Sök i Ratio Lex

Angående ökade lånemöjligheter för den mindre skeppsfarten m. m

1951-02-02 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:51, Angående ökade lånemöjligheter för den mindre skeppsfarten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökade lånemöjligheter

för den mindre skeppsfarten m. m.; given

Stockholms slott den 2 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den verksamhet, som bedrives genom statens

lånefond för den mindre skeppsfarten, utvidgas bl. a. på så sätt att utfästelse

om lån från fonden skall kunna på förhand lämnas vid nybyggnad av

fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 bruttoton samt att amorteringstiden

för lån från fonden utsträckes till 15 år. Därjämte föreslås, att

fonden för att kunna möta de väntade ökade anspråken på densamma skall

till en början tillföras 2 miljoner kronor från rederilånefonden.

Vidare föreslås i propositionen, att statens lånefond för anskaffande av

gasgeneratorer för vissa fartyg skall avvecklas vid utgången av budgetåret

1950/51.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Andersson, Lingman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Lingman,

fråga om beredande av ökade lånemöjligheter för den mindre skeppsfarten

samt anför därvid följande.

Inledning.

Frågan om förnyelsen av den mindre skeppsfartens tonnage och om anskaffandet

av kapital härför har sedan länge varit ett allvarligt problem.

Utredningar i ämnet verkställdes senast under 1930-talet, bl. a. av 1938 års

sjöfartskommitté. Av kommitténs undersökningar framgick, att den genomsnittliga

åldern å fartygen i den mindre skeppsfarten redan vid utgången

av år 1936 var ca 35 år samt att den mindre skeppsfarten intog en mindre

gynnad ställning i lånehänseende än sjöfartsnäringen i övrigt. I anslutning

till sina undersökningar framlade kommittén den 14 december 1938 förslag

angående den mindre skeppsfartens kapitalförsörjning för tonnagets förnyelse.

Förslaget lades till grund för proposition i ämnet till 1939 års lagtima riksdag

(prop. nr 119). I propositionen framhöll dåvarande departementschefen,

att det syntes vara av vikt att förnyelse av tonnaget genom nybyggnad och

modernisering komme till stånd i snabbare takt än som dittills skett. Därjämte

konstaterades att den mindre skeppsfarten — ehuru formellt sett oförhindrad

att utnyttja de för sjöfarten i allmänhet tillgängliga lånemöjligheterna

hos svenska skeppshypotekskassan, rederilånefonden och statens sekundärlånefond

för rederinäringen -—- i ringa utsträckning begagnat sig av

dessa möjligheter. Skeppshypotekskassan hade nämligen kommit att få betydelse

endast för större fartyg på grund av att den säkerhet, som inteckning

i mindre fartyg innebure, av kassans styrelse icke ansetts betryggande.

En följd härav hade blivit att icke heller statens sekundärlånefond för rederinäringen

kommit den mindre skeppsfarten tillgodo, enär för lån från

denna fond fordrades, att vederbörande fartyg var belånat i skeppshypotekskassan.

Den tredje lånemöjligheten, upptagande av lån från rederilånefon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51. 3

den, anlitades icke, detta huvudsakligen till följd av de stränga kraven på

säkerhet.

Med bifall till Kungl. Maj :ts i förenämnda proposition framställda förslag

beslöt 1939 års lagtima riksdag (skr. nr 210) dels att ett nytt låneinstitut

—- statens lånefond för den mindre skeppsfarten — skulle inrättas från och

med den 1 juli 1939 dels att i anslutning därtill statens sekundärlånefond

för rederinäringen skulle ombildas dels ock att förstnämnda fond skulle tillföras

ett kapital å 3 miljoner kronor från rederilånefonden. Bestämmelser

om lån från de båda fonderna utfärdades i kungörelser den 19 maj 1939

(nr 184 respektive nr 185). Kungörelserna trädde i kraft den 1 juli samma

år.

Gällande bestämmelser beträffande lån för den mindre skeppsfarten.

Från statens lånefond för den mindre skeppsfarten

utlämnas enligt kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 184) prim är lån till

högst 50 procent av fartygsvärdet mot säkerhet av inteckning i segelfartyg

med hjälpmaskin (motorseglare) eller annat fartyg, som av styrelsen för

skeppshypotekskassan prövas icke böra ifrågakomma för lån från kassan.

Lån från fonden må endast avse nybyggnad eller modernisering av fartyg

eller eljest finansiering av dylikt byggnadsföretag. Vid prövning av ansökningar

om lån skall i allmänhet företräde lämnas för fartyg, som är byggt

eller avsett att byggas i Sverige. Lån ur fonden må beviljas på högst 10 års

återbetalningstid med skyldighet för låntagaren att under lånetiden gälda

lånet enligt fastställd amorteringsplan. Därest sekundärlån lämnats mot säkerhet

av inteckning i fartyg, belånat ur fonden, må dock efter prövning i

varje särskilt fall, medgivas längre återbetalningstid, högst 12 år, för det ur

fonden beviljade lånet. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, kan

anstånd beviljas för högst ett år i sänder med fullgörandet av föreskriven

amortering.

Fondens kapitalbelopp var såsom tidigare nämnts ursprungligen 3 miljoner

kronor men nedsattes redan vid slutet av år 1939 (prop. nr 7D; r.

skr. nr 97) till 1,5 miljoner kronor. Fonden förvaltas av riksgäldskontoret,

som har att utbetala för lånerörelsen erforderliga medel. Lånerörelsen

handhaves av den s. k. nämnden för statens lånefond för den mindre skeppsfarten.

1

■Enligt den förut omnämnda kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185) om

bestämmelser för lån ur statens sekundär lånefond för rederinäringen

lämnas sekundärlån till högst 20 procent av fartygsvärdet

mot säkerhet av inteckning icke blott — såsom tidigare — i fartyg,

som belånats i skeppshypotekskassan, utan även i fartyg, som är belånat i

lånefonden för den mindre skeppsfarten. Inteckningssäkerheten skall ligga

1 Nämnden beslår av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen för svenska skeppshypotekskassan

jämte ytterligare en ledamot och suppleant för denne. Sistnämnda ledamot och suppleant,

vilka skola vara särskilt förtrogna med den mindre skeppsfarten, utses av Kungl. Maj:t

efter förslag av kommerskollegium.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

inom 70 procent av fartygets värde. Lån från fonden må lämnas endast för

nybyggnad eller modernisering av fartyg. Återbetalningstiden för lån från

fonden må bestämmas till högst 8 år. Därvid skall iakttagas att lånet skall

vara återbetalat innan det från skeppshypotekskassan eller lånefonden för

den mindre skeppsfarten utlämnade lånet slutamorterats.

Medel till fonden ha överförts från rederilånefonden. Kapitalbeloppet utgör

f. n. 2,s miljoner kronor. I likhet med statens lånefond för den mindre

skeppsfarten förvaltas sekundärlånefonden av riksgäldskontoret, som skall

utbetala för lånerörelsen behövliga medel. Lånerörelsen handhaves av den

s. k. nämnden för statens sekundärlånefond för rederinäringen.1

Såsom förut antytts kan i princip rederilånefonden jämväl tagas

i anspråk för lån åt den mindre skeppsfarten. Bestämmelserna om lån från

fonden återfinnas i kungörelse den 18 maj 1928 (nr 129); ändrad genom

kungörelser den 19 juni 1936 (nr 313) och den 18 juni 1937 (nr 624). Fondens

kapital är numera ca 7,3 miljoner kronor.

