Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m

1952-02-29 · 87 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:109, Angående organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen

av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets

område, m. m.; given Stockholms slott den 29

februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område

anses böra bibehållas i huvudsak oförändrad.

Detaljinriktningen av den lokala försöksverksamheten anses likaså liksom

hittills i princip böra överlåtas åt de olika hushållningssällskapen. För

att öka verksamhetens effektivitet föreslås dock att vissa kompletterande

föreskrifter skola kunna meddelas i samband med fastställandet av försöksplaner,

bland annat angående fördelningen av tillgängliga bidragsmedtl mellan

hushållningssällskapen.

I propositionen föreslås vidare att hushållningssällskapen skola kunna

få statligt stöd till att anskaffa och driva försöks- och demonstrationsgårdar

i egen regi. Stödet för anskaffande av dylika gårdar anses böra la formen

av lånegaranti. Sådan garanti avses skola kunna lämnas även för driftslån.

Den nuvarande studiegårdsverksamheten föreslås skola upphöra. De medel,

som därigenom inbesparas, anses i stället böra användas för demonstralionsgårdsverksamheten.

Slutligen äskas i propositionen anslag till försöksverksamheten å sammanlagt

385 000 kronor för nästa budgetår.

t Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 109.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga rörande

organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område,

m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 27) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1952/53 beräkna till Lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök: Bidrag till lokal försöksverksamhet och Bidrag till fast

försöksverksamhet reservationsanslag av 225 000 respektive 43 000 kronor.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor och därmed sammanhängande

spörsmål.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 september 1950 tillkallade

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet såsom sakkunniga för att

verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av den

lokala försöksverksamheten landshövdingen C. E. A. Mannerfelt, tillika

ordförande, överinspektören för lantbrukets försöksväsen, professorn Y. H.

Gustafsson, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren

J. N. Jonsson, sekreteraren i Hallands läns hushållningssällskap N. Ch. Månsson

samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. F.

Hansson. Sedan landshövdingen Mannerfelt avlidit, tillkallades i hans ställe

landshövdingen B. A. Fallenius.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års lantbruksförsökskommitté,

ha den 30 oktober 1951 avgivit betänkande med förslag rörande

organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område

m. m. (stencilerat). Vid betänkandet har fogats särskilt jdtrande av professorn

Gustafsson. Det må vidare nämnas, att kommittén vid fullgörandet

av sitt uppdrag haft att taga under övervägande, bland annat, riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

dagens skrivelse nr 325 vid 1950 års riksdag jämte jordbruksutskottets utlåtande

nr 35 i anledning av de likalydande motionerna 1:67 och 11:72

om beredande av möjlighet för hushållningssällskapen att genom lantbruksnämndernas

förmedling erhålla lån för inköp av gårdar att drivas som

ekonomiska demonstrationsjordbruk.

över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, styrelserna för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt statens

växtskyddsanstalt, lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd, jordbrukets

upplysningsnämnd, samtliga hushållningssällskap utom Gotlands

läns, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, centralstyrelserna för Malmöhus och Kristianstads

läns försöksringar, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation

samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund. Vidare har förre

föreståndaren för Svenska vall- och mosskulturföreningen, agronomi doktorn

G. Rappe inkommit med en den 5 februari 1952 dagtecknad skrift i

ärendet.

Vid det utlåtande, som avgivits av styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök, ha fogats dels ett gemensamt yttrande av lärarkollegiet

och försökskollegiet, dels ock yttranden av lantbruksförsöksrådets

arbetsutskott samt försöksgårdsförståndarna. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

har tillika överlämnat yttranden av Föreningen jordbrukets

forskare och försöksmän, Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter,

Svenska lantmannaskolornas lärareförening, Svenska lanthushållslärarinnornas

förening samt Sveriges hemkonsulenters förening.

Jag torde vidare här få anmäla, att styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök i skrivelse den 31 augusti 1951 hemställt om

anvisande av medel för budgetåret 1952/53 till bidrag till lokal och fast försöksverksamhet.

Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för kommitténs förslag

och de däröver avgivna remissutlåtandena. I anslutning till de särskilda

avsnitten av förslaget skola vidare —- på grundval av kommitténs uppgifter

i ämnet — lämnas erforderliga översikter rörande nu gällande bestämmelser

och övriga förhållanden på berörda områden. Beträffande betänkandets

tre första kapitel, vilka innefatta en redogörelse för utredningsuppdraget,

en historik samt en sammanfattning av gällande bestämmelser rörande

organisationen av och arbetsuppgifterna m. in. för vissa forskningsoch

försöksinstitutioner, torde dock här få hänvisas till s. 4__30 i betän
kandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

1950 års lantbruksförsökskommittés förslag och yttrandena

däröver.

A. Huvuddragen av förslaget.

Kommitténs förslag. Kommittén uttalar, att organisationen och samordningen

av den lokala försöksverksamheten bör kunna göras mera effektiv

och intensiv. Härvid betonas särskilt angelägenheten av en direkt och för

verksamheten stimulerande kontakt mellan hushållningssällskapen samt

de praktiska jordbrukarna och deras aktuella problem, å ena sidan, och

den statliga försöksverksamheten, å andra sidan. Enligt kommittén är det

jämväl nödvändigt att utvidga den nuvarande verksamheten, framför allt

såvitt gäller försök av mera allmängiltig karaktär samt vissa tidigare eftersatta

försöksgrenar. Då kommittén funnit att de medel, vilka nu stå till

förfogande, icke ens förslå till att upprätthålla verksamheten i dess nuvarande

omfattning, anser sig kommittén vidare böra föreslå en höjning av

det statliga stödet till verksamheten.

Vad först angår hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet

anser kommittén, att någon väsentlig skillnad i syftet med de

nuvarande båda försökstyperna, nämligen de egentliga lokala försöken och

de s. k. skrivelseförsöken (se närmare härom i det följande), icke längre

föreligger. De kunna och böra därför i fortsättningen behandlas och ersättas

efter samma grunder. För att den erforderliga samordningen skall ernås

bör ett allomfattande program för försöksverksamheten upprättas.

Detta program bör klargöra dels vilka uppgifter som skola angripas, dels

hur detta skall ske och vem som skall göra det.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att landet skall indelas i sju

försöksdistrikt, vart och ett omfattande närgränsande och ur jordbruksgeografiska,

jordbruksekonomiska och driftsmässiga synpunkter i möjligaste

mån jämställda hushållningssällskapsområden. Inom varje distrikt

skall inrättas en nämnd med uppgift att upprätta förslag till försöksprogram

omfattande samtliga de försök, som under en viss period skola med

statsbidrag utläggas inom distriktet, samt att även i övrigt handha planläggningen

av försöksverksamheten, fördelningen av arbetsuppgifterna,

publiceringen av försöksresultaten m. m. Inom nämnden böra samtliga de

av försöksprogrammet berörda försöksorganen vara företrädda. Nämnden

bör därför bestå av representanter för såväl distriktets hushållningssällskap

och försöksringar som statens jordbruksförsök och de statliga försöksgårdarna.

Vidare bör överinspektören för försöksväsendet äga deltaga i och

framföra sin mening vid nämndens sammankomster. Jämväl övriga institutioner

och företag, som bedriva försöksverksamhet på jordbrukets och

angränsande områden, förutsättas skola få erforderligt inflytande på försöksprogrammets

utformning och innehåll.

Kommittén framhåller härefter, att försöksprogrammen torde komma att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

få en sådan omfattning, att de tillsammans icke alltid kunna rymmas inom

ramen för anvisade medel. En sammanjämkning blir därför erforderlig och

torde vara nödvändig även för att nå den önskvärda samordningen. Denna

sammanjämkning bör anförtros åt ett särskilt centralt organ bestående

av överinspektören samt representanter för distriktsnämnderna och statens

jordbruksförsök samt av statsagronomen i statistik och försöksteknik.

Organet bör vara oförhindrat att med sig adjungera representanter för andra

institutioner, som bedriva försöks- eller forskningsverksamhet på jordbrukets

eller angränsande områden. Beredningsorganet skall efter sammanjämkning

framlägga förslag till försöksprogram för hela landet. Detta förslag

föredrages därefter av överinspektören inför styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, som sedan har att slutgiltigt godkänna

och fastställa programmet.

En följd av den nya anordningen blir, att de nuvarande standardplanerna

för gödslings- och växtodlingsförsök icke längre behöva upprättas.

Då enligt kommittén någon anledning icke föreligger att inkoppla försöksledarmötet

på arbetet med de föreslagna nya försöksprogrammen innebär

detta, att ett av detta mötes viktigaste åligganden upphör. Mötet anses emellertid

dock böra bibehållas, ehuru med något ändrade arbetsuppgifter. Däremot

finner kommittén det nuvarande försöksrådet vara överflödigt såsom

samarbetsorgan. Kommittén föreslår därför att nämnda råds verksamhet

skall nedläggas. Vid sådant förhållande anser kommittén, att det

ifrågasatta nya centrala organet bör benämnas jordbruksförsöksrådet.

Enligt kommittén täcka de nuvarande statliga bidragen till lokal försöksverksamhet

icke tillnärmelsevis de verkliga kostnaderna. Kommittén finner

det därför nödvändigt att full ersättning skall lämnas försöksvärdarna för

intrång, kostnader och handräckning för försökens genomförande. Ersättningen

bör grundas på en kalkylmässig beräkning avseende varje särskild

försökstyp inom de olika försöksområdena. Till försökskostnader böra

endast hänföras sådana direkta utgifter som erfordras för att genomföra

försöken. Kommittén beräknar medelkostnaden per försök till 225 kronor.

Slutligen uttalar kommittén i detta sammanhang, att alla beställningsförsök,

som avse att tjäna beställarens eget intresse, böra betalas av denne.

Beträffande de fasta försöksplatserna, d. v. s. f ö r s ö k s g å r d a r samt

törsöksfält och försöksstationer, framhåller kommittén att

det är synnerligen angeläget, att ytterligare dylika platser skola inrättas

så snart som möjligt, åtminstone inom de viktigaste av landets jordbruksområden.

Kommittén förutsätter härvid, att de nuvarande statliga försöks-^

gårdarna skola bibehållas. Vidare utgår kommittén från att statsmakterna

ämna fullfölja inrättandet av de statliga försöksgårdar, varom principbeslut

fattats eller för vilka mark redan inköpts. I fråga om den fortsatta utbyggnaden

av det statliga försöksgårdssystemet uttalas i betänkandet, att kostnaderna

för inrättandet och drivandet av statliga försöksgårdar äro så stora,

att det tills vidare icke torde vara möjligt att utbygga detta system utöver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vad som nyss förutsatts. Kommittén finner emellertid samtidigt att lokalt

drivna gårdar — med vilka kommittén i vissa avseenden jämställt fasta

fält — skulle kunna komplettera det nuvarande försöksgårdssystemet. Möjligheter

böra därför beredas hushållningssällskapen att efter köp eller genom

arrende inrätta och driva försöksgårdar eller försöksfält. Detta anses lämpligast

böra ske på så sätt, att sällskapen efter beslut av Kungl. Maj :t i varje

särskilt fall erhålla rätt att för ändamålet upptaga amorteringslån med statlig

garanti på i huvudsak samma villkor som de, vilka gälla för erhållande

av lån till yttre rationaliseringsåtgärder.

Då det är av stor betydelse, att utbyggnaden av systemet med fasta försöksplatser

sker planmässigt, böra enligt kommittén hushållningssällskapen

vid planerandet av nya dylika platser som regel samråda med statens jordbruksförsök.

Den slutliga prövningen av frågan om inrättande av fast

försöksplats bör emellertid ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till att försöken vid försöksgårdar

och fasta försöksfält komma att bli speciellt krävande beträffande tillsyn

och skötsel samt dessutom komma att förorsaka ett avsevärt intrång, anser

sig kommittén böra föreslå att för ifrågavarande försök skall utgå en extra

ersättning utöver den, som angivits i det föregående. Enligt kommittén bör

denna ersättning bestämmas till 10 kronor per försöksparcell.

För att en mera enhetlig organisation av verksamheten vid de fasta försöksplatserna

skall kunna erhållas föreslår kommittén vidare, att de fasta

försöksstationer, som finnas vid vissa lantbruks- och lantmannaskolor, i

fortsättningen skola inordnas under respektive hushållningssällskap i stället

för att, såsom nu är fallet, handhavas av skolorna själva.

I fråga om de s. k. demonstrationsgårdar, vilka nu finnas inrättade

hos vissa hushållningssällskap, anför kommittén, att dylika gårdar

synas vara av stort värde såsom instrument för att sprida kunskap om

vidtagna rationaliseringsåtgärder samt om det mindre jordbrukets ekonomiska

förhållanden. Kommittén föreslår därför att demonstrationsgårdsverksamhet

skall ingå såsom ett led i hushållningssällskapens arbete på

jordbrukets rationalisering. Verksamheten bör omfatta hela landet. Det

erforderliga antalet gårdar anses med hänsyn till det statsfinansiella läget

böra begränsas till 55 stycken, varav 34 i Norrland.

Inköp av gård för demonstrationsändamål föreslås skola kunna ske under

samma villkor och under samma förutsättningar som föreslagits skola gälla

för inköp av försöksgård. I övriga fall — sålunda vid arrende eller annat

avtal — bör fordras godkännande av styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök. Möjlighet bör vidare finnas för hushållningssällskap,

som inköpt eller arrenderat gård för nu ifrågavarande ändamål, att

för erforderliga rationaliseringsåtgärder erhålla lån och bidrag efter de

grunder, som gälla för enskild jordbrukare.

Då de av kommittén föreslagna demonstrationsgårdarna i stort sett avse

att fylla samma ändamål som de nuvarande studiegårdarna i Norrland, bör

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

7

enligt kommittén en särskild organisation för sistnämnda gårdar icke längre

uppehållas. De medel, som nu stå till förfogande för studiegårdsverksamheten,

avses i stället skola disponeras för demonstrationsgårdarna. Kommittén

föreslår nämligen, att såsom bidrag till hushållningssällskap för driftsförlust

på grund av demonstrationsverksamhet skall utgå ett årligt belopp

av 1 200 kronor per gård.

Beträffande publiceringen av försöksresultaten föreslår

kommittén åtgärder, som avse att åstadkomma större snabbhet i materialets

bearbetning och i arbetet med att upprätta sammanställningar rörande resultaten

av den mera allmängiltiga försöksverksamheten. För att verksamheten

skall få den praktiska nytta, som avsetts, anses det nödvändigt att

tillräckliga medel skola ställas till förfogande för publiceringsverksamheten.

Kommittén berör även något den enskilda försöksverksamheten

på förevarande område. Den framhåller att det, om resultaten av

sådan verksamhet äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär,

föreligger intresse av att denna verksamhet i viss utsträckning följes från

statens sida. I den mån så begäres böra därför statliga eller statsunderstödda

försöksorgan ställas till förfogande för nu nämnt ändamål. Det förutsättes

emellertid, att därvid vissa föreskrifter skola meddelas från det allmännas

sida rörande försöksverksamhetens utövande m. m.

Vad slutligen angår finansieringen av kommitténs förslag

framhålles, såsom redan förut antytts, att desammas genomförande

kräver en väsentlig höjning av stödet åt ifrågavarande verksamhet. Med

stöd av verkställda beräkningar föreslår kommittén sålunda, att den årliga

medelsanvisningen till bidrag till lokal försöksverksamhet skall höjas med

332 000 kronor, eller från 268 000 till 600 000 kronor. För bidrag till publicering

av försöksresultaten beräknas ett med 25 000 kronor till 40 000 kronor

förhöjt belopp. Däremot föranleder kommitténs förslag i fråga om demonstrationsgårdar

icke något ökat medelsbehov. Kostnaderna för demonstrationsgårdsverksamheten

beräknas nämligen till 70 000 kronor eller samma

belopp, som nu disponeras för studiegårdsverksamheten. Ett genomförande

av kommitténs förslag medför alltså en årlig kostnadsökning för det allmänna

å 357 000 kronor.

Yttrandena. Remissutlåtandena över kommitténs betänkande äro av skiftande

innebörd. Endast ett fåtal remissinstanser, däribland hushållningssällskapen

i Hallands, Västmanlands och Västerbottens län, ha sålunda oreserverat

tillstyrkt kommitténs samtliga förslag. Å andra sidan har emellertid

icke någon remissinstans helt avstyrkt förslagens genomförande. Några

remissinstanser, nämligen styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier, lantbruksakademien

samt jordbrukets forskningsråd ha dock i sina yttranden på
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

yrkat en överarbetning av betänkandet i enlighet med de ändringsförslag,

som de framlagt. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att det stora

flertalet remissmyndigheter anslutit sig till huvudprinciperna i kommitténs

förslag men samtidigt gjort erinringar mot vissa detaljer däri. Framför allt

ha förslagen rörande den lokala försöksverksamhetens ordnande föranlett

åtskilliga anmärkningar.

B. Allmänna synpunkter.

Kommitténs förslag. Kommittén framhåller inledningsvis, att det svenska

jordbruket utvecklats avsevärt under de senaste sjuttiofem åren och att

denna utveckling pågår alltjämt. Bland de faktorer, som möjliggjort förbättringen

av produktiviteten, nämnas omfattande jordförbättringsåtgärder,

ökad användning av konstgödsel, ett intensivt växtförädlings- och avelsarbete,

en effektiv mekanisering samt icke minst en ökad tillämpning av jordbruksforskningens

och försöksverksamhetens rön och erfarenheter på nyssnämnda

och övriga för jordbruket betydelsefulla områden. De resultat, vartill

jordbruksförsöksverksamheten kommit, äro således ur ekonomisk synpunkt

mycket betydelsefulla. De anslag och medel som ställas till förfogande

lämna nämligen på relativt kort sikt positiva resultat genom att jordbrukarnas

ekonomi förbättras, konsumentpriset kan hållas nere och landets

konkurrenskraft på jordbrukets område stärkes.

Kommittén erinrar härefter om att 1947 års riksdagsbeslut i fråga om

den framtida jordbrukspolitiken icke berörde de rationaliseringsåtgärder,

som sammanfattas under begreppet driftsrationalisering. Denna del av rationaliseringsverksamheten

hade icke heller behandlats av 1942 års jordbrukskommitté

på grund av att frågan om organisationen av den statliga

forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område då var under

utredning av 1945 års jordbruksförsöksutredning. Med hänsyn bland annat

härtill ansåg sig jordbrukskommittén böra avstå från att behandla nu

nämnda område. Den uttalade emellertid det önskemålet, att bestämmelserna

rörande statens medverkan vid arbetet med rationalisering av jordbrukets

driftsförhållanden vid lämplig tidpunkt skulle göras till föremål för

en översyn. 1950 års lantbruksförsökskominitté framhåller nu, att betydande

belopp årligen ställas till förfogande för genomförandet av den yttre

och inre rationaliseringen. För att dessa medel skola medföra den med dem

avsedda nyttan är det av stor vikt att jämvikt åstadkommes mellan de mera

långsiktiga åtgärderna till jordbrukets yttre och inre rationalisering, å ena,

samt hushållningssällskapens åtgärder för den mera kortfristiga driftsrationaliseringen,

å andra sidan.

De nackdelar, som av framför allt klimatiska men även andra förhållanden

häfta vid det svenska jordbruket i jämförelse med andra länders,

böra enligt kommitténs mening i största möjliga mån kompenseras genom

en ökad rationalisering, en förbättrad växtodling, en effektiv mekanisering

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

o. s. v. Ur denna synpunkt anser kommittén det därför vara ett statligt intresse

att understödja forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets

område. I själva verket är det också i stor utsträckning staten, som antingen

genom egna organ eller genom understöd till enskilda organ hittills

burit upp försöksverksamheten. Ytterligare skäl till att kostnaderna för

denna böra åvila staten äro, uttalar kommittén vidare, dels att företagsenheterna

inom jordbruket till övervägande del äro små och därför ekonomiskt

relativt svaga, dels att forskningen och försöksverksamheten på jordbrukets

område i de allra flesta fall sammanhänga i en svårbrytbar kedja.

Härtill kommer att de resultat, vilka ha värde för den praktiska jordbrukaren,

vinnas först efter åtskilliga år.

I betänkandet framhålles härefter, att betydelsen av forsknings- och försöksverksamhet

under det senaste decenniet vitsordats i ett flertal utlåtanden.

Någon meningsskiljaktighet härom torde heller icke föreligga hos jordbrukarna

själva. Utvecklingen fortskrider emellertid alltjämt och det är

synnerligen angeläget, att allt flera grenar av jordbruksnäringen bearbetas

vetenskapligt och att försöksverksamheten går i spetsen för utvecklingen.

Den ekonomiska grunden för denna verksamhet måste därför vara tillfredsställande.

Med hänsyn till det i direktiven gjorda uttalandet att ramen

för kostnaderna för försöksverksamheten ej kan nämnvärt vidgas, har kommittén

emellertid begränsat sina förslag om höjning av de statliga bidragen

till ett minimum.

Kommittén anför slutligen, att den ansett frågor rörande husdjurs- och

trädgårdsförsöksverksamheten falla utanför sitt uppdrag.

Yttrandena. Vad kommittén anfört angående forsknings- och försöksverksamhetens

betydelse för jordbrukets produktionsutveckling samt för driftsrationaliseringen

ävensom angående vikten av att den ekonomiska grunden

för nämnda verksamhet är tillfredsställande, har i samtliga remissutlåtanden

understrukits eller lämnats utan erinran. I många yttranden betonas

särskilt behovet av ökade anslag till försöksverksamheten. Å andra sidan

må redan här nämnas, att statskontoret icke anser sig kunna i nuvarande

statsfinansiella läge tillstyrka en så stor ökning av medelsanvisningen, som

kommittén föreslagit.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap uttalar att fråga är, om

icke kommittén även bort upptaga spörsmål rörande husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten.

Uttalandet föranledes av alt sällskapet anser det

lämpligt, att jämväl dylika försök upptagas vid de föreslagna försöksgårdarna

i hushållningssällskapens egen regi. Vidare finner Sveriges agronomoch

lantbrukslärareförbund det beklagligt, att kommittén endast i förbigående

berört husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten. Förbundet framhåller,

att denna verksamhet är i stort behov av utvidgning samt understryker

behovet av ytterligare utredning på ifrågavarande båda försöksområden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

C. Den lokala försöksverksamhetens organisation.

Gällande bestämmelser m. m. Den lokala försöksverksamheten avser all den

försöksverksamhet på växtodlingens område, som genom försorg av hushållningssällskapen

eller med sällskapen samarbetande försöksringar utföres

hos enskilda jordbrukare runt om i landet. Benämningen »lokal» användes

därvid för att understryka skillnaden mellan denna verksamhet och den

på försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält bedrivna »fasta» försöksverksamheten.

Såvitt gäller hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

kunna urskiljas två ur administrativ synpunkt olikartade försökstyper. Den

ena gruppen utgöres av sådana försök, som falla under kungörelsen den 31

mars 1939 (nr 109) angående statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök,

vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen nr 440/1950. Dessa

försök kunna sammanföras under benämningen egentliga lokala försök.

Den andra gruppen omfattar de s. k. skrivelseförsöken, d. v. s. sådana

försök som beställas och enligt särskilda grunder ersättas av statens jordbruksförsök.

Den egentliga lokala försöksverksamheten avser i främsta

rummet gödslings-, kalknings-, sort- och växtodlingsförsök. Dess omfattning

hos de olika sällskapen växlar inom vida gränser, men den är dock

organiserad på i stort sett likartat sätt. Verksamheten bedrives i samarbete

med samt under ledning och kontroll av statens jordbruksförsök. Den omhänderhaves

inom varje sällskap av en av sällskapets förvaltningsutskott

utsedd försökskommitté. Denna kommitté, till vilken önskemål om upptagande

av aktuella försöksproblem kunna framföras, skall enligt nyssnämnda

kungörelse främja ändamålsenlig organisation, förståndig planläggning

och gott handhavande av verksamheten. Kommittén är emellertid så till

vida bunden i sitt handlande som de lokala försöken för att statsbidrag

skall kunna utgå till dem måste utföras enligt planer, som granskats och

godkänts av statens jordbruksförsök. Såsom sekreterare i försökskommittén

och försöksledare tjänstgör sällskapets jordbrukskonsulent. Försöken aga i

allmänhet rum hos enskilda jordbrukare, s. k. försöksvärdar. Det direkta

arbetet med försökens utläggande, skötsel, tillsyn och skörd utföres av sällskapens

befattningshavare, var och en inom sitt distrikt. Försöken inspekteras

av statens jordbruksförsök genom stickprov, vilka torde omfatta omkring

10 procent av utlagda försök. I samband med inspektionerna lämnas

råd och anvisningar rörande försöksarbetets utförande. Försöksresultaten insändas

i sinom tid till statens jordbruksförsök, som dels ombesörjer alla i

samband med försöken nödvändiga kemiska och botaniska analyser, dels

bearbetar desamma. Efter bearbetningen återställas försöksresultaten till

sällskapen. Hittills har statens jordbruksförsök jämväl för varje försök upprättat

ett särskilt utlåtande rörande lämpliga gödslings- eller växtodlingsåtgärder.

Sällskapet har i sin tur underrättat vederbörande försöksvärd om

resultatet och utlåtandets innehåll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungt. Maj:ts proposition nr 109.

Inom vissa hushållningssällskap handhaves den lokala försöksverksamheten

delvis av s. k. försöksringar, vilka samarbeta med sällskapen. Dessa

ringar, vilka i större eller mindre utsträckning äro beroende av ekonomiskt

stöd från sällskapens sida, äro föreningar av jordbrukare med uppgift att

utföra försök på medlemmarnas gårdar. Statsbidrag utgår till försöksringarna

för de av dem utförda försöken principiellt efter samma grunder som

till sällskapen. Intresset för inrättandet och vidmakthållandet av försöksringar

har emellertid avtagit och visar större livaktighet endast i Skånelänen,

där ringarna med tiden kommit att intaga en alltmer fristående

ställning och blivit ganska oberoende av sällskapen. Huvuduppgiften är

gödslingsförsök hos enskilda jordbrukare, vilka därvid delvis själva få bekosta

försöken. Det direkta arbetet med försökens utläggande och skötsel

utföres av ringarnas försöksledare eller assistenter.

Upprättandet, granskningen och fastställandet av nyssnämnda planer för

ifrågavarande försöksverksamhet sker i följande ordning. Sedan övriga av

försöksverksamheten berörda institutioner på anmodan av statens jordbruksförsök

i augusti månad inkommit med önskemål respektive förslag rörande

försöksplaner för nästkommande år utarbetas en preliminär försöksplan

inom jordbruksförsöken. Sedan yttranden över denna inhämtats, överarbetas

förslaget ånyo inom statens jordbruksförsök vid ett s. k. tjänstemannamöte,

bestående av föreståndaren för statens jordbruksförsök, samtliga

statsagronomer och assistenter, försöksgårdsföreståndarna samt nyssnämnda

lokala försökskommittéer. Till dessa möten kallas även, om så är

lämpligt, representanter för växtförädlare, konstgödselindustrien m. fl. Överarbetningen

avslutas i november månad, och planerna underställas därefter

försöksledarmötet, vilket har sin årssammankomst i november varje år.

Sedan planerna diskuterats vid försöksledarmötet underställas de lantbruksförsöksrådet,

vilket granskar försöksplanerna ur samordningssynpunkt

och gör de erinringar, som ur denna synpunkt befinnas nödvändiga. Planerna

fastställas därefter slutgiltigt av styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök.

Nu omförmälda planer äro standardplaner. De äro sålunda generella och

innehålla endast föreskrifter rörande de statsbidragsberättigade försökstyper,

som under försöksåret må utläggas av hushållningssällskapen. De innehålla

däremot icke några som helst föreskrifter rörande försökens antal,

platsen för försökens utläggande eller om deras fördelning på olika försöksområden

eller försökstyper. I dessa hänseenden ha hushållningssällskapen

frihet att själva besluta. Sällskapen kunna vidare begära att få utföra även

andra försök, som äro av särskilt intresse för vederbörande sällskap eller för

visst speciellt ändamål. Särskilda planer måste då upprättas samt underställas

statens jordbruksförsök. Sedan en dylik plan fastställts bli jämväl

försök, som utförts enligt densamma, bidragsberättigade.

