Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den lh juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar

1951-03-09 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:96, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den lh juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den lh

juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;

given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och

3 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås sådan utvidgning av lagen den 14 juni 1929 (nr

131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att såsom yrkessjukdom

omfattad av försäkringen skall anses jämväl kronisk kadmiumförgiftning.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 96.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 om försäkring

för vissa yrkessjukdomar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Den, som---—--radioaktivt ämne.

Såsom yrkessjukdom — — — Såsom yrkessjukdom — — —

hudkräfta (kancer); hudkräfta (kancer);

10) kronisk manganförgiftning; 10) kronisk manganförgiftning,

kronisk kadmiumförgiftning;

11) dammlunga, framkallad — — 11) dammlunga, framkallad — —

— med konsthartslim. — med konsthartslim.

Beträffande försäkringen — — -— nedan stadgas.

Arbete i------farligt arbete.

3 §.

Ersättning i anledning av yrkessjukdom

skall icke utgå, med mindre

arbetaren inom ett år eller, vad

angår yrkessjukdom, som framkallats

genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne, kronisk

manganförgiftning eller dammlunga,

framkallad genom inverkan av oorganiskt

ämne, inom tio år före da- 1

Ersättning i anledning av yrkessjukdom

skall icke utgå, med mindre

arbetaren inom ett år eller, då

fråga är om yrkessjukdom, som

framkallats genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne,

eller om kronisk manganförgiftning,

kronisk kadmiumförgiftning eller

dammlunga, framkallad genom in
-

1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1950:166.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

(Gällande lydelse:)

gen för sjukdomens yppande varit

sysselsatt med arbete i verksamhet,

där fara föreligger för sjukdomen.

(Föreslagen lydelse:)

verkan av oorganiskt ämne, inom tio

år före dagen för sjukdomens yppande

varit sysselsatt med arbete i

verksamhet, där fara föreligger för

sjukdomen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951 men skall icke äga tillämpning

i fråga om yrkessjukdom, som icke

omfattas av förut gällande lag, därest

sjukdomen yppats före nämnda

dag, och ej heller beträffande dylik

sjukdom, som yppats senare, därest

arbetaren icke efter lagens ikraftträdande

varit utsatt för inverkan av

den art, som framkallat sjukdomen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld^

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga

om ändring i yrkessjukdomsförsåkringslagen samt anför.

Inledning.

Enligt lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar

skall den, som enligt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för

skada till följd av olycksfall i arbete, anses försäkrad även för vissa yrkessjukdomar.

Ersättning i anledning av dylik sjukdom utgår enligt i huvudsak

samma grunder som för olycksfall i arbete.

Vid yrkessjukdomsförsäkringslagens tillkomst underströks, att endast

sådana sjukdomar borde omfattas av försäkringen, vilkas uppkomst utan

svårighet kunde ledas tillbaka till arbetet och därmed sammanhängande förhållanden.

Lagen ansågs därför icke böra innehålla någon allmän definition

av begreppet yrkessjukdom utan endast en förteckning över de fall,

som skulle berättiga till ersättning. Denna principståndpunkt har sedermera

icke frångåtts, men genom upprepade lagändringar (nr 335/1930,

384/1936, 211/1938, 226/1944, 187/1949 och 166/1950) har nyssnämnda

förteckning, som återfinnes i lagens 1 §, i olika avseenden kompletterats och

området för de ersättningsgilla sjukdomsfallen sålunda efter hand vidgats.

Vid den senaste lagändringen, vilken trädde i kraft den 1 juli 1950, hänfördes

under lagen bl. a sjukdomen dammlunga, framkallad genom inverkan

av oorganiskt ämne. Bland de oorganiska ämnen, som kunna giva upphov

till dammlunga, märkes kadmium.

Sedan fråga uppkommit om utvidgning av lagens tillämpningsområde till

även andra av kadmium framkallade sjukdomstillstånd än dammlunga, anhåller

jag att få upptaga denna fråga till behandling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

5

Framställning i ärendet.