Det må i detta sammanhang därjämte erinras om att 1940 års urtima riksdag

(skr. nr 4) efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 78) beslöt inrättande

av statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer

för vissa fartyg. Fonden tillkom för att i dåvarande läge giva

redare för mindre motorfartyg eller motorseglare och å sådana fartyg anställda

möjlighet till fortsatt utkomst i yrket. Bestämmelserna om lån från

fonden återfinnas i kungörelse den 20 december 1940 (nr 1018). Fondens

kapital, som tillförts fonden från rederilånefonden, är 1,5 miljoner kronor.

Vidare må erinras om att riksdagens revisorer i sin till 1946 års riksdag avgivna

berättelse uttalat, att det syntes böra undersökas huruvida icke bl. a.

rederilånefonden och statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer

för vissa fartyg borde avvecklas (jfr. r. skr. nr 212/1946).

Utnyttjandet av lånefonderna för den mindre skeppsfarten.

De genom 1939 års beslut tillskapade lånemöjligheterna ha icke fått den

betydelse för den mindre skeppsfarten, som avsetts. Från lånefonden

för den mindre skeppsfarten ha under tiden 1 juli 1939—30

november 1950 utbetalats 1 382 000 kronor fördelade å 22 lån. Av dessa lån

hänföra sig 6 stycken med ett sammanlagt belopp av 570 000 kronor till tiden

efter den 1 juli 1945. Från sekundärlånefonden för rederinäringen

ha — såvitt gäller mindre fartyg — under tiden 1 juli 1939—

30 november 1950 beviljats endast 2 lån å sammanlagt 48 000 kronor. Lånen

beviljades före den 1 juli 1945.

Lån från rederilånefo nd e n har icke utlämnats sedan budgetåret

1936/37. Några utestående lån finnas icke.

1 Nämnden utgöres av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen för svenska skeppshypotekskassan

samt, såvitt angår lån för fartyg, som är belånat i statens lånefond för den mindre

skeppsfarten, av den ytterligare ledamot, som omnämnts i noten å föregående sida.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

5

Från lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer

för vissa fartyg ha sedan budgetåret 1944/45 icke utlämnats några

län. Samtliga lån äro återbetalade.

Statistiska uppgifter rörande den mindre skeppsfarten.1

Kommerskollegium har företagit en undersökning beträffande den mindre,

fraktseglande handelsflottans fartygsbestånd i vad avser i kust- och östersjöfart

sysselsatta motordrivna fartyg, inklusive motorseglare, om högst 500

ton brutto. Undersökningen omfattar dock icke fartyg under 50 ton, vilka

huvudsakligen förekomma i inre fart, ej heller fiskefartyg och andra för särskilda

ändamål nyttjade fartyg, såsom tankfartyg, bogserbåtar och motorpråmar

samt specialfartjrg såsom sandsugare o. d. Undersökningen, som avser

tioårsperioden 1938—1948, visar bland annat följande.

Fartygsbeståndet utgjordes vid utgången av år 1938 av 707 motorseglare

om sammanlagt 72 970 bruttoton och 107 motorfartyg om sammanlagt 10 791

bruttoton samt vid utgången av år 1948 av 613 motorseglare om sammanlagt

70 875 bruttoton och 130 motorfartyg om sammanlagt 17 900 bruttoton.

Mätt i bruttoton har fartygsbeståndet sålunda icke undergått någon nämnvärd

förändring under tioårsperioden. Det anmärkningsvärda är emellertid

förändringarna i åldersfördelningen och det är härpå kommerskollegii undersökning

främst inriktat sig. Av kollegii uppställningar över fartygens ålder

framgår att åldersgrupperna 40 år gamla och äldre fartyg, som vid utgången

av år 1938 utgjorde 35 procent av samtliga i undersökningen ingående

fartyg, under åren fram till utgången av år 1948 kommit att omfatta

52 procent av dessa fartyg. Åldersgrupperna 50 år och däröver, som vid utgången

av år 1938 utgjorde 19 procent av samtliga fartyg om 40 år och däröver,

ha vid utgången av år 1948 ökat till att inrymma ej mindre än 53 procent

av dessa fartyg. I absoluta tal innebär detta, att vid utgången av år 1948

av samtliga 743 fartyg 384 stycken voro 40 år eller mera och att av de sistnämnda

204 stycken voro 50 år eller äldre. Det kan tilläggas, att åldersgruppen

30—40 år vid utgången av år 1948 bestod av 170 fartyg. Åldersgruppen

0—10 år, vilken alltså omfattar tillskottet av nya fartyg, räknade vid samma

tidpunkt 55 fartyg, varav 38 motorseglare om sammanlagt 8 460 bruttoton

och 17 motorfartyg om sammanlagt 5 164 bruttoton. Slutligen bör anmärkas,

att av det nuvarande fartygsbeståndet, som i stort sett är detsamma som år

1948, ett antal fartyg tagits ur bruk. Kommerskollegium beräknar sålunda,

att per den 1 juli 1950 35 motorseglare om sammanlagt 3 600 bruttoton och

11 motorfartyg om sammanlagt 1 085 bruttoton ej längre komma att nyttjas

till sjöfart.

Förutom undersökningen rörande fartygsbeståndet bar kommerskollegium

även framlagt visst utredningsmaterial beträffande den mindre skeppsfar
1

Uppgifterna äro hämtade ur kommerskollegii utlåtande den 7 juli 1950 och kollegii skrivelse

den 19 september s. å. Såväl utlåtandet som skrivelsen äro redovisade i nästa avsnitt av denna

proposition.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj:ts proposition nr 51.

tens fraktinsegling, nämligen såvitt rör motorseglarnas fraktintäkter. Enligt

detta material utgjorde intjänta godsfrakter in. m. brutto med fartyg av

nämnda slag under åren 1947, 1948 och 1949, i utrikes fart 24,6, 19,s respektive

13,i miljoner kronor och i inrikes fart 11,8, 13,i respektive 13,8 miljoner

kronor eller tillhopa under de tre åren 36,4, 32,6 respektive 26,9 miljoner kronor.

Den betydande minskningen i bruttoinsegling ligger, såsom siffrorna

visa, helt på den utrikes fraktfarten, medan den mera skyddade inrikesfarten

företett en mindre ökning.

Utredningar och förslag avseende lån åt den mindre skeppsfarten.

Sveriges segelfartygsförenings framställning. I skrivelse den 4 februari

1949 har Sveriges segelfartygsförening hemställt, att Kungl. Maj :t måtte

föranstalta om utredning avseende revision av gällande bestämmelser för lån

ur statens lånefond för den mindre skeppsfarten och statens sekundärlånefond

för rederinäringen. Till stöd härför har föreningen framhållit i huvudsak

följande.

