Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av den vid förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

1951-11-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:230, Med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av den vid förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad Igdelse av den vid förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade

varuförteckningen; given Stockholms slott den 9 november

1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid

förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att varuskatten å choklad och konfityrer skall

sänkas från 80 till 60 procent av varans beskattningsvärde. Sänkningen

föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952.

1 Bihang till riksdagens protokoll t samt. Nr 230.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den

25 ma] 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt

fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,1

skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

Bilaga.

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande

varugrupper:

choklad eller---eller sötningsmedel;

glaserade eller--— växtdelar eller er-

sättningsmedel härför;

med socker — — — av läskedrycker......

602

glass.....................................

Anm. till ur stat. nr 298—302.

Bestämmelserna i----av glass.

60

1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1951: 218.

2 Skattesatsen har från och med den 1 december 1950 utgjort 80 procent.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 november 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

sänkning av varuskatten å choklad- och konfityrvaror samt anför därvid

följande.

I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt stadgas, att för

vissa varor — angivna i en vid förordningen fogad varuförteckning •— skall

varuskatt utgå, där varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu

eller för vidare bearbetning eller ock införas till riket. Varuskatten utgår

med i varuförteckningen angivet procenttal av varans beskattningsvärde,

vilket är lika med det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig

för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till

detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige kan antagas

ha betingat sig, därest sådan försäljning skett; och i intetdera fallet skall

varuskatten inbcräknas i priset. Enligt nyssnämnda varuförteckning skall

varuskatt utgå för bl. a. choklad- och konfityrvaror. Skattesatsen för dessa

varor, som ursprungligen utgjorde 40 procent av beskattningsvärdet, höjdes

enligt förordningen den 27 februari 1948, nr 66, till 60 procent och enligt

förordningen den 17 november 1950, nr 574, till 80 procent; skattesatsen

för glass, som jämväl inrangeras under begreppet choklad- och konfityrvaror,

bibehölls dock vid 60 procent. Höjningarna trädde i kraft den 1 mars

1948 respektive den 1 december 1950 (ang. senaste höjningen jfr prop 255/

1950 och bevillningsutskottets betänkande nr 63/1950).

I efterföljande sammanställning har upptagits den influtna uppbörden av

skatten å choklad- och konfityrvaror (med undantag av glass) under budgetåren

1944/45—1950/51.

Budgetår

Influten skatt

milj. kr.

1944/45 ____

1945/46 . .. .

........ 59,44

1946/47 ----

........ 61,13

1947/48 ____

........ 75,36

1948/49 . . . .

........ 113,78

1949/50 ____

1950/51 . . . .

........ 105,46

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

I riksstaten för nu löpande budgetår har varuskatten å choklad- och konfityrvaror

(exklusive glass) beräknats till 135 milj. kronor. I skrivelse till

riltsräkenskapsverket den 9 november 1951 har kontrollstyrelsen med ledning

av nu tillgängliga uppgifter angående uppbörden beräknat skatteintäkten

för budgetåret 1951/52 till 104 miljoner kronor.

I skilda till finansdepartementet inkomna skrivelser ha Svenska konditorföreningen,

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.,

Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund samt Sveriges konditorförening

framställt yrkanden om sänkning av varuskatten å choklad- och

konfityrvaror. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.

har påyrkat en väsentlig nedsättning av skatten. Enligt föreningens mening

skulle en skattesats av 40 procent kunna antagas komma att giva staten

samma skatteintäkt som för närvarande. Svenska konditorföreningen

och Sveriges konditor-förening'' ha hemställt om sänkning av skatten till

50 respektive 40 procent av beskattningsvärdet. Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund

har icke siffermässigt angivit storleken av den av förbundet

ifrågasatta nedsättningen.

Svenska konditorföreningen har uttalat den uppfattningen att skatteintäkterna

skulle komma att stiga, därest skattesatsen sänktes. Av till föreningen

inkomna rapporter från olika delar av landet framginge, att försäljningen

sjunkit med icke mindre än 75 procent, varigenom företagarna

orsakats avsevärd förlust i stället för att erhålla skälig vinst.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen n. p. a. har bl. a.

anfört:

Den svenska chokladindustrien befinner sig för närvarande i ett mycket

bekymmersamt läge. Såsom framgår av den bifogade promemorian ha de

senast vidtagna höjningarna av varuskatten på choklad- och konfektyrvaror

medfört en katastrofal minskning av konsumtionen. Denna har sålunda

sjunkit från ca 50 000 ton till ca 35 000 ton per år. Genom den nu inträffade

kraftiga konsumtionsminskningen har chokladtillverkningen, som aldrig

varit särskilt räntabel, nu vid de flesta företag blivit förlustbringande.

Ett antal mindre tillverkare ha på grund av de rådande förhållandena redan

sett sig nödsakade att helt nedlägga driften. Av sju företag inom

branschen, representerande ca 70 % av den totala försäljningen, uppvisa

ej mindre än sex företag ren förlust för första halvåret 1951. Vid det sjunde

företaget redovisas visserligen icke förlust men dess räntabilitet har mycket

starkt försämrats i förhållande till föregående år.