I skrivelse den 1 december 1950 till Kungl. Maj :t har Svenska metallindustriarbetareförbundet

anfört bl. a. följande: Vid Svenska Ackumulator

Aktiebolaget Jungner i Oskarshamn funnes en särskild avdelning för tillverkning

av elektroder, avsedda för alkaliska ackumulatorer. Materialet för

denna tillverkning vore en massa av kadmium och järn samt nickel och

grafit i finfördelad form, vilken pressades och formades i specialmaskiner.

Vid denna arbetsplats hade uppstått ett antal fall av yrkessjukdom, som

hittills varit okänd i vårt land. Sedan hälsorisken påtalats för Statens

institut för folkhälsan, hade en utredning verkställts av doktor Lars Friberg

vid institutets yrkeshygieniska avdelning. Utredningen hade bl. a. omfattat

en undersökning av ett 60-tal av förbundets medlemmar vid företaget.

Genom undersökningen hade konstaterats, att ett flertal av arbetarna visat

symtom (lungskada, urinäggvita och njurskada) på kadmiumförgiftning.

Att sjukdomen kunde vara av allvarlig natur framginge därav att sedan

undersökningen påbörjades 1946 två arbetare avlidit på grund av kadmiumförgiftning.

Lungskada på grund av kadmiumförgiftning vore ersättningsbar

enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen. Däremot torde övriga skador,

såsom urinäggvita och njurskador, icke berättiga till ersättning. Med hänsyn

härtill syntes lagen böra kompletteras och förbundet hemställde, att

Kungl. Maj :t ville föranstalta härom.

Till stöd för sin framställning har förbundet åberopat en av Friberg författad

akademisk avhandling med titeln »Health hazards in the manufacture

of alkaline accumulators with special reference to chronic cadmium

poisoning.»

Yttranden.

över metallindustriarbetareförbundets framställning ha utlåtanden först

avgivits av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan. Därefter

ha försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, socialvårdskommittén, Socialförsäkringsbolagens

förening, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige yttrat sig i ärendet.

Medicinalstyrelsen och Socialförsäkringsbolagens förening tillstyrka bifall

till förbundets framställning.

Statens institut för folkhälsan, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

socialvårdskommittén och Svenska arbetsgivareföreningen förorda, att

kronisk kadmiumförgiftning införes såsom ersätlningsberättigande sjukdom

i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Landsorganisationen tillstyrker, att kadmiumförgiftning införes i lagen

utan begränsning till kronisk förgiftning.

Statens institut för folkhälsan hänvisar i sitt utlåtande till en inom institutets

yrkeshygieniska avdelning upprättad promemoria, vari anföres följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Genom undersökningar utförda vid yrkeshygieniska avdelningen har vid

Svenska Ackumulator AB Jungner, Oskarshamn, påvisats en yrkessjukdom,

kronisk kadmiumförgiftning, vars symtomatologi tidigare varit okänd såväl

i Sverige som i utlandet. Sjukdomen hade uppkommit genom att arbetarna

inandats det finfördelade kadmiumdamm, som bildades vid tillverkningen

av s. k. alkaliska ackumulatorer.

I Sverige finnes f. n. endast en fabrik för tillverkning av alkaliska ackumulatorer

(en liknande anläggning är dock under utbyggnad vid ett annat

företag) och så långt yrkeshygieniska avdelningen har sig bekant förekommer

på andra arbetsplatser inte en exposition för kadmium i sådan grad

att uppkomsten av en kronisk förgiftning är tänkbar. Då kadmium emellertid

troligen kommer att få en allt vidsträcktare användning är det tänkbart

att längre fram möjligheter kunna finnas till kronisk förgiftning även

på andra arbetsställen. Så vet man t. ex. att en avsevärd exposition för kadmium

kan förekomma vid t. ex. framställning av rent kadmium, zinksmältning

och tillverkning av olika kadmiumlegeringar.