Det nuvarande fartygsbeståndet inom den mindre skeppsfarten är föråldrat

och otidsenligt, varför större delen av beståndet inom en tid av högst

10 å 15 år får anses helt förbrukad. Att nybyggnad i tillräckligt antal icke

har kunnat utföras är beroende dels av svårigheter att till rimliga villkor

kunna skaffa nödigt kapital, dels ock av de senare årens krisförhållanden

med brist på nödvändigt material. Den mindre skeppsfarten är nu handikappad

av utländskt tonnage. Särskilt från det moderna holländska tonnaget

rönes en skarp konkurrens i kust- och östersjöfart med den mindre svenska

sjöfartsnäringen. — Man kan redan nu se fram mot den dag då det svenska

motorsegeltonnaget helt trängs undan och transporterna mer och mer föras

över till utländskt tonnage i såväl inrikes som utrikes trafik.

Det svenska motorsegeltonnaget har en stor mission att fylla, dels genom

utförande av transporter mellan svenska hamnar med gods för inhemsk

räkning, dels transporter av svenska varor till och från utländska hamnar,

varigenom ett icke ringa kapital inbesparas mot om dessa transporter skall

utföras av utländskt tonnage. Dessutom rekryteras genom motorsegeltonnaget

ett stort antal av besättning och befäl till det större handelstonnaget.

Det är således icke blott av visst värde för industrien att ha tillgång till ett

svenskt gott, praktiskt och händigt motorsegeltonnage för sina varutransporter,

utan även av värde för den svenska handelsflottan och det reguljära

tonnaget att motorsegelflottan blir bestående så att nyrekrytering av

sjömän kan fortgå utan avbrott år från år. Nationalekonomiskt sett skulle

det vara en kännbar förlust om den svenska motorsegelflottan upphörde

att existera och denna näring på grund av fartygsbeståndets ålder och saknad

av tillräckligt antal nybyggen måste upphöra och svenska befraktare

härmed helt anlita utländskt tonnage.

Ser man på Holland, har detta land, som varit ockuperat av främmande

makt och fått sin handelsflotta tillspillogiven, på några år efter fredsslutet

byggt upp en förstklassig motorsegelflotta. Holland har med andra ord förstått

värdet av att äga en mindre, modern motorsegelflotta och torde, när

det gäller statligt intresse, ha givit sin mindre sjöfartsnäring ett kraftigt

stöd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

7

En revidering av gällande lånebestämmelser är enligt föreningens mening

ofrånkomlig, såvida den medverkan, som staten velat lämna till tonnageförnyelsen,

skall få avsedd betydelse.

Föreningen påpekar, att de redan av 1938 års sjöfartslcommitté förutsedda

svårigheterna att finansiera ett byggnadsföretag under själva byggnadstiden,

eller alltså tiden intill dess godtagbar inteckning för det avsedda lånet kunde

uttagas, icke kunnat övervinnas särskilt vad beträffar småföretagarna —

enskilda personer och partrederier — inom den mindre skeppsfarten. Enligt

föreningen är det i regel för dessa, vilka vanligen icke kunna ställa tillfällig

säkerhet genom inteckning i andra av dem ägda fartyg, lika svårt att provisoriskt

utfå lån som att slutgiltigt ordna finansieringsfrågan i allmänna

länemarknaden. För att tillrättalägga förhållandena borde man vid en revision

av bestämmelserna i första hand inrikta sig på att finna sådana utvägar,

att lånen under för staten betryggande former i mån av behov

kunna utbetalas redan under byggnadstiden. Tidigare var det vid fartygsbyggen,

anför föreningen, vanligt att dellikvid — förutom handpenning

—- erlades till varvet vid kontraktets undertecknande, när kölen

sträckts, när spanten rests och när bordläggningen färdiglagts, samt att

slutlikvid erlades, när fartyget var däckat och färdigt. Det torde enligt

föreningen förtjäna övervägas, om man icke på något sätt skulle kunna

anknyta till denna gamla ordning. Därjämte ifrågasätter föreningen, huruvida

icke småföretagarna inom motorsegelsjöfarten böra beredas lättnad

genom att lånetiden i särskilda fall ytterligare utsträckes, förslagsvis till

15 år.

Föreningen anhåller slutligen, att — utöver en utredning rörande ändrade

lånevillkor för den mindre skeppsfarten -— jämväl en undersökning måtte

verkställas beträffande vilka andra åtgärder, som skulle kunna vidtagas

för att underlätta förnyelsen av motorsegeltonnaget.

I skrivelse den 30 april 1949 har Befraktarnas intresseförening, vilken

utgör en sammanslutning av landets större befraktare av motorsegelfartyg

för olika förekommande transporter, förklarat sig instämma i segelfartygsföreningens

hemställan om utredning rörande det mindre tonnaget.

Sedan segelfartygsföreningens framställning remitterats till kommerskollegium,

anmodade kollegium den 18 februari 1949 nämnden för statens

lånefond för den mindre skeppsfarten (lånenämnden) att avgiva yttrande

över framställningen. Intresseföreningens skrivelse överlämnades till kollegium

den 4 maj 1949 för att övervägas i samband med segelfartygsföreningens

framställning. Lånenämnden har i anledning av kollcgii anmodan

sedermera verkställt utredning och framlagt förslag i ämnet genom en för

ändamålet utsedd delegation, med vilken adjungerats två representanter

för den mindre skeppsfarten.1 Med utlåtande den 7 juli 1950 har kommers
1

Delegationer! bestod av fyra av nämndens ledamöter, nämligen kommerserådet G. Böös, skeppsredaren

S. Gorthon samt direktörerna P. Gyllenhammar och T. Pettersson, ävensom av ombudsmannen

hos Sveriges segelfartygsförening B. Johansson. De adjungerade ledamöterna voro ordföranden

i segelfartygsförcningen R. L. Wirén och medlemmen i samma förening skeppsredaren

R. N. Råvall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

kollegium överlämnat bl. a. dels lånenämndens yttrande till kollegium i anledning

av delegationens utredning dels ock en inom kollegium gjord uppställning

över de av motorseglarna intjänta frakterna under åren 1938—■

1949. I skrivelse den 19 september 1950 har kollegium därefter redovisat

resultatet av undersökning rörande den mindre, fraktseglande handelsflottans

fartygsbestånd.

Delegationens utredning och förslag. Delegationen har i sitt arbete övervägt

en plan till successiv återuppbyggnad av fartygsbeståndet, vilken

framlagts för nämnden av en representant för den mindre skeppsfarten. De

i planen angivna riktlinjerna ha av delegationen upptagits och utformats

på följande sätt. l:o Staten skulle i lämplig form bereda garanti för lån under

byggnadstiden intill 70 procent av kontraktspriset vid nybyggnad av fartyg

med en bruttodräktighet av högst 500 ton; denna garanti skulle avlösas av

lån mot inteckning med bästa förmånsrätt i fartyget så snart detta blivit

kontraktsenligt levererat; 2ro amorteringstiden för lån skulle utsträckas till

15 år, det första amorteringsfritt; 3:o låneräntan skulle bestämmas till 3,25

procent fast ränta.

Såsom allmän motivering till förslagen har delegationen anfört bl. a. följande.

För motorseglarna och de i kust- och östersjöfart nyttjade mindre motorfartygen

ger särskilt åldersfördelningen anledning till allvarliga farhågor

med hänsyn till att en mycket stor del av fartygen äro gamla och föråldrade.