Enligt nyssnämnda kungörelser utgår till de däri omförmälda försöken

statsbidrag med visst fixerat belopp per försök utan hänsyn till de verkliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

försökskostnaderna. Bidrag utgår sålunda med högst 30 kronor för gödslingsförsök,

däri inbegripet kalknings- eller annat jämförbart fältförsök,

och med högst 45 kronor för sortförsök, i den mån dylika försök utläggas

enligt de förut omförmälda försöksplanerna eller enligt annan av statens

jordbruksförsök särskilt fastställd plan. Därutöver må utgå bidrag för inköp

av sådana för gödslingsförsöken erforderliga konstgödselmedel, som

anskaffats enligt lantbrukshögskolans anvisningar. För att försöksring skall

kunna erhålla bidrag till gödslingsförsök gäller såsom ytterligare villkor, att

den åtnjuter ortsbidrag —- däri ej inräknade medlemsavgifter — med minst

lika stort belopp som statsbidraget. För närvarande nå emellertid bidragsbeloppen

icke upp till nyssnämnda maximum av 30 respektive 45 kronor.

Dessa belopp täcka för övrigt ej heller tillnärmelsevis de verkliga kostnaderna.

Enligt beräkningar av kommittén torde nämligen kostnaderna

uppgå till i medeltal 225 kronor per försök.

Ifrågavarande bidrag gäldas från anslaget till Lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök: Bidrag till lokal försöksverksamhet.

Till belysande av utvecklingen och den nuvarande omfattningen av hushållningssällskapens

lokala försöksverksamhet må här slutligen återgivas

följande av kommittén gjorda uppställning över antalet under nedannämnda

år utförda försök.

År

Antal

År

Antal

försök

försök

1920 .......

....... 656

1943 ........

....... 2 330

1930 .......

....... 2 971

1945 ........

....... 2 530

1935 .......

....... 4 052

1949 ........

....... 3 014

1939 .......

....... 4 434

1950 ........

....... 3 106

1940 .......

....... 2 688

Vad härefter angår de s. k. skrivelseförsöken avse dessa utförande

genom hushållningssällskapens försorg av sådana försök, som ha

mera allmängiltig karaktär och äro av särskilt intresse för den rent statliga

verksamheten. De omfatta alla slag av försöksverksamhet och äro ofta kombinationer

av olika spörsmål. Sålunda förekomma här gödslings-, sort- och

växtodlingsförsök och vidare även täckdiknings-, lagrings- och betesförsök

ävensom trädgårdsväxtförsök. Det tekniska förfarandet vid försökens

utläggande, övervakning, skörd och bearbetning är detsamma som vid de

egentliga lokala försöken. Antalet skrivelseförsök ha under de senare åren

uppgått till omkring 500 per år. Med hänsyn till att skrivelseförsöken ofta

äro av mindre intresse för den enskilde jordbrukaren såsom sådan har

emellertid ersättningen för desamma måst beräknas efter förmånligare

grunder än ersättningen för de egentliga lokala försöken. Oberoende av om

försöken utläggas hos enskild försöksvärd eller på gårdar eller fasta försöksfält,

som hushållningssällskapen anskaffat, måste sålunda statens jordbruksförsök

för ifrågavarande försök erlägga en ersättning, som åtminstone

i det närmaste lämnar full täckning för kostnaderna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

13

Jämväl ersättningarna för skrivelseförsöken bestridas från anslaget till

lokal försöksverksamhet. Enligt uppgift av kommittén torde i runt tal

100 000 kronor om året användas därtill.

Förutom den med statsmedel understödda försöksverksamheten bedriva

emellertid hushållningssällskapen även en betydande försöksverksamhet,

vartill medel erhållas dels frän sällskapens

egna inkomster, fonder och donationer, dels från enskilda

personer och firmor, som ha intresse av att visst eller

vissa försök komma till stånd. Som exempel kan nämnas försök med oljeväxter.

Sålunda anslår numera Sveriges oljeväxtodlares centralförening årligen

100 000 kronor till dylik försöksverksamhet. Bidrag utgår dock endast

i den mån försök utlagts av föreningen själv eller av hushållningssällskap

och redovisats till en inom centralföreningen tillsatt försökskommitté. Vidare

måste försöken ha följt en av försökskommittén och statens jordbruksförsök

godkänd plan. På grundval av dylika försöksplaner utläggas och redovisas

årligen omkring 500 försök. Samarbetet med statens jordbruksförsök

är fullt frivilligt.

Såsom ytterligare exempel på försöksverksamhet av nu ifrågavarande

slag kunna nämnas försök med bekämpningsmedel och rotfrukter.

I betänkandet anföres sammanfattningsvis rörande den av hushållningssällskapen

omhänderhavda försöksverksamheten, att den är av ganska växlande

beskaffenhet. Gränsdragningen mellan de olika försöken är ofta synnerligen

svår. Jordbruks- och trädgårdsförsöken gripa in i varandra, betesförsöken

äro stundom av växtodlingsförsökstyp och stundom av husdjursförsökstyp,

preparatförsöken äro gemensamma för gödslings-, växtodlingsoch

ogräsbekämpningsverksamheten etc. Sett ur såväl ekonomisk som administrativ

synpunkt indelar kommittén emellertid de olika försöken

i följande huvudtyper.

1) Enligt kungörelserna nr 109/1939 och 440/1950 statsbidragsberättigade

sort- och gödslingsförsök, utlagda i enlighet med standardplaner eller

enligt särskilda av statens jordbruksförsök fastställda planer;

2) försök, som utföras på beställning av statens jordbruksförsök (skrivelseförsök)

eller av annan statlig institution, därvid kostnaderna helt gäldas

av den statliga beställaren;

3) försök på eget initiativ och med egna medel, samt

4) försök på beställning och bekostnad av enskild person, organisation

eller företag, därvid försöken oftast, ehuru dock ej alltid, utföras enligt av

statens jordbruksförsök godkänd plan.

I övrigt torde beträffande de olika försökstyperna få hänvisas till kommitténs

betänkande s. 45—51.

Kommitténs förslag. Enligt vad kommittén framhåller är den nuvarande

organisationen av den lokala försöksverksamheten behäftad med vissa av

den historiska utvecklingen betingade svagheter. Den påpekar härvid, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

verksamheten ursprungligen organiserades med den målsättningen, att försöken

endast skulle avse att tjäna till ledning för de enskilda jordbrukare,

hos vilka de utlades. Sedermera befanns det emellertid möjligt att genom

sammanställningar av de enskilda resultaten draga mera allmängiltiga slutsatser.

Därigenom uppkom samtidigt ett behov av standardiserade försöksplaner.

Då vidare betydelsen av försökens uppgift att utgöra ledning för den

enskilde jordbrukaren minskades, bland annat genom markkarteringens tillkomst,

inträdde så småningom en förskjutning i målsättningen mot mera

allmängiltiga försök. Den ursprungliga organisationen ändrades dock icke

utan äger fortfarande bestånd. Den har emellertid icke kunnat inom ramen

för sina ekonomiska och personella resurser helt täcka de krav på effektivitet

och samordning, som böra kunna uppställas.

En av orsakerna till de svårigheter, som numera uppstått, är enligt

kommittén att söka i de gällande, mindre lämpliga grunderna för det statliga

stödet åt verksamheten. Såsom framgår av det föregående utgår bidrag

till hushållningssällskapens gödslings-, sort- och växtodlingsförsök med

visst fixerat belopp per försök utan hänsyn till de verkliga kostnaderna.

Beloppen täcka icke heller tillnärmelsevis dessa kostnader. Detta har ofta

föranlett sällskapen att — utan hänsyn till försöksuppgiften — lägga ut

försöken på billigast möjliga sätt. Försöken ha sålunda i icke ringa omfattning

utlagts hos försöksvärdar mera på grund av att dessa, trots den låga

ersättningen, varit villiga att mottaga försöken i fråga, än av hänsyn till

representativiteten. Därigenom kunna en bygds jordar bli överrepresenterade

och andra bygder underrepresenterade. Ett dylikt förhållande kan medföra,

att sammanställningarna av försöksresultaten bli av mindre värde för

jordbruket i allmänhet. En viss snedvridning av verksamheten de olika försöksområdena

emellan kan av nyssnämnda skäl också uppstå. Det kan därför

enligt kommittén sägas, att representativiteten ej alltid tillbörligen beaktats

och tillmätts den betydelse, som varit önskvärd ur försöksverksamhetens

synpunkt.

Vid fastställandet av statsbidragens storlek utgick man vidare enligt betänkandet

från att försöken voro av sådant intresse för försöksvärdarna,

att dessa borde vidkännas vissa kostnader för försökens genomförande. Mot

denna uppfattning finnes enligt kommittén intet att invända, i den mån försöken

beställas av viss enskild jordbrukare och utläggas i dennes intresse.

Däremot kan en sådan princip näppeligen vara riktig, om försöken utläggas

i avsikt att tjäna ett allmänt syfte och till följd därav ofta måste göras mera

långvariga och komplicerade än som i annat fall varit nödvändigt. Det kan

nämligen icke anses rättvist att kostnaderna för försöksverksamheten i allmänhet

övervältras på jordbrukarna. Det har också på grund av arbetskraftsbristen

visat sig allt svårare att av försöksvärdarna erhålla den handräckning,

som behövs för försökens utläggande och skötsel.

På grund av anförda förhållanden ha hushållningssällskapen alltmer nödgats

att själva ombesörja det med försöken förenade arbetet. Detta nödvändiggör

dels en betydande ökning av försökspersonalen, dels anskaffan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

de av kapitalkrävande maskiner och mekanisk utrustning. Sällskapens kostnader

ha i anledning härav stegrats och då, som nyss sagts, statsbidragen

endast täcka en mindre del av sällskapens verkliga försöksomkostnader, har

en besvärande medelsbrist gjort sig gällande. Den senaste tidens pris- och

lönehöjningar ha ytterligare ökat sällskapens svårigheter och torde — om

särskilda åtgärder icke vidtagas — komma att medföra en kraftig minskning

av den lokala försöksverksamheten.

I betänkandet anföres vidare, att en annan svaghet i den nuvarande organisationen

av hushållningssällskapens egen försöksverksamhet ligger däri,

att något program av samordnande och för verksamheten i dess helhet ledande

karaktär icke finnes. Enligt vad förut angivits gäller för närvarande

såsom villkor för statsbidrag i förevarande hänseende endast, att försök

måste utläggas enligt en av statens jordbruksförsök fastställd plan. Sällskapen

arbeta sålunda i stort sett oberoende av varandra och även ganska

oberoende av den statliga verksamheten på samma område. Kommittén

framhåller, att detta uppenbarligen medför en del olägenheter. Exempel

finnas sålunda på att man i vissa fall med bättre planläggning skulle ha nått

utslagsgivande resultat med betydligt mindre försöksserier än de utlagda.

Man torde också kunna förutsätta, att ett mindre antal representativa försök

lämnar ett lika gott resultat som ett större antal utan tillräckligt hänsynstagande

till försöksuppgiften utplacerade försök och dessutom snabbare

leder till resultat. Härtill kommer att ett mindre antal försök kunna

skötas och kontrolleras bättre, varjämte bearbetning, sammanställning och

publicering kan ske snabbare och billigare. Vid utläggningen bör dock givetvis

iakttagas att antalet försök icke nedskäres så att säkerheten äventyras.

Även i fråga om publiceringen av försöksverksamhetens resultat anser

kommittén brister föreligga. Enligt betänkandet är det av stor betydelse för

jordbrukarna att försöksverksamhetens resultat snabbast möjligt komma

till deras kännedom och offentliggöras, så snart de kunna bedömas vara

tillförlitliga och därmed till gagn för jordbruket. Med den organisation och

de resurser, som hittills stått till buds, har detta emellertid icke varit möjligt

och resultaten ha ofta blivit väl gamla innan de framlagts. Visserligen

bruka de flesta sällskapen själva ganska regelbundet årligen offentliggöra

resultaten av sina egna försök. Även i dessa fall ha resultaten emellertid ej

sällan blivit något föråldrade på grund av den eftersläpning i deras bearbetning,

som blivit en följd av en viss överbelastning vid statens jordbruksförsök.

Hos såväl statens jordbruksförsök som sällskapen och försöksringarna

samlas sålunda icke obetydliga mängder material, som icke hinner bearbetas

under sådan tidrymd efter insamlandet, att det blir till avsedd nytta för

jordbruket.

Slutligen uttalar kommittéji beträffande skrivelseförsöken, alt det uppenbarligen

skulle vara av stor betydelse, om de lokala krafterna i större utsträckning

än vad nu är fallet bereddes tillfälle till samarbete med statens

jordbruksförsök. Som exempel anföres, att ett genom skrivelseförsök fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kommet resultat kan behöva prövas lokalt liksom att ett lokalt initiativ bör

kunna föranleda upptagandet av försök inom den statliga verksamheten.

Den nuvarande organisationen lämnar emellertid icke tillräckligt utrymme

för ett ökat samarbete. Enligt kommittén bör därför det lokala inflytandet

stärkas såväl i fråga om valet av försöksuppgifter som i fråga om försökens

planläggning. Beträffande publiceringen av skrivelseförsöken förklaras

i huvudsak gälla detsamma, som anförts rörande publiceringen av hushållningssällskapens

egna försök.

Med hänsyn till de nu berörda bristerna i den lokala försöksverksamheten

finner kommittén en viss omorganisation av densamma vara erforderlig.

Huvudprinciperna för omorganisationen böra enligt betänkandet vara

att man bör söka skapa en bättre samordning av den lokalt förlagda försöksverksamheten

och vidga samarbetet mellan de olika försöksorganen.

Vidare bör statens jordbruksförsöks och de statliga försöksgårdarnas arbete

samordnas med den mera lokalt betonade verksamheten.

För att dessa mål skola kunna uppnås böra enligt kommittén de nuvarande

standardplanerna ersättas med verkliga försöksprogram. Vid planläggningen

bör man alltså, för att inom ramen för tillgängliga medel nå

bästa möjliga resultat, noggrant undersöka och bestämma, vilka problem

som lämpligen böra angripas och hur arbetet bör bedrivas. Vidare bör klargöras

vilka uppgifter som böra åvila de närmast berörda sällskapen och de

statliga anstalterna. Kommittén finner det även nödvändigt att samordningen

och utformningen av försöksprogrammen ske på ett tidigt stadium

och att programmen omfatta större lokala områden än ett sällskapsområde.

Det anses härvid lämpligt att söka åstadkomma samarbete inom geografiska

områden, som ha problem av beskaffenhet att kunna gemensamt angripas

och lösas.

Kommittén förklarar sig i detta sammanhang även ha övervägt att bygga

upp försöksverksamheten på de särskilt inrättade samarbetsorgan och

nämnder, som inrättats på de olika växtodlingsområdena. Såsom exempel

nämnas sammanslutningar på oljeväxt-, lin- och potatisodlingens områden,

täckdikningsförsöksnämnden m. fl. En sådan på fackliga organ uppdelad

försöksverksamhet skulle emellertid föranleda betydande organisatoriska

svårigheter och minska möjligheterna för en allmän samordning och överblick

av verksamheten. Kommittén anser det därför lämpligare med en efter

geografiskt-administrativa gränser fastställd områdesindelning.

Vid organiserandet av verksamheten finner kommittén det vidare synnerligen

värdefullt att de fördelar bibehållas, som sällskapens egen lokala

verksamhet i dess nuvarande utformning innesluter, nämligen bl. a. lokalt

initiativ och ett jordbrukarnas omedelbara intresse och deltagande i arbetet.

Man bör därjämte söka att med minsta möjliga ändringar av den nuvarande

arbetsgången eliminera de nackdelar i den nuvarande organisationen,

som förut påtalats. En viss decentralisering av den statliga verksamheten

bör genomföras. Det lokala inflytandet över huvud taget på verksamheten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

bör stärkas och samordningen av försöksuppgifterna underlättas genom

en fastare och mera omfattande planläggning.

Någon principiell skillnad anses hädanefter icke böra göras mellan hushållningssällskapens

egna försök och skrivelseförsöken. De försök, som bedrivas

inom ramen för anslaget till lokal försöksverksamhet, böra utläggas

av hushållningssällskapen. Enligt kommittén bör dock den av statens jordbruksförsök

centralt och av de statliga gårdarna med särskilda anslag bedrivna

försöksverksamheten bibehållas och drivas såsom hittills i statens

regi.

Beträffande statsbidraget uttalar kommittén att det måste anses både

rättvist och nödvändigt att detta, såvitt angår sällskapens egen lokala verksamhet,

skall bestämmas till sådant belopp att det täcker försökskostnaderna.

Då någon skillnad i bidragshänseende icke bör göras mellan försök utförda

av sällskapen själva eller av försöksringar, som samarbeta med sällskapen,

innebär detta även att statsbidraget till försöksringarna för gödslingsförsök

bör göras oberoende av ortsbidrag. Bestämmelserna rörande

statsunderstödet böra enligt kommitténs mening jämväl utformas så, att

de främja en övergång till försök av mera allmänt intresse. Genom att införa

regler om full ersättning för alla lokala försök av sådant slag vinnas

många fördelar. Sålunda ökas möjligheterna att taga hänsyn till representativiteten

vid försökens utläggande och försökens allmänna kvalitet kan

förbättras.

Kommittén upptager i detta sammanhang den i utredningsdirektiven berörda

frågan om en gränsdragning mellan den statliga och den av hushållningssällskapen

bedrivna försöksverksamheten. En sådan gränsdragning

anses emellertid icke böra ifrågasättas. Härom anföres i betänkandet följande.

Enligt direktiven skulle gränsdragningen innebära, att sällskapens verksamhet

inriktas på försök av lokalt betonat intresse och karaktär, vilka försök

oftast voro mindre komplicerade och icke erfordrade vetenskaplig apparatur.

Statens lantbruksförsök å sin sida skulle i främsta rummet upptaga

dels sådana försök, där forskningssynpunkten dominerade, dels sådana

synnerligen kvalificerade och komplicerade eller mycket långvariga försök,

som icke lämpligen kunde upptagas av sällskapen med deras i allmänhet

begränsade tekniska och ekonomiska resurser. Under utvecklingens gång ha

emellertid sällskapen allt mera börjat syssla även med mera komplicerade

och långvariga försök. Hos statens jordbruksförsök och de statliga försöksgårdarna

utläggas å andra sidan även försök av enklare beskaffenhet. Ett

ganska stort gemensamt försöksområde finnes sålunda och någon entydig

gräns har icke kunnat uppdragas.

Av det sagda framgår att skäl icke finnas eller möjligheter ens föreligga

att uppdraga en skarp gräns mellan de försök, som böra utföras i statens

lantbruksförsöks regi, och dem, som böra utföras inom ramen för den lokala

försöksverksamheten. Att så ej sker torde även ha vissa positiva sidor. Sålunda

bibehålies och stärkes de skilda försöksorganens initiativkraft, då intet

hindrar, å ena sidan, sällskapen att — i mån av resurser — på sitt program

upptaga och genomföra även komplicerade och dyrbara försök eller, å andra

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 100.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sidan, statens organ att genomföra försök av enkel och lokalt betonad karaktär.

Kommittén övergår härefter till de olika detaljerna av omorganisationsförslaget

och börjar därvid med distriktsindelningen.

Såsom redan förut antytts anser kommittén, att landet bör indelas i

distrikt, omfattande närgränsande och ur jordbruksgeografiska, jordbruksekonomiska

och driftsmässiga synpunkter i möjligaste mån jämställda hushållningssällskapsområden.

Antalet distrikt föreslås skola bli sju, nämligen:

1. Södra distriktet, omfattande Malmöhus, Kristianstads, Hallands och

Blekinge län;

2. Sydöstra distriktet, omfattande Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands

och Gotlands län;

3. Sydvästra distriktet, omfattande Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs

och Bohus län;

4. Mälar- och Hjälmareområdets distrikt, omfattande Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Västmanlands och Örebro län;

5. Bergslagsområdets distrikt, omfattande Värmlands och Kopparbergs

län;

6. Nedre. Norrlands distrikt, omfattande Gävleborgs, Västernorrlands och

Jämtlands län; samt

7. Övre Norrlands distrikt, omfattande Västerbottens och Norrbottens

län.

Av de föreslagna distrikten ha de fyra förstnämnda ungefär samma åkerareal

(620 000—800 000 ha), under det att åkerarealen är avsevärt mindre

i Bergslagsdistriktet och i de båda Norrlandsdistrikten (200 000—300 000

ha). Antalet brukningsdelar är störst (65 000—72 000) i de tre förstnämnda

distrikten, medan antalet är något lägre (45 000—58 000) i övriga distrikt.

Genom att på sätt som föreslagits sammansluta hushållningssällskapen

och försöksverksamheten i distrikt, vart och ett utgörande en enhet i rent

organisatoriskt hänseende, bör man enligt kommittén rent allmänt kunna

vinna ett flertal fördelar. Utan att inskränka eller begränsa initiativkraften

samlar man arbetskrafterna och skapar organisatoriskt sett goda förutsättningar

för ett kollegialt samarbete. Samtidigt minskas riskerna för att verksamheten

på ett eller annat håll skall stelna i formerna. De inom distrikten

förekommande problemen kunna också mera rationellt än vad nu är fallet

fördelas mellan hushållningssällskapen och övriga försöksorgan och tilläggas

det organ, som har de bästa förutsättningarna för att lösa dem. Härvid

bör hänsyn även tagas till om försöken böra genomföras i samband med

mera ingående laboratoriemässiga kärlförsök och dylikt.

I betänkandet föreslås, att inom varje distrikt skall inrättas eu

distriktsnämnd med uppgift att handha planläggningen av försöksverksamheten,

fördelningen av arbetsuppgifter och anslag, publiceringen

av försöksresultaten in. in. Huvuduppgiften för distriktsnämnderna skall

vara att för distriktet upprätta och samordna förslag till försöksprogram

med därtill hörande kostnadskalkyler rörande de i programmet ingående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 109.

1&

försöken samt att avge förslag rörande statsbidragets storlek och fördelning

på de till distriktet hörande sällskapen och övriga försöksorgan.

Varje nämnd föreslås skola hestå av dels högst tre representanter för de

till distriktet hörande hushållningssällskapen, nämligen en av vederbörande

förvaltningsutskott utsedd praktisk jordbrukare samt vederbörande sällskaps

sekreterare och försöksledare, dels föreståndare för inom distriktet

befintlig statlig försöksgård, dels ock representanter för statens lantbruksförsök.

Med hänsyn till den centrala ställning, som överinspektören för lantbrukets

försöksväsen intager inom försöksverksamheten, finner kommittén det

självklart, att denne bör närvara vid nämndens sammankomster och att han

därvid skall äga framföra sin åsikt samt få skiljaktig mening antecknad till

protokollet. I frågor som röra växtskyddet eller trädgårdsodlingen bör en

representant för växtskyddsanstalten respektive statens trädgårdsförsök ingå

i nämnden. I sådana distrikt där försöksringar förekomma bör dessutom

i nämnden finnas en representant för dessa. Härjämte bör nämnden vara

oförhindrad att för speciella frågor med sig adjungera representant för annan

institution, som bedriver försöks- eller förädlingsverksamhet på jordbrukets

eller angränsande områden.

Enligt kommittén bör det ankomma på distriktsnämnderna att själva organisera

sitt arbete i huvudsaklig överensstämmelse med anvisningar av styrelsen

för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Härom anför

kommittén följande.

Dylika anvisningar torde vara nödvändiga för att erhålla en överskådlig

och något så när likformig uppställning av programmen. Innan erfarenheter

genom praktisk tillämpning vunnits och verksamheten erhållit stadga

synes samråd redan vid arbetets uppläggning böra upptagas med överinspektören.

Vid sammanträde med nämnden skall utses ordförande och sekreterare

för nästkommande sammanträde, vilka ha att svara för det förberedande

arbetet. Förslag till de försöksprogram, som skola föreläggas nämnden,

skola i god tid före sammanträdet vara sekreteraren till lxanda från

alla de institutioner, som beröras av nämndens arbete, och det torde ankomma

på sekreteraren att därefter snarast till sagda institutioner utsända

föredragningslista och erforderliga handlingar. Nämnderna böra sammanträda

i januari—februari månader varje år med början i landets sydligare

delar. Det synes härvid lämpligt att nämndens sammanträden i viss utsträckning

cirkulera mellan sällskapen. Föredragningen vid distriktssammankomsten

av de särskilda försöksfrågorna torde lämpligen böra handhas

av vederbörande förslagsställare. Det bör i sammanhang härmed även bestämmas,

vem som skall svara för varje särskilt försöks eller försöksseries

genomförande, bearbetning och publicering. Det tekniska utförandet av försöken

bör allt fortfarande åvila varje hushållningssällskap för sig. Efter

diskussion och sammanjämkning upprättas härefter förslag till program

för distriktet.

Detta försöksprogram skall enligt kommittén innehålla dels en

redovisning för det gångna försöksåret, på vilken redovisning utanordning

av statsbidraget skall grundas, dels ett detaljerat förslag för det löpande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

försöksåret och dels ett preliminärt förslag för det därpå följande försöksåret.

I programmet skola sålunda angivas de åtaganden och överenskommelser

rörande försöksverksamhetens fördelning och genomförande in. in.,

som träffats mellan de i nämnden representerade försöksinstitutionerna. Vidare

böra upptagas specifikationer avseende försöken hos de särskilda sällskap

och institutioner, som beröras av programmet. De förslag, som enligt

vad förut anförts skola tillställas distriktsnämnden från de olika hushållningssällskapen

och försöksorganen, böra innefatta samma uppgifter och

uppställas på samma sätt som ifrågasatts beträffande försöksprogrammen.

Sedan distriktsnämndernas arbete med försöksprogrammen avslutats skola

enligt betänkandet dessa program tillställas överinspektören för försöksväsendet

samt berörda parter, överinspektören skall därefter ha att med

biträde av statens jordbruksförsök granska programmen. Kommittén framhåller

emellertid, att dessa torde komma att få en sådan omfattning, att

de tillsammans icke komma att rymmas inom ramen för de medel som anvisats

till försöksverksamheten. En översyn av programmen anses därför

bli erforderlig och bör även äga rum för att en önskvärd samordning av

verksamheten skall kunna ernås. Kommittén föreslår att denna översyn —

som förmodas kunna medföra ett jämförelsevis omfattande arbete resulterande

i ett slutgiltigt program för den lokala försöksverksamheten inom

hela landet — skall anförtros ett särskilt centralt organ. Detta bör

bestå av överinspektören för försöksväsendet, tillika ordförande, en representant

från varje distriktsnämnd, utsedd av vederbörande nämnd, föreståndaren

och avdelningsföreståndarna vid statens jordbruksförsök samt

statsagronomen i statistik och försöksteknik vid lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök. Organet bör emellertid vidare vara oförhindrat att

med sig adjungera representanter för andra institutioner, som bedriva försöks-

eller forskningsverksamhet på jordbrukets eller angränsande områden.

Härvid torde i första hand ifrågakomma föreståndarna för statens husdjursförsök,

statens trädgårdsförsök och statens växtskyddsanstalt. Vid behov

bör jämväl övrig expertis kunna anlitas.

Det föreslagna centralorganet skall sålunda upprätta ett slutgiltigt förslag

till försöksprogram, avseende den lokala försöksverksamheten inom

hela landet. Kommittén förutsätter emellertid, att detta förslag — i likhet

med andra försöksprogram — skall föreläggas styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök för granskning och godkännande.

Med hänsyn till att distriktsnämndernas och centralorganets arbetsuppgifter

i viss utsträckning komma att sammanfalla med de åligganden, som

för närvarande ankomma på lantbruksförsöksrådets sektion för jordbruk,

upptager kommittén i detta sammanhang frågan om försöksrådets verksamhet

till behandling. Kommittén kommer till den slutsatsen, att det nuvarande

lantbruksförsöksrådets verksamhet bör upphöra.

Sker detta föreslår kommittén, att i stället det nya centralorganet

skall erhålla benämningen jordbruksförsöksrådet. Till närmare motivering

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 109. 21

för sitt förslag om nedläggande av lantbruksförsöksrådets verksamhet anför

kommittén.