Kronisk kadmiumförgiftning är en långsamt progredierande sjukdom,

vars symtom, så långt erfarenheterna hittills sträcka sig, först uppträda

efter flera års arbete med kadmium. Om tillräcklig exposition föreligger

torde flertalet av berörda arbetare drabbas.

Symtomen utgöres av:

1. skador på andningsvägarna i form av framför allt lungemfysem, men

även anosmi.

2. njurskada och njursten. Beträffande njurskadan föreligger differentialdiagnostiskt

en viss skillnad gentemot inflammatoriska njursjukdomar.

Vid dessa senare sjukdomar förekomma nämligen i urinen ett patologiskt

antal blodkroppar och cylindrar, vilket emellertid saknas vid njurskada

orsakad av kadmiumförgiftning.

3. rubbningar av proteinomsättningen, visande sig i en förhöjd sänkningsreaktion

och i urinäggvita. Denna äggvita är av annan natur än den

»vanliga» urinäggvitan och kan särskiljas från denna såväl genom vissa

av våra vanliga fällningsreaktioner som genom elektroforetisk analys.

Äggvitan synes vara specifik för kronisk kadmiumpåverkan och har differentialdiagnostiskt

därför stor betydelse.

Av de nämnda symtomen torde framför allt lungskadan kunna giva

upphov till ett invalidiserande sjukdomstillstånd, och i de två dödsfall,

som i vårt land inträffat i kronisk kadmiumförgiftning, tillskrevs dödsorsaken

främst lungemfysemet. Även njurskadan kan dock vara så uttalad att

det får anses sannolikt att en nedsättning av arbetsförmågan enbart på

denna grund kan förekomma.

De övriga symtomen kunna även de kräva patientens sjukskrivning under

längre eller kortare tid, beträffande njursten för behandling av detta

symtom och beträffande urinäggvita och förhöjd sänkningsreaktion för

att utesluta annan ekologi.

Det rör sig således om en allvarlig yrkessjukdom av kronisk natur, som

kan medföra förlust av eller nedsättning av arbetsförmågan under längre

eller kortare tid. Förekomsten av urinäggvita av det speciella slag det här

gäller är specifik för sjukdomen, men även övriga symtom torde i stort

sett väl kunna avgränsas mot liknande symtom av annan etiologi om man

tar i betraktande den långvariga exposition för relativt stora mängder kadmiumdamm,

som erfordras för uppkomsten av kronisk kadmiumförgiftning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Under hänvisning till ovanstående anser yrkeshygieniska avdelningen att

kronisk kadmiumförgiftning väl bör kunna innefattas i lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Riksförsäkringsanstalten, som i ärendet rådfört sig med bl. a. docenten,

medicine doktorn Torsten Bruce, åberopar ett av denne avgivet uttalande

av bl. a. följande innehåll.

Som regel har man vid förgiftning med kadmium anledning räkna med

symtom från såväl lungor som njurar samt rubbningar i proteinomsättningen.

Med kännedom om hur symtomen vid olika sjukdomar kunna variera,

finnes anledning förmoda, att vid kadmiumförgiftning lungskada kan

förekomma som enda sjukdomstecken likaväl som att njurskada kan tänkas

förekomma ensam eller eventuellt i kombination med rubbningar i

proteinomsättningen. Det är en känd sak, att lungskada vid kadmiumförgiftning

kan ge invaliditet; det kan även tänkas, att av kadmium orsakade förändringar

i t. ex. njurarna utan samtidig lungskada kunna medföra invaliditet.

Symtomen med skada i andningsvägarna med emfysem, njurskada och

njursten samt rubbningar i proteinomsättningen äro således att tolka som

olika symtom av kronisk kadmiumförgiftning. Enligt mitt förmenande är

kronisk kadmiumförgiftning tillräckligt utforskad och så avgränsbar från

andra sjukdomstillstånd, att den kan godtagas som yrkessjukdom i lagens

mening.

Försäkringsrådet föreslår, att sjukdomen införes i lagen genom att den

nuvarande beteckningen »dammlunga, framkallad genom inverkan av oorganiskt

ämne» ändras till »dammlunga, framkallad genom inverkan av

oorganiskt ämne, samt då fråga är om kronisk förgiftning framkallad genom

inverkan av kadmium jämväl annan sjukdomsform än dammlunga».

Socialvårdskommittén erinrar om att det av praktiska skäl hittills ansetts

nödvändigt att begränsa yrkessjukdomsförsäkringslagen på sådant

sätt att den endast omfattade sjukdomar genom inverkan av vissa angivna

ämnen m. m. samt vissa uppräknade sjukdomar av andra orsaker. I samband

med den inom kommittén pågående överarbetningen av lagstiftningen

om försäkring för olycksfall i arbete hade till övervägande upptagits frågan

i vad mån den nuvarande ramen för yrkessjukdomsförsäkringslagen kunde

utvidgas. Flera olika alternativ till utvidgning hade diskuterats med

tillkallade sakkunniga och annan expertis. Kommitténs arbete avsåges bli

slutfört i sin helhet under första hälften av 1951. Den inom kommittén

pågående utredningen borde icke utgöra hinder för att kronisk kadmiumförgiftning

inordnades under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten förorda, att den tid, inom

vilken sjukdomen för att vara ersättningsbar enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen

skall ha yppats efter det vederbörande lämnat den farliga

verksamheten, bestämmes till 10 år i likhet med vad som gäller i fråga om

dammlunga och vissa andra yrkessjukdomar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Departementschefen.

Lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar innehåller

icke någon allmän bestämmelse om vad som skall förstås med yrkessjukdom.

I stället uppräknas i lagen de fall, som berättiga till ersättning.

Bakom denna avgränsning av lagens tillämpningsområde ligger tanken,

att försäkringen endast bör omfatta sådana sjukdomar, som utan

större svårigheter kunna ledas tillbaka till arbetet och därmed sammanhängande

förhållanden. Vid lagstiftningens tillkomst förutsattes, att lagens

förteckning över ersättningsberättigande fall skulle kompletteras efter

hand som våra kunskaper om yrkessjukdomarna ökade. Så har också

skett; vid sex olika tillfällen har lagens tillämpningsområde vidgats genom

att nya fall hänförts till försäkringen. Genom den sista ändringen,

som trädde i kraft den 1 juli 1950, upptogs dammlunga, framkallad genom

inverkan av oorganiskt ämne, bland de sjukdomar, som berättiga till ersättning.

Nu föreligger förslag att inordna en ny yrkessjukdom — kadmiumförgiftning

— under försäkringen.

Samtliga de myndigheter och sammanslutningar, som hörts i ärendet, ha

tillstyrkt, att kadmiumförgiftning av kronisk natur upptages i lagen bland

de ersättningsberättigande yrkessjukdomarna. En remissinstans har ansett,

att försäkringsskyddet bör utsträckas även till andra förgiftningsfall

än de kroniska.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att inandning av finfördelat

kadmium —- vilket ämne användes bl. a. vid tillverkning av alkaliska

ackumulatorer — kan orsaka en långsamt framskridande kronisk

förgiftning, vars symtom så långt erfarenheterna sträcka sig uppträda

först efter flera års arbete med kadmium. I den mån förgiftningen tar sig

uttryck i skada på lungorna, torde sjukdomen kunna hänföras till dammlunga

i den bemärkelse detta begrepp har i yrkessjukdomsförsäkringslagen

och således redan nu omfattas av försäkringen. Fall synas emellertid

kunna förekomma, då förgiftningen endast yttrar sig i njurskada eller

sådan skada i förening med rubbningar i äggviteomsättningen. Kronisk

kadmiumförgiftning kan ge upphov till bestående invaliditet och t. o. m.

medföra döden; av de kända fall, som hittills inträffat i vårt land, ha

två haft dödlig utgång. Sjukdomen synes kunna avgränsas från andra

sjukdomstillstånd och med tillräcklig grad av säkerhet härledas från den

skadades arbete. Med hänsyn härtill tillstyrker jag, att kronisk kadmiumförgiftning

hänföres under yrkessjukdomsförsäkringslagen även i de fall,

då förgiftningen icke tar sig uttryck i dammlunga.

Frågan huruvida även annan kadmiumförgiftning än den kroniska bör

inordnas under försäkringen synes icke kunna bedömas på den nu föreliggande

utredningen, vilken endast tar sikte på kroniska fall. Denna fråga

torde därför få övervägas i samband med den allmänna översyn av lagstiftningen

på hithörande område, som nu pågår. Jag vill emellertid anmärka,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

9

att även en i medicinsk mening icke kronisk kadmiumförgiftning, som tar

sig uttryck i lungskada, redan nu synes kunna medföra rätt till ersättning,

nämligen i den mån sjukdomen kan anses falla under begreppet dammlunga

i lagens bemärkelse.

Den av mig föreslagna utvidgningen av yrkessjukdomsförsäkringslagens

tillämpningsområde förutsätter en komplettering av bestämmelserna i lagens

1 § andra stycket, där de ersättningsberättigande sjukdomarna uppräknas.

I nämnda stycke upptagas f. n. under punkt 10) kronisk manganförgiftning

och under punkt 11) dammlunga, framkallad genom inverkan

av oorganiskt ämne. Försäkringsrådet har föreslagit, att kompletteringen

sker genom visst tillägg till stadgandet under punkt 11). För egen del anser

jag, att innebörden av den ifrågasatta utvidgningen av lagens tillämpningsområde

kommer till tydligare uttryck, om kronisk kadmiumförgiftning —

vilken beteckning synes vara vedertagen i medicinskt språkbruk — upptages

i punkt 10) vid sidan om kronisk manganförgiftning och punkt 11)

lämnas oförändrad. Härigenom kommer visserligen kronisk kadmiumförgiftning,

som tar sig uttryck i dammlunga, att bli hänförlig till såväl punkt

10) som punkt 11) men några olägenheter härav synas icke behöva uppstå.

Enligt 3 § yrkessjukdomsförsäkringslagen utgår ersättning i anledning

av yrkessjukdom icke, med mindre den skadade inom viss tid före sjukdomens

yppande varit sysselsatt med arbete i den verksamhet, där fara föreligger

för sjukdomen. Denna tid är i regel ett år men vid vissa sjukdomar

— däribland dammlunga — tio år. Då kronisk kadmiumförgiftning kan

framträda lång tid efter det arbetarna upphört med den farliga verksamheten,

bör 10-årsregeln gälla även för denna sjukdom.

Den nu föreslagna utvidgningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen bör

träda i kraft den 1 juli 1951. Eftersom det gäller ändrade bestämmelser beträffande

en obligatorisk försäkring, bekostad av arbetsgivarna, bör — i

överensstämmelse med den princip som tillämpats vid de tidigare tillfällen,

då yrkessjukdomsförsäkringslagens tillämpningsområde utvidgats — lagändringen

icke göras tillämplig å sjukdomsfall, som yppats före dess ikraftträdande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe. 1 2

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär

uteslutits.

2 Bihang till riksda gens protokoll 1051. 1 samt. Nr 96.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 6 mars

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 5 mars 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23

februari 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14

juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet G. Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets

den 6 mars 1951 avgivna utlåtande över det den 23 februari 1951 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§

lagen den li juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar

och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 a1 i texten
  2. 2LU 1951:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av i och 3 §§ lagen den tU juni 1929 s. 1 i texten