Då förnyelse i form av nybyggnader inom landet eller köp av yngre fartyg

från utlandet är mycket ringa, kan en fortgående minskning av denna fartygsgrupp

emotses, om utvecklingen fortsätter såsom hittills. Risken härför

synes så mycket större som vissa andra länders med den svenska småsjöfarten

konkurrerande flottor synas vara föremål för planmässig uppbyggnad

och förnyelse; denna omständighet i förening med den tilltagande konkurrensen

från landväga transportmedel och de på senare tid genom lagstiftningsåtgärder

och kollektivavtalsbestämmelser otvivelaktigt avsevärt

ökade driftskostnaderna synes under ogynnsamma omständigheter kunna

medföra en relativt snabb förintelse av denna sjöfartsgren. I betraktande av

den mindre skeppsfartens mycket stora betydelse ej blott såsom ett viktigt

och under krigsförhållanden för försvar och folkförsörjning oumbärligt

transportmedel, utan även såsom rekryteringskälla för den större handelsflottans

bemanning, skulle en sådan utveckling ur landets och sjöfartens

synpunkt innebära så allvarliga nackdelar att det icke kan vara försvarligt

att låta den fortgå utan försök att hejda den.

Det har under sådana omständigheter synts angeläget att i positiv anda

pröva de förslag till förbättring av den mindre skeppsfartens kapitalförsörjning

för tonnageförnyelse som framkommit från denna näringsgrens målsmän.

Härvid har i främsta rummet beaktats att ett flertal faktorer av samhällsekonomisk

natur medverkat till det nuvarande läget i fråga om tonnageförnyelsen.

Bland dessa torde främst få nämnas den fraktkontroll som

utövats av statens priskontrollnämnd. Med hänsyn till riskerna för ogynnsamma

återverkningar på den allmänna prisnivån, ha frakterna för den inrikes

trafiken och östersjöfarten hållits relativt låga. Vid fastställande av normerna

för denna fraktsättning torde man emellertid ha räknat med en hastigare

återgång till förkrigsläget beträffande nybyggnadskostnaderna för fartyg

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

än som efter kriget verkligen ägt rum; priset för exempelvis ett fartyg om 300

ton dödvikt torde f. n. ligga mer än dubbelt så högt som före kriget. Man har

in. a. o. alltjämt att räkna med ett prisläge som ligger avsevärt över vad man

ansett sig ha anledning antaga skola bliva fallet. Det förefaller också obestridligt

att under krigstiden tillämpade normer med avseende å begränsningen

av krigsförsäkringsvärden liksom gällande avskrivningsregler och

andra skatteprinciper missgynnat mindre kapitalstarka rederier, särskilt

enskilda och partrederier, och försvårat nyanskaffning av fartyg inom

denna kategori, vilket medfört en lucka i tonnageförnyelsen under och

efter kriget. Det torde emellertid kunna antagas, att det hos den mindre

skeppsfartens utövare finns en investeringsreserv, som kan komma till användning

om något gynnsammare förutsättningar skapas härför. Vid delegationens

överläggningar har det härvidlag framstått såsom viktigast att bereda

någorlunda goda kreditförhållanden, därvid det främsta önskemålet avsett

förutsättningar för kredit till överkomliga kostnader under byggnadstiden,

därnäst har det gällt amorterings- och räntevillkoren.

Delegationen påpekar, att näringsgrenens egna företrädare varit angelägna

att framhålla att de ingalunda funne det önskvärt att uppmuntra till fartygsbeställningar

till priser som icke i längden kunde anses räntabla. Det

nuvarande prisläget, som torde ligga omkring 1 000 kronor per ton dödvikt,

ansåges sålunda för högt för att tillåta någon rationell utbyggnad av fartygsbeståndet;

först vid ett prisläge av 700—800 kronor per ton syntes förutsättning

för en systematisk tonnageförnyelse under någorlunda ekonomiskt betryggande

omständigheter kunna anses vara för handen. Delegationen anför,

att det är angeläget att redan nu tillrättalägga de finansiella förutsättningarna

för tonnageförnyelsen, även om det skulle kunna komma att dröja ett

eller annat år innan en tillfredsställande sänkning av varvspriserna kan påräknas.

Delegationens speciella motiveringar till de olika förslagen framgå av

lånenämndens yttrande, vilket redovisas i det följande.

Lånenämndens yttrande. Lånenämnden framhåller, att delegationens förslag

anknyter till gällande ordning för låneverksamheten för den mindre

skeppsfarten och att det är avsett att kunna genomföras utan att något nytt

organ tillskapas. Lånenämnden anför rörande frågan om utformningen

av den föreslagna garantien och om 1 å n e n s storlek följande.

Den föreslagna garantien för lån under byggnadstiden kan utformas på

olika sätt. Det enklaste synes vara att befogenhet lämnas nämnden att redan

vid beställning av ett fartyg lämna utfästelse om lån åt beställaren, så snart

fartyget blivit färdigt och säkerhet för lånet kan lämnas genom inteckning.

För att så må kunna ske fordras emellertid uppenbarligen att nämnden får

tillfälle att bedöma förutsättningarna för lånet genom granskning av kontraktsvillkoren

främst priset, som givetvis måste motsvara vad som under

hänsynstagande till olika omständigheter kan med någorlunda tillfredsställande

säkerhet beräknas utgöra ett räntabelt värde på fartyget.

Beträffande lånets storlek innebär delegationens förslag alt lån skulle

kunna utfästas till 70 procent av det godtagbara nybyggnadspriset, medan

beställaren själv under alla förhållanden skulle svara för 30 procent darav.

Såsom förutsättning för lånets utlämnande skulle gälla dels att fartyget

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

levererats i full överensstämmelse med kontraktsbestämmelserna, dels att

nämnden såsom säkerhet för lånet erhåller inteckning i fartyget med bästa

förmånsrätt. Uppfyllas dessa villkor, vilket det givetvis skulle tillkomma

nämnden att kontrollera, synes det icke erforderligt att vid förhandsutfästelsen

knyta något formligt villkor om godkännande framdeles efter besiktning

av fartyget, men naturligtvis skulle det stå nämnden fritt att kräva

bevis beträffande dess beskaffenhet i form av klassintyg eller motsvarande.

I övrigt skulle, utom i fråga om amorteringstiden för lånen och räntesatsen,

samma regler tillämpas som de vilka f. n. gälla för lån ur fonden för den

mindre skeppsfarten. I detta sammanhang må anmärkas att en omläggning

av låneverksamheten på här angivet sätt skulle medföra att lån ur sekimdärlänefonden

icke kunde ifrågakomma för den mindre skeppsfarten.

Angående spörsmålet om amorteringstiden för lånen yttrar

nämnden:

Såsom ytterligare ett medel att befordra tonnageförnyelsen har delegationen

föreslagit utsträckning av amorteringstiden (som f. n. är begränsad

till 10 år, resp. vid anlitande av sekundärlånefonden 12 år) till 15 år, av vilka

det första därtill skulle vara amorteringsfritt. Sistnämnda förmån anses motiverad

med hänsyn till de svårigheter för ett fullt ekonomiskt utnyttjande

av fartyget som kunna yppa sig under första året efter dess färdigställande.

Den första tiden har man erfarenhetsmässigt att räkna med en del engångskostnader

av olika slag; det kan dessutom mången gång erbjuda vanskligheter

att genast utnyttja fartyget i dess tilltänkta fart.