Såsom av propositionen nr 255 till 1950 års riksdag framgår, motiverades

den i propositionen föreslagna höjningen av skatten å spritdrycker, maltdrycker,

läskedrycker samt choklad- och konfektyrvaror med behovet av

ytterligare statsinkomster. Av de i promemorian framlagda uppgifterna

ådagalägges klart, att detta syfte icke uppnåtts vad angår choklad- och

konfektyrvaror. På grund av nedgång i konsumtionen kunna skatteintäkterna

för tiden 1 december 1950—30 november 1951, vilka beräknas till

140 milj. kronor, antagas stanna vid omkring 110 milj. kronor. Med en

lägre skattesats skulle denna nedgång av konsumtionen säkerligen icke ha

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

uppkommit och samma eller högre skatteintäkt skulle ha uppnåtts. Statsfinansiella

skäl kunna tydligen icke åberopas för ett bibehållande av den

nuvarande skattesatsen. Försöket att genom den senaste skatteskärpningen

frampressa ökade skatteinkomster har misslyckats.

Föreningen vill dessutom framhålla, att någon nedskärning av icke oundgängligen

nödvändig konsumtion ej heller kommit till stånd genom skattehöjningarna.

Konsumenterna ha i stället övergått till ökad konsumtion av

obeskattade finare bakverk m. in., delvis tillverkade av samma ingredienser

som de skattepliktiga varorna. Denna förändring av konsumtionen är den

enda positiva effekten av skatteskärpningen.

Vid bedömande av lämpligheten att bibehålla den nuvarande skattesatsen

å 80 % synas ock de praktiska tillämpningssvårigheter, som äro förbundna

med förevarande beskattningsform, förtjäna särskilt beaktande. Det

ligger i sakens natur, att ju högre skattesatsen är, desto större blir frestelsen

för tillverkare, vilkas redovisning svårligen tillfredsställande kan kontrolleras,

att undandraga sig beskattningen. De i ovanberörda promemoria

lämnade uppgifterna angående nytillkomna tillverkare, vilka icke fullgjort

föreskriven anmälningsskyldighet, äro belysande för de med kontrollen förenade

svårigheterna och den ökade tendensen till skatteundandragande.

Föreningen hemställer i underdånighet att Kungl. Maj :t snarast möjligt

för riksdagen måtte framlägga förslag till väsentlig nedsättning av varuskatten

å choklad- och konfektyrvaror. En å det nuvarande beskattningsvärdet

beräknad skattesats av 40 % torde med hänsyn till den konsumtionsökning

en dylik skattelindring kan antagas medföra i stort sett komma att giva

statsverket samma inkomster som för närvarande.

Ur den i skrivelsen åberopade promemorian inhämtas bland annat följande.

Av allt att döma hade nedgången i konsumtionen av choklad och konfilyrer

berott på att allmänheten överflyttat sina inköp till andra liknande

varor. Det funnes icke orsak antaga, att den exceptionellt starka nedgången

i konsumtionen, som inträtt sedan skatten höjdes till 80 %, orsakats av

andra faktorer. Råvaruprisstegringar hade visserligen måst genomföras samtidigt

med skattehöjningen, men dessa uppginge dock endast till ca 20 %,

d. v. s. icke mer än vad priserna i genomsnitt ökat på andra konsumtionsvaror

det sista året. — I promemorian uttalas vidare att även ur allmänna

synpunkter allvarliga anmärkningar kunde riktas mot chokladskatten. Svårighet

förelåge sålunda att draga en bestämd gräns mellan varor som skulle

beskattas och varor som vore fria från skatt. Vad som i många fall avgjorde,

om en produkt skulle beskattas, syntes sålunda icke vara, vad den vore

tillverkad av, utan i vad slags butik den såldes, resp. på vad sätt den förtärdes.

Många obeskattade konditorivaror vore således til i verkade av samma ingredienser

som beskattade konfityrvaror. Genom att man icke kunde komma

ifrån att betala återförsäljarna rabatt även på skattebeloppet, kostade

chokladskatten dessutom allmänheten 30 å 35 milj. kronor per år i indrivningskostnader.

— De senaste skattehöjningarna hade även medfört att antalet

lagöverträdelser starkt ökat. Av från kontrollstyrelsen inhämtade uppgifter

framginge, att styrelsen under budgetåret 1947/48 föranstaltat om åtal

mot tillverkare i 8 fall ävensom att antalet nytillkomna tillverkare, som icke

fullgjort föreskriven anmälningsskyldighet till styrelsen, uppginge till 31.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Motsvarande siffror för budgetåret 1950/51 vore 40 samt 123. — Beträffande

storleken av de skatteintäkter, som torde kunna påräknas därest skattesatsen

fastställdes till 40 % av beskattningsvärdet, anföres slutligen i promemorian.

På samma sätt som de genom beskattningen höjda priserna medfört att

allmänheten starkt minskat sin konsumtion, skulle i nuvarande läge en skattesänkning

och därmed följande lägre priser, leda till betydligt ökade köp.

Erfarenheterna från tidigare prissänkningar inom branschen visa, att den

psykologiska effekten av prissänkningar är betydligt starkare än man i regel

tror. Den medför ofta starka kvantitativa omsättningsökningar.

