet av det belopp, som skall insättas å investeringskonto, är-stadgat

i 4 § ovannämnda lag.

Beskattningsnämnd har att fastställa det belopp för vilket skattskyldig

skall erhålla uppskov med taxering. Har skattskyldig underlåtit avgiva utredning,

som i första stycket avses, skall beskattningsnämnd med ledning

av den skattskyldiges självdeklaration eller eljest tillgängliga uppgifter fastställa

det belopp för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov med taxering.

4 §.

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta särskild förteckning

enligt fastställt formulär å idkare av skogsbruk, vilka äro skyldiga att

insätta medel å investeringskonto eller utan att sådan skyldighet förelegat

gjort frivillig insättning å dylikt konto. I förteckningen skola för envar

skattskyldig anmärkas dels belopp för vilka uppskov med taxering medgivits

dels ock storleken av å investeringskonto inbetalade belopp.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

57

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 § 1

inom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

5 §•

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, skall taxeringsintendenten utan dröjsmål lämna länsstyrelsen

meddelande om ändringen.

6 §•

Har länsstyrelsen jämlikt 9 § ovannämnda lag medgivit skattskyldig befrielse

från skyldighet att insätta medel å investeringskonto, åligger det

vederbörande taxeringsintendent, där den skattskyldige erhållit uppskov

med taxering för det belopp, som skolat insättas å investeringskonto, att

anföra besvär över taxeringen med yrkande om därav föranledd ändring

i denna. Besvären skola anföras i den ordning, som i 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

sägs med iakttagande av att besvärstiden skall räknas

från den dag, då länsstyrelsens beslut om befrielse meddelades.

7 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1952 års taxering eller beträffande eftertaxering

för samma år.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

Bihang.

Förslag

till

Lag

angående skyldighet för idkare av skogsbruk att insätta

medel å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk skall på särskilt för honom upplagt, spärrat

konto i riksbanken (investeringskonto) insätta ett belopp motsvarande fyrtio

procent av rotvärdet å under beskattningsåret dels genom upplåtelse av

avverkningsrätt försåld skog och dels avyttrade eller för förädling i egen rörelse

uttagna skogsprodukter; dock skall insättning icke i något fall ske

med högre belopp än nettointäkten av den förvärvskälla, vari intäkten av

skogsbruk ingår.

Rotvärdet å genom upplåtelse av avverkningsrätt försåld skog skall beräknas

till belopp motsvarande uppburen köpeskilling. Rotvärdet å avyttrade

eller för förädling i egen rörelse uttagna skogsprodukter skall beräknas

till belopp motsvarande erhållen köpeskilling respektive uppskattat saluvärde

minskat med sådana kostnader, vilka direkt sammanhänga med avverkningen

såsom fällnings-, tillrednings-, utforslings- och transportkostnader. Avdrag

får icke göras för allmänna, av avverkningens storlek mer eller mindre

oberoende omkostnader såsom kostnader för förvaltning, skogsvård och bevakning.

Kan idkare av skogsbruk icke visa till vilket belopp avverkningskostnaderna

uppgått skola de beräknas på grundval av anvisningar fastställda

av länsprövningsnämnden.

2 §.

1 mom. Understiger det för idkare av skogsbruk beräknade rotvärdet inom

viss kommun 2 000 kronor, är han såvitt avser intäkt av skogsbruk i denna

kommun fritagen från skyldighet att verkställa insättning å investeringskonto.

2 mom. Idkare av skogsbruk äger verkställa insättning av medel enligt 1 §

även om det för honom beräknade rotvärdet uppgått till lägre belopp än i 1

mom. angives. För dylika frivilliga insättningar skola tillämpas samma regler

som gälla för övriga insättningar enligt denna lag.

3 mom. Den som jämlikt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt är frikallad

från skattskyldighet enligt nämnda förordning för inkomst av jordbruksfastighet

är fritagen från skyldighet, varom i denna lag stadgas.

3 §•

Till ledning för bedömandet av skyldighet att verkställa insättning å investeringskonto

skall idkare av skogsbruk, vars bruttointäkt av skogsbruk

avseende köpeskilling för upplåten avverkningsrätt och försålda slcogspro
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 22ö
dukter

samt saluvärde av till egen rörelse för förädling uttagna skogsprodukter

överstigit 2 000 kronor, vid självdeklaration foga utredning för beräkning

av rotvärdet. Sådan utredning skall lämnas å blankett enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Maj :t.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret åtnjutit skogsintäkter i

mer än en kommun, skall utredning som nyss sagts förebringas för varje

kommun, beträffande vilken bruttointäkten överstigit 2 000 kronor.

4 §•

Medel, som på grundval av i 3 § föreskrivna uppgifter skola insättas å investeringskonton,

skola vara inbetalade till riksbanken sist den 1 april under

taxeringsåret.

5 §.

Om skyldighet att till länsstyrelsen lämna underrättelse om de belopp för

vilka uppskov med taxering medgivits enligt förordningen med särskilda

bestämmelser angående taxering för inkomst av medel, som skola insättas å

investeringskonto för skog, är stadgat i 4 och 5 §§ nämnda förordning.