I fråga om räntesatsen framhåller nämnden:

Delegationen har ansett skäligt att en något lägre ränta tillämpas än den

som f. n. gäller för lån ur ifrågavarande fond, vilken enligt Kungl. Maj :ts

kungörelse den 31 december 1943 (nr 936) hänförts till räntetyp I (normalränta,

f. n. 4 %). Delegationen har förordat ränteberäkning enligt räntetyp

II b), d. v. s. fast ränta efter en räntefot av 3,25 procent. Såsom allmänt

skäl för denna ränteberäkning åberopas de ekonomiska omständigheterna

som anförts såsom motiv för de föreslagna lättnaderna i gemen. Därjämte

hänvisas särskilt till den ränteberäkning (3 % fast ränta) som tillämpas

för fiskerilånen, vilka, om än förutsättningarna icke äro alldeles desamma,

i viss man kunna anses böra tjäna såsom förebild för en ekonomisk reglering

av lånevillkoren för en näring som är fisket näraliggande.

Vidkommande spörsmålet om finansieringen av den ifrågasatta

utvidgade låneverksamheten framhåller nämnden till en början, att den föreslagna

garantien under byggnadstiden (förhandsutfästelsen) icke i och för

sig skulle kräva någon ökning av de för låneverksamheten avsatta fondmedlen.

En utsträckning av lånevillkoren till att gälla 70 procent av ett av

nämnden prövat beställningsvärde i stället för 50 procent av ett oberoende

av kontraktspriset beräknat värde (plus eventuellt sekundärlån av 20 procent

av detta värde) skulle däremot innebära en ökning av nämndens engagemang

och därmed något ökad risk för fonden. Detta torde enligt nämndens

mening emellertid vara ofrånkomligt, om de föreslagna åtgärderna

skola bliva till avsedd nytta.

Nämnden framhåller, att den av en representant för den mindre skeppsfarten

framlagda planen innefattar en årlig tonnagetillförsel på sammanlagt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

10 fartyg under en tid av 15 år och att för en sådan förnyelse erfordras en

kapitalinvestering å omkring 3 miljoner kronor om året. För lånetjänsten

under den för återuppbyggnaden beräknade tiden skulle enligt denna plan

tarvas omkring 18 miljoner kronor i fondmedel. Det synes nämnden vanskligt

att med någon säkerhet bedöma i vad mån planen kan genomföras, då

detta beror på åtskilliga ovissa faktorer, främst konjunkturutvecklingen och

därmed sammanhängande förändringar i byggnadskostnaderna. Nämnden

anför, att näringsgrenens representanter — såsom delegationen angivit - icke ha avsett att nybyggnadsprogrammet skulle sättas i verket, så länge

nuvarande varvspriser råda, utan att lägre byggnadskostnader skulle avvaktas.

Enligt nämndens mening torde man sålunda med hänsyn till omständigheterna

icke kunna förvänta att kapitalbehovet under de närmaste åren blir

så stort. Det synes därför nämnden vara tillräckligt att till en början tillföra

statens lånefond för den mindre skeppsfarten förslagsvis hälften av det

angivna beloppet, eller sålunda 9 miljoner kronor.

Kommerskollegii utlåtande. För egen del understryker kollegium vad från

lånenämndens sida anförts om den mindre skeppsfartens mycket stora betydelse

ej blott såsom ett viktigt och under krigsförhållanden för försvar och

folkförsörjning oumbärligt transportmedel, utan även såsom rekryteringskälla

för den större handelsflottans bemanning. Kollegium anser i likhet

med nämnden, att risken för en förintelse av den mindre skeppsfarten kan

bliva så allvarlig ur landets och sjöfartens synpunkt att det icke kan vara

försvarligt att låta utvecklingen fortgå utan försök att hejda den.

Kollegium anser möjligheterna att genom lättnader med avseende å finansieringen

någorlunda snabbt uppnå ett resultat icke vara stora, da vaiken

lånenämnden eller näringens egna representanter anse det tillrådligt

att uppmuntra till fartygsbyggande med nuvarande varvspriser. Det synes

kollegium emellertid icke försvarligt att av denna anledning låta anstå med

åtgärder för att åvägabringa en bättre kapitalförsörjning för ifrågavarande

sjöfartsgren, då det i allt fall kommer att draga avsevärd tid, innan beslut i

saken hinner sättas i verket. Kollegium tillstyrker nämndens förslag. Enligt

ett av kollegium framlagt författningsförslag skola dock de nya lånemöjligheterna,

med undantag för förhandsutfästelserna, vara tillgängliga även

för fartyg över 500 bruttoton i den mån styrelsen för skeppshypotekskassan

finner fartyget icke böra ifrågakomma för lån från kassan. - Beträffande

den av lånenämnden föreslagna medelsanvisningen framhåller kollegium,

att det _ med hänsyn till att det såsom antytts sannolikt torde kom
ma

att dröja ett par år innan nybyggnader kunna komma till stånd i

någon mera avsevärd omfattning — kan ifrågasättas huruvida icke tillskottet

till lånefonden till en början skulle kunna begränsas till ett något

mindre belopp, förslagsvis 6 miljoner kronor. Kollegium föreslår, att den till

1,5 miljon kronor uppgående kapitalbehållningen i lånefonden föi anskaffande

av gasgeneratorer för vissa fartyg, vilken under nuvarande förhållanden

saknar praktisk betydelse, överflyttas till lånefonden för den mindre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

skeppsfarten. Återstående 4,5 miljoner kronor skola således enligt kollegii

förslag tillgodoföras fonden över budgeten.

Utlåtanden över lånenämndens yttrande och kommerskollegii utlåtande.

Utlåtanden lia avgivits av statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Sveriges segelfartygsförening. Befraktarnas intresseföreing, Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart,

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Förslagen ha genomgående rönt en positiv bedömning i remissutlåtandena.

Statskontoret finner, att utredningen visat önskvärdheten av att en förnyelse

av det mindre kusttonnaget kommer till stånd. Att så ej skett har

berott på skilda orsaker men den begränsade tillgången till statlig kredit

synes härvid enligt ämbetsverkets uppfattning knappast ha spelat någon avgörande

roll. Statskontoret vill emellertid, då ökade kreditmöjligheter givetvis

kunna få en viss betydelse, ej motsätta sig en uppmjukning av ifrågavarande

lånevillkor. Förslaget i vad det avser viss höjning av lånegränsen,

lämnande av utfästelse om lan a beställda fartyg samt jämkning av amorteringstiden

föranleder icke någon erinran. Däremot säger sig statskontoret

knappast kunna finna tillräckliga skäl framlagda för ett frångående av

gällande räntebestämmelser. Det framhålles, att något större utnyttjande

av lånemöjligheterna f. n. ej heller torde kunna förutses och ämbetsverket

anser därför icke en kapitalförstärkning erforderlig ens i den utsträckning,

som kommerskollegium förordat. Ett överförande av behållningen i lånefonden

för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg synes statskontoret

f. n. tillräckligt. Verket förklarar, att — i den mån ytterligare medel erfordras

— i första hand rederilånefonden bör anlitas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finna övertygande skäl ha anförts för

ökat stöd åt den mindre skeppsfarten och tillstyrka att åtgärder vidtagas

i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget. Enligt fullmäktiges

mening föreligga dock f. n. på grund av de höga varvspriserna

knappast några förutsättningar för en mer väsentlig nybyggnadsverksamhet,

varför fullmäktige ifrågasätta, huruvida någon kapitalökning i detta

sammanhang bör beslutas. Fullmäktige ha dock funnit det önskvärt att

ståndpunkt redan nu tages till frågan om storleken av det kapital, som bör

ställas till förfogande för utlåning på de nya villkoren, och ha icke funnit

anledning till erinran mot det av kommerskollegium föreslagna beloppet.

Fullmäktige äro dock av principiella skäl icke benägna att förorda den föreslagna

räntesänkningen, da det i föreliggande fall är fråga om en rörelse, som

måste bygga på affärsmässiga kalkyler. En räntesubventionering på detta

område skulle kunna medföra krav på dylikt stöd från andra håll inom

transportväsendet.

Inom fullmäktige har skiljaktig mening uttalats av herr Svensson. Denne

tillstyrker förslaget jämväl beträffande räntan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Sveriges segelfartygsförening tillstyrker förslaget. Föreningen framhåller

samtidigt, att föreningen fäster stor vikt vid att nuvarande befälsförordning

ändras så att för framtiden svenska nybyggda motorseglare icke bli handikappade

gentemot utländskt jämställt tonnage på grund av förordningens

bestämmelser.

Betraktarnas intresseförening tillstyrker det framlagda förslaget, dock

icke i vad avser den föreslagna låneräntan. Denna bör enligt föreningen sättas

till 3 procent i överensstämmelse med vad som gäller för motsvarande

lån till fiskerinäringen. Föreningen framhåller emellertid, att de föreslagna

åtgärderna på intet sätt äro tillräckliga för att bringa den mindre handelsflottan

ur dess kris. Mera vittgående åtgärder äro enligt föreningens mening

av nöden. Föreningen hemställer därför, att frågan om ytterligare åtgärder

för att främja en förnyelse av motorsegeltonnaget skyndsamt utredes. Därvid

bör enligt föreningen undersökas dels möjligheterna att i Sverige använda

den av Nederländerna beträdda vägen för återuppbyggnaden av det

mindre tonnaget, dels möjligheterna att revidera ej mindre gällande skattelagstiftning

i vad avser partrederier utan även gällande befälsförordning.

Sveriges redareförening har i huvudsak icke något att erinra mot förslaget.

Föreningen anser dock, att den föreslagna gränsen vid 500 bruttoton

för erhållande av lån är för snäv. Föreningen gör gällande, att åtskilliga av

de fartyg, som för närvarande äro mest utsatta för konkurrens av sådan art

att behov av stöd föreligger, ha ett bruttotonnage överstigande 500 ton. Gränsen

bör enligt föreningen lämpligen höjas till 800 bruttoton.

Även Stockholms rederiförening och Föreningen Sveriges inrikessjöfart,

vilka i övrigt tillstyrka förslaget, ifrågasätta, huruvida icke tonnagegränsen

bör flyttas till 800 bruttoton. Föreningen Sveriges inrikessjöfart berör därjämte

frågan om befälets antal och kvalifikationer i mindre och medelstora

fartyg samt hemställer att Kungl. Maj :t ville låta företaga utredning i denna

fråga.

Sveriges industriförbund, som inhämtat yttrande från Sveriges varvsindustriförening,

tillstyrker förslaget.

Svenska bankföreningen finner förslaget, att nämnden för lånefonden

skall kunna lämna utfästelse på förhand om lån ur fonden, vara ägnat att

befrämja det avsedda syftemålet, nämligen att underlätta möjligheterna att

vid nybyggnad av fartyg erhålla kredit under byggnadstiden. Föreningen anför

vidare följande:

En utfästelse från nämnden om att lån ur fonden kommer att erhållas så

snart fartyget färdigställts skulle innebära den fördelen, att den bank som

har att pröva en ansökan om lån under fartygets byggnadstid kan räkna

med att lånet kommer att avlyftas inom en förhållandevis kort tid. Den förlustrisk

som sammanhänger med möjligheten att fartyget av en eller annan

anledning icke blir färdigbyggt, kommer emellertid att i oförminskad grad

åvila banken även i de fall då förhandsutfästelse om lån ur fonden lämnats.

Detta är givetvis fullt i sin ordning, eftersom utfästelsen icke är ämnad att

utgöra någon garanti i egentlig mening. Anspråken på säkerhet för lånet

under byggnadstiden kunna således icke minskas eller eftersättas på den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

grund att utfästelsen om lån från fonden föreligger. Men eftersom förhandsutfästelsen

måste föregås av en prövning från nämndens sida bl. a. rörande

låntagarens personliga och ekonomiska förutsättningar för skötseln av det

blivande statslånet, torde utfästelsen i allmänhet komma att vid prövning

av en ansökning om lån under byggnadstiden betraktas som en i positiv

riktning verkande faktor. Härvid förutsättes dock, att icke förhandsutfästelsen

förknippats med alltför många förbehåll, som kunna äventyra utbetalandet

av statslånet efter fartygets färdigbyggande.

Vad beträffar förslaget om att höja den övre gränsen för lån ur fonden

från nuvarande 50 procent till 70 procent av fartygets värde vill bankföreningen

allenast framhålla, att en så hög belåning kan innebära en risk för

att fartyget vid en nedgående konjunktur icke kommer att utgöra tillräcklig

säkerhet för lånet. Fartyg anses rent allmänt som känsliga belåningsobjekt,

och de siffror som i detta ärende framlagts rörande lönsamheten under

senare år av skeppsfart bedriven med fartyg av här ifrågavarande slag

tyda på att dylika fartyg äro särskilt konjunkturkänsliga. I ärendet har icke

heller förebragts någon utredning om huruvida det verkligen kan sägas föreligga

objektiva förutsättningar för att med nuvarande bemanningsföreskrifter

för fartyg av detta slag konkurrera med fartyg från länder med

betydligt lindrigare bestämmelser i nämnda hänseende. Endast om sådana

förutsättningar föreligga synes det bankföreningen vara försvarligt att staten

uppmuntrar privatpersoner eller företag till en skuldsättning av sådan

höjd som den föreslagna maximigränsen.

Föreningen ställer sig avvisande till förslaget om sänkning av räntan till

3,25 procent. En sådan sänkning synes föreningen innbära en ren räntesubvention,

vilken icke bör ifrågakomma om det ej kan klart dokumenteras att

näringsgrenen i fråga i längden kommer att kunna hävda sig gentemot den

utländska konkurrensen.

Svenska sparbanksföreningen förklarar sig i sak icke ha något att erinra

mot förslaget. Föreningen finner det dock angeläget att ordet »garanti» icke

användes som beteckning på den föreslagna förhandsutfästelsen. Detta

skulle nämligen enligt föreningen kunna leda till förväxling med det garantibegrepp,

som användes vid vissa jordbrukslån, akademikerlån och andra

studielån, där den statliga garantien har karaktär av en borgensförbindelse.

Departementschefen.

Den mindre handelsflottan har uppenbarligen stor betydelse för landets

transportväsende. För inrikes transporter av vissa viktiga varor såsom cement,

gödningsmedel, spannmål, fodermedel, fröer, sten och tegel samt kol

och koks användas huvudsakligen motorseglare men även mindre motorfartyg.

Det mindre tonnaget i gemen sysselsättes därjämte i icke obetydlig

utsträckning med transport av varor mellan svenska och utländska hamnar,

belägna företrädesvis i det övriga Skandinavien och i östersjöbäckenet.

Härtill kommer, att vissa hamnar och lastageplatser kunna anlöpas endast

av det mindre tonnaget. Det rör sig här om ett jämförelsevis billigt transportmedel,

särskilt för transporter av mindre varupartier. — Det mindre

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

tonnagets betydelse för landet är emellertid icke begränsat till insatserna

inom transportväsendet. Det fyller även en viktig uppgift vid rekryteringen

av befäl och manskap till det större handelstonnaget.

Den av 1938 års sjöfartskommitté för tolv år sedan verkställda utredningen

angående den mindre skeppsfartens kapitalförsörjning för tonnagets

förnyelse var, såsom framgår av propositionen nr 119/1939 angående

beredande av ökade lånemöjligheter för denna skeppsfart, avsedd att utgöra

en första etapp i en större undersökning rörande de ekonomiska betingelserna

för den svenska skeppsfarten över huvud taget. De beslut, som

fattades vid 1939 års riksdag, betraktades därför såsom ett provisorium i

avvaktan på de åtgärder, vartill kommitténs fortsatta arbete kunde leda.

Kommitténs verksamhet vilade emellertid under kriget och har utan att

återupptagas sedermera upphört. Det provisoriska stöd åt den mindre

skeppsfarten, som inrättandet av lånefonden för denna sjöf artsgren innebar,

har kommit att oförändrat bestå men har icke åstadkommit avsedd

tonnageförnyelse. Utformningen och tillämpningen av lånebestämmelserna,

försämrade ekonomiska förutsättningar samt höga byggnadskostnader för

fartyg ha nämligen medfört, att möjligheterna att låna från fonden för nybyggnad

eller modernisering av fartyg endast i ringa mån utnyttjats. Nyanskaffning

av fartyg genom köp från utlandet har ej heller skett i nämnvärd

utsträckning. Den mindre handelsflottan inrymmer därför i dag förhållandevis

flera äldre fartyg än före kriget. Åldersgruppen 40 år gamla

och äldre fartyg, vilken år 1938 utgjorde 35 procent av fartygsbeståndet,

har nu ökat till att omfatta över 50 procent. Dessa äldre fartyg fylla icke

tidens krav i fråga om byggnadsmaterial, konstruktion m. m. De äro därför

oekonomiska i drift, vilket bidrager till att de ha svårt att konkurrera med

utländska fartyg av samma storlek. Den mindre skeppsfarten har kommit i

ett alltmer beträngt läge och är uppenbarligen allvarligt hotad, om den angivna

utvecklingen beträffande fartygsbeståndet får fortsätta. En minskning

av det mindre tonnaget skulle komma att medföra påtagliga transportsvårigheter

och ökade transportkostnader. Frågans vikt har också betonats

i riksdagen såväl år 1949 i en motion som föregående år i en interpellation.

I sin skrivelse den 4 februari 1949 har Sveriges segelfartygsförening hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning rörande revision

av bestämmelserna om lån ur de för den mindre skeppsfarten avsedda lånefonderna.

En utredning i ämnet har numera verkställts genom nämnden

för statens lånefond för den mindre skeppsfarten. Utredningen har därefter

med vissa statistiska undersökningar av kommerskollegium överlämnats till

Kungl. Maj :ts prövning. De förslag, som i samband med utredningarna

framlagts, avse att få till stånd icke blott en utsträckning av låneverksamhcten

att omfatta jämväl stöd under byggnadstiden utan även vissa ytterligare

uppmjukningar av lånebestämmelserna. Förslagen, till vars detaljer

jag återkommer, ha i princip tillstyrkts av remissmyndigheterna. Avvikande

mening har anmälts endast beträffande vissa punkter. I ärendet har emellertid

framhållits, att mera väsentlig nybyggnad av mindre fartyg icke kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

ske, förrän byggnadskostnaderna bli lägre. Det är f. n. omöjligt att förutsäga

när så kommer att bli fallet. Med hänsyn härtill kan det — såsom

riksgäldsfullmäktige gjort — ifrågasättas, huruvida beslut i ärendet bör

fattas redan nu. I likhet med fullmäktige anser jag det emellertid önskvärt

att ställningstagandet till förslagen icke uppskjutes.

Förslagen innebära väsentligen, att lån från lånefonden för den mindre

skeppsfarten skulle lämnas mot säkerhet av inteckning i fartyg med en

bruttodräktighet av högst 500 ton eller i annat fartyg, som av styrelsen för

svenska skeppshypotekskassan prövas icke böra ifrågakomma för lån från

kassan. Lån skulle beviljas till högst 70 procent av det värde till vilket fartyget

av lånenämnden för den mindre skeppsfarten uppskattas eller, där fråga

är om nybyggnad av fartyg, det kontraktspris som nämnden funnit kunna

godtagas såsom fartygets värde. När fråga är om nybyggnad av fartyg

med bruttodräktighet av högst 500 ton skulle utfästelse om lån från fonden

kunna på förhand lämnas intill 70 procent av kontraktspriset. Amorteringstiden

för lån från fonden skulle utsträckas från 10 till 15 år, därav det första

året amorteringsfritt, och låneräntan sänkas från 4 procent till 3 y4 procent.

För att kunna möta de väntade ökade anspråken på fonden skulle denna

tillföras nytt kapital å 6 miljoner kronor, varav 1,5 miljoner kronor genom

överföring från statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för

vissa fartyg. Statens sekundärlånefond för rederinäringen skulle vid bifall

till förslagen i fortsättningen icke anlitas för den mindre skeppsfartens

behov.

Såsom törut nämnts ha förslagen i princip biträtts av remissmyndigheterna

och mött motstånd endast i vissa avseenden. Då de föreslagna åtgärderna

synas vara ägnade att i sinom tid bidraga till att underlätta en återuppbyggnad

av det mindre tonnaget förordar även jag, att bestämmelserna

för lån åt den mindre skeppsfarten revideras i huvudsaklig överensstämmelse

med förslagen. Jag tillstyrker sålunda desamma i vad de avse höjning

av lånegränsen till 70 procent, förhandsutfästelse om lån vid nybyggnad

av fartyg om högst 500 bruttoton samt utsträckning av amorteringstiden

till 15 år, varav det första året amorteringsfritt.

Vad angår frågan om vilka fartyg, som skola ifrågakomma för lån ur lånefonden

för den mindre skeppsfarten, må erinras om att lån f. n. lämnas

mot inteckning i motorseglare eller i annat fartyg, som av styrelsen för

svenska skeppshypotekskassan prövas icke böra ifrågakomma för lån från

kassan. Beträffande denna gränsdragning mellan fondens och kassans verksamhet

framhölls vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse, att motorsegeltonnaget

vore uteslutet från möjlighet till lån ur kassan och att sådant

tonnage funnes upp till en storleksgräns av ca 400 ton. Det ansågs då

vara naturligt, att maskindrivet tonnage, som till storlek, användning m. in.

vore ungefärligen jämförligt med motorsegeltonnaget, beviljades lån från

fonden och icke från kassan. Kommerskollegium har nu föreslagit, att lån

skall avse dels fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 ton dels ock —- såsom förut — annat fartyg, som av styrelsen för skeppshypotekskassan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 51.

prövas icke böra ifrågakomma för lån från kassan. För lån från fonden

skulle alltså enligt kollegium ifrågakomma såväl motorseglare som maskindrivna

fartyg om högst 500 bruttoton samt — enär endast maskindrivna

fartyg kunna komma i fråga för lån ur kassan — sådana fartyg över 500

ton, för vilka kassan icke anser sig kunna bevilja lån. Kollegium har däremot

begränsat sitt förslag i fråga om förhandsutfästelse om lån att gälla

fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 ton. Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening och Föreningen Sveriges inrikessjöfart ha i sina

utlåtanden föreslagit, att gränsen för erhållande av lån icke sättes lägre än

800 bruttoton. Det må framhållas, att enligt vedertagna principer fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 500 bruttoton icke anses tillhöra den

mindre skeppsfarten. För egen del anser jag det därför icke lämpligt, att

ett stöd, som uttryckligen är avsett för denna skeppsfart och som har sin

grund i denna sjöfartsgrens speciella svårigheter, utsträckes till fartygsgrupper,

som i allmänhet icke hänföras till sjöfartsgrenen. Jag förordar

därför, att lån må meddelas allenast för fartyg om högst 500 bruttoton.

1 fråga om räntans storlek anser jag i likhet med flera remissmyndigheter

skäl icke föreligga att frångå de för lån av motsvarande slag allmänt

tillämpade räntebestämmelserna. Jag förordar således, att räntesatsen bibehålies

vid 4 procent. Räntesatsen torde i detta sammanhang för övrigt icke

vara av större betydelse.

Kommerskollegium har föreslagit, att lånefonden för den mindre skeppsfarten

skulle tillföras — utöver den till 1,5 miljoner kronor uppgående kapitalbehållningen

i lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer för vissa

fartyg — 4,5 miljoner kronor, alltså tillhopa 6 miljoner kronor. Det må

framhållas, att lånemöjligheterna för den mindre skeppsfarten med hänsyn

till de höga varvspriserna kunna beräknas icke f. n. bli utnyttjade annat än

i ringa omfattning. I likhet med statskontoret anser jag därför, att en kapitalförstärkning

i den utsträckning, som kollegium förordat, f. n. icke är

erforderlig. Jag tillstyrker, att ökningen nu begränsas till 2 miljoner kronor.

Enligt min mening bör detta tillskott tagas från rederilånefonden, som

uppgår till ca 7,3 miljoner kronor och sedan budgetåret 1936/37 ej tagits i

anspråk för lån. Kollegii förslag att till förstärkning av lånefonden för den

mindre skeppsfarten anlita kapitalbehållningen i lånefonden för anskaffande

av gasgeneratorer för vissa fartyg torde alltså få förfalla. Förslaget

aktualiserar emellertid frågan om sistnämnda fonds fortbestånd över huvud

taget. Denna fond fyller ej längre någon egentlig uppgift och torde utan

olägenhet kunna helt avvecklas. Medgivande bör därför utverkas av riksdagen,

att fonden må avvecklas vid utgången av budgetåret 1950/51. Behållningen

å fonden bör vid bifall till vad jag förordat tillföras riksgäldskontoret.

Frågan om ytterligare medel till lånefonden för den mindre

skeppsfarten torde ånyo få anmälas, när bättre överblick vunnits över vilka

anspråk, som kunna ställas på fonden.

Såsom inledningsvis nämnts ha riksdagens revisorer i sin till 1946 års

riksdag avgivna berättelse förklarat, alt det enligt deras uppfattning borde

2 Bihaiuj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 51.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

undersökas om icke •— förutom lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer

för vissa fartyg — rederilånefonden borde helt avvecklas. I anslutning

därtill har 1946 års riksdag i skrivelse nr 212 anhållit, att Kungl. Maj :t

ville låta verkställa en allmän översyn av statens utlåningsverksamhet och

fondförvaltning. Det är min avsikt, att oberoende av en sådan utredning

låta undersöka om och i vilken mån det finnes anledning avskaffa rederilånefonden.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de bestämmelser i övrigt, som kunna bliva erforderliga

vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit.

Segelfartygsföreningen har i sin skrivelse den 4 februari 1949 vidare

hemställt, att undersökning måtte verkställas beträffande vilka andra åtgärder,

som skulle kunna vidtagas för att underlätta förnyelsen av det

mindre tonnaget. Enligt vad kommerskollegium inhämtat åsyftar föreningen

härmed främst en revision av bestämmelserna rörande behörigheten för

befäl å de mindre fartygen. Från föreningens sida har därvid förklarats,

att det är en ekonomisk förutsättning för den eftersträvade tonnageförnyelsen

att hittillsvarande praxis i fråga om dispens från nämnda bestämmelser

kan påräknas i fortsättningen samt att ytterligare någon lättnad i

behörighetsreglerna kan beredas. Föreningen och Befraktarnas intresseförening

ha återkommit till sina krav på revision av ifrågavarande bestämmelser

i sina utlåtanden över lånenämndens yttrande och kommerskollegii

utlåtande. Föreningen Sveriges inrikessjöfart har även i sitt utlåtande begärt

utredning i ämnet.

Frågan om att med beaktande av säkerhetsintresset minska kompetenskraven

för befälet å de mindre fartygen har sedan länge uppmärksammats

inom kommerskollegium och handelsdepartementet. På grundval av material

från kollegium har inom handelsdepartementet utarbetats förslag till

författningsbestämmelser i ämnet. Förslaget har därefter underställts kollegium

och berörda organisationer för yttrande. Jag torde senare få underställa

Kungl. Maj :t utkast till bestämmelser i syfte att bereda lättnader i befälsförordningens

stadganden, särskilt såvitt angår kompetenskraven för

befäl å fartyg i fart i svenskt farvatten, i östersjöfart och i nordsjöfart. Jag

vill därutöver erinra att Kungl. Maj :t på min föredragning denna dag anvisat

medel från handels- och sjöfartsfonden för provisoriska förbättringar

inom sjöbefälsutbildningen. Förbättringarna avse bl. a. att en ny kurs, benämnd

nordsjöskepparkurs, skall anordnas vid sjöbefälsskolorna. Denna

kurs är avsedd att leda fram till ett nytt behörighetsbevis (nordsjöskepparbrev),

vilket skulle medföra behörighet att föra mindre fartyg i nordsjöfart.

Denna anordning förväntas lösa en del problem inom den mindre

skeppsfarten. Det är vidare min avsikt att i vissa andra hänseenden låta undersöka

frågan om lämpliga åtgärder för att förbättra villkoren för den

mindre skeppsfarten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

19

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) besluta, att från statens lånefond för den mindre

skeppsfarten må från och med den 1 juli 1951 lämnas lån i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats

;

2) medgiva, att till statens lånefond för den mindre

skeppsfarten skall överföras ett belopp av 2 miljoner kronor

från rederilånefonden;

3) medgiva, att statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer

för vissa fartyg må avvecklas vid utgången av

budgetåret 1950/51.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1951/52 under statens allmä a1 i texten
  2. SU 1951:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökade lånemöjlighetei'' för den mindre skeppsfarten m. in. s. 1 i texten