Med all sannolikhet skulle en sänkning av varuskatten på choklad och

konfityrvaror verka på samma sätt. Hur stor ökningen kan bli vid en viss

sänkning av skatten, är givetvis svårt att närmare bedöma. En viss ledning

giver dock utvecklingen av konsumtionen de senaste åren. Enligt jordbruksnämndens

beräkningar har konsumtionen av choklad och konfityrer

de fyra senaste åren uppgått till följande värde.

1947 .......... ca 377 milj. kronor

1948 .......... »421 »

1949 .......... » 396 .

1950 .......... »415 »

Konsumtionen för innevarande år kan med ledning av utvecklingen hittills

uppskattas till ett värde av ca 350 milj. kronor. Om icke varuskatten

höjts den 1/12 1950, skulle chokladpriserna ha stigit ungefär lika mycket

som övriga konsumtionsvaror, ca 20 %. En i år oförändrad kvantitativ

konsumtion skulle, om man tar hänsyn till att sannolikt ca 20 milj. kronor

av 1950 års ovan redovisade omsättning berott på lagerökning till följd av

sista skattehöjningen, således ha haft ett värde av ca 475 milj. kronor. Om

samma tendens till någon konsumtionsminskning, som gjort sig gällande

sista årtiondet, fortsatt, skulle försäljningsvärdet i stället ha uppgått till

ca 460 å 470 milj. kronor.

En skattesats av 40 %, varigenom beskattningen på choklad och konfityrer

skulle bli ungefär densamma som för läskedrycker, skulle utlösa prissänkningar

med 20 å 25 % på nuvarande konsumentpriser. En 75-öres chokladkaka

skulle kunna sänkas i pris till 60 öre. En 25-öres tablettask skulle

komma att kosta 20 öre, en 10-kronors chokladkartong 7: 50 etc.

Med hänsyn till hur en prissänkning verkar på konsumtionen är det berättigat

att i första hand antaga att en omsättning av ca 460 å 470 milj.

kronor skulle uppnås. Detta betyder en skatteintäkt om ca 100 milj. kronor.

Med en så betydande prissänkning bör man emellertid i andra hand kunna

räkna med en icke oväsentlig kvantitativ ökning av konsumtionen. Om man

betraktar utvecklingen av konsumtionen kan man icke peka på någon orsak,

varför den kraftiga tendens till ökning av konsumtionen, som fanns

intill 1939, icke skulle ha fortsatt, om skatten hållits inom rimliga gränser.

Man bör kunna räkna med att uppnå en konsumtion av minst ca 60 000 ton

per år, innebärande en ökning i konsumtionen per capita av 10 % jämfört

med 1939. Konsumtionen per capita av läskedrycker och finare bakverk har

under samma tid ökat med ca 100 resp. 50 %. Med ungefär samma sammansättning

som 1950 har en produktion av ca 60 000 ton, sedan nuvarande

konsumentpriser sänkts med ca 25 %, ett värde av 550 milj. kronor. I

så fall blir skatteintäkten ca 110 milj. kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Sveriges frukt- och konfektgrhandloreförbund har framhållit att under

törsta halvåret 1951 i varuskatt redovisats 53,7 milj. kr. mot 53,5 milj. kr.

under motsvarande tid år 1950. Detta betydde att chokladvarornas beskattningsvärde

— trots en råvaruprisstegring av ca 20 % — sjunkil från 89,2

milj. kr. till ca 67,i milj. kr., eller omkring 25 %. Följaktligen hade den

kvantitativa försäljningen minskat betydligt mer, troligen mellan 30 å 40

procent. Skatteinkomsternas ökning hade därigenom blivit så blygsam som

ungefär 0,4 procent. Denna betydande omsättningsminskning torde i första

hand bero på allmänhetens reaktion mot de kraftiga prisstegringarna. Av allt

att döma hade priserna på konfektyrvaror passerat den gräns konsumenterna

längst velat sträcka sig till. Det vore jämväl enligt förbundets mening

orättvist och obilligt att genom allt för höga indirekta skatter på vissa varuslag

försämra utkomstmöjligheterna för dem, som arbetade med dessa varors

framställning och distribution. Konsekvenserna av den onaturligt höga

skattesatsen på chokladvaror och den därav följande katastrofala omsättningsminskningen

hade för såväl producenter som distributörer blivit av

högst allvarlig beskaffenhet. Sålunda hade flera mindre industrier helt nedlagt

driften och inom de flesta andra företag hade en minskning av produktionen

lett till personalinskränkningar. Flera igång varande företag hade

dessutom tvingats att under första halvaret 1951 arbeta med ren förlust på

sin verksamhet. Distributörer, som huvudsakligen sysslade med försäljning

av dessa varor, hade kommit i om möjligt än sämre läge. Deras varuomsättning

hade väsentligt sjunkit samtidigt som de allmänna omkostnaderna

och då i första hand lönerna och papperskostnaderna betydligt ökat.

Sveriges konditor-förening har uttalat att konditorerna endast i mycket

sällsynta fall kunnat förmärka några tendenser att kunderna köpt bakverk

i sådana situationer, då de under »normala» förhållanden skulle köpt konfektyrvaror

eller choklad. Den ökning av konsumtionen av bakverk, som

ägde rum under kriget och fram till 1948, var icke större än vad som förklarades

av hemmabakningens minskning och andra liknande omständigheter.