6 §•

Belopp, som skall inbetalas till riksbanken, avrundas nedåt till jämna tiotal

kronor.

Inbetalade medel må, där ej nedan annorlunda stadgas, icke av riksbanken

utbetalas förrän fem år förflutit från den dag inbetalningen enligt 4 §

senast skolat verkställas. Efter utgången av nämnda tidsperiod äger insättaren

att efter uppsägning hos riksbanken återfå beloppet i dess helhet eller

del av detsamma, dock att uttag ej må understiga en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet. Efter tio år skall riksbanken återbetala å investeringskonto

för skog kvarstående medel.

Å de inbetalade medlen gottgöres icke ränta.

7 §•

Länsstyrelsen äger efter framställning förordna, att insättares medel helt

eller delvis skola återbetalas, såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga

för insättaren eller eljest särskilda förhållanden böra föranleda dylikt

förordnande.

8 §.

Har någon å investeringskonto inbetalat högre eller lägre belopp än det

för vilket uppskov med inkomsttaxering medgivits skall länsstyrelsen förordna

om återbetalning av överskjutande belopp respektive om inbetalning

av resterande belopp. Har länsstyrelsen förordnat om inbetalning av resterande

belopp skall länsstyrelsen tillika meddela erforderliga föreskrifter

rörande tiden för insättningen.

9 §•

Har någon försummat att inbetala medel å spärrat konto i riksbanken

inom tid, som angives i 4 § eller som föreskrivits enligt 8 §, skall den försumlige

till statsverket gälda särskild avgift, motsvarande åtta procent

för år å det felande beloppet, där länsslyrelscn icke prövar skäligt att helt

eller delvis befria från nämnda avgift.

Sedan avgift påförts skall indrivning av avgiften ske i den ordning som

om indrivning av resterande skatt är stadgat, dock skall restavgift icke

erläggas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

10 g.

Vid försummelse att avlämna uppgift enligt 3 § eller att verkställa inbetalning

av medel å spärrat konto i riksbanken äger länsstyrelsen förelägga

den försumlige lämpligt vite.

11 §•

Har under den tid medel innestå å investeringskonto avtal träffats eller

annan utfästelse gjorts :om överlåtelse, pantsättning eller annan rätt till de

insatta medlen, vare avtalet eller utfästelsen ej gällande.

12 §''

Där åtgärd av riksbanken enligt denna lag ifrågakommer, sker handläggning

vid riksbankens huvudkontor i Stockholm såvitt avser idkare av skogsbruk

bosatta i Stockholms stad och län samt i övrigt vid riksbankens avdelningskontor

i residensstaden i det län, där vederbörandes hemortskommun

är belägen.

13 §.

Åtgärder jämlikt 7, 8, 9 och 10 §§ ankomma på länsstyrelsen i det län,

där den insättningsskyldiges hemortskommun är belägen.

14 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för

inkomst av medel, som skola insättas å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som är pliktig verkställa insättning jämlikt lagen angående

skyldighet för idkare av skogsbruk att insätta medel å investeringskonto för

skog, skall erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

med belopp, som enligt nämnda lag skall insättas å investeringskonto.

2 §•

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från det särskilda

kontot hos riksbanken sker.

3 §-

Rörande skyldighet att vid självdeklaration foga utredning till ledning för

bestämmandet av det rotvärde, som skall ligga till grund för beräkning av

insättningens storlek, är stadgat i 3 § ovannämnda lag.

*

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

61

Taxeringsnämnd har att granska i första stycket omförmäld utredning

samt att fastställa det belopp, för vilket skattskyldig skall åtnjuta uppskov

med taxering.

4 §•

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den skattskyldiges hemortskommun

att upprätta särskild förteckning enligt fastställt formulär å de

idkare av skogsbruk, vilka äro skyldiga att avgiva i 3 § ovannämnda lag

föreskrivna uppgifter. I förteckningen skola för envar skattskyldig anmärkas

dels av honom uppgivna rotvärden, dels belopp för vilka uppskov med

taxering medgivits dels ock storleken av å investeringskonto inbetalade belopp.

Har taxeringsnämnd frångått den skattskyldiges beräkning av rotvärdet

skall detta särskilt anmärkas.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 § 1

mom. taxeringsförordningen dit insändas.

5 §.

Därest efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, ändrats, åligger det taxeringsintendenten att ulan dröjsmål lämna

länsstyrelsen meddelande om ändringen.

6 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1952 års taxering eller beträffande

eftertaxering för samma år.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 25 oktober

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 23 oktober 1951 tillhandakoininet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12

oktober 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om investering skonto för skog.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet yttrade:

8 §•

Efter förordnande av länsstyrelsen må jämlikt detta lagrum utbetalning

från investeringskonto i viss omfattning äga rum redan efter ingången av

andra året efter det år då inbetalning enligt 5 § senast skolat ske. Förutsättning

härför är, att insättaren med intyg av skogsvårdsstyrelse visar, att

han haft kostnader för skogsvårdsarbeten, som utförts efter förstnämnda

tidpunkt. Stadgandet torde böra tolkas så, att om de däri uppställda förutsättningarna

för utbetalning visas föreligga, insättaren är ovillkorligt berättigad

till utbetalning. Någon skälighetsprövning får icke förekomma. Denna

innebörd av bestämmelsen framgår emellertid ej fullt klart av lagtextens uttryck

att utbetalning »må» äga rum. I tydlighetens intresse synes därför en

avfattning, att insättaren »äger» utbekomma medel, vara att föredraga.

