Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt

1951-02-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:67, Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående upphävande av förordningen den 19

juni 1942 (nr 375) om trafikskatt; given Stockholms

slott den 16 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående upphävande av förordningen

den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen

den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 juni 1942 (nr 375) om

trafikskatt skall upphöra att gälla.

I fråga om trafik, som ägt rum under förordningens giltighetstid, skall

vad i förordningen är stadgat äga tillämpning jämväl efter det förordningen

i övrigt upphört att gälla.

Denna förordning träder i kraft å dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

1 Bihang till riktdagens protokoll i951. i samt. Nr 67.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om

avskaffande av trafikskatten samt anför därvid följande.

Såsom omnämnts i årets statsverksproposition vid beräkningen i riksstatsförslaget

av de särskilda inkomsttitlarna (Bil. 1 s. 45) har järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 2 december 1950 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen besluta, att förordningen den 19 juni 1942 (nr 375) om

trafikskatt skall upphöra att gälla vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t bemyndigas

att bestämma i samband med prövningen av ett förslag om taxehöjning

för statens järnvägar, vilket styrelsen ämnade framlägga, dock senast

med utgången av budgetåret 1950/51. Jag förklarade i anslutning därtill

att jag i annat sammanhang ämnade hemställa om att i särskild proposition

förslag framlades om nämnda skatts upphävande. Jag anhåller nu att

få taga upp frågan.

Enligt förordningen om trafikskatt skall sådan skatt utgå till staten vid

befordran å järnväg, som begagnas för allmän trafik, av personer och resgods

samt hundar och andra djur, för vilka frakt erlägges såsom för resande

eller resgods. Skatten utgör tio procent av befordringsavgiften och erlägges

av järnvägens innehavare. På trafiken vid statens järnvägar belöpande

skatt skall av järnvägsstyrelsen för varje kalendermånad senast inom

tre månader efter månadens utgång insättas å statsverkets checkräkning i

riksbanken. Innehavare av enskild järnväg har att, likaledes för varje kalendermånad

senast inom tre månader efter månadens utgång, inbetala

upplupen skatt till järnvägsstyrelsen, som inlevererar skatten å nyssnämnda

checkräkning. Kontrollen över att skatten behörigen utgöres åligger

järnvägsstyrelsen. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1942.

Det viktigaste motivet för införandet av trafikskatten var det stora behovet

av ökade statsinkomster i det under kriget hårt ansträngda statsfinansiella

läget (se prop nr 346: 1942). Samtidigt ansågs skatten vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

ägnad att bidraga till en i dåvarande läge önskvärd begränsning av trafiken,

varigenom den även kunde bidraga till att förebygga kapitalinvesteringar,

som ej vore betingade av det normala trafikbehovet.

Under den förberedande behandlingen av förslaget till den blivande förordningen

restes bl. a. den invändningen att en trafikskatt å enbart järnvägstrafiken

kunde få till följd en icke önskvärd överflyttning av trafiken från

järnvägarna till andra trafikmedel. Föredragande departementschefen uttalade

i propositionen, att också enligt hans mening allvarliga erinringar

kunde göras mot en särbeskattning av järnvägstrafiken under normala förhållanden.

Även om några större betänkligheter emellertid icke behövde

hysas mot att i dåvarande situation införa en på så sätt begränsad trafikskatt,

ville departementschefen å andra sidan icke förneka, att vissa skäl

talade för att utvidga beskattningen till även andra trafikmedel. Eftersom

emellertid genomförandet av en allmän trafikskatt skulle förutsätta en mera

ingående och tidsödande utredning, ansågs denna fråga böra anstå tills

vidare.

Sedan de onormala förhållanden på trafikmarknaden som rått under kriget

efter hand lättats, har frågan om att avskaffa trafikskatten eller att

ersätta den med en allmän trafikskatt aktualiserats i olika sammanhang,

bl. a. genom motioner i riksdagen och framställningar från järnvägsstyrelsen.

I anledning av en vid 1946 års riksdag väckt motion uttalade bevillningsutskottet

(bet. nr 50), att det måste anses önskvärt att trafikskatten

kunde helt avskaffas. Då detta emellertid i då rådande statsfinansiella läge

icke läte sig göra, funne utskottet trafikskatten böra tills vidare bibehållas.

Att såsom i motionen ifrågasatts lägga om denna skatteform på sådant sätt,

att den komme att utgöra en allmän trafikskatt, kunde utskottet icke förorda.

Trafikskatten har under de åtta budgetåren 1942/43—1949/50 tillfört

staten ett belopp av sammanlagt cirka 235 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket

har beräknat att skatten under innevarande och nästa budgetår skall

tillföra staten 35 miljoner kronor årligen. Enligt uppskattning av järnvägsstyrelsen

belöpa härav cirka 33 miljoner kronor på trafiken vid statens

järnvägar och omkring 2 miljoner kronor på de enskilda järnvägarnas

trafik.

I den tidigare omnämnda framställningen den 2 december 1950 uttalar

järnvägsstyrelsen att sedan beslut fattats om upphävande av tilläggsskatterna

på bensin m. in. från och med den 1 januari 1951, styrelsen ansett sig

nödsakad att på nytt taga upp trafikskattefrågan, eftersom styrelsen funne

det oriktigt att en beskattning, för vars existens de principiella förutsättningarna

numera torde få anses ha helt bortfallit, bibehölles enbart av

statsfinansiella skäl.

Järnvägsstyrelsen lämnar härefter en redogörelse för biltrafikens expansion

efter kriget och framhåller att denna varit särskilt kraftig för person
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

trafiken, d. v. s. den trafik som för järnvägarnas del är belagd med trafikskatt.

Av verkställda trafikräkningar framgår, att årsmedeltalet för den

totala fordonstrafiken på våra landsvägar år 1949 utgjorde 152 procent

av 1936 års trafik. Trafikräkningarna i mars—april 1950 visa

en ökning av den totala landsvägstrafiken jämförd med motsvarande räkningstillfällen

år 1949 av 17,4 procent. Vid slutet av år 1939 voro 180 717

personbilar inregistrerade. Motsvarande siffror uppgingo vid utgången av

första kvartalet 1949 till 181 422 och vid utgången av juni 1950 till 213 041.

Under 1950 har importen av bilar starkt ökat. Under perioden januariseptember

1950 importerades 33 144 färdiga personbilar mot 4 321 under

samma tid 1949. Motsvarande siffror för lastbilsimporten utgjorde 2 836

och 1 633. Denna import i förening med den ökade tillverkningen inom

landet har medfört såväl ett utbyte av äldre fordon som en utvidgning av

beståndet. Båda faktorerna ha bidragit till att skärpa konkurrensen på

transportmarknaden.

Utvecklingen av järnvägarnas persontrafik belyses i järnvägsstyrelsens

skrivelse av följande tabell (uppgifterna avse de statliga och enskilda järnvägarna

sammantagna).

År

Personkm

År

Personkm

miljoner

miljoner

1939....

.... 3 565

1945....

. . .. 6 441

40....

.... 4 495

46....

. . .. 6 405

41.. . .

.... 5 023

47....

. ... 6 515

42....

.... 5 743

48....

. . . . 6 579

43....

.... 6 384

49....

.. .. 6 725

44....

.... 6 580

Under perioden januari—-september 1950 har vid statens järnvägar trots

förstatligandet den 1 juli av Östergötlands smalspåriga järnvägar antalet

försålda enkla och tur- och returbiljetter förblivit oförändrat vid jämförelse

med motsvarande period 1949. Inkomsterna av biljetterna ha däremot stigit

något för perioden som helhet, från 199,3 till 200,3 miljoner kronor. Från

och med april äro emellertid inkomstsiffrorna lägre, varmed stegringstendensen

från en lång följd av år brutits.

Att persontrafiken under efterkrigsåren hållit sig vid en någorlunda oförändrad

nivå torde enligt järnvägsstyrelsen till ej oväsentlig del sammanhänga

med de utökade och förbättrade reselägenheterna. Tidtabellens utökning

belyses av följande tablå.

År

Tågkm av express-,

År

Tågkm av express-,

snäll- och persontåg

snäll- och persontåg

tusental

tusental

1939....

...... 68 897

1945...

....... 74 732

40....

...... 58 464

46...

....... 81932

41....

...... 59 434

47...

....... 88 420

42....

...... 62127

48...,

....... 90 971

43....

...... 64 924

49....

....... 92 813

44....

...... 70 309

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

1 fortsättningen anför järnvägsstyrelsen, att under de senaste åren statens

järnvägars godstrafik visat en vikande tendens samtidigt som utgifterna

ökats, med följd att överskottet successivt nedgått. Med tanke på de

löne- och prishöjningar, som inom den närmaste tiden vore att motse,

kunde det traditionella avkastningskravet i framtiden icke uppfyllas ens

om avskrivningarna fortfarande skedde enligt den metod med avskrivning

å historiska värden, som hittills tillämpats, än mindre om sådan avskrivning

verkställdes på nyanskaffningsvärdena. En förhöjning av transportavgifterna

syntes därför oundviklig, och förarbeten på ett förslag i denna

riktning påginge för närvarande inom styrelsen. Enär varje höjning av

järnvägstaxorna vid oförändrade taxe- och kostnadsförhållanden för övriga

transportmedel medförde ökade svårigheter för statens järnvägar att hävda

sig i konkurrensen, måste de planerade höjningarna göras så små som

möjligt. På grund av den ensidigt verkande trafikskatten reducerades möjligheterna

avsevärt att uppnå avgiftsförhöjningens syfte.

Järnvägsstyrelsen framhåller vidare, att borttagandet av tilläggsskatten

på bensin m. m. komme att avsevärt skärpa konkurrensförhållandena på

transportmarknaden och öva ett icke önskvärt inflytande på trafikfördelningen

mellan kommunikationsmedlen. Bakom denna reglering av drivrnedelsskatten

låge det motivet, att biltrafiken borde genom beskattningen av

fordon och drivmedel täcka endast de utgifter som den medförde för vägväsendet.

Det syntes då orimligt att järnvägstrafiken skulle på särskilt sätt

genom trafikskatten bidraga till andra statsutgifter än sådana, som förorsakades

av järnvägstrafiken.

Järnvägsstyrelsen yttrar slutligen, att om statens järnvägars ekonomiska

läge och framtidsutsikter varit andra än som nu vore fallet, borde en avveckling

av trafikskatten ha lett till en motsvarande avgiftssänkning. Det

syntes emellertid — inför nödvändigheten av en avgiftshöjning — opraktiskt

att innan denna kunde träda i kraft företaga en av trafikskattens avveckling

föranledd prissänkning. Ett borttagande av trafikskatten ansåges därför

böra koordineras med den planerade taxehöjningen, varigenom denna kunde

i motsvarande grad reduceras. Vad här anförts gällde i princip även de enskilda

järnvägarna, vilka liksom statens järnvägar säkerligen bleve i behov

av att höja sina inkomster inom den närmaste tiden. I vad trafikskatten belöpte

på dessa järnvägar — cirka 2 miljoner kronor — skulle en avveckling

av skatten medföra en minskning av statsinkomsterna. Denna omständighet

syntes emellertid i och för sig icke böra utgöra hinder för avveckling av

ifrågavarande skatteform, vilken i och med borttagandet av de extra drivmedelsskatterna

framstode som eu lika omotiverad belastning av de enskilda

järnvägarna som av statens järnvägar.

Departementschefen. Trafikskatten, vilken träffar endast person- och resgodstrafiken

vid järnvägarna, infördes såsom förut angivits under kriget och

motiverades främst av behovet att i dåvarande svåra statsfinansiella läge

öka statsinkomsterna. Även önskemålet att i viss mån begränsa trafiken spe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

lade in. Sedan den med järnvägstrafiken konkurrerande biltrafiken efter

hand fått möjligheter att kraftigt öka, måste de erinringar, som redan i

samband med tillkomsten av trafikskatteförordningen framställdes mot att

särbeskatta järnvägstrafiken, anses ha vunnit i styrka. Olägenheten av denna

särbeskattning framträder i särskild grad efter bortfallet av den tillfälliga

skatten på bensin in. in. vid årsskiftet 1950—-51. Om man icke vill utvidga

den gällande skatten på järnvägstrafiken till en allmän trafikskatt,

vilket jag icke nu vill ifrågasätta, är det därför önskvärt att trafikskatten avskaffas.

Frågan har fått särskild aktualitet genom de förestående taxehöjningarna

vid statens järnvägar. Förslag därom är under utarbetande inom järnvägsstyrelsen,

och spörsmålet kommer senare att anmälas för Kungl. Maj :t av

chefen för kommunikationsdepartementet. I beräkningen i riksstatsförslaget

för nästa budgetår av de särskilda inkomsttitlarna har jag räknat med (se

statsverkspropositionen: Bil. 1, s. 46) att vid detta förslag till taxerevision

hänsyn kommer att vid taxesättningarna tagas till de ökade driftutgifter,

som följa av aktuella löne- och prisstegringar samt vissa ökade avskrivningskrav.

Med beaktande av den tilltänkta taxehöjningen har jag beräknat

överskottet från statens järnvägar nästa budgetår till 35 miljoner kronor

eller 25 miljoner kronor mer än det av riksräkenskapsverket för denna titel

beräknade beloppet.

Såsom järnvägsstyrelsen framhållit i sin skrivelse torde de enskilda järnvägarna

i likhet med statens järnvägar vara nödsakade att höja sina inkomster

inom den närmaste tiden. Medan åtgärden att avskaffa trafikskatten

till den del denna belöper på statens järnvägar eller cirka 33 miljoner

kronor i huvudsak skulle innebära endast en omdisponering av en statsinkomst,

skulle den i fråga om de enskilda järnvägarnas andel, omkring 2

miljoner kronor, betyda en verklig inkomstminskning. Med hänsyn till att

denna är av relativt begränsad storleksordning, måste emellertid de skäl som

tala mot att bibehålla skatten tillmätas avgörande betydelse.

Jag förordar sålunda att förordningen om trafikskatt upphäves. Tidpunkten

härför bör sammanfalla med höjningen av taxorna för person- och resgodstrafiken.

Det är ännu icke fullt klart när det blir möjligt att genomföra

denna höjning. Sannolikt kommer det att kunna ske vid något av månadsskiftena

närmast före löpande budgetårs utgång. Med hänsyn till ovissheten

härutinnan torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att bestämma tidpunkten

för förordningens upphävande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, alt Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning angående upphävande av förordningen

den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till s. 1 i texten
  2. BevU 1951:17 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 juni 1942 s. 1 i texten