Försöksrådet är uppdelat på tre sektioner, en för jordbruk, en för trädgårdsodling

och en för husdjursskötsel. Någon instruktion för rådet finnes

icke utfärdad. Vid dess inrättande år 1948 synes emellertid avsikten ha

varit att arbetet skulle inriktas på i huvudsak trenne uppgifter. Rådet skulle

sålunda i första hand vara ett organ för det fackliga samarbetet mellan

olika försöksinstitutioner på jordbrukets, husdjursskötselns och trädgårdsodlingens

områden. Vidare skulle rådet verka som ett förbindelseorgan mellan

försöksverksamheten å ena samt det praktiska jordbruket, dettas organisationer

och vissa industrier å andra sidan. Slutligen skulle rådet fungera

som en rådgivande instans i försöksfrågor till styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till dessa arbetsuppgifter

kallas till ledamöter i rådet representanter för försöks- och forskningsinstitutioner,

för det praktiska jordbruket och dess organisationer samt för industrien.

Det har visat sig att behovet av försöksrådet som samarbetsorgan mellan

olika på försöksområdet arbetande institutioner numera icke torde vara

absolut påkallat. Mellan de olika försöks- och forskningsinstitutionerna,

vilka som regel äga god kännedom om varandras arbete, anordnas då så blir

erforderligt i varje särskilt fall samarbete på initiativ av någon institution

eller eventuellt av överinspektören. De samarbetskommittéer av tillfällig eller

mera permanent karaktär, som härvid tillsättas, ha visat sig kunna lösa

sina uppgifter på ett så smidigt och ändamålsenligt sätt, att ett centralt

samarbetsorgan alltmera kommit att framstå som överflödigt. I de fall då

ett samarbete mellan olika institutioner varit önskvärt men av olika skäl

icke kunnat åstadkommas, har rådets möjlighet att ingripa reglerande varit

mycket liten.

Icke heller synes ett centralt organ vara erforderligt för att upprätthålla

kontakten mellan försöksverksamheten och näringslivet. På grund av försöksarbetets

art stå försöksmännen nämligen i en mycket nära och ofta

daglig förbindelse med näringslivet och dess aktuella problem. För jordbruksförsöksverksainhetens

del kommer denna kontakt att ytterligare förbättras

vid ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av den lokala

försöksverksamheten.

Beträffande försöksrådets uppgift alt vara rådgivande organ till styrelsen

för lantbruk shögskolan och statens lantbruksförsök må framhållas, att styrelsen

inom sig har företrädare bland annat för det praktiska jordbruket.

Vidare har styrelsen tillgång till ett flertal remissinstanser, från vilka upplysningar

i frågor om försöksverksamheten kunna inhämtas. Vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök finnes sålunda ett särskilt försökskollegium.

Vidare må erinras om att vissa av de institutioner, för vilka

styrelsen har att fastställa arbetsprogram och genom överinspektören utöva

inspektionsrätt, exempelvis statens trädgårdsförsök, statens växtskyddsanstalt

och Sveriges utsädesförening, äro företrädda av egna styrelser. Om såsom

kommittén föreslagit särskilda distriktsnämnder och ett särskilt beredningsorgan

tillskapas, torde högskolestyrelsen få så goda möjligheter till

informationer i försöksfrågor att ett särskilt rådgivande organ icke torde

vara erforderligt.

Däremot anser kommittén, all f ö r s ö k s I e d a r in ö t e t bär bibehåll

a s, om ock med något ändrade arbetsuppgifter. T detta hänseende

uttalar kommittén följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Vad försöksledarmötet beträffar bär det visat sig att detta på grund av

sin storlek och den korta tid för sammankomst, som står till buds, icke är

lämpligt forum för behandling av försöksplanerna. Med den ordning för

försöksprogrammens upprättande, granskning och fastställande, som kommittén

skisserat, torde därför försöksledarmötets direkta befattning med

programmen kunna bortfalla. Försöksledarmötet bör dock bibehållas. Dess

uppgifter torde för framtiden böra vara att bereda landets försöksmän tillfälle

att inbördes utbyta erfarenheter och att genom föredrag orientera dem

om verksamhetens aktuella rön och resultat. Försöksledarmötet bör även

verka för att sprida kännedom om försöksverksamhetens betydelse för landets

jordbruk, husdjursskötsel och trädgårdsodling in. in. I samband med

försöksledarmötet kunna lämpligen i likhet med vad nu är fallet även anordnas

sammanträden för de försöksnämnder, som äro verksamma inom

försöksverksamhetens olika grenar, exempelvis på täckdikningens, potatisodlingens

och oljeväxtodlingens in. fl. områden. I dessa nämnder torde nämligen

i de flesta fall ingå en eller flera av de vid mötet församlade försöksledarna.

Kommittén behandlar härefter frågan om statsbidrag till försökskostnaderna.

Ifrågavarande kostnader variera för olika landsdelar

och för olika slag av försök. Såsom förut angivits visar emellertid

enligt betänkandet eu av kommittén verkställd utredning i ämnet, att den

verkliga kostnaden per försök för närvarande torde kunna uppskattas till

i medeltal 225 kronor.

I betänkandet framhålles, att del ända fram till de senaste åren varit

möjligt att med nuvarande statsbidragsgrunder genomföra den oundgängligen

nödvändiga försöksverksamheten. I och med att man allt mera övergått

till mera allmängiltiga och ofta mera komplicerade och långvariga försök,

ha dock svårigheterna att genomföra det erforderliga försöksprogrammet

vuxit. Med den nu föreslagna ordningen för försöksplanernas innehåll

och fastställande torde emellertid enligt kommittén risken för ett slentrianmässigt

handhavande av utläggningen komma att bortfalla. Kommittén finner

det därför ur denna synpunkt både obehövligt och olämpligt att såsom

nu ha bestämmelser rörande en för de särskilda försöks typerna och alla

hushållningssällskapsområden lika enhetsprissättning. Det anses även vara

obehövligt att utarbeta detaljerade normer för hur kostnaderna för visst

slag av försök skola bestämmas. Detta skulle nämligen kunna medföra att

vissa försök gynnades på andras bekostnad.

Emellertid finner kommittén det dock erforderligt att det fastslås, vilka

försökskostnader som de olika försöksorganen skola få tillgodoräkna sig

och som skola ersättas av allmänna medel. Enligt kommitténs mening böra

härvid såsom försökskostnader endast räknas sådana direkta utgifter, som

äro nödvändiga för att genomföra försöken. Däremot böra hit icke hänföras

de kostnader, som äro att anse såsom sällskapens allmänna, fasta kostnader,

och ej heller de kostnader, som genom särskilt anslag på annat sätt

ersättas av staten.

I anslutning till det anförda föreslår kommittén, att ersättning principiellt

skall utgå för följande kostnader:

a) Utgifter för gödselmedel och kalk, respektive för inköp av utsäde,

preparat eller dylikt, fritt försöksplatsen;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

23

b) Utgifter för analyser av jord och skördeprodukter (dock endast sådana

utgifter, som direkt betalas till vederbörande analyslaboratorium);

c) Utläggnings-, tillsyns-, skörde- och tröskningskostnader;

d) Reparations-, transport- och drivmedelskostnader för maskinell utrustning;
e)

Ränta och avskrivning på maskinell utrustning;

f) Ersättning för försöksintrång; samt

g) Lön till och resekostnader för av sällskapet anställd och icke statsbidragsavlönad

personal.

Enligt kommitténs förslag skola sålunda hushållningssällskapen kunna

erhålla ersättning för försöksverksamheten högst intill det belopp, som kan

framräknas med stöd av nu angivna regler. I betänkandet förutsättes vidare,

att överinspektören och försöksrådet skola äga prövningsrätt i fråga

om de kalkyler, som lämnas rörande försökskostnadernas storlek. Härigenom

anses man kunna undvika faran för att ur ekonomisk synpunkt illa

planlagda försök skola utföras. I övrigt anför kommittén i fråga om ersättningen

bland annat följande.

Summan av de ersättningar, som enligt de sålunda granskade försöksprogrammen

böra lämnas försöksorganen, samman jämkas inom ramen för

det totala belopp, som står till den lokala försöksverksamhetens förfogande,

samt fördelas på de särskilda försöksorganen. Styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök bör vid sitt beslut om fastställande

av försöksersättning kunna såsom villkor för ersättningens utbekommande

föreskriva, att den användes i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda

försöksprogrammet och att försöksverksamheten till sin omfattning

icke underskrider detta program.

Med den nu angivna ordningen torde statens jordbruksförsök — för att

kunna genomföra största möjliga försöksprogram — ha ett visst intresse

av att tillse att den ersättning för de olika försöken, som sällskapen äga

tillgodoräkna sig, icke blir för hög. Hushållningssällskapens intresse av att

med sparsamhet handhava dem tillkommande ersättningar upprätthålles

också. Inom ramen för statsunderstödet böra nämligen sällskapen — under

förutsättning att försöksprogrammet i huvudsak följes och icke underskrides

— lämnas möjlighet att använda belopp, som eventuellt kunna inbesparas

på visst eller vissa försök, antingen för att täcka förlust på andra försök

eller till att öka sin försöksverksamhet.

I samband med den ifrågasatta omläggningen av bidragsgrunderna föreslår

kommittén vidare, att statsbidragen till försöksringar för lokala gödslingsförsök

skola göras oberoende av ortsbidrag.

Kommittén förutsätter slutligen, att hushållningssällskapen liksom hittills

må utföra försök med hjälp av egna eller på annat sätt anskaffade

medel.

Enligt vad kommittén framhåller bör vid genomförandet av den föreslagna

omorganisationen tillses, att statens jordbruksförsök

alltjämt b i b e b å 11 c s vid eu led a n d e s t ä 11 n i n g. Då emellertid

jordbruksförsöken föreslagits skola vara representerade i samtliga distriktsnämnder

samt i jordbruksförsöksrådet, torde jordbruksförsöken erhålla

erforderligt inflytande på verksamhetens utformning, samtidigt som

å andra sidan lokala synpunkter starkare än tidigare måste beaktas. Genom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

att jordbruksförsöken förfoga över specialister inom försöksverksamhetens

olika delområden samt över laboratorier och andra resurser torde man vidare

kunna antaga att jordbruksförsöken skola förbli huvudman för en

stor del av framför allt den mera krävande försöksverksamheten. Beträffande

de delar av försöksverksamheten, för vilka andra organisationer äro huvudmän,

måste jordbruksförsöken i avsevärd omfattning komma att medverka

vid uppgörande av planer, verkställande av analyser, försöksbearbetningar

samt utförande av försökssammanställningar m. in. På grund av dessa förhållanden

finner kommittén det nu uppställda kravet tillräckligt tillgodosett.

Kommittén understryker tillika, att jordbruksförsöken böra eftersträva

ett fördjupat och intimt samarbete med de lokala för söksorganen samt

därvid utöva viss tillsyn över verksamheten över huvud taget.

Några omedelbara förslag till personalförstärkningar

i anledning av omorganisationen framlägger kommittén icke.

Den erinrar emellertid om den av 1945 års jordbruksutredning ifrågasatta

förstärkningen av statens jordbruksförsöks personala resurser samt framhåller

betydelsen av att denna förstärkning snarast möjligt förverkligas.

Härigenom skulle en önskvärd och välbehövlig förstärkning av jordbruksförsökens

möjligheter att leda och biträda den lokala försöksverksamheten

komma att erhållas.

Vidare påpekar kommittén att det, då arbetet med samordnandet av försöksprogrannnen

enligt organisationsförslaget skall åvila överinspektören,

föreligger behov av att utöka arbetskrafterna på dennes kansli med en agronomutbildad

tjänsteman. Enligt kommittén skulle detta behov kunna tillgodoses

på så sätt att, sedan den planerade sammanföringen av ledningen

av försöksgårdarna öjebyn och Brännberg under en gemensam föreståndare

kommit till stånd, den därigenom ledigblivna försöksgårdsföreståndartjänsten

överföres till överinspektörens kansli. Innehavaren av den nya tjänsten,

vilken bör benämnas överassistent, skulle få till uppgift bland annat

att biträda med den granskning och sammanjämkning av distriktsprogrammen,

som föreslagits skola åligga överinspektören.

I anslutning till omorganisationsförslaget beröras i betänkandet även de

s. k. beställningsförsöken från enskilt håll. Kommittén

skiljer mellan två huvudtyper av beställningar, nämligen å ena sidan beställningar

från enskilda jordbrukare avseende utförandet av försök med för

dem enskilt intresse och, å andra sidan, beställningar från annat (ofta industriellt)

håll, där beställaren har ett merkantilt intresse av försökets utfall.

Vad den förstnämnda typen beträffar anser kommittén att några särskilda

regler rörande dess behandling icke behöva lämnas.

Behandlingen av den senare beställningstypen tarvar däremot enligt kommitténs

mening en viss försiktighet. Beställning av dylikt försök bör ske

hos statens jordbruksförsök, statens trädgårdsförsök, växtskyddsanstalten

eller hos hushållningssällskap, som därvid skall ha att inhämta medgivande

till försökets utläggande från vederbörande anstalt. Då fråga är om växt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

25

skydd vid hotande katastrof bör dock hushållningssällskap äga att omedelbart

företaga erforderliga försök med växtskyddspreparat.

Alla beställningsförsök böra — i den mån de endast avse att tjäna beställarens

eget intresse — betalas av beställaren. Kommittén utgår härvid

från att det må tillkomma varje hushållningssällskap att själv fastställa

de normer, efter vilka dylik betalning skall erläggas. Ett undantag från

den nu föreslagna regeln anses emellertid böra göras för sort- och gödslingsförsök

i Norrland. Med hänsyn till där rådande klimatiska förhållanden och

övriga särskilda omständigheter finner kommittén det skäligt, att ersättning

skall kunna lämnas enskild jordbrukare, som på eget initiativ utlägger

försök av nu nämnda slag. Ersättningen förutsättes skola inräknas i

och utgå ur vederbörande sällskaps bidrag för lokal försöksverksamhet.

Kommittén upptager slutligen vissa speciella spörsmål rörande

s o r t p r ö v n i n g s-, betesförsöks- och preparatförsöksverksamheten

samt mekaniseringen och maskindriften

inom jordbruket. Den framhåller, att försöksverksamheten

på nu nämnda områden fått alltmera ökad betydelse och att därför ett

stort behov av en intensifiering av verksamheten föreligger. Kommittén anför

härom följande.

Det är önskvärt, att den officiella sortprövningen på olika platser inom

det avsedda odlingsområdet och under skilda klimatiska förhållanden snarast

igångsättes i sådan omfattning, att säkra omdömen kunna erhållas rörande

den nya sorten innan den originalförklaras. Genom den föreslagna

anordningen av den lokala försöksverksamheten, varigenom bland annat

inrättande av fasta försöksplatser i hushållningssällskapens regi underlättats,

synas möjligheter ha öppnats att —- i den mån övriga omständigheter,

exempelvis tillgång på utsäde, så tillåta — omedelbart efter den

förberedande sortprövningen inordna den officiella sortprövningen i den

lokala verksamheten genom att utlägga försök på lämpligt antal av hushållningssällskapen

utsedda försöksplatser.

Betes-försöksverksamheten är på grund av beteskulturens tilltagande betydelse

vid jordbrukets framtida utveckling och rationalisering av särskild

vikt och omfattar uppgifter av stor ekonomisk räckvidd. Som exempel

på arten av problem, som böra klarläggas, må nämnas naturmarkernas

överförande till kulturbete, anläggning och underhåll av betesvall på

åkerjord, bevattnings- och gödslingsfrågor samt spörsmål beträffande val

av sorter och stammar av betesväxter m. m. För närvarande äga emellertid

betesförsök så gott som uteslutande rum i statens jordbruksförsöks regi. Endast

i undantagsfall anlitas hushållningssällskap för dylika försök. Dessa

ha också på grund av medelsbrist inskränkts all omfatta endast vissa delar

av landet.

Enligt kommitténs åsikt torde det vara nödvändigt att väsentligt utvidga

omfattningen av försöksverksamheten på betesområdet. Genom att sammanföra

dem med den lokala verksamheten kunna betesförsöken spridas

över hela landet. Hushållningssällskapen böra stimuleras till att deltaga i

arbetet, varigenom erforderlig kontakt erhålles med landets jordbrukare

och resultaten bli mera kända och tillgängliga.

1 fråga om de s. k. preparatförsöken, d. v. s. försök med industriellt tillverkade

växtskydds- och ognisbckämpningspreparat, bör framhållas, att

utvecklingen på växtskydds- och ogräsbekämpningsområdet har gått syn
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

nerligen fort och medfört behov av eu stegrad försöksverksamhet. Lokal

försöksverksamhet har också i viss utsträckning kommit i gång. Det synes

nödvändigt att denna verksamhet intensifieras och att erforderliga

medel tillföras densamma genom ökning av anslaget för lokal försöksverksamhet.

Även på mekaniseringens och maskindriftens områden har utvecklingen

gått starkt framåt. Genom den fortgående mekaniseringen inom jordbruket

framträder ett allt större behov av kunskap rörande de mekaniska

hjälpmedlens rätta användning och skötsel samt deras inverkan på skördeprodukternas

kvalitet in. in. Försöksverksamhet på detta område, som

hittills i huvudsak varit koncentrerad till Ultuna vid det jordbrulcstekniska

institutet, synes böra upptagas även lokalt. Det är därför angeläget

att anslaget för lokal försöksverksamhet tillföres medel av sådan storlek,

att nu ifrågavarande försöksuppgifter kunna genomföras på ett betryggande

sätt.

Yttrandena. De flesta remissinstanserna förklara sig uttryckligen dela

kommitténs uppfattning, att den lokala försöksverksamheten i sin nuvarande

utformning är behäftad med vissa brister. Man är sålunda i princip

ense med kommittén om att verksamheten behöver effektiviseras och att

detta bör ske genom att de olika försöksorganen samordnas bättre och genom

att ökade ekonomiska och tekniska resurser ställas till förfogande för

verksamheten. I konsekvens härmed göra de flesta remissinstanserna icke

någon principiell erinran mot de av kommittén föreslagna huvudprinciperna

för omorganisationen av den lokala försöksverksamheten. Ett par undantag

finnas dock.

Sålunda uttalar Kristianstads läns hushållningssällskap, att enligt dess

mening den hittills bedrivna lokala försöksverksamheten i stort sett fungerat

tillfredsställande och att därför någon omorganisation icke behövs. Även

lantbruks högs kolans lärar- och för sökskollegier anse, att någon anmärkning

icke kan göras mot den nuvarande organisationen. Enligt kollegiernas

mening har det alltid funnits och finnes alltjämt ett mycket gott och intimt

samarbete mellan den statliga försöksverksamheten och hushållningssällskapens

lokala verksamhet samt det praktiska jordbruket. Kollegierna förklara

sig emellertid vara medvetna om att den lokala försöksverksamheten

icke arbetar så effektivt som vore önskvärt. Anledningen härtill är emellertid

medelsbristen och icke brister i den nuvarande organisationen. Enbart

behovet av vidgat samarbete och ökat utrymme för lokala initiativ kan därför

knappast anföras såsom skäl för en genomgripande omorganisation. Då

emellertid en fullt statsunderstödd lokal försöksverksamhet måste bedrivas

efter så väl genomtänkta försöksprograin som möjligt, finna kollegierna att

smärre organisatoriska förändringar kunna erbjuda vissa fördelar. Dessa

förändringar böra dock icke göras mera omfattande än nödvändigt och kunna

enligt kollegiernas mening genomföras på ett enklare sätt än kommittén

föreslagit.

Vidare uttalar Hushållningssällskapens förbund — som dock ansluter

sig till de av kommittén föreslagna grunderna för den lokala försöksverk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

27

samhetens organisation — att samordningen icke får drivas så långt, afl

man begränsar möjligheterna för hushållningssällskapen att genom lokala

initiativ taga upp för de olika områdena speciella problem till försöksmässig

prövning.

Frågan om en gränsdragning mellan den statliga och den av hushållningssällskapen

bedrivna försöksverksamheten beröres blott i ett par yttranden.

Lanthruksförsöksrådets arbetsutskott och Uppsala låns hushållningssällskap

förklara sig sålunda icke ha någon erinran mot vad kommittén föreslagit

i detta hänseende.

Däremot göra lantbrukshögskolans lärar- och för sökskollegier vissa invändningar

mot kommittén på denna punkt. Kollegierna anföra härvid bland

annat följande.

Enligt kollegiernas uppfattning har kommittén givit begreppet lokal försöksverksamhet

en alltför vidsträckt innebörd. Kollegierna mena, att man

vid gränsdragningen mellan lokal och fast försöksverksamhet bör utgå från

verksamhetens mål och medel. Man bör, med andra ord, söka klarlägga frågan

om arbetsuppgifternas fördelning mellan å ena sidan den statliga försöksverksamheten,

representerad av i första hand statens jordbruksförsök

och de statliga försöksgårdarna, och å andra sidan hushållningssällskapens

lokala försöksverksamhet. Kollegierna äro medvetna om svårigheterna att

här draga en klar och entydig gräns. Uppgiften torde emellertid icke vara

olöslig.

Kollegierna skulle sålunda vid denna gränsdragning vilja tilldela statens

jordbruksförsöks fasta försöksverksamhet uppgifter av sådan art, som för

sitt utförande kräva laboratorieutrustning, möjligheter till kärlförsök och

andra resurser, som icke finnas tillgängliga hos hushållningssällskapen. Den

lokala försöksverksamheten skulle däremot behandla problem, där enbart

fältförsök kunna föra fram till resultat av praktisk betydelse. Med denna

uppdelning utnyttjar man, enligt kollegiernas mening, på bästa sätt de båda

organens resurser. Det bestående samarbetet mellan den statliga och den

lokala försöksverksamheten måste självfallet fortsätta och om möjligt ytterligare

fördjupas.

Av vad sålunda anförts följer, att kollegierna bestämt motsätta sig kommitténs

förslag att hänföra statens jordbruksförsöks specialförsök till lokal

försöksverksamhet. Verksamheten vid statens jordbruksförsök är i stort

sett bunden av ett av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

fastställt arbetsprogram. Inom ramen för detta program måste

det emellertid vara försöksinstitutionens ledande tjänstemän förbehållet

att, oberoende av de lokala försöksorganen och deras speciella intressen,

avgöra huru de på bästa sätt skola angripa de problem, som blivit dem

förelagda. Specialförsöken ingå som ett led i detta ai-bete och ha sålunda,

vare sig det gäller enkla, ettåriga eller mera komplicerade, mångåriga försök,

ett annat syfte än hushållningssällskapens lokala försök.

Föreningen jordbrukets forskare och försöksmän vänder sig jämväl mot

kommitténs uppfattning alt någon bestämd gränsdragning icke kan göras

och att sålunda ej heller någon skillnad mellan lokala försök i egentlig mening

och statens jordbruksförsöks specialförsök bör upprätthållas. Enligt

föreningens mening föreligger det nämligen en bestämd skillnad mellan å

ena sidan jordbruksförsökens verksamhet och å andra sidan hushållnings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sällskapens lokala försöksverksamhet. Statens jordbruksförsök ha sålunda

att utreda mera komplicerade problem, vilka den lokala försöksverksamheten

med sina begränsade resurser icke kan bemästra. Den lokala försöksverksamheten

måste däremot inriktas på enklare uppgifter av omedelbart

praktiskt intresse.

Försöksgårdsföreståndarna anse sig böra framhålla, att en viss oklarhet

utmärker kommitténs definition av begreppet lokal försöksverksamhet samt

förslag till gränsdragning mellan sådan försöksverksamhet och fast försöksverksamhet.

Det understrykes att dessa båda områden icke — såsom

tidigare skett i stor utsträckning — böra onödigtvis sammanblandas.

Även om sålunda flertalet remissmgndighetcr anslutit sig till huvudprinciperna

för den ifrågasatta omorganisationen ha de emellertid, såsom redan

förut antytts, haft åtskilliga anmärkningar mot de olika detaljerna i omorganisationsförslaget.

I regel begränsa sig dock remissmyndigheterna til!

att endast göra erinringar mot vissa punkter i omorganisationsförslaget, medan

detsamma i övrigt godtages eller lämnas utan anmärkning. Invändningar

av större omfattning förekomma sålunda endast i ett fåtal fall.

Vad först angår distriktsindelningen tillstyrkes kommitténs

förslag eller lämnas utan erinran av 15 hushållningssällskap, lantbruksförsöksrådets

arbetsutskott, försöksgårdsf öreståndarna, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk

samt Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation. Flera av hushållningssällskapen

gå dock icke längre än att de förorda den för dem själva

aktuella distriktsindelningen. Vidare må nämnas, att Hushållningssällskapens

förbund samt Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation endast

tillstyrka eu distriktsindelning över huvud taget och sålunda icke yttra

sig närmare om den av kommittén föreslagna indelningen.

Bland de remissmyndigheter, vilka gjort invändningar mot kommitténs

förslag i förevarande hänseende, kunna i stort sett urskiljas två huvudgrupper.

Den ena omfattar dem, som ur mera principiella synpunkter ansett

sig böra avstyrka en distriktsindelning över huvud taget eller i vart fall uttalat

tveksamhet däremot. Den andra gruppen omfattar sådana myndigheter,

som gjort invändningar mot den föreslagna omfattningen av visst

distrikt. Denna grupp utgöres till större delen av vissa hushållningssällskap.

Av vad den första gruppen remissinstanser anfört må återgivas i huvudsak

följande.

Styrelsen för Alnurps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finner sig

icke kunna förorda en efter administrativa gränser fastställd områdesindelning

för försöksverksamhetens organisation. Enligt styrelsens mening skulle

en dylik indelning med all sannolikhet göra arbetet ännu mera tungrott än

förut. För sin del anser styrelsen, att varje hushållningssällskap bör utgöraett

försöksdistrikt.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök förklarar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

29

sig icke heller kunna biträda förslaget om inrättande av fasta distrikt, enär

inom vissa av dessa en betydande oenhetlighet skulle komma att föreligga.

Samtidigt framhålles emellertid, att en indelning i försöksdistrikt skulle

medföra betydande fördelar inom vissa delar av landet. I anslutning härtill

uttalar styrelsen, att det bör ankomma på statens jordbruksförsök att

efter hand söka åstadkomma försöksdistrikt i den utsträckning detta befinnes

lämpligt. Intill dess bör enligt styrelsens mening varje enskilt hushållningssällskap

utgöra ett distrikt.

I huvudsak samma ståndpunkt intages av lantbrukshögskolans lärar- och

försökskollegier. Kollegierna utveckla sin uppfattning närmare och anföra

bland annat.

Systemet med eu fast distriktsindelning medför vissa svårigheter. Kollegierna

vilja härvid i första hand framhålla risken för att de olika distrikten

komma att arbeta isolerade från varandra. Det förhåller sig nämligen så,

att de problem, med vilka den lokala försöksverksamheten kan komma att

syssla, endast undantagsvis äro av sådan natur att de äga aktualitet endast

för ett enda försöksdistrikt. Om nu distriktsnämnderna utan närmare kontakt

med varandra skola utarbeta förslag till arbetsprogram, så måste man

räkna med att det sammanjämkande organet många gånger blir nödsakat

att helt omarbeta distriktsnämndernas förslag för att kunna infoga dessa i

hela landet omfattande försöksprogram.

Utan att närmare ingå på svårigheterna vid en distriktsindelning vilja

kollegierna endast som exempel anföra distrikt II. Till detta distrikt skall

enligt förslaget sammanföras ur jordbruksgeografiska och driftsmässiga

synpunkter så olikartade områden som Kronobergs, Jönköpings, Kalmar,

Gotlands och Östergötlands län. Sålunda återfinnas inom distriktet såväl

vissa av våra bördigaste som ock några av våra kargaste jordbruksområden,

de västra delarna av Jönköpings län tillhöra de nederbördsrikaste

trakterna i landet under det att Öland och Gotland äro de nederbördsfattigaste,

andra väsentliga olikheter att förtiga.

Nu torde liknande anmärkningar kunna riktas mot varje annat förslag

till fast distriktsindelning, och kollegierna anse det därför meningslöst att i

detta avseende utarbeta alternativa förslag. Kollegierna vilja emellertid icke

motsätta sig varje förslag till distriktsindelning, utan inse väl betydelsen av

ökat samarbete mellan närliggande hushållningssällskap. De finna det emellertid

ändamålsenligare med en sådan form för distriktsindelning, att ändring

däri lätt kan vidtagas från tid till annan allt efter de intressen och behov,

som kunna framkomma inom ifrågavarande sällskap. Det synes kollegierna

lämpligt, att denna distriktsindelning får växa fram så småningom och

med utnyttjande av de erfarenheter, som kunna vinnas av redan nu existerande

sådant samarbete. Med hänsyn till betydelsen av'' att dylikt samarbete

kommer till stånd mellan därav intresserade hushållningssällskap, synes det

viktigt, att statens jordbruksförsök på allt sätt söker medverka till och stimulera

ett sådant samarbete.

Även jordbrukets upplijsningsnämnd finner det vara fördelaktigare att

liksom hittills låta erforderligt samarbete mellan hushållningssällskapen

växa fram på frivillighetens väg än att i ett slag indela landet i ett visst

antal fasta försöksdistrikt.

Kristianstads läns hushållningssällskap anser distriktsindelningen onödig.

Sällskapet erinrar härvid om det samarbete på området, som redan före
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

kommer i de fyra län vilka föreslagits skola bilda södra distriktet. Enligt

sällskapet är detta frivilliga samarbete tillfyllest för en samordning av försök

sarbetet inom nämnda län.

Statskontoret finner det tveksamt, huruvida erfarenheter av den år 1948

beslutade organisationen av tillsynen över försöksverksamheten vunnits i

sådan utsträckning, att relativt vittgående reformer i detta hänseende böra

vidtagas redan nu.

Tveksamhet rörande distriktsindelningens lämplighet i princip uttalas vidare

av Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens läns hushållningssällskap,

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Föreningen jordbrukets

forskare och försöksmän, Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter

samt Svenska lantmannaskolornas lärareförening. Dessa remissmyndigheter

anse framför allt, att den föreslagna distriktsindelningen blir för tungrodd

eller för dyrbar. På ett par håll uttalas, att en omprövning bör ske.

Slutligen må nämnas att lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd

understryka, att distriktsindelningen icke kan göras alltför stel och fast,

enär samarbete måste ske även mellan distrikten. Någon principiell invändning

mot att landet indelas i vissa försöksdistrikt göres dock icke.

Såsom förut nämnts ha erinringar även framförts mot den av kommittén

föreslagna omfattningen av vissa distrikt. Erinringarna gälla första, andra,

femte och sjätte distrikten och gå i huvudsak ut på att kommitténs förslag

skulle komma att sammanföra ur olika synpunkter alltför heterogena eller

för stora områden inom ett distrikt. Med hänsyn härtill föreslås följande

ändringar.

Kristianstads läns hushållningssällskap, Malmöhus läns hushållningssällskap

samt centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar anse, att det

första distriktet blott bör omfatta de båda Skåne-länen. Beträffande Blekinge

och Hallands län uttalar sistnämnda hushållningssällskap, att dessa

län böra hänföras till distrikt av östsvensk respektive västsvensk typ. Jämväl

centralstyrelsen för Kristianstads läns försöksringar anse det första distriktet

vara för stort.

I fråga om andra distriktet anföra lantbruksakademien och jordbrukets

forskningsråd, att Gotlands län bör avskiljas ifrån detsamma och bilda ett

eget distrikt. Östergötlands låns hushållningssällskap föreslår, att förevarande

distrikt skall uppdelas på tre distrikt, omfattande respektive Jönköpings

och Kronobergs län, Östergötlands län och Kalmar läns norra hushållningssällskapsområde

samt Gotlands län och Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde.

Vidare framhåller Kronobergs låns hushållningssällskap,

att Kronobergs och Jönköpings län väl kunna sammanföras i ett distrikt

men att de i fråga om klimat och jordmån äro alltför olika slättbygderna

i Östergötland och Kalmar läns kustland samt på Gotland för att

lämpligen böra hopkopplas med dessa områden. Slutligen uttalar Kalmar

läns södra hushållningssällskap, att det visserligen icke vill framställa något

bestämt yrkande om eu modifikation av kommitténs förslag beträffande förevarande

distrikt. Skulle det emellertid på grund av önskemål från andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

3]

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

håll befinnas möjligt att på lämpligt sätt minska distriktet, bör enligt sällskapet

en sådan möjlighet utnyttjas.

Beträffande femte distriktet framhåller Kopparbergs läns hushållningssällskap,

att förhållandena inom den egentliga jordbruksbygden i detta län

mera ansluta sig till jordbruksförhållandena i Gävleborgs län än i Värmlands

län. Med hänsyn härtill och då visst samarbete redan förekommit med

Gävleborgs läns hushållningssällskap ifrågasättes, om det icke bör övervägas

att sammanföra Kopparbergs län med sistnämnda län.

Vad slutligen angår sjätte distriktet anse lantbruksakademien och jordbrukets

forskningsråd det kunna ifrågasättas, om det är lämpligt att hänföra

Gästrikland och Jämtland till samma distrikt. Vidare uttalar Jämtlands läns

hushållningssällskap, att det enligt dess mening vore bättre att hänföra Gävleborgs

län till femte distriktet och sålunda låta Jämtlands och Västernorrlands

län bilda ett eget distrikt.

Mot kommitténs förslag att särskilda distriktsnämndcr skola inrättas

har det stora flertalet remissmyndigheter icke haft något att erinra i

princip. De remissinstanser, vilka avstyrka förslaget eller göra mera principiella

invändningar däremot, utgöra sålunda blott ett fåtal.

Samtidigt som flertalet remissmyndigheter i princip tillstyrkt kommitténs

förslag beträffande distriktsnämnderna ha de dock framställt vissa anmärkningar

mot förslaget.

Hushållningssällskapens förbund påpekar sålunda, att enligt förslaget distriktsnämnderna

avses skola få så stora och betydelsefulla arbetsuppgifter,

att det kan ifrågasättas om det är möjligt att belasta nämnderna eller deras

sekreterare därmed. Enligt förbundet torde man vidare få räkna med att de

avgöranden, som nämnderna avses skola träffa, i en del fall kunna ge anledning

till motsättningar mellan representanterna för olika sällskapsområden

inom samma distrikt. Förbundet anser det därför lämpligare att nämndernas

uppgifter något begränsas och att distriktssammankomsterna i stället

bli mera av informations- och överläggningskaraktär. Nämnderna böra alltså

vara organ för frivilligt samarbete mellan sällskapen och inom deras områden

befintliga försöksinstitutioner. Slutligen förutsattes att även representanter

för statens jordbruksförsök böra deltaga i nämndernas samman

k omster.

Sveriges lantbruksförbund anser det icke vara rationellt, att nämnderna

skola utarbeta förslag till försöksprogram och bearbeta och publicera försöksresultaten.

Genom att en arbetskrävande sammanjämkning av programmen

måste ske uppkommer nämligen ett onödigt dubbelarbete. Vidare måste

de uppgifter, som tilltänkts nämnderna, leda till att behov av särskild personal

uppstår, enär de nuvarande jordbrukskonsulenternas arbetsbörda i

längden icke kan ökas. Dessa tjänstemän böra för övrigt helt utnyttjas i den

viktiga verksamheten med utredning, upplysning och propaganda om jordbrukets

driftsrationalisering. På grund av det anförda anser förbundet, att

statens jordbruksförsök lämpligen bör upplägga nämndernas försöksprogram

samt bearbeta och publicera försöksresultaten. Samtidigt förutsattes

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att nämnderna skola framställa önskemål och att en intim kontakt i olika

avseenden upprätthålles med jordbruksförsöken. Nämnderna böra följaktligen

enligt förbundets mening närmast organiseras såsom samarbetsorgan

mellan hushållningssällskapen i och för försöksverksamheten. Med den inskränkning

av nämndernas arbetsuppgifter, som förbundet föreslagit, skullo

även en minskning av antalet ledamöter bli möjlig.

Jordbrukets upplysning snämnd uttalar, att enligt dess mening statens

jordbruksförsök även i fortsättningen böra ha huvudansvaret för bearbetning

och publicering av de lokala jordbruksförsökens resultat.

Värmlands läns hushållningssällskap anser likaså det starkt kunna ifrågasättas,

om det kan bli möjligt för nämnderna att effektivt handha publiceringsverksamheten.

Sällskapet håller före, att en central bearbetning, sammanställning

och publicering hos statens jordbruksförsök är att förediaga.

Vidare uttalar sällskapet, att jämväl fördelningen av anslag bör ankomma

på jordbruksförsöken.

Frågan om anslagsfördelningen beröres även i ett par andra yttranden.

Sålunda anser Örebro läns hushållningssällskap, att utgående anslag böia

fördelas av den centrala myndigheten till varje hushållningssällskap i stället

för till varje distrikt. Norrbottens läns hushållningssällskap och Föreningen

Sveriges jordbrukskonsulenter uttala farhagor för att slitningai

skola uppstå, om anslagsfördelningen ålägges distriktsnämnderna.

I åtskilliga utlåtanden uttryckas farhågor för att nämnderna med den

föreslagna sammansättningen skola bli alltför tungrodda och otympliga.

Med hänsyn härtill ifrågasättes, att inom nämnderna skola tillsättas särskilda

arbetsutskott. Några remissmyndigheter anse, att i stället antalet

ledamöter bör begränsas. Sålunda föreslå exempelvis lantbruksföi söksiadets

arbetsutskott, Uppsala läns hushållningssällskap och Örebro läns hushållningssällskap,

att nämnderna endast skola bestå av jordbrukskonsulenterna,

försöksgårdsföreståndare samt föreståndaren för statens jordbruksförsök.

Härvid förutsättes tillika, att den sistnämnde och icke överinspektören för

försöksväsendet skall bli den statliga instansens huvudman i nämnderna.

I stort sett samma förslag framföres av Föreningen jordbrukets forskare och

försöksmän.

Å andra sidan föreslå lantbruks styr elsen och Kronobergs läns hushållningssällskap,

att de lantbruks- och lantmannaskolor, där fasta försöksstationer

finnas, även skola representeras i distriktsnämnderna. Södermanlands

läns hushållningssällskap framhåller betydelsen av att distriktens

viktigaste organ ej blott för de lokala försöken utan även för upplysnings

verksamheten bli väl företrädda i nämnderna. Vidare anser centralstyrelsen

för Kristianstads läns försöksringar, att försöksringarna böra få möjlighet

att utse mor än en representant i nämnden. Centralstyrelsen föi Malmöhus

läns försöksringar uttalar, att försöksringarna i varje län böra ha

minst en för söksledare i nämnden.

Beträffande nämndernas arbetsformer framhålla lantbruksförsöksrådets

arbetsutskott och Uppsala läns hushållningssällskap, att förhållandena inom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

33

nämnderna icke böra i alla stycken fastställas definitivt utan att stor rörelsefrihet

bör lämnas. Även Västcrnorrlands läns hushållningssällskap finner

det önskvärt, att nämndernas arbetsformer från början icke fastlåsas inom

alltför snäva gränser. Erfarenheter böra först inhämtas, huru nämnderna

komma att fungera.

I flera yttranden påpekas, att genomförandet av kommitténs förslag kommer

att medföra ett betydande kansliarbete hos nämnderna och särskilt

för dessas sekreterare. Detta har föranlett förslag från Föreningen Sveriges

jordbrukskonsulenter att sekreterarens kansliarbete skall överflyttas till

statens jordbruksförsök och från Örebro läns hushållningssällskap att en

befattningshavare vid jordbruksförsöken skall förordnas till sekreterare i

nämnden i stället för en av nämnden utsedd person. Gävleborgs läns hushållningssällskap

anser av samma skäl att åtminstone försöksmaterialets

bearbetning bör ankomma på statens jordbruksförsök.

På tal om distriktsnämndernas sekreterare må vidare nämnas, att lantbruksakademien,

jordbrukets forskningsråd samt några hushållningssällskap

gjort invändning mot kommitténs förslag att sekreterarbefattningen

skall cirkulera mellan hushållningssällskapen i distriktet. Invändningen

motiveras med att en sådan anordning skulle leda till bristande kontinuitet

inom nämndens verksamhet, å andra sidan uttalar Blekinge läns hushållningssällskap

uttryckligen, att ett sådant ombyte skulle vara av värde.

Slutligen anse Älvsborgs läns norra hushållningssällskap och centralstyrelsen

för Malmöhus läns försöksringar, att den av kommittén föreslagna

tidpunkten för distriktsnämndernas sammanträden är alltför sen. Förstnämnda

remissmyndighet anser, att tidpunkten bör vara november, den

senare att nämnderna böra börja sitt arbete senast i december. Hushållningssällskapens

förbund föreslår tidpunkten för distriktssammankomsterna

till november—december.

Såsom förut angivits ha några remissinstanser avstyrkt eller framfört

mera väsentliga anmärkningar mot kommitténs förslag i fråga om dislriktsnämnderna.

Detta gäller styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier, styrelsen för

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Kristianstads läns hushållningssällskap,

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap samt

Svenska lantmannaskolornas lärareförening. I stort sett sammanhänger dessa

instansers ståndpunkttagande till distriktsnämnderna med deras förut

återgivna inställning till frågan om distriktsindelningen. Vad särskilt angår

nämnderna anföres emellertid ytterligare bland annat följande.

I anslutning till sin uppfattning att eu distriktsindelning endast bör ske

inom vissa delar av landet uttalar styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, att hushållningssällskapens nuvarande försökskommitléer

böra anförtros distriktsnämndernas arbetsuppgifter inom de områden,

där sådan indelning icke verkställes. Tillika anser styrelsen, alt kommitténs

förslag rörande nämnda arbetsuppgifter bör underkastas en viss översyn.

.''! liihang till riksdagens protokoll 1952. i samt. .Yr 100.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Q9.

Enligt styrelsens mening kan det nämligen ifrågasättas, om icke exempelvis

en viss publiceringsverksamhet automatiskt måste tillkomma statens jordbruksförsök.

Lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier framhålla bland annat

följande.

Enligt kollegiernas mening kunna distriktsnämnderna med föreslagen

sammansättning icke förväntas bli verkligt arbetande organ. Antalet deltagare

i distriktsnämndernas sammanträden skulle komma att uppgå till

mellan 20 och 30. Det är uppenbart, att denna stora församling som sådan

icke kan utarbeta ett förslag till försöksprogram. Församlingens uppgift

måste bliva att diskutera och justera ett föreliggande konkret förslag. Frågan

hur detta förslag skall utarbetas har endast helt vagt skisserats av

kommittén. Detta spörsmål är emellertid av väsentlig betydelse. Kollegierna

anse det för sin del otänkbart, att de jordbrukskonsulenter, vilka utsetts

att fungera som ordförande och sekreterare vid de föreslagna distriktsmötena,

skulle kunna medhinna detta arbete vid sidan av sina övriga krävande

uppgifter. Ett genomförande av förslaget med fast distriktsindelning synes

därför kräva inrättandet av kanslier under särskilda försöksmäns ledning

i vart och ett av distrikten. Kollegierna vilja icke förorda en dylik kostsam

åtgärd utan anse i stället, att uppgiften att utarbeta ett första förslag till

försöksprogram bör anförtros åt statens jordbruksförsök.

Å andra sidan är det angeläget, att lokala överläggningar regelbundet komma

till stånd. Man bör emellertid, såsom tidigare framhållits, icke vara bunden

av en fast distriktsindelning utan pröva sig fram och härvid bygga

på erfarenheter från frivilligt samarbete mellan närbelägna hushållningssällskap.

Initiativet till dessa lokala överläggningar bör i första hand komma

från statens jordbruksförsök men får icke vara förbehållet denna institution.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att

de nuvarande försökskommittéerna hos hushållningssällskapen böra svara

för det arbete, som föreslagits skola ankomma på distriktsnämnderna.

Kristianstads läns hushållningssällskap finner den utbyggnad av försöksverksamhetens

organisation, som ett inrättande av distriktsnämnder skulle

innebära, onödig. Skulle dylika nämnder ändock tillskapas föreslår sällskapet,

att de blott skola bestå av försöksledarna och högst två av respektive

sällskap utsedda ledamöter från varje län jämte representanter för den statliga

försöksverksamheten.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap framhåller, att nämndernas

beslutanderätt torde bli mycket ringa om ens någon. Avgörandet i fråga

om försöksverksamhetens omfattning och planläggning kommer sålunda alltfort

att ankomma på ett centralt riksorgan för verksamheten. Vidare påpekas,

att anordningen med distriktsnämnder kan väntas komma att innebära

icke obetydliga kostnader för sammanträden med representanter icke

blott för hushållningssällskap och andra lokala försöksorgan utan även för

centrala myndigheter på området. Med hänsyn till det anförda anser sällskapet,

alt ur lokal synpunkt den nuvarande organisationen med hushållningssällskapens

egna försökskommittéer, förstärkta med representanter för

statliga försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält inom sällskapens

områden, bör vara tillfyllest.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

35

Svenska lantmannaskolornas lärareförening avstyrker helt förslaget att

inrätta distriktsnäinnder och anför till motivering härav i huvudsak följande.

Enbart nämndernas årliga sammanträden skulle kräva högst avsevärda

kostnader och även taga mycken tid i anspråk. Således skulle till synes en

representant för statens lantbruksförsök jämte överinspektören bli upptagna

av nämndernas sammanträden cirka en månad årligen, resdagar medräknade.

Både tid och pengar torde kunna användas på bättre sätt till försöksverksamhetens

fromma. Man bör vidare ej överskatta de initiativ, som den

nya ordningen med distriktsnäinnder angivits skola tillföra verksamheten.

Varje hushållningssällskap för sig borde kunna taga sådana initiativ och

befordra dem till den centrala försöksledningen. När särskilda skäl därtill

föreligga kunna för övrigt, såsom nu stundom sker, försöksledare och eventuellt

även andra personer inom området från närbelägna hushållningssällskap

sammanträffa distriktsvis för att samråda i olika försöksfrågor.

Vad härefter angår kommitténs förslag beträffande försöksprog

r a m och om inrättande av ett centralt organ samt dess uttalande

om att statens jordbruksförsök alltjämt bör

bibehållas vid en ledande ställning, ha dessa frågor i mer

än hälften av remissutlåtandena lämnats utan erinran eller ej föranlett särskilt

yttrande. I övriga utlåtanden framställas emellertid vissa erinringar.

Dessa gälla framför allt den för ifrågavarande delar av förslaget grundläggande

frågan om överinspektörens respektive statens jordbruksförsöks ställning

inom försöksverksamheten. I samband härmed föreslås på några håll

även vissa ändringar i proceduren för försöksprogrammens fastställande. Det

må emellertid här erinras om att nu angivna spörsmål delvis redan berörts

i samband med distriktsnämndernas arbetsuppgifter.

Lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier anföra i förevarande

hänseenden i huvudsak följande.

Kommitténs förslag förutsätter, att överinspektören besitter teknisk sakkunskap

i alla försöksfrågor, vilket denne emellertid icke med nödvändighet

måste göra. Härtill kommer, att förslaget innebär en utvidgning och förskjutning

av överinspektörens uppgifter och befogenheter, som kollegierna

anse vara varken nödvändig eller lämplig, överinspektörens uppgifter är att

övervaka försöksverksamhetens gång samt att befordra samarbetet mellan

dess olika grenar, och han skall icke taga direkt befattning med administrationen

eller den fackliga verksamheten inom de olika försöksorganen. Kollegierna

vilja av dessa skäl förorda en sådan ändring av organisationen att

de uppgifter, som enligt kommitténs förslag skulle åvila överinspektören,

helt eller delvis kunna överföras till statens jordbruksförsök.

Kollegierna dela helt kommitténs uppfattning att den lokala verksamheten

niåste organiseras så, att hushållningssällskapen och de lokala intressen,

som sällskapen representera, givas ett dominerande inflytande på verksamhetens

allmänna inriktning. Den tekniska ledningen måste emellertid,

liksom hittills, ligga hos statens jordbruksförsök. Denna institution bör vara

ett sammanhållande och rådgivande organ för den lokala försöksverksamheten.

Försöksprogrammen böra utformas av statens jordbruksförsök i intimt

samarbete med hushållningssällskapens försökskommiltécr enligt i

stort sett följande schema.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Försökskommittéerna sammanträda under september—oktober och utforma

härvid sina önskemål och synpunkter beträffande det kommande årets

försöksverksamhet och överlämna dessa till statens jordbruksförsök. I den

mån samarbete förekommer mellan vissa hushållningssällskapsområden i

form av distriktskommittéer, skola dessa kommittéer givetvis dessförinnan

behandla de framkomna förslagen. Efter granskning av detta material upprättas

ett första utkast till försöksprogram. Sedan dessa preliminära diskussioner

mellan de lokala organen och statens jordbruksförsök avslutats, fortsätter

ärendets beredning inom nämnda anstalt. Denna skall härvid samråda

med de statliga försöksgårdarna, lantbrukshögskolans vetenskapliga institutioner

och andra statliga eller statsunderstödda institutioner såsom statens

växtskyddsanstait och växtförädlingsanstalterna samt med företrädare för

näringslivet.

Det förslag till program, som sålunda skall utformas av statens jordbruksförsök,

skall redan från början vara anpassat efter de resurser, som

beräknas komma att stå till förfogande för dess genomförande. Det skall

sålunda i första hand avse försöksverksamheten under det närmast följande

året. Programmet skall omfatta en förteckning över de projekt, som ansetts

höra komma till utförande, utförliga motiveringar, försökens fördelning på

medverkande hushållningssällskap samt ekonomisk plan. I programmet

skall tillika angivas den eller de personer, som skola ha det omedelbara

ansvaret för varje projekt och därmed även svara för resultatens sammanställning

och publicering. I försöksprogrammet böra även redovisas de specialförsök,

som statens jordbruksförsök och andra institutioner önska få

utförda genom hushållningssällskapens försorg, vidare sådana försök, för

vilkas genomförande jordbrukets organisationer ställa medel till förfogande,

samt de försök, som sällskapen kunna vara villiga att utföra för enskilda

näringsintressens räkning.

Så snart förslaget till försöksprogram blivit färdigställt inom statens jordbruksförsök

skall detsamma ånyo underställas hushållningssällskapen. Det

bör därjämte även utsändas till andra berörda institutioner. Därefter skall

statens jordbruksförsök kalla till sammanträde för överläggningar rörande

och justering av förslaget. Till detta sammanträde, som lämpligen bör äga

rum i samband med försöksledarmötet men till skillnad från detta möte vara

slutet, böra kallas hushållningssällskapens försöksledare jämte representanter

för försöksringar i de län, där sådana finnas, föreståndarna för de statliga

försöksgårdarna, representanter för lantbrukshögskolans institutioner

för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, växtsjukdomslära och hydroteknik

samt för avdelningen för statistik och försöksteknik. Självfallet skola

föreståndaren, statsagronomerna och de övriga tjänstemän vid statens jordbruksförsök,

vilka medverkat vid försöksprogrammets utformande, äga säte

och stämma vid sammanträdet. Den justering av förslaget, som torde bliva

nödvändig för att vid sammanträdet framförda erinringar och synpunkter

skola bliva beaktade, bör enligt kollegiernas mening handhavas av ett vid

sammanträdet utsett arbetsutskott, för vilket den hävdvunna benämningen

»kommittén för hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet» torde

vara lämplig. I denna kommitté böra, förutom valda representanter för hushållningssällskapens

försöksledare, ingå även representanter för statens jordbruksförsök.

Sedan förslaget till arbetsprogram justerats av nyssnämnda kommitté

skall detsamma jämte protokoll från alla olika överläggningar överlämnas

till överinspektören för försöksväsendet för att av denne granskas och underställas

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för

fastställelse. Vid denna granskning torde speciellt böra tillses, att hushåll
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

37

ningssällskapens synpunkter och önskemål och därmed de lokala initiativen

blivit beaktade och i görligaste mån tillgodosedda. För att det fastställda

programmet i tid skall kunna tillställas hushållningssällskapen måste tidsföljden

för ärendets beredning anpassas så, att styrelsens slutbehandling av

detsamma kan äga rum senast under loppet av januari månad.

I anslutning till sitt organisationsförslag framhålla kollegierna att de

skiljaktigheter, vilka föreligga mellan sagda förslag och betänkandet, i realiteten

icke äro stora. Hushållningssällskapen tillförsäkras sålunda i båda förslagen

ett dominerande inflytande på försöksprogrammens utformning ända

upp till den sista instansen före styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök. Särskilt understrykes, att kollegierna icke avsett att

ge statens jordbruksförsök ett dominerande inflytande över den lokala försöksverksamheten.

Verksamheten vid statens jordbruksförsök kommer visserligen

icke, såsom kommittén föreslagit, att bliva sidoordnad den lokala

försöksverksamheten, men anstaltens ledande ställning skall vara begränsad

och endast omfatta verksamhetens tekniska sida. Kollegierna framhålla slutligen,

att man vid genomförandet av deras förslag torde kunna räkna med

lägre kostnader för resor och dylikt än vid genomförandet av kommittéförslaget.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök finner emellertid

den av kollegierna föreslagna arbetsordningen vara alltför omständlig.

Den kan därför icke tillstyrka kollegiernas ifrågavarande förslag. Något uttalande

angående kommitténs förslag i ämnet gör styrelsen icke.

Lantbruksakademien anser att överinspektören, med hänsyn till den mångfald

stora och viktiga arbetsuppgifter av annan art som åvila honom, icke

bör belastas med ett sådant detaljarbete inom jordbruksförsöksverksamheten

som kommittén föreslagit. Detta skulle kräva icke blott betydande tid

utan även specialkunskaper på skilda delar av området. Enligt akademiens

mening böra i stället detalj granskningen och utformningen av försöksprogrammen

utföras inom statens jordbruksförsök med dess vetenskapliga och

tekniska resurser. Samma synpunkter anföras av jordbrukets forskningsråd.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser likaledes, att granskningen

och samordningen av försöksprogrammen bör åligga statens jordbruksförsök.

Enligt sällskapets mening skulle emellertid tillkomsten av ett

särskilt centralt beredningsorgan med överinspektören såsom ordförande

kunna medföra risk för att den ansvariga ledningen av försöksverksamheten

ginge ur händerna på jordbruksförsöken.

Jordbrukets upplysnings nämnd, Sveriges lantbruksförbund och Föreningen

jordbrukets forskare och försöksmän understryka särskilt, att ett genomförande

av kommitténs förslag skulle komma att medföra en icke önskvärd

ändring av överinspektörens ställning och arbetsuppgifter. Jämväl dessa

remissinstanser finna det därför lämpligare, att statens jordbruksförsök

handha försöksprogrammens utarbetande.

Hushållningssällskapens förbund föreslår, att förslag till försöksprogram

jämte kostnadsberäkningar skola uppgöras för varje hushållningsällskaps
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. iMaj:ts proposition nr 109.

område för sig och efter distriktssaminanträdena insändas till statens jordbruksförsök.

Härvid utgår förbundet — såsom framgår av det föregående

— från att nämnda sammanträden endast skola ha informations- och överläggningskaraktär.

Anstalten skall sedan till styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök för fastställande ingiva slutgiltigt förslag

till program för den statsbidragsberättigade lokala försöksverksamheten.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation föreslår för sin del i

huvudsak följande arbetsordning. Statens jordbruksförsök, som bör ha en

ledande ställning i fråga om all fältförsöksverksamhet, skall uppgöra ett

allomfattande försöksprogram efter att dessförinnan ha hört alla, sem ha

intresse av att få försök utförda. Detta programförslag sändes sedan först

till distriktsnämnderna för yttrande. Därefter skall förslaget via jordbruksförsöken

gå till lantbruksförsöksrådet och slutligen till styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, som skall fastställa förslaget.

I övrigt må beträffande delegationens förslag endast nämnas att den uttryckligen

uttalar, att lantbruksförsöksrådet icke bör slopas och ersättas av

det av kommittén ifrågasatta nya centrala organet.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser det

icke heller motiverat att tillskapa ett nytt centralt organ i anslutning till

överinspektörens kansli med uppgift att sammanjämka försöksprogrammen.

Enligt styrelsen bör den centrala ledningen av jordbruksförsöks verksamheten

liksom hittills handhavas av överinspektören och statens jordbruksförsök.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt påyrkar, att en representant för

anstalten skall såsom röstberättigad ledamot äga deltaga i det centrala organet

vid behandlingen av växtskyddsfrågor. Till stöd härför anföres, att

anstaltens inflytande på dylika frågor icke kan anses säkerställt på ett betryggande

sätt, om det skall ankomma på nämnda organ att avgöra om representant

för anstalten skall tillkallas.

Lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd framhålla vikten av

att med det centrala organet adjungeras representanter för olika områden,

såsom husdjurs- och trädgårdsförsöken, växtförädlingen, växtskyddet och

gödselindustrien.

Slutligen uttalar Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter, att enligt

dess mening det av kommittén föreslagna nya centralorganet torde komma

att bli väl tungrott.

Kommitténs förslag att det nuvarande lantbruksf örsöks rådets

verksamhet skall upphöra har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av det stora flertalet remissinstanser. Några instanser ha emellertid

annan åsikt än kommittén på denna punkt.

Lantbrukshögskolans lärar- och för sökskollegier framhålla att vissa av de

skäl, på vilka kommittén grundat sitt förslag att det nuvarande försöksrådets

verksamhet skall upphöra, bortfalla om kollegiernas förslag till den

lokala försöksverksamhetens organisation bifalles. Då dessutom det av kommittén

föreslagna nya försöksrådet under inga förhållanden torde kunna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

39

fylla de uppgifter, som för närvarande åvila försöksrådets husdjurs- och

trädgårdssektioner, anse kollegierna det angeläget, att kommitténs förslag

på förevarande punkt skall överarbetas. Enligt kollegiernas mening har rådet

en funktion att fylla inom försöksverksamheten på jordbrukets, husdjursskötselns

och trädgårdsodlingens områden. För att rådet skall bli mera

arbetsdugligt torde det emellertid vara ofrånkomligt, att antalet ledamöter

skall nedbringas.

Styrelsen för lantbruksliögskolan och statens lantbruksförsök ansluter sig

i huvudsak till kollegiernas uttalande.

Lantbruksförsöksrådets arbetsutskott kan icke dela kommitténs uppfattning

att hela rådet, d. v. s. även husdjurs- och trädgårdssektionerna, skall

slopas. Utskottet vitsordar visserligen kommitténs uttalanden rörande rådets

arbetsduglighet vid dess första sammanträde men framhåller, att sedermera

betydande framsteg i dess funktionsduglighet gjorts. En av rådets uppgifter

är att tjäna såsom gemensamt forum för jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten

samt att söka överbygga motsättningarna mellan de

olika försöksanstalterna. Om rådet i dess nuvarande utformning skulle slopas,

blir det därför enligt utskottets mening nödvändigt att på annat sätt

söka tillgodose nyssnämnda koordinationsfrågor. Med hänsyn härtill anser

utskottet, att en central beredningsnämnd för försöksfrågor bör inrättas,

om kommitténs förslag om rådets upphörande trots allt skulle bifallas.

Denna nämnd föreslås skola vara underställd högskolestyrelsen och ha

överinspektören såsom ordförande. Den skulle bestå av de tre avdelningsföreståndarna

vid respektive statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök

och statens trädgårdsförsök samt förslagsvis två personer från ett vart

av växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsområdena, eller sålunda tillhopa nio

ledamöter. Utskottet framhåller slutligen, att därest detta förslag bifalles, behöver

den centrala ledningen icke förändras, om husdjurs- och trädgårdsförsöken

i en framtid skulle komma att organiseras efter i stort sett samma

linjer som jordbruksförsöken.

I stort sett samma synpunkter anföras av Uppsala läns hushållningssällskap.

Jordbrukets upplysningsnämnd förklarar sig icke heller kunna biträda

kommitténs förslag att lantbruksförsöksrådet skall helt nedläggas. Såsom

skäl härför anföres att enligt förslaget husdjurs- och trädgårdssektionernas

verksamhet icke komme att övertagas av annat organ. För sin del föreslår

därför nämnden, att nyssnämnda båda sektioner, om kommitténs förslag

genomföres, skola bibehållas och bli representerade i det nya centrala organet.

Med hänsyn till att lantbruksförsöksrådet har att handlägga ett stort antal

ärenden och spörsmål, som ligga vid sidan om den lokala försöksverksamheten,

finner Hushållningssällskapens förbund det tveksamt, om man

i nu förevarande sammanhang hör besluta att rådet skall upphöra. Enligt

förbundet hör denna fråga prövas ytterligare. I avvaktan härpå kan emellertid

enligt förbundets mening antalet ledamöter i rådet utan större olägenheter

nedskäras.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj.ts proposition nr 109.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att lantbruksförsöksrådet utgör ett

välbehövligt samarbetsorgan mellan jordbruks- och husdjursförsöken inbördes

samt mellan dessa och övriga statliga och statsunderstödda forsknings-

och försöksinstitutioner på jordbruks- och trädgårdsnäringens områden.

På grund härav och med hänsyn till de förslag, som förbundet för

sin del framfört i fråga om den lokala försöksverksamhetens organisation,

anser förbundet att rådet bör bibehållas. Enligt förbundet kan dock med

fördel antalet ledamöter i rådet minskas.

Jämväl Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation anser, att lantbruksförsöksrådet

bör bibehållas. Rådet bör enligt delegationens mening vara

rådgivare åt överinspektören, avge förslag till högskolestyrelsen rörande

försöksverksamhetens planläggning och andra lantbruksförsökens angelägenheter

samt i övrigt ha de uppgifter, som det nu har. Samtidigt framhåller

emellertid delegationen, att rådet i sin nuvarande utformning är alltför

stort och tungrott. Antalet ledamöter bör därför reduceras. Delegationen

föreslår att rådet skall bestå av — förutom överinspektören såsom ordförande

— föreståndarna för statens jordbruksförsök och jordbrukstekniska

institutet, lantbrukshögskolans professorer i allmän jordbrukslära och lantbruksekonomi

samt fyra av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Av dessa skall

en vara representant för distriktsnämnderna, en för jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse, en för växtförädlingen och en för gödsel- och kalkindustrierna.

Samtliga remissmgndigheter ha lämnat utan erinran eller tillstyrkt vad

kommittén anfört i fråga om försöksledarmötet. Från några håll

framföras emellertid vissa ytterligare synpunkter på mötets uppgifter.

Sålunda uttalar lantbruksakademien, att försöksledarmötet i större omfattning

än hittills bör utnyttjas för redogörelser och diskussioner rörande

försöksresultaten från närmast föregående år. Mötet bör därför hållas på

eftervintern vid sådan tid, att de nya försöksresultaten kunna överblickas.

Vid mötet böra vidare försökstekniska frågor, växtskyddsfrågor samt andra

i direkt samband med verksamheten stående problem ingående behandlas.

Slutligen framhålles att mötet även bör ha möjlighet att göra uttalanden

och framställa förslag i angelägenheter rörande försöksverksamheten.

Nu återgivna synpunkter anföras även av jordbrukets forskningsi-åd.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap uttalar, att även om försöksledarmötets

direkta befattning med försöksprogrannnen skulle bortfalla,

borde dock ett möte bestående av försöksmännen från hela landet äga

möjlighet till någon aktiv insats, exempelvis i form av förslagsrätt till den

centrala ledningen.

Norrbottens läns hushållningssällskap framhåller, att de norrländska försöksproblemen

icke bli tillräckligt behandlade vid de nuvarande försöksledarmötena.

Med hänsyn härtill föreslås att — liksom skedde år 1950 —

även i framtiden ett försöksledarmöte årligen skall hållas särskilt för Norrland.

Jordbrukets upplysningsnämnd finner en viss omläggning av försöks
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

41

ledarmötets organisation befogad. Enligt nämnden bör sålunda bättre kontakt

med press och radio åstadkommas. Detta bör ske på så sätt, att en presskonferens,

dit även landsortspressen inbjudes, anordnas i samband med

mötet.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening ifrågasätter, om ej försökslexfarmötet

även i fortsättningen bör i viss utsträckning diskutera åtminstone

försökens planläggning i stort.

Vad kommittén föreslagit i fråga om statsbidrag till försök skostnaderna

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som

samtliga remissinstanser. I åtskilliga fall understrykes särskilt vikten av att

de nuvarande bidragen skola höjas så att de täcka de verkliga kostnaderna.

Endast några remissinstanser göra invändningar på förevarande punkt.

Sålunda anser statskontoret att det för närvarande tillämpade systemet

med fasta högstbelopp för de skilda försökstyperna bör bibehållas. Enligt

ämbetsverkets mening erhåller man därigenom ett säkrare underlag för beräknande

av de anslagsmedel, som årligen behöva ställas till förfogande för

verksamheten i fråga. Vidare erinras i detta sammanhang om de höjningar

av bidragen, som skedde år 1950. Med hänsyn härtill och då försöken jämväl

få anses vara av värde för de enskilda jordbrukare, som i viss utsträckning

anlitas såsom försöksvärdar, förklarar sig statskontoret icke kunna tillstyrka

en uppräkning av ifrågavarande bidrag.

Beträffande kommitténs förslag att statsbidragen till försöksringar för lokala

gödslingsförsök skola göras oberoende av ortsbidrag erinrar statskontoret

om att 1950 års hushållningssällskapsutredning jämväl förordat att skyl - digheten att prestera dylika bidrag för erhållande av statsbidrag till olika åtgärder

på lanthushållningens område skulle upphävas. I remissyttrande över

nämnda utrednings betänkande uttalade statskontoret bland annat, att syftet

med föreskrifterna om dylika ortsbidrag hade varit att skapa garanti för

att ett verkligt ortsintresse skulle föreligga för de åtgärder, som man ville

främja genom det statliga stödet, och samtidigt även uppnå viss säkerhet

för att sparsamhet iakttoges med de allmänna medel, som ställdes till förfogande.

Ämbetsverket framhöll i sagda remissyttrande vidare att de skäl,

som anförts för slopande av bestämmelserna om ortsbidragen, icke gentemot

de synpunkter, som anförts för deras införande, hade övertygat statskontoret

om att ett borttagande av detta villkor skulle vara välbetänkt. Mot

bakgrunden av dessa synpunkter anser statskontoret nu, att jämväl gällande

föreskrifter rörande ortsbidrag till gödslingsförsöken böra bibehållas

oförändrade.

Jämväl Kristianstads och Malmöhus läns hushållningssällskap anse, att de

nuvarande bidragsbestämmelserna böra bibehållas. Förstnämnda sällskap uttalar

därjämte, att om en differentiering av ersättningen efter försökens

art skulle behövas eller om antalet försök måste begränsas, bör denna uppgift

ankomma på statens jordbruksförsök.

Centralstgrelsen för Kristianstads läns försöksringar framhåller, att vid

beräkning av försökskostnaderna även böra medtagas reparations-, Irans
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

port- och drivmedelskostnader, ränta och avskrivning av maskinell utrustning

samt skälig ersättning till försöksvärden för intrång.

Statskontoret kan icke tillstyrka, att den försöksgårdsföreståndartjänst,

som eventuellt kan h 1 i ledig, skall

överföras till överinspektörens kansli för biträde vid

granskningen av insända försöksprogram.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser en dylik åtgärd oriktig

ur principiell synpunkt. Den skulle nämligen innebära, att en befattningshavare

skulle kunna förflyttas mot sina vilja från en vetenskaplig

tjänst till en tjänst av uppenbart administrativ karaktär. Dessutom skulle

arrangemanget allmänt uppfattas såsom en degradering.

Kommitténs förslag rörande de s. k. beställningsförsöken

från enskilt håll ha endast föranlett ett par uttalanden.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök understryker

vikten av att beställningar av dylika försök av merkantilt intresse inges

till och behandlas av statens jordbruksförsök.

Kristianstads läns hushållningsällskap instämmer i kommitténs uttalande,

att behandlingen av merkantilt betonade beställningsförsök tarvar en mycket

stor försiktighet. För sin del har sällskapet mycket dålig erfarenhet

av dylika försök. Sällskapet anser att de försök, som främst gå ut på att

utröna vissa nya kemikaliers verkan, böra helt bekostas av statsmedel. Skola

de bekostas av beställaren, bör både beställning och ersättning komma till

hushållningssällskapen via statens jordbruksförsök.

Stgrelsen för statens växtskgddsanstalt finner det överflödigt att lämna

hushållningssällskapen uttryckligt medgivande att företaga erforderliga försök

med växtskyddspreparat i en katastrofsituation. Skulle en dylik situation

uppstå, bör det nämligen vara särskilt angeläget för sällskapen att inhämta

växtskyddsanstaltens mening om vilka preparat som i första hand böra användas.

Därvid kan samtidigt anstaltens medgivande till att utlägga de

avsedda försöken erhållas.

Slutligen må nämnas, att lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd,

centralstgrelsen för Malmöhus läns försöksringar samt Svenska lantmannaskolornas

lärareförening gjort anmärkning mot att kommittén ej närmare

behandlat frågan om markkarteringens framtida organisation, kontroll och

utveckling. Förstnämnda båda remissmyndigheter uttala, att den fortlöpande

kontrollen och utvecklandet av markkarteringen på grund av det nära sambandet

mellan markkartering samt gödslings- och kalkningsförsök torde

falla inom statens jordbruksförsöks arbetsområde.

D. Försöksgårdar, fasta försöksstationer och försöksfält.

Gällande bestämmelser m. m. Vad först angår de statliga försöksgårdarna

äro dessa för närvarande åtta till antalet, nämligen Ugerup i Kristianstads

län, Flahult i Jönköpings län, Lanna i Skaraborgs län, Offer i Västernorr
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

lands län, Gisselås i Jämtlands län, öjebyn och Brännberg i Norrbottens län

samt Wiad i Stockholms län. I 1952 års statsverksproposition (IX ht p. 26)

har emellertid föreslagits, att Gisselås försöksgård skall nedläggas. Vidare

har riksdagen vid skilda tillfällen beslutat, att försöksgårdar skola inrättas

vid Sunne i Värmlands län och vid Röbäcksdalen i Västerbottens län. Härjämte

har riksdagen anvisat medel för inköp och upprustning av Stenstugu

gård i Gotlands län. Definitivt beslut om att disponera gården såsom försöksgård

har dock ännu ej fattats. Det må slutligen här även nämnas, att

1949 års försöksgårdskommitté i ett den 20 december 1949 avgivet betänkande

föreslagit inrättande av ytterligare försöksgårdar på olika platser i

landet.

Av kommitténs redogörelse i betänkandet framgår, att de statliga försöksgårdarna

i första hand skola utgöra fasta lokala hållpunkter för den

Jantbruksvetenskapliga forsknings- och försöksverksamheten, där tillfälle

skall ges att under rådande lokala klimat- och jordartsförhållanden utföra

försök, vilka dels fordra stor noggrannhet och ständig tillsyn för att lämna

resultat, dels måste kvarligga en längre tidsperiod eller fordra omfattande

tekniska anordningar och därför icke lämpligen kunna utföras hos privata

jordbrukare. Ehuru försöksgårdarna huvudsakligen skola vara ett led i den

försöksverksamhet, som bedrives vid statens lantbruksförsök, är deras verksamhet

ej förbehållen denna institution, utan möjlighet står öppen även

för andra statliga institutioner att vid dessa gårdar få utförda sådana kvalificerade

försök, som kunna visa sig erforderliga såsom ett led i vederbörande

institutions forskningsarbete.

Utöver dessa uppgifter tillkommer det enligt kommittén gårdarna att

till utredning upptaga specialproblem av särskilt intresse för den omgivande

bygden. Gårdarna kunna även samarbeta med den lokala försöksverksamheten

och upptaga sådana lokalbetonade problem, som för sin lösning

kräva mera komplicerade försök. Gårdarna kunna å andra sidan överlämna

till den lokala försöksverksamheten mindre komplicerade försöksuppgifter

och sådana frågor, som i försöksgårdens verksamhet visat sig

vara betydelsefulla men där resultaten behöva verifieras genom försök på

ett stort antal platser.

Kommittén framhåller vidare, att tyngdpunkten i verksamheten vid försöksgårdarna

för närvarande ligger på växtodlingsområdet. Utöver gödslings-

och sortförsök förekomma emellertid i icke ringa omfattning trädgårdsförsök,

täckdikningsförsök, jordbearbetningsförsök, växtföljdsförsök,

betesvallsförsök samt husdjursförsök på gränsområdet mellan växtodling

och husdjursskötsel. Varje försöksgård har i allmänhet tilldelats en eller

flera av dessa specialproblem såsom en av sina huvuduppgifter.

Enligt kommittén fylla försöksgårdarna även en viss uppgift genom att

där i begränsad omfattning demonstreras olika detaljer inom jordbruksdriften

såsom gödsling, jordbearbetning, sortval, utfodring samt maskiner

och redskap.

Slutligen påpekar kommittén, att försöksgårdsföreståndarna äro oför
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

hindrade att — efter godkännande från statens lantbruksförsök — igångsätta

och genomföra försök rörande frågor, som vederbörande föreståndare

funnit vara av särskild betydelse ur allmän eller lokal synpunkt.

I betänkandet anföres härefter, att några hushållningssällskap inrättat

försöksgårdar i sällskapens egen regi. Enligt vad kommittén uppgiver inköpte

sålunda Västerbottens läns hushållningssällskap år 1942 Stenfors om

40 ha åker. På denna gård äro nu utlagda omkring 30 försök med ca 1 000

parceller. Vidare upplyses, att Hallands läns hushållningssällskap arrenderar

gården Tönnersa om 82 ha åker samt Kristianstads läns hushållningssällskap

gården Nådala om 21 ha åker och belägen på styv lerjord i nordvästra

Skåne. Å förstnämnda gård finnas nu ca 1 200 försöksparccller.

Organisationen av verksamheten på dessa gårdar är enligt kommittén

i stort sett densamma. För driften svarar sålunda länets försökskommitté

eller en av förvaltningsutskottet särskilt utsedd förvaltningskommitté. Försöksverksamheten

står under ledning av jordbrukskonsulenten i länet och

den omedelbara driften omhänderhaves av en lantmästare. Verksamheten

omfattar växtföljds- och förfruktsförsök samt odlingstekniska försök rörande

ett flertal olika grödor in. m.

Kommittén upplyser slutligen, att även andra hushållningssällskap hysa

planer på och gjort förberedelser till att inrätta egna försöksgårdar.

Vad härefter angår de fasta försöksstationerna finnas bestämmelser om

dessa i kungörelsen den 21 maj 1937 (nr 240) angående statsbidrag till fast

försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor,

ändrad genom kungörelsen nr 441/1950. I kungörelsen föreskrives bland

annat, att fast försöksverksamhet på växtodlingens område må anordnas

vid statsunderstödd lantbruks- och lantmannaskola efter därom mellan

statens lantbruksförsök och vederbörande skola träffad överenskommelse

samt att vid inrättandet av försöksstationer bör eftersträvas, att dessa bli

så ändamålsenligt som möjligt fördelade över landets olika jordbruksområden.

Till försöksverksamheten utgår ersättning från anslaget till Lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet

med dels ett grundbelopp av högst 100 kronor för varje fältförsök,

dels ett tilläggsbelopp av högst 5 kronor för varje i försöket ingående parcell.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag äro uppställda vissa kravbeträffande

försöksledare, försöksutrustning samt publicering av försöksresultaten

in. in. Vidare gäller såsom villkor, bland annat, att skolan icke

utan tillstånd av statens lantbruksförsök anordnar andra än av lantbruksförsöken

beställda avkastningsförsök på växtodlingens område.

För närvarande finnas fasta försöksstationer vid 21 lantbruks- och lantmannaskolor.

Vid stationerna utföras huvudsakligen större sortförsök med

stråsäd och ärter. Därjämte utföras i mindre omfattning stamförsök med

foderrotfrukter, rödklöver och timotej samt vallanläggningsförsök ävensom

odlingstekniska försök. Planer och övriga anvisningar för försökens utförande

meddelas av statens jordbruksförsök, som även tillhandahåller för

s. 45 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 109.

45

försöken behövliga utsäden. Stationernas försöksverksamhet inspekteras årligen

av anstaltens tjänstemän.

Under år 1950 uppgick sammanlagda antalet försök vid de fasta försöksstationerna

till 115.

De fasta försöksfcilten utgöra ett komplement till försöksstationerna och

ha inrättats inom de jordbruksområden, där såsom försöksstationer lämpliga

skolor ej finnas.

De försök, som utföras på de fasta försöksfälten, äro liksom på försöksstationerna

huvudsakligen sortförsök. Försöken handhavas av jordbrukskonsulenterna

inom respektive hushållningssällskap. Ersättning utgår till

hushållningssällskapen från samma anslag och enligt samma grunder som

för försöken vid försöksstationerna. Viss del av ersättningen utbetalas av

sällskapen till försöksvärdarna som gottgörelse för markupplåtelse m. m.

och resten behålla sällskapen som ersättning för sina kostnader för försökens

skötsel in. in. Enligt uppgift av kommittén drogo försöken vid de fasta

försöksfälten under år 1950 en kostnad av 10 700 kronor.

Antalet försök på fasta försöksfält uppgick år 1950 till 45 stycken.

Vid sidan av nu nämnda, av statens jordbruksförsök ledda fasta försöksstationer

och försöksfält finnas slutligen i olika delar av landet även av vissa

andra försöksinstitutioner anordnade fasta försöksanläggningar. Sålunda

har exempelvis statens trädgårdsförsök efter överenskommelse med olika

organisationer eller privatpersoner anlagt ett antal fasta försöksstationer

bl. a. för prövning av fruktträd och bärbuskar. Vidare har täckdikningsförsöksnämnden

genom lantbrukshögskolans hydrotekniska institution arrenderat

ett 20-tal försöksfält för större täckdikningsförsok. Försöksverksamheten

vid ifrågavarande försöksplatser handhaves som regel av hushållningssällskapen

under vederbörande institutions ledning.

Kommitténs förslag. I betänkandet frainhålles, att en utökning av den fasta

försöksverksamheten blivit alltmera aktuell under senare år. Sålunda har

vid bearbetning av många viktiga problem värdet av långtidsförsök kommit

att alltmera framträda. Frågor rörande exempelvis stallgödsling, fosfatgödsling

och kalkning kunna enligt fackmännens nuvarande uppfattning

icke lösas med ettåriga försök utan kräva för sin behandling försök som

sträcka sig över lång tid. Erfarenheten har vidare givit vid handen, att

många problem inom växtodlingsområdet för sin bearbetning kräva allt

flera komplicerade försök samt försök kompletterade med parallellt löpande

laboratorieundersökningar. Försök av nu nämnt slag fordra kontinuerlig

övervakning och skötsel antingen av försöksmännen själva eller av utbildade

medhjälpare.

Kommittén anför vidare, att samtidigt som denna utveckling fortgått, ha

möjligheterna att utplacera långtidsförsök eller andra krävande försök hos

de enskilda jordbrukarna minskat. Detta sammanhänger framför allt med

den minskade tillgången på arbetskraft, varigenom jordbrukarnas möjlig
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

heter att biträda vid försöksarbetet starkt avtagit. Den ökade mekaniseringen

av jordbruksdriften har enligt kommittén vidare medfört, att speciellt långtidsförsök

komma att utgöra starkt brukningshindrande moment. Vid mekaniserad

jordbruksdrift är det dessutom förenat med svårigheter att lämna

ett långtidsförsök eller ett komplicerat och därför dyrbart försök tillräckligt

skydd mot skador. Enligt statens jordbruksförsöks erfarenhet är

sålunda antalet försök, som måste kasseras till följd av skador, större på

jordbruk med starkt mekaniserad drift än på andra jordbruk.

På grund av det anförda är det enligt kommitténs mening synnerligen

angeläget att ytterligare fasta försöksplatser inrättas i olika delar av landet.

Samtidigt understrykes emellertid, att utläggningen av försök hos enskilda

försöksvärdar jämväl i framtiden torde komma att utgöra den allmännast

förekommande formen av lokal försöksverksamhet.

I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten

uttalar kommittén, att de nuvarande statliga försöksgårdarna

böra bibehållas och vara organiserade på i huvudsak samma sätt som

nu är fallet. Kommittén påpekar emellertid, att en viss disproportion synes

föreligga mellan å ena sidan de vid gårdarna gjorda investeringarna samt

den förhållandevis goda personaluppsättning, som tilldelats dem, och å andra

sidan anvisat anslag till försökskostnadernas täckande. Ett effektivt utnyttjande

av gårdarnas kapacitet kräver därför att anslaget höjes. För att

den under föregående avsnitt föreslagna förbättringen av den lokala samordningen

av försöksverksamheten skall kunna ernås anser kommittén vidare

— såsom även angivits i berörda avsnitt —— att föreståndare för statlig

försöksgård skall ingå i distriktsnämnden inom det distrikt, där gården är

belägen, samt vara skyldig att för behandling vid nämndens sammanträde

tillställa nämnden förslag till arbetsprogram för gården.

Kommittén erinrar härefter om att den nuvarande verksamheten vid de

fasta försöksstationerna och försöksfälten är av samma slag men organisatoriskt

skild såtillvida, att verksamheten vid stationerna handhaves av skolorna

och vid fälten av hushållningssällskapen. Detta förhållande medför

risk för att tillräckligt intim kontakt ej alltid erhålles mellan verksamheten

vid stationerna och övrig lokal försöksverksamhet. I avsikt att ernå bättre

samordning föreslår kommittén därför, att verksamheten vid försöksstationerna

skall inordnas under respektive hushållningssällskap. Härigenom erhålles

en mera enhetlig organisation. Benämningen försöksstation bör samtidigt

ersättas med benämningen försöksfält. Kommittén understryker

tillika, att man även efter omorganisationen i största möjliga utsträckning

bör eftersträva att utnyttja skölj ordbruken som fasta försöksplatser. Härigenom

vinnes, förutom en viss kontinuitet i verksamheten, att skolornas

agronomiska sakkunskap kan utnyttjas i försöksverksamheten och att lärare

och elever vid skolorna komma i direkt kontakt med denna verksamhet

med påföljd att ökad effektivitet i undervisningen ernås.

Vad härefter angår den fortsatta utbyggnaden av fasta

försöksplatser uttalar kommittén till en början att den förutsätter,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

att inrättandet av de beslutade försöksgårdarna vid Sunne och Röbäcksdalen

skall fullföljas samt att en försöksgård skall komma till stånd även vid

Stenstugu. Kommittén har även övervägt möjligheterna att ytterligare utöka

antalet statliga försöksgårdar. Av ekonomiska skäl finner sig emellertid

kommittén böra utgå från att det tills vidare icke är möjligt alt utbygga det

statliga försöksgårdssystemet utöver vad som nyss angivits.

Med hänsyn härtill har kommittén undersökt andra möjligheter att tillgodose

det föreliggande behovet av fasta försöksplatser och därvid upptagit

frågan om lämpligheten av att bereda hushållningssällskapen tillfälle att

anskaffa och driva försöksgårdar. Kommittén finner att detta skulle vara

av värde samt anför härutinnan.

Ett inrättande av försöksgårdar i hushållningssällskapens regi skulle otvivelaktigt

medföra vissa fördelar för staten och för försöksverksamheten som

sådan. Staten skulle då icke behöva vidkännas några direkta utgifter för

erforderliga investeringar vid inrättandet av försöksgårdar. Den praktiska

jordbruksdriften, vilken den statliga organisationen är föga lämpad afl

handhava, skulle övertagas av hushållningssällskapen. För försöksverksamhetens

del skulle en bättre försöksmässig och arbetsteknisk samordning

med den lokala försöksverksamheten vinnas. Sålunda skulle vid försöksgården,

förutom de fasta försöken, orienterande lokala försök kunna utläggas,

innan dessa ginge ut i större omfattning till praktiska jordbrukare. Ur

hushållningssällskapets synpunkt skulle vissa betydande fördelar ernås.

Sällskapet kunde vid sin upplysningsverksamhet i viss utsträckning använda

gården för demonstrationer, varjämte sällskapets tjänstemän genom nödvändigheten

av att leda eller följa gårdens drift erhölle ökad kännedom om

och anknytning till det praktiska jordbruket.

Kommittén finner det emellertid samtidigt klart, att ett genomförande av

ifrågavarande förslag måste medföra vissa svårigheter. Framför allt uppstår

härvid frågan hur ledningen av en försöksgård i hushållningssällskapets

regi lämpligen bör ordnas. Härom anför kommittén följande.

För kommittén förefaller det ganska naturligt att man prövar sig fram

på den väg som tidigare beträtts i de län, där hushållningssällskapen för

närvarande ha egna försöksgårdar. Ledningen av de nya ifrågasatta gårdarna

skulle sålunda anförtros åt vederbörande jordbrukskonsulent eller

annan sällskapets tjänsteman som befinnes lämplig. Emellertid vill kommittén

icke underlåta att framhålla att inom kommittén uttalats tveksamhet

huruvida en jordbrukskonsulent, vilken såsom eu av sina huvudsakliga

uppgifter har att handhava upplysningsverksamheten inom sällskapets område,

även kan medhinna att leda arbetet vid en försöksgård. Den allmänna

meningen inom kommittén har dock varit, att anledning icke synes föreligga

att hysa några mera allvarliga betänkligheter i detta hänseende. Kommittén

har vid sitt ståndpunktstagande även beaktat de svårigheter, som

skulle uppstå för försöksverksamheten om ett hushållningssällskap av ekonomiska

eller andra skäl skulle tvingas nedlägga eu redan startad försöksgård.