Sedan ransoneringarna upphört och heinmabakningen återigen kunnat

börja, hade konsumtionen av bakverk nedgått till en nivå, som med

hänsyn till befolkningsökningen och liknande omständigheter stode i fullt

rimlig proportion till förkrigsnivån. — Föreningen har vidare framhållit att

konditoryrket sedan några år tillbaka hade stora ekonomiska svårigheter att

bekämpa och numera i allmänhet icke lämnade någon marginal åt företagarna

för förräntning eller amortering av insatt kapital och endast i undantagsfall

så pass avkastning, att det motsvarade avlöning åt företagaren

efter samma grunder som åt de anställda. Det kändes därför som en ytterst

svår pålaga, att konsumtionen av choklad- och konfektyrvaror genom statligt

ingripande skulle hållas nere på konstlad väg. — Beträffande tillverkares

skyldighet att erlägga minimiskatt med lägst 50 kronor för varje månad,

varunder rörelsen bedreves, har föreningen slutligen anfört, att det inom

konditoryrket i mycket stor utsträckning förekomme, att tillverkning av

choklad- och konfektyrvaror ägde rum endast i samband med jul- och påsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 230,

helgerna. Julhelgens försäljning fortsatte givetvis under första hälften av

januari, medan däremot tillverkningen endast ägde rum före helgen. Påsken

infölle relativt ofta i närheten av månadsskiftet mars/april, varför även

påsksäsongen bleve fördelad på två kalendermånader med tillverkningen

begränsad till den första av dessa månader. Bestämmelsen innebure sålunda

i pl-aktiken, att minimiskatt måste erläggas med 100 kr. för julsäsongen

och 100 kronor för påsksäsongen. Då omsättningen på choklad- och konfektyrvaror

var högre, betydde denna anordning ej fullt så mycket som numera,

men i den mån omsättningen hade sjunkit, hade allt flera konditorer

uppmärksammat, att deras tillverkning per säsong inte uppgått till den

kvantitet, som motsvarade en skatt på 100 kronor , utan de ha måst erlägga

fyllnadsbelopp för att fullgöra bestämmelsen om minimiskatt. Därest Kungl.

Maj :l icke komme att föreslå riksdagen sänkning av varuskatten till 40 procent,

hemställde föreningen om sådan ändring i varuskatteförordningen, att

minimibeloppet sänktes till 25 kronor per kalendermånad eller att minimiskatt

endast skulle utgå för de kalendermånader, då tillverkning bedreves.

Över framställningarna ha, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen

samt kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från handelskainrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges

grossistförbund samt Sveriges köpmannaförbund).

Beträffande utvecklingen av statsverkets inkomster av varuskatt såvitt

avser inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror (exklusive glass) har

kontrollstyrelsen framhållit att de månatliga beskattningsvärdena (värdena

för leveranser från tillverkare) år 1951 blivit avsevärt lägre än för motsvarande

månader år 1950. Till följd av stora lagringsköp särskilt under november

1950 hade beskattningsvärdena för december 1950 och januari 1951

varit särskilt låga. Totala beskattningsvärdet för tiden mars—september

1951, vilket kunde antagas endast i mindre grad vara påverkat av förhållandena

i samband med skattehöjningen hade blivit inemot 25 procent lägre än

för motsvarande tid föregående år, medan det å detta värde belöpande skattebeloppet

varit i stort sett oförändrat. Under förutsättning att nämnvärda

förändringar i fabrikantpriser och handelsmarginaler för choklad- och konfityrvaror

icke inträffade under närmast kommande månader av innevarande

budgetår, syntes vid bibehållen skattesats av 80 procent statsverkets

inkomst av varuskatt å dylika inom riket tillverkade varor tendera att för

budgetår bliva lika stor som då skattesatsen utgjorde 60 procent eller något

över 100 miljoner kronor. Styrelsen har härom närmare upplyst följande.

Till belysning av utvecklingen av statsverkets inkomster av varuskatt

såvitt avser inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror (exklusive

glass) under tiden från och med den 1 januari 1950 har följande sammanställning.

upprättats. I sammanställningen lämnade månadsuppgifter avse

beskattningsvärden och skattebelopp för de leveranser av skattepliktiga varor,

som ägt rum under respektive månader, därvid uppgifterna för augusti

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 230.

och september månader 1951 beräknats, då det statistiska materialet från

tillverkarna för dessa månader ännu icke är komplett.

Beskattningsvärde

Varuskatt

Minskning (./.)

milj.

kronor

milj.

kronor

resp. ökning ( + )

1950

1951

1950

1951

i %

Januari.......

10,5

7,1

32,4

6,3

5,7

•/• 9,5

Februari......

15,2

10,7

29,6

9,1

8,6

./• 5-5

Mars.........

17,5

13,6

22,3

10,5

10,9

+ 3,8

April.........

12,3

9,4

23,6

7,4

7,5

+ 1,4

Maj..........

14,0

9,8

30,0

8,4

7,8

./. 7,1

Juni..........

13,8

10,9

21,0

8,3

8,7

+ 4,8

Juli...........

9,0

7,3

18,9

5,4

5,8

+ 7,4

Augusti.......

16,2

11,8

27,2

9,7

9,4

•/• 3,1

September ....

16,5

12,0

27,3

9,9

9,6

•/• 3,0

Summa mars—

sept.

99,3

74,8

24,7

59,6

59,7

+ 0,2

Oktober......

18,3

11,0

November ....

29,3

17,6

December.....

4,8

3,8

I fråga om orsakerna till den sålunda inträffade konsumtionsminskningen

har kontrollstyrelsen först erinrat om att styrelsen hösten 1950 givit uttryck

åt den uppfattningen, att man vid skatteskärpning från 60 till 80

procent finge räkna med en icke obetydlig konsumtionsminskning; minskningen

hade av styrelsen ^eräknats uppgå till 10 procent i beskattningsvärde

räknat.

Huruvida skatteskärpningen föranlett en större konsumtionsminskning än

sålunda beräknade 10 procent vore, på grund av att även andra faktorer

påverkat allmänhetens efterfrågan, synnerligen vanskligt att säga. Den

ganska kraftiga stegringen i levnadskostnaderna under innevarande år hade

för vissa varuområden medfört köpmotstånd, som även torde ha gått ut över

choklad- och konfityrvaror och troligen skulle ha gjort det i viss utsträckning

även vid en oförändrad prisnivå. Den omständigheten att fabrikantpriserna

på grund av starka kostnadsstegringar måst undergå avsevärda höjningar

sedan hösten 1950, torde emellertid också haft en väsentlig betydelse för avsättningen.

Med utgångspunkt från prisläget före september månads ingång

1950 skulle sålunda konsumentpriserna genom höjningen av varuskatten

vid oförändrad procentuell detaljhandelsmarginal kommit att stiga med 12,5

procent. På grund av de efter nämnda tidpunkt inträffade kostnadsstegringarna

hade emellertid prisstegringen inklusive varuskatt pa densamma

kommit att uppgå till icke mindre än 42 procent.

På grundval av vissa uppskattningar rörande beskattningsvärdets sannolika

storlek vid olika skattesatser har styrelsen beräknat statsverkets skatteintäkter

för choklad- och konfityrvaror (med undantag för glass) till 104,

96 respektive 80 miljoner kronor per år vid en skattesats av 80, 60 respektive

40 procent. Styrelsen har härvid gjort följande antaganden rörande beskattningsvärdena.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

En sänkning av skattesatsen till 60 eller 40 procent skulle medföra en

sänkning av konsumentpriserna med i runt tal 10 respektive 20 procent.

Därest konsumentpriset närmast före den 1 september *1950 sättes till 100

kronor skulle detta falla från 142: 39 till 126: 57 respektive 110: 75 kronor.

Kontrollstyrelsen finner det med hänsyn härtill och till vad ovan anförts angående

den generella omsättningsminskningen icke sannolikt, att beskattningsvärdena

vid en 40 procentig skatt skulle nämnvärt överstiga 200 miljoner

kronor för helt år. Vid en skattesats av 60 procent torde man böra

räkna med ett beskattningsvärde av omkring 160 miljoner kronor. Nuvarande

omsättning torde svara mot ett beskattningsvärde av 130 miljoner

kronor.

Kontrollstyrelsen har slutligen berört vissa speciella synpunkter och uttalanden

i de remitterade framställningarna.

Beträffande de i den vid Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningens

skrivelse fogade promemorian åberopade statistiska uppgifterna

rörande av styrelsen vidtagna åtgärder mot vissa tillverkare har styrelsen

upplyst, att antalet skattskyldiga tillverkare år 1949 uppgått till omkring

1 550 mot för närvarande omkring 1 850. Då icke blott antalet tillverkare

ökats utan jämväl styrelsens inspektionsverksamhet intensifierats hade följden

blivit, att betydligt flera åtgärder än tidigare vidtagits från styrelsens

sida. Styrelsen funne dock, att antalet anmälningar till åtal varken absolut

eller relativt sett kunde betraktas såsom anmärkningsvärt stort. Av totala

antalet anmälningar (40) hade 24 avsett underlåtenhet att anmäla tillverknings

upptagande, vilket i förhållande till antalet nytillkomna tillverkare

finge anses såsom ringa. I de åtta fall där anmälan för falskdeklaration ägt

rum, hade anmälan i regel gällt utredningar, som avsett tidigare år men ej

kunnat färdigställas förrän under år 1950. I varje fall hade de beivrade

brotten begåtts under tiden före den senaste skattehöjningen.

Styrelsen har vitsordat de av chokladfabrikantföreningen påpekade gränsdragningssvårigheterna

mellan skattepliktig och skattefri tillverkning. Styrelsen

kunde dock icke finna att härigenom någon tillverkning av betydenhet,

som rimligtvis bort beskattas, undandragits från beskattning. Styrelsen

undersökte emellertid möjligheterna att åstadkomma ändring i nu påtalade

förhållanden och avsåge i annat sammanhang att till Kungl. Maj :t inkomma

med förslag till ändrade bestämmelser.

Beträffande Sveriges konditor-förenings förslag i vad gällde ändring av

bestämmelserna om minimiskatt har kontrollstyrelsen uttalat, att gällande

föreskrifter härom medverkat till begränsning av antalet skattskyldiga och

därmed även av kontrollarbetets omfattning. Kontrollstyrelsen funne sig på

grund härav icke kunna tillstyrka konditorföreningens förslag. Vad särskilt

anginge förslaget till den del detta innebure en sänkning av minimiskatten

till 25 kronor, finge styrelsen framhålla att enbart förändringen i penningvärdet

under tiden efter varuskatteförordningens ikraftträdande år 1941

syntes i stället hava bort föranleda avsevärd höjning av minimiskattebeloppet.

Lades härtill, att skattesatsen för choklad- och konfityrvaror nu vore

dubbelt så hög som vad ursprungligen varit fallet, skulle snarare en mer än

fördubblad minimiskatt vara aktuell.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Kommers kollegium har förordat en sänkning av varuskatten å chokladoch

konfektyrvaror till sextio procent av beskattningsvärdet. De uppgifter

angående verkningarna av skatten, som förelåge i de remitterade framställningarna

med därvid fogade promemorior ävensom i näringsorganisationernas

yttrande till kollegium, gåve ett starkt intryck av att såväl tillverkningen

som distributionen av choklad- och konfektyrvaror i hög grad tyngdes

av ifrågavarande beskattning. Det syntes klart dokumenterat att den senaste

skattehöjningen icke kommit att tjäna syftet med skatten, nämligen att ernå

ökade statsinkomster; och såvitt kollegium kunde bedöma utgjorde detta

icke någon tillfällig företeelse utan en tendens, som kunde väntas fortbestå.

Under sådana förhållanden borde redan av fiskaliska skäl en skattesänkning

övervägas. Det vore dock givetvis vanskligt att pa förhand bedöma hur

stor sänkning, som kunde anses erforderlig för att neutralisera de påtalade

verkningarna av den nuvarande skattehöjden.

Stockholms handelskammare har bestämt förordat, att den nuvarande

skattesatsen avsevärt sänkes. Med nuvarande skattesats hade man överskridit

vad branschen kunde tåla. Handelskammaren hade vid olika tillfällen

deklarerat, att en differentierad varubeskattning av förevarande slag borde

undvikas; vunna erfarenheter hade gång på gång styrkt kammaren i denna

dess uppfattning.

Skånes handelskammare har uttalat att statsmakterna omedelbart borde

överväga en nedsättning av varuskatten för förevarande varuslag, över hela

landet hade kunnat iakttagas att konsumtionen av choklad nedgått. Konsumenterna

hade reagerat mot de stegrade varupriserna; att reaktionen hade

blivit så kraftig som skett hade sannolikt varit beroende på den omständigheten,

att höjningen av skatteprocenten från 60 % till 80% kommit ungefär

samtidigt med en av höjda råvarupriser betingad höjning av priserna

på chokladvaror, vilken höjning genom sättet för skattens beräknande ytterligare

kumulerats. Ivonsumtionsminskningen hade hårdast träffat de dyrare

varorna. Att konsumtionen av finare bakverk skulle ha ökat förefölle

osannolikt; det vore mer sannolikt att även på detta område någon nedgång

i konsumtionen inträffat. Till den allmänna konsumtionsminskningen beträffande

choklad och konfityrer hade förmodligen bidragit, att vissa konsumentgrupper

under året fått vidkännas en minskning av sina realinkomster

och därmed av sin köpkraft. — Förutsättningar saknades för närvarande

att bedriva en lönsam produktion inom branschen. Svårigheterna vore

särskilt markerade för de företag som i huvudsak varit specialiserade å

tillverkning av dyrare varor såsom praliner och choklad, mindre markerade

för företag" vilka jämväl tillverkade billigare artiklar såsom karameller eller

tabletter. Tendens förefunnes till ökning av tillverkningen av sistnämnda

artiklar, vilka visat en något ökad omsättning. Medan den maskinella utrustningen

för chokladtillverkningen endast utnyttjades till en bråkdel av

sin kapacitet hade ny maskinell utrustning i stället måst anskaffas för karamell

ti 11 verkningen. Vid oförändrad skattesats komme tendenser till ökning

av investeringarna för karamelltillverkningen sannolikt att fortsätta.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Handelskammaren i Göteborg har tillstyrkt, att en avsevärd sänkning av

skattesatsen för varuskatt å choklad- och lconfektyrvaror komme till stånd.

Vid nuvarande beskattning förelåge risk att de avsevärda kostnader, som inom

choklad- och konfektyrindustrien nedlagts på fasta anläggningar och maskiner

bleve värdelösa. Den omständigheten att flera av de största producenterna

inom branschen ålagts tillverknings- och leveransskyldighet för försvarets

räkning torde vidare utvisa, att de tillverkade produkterna icke enbart,

eller ens till större delen, hade den karaktär av umbärliga lyxvaror,

som ofta gjordes gällande.

Handelskammaren i Gefle har förordat, att skatten snarast möjligt bestämmes

till 40 procent av beskattningsvärdet. Handelskammaren kunde

vitsorda att de i framställningarna anförda klagomålen icke vore överdrivna.

Läget för fabrikanterna kunde sålunda i många fall betraktas som

prekärt, vilket lett till drifts- och personalinskränkningar. Nuvarande utveckling

vore även ur statens synpunkt oförmånlig bland annat såtillvida,

att staten vid en importminskning av råvaror för chokladindustrien skulle

komma att berövas tullintäkter; jämväl statsverkets inkomster av direkta

skatter från företagen, deras delägare och deras personal kunde väntas undergå

betydande minskning. En nedgång av kommunernas skatteinkomster

vore ävenledes att befara.

Sveriges grossistförbund bär livligt tillstyrkt att varuskatten snarast nedsättes

till 40 procent. Den lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet av

nya skattebestämmelser vore i början av januari, då julhandeln avslutats

och det nya årets försäljningsrusning ännu ej påbörjats. Konsumtionsminskningen

hade för grosshandelns del medfört en värdemässig nedgång

i omsättningen med ca 30 procent, varigenom grossistföretagens absoluta

marginaler avsevärt reducerats, då någon sänkning av grosshandelns kostnader

i samband med den minskade omsättningen icke hade kunnat ske.

Försäljningen krävde sålunda mera arbete än tidigare, orderstrukturen

hade starkt försämrats, löner och andra omkostnader hade stigit, varjämte

grosshandeln genom skattehöjningen måste investera större kapital än tidigare

för skatteutlägg. Med nuvarande omsättning arbetade grossisterna i

de flesta fall med förlust.

Sveriges köpmannaförbund har uttalat den uppfattningen att en skattesänkning

från 80 till 60 procent syntes böra medföra en sådan minskning

av köpmotståndet, att den konsumtionsökning, som därigenom skulle uppstå,

skulle ge staten oförändrad inkomst. För detaljhandelns del och då

i första rummet för specialhandelns del hade nuvarande höga prissättning

med därav följande omsättningsminskning fått allvarliga konsekvenser. Läget

vore än allvarligare därigenom att denna omsättningsminskning drabbat

handeln samtidigt som olika kostnadsstegringar inträtt, såsom ökade

lönekostnader, höjda priser för papper och påsar etc.

Enligt av Svenska livsmedelsarbetarförbundet under hand (i oktober

1951) lämnade uppgifter hade innevarande år sex fabriker med samman
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

lagt 152 arbetare nedlagt driften. En fabrik hade sedermera återupptagit

driften med 6 å 7 arbetare. Under augusti månad hade emellertid antalet

arbetare, som uppburit understöd från den erkända arbetslöshetskassan,

endast utgjort 5 män under i genomsnitt 28 dagar och 45 kvinnor under i

genomsnitt 11,5 dagar. Den alldeles övervägande delen av den friställda arbetskraften

torde .sålunda ha placerats på andra håll.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen beslöt

1950 års riksdag efter därom i propositionen nr 255/1950 framlagt förslag

en höjning av varuskatten å choklad och konfityrer (med undantag av

glass) från 60 till 80 procent av varans beskattningsvärde. Skattehöjningen,

som trädde i kraft den 1 december 1950, ingick som ett led i den skärpning

av beskattningen av vissa konsumtionsvaror, som nämnda års riksdag

genomförde i syfte att öka statsinkomsterna och stärka budgetbalansen

för såväl budgetåret 1950/51 som innevarande budgetår. De beslutade

skatteskärpningarna avsågo jämväl spritdrycker, malt- och läskedrycker

samt vissa essenser och extrakter. Höjningen av skatten å choklad- och

konfityrvaror hade beräknats komina att tillföra statsverket ökade skatteintäkter

med ca 25 miljoner kronor. Därvid hade hänsyn tagits till att den

höjda skattesatsen troligen skulle komma att medföra en viss konsumtionsminskning.

Denna minskning hade antagits komma att uppgå till ungefär

10 procent i beskattningsvärde räknat.

Hur konsuintionsutvecklingen gestaltat sig under den hittills förflutna

delen av år 1951 framgår av de uppgifter kontrollstyrelsen lämnat rörande

storleken av de månatliga värdena för leveranser från tillverkarna (beskattningsvärdena).

Till följd av stora lagringsköp under november 1950 blevo

beskattningsvärdena under de första månaderna efter skatteskärpningen

särskilt låga och dessa månader synas därför icke böra medtagas vid ett

bedömande av utvecklingen. Enligt de lämnade uppgifterna har det totala

beskattningsvärdet för tiden mars—september 1951 blivit inemot 25 procent

lägre än för motsvarande tid föregående år, medan det å detta värde

belöpande skattebeloppet varit i stort sett oförändrat.

I de nu föreliggande framställningarna om skattesänkning göres genomgående

gällande att konsumtionsminskningen helt eller åtminstone till väsentlig

del orsakats av den senaste skatteskärpningen. Visserligen hade

höjningen av råvarupriserna måst genomföras ungefär samtidigt med att

skatten skärptes, men då dessa höjningar uppgått endast till ca 20 procent,

d. v. s. icke mer än vad priserna i genomsnitt ökat på andra konsumtionsvaror

det sista året, kunde dessa kostnadsstegringar, menar man, icke ha

påverkat konsumtionen i sänkande riktning. En sådan argumentering förutsätter

å ena sidan att den inträdda varufördyringen lett till minskad

konsumtion men å andra sidan att endast den prisstegring som föranletts

av den ökade skatten haft denna verkan. Att ett dylikt betraktelsesätt icke

är hållbart torde ligga i öppen dag.

Kontroll styrelsen bär i sitt yttrande gjort eu närmare analys av prisstegringen.

Med utgångspunkt från prisläget före september månads ingång

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

1950 har kontrollstyrelsen beräknat att konsumentpriserna genom höjning

en av varuskatten vid oförändrad procentuell detaljhandelsmarginal skulle

ha kommit att stiga med 12,5 procent. På grund av de efter nämnda tidpunkt

inträffade kostnadsstegringarna hade emellertid prisstegringen inklusive

varuskatt på densamma kommit att uppgå till icke mindre än 42 procent.

Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang även pekat på det förhållandet

att den ganska kraftiga stegringen i levnadskostnaderna under innevarande

år för vissa varuområden medfört köpmotstånd, som även torde ha gått ut

över choklad- och konfityrvaror och troligen skulle ha gjort det i viss utsträckning

även vid en oförändrad prisnivå.

Otvivelaktigt har situationen medfört svårigheter för olika producentföretag

men såvitt jag kunnat utröna har den arbetskraft som därigenom

frigjorts praktiskt taget funnit sysselsättning inom andra områden av produktionslivet.

För egen del har jag likväl kommit till den uppfattningen att

den föregående år beslutade skattehöjningen genom olika sammanträffande

omständigheter medfört en hårdare belastning än som från början varit

avsedd. Till detta har också den omständigheten bidragit att detaljhandelns

marginaler beräknas såsom en procentuell andel av priset vid försäljning

till konsument. Anledning torde sålunda föreligga att till förnyat övervägande

upptaga frågan om skattesatsens storlek.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen har som sin mening

uttalat att en skattesats av 40 procent i stort sett skulle giva statsverket

samma intäkt som för närvarande. Föreningen har därvid förutsatt att en

skattelindring av denna omfattning skulle medföra en mycket betydande

konsumtionsökning. I den av föreningen åberopade utredningen har räknats

med en omsättningsökning av icke mindre än 120 å 200 miljoner kronor.

Enligt kontrollstyrelsens beräkningar skulle en sänkning av skattesatsen

till 60 respektive 40 procent föranleda en sänkning av konsumentpriserna

med i runt tal 10 respektive 20 procent. Med utgångspunkt från att den nuvarande

omsättningen molsvarar ett beskattningsvärde av 130 miljoner

kronor har kontrollstyrelsen uppskattat beskattningsvärdet vid en 40-procentig

skatt till ca 200 miljoner kronor och vid en 60-procentig skatt till ca

160 miljoner kronor. Med ledning härav beräknar kontrollstyrelsen skatteintäkten

till 96 miljoner kronor vid en skattesats av 60 procent och 80

miljoner kronor vid en skattesats av 40 procent. Då skatteintäkten med nuvarande

skattesats kan uppskattas till 104 miljoner kronor skulle sålunda

en sänkning till 60 eller 40 procent medföra ett skattebortfall av 8 respektive

24 miljoner kronor.

Att bedöma den väntade konsumtionsutvecldingen efter en eventuell skattesänkning

är självfallet ytterligt vanskligt. Såsom kontrollstyrelsen påpekat

har den allmänna stegringeji i levnadskostnaderna under innevarande

år för vissa varuområden medfört köpmotstånd. Tillgängliga uppgifter om

detaljhandelns omsättning tyda härpå. Betecknande är också att nedgången

i förbrukningen varit särskilt tydlig på livsmedelsområdet, vilket möjligen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

•

kan vara ett uttryck för konsumtionsvanornas utveckling på något längre

sikt. Att närmare klarlägga vilken styrka dessa tendenser ha låter sig givetvis

icke göra. Så mycket torde dock vara klart att någon grundad anledning

att räkna med eu så kraftig konsumtionsökning, i gynnsammaste fall

ända upp till 200 miljoner kronor, som den som fabrikantföreningen lagt

till grund för sina bedömanden, icke föreligger. Enligt min mening är det

ovisst, huruvida man ens med säkerhet kan påräkna en konsumtionsökning

av den omfattning kontrollstyrelsen antagit. Man måste sålunda ha klart

för sig att en skattesänkning med säkerhet kommer att medföra minskade

skatteintäkter. Med hänsyn till det påräkneliga skattebortfallet anser jag

mig icke kunna tillstyrka större nedsättning än till 60 procent. Godtages

detta förslag kommer läget att återföras till vad som gällde före senaste

skatteskärpningen. En skattesänkning av denna omfattning har även förordats

av kommerskollegium.

I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av en skattesänkning har Sveriges

grossistförbund i sitt yttrande framhållit att ur handelns synpunkt

vore det av särskild betydelse att en skatteändring icke skedde under den

livliga försäljningssäsongen före jul. Den lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet

av nya skattebestämmelser vore enligt förbundets mening i början

av januari, då julhandeln avslutats och det nya årets försäljningssäsong

ännu icke påbörjats. Med hänsyn härtill far jag föreslå att skattesänkningen

genomföres per den 1 januari 1952.

Sveriges konditor-förening har i sin skrivelse jämväl hemställt om viss

ändring av varuskatteförordningens bestämmelser om minimiskatt. Enligt

kontrollstyrelsens uppfattning saknas anledning att nu genomföra en revision

av dessa bestämmelser. Jag delar denna uppfattning och anser mig

sålunda icke kunna tillstyrka konditor-föreningens framställning i nu förevarande

del.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid

förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

Jag hemställer, att detta författningsförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Otto Winther.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1951:64 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941 s. 1 i texten