I anledning av föreskriften att utbetalning, varom nu är fråga, icke må

avse högre belopp för år än en fjärdedel av »det ursprungligen insatta beloppet»

må vidare framhållas, att med sistnämnda uttryck naturligtvis skall

förstås hela det på vederbörande beskattningsår belöpande beloppet, vare sig

detta inbetalats genom en eller flera insättningar.

14 §.

Enligt denna paragraf skall, om före utgången av den i 7 § första stycket

angivna femårsperioden avtal träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse,

pantsättning eller annan rätt till medel som insatts å investerings
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Iiungl. Maj:ts proposition nr 225.

konto, avtalet eller den eljest gjorda utfästelsen ej vara gällande. Ett liknande

stadgande upptogs i 19 § första stycket lagen den 23 april 1948 med särskilda

bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel, enligt vilken

lag sådana medel i viss omfattning skulle insättas på s. k. spärrkonto

i riksbanken. Från den här stadgade huvudregeln om avtals eller utfästelses

ogiltighet medgåvos emellertid vissa undantag. Sålunda skulle utan hinder

av berörda ogiltighetsregel rätten till ett aktiebolags spärrade medel övergå

till annat bolag, som i den ordning i 174—176 §§ lagen om aktiebolag föreskrives

övertoge det förstnämnda bolagets tillgångar och skulder. Vidare

finge med spärrkontonämndens medgivande rätten till ett aktiebolags spärrade

medel överföras till annat aktiebolag, som genom att övertaga egendom

från det förstnämnda bolaget eller genom att bereda anställning åt bolagets

arbetstagare fortsatte dess rörelse. Någon motsvarighet till dessa undantagsbestämmelser

har icke upptagits i det remitterade förslaget, ehuru ur saklig

synpunkt skäl kunna anföras för att liknande regler i förevarande sammanhang

böra gälla. Ytterligare må framhållas att, eftersom förslaget avser jämväl

fysiska personer, en ovillkorlig regel sådan som den ifrågavarande under

vissa omständigheter kan även i andra fall tänkas medföra olägenhet, t. ex. vid

en del rättshandlingar av familjerättslig natur. Att för fall av nu antydd art

införa undantagsbestämmelser från ogiltighetsregeln är emellertid förenat

med betydande svårigheter, särskilt på grund av det samband som enligt

förslaget råder mellan skyldigheten att insätta medel å investeringskonto

och rätten till uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

av insatta belopp. Någon ändring av förslaget i nu ifrågavarande hänseende

synes därför icke vara att förorda, helst som i fall, där en stel tillämpning av

förevarande stadgande skulle kunna te sig mindre tillfredsställande, möjlighet

enligt 9 § tredje stycket finnes för insättaren att före slutande av avtal,

som i det föregående åsyftas, utverka länsstyrelsens medgivande till utbetalning

av insatta medel.

17 §.

Med det allmänna uttrycket »uppgiltsplikt enligt bestämmelserna i denna

lag» torde avses allenast skyldigheten att avlämna utredning enligt 4 §. Vid

sådant förhållande och med hänsyn jämväl till avfattningen av 13 § vill lagrådet

förorda, att den föreslagna strafföreskriften knytes direkt till underlåtenhet

att avlämna sådan utredning eller oriktig uppgift däri.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den Sfi okber

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, • Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 25 oktober 1951

avgivna utlåtande över det den 12 oktober 1951 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om investering skonto för skog.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen

följande.

Lagrådet har framhållit att den i lagförslagets 14 § upptagna ogiltighetsregeln

i vissa fall kunde tänkas medföra olägenhet. Lagrådet har emellertid

på anförda skäl icke ansett sig böra förorda någon ändring av förslaget i

denna del. Lagrådet har därvid särskilt pekat på att i sådana fall, där en

stel tillämpning av förevarande stadgande skulle kunna te sig mindre tillfredsställande,

möjlighet enligt 9 § tredje stycket funnes för insättaren att

utverka länsstyrelsens medgivande till utbetalning av insatta medel. Även

enligt min uppfattning bör sistnämnda lagrum vinna tillämpning i de av

lagrådet åsyftade fallen.

Vad lagrådet erinrat beträffande 8 och 17 §§ torde böra beaktas. Paragraferna

ha därför ändrats i enlighet därmed.

Härjämte ha vidtagits vissa redaktionella jämkningar i lagförslaget i övrigt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det sålunda

ändrade förslaget till lag om investeringskonto för skog ävensom det i protokollet

för den 12 oktober 1951 upptagna förslaget till förordning om taxering

för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto för skog måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

517911 Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild avgift vid vissa investeringar a1 i texten
  2. BevU 1951:66 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om investeringskonto för skog, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten