Sök i Ratio Lex

Angående grunder för skattelindring åt synnerligt skatletyngda kommuner m. m

1951-01-19 · 82 sidor, varav 80 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 80 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:44, Angående grunder för skattelindring åt synnerligt skatletyngda kommuner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående grunder för

skattelindring åt synnerligt skatletyngda kommuner

m. m.; given Stockholms slott den 19 januari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås nya grunder för understöd åt skattetyngda kommuner

(skattelindringsbidrag). De nya grunderna äro utformade efter riktlinjen,

att bidragen skola för de skattetyngda kommunerna motväga verkningarna

av bristen på skatteunderlag. Antalet skattekronor per invånare i

en kommun skall sålunda enligt förslaget vara avgörande både för kommunens

rätt till ordinarie skattelindring och för den procentsats, varmed bidrag

utgår till kommunen. Ordinarie bidrag skall utgå endast till sådana

kommuner, vilkas beräknade skattetryck överstiger 11 kronor per skattekrona

och vilkas skatteunderlag per invånare understiger en viss för varje

år fastställd siffra, gränsunderlaget. Genom att gränsunderlaget fastställes

efter medelskatteunderlaget per invånare för rikets landskommuner vid föregående

års taxering innefattar systemet en automatisk anpassning efter

den allmänna inkomstnivåns förändringar. Utdebiteringsgränsen, 11 kronor,

har bestämts i anslutning till grunderna för ortsavdragsreformen. Vidare

tillgodoses önskemålet om fastställande av bidragen i förväg, så att

definitiva belopp kunna upptagas i kommunernas utgifts- och inkomststater.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 44.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 januari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för inrikesdepartementet förslag till nya grunder

för skattelindring till synnerligt skattetyngda kommuner, m. m. och

anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

sjunde huvudtiteln, punkt 63, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna till Bidrag till

skattetyngda kommuner ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

En översyn av grunderna för skatteutjämningsunderstöden till skattetyngda

kommuner har länge stått på dagordningen. I olika sammanhang

har riksdagen gjort framställningar i ämnet.

1935 års riksdag (skriv, nr 298) anhöll sålunda om undersökning rörande

sådan ändring i den ännu gällande förordningen den 16 december 1927

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner att vid beräkning av skattetrycket behörig hänsyn skulle tagas

till kommunernas utgifter för folkpensioneringen. Nämnda skrivelse överlämnades

åt den av Kungl. Maj:t den 24 januari 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen

för att tagas i övervägande vid fullgörande av beredningens

uppdrag.

Vidare ha 19V7 och 19i9 års riksdagar i anledning av vissa motioner i

ämnet framhållit (skriv, nr 7) såsom angeläget, att förslag till ändrade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

3

grunder för den kommunala skatteut jämningen utan onödigt uppskov förelädes

riksdagen. Dessa riksdagens uttalanden torde få ses mot bakgrunden

av det hos Kungl. Maj :t sedan år 1943 liggande förslag till nya grunder

för skatteutjämningen, som efter flerårigt utredningsarbete framlagts

av nyssnämnda kommunalskatteberedning1 (SOU 1943:43). Sedan detta

förslag — vartill jag återkommer i det följande — varit föremål för sedvanlig

remissbehandling, hade dåvarande chefen för finansdepartementet

vid ett par tillfällen i samband med anmälan av anslagsäskanden i statsverkspropositionen

till bidrag till skattetyngda kommuner framhållit, att

beredningens förslag på grund av spörsmålets omfattande natur och särskilt

dess sammanhang med frågorna om socialvårdens ordnande och ändrad

kommunindelning icke kunnat föreläggas riksdagen.

Sedan jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 december 1949

tillkallat expeditionschefen i finansdepartementet O. H. Klackenberg och

sekreteraren hos svenska landskommunernas förbund S. Järdler med uppdrag,

bland annat, att i samråd med den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 25 februari 1949 tillsatta ortsavdragskommittén göra en översyn

av grunderna för skatteutjämningsunderstöd åt synnerligt skattetyngda

kommuner, har slutligen 1950 års riksdag (skriv, nr 7), vid avslag på två

motioner om viss modifikation i gällande grunder för skatteutjämningsunderstöden,

erinrat om den av mig tillsatta utredningen och uttalat en förväntan

att förslag i ämnet snarast möjligt skulle föreläggas riksdagen.

Nyssnämnda utredningsmän, vilka antagit benämningen kommunala skattelindringsutredningen,

ha med skrivelse den 5 april 1950 framlagt betänkande

med förslag till nya grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner. I skrivelsen har tillika i anledning av det anbefallda

samrådet med ortsavdragskommittén anmälts, att kommittén — vilken består

av ledamöterna av riksdagens första kammare H. R. Anderberg, H. L. E.

Sjödahl, tillika ordf., C. G. Velander och O. E. Werner (i Höjen) samt ledamöterna

av riksdagens andra kammare K. A. M. Andersson (i Löbbo), E. H.

Kärrlander och N. Persson (i Svensköp) — lämnat sin anslutning till huvudgrunderna

i det föreslagna systemet.

Sedan skattelindringsutredningens betänkande, som avlämnats i stencilerat

skick, numera varit föremål för remissbehandling och ytterligare

överväganden i finansdepartementet, anmäler jag i det följande utredningens

förslag till nya grunder och yttranden däröver. Tillika får jag såsom en

bakgrund härtill lämna en kort redogörelse för kommunalskatteberedningens

allmänna överväganden och förslag angående nya skatteutjämningsgrunder

och däröver avgivna remissyttranden.

Till en början lämnar jag en sammanfattning av de nuvarande grunderna

för skatteutjämningsunderstöd och deras tillämpning m. m., delvis i anslutning

till skattelindringsutredningens framställning.

* Vid betänkandets avgivande utgjordes beredningen av ledamöterna av första kammaren A. J.

Bärg, tillika ordf., och C. G. Veländer, ledamöterna av andra kammaren K. A. Af. Andersson

(i Löbbo), O. E. Sandberg (i Böle) och O. E. Werner (i Ilöjen) samt landskamreraren C. Bcrgsledl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Nuvarande grunder för skatteutjämningsunderstöd till synnerligt

skattetyngda kommuner.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser rörande tilldelningen av skatteutjämningsmedel

återfinnas i förordningen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner (ändr.

SFS 1928:396, 1945:904 och 1947:593), i det följande benämnd skatteutjämningsförordningen.

Bestämmelser rörande ansökningsförfarandet och

utbetalningen av sådant understöd ha meddelats i kungörelsen den 18 oktober

1946 (nr 667), vilken ersatte den tidigare gällande kungörelsen den 28

september 1928 (nr 366) i samma ämne.

Enligt skatteutjämningsförordningen kunna förutom de borgerliga primärkommunerna

vissa specialkommuner komma i åtnjutande av skatteutjämningsunderstöd,

nämligen församlingar och skoldistrikt (1 §) samt

municipalsamhällen (7 §). Även del av kommun, därest densamma ingår i

församling eller skoldistrikt som omfattar även annan kommun eller del

därav, kan erhålla understöd (1 §). Förordningen gör icke någon principiell

skillnad mellan landskommun och stad i fråga om rätt till skatteutjämning.

För erhållande av understöd förutsättes i princip (2 § 1 mom.), att skattebördan

i kommunen eller kommundelen överskrider en viss gräns både

vad beträffar den totala skattebördan och vad beträffar vissa angivna privilegierade

utgifter, vilka ansetts vara av mera statlig karaktär än andra kommunala

utgifter och på grund därav ansetts särskilt motivera ett understöd,

om bördan av desamma blir för tung för kommunen. Med kommunens totala

skattebörda avses icke blott utdebiteringen för den borgerliga kommunen,

församlingen och skoldistriktet utan även landstingsskatten. Härvid räknas

med den utdebitering, som skulle ha förelegat, om skatteutjämning ej beräknats

på inkomstsidan. För understöd erfordras enligt förordningen, att

den totala skattebördan inom konnnunområdet skall ha överskridit 10 kronor

per skattekrona (i forts, forkortat till kr/skr) såväl under det löpande

året som i medeltal för det löpande året och de två närmast föregående åren.

Detta s. k. 10-kronorsvillkor är absolut, varför ett kommunområde, vars

totala skattebörda icke överstiger 10 kr/skr, enligt 1927 års förordning är

uteslutet från utjämningsunderstöd. Riksdagen har dock under en följd av

år bemyndigat Kungl. Maj :t att av förslagsanslaget till Bidrag till skattetyngda

kommuner taga i anspråk högst 500 000 kr. för beredande av understöd

åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse från de i förordningen

stadgade grunderna. Vidare kräver förordningen, att kommunområdets

utgifter för de s. k. privilegierade ändamålen, d. v. s. utgifterna för

kyrko- och folkskoleväsen samt fattigvårds- och barnavårdsväsen, under löpande

året överskridit 5 kronor 50 öre per skattekrona (5: 50-villkoret).

Förutom det med hänsyn till nyssnämnda båda förutsättningar reglerade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

5

understödet (här nedan benämnt ordinarie understöd) kan understöd, om

synnerliga skäl därtill äro, utgå till stad eller annat kommunoinråde ändå

att 5: 50-villkoret icke är uppfyllt. För erhållande av sådant extra understöd

förutsättes (2 § 2 mom.) ett varaktigt synnerligen högt skattetryck, som

föranletts därav, att den beskattningsbara inkomsten varit väsentligt lägre

än i liknande kommuner eller att de allmänna ekonomiska förhållandena

undergått en avsevärd försämring.

Vid beräkningen av det totala skattetrycket ingår landstingsskatten med

det utdebiteradc beloppet, medan justeringar nedåt av kommunalskatten i

vissa fall skola verkställas, nämligen med hänsyn till dels sådana inkomster,

som eventuellt funnits tillgängliga för täckande av utgifterna men icke tagits

i anspråk, dels ock för sådana i staten upptagna utgifter, som avse ränta

och amortering å lån för andra ändamål än de förutnämnda privilegierade

ändamålen samt sundhetsväsen (3 §). Alla annuiteter för andra än dessa

ändamål skola sålunda avdragas.

Även om nyssnämnda förutsättningar för ordinarie understöd föreligga,

må Kungl. Maj :t nedsätta understödet till lägre belopp än som eljest bort

utgå eller helt vägra understöd (4 § 1 mom. b). Detta gäller i första hand,

när det höga skattetrycket anses väsentligen ha förorsakats genom vissa

kommunens åtgöranden, som gjort utdebiteringens höjd till mindre tillförlitligt

underlag för bedömande av skattetrycket. Förordningen nämner tre

fall. För låga fastighetstaxeringar inom kommunen är det första, vilket innebär

att skattebördan inom kommunen då endast skenbart är tyngre än

inom kommuner med riktigare taxeringar. Det andra fallet avser den självförvållade

ökning av skattebördan, som orsakats av anstalter, vilka icke

varit av trängande behov påkallade. Det tredje fallet slutligen rör utgifter,

vilka visserligen varit behövliga men enligt normal hushållning bort bestridas

genom lånemedel eller eljest annorledes än med utdebiterade medel. Här

avses exempelvis att såsom löpande utgifter bestritts kostnader för kapitalinvesteringar,

vilka normalt fördelas på ett flertal år, eller att underskott å

affärsverksamhet bestritts av uttaxerade medel i stället för genom normala

avgiftshöjningar. Kungl. Maj:t äger därjämte befogenhet att minska eller

helt vägra ordinarie understöd, därest särskilda skäl därtill eljest föranleda.

Storleken av det ordinarie understödet är reglerat med hänsyn både till

5: 50-villkoret och 10-kronorsvillkoret, i förstnämnda hänseende negativt

och i sistnämnda hänseende enligt en särskild skala. Förordningen föreskriver

sålunda (4 § 1 inom.), att ordinarie understöd icke i något fall må utgå

med högre belopp än som erfordras för att skattetrycket för de s. k. privilegierade

ändamålen skall nedgå till 5 kr. 50 öre per skattekrona. Med denna

begränsning fastställas som regel de ordinarie understödsbeloppen enligt en

i förhållande till den sammanlagda kommunala utdebiteringens belopp progressiv

skala, eller med 30 procent för den del av skatten, som överstiger

10 men icke 12 kr., med 40 procent för den del av skatten, som överstiger

12 men icke 14 kr. samt med 50 procent för den del av skatten, som överstiger

14 kr/skr.

Den nu angivna skalan utgör den allmänna beräkningsgrunden vid un
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

derstödens fastställande, men Kungl. Maj :t har tillagts befogenhet ej endast

att, som förut nämnts, nedsätta eller helt vägra understöd utan även

att när särskilda skäl därtill äro, höja understöd utöver det belopp, som

följer skalan (4 § 1 mom).

Sådana sänkningar, som av Kungl. Maj :t göras exempelvis då en kommun

vidtagit anstalter av icke trängande behov eller bekostat kapitalinvesteringar

i onormal utsträckning med uttaxerade medel, verkställas vid understödets

fastställande merendels i form av avdrag. På samma sätt verkställas

justeringar, då tillgängliga inkomster icke tagits i anspråk eller anslag

till kostnader för icke understödsberättigade räntor och amorteringar

skola frånräknas. Sedan det verkliga skattetrycket ökats med den utdebitering,

som motsvarar preliminärt beräknat skatteutjämningsunderstöd, och

minskats med den utdebiteringssiffra, som motsvarar de ifrågakommande

avdragens summa, framkommer det beräknade skattetrycket, på vilket den

förutnämnda skalan för understödets fastställande appliceras.

Kungl. Maj :ts befogenhet att, när särskilda skäl därtill äro, medgiva höjningar

av understöden utöver vad som följer enligt skalan är så till vida begränsad,

att dessa extra understöd tillhopa med extra understöd i fall, där

5: 50-villkoret icke uppfyllts, sammanlagt för år ej må överstiga de enligt

skalan utgående beloppen med mer än 3 milj. kr. (4 § 4 mom.).

Befogenheten att utdela extra understöd av förstnämnda slag har av

Kungl. Maj :t utnyttjats främst för att bringa hjälp åt kommuner med exceptionellt

högt skattetryck i syfte att för dem generellt sänka det beräknade

skattetrycket till viss utdebiteringssiffra. Denna siffra, som i viss mån varierat

under olika år med hänsyn till möjligheterna att inom nämnda ram av

3 milj. kr. tillgodose kommunernas behov, har icke varit i annan mån officiellt

fastställd än att den för visst år lagts till grund för bestämmande av

ifrågavarande schablonmässigt beräknade extra understöd. I samband med

beslut om viss höjning av skattelindringsanslaget gjorde 1947 års riksdag

(skriv, nr 7) ett uttalande, att extra understöd skulle utgå i sådan utsträckning,

att det högsta beräknade skattetrycket nedbringades från 15 kr/skr

— som av Kungl. Maj :t tillämpats närmast föregående år — till 14 kr/skr.

Denna gränsbestämning har iakttagits sedan dess och innebär, att skatteutjämningsunderstödet

utgår till kommunerna med sammanlagt 100 procent,

i den mån det beräknade skattetrycket överstiger gränsen.

I fråga om åtnjutandet av skatteutjämningsunderstödet gällde tidigare

regeln (5 § förordningen), att ordinarie understöd genom avkortning i kommunalskatten

skulle komma de skattskyldiga till godo i förhållande till storleken

av vars och ens skatt, medan Kungl. Maj :t skulle beträffande extra

understöd förordna, huru understödet skulle komma de skattskyldiga tillgodo.

Efter källskattesystemets införande inflyter understödet till kommunens

kassa. Enligt 5 § i dess nuvarande lydelse skall i utgifts- och inkomststaten

för året efter det, då utdebiteringen bestämmes, såsom inkomst upptagas

det belopp, vartill understödet kan beräknas uppgå och utdebiteringen

bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade understödet

är erforderligt.

I fråga om ansökningsförfarandct gäller enligt förutnämnda kungörelse

den 18 oktober 1946 (nr 667), att ansökan om understöd, ställd till Kungl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Maj :t, bör ingivas till länsstyrelsen senast den 5 november under det löpande

året. Ansökningen skall alltså göras på hösten strax efter det, att utgiftsoch

inkomststaten för det kommande året fastställts och i samband därmed

uttaxeringen beslutats. Vid ansökningen skola fogas — förutom de för

nämnda år beslutade utgifts- och inkomststater för kommunen och församlingen

samt i förekommande fall skoldistriktet eller municipalsamhället

•— uppgifter i vissa hänseenden enligt fastställda formulär, enligt vilka

bl. a. anslagen för kapitaländamål särskilt skola angivas. Så snart räkenskaperna

för kalenderåret före det, som ansökan avser, färdigställts, skall

kommunen insända preliminärt sammandrag över desamma jämte specificerade

förteckningar över dels behållningarna i samtliga kommunala fonder

vid årets utgång, dels ock till påföljande år för olika ändamål reserverade

anslagsmedel. Vanligen infordras även de fullständiga räkenskaperna

och andra handlingar, som kunna tjäna till ledning för bedömande av understödsbehovet

(jfr 6 § skatteutjämningsförordningen). Vid fastställande

av understödet för det år, som inkomst- och utgiftsstaterna avse, läggas sålunda

till grund ifrågavarande stater men därjämte en granskning av tidigare

års räkenskaper, främst i syfte att klarlägga den behållning eller det

underskott, som skolat ingå i nämnda stater.

Skatteutjämningsunderstöden beviljas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Ärendena

beredas inom finansdepartementet och prövningen av ansökningar om

dylika understöd sker till stor del på grundval av skriftligt material. Under

senare år har dock i viss utsträckning förekommit, att de tjänstemän, som

inom departementet granska skatteutjämningsärenden, vid besök hos vederbörande

kommuner och genom överläggningar med kommunalmännen sökt

skaffa sig en kompletterande uppfattning om kommunernas behov av understöd.

Kungl. Maj :ts beslut om utdelande av understöd ha i regel fattats i juni

det år, som understödet avser. Stundom har dock för vissa kommuner det

slutliga avgörandet, i avvaktan på ytterligare utredning, uppskjutits till fram

på hösten, medan ett preliminärt fastställt belopp utbetalats på sommaren.

I den mån det av Kungl. Maj :t fastställda understödsbeloppet avviker från

det i staten beräknade beloppet, har underskottet fått upptagas såsom utgift

i ett kommande års stat och överskottet likaså regleras i ett senare års stat.

Tillämpningen av skatteutjämningsförordningen.

Beträffande tillämpningen av förordningen knyter sig det huvudsakliga

intresset vid den praxis i fråga om avdrag, som hos Kungl. Maj :t utvecklats

jämlikt 4 § 1 mom. b) och även 3 § b) förordningen. Som förut nämnts

fastställes understödsbeloppet efter det beräknade skattetryck, som kvarstår

sedan från det verkliga skattetrycket dragits den mot ifrågakommande

avdrag svarande utdebiteringssiffran. Utnyttjandet av denna avdragsrätt

har kommunala skattelindringsutredningen framhållit såsom det främsta

medlet att skapa rättvisa mellan olika kommuner och att förebygga verkningar

av sådana spekulationer från kommunernas sida, som gällande system

med 100 procents understöd över viss utdebitering kan sägas inbjuda

till.

Skattelindringsutredningen har lämnat i huvudsak följande sammanfattning

av ifrågavarande avdragspraxis och de förfaranden från kommunal

sida, som den avser att komina till rätta med.

Avdragen träffa i regel ej anslagen för löpande utgifter. Det är givetvis

svårt för finansdepartementet att — även om vid granskningen göras nog
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

granna jämförelser med tidigare års räkenskaper — alldeles bestämt hävda

att ett visst anslag är för högt. Uppenbart för höga anslag föranleda

dock avdrag. Anslagsändamålet kan också ligga i ytterkant av vad välställda

kommuner i allmänhet kosta på sig och fördenskull medföra avdrag.

Uppkomna överskott skola i enlighet med kommunallagarnas bestämmelser

upptagas såsom inkomstposter i senare års stater, antingen nästa

eller det därpå följande årets stat. I allmänhet disponeras överskotten lojalt

av understödskommunerna, men fall förekomma där kommunerna helt

eller delvis underlåta att i staten upptaga det överskott, som borde tagas i

anspråk. Ett annat sätt som praktiserats att minska överskott är att av

överskottsmedel utan vidare bestrida mycket betydande överskridanden av

unslag, särskilt sådana för kapitaländamål. Vid finansdepartementets

granskning har i de fall, då överskott sålunda icke upptagits i staten eller

icke disponerats på annat godtagbart sätt, verkställts justering genom avdrag

på så sätt, att understödsbeloppet nästföljande år sänkts till det belopp,

som skulle ha utgått, om överskottet disponerats till täckande av detta

års utgifter. Om överskott disponeras vid sidan av utgifts- och inkomststaten

betraktas dock den därmed finansierade utgiften på samma sätt som

om anslag för ändamålet funnits upptaget i staten. Om dispositionen av

överskottet sålunda avsett ett ändamål, för vilket understöd kunnat utgå,

exempelvis byggande av skola eller ålderdomshem, begränsas avdraget i

princip till att motsvara det belopp, varmed utgiften överstigit en normal

annuitet (jfr även vad senare anföres om behandlingen av fonderingsanslagen).

Den i 4 § 1 mom. b) skatteutjämningsförordningen förutsedda benägenheten

hos understödskommunerna att på skattestaten anvisa betydande

anslag för kapitaländamål — aktuella eller framtida — torde föranleda de

flesta avdragen. Avser medelsanvisningen ett aktuellt ändamål, till vilket

understöd kan erhållas, medräknas anslaget, i den mån det icke överstiger

en normal annuitet, medan återstoden i regel avdrages. Även på anslag inom

måttliga gränser till fonder för framtida företag kan understöd utgå,

därest ändamålet är av sådan art, att anslag till låneannuiteter för samma

ändamål skulle ha varit understödsberättigade. Understöd beräknas sålunda

med belopp motsvarande normal annuitet på fonderingsanslag till framtida

byggnader för de enligt 3 § c) i förordningen privilegierade ändamålen

(kyrka, folkskola, fattig- och barnavård samt sundhetsväsen). Är avsättningen

större, avdrages det överskjutande beloppet. På avsättningar till

andra, icke privilegierade ändamål beräknas däremot i princip icke understöd,

även om praxis tidigare varit något vacklande. Nämnda regel har

dock icke ansetts utgöra hinder för att understöd beräknas på anslag för

dylikt ändamål under själva byggnadsåret.

Även om det i och för sig kan vara en framsynt kommunalpolitik att

fondera medel till framlida byggnadsföretag o. d., särskilt i tider då skatteunderlaget

stiger och folk har lättare att betala skatterna, har det ansetts

nödvändigt att i praxis iakttaga viss försiktighet med beviljande av

understöd för dylika företag. Understödskommunerna böra ju rimligtvis

icke genom understöd till sådana fondavsättningar komma i bättre läge än

andra kommuner och sättas i stånd att med hjälp av skatteutjämningsmedel

lägga upp fonder i mer än vanlig utsträckning. Uppmärksamhet har

fördenskull måst ägnas åt att anslagen för dylika ändamål, även om ettvart

av beloppen icke överstiger normal annuitet, tillsammantagna hålla

sig inom måttliga gränser.

Beträffande anslag till skattereglerings- och kassaförlagsfonder har principen

varit, att de helt skola avdragas. I undantagsfall ha dock för kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

muner med särskilda likviditetssvårigheter förekommit, att avsättningar

till kassaförlagsfond godtagits. Vid utdelningen av 1949 års understöd

gjordes även vissa undantag från denna princip beträffande avsättningar

till skatteregleringsfonder i syfte att stimulera skatteutjämningskommunerna

att taga i anspråk inflytande avräkningslikvider vid källskatteuppbörden

för avsättning till skatteregleringsfonder. Med beviljandet av sådant

skatteunderstöd förutsattes då följa skyldighet för kommunen att vid stegrat

utdebiteringsbehov taga de fonderade medlen i anspråk. Understöd erhölls

år 1949 på dylika avsättningar, i den mån desamma föllo inom ramen

av vad vederbörande kommun enligt kommunala fondbildningslagen ägt utan

särskilt tillstånd avsätta till sådan fond, och utgick på 50 procent av det

belopp, varmed dylik avsättning skedde.

Även vid 1950 års utdelning har Kungl. Maj :t ägt samma befogenhet att

ge understöd på motsvarande fondavsättningar men icke funnit skäl att

utnyttja densamma.

Utdelade skatteutjämningsunderstöd.

En belysning av de belopp, som utbetalats i skatteutjämningsunderstöd,

och antalet understödda kommuner under åren 1918—1950, d. v. s. hela

den tid varunder statsbidrag av detta slag utgått till kommunerna, lämnas

i följande tabell.

Antalet skatteutjämningskommuner samt utbetalade belopp under åren 1918—1950.

År

Landskommuner

(inkl. köpingar)

Municipalsamhällen

Städer

Summa

Kronor

Antal

Kronor

Antal

Kronor

Antal

Kronor

1918

454

1 655 888

1 655 888

1919

472

2 253 676

2 253 676

1990

601

4 032 490

4 032 490

1991

626

5489 661

5 489 661

1999

454

5076 608

5 076 608

1923

454

4 518 621

4 518 621

1994

491

4 473 531

4 473 531

1925

546

3 989 357

3 989 357

1926

530

3 982 944

3 982 944

1927

540

4 081 854

4 081854

1928

557

4 423 906

4 423 906

1929

656

5 604 134

13

41445

4

146 246

5 <91 825

1930

736

5 923 219

18

51 299

4

133162

6 107 680

1931

752

5 635120

16

40 997

3

162 997

5 839 114

1932

799

7 142 426

14

24 323

5

234 988

7 401737

1933

867

10 045 504

23

56 556

8

674 461

10 776 521

1931

1092

15 310 678

41

229 474

8

1 075 297

16 615 449

1935

1238

15 941 064

52

167 837

12

997 199

17 106 100

1936

1253

14 647 674

47

153 485

8

632 178

15 433 337

1937

1 174

13 745 659

50

185 150

9

66y 676

14 600 485

1938

1 172

14 366 981

37

122 111

8

525 830

15 014 922

1939

1 059

13 073 606

27

88 691

7

616 937

13 779 234

1940

1053

14 401 812

27

78 715

6

498 087

14 978 614

1941

1 086

17 267 188

31

110 750

8

999 872

18 377 810

1942

1 120

18 984 656

41

141 314

9

1 050 882

20176 852

1943

992

18 111735

51

252 369

7

819 068

19 183172

1944

748

14791 419

35

254 392

5

471 678

15 517 489

1945

545

14 194 691

35

270 660

2

351 449

14 816 800

1946

392

13 260 263

25

289 923

2

325112

13 875 298 ''

1947

171

6 433 321

12

164 373

2

244 301

6 841 995

1948

107

4 022 837

5

28 496

1

67 641

4 118 974

] 1949

36

2 136 888

2

15 261

1

38 696

2 190 845

1 1950

30

3 051 582

2

5 439

1

38 000

3 095 021

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

För ett närmare studium av understödens belopp och betydelse för kommunerna

får jag hänvisa till det tabellmaterial, som fogats till skattelindringsutredningens

betänkande. Beträffande det sista decenniet lämnas en

översikt över understödens fördelning inom Blekinge län, Göteborgs och

Bohus län samt de fyra nordligaste länen, vilka uppburit huvudparten av

understöden, i följande tabell.

Huvuddragen av det sista decenniets förändringar beträffande det kommunala

skattetrycket och skatteutjämningsunderstöden torde kunna sam
-

Antal ansökningar, antal understödda kommuner och utbetalda

skatteutjömningsunderstöd i vissa län 1940—1950.

År

Antal

ansök-

ningar

''Antal understödda

kommuner

Utdelade

belopp

S:a kr.

År

Antal

ansök-

ningar

Antal understödda

kommuner

Utdelade

belopp

S:a kr.

Städer,

köpingar

och muni- cipalsam- hällen

Lands-

kom-

muner

Städer,

köpingar

och muni- cipalsam- hällen

Lands-

kom-

muner

Blekinge län

Göteborgs och B

ohus län

1940

[ 32

—

32

606 606

1940

62

9

52

792138

1941

34

—

34

795 835

1941

65

11

54

1 148 898

1942

34

—

33

823 612

1942

72

13

55

1 387 492

1943

33

—

32

682 688

1943

68

12

50

1127 919

1944

31

—

29

451 261

1944

56

4

41

471 655

1945

29

—

26

390 404

1945

46

5

32

328 657

1946

28

—

24

355 102

1946

35

4

23

285 479

1947

24

—

14

151109

1947

24

_

7

50 085

1948

19

—

13

134 227

1948

10

_

6

18 778

1949

11

—

8

28 702

1949

4

__

1

1 772

1950

7

—

—

-

1950

—

—

Väslernorrlands län

Jämtlands

\än

1940

61

—

54

2 991183

1940

49

2

43

720 688

1941

62

2

55

3 551 644

1941

53

4

45

955 143

1942

61

3

55

4 037 705

1942

51

4

46

905 335

1943

60

3

56

4 276 100

1943

52

5

46

754 881

1944

59

2

54

3 435577

1944

46

4

32

453 889

1945

57

3

52

3 372 610

1945

41

5

31

449812

1946

58

2

54

3163 618

1946

38

2

27

352 010

1947

55

1

30

872 794

1947

29

_

9

49 933

1948

40

—

17

285 969

1948

10

_

4

28 754

1949

20

—

4

75 767

1949

3

_

1950

15

—

3

38 434

1950

2

—

—

—

Västerbottens

län

Norrbottens

län

1940

42

9

20

1 153 008

1940

33

7

24

4 251 479

1941

43

10

21

1 295 430

1941

33

7

24

4 623 752

1942

47

14

23

1 286 480

1942

33

6

24

5175 613

1943

46

19

23

1 426 531

1943

33

9

24

5 867 128

1944

44

15

22

1 197 277

1944

32

8

24

6 445 737

1945

45

14

19

1 137 372

1945

32

6

24

6 814 083

1946

45

11

19

1 049 154

1946

30

6

24

7 198 604

1947

36

5

8

360 904

1947

30

6

24

5 081821

1948

29

4

7

252 138

1948

30

3

23

3 271 373

1949

20

1

3

59 378

1949

25

3

16

2 016 397

1950

24

2

8

225 693

1950

26

2

18

2 830 894

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

manfattas sålunda. Under de första krigsåren steg det genomsnittliga

skattetrycket i landskommunerna från 7,78 kr/skr år 1940 till 8,33 år 1941

och 8,69 år 1942 för att därefter åter nedgå. Sänkningen skedde dock relativt

sakta. Till 1940 års nivå hade samma medelskattetryck praktiskt

taget nedgått först år 1946 med 7,so kr/skr. Understödsbeloppen beskrevo

ungefär samma kurva som skattetrycket: en stegring under åren 1940—

1942 från 14 till 19 milj. kr., om man håller sig till landskommunerna,

och därefter en nedgång till närmare 13 milj. kr. år 1946. Förändringarna

i det totala understödsbeloppet ha varit tämligen överensstämmande, från

15 milj. kr. 1940 till 20 milj. kr. 1942 och ej fullt 14 milj. kr. 1946. År 1942

representerar toppunkten både i fråga om understödsbelopp och antal understödda

kommuner under 1940-talet. Denna nivå för understödet, över

20 milj. kr., hade icke heller tidigare nåtts, medan antalet understödda

kommuner däremot varit högre under viss del av 1930-talet.

Sedan år 1947 har nyssnämnda från 1942 sakta sjunkande tendens hos

understöden efterträtts av en starkare nedgång beträffande såväl utbetalade

belopp som antalet understödskommuner. Det totala understödsbeloppet

utgjorde 6,s milj. kr. år 1947 och nedgick därigenom till den nivå,

på vilken skattelindringen höll sig före 1930-talets depression. För år 1949

stannade motsvarande siffra vid 2,2 milj. kr. Samtidigt med denna nedgång

i det totala understödsbeloppet minskades antalet understödda kommuner

i än högre grad, från 419 år 1946 till 185 år 1947 samt till 39 år

1949. År 1942 var motsvarande antal 1 170 stycken.

Nedgången under de senaste åren har geografiskt inneburit att tyngdpunkten

av understödskommunerna koncentrerats till Norrbotten, medan

understöden i övriga delar av landet i hög grad försvunnit. Understödens

storlek ha dock nedgått starkt även i Norrbotten. Av det sammanlagda

understödsbeloppet år 1947 på 6,8 milj. kr. tillföll icke mindre än 6,2 milj.

kr., eller över 90 procent, de tre nordligaste länen, Norrbottens, Västerbottens

och Västernorrlands län; enbart Norrbottens län erhöll 5 milj. kr.

eller ungefär s/4 av hela understödsbeloppet. För år 1949, då det totala

understödsbeloppet uppgick till 2,19 milj. kr., erhöll enbart Norrbotten 2,02

milj. kr.

De senaste årens nedgång i understödsbeloppen har givetvis sin grund

i, att behovet av det generella skatteutjämningsunderstödet — fastställt

enligt de i 1927 års förordning stadgade grunderna — starkt minskats. De

därvid avgörande faktorerna äro i huvudsak av två slag, dels verkningar

av den allmänna ekonomiska utvecklingen och dels verkningar av särskilda

statsmakternas beslut i sådant syfte.

Förbättringen i sysselsättningen och den allmänna stegringen av penninginkomsterna

ha under de sista åren medfört betydande ökningar 1 skatteunderlaget

för flertalet understödskommuner. Verkningarna av förbättringen

i skatteunderlaget, som i och för sig varit ägnade att minska understodsbehovet,

ha förstorats genom de betydande överskott, som återspeglat understödskommunernas

naturliga benägenhet att hålla inkomstposterna i underkant

och anslagen i överkant. När understöd tidigare i stor utsträckning

beviljats efter de i budgeten upptagna posterna (bortsett från justeringar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

jämlikt 3 § b) och c) skatteutjämningsförordningen), har en förutsättning

varit att dylika »fel» i beräkningarna skulle komma att framträda i form av

överskott vid statens förverkligande, varigenom det eventuellt för höga understödet

ena året skulle utjämnas genom lägre belopp ett följande år. De

senaste årens inkomstutveckling har skärpt denna normala tendens till överskott

hos understödskommunerna. Detta är förklaringen till de mycket betydande

överskott, som de senaste åren mognat fram i kommunernas räkenskaper

och tillsammans med ett växande skatteunderlag inverkat — eller

bort verka — sänkande på utdebiteringarna.

Det minskade understödsbehovet under de sista åren beror såsom nämnts

även på verkningar av speciella beslut av statsmakterna, åsyftande att

lätta den kommunala skattebördan. Dessa ha antingen gått ut på att från

kommuner i allmänhet till statsverket överföra kostnaderna för olika slag

av kommunal verksamhet (exempelvis genom förstatligande av vägväsendet

samt vissa former av sjukvård och uppfostran) eller också åsyftat att

giva statens bidrag till viss kommunal verksamhet karaktären av speciell

skattelindring. Åtgärder av det senare slaget ha i regel inneburit en sådan

utformning av statsbidragen (exempelvis till skolmåltider, skolhus, arbetsJöshetsföretag,

pensionärshem, folkpensioneringskostnadernas finansiering)»

att kommuner med högt skattetryck och/eller lågt skatteunderlag

per invånare erhållit procentuellt högre bidrag respektive lägre kostnad

än andra. Av icke oväsentlig betydelse för minskningen år 1947 av understödsbehovet

har även varit statens övertagande i samband med uppbördsreformen

av ansvaret för de i understödskommunerna ofta rätt betydande

förlustposter, som skatlerestantierna utgjort.

Kommunalskatteberedningens förslag rörande nya grunder för

skatt eutjäm ningsbidragen.

Kommunalskatteberedningen behandlade i sitt den 19 augusti 1943 dagtecknade

betänkande angående den kommunala skatteutjämningen (del

III av dess betänkanden med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen

in. m.; SOU 1943: 43) icke endast de kommunala skatteutjämningsproblemen

i inskränkt bemärkelse, d. v. s. frågan om grunderna

för ett allmänt statsbidrag i skatteutjämnande syfte, utan tog till behandling

upp frågor av grundläggande betydelse för utjämningen av de kommunala

skatterna. Beredningen ägnade sålunda stor uppmärksamhet åt

spörsmålen om samhällsuppgifternas lämpliga fördelning mellan stat och

kommun, de kommunala beskattningsenheternas storlek och organisation,

beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna in. in. Först efter

att ha undersökt vad i dessa hänseenden lämpligen kunde göras för

att lösa skatteutjämningsproblemet angrep beredningen frågan om grunderna

för skatteutjämningsbidragen. I förevarande sammanhang skall icke närmare

beröras beredningens framställning och förslag beträffande förstnämnda

frågor — delvis äro förslagen redan genomförda — utan endast behandlas

skatteutjämningsfrågan i inskränkt bemärkelse.

Erinras må dock att kommunalskatteberedningen i avseende å samhällsuppgifternas

lämpliga fördelning mellan stat och kommun förordade vägväsendets

förstatligande, vilket genomfördes från och med 1944 års ingång, samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

tingshusbyggnadsskyldighetens överflyttande på staten. Vidare föreslog beredningen,

att staten skulle övertaga landstingens och storstädernas kostnader

för vård av lättskötta sinnessjuka och sinnesslöa, för anstaltsvård av

fattiga sjuka, för arbetshem och arbetsförmedling samt för folkpensionering.

Till betydande del ha dessa förslag som bekant sedermera föranlett beslut

av statsmakterna. Vidare förordade beredningen att i fall, där stat och kommun

samverkade till fullgörande av vissa uppgifter och speciella statsbidrag

utginge till kommunerna, en differentiering i princip borde genomföras av de

speciella statsbidragen på sådant sätt att förhöjda statsbidrag skulle utgå till

kommuner, där på grund av objektivt bestämbara faktorer de särskilda anordningarna

för den kommunala verksamheten krävde högre kostnader än

eljest vore normalt eller behovet av samhällets inskridande genom kommuner

vore större än annorstädes. En differentiering i sådant syfte har sedermera

genomförts beträffande statsbidragen för ett antal olika ändamål och

i fråga om finansieringen av folkpensioneringskostnaderna.

Beträffande behovet av att framdeles ha tillgång till ett skatteutjämningsinstrument

av det allmänna skatteutjämningsunderstödets karaktär

framhåller beredningen, att även om kommunernas uttaxeringsbehov och

utdebiteringar genom bättre fördelning av samhällsuppgifterna och bättre

differentiering av statsbidragen till vissa verksamhetsgrenar kunde bliva

jämnare, skulle skattetrycket ändock icke bliva tillräckligt utjämnat. Det vore

icke enligt beredningens uppfattning möjligt att på denna väg skapa motvikt

mot de ogynnsamma förhållandena i många kommuner. De kommuner,

som hade ett obetydligt skatteunderlag och saknade privatinkomster, skulle

även då bliva nödsakade att alltför hårt belasta sin enda inkomstkälla, repartitionsskatten.

De ojämnheter i det kommunala skattetrycket, vilka trots

alla försök att avpassa kommunernas utgifter och inkomster i lämpligt förhållande

till varandra sålunda komme att kvarstå, borde enligt beredningens

uppfattning genom direkta statliga skatteutjämningsbidrag minskas i

sådan grad, att de icke framstode såsom orättvisa eller obilliga.

Grundtanken i beredningens förslag till allmänt skatteutjämningsbidrag

är, att de ordinarie bidragen skola normeras mera efter skatteunderlagets

ringhet än efter utdebiteringens höjd.

Beredningen framhåller, att orsaken till vissa kommuners särskilt höga

skattetryck är att kommunerna ha större uttaxeringsbehov eller lägre skatteunderlag

per invånare än kommuner i allmänhet, vilka båda omständigheter

förstärka varandras verkan på skattetrycket, då de inträffa samtidigt. Beredningen

anför vidare.

En utjämning med hänsyn till uttaxeringsbehovet skulle slce, om de skattetyngda

kommunerna genom allmänna utjämningsbidrag förhjälptes till ett

sådant skattetryck, som om de haft normalt utgifts- och uttaxeringsbehov

per invånare. Detta skulle i viss män vara önskvärt beträffande de utgifter,

som förorsakas av ur kostnadssynpunkt ogynnsamma förhållanden för den

kommunala verksamheten eller osedvanligt stort behov av kommunala anordningar,

men ej med avseende å utgifter, som bero på att de kommunala

behoven tillgodosetts på ett rikligare sätt än som är erforderligt och vanligt

eller på att kommunala anordningar blivit kostsammare än nödvändigt.

Emellertid föreligga beträffande många av kommunernas förvaltningsupp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

gifter stora svårigheter att särskilja utgifter av dessa olika slag från varandra.

Det är då tydligt, att svårigheterna i detta avseende måste bliva utomordentligt

stora vid den allmänna skatteutjämningen, där samtliga förvaltningsuppgifters

inverkan på skattetrycket skall bliva föremål för bedömande.

Beredningen anser sig på grund härav böra avstå från tanken att åstadkomma

en direkt utjämning av kommunernas växlande utgiftsbehov av den

innebörd att inga kommuner skulle få ett högre uttaxeringsbehov per invånare

än som vore normalt.

För att bevara kommunernas ansvarskänsla och intresse av att iakttaga

sparsamhet anser beredningen det böra undvikas att i större utsträckning

grunda skatteutjämningen på de kommunala utgifterna.

Däremot anser beredningen angeläget att i möjlig mån genom utjämningsbidraget

upphäva verkningarna av den andra huvudorsaken till de höga skattetrycken,

nämligen lågt skatteunderlag. Härom anför beredningen följande.

Beredningen föreslår en ny metod för utjämning av den allmänna kommunalskattens

tryck, vars syfte är att i möjligaste mån genom utjämningsbidrag

försätta kommuner, som lida brist på beskattningsföremål, i ett sådant

läge som om de haft ett för den kommunala hushållningen i allmänhet erforderligt

skatteunderlag. Detta syfte kan emellertid icke helt förverkligas,

framför allt beroende på att en icke alltför obetydlig andel i kommunernas

utgifter alltid måste bäras av dem själva för att de skola iakttaga sparsamhet

i sin hushållning och alltid hava något intresse av att deras skatteunderlag

vidmakthålles. Kommuner med särskilt lågt skatteunderlag kunna därför icke

tilldelas så höga procentuella bidrag i förhållande till sitt skattetryck att de

erhålla full kompensation för bristen på skatteunderlag. Bidragen till kommuner

med högre men dock ej tillräckligt skatteunderlag måste då reduceras

i motsvarande grad för att en rimlig relation mellan skattetrycken i kommuner

med högre och lägre skatteunderlag skall ernås. Den på detta sätt

modifierade bidragslinje, som beredningen framlägger, är icke grundad på

strängt teoretiska överväganden. Den utgör en teknisk utformning .av de resultat,

som efter en uppskattning ur praktiska synpunkter av kommunernas

hjälpbehov och sparsamhetsintresse vid olika skatteunderlag och utdebiteringslägen

synts beredningen önskvärda. Denna linje innebär även ett

visst hänsynstagande till de växlande förutsättningarna för kommunernas

uttaxeringsbehov genom att bidragen utmätas i förhållande till de verkliga utgifterna.

Kommunalskatteberedningen har förutsatt, att vid tillämpning av den föreslagna

bidragsmetoden utjämningen av kommunernas svaga skatteunderlag

i princip skulle ske med hänsynstagande till kommunernas samtliga utgifter

och att sålunda det ordinarie bidraget skulle beräknas å den faktiska

utdebiteringen. Med en utjämningsanordning av angivet slag finnes enligt

beredningen icke skäl att upprätthålla den nuvarande begränsningen av skatteutjämningen

med hänsyn till utdebiteringen för de särskilt privilegierade

ändamålen (den s. k. 5: 50-regeln). Beredningen har ansett att en på skatteunderlagets

utfyllande grundad utjämning i princip borde avse alla nödvändiga

och nyttiga uppgifter, som ombesörjas av kommunerna. Beredningen

förutsätter dock, att vid den granskning av kommunernas utgifter, som skall

ske i samband med tilldelningen av skatteutjämningsbidrag, sådana utgifter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44. 19

som icke äro behövliga för att på ett tillfredsställande och brukligt sätt tillgodose

de kommunala behoven, skola undantagas från bidragstilldelning

Med hänsyn till förekomsten av kommuner med ringa skatteunderlag och

med låga eller måttliga kommunala utdebiteringar, beroende på att kommunernas

utgifter äro anmärkningsvärt små, skola bidrag dock icke utga,

förrän skattetrycket liksom enligt gällande ordning överstigit en viss minimigräns.

Genom att skatteutjämningsbidragen enligt förslaget anslutas starkare

till skatteunderlagets än till utgifternas storlek — understryker beredningen

— få kommunerna själva i högre grad än hittills bära följderna av sina utgiftsökningar.

Detta förhållande anser beredningen vara ägnat att bidraga till

att stärka ansvarskänslan och sparsamhetsintresset inom kommunerna och

därmed till att bevara den kommunala självstyrelsen.

Beredningens bidragsmetod har den verkan, att kommuner, som äga ett

gott skatteunderlag som underbyggnad för sin hushållning, icke få skatteutjämningsbidrag.

Beredningen anser emellertid, att fall av oskäligt hög skattebelastning

kunna förekomma även inom sådana kommuner, och har därför

funnit nödvändigt, att extraordinära bidrag skola kunna utgå efter skälighetsprövning.

Den närmare utformningen av beredningens system.

Med utgångspunkt från förut berörda riktlinjer för frågans lösning har

kommunalskatteberedningen lagt fram ett förslag till grunder för skatteutjämningsbidrag,

där det ordinarie bidraget regleras inom fastställda gränser

i avseende å både utdebiteringen och skatteunderlaget men där skatteunderlaget

har den starkare inverkan på understödet. Beredningens förslag

till förordning angående statsbidrag till skattetyngda kommuner torde såsom

bilaga få fogas till detta statsrådsprotokoll (Bil. A). Utan att i detalj redogöra

för den närmare utformningen av förslaget må här anföras följande.

Beredningen har beskrivit huvudgrunderna av sitt system i huvudsak sålunda.

Det ordinarie bidragssystemet bygger på ett högsta skatteunderlag (gränsskatteunderlag)

av 7 skr/inv., över vilket bidrag ej erhålles. För att vinna

en tillräcklig differentiering mellan bidragen till kommuner med högre och

lägre skatteunderlag under den angivna gränsen har införts en trappstegsformad

bottenspärr, medelst vilken vid skatteunderlagets ökning en allt

större del av utdebiteringen undantages från bidragstilldelning. Spärren

utgör lägst 8 kr/skr., nämligen för skatteunderlag upp till 3 skr/inv., och

stiger med 1 krona vid uppnåendet av detta skattekrontal samt med ytterligare

1 krona för varje gång skatteunderlaget därefter når ett högre helt

skattekrontal per invånare. Från och med 6 och intill 7 skr/inv., vid vilket

senare skatteunderlag bidraget upphör, är sålunda bottenspärren 12 kr/skr.

Å den del av utdebiteringen, som överskjuter bottenspärren, utgår bidrag

efter procenttal, som stiga med skatteunderlagets nedgång. För ett visst

skatteunderlag är emellertid bidragsprocenten icke densamma för hela utdebiteringen

ovanför bottenspärren. För bevarande av kommunernas spar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

samhetsintresse har utdebiteringen ovanför bottenspärren upp till 12 kr/

skr. indelats i skikt, för vilka bidragsprocenten är lägre än för utdebiteringen

över 12 kr/skr. å den del av utdebiteringen, som överstiger 12 kr/skr.

ha bidragen bestämts efter ett procenttal, som stiger rätlinjigt från 0 vid

7 skr/inv. till 60 vid 2,20 skr/inv. Detta innebär, att bidragsprocenten stiger

med 0,125 för varje skatteöre, varmed skatteunderlaget understiger 7 skr/

inv. Även för lägre skatteunderlag än 2,20 skr/inv. är procenttalet 60. För

dessa lägre skatteunderlag åstadkommes ej någon differentiering av bidragsprocenten

i vad avser utdebiteringen över 12 kr/skr. För erhållande

av en lämplig stegring av bidragsprocenten inom utdebiteringsområdet

mellan 12 kr/skr. och den lägsta bottenspärren, d. v. s. 8 kr/skr., har detta

område indelats i skikt av en kronas storlek med stigande bidragsprocent

från bottenspärren räknat. I den mån med hänsyn till bottenspärren bidrag

över huvud taget utgår för utdebiteringsskikten under 12 kr/skr., bestämmes

bidragsprocenten inom varje skikt av skatteunderlagets storlek. Procenttalet

stiger rätlinjigt och med samma stigning som för utdebiteringsområdet

över 12 kr/skr. Bidragslinjerna löpa beträffande skiktet från

8 till och med 9 kr/skr. från 0 procent vid 3 skr/inv. till 37,5 procent

vid 0 skr/inv., beträffande skiktet från 9 till 10 kr/skr. från 0 procent

vid 4 skr/inv. till 50 procent vid 0 skr/inv., beträffande skiktet från 10

till och med 11 kr/skr. från 0 procent vid 5 skr/inv. till 60 procent vid

20 skatteören per invånare samt beträffande skiktet från 11 till och med

12 kr /skr. från 0 procent vid 6 skr/inv. till 60 procent vid 1,20 skr/inv.

Kommunalskatteberedningen anser att genom ett bidragssystem av nämnda

beskaffenhet ett betydligt större mått av rättvisa uppnås än med nuvarande

regler. Beredningen förklarar sig vid utformningen huvudsakligen ha

gått efter de praktiska resultat, som synts mest tilltalande. Bottenspärren

har därför fått stiga i avsatser i stället för kontinuerligt samt en och samma

bidragslinje bibehållits för varje skikt ovanför bottenspärren i stället för att

låta bidragsprocenten stiga successivt genom hela övergångsområdet vid

växande utdebitering.

Rörande verkan av det av beredningen förordade bidragssystemet har

vidare anförts.

Den rörliga bottenspärren, vilken närmast tillkommit av praktiska skäl,

kan sägas i de flesta fall tillgodose rättvisans krav. Erfarenheten har i stort

sett utvisat, att ju högre kommunernas skatteunderlag är, desto högre är

uttaxeringen per invånare för de kommunala behoven och desto större förmåner

beredas kommunmedlemmarna. Följaktligen böra kommunerna, ju

mera deras skatteunderlag stiger, med hänsyn till den större valutan av

kommunens verksamhet vidkännas ett högre skattetryck, innan de få åtnjuta

utjämningsbidrag. En lika hög bottenspärr vid olika skatteunderlag

skulle innebära, att kommuner med bättre skatteunderlag komme att i det

utdebiteringsläge, vid vilket utjämningsbidragen började verka, befinna sig

i en fördelaktigare situation än kommuner med svagare skatteunderlag.

Den gradvisa stegringen av bidragsprocenten i ett antal skikt ovanför bottenspärren

har närmast haft till syfte att åstadkomma en långsam, för sparsamhetsintressets

bevarande lämplig övergång till oreducerat bidrag vid den

högre utdebitering, vid vilken utgiftsökningar äro tillräckligt kännbara för

kommunerna trots att fullt bidrag utgår. Detta har principiellt sett endast

utgjort ett fortsatt hänsynstagande till utdebiteringens höjd utöver det som

kommit till uttryck genom införandet av en bottenspärr. Förutom ett till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

godoseende av sparsamhetsintresset innebär emellertid en dylik skiktskala

en viss differentiering av utjämningsbidragen i förhållande till de kommunernas

utgifter, för vilka uttaxering måste ske. Ju större antalet utgiftskronor

som skall uttaxeras är, desto mera sannolikt är det att kommunernas

utgiftsbehov påverkas av särskilt ogynnsamma lokala faktorer, vilkas

förhandenvaro icke kan läggas kommunerna till last. En starkare utjämning

med avseende å dessa faktorer kommer på sätt och vis till stånd genom

bidragsprocentens stigning vid växande utdebiteringar. Detta kan dock i

viss mån även bliva fallet beträffande verkningarna å utdebiteringen av sådana

faktorer som misshushållning och onödigt hög kommunal standard.

Vid utjämningsbidragens bestämmande skall enligt beredningens förslag

det skatteunderlag, som bildar gräns och riktpunkt för utjämningen, utgöra

ett lika stort antal skattekronor per invånare för kommuner i alla ortsgrupper.

Kommunalskatteberedningen har sålunda icke funnit sig böra förorda

en dyrortsgradering av skatteunderlaget, oaktat vissa principiella skäl

ansetts kunna tala för en sådan anordning. Då kommunerna i de högre ortsgrupperna

-— där skatteunderlaget även reellt sett genomgående är störst1

— i allmänhet hålla sig med bättre kommunala anordningar än kommuner

i lägre ortsgrupper och därför, oaktat bottenspärrens stigning, kunna utnyttja

de föreslagna skatteutjämningsbidragen beträffande ett större antal

utgiftskronor per invånare, har det synts beredningen opåkallat att bereda

förstnämnda kommuner en fördel i bidragshänseende genom att gradera

skatteunderlaget efter en dyrortsgruppering, som för övrigt i de särskilda

fallen ofta måste giva ojämna resultat. En dyrortsgradering av skatteunderlaget

skulle enligt beredningens mening även möta svårigheter i andra

hänseenden.

Enligt beredningens förslag skulle bottenspärren, d. v. s. den

lägsta utdebitering, vid vilken skatteutjämning utgår, sänkas från nuvarande

10 kr/skr till 8 kr/skr för kommuner med mycket lågt skatteunderlag

samt vara rörlig uppåt så att den stiger med skatteunderlaget.

Beträffande anledningen till denna sänkning och de konsekvenser den medfört

anför beredningen bl. a. följande.

För att finna en lämplig bottenspärr för den sammanlagda utdebiteringen

av kommunal- och landstingsskatt har beredningen utgått från den nuvarande

bidragsgränsen å 10 kr/skr. samt med hänsyn till vägskattens avskaffande

och föreslagen avlyftning av kostnader från landstingen tänkt sig

en sänkning av denna gräns för skatteutjämningen. Beredningen fann en

bottenspärr å 9 eller möjligen 10 kr/skr. närmast motsvara den nuvarande

begränsningens ursprungliga verkan. Då det emellertid vid av beredningen

företagna undersökningar rörande verkningarna av ett system med nu angivna

begränsningsregler visat sig, att kommuner med lågt skatteunderlag,

som drabbats av högre utdebiteringar, skulle erhålla otillräckliga bidrag,

fann beredningen det nödvändigt alt sänka bottenspärren till 8 kr/skr. för

de låga skatteunderlagen, varigenom utjämningseffekten för hårt skattctvngda

kommuner i sådant läge skulle ökas. Detta har icke ansetts innebära

någon större fara för sparsamhetsintresset hos kommuner, som skulle bc- 1 2

1 Detta skrevs före (ten nu gällande ortsgrupperingens Införande och sålunda innan kommunerna

i övre Norrland gemenligen hänförts till högsta ortsgruppen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 44.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

röras av denna ändring, då det enligt beredningen kunnat statistiskt påvisas,

att kommuner med lågt skatteunderlag i allmänhet hade en hög utdebitering.

För att undanröja alla farhågor för att kommuner med lågt skatteunderlag

i sådana lägen skulle frestas att höja sin utdebitering har det dock

befunnits lämpligt ätt för ett utdebiteringsområde närmast ovanför 8 kr/

skr. hålla bidragsprocenten inom relativt snäva gränser och först vid högre

utdebiteringar lämna bidrag i större utsträckning. Härigenom har det blivit

nödvändigt att ha skilda bidragslinjer för olika delar av utdebiteringen

ovanför bottenspärren.

Beträffande bidragen till kommuner med högre men ej tillräckligt skatteunderlag

har hänsynen till kommunernas sparsamhetsintresse ännu mer än

för de lägre skatteunderlagen talat för begränsningar i nyss angivet hänseende

av bidragsprocenten. Denna har synts beträffande dylika kommuner

böra utmätas med stor försiktighet för utdebiteringsområdet närmast ovanför

bottenspärren och ansetts först i högre utdebiteringslägen kunna höjas

till mera effektiv storlek. Vid skatteunderlag, som icke i högre grad understiga

det normala, har det dock ej ens med en sådan begränsning av bidragen

befunnits lämpligt att hava en så låg bottenspärr som 8 kr/skr. För

kommuner med sådant skatteunderlag har bottenspärren ur sparsamhetssynpunkt

ansetts böra sättas högre.

Det normala skatteunderlag, intill vilket utfyllnad genom utjämningsbidrag

bör ske, har beredningen efter jämförelse med dåvarande medeltal

för landskommunerna beräknat till ungefär 5 skr/inv.

Kravet på en maximering av bidragsprocenten har beredningen

funnit nödvändigt för bevarande av kommunernas intresse för sparsamhet

vid beslutande av utgifter. Bidraget har ansetts icke böra utgå med

mer än 60 procent i något skikt av utdebiteringen, icke ens om skatteunderlaget

nedgår till ett minimum. Denna begränsning av bidragen för kommuner

med lågt skatteunderlag anser beredningen ha medfört, att utfyllnadsbidragen

för kommuner med högre men ej normalt skatteunderlag i viss

mån bestämts försiktigare än måhända med hänsyn till sparsamhetsintresset

varit nödvändigt.

De begränsningar, som sålunda genomgående gjorts beträffande skatteunderlagsutfyllnadens

storlek, ha enligt beredningen medfört behov av att

allmänt öka bidragens utjämningseffekt. Detta har skett genom att höja

det skatteunderlag, som utgör gräns för bidragstilldelning, utöver det såsom

normalt ansedda skatteunderlaget för landskommunerna, nämligen från 5

till 7 skr/inv. I samband härmed har beredningen bestämt övre gränsen

för övergångsområdet ovanför bottenspärren till 12 kr/skr.

Vid tillämpning av bidragssystemet skall enligt förslaget den ordning, i vilken

olika kommunala repartitionsskatter utjämnas, vara

följande. Vid det vanliga förhållandet att endast en kommunalskatt samt

landstingsskatt finnas skall landstingsskatten i första hand täckas av bottenspärren,

och den del av det sammanlagda skattetrycket, som överstiger denna

spärr, i den mån den motsvaras av kommunalskatt, utjämnas efter kommunens

skatteunderlag. Enligt beredningen står det otvivelaktigt bäst i överensstämmelse

med det förordade bidragssystemet, vilket starkast utjämnar skatteunderlagets

verkningar, att låta skatter till mindre kommunala samfällig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

heter ha företräde till utjämning framför skatter till större samfälligheter.

Med hänsyn härtill har föreslagits, att skatten till den minsta kommunala

enheten, municipalsamhället, i första hand skall bliva föremål för utjämning

samt därnäst den primärkommunala skatten. Beredningen har förordat följande

ordning, i vilken de olika skatterna skola ifrågakomma till utjämning,

nämligen municipalsamhälle, borgerlig kommun, församling, skoldistrikt,

fattigvårdssamhälle och landsting.

Beträffande städer och köpingar är den föreslagna bidragsschablonen icke

avsedd att användas. Som motiv för denna ståndpunkt har angivits, att dessa

kommuner genomgående ha så gott skatteunderlag, att de sällan äro förtjänta

av bidrag ur de synpunkter, som ligga till grund för schablonen. Endast

i undantagsfall, då oförutsedda yttre omständigheter inverkat synnerligen

ofördelaktigt på uttaxeringsbehovet, anser beredningen utjämning av

städernas och köpingarnas kommunala skattetryck vara erforderlig. Därvid

torde särskild prövning av bidragsbehovet få äga rum från fall till fall och

bidragen få karaktären av extraordinära bidrag. Enligt beredningens

förslag böra dessa dock huvudsakligen utgå till landskommuner för att

mildra sådana obilliga verkningar för de skattskyldiga av det kommunala

skattetrycket, vilka de ordinarie bidragen icke kunna eller böra undanröja.

Beredningen har vidare anfört.

Den föreslagna metoden för de ordinarie bidragens bestämmande utjämnar

icke i särskild grad skattetryck, som bero på att onormala yttre omständigheter

inverkat ogynnsamt å kommunernas utgiftsbehov. Någon differentiering

av utjämningsbidragen mellan kommuner, som drabbas av dylika

svårigheter, och andra kommuner har ej kunnat åvägabringas. Utjämningen

med avseende å skatteunderlagets olikhet har icke heller kunnat göras fullständig.

De extraordinära bidragen hava därför även till uppgift att minska

mera framträdande olägenheter av dessa och andra ofullkomligheter i det ordinarie

bidragssystemet. Deras väsentliga uppgift är dock att åstadkomma

vissa skäliga lättnader i höga skattetryck, som bero på kommunernas egna

åtgöranden. Bestämda riktlinjer kunna ej lämpligen uppdragas för den

skälighetsprövning'', varigenom de extraordinära bidragen skola utmätas.

Beträffande övriga ändringar i villkoren för ordinarie skatteutjämningsbidrag

må här framhållas följande.

Det nuvarande villkoret, att de tre sista årens skattetryck i medeltal överstigit

en viss sammanlagd utdebitering, har slopats i beredningens förslag

såsom överflödigt. Likaså gällande föreskrift om begränsning av skatteutjämningsunderstödet,

därest områdets höga skattetryck kan anses ha väsentligen

förorsakats av lägre fastighetstaxeringar inom kommunområdet än

normalt.

I avseende å de utgifter, som skola medräknas, framhåller

beredningen, att det skattetryck, som skall lättas genom utjämningsbidrag,

icke får vara resultatet av utgifter, som tjäna andra syften än upprätthållande

av en sund kommunal verksamhet av normal omfattning. Beredningen

utvecklar sin uppfattning sålunda.

Den del av uttaxeringen, som beror på utgifter för andra ändamål, bör

frånskiljas vid skatteutjämningen. Gränsdragningen mellan sådana kommu''

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

nala utgifter, vilka tillgodose egentliga samhällsuppgifter, och sådana, som

normalt böra bestridas av de särskilda kommunmedlemmarna på privat väg,

är emellertid förenad med stora svårigheter. På grund av de förskjutningar

av denna gräns, som ständigt pågå, synes det vara nödvändigt att beträffande

skatteutjämningen överlämna gränsdragningen åt praxis i stället för

att söka fastlåsa den genom utförliga regler. Det är emellertid utan vidare

tydligt, att uppgifter, som kommunerna äro förpliktade att ombesörja, skola

omfattas av skatteut jämningen, men icke heller frivilliga uppgifter, som mera

allmänt äro föremål för den kommunala verksamheten, böra vara uteslutna.

Avsättningar till kommunala fonder böra kunna godkännas såsom utgifter

för av skatteutjämningen omfattade ändamål, därest avsättningarna äro

motiverade med hänsyn till kommunens ekonomiska läge och framtida behov.

Detta gäller dock endast avsättningar till allmän fond och fonder för

tillgodoseende av egentliga kommunala behov. Utgifter för kommunernas

privatekonomiska verksamhet samt utgifter, som utan att vara av socialvårdskaraktär

direkt medverka till att minska kommunmedlemmarnas privata

utgifter eller till att över huvud taget förbättra deras förmögenhetsställning,

måste däremot ställas utanför utjämningen. Uttaxering, som föranledes

av underskott å affärsdrivande verk eller företag, bör icke få inräknas

i det skattetryck, för vilket bidrag skall utgå. Dylika underskott kunna

däremot få avräknas å vinster från andra affärsdrivande verk eller företag,

varigenom de tillgängliga inkomsterna för uttaxeringsbehovets täckande

nedbringas.

Sådana ändamål, för vilka kommunerna erhålla enligt beredningens förslag

graderade statsbidrag, böra enligt beredningen icke vara uteslutna från den

allmänna skatteutjämningen. Beredningen framhåller, att de allmänna skatteut

jämningsbidragen, som enligt beredningens förslag skola anknytas till

utdebiteringens storlek, äro ägnade att komplettera de graderade statsbidragen.

Nu gällande stadgande, att annuiteter å lån för vissa ändamål icke få medräknas

vid bestämmandet av det skattetryck, som skall utjämnas, bör enligt

beredningens mening icke bibehållas.

Kommunerna kunna emellertid ha en del utgifter, som visserligen främja

de ändamål, på vilka skatteutjämningen är inriktad, men ändock icke böra

täckas genom utjämningsbidrag. Beredningen framhåller särskilt, att en högre

än normal standard hos skatteutjämningskommunerna sålunda icke bör

understödjas. Beredningen ansluter sig härutinnan till gällande praxis och

anför härom.

I många kommuner företagas för nämnda ändamål anordningar och anstalter,

som icke äro oundgängligen nödvändiga. Enligt grunderna för den

kommunala självstyrelsen ligger det i kommunernas fria skön att göra detta,

men de därmed förbundna kostnaderna böra då bestridas av kommunerna

själva utan bidrag från staten. Kostnader av detta slag uppstå av olika

anledningar. Kommunerna kunna vid fullföljandet av rena samhällsuppgifter

hålla en högre standard än kommuner med normala anspråk allmänt bestå

sig med. Behov, som icke alls äro trängande, kunna tillgodoses, och där

trängande behov verkligen finnas, kunna de tillfredsställas på ett alltför rikligt

sätt. Genomförandet av nödvändiga och nyttiga anstalter kan slutligen

ske på ett oekonomiskt eller rentav slösaktigt sätt, så att kommunerna därigenom

åsamkas betydligt större kostnader än som behövt ske, om lämpli
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

ga åtgärder vidtagits med beaktande av sparsamhetens krav. Sådana onödiga

eller mindre nödvändiga utgifter böra icke föranleda utjämningsbidrag. Det

torde emellertid vara i det närmaste ogörligt att exakt avskilja den del av

skattetrycket, som beror på förhållanden av angivet slag. Bidragen få därför

i dylika fall skönsmässigt jämkas eller helt vägras med hänsyn till framträdande

missförhållanden eller med ledning av den allmänna tendensen inom

kommunernas verksamhet.

Beredningen framhåller, att kommunala utgifter, som avse nödvändiga åtgärder

för tillgodoseende av rena samhällsuppgifter, dock icke under alla

förhållanden böra berättiga till utjämningsbidrag. Så vore fallet, om kommunerna,

i syfte att förskaffa sig högre bidrag, på ett visst år eller på ett fåtal

år hopade utgifter, som med en normal hushållning borde ha fördelats på

längre tidsperioder.

Vad slutligen angår förfarandet vid tilldelning av skatteutjämning^

bidrag har beredningen föreslagit, att skatteutjämningsbidragen

skola beviljas av en nämnd, bestående av fem ledamöter, vilka

borde äga icke blott kunskaper om kommunal förvaltning utan även praktisk

erfarenhet från sådan verksamhet.

Beredningen har ansett, att denna nämnd borde helt övertaga skatteutjämningsärendena

från finansdepartementet och utrustas med fast organiserat

kansli. Befattningshavarna inom detta kansli skulle under större delen

av året bli sysselsatta med granskning av bidragsansökningar samt under

återstående tid ägna sig åt kontroll och övervakning av de kommuner, vilkas

understödsbehov kunde antagas bero på misshushållning och dylikt. Mot

nämndens beslut skulle kommun äga fullfölja talan hos Kungl. Maj :t.

Beträffande ansökningsförfarandet och handläggningen av skatteutjämningsärendena

ha några större ändringar i gällande ordning icke föreslagits.

Beredningen har förordat, att sökandena i alla fall av större betydelse skulle

erhålla tillfälle att avgiva förklaring rörande omständigheter, som kunde

tala mot bifall till ansökningarna. Detta förfaringssätt vore av vikt för att

kommunerna skulle få kännedom om de anmärkningar, som ur skatteutjämningssynpunkt

kunde göras mot deras hushållning. Av samma skäl borde

också nämndens beslut om avslag eller om nedsättning av begärda bidrag förses

med motivering.

Vad angår statens rätt till kontroll av kommunernas bidragsbehov — en

rätt som beredningen funne naturlig med hänsyn till de betydande bidrag till

utjämning av kommunernas skattetryck som staten lämnade — har beredningen‘ansett

att ingripanden mot kommunerna i detta syfte borde i möjligaste

mån begränsas, så att den kommunala självstyrelsen icke lede intrång,

kontrollen borde främst avse utgifterna.

Kommuner, som uppvisade ett anmärkningsvärt stort bidragsbehov och

därigenom åtnjöto extraordinära bidrag för skattetryckets nedbringande

till en skälig nivå, borde enligt beredningens uppfattning icke kontrolleras

enbart genom granskning av räkenskaper och handlingar. En omedelbar

kontroll av dessa kommuners förhållanden, verkställd på ort och ställe,

kunde i tveksamma fall vara erforderlig.

Beredningen har slutligen framhållit, alt införandet av enhetlig bokföring

för icke blott kommunerna utan även landstingen skulle utgöra ett

viktigt led i kontrollen av kommunernas behov av skatteutjämningsbidrag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Remissyttranden över beredningens förslag.

Över kommunalskatteberedningens betänkande rörande den kommunala

skatteutjämningen avgåvos infordrade utlåtanden, såvitt avser de allmänna

skatteutjämningsbidragen, av socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

samtliga länsstyrelser, norrlandskommittén och kommunindelningskommittén

ävensom hushållningssällskapens ombud, svenska landskommunernas

förbund och svenska stadsförbundet. Länsstyrelserna ha med sina

utlåtanden överlämnat yttranden från ett antal städer och landskommuner.

Utlåtanden i tillstyrkande riktning — i en del fall dock med reservationer

i vissa avseenden — avgåvos av socialstyrelsen, riksräkenskapsverket,

ett flertal länsstyrelser, norrlandskommittén och kommunindelningskommittén

ävensom av hushållningssällskapens ombud och svenska landskommunernas

förbund. Ett trettiotal kommunrepresentationer ha likaledes tillstyrkt,

merendels utan närmare motivering för ställningstagandet.

Statskontoret, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs och Västernorrlands

län samt svenska stadsförbundet ävensom ett trettiotal kommunrepresentationer

ha ansett att med ett genomförande av förslaget borde

anstå i avvaktan på resultatet av vissa andra utredningar eller ha intagit

en närmast avvisande hållning mot förslaget.

De av beredningen förordade grundläggande principerna för de

allmänna skatteutjämningsbidragens beräkning har socialstyrelsen funnit i

det hela försvarliga, särskilt med hänsyn till att något bättre alternativ icke

syntes stå till buds. Vissa länsstyrelser förorda förslaget ur liknande synpunkter.

Andra ha direkt framhållit, att beredningens förslag till bidragssystem

vore avgjort bättre än nuvarande bestämmelser, som icke toge hänsyn

till kommunernas relativa bärkraft. Skatteunderlaget vore en bättre

grund att bygga på än utdebiteringens höjd.

Såsom ett avgjort framsteg i jämförelse med rådande förhållanden betecknades

förslaget av kommunindelningskommittén. Med den föreslagna

utjämningsmetoden blevo kommunerna bättre likställda beträffande den

viktigaste förutsättningen för deras ekonomiska liv, nämligen skatteunderlaget.

Kommittén har dock anfört, att problemet rörande småkommuner

med lågt skatteunderlag och samtidigt låg utdebitering icke lösts genom

beredningens förslag.

Vissa erinringar mot principen om skatteunderlaget såsom huvudsaklig

jämförelsefaktor framfördes dock av några remissinstanser.

Riksräkenskapsverket har sålunda såsom sin åsikt framhållit, att antalet

skattekronor per invånare icke borde tillmätas en så avgörande betydelse

som beredningen velat giva åt detsamma. I fråga om det allmänna skatteutjämningsbidraget

vore det enligt verkets mening klokast att åtminstone

tills vidare helt avstå från tanken på differentiering efter antalet skattekronor

per invånare och i stället hålla sig till utdebiteringens storlek. Som

kompletterande bestämningsgrund till utjämningsbidragets avvägning borde

emellertid antalet skattekronor per invånare ha en uppgift att fylla. Ett

sådant material borde uppenbarligen bliva av mycket stort värde vid den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

23

skälighetsprövning, som förutsatts skola äga rum från det bidragsfördelande

organets sida. .

Svenska landskommunernas förbund har framhållit, att de inkomster,

som vid sidan av allmän kommunalskatt stå till kommunernas förfogande,

variera högst avsevärt kommunerna emellan. Härtill syntes beredningen ha

tagit hänsyn men icke funnit denna omständighet äga avgörande betydelse.

Skatteunderlaget per invånare vore på grund härav en långt Uran tullgod

mätare av kommunernas ekonomiska förmåga. De hårdast skattetyngda

kommunerna skulle enligt förbundets mening i bidragshänseende bliva lidande

om skatteunderlaget bleve den huvudsakliga jämförelsefaktorn.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha påpekat, att de större staderna pa grund

av deras relativa dyrhet få vidkännas betydligt större utgifter per mvanare

än de mera glest befolkade. Skulle dessa städer därjämte deltaga i utjämningen

med utgångspunkt från antalet skattekronor per invanare maste

detta innebära en dubbel belastning av de större kommunerna. Med hänsyn

härtill hade fullmäktige icke ansett sig kunna bilrada forslaget att till

grund för beräkningen av de allmänna skatteutjämningsbidragen, liksom tor

beviljande av graderade statsbidrag, lägga antalet skattekronor per mvanare

i stället för skattetrycket per skattekrona. Stadsfullmäktige i Norrköping

m fl städer ha ansett, att kommuner med gott skatteunderlag ej schablonmässigt

finge hänföras till kommuner, där välstånd råder. Kommuner med

gott skatteunderlag ha fått detta tack vare bl. a. intensifierat taxermgsarbete.

Det goda skatteunderlaget har medfört, att de fatt pataga sig sociala

och kulturella uppgifter av stora mått, i många fali till båtnad aven för den

kringliggande bygden. ......

Socialstyrelsen har ifrågasatt, om icke skatteunderlaget i sig självt vore

en mera osäker och svårbestämbar faktor än vad beredningen forutsatt.

Taxeringens bristfälligheter syntes i alltför stor mån ha forbisetts. styrelsen

uttryckte även farhågor för att bristerna i nämnda hanseende skulle

förvärras efter införandet av ett bidragssystem sådant som det föreslagna,

eftersom taxeringarna då skulle kunna påverkas av vetskapen om att statsbidraget

skulle bliva större vid ett mindre skatteunderlag.

Svenska stadsförbundet har förklarat sig icke vara övertygat om att taxeringarna

genomgående hade åtminstone i stort sett samma effektivitet over

hela landet. Med den mängd taxeringsorgan, som existerade, måste sjal va

grunden för det »normala» skatteunderlaget bliva .skaligen bräcklig.

Statskontoret och länsstyrelsen i Kopparbergs län, vilka båda ställt sig

närmast avvisande mot förslagets grundlinjer, synas förorda en omprövning

av hela frågan. Statskontoret har bl. a. anfört följande.

Det hade varit förtjänt att tagas under närmare övervägande, huruvida

man icke på det kommunala skatteunderlagets grund hade kunnat komma

tram till en betydligt jämnare och rättvisare beskattning genom att ga vidare

på den av beredningen själv anvisade vägen och utvidga beskattningen

för gemensamt kommunalt ändamål i sådan omfattning, att huvu - delen av kommunerna åvilande uppgifter av statlig natur, för vilka kos - naderna principiellt böra drabba alla skattskyldiga med samma tyngd, oavsett

bostadsorten, bekostas av en enhetligt beräknad statskommunal skatt

och den egentliga kommunalskatten reserveras för kommunernas egna

angelägenheter. ,

Statskontoret förbiser icke att genomförandet av en så pass radikal

skatteutjämning stöter på betydande praktiska svårigheter, i det att eu rattvis

fördelning på kommunerna av skattemedlen torde förutsätta en tor
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

hållandevis ingående granskning av kommunernas utgiftsbehov och kontroll

över att utgifterna för olika allmännyttiga ändamål icke tillåtas stiga

över de gränser, som betingas av upprätthållandet av en »normal» standard

och tillbörlig sparsamhet. En rättvis fördelning av skattetrycket mellan

kommunerna är dock ofrånkomlig, om man skall kunna råda effektivbot

på den ur såväl befolkningspolitiska som sociala synpunkter betänkliga

flyttningen in till städer och samhällen av befolkningen särskilt från

skattetyngda landskommuner. Enligt ämbetsverkets mening måste också

nyssnämnda problem förr eller senare ägnas väsentligt större beaktande

än som skett i beredningens förslag.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ifrågasatt, huruvida icke systemet

med statsbidrag, graderade efter skatteunderlaget och utsträckta att gälla

alla kommunernas uppgifter av statlig natur, skulle kunna utbildas så, att

därmed uppnåddes en skatteutjämning, som vore tillräckligt god för det

övervägande flertalet fall och endast fordrade en påbyggnad med särskilt

skatteutjämningsbidrag för ett mindre antal, i onormalt hög grad skattetyngda

kommuner.

I några remissyttranden har gjorts gällande, att själva skatteunderlaget

rätteligen borde ha omvärderats med hänsyn till dyrhetsskillnaderna.

Sålunda har överståthållarämbetet funnit delta vara en ofrånkomlig förutsättning

för förslagets godtagande. I annat fall skulle den av beredningen

godtagna principen från början bliva behäftad med det allvarliga felet

att den, ehuru avsedd att skapa en matematisk millimeterrättvisa, i verkligheten

skulle leda till en uppenbart orättvis fördelning i fråga om kommuner

i de högre ortsgrupperna.

Denna åsikt om dyrhetsskillnadernas inverkan på skatteunderlaget såsom

mätare av kommunernas ekonomiska förmåga har omfattats jämväl

av svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet samt fullmäktige

i vissa kommuner.

Socialstyrelsen har å andra sidan — i anledning av ett av beredningen i

annat sammanhang gjort uttalande, att .själva skatteunderlaget rent teoretiskt

sett rätteligen borde ha omvärderats med hänsyn till dyrortsgrupperingen

— förklarat, att styrelsen icke kunnat finna detta hållbart. Gällande

dyrortsgrupperingar vore uppgjorda på basis av levnadsförhållandena

inom vissa befolknings- och inkomstskikt, och att tillämpa dem på skatteunderlaget,

alltså såväl juridiska som fysiska personers samlade inkomster,

vore ett förfaringssätt utan mening.

Verkningarna av det föreslagna bidragssystemet ha av vissa remissinstanser

ansetts vara otillräckliga för sitt ändamål.

Svenska landskommunernas förbund har vid sin tillstyrkan av beredningens

grundlinjer framhållit, att skatteutjämningsbidragen för de högre utdebiteringarna

borde få en .större skatteutjämnande effekt. Även om detta

skulle ske på bekostnad av en minskad utjämning i de lägre utdebiteringsskikten,

syntes det förbundet vara nödvändigt att få schablonen att verka

kraftigare beträffande de verkligt höga skattetrycken.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett den lättnad med högst 60

procent, som genom statsbidrag ordinärt kunde beredas skattetyngda kommuner,

i många fall icke bliva tillräcklig för en skälig utjämning.

Med hänsyn till de i skattehänseende svåra förhållanden, .som i allmänhet

rådde för Norrbottenskommunerna och deras invånare, ävensom till den

stora fördel, som näringslivet skulle ha av att skatterna nedbringades, har

länsstyrelsen i Norrbottens län ansett sig böra avstyrka en maximering av

bidragsprocenten vid 60 procent. En sådan bestämmelse finge nämligen

antagas drabba en del fattiga kommuner i länet med mycket lågt skatteunderlag.

De höga skattetrycken i dessa kommuner kunde icke anses vara

självförvållade utan berodde på omständigheter, som kommunerna ej själva

kunde råda över.

Flera fullmäktigekorporationer i skattetyngda kommuner ha framhållit

de föreslagna bidragen såsom otillräckliga. Fullmäktige i Alnö (Västernorrlands

län) ha exempelvis konstaterat, att kommunen enligt den föreslagna

utformningen av systemet icke skulle få annat än extraordinärt

bidrag.

De av beredningen föreslagna författningsbestämmelserna

ha i ett stort antal yttranden ansetts vara alltför invecklade.

Statskontoret fann det med fog kunna ifrågasättas, om reglerna med

hänsyn till deras invecklade beskaffenhet skulle visa sig möjliga att praktiskt

tillämpa. Åt samma uppfattning gåvo socialstyrelsen, riksräkenskapsverket,

överståthållaräimbetet, flera länsstyrelser, svenska landskommunernas

förbund och svenska stadsförbundet uttryck. Även ett antal kommuner

ha uttalat liknande synpunkter.

Riksräkenskapsverket har härom anfört följande.

Det är beklagligt, att det myckna arbete, som nedlagts på att studera

utjämningseffekten, icke kunnat leda till enklare och mera praktikabla

regler i avseende på systemets utformning. Den föreslagna förordningen

angående statsbidrag till skattetyngda kommuner torde vara obegriplig

för menige man, ett förhållande som är så mycket betänkligare som beredningen

förutsatt, att systemet i stort skulle bygga på förhandskalkyler från

kommunernas sida i större utsträckning än vad för närvarande är fallet.

Om man vill bygga skatteutjämningen på så komplicerade regler, som de

av beredningen föreslagna, bör man lämpligen avstå från att uttrycka desamma

i ord och i stället införa en tabell direkt i lagtexten, som för den

som så önskar, ger uttryck för den teoretiska lagbundenheten i skalan och

för övriga en fullt tillräcklig praktisk vägledning.

Svenska landskommunernas förbund har framhållit, att de föreslagna

huvudbestämmelserna för skatteutjämningsbidragen syntes betänkligt invecklade.

Förbundet bar vidare i huvudsak anfört.

Förslaget har tillkommit efter noggranna undersökningar och syftar till

att fördelningen av statsbidraget skall bliva så rättvis som möjlig. Även

om kommunalmännen med hjälp av tabeller skulle kunna räkna sig till

bidragen, är det önskvärt, att bestämmelserna ges en sådan redaktionell

utformning, att de kunna läsas och förstås av lekmän. Bestämmelserna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

böra därför förenklas. Detta synes vara ofrånkomligt, även om man därvid

i någon mån måste eftersätta kraven på rättvisa.

Kommunala skattelindringsutredningen har i sitt den 5 april 1950 avgivna

betänkande ingående behandlat kommunalskatteberedningens förslag

och sammanfattningsvis härom anfört följande.

Vid utformningen av sitt förslag till nya grunder har utredningen kunnat

i vissa avseenden bygga på de tankegångar, som kommunalskatteberedningen

lagt till grund för sitt förslag i ämnet. Till följd av den allmänna

inkomstutvecklingen sedan 1943 framstå visserligen beredningens gränsdragningar

i avseende å skatteunderlag och skattetryck som föråldrade. Härtill

kommer att förslaget åsyftade att i avsevärd grad minska bidragen av

ifrågavarande art till kommunerna. Oavsett dessa och andra olikheter har

utredningen i betydande utsträckning kunnat ansluta sig till beredningens

allmänna överväganden. Det av utredningen framlagda förslaget till nytt

skattelindringssystem har sålunda utformats efter samma principiella huvudlinje

som beredningens förslag, nämligen att ifrågavarande bidrag skola

i främsta rummet för den enskilda kommunen eliminera verkningarna av

bristen på skatteunderlag.

Jag övergår nu att anmäla kommunala skattelindringsutredningens förslag.

Kommunala skattelindringsutredningens förslag.

1. Huvudlinjerna i förslaget.

Kommunala skattelindringsutredningen har framhållit,

att dess i samråd med ortsavdragskommittén framlagda förslag i huvudsak

avsett en teknisk omläggning av grunderna inom ramen av nu gällande

kommunala skattesystem, dock med anpassning efter den höjning av ortsavdragen

och det särskilda statsbidraget till kommunerna i anledning därav,

som beslutats av 1950 års riksdag.

I det följande lämnar jag först en översikt över huvudlinjerna i förslaget

och behandlar därefter dess olika delar och motiven till dessa.

Av utredningen framlagt utkast till förordning angående bidrag till

skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner torde få fogas såsom

bilaga till detta protokoll (Bil. B).

Vid översynen av grunderna för skatteutjämningsunderstöd åt skattetyngda

kommuner har förutsatts, att ifrågavarande statsbidrag — här kallade

skattelindringsbidrag — i framtiden skola i princip fylla ungefär samma

syfte som de nuvarande understöden, nämligen att av hänsyn till rättvisans

och billighetens krav lindra skattetrycket för skattetyngda kommuner och

därigenom minska de ojämnheter i det kommunala skattetrycket, som trots

olika åtgärder i utjämnande syfte kvarstå för ogynnsamt ställda kommuner.

Vid utformningen av grunderna har utredningen liksom kommunalskatteberedningen

eftersträvat att komma fram till ett system, som bättre än det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

nuvarande tillgodoser kommunernas av ogynnsamma förhållanden betingade

behov, sådana dessa behov framgå av objektivt fastställbara faktorer,

vilka kommunerna icke eller endast i ringa grad kunna påverka. Skatteunderlaget

per invånare har därvid ansetts ge ett bättre och mera tillförlitligt

uttryck för den skiftande ekonomiska bärkraften olika kommuner

emellan än utdebiteringens höjd. Biktlinjen för det nya systemet kan måhända

i högre grad än för beredningens förslag sägas vara, att skattelindringsbidragen

skola för de skattetyngda kommunerna motvåga verkningarna

av bristen på skatteunderlag. Antalet skattekronor per invånare i en kommun

blir sålunda avgörande icke endast för om kommunen skall vara

berättigad till ordinarie skattelindring utan även för den procentsats, varmed

bidrag utgår till kommunen.

Utnyttjandet av skatteunderlaget som norm har mot bakgrunden av det

sista decenniets förskjutningar i penninginkomsterna ansetts böra föranleda

en sådan utformning av systemet, att detta innefattar en automatisk anpassning

efter den allmänna inkomstnivåns förändringar.

Vidare har i det nya systemet tillgodosetts det genom källskattereformen

accentuerade önskemålet om en bestämning av skatteutjämningsbidragen

i förväg, så att definitiva belopp kunna upptagas i kommunernas utgiftsoch

inkomststater. Härigenom erhålla kommunerna större möjligheter att

planera på egen hand samtidigt som den kommunala sparsamheten befordras.

Huvudgrunderna kunna i korthet angivas på följande sätt.

Ordinarie bidrag skall utgå endast till sådana skattetyngda kommuner,

vilkas skatteunderlag per invånare understiger en viss för varje år fastställd

siffra, gränsunderlaget. Det antal skattekronor, varmed kommunens

aktuella skatteunderlag understiger gränsunderlaget, utgör kommunens

brist på skatteunderlag, vilken i sin tur bestämmer bidragsprocenten.

Gränsunderlaget är rörligt med medelskatteunderlaget för rikets landskommuner

och ligger en viss procent under detta medelskatteunderlag. För

kommuner i allmänhet motsvarar gränsunderlaget 75 procent av medelskatteunderlaget

per invånare för rikets landskommuner vid föregående års

taxering. För kommunerna i Norrbottens län samt andra kommuner, vilka

Kungl. Maj :t på grund av likartade förhållanden finner skäligen höra med

dem jämställas, utgör gränsunderlaget dock 80 procent av samma medelskatteunderlag.

I syfte att vid vikande konjunkturer öka effektiviteten av hjälpen åt

kommunerna ha gränsunderlagen — med vilka kommunernas aktuella

skatteundcrlagssiffror skola jämföras vid bidragsprocentens bestämmande

anslutits till föregående års medelskatteunderlag för rikets landskommuner.

Fn sådan eftersläpning medför även påtagliga administrativa fördelar.

Med hänsyn till de risker, som vid exceptionella årliga inkomstförskjutningar

kunna följa med eftersläpningen, har Kungl. Maj :t enligt förslaget

bemyndigats att, när särskilda skäl därtill äro, begränsa densamma

genom att bestämma gränsunderlaget i närmare anslutning till det aktuella

medel skatteunderlaget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Utdebiteringsgränsen mellan skattetyngda och andra kommuner har vid

uPP^yggandet av systemet satts vid en sammanlagd kommunal utdebitering

av 10 kr/skr. Denna gräns överensstämmer formellt med den nuvarande

men innebär reellt en sänkning, enär dels det nuvarande s. k. 5: 50- villkoret föreslås slopat och dels vissa kommunala utgifter, för vilka avdrag

nu göras, skola inräknas bland de bidragsberättigade utgifterna. Den angivna

gränsdragningen gäller dock endast i avseende å utdebiteringar på

basis av nuvarande kommunala ortsavdrag. I anslutning till den av riksdagen

beslutade höjningen av dessa har såsom framgår av det följande förutsatts

en förskjutning av gränsen uppåt med 1 krona. Utdebiteringsgränsen

har sålunda föreslagits till 11 kronor.

Bidragsprocenten skall enligt förslaget stå i viss proportion till den andel,

som vederbörande kommuns brist på skatteunderlag (i skr/inv.) utgör

av gränsunderlaget. Om gränsunderlaget exempelvis är 12 skr/inv. och

kommunens skatteunderlag 9 skr/inv., utgör dess brist på skatteunderlag

3 skr/inv. och nämnda andel följaktligen 3/12, eller 25 procent. Skattelindring

skall i sådant fall utgå med 25 procent av den del av utdebiteringen,

som ligger mellan nyssnämnda utdebiteringsgräns, 11 kr/skr, och 13 kr/

skr. I den mån den beräknade utdebiteringen överstiger 13 kr/skr, utgår

skattelindringsbidrag med dubbla procentsatsen i skikten över 13 kr/skr.

Denna fördubbling av procentsatsen har ansetts nödvändig för att bereda

de sämst ställda kommunerna erforderlig hjälp.

För att icke äventyra kommunernas intresse av att hålla sig inom ramen

av sparsam hushållning har bidragsprocenten maximerats så, att den icke

någonsin må överstiga 80 procent. Även om vetskapen att en femtedel av

varje utgiftsökning måste bäras av de egna kommunmedlemmarna i och

för sig icke kunde anses tillräcklig för att avhålla kommuner i gemen från

att besluta onödiga utgifter, har utredningen ansett en så högt liggande

maximering godtagbar med hänsyn till de garantier, som det föreslagna

systemet i övrigt innefattar.

I syfte att bringa hjälp åt kommuner, som på grund av speciella omständigheter

råkat i trångmål, skall Kungl. Maj :t, liksom för närvarande, äga

rätt att bevilja extra bidrag i form av högre belopp än vad enligt de fastställda

reglerna skulle ha utgått samt att medgiva understöd även i fall,

då en kommun icke uppfyller de föreskrivna förutsättningarna för ordinarie

bidrag. Det sammanlagda belopp extra bidrag, som av Kungl. Maj :t

må beviljas, föreslås icke få överstiga en femtedel av det sammanlagda beloppet

av ordinarie skattelindring för året. I gällande förordning är beloppet

begränsat till 3 milj. kr.

Beträffande övriga villkor för åtnjutande av skattelindringsbidrag

innebär förslaget i överensstämmelse med kommunalskatteberedningens

förslag upphävande av nu gällande villkor dels om högt skattetryck i

medeltal under tre år, dels ock om en utdebitering å 5,so kr. för fattigvård,

barnavård, skola och kyrka samt vidare upphävande av bestämmelsen om

inverkan av låg fastighetstaxering på rätten till skattelindring. Därjämte

förordas, att vid bestämmandet av det skattetryck, som skall utjämnas, nå
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

gon pi''incipiell begränsning icke längre .skall göras till annuiteter enbart

för vissa ändamål. I fråga om beräkning av bidrag för avsättningar till

kommunala fonder anses nuvarande praxis böra upprätthållas.

I avseende å rätt till skattelindringsbidrag förordas principiell likställighet

mellan landskommuner och städer. Bidragsprocenten för municipalsamhällen

samt församlingar, som omfatta del av kommun, m. fl. kommunala

sainfälligheter, skall — till skillnad från kommunal skatteberedningens

förslag — bestämmas efter den borgerliga primärkommunens skatteunderlag

per invånare.

Beträffande förfarandet vid tilldelning av skattelindring föreslås icke

några större ändringar i gällande ordning. Skattelindring skall alltså icke

.såsom kommunalskatteberedningen förordat beviljas av en särskild nämnd

utan av Kungl. Maj:t i statsrådet. Utredningen har dock ifrågasatt, om en

rådgivande nämnd möjligen bör inrättas.

Kostnaderna för det föreslagna skattelindringssystemet ha beräknats för

närvarande icke mera avsevärt överstiga kostnaderna för nu utgående

skatteutjämningsunderstöd, m«n systemet innefattar möjligheter till en effektiv

och snabb vidgning av hjälpen vid en nedgång i konjunkturerna.

Skattelindringsutredningen har emellertid framhållit, att om statsmedel

i väsentligt större omfattning än hittills framdeles kunde ställas till förfogande

för den kommunala skatteutjämningen — vilket för utredningsmännen

synts vara ett angeläget önskemål — det föreslagna systemet borde

efter vissa justeringar, som icke beröra dess grundvalar, kunna utnyttjas

såsom ett tjänligt instrument för den önskade rikligare bidragstilldelningen.

Vid en avveckling av det provisorium, som de särskilda kommunbidragen

i anledning av ortsavdragsreformen torde innebära, har utredningen förmenat,

att en sådan ökning av skatteut jämningen bleve erforderlig.

Remissyttranden.

Över skattelindringsutredningens förslag ha infordrade utlåtanden avgivits

av socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna statsbidragsutredningen,

länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Värfhlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län (några länsstyrelser ha därjämte överlämnat

yttranden från vissa kommuner), varjämte svenska landskommunernas förbund,

svenska stadsförbundet, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund

inkommit med yttranden.

Remissinstanserna ha i stort sett godtagit huvudlinjerna i det föreslagna

skattelindringssystemet. Rörande vissa punkter av förslaget ha delade meningar

kommit till synes, vartill jag återkommer vid behandlingen av förslagets

olika delar.

Av de i remissyttrandena gjorda uttalandena rörande huvudgrunderna må

följande återgivas.

Socialstyrelsen anför, att det icke kunde vara annat än ekonomiskt sunt

och rimligt, att skattclindringsbidragcn bestämdes med hänsyn till såväl

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

skatteunderlaget som utdebiteringens höjd i enlighet med den i förslaget godtagna

principen. Det sätt på vilket nämnda två faktorer hade kombinerats vid

bidragets konstruktion syntes också vara ändamålsenligt och icke alltför

invecklat. I sistnämnda hänseende betecknade förslaget ett avgjort framsteg

i jämförelse med kommunalskatteberedningens förslag.

Statskontoret har med utgångspunkt från den provisoriska giltighet, som

de föreslagna grunderna förutsatts skola få, förklarat sig icke ha något i

och för sig att erinra mot utredningens förslag. Ämbetsverket har särskilt

framhållit fördelen av att bidragen fastställas på förhand men ifrågasatt,

huruvida kostnadsökningen skulle stanna vid de av utredningen beräknade

beloppen.

Hiksräkenskapsverket har, trots en viss principiell tveksamhet, ansett sig

kunna tillstyrka ett skattelindringssystem byggt på skatteunderlaget och har

vidare framhållit.

I sitt utlåtande över kommunalskatteberedningens förslag medgav riksräkenskapsverket

det principiellt riktiga i att utjämningen anknöts till kommunernas

skatteunderlag per invånare men framhöll samtidigt, att denna

faktor tillmätts en alltför avgörande betydelse. Sistnämnda synpunkt synes

i och för sig ha sin giltighet också i fråga om det föreliggande förslaget. På

samma sätt som skillnader i skatteunderlaget per invånare ge skillnader i

kostnaderna''per invånare för den kommunala verksamheten upphov till

ojämnhet i skattebelastningen skilda kommuner emellan. Utredningen har

visserligen menat, att den genom att i viss mån normera bidragen efter utdebiteringens

höjd har beaktat verkningarna av olika kostnadsfördyrande

faktorer. Utredningens eget krav, att bidragen för kommunerna själva vid

inbördes jämförelser böra framstå såsom rättvisa, kan dock icke anses helt

tillgodosett, när — såsom enligt det föreslagna systemet — två kommuner

med samma höga utdebitering kunna få olika stora bidrag, beroende på

om undernormalt skatteunderlag eller övernormala kostnader är huvudorsak

till den höga utdebiteringen.

Riksräkenskapsverket vill emellertid å andra sidan medge, att utredningen

anfört goda praktiska skäl för sin ståndpunkt. Att skatteunderlaget

som bidragsnorm är lätthanterligare än de relativa kostnaderna för kommunverksamheten

är sålunda tämligen klart. Skattelindringen bör självfallet

icke gestaltas så, att staten mer eller mindre kommer att finansiera

en höjning av vissa kommuners standard över normalnivån. Trots en viss

principiell tveksamhet är riksräkenskapsverket under dylika förhållanden

nu berett att tillstyrka ett skattelindringssystem byggt på den grund, som

utredningen förordat.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget med framhållande av

att det vore mindre komplicerat än beredningens samt att skiljaktigheterna

även i övrigt framstode som förbättringar.

Länsstyrelsen i Blekinye län erinrar om sitt utlåtande över kommunalskatteberedningens

förslag, vari uttalats att beräknade normalkostnader

borde vara grunden för jämförelse mellan kommunerna vid bidragens bestämmande,

samt anför vidare.

Det nu föreliggande förslaget till nya grunder för skattelindring till kommunerna

har icke givit länsstyrelsen anledning att frångå denna sin prin
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

cipiella uppfattning, men länsstyrelsen har funnit att de nu föreslagna nya

grunderna för skattelindring, sådana desamma utformats i remitterade betänkandet,

likväl äro ägnade att bereda större likformighet och rättvisa

kommunerna emellan än nu gällande bidragssystem. Genom gränsunderlag

bestämda efter medelskatteunderlaget per invånare i kommunerna uppnås

också en automatisk anpassning efter den allmänna inkomstnivåns förändringar.

Som en ytterligare fördel hos förslaget vill länsstyrelsen framhålla,

att detsamma framstår som åtskilligt mindre komplicerat i tillämpningen

än tidigare förslag i ämnet och länsstyrelsen vill således i huvudsak

tillstyrka genomförande av de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller sammanfattningsvis,

att utredningsmännens grundlinjer för en reform på skatteutjämningsområdet

enligt länsstyrelsens mening äro uppdragna enligt goda och rättvisa

principer samt yttrar vidare.

När utredningsmännen uttala, att skattelindringens tyngdpunkt bör ligga

på skatteunderlagets område, innebär detta ett avsteg från det nuvarande

systemet, som endast anknyter till utdebiteringens höjd eller rättare till

storleken av den utdebitering, som ligger över bottenskiktet 10 kronor per

skattekrona. Denna omläggning medför en skärpning av möjligheterna till

skattelindring för sådana kommuner, vilkas tillgång på skattekronor per

innevånare överstiger eller endast obetydligt understiger gränsunderlaget.

1 allmänhet torde det beträffande denna grupp av kommuner röra sig om

sådana, vilkas skattetryck mera sällan går över 13 å 14 kronor per skattekrona.

Dessa kommuner torde i dag icke vara särskilt många, men antalet

kan vid en depression komma att springa upp. De svårigheter, som här

skymta, aktualisera frågorna, huruvida en ändring bör ske i den föreslagna

grundsatsen att gränsunderlaget skall vara oberoende av utdebiteringens

höjd eller om förslaget skall utbyggas med regler, som giva särskilt skatteutjämningsbidrag,

utgående liksom för närvarande allenast i förhållande

till utdebiteringen. Ehuru det är svårt att på grundval av det tillgängliga

siffermaterialet med bestämdhet avgöra om det i betänkandet föreslagna

systemet i de förut angivna gränsområdena kommer att i alla situationer

erhålla tillfredsställande verkningar, vill länsstyrelsen likväl icke framställa

något bestämt yrkande om ändrade regler i antydd riktning. Länsstyrelsen

anser dock problemet vara av den vikt, att det bör särskilt övervägas.

Möjligen kan man emellertid stanna vid att tillgodose de berörda

fallen genom extra bidrag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner de föreslagna nya grunderna för skattelindring

innebära en smidig och praktisk lösning av hithörande problem.

De av utredningen uppställda allmänna kraven för ett nytt system för ordinarie

skattelindringsbidrag finge anses uttömmande och befogade. Utkastet

till förordning vore överskådligt och torde komma att medföra betydande

lättnader i den praktiska tillämpningen, jämfört med nu gällande system.

Förslagets utformning har synts länsstyrelsen i Västerbottens län väl tillgodose

flertalet kommuners behov av skattelindring. I vissa fall har det dock

synts länsstyrelsen, som om de av utredningen uppdragna spärreglerna verkade

ogynnsamt. Länsstyrelsen anför härom.

Sålunda blir en kommun, där antalet skattekronor per invånare närmar

sig gränsunderlaget, tämligen dåligt tillgodosedd även om skattetrycket där

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

med avseende å utdebiteringen är liögt. Man konstaterar för dylika fall att

det förefintliga skatteunderlaget, ehuru det relativt är så gott att det ligger

invid den uppställda gränsen, dock är otillräckligt för kommunens utdebiteringsbehov.

Dylika fall torde förekomma, särskilt beträffande nybildade

tätortssamhällen, och man kan visserligen säga att dessa orter avse att giva

sina invånare en högre levnadsstandard, för vilka dessa böra vidkännas en

extra belastning. Men det kan med skäl ifrågasättas huruvida det är riktigt

att någon skattelindring ej skall utgå eller utgå med ett obetydligt belopp

i sådana fall, där utdebiteringen oavsett orsakerna är mycket hög, och

man måste ifrågasätta om bristen på skatteunderlag skall vara den enda

värdemätaren.

Även eljest synes det länsstyrelsen som om skatteunderlaget (antalet

skattekronor per invånare) icke är den absolut tillförlitliga värdemätare, som

man i förslaget synes ha utgått ifrån. Förhållandena beträffande respektive

kommuners ekonomiska bärkraft måste nämligen, enligt länsstyrelsens sätt

att bedöma, te sig annorlunda i en kommun med ett relativt litet antal skattebetalare

och ett relativt större antal barn och åldringar än i en kommun

där motsatt förhållande råder, även om antalet skattekronor per invånare

är detsamma i båda fallen, eftersom kommunens ekonomiska skyldigheter

kunna bli väsentligt olika. Det skulle nog vara riktigast att vid sidan om

antalet skattekronor per invånare taga hänsyn även till sådana förhållanden

som glesbebyggelse, antal skattebetalare i förhållande till hela invånarantalet,

antal barn och dylika omständigheter, som mer eller mindre påverka

skattebördan. Då det emellertid torde bliva alltför invecklat att beakta alla

dylika omständigheter, synes det å andra sidan med hänsyn härtill vara

lämpligt att icke sätta gränsunderlaget för lågt.

Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer i utredningens uppfattning

att skatteunderlaget i första hand bör vara normgivande, men framhåller

samtidigt olikheterna i den köpkraft, som samma skatteunderlagssiffra

kan representera. Länsstyrelsen anför.

Anledningen till det högre skatteunderlaget i en kommun i förhållande

till en annan kan ju — såsom utredningsmännen även framhållit — mången

gång vara högre levnadskostnader och därmed högre löner och större skatteunderlag.

Ett typiskt exempel härpå utvisa kommunerna i Norrbottens län

med hänsyn till, förutom placeringen i dyrortsgrupp, att kallortstillägg där

utgår. Då emellertid detta tillägg ju helt åtgår till kompensation av de högre

levnadskostnaderna kan den enskilde icke anses ha större skattekraft än en

invånare i kommun, där kallortstillägg ej utgår och med ett i förhållande

härtill lägre skatteunderlag. Länsstyrelsen understryker utredningsmännens

yttrande att de kommunala ortsavdragen endast verka dämpande och icke

upphävande. Vidare kan mot att göra skatteunderlaget enbart utslagsgivande

anmärkas att man ej kan utläsa skälet till skatteunderlagets storlek. En ort

i lägsta dyrortsgrupp med relativt många invånare i arbetsför ålder kan uppvisa

samma skatteunderlag som ort i högsta dyrortsgrupp men med ett procentuellt

färre antal förvärvsarbetande. För den sistnämnda orten kommer

denna skillnad att taga sig uttryck i högre utgifter för exempelvis kommunala

pensionstillägg, åldringsvård o. s. v. Ytterligare ett skäl för att utdebiteringen

även bör tillmätas avgörande är vidkommande detta län att flera

kommuner ha betydande utgifter för skolor, vatten- och avloppsledningar

med flera anläggningar, som under tidigare år, då skatteunderlaget icke

räckt till annat än de nödvändigaste utgifterna, måst eftersättas. Bortsett

från att dylika anläggningar i kommuner i södra delen av landet redan ut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

33

förts vid en tidpunkt, då de ekonomiska förutsättningarna i Norrbotten icke

förelågo, bliva kostnaderna i detta län i och för sig drygare genom kommunernas

större ytvidd och högre arbets- och transportkostnader. Länsstyrelsen

har med det förestående velat understryka att jämväl utdebiteringen

måste läggas till grund vid skattelindringssystemets utformning.

Allmänna statsbidrag sutredning en har förklarat sig icke beredd taga

ställning till frågan om en definitiv utformning av skattelindringsbidragssystemet,

förrän huvudlinjerna uppdragits för den speciella statsbidragsgivningen

till kommuner. I anslutning till skattelindringsutredningens uttalande

att de föreslagna nya grunderna avsetts endast få provisorisk giltighet

har utredningen förklarat sig ur de synpunkter den hade att företräda

intet ha att erinra mot förslaget.

Svenska stadsförbundet framhåller, att förslagets utformning beträffande

utmätandet av skattelindring efter skatteunderlaget och utdebiteringen

syntes väl avvägt och ägnat att åstadkomma en rättvisare fördelning av

bidragen än nu sker. Förbundet betonar emellertid att förslaget kommer

att i första hand bli av betydelse för landskommunerna och anför vidare.

Medelskatteunderlaget i städerna är nämligen per invånare räknat ungefär

dubbelt så högt som i landskommunerna. Ingen stad har heller för

närvarande ett så lågt skatteunderlag, att staden med tillämpning av de

utav utredningen föreslagna normala bidragsgrunderna skulle bli bidragsberättigad.

Detta utesluter dock varken att för enstaka städer, exempelvis

norrlandsstäderna, behov av skattelindringar redan nu kunna uppstå som

följd av särskilda omständigheter eller att vid försämrade konjunkturer ett

mera allmänt behov av skattelindringsbidrag kan uppstå för städernas del.

Vidare måste man komma ihåg, att det stadskommunala skatteunderlaget

regelmässigt är belastat med högre fasta kostnader som följd dels av den

tvungna högre standard, som tätortsbebyggelsen drar med sig, dels av att

städerna med egna medel svara för särskilda skyldigheter som landskommunerna

gå fria från. Enligt § 4 i utredningens förslag skall visserligen

Kungl. Maj:t under särskilda betingelser kunna bevilja extra bidrag, då

rätt till skattelindringsbidrag enligt §§ 2 och 3 saknas. Men det anges icke

om nyssnämnda för städerna speciella förhållanden härvid skola beaktas.

Enligt styrelsens och finansrådets mening vore det med tanke bl. a. på en

framdeles eventuellt behövlig bidragsgivning till städerna önskvärt om mera

preciserade grunder för denna extra bidragsgivning kunde utformas.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund tillstyrker förslaget

men framhåller samtidigt önskvärdheten av att hela det kommunala skatteutjämningsproblemet

upptages till prövning inom de närmaste åren. Styrelsen

anför härom.

Den kommunala skatteutjämningen, som kommit i skymundan för andra

aktuella reformer inom beskattningen och socialpolitiken, måste enligt styrelsens

mening bli föremål för statsmakternas allvarliga överväganden inom

de närmaste åren. Även om under det senaste decenniet en icke obetydlig

utjämning skett ifråga om skatteunderlagens fördelning mellan olika kommuner,

har dock skillnaden mellan de sämst och de bäst ställda kommunerna

successivt vuxit. De ojämnheter ifråga om standard och kommunalskattens

höjd, som bli allt mera framträdande allteftersom den kommunala

verksamheten utvidgas, måste te sig som orimliga. Det måste framstå som

Jl Ilihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. N,r 44.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

ett elementärt rättvisekrav att medborgarna för en ungefärligen likvärdig

ekonomisk insats få åtnjuta tillnärmelsevis samma förmåner oberoende av

kommuntillhörigheten.

Det föreliggande förslaget avser ju ingalunda alt ge någon lösning av

skatteutjämningsproblemet. På sin höjd kan det sägas sikta till att lösa

en detalj i detta problem, som i övrigt icke torde kunna få sin lösning annat

än genom en genomgripande kommunalskattereform och ett grundligt reviderat

statsbidragssystem. I ett dylikt statsbidragssystem måste ett statsbidrag

av den typ skattelindringskommittén föreslagit få stor betydelse.

Statsbidraget är visserligen nu avsett att i fråga om bidragsbelopp m. in. närmast

motsvara de hittillsvarande skatteutjämningsunderstöden, men förslagets

styrka torde ligga i att statsbidraget lätt låter sig omformas till att bli

mera kraftigt verkande.

Det framlagda förslaget innebär enligt Sveriges lantbrnksförbund — som

tillstyrker förslaget allenast såsom grund för en lagstiftning av provisorisk

karaktär och under förutsättning att det allmänna kommunala skatteutjämningsproblemet

skyndsamt upptages till en allmän översyn — en avsevärd

förbättring i förhållande till nu gällande bestämmelser. Framförallt måste

med tillfredsställelse hälsas förslaget, att det normgivande för bestämmande

av bidrag är skatteunderlaget. Förbundet framhåller vidare.

Det synes enligt förbundets åsikt vara önskvärt att ett visst av staten garanterat

minimiskatteunderlag fastställes, icke minst med hänsyn tagen till

risken för brist på skatteunderlag vid nedåtgående konjunkturer. Visserligen

torde, som utredningsmännen framhålla, ett års eftersläpning, som

skulle föreligga enligt förslaget, utgöra en viss garanti för kommunerna vid

starkt konjunkturfall. Vid långvarigare nedåtgående konjunkturer kommer

emellertid denna eftersläpning att bliva utan betydelse.

Sveriges industriförbund förordar förslagets genomförande, dock med viss

skärpning av maximeringsbestämmelserna. Förbundet understryker därvid,

att förslaget icke bör få föranleda en höjning av de direkta statsskatterna

och pekar på möjligheten att skaffa staten ytterligare inkomster genom en

allmän omsättningsskatt. Förbundet anför bl. a. följande.

För den händelse en kommunal skattelindring skulle slå att vinna allenast

på bekostnad av en eljest möjlig nedsättning i de nuvarande å näringslivet

i dess helhet vilande direkta statsskatterna på inkomst och förmögenhet,

skulle emellertid en dylik reform enligt förbundets mening lända det

svenska näringslivet, jämväl till den del det är lokaliserat till Norrland,

mera till skada än gagn. Väl är det angeläget att näringsföretagen i Norrland

under en lågkonjunktur genom skattelindringsbidrag skyddas från

en ytterligare ökning av den kommunala skattebördan, men föga skulle

därmed vara vunnet, om det sammanlagda direkta skattetrycket såväl därstädes

som inom riket i dess helhet bibehölles vid en höjd, som i längden och

alldeles särskilt under en lågkonjunktur måste verka nedsättande på konkurrenskraften

och produktionsförmågan.

Det föreliggande förslaget bör bedömas under hänsynstagande i främsta

rummet till de utgiftsökningar för statsverket, förslagets genomförande kan

väntas medföra. Om en lågkonjunktur inträffar, komma dessa utgiftsökningar

uppenbarligen att uppgå till mycket betydande belopp. De nuvarande

direkta skatterna å inkomst och förmögenhet äro, såsom förbundet vid

upprepade tillfällen understrukit, för närvarande av en sådan höjd, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

varje ytterligare ökning måste anses utesluten. En väsentlig minskning därav

är tvärtom nödvändig, om en stagnation i det ekonomiska framåtskridandet

inom samhället i längden skall kunna undvikas. Under en lågkonjunktur

framstår en sådan sänkning såsom särskilt nödvändig. Hur angelägen

en utjämning av det kommunala skattetrycket än är, torde det föreliggande

förslaget, sett mot denna bakgrund, kunna genomföras allenast

om därav föranledda utgiftsökningar icke få inverka på de direkta statsskatterna

på inkomst- och förmögenhet utan finansieras i annan ordning.

Departementschefen. Såväl kommunalskatteberedningen som kommunala

skattelindringsutredningen har hävdat, att ifrågavarande understöd i främsta

rummet böra för skattetyngda kommuner motväga verkningarna av deras

brist på skatteunderlag. Jag delar denna uppfattning. Skattelindringsutredningen

har i sitt system för ordinarie skattelindring fullföljt tankelinjen

på ett sådant sätt, att både rätten till bidrag och den procent, varmed

bidrag utgår, gjorts beroende av kommunens skattekrontal per invånare.

Skattelindring skall sålunda enligt förslaget icke utgå till kommuner, vilkas

skattekrontal per invånare överstiger vissa för varje år fastställda gränser,

kallade gränsunderlag. Dessa gränsunderlag skola enligt förslaget växla

med landskommunernas genomsnittliga skatteunderlag per invånare. Bidragsprocenten

skall stå i direkt proportion till kommunens brist på skatteunderlag,

det vill säga det antal skattekronor per invånare, varmed gränsunderlaget

överstiger kommunens skattekrontal. Till de kommunala kostnaderna

tages i systemet hänsyn i första hand såtillvida, att bidrag skall

utgå endast till kommuner, vilkas utdebitering överstigit viss utdebitering,

11 kronor per skattekrona, och att bidrag erhålles med fastställd bidragsprocent

utav det belopp, varmed det beräknade skattetrycket i kommunen

överstiger nämnda utdebiteringssiffra. Härjämte ha kostnadsolikheterna

beaktats genom viss dyrortsdifferentiering till förmån för Norrbottenskommunerna

och därmed likställda kommuner, vilket är en fråga, som jag behandlar

i ett senare sammanhang. Slutligen innefattar sättet för bidragsprocentens

bestämmande även ett beaktande av vissa kostnader.

Remissmyndigheterna ha ju numera i allmänhet godtagit tanken på skatteunderlaget

per invånare som grundpelaren i systemet. Vid remissen av

kommunalskatteberedningens förslag voro meningarna som framgår av föregående

avsnitt avsevärt mera delade. I några fall har emellertid även nu

viss principiell tvekan kommit till uttryck, dock utan att systemet avstyrkts.

Riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län

ha sålunda antytt, att kostnadssynpunkten måhända borde i högre grad ha

beaktats. Riksräkenskapsverket ifrågasätter rättvisan i att två kommuner

med samma höga utdebitering skulle få olika stora bidrag, beroende på om

huvudorsaken till skattetungan vore övernormala kostnader eller undernormalt

skatteunderlag. Länsstyrelsen i Västerbottens län gör för sin del

eu jämförelse mellan två kommuner med lika skatlekrontal per invånare,

av vilka den ena har ett relativt litet antal skattebetalare och ett relativt

större antal barn och åldringar än den andra kommunen, och finner själv
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

klart att den förra kommunens ekonomiska bärkraft måste vara mindre

än den andras med hänsyn till olikheterna i skyldigheter.

För egen del har jag icke blivit övertygad om det bärande i denna kritik

av förslaget. Väl är det riktigt att skattekrontalet per invånare icke

kan vara någon absolut tillförlitlig mätare på behovet av skattelindring —

någon sådan finnes icke -— men det torde vara den mest objektiva och

användbara måttstock som står till buds i detta sammanhang. Erfarenheterna

av det nuvarande systemet tala enligt min mening bestämt emot att

låta den av kommunens åtgöranden i hög grad beroende faktiska kostnaden

vara avgörande bidragsgrund. Om man bortser från de kostnadsolikheter,

som betingas av dyrhetsskillnaderna i landet, kan det enligt mitt sätt att se

icke möta några större invändningar, att en kommun med större kostnader

och normalt skatteunderlag per invånare får mindre skattelindring än

en kommun, vars höga utdebitering beror på lågt skatteunderlag per invånare

och normala kostnader. Givetvis kunna finnas sådana fall, där speciella,

objektivt betingade svårigheter för en kommun föranleda till annan

bedömning, men för dylika fall har Kungl. Maj :t möjlighet att bevilja extra

bidrag. Kritiken synes mig icke ha tillräckligt beaktat att den föreslagna

bidragsgrunden, skattekrontalet per invånare, jämväl ger utrymme åt väsentliga

kommunala kostnadssynpunkter, eftersom däri kommer till uttryck

det skatteunderlag, som faller på varje person inom kommunen, alltså

även inkomstlösa barn, åldringar och arbetslösa. Då antalet skattekronor

per invånare förutsatts vara lika stort i de båda kommuner, som länsstyrelsen

i Västerbottens län jämfört, bör vid jämförelsen icke förbises, att inkomstnivån

i den barn- och åldringsrikare kommunen måste ha varit väsentligt

högre än i den andra.

För egen del är jag sålunda beredd att godtaga den av utredningen föreslagna

allmänna uppläggningen av skattelindringssysteinet. I stort sett förefalla

mig huvudlinjerna enkla och klart utformade. Beträffande den närmare

avvägningen av systemet tar jag ståndpunkt vid behandlingen av förslagets

olika delar i det följande. Redan nu vill jag såsom en avgjord fördel

framhålla, att förslaget till sina praktiska verkningar i betydande utsträckning

ansluter sig till de för närvarande utgående understöden.

Både av skattelindringsutredningen och flera remissmyndigheter har

framhållits förslagets karaktär av provisorium. Jag vill understryka denna

synpunkt. Att någon definitiv lösning av den kommunala skatteutjämningsfrågan

icke avsetts med förevarande förslag till grunder, följer redan av de

uttalanden som gjordes i samband med beslutet vid fjolårets riksdag om

provisoriska statsbidrag till kommunerna för täckande delvis av deras skatteförluster

genom ortsavdragsreformen. Även vid en ändrad utformning av

de under utredning varande statsbidragen till speciella ändamål kan en

omprövning av skattelindringsgrunderna bli erforderlig. Hela spörsmålet

måste för övrigt ses mot bakgrunden av de olika reformkrav på den kommunala

skattelagstiftningens område, som gjort sig gällande under senare

år.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

37

2. Allmänna riktlinjer lör ett nytt skattelindringssystem.

Vid utformningen av ett nytt system för ordinarie skattelindringsbidrag

har skattelindringsutredningen mot bakgrunden av hittillsvarande

erfarenheter på området ansett sig böra uppställa följande allmänna

krav på systemet.

1. Skattelindringen bör utgå efter sådana grunder, att bidragen för kommunerna

själva vid inbördes jämförelser framstå såsom rättvisa.

2. Skattelindringen bör utgå efter möjligast objektivt fastställbara faktorer,

på vilka kommunerna icke eller endast i ringa grad kunna inverka

i syfte att erhålla ökade bidrag.

3. Systemet bör vara sådant, att det ger tillräckligt understöd åt de

ogynnsamt ställda kommunerna utan att äventyra det kommunala sparsamhetsintresset.

4. Systemet bör vara rörligt såtillvida, att det medger en viss anpassning

i tiden efter den allmänna inkomstutvecklingen eller penningvärdets förändringar.

5. Bidragen böra varje år bestämmas på förhand, så att definitiva belopp

kunna upptagas i kommunernas inkomst- och utgiftsstater.

Utredningsmännen ha framhållit, att nyss angivna krav på objektiva

grunder, som i rimlig grad begränsa utrymmet för kommunala spekulationer

på högre bidrag och medföra en relativ rättvisa mellan kommunerna,

icke torde kunna anses tillgodosedda av ett sådant system som det nuvarande,

vilket i princip bygger på utdebiteringen eller sålunda tillmäter de

kommunala utgifterna en primärt avgörande betydelse vid bidragets bestämmande.

Under erinran om att kommunalskatteberedningen efter ingående

överväganden rörande olika möjliga mått för bidragsbehovet stannat

vid att förorda skatteunderlaget (antalet skattekronor per invånare)

såsom den lämpliga utgångspunkten, har utredningen vidare anfört.

Valet av skatteunderlaget eller, rättare sagt, bristen på skatteunderlag

såsom grundläggande norm för skattelindringsbidragets storlek synes i hög

grad tillgodose det under 1) uppställda rättvisekravet. Om man får utgå

från att taxeringen numera är relativt jämn över hela riket eller åtminstone

relativt jämn, såvitt angår kommuner inom de av skattelindringen främst

berörda landsbygdsområdena, torde siffrorna på antalet skattekronor per

invånare få anses ge ett förhållandevis gott uttryck för kommunernas växlande

ekonomiska bärkraft. Ur interkommunal rättvisesynpunkt ha utredningsmännen

icke funnit några vägande principiella invändningar mot att

godtaga en sådan måttstock. I den praktiska verkligheten möter det förvisso

icke några svårigheter att påvisa ojämnheter i taxeringen, vilka kunna

förklara den tveksamhet om skatteunderlagets lämplighet för ändamålet,

som kommit till uttryck i vissa remissutlåtanden över kommunalskatlebcredningens

förslag. Någon säkrare och mera rättvis, praktiskt användbar

måttstock för det kommunala behovet av skattclindring än bristen på

skatteunderlag ha utredningsmännen för sin del dock icke kunnat finna.

Antalet skattekronor per invånare har ju också under senare år alltmer

godtagits såsom en betydelsefull faktor i liknande sammanhang, även om

dess teoretiska innehåll icke är alldeles entydigt. Det är ju icke endast så,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr åå.

att antalet skattekronor per invånare är en exponent för den allmänna inkomstnivån

inom en kommun, utan siffran ger också utslag i »rätt» riktning

för vissa ur kommunal utgiftssynpunkt viktiga faktorer, särskilt kostnader

för vård och uppfostran av barn och för understöd åt åldringar

m. fl. Om antalet barn inom en kommun är påfallande stort — vilket ju

gemenligen är fallet inom Norrbotten, vårt viktigaste skattelindringsområde

— medför det ju en lägre siffra för det antal skattekronor som faller på

varje invånare. Detsamma gäller givetvis även vid förhållandevis stort antal

åldringar, arbetslösa, partiellt arbetsföra och andra personer med otillräckliga

inkomster.

Skatteunderlaget som utgångspunkt för bidragens bestämmande torde

även i hög grad tillgodose det förut under 2) angivna kravet på objektivt

fastställbara grunder, som icke i högre grad kunna påverkas av kommunerna

själva i syfte att erhålla högre bidrag. Med nuvarande taxeringsorganisation

får skatteunderlagets bestämmande anses vara en väsentligen

statlig funktion, som endast i ringa grad påverkas av kommunernas åtgöranden.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden ha utredningsmännen förordat,

att skattelindringens tyngdpunkt skall ligga på skatteunderlagets område,

vilket även var kommunalskatteberedningens grundtanke, samt att bidragen

främst skola sikta till att för kommuner med dåligt skatteunderlag

motväga verkningarna av bristen på skatteunderlag. Skatteunderlagets storlek

skall sålunda avgöra vilka kommuner, som bli berättigade erhålla ordinarie

skattelindring, samtidigt som bristen på skatteunderlag bestämmer

bidragsprocenten.

Utredningen framhåller dock, att siffran på skatteunderlaget per invånare

kan sägas vara icke fullt rättvisande som mått på den reala inkomstnivån,

eftersom denna nivå ofta påverkats av levnadskostnadernas höjd på

orten. Utredningen anför vidare.

Om den högre inkomstnivån å en ort endast återspeglar större dyrhet å

orten i fråga, innebär självklart ett därav bestämt högre skatteunderlag icke

någon större ekonomisk bärkraft. I och för sig vore för den skull en dyrortsgradering

av skatteunderlagen, innan dessa lades till grund för skattelindringsbidragens

bestämmande, önskvärd. Mot ett sådant krav kan visserligen

teoretiskt göras gällande att, eftersom de kommunala ortsavdragen

äro dyrortsgraderade, tillräcklig hänsyn redan genom avdragen bör ha

tagits till levnadskostnadsolikheterna och att skatteunderlagssiffrorna för

den skull böra anses likvärdiga ur köpkraftssynpunkt. Givetvis verka ortsavdragens

dyrortsgradering avdämpande i sådan riktning, men med den

ringa storlek ortsavdragen hittills haft, har denna verkan varit så ringa,

att skatteunderlagssiffrorna på olika orter långt ifrån kunna antagas ha

representerat samma reala köpkraft. Vid en ökning av de dyrortsgraderade

ortsavdragen blir denna verkan väl kraftigare, men dock icke så kraftig,

att det principiellt befogade i önskemålet om en viss dyrortsgradering av

skatteunderlagssiffrorna kan sägas bortfalla.

Problemet skulle då vara att finna en enkel och lämplig metod för dyrortsgradering

av skatteunderlagssiffrorna. Av betydelse för skattelindringens

del vore dock endast en dyrortsgradering med hänsyn till den allmänt

erkända regionala levnadskostnadsskillnaden mellan norra Sverige och öv
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

riga delar av riket, alltså i huvudsak en dyrortsgradering mellan landskommuner

inbördes. Utredningen har i huvudsak framhållit följande.

Såsom framgår av socialstyrelsens utlåtande över kommunalskatteberedningens

förslag, möter en tillämpning på detta område av den för löne- och

skattegrupperingarna använda dyrortsgraderingen invändningar av principiell

art. Att konstruera en särskild dyrhetsgradering för detta ändamål

vore väl i och för sig möjligt, men skulle sannolikt innebära ett överdrivande

av betydelsen av detta önskemål. I vart fall skulle man därigenom

vtterligare komplicera skattelindringssystemel, vilket även utan ett sådant

tillägg kan riskera att bliva alltför komplicerat. Om dvrhetsskillnaderna

skola beaktas i det nya systemet, bör enligt utredningsmännens mening så

ske, endast om det kan åstadkommas på ett enkelt, summariskt sätt.

Mot siffran på skatteunderlaget per invånare som måttstock kan vidare,

fortsätta utredningsmännen, göras den invändningen, att däri icke komma

till uttryck andra utgiftshöjande faktorer i den kommunala hushållningen

än sådana, som representeras av det relativa inslaget av barn, åldringar

och andra inkomstsvaga kommunmedlemmar. Härom har anförts

följande.

Om skatteunderlaget skulle vara den enda och helt avgörande normen

för skattelindringsbidraget, skulle det givetvis vara en påtaglig brist, att

däri icke komme till uttryck sådana för kommunen kostnadsfördyrande

faktorer som stora avstånd (gles befolkning) och hårt klimat. Stora avstånd

verka ju stegrande på utgifterna för skolväsendet, för vatten- och avloppsledningar,

allmän administration m. in. Då man icke lärer komma

ifrån att vid bidragens bestämmande beakta även utdebiteringens höjd och

därmed även verkningarna av olika kostnadsfördyrande faktorer, minskas

givetvis betydelsen av denna invändning.

I syfte att undvika en tillkrånglad dyrortsgradering och åstadkomma ett

enkelt och praktiskt tillfredsställande system, även om detta icke vore helt

invändningsfritt ur teoretisk synpunkt, ha utredningsmännen ansett, att

man i skattelindringssystemet borde nöja sig med att beakta dyrhetsskillnaden

för de i detta hänseende ogynnsammast ställda orterna. Utredningen

har vidare anfört härom.

Tekniskt sett skulle detta kunna ske relativt enkelt, om man vågade

bygga på gällande skattegruppering. Man kunde exempelvis föreskriva, att

kommuner tillhörande ortsgrupp 5 skulle erhålla skattelindring efter

schablonmässigt mera generösa regler än övriga kommuner. Härigenom

skulle i huvudsak Norrbottenskommunerna och några andra kommuner i

inre Norrland komma i särställning, vilket synes sakligt motiverat. För

större städer, som tillhöra ortsgrupp 5, skulle föreskriften icke få någon

betydelse, eftersom storleken av deras skatteunderlag utesluter dem från

skattelindring. Utredningsmännen anse sig likväl icke kunna förorda en

sådan lösning. Som förut nämnts har gällande dyrhetsgradering icke ansetts

i princip lämplig att lägga till grund för en gruppering av skatteunderlagen;

samma invändningar kunna då riktas även mot ett partiellt utnyttjande

av grupperingen för ändamålet. Härtill kommer det vanskliga i

att nu låsa fast skattelindringsreglerna vid en dyrortsgruppering, som under

de närmaste åren kommer att bliva föremål för omprövning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Utredningen har ansett orternas allmänna dyrhet hli tillräckligt beaktad

vid skattelindringen, om förslagsvis kommunerna i Norrbottens län och

andra kommuner med likartade förhållanden schablonmässigt erhölle bidrag

med utgångspunkt från ett något högre skatteunderlag än övriga

kommuner. Därmed skulle i någon mån bli beaktade även de förut angivna

kostnadsfördyrande faktorerna i den kommunala verksamheten inom

nämnda barnrika och befolkningsglesa län.

För den författningsmässiga utformningen av denna linje ha utredningsmännen

diskuterat två olika vägar.

Den ena innebär, att i författningstexten angives, att bidrag skall utgå

efter en viss allmän norm. dock med rätt för Kungl. Maj :t att för de kommuner,

som Kungl. Maj :t bestämmer, tillämpa den mera generösa normen.

Därvid finge i motiven fastslås, vilka slag av kommuner som skulle få bidrag

enligt denna norm. Några ledamöter av ortsavdragskommittén ha ansett

detta vara den tekniskt bättre lösningen. Den andra vägen är att i författningen

direkt föreskriva, att Norrbottenskommunerna skola äga erhålla

bidrag enligt den generösare normen och att densamma efter Kungl. Maj :ts

bestämmande skall tillämpas även för andra kommuner, där förhållandena

i allmänhet äro likartade med dem som gälla i Norrbotten. Utredningsmännen

ha för sin del ansett den senare linjen vara att föredraga, icke

minst med hänsyn till skatteutjämningsanslagets karaktär av förslagsanslag,

vars dispositionsgrunder i möjligaste mån böra vara författningsmässigt

fixerade. De ha även ansett i stort sett sakligt befogat att angiva

den generösare normen såsom en rätt för Norrbottenskommunerna, medan

däremot tillräckliga skäl icke ansetts föreligga att med Norrbotten jämställa

hela Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län.

Utredningen har sålunda föreslagit, att det antal skattekronor per invånare,

som avgränsar bidragsberättigade kommuner från andra (gränsunderlaget),

skall för kommunerna i Norrbottens län samt sådana kommuner,

som Kungl. Maj :t finner på grund av likartade förhållanden skäligen

böra med dem jämställas, utgöra 80 procent av medelskatteunderlaget

per invånare för rikets landskommuner säd föregående års taxering, medan

gränsunderlaget för övriga kommuner skall utgöra 75 procent av samma

medelskatteunderlag. Genom det högre gränsunderlaget för förstnämnda

grupp (i fortsättningen även benämnd »Norrbottenskommunerna»), kommer

också bidragsprocenten att bli högre, eftersom denna bestämmes i proportion

till skillnaden mellan gränsunderlaget och vederbörande kommuns

skattekrontal per invånare.

Remissyttranden. Mot förslaget att åstadkomma en viss differentiering av

skattelindringen efter kommunernas allmänna dyrhet genom att bestämma

ett högre gränsunderlag för Norrbottenskommunerna har riksräkenskapsverket

uttalat, att det enligt verkets uppfattning skulle ligga närmare till

hands att anknyta differentieringen till gällande dyrortsgruppering. Denna

torde väl för övrigt i praktiken bli utslagsgivande även med den av utredningen

föreslagna lösningen, åtminstone såtillvida att det knappast skulle

komma i fråga att ge en kommun i en viss ortsgrupp bidrag efter en generösare

norm än kommuner i en högre ortsgrupp. Ämbetsverket anför vidare.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Utredningen har dock, med stöd av ett remissuttalande av socialstyrelsen,

ansett sig kunna konstatera, att en dylik anknytning till dyrortsgraderingen

möter principiella invändningar. Enligt socialstyrelsens uttalande, sådant

det refereras i betänkandet, skulle det vara ett förfaringssätt utan mening

att tillämpa gällande dyrortsgradering på skatteunderlaget, »alltså såväl

juridiska som fysiska personers samlade inkomster». Vad som är väsentligt

i sammanhanget är emellertid enligt riksräkenskapsverkets mening, att skillnader

i dyrhet mellan olika orter få antas påverka de kommunala utgifterna

på ungefär samma sätt som de påverka enskilda personers levnadskostnader.

Om det skatteunderlag, på grundval av vilket de kommunala utgifterna

finansieras, härrör från fysiska eller juridiska personers inkomster, torde

däremot i detta avseende vara tämligen likgiltigt.

Statskontoret anser tillräckliga skäl icke föreligga för att beträffande

gränsunderlaget uppställa en särregel för Norrbottens län. Det borde i stället

ankomma på Kungl. Maj :t att besluta, i vilka särskilda fall det högre

gränsunderlaget skäligen borde tillämpas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är tveksam inför tanken att giva

Norrbotten en särställning i fråga om gränsunderlagets höjd och ifrågasätter

ett för riket gemensamt gränsunderlag samt anför vidare.

Detta skulle lätt nog kunna medföra svårigheter vid tillämpningen, bl. a.

då det gällde att pröva, huruvida någon viss kommun i statsbidragshänseende

skulle likställas med Norrbottenskommunerna. Länsstyrelsen tror

för sin del att man, åtminstone under den nya författningens första år,

helst bör hava ett för riket gemensamt gränsunderlag. Åt Kungl. Maj :t torde

i stället böra överlämnas att för de ömmande fallen tillämpa en generösare

norm efter fri prövning. Härigenom vinnes fördelen att dessa särskilda fall

kunna bliva underkastade speciell övervakning och undersökning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar, att det skall ankomma på

Kungl. Maj :t att bestämma de fall, i vilka det högre gränsunderlaget skall

gälla, och framhåller till stöd härför.

Enligt länsstyrelsens mening är det icke riktigt eller lämpligt att direkt

sätta kommunerna i Norrbottens län i särklass, så länge det finns till antalet

kanske flera kommuner i övriga delar av riket, som äro i liknande

situation. För övrigt lärer det väl icke vara uteslutet att förhållandena i

någon kommun i Norrbottens län kunna ändras, så att skattetrycket där

blir mera normalt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller de dryga kostnaderna i länet

på grund av kommunernas större ytvidd samt högre arbets- och transportkostnader.

Länsstyrelsen uttalar vidare.

Länsstyrelsen, som väl inser att svårigheter föreligger för en dyrortsgradering,

kan dock icke frigöra sig från den tanken, att ett större mått av

rättvisa genom dylik gradering skulle kunna beskäras kommunerna i detta

län, där ostridigt levnadskostnaderna äro högst och skatteförmågan minst.

Utredningsmännens förslag synes enligt länsstyrelsens mening icke tillräckligt

beakta dessa omständigheter.

Departementschefen. Vid utformningen av ett skattelindringssystem, där

antalet skattekronor per invånare skall vara den avgörande normen för

vilka kommuner som bli bidragsberättigade och för den procentsats efter

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

vilken bidrag utgår, är det givetvis ett principiellt befogat krav att hänsyn

tages till det förhållandet, att en och samma skatteunderlagssiffra för olika

kommuner kan betyda olika köpkraft. Om detta krav skall föranleda en dyrortsgradering

av skatteunderlagen, vilket i hög grad skulle komplicera systemet,

synes böra bli beroende av storleken av förekommande köpkraftsskillnader.

Den av fjolårets riksdag beslutade höjningen av de kommunala ortsavdragen

kan antagas ha i betydande grad minskat dessa skillnader. Jag

delar kommunala skattelindringsutredningens uppfattning att ifrågavarande

krav i nuvarande läge bör tillgodoses inom skattelindringssysteinet, endast om

så kan ske på ett enkelt och summariskt sätt. Genom utredningens förslag

att bestämma bidragen efter ett högre gränsunderlag för kommuner i Norrbottens

län och andra därmed likartade kommuner synes mig tillbörlig

hänsyn ha tagits till de allmänna levnadskostnadsolikheterna inom landet

samtidigt som därmed i någon mån beaktats även sådana i den kommunala

verksamheten kostnadsfördyrande faktorer som hårt klimat och befolkningsgleshet.

En anknytning till löne- och skattegrupperingarna, såsom förordats

av riksräkenskapsverket, anser jag både av praktiska och principiella

skäl icke tillrådlig. Dels äro dessa grupperingar föremål för revision

för närvarande, dels är underlaget för desamma, vari bl. a. ingår kommunalskattens

höjd i olika kommuner, icke lämpat att läggas till grund för en

gruppering av skatteunderlagssiffrorna.

Meningarna ha även varit delade om den lämpliga författningsmässiga

utformningen av det föreslagna beaktandet av de regionala dyrhetsskillnaderna

in. in. En remissmyndighet har ansett att i författningen

hörde angivas endast en grund för beräkningen av ordinarie skattelindringsbidrag,

nämligen ett gränsunderlag av 75 procent av medelskatteunderlaget

för landskommunerna vid föregående års taxering, medan Kungl.

Maj :t för de ömmande fallen skulle tillämpa en generösare norm efter fri

prövning. Måhända ligger i detta ståndpunktstagande ett avvisande av de

realekonomiska skäl som motiverat differentieringen med hänsyn till dyrhetsskillnaderna.

Denna linje skulle i vart fall i praktiken komma att innebära,

att extra bidrag bleve den regelmässiga bidragsformen inom Norrbottens

län, vårt mest utpräglade skatteutjämningsområde. Detta kan enligt

min mening icke vara en rimlig ordning. Det synes önskvärt att utforma

reglerna för den ordinarie skattelindringen så, att tilldelningen av extra bidrag

i möjlig mån begränsas och icke förekommer annat än såsom undantagsfall.

De två andra författningsmässiga lösningarna utgå ifrån att ordinarie

skattelindring skall kunna beviljas enligt båda de angivna normerna. Enligt

den ena uppfattningen skulle det formellt helt läggas i Kungl. Maj :ts

hand att avgöra, för vilka kommuner den generösare normen skulle tillämpas.

Direktiv för tillämpningen skulle dock av riksdagen lämnas i motiven

till författningen. Enligt den andra meningen, som företrätts av kommunala

skattelindringsutredningen och lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser,

borde författningen inrymma en rätt för kommunerna i Norrbot
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

tens län att i förekommande fall erhålla ordinarie skattelindring enligt den

generösare normen. Kungl. Maj:ts skönsmässiga prövning beträffande den

ordinarie skattelindringen skulle då begränsas till att fastställa vilka andra

kommuner som på grund av likartade förhållanden skäligen borde jämställas

med Norrbottenskommunerna. För egen del anser jag den senare

lösningen vara att föredraga. Det gäller ju att fastställa dispositionsgrunderna

för ett förslagsanslag. Även om bidragstilldelningen är avsedd att

handhavas av Kungl. Maj :t, är det enligt min mening en påtaglig fördel,

om grunderna i största möjliga utsträckning äro författningsmässigt fixerade

och sålunda utrymmet för skönsmässig prövning så begränsat som är

möjligt utan uppgivande av tillämpningsmyndighetens möjligheter att åstadkomma

en rättvis och skälig bidragstilldelning i det enskilda fallet. Såsom

framgår av det följande torde det föreslagna systemet erbjuda tillräckliga

befogenheter för Kungl. Maj :t i sådant hänseende.

I anledning av vad länsstyrelsen i Norrbottens län anfört vill jag framhålla,

att det högre gränsunderlaget för Norrbottenskommunerna innebär,

att bidragen därstädes komma att utgå med högre procentsatser än för kommuner

i allmänhet vid motsvarande skattekrontal per invånare. För exempelvis

en kommun, vars skatteunderlag ligger 30 procent under medelskatteunderlaget,

skulle bidraget därstädes utgå med 12,5 procent av utdebiteringen

mellan 11 och 13 kronor och med 25 procent på utdebiteringen över 13

kronor. För en annorstädes belägen, ej jämställd kommun med samma skatteunderlag

skulle motsvarande procentsatser stanna ej obetydligt lägre,

nämligen vid 6,67 och 13,33 procent. Det synes mig icke självklart, att en

genomförd dyrortsgradering av skatteunderlagen skulle ha ställt Norrbottenskommunerna

i ett bättre läge än den här förordade differentieringen.

3. Gränsunderlagets bestämmande.

Enligt skattelindringsutredningens förslag skall ordinarie skattelindring

utgå endast till sådana skattetyngda kommuner, vilkas skattekrontal per

invånare understiger vissa för varje år fastställda skattekrontal, gränsunderlag.

Gränsunderlaget skall i normala fall fastställas efter landskommunernas

medelskatteunderlag per invånare vid föregående års taxering och

motsvara 80 procent därav för norrbottenskommunerna och 75 procent

därav för övriga kommuner. Där så av särskilda skäl påkallas, skall Kungl.

Maj :t dock äga fastställa gränsunderlagen till 80 respektive 75 procent av

ett skattekrontal, som ligger mellan föregående års och det löpande årets

medelskatteunderlag för landskommunerna.

Beträffande gränsunderlagets bestämmande till angivna procentsatser av

medelskatteunderlaget har utredningen framhållit följande.

Hur stort gränsunderlaget skall vara i förhållande till medelskatteunderlaget

kan icke avgöras utifrån några allmänna resonemang utan måste

bestämmas med beaktande av hur olika gränsdragningar verka i praktiken,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

både med avseende på det antal kommuner, som skola bliva bidragsberättigade,

och storleken av det bidrag, som skall utgå. Efter ett studium

av dessa verkningar under olika år ha utredningsmännen förordat, att

gränsunderlaget bestämmes till 80 respektive 75 procent av medelskatteunderlaget

per invånare i landskommunerna.

En förskjutning av dessa procentsatser har en relativt stark inverkan

på antalet skattelindringskommuner och på storleken av bidragstilldelningen.

Om man sålunda gör avståndet till medelskatteunderlaget för landskommunerna

mindre än 20, respektive 25 procent, ökas givetvis kommunernas

antal och bidragens storlek. I den mån staten kunde disponera

större belopp till skattelindring än som hittills avsetts för ändamålet, synes

en dylik förskjutning uppåt av gränsunderlaget vara den lämpligaste

regulatorn inom systemet. Om väsentligt mycket större belopp skulle ställas

till förfogande, kunde övervägas att fastställa gränsunderlaget i ansimning

till en ännu högre siffra än landskommunernas medeltal, förslagsvis

medelskatteunderlaget för rikets samtliga kommuner, sålunda med

mraknande av städerna.

Önskemålet om automatisk rörlighet hos gränsunderlaget har enligt vad

utredningen anfört uppställts bl. a. med tanke på den snabbhet, varmed

inkomstutvecklingen gjort kommunalskatteberedningens förslag föråldrat

med avseende å skatteunderlagsgränserna. Anknytningen till medelskatteunderlaget

för landskommunerna motiveras av utredningen på följande sätt.

Om ifrågavarande skatteunderlagsgräns skall göras rörlig och fastställas

för varje år, torde det vara riktigare att anknyta den till den allmänna

inkomstutvecklingen än till penningvärdesförändringarna (levnadskostnadsindex).

Då det gäller en anpassning efter inkomstutvecklingen, synes

den lämpliga anknytningen i detta sammanhang vara medelskatteunderlaget

per invånare i rikets landskommuner för olika år. Om gränsunderlaget fastställes

i relation till ett sådant medelskatteunderlag, vinnes även den fördelen,

att en automatisk anpassning även efter vissa ändringar i skattelagstiftningen

erhålles, exempelvis ändringar i ortsavdragen.

En belysning av vad den här förordade bestämningen av gränsunderlaget

siffermässigt skulle ha betytt under olika år av 1940-talet lämnas i

följande sammanställning, där invånarantalet beräknats efter befolkningstalet

vid taxeringsårets ingång.

Enligt taxeringar under nedan angivna år

1911 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950

Uransunderlag

(kr/skr) för

Norrbottens

kornmma 5,18 5,92 7,01 8.02 8,60 9,37 11,46 12,62 13 77 14 30

Riket i övrigt 4,86 5,55 6,58 7,52 8,06 8,78 10,74 11,83 12,91 13^41

under 1940-talet har ju varit rätt exceptionell, nära nog en

tredubbling. De starka förskjutningarna belysa de svårigheter, som ett fixerande

i författningstexten av en viss skatteunderlagssiffra innefattar för

ett skattelindringssystem av här angiven art.

Anknytningen av gränsunderlaget till föregående års medelskatteunderlag

för landskommunerna har motiverats både av konjunkturpolitiska och

administrativa skäl. Beträffande de konjunkturpolitiska skälen för denna

eftersläpning ha utredningsmännen i huvudsak framhållit följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Understödskoinmunerna torde kunna antagas i allmänhet vid en konjunkturnedgång

drabbas hårdare än andra kommuner. Om deras skatteunderlag

sålunda nedgår starkare än medelskatteunderlaget, stiger bidragsprocenten

automatiskt, samtidigt som de utdebiteringssiffror, på vilka bidragsprocenten

appliceras, gå i höjden. Systemet har för den skull en

inneboende tendens till stark ökning av bidragen vid en nedgång i konjunkturen.

Med hänsyn till att det vid en konjunktursvängning skulle vara en betydande

fördel för kommunerna, om gränsunderlaget icke fölle i takt med

det aktuella medelskatteunderlaget utan erhölle en viss eftersläpning i förhållande

därtill ifrågasätta utredningsmännen, om icke nyssnämnda tendens

till ökning av bidragen borde skärpas.

Detta kan åstadkommas genom att låta det gränsunderlag, med vilket

kommunernas aktuella skatteunderlagssiffror jämföras vid bidragsprocentens

fastställande, bestämmas antingen efter föregående års medelskatteunderlag

eller efter ett genomsnitt av flera föregående års medelskatteunderlag.

En ettårseftersläpning synes vara tillräcklig. Flerårsgenomsnittet

skulle avlägsna gränsunderlaget alltför långt från det aktuella läget för att

vara godtagbart. Fördelarna av en ettårseftersläpning för kommunerna

vid ett starkt konjunkturfall innefatta givetvis ur statsverkets synpunkt

en motsvarande risk att kostnaderna stegras mycket starkt genom att ett

stort antal kommuner skulle bliva berättigade till större eller mindre belopp.

Eftersläpningen innebär ju, att man utan uppgivande av den principiella

rörligheten i systemet låter det gränsunderlag, med vilket kommunernas

aktuella skatteunderlagssiffror jämföras vid bidragsprocentens bestämmande,

anpassas efter föregående års medelskatteunderlag för rikets landskommuner.

Nyttan ur kommunal synpunkt av en sådan eftersläpning är,

att när inkomstnivån går nedåt, bidragsprocenten hålles uppe eller ökas

starkare än eljest vore fallet och att ett större antal kommuner än eljest

erhålla skattelindring. I en period av inkomststegring skulle anordningen

medföra, att bidragsprocenten bleve lägre än vid samtidig rörlighet hos

gränsunderlaget. Sannolikt är dock för kommunerna fördelen av att bidragsprocenten

hålles uppe vid nedåtgående konjunkturer större än nackdelen

av en minskning eller förlust av bidraget vid stigande konjunkturer,

främst därför att hjälpen vid svängningen nedåt är mera av nöden. Om

bidragens storlek i långa loppet totalt sett blir större eller mindre genom

en eftersläpning är däremot svårt att avgöra. Det torde bero på konjunkturkurvans

förlopp och vederbörande kommuns läge i förhållande till

gränsunderlaget. För de sämst ställda kommunerna, som regelmässigt

uppnå 80-procentsbidraget, betyder eftersläpningen ju intet. Om också i

vissa fall de sammanlagda bidragen skulle bliva lägre vid ett system med

eftersläpning, kan detta förhållande dock icke vara ett avgörande skäl mot

eftersläpningen, alldenstund bidragets allmänna nivå enligt systemet regleras

på annat sätt, nämligen genom utdebiteringsgränsens höjning och

sänkning samt genom höjning och sänkning av gränsunderlaget i förhållande

till medelskatteunderlaget.

De administrativa fördelarna av eftersläpningen ha av utredningen angivits

sålunda.

Vissa administrativa fördelar äro förenade med ett dylikt eftersläpningssystem.

Kommunerna kunna på förband få vetskap om det gränsunderlag,

som kommer att tillämpas, och kunna avpassa sina ansökningar härefter.

Sannolikt kan detta förebygga ett antal onödiga ansökningar från kom
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

muner, som ligga över gränsunderlaget och icke kunna räkna på att ernålla

extra understöd. Tidsmarginalen för finansdepartementets beräkningar

av bidragen ökas även genom eftersläpningen, eftersom man då

icke behöver avvakta statistiska centralbyråns beräkning av totala siffran

för skatteunderlagen i rikets landskommuner utan kan räkna fram bidragen,

så snart de aktuella skatteunderlagssiffrorna för enskilda kommuner

föreligga. Beräkningen av det totala utfallet av årets taxeringar

för landskommunerna bruka nämligen icke föreligga färdig förrän under

senare hälften av september månad och tidpunkten härför torde icke kunna

framflyttas nämnvärt.

Slutligen har utredningen påpekat, att eftersläpningen icke är avsedd

att ovillkorligen tillämpas. Vid exempelvis en onormal stegring av medelskatteunderlaget

har utredningen förutsatt, att Kungl. Maj :t skall taga i

anspråk bemyndigandet att, när särskilda skäl därtill föranleda, fastställa

gränsunderlag, som ansluta sig närmare till det aktuella medelskatteunderlaget

än till föregående års medelskatteunderlag. Den stegring av skatteunderlaget

på omkring 10 procent, som ägde rum mellan 1948 och 1949

års taxeringar, skulle av utredningsmännen ha betraktats som onormal och

föranlett en höjning av gränsunderlaget, så att bidragsprocenterna närmat

sig de procentsatser, som skulle ha förelegat utan eftersläpning.

Remissyttranden. Vad utredningen anfört rörande den procentsats, som

gränsunderlaget skall utgöra av medelskatteunderlaget, har i allmänhet

icke mötts av några erinringar i remissyttrandena. Spörsmålet har dock på

några håll upptagits till diskussion.

Sålunda finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frågan vansklig

att besvara och anför.

Helt allmänt kan sägas att procenttalet bör väljas så att flertalet kommuner,

vilka otvivelaktigt äro i behov av bidrag, komma in under de automatiskt

verkande bestämmelserna. Anordningen med extra bidrag skall

alltså här behöva tillgripas endast i ett fåtal fall. Procenttalet blir därför

beroende av bland annat kommunernas fördelning på olika utdebiteringar

inom olika skikt av skatteunderlag per invånare. Denna spridning kan gestalta

sig helt olika i olika konjunkturlägen. Länsstyrelsen saknar möjlighet

att mera ingående bedöma, huruvida utredningsmännens 75 %-regel för

kommunerna utom Norrbotten ur dessa synpunkter ger ett lämpligt utslag.

Vissa stickprov, som länsstyrelsen företagit, synas dock visa, att regeln i

stort sett kommer att få godtagbara verkningar, i varje fall i nuvarande konjunkturläge.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter för sin del om gränsunderlaget

kan anses riktigt bestämt med 75 resp. 80 procent av medelskatteunderlaget

för rikets landskommuner. Förslagets verkningar borde på aktuella

dylika fall närmare undersökas, varvid även kunde diskuteras, huruvida

icke gränsunderlaget borde bestämmas i förhållande till medelskatteunderlagct

för rikets kommuner i dess helhet (alltså inberäknat även städerna).

Med en alltför snäv gränsdragning löpte man risk att överbetona betydelsen

av skatteunderlaget som mätare av skattetrycket.

Enligt länsstyrelsens i Norrbottens län uppfattning ha utredningsmännen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

ej övertygande visat, att ej själva medelskatteunderlaget skall utgöra jämförelsegrund

(gränsunderlag) utan ett godtyckligt valt lägre underlag. Länsstyrelsen

fortsätter.

Då utredningsmännen strävat efter att föreslå ett så enkelt och lätthanterligt

system som möjligt, synes förenämnda konstruerade faktor motverka

denna intention. Likaledes ha utredningsmännen ej heller klart dokumenterat

varför gränsunderlaget skall fastställas just till 75 % (80 %) av medelskatteunderlaget.

Må vara att flera kommuner skulle bliva berättigade till

bidrag om förhållandet till medelskatteunderlaget och icke till de konstruerade

gränsunderlagen skulle bliva utslagsgivande. Ett obehörigt gynnande

av vissa kommuner torde väl kunna förebyggas antingen genom att låta bidraget

kraftigt stiga med stigande brist på skatteunderlag eller ock höja

utdebiteringsgränsen.

Länsstyrelsen har vidare ifrågasatt, huruvida icke särskilt gränsunderlag

borde fastställas för städer och särskilt för landskommuner. I allmänhet

torde städerna bliva undantagna från möjligheten att erhålla skattelindringsbidrag

med hänsyn till deras relativt höga skatteunderlag i förhållande

till medelskatteunderlaget för riket i dess helhet. De hade emellertid

att bestrida utgifter för en mängd ändamål, som för landsbygdens vidkommande

ankommer på statsverket.

Sveriges lantbrulcsförbiind synes å sin sida vilja förorda ett efter det allmänna

ekonomiska läget rörligt gränsunderlag. Förbundet ifrågasätter sålunda,

om icke större elasticitet i bidragsgivningen skulle kunna erhållas,

därest under goda tider vid bestämmandet av gränsunderlaget lades en

mindre procentsats än 75 procent av medeltalet av skatteunderlaget, men vid

dåliga lider en högre procentsats. Det framkomna gränsunderlaget kunde

också lämpligen avjämnas i hela tal, varvid i goda tider kunde ske en utjämning

nedåt och i dåliga tider en utjämning uppåt. ,

Principen att ansluta gränsunderlagen — med vilka kommunernas aktuella

skatteunderlagssiffror skola jämföras vid bidragsprocentens bestämmande

— till föregående års medelskatteunderlag har diskuterats i några

remissyttranden.

Länsstgrelsen i Norrbottens län förordar att, huru än gränsunderlaget

fastställes — till medelskatteunderlaget eller till visst procenttal därav —

detta sker med en ettårseftersläpning.

Däremot uttalar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stor tvekan mot

denna anordning och anför följande.

Länsstyrelsen förmenar, att man inför ovissheten av systemets verkningar,

särskilt i en blivande dcpressionsperiod, har anledning att giva reglerna

en förhållandevis restriktiv räckvidd. I en nedgångsperiod kan det vara

angeläget, att alla krafter spännas för att få nödig balans i den offentliga

hushållningen. Det är ingalunda givet, att staten i ett sådant läge kommer

att stå på en säkrare ekonomisk grund än kommunerna i gemen. För dessa

senare är det naturligen tacknämligt att genom den av utredningsmännen

föreslagna eftersläpningen i fråga om gränsunderlagct få en hjälp att övervinna

depressionen. Det är också klart, att en utjämning av det kommunala

skattetrycket icke endast i rummet utan även i tiden framstår såsom önsk
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

vård. Försiktigheten torde dock bjuda, att man i varje fall under en försökstid

icke alltför starkt låser sig vid rent matematiska regler, vilka kunna

giva kraftigare utjämning än som ur synpunkten av kommunernas behov

och statens förmåga strängt taget framstår såsom nödvändig. Mot eftersläpningen

kan även invändas, att densamma gör skattelindringssystemets verkningar

nyckfulla och svåra att överblicka.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att en ettårseftersläpning visserligen

torde utgöra en garanti för kommunerna vid starkt konjunkturfall, men

att denna eftersläpning vid långvarigare nedåtgående konjunkturer emellertid

kommer att bliva utan betydelse. Förbundet anför ytterligare.

Eftersläpningen torde å andra sidan ha den nackdelen, att bidragen ofta

komma att bliva för låga. Då till grund för beräkningen av bidraget läggas

utgifter för ett tidigare år än det bidraget avser att täcka, men löpande årets

skatteunderlag, torde bidraget i allmänhet bli för lågt, då utgifterna normalt

tendera att stiga år för år. Skall eftersläpningen bibehållas finnes det därför

enligt förbundets åsikt ingen anledning att höja utdebiteringsgränsen från

10 kronor till 11 kronor.

Departementschefen. Förslaget att göra gränsunderlaget rörligt med den

allmänna inkomstutvecklingen, sådan denna återspeglas i skatteunderlagets

förändringar, har icke mött några erinringar vid remissen. Mot bakgrunden

av 1940-talets erfarenheter synes mig en sådan rörlighet vara en lämplig

anordning. Om anknytningen skall göras till det genomsnittliga skatteunderlaget

per invånare för samtliga landskommuner eller till motsvarande

genomsnitt för hela riket, kan vara föremål för delade meningar. I praktiken

torde det icke spela någon större roll vilketdera av dessa medelskatteunderlag

som väljes, förutsatt att gränsunderlagets relation rättas därefter. Med

hänsyn till skatteutjämningskommunernas allmänna karaktär torde övervägande

skäl dock talå för att göra anknytningen till landskommunernas medeltal.

Däremot är det en rent ekonomisk avvägningsfråga, om gränsunderlaget

skall understiga nämnda medelskatteunderlag med 25 procent — resp. för

Norrbottenskommunerna 20 procent — eller ligga närmare eller rent av sammanfalla

med medelskatteunderlaget. Varje förskjutning av procentsatserna

får stor ekonomisk betydelse. En höjning av gränsunderlaget innebär en

vidgning av understödskommunernas antal och en allmän ökning av bidragsbeloppen.

Utredningsmännen ha kommit fram till sitt förslag, 75

respektive 80 procent, efter studier av de praktiska verkningarna av olika

gränsunderlag och utdebiteringsgränser. Som förut nämnts har utgångspunkten

för utredningen varit, att kostnaderna för bidragen i nuvarande

läge icke skulle i avsevärd grad överskrida gällande kostnadsram. Då en dylik

begränsning är av statsfinansiella skäl starkt påkallad, tillstyrker jag

den föreslagna relationen mellan gränsunderlag och medelskatteunderlag

för rikets landskommuner.

Den av länsstyrelsen i Norrbottens län framförda tanken att ett särskilt

och högre gränsunderlag skulle fastställas för städer och stadsliknande sam
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

49

hällen kan jag icke biträda. Lika litet som i gällande skatteutjämningsförordning

bör enligt min mening den formella likställigheten mellan städer och

landskommuner rubbas. I den mån behov av skattelindring skulle föreligga i

fall, där de ordinarie bidragsgrunderna icke medgiva sådant bidrag, torde

extra bidrag efter Kungl. Maj :ts skönsmässiga prövning böra ifrågakomma

lika väl för städer som för andra kommuner.

Den av utredningen föreslagna ettåriga eftersläpningen av gränsunderlagen

har enligt min mening både för- och nackdelar. Anordningen innebär

att kommunernas skattekrontal per invånare för det aktuella året skola

jämföras med gränsunderlag, som fastställts efter det föregående årets medelskatteunderlag.

De administrativa skälen för en sådan eftersläpning äro

av sådan art, att jag kan tillstyrka eftersläpningen såsom en allmän regel.

Vid en nedgång i konjunkturen äro fördelarna därav för kommunerna påtagliga

genom den starkt ökade bidragsgivning som följer därmed. Risken

är närmast den, att alltför många kommuner kunna bli delaktiga av skattelindringen

ulan att egentligt behov därav föreligger och att statsverkets

kostnader sålunda bli alltför höga. Vid onormalt starka förskjutningar uppåt

av medelskatteunderlaget skulle motsvarande risker av för låga statsbidrag

föreligga. Med den föreslagna rätten för Kungl. Maj :t att vid

onormala förskjutningar uppåt eller nedåt begränsa eftersläpningen eller rentav

bringa den att upphöra kunna ifrågavarande risker begränsas. Med hänsyn

härtill anser jag mig kunna biträda utredningens förslag. En ännu

större frihet för Kungl. Maj :t att fastställa gränsunderlagen efter konjunkturlägets

skiftningar, såsom föreslagits av lantbruksförbundet, torde icke

vara lämplig.

4. Bidragsprocentens fastställande och maximering. —

Förslagets verkningar.

Den procentsats, efter vilken skattelindring skall utgå i det nya systemet,

skall enligt utredningens förslag stå i viss proportion till den andel, som vederbörande

kommuns brist på skatteunderlag (i skr/inv.) utgör av gränsunderlaget.

Bidragsprocenten blir sålunda 25 procent för en kommun med ett

skatteunderlag av 9 skr/inv., då gränsunderlaget är 12 skr/inv., och denna

procentsats tillämpas å den del av utdebiteringen, som ligger mellan utdebiteringsgränsen,

11 kr/skr, och 13 kr/skr. Å den del av utdebiteringen, som

ligger över 13 kr/skr, utgår bidrag efter dubbla procentsatseir. I intet fall får

dock procentsatsen överstiga 80 procent.

Beträffande problemställningen vid bidragsprocentens bestämmande har

utredningen framhållit i huvudsak följande.

Utgångspunkten kan lämpligen tagas i det s. a. s. naturliga systemet att

bota kommunernas brist på skatteunderlag. Innebörden av detta är helt enkelt

att utfylla skatteunderlaget per invånare till viss miniminivå. Varje

kommun skulle tillförsäkras rätt att täcka sina utgifter genom utdebitering

4 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. N.r 44.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 44.

på ett visst lägsta antal skattekronor per invånare. Den del av utgifterna,

som motsvarade vad kommunens faktiska skatteunderlag understege nämnda

miniminivå, skulle staten bestrida. Man kunde exempelvis fastslå, att

ingen kommun skulle behöva uttaxera på ett mindre skatteunderlag än det,

som med 25 procent understege medelskatteunderlaget för landskommunerna

i riket, respektive 25 procent för Norrbottenskommunerna. För de synnerligt

skattetyngda kommunerna skulle man på denna väg utan tvivel kunna

nå ett rimligt resultat, men systemet skulle också dra med sig, att ett

betydande antal kommuner finge sitt redan förut låga skattetryck ytterligare

sänkt. 1 södra och mellersta Sverige finnas nämligen rätt många kommuner,

som trots ett lågt skatteunderlag kunnat hålla en låg utdebitering.

Någon anledning för staten att i nu förevarande sammanhang övertaga en

större eller mindre andel av de kommunala kostnaderna i kommuner, där

den totala utdebiteringen, kanske på grund av låg kommunal standard, ligger

under den genomsnittliga, lär icke föreligga. Syftet med den allmänna

skattelindringen kan ju icke vara annat än att »kapa topparna», d. v. s.

att utjämna trycket endast för skattetyngda kommuner. I den mån syftet

skulle vara att höja den kommunala standarden, torde detta böra ske genom

speciella statsbidrag, till vilka bestämda standardkrav kunna knytas, och

icke genom generella bidrag av denna typ.

Om man fördenskull begränsar skattelindringen till de särskilt skattetyngda

kommunerna med lågt skatteunderlag, blir det förut angivna »naturliga»

systemet att beräkna skattelindringen icke möjligt att tillämpa. Jämte

skatteunderlagsgränsen finge införas en viss lägsta gräns i avseende å den

totala utdebiteringen. Genom de dubbla spärrarna skulle nämligen systemet

i vissa lägen fungera så, att skattelindringen för en kommun, vars utdebitering

ligger strax över den fastställda gränsen, skulle intill 100 procent

täcka utgiftsökningar, som kommunen kunde besluta. Ett dylikt system kan

uppenbarligen icke tillgodose det tidigare angivna önskemålet att icke äventyra

den kommunala sparsamheten. För att systemet skall bli fungibelt erfordras

någon anordning, som spärrar nämnda verkan. Det enklaste och samtidigt

mjukast verkande sättet att förebygga ifrågavarande effekt med 100- procentig täckning av utgiftsökningar är att beräkna skattelindringen endast

på det skattetryck, som ligger över den fastställda utdebiteringsgränsen, och

icke på hela utdebiteringen. Om man då fortfarande skall beräkna bidragsprocenten

så, att den endast motsvarar den andel, som kommunens brist på

skatteunderlag utgör av gränsunderlaget, kommer man i konflikt med ett

annat grundläggande krav på systemet, nämligen att bidraget skall vara tillräckligt

för de behövande kommunerna.

För att uppnå en större utjämningseffekt kan man då använda sig av två

metoder, antingen att sänka utdebiteringsgränsen eller att öka bidragsprocenten

utöver den andel, som bristen på skatteunderlag utgör av gränsunderlaget.

Utdebiteringsgränsen kan dock icke sättas alltför lågt, ty då skulle

även icke-skattetyngda kommuner bli bidragsberättigade. Om man vill uppnå

en tillräcklig utjämningseffekt, som icke helt tappar ur sikte den ursprungliga

riktpunkten — utfyllnad av skatteunderlaget till viss nivå —

nödgas man, såsom även kommunalskatteberedningens erfarenheter visade,

utnyttja båda metoderna på en gång och alltså samtidigt sänka utdebiteringsgränsen

och höja bidragsprocenten. Hur långt man kan och bör gå i

vartdera hänseendet, blir en omdömesfråga, där det knappast är möjligt att

taga ställning utan att pröva sig fram med hjälp av de praktiska resultaten

av olika alternativ.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Utredningen framhåller, att en bidragsprocent motsvarande den andel, som

kommunens brist på skatteunderlag utgör av gränsunderlaget, icke skulle

bereda erforderlig hjälp åt behövande kommuner på grund av att bidraget

av nyss angivna skäl endast skall beräknas på det skattetryck, som ligger

över utdcbiteringsgränsen. Endast om nämnda bidragsprocent beräknats på

hela utdebiteringen, skulle ha uppnåtts den utjämning, som angivits såsom

en naturlig riktpunkt vid systemets uppbyggande, nämligen en effekt motsvarande

full utfyllnad av kommunernas skatteunderlag upp till gränsunderlaget.

För att skattelindringsbidraget skulle bliva tillräckligt för kommuner med

högre skattetryck har utredningen ansett det nödvändigt att höja den efter

skatteunderlagsbristen beräknade bidragsprocenten till det dubbla vid en viss

utdebiteringsgräns. Att denna fördubbling av bidragsprocenten icke fått inträda

redan vid en utdebitering av 11 kr. utan först vid 13 kr. har motiverats

med önskvärdheten av att erhålla en mjukare övergång i de lägre utdebiteringsskikten.

Utredningen erinrar i detta sammanhang, att även kommunalskatteberedningen

i syfte att uppnå en försiktig höjning av bidragsprocenten

hade föreslagit en stegring inom vissa gränser med 12,5 procent för

varje utdebiteringsskikt av 1 kr. över bottenspärren.

Den med hänsyn till det kommunala sparsamhetsintresset föreslagna

maximeringen av bidragsprocenten har utredningen angivit vara av betydelse

endast för de kommuner, som ha de svagaste skatteunderlagen, och fördenskull

ansett sig böra förorda att maximigränsen sättes så högt som till 80

procent. En sådan maximering begränsar bidraget först när kommunernas

skatteunderlag understiger gränsunderlaget med mer än 40 procent och sålunda

ligger lägre än halva medelskatteunderlaget för landskommunerna.

Utredningen har till en början erinrat om de uttalanden som gjorts av

kommunalskatteberedningen i denna del och har härom anfört följande.

Kommunalskatteberedningen förordade en sådan maximering, att bidraget

icke i något utdebiteringsskikt skulle överstiga 60 procent, hur svagt ställd

kommunen än vore. Beredningen förutsatte visserligen att extra bidrag skulle

kunna komplettera de ordinarie bidragen till svårt skattetyngda kommuner,

men dessa extra bidrag ansågos lämpligen icke böra utdelas schablonmässigt.

Efter att ha framhållit, att en viss höjning av den maximering, som av

kommunalskatteberedningen förordats, påyrkats i flera yttranden över förslaget,

bl. a. av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, har

skattelindringsutredningen framhållit en höjning såsom önskvärd, i den

mån icke därigenom kommunernas intresse att hålla sig inom ramen av

sparsam hushållning äventyrades. Man skulle sålunda tillförsäkra de svagast

ställda kommunerna i gemen mera tillräckliga bidrag och begränsa utrymmet

för de extra bidragen. Avgörandet berodde enligt utredningen i viss

mån på den vikt man tillmätte principen, att de ordinarie bidragen skulle

vara så stora, att de i praktiken icke för vissa grupper av kommuner påkallade

eu schablonmässig komplettering med extra bidrag. Beträffande de

ytterligare överväganden, som legat till grund för den av ulredningen med

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

viss tvekan förordade maximeringsgränsen vid 80 procent, har följande anförts.

Det kan möjligen hävdas, att en höjning av maximeringen till 80 procent

går utöver det tillrådliga. Man kan givetvis tveka om i vad mån vetskapen

om att varje utgiftsökning med en femtedel måste bäras av de egna kommunmedlemmarna

i regel kan vara tillräcklig för att avhålla kommuner med de

svagaste skatteunderlagen från beslut om ej strängt nödvändiga utgifter.

Riskerna bliva givetvis mindre vid den föreslagna förhandsbestämningen av

skattelindringen. Genom bidragsprocentens anknytning till skatteunderlaget

har vidare vunnits en garanti för att den procentuellt höga hjälpen kommer

endast de mest behövande kommunerna till del. Erinras må jämväl att, enligt

de vid nuvarande system tillämpade normerna för tilldelning av extra

understöd, kommuner med ett beräknat skattetryck över 14 kr. jämlikt uttalande

av 1947 års riksdag erhållit 100-procentig täckning av utgiftsökningar.

De tidigare tillämpade utdebiteringsgränserna för det extra understödet,

som ej offentliggjordes, lågo högre. Den 100-procentiga täckningen med

extra understöd har givetvis icke varit gynnsam för det kommunala sparsamhetsintresset

och har, för att systemet icke skulle urspåra, nödvändiggjort

en mycket ingående granskning av utgifterna med ty åtföljande avdrag.

Den förut berörda utdebiteringsgränsen har som nämnts i utredningens

förslag satts vid ett sammanlagt kommunalt skattetryck (inkl. landstingsskatten)

av 11 kr. Utredningen har framhållit dess dubbla betydelse såtillvida,

att den icke blott avgör vilka kommuner med brist på skatteunderlag,

som skola erhålla bidrag, utan även påverkar storleken av bidragen genom

att dessa beräknas endast å den utdebitering, som ligger över gränsen.

Beträffande de överväganden, som legat till grund för att gränsen med

utgångspunkt från hittills gällande ortsavdrag bestämts till 10 kr/skr, har

utredningen anfört följande.

Var och hur utdebiteringsgränsen skall sättas är givetvis en bedömningsfråga,

där olika meningar kunna göra sig gällande. Kommunalskatteberedningen

föreslog en trappvis från 8 till 12 kr/skr stigande gräns. Detta torde

ha varit en av de viktigare anledningarna till att förslaget framstod som så

komplicerat. Medelnivån var emellertid 10 kr/skr. Anledningen till nedgången

under denna siffra har av beredningen angivits vara mindre en strävan

att hänföra kommuner med ett totalt skattetryck mellan 8 och 10 kr. till de

svårt skattetyngda än önskemålet att giva tillräckligt kraftiga bidrag åt

kommuner med särskilt små skatteunderlag. Nuvarande förordning har

gränsen för åtnjutande av skatteutjämningsunderstöd vid 10 kr/skr, men

denna gränsdragning kompletteras av en stundom snävare gräns, nämligen

utdebiteringen av 5:50 kr. för vissa privilegierade utgifter.

En höjning av gränsen vore i och för sig befogad med hänsyn till vad

begreppet »svårt» eller »synnerligt skattetyngda» vanligen torde anses innefatta.

Då i siffran 10 kr/skr även inräknas landstingsskatten, torde den snarast

motsvara en genomsnittlig skattesats för landskommunerna. Det bör

dock observeras att utdebiteringsgränsen avser det beräknade skattetrycket,

d. v. s. det skattetryck, som kvarstår sedan de vid granskningen av utgiftsstaten

och räkenskaperna gjorda avdragen verkställts. Det avgörande skälet

mot en höjning ligger emellertid däri, att varje höjning snabbt minskar bidragets

storlek. Om tillfredsställande bidragseffekt skall uppnås utan alltför

häftig stegring av procenten, bör utdebiteringsgränsen icke höjas över 10

kr/skr.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Utredningen framhåller att vid en bedömning av 10-kronorsgränsen icke

bör förbises, att den innebär en reell sänkning i förhållande till den nuvarande,

eftersom det föråldrade 5: 50-villkoret föreslagits slopat och vissa utgifter,

för vilka avdrag nu göras, föreslagits skola bli bidragsberättigade.

För samordning med ortsavdragsreformen har den här angivna gränsen

10 kr/skr föreslagits höjd med 1 kr., motsvarande den kommunalskattehöjning,

som kommunerna förutsatts skola bära själva på grund av den

föreslagna kompensationen i form av sänkt statlig inkomstskatt.

Till belysning av förslagets verkningar har utredningen framlagt ett antal

tabeller, varav här endast må återges två. Dessa belysa bidragens storlek

(i kr/skr) för kommuner med varierande utdebitering och skatteunderlag

vid gränsunderlag, motsvarande 1949 års medelskatteunderlag för landskommunerna,

eller 13,77 skr/inv. för Norrbottenskommunerna och 12,91 skr/

inv. för övriga kommuner.

Skattelindring enligt förslaget.''

Norrbotten 1949 (gränsunderlag 13 77 skr/inv.).

Utdebite-

ring

Skattelindring (i kr/skr) för kommuner med nedan angivet antal skr/inv.

(kr/skr)

före skat-

1-0

2-0

3-0

4-0

5-0

60

70

8-0

9-0

10-0

ll-o

12-0

13-0

telindring

10

_

11

0''80

0-78

0-71

0-64

0-56

0-4 9

0-42

0-35

0-27

0*20

0-13

0-06

12

1-60

1-66

1-42

1-27

1*13

0-98

0-84

0-69

0-55

0*40

0-26

0-11

13

230

2-36

2-22

2-07

1-93

1-78

1-64

1-39

l-io

0-80

0-61

0-22

14

3“20

3-16

3-02

2-87

2-73

2-58

2-44

2-08

1-64

1-21

0-77

0-34

15

4 —

3-96

3-82

3-67

3-53

3-38

324

2-77

2-19

1*61

1-03

0’45

16

4''80

4-76

4-62

4-47

4-33

4-18

4-04

3-46

2-74

2-01

1-29

0-56

17

5-60

5-56

5-42

5-27

513

4-98

4-84

4-16

3-29

2-41

1-64

0-67

18

6-40

6-36

6-22

607

5-93

5-78

5-64

4-85

3-83

2-82

1-80

0-78

19

7''20

= bidrag

7-16

7-02

6-87

6-73

6-58

6''44

5-54

4-38

3“22

2-06

0-89

20

8-—

vid 1''0

7-96

7-82

7-67

7-53

7-38

7-24

6-24

4-93

3-62

2-31

l-oi

21

8-80

8-76

8-62

8-47

8-33

8-18

8-04

6-93

5-48

4*02

2-67

1-11

22

9-60

956

9-42

9-27

9-13

&98

8-84

7-62

6-02

4-43

2-83

1-23

23

10-40

10-36

10-22

1007

9-93

9-78

9-64

8-81

6-67

4-83

3-09

1-34

24

11-20

11-16

1102

10-87

10-73

10-58

10-44

9-01

7-12

5-23

3-34

1-45

25

12-—

11-96

11-82

11-67

11-53

11-38

11-24

9-70

7-67

5-63

3-60

1-57

26

12-80

12-76

12-62

12*47

12-33

12-18

12-04

1039

8-21

6-04

386

1-68

27

13-60

13-56

13-42

1327

13-13

12-98

12-84

11-09

8-76

6‘44

4-11

1-79

28

14-40

14-36

14-22

1407

13-98

13-78

13-64

11-78

9-31

6-84

4-37

1-90

29

15-20

15-16

15-02

14-87

14-73

14-68

14-44

12-47

9-86

7-24

4-63

2-01

30

16 —

)

15-96

15''82

15-67

15''5 3

15-38

15-24

13-16

10-40

7''64

4-88

2-12

'' Tabellerna äro upprättade utan hänsyn till de förändringar i systemet, som samordningen

med ortsavdragsreformen fr. o. m. den 1 januari 1952 föranleder. Här har sålunda räknats med

utdebiteringsgränsen vid 10 kr/skr och fördubbling av bidragsprocenten vid 12 kr/skr. Om man

önskar vela bidragen efter samordningen, göres vid avläsningen en förskjutning uppåt med en

krona i första kolumnen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

Skattelindring enligt förslaget.1

Riket utom Norrbotten 1949 (gränsunderlag 12*91 skr/in v.).

Utdebite- ring

(kr/skr)

före skat- telindring

Skattelindring (i kr/skr) för kommuner med nedan angivet antal skr/inv.

l-o

2*0

3*0

4*0

50

6*0

7-0

8*0

9*0

10*0

11*0

12*0

13*0

10

_

1

11

0*80

0*77

0*69

0*61

0*54

0*46

0*38

0*30

0*23

0*16

0*07

_

12

1*60

1*54

1*38

1*23

1*07

0*92

0*76

0*61

0*45

0*30

0*14

_

13

2*40

2*34

2*18

2*03

1*87

1*72

1*52

1*21

0*90

0*59

0*28

_

14

3*20

3*14

2*98

2*83

2*67

2*52

2*28

1*82

1*35

0*89

0*42

_

15

4*—

3*94

3*78

3*63

3*47

3*32

3*04

2*42

1*80

1*18

0*56

_

16

4*80

4*74

4*58

4*43

4*27

4*12

3*80

3*03

2*25

1*48

0*70

_

17

5*60

5*54

5*38

5*23

5*07

4*92

4*56

3*63

2*70

1*78

0*85

—

18

6*40

6*34

6*18

6*03

5*87

5*72

5*32

4*24

3*16

2*07

0*99

_

19

7*20

= bidrag

7*14

6*98

6*83

6*67

6*52

6*09

4*85

3*61

l-

CO

CQ

1-13

20

8*—

• vid 1*0

skr/inv.

7*94

7*78

7*63

7*47

7*32

6*85

5*46

4*04

2*66

1*27

_

21

8*80

8*74

8*58

8*43

8*27

8*12

7*61

6*06

4*51

2*96

1*41

—

22

9*60

9*54

9*38

9*23

9*07

8*92

8‘37

6*66

4*96

3*25

1*55

_

23

10*40

10*34

10*18

10*03

9*87

9*72

9*13

7*27

5*41

3*55

1*70

_

24

11*20

11*14

10*98

10*83

10.67

10*52

9*89

7*87

5*86

3*85

1*83

_

25

12*—

11*94

11*78

11*63

11*47

11*32

10*65

8*48

6*31

4*14

1*97

—

26

12*80

12*74

12*58

12*43

12*27

12*12

11*41

9*09

6*76

4*44

2*11

—

27

13*60

13*54

13*38

13*23

13*07

12*92

12*17

9*69

7*21

4*73

2*26

—

28

14*40

14*34

14*18

14*03

13*87

13*72

12*93

10*30

7*66

5*03

2*40

—

29

15*20

15*14

14*98

14*83

14*67

14*52

13*69

10*90

8-11

5*33

2*54

—

30

16*—

15*94

15*78

15*63

15*47

15*32

14*45

11*51

8*57

5*62

2*68

—

I anslutning till dessa tabeller har utredningen anfört följande.

I tabellerna framträder den starka men relativt odifferentierade utjämningseffekt,

som uppnås vid de lägre skatteunderlagen (upp till en nivå liggande

40 procent under gränsunderlaget, eller ungefär till 9, respektive

8 skr/inv.), ett förhållande, som återspeglar det relativt tidiga inträdet av

inaximeringen i utdebiteringsskikten över 12 kr., där bidragsprocenten ju

är fördubblad.

För att ge en allmän föreställning om systemets verkningar må det här

räcka att som exempel nämna utjämningen vid 20 kronors och 30 kronors

utdebitering. För kommuner med skatteunderlag på 1 å 2 skr/inv. — som

för närvarande icke existerar — uppgå bidragen vid 20 kronors utdebitering

till 8 kr. och sjunka sedan helt obetydligt med stigande skatteunderlag upp

till 8 skr/inv., där bidraget utgör 7,24 kr. Av en total utdebitering på 20 kr.

kvarstår sålunda för kommuner med nämnda skatteunderlag ett nettoskattetryck

av 12 å 12,76 kr/skr. Vid 30 kronors utdebitering, vilket ju numera

är ett knappast förekommande fall, begränsas det kvarstående skattetrycket

vid motsvarande skatteunderlag till 14 å 14,76 kr/skr. Vid dylika

skatteunderlag mellan 1 och 8 skr/inv. lärer icke kunna göras några invändningar

om otillräcklig utjämningseffekt. Snarare kan diskuteras, huruvida

maximeringen ligger för högt. En sänkning av inaximeringen till 75 procent 1

1 Not se föregående sida.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 44. 55

skulle höja det kvarstående skattetrycket vid nyssnämnda skatteunderlag

till 15 å 15,66 kr/skr.

Däremot minskas som sig bör bidragen för kommuner, vilkas skatteunderlag

ligga över 9 skr/inv., relativt snabbt för varje skattekrona, varmed

skatteunderlaget stiger, för att helt försvinna vid gränsunderlaget. Minskningen

för varje skattekronas stegring av skatteunderlaget ntgör vid 20

kronors utdebitering l,3i kr. och vid 30 kronors utdebitering 2,76 kr. Motsvarande

skillnader bliva givetvis lägre i samma proportion som utdebiteringen

sjunker. I utdebiteringsskikten 10 å 12 kr/skr. bliva bidragsskillnaderna

för varje skattekrona mindre, eftersom enkel bidragsprocent gäller

för utdebiteringar under 12 kr. Vid 11 kronors utdebitering blir bidragsskillnaden

mellan intill varandra liggande skatteunderlag endast omkring

7 öre, vid 12 kronors utdebitering omkring 14 öre. Vid dessa utdebiteringar

differentieras bidragen ända ned till de lägsta skatteunderlagen, 1 å 2

skr/inv.

Utredningen har vidare gjort en jämförelse även med den enligt nuvarande

förordning gällande bidragsskalan. Härom har anförts.

Gällande bidragsskala är densamma vid alla skatteunderlag och varierar

endast med utdebiteringens höjd, i första hand med den totala utdebiteringens

höjd men därjämte även med höjden av den för tillgodoseende av

de s. k. privilegierade ändamålen erforderliga utdebiteringen (lägst 5,so kr.).

Bidragsskalan enligt förordningen överensstämmer relativt väl med de bidrag,

som vid 1949 års gränsunderlag skulle utgå vid ett skatteunderlag

av 9 skr/inv., åtminstone i de lägre utdebiteringsskikten. Understödet utgör

sålunda enligt förordningen 30 öre vid 11 kr. och 60 öre vid 12 kr., medan

bidragen enligt det föreslagna systemet uppgå till 35 och 69 öre för Norrbottenskommunerna

respektive 30 och 61 öre för övriga kommuner. För

utdebiteringar över 12 kr. ger det nya systemet vid 9 kronors skatteunderlag

något mer än gällande bidragsskala, beroende på den för högre liggande

utdebiteringsskikt tillämpade fördubblingen av bidragsprocenten. Bidragen

enligt förordningen uppgå sålunda vid 13 kr. — bidragen enligt det nya

systemet för kommuner i allmänhet angivas för jämförelsens skull inom parentes

— till l,oo (l,2i) kr., vid 14 kr. till l,to (1,82) med en stegring av 50 öre

för varje krona, varvid utdebiteringen överstiger 14 kr., eller vid 15 kr. 1,90

(2,42) kr., vid 16 kr. 2,40 (3,03) kr. etc. För Norrbottenskommunerna ge de

föreslagna nya grunderna även vid 10 skr/inv. något mera än den nuvarande

bidragsskalan, så snart utdebiteringen överstiger 12 kr.

Utredningen har beträffande den nu gjorda jämförelsen1 sammanfattningsvis

anfört, att det nya systemet vid en aktuell nivå å gränsunderlagen

skulle ge större bidrag än vad den nuvarande bidragsskalan ger åt samtliga

kommuner med skatteunderlag understigande 9 skr/inv. men lägre bidrag

åt kommuner med skatteunderlag på 10 skr/inv. eller däröver, dock att det

nya systemet för Norrbottenskommuner och därmed likställda skulle ge

större bidrag även vid 10 skr/inv. å utdebiteringar över 12 kr.

Utredningsmännen understryka, att det vid jämförelsen med gällande bidragsskala

icke bör förbises, att under sista åren schablonmässigt utgått

extra understöd så beräknade, att utdebiteringen nedbringats till 14-kronorsgränsen,

samt anföra vidare.

1 Jämför not å sid. 53. Utdebiteringsgränsen har även vid de följande jämförelserna och vid

beräkningarna av förslagets verkningar i praktiken självfallet antagits vara 10 kr/skr, eftersom

ortsavdragsreformen ännu ej trätt i tillämpning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Om detta extra understöd skulle vid jämförelsen räknas in i bidragsskalan,

bliva resultaten av en jämförelse för kommuner med skatteunderlag å

9 skr/inv. följande.

15-0

Bidrag enligt föreslaget system

Norrbottenskommunerna .... 2,77

Övriga kommuner.......... 2,42

Summa understöd enligt

nuvarande system 1,90

Kommunens totala

16-0 17-0

bruttoutdebitering

180 19-0

20-0

3,46

4,16

4,85

5,54

6,24

3,03

3,63

4,24

4,85

5,45

2,40

3,00

4,00

5,00

6,00

Vid utdebiteringar upp till 18 kr. skulle sålunda bidragen enligt det nya

systemet (vid ett skatteunderlag av 9 skr/inv.) överstiga de sammanlagda

understöden enligt nu gällande grunder. Så skulle även vara fallet upptill

20 kr. för Norrbottenskommunerna. Men vid högre utdebiteringar skulle

summan av ordinarie och extra understöd enligt nuvarande grunder ge

mera. De högre understöden i de högsta utdebiteringslägena äro ju dock

endast uttryck för verkan av den 100-procentiga täckning av kommunala utgiftsökningar,

som nu tillämpade grunder för tilldelning av extra understöd

över 14-kronorsgränsen medföra, och återspegla sålunda en av svagheterna

i gällande system.

Genom ett studium av det skattetryck, som skulle kvarstå efter skattelindring

för en kommun, vars skatteunderlag antages variera men som likväl

håller ett »normalt» kommunalt utgiftsbehov har utredningen ansett en

säker bedömning erhållas av det föreslagna systemets effektivitet ur utjämningssynpunkt,

såvitt avser motvägandet av de låga skatteunderlagens verkningar.

Utredningen har härom anfört.

Resultatet av denna undersökning redovisas i följande sammanställning,

där det normala utdebiteringsbehovet har antagits motsvara det för landskommunerna

(inkl. landstingsskatt) beräknade genomsnittliga utdebiteringsbehovet

enligt 1948 års beslut, eller 161,75 kr. per invånare. Denna siffra

har erhållits som produkten av ett genomsnittligt skatteunderlag å 15,78

skr/inv. vid 1948 års taxering och en beräknad genomsnittlig total kommunal

utdebitering av 10,25 kr/skr. för år 1949. Gränsunderlaget har förutsatts

utgöra 80 procent av medel skatteunderlaget vid 1948 års taxering, eller

12,62 skr/inv. (alltså det för Norrbottenskommunerna gällande gränsunderlaget;

utan eftersläpning).

Skatteunderlag

Brutto-

utdebitering

(kr/skr.)

Skattelindring

(kr/skr.)

Kvarstående

skattetryck

(ltr/skr.)

15,78...................

____ 10,25

—

10,25

15......................

____ 10,78

—

10,78

14......................

11,55

—

11,55

13......................

____ 12,44

—

12,44

12......................

0,24

13,23

11......................

0,95

13,75

10......................

____ 16,17

2,15

14,02

9....................

____ 17,97

3,99

13,98

8......................

____ 20,21

6.74

13,47

7......................

____ 23,10

9,77

13,33

6......................

____ 26,95

13,01

13,94

5......................

____ 32,34

17,48

14,86

4......................

40,42

24,01

16,41

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Skattelindringar inträder ju först, sedan skatteunderlaget nedgått till det

20 procent under medelskatteunderlaget liggande gränsunderlaget, 12,62

skr/inv. Detta betyder att bruttoutdebiteringen på grund av nedgången i

skatteunderlaget får stiga 25 procent över genomsnittsdebiteringen innan

skattelindringcn sätter in, eller till ett skattetryck av 12,81 kr/skr. Skattelindringen

ökas därefter relativt starkt — såsom framgår av tabellen —

med de sjunkande skatteunderlagen och balanserar rätt väl de stigande

bruttoutdebiteringarna, så att det kvarstående skattetrycket praktiskt taget

håller sig under 14 kr., ända tills skatten uppnått omkring 27 kr. Vid 32

kronors bruttoutdebitering avlastar skattelindringen så att det återstående

trycket ej överstiger 15 kr. och ännu vid det numera ej förekommande

fallet av 40 kronors bruttoutdebitering hålles nettoskattetrycket mellan 16

och 17 kr. Som ett sammanfattande omdöme torde mot bakgrunden av de

nyss anförda siffrorna kunna konstateras, att systemet rätt väl fyller syftet

att för kommuner med brist på skatteunderlag i rimlig mån borttaga verkningarna

av denna brist.

Utredningen har undersökt verkningarna i praktiken av det föreslagna

systemet, därvid särskild hänsyn tagits till frågan, huru bidragen i stort

sett skulle falla enligt det nya systemet jämfört med nu utgående bidrag

och i vilken utsträckning övergången till skatteunderlaget som huvudnorm

vid skattelindringens bestämmande skulle medföra, att bidrag utginge till

förut ej understödda kommuner eller att tidigare understödskommuner

skulle bortfalla.

Denna undersökning ger vid handen, att antalet kommuner, som teoretiskt

sett skulle bliva bidragsberättigade, avsevärt överstiger det nuvarande

antalet understödskommuner. Förstnämnda antal uppgår till icke mindre

än 282 kommuner, medan understödskommunernas antal år 1949 faktiskt

stannade vid 39. Utredningen påpekar, att det dock icke är möjligt att härav

med säkerhet draga någon slutsats i vad mån det nya systemet i praktiken

skulle öka understödskommunernas antal samt anför vidare.

Alla de 282 kommunerna ha ju en utdebitering, som ligger över den i gällande

förordning fastställda utdebiteringsgränsen. Ansökningarnas antal år

1949 utgjorde dock icke mer än 111 st. Att kommunerna likväl i så ringa

utsträckning ifrågakommit till understöd torde för en del av dem ha berott

på att 5:50-villkoret — som förutsättes avskaffat i nya systemet — avskurit

dem från understöd, men i flertalet fall lär det ha berott på att det beräknade

skattetrycket understigit det verkliga till följd av de avdrag, som måst

göras vid granskningen av ansökningarna. Avdragen enligt nya systemet

torde visserligen bliva mera begränsade än nu genom att vissa f. n. uteslutna

utgifter bliva bidragsberättigade. Granskningen bör ju i vissa fall även kunna

bliva mera summarisk efter övergång till grunder, som bättre garantera

rättvisan mellan kommunerna och begränsa deras spekulalionsmöjligheter.

Man kan likväl utgå ifrån att en mycket betydande andel av de enligt det nya

systemet teoretiskt bidragsberättigade kommunerna kommer att bortfalla

på grund av att det beräknade skattetrycket genom avdrag går ned under

10-kronorsstrecket. Några farhågor för att det nya systemet icke skulle bereda

understöd åt tillräckligt många kommuner i nuvarande läge behöva

icke hysas.

En realistisk belysning av vad bidragen enligt det nya systemet betyda,

jämförda med faktiskt utgående understöd, förutsätter, framhåller utred
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

ningen, att de nya grunderna prövas på basis av redan granskat utgifts- och

inkomstmaterial för understödskommunerna. I detta material äro avdragen

enligt nuvarande regler redan verkställda och det beräknade skattetrycket

sålunda framräknat. En justering av siffrorna för detta skattetryck måste

dock göras med hänsyn till de förutsatta ändringarna av avdragsreglerna.

Härefter kunna det nya systemets beräkningsgrunder utan vidare appliceras

på skattetryckets siffror. Utredningsmännen ha verkställt dylika beräkningar

på basis av det utgiftsmaterial, som legat till grund för 1949 års utdelning

av skatteutjämningsunderstöd till samtliga understödskommuner

och med beaktande av skatteunderlagen enligt 1949 års taxering. Rörande

utfallet av dessa beräkningar må nämnas följande.

Bidragsprocenten enligt det nya systemet har vid beräkningarna fastställts

efter ett gränsunderlag av 13,77 skr/inv. för Norrbotten och 12,91 skr/inv.

för riket i övrigt, vilka tal ansluta sig till medelskatteunderlaget för landskommunerna

vid 1949 års taxering (alltså utan eftersläpning). Utgiftsmaterialet

har därvid justerats med hänsyn dels till de föreslagna ändringarna

1 avdragsreglerna, dels ock till de förändringar i budgetläget, som betingats

av ökade eller minskade avräkningslikvider med staten och av förskjutningar

i över- eller underskotten. De med ledning härav beräknade skattelindringsbidragen

uppgå sammanlagt till 2 996 000 kr. och kunna i princip

sägas utgöra de belopp i ordinarie skattelindring, som enligt det nya systemet

skulle ha fastställts på eftersommaren 1949, att gälla för år 1950. Dessa

belopp äro närmast jämförliga med de på basis av samma huvudsakliga utgiftsmaterial

fastställda skatteutjämningsunderstöden för år 1949 enligt nu

gällande grunder. Summan av ifrågavarande ordinarie och extra understöd,

som likaledes fastställdes på sommaren och hösten 1949, uppgick till

2 152 000 kr. Det nya systemet skulle medföra en viss omfördelning av bidragen.

Av de medräknade kommunerna skulle 21 stycken få höjningar och

19 stycken sänkningar, de senare dock i regel med obetydliga belopp. Endast

i mycket ringa omfattning skulle extra skattelindring ha behövt ifrågakomma.

Remissyttranden. Utredningens förslag i fråga om bidragsprocentens och

utdebiteringsgränsens fastställande har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i remissutlåtandena.

Riksråkenskapsverket har dock velat framhålla en metod för skattelindringens

bestämmande, som något avviker från den av utredningen föreslagna

men anknyter till ett led i utredningens resonemang. Ämbetsverket anför

i huvudsak följande.

Utredningen berör möjligheterna att beräkna skattelindringen på hela

skattetrycket, men avvisar en sådan metod, därför att den i" vissa lägen

skulle ge 100-procentig täckning för utgiftsökningar. Denna olägenhet skulle

dock enkelt kunna undvikas genom att en maximeringsregel kopplades in

redan här, så beskaffad att skattelindringen skulle få motsvara högst en

viss andel av utdebiteringen över en given gräns.

Följande sammanställning belyser översiktligt den praktiska effekten i ett

antal aktuella lägen av den här diskuterade metoden (B) i jämförelse med

utredningens (A). Det antages, att gränsunderlaget är 12,9i skr/inv. — siffrorna

för metod A äro hämtade från utredningen — och att skattelind
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

59

Utdebite-

Skattelindring i kommuner med nedan angivet antal skr/inv.

ring före

skatte-

6

7

8

9

10

11

12

lindring

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

11

—: 54

—:46

—: 38

—: 30

-: 23

—: 15

_

__

07

_

13

1:87

-: 80

1:72

-: 80

1:52

—: 80

1:21

—: 80

—: 90

-: 80

—:59

—: 80

—

28

-: 80

15

3: 47

2: 40

3: 32

2: 40

3: 04

2:40

2: 42

2: 40

1: 80

2: 40

1:18

2: 22

—

56

1: 06

17

5: 07

4: —

4: 92

4:-

4: 56

4: —

3: 63

4: —

2:70

3: 83

1:78

2:51

—

85

1:20

19

6: 67

5: 60

6:52

5: 60

6:09

5:60

4:85

5: 60

3:61

4:28

2:37

2:81

1

13

1:34

1 21

8: 27

7: 20

8: 12

7:20

7: 61

7: 20

6:06

6: 36

4: 51

4: 73

2: 96

3:11

1

41

1: 48

i 23

9: 87

8: 80

9: 72

8: SO

9: 13

8: 75

7:27

6: 97

5:41

5:18

3:55

3: 40

1

70

1:62

25

11: 47

10: 40

11: 32

10: 40

10: 65

9:51

8: 48

7:57

6:31

5:64

4: 14

3: 70

1

97

1:76

ringen enligt metod B är maximerad till 80 % av utdebiteringen över 12

kr/skr.

Att utan vidare överblick över verkningarna fälla något bestämt omdöme

om den ena eller den andra metodens överlägsenhet låter sig knappast göra.

Det är emellertid av intresse att konstatera, att metod B i åtskilliga lägen

kan ge större effekt än metod A, även om — som i sammanställningen —

den förras utdebiteringsgräns är högre. Utredningen har ju själv uttalat,

att en höjning av gränsen utöver 10 kr/skr i och för sig vore befogad

ehuru den med hänsyn till verkningarna icke kunnat förordas. Av sammanställningen

framgår likaledes, att skattelindringen enligt metod B i viss

utsträckning är mindre känslig för förändringar i skatteunderlaget; enligt

metod A sjunker den exempelvis vid en utdebitering av 17 kr/skr från

5:07 vid ett skatteunderlag av 6 skr/inv. till —: 85 vid det dubbla skatteunderlaget

medan den enligt metod B endast sjunker från 4:— till 1: 20.