Efter ingående överväganden kommer kommittén till det resultatet, att

det bör vara möjligt alt åstadkomma den eftersträvade utökningen av den

fasta försöksverksamhetens resurser genom alt hushållningssällskapen be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

redas tillfälle att inrätta försöksgårdar i egen regi. Dessa gårdar böra vara

organiserade på i huvudsak samma sätt som de försöksgårdar, vilka enligt

vad förut angivits redan finnas hos vissa hushållningssällskap.

Efter en hos samtliga hushållningssällskap gjord förfrågan har emellertid

kommittén fått den uppfattningen, att sällskapens ekonomiska möjligheter

att själva anskaffa och utbygga försöksgårdar äro otillräckliga. I

många fall torde erforderliga resurser t. o. in. saknas för att utrusta eu

arrenderad gård såsom försöksgård. En förutsättning för inrättande av försöksgårdar

av nu angiven typ anses därför vara, att staten på ett eller annat

sätt understödjer hushållningssällskapen vid anskaffandet och utrustandet

av dessa. Efter att ha övervägt olika möjligheter i detta hänseende

har kommittén funnit det lämpligast att hushållningssällskap, som genom

köp önskar anskaffa och utrusta försöksgård eller försöksfält, genom beslut

i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t beredes tillfälle att i huvudsaklig

överensstämmelse med de villkor, som gälla för erhållande av lån till yttre

rationaliseringsåtgärder, upptaga amorteringslån med statlig garanti.

Kommittén framhåller härefter, att de till försöksgårdarna och försöksfälten

förlagda fasta försöken komma att bli speciellt krävande beträffande

tillsyn och skötsel. Dessutom komma de att medföra avsevärt intrång speciellt

om de äro avsedda att ligga lång tid. Vidare komma vissa av försöken

att medföra skördeminskning å försöksarealerna i förhållande till skörden

vid normal jordbruksdrift. Enligt kommitténs mening torde med hänsyn

härtill den ersättning, som i det föregående föreslagits beträffande lokala

försök, icke vara tillräcklig, när det gäller försök förlagda till hushållningssällskapens

försöksgårdar och försöksfält. En extra gottgörelse för dessa

anses därför erforderlig. Kommittén föreslår, att denna gottgörelse skall utgå

med 10 kronor per parcell. Den totala ersättningen bör enligt kommittén

täcka hushållningssällskapets utgifter för försöksverksamheten vid försöksgårdarna

och försöksfälten samt tillika utgöra kompensation för intrång.

I anslutning till sistnämnda förslag anföres i betänkandet, att även andra

ersättningsgrunder för den fasta försöksverksamheten övervägts. Bland annat

har sålunda diskuterats lämpligheten av att utgiva ett fast årligt belopp

till hushållningssällskap, som driver försöksgård eller försöksfält. Då

emellertid verksamhetens omfattning vid gårdarna och fälten torde komma

att starkt variera, har kommittén ansett ett fast ersättningsbelopp mindre

lämpligt. Genom att i stället införa ett ersättningsförfarande byggt på antalet

försöksparceller i enlighet med vad nyss nämnts vinnes, att ersättningsbeloppet

automatiskt anpassas efter försöksverksamhetens omfattning.

Enligt vad kommittén anför bör frågan om att anlägga en försöksgård

eller ett fast försöksfält föregås av grundliga undersökningar rörande platsens

lämplighet med hänsyn till jordart, klimat, belägenhet i förhållande

till andra försöksplatser etc. I valet mellan försöksgård och fast försöksfält

bör beaktas den omständigheten, att inrättandet av ett försöksfält —

även om ur försökssynpunkt icke alla de med en försöksgård förenade möj
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

49

ligheterna ernås — medför den fördelen att investerings- och underhållskostnader

för byggnader i viss utsträckning undvikas.

Kommittén finner det slutligen vara av största vikt, att utbyggnaden av

systemet med fasta försöksplatser sker planmässigt. På grund härav och

då ledningen av försöken vid de fasta försöksplatserna i väsentlig omfattning

torde komma att handhavas av statens jordbruksförsök, anser kommittén

att hushållningssällskapen, när planer upprättas för anläggande av

fast försöksplats, som regel böra samråda med denna institution. Den slutliga

prövningen av frågan om inrättande av fast försöksplats bör ankomma

på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Då hushållningssällskap

avser att söka statens stöd i form av garantilån för inrättande

av försöksgård eller försöksfält bör däremot, såsom förut angivits,

prövningen av denna fråga ankomma på Kungl. Maj:t.

Yttrandena. Kommitténs förslag under förevarande avsnitt ha i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.

Framför allt har den av kommittén föreslagna möjligheten för hushållningssällskapen

att förvärva egna försöksgårdar hälsats med tillfredsställelse.

Några remissmyndigheter ha dock i vissa avseenden uttalat annan mening

än kommittén eller framfört ytterligare synpunkter.

Vad först angår organisationen av den fasta försöksverksamheten

avstyrka sålunda lantbrukshögskolans tårar- och försökskollegicr

kommitténs förslag att verksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolornas

försöksstationer skall inordnas under respektive hushållningssällskap.

Till stöd för sitt avstyrkande anföra kollegierna följande.

Kommittén har med detta förslag ytterligare understrukit att någon skillnad

enligt dess mening icke bör göras mellan den statliga och den av hushållningssällskapen

bedrivna försöksverksamheten. Kollegierna ha, såsom

förut framhållits, en annan uppfattning på denna punkt "och måste därför

bestämt avstyrka kommitténs förslag i här berörda avseende. Enligt kollegiernas

mening utgöra försöksstationerna ett värdefullt komplement till de

statliga försöksgårdarna, och de böra därför även fortsättningsvis sortera

direkt under statens jordbruksförsök. Det må i detta sammanhang framhållas,

att försöksstationerna efter en omläggning av den lokala försöksverksamheten

enligt de riktlinjer, som kommittén förut angivit, icke längre

torde komma att utnyttjas huvudsakligen för sortförsök utan i stället för

mångåriga, mera komplicerade försök, exempelvis växtföljdsförsök och dylikt.

Kollegierna räkna nämligen med att det framdeles skall bliva möjligt

att förlägga mera omfattande förberedande försök även till av hushållningssällskapen

anordnade försöksfält. För att möjliggöra en grundlig förberedande

prövning av nya förädlingsprodukter samt förhindra en eljest botande

sortförbistring finna kollegierna det emellertid nödvändigt, att statens

jordbruksförsök bibehåller sitt bestämmande inflytande över vilka nya förädlingsprodukter,

som skola upptagas till prövning. I övrigt få kollegierna

såsom motivering för sitt avstyrkande framhålla, att statens jordbruksförsök

för fullgörande av sina forskningsbetonade arbetsuppgifter måste ha

tillgång till egna försökslägenhetcr utöver dem, som stå till'' förfogande vid

Ultuna och på de statliga försöksgårdarna.

4 liiliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. A''r lön.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jämväl Svenska lantmannaskolornas lärareförening avstyrker bestämt

kommitténs förslag på förevarande punkt och anför såsom skäl härför bland

annat följande.

Det har ej anförts någon anmärkning mot skolornas sätt att handha försöksstationerna.

Enda motiveringen synes vara att man genom ett inordnande

av dessa under sällskapen skulle vinna en mera enhetlig organisation

av verksamheten. Denna motivering förefaller skäligen svag. För övrigt

borde en konsekvens därav vara, att även försöksgårdarna inordnades under

sällskapen. Men något sådant förslag har ej framförts. Det sägs dessutom

på annat ställe i utredningen, att ledningen av hushållningssällskapens

fasta försöksplatser i väsentlig omfattning torde komma att handhas

av statens jordbruksförsök. I så fall borde man emellertid lika gärna kunna

samverka med skolorna direkt i fråga om de till dessa förlagda försöken som

att gå omvägen över sällskapen. Det måste i varje fall ur skolornas synpunkt

betraktas såsom mycket olyckligt, om försöksledarna vid dessa skola

helt avkopplas från medinflytande över och direkt medansvar för försöken.

En sådan åtgärd måste befaras komma att minska vederbörande försöksledares

intresse för sin uppgift. Det torde även vara av ett visst värde

för den centrala försöksledningen att direkt kunna samarbeta med skolorna

för upptagande av olika slags försöksspörsmål, som dessa kunna stå till

tjänst med att utreda. Hittills har det mest varit fråga om sortförsök,

men i fortsättningen borde även andra, mera krävande uppgifter kunna

föreläggas skolorna.

Ifrågavarande försöksverksamhet har även en mycket stor betydelse

för undervisningen vid skolorna både i vad avser försöksledarna och eleverna,

vilka biträda vid försökens skötsel och därigenom på ett levande

sätt få kontakt med verksamheten.

Dessa förhållanden motivera till fullo ett bibehållande av de fasta försöksstationerna

direkt under statens jordbruksförsök.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund ansluter sig helt till den

av Svenska lantmannaskolornas lärareförening intagna ståndpunkten.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget men förutsätter, att därmed icke

avses någon ändring i skolornas hittillsvarande verksamhet beträffande

själva för söksarbetet och driften i övrigt vid skol jordbruken utan endast

en samordning i fråga om försöksverksamhetens planläggning och utformning

vid skolorna samt tilldelningen till dessa av försöksuppgifter.

Lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd utgå från att åtgärden

icke i något avseende skall äventyra statens jordbruksförsöks möjligheter

att i tillräcklig omfattning få försök utförda inom de klimatområden

och på de jordar, som bäst lämpa sig för ifrågavarande ändamål.

Under dessa förutsättningar ha akademien och rådet ingen erinran mot

kommitténs förslag i förevarande hänseende.

I anledning av kommitténs uttalande, att en viss disproportion synes föreligga

mellan å ena sidan den förhållandevis goda personaluppsättningen

vid de statliga försöksgårdarna och å andra sidan tillgängliga anslag för

försökskostnadernas täckande, förordar vidare statskontoret, att antalet

tjänstemän vid gårdarna närmare skall anpassas efter storleken av de anslagsmedel,

som kunna avses för försöksverksamhetens bedrivande.

Vad härefter angår kommitténs förslag i fråga om den fortsatta

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

51

utbyggnaden av fasta försöksplatser har vad som anförts

rörande de statliga försöksgårdarna föranlett några uttalanden. Sålunda

framhålles i ett par yttranden önskvärdheten av att det statliga försöksgårdsväsendet

utbygges i enlighet med 1949 års försöksgårdskommittés

förslag i ämnet. Riksförbundet Landsbygdens folk vänder sig mot kommitténs

andragande av det statsfinansiella läget såsom skäl för att man

nu ej skulle räkna med ett realiserande av nämnda kommittés förslag.

Förbundet anser det motiverat att inrätta en försöksgård om värdet av

denna är större än kostnaderna för densamma. De kostnader, som samhället

åsamkas, återvinnas nämligen i så fall genom att produktionen

förbilligas. Vidare förklarar sig Kronobergs läns hushållningssällskap icke

kunna godtaga kommitténs ståndpunkt i ämnet, om denna skulle innebära

att den av sällskapet föreslagna försöksgården på det småländska höglandet

skulle skjutas på framtiden.

I detta sammanhang må även nämnas, att försöksgårdsföreståndarna

kraftigt understryka att de statliga försöksgårdarna böra utnyttjas i den

fasta försöksverksamheten på ett helt annat sätt än tidigare. Gårdarna

böra i första hand ha till uppgift att hålla kontakt med den lokala försöksverksamheten

inom respektive gårdars försöksdistrikt.

Såsom redan förut angivits har kommitténs förslag, att hushållningssällskapen

skola beredas möjlighet att förvärva egna försöksgårdar, väckt

allmän anslutning. Sålunda framhålla exempelvis lantbrukshögskolans lårar-

och försökskollegier att de statliga försöksgårdarna därigenom kunna

frigöras från vissa uppgifter av lokalbunden karaktär, vilka nu i allt för

hög grad belasta desamma.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening anser dock, att försöksgårdar

eller försöksfält i hushållningssällskapens regi icke böra inrättas förrän

möjligheterna att öka antalet fasta försöksstationer vid lantbruks- och

lantmannaskolorna till fullo utnyttjats. Den senare utvägen är nämligen

bland annat mycket billigare. I anslutning till detta sitt uttalande påpekar

föreningen, att cirka 40 dylika skolor nu ha skoljordbruk men att blott

21 för närvarande användas såsom fasta försöksstationer. Vidare framhåller

Riksförbundet Landsbygdens folk, att sällskapen knappast utan betydande

personalförstärkningar kunna åtaga sig både den nya arbetsuppgift,

som drivande av egna försöksgårdar skulle innebära, och de nya uppgifter,

som föreslås i 1949 års växtskyddsutrednings betänkande.

På några håll ifrågasättes, om icke vid sällskapens försöksgårdar i viss

utsträckning skulle kunna utföras även andra och mera kvalificerade försök

än dem som kommittén synbarligen förutsatt. Ett uttalande av denna

innebörd göres av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.

Vidare anför styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

att på fullt utbyggda försöksgårdar om möjligt böra skapas

förutsättningar även för husdjurs-, trädgårds- och växtskyddsförsök. Även

Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser, att försök av först
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

nämnda båda typer böra kunna komma i fråga vid sällskapens försöksgårdar.

Slutligen räknar Älvsborgs läns södra hushållningssällskap med

att verksamheten vid sällskapens försöksgårdar ofta kommer att utformas

så, att den jämväl kommer att omfatta försök, experiment och demonstrationer

på husdjursskötselns, maskinanvändningens och byggnadernas områden

ävensom kursverksamhet på såväl manliga som kvinnliga verksamhetsområden.

Beträffande ledningen av nu ifrågavarande försöksgårdar föreslår sistnämnda

hushållningssällskap, att den skall ankomma på en mindre förvaltningskommitté

och icke på vederbörande jordbrukskonsulent. Härvid

förutsätter emellertid sällskapet, att verksamheten skall få den omfattning

som nyss nämnts. Vidare uttalar Kronobergs läns hushållningssällskap, att

skötseln av försöksgårdarna icke, såsom kommittén tänkt sig, torde kunna

medhinnas av vederbörande jordbrukskonsulent vid sidan av hans övriga

arbete.

Frågan om statens stöd åt hushållningssällskapen vid förvärv av egna

försöksgårdar har berörts i några yttranden.

Statskontoret förklarar sig sålunda icke kunna undgå att hysa betänkligheter

mot kommitténs förslag att sällskapen skola kunna erhålla statliga

garantilån vid dylika förvärv. Ämbetsverket framhåller att de ekonomiska

stödformer, som avses i kungörelsen den 11 juni 1948 angående statligt

stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering, ha till ändamål att

höja jordbrukets effektivitet genom bildandet av bärkraftiga brukningsdelar.

Syftet med denna rationaliseringsverksamhet har således varit icke att få

till stånd nya självständiga brukningsenheter utan att skapa ökade möjligheter

för rationell drift å redan befintliga jordbruk. Beträffande de skäl,

som föranlett statligt understöd till enskild jordbrukare, torde det vidare

vara uppenbart, att dessa icke kunna anses vara för handen, när det gäller

av hushållningssällskap ägd eller brukad gård. En finansiering på sätt kommittén

tänkt sig av hushållningssällskapens inköp och förbättring av försöksgård

står därför icke i överensstämmelse med de principer, som legat

till grund för rationaliseringskungörelsens bestämmelser i hithörande delar.

Därest det skulle anses påkallat, att statsverket ekonomiskt understödjer

tillskapandet av dylika gårdar, anser statskontoret en lämpligare ordning

vara att, i likhet med vad som gäller särskilt i fråga om lån för anskaffande

av skoljordbruk, för ändamålet erforderliga medel efter Kungl.

Maj :ts beslut i varje särskilt fall anvisas via en å kapitalbudgeten under

fonden för låneunderstöd upplagd lånefond. Från denna fond utlämnade

lån böra givetvis vara räntebärande, förslagsvis med tillämpning av den för

statens utlåningsfonder fastställda normalräntan.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskap anser, att de föreslagna garantilånen

knappast torde komma att verka lockande, åtminstone så länge

det nuvarande ogynnsamma förhållandet mellan sällskapens inkomster

och utgifter blir bestående. Enligt sällskapets mening torde därför den

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109. 53

önskvärda utbyggnaden av den fasta försöksverksamheten icke kunna genomföras

utan betydligt kraftigare statligt stöd.

Västmanlands läns hushållningssällskap finner det för sin del synnerligen

önskvärt, att sällskapen skola kunna erhålla statligt stöd i form av

kontant bidrag vid förvärv av försöksgårdar. Härvid framhålles bland annat,

att inköp av lantbruk efter de senaste årens prisstegringar är förenat

med avsevärda riskmoment. Vidare finner sällskapet det mindre lämpligt,

att hushållningssällskapen även skola kunna arrendera försöksgårdar. Man

måste nämligen räkna med att de få lägga ned ett betydande belopp på gårdarnas

iordningställande för försöksändamål. Enligt sällskapet måste det

därför säkert komina att visa sig mycket oekonomiskt att efter arrendeperiodens

slut eventuellt återlämna gårdarna utan att få full ersättning för de

nedlagda kostnaderna.

E. Demonstrations- och studiegårdar.

Gällande bestämmelser m. m. Sedan flera år tillbaka ha vissa av de norrländska

hushållningssällskapen med hjälp av medel ur det s. k. norrlandsanslaget

drivit ett större eller mindre antal demonstrationsgårdar. Dessa

gårdar stå under ledning av jordbrukskonsulenten i vederbörande hushållningssällskap

och omhänderhavas närmast av instruktören i det distrikt

där gården är belägen. De ha till huvudändamål att vid demonstrationer på

gårdarna belysa fördelen av viss eller vissa därstädes företagna rationaliseringsåtgärder

samt att giva erfarenheter om det ekonomiska resultatet av

driften i sin helhet och med hänsyn till de på gården vidtagna rationaliseringsåtgärderna.

Brukarna av demonstrationsgårdarna erhålla av sällskapen för sina i särskilda

kontrakt stipulerade åtaganden viss ersättning, olika i olika län och

ställd i relation till arten och graden av det intrång, som verksamheten i det

särskilda fallet åsamkar jordbruksdriften. I vissa fall utgår ersättningen sålunda

med ett bestämt belopp för år, i andra fall med viss till sitt högsta

belopp maximerad del av kostnaderna för genomförandet av viss eller vissa

rationaliserings- eller försöksåtgärder. I undantagsfall lämnas full ersättning

för åtgärdernas vidtagande. Detta kan exempelvis förekomma, om åtgärden

är av så speciell karaktär, att den icke kan anses vara av intresse enbart

för jordägaren i fråga. Bokföringen är ganska omfattande men ej så ingående

som vid studiegårdarna. Driftsledning och rådgivning äro likaledes

av mindre omfattning än vid studiegårdarna.

Demonstrationsgårdar finnas även hos andra hushållningssällskap. Sålunda

driver exempelvis Hallands läns hushållningssällskap alltsedan år 1944

ett av sällskapet inköpt småbruk med i huvudsak samma ändamål som de

norrländska demonstrationsgårdarna.

I detta sammanhang må även erinras om att 1949 års försöksgårdskommitté

i sitt förut omförmälda betänkande föreslagit inrättande av särskilda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

demonstrationsgårdar. Såsom i inledningskapitlet antytts har frågan om

demonstrationsgårdar vidare berörts i de likalydande motionerna 1:67 och

II: 72 till 1950 års riksdag, vilka motioner jämte jordbruksutskottets utlåtande

nr 35 över desamma samt riksdagens skrivelse nr 325 överlämnats till

lantbruksförsökskommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av

kommitténs uppdrag. Beträffande vad som av 1949 års försöksgårdskommitté

samt i nämnda motioner anförts i ämnet torde emellertid få hänvisas

till de redogörelser därför, som lämnats i förevarande betänkande (s. 60

—64).

Vad härefter angår studiegårdsverksamheten påbörjades denna av Svenska

vall- och mosskulturföreningen i maj 1942 och blev fullt utbyggd under

år 1943. Verksamheten, som helt är förlagd till Norrland, ställdes i samband

med förstatligandet av vall- och mosskulturföreningen år 1948 såsom ett

provisorium under överinseende av överinspektören för försöksväsendet.

Denne biträdes därvid av försöksgårdsföreståndarna i Gisselås och öjebyn.

Det löpande arbetet handhaves av två driftsledare.

Avsikten med studiegårdarna har varit att göra hela lanthushållningen

(inklusive skogsbruk) till föremål för studier från agronomiskt och skogligt

bildade fackmäns sida. Man har sålunda dels velat utröna möjligheterna

att förbättra företagens räntabilitet genom utnyttjande av de kunskaper,

som på olika vägar erhållits på lanthushållningens område, och särskilt

de resultat, som erhållits i jordbruksförsöks verksamheten, dels velat

i praktisk drift avläsa det ekonomiska resultatet av skilda gödslings-, växtföljds-

och rationaliseringsåtgärder in. in. Gårdarna äro därjämte avsedda

att vara föregångsjordbruk, vilkas rön genom demonstrationer på ort och

ställe eller annorledes, exempelvis genom publicering av resultat och rön,

skola kunna nyttiggöras av det norrländska jordbruket.

Antalet studiegårdar är 22. De äro av växlande storlek och ägas av enskilda

personer. Ledningen av verksamheten grundar sig på skriftliga avtal

med gårdarnas ägare.

Genom överinspektörens försorg utges årligen en berättelse rörande studiegårdsverksamheten.

De sammanlagda kostnaderna för studiegårdsverksamheten ha för innevarande

budgetår beräknats till i runt tal 70 000 kronor. Härav utgöras

21 168 kronor av arvoden motsvarande lön enligt 20 löneklassen till de

båda driftsledarna, 2 400 kronor av arvoden å 1 200 kronor till de två försöksgårdsföreståndare,

som utöva den närmaste tillsynen över verksamheten,

samt 47 700 kronor övriga kostnader. Arvodena utgå från lantbrukshögskolans

avlöningsanslag och de övriga kostnaderna från sagda högskolas

omkostnadsanslag. Bland sistnämnda kostnader må nämnas ersättningar

till studiegårdarnas ägare. Dessa ersättningar variera i förhållande

till gårdens storlek m. m. Ersättning utgår för närvarande för år med

1 000 kronor till 11, med 650 kronor till 4 och 350 kronor till 5 gårdar. Till

två gårdar utgår icke någon ersättning.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Kommitténs förslag. I betänkandet understrykes, att hushållningssällskapens

demonstrationsgårdar visat sig vara av stort värde. Kommittén

uttalar härom följande.

Det synes uppenbart att man genom dylika gårdar kan vinna många och

värdefulla erfarenheter rörande det mindre jordbrukets ekonomi och lämpliga

inriktning under skilda förhållanden. Man kan framför allt konstatera

att dylika gårdar torde utgöra ett viktigt för att inte säga oumbärligt instrument

för att bland jordbrukarna sprida kunskap om resultaten vid den

lokala försöks- och rationaliseringsverksamheten. Vid sådana gårdar kunna

jordbrukarna erhålla påtagliga vittnesbörd om betydelsen av olika rationaliseringsåtgärder

vare sig det gäller sortval, växtodling, mekanisering eller

byggnadsteknik. På gårdarna anordnade jordbruksdagar skapa kontakt mellan

sällskapens tjänstemän och jordbrukarna i länet. Konsulenter och instruktörer

erhålla möjligheter att vid skötseln av dylika gårdar få en vidgad

och på verklighetsunderlag grundad erfarenhet om det praktiska jordbrukets

ekonomiska problem till gagn för deras upplysnings- och rådgivningsverksamhet.

Dessa gårdar böra även kunna tillgodose försöks- och demonstrationsverksamheten

på lanthusmödrarnas speciella arbetsområden.

Med hänsyn till den nytta, som ifrågavarande gårdar sålunda böra kunna

medföra och på sina håll även redan medfört, anser sig kommittén böra

föreslå, att systemet med demonstrationsgårdar såsom ett led i hushållningssällskapens

arbete på jordbrukets rationalisering skall utvidgas till att

omfatta hela landet. Beträffande de mönstra tionsgår dsverksamhetens

organisation föreslår kommittén följande.

Demonstrationsgårdsverksamheten bör lämpligen ställas under överinseende

av lanthrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som tillika bör

vara anslagsmyndighet.

Den omedelbara ledningen av verksamheten bör ankomma på en av vederbörande

hushållningssällskap utsedd mindre förvaltningskommitté, som

med stöd av sakkunskapen hos sällskapets befattningshavare skall ha att

planlägga verksamheten. Därvid bör eftersträvas att gården behandlas och

skötes på ett föredömligt sätt. Bokföringen bör vara så anordnad att man

därur kan utläsa det ekonomiska resultatet av gårdens olika driftsgrenar

och av de särskilda rationaliseringsåtgärderna.

Den direkta skötseln av gården och ansvaret för genomförandet av olika

rationaliseringsåtgärder bör åläggas lämplig befattningshavare hos vederbörande

hushållningssällskap, exempelvis jordbruksinstruktören i det distrikt,

där gården är belägen. Åt denne hör även i förekommande fall uppdragas

ansvaret för de i verksamheten ingående bokföringsuppgifterna.

Med hänsyn till de under olika lokala förhållanden skiftande uppgifter,

som lämpligen böra åläggas de särskilda demonstrationsgårdarna, torde

sällskapen böra lämnas stor frihet icke blott i fråga om gårdarnas inrättande

utan även beträffande organisationen av driften. I vissa fall kan ändamålet

bäst tjänas genom direkt förvärv av viss gård, i andra fall genom alt

arrendera en gård på kortare eller längre tid. I andra fall åter kan det —

även om man därvid ej når alla de med verksamheten avsedda syftemålen

— visa sig mest ändamålsenligt att träffa avtal med ägaren till viss gård

att mot ersättning ställa gården till förfogande för demonstrationsändamål.

Avtalet hör då innefatta överenskommelse rörande driftens anordnande, om

vidtagande av viss eller vissa rationaliseringsåtgärder m. in. Genom ett sådant

förfarande kan tid efter annan ett ur olika synpunkter önskvärt ombyte

av gårdar lätt komma till stånd.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Liksom i fråga om hushållningssällskapens försöksgårdsverksamhet föreslår

kommittén att även demonstrationsgårdsverksamheten skall erhålla ett

visst statligt stöd. Sålunda anser kommittén, att sällskapen böra ha

möjlighet att förvärva lämpligt demonstrationsjordbruk på samma villkor

och under samma förutsättningar, som ifrågasatts beträffande inköp av

försöksgård. Beslutanderätten i ärende rörande garantilån för angivna ändamål

förutsättes även här skola tillkomma Ivungl. Maj :t. Om emellertid

ett sällskap skulle finna, att demonstrationsuppgiften kan fyllas genom att

sällskapet arrenderar viss gård eller träffar avtal med ägaren till viss gård

om gårdens upplåtande för demonstrationsändamål, bör enligt kommittén

fråga härom avgöras i samråd med och efter godkännande av styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Vidare föreslår kommittén,

att hushållningssällskap, som inköpt eller arrenderat gård och önskar

vidtaga erforderliga rationaliseringsåtgärder, skall få rätt att erhålla lån

och bidrag efter samma grunder, som gälla i fråga om lån och bidrag till

enskild jordbrukare. Något förbud för sällskapen att investera medel även

i annan form anser kommittén dock icke böra stipuleras.

Kommittén uttalar vidare, att det icke torde vara möjligt att belasta hushållningssällskapen

med kostnaderna för det intrång i demonstrationsgårdarnas

drift, som måste uppstå till följd av ändamålet med gårdarna. Dylika

kostnader böra därför, liksom motsvarande kostnader vid sällskapens

upplysnings- och försöksverksamhet, åvila staten. Då emellertid intrångskostnaden

är beroende av arten och graden av de uppgifter, som åvila gården,

och står i relation till gårdens typ och storlek, finner kommittén det

icke vara möjligt att erhålla en säker grund för beräkning av intrångsförlusten

för olika gårdar. Av denna anledning föreslås, att det statliga stödet

åt hushållningssällskapen för driftsförluster till följd av demonstrationsintrång

skall utgå i form av ett bestämt årligt bidrag, lika för alla gårdar och

sällskap. På grundval av hittills vunna erfarenheter och efter samråd med

representanter för vissa hushållningssällskap har kommittén funnit, att bidraget

skäligen bör bestämmas till lägst 1 200 kronor för år och gård.

Kommittén upptager härefter frågan om det erforderliga antalet

demonstrationsgårdar samt anför härom bland annat

följande.

Såsom förut nämnts anser kommittén, att verksamheten bör omfatta hela

landet. Hushållningssällskapen i Götaland och Svealand torde kunna tillgodose

det med gårdarna avsedda syftet genom inrättandet av ett mindre

antal gårdar inom varje område. Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska

läget inskränker sig emellertid kommittén till att föreslå inrättandet av en

demonstrationsgård inom ett vart av nu ifrågavarande sällskapsområden.

Härvid förutsättes dock att frågan om antalet gårdar inom dessa områden

upptages till förnyad prövning så snart de ekonomiska förhållandena så

medgiva. I betraktande av länens storlek och övriga i Norrland föreliggande

speciella förhållanden torde det vara nödvändigt att därstädes inrätta

ett flertal demonstrationsgårdar inom varje hushållningssällskapsområde.

Kommittén har på grund därav och efter överläggningar med representanter

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

57

för de norrländska hushållningssällskapen funnit sig böra föreslå inrättandet

av en demonstrationsgård inom varje norrländskt instruktörsdistrikt.

Med dessa utgångspunkter beräknar kommittén det erforderliga antalet

demonstrationsgårdar till sammanlagt 55, nämligen i Svealand och Götaland

21, i Gävleborgs län 5, i Jämtlands län 4, i Västernorrlands län 5, i

Västerbottens län 10 och i Norrbottens län likaledes 10.

I betänkandet framhålles härefter, att de nu föreslagna demonstrationsgårdarna

torde komma att — förutom demonstrationsändamålet — i stort

sett fylla samma ändamål som studiegårdarna i Norrland för närvarande

göra. Kommittén finner det under sådana förhållanden naturligt, att n ågon

särskild organisation avseende endast studiegårdarna

icke längre bör upprätthållas. De uppgifter,

som dessa fylla, böra alltså övertagas av demonstrationsgårdarna. Härigenom

undvikes för övrigt en kostsam och onödig dubbelorganisation, varjämte

hushållningssällskapens resurser utnyttjas bättre. Såvitt kommittén

har kunnat finna har nämligen studiegårdsverksamheten ej haft den nära

kontakt med hushållningssällskapen och bygdens folk i övrigt, som varit

avsedd och önskvärd. Denna olägenhet kommer emellertid att bortfalla, om

kommitténs förslag genomföres.

Kostnaderna för demonstration sgårds v er k sa in het

e n beräknar kommittén till i runt tal 70 000 kronor, motsvarande de

föreslagna bidragen å lägst 1 200 kronor till de 55 gårdarna. Då detta belopp

motsvarar vad som nu står till förfogande för studiegårdsverksamheten,

uppstår enligt vad kommittén understryker icke någon ökning av kostnaderna

för det allmänna vid förslagets genomförande. Kommittén anser

emellertid, att nu angivna belopp bör uppföras under ett särskilt anslag och

att följaktligen de belopp till studiegårdsverksamheten, som nu beräknats

under lantbrukshögskolans avlönings- och omkostnadsanslag, skola utgå.

Mot kommitténs förslag att studiegårdsverksamheten i Norrland skall nedläggas

och övertagas av demonstrationsgårdsverksamheten har ledamoten,

professorn Yngve Gustafsson anmält avvikande mening. Han framhåller,

att enligt hans uppfattning de hittillsvarande erfarenheterna av studiegårdsverksamheten

i huvudsak äro goda. Med hänsyn härtill bör denna verksamhet

icke ersättas av en demonstrationsgårdsverksamhet med huvudsakligen

ett annat syfte, utan den bör bibehållas, sedan dock dess organisation gjorts

till föremål för översyn på grundval av vunna erfarenheter. Belräffande omfattningen

av denna översyn anföres.

Vid översynen bör bland annat övervägas i vilken utsträckning verksamheten

kan decentraliseras och hushållningssällskapen, eventuellt i samarbete

med den blivande forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen, övertaga

ledningen av densamma. Genom att hushållningssällskapen inkopplas skulle

bland annat vinnas att studiegårdarna på ett annat sätt än hittills bleve

utnyttjade i upplysningsverksamheten. Vilken organisationsform som än

väljes är det emellertid viktigt att driftsledningen vid gårdarna utövas av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

tjänstemän med denna uppgift som huvuduppgift. Skulle driftsledningen

komma att som deltidssysselsättning åläggas exempelvis hushållningssällskapens

instruktörer torde risk föreligga bland annat för att den för bearbetning

och överblick erforderliga likformigheten i verksamheten icke ernås.

Vid en översyn av verksamheten synes vidare frågan om ett kontinuerligt

utbyte av gårdar i syfte att erhålla nödvändig förnyelse av arbetsmaterialet

böra övervägas. Slutligen bör frågan om studiegårdsmaterialets publicering

böra upptagas till prövning.

Mot kommitténs förslag att hushållningssällskapen skola beredas tillfälle

att erhålla statsanslag för inrättande av demonstrationsgårdar har professor

Gustafsson i princip intet att erinra. Han ifrågasätter dock, huruvida

behovet av sådana gårdar kommer att bli så stort i de nordligaste länen,

som kommittén angivit, om studiegårdsverksamheten bibehålies.

Slutligen uttalar professor Gustafsson, att han i motsats till kommittén

icke finner det möjligt att göra en kostnadsjämförelse mellan studiegårdsverksamheten

och den föreslagna demonstrationsgårdsverksamheten. Han

framhåller härvid, att dels de båda verksamhetsformerna äro så olika i avseende

på uppläggning och syfte, att de icke kunna jämföras, dels de av

kommittén föreslagna anslagsbeloppen icke äro något mått på kostnaderna

för demonstrationsgårdsverksamheten. Denna torde nämligen komma att

utöver anslagsbeloppen kräva väsentliga insatser från hushållningssällskapens

egen sida i form av kostnader för investeringar, arbetskraft och resor

in. in.

Yttrandena. Kommitténs förslag att hushållningssällskapen skola beredas

möjlighet att förvärva demonstrationsgårdar och att systemet med dylika

gårdar skall utsträckas till att omfatta hela landet, har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissmyndigheter. I åtskilliga yttranden understrykas

uttryckligen kommitténs uttalanden om den stora betydelse ur

demonstrations-, upplysnings- och propagandasynpunkt, som en sådan anordning

kan väntas få.

Malmöhus läns hushållningssällskap anser dock den lämpligaste formen

för demonstrationsgårdar vara, att enskilda jordbrukare stimuleras till att

vidtaga rationaliseringsåtgärder i olika avseenden och sedan demonstrera

dessa för besökande. Vidare uttalar Norrbottens läns hushållningssällskap —

som emellertid endast åsyftar förhållandena i det egna länet— bland annat,

att det visserligen i och för sig kan tänkas, att sällskapet skulle äga något

mindre jordbruk såsom demonstrationsjordbruk. På grund av länets geografiskt

stora utsträckning finner sällskapet det emellertid knappast möjligt

att sådana jordbruk skulle kunna stå till tjänst för sällskapets samtliga jordbrukstjänstemän.

Enligt sällskapets mening skulle vidare dessa jordbruk i

regel komma att utnyttjas såsom försöksgårdar, varför resultaten ej skulle

bli tillämpbara på driftsförhållandena i allmänhet inom respektive bygder.

Sällskapet anser det därför lämpligare med demonstrationsjordbruk i enskilda

ägares händer, övervakade av hushållningssällskapet. Jämväl styrel
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som dock tillstyrker

kommitténs förslag, understryker värdet av gårdar ägda och brukade av

enskilda jordbrukare, då det gäller att delgiva det praktiska jordbruket rön

och erfarenheter från forsknings- och försöksverksamheten.

Ej heller de av kommittén uppdragna riktlinjerna för verksamheten vid

demonstrationsgårdarna ha mött några invändningar utom på en punkt.

Med anledning av kommitténs uttalande att försöks- och demonstrationsverksamheten

på lanthusmödrarnas speciella områden även bör kunna tillgodoses

på gårdarna, framhålla nämligen Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund,

Svenska lanthushållslärarinnornas förening samt Sveriges

hemkonsulenters förening, att kommittén bort ägna nämnda verksamhet

större uppmärksamhet än som skett. Enligt förbundets och föreningarnas mening

böra sålunda fasta försöksstationer kunna inrättas vid Ianthushållsskolorna.

Då det är av väsentlig betydelse att nå en tillfredsställande lösning av

husmödrarnas arbetsförhållanden inom jordbrukar- och arbetarhem hemställes,

att särskild utredning kommer till stånd beträffande nu ifrågavarande

försöksverksamhet. Även Hushållningssällskapens förbund understryker

lämpligheten av att även spörsmål på det husliga området uppmärksammas

vid demonstrationsgårdarna.

Beträffande demonstrationsgårds verksam hetens organisation

anse styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier samt Blekinge läns

hushållningssällskap, att verksamheten bör ställas under överinseende av

lantbruksstyrelsen i stället för förstnämnda styrelse. Till stöd härför anföres,

att verksamheten närmast kommer att bli ett led i hushållningssällskapens

upplysnings- och undervisningsverksamhet. Jämväl Hushållningssällskapens

förbund och Föreningen jordbrukets forskare och försöksmän uttala,

att överinseendet bör ankomma på lantbruksstyrelsen. I anslutning

härtill bör enligt förbundet också anslagsfördelningen ske genom nämnda

myndighet.

Västmanlands läns hushållningssällskap understryker starkt, att ledningen

av demonstrationsgårdarna bör ligga hos hushållningssällskapen. En enhetlig

driftsledning under central administration kan dock ur vissa synpunkter

vara motiverad. Särskilt gäller detta den bokföringsmässiga redovisningen,

sammanställning av driftsresultat samt ekonomisk forskning,

grundad på det insamlade materialet. Enligt sällskapet bör sålunda den ekonomiska

redovisningen ske efter enhetliga grunder för hela landet. Vidare

anser sällskapet av samma skäl som anförts mot arrende av försöksgårdar,

att en dylik anordning är olämplig även beträffande demonstrationsgårdar.

I fråga om utformningen av det s t a 11 i g a s t ö d e t åt demonstrationsgårdsverksamheten

anför statskontoret samma synpunkter som beträffande

försöksgårdarna. Ämbetsverket anser sålunda, att amorteringslån med statlig

garanti icke böra komma i fråga utan att i stället lån böra utlämnas från

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

en särskild för ändamålet inrättad statlig fond. Några bidrag för rationaliseringsåtgärder

på inköpta eller arrenderade demonstrationsgårdar äro enligt

statskontorets mening icke heller påkallade.

Ett tiotal remissmyndigheter -— till största delen hushållningssällskap —

finna det av kommittén föreslagna bidraget å 1 200 kronor för år och gård

vara för lågt. I ett par fall föreslås i stället ett belopp av 1 800, i några andra

fall 2 000 kronor. Samtidigt framföres på några håll den tanken att det, om

en höjning av den sammanlagda bidragssumman icke skulle anses möjlig,

är bättre att minska antalet demonstrationsgårdar i förhållande till vad

kommittén räknat med än att ge gårdarna otillräckliga anslag.

Med hänsyn till alt demonstrationsgårdarna icke skola användas för

egentliga försök ifrågasätter vidare styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut om kostnaderna för desamma böra belasta försöksverksamheten.

Vad slutligen angår det erforderliga antalet demonstrationsgårdar

anser Riksförbundet Landsbygdens folk, att verksamheten

under den närmaste tiden bör bedrivas i begränsad skala, tills större erfarenhet

vunnits beträffande den lämpligaste utformningen av gårdarna

med hänsyn till organisation och administration.

Å andra sidan finner Kopparbergs läns hushållningssällskap det icke vara

rimligt, att kommittén beräknat bidrag för endast en gård inom länet. Jordbruksförhållandena

där äro så skiftande, att något liknande endast torde

förekomma inom de nordligaste länen i Norrland. Sällskapet anser därför

att Kopparbergs län, som har fyra jordbruksinstruktörsdistrikt, bör ges

möjlighet att inrätta demonstrationsgårdar efter i huvudsak samma grunder

som länen i Norrland. Östergötlands läns hushållningssällskap anser,

med hänsyn till att jordbruket är av mycket olika karaktär i skilda delar av

sagda län, att minst tre demonstrationsgårdar äro önskvärda inom länet.

Sällskapet ställer sig dock förstående till kommitténs uttalande att det nuvarande

ekonomiska läget endast tillåter inrättandet av en demonstrationsgård

inom varje sällskaps område och gör fördenskull intet yrkande i förevarande

sammanhang. Slutligen uttalar Värmlands läns hushållningssällskap

att ett flertal gårdar behövs i detta län liksom i Norrlandslänen. På

grund av att kapitalåtgången vid igångsättandet och upprustningen samt

de ekonomiska riskerna vid driften av gårdarna bjuda till försiktighet,

framställer dock icke heller detta sällskap något bestämt yrkande i ämnet.

Såsom framgår av det föregående har kommitténs förslag beträffande

demonstrationsgårdarna allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

remissmyndigheterna. Frågan om studiegårdarnas upphöra nd

e i samband med införandet av systemet med demonstrationsgårdar har

emellertid blott berörts av ett tiotal remissinstanser. Av dessa avstyrka de

flesta kommitténs förslag.

Sålunda uttala lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier, att verk
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

61

samheten vid de norrländska studiegårdarna givit värdefulla resultat. Det

anses därför angeläget, att verksamheten fullföljes enligt de i professor

Gustafssons reservation angivna riktlinjerna. Den översyn av verksamheten,

som kan vara erforderlig, bör enligt kollegierna lämpligen uppdragas åt

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. I anslutning

till sin sålunda intagna ståndpunkt i frågan anse kollegierna vidare, att de

nuvarande anslagsbeloppen till studiegårdsverksamheten tills vidare böra

utgå oförändrade.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller

likaledes, att värdefulla erfarenheter redan vunnits genom studiegårdsverksamheten.

Den finner det därför angeläget, att verksamheten kan fortsätta

i någon form.

Jämtlands läns hushållningssällskap anför såsom skäl för sitt avstyrkande

av kommitténs förslag i denna del i huvudsak följande.

Den hittillsvarande verksamheten vid studiegårdarna har icke varit utan

värde såsom ett medel att erhålla ökad inblick i det norrländska jordbrukets

förutsättningar och utvecklingsmöjligheter ävensom den ekonomiska lönsamheten

av olika rationaliseringsåtgärder. Det statistiska materialet från

verksamheten belyser synnerligen utförligt driften vid gårdarna och dess resultat

i olika avseenden, vilket är av värde bland annat i upplysningsverksamheten.

En starkare lokal anknytning av verksamhetens ledning skulle

dock sannolikt göra densamma än''värdefullare och möjliggöra ett effektivare

utnyttjande av dess resultat i demonstrations- och undervisningssyfte.

Sällskapet vill därför biträda det förslag angående en översyn av verksamheten,

som framförts i den vid betänkandet fogade reservationen. Under

alla omständigheter bör det anslag, som nu användes för verksamhetens finansiering,

icke tagas i anspråk för något annat ändamål förrän resultatet

av donna översyn prövats. Därest det sedermera befinnes, att ifrågavarande

verksamhet ändock bör upphöra, kan det anses skäligt, att anslaget även i

fortsättningen disponeras för något ändamål, som avser att främja det

norrländska jordbruket.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att ett undersökningsmaterial

av den typ, som framkommit vid studiegårdarna, torde ha sitt största

värde genom de möjligheter till jämförelser av olika faktorer över en serie

av år som erbjudas. Ifrågavarande undersökningar ha nu pågått så många

år, alt ett dylikt utnyttjande av studiematerialet bör vara möjligt. Enligt

förbundets mening skulle det vara mycket olyckligt att nu avbryta studiegårdsverksamheten,

innan man ännu vet vad de föreslagna demonstrationsgårdarna

ha att ge på motsvarande område. Därigenom skulle även de under

de gångna åren nedlagda kostnaderna för studiegårdarna i stort sett vara

bortkastade. Förbundet anser det därför olämpligt, om man nu skulle upphöra

med studiegårdsverksamheten i den form, vari den hittills bedrivits.

Sveriges agronom- och lantbrukslärarcförbund och Föreningen jordbrukets

forskare och försöksmän ansluta sig helt till den av professor Gustafsson

avgivna reservationen.

Jämväl förre föreståndaren för svenska vall- och mosskulturföreningen,

agronomi doktorn G. Rappc understryker i sin förut omförmälda skrift den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

betydelse, som studiegårdsverksamheten haft för det norrländska jordbrukets

förkovran. Han framhåller vidare bland annat, att verksamheten på

grundval av gjorda erfarenheter torde kunna effektiviseras avsevärt. Att i

dessa tider med ökade krav på insyn i jordbrukets ekonomiska betingelser

avveckla ifrågavarande verksamhet kan därför ej vara till gagn för jordbruksnäringen.

Av de remissinstanser, vilka behandlat frågan om studiegårdarna, har

endast Västerbottens läns hushållningssällskap tillstyrkt kommitténs förslag.

I sitt yttrande bemöter sällskapet de av professor Gustafsson anförda

synpunkterna och yttrar i huvudsak följande.

Det arbete som bedrives genom studiegårdsverksamheten äger enligt sällskapets

mening så intimt samband med det slag av driftsrationalisering, som

sällskapens konsulenter och instruktörer ha att i sin undervisande verksamhet

ägna den huvudsakliga uppmärksamheten åt, att ett inordnande av

detsamma som ett led i hushållningssällskapens verksamhet synes naturligt

och väl motiverat. Den av kommittémajoriteten föreslagna organisationsformen

för demonstrationsjordbruken synes enligt sällskapets mening icke

behöva medföra att den för bearbetningen och överblicken erforderliga likformigheten

icke uppnås, vilket reservanten befarat. Även om instruktörerna

närmast skola ha att svara för driftsledningen vid respektive gårdar kan sålunda

viss övervakning och samordning ske genom sällskapens jordbrukskonsulenter.

Frågor av mera allmänt intresse rörande driftsuppläggning och

redovisning vid demonstrationsjordbruken kunna lämpligen också upptagas

till gemensam diskussion och behandling vid överläggningarna inom de av

kommittén förordade distriktsnämnderna.

Slutligen må nämnas, att Norrbottens läns hushållningssällskap intager

en mera tveksam ståndpunkt till kommitténs förslag. Sällskapet synes dock

icke ha någon direkt erinran mot förslaget. Samtidigt uttalas emellertid, att

sällskapet, om tillräckligt statsbidrag kan utgå både till demonstrationsjordbruk

under sällskapets ledning och övervakning i den utsträckning kommittén

föreslagit samt till studiegårdar i nuvarande omfattning under lanthrukshögskolans

och statens lantbruksförsöks ledning, icke har anledning

att motsätta sig en sådan uppdelning av ledningen av de båda demonstrationsgårdstvperna

på olika instanser.

F. Försöksverksamhetens publicering.

Gällande bestämmelser m. m. Kännedom om försöksverksamheten och dess

rön och erfarenheter sprides på olika sätt, skriftligen och muntligen. Av

grundläggande betydelse äro de publikationer, som utgivas av statliga och

statsunderstödda försöksorgan. För att nå den stora allmänheten anlitas

dock främst jordbruksnäringens olika fackorgan och dagspressen.

Av alla de publikationer, genom vilka kunskaper om försöksverksamhetens

resultat nå fram till jordbrukarna, ha i betänkandet endast omnämnts

några bland de viktigare. Det torde få vara tillräckligt att här återgiva

kommitténs redogörelse för dessa publikationer.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Statens jordbruksförsök utgiver två publikationsserier. Den första utgöres

av meddelanden med vetenskapligt innehåll. Dylika meddelanden utkomma

två å tre gånger om året i en upplaga om cirka 2 000 exemplar. Den andra

serien, som benämnes Särtryck och förhandsmeddelande, utkommer fyra

till fem gånger om året med likaledes en upplaga på omkring 2 000 exemplar.

Statens växtskyddsanstalt har för sin upplysningsverksamhet tre olika

publikationsserier. Den första utgöres av meddelanden med vetenskapligt

innehåll utkommande två å tre gånger om året med en upplaga av 1 300

exemplar. Till hjälp för den växtodlande allmänheten utgivas dessutom

dels två å tre gånger om året flygblad med varierande upplagor, högst 40—

50 000 exemplar, dels sex gånger om året växtskyddsnotiser med en upplaga

på 3 000 exemplar, innehållande sammanlagt ett trettiotal artiklar i

aktuella växtskyddsfrågor.

Jordbrukets upplysningsnämnd, till vilken statliga och statsunderstödda

forsknings- och försöksorgan kontinuerligt insända meddelanden och artiklar

om verksamhetens resultat, redigerar publikationen Försök och forskning.

Denna utkommer en gång i månaden såsom bilaga till tidningen Jordbrukarnas

Föreningsblad, som har en upplaga av omkring 370 000 exemplar.

I en särskild årsbok, Svensk jordbruksforskning, lämnar nämnden härjämte

en redogörelse för under året uppnådda viktigare forsknings-, försöksoch

provningsresultat på jordbrukets och trädgårdsodlingens område. Till

fack- och dagspressen distribueras populärt hållna artiklar.

Hushållningssällskapen lämna redovisning för den av dem utövade försöksverksamheten

i sina årsberättelser. En del sällskap utge härjämte särskilda

tidskrifts- eller meddelandeserier, som i populär form redogöra för

aktuella spörsmål på försöksverksamhetens område. Hushållningssällskapens

förbund utger en särskild tidning i omkring 3 000 exemplar, som tillställes

hushållningssällskapens förtroende- och tjänstemän och som i viss

utsträckning innehåller artiklar rörande försöksverksamheten och dess inriktning.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation ger ut publikationen

Växtnäringsnytt, som utgår i nära 100 000 exemplar.

Kommittén anför härefter att det material, som framkommer i den rent

statliga verksamheten, bearbetas av de statliga institutionerna. Det får publiceras

endast efter tillstånd av statens jordbruks-, husdjurs- respektive trädgårdsförsök.

För skrivelseförsöken gäller att de skola bearbetas och offentliggöras

av statens jordbruksförsök. De egentliga lokala försöken ha däremot,

enligt vad kommittén uppger, i viss utsträckning publicerats av hushållningssällskapen,

men sammanställningar för större områden utföras i

allmänhet av statens jordbruksförsök. Vid offentliggörandet ha förseningar

uppkommit, varigenom materialets och sammanställningarnas aktualitetsvärde

blivit mindre.

Enligt vad som anföres i betänkandet har därför inom statens jordbruksförsök

successivt under hösten 1951 vidtagits en viss omläggning av förfarandet

vid försökens bearbetning in. in. i syfte att nå större snabbhet i

materialets bearbetning och i avsikt att lösgöra arbetskraft för mera trängande

publiceringsuppgifter. Jordbruksförsökens befattning med hithörande

frågor har därvid i viss utsträckning decentraliserats och överflyttats på

hushållningssällskapen. Utarbetandet av de utlåtanden rörande utfallet av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

de särskilda lokala försöken, som hittills åvilat försöksanstaltens tjänstemän,

kommer sålunda hädanefter att åvila vederbörande jordbrukskonsulent.

Det må slutligen här nämnas, att för närvarande ett belopp av 15 000

kronor av lantbrukshögskolans omkostnadsanslag står till statens jordbruksförsöks

förfogande till trycknings- och publikationskostnader.

Kommitténs förslag. Kommittén framhåller, att det visat sig att resultaten

av försöksverksamheten trots det stora antalet publikationer icke nå

jordbrukarna tillräckligt snabbt och i lämplig form.

För att ernå största möjliga effektivitet i publiceringsarbetet bör man

enligt kommitténs mening inom de föreslagna distrikten införa den ordningen,

att det vid distriktsmöte ålägges den, åt vilken det uppdragits att

genomföra visst eller vissa slag av försök, att svara jämväl för försökens

bearbetning. I denna uppgift bör även ingå att — efter samråd med övriga

försöksledare inom distriktet och i förekommande fall med representant för

vederbörande statliga eller statsunderstödda organ — verkställa erforderliga

sammanställningar över försöksresultaten. Dessa sammanställningar böra

vara färdiga i så god tid, att de kunna föreläggas distriktssammankomsten

och diskuteras där. På distriktssammankomsten, där såväl de statliga försöksorganen

som hushållningssällskapen äro företrädda, böra sedermera publiceringsfrågorna

behandlas och överenskommelser om publiceringen träffas

mellan de skilda försöksorganen. Publiceringen, som bör åvila den som bär

ansvaret för försöket i fråga, bör därefter ske snarast möjligt. Statens jordbruksförsök

och övriga försöksanstalter och institutioner böra genom förhandsmeddelanden

till sällskapens försöksledare rörande vunna försöksresultat

sätta dessa i tillfälle att på lämpligt sätt bringa resultaten till jordbrukarnas

kännedom.

Enligt vad som framhålles i betänkandet gäller det emellertid icke blott

att resultaten snabbt göras tillgängliga för jordbruket. Det är lika viktigt

att detta sker på sådant sätt, att resultaten bli lästa och kunna tillgodogöras

av jordbrukarna i allmänhet. Stor betydelse bör därför fästas vid en lämpligt

avvägd popularisering av innehållet och ej minst vid publikationernas

allmänna utseende och uppställning. På detta område bör jordbrukets upplysningsnämnd

med stöd av sin erfarenhet och verkställda undersökningar

kunna ge goda råd och anvisningar.

Kommittén påpekar slutligen nödvändigheten av en riktig avvägning mellan

de anslag, som avses för försöksverksamhet, och dem som avses för täckande

av publiceringskostnaderna. För närvarande torde medelsanvisningen

till publiceringsverksamheten i allmänhet vara för liten i förhållande till

medelsanvisningen till övriga försöksutgifter. I anslutning härtill framhåller

kommittén, att ett genomförande av dess förslag rörande försöksverksamhetens

organisation kommer att medföra en ökning av de mera allmängiltiga

försöksresultaten. Detta kommer i sin tur att föranleda större krav

på anslagen för publicering. Det måste nämligen anses uppenbart att den

praktiska nyttan av försöksverksamheten ej kan bli den avsedda, om icke

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

tillräckliga medel stå till förfogande för offentliggörandet. Vidare framhålles

i detta sammanhang den kraftiga stegring av pappers- och tryckningskostnaderna,

som inträtt under senare år. På grund härav finner kommittén

en höjning av publiceringsanslaget vara nödvändig. Kommittén föreslår för

sin del, att anslagsanvisningen till statens jordbruksförsöks trycknings- och

publikationskostnader skall höjas med 25 000 kronor till 40 000 kronor.

Yttrandena. Kommitténs uttalanden om betydelsen av att försöksverksamhetens

resultat publiceras snabbt och på lämpligt sätt vitsordas eller lämnas

utan erinran av samtliga remissinstanser. Beträffande frågan om vem som

lämpligen bör handhava bearbetningen och publiceringen ha emellertid

några remissmyndigheter uttalat annan mening än kommittén.

Såsom delvis framgår redan av redogörelsen för remissmyndigheternas

inställning till frågan om de föreslagna distriktsnämndernas arbetsuppgifter

anses sålunda på några håll, att ansvaret för nyssnämnda åtgärder bör åvila

statens jordbruksförsök. I ett par yttranden förordas en uppdelning på så

sätt, att försök av större eller mera allmängiltig natur skola bearbetas och

publiceras centralt och försök av lokalt intresse lokalt, d. v. s. genom distriktsnämnderna

eller de enskilda hushållningssällskapen. Vidare framhålles

på ett par håll, att bearbetnings- och publiceringsverksamheten icke

bör bindas av alltför snäva föreskrifter utan att stor rörelsefrihet bör råda

för vederbörande myndigheter. I ett fall uttalas att närmare erfarenheter

böra avvaktas, innan arbetsfördelningen på området fastställes.

Vidare må nämnas att jordbrukets upplysningsnämnd vitsordat kommitténs

uttalande om att nämnden bör kunna ge råd och anvisningar på förevarande

område. Nämnden förklarar emellertid samtidigt, att detta icke är

möjligt utan personalförstärkningar. I övrigt framhåller nämnden beträffande

publiceringsverksamheten särskilt betydelsen av att kontakt upprätthålles

med press och radio.