Från riksräkenskapsverkets principiella utgångspunkt bör denna mindre

känslighet betraktas som en fördel hos metoden. Det bör tilläggas, att också

denna metod givetvis kan modifieras, främst genom justeringar av utdebiteringsgränsen

och/eller av relationen mellan gränsunderlag och medelskatteunderlag.

Skattelindringsutredningens förslag om bidragsprocentens maximering så,

att denna icke i något utdebiteringsskikt finge överstiga 80 procent, har

varit föremål för delade meningar bland remissinstanserna.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län finna en maximering

vid 80 procent väl avvägd, under det att länsstyrelsen i Västerbottens län

synes anse denna gränsdragning för snäv. Sistnämnda länsstyrelse uttalar,

att de kommuner, som drabbas av denna bestämmelse, regelmässigt torde

höra till den kategori, som oavsett möjligheten av skattelindring tvingas till

största sparsamhet med skattemedel.

Å andra sidan ha flera myndigheter ansett den föreslagna maximigränsen

ligga alltför högt, nämligen socialstyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna

i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län. Sveriges industriförbund har

givit uttryck åt samma uppfattning.

Socialstyrelsen erinrar, alt kommunalskatteberedningen förordat en maximering

vid 60 procent samt att utredningsmännen själva ifrågasatt en

sänkning av gränssiffran till 75 procent. Ämbetsverket, som finner denna

tveksamhet berättigad, anser försiktigheten bjuda, att man stannar vid en

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

maximering av 75 procent. Även statskontoret och länsstyrelsen i Blekinge

län förorda denna begränsning av bidragsprocenten.

En ytterligare sänkning förordas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

i än, som finner en begränsning till högst 70 procent vara bättre ägnad att

stödja sparviljan inom kommunerna, samt av Sveriges industriförbund,

vilket anser 60 procent vara den högsta gräns, som kan komma i fråga.

Skulle ytterligare skattelindring erfordras i någon kommun, syntes detta

kunna ges i form av extra bidrag.

Beträffande utdebiteringsgränsens fastställande till 11 kr. har erinran

endast gjorts av Sveriges lantbruksförbund, som ansett att gränsen borde

sättas till 10 kr., enär bidraget till följd av eftersläpningen om förhandsbestämningen

eljest kunde befaras bli för lågt i allmänhet.

Departementschefen. Skattelindringsutredningens förslag rörande bestämmandet

av bidragsprocenten och utdebiteringsgränsen samt deras utnyttjande

vid bidragens fastställande har, såsom framgår av det föregående, vid

remissbehandlingen satts i fråga endast av riksräkenskapsverket. Utan att

vilja avstyrka utredningens förslag har ämbetsverket för övervägande framkastat

tanken på ett system, där bidraget i princip skulle utgå på hela utdebiteringen

med tillämpning av den enkla bidragsprocent, som enligt förslaget

skulle gälla för utdebiteringen mellan It och 13 kronor. I stället för

den spärr, som utredningen avsett med anordningen att räkna bidragsprocenten

endast å den del av utdebiteringen, som ligger över 11 kronor, skulle

enligt riksräkenslcapsverkets uppslag gälla en kompletteringsregel, enligt

vilken bidraget icke skulle få överstiga 80 procent av den del av utdebiteringen,

som låge över förslagsvis 12 kronor. Som en alternativ lösning till det

problem, som utredningen sökt lösa genom samspelet mellan de dubbla

spärrarna, skatteunderlagsbristen och utdebiteringsgränsen, synes mig riksräkenskapsverkets

uppslag ha principiellt intresse. I anslutning till den av

verket uppgjorda tabellen över verkningarna har såsom metodens fördelar

framhållits, att den i åtskilliga lägen ger större effekt än utredningens förslag

och är mindre känslig för förändringar i skatteunderlaget. Ett studium

av tabellen ger emellertid vid handen, att de fall, i vilka den större effekten

erhålles, avse sådana kommuner, där skatteunderlaget ligger i närheten

av gränsunderlaget och där följaktligen behovet av bidrag som regel

kan antagas vara lägst. Härtill kommer att en starkare ökning av bidragen

till sådana kommuner samtidigt med att bidragen helt försvinna för kommuner

med endast obetydligt högre skatteunderlag, dock överstigande

gränsunderlaget, vore ägnad att i de berörda kommunernas ögon ge systemet

en prägel av godtycke och orättvisa. En successiv minskning av bidragen

i takt med skatteunderlagets ökning upp till gränsunderlaget synes

mig vara att föredraga. Tabellen visar vidare, att den fördel, som ansetts

ligga i metodens mindre känslighet för förändringar i skatteunderlaget,

också regelmässigt innebär, att kommuner med de svagaste skatteunderlagen

skulle få lägre bidrag än enligt utredningens förslag. Såsom jag tidi
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj tis proposition nr 44.

gare framhållit, anser jag bristen på skatteunderlag vara en relativt objektiv

och den i detta sammanhang lämpligaste mätaren av bidragsbehovet.

Den av riksräkenskapsverket ifrågasatta kompletteringsregeln skulle i väsentlig

utsträckning sätta denna mätare ur spelet och därjämte vid sådana

skatteunderlag, där dess verkan endast berörde de lägsta utdebiteringsskikten,

medföra, att bidragsprocenten sjönke med stigande utdebitering, vilket

synes vara ett resultat motsatt det eljest eftersträvade. På grund av dessa

omständigheter har jag icke kunnat finna de ifrågasatta förändringarna innebära

några förbättringar i det föreslagna systemet. För egen del kan jag

tillstyrka utredningens förslag i nu förevarande avseenden.

I anledning av lantbruksförbundets yrkande att, om eftersläpningen skall

vidhållas, utdebiteringsgränsen skulle sättas till 10 i stället för 11 kronor

vill jag understryka, att den höjning med 1 krona, som föreslagits i anslutning

till förutsättningarna för ortsavdragsreformen, i lika mån skulle ha

varit erforderlig vid ett bibehållande i princip av nuvarande skatteutjämningssystem.

Det bör beaktas, att den föreslagna gränsdragningen, om man

bortser från nämnda höjning, reellt sett innebär en sänkning i förhållande

till nuvarande 10-kronorsgräns på grund av dels 5: 50-villkorets borttagande,

dels mera generösa avdragsregler. Om man icke åsyftar att väsentligt

vidga bidragsgivningen föreligga fördenskull enligt min mening icke några

skäl att sänka den föreslagna gränsen. Det kan rimligen icke ifrågakomma

att genom en sådan åtgärd söka kompensera den i eftersläpningens natur

liggande egenskapen att i vissa lägen giva lägre bidrag, lika litet som att

gränsen skulle höjas i anledning av de högre bidragen i motsatta lägen.

Beträffande bidragsprocentens maximering kunna meningarna självfallet

vara delade. En sänkning av den föreslagna maximeringen vid 80 procent

har förordats från flera håll. Statskontoret, socialstyrelsen och en länsstyrelse

ha stannat vid 75 procent, en annan länsstyrelse vid 70 och Sveriges

industriförbund vid 60 procent. En lägre maximiprocent har ansetts vara

bättre ägnad att stödja den kommunala sparviljan, varjämte framhållits, att

Kungl. Maj :t dock vid behov kunde utfylla bidraget med extra understöd.

Kravet att det kommunala sparsamhetsintresset icke äventyras genom en

olämplig utformning av skattelindringssystemet tillmäter jag stor vikt. Det

är å andra sidan önskvärt att de ordinarie bidragen bereda tillräckligt stöd

åt ogynnsamt ställda kommuner, så att extra bidrag i regel icke behöva anlitas

annat än i speciella fall. Enligt min mening bör nämligen utrymmet

för utdelning av extra bidrag efter schablonmässiga grunder begränsas. Redan

på grund härav kan man tveka om lämpligheten av en lägre maximeringsgräns.

Givetvis framstår maximeringen till 80 procent såsom hög vid

jämförelse med den högsta procentsatsen i nuvarande förordning, 50 procent.

Det synes mig dock rimligt att hedöma förslaget mot bakgrunden av

att det hittillsvarande systemet förenats med extra understöd efter schablonmässiga

grunder, som inneburit bidrag på intill 100 procent av utgifterna

över viss utdebitering. Till skillnad från det gamla systemet erbjuder det

föreslagna dessutom två garantier av betydelse i detta sammanhang, mim
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

ligen bestämmandet av bidragen i förväg och fastställandet av bidragsprocenten

efter en mera objektiv måttstock än utdebiteringens höjd. Det bör

beaktas, att det område, inom vilket maximeringen verkar, endast omfattar

kommuner med de svagaste skatteunderlagen. En maximering vid 80 procent

verkar ju först, där den enkla bidragsprocenten överstigit 40 procent,

d. \. s. däi skatteunderlaget är mindre än 60 procent av gränsunderlaget.

Eftersom gränsunderlaget i sin tur utgör 75 eller i vissa fall 80 procent°av

medelskatteunderlaget för landskommunerna, understiga de berörda kommunernas

skatteunderlag 45 resp. 48 procent av nämnda medelskatteunderlag.

Om man sålunda utgår ifrån att man inom systemet efter objektiva

gi under avgränsat de mest behövande kommunerna och ställer frågan, huru

mycket den för dem eljest gällande bidragsprocenten bör sänkas för att tillvarataga

det kommunala sparsamhetsintresset, framstår klart frågans relativt

ringa statsfinansiella räckvidd lika väl som de för den enskilda kommunen

kännbara konsekvenserna av en sänkt maximering. Med beaktande av

de olika på spörsmålet inverkande omständigheterna har jag icke funnit

tillräcklig anledning att för dessa svagt ställda kommuner förorda en starkare

begränsning av bidragsprocenten än till de föreslagna 80 procenten.

5. Fastställande av skattelindringen i förväg.

Förslaget att bidragen skola fastställas på förhand har av utredningsmännen

motiverats enligt följande.

Det är av värde för kommunerna att på hösten vid fastställande av inkomst-

och utgiftsstaten för påföljande år veta, vilka resurser de ha att röra

sig med. Om de skola på ett tillfredsställande sätt kunna planera sina utgifter

och skatter, bör skattelindringsbidraget icke utgöra en osäker faktor.

Detta krav framfördes med styrka av svenska landskommunernas förbund

i yttrande över kommunalskatteberedningens förslag. Efter käll,skattereformens

genomförande har önskemålet ökat i betydelse. Svårigheterna att i förstatens

upprättande fastställa ett preliminärt belopp, vilket någotsånär

kommer att överensstämma med det sedermera utdelade understödet,

ha visat sig betydande. Om granskningen av ansökningarna skall fylla sitt

syfte, nodgas man eljest, därest bidragen skola fastställas som nu i efterhand,

avskaffa den hittills tillämpade automatiska regleringen av uppkommet

underskott å det preliminärt beräknade skatteutjämningsbeloppet. På

små håll synes siffran å den beräknade skatteutjämningen i staten ha fått

karaktären av en regleringspost, som endast motsvarar skillnaden mellan utdebiteringsbehovet

och den utdebitering kommunen önskar hålla. Att för

ett senare år i princip medgiva täckning med skatteutjämningsmedel för underskott

på en dylik godtyckligt fastställd inkomstpost, skulle relativt snart

skapa ett alldeles ohållbart system, där vederbörande kommuner på längre

sikt själva skulle bestämma sina understöd. Den lämpligaste utvägen att

hindra en dylik utveckling synes vara att övergå till en förhandsbestämning

av bidragen. °

Vid fastställande av bidragen på förhand bör, enligt vad utredningsmännen

framhållit, till grund läggas ett så sent skatteunderlag som möjligt. Då

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

resultatet av det löpande årets taxeringar blir känt under sommarmånaderna,

böra de därvid framkomna skatteunderlagssiffrorna kunna utnyttjas vid

bestämmande av bidragsprocenten. Som underlag i avseende å utgifterna

torde samtidigt få utnyttjas de i utgiftsstaterna för samma år upptagna utgiftsposterna,

trots att dessa i verkligheten icke korrespondera mot nämnda

skatteunderlag. Sagda utgifter ha ju vid kommunens beslut om fastställande

av inkomst- och utgiftsstaten satts i relation till utfallet av föregående års

taxering. Det löpande årets utgifter böra dock endast tjäna till ledning, och

eljest tillgängliga uppgifter om det följande årets behov böra utnyttjas.

Säkra uppgifter torde vid skattelindringens bestämmande föreligga beträffande

två betydelsefulla faktorer i det följande årets stat, nämligen dels det

över- eller underskott, som skall ingå i staten, dels ock storleken av den avräkningslikvid,

som kommunen under nästkommande år skall betala till

eller uppbära av staten vid reglering av tidigare uppburet förskott å inkomstskatt.

Beträffande den principiella och praktiska innebörden av omläggningen ha

utredningsmännen vidare anfört följande.

Det tidigare ofta betonade önskemålet, att skatteutjämningen skulle komma

de enskilda skattedragarna under vederbörligt år tillgodo — vilket vanligen

skedde genom avkortning — har efter källskattesystemets införande

måst uppgivas. Gränserna mellan olika år voro redan tidigare i viss mån utsuddade

genom regleringen av budgetens överskott och underskott från ett

år till ett annat men ha numera ytterligare uppluckrats genom avräkningen

med statsverket beträffande den allmänna kommunalskatten. Några större

invändningar torde vid sådant förhållande icke kunna göras mot att det delvis

efter löpande årets utgiftsstat bestämda utgiftsbehovet sättes i relation

till nästa års skatteunderlag och att den sålunda beräknade bruttoutdebiteringssiffran

lägges till grund för skattelindringsbeloppets bestämmande. I

långa loppet påverkar detta ju icke storleken av den skattelindring, som

sammanlagt utgår till en viss kommun, även om fördelningen på olika år

kan förändras. Särskilt vid nedåtgående konjunkturer, då behovet av skattelindring

skärpes, synes angeläget att så sena skatteunderlagssiffror som

möjligt få bestämma bidragen. Intresset att de behövande kommunerna

snabbt erhålla erforderliga bidragsökningar bör enligt utredningsmännens

uppfattning tillmätas större vikt än invändningen, att den beräknade bruttoutdebiteringssiffran

kan sägas vara i viss mån fiktiv. Det vid nuvarande

system preliminärt beräknade understödsbeloppet är uppenbarligen i än

högre grad en fiktiv siffra.

Departementschefen. Förslaget att skattelindringsbidragen skola bestämmas

på förhand, så att definitiva belopp kunna upptagas i kommunernas inkomst-

och utgiftsstater, är ett tidigare från kommunalt håll framfört önskemål,

vars vikt ytterligare understrukits av utvecklingen efter källskattesystemets

införande. Inga erinringar ha gjorts häremot vid remissen. För egen

del finner jag omläggningen välbetänkt och kan godtaga den föreslagna utformningen.

Jag vill här endast erinra om att övergången till det nya systemet, som

avsetts skola gälla fr. o. m. år 1952, kommer alt medföra en belastning av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

riksstaten för nästa budgetår med ett års utgifter enligt det hittillsvarande

systemet och med ett halvt års utgifter enligt det nya systemet. I statsverkspropositionen

beräknades för ändamålet ett belopp av 5 milj. kronor.

En preliminär genomgång av nu föreliggande material ger vid handen, att

anslaget för nästa budgetår bör bestämmas till 6 milj. kronor.

Med hänsyn till förhandsprövningen böra kommunernas ansökningar om

bidrag framdeles göras i början av det år, varunder prövningen är avsedd

att ske, och Kungl. Maj :ts beslut föreligga senast i september. En framflyttning

av ansökningstiden beträffande de bidrag, som skola ingå i 1952

års stater, är givetvis erforderlig, förslagsvis till den 15 juni 1951.

6. Särskilda frågor beträffande villkoren för skattelindring in. m.

Treårsmedeltalet beträffande det totala skattetrycket m. m. Gällande skatteutjämningsförordning

[2 § 1 mom. a)] uppställer, såsom tidigare nämnts,

för beviljande av understöd såsom ett absolut krav, att den totala skattebördan

inom ett kommunområde skall ha överskridit 10 kronor per skattekrona

såväl under löpande året som i medeltal för det löpande året och de

två närmast föregående åren.

Utredningen har i likhet med kommunalskatteberedningen ansett detta

villkor icke lämpligen böra bibehållas i ett skattelindringssystem av här

angiven art. Av praktiska skäl har utredningen dock förordat att bland förutsättningarna

för skattelindring upptages ett villkor att den för det löpande

året gällande totala utdebiteringen överstiger viss gräns, trots att

skattelindringsbidraget skall bestämmas efter det skattetryck, som skäligen

kan beräknas för nästfoljande kalenderår.

En föreskrift av sådant innehåll medförde fördelen att kommunerna, då

de i början av det löpande året skola ingiva ansökningar om skattelindring,

själva kunna konstatera om förenäjjinda förutsättning föreligger. Detta

skulle de icke ha kunnat göra, därest förutsättningen knutits till det följande

årets beräknade skattetryck. I realiteten kommer sålunda enligt utredningsmännens

förslag beaktande att skänkas åt den totala utdebiteringen

under två år.

Det s. k. 5: 50-villkoret. Gällande skatteutjämningsförordning förutsätter

för ordinarie understöd bl. a. att kommunområdets utgifter för de s. k. privilegierade

ändamålen, d. v. s. kyrko- och folkskoleväsen samt fattigvårdsoch

barnavårdsväsen, under löpande året överskridit 5 kr. 50 öre per skattekrona

[2 § 1 mom. b)]. Utredningsmännen ha föreslagit detta villkor avskaffat

liksom kommunalskatteberedningen och hänvisat till de av beredningen

anförda skälen.

Detta villkor borde avskaffas, då det icke medfört odelat fördelaktiga verkningar

och vore föråldrat. Kommunerna hade att ombesörja uppgifter utanför

denna spärr, vilka varit dem ålagda genom författningsbestämmelser

eller eljest icke kunnat åsidosättas. Det vore otillfredsställande, att utgifter

för dessa ändamål skulle få en ogynnsammare behandling i utjämnings
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

hänseende än kostnaderna för de fyra angivna ändamålen. Detta, förhållande

hade i vissa fall föranlett kommuner att söka i största möjliga utsträckning

bokföra sina utgifter såsom avseende dessa ändamål. De faktiska

begränsningarna genom detta villkor hade vidare icke varit särskilt omfattande

beträffande landskommunerna, och i de fall, spärren haft någon

större betydelse för dessa, hade den ofta drabbat särskilt fattiga och av

arbetslöshet tyngda kommuner.

Kravet på normal fastighetstaxering. För att skatteutjämningsunderstöd

skall utgå enligt den nuvarande bidragsskalan erfordras, att fastigheterna

inom kommunområdet icke taxerats förhållandevis lägre än vad i allmänhet

är fallet. Därest områdets höga skattetryck kan anses ha väsentligen förorsakats

av sådan lägre taxering kan understödet nedsättas eller helt indragas

[4 § 1 mom. b)].

Utredningsmännen ha erinrat om den allmänna effektivisering av taxeringsväsendet,

som ägt rum även efter det att kommunalskatteberedningen

framlagt sitt förslag om avskaffande av detta villkor, och föreslå borttagandet

av bestämmelsen.

Kommunalskatteberedningen hade funnit detta villkor icke erforderligt.

Taxeringskon trollen på grund av de förbättrade förhållandena på fastighetstaxeringens

område numera finge anses så pass effektiv, att en kommun

icke genom sina ombud vid taxeringen kunde utöva någon obehörig

inverkan på taxeringsvärdenas allmänna niva. Stadgandet, som

aldrig brukats, förutsatte för sin tillämpning, att vederbörande myndigheter''

hade vetskap om att fastighetstaxeringarna i en kommun blivit genomgående

oriktiga. Detta borde emellertid enligt beredningens mening som

regei föranleda, att rättelse i tid vidtoges beträffande taxeringen. Bestämmelsen

täcktes för övrigt av prövningsmyndighetens allmänna befogenhet

att, då särskilda skäl föreligga, avslå ansökan om understöd eller nedsatta

understöd till lägre belopp.

Beräkning av skattetrycket. Beträffande annuiteter å lån må endast

sådana avseende de privilegierade ändamålen samt sundhetsväsen enligt

gällande bestämmelser [3 § b] medräknas vid bestämmandet av skatteutjämningsunderstödet.

Övriga annuiteter skola avdragas.

Utredningsmännen ha i likhet med kommunalskatteberedningen förordat,

att denna bestämmelse skulle avskaffas i samband med att 5: 50-villkoret

slopas. Utredningen anser, att den nuvarande avgränsningen, som medför

att annuiteter för exempelvis pensionärshem, kommunalhus och brandstationer

skola avdragas, icke är rationell. Avgörandet i vad män annuiteter

skola räknas såsom bidragsberättigade utgifter borde enligt utredningsmännens

mening grundas på en allmän bedömning av i vad mån utgiften kunde

anses till sin storlek svara mot »normal kommunal hushållning» och till

sin karaktär avse anstalter, som »varit av trängande behov påkallade». Denna

fråga behandlas närmare i det följande.

Anslag för avsättning till fonder in. in. har hittills prövats

med stöd av 4 § 1 mom. b) gällande förordning, enligt vilken avslag på

ansökan eller nedsättning av eljest utgående understöd ifrågakommer om

det höga skattetrycket väsentligen förorsakats därav, att under löpande

5 Ilihawj till riksdagens protokoll 19.~>i. t samt. N.r 44.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

år eller de närmast föregående två åren vidtagits med avsevärda utgifter

förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov påkallade, eller

med utdebiterade medel täckts utgifter, vilka enligt normal hushållning i

stället bort bestridas med lånemedel eller eljest annorledes än med utdebiterade

medel.

Beträffande hittillsvarande praxis får jag hänvisa till den förut lämnade

redogörelsen.

Kommunalskatteberedningen behöll nyssnämnda stadgande, men föreslog

tillika beträffande beräkningen av bidraget, att andra utgifter än sådana

som avsåge allmännyttiga ändamål, vilka det ålåge vederbörande kommun

att främja eller vilka icke utan allvarliga olägenheter kunde tillgodoses på

annat sätt än genom den kommunala verksamheten, skulle avdragas. Beredningen

framhöll vidare.

Det skattetryck, som skulle lättas genom utjämningsbidrag, finge icke

vara resultatet av utgifter, som tjänade andra syften än upprätthållandet

av en sund kommunal verksamhet av normal omfattning. Den del av utdebiteringen,

som berodde på utgifter för andra ändamål, borde frånskiljas

vid skatteutjämningen. Gränsdragningen mellan sådana kommunala utgifter,

vilka tillgodosåge egentliga samhällsuppgifter, och sådana, som normalt

borde bestridas av de särskilda kommunmedlemmarna på privat väg,

vore emeliertid förenad med stora svårigheter. På grund av de förskjutningar

av denna gräns, som ständigt fortginge, syntes det beredningen vara

nödvändigt att beträffande skatteutjämningen överlämna gränsdragningen

åt praxis i stället för att söka fastlåsa den genom utförliga regler. I fråga

om avsättningar till kommunala fonder uttalade beredningen, att sådana

borde kunna godkännas såsom utgifter för av skatteutjämningen omfattade

ändamål, därest avsättningarna vore motiverade med hänsyn till kommunens

ekonomiska läge och framtida behov. Detta gällde dock endast

avsättningar till allmän fond och fonder för tillgodoseende av egentliga

kommunala behov. Utgifter för kommunernas privatekonomiska verksamhet

samt utgifter, som utan att vara av socialvårdskaraktär direkt medverkade

till att minska kommunmedlemmarnas privata utgifter eller till afl

över huvud taget förbättra deras förmögenhetsställning, måste däremot

ställas utanför utjämningen.

I remissyttrandena över kommunalskatteberedningens förslag godtogos i

allmänhet de av beredningen angivna riktlinjerna i fråga om gränsdragningen

mellan de utgifter, som skulle få medräknas i kommunernas utdebiteringsbehov

vid skattelindrings bestämmande, och andra utgifter. Dock riktade

svenska landskommunernas förbund erinringar mot beredningens uttalande

såvitt angår avsättningar till kommunala fonder. Förbundet anförde

därom i huvudsak följande.

Beredningens uttalande om godtagande av vissa avsättningar till kommunala

fonder såsom bidragsberättigade synes i viss mån stå i strid mot

den föreslagna bestämmelsen, att uttaxering för utgifter, vilka enligt normal

kommunal hushållning bort bestridas med lånemedel, icke skola inräknas

i det skattetryck, som är avgörande för statsbidragets storlek. Om

fondbildningsutgifterna över huvud taget skola inrymmas i skatteutjämningen,

är det givetvis ofrånkomligt att i fall från fall pröva, huruvida visst

års avsättning är rimlig. Den i landskommunerna vanligast förekommande

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

fondbildningen är hänförlig till byggnads- och anläggningsfonder enligt 2 §

e) fondbildningslagen. Eftersom annuiteter å lån, som upptagits för fastighetsanskaffning

o." dyl., skola inrymmas i skatteutjämningen, kunde man

mycket väl tänka sig, att en avsättning till en anläggningsfond skulle kunna

godtagas i sådana fall, då den årliga avsättningen ungefärligen motsvarar

en normal annuitet. I praktiken bliva dock fondavsättningar av detta slag

i regel betydligt större.

Vad allmän fond beträffar måste det enligt förbundets mening i någon

mån framstå som egendomligt, att en hårt skattetyngd kommun, som är i

behov av speciellt statsbidrag för direkt skattelindring under visst år, samtidigt

skall avsätta medel och erhålla statsbidrag därtill för en framtida

sänkning av utdebiteringen. I och för sig kan det givetvis vara önskvärt att

en hårt skattetyngd kommun planerar sin ekonomi på längre sikt, men till

dess verkningarna av beredningens samtliga förslag kan klart överblickas,

bör det likväl vara riktigt att hålla på, att hårt skattetvngda kommuner^

huvudsak skall planera för ett år åt gången och vid iråkade speciella svårigheter

liksom hittills lita till statens stöd. Det bör därför klart utsägas,

att avsättning till allmän fond icke skall inräknas i det skattetryck, varå

skatteutjämningsbidrag^ skall beräknas.

Annorlunda ställer det sig beträffande kassaförlagsfond, varav en hårt

skattetyngd kommun för sin likviditet kan vara i särskilt stort behov. En

rimlig avsättning till kassaförlagsfond bör därför icke inverka menligt på

skatteutjämningsbidraget. Även avsättning till pensionsfond bör i förekommande

fall kunna godtagas, eftersom det här rör sig om en driftutgift av i

regel mindre omfattning.

Förbundet har ansett erforderligt, att de fondbildningsutgifter, som skola

omfattas av skatteutjämningsbidraget, närmare preciseras. Med hänsyn till

svårigheterna att vid en skönsmässig bedömning skipa rättvisa kommunerna

emellan beträffande bidrag å utgifter för anskaffning av fastigheter och

anläggningar har förbundet vidare ansett det kunna övervägas, att från

rätten till skatteutjämningsbidrag utesluta sådana utgifter.

Utredningsmännen ha, i likhet med kommunalskatteberedningen, ansett,

att gränsdragningen i avseende å de kommunala utgifter, som skola inräknas

i av skatteutjämningen omfattade ändamål, borde överlämnas åt praxis

att avgöra. Detta syntes vara den smidigaste utvägen, när det gällde att

få skattelindringen att följa med den allmänna utvecklingen i den kommunala

verksamheten. I stort sett har utredningen även kunnat instämma

i de av kommunalskatteberedningen gjorda allmänna uttalandena om

de utgifter, som skola medräknas. Det syntes dock utredningsmännen

varken erforderligt eller helt lämpligt att införa eu sådan författningsföreskrift

som den av beredningen föreslagna, enligt vilken andra utgifter

än sådana, som avse allmännyttiga ändamål, vilka det åligger kommunen

att främja eller vilka icke utan allvarliga olägenheter kunna tillgodoses på

annat sätt än genom kommunen, skola avdragas.

Beträffande beräkning av skattelindring å anslag för olika fondavsättningar

ha utredningsmännen funnit de av svenska landskommunernas förbund

framförda erinringarna mot beredningens uttalanden värda beaktande.

I detta hänseende ha utredningsmännen framhållit, att nuvarande praxis

rätt väl motsvarade förbundets önskemål, och ha för sin del icke föreslagit

någon ändring hä rutin nan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

En jämkning av gällande författningsföreskrifter så, att de bättre motsvara

den i det föregående angivna praxis beträffande beräkningen av bidragen,

har dock ansetts påkallad. Föreskriften i 4 g 1 inom. b) skatteutjämningsförordningen

om Kungl. Maj:ts rätt att avslå ansökan om understöd

eller nedsätta understödsbeloppet hade i regel tillämpats på det sätt,

att avslag förekommit endast i mycket grova fall, exempelvis där bedrägliga

eller helt missvisande uppgifter lämnats från kommunens sida. Den

normala korrektionen hade varit begränsad till verkställande av vederbörliga

avdrag å anslag i det löpande årets stat eller avdrag för transaktioner,

som framkommit vid granskningen av kommunens räkenskaper, och hade

inneburit att eljest förefintligt överskott disponerats. Med hänsyn härtill föreslå

utredningsmännen, att ifrågavarande föreskrifter inflyta bland bestämmelserna

om vad vid beräkning av det sammanlagda skattetrycket skall iakttagas

[3 g 2 mom. b) och c) av bilagda författningsutkast], samt anföra

vidare.

Föreskrifterna torde kunna givas i huvudsak följande innehåll. Om bland

utgifterna ingå kostnader för icke trängande anstalter eller andra kostnader,

som varit avsevärt högre än nödvändigt, skall endast den utdebitering medräknas,

som varit erforderlig, om dylika utgifter icke medräknats vid utdebiteringens

bestämmande. Om vidare med utdebiterade medel täckts utgifter,

som enligt normal hushållning bort bestridas med lånemedel, eller

dylika utgifter amorterats på avsevärt kortare tid än eljest är brukligt, skall

allenast medräknas den utdebitering för ifrågavarande ändamål, som finnes

skälig. Eftersom här är fråga om beräkning av det skattetryck, som

med ledning av löpande årets utgiftsstat och eljest tillgängliga uppgifter

kan beräknas komma att föreligga under det följande kalenderåret, torde

någon särskild föreskrift icke erfordras om de år, varunder ifrågavarande

avvikelser från normal hushållning in. in. skola ha ägt rum. Avgränsningen

i tidshänseende torde följa automatiskt av det material, som bearbetas,

nämligen löpande årets stat och räkenskaperna för närmast föregående år.

Rätten för Kungl. Maj:t att i exceptionella fall avslå ansökan bör visserliligen

icke avskaffas men liänföres lämpligen till ett särskilt moment (inom. 3).

Hänsyn till graderade statsbidrag. Utredningen har till behandling även

upptagit frågan, huru vid beräkning av skattelindringen bör förfaras med

anslag till ändamål, till vilka utgå statsbidrag med skatteutjämningssyfte,

och ha härom anfört följande.

Statens bidrag till kostnaderna för vissa kommunala uppgifter ha ju under

senare år i stigande omfattning avvägts med hänsyn till kommunernas

bärkraft, i främsta rummet skatteunderlag per invånare, så att de svagt

ställda kommunerna svara för eu förhållandevis mindre del av kostnaderna

än bättre ställda kommuner. Eu dylik utjämnande effekt ha exempelvis

statsbidragen till skolhusbyggnader, skolmåltider och pensionärshem. Även

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen utgå efter liknande

gradering. Vidare förekomma statsbidrag med utjämningseffekt så

konstruerade, att den på kommunen fallande kostnaden för vissa ändamål

icke skall överstiga visst belopp per skattekrona. Statsbidrag efter sistnämnda

modell, som ju innefattar en fullständig utjämning av kostnaderna

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

med hänsyn till skatteunderlagets variationer, lära därjämte vara under

övervägande på flera skilda områden.

Utredningen har ansett det med fog kunna ifrågasättas, om en svagt ställd

kommun, vars kostnader för visst ändamål genom ett statsbidrag med utjämningseffekt

blivit desamma per skattekrona som för bättre ställda kommuner,

därutöver skulle tilldelas allmänt skattelindringsbidrag för ett ytterligare

nedbringande av dess kostnader för ändamålet.

Under erinran alt kommunalskatteberedningen, som med kraft drev linjen

med graderade statsbidrag för speciella ändamål, ansett, att ej heller

utgifterna för dylika ändamål borde undantagas från de allmänna skatteutjämningsbidragen,

ha utredningsmännen uttalat, att de för sin del funnit

det principiellt riktigare, att kommunala kostnader, som utjämnas genom

speciella statsbidrag, ej medräknas i det skattetryck, som lägges till

grund för beräkningen av skattelindringsbidraget. Om denna princip skulle

genomföras och sålunda vissa nu bidragsberättigade utgifter skulle frånräknas,

finge givetvis den skattetrycksgräns (utdebiteringsgräns), över vilken

skattelindringsbidrag utgår, sänkas till en nivå, som bestämts med hänsyn

endast till sådana kommunala utgifter, som ej utjämnas genom graderade

statsbidrag. Utredningsmännen ha emellertid, bl. a. med hänsyn till att

gällande statsbidragsbestämmelser för närvarande äro föremål för översyn

av den jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 inom socialdepartementet

tillkallade allmänna statsbidragsutredningen, icke ansett sig

nu kunna framlägga förslag om omläggning i beräkningen av skattelindringen

utan förorda att denna förbättring i systemet får anstå till en lämpligare

tidpunkt. Nackdelarna kunde icke gärna bli större med de föreslagna

nya grunderna. En relativt ingående granskning av utgifterna för de kommuner,

som kunna erhålla procentuellt höga skattelindringsbidrag, kommer

ändå att bliva nödvändig, och risken för att de sämst ställda kommunerna

i praktiken bliva alltför gynnade borde icke överdrivas.

Bidrag till olika slag av kommunala samfälligheter. Gällande skatteutjämningsförordning

gör icke någon principiell skillnad mellan landskommun

och stad i fråga om rätt till skatteutjämning.

Den av kommunalskatteberedningen föreslagna bidragsschablonen var

däremot avsedd att icke tillämpas beträffande städer och köpingar.

Såsom skäl härför framhöll beredningen, att städer och köpingar genomgående

hade så gott skatteunderlag, att de sällan vore förtjänta av bidrag ur

de synpunkter, som vore grundläggande för schablonen. Städer och köpingar

beredde därjämte sina medlemmar så stora fördelar, att skattetrycket måste

stiga till avsevärd höjd, innan detta kunde anses vara för betungande med

hänsyn till kommunens motprestationer. En utjämning av städernas och köpingarnas

kommunala skattetryck ansåg beredningen vara erforderlig endast

i undantagsfall, då oförutsedda yttre omständigheter inverkat synnerligen

ofördelaktigt på utdebiteringsbehovet. Därvid borde en särskild prövning

av bidragsbehovet äga rum från fall till fall och bidraget få karaktären

av extraordinärt bidrag.

t remissyttrandena över kommunalskatteberedningens förslag gjordes in
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

vändningar från åtskilliga städers sida mot den föreslagna undantagsställningen.

Även överståthållarämbetet fann det anmärkningsvärt, att ordinarie

skatteutjämningsbidrag icke vore avsedda att användas beträffande städer

och köpingar utan blott för landskommuner eller samhällen, som omfattade

såväl ren landsbygd som stad, köping eller del därav. Ämbetet hade svårt

att finna någon anledning till denna begränsning. I den mån städer eller köpingar

uppfyllde förutsättningarna för statsbidrag enligt den föreslagna

ordningen, syntes de jämväl rimligtvis böra ifrågakomma därtill.

Enligt skattelindringsutrcdningens förslag skola städer och köpingar kunna

erhålla ordinarie skattelindring, i den mån de fylla de villkor, som uppställts

för landskommunerna, och sålunda lida brist på skatteunderlag i förhållande

till det fastställda gränsunderlaget.

Härom har i huvudsak anförts följande.

Utredningsmännen äro väl medvetna om, att dessa samfälligheter i verkligheten

relativt sällan komma att uppfylla förutsättningarna för erhållande

av det ordinarie skattelindringsbidraget, men ha å andra sidan icke ansett

de av kommunalskatteberedningen anförda skälen tillräckligt vägande för

att i princip utesluta städer och köpingar från sådant bidrag. I praktiken

torde den hjälp, som kan komma att utgå till städer och köpingar, likväl

till övervägande delen komma att utgöras av extraordinära bidrag, som beviljas

åt dem, som råkat i särskilda svårigheter.

På grund härav har i 6 g författningsutkastet angivits, att vad som beträffande

landskommun stadgats om rätt till skattelindring samt extra bidrag

i förekommande fall under enahanda förutsättningar skall gälla jämväl

för stad och köping, som utgör särskild kommun.

Vad angår ordningsföljden för utjämning av o 1 i k a sia g a v k o in m unalskattcr

har utredningen uttalat, att olika kommunala repartitionsskatter

borde utjämnas enligt de ordinarie grunderna för skattelindring åt

den borgerliga primärkommunen. Detta innebure att de olika kommunala

samfälligheternas rätt till skattelindring beror av i vad mån förutsättningar

för skattelindring föreligga för primärkommunen med hänsyn till dess skatteunderlag

samt att bidraget utgår efter en procentsats, beräknad efter primärkommunens

skatteunderlag.

Utredningen anför vidare.

Om däremot primärkommunens totala skattetryck icke skulle överstiga

den i förordningen fastställda utdebiteringsgränsen men så sker i exempelvis

den del, som omfattar ett municipalsamhälle eller en viss församling, borde

skattelindring kunna utgå i dessa kommunområden under förutsättning

att primärkommunens skatteunderlag berättigade härtill. Liksom enligt gällande

grunder borde skatt till municipalsamhälle anses utgöra det högsta

skiktet av kommunområdets sammanlagda skattetryck.

Där kommun omfattar mera än en församling och dessa församlingar ha

olika utdebitering per skattekrona, borde skattelindringsbidraget fördelas så

att endast den eller de församlingar, inom vilkas område skattetrycket överstiger

det inom kommunområdet förekommande lägsta sammanlagda skattetrycket,

erhålla skattelindringsbidrag beräknat på det sålunda överskjutande

skattetrycket. I övrigt skulle bidraget tillfalla den borgerliga kommunen.

Särskilda författningsbestämmelser härom torde, lika litet som i gällande

förordning, vara erforderliga.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr il.

Förfarandet vid bidragstilldelningen m. m. Skatteutjämningsunderstöden

beviljas enligt gällande förordning av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ärendena

beredas inom finansdepartementet.

Utredningsmännen ha förordat bibehållande av denna ordning men erinrat

om tidigare förslag, att prövningen skulle övertagas av en särskild

nämnd.

Kommunalskatteberedningen föreslog, alt skatteutjämningsbidragen skulle

beviljas av en nämnd, bestående av fem ledamöter, vilka borde äga icke blott

kunskaper om kommunal förvaltning utan även praktisk erfarenhet från sådan

verksamhet. Denna nämnd skulle helt övertaga skatteutjämningsärendena

från finansdepartementet och utrustas med fast organiserat kansli.

Mot nämndens beslut skulle kommun äga fullfölja talan hos Kungl. Maj :t.

Vid remissbehandlingen av beredningens förslag gjordes erinringar däremot

av bl. a. överståthållarämbetet, vissa länsstyrelser och statskontoret,

överståthållarämbetet avstyrkte sålunda bestämt inrättandet av en särskild

skatteutjämningsnämnd samt förklarade, att därest man ansåge biträde av

kommunal sakkunskap vara erforderligt vid behandlingen av bidragsfrågan,

en rådgivande nämnd kunde ställas till finansdepartementets förfogande.

Länsstyrelsen i Örebro län anförde liknande synpunkter samt påpekade, att

å nämnden skulle ankomma bedömanden av sådan art, att dessa knappast

borde överlåtas åt annan än Kungl. Maj:t.

Statskontoret betonade att om den slutliga prövningen av skatteutjämningsbidragen

skulle övertagas av en särskild nämnd, det icke vore tillrådligt

eller riktigt att nämnden — vid sidan av de på objektivt bestämbara

faktorer grundade beräkningsreglerna — finge på rent skönsmässiga grunder

vidtaga höjning eller sänkning i de uträknade bidragsbeloppen. I den

mån avvikelser från huvudreglerna ansåges böra ifrågakomma, borde dylika

spörsmål liksom hittills vara förbehållna Kungl. Maj :ts prövning och

avgörande. Av principiella skäl måste det enligt ämbetsverkets mening anses

uteslutet att överlåta en skälighetsprövning med så vittgående ekonomiska

konsekvenser på ett underordnat statsorgan.

Utredningsmännen ha funnit de principiella invändningar, som anförts

mot ett bortflyttande från Kungl. Maj :ts avgörande av frågan om tilldelning

av extra understöd efter skälighet, vägande men ansett en rådgivande nämnd

kunna vara av viss nytta. Utredningen har i huvudsak anfört följande.

Uträkningen av de ordinarie bidragen torde i framtiden bli av i viss män

enklare karaktär än hittills, varför arbetet härmed knappast kunde anses

påkalla eu särskild institution för ändamålet. I varje fall torde ett kansli

icke kunna beredas sysselsättning därmed året runt. Det behov, som låg till

grund för beredningens förslag, ansåge utredningsmännen numera vara i

betydande grad tillgodosett. Vid granskningsarbetet förekomme numera samarbete

och kontakter med kommunerna i mycket betydande utsträckning,

och finansdepartementet hade anlitat särskild kommunal expertis vid ifrågavarande

granskningsarbete. Med hänsyn härtill avstyrka utredningsmännen

den föreslagna nämnden. Däremot kunna vissa skäl anföras för inrättande

av ett rådgivande organ vid Kungl. Maj:ts sida, vilket skulle representera

kommunal erfarenhet. Om man kunde förutsätta att detta organ

icke skulle begränsa finansdepartementets direkta kontakter med kommunerna

och de kommunala förbunden, torde tillsättandet därav kunna medföra

vissa fördelar men knappast några nackdelar. Givetvis kan ifrågava
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

rande rådgivning komma till stånd i mera tillfälliga former, om tillsättandet

av en särskild stående nämnd för ändamålet skulle anses innefatta en alltför

stor apparat. Några författningsföreskrifter torde ej vara erforderliga i ämnet,

ej heller torde något särskilt anslag böra äskas för ändamålet, utan

kostnaderna finge bestridas från kommittéanslaget.

Tilldelning av extra skattelindringsbidrag. Enligt gällande förordning

äger Kungl. Maj:t befogenhet att medgiva extra skatteutjämningsunderstöd

utöver vad som följer av i förordningen angivna förutsättningar till ett

sammanlagt belopp för år av 3 milj. kr. Denna befogenhet har främst utnyttjats

för att bringa hjälp åt kommuner med exceptionellt högt skattetryck

i syfte att för dem generellt sänka det beräknade skattetrycket till

viss utdebiteringssiffra.

Kommunalskatteberedningen har framhållit de ogynnsamma verkningarna

för den kommunala hushållningen av de schablonmässiga reglerna för

tilldelning av extra understöd, varigenom 100-procentig täckning lämnas för

utgifter över viss gräns, och förordat en större differentiering av det extra

understödet.

Utredningsmännen, som delat beredningens uppfattning om de ogynnsamma

verkningarna av nu tillämpade regler för tilldelning av extra understöd,

ha framhållit, att de med det föreslagna skattelindringssystemet åsyftat

att minska användningen av schablonmässiga extra bidrag, och härom

anfört.

De ordinarie skattelindringsbidragen hade avvägts på sådant sätt, att behov

därutöver av extra skattelindringsbidrag beräknats bliva erforderligt i

väsentligt mindre utsträckning än med nuvarande system. I likhet med

kommunalskatteberedningen har utredningen ansett, att de extra bidragen

huvudsakligen borde åsyfta att mildra sådana obilliga verkningar för de

skattskyldiga av det kommunala skattetrycket, vilka de ordinarie bidragen

icke kunna eller böra undanröja, ävensom att lindra sådana höga skattetryck,

som bero på att onormala yttre omständigheter inverkat ogynnsamt

på kommunernas utgiftsbehov. Beviljandet av extra bidrag borde uppenbarligen

vara beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

Städer och köpingar, vilka enligt det föreslagna systemet i princip skola

vara berättigade till ordinarie skattelindringsbidrag, torde i verkligheten

mera sällan kunna erhålla sådant bidrag, beroende på för högt skatteunderlag.

För deras del torde därför i huvudsak ifrågakomma extra skattelindring,

då de på grund av speciella omständigheter och svårigheter fått ett oskäligt

högt skattetryck.

Under erinran att Kungl. Maj :ts befogenhet att medgiva extra skattelindringsbidrag

för närvarande vore begränsat till visst högsta belopp ha utredningsmännen,

i anslutning till de förut anförda synpunkterna om användningen

av extra bidrag, föreslagit en begränsning i relation till de ordinarie

bidragens belopp. De extra skattelindringsbidrag, som av Kungl. Maj:t beviljas,

borde sålunda enligt utredningsmännens mening icke få överstiga en

femtedel av det sammanlagda beloppet av ordinarie skattelindringsbidrag

för året.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

73

Remissyttranden.

Den av skattelindringsutredningen under detta avsnitt föreslagna utformningen

av särskilda villkor för skattelindring har i allmänhet lämnats utan

erinran eller icke föranlett något uttalande i remissyttrandena. I vissa avseenden

ha dock särskilda påpekanden gjorts.

Sålunda har länsstyrelsen i Blekinge län framhållit, att det nuvarande

villkoret att de tre sista årens skattetryck i medeltal skall överstiga en viss

sammanlagd utdebitering, torde ha bidragit till att skattetrycket i kommunerna

hållits i möjligaste mån konstant. Länsstyrelsen ifrågasätter därför,

huruvida icke motsvarande villkor kunde bibehållas vid ett genomförande

av det nya systemet.

Frågan, huru vid beräkning av skattelindringen skall förfaras med anslag

till ändamål, till vilka utgå speciella statsbidrag med skatteutjämningssyfte,

har berörts av socialstyrelsen. Styrelsen understryker i likhet med utredningen

det oegentliga i att en svagt ställd kommun, vars kostnader för visst

ändamål minskats genom dylikt särskilt statsbidrag, därutöver skulle få

allmänt skattelindringsbidrag för ett ytterligare nedbringande av kostnaderna.

Det definitiva klarläggandet av denna komplikation anser styrelsen

dock, i likhet med utredningen, böra få anstå i avvaktan på den pågående

allmänna översynen av gällande statsbidragsbestämmelser.

Vad utredningen anfört om tilldelning av extra skattelindringsbidrag har

föranlett ett uttalande av svenska stadsförbundet, vari framhålles önskvärdheten

av mera preciserade grunder för den extra bidragsgivningen, bl. a.

med tanke på en framdeles eventuellt behövlig bidragsgivning till städerna.

Departementschefen.

De av skattelindringsutredningen föreslagna ändringarna av särskilda

villkor för bidrag ha merendels varit i överensstämmelse med kommunalskatteberedningens

förslag och ha vid remissen i huvudsak lämnats utan

erinran. Förslagen ansluta sig enligt min mening väl till den allmänna uppläggning,

som givits åt det nya skattelindringssystemet.

Vad länsstyrelsen i Blekinge län framhållit om nyttan av det tidigare gällande

kravet, att skattetrycket i medeltal under tre år skall ha överstigit

viss utdebitering, kan måhända vara riktigt. Detta synes mig dock icke innebära

tillräckliga skäl att bibehålla kravet inom ramen av ett system, som

främst bygger på skatteunderlaget.

Stadsförbundets önskemål om mera preciserade grunder för tilldelningen

av extra understöd synes mig strida mot syftet med dessa bidrag och den

med förslaget avsedda begränsningen i användningen av sådana bidrag.

Förslaget att de av Kungl. Maj:t utdelade extra bidragen under ett år icke

må överstiga en femtedel av den ordinarie skattelindringens belopp kan,

Irots nyss angivna önskemål om restriktiv tillämpning av bidragsformen,

visa sig för snävt tilltaget. Därest i samband med övergången till det nya

systemet etl särskilt stort behov av extra bidrag skulle framträda, förut
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

sätter jag, att Kungl. Maj :t må i erforderlig utsträckning bevilja sådana

bidrag under nästa budgetar, dock högst med belopp som följer av nu gällande

författning. I övrigt torde erfarenheten få utvisa i vad mån ett ökat

behov av extra bidrag kan komma att föreligga.

Vad skattelindringsutredningen i övrigt anfört och föreslagit har från

min sida icke föranlett annat uttalande än att frågan om tillsättande av en

särskild nämnd med rådgivande funktioner sedermera torde få anmälas för

Kungl. Maj :t, när behov av ifrågavarande rådgivning uppkommer.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, med godkännande av i det föregående angivna grunder

för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner,

bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med det såsom bilaga B härvid fogade författningsutkastet

utfärda föreskrifter i ämnet,

dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret

1951/52 till Bidrag till skattetyngda kommuner anvisa

ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

75

Bil. A.

4

Kommunalskatteberedningens förslag till förordning angående

statsbidrag till skattetyngda kommuner.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För lättande av skattetrycket inom kommunområde må av därtill avsedda

medel utgå statsbidrag under de villkor och i den utsträckning här nedan

stadgas.

Med kommunområde förstås i denna förordning landsting, fattigvårdssamhälle,

skoldistrikt, församling, kommun och municipalsamhälle, så ock del

av sådan kommunal samfällighet, därest den jämväl ingår i kommunal

samfällighet, som den återstående delen av samfälligheten ej tillhör.

Ansökning om statsbidrag skall göras av den kommunala samfällighet,

varav det skattetyngda kommunområdet består eller utgör del; dock att, där

fattigvårdssamhälle, skoldistrikt eller församling sammanfaller med kommun,

ansökning skall göras av kommunen jämväl för sådan samfällighet.

2 §•

Frågor om tilldelning av statsbidrag enligt denna förordning skola behandlas

av en särskild nämnd (skatteutjämningsnämnden). Nämnden skall

bestå av fem i kommunalförvaltning kunniga och förfarna personer. Sakkunskap

rörande såväl lands- som stadskommuner bör vara företrädd inom

nämnden. Nämnden bör vara så sammansatt, att den i möjligaste mån är

förtrogen med förhållandena inom olika delar av landet.

Nämndens ledamöter, ävensom särskilda suppleanter för envar av dem,

utses av Kungl. Maj :t för en tid av fem år. Kungl. Maj :t förordnar en av

ledamöterna att vara ordförande i nämnden och en annan att vid förfall för

denne tjänstgöra såsom ordförande.

Såsom nämndens beslut skall gälla den mening, varom de flesta förena

sig, eller vid lika röstetal den som biträdes av ordföranden. Beslut inå ej

fattas, med mindre fyra ledamöter eller suppleanter för dem deltaga i av
-

görandet. 1

Ej må ledamot eller suppleant deltaga i beslut, vilket ror kommunal

samfällighet, varav han är medlem.

Närmare föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t.

3 §•

För att statsbidrag skall utgå erfordras, att den landstingsskatt och den

kommunalskatt, som vederbörande landsting, fattigvårdssamhälle, skoldistrikt,

församling, kommun och municipalsamhälle under det löpande året

beslutat till uttaxering, tillhopa föranlett ett skattetryck överstigande åtta

kronor för skattekrona.

4 §.

Vid beräkning av det i 3 § angivna skattetrycket skall iakttagas följande:

a) Har vederbörande landsting, fattigvårdssamhälle, skoldistrikt, församling,

kommun eller municipalsamhälle till täckande av sina utgifter icke eller

blott delvis använt därför tillgängliga inkomster, skall endast den uttaxering

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. HIaj:ts proposition nr 44.

tagas i beräkning, som skulle hava erfordrats, därest samtliga nämnda inkomster

använts för dylikt ändamål.

b) Ingå bland landstingets, fattigvårdssamhällets, skoldistriktets, församlingens,

kommunens eller municipalsamhällets utgifter andra än sådana som

avse allmännyttiga ändamål, vilka det åligger vederbörande samfällighet att

främja eller vilka icke utan allvarliga olägenheter kunna tillgodoses på annat

sätt än genom samfällighetens verksamhet, skall allenast den uttaxering

tagas i beräkning, som skulle hava erfordrats, därest dylika andra utgifter

icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

c) Har beräknat statsbidrag enligt denna förordning upptagits såsom inkomst

vid bestämmande av uttaxeringen av skatt till kommunal samfällighet,

skall uttaxeringen jämkas till det belopp, som skulle hava erfordrats,

därest bidraget ej medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

5 §•

f mom. Angående tilldelning av bidrag för lättande av skattetrycket inom

kommunområde tillhörande annan kommunal samfällighet än sådan, som

enbart omfattar stad, köping eller del därav, skall gälla följande:

a) Bidrag beräknas för varje inom kommunområdet till särskild kommunal

samfällighet utgående skatt, vars underlag understiger sju skattekronor

per invånare, i förhållande till den del av skattens tryck, som med nedan

föreskriven ordningsföljd inom det sammanlagda skattetrycket överskjuter

8 kronor för skattekrona, om skattens underlag ej uppgår till 3 skattekronor per invånare.

9 » > > , > underlaget uppgår till 3 men ej 4 > > >

10 > » > , > > > » 4 > >5 » > s

It s * * , * » > > fi > >6 > y y . samt

12 > » * , > y y > G > >7 y > >

Vid bedömande i vad mån skatt till kommunal samfällighet överskjuter

något av angivna skattetryck, skola de olika skatterna anses ingå i det sammanlagda

skattetrycket i följande ordning nedifrån räknat: skatt till landsting,

skatt till fattigvårdssamhälle, skatt till skoldistrikt, skatt till församling,

skatt till kommun och skatt till municipalsamhälle.

Å överskjutande tryck av viss skatt utgår bidrag med en och en fjärdedels

procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed skattens underlag understiger

ett antal skattekronor per invånare av

3, såvitt angår den del av skattetrycket som överstiger 8 men ej 9 kronor för skattekrona,

9 > »10

10 » >11 » »

11 » >12 > »

12 kronor för skattekrona;

. samt

dock att bidrag ej må utgå med mer än 60 procent å någon del av skattetrycket.

Vid bidragens bestämmande skall såsom underlag för viss skatt anses det

antal skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

i senast fastställda taxeringslängd för det löpande året påförts

de till vederbörande kommunala samfällighet skattskyldiga, samt hänsyn

tagas till antalet invånare i samfälligheten vid årets början.

b) Kan skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats därav att vederbörande

landsting, fattigvårdssamhälle, skoldistrikt, församling, kommun

eller municipalsamhälle under det löpande året eller någotdera av de två

nästföregående åren antingen vidtagit anstalter, vilka icke varit av trängande

behov påkallade eller vilka vållat avsevärt högre kostnader än som varit

nödvändigt, eller ock beslutat uttaxering för täckande av utgifter, vilka en
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

ligt normal hushållning bort bestridas med lånemedel eller eljest annorledes

än med uttaxerade medel,

eller finner skatteutjämningsnämnden eljest särskilda skäl föreligga,

må ansökan om bidrag avslås eller bidraget nedsättas till lägre belopp än

i a) sägs.

e) På skatteutjämningsnämnden ankommer att, där särskilda skäl därtill

äro, bevilja högre bidrag än i a) sägs.

2 mom. För lättande av skattetrycket inom kommunområde i de fall, då

bidrag icke utgår enligt bestämmelserna i 1 inom. a), må bidrag beviljas, om

särskilda skäl därtill äro. Så må anses vara förhållandet, då för kommunområdets

vidkommande ett varaktigt synnerligen högt skattetryck föranletts

därav, att underlaget för allmän kommunalskatt är väsentligt lägre än i

andra liknande kommunområden, eller därav, att de allmänna ekonomiska

förhållandena i kommunområdet undergått en avsevärd försämring. Sådant

bidrag bestämmes efter ty kan prövas skäligt.

3 mom. Vid bestämmande av bidrags belopp skall i förekommande fall

hänsyn tagas till fattigvårdssamhälles, skoldistrikts, församlings, kommuns

eller municipalsamhälies beredvillighet att medverka till ändring i kommunal

eller ecklesiastik indelning eller till bildande av kommunal- eller fattigvårdsförbund

med syfte att vinna minskning i utgifterna.

6 §-

Kommunal samfällighet, som skall ansöka om statsbidrag enligt denna

förordning, åligger att vid upprättande av utgifts- och inkomststat för kalenderåret

näst efter det löpande upptaga beräknat sådant bidrag bland inkomsterna

samt att bestämma uttaxeringen av skatt för samfälligheten eller

den del därav, som bidraget avser, till det lägre belopp, som med hänsyn

till det beräknade bidraget är erforderligt.

7 §•

Beviljat statsbidrag skall tillfalla den kommunala samfällighet, som i vederbörlig

ordning gjort ansökning därom.

8 §•

Utgår bidrag för lättande av skattetrycket inom kommunområde, åligger

det de kommunala samfälligheter, till vilka skatt utgår inom kommunområdet,

att, efter skatteutjämningsnämndens bestämmande, upprätta sina räkenskaper

i anslutning till särskilda av Kungl. Maj :t fastställda eller godkända

formulär;

att på anmaning till skatteutjämningsnämnden utan dröjsmål insända

utdrag av räkenskaperna för det år, på grund av vars utgifts- och inkomststater

bidraget beräknats, samt övriga handlingar, som kunna tjäna till ledning

vid bedömande av samfälligheternas ekonomiska ställning, ävensom att

i övrigt tillhandagå med upplysningar; samt

att alltid hålla sina handlingar tillgängliga för den granskning, som från

statens sida må ifrågakomma.

0 §•

Klagan över skatteutjämningsnämndens beslut i ärende enligt denna förordning

må föras hos Kungl. Maj :t i vederbörande statsdepartement före

klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 44.

10 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1945. Genom densamma

upphäves förordningen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner, dock att

sistnämnda förordning skall tillämpas beträffande understöd på grund av

uttaxering, som beslutats under år 1944.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 44.

79

Bil. B.

Skattelindringsutredningens utkast till förordning angående bidrag

till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommunområde, som är av skatt synnerligen betungat, må kunna för

lättande av skattetrycket under de villkor och i den utsträckning här nedan

stadgas efter prövning av Kungl. Maj:t erhålla statsbidrag (skattelind~

ring) av för ändamålet avsedda medel.

Med kommunområde förstås i denna förordning landskommun, municipalsamhälle,

församling eller skoldistrikt, ävensom del av landskommun,

därest densamma ingår i municipalsamhälle, församling eller skoldistrikt,

omfattande jämväl annan landskommun eller del därav.

Skattelindring, som under ett år (det löpande året) beslutas av Kungl.

Maj :t, skall, där icke på grund av särskilda skäl annat föreskrives, avse lättande

av skattetrycket nästfoljande kalenderår. Bidraget skall av vederbörande

kommun vid upprättande av utgifts- och inkomststat för sistnämnda

år upptagas bland inkomsterna och föranleda att utdebiteringen sättes till

motsvarande lägre belopp.

Ansökning om skattelindring skall göras av landskommun, respektive

municipalsamhälle, dock att, där församling eller skoldistrikt ej sammanfaller

med landskommun, ansökningen må göras även av församlingen

eller skoldistriktet.

2 §•

För erhållande av skattelindring förutsättes:

a) att den kommunalskatt och landstingsskatt, som vederbörande landskommun,

municipalsamhälle, församling, skoldistrikt och landsting för

det löpande året beslutat till utdebitering föranlett ett sammanlagt skattetryck

överstigande elva kronor per skattekrona; samt

b) att skatteunderlaget per invånare inom landskommunen vid det löpande

årets taxering understiger visst på sätt nedan angives för året fastställt

antal skattekronor och skatteören (gränsunderlaget).

Gränsunderlaget för visst år utgör det antal skattekronor och skatteören,

som motsvarar 75 procent av skatteunderlaget per invånare vid föregående

års taxering för rikets landskommuner i medeltal, dock att gränsunderlaget

för kommuner i Norrbottens län samt andra kommuner, vilka Kungl.

Maj :t på grund av likartade förhållanden finner skäligen böra med dem

jämställas, motsvarar 80 procent av nämnda medelskatteunderlag. Kungl.

Maj:t må likväl, när särskilda skäl därtill föranleda, fastställa gränsunderlagen

på grundval av ett skattekrontal, som ligger mellan nyssnämnda medelskatteunderlag

och det vid löpande årets taxering beräknade medelskatteunderlaget.

Skatteunderlaget per invånare beräknas efter antalet invånare vid taxeringsårets

början.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Det antal skattekronor och skatleören, varmed landskommuns skatteunderlag

understiger gränsunderlaget, benämnes kommunens brist på

skatteunderlag.

1 mom. Till grund för bestämmande av skattelindring skall läggas det

sammanlagda skattetryck, som med ledning av det löpande årets inkomstoch

utgiftsstater och samma års taxering samt eljest tillgängliga uppgifter

kan beräknas komma att föreligga under det följande kalenderåret, därest

skattelindring ej erhålles.

Skattelindringen beräknas å den del av det beräknade sammanlagda

skattetrycket, som överstiger elva kronor för skattekrona, och utgår med

en procentsats motsvarande förhållandet mellan landskommunens brist på

skatteunderlag och gällande gränsunderlag, dock att bidraget, såvitt angår

den del av skattetrycket som överstiger tretton kronor per skattekrona, utgår

med eu dubbelt så hög procentsats, i intet fall likväl med mer än 80

procent.

2 mom. Vid beräkning av det sammanlagda skattetrycket skall iakttagas

följande.

a) Har vederbörande kommun eller landsting till täckande av sina utgifter

icke använt därför tillgängliga inkomster, skall endast den utdebitering

tagas i beräkning, som skulle hava erfordrats, därest samtliga nämnda

inkomster använts för dylikt ändamål.

b) Ingå bland utgifterna kostnader för anstalter, vilka icke varit av

trängande behov påkallade, eller andra kostnader, vilka äro avsevärt högre

än nödvändigt, iskall allenast den utdebitering tagas i beräkning, som skulle

hava erfordrats, därest dylika utgifter icke medräknats vid utdebiteringens

bestämmande.

c) Hava med utdebiterade medel täckts utgifter, vilka enligt normal hushållning

bort bestridas med lånemedel eller eljest annorledes än med utdebiterade

medel, eller hava sådana utgifter, som täckts genom upplåning,

amorterats på avsevärt kortare tid än eljest är brukligt, må allenast den

utdebitering för ifrågavarande ändamål tagas i beräkning, som finnes

skälig.

3 mom. Finner Kungl. Maj:t sådana omständigheter, som i 2 mom. sägs,

eller andra särskilda skäl därtill föranleda, må ansökan om skattelindring

avslås eller bidraget nedsättas till lägre belopp än i 1 mom. sägs.

i mom. Vid beviljande av skattelindring må i förekommande fall hänsyn

tagas till kommuns, församlings eller skoldistrikts beredvillighet att medverka

till ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning eller till bildande

av samfällighet för vård av kommunal eller kyrklig angelägenhet med syfte

att vinna minskning i utgifterna.

4 §.

Kungl. Maj :t må, där synnerliga skäl därtill äro, bevilja högre bidrag

än i 3 § sägs, så ock bevilja bidrag till kommunområde i fall, då förutsättningar

för bidrag enligt 2 och 3 §§ icke föreligga fextra bidrag).

Det sammanlagda beloppet av de extra bidrag, som av Kungl. Maj:t beviljas,

må för ett år ej överstiga en femtedel av det sammanlagda belopp,

varmed skattelindring enligt 3 § utgår för året.

5 §.

Erhåller kommunområde skattelindring enligt denna förordning, åligger

det vederbörande kommunala samfällighet

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

81

att, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, upprätta sina räkenskaper i anslutning

till särskilda av Kungl. Maj :t fastställda eller godkända formulär;

att på anfordran utan dröjsmål till finansdepartementet insända utdrag

av räkenskaper och andra handlingar, som kunna tjäna till att bedöma den

kommunala samfällighetens ekonomiska ställning, ävensom att i övrigt tillhandagå

med upplysningar; samt

att alltid hålla sina handlingar tillgängliga för den granskning, som från

statens sida må ifrågakomma.

6 §.

Vad i denna förordning stadgats om rätt till skattelindring samt om extra

bidrag för landskommun gäller i förekommande fall under enahanda förutsättningar

jämväl för stad och köping, som utgör särskild kommun.

Denna förordning äger tillämpning från och med den 1 januari 1951.

Genom densamma upphäves förordningen den 16 december 1927 (nr 462)

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner, dock att sistnämnda förordning skall tillämpas beträffande

understöd, som beviljas för nedbringande av den skatt, som bestämts till

utdebitering för år 1951.

Vid bestämmandet av skattelindring enligt den nya förordningen skola,

därest kommunernas skatteunderlag vid visst års taxering skulle minskas

till följd av höjning av de i 48 § kommunalskattelagen föreskrivna ortsavdragen,

gränsunderlagen fastställas efter ett sådant beräknat medelskatteunderlag,

som skulle ha förelegat, därest de höjda ortsavdragen tillämpats

vid föregående års taxering.

ö Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr-44.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Innehållsförteckning.

Inledning............................................................. 2

Nuvarande grunder för skatteutjämning sunderstöd till synnerligt skatlelyngda

kommuner.......................................................... 4

Kommunalskatteberedningens förslag rörande nya grunder för skatteutjämnings
b

idragen............................................................ 12

Kommunala skattelindringsutredningens förslag............................. 26

1. Huvudlinjerna i förslaget.......................................... 26

2. Allmänna riktlinjer för ett nytt skattelindringssystem............ 37

3. Gränsunderlagets bestämmande..................................... 43

4. Bidragsprocentens fastställande och maximering. — Förslagets verkningar 49

5. Fastställande av skattelindringen i förväg............................ 62

6. Särskilda frågor beträffande villkoren för skattelindring m. m.......... 64

Hemställan............................................................ 74

517014. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m. a1 i texten
  2. SU 1951:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m. s. 1 i texten