Slutligen understryka lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier

kraftigt behovet av en ökning av statens jordbruksförsöks anslag till publikationstryck.

Kollegierna tillstyrka därför kommitténs förslag, att medelsanvisningen

till detta ändamål skall höjas från 15 000 till 40 000 kronor.

I anslutning härtill må även nämnas, att Våsternorrlands läns hushållningssällskap

förutsätter, att delar av ifrågavarande anslag jämväl må kunna

ställas till hushållningssällskapens disposition för publicering av distriktsvis

sammanställda försöksresultat.

G. Den enskilda försöksverksamheten.

Såsom framgår av det föregående har kommittén i samband med den lokala

försöksverksamhetens organisation även behandlat spörsmålet rörande

beställningsförsök från enskilt håll hos statliga eller statsunderstödda

försöksorgan. Däremot berördes i nämnda sammanhang icke sådan enskild

försöksverksamhet, som drives i vederbörande företags eller organisations

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. .Vr 109.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

egen regi. Denna dei av den enskilda försöksverksamheten behandlas i stället

i förevarande avsnitt.

Gällande bestämmelser m. m. Ifrågavarande försöksverksamhet kan avse

dels försök av rent internt intresse och syfte, vilka icke äro avsedda att

offentliggöras, dels försök, vilka äro avsedda att offentliggöras för att sprida

allmän kännedom om en viss produkt och dess betydelse. Den drives i

större eller mindre grad i samarbete med statliga eller statsunderstödda försöksorgan.

Försöken utläggas hos enskilda försöksvärdar eller på av vederbörande

företag inrättade fasta försöksplatser. Statlig kontroll utövas i viss

utsträckning.

Såsom exempel på sådan försöksverksamhet som här avses nämnes i betänkandet

den, som drives av Stockholms Superfosfat aktiebolag vid Aske

försöksgård samt av Margarinbolaget aktiebolag vid Brinkagården.

Kommitténs förslag. I de fall, då resultaten av den i enskild regi bedrivna

försöksverksamheten äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär,

är det enligt kommitténs mening av intresse att verksamheten i viss

utsträckning följes från statens sida. I den mån så begäres böra därför statliga

eller statsunderstödda försöksorgan under vissa villkor ställa sig till

förfogande för detta ändamål. Såsom villkor föreslås skola gälla, att vederbörande

företag underkastar sig tillsyn av statens jordbruksförsök och att

denna institution vid utövandet av sin verksamhet skall äga att meddela de

anvisningar och utföra de kontrollanalyser, som kunna finnas erforderliga.

Med hänsyn till den stora vikten av att försöksverksamheten ledes av kvalificerad

personal anser kommittén vidare, att företaget bör vara skyldigt att

som föreståndare för verksamheten anställa person, som godkännes av styrelsen

för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Kommittén har

dessutom övervägt, om icke föreståndaren för att få en tillräckligt fri ställning

i förhållande till sin arbetsgivare borde anställas av statlig myndighet.

En så långtgående och på företagens självbestämmanderätt inkräktande

föreskrift anses dock icke erforderlig. För att emellertid föreståndaren skall

erhålla trygghet i sina anställningsförhållanden föreslår kommittén, att såsom

ytterligare villkor för statens medverkan skall föreskrivas, att föreståndaren

skall göras delaktig i lämplig pensionsförsäkringsanstalt. Slutligen

förutsättes att företaget, om det har för avsikt att skilja föreståndaren från

hans anställning, gör anmälan därom till nyssnämnda styrelse ävensom

lämnar uppgift om orsakerna till en sådan åtgärd.

Yttrandena. Vad kommittén anfört i fråga om den enskilda försöksverksamhet,

som här avses, har föranlett särskilt uttalande endast från styrelsen

för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Nämnda styrelse

anser sålunda, att utöver de av kommittén föreslagna villkoren för

medverkan från de statliga eller statsunderstödda försöksorganens sida vid

verksamheten bör gälla, att publicering av försöksresultaten bör ske genom

statens jordbruksförsöks försorg samt att av försöksberättelsen skall framgå,

vilket material som kommit från ifrågavarande försöksverksamhet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

67

H. Finansieringen av kommitténs förslag m. m.

I sitt betänkande redogör kommittén slutligen för den statliga och lokala

försöksverksamhetens nuvarande ekonomi samt framlägger förslag till finansiering

av de nu ifrågasatta åtgärderna. Såsom framgår av det föregående

ha emellertid dessa frågor delvis redan behandlats i anslutning till vederbörande

avsnitt i betänkandet. Den följande redogörelsen torde därför

i stora delar kunna begränsas till en sammanfattning i ämnet. Då emellertid

denna sammanfattning synes böra göras så fullständig som möjligt, kan

å andra sidan en viss upprepning av redan återgivna uppgifter icke undvikas.

Gällande bestämmelser m. m. För budgetåret 1951/52 stå följande under

nionde huvudtiteln upptagna anslag eller delar därav till statens

jordbruksförsöks och hushållningssällskapens

disposition för försöksverksamhet på jordbrukets

område.

1. D.l. Lantbruks högs kolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar, förslagsanslag.

Av anslaget disponeras i runt tal 23 000 kronor till arvoden

med belopp, som förut nämnts, till de båda driftsledarna vid studiegårdsverksamheten

samt till de två försöksgårdsföreståndare, som utöva den närmaste

tillsynen över sagda verksamhet. Det må vidare erinras om att avlöningarna

till den lönegradsplacerade personalen vid statens jordbruksförsök

och försöksgårdarna jämväl bestridas från detta anslag.

2. D.2. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader,

förslagsanslag. Enligt staten för anslaget äro 94 400 kronor avsedda för statens

jordbruksförsök, därav 52 000 kronor för resor, 27 400 kronor för expenser

samt 15 000 kronor för publikationstryck. Vidare har beräknats ett

belopp av 47 700 kronor till studiegårdsverksamheten. Härav ha avsetts

15 000 kronor till resor, 16 700 kronor till ersättningar till gårdsägare, 8 300

kronor till bokföringskostnader, 1 000 kronor till expenser samt 6 700 kronor

till publikationstryck.

3. D.3. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel m. m.r

reservationsanslag. Av anslaget disponeras 104 100 kronor av statens jordbruksförsök,

därav bland annat 15 000 kronor till betesförsök, cirka 10 000

kronor till inköp av utsäde och gödselmedel samt 14 000 kronor till vissa

skrivelseförsök. Under budgetåret 1950/51 förbrukade statens jordbruksförsök

omkring 107 000 kronor under anslaget.

4. D.10. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar,

förslagsanslag. Beträffande den närmare dispositionen av detta

anslag torde få hänvisas till statsliggaren s. 754. Här må blott nämnas, att

till kostnaderna för försöksverksamheten under budgetåret 1951/52 icke

må användas högre belopp än 102 800 kronor.

5. D.l 1. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till lokal

försöksverksamhet, reservationsanslag. Detta anslag är upptaget med

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

225 000 kronor. Det användes först och främst för bidrag till hushållningssällskapens

lokala gödslings-, växtodlings- och ogräsförsök i enlighet med

de grunder, som stadgats i kungörelsen nr 109/1939 med däri sedermera

gjorda ändringar och för vilka närmare redogjorts i det föregående. För

ifrågavarande ändamål ha beräknats 128 800 kronor. Vidare ha upptagits

34 000 kronor till skrivelseförsök. Slutligen disponeras till försöksverksamhet

med matpotatis, till stallgödselförsök samt till ogräsbekämpningsförsök

respektive 3 000, 50 000 samt 9 200 kronor.

6. D.12. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast

försöksverksamhet, reservationsanslag. Från detta anslag, som är uppfört

med 43 000 kronor, bestridas försökskostnaderna vid lantmannaskolorna

och de fasta försöksfälten. Bidragen till försöken vid de senare drogo under

år 1950 en kostnad av 10 700 kronor.

7. G.30. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, reservationsanslag.

Enligt uppgift av kommittén kan beräknas att omkring 40 000 kronor

av den del av ifrågavarande anslag, som plägar benämnas norrlandsanslaget,

komma försöksverksamheten till godo.

I detta sammanhang torde vidare få återgivas följande av kommittén

verkställda sammanställningar rörande omfattningen av samt inkomster

och utgifter för hushållningssällskapens försöksverksamhet

under år 195 0.

I. Omfattningen av hushållningssällskapens försöksverksamhet år 1950.

1. Gödslingsförsök ........................................... 1 851

2. Stallgödselförsök .......................................... 232

3. Sortförsök ................................................ 939

4. Andra växtodlingsförsök.................................... 179

5. Ogräsbekämpningsförsök .................................. 196

6. Trädgårdsförsök .......................................... 180

7. Växtskyddsförsök, virusförsök m. fl......................... 58

8. Oljeväxtförsök ............................................ 220

9. Linförsök ................................................ 49

10. Betesförsök .............................................. 27

11. Täckdikningsförsök ........................................ 34

12. Övriga försök .................................... 211

Summa 4 176

Av de i sammanställningen redovisade försöken hade 3 929 utlagts hos

enskild försöksvärd, 120 på av sällskap driven försöksgård, 97 vid lantmannaskola

samt 30 på annat håll.

Enligt vad kommittén vidare uppgiver voro 2 124 av försöken beställningsförsök,

medan övriga 2 052 tillkommit på hushållningssällskapens

egna initiativ. Av beställningsförsöken hade 724 begärts av statens jordbruksförsök

(skrivelseförsök), 70 av statens trädgårdsförsök, 95 av annan

statlig institution, 975 av enskilda jordbrukare samt 260 av annan enskild

person eller firma.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

II. Hushållningssällskapens inkomster och utgifter för 1950 års försöksverksamhet.

Inkomster.

1. Statliga bidrag till lokal försöksverksamhet:

a) enligt kungörelsen nr 109/1939 (440/1950) (inkl. ersättning

för konstgödsel med 23 000 kr.) ................ 122 448:46

b) ur det s. k. norrlandsanslaget........................ 38 437: 29

2. Ersättning för försök utförda på beställning av:

a) statens jordbruksförsök (skrivelseförsök exkl. analyskostnader

10 500 kr.) .............................. 85 584:63

b) statens trädgårdsförsök ............................ 10 276:57

c) annan statlig institution (forskningsrådet, täckdiknings
nämnden

m. fl.) ................................. 14 187: 42

d) växtförädlingsanstalt................................ 12 304:35

e) enskild jordbrukare ................................ 11 526:07

f) annan enskild person eller firma .................... 12 752:85

3. Anslag från föreningar (förädlare-, utsädes-, oljeväxtodlare-,

potatisodlare- och centralföreningar, hushållsgillen) .... 70 670: 90

4. Diverse inkomster .................................... 7 547:61

5. Brist att täckas av sällskapen .......................... 222 674:38

Summa kronor 609 410: 53

Utgifter.

1. Försöksverksamheten

a) konstgödsel ...................................... 23 073:42

b) utsäde ............................................ 19 469:87

c) analyskostnader (jfr 2 a under inkomster) .......... 5 787:65

d) arbetskostnader för eventuellt förekommande försökspa
truller

............................................ 4 511:10

e) arbetskostnader i övrigt (till extraarbetare, försöksvär
dar

etc.) .......................................... 32 635: 12

f) ersättningar till försöksvärdar för intrång ............ 41 651: 70

g) rese-och traktamentsersättningar.................... 258 419:51

2. Löner till icke statsavlönad personal.................... 156 928: 03

3. Övriga utgifter (frakter, drivmedel, reparationer och dylikt) 46 193: 53

4. Avskrivning på maskinell försöksutrustning (10 procent) 20 740:60

Summa kronor 609 410: 53

I anslutning till de i sammanställningarna återgivna uppgifterna må nämnas,

att kommittén framhåller att det på grund av olikheter i bokföringen

hos hushållningssällskapen icke varit möjligt att erhålla en i detalj fullt

riktig redovisning rörande försökskostnadernas fördelning på olika försök

eller i fråga om antalet försök under viss grupp. Kommittén reserverar sig

därför för eventuella felaktigheter i dessa avseenden.

Kommitténs förslag. Kommittén upptager först frågan om anslag till den

lokala försöksverksamheten och anför därvid till en början följande.

Det synes uppenbart att hushållningssällskapen i längden icke äro i stånd

att bidraga till kostnaderna för en lokal försöksverksamhet i den omfatt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ning som nyss angivits. För att uppehålla densamma ha sällskapen flerstädes

nödgats" tära på sina kapitaltillgångar. Sällskapen kunna ej heller framdeles

räkna med att från annat håll erhålla bidrag i hittillsvarande omfattning.

I detta sammanhang bör även erinras om de kostnadsstegringar i skilda

hänseenden, som inträtt under tiden efter 1950. Vidare bör erinras om

att sällskapen på grund av arbetskraftsbristen i stigande omfattning torde

bli nödsakade att själva utföra allt med försöken förenat arbete och att i

viss utsträckning anskaffa försöksgårdar för att placera försök, som icke

lämpligen kunna utläggas hos enskilda försöksvärdar. Kommittén har i det

föregående även påpekat, att försöksvärdarnas krav på högre intrångsersättningar

måste tillgodoses och att arbets-, transport- och drivmedelskostnader

kraftigt stegrats.

Kommittén har tidigare föreslagit att kostnaderna för den lokala försöksverksamheten,

så vitt angår försök av allmängiltig karaktär, böra gäldas av

allmänna medel. Vidare har kommittén uttalat, att försöksverksamheten

mera bör inriktas mot försök av allmängiltig karaktär, vilka försök ofta

äro mera kostsamma än andra. Härjämte har föreslagits, att verksamheten

skall utvidgas inom vissa tidigare eftersatta försöksgrenar.

På grund av det anförda finner kommittén det ofrånkomligt, att det statliga

stödet till den lokala försöksverksamheten skall ökas väsentligt. Emellertid

föreligga svårigheter att uppskatta såväl omfattningen av som kostnaderna

för en lokal försöksverksamhet, bedriven efter de linjer som kommittén

föreslagit. Kommittén anser sig dock kunna uppskatta de årliga kostnaderna

för ifrågavarande verksamhet till i runt tal 1 000 000 kronor i enlighet

med följande beräkningar.

Verksamheten i sin helhet omfattar för närvarande omkring 4 200 försök.

Med den omläggning av försöksverksamheten som kommittén föreslagit

torde ett bättre utbyte av densamma ernås, varför antalet försök av

allmängiltig natur utan större olägenhet torde kunna beräknas till 3 500.

Medelkostnaden per försök har uppskattats till 225 kronor. Kostnaderna

skulle sålunda för dessa försök uppgå till 787 500 kronor. Härtill komma

de beräknade kostnaderna med 10 kronor per parcell för försöksintrång på

de av hushållningssällskapen inrättade försöksgårdarna. Antalet gårdar

torde kunna uppskattas till 15. Om man här räknar med en omfattning av

försöksverksamheten motsvarande 1 000 parceller per gård, blir kostnaden

härför 150 000 kronor. Härjämte skola hushållningssällskapen enligt kommitténs

förslag övertaga de nuvarande fasta försöksstationerna och försöksfälten.

En viss ökning av antalet försöksfält förutsättes tillika. Kostnaderna

för försöksintrång vid dessa stationer och fält torde böra beräknas till 100 000

kronor. För ändamålet finnes för närvarande ett statsanslag om 43 000 kronor

(bidrag till fast försöksverksamhet) tillgängligt. Enligt dessa beräkningar

uppgår den totala kostnaden till i runt tal 1 000 000 kronor.

Med hänsyn till det ekonomiska läget och då det föreslagna systemet med

i hushållningssällskapens regi drivna försöksgårdar och försöksfält torde

komma att utbyggas endast successivt, anser sig kommittén böra föreslå

att det statliga bidraget till lokal försöksverksamhet skall utgå med 600 000

kronor för år. Detta belopp finner kommittén emellertid vara ett för verksamheten

oundgängligt minimum samt förutsätter, att frågan om anslagets

storlek upptages till förnyad prövning så snart det ekonomiska läget änd
-

ras.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Mnj.ts proposition nr 109.

Vid bifall till kommitténs förslag bör enligt dess mening det nuvarande

anslaget till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till

fast försöksverksamhet utgå och i stället jämte den föreslagna anslagsökningen

tillföras anslaget Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Bidrag till lokal försöksverksamhet. Sistnämnda anslag skulle alltså uppföras

med nyssnämnda belopp av 600 000 kronor. Detta skulle i jämförelse

med medelsanvisningen under anslaget för innevarande budgetår innebära

en ökning med 375 000 kronor. Då emellertid anslaget till bidrag till fast

försöksverksamhet bortfaller, skulle den reella anslagsökningen här bli

(375 000 — 43 000 ==) 332 000 kronor. Det förutsättes slutligen, att det skall

ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

att fördela anslaget på vederbörande försöksorgan i enlighet med de i det

föregående föreslagna sammanjämkade försöksprogrammen.

Vad härefter angår försöksgårdarna och de fasta f ö r söksfä

11 e n har redan nämnts, att den särskilda intrångsersättningen å 10 kronor

per försöksparcell förutsatts jämväl skola gäldas från nyssnämnda anslag

å 600 000 kronor. De ifrågasatta garantilånen till sällskap, som önska

förvärva försöksgård eller fast försöksfält, föreslås, såsom förut närmare

angivits, skola utlämnas enligt samma grunder som gälla för dylika lån till

yttre rationaliseringsåtgärder.

Beträffande garantilånen till förvärv av demonstrationsgårdar

föreslår kommittén detsamma som i fråga om nyssnämnda garantilån till

förvärv av försöksgårdar och fasta försöksfält. Kommittén har vidare ansett

att hushållningssällskap, som inköpt eller arrenderat gård för demonstrationsändamål

och önskar vidtaga erforderliga rationaliseringsåtgärder

på gården, bör äga möjlighet att erhålla lån och bidrag efter samma grunder

som gälla för enskild jordbrukare. Dylika bidrag skola alltså utgå från

anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering, medan lånen skola få

formen av garantilån.

Såsom förut närmare utvecklats föreslår kommittén vidare, att till demonstrationsgårdsverksamheten

skall anvisas ett särskilt anslag å 70 000 kronor.

Anslaget anses böra uppföras bland anslagen till lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök samt benämnas Bidrag till demonstrationsgårdsverksamhet.

Någon utgiftsökning för det allmänna innebär emellertid icke detta

förslag, då i gengäld de under högskolans avlönings- och omkostnadsanslag

beräknade medlen till den nuvarande studiegårdsverksamheten å i runt tal

motsvarande belopp avses skola utgå.

I anslutning till sina förslag rörande försöksresultatens publicering

föreslår kommittén slutligen, att den under lantbrukshögskolans

omkostnadsanslag upptagna delposten till publikationstryck vid statens jordbruksförsök

skall höjas med 25 000 kronor till 40 000 kronor.

Sammanlagt innebära sålunda de i betänkandet framlagda förslagen eu

direkt utgiftsökning för det allmänna å (332 000 | 25 000 =) 357 000 kronor.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Yttrandena. Vad remissmyndigheterna anfört angående finansieringen

av kommitténs förslag har i väsentliga delar redovisats redan i det föregående

under respektive avsnitt. Här skola därför endast återgivas sådana uttalanden,

som förut icke berörts.

Statskontoret anför, att förutsättningar svårligen kunna anses föreligga

för att i rådande statsfinansiella läge medgiva en så väsentligt ökad medelsanvisning

till jordbruksförsöksverksamheten som kommittén föreslagit. Frågan

huruvida och i vilken utsträckning det kan anses möjligt att lämna

denna verksamhet ytterligare statligt stöd måste enligt ämbetsverkets mening

jämväl ses mot bakgrunden av den statliga bidragsgivningen till exempelvis

husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten.

Lantbrnkshögskolans lärar- och försökskollegier föreslå en medelsanvisning

till jordbruksförsöksverksamheten å 857 200 kronor. Detta innebär en

anslagsökning å i runt tal 560 000 kronor, eller omkring 200 000 kronor mer

än kommittén föreslagit. Då kollegierna, såsom tidigare anförts, äro av den

uppfattningen att statens jordbruksförsöks specialförsök och hushållningssällskapens

lokala försök även i fortsättningen böra hållas åtskilda samt att

de fasta försöksstationerna böra vara direkt anknutna till statens jordbruksförsök,

finna kollegierna vidare det icke rationellt att anslagen till statens

jordbruksförsöks fasta och hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet

skulle sammanföras till en anslagspost. Tillika uttala kollegierna, att

kommittén vid sina beräkningar utgått från ett allt för litet antal lokala

försök.

Kollegierna anföra i nu näinnda hänseenden i huvudsak följande.

Vid beräkning av anslagsbehovet bör man för statens jordbruksförsöks

vidkommande utgå från att denna institution har behov av specialförsök i

ungefär samma omfattning som för närvarande. Detta innebär, att man

måste räkna med i runt tal 400 försök årligen. Av dessa torde ett hundratal

komma att förläggas till de fasta försöksstationerna och resten hos enskilda

jordbrukare. Man måste vidare räkna med att dessa försök bliva mera

omfattande än hushållningssällskapens lokala försök och därför komma

att draga något högre kostnader, uppskattningsvis 300 kronor för försök.

Kostnaderna för statens jordbruksförsöks försök på fasta försöksstationer

och övriga specialförsök få sålunda beräknas till 120 000 kronor. Härtill

komma nu utgående anslag till försök med matpotatis, stallgödselförsök och

ogräsbekämpningsförsök, vilka sammanlagt uppgå till 62 200 kronor. Kostnaden

för den försöksverksamhet, som jordbruksförsöken skulle komma att

bedriva utanför Ultuna och de statliga försöksgårdarna, skulle sålunda uppgå

till 182 200 kronor. Kollegierna föreslå, att dessa medel sammanföras

med den under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Materiel m. m. upptagna delposten till försökskostnader och materiel avseende

statens jordbruksförsök å 104 100 kronor till eu enda delpost å

(182 200 + 104 100 =) 286 300 kronor. Genom att på detta sätt sammanföra

jordbruksförsökens försökskostnader under en gemensam rubrik vinnes den

fördelen, att institutionen på ett smidigare sätt kan anpassa sin försöksverksamhet

efter det för institutionen fastställda arbetsprogrammet.

Vid beräkningen av anslaget till hushållningssällskapens lokala försök

måste man utgå från att verksamheten kommer att bliva av ungefär nuvarande

omfattning, d. v. s. omkring 3 000 försök årligen. Med en kostnad

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

73

av i genomsnitt 225 kronor för försök skulle det sålunda erfordras ett anslag

av 675 000 kronor, vilket anslag lämpligen torde böra upptagas under rubriken

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till hushållningssällskapens

lokala försöksverksamhet.

De av kollegierna angivna anslagen innebära, jämförda med nu utgående

anslag, en ökning med i runt tal 560 000 kronor. I förhållande till kommitténs

förslag ligger kollegiernas förslag omkring 200 000 kronor högre. Med

den betydelse, som försöksverksamheten har för jordbruksnäringens fortsatta

förkovran, bör beloppet dock icke verka avskräckande.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök finner de

av kollegierna förslagna anslagsbeloppen behövliga redan med hänsyn till

verksamhetens nuvarande omfattning. Skulle emellertid av statsfinansiella

skäl en medelsanvisning av denna storlek icke vara möjlig, innebär kommitténs

förslag dock någon förbättring i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Hushållningssällskapens förbund finner det nödvändigt att anslaget till

försöksverksamheten uppdelas på en post till hushållningssällskapens egna

försök och en post till skrivelseförsöken. Enligt förbundet skulle följden

annars lätt kunna bli att efter hand allt större del av anslaget avsättes till

sistnämnda försök. I anslutning härtill föreslås, att av anslaget 75 procent

eller 450 000 kronor skola användas för sällskapens egna försök och 25 procent

eller 150 000 kronor till skrivelseförsöken.

I stort sett samma synpunkter framföras även av Föreningen jordbrukets

forskare och försöksmän.

I detta sammanhang må vidare nämnas att några remissinstanser, nämligen

lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd

samt centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar, ansett särskilda medel

böra ställas till statens jordbruksförsöks förfogande för undersökningar

rörande rationalisering och mekanisering av försöksverksamheten i syfte

att sänka försökskostnaderna och öka försöksarbetets effektivitet. Dylika

åtgärder anses nödvändiga främst med hänsyn till den jämväl av kommittén

påtalade bristen på arbetskraft inom försöksarbetet, vilken tvingat hushållningssällskapen

till en betydande ökning av försökspersonalen samt till att

anskaffa kapitalkrävande maskiner och mekanisk utrustning.

Även Hushållningssällskapens förbund framhåller att sällskapen alltmer

nödsakats att mekanisera de med försöksarbetena sammanhängande fältarbetena.

Enligt förbundets mening är denna mekanisering en form av

gemensam maskinanvändning. Förbundet förordar därför, att sällskapens

anskaffning och inköp av sådan för försöksverksamheten avsedd maskinell

utrustning som såmaskiner, sprutor, tröskor och transportfordon in. in. skall

kunna understödjas genom lån ur jordbrukets maskinlånefond samt bidrag

till sådana låns återbetalning. Detta förslag framföres jämväl av Älvsborgs

läns norra hushållningssällskap.

Slutligen må nämnas, att Södermanlands läns hushållningssällskap anser

särskilda anslag till anskaffande av försöksutrustning och försöksmaskiner

kunna ifrågasättas.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Lantbrukshögskolans anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Såsom redan framgått av den föregående redogörelsen ha å riksstaten för

innevarande budgetår till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Bidrag till lokal försöksverksamhet samt Bidrag till fast försöksverksamhet

anvisats reservationsanslag av 225 000 respektive 43 000 kronor. För budgetåret

1950/51 voro anslagen uppförda med samma belopp. Neltoutgifterna

under anslagen uppgingo för sistnämnda budgetår till 115 808 respektive

43 000 kronor. Den låga belastningen å anslaget till bidrag till lokal försöksverksamhet

berodde på eftersläpning, i det att vissa igångsatta eller planerade

försök då ännu icke föranlett några större utgifter. Å anslaget förelåg

därför den 1 juli 1951 en reservation å 214 168 kronor, därav 91 972 kronor

voro odisponerade. Däremot fanns vid nämnda tidpunkt ingen nämnvärd

reservation å anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet. Beträffande de

båda anslagens disposition torde få hänvisas till det föregående.

I skrivelse den 31 augusti 1951 hemställer styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, att ifrågavarande båda anslag för budgetåret

1952/53 skola höjas med 49 000 respektive 11 200 kronor till 274 000

respektive 54 200 kronor. Vid anslagsberäkningen har styrelsen emellertid

icke tagit hänsyn till de av 1950 års lantbruksförsökskommitté avgivna

förslagen.

ökningen av anslaget till bidrag till lokal försöksverksamhet beräknar

styrelsen på följande sätt.

Ökning

1. Bidrag till hushållningssällskapens lokala gödslings-, växtodlings
-

och ogräsförsök.......................................... 15 800

2. Statens jordbruksförsöks specialförsöksverksamhet

a) Kompensation för löneökningar .......................... 4 900

b) Försök med slåttervallar ................................ 5 000

c) Specialförsök med spårämnen............................ 5 000

3. Försöksverksamhet med matpotatis.......................... 400

4. Stallgödselmedel ...... 6 600

5. Ogräsbekämpningsförsök

a) Kompensation för löneökningar .......................... 1 300

b) Försöksmässig prövning av i handeln förekommande preparat

m. m............................................... 10 000

Summa kronor 49 000

I sin motivering för anslagsberäkningen upplyser styrelsen till en början

att föreståndaren för statens jordbruksförsök hemställt, att anslaget måtte

höjas med 81 000 kronor till 306 000 kronor. Han har därvid erinrat om att

han tidigare föreslagit vissa väsentliga förstärkningar av anslaget, vilka han

ansett nödvändiga för att den lokala försöksverksamheten skulle kunna lösa

den mångfald viktiga försöksuppgifter som åvila densamma. Med hänsyn

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

75

till att en särskild kommitté tillsatts för att utreda den lokala försöksverksamhetens

problem har han emellertid nu i huvudsak begränsat sig till att

begära förstärkning av de anslagsposter, som disponeras för att bekosta

statens jordbruksförsöks egen verksamhet.

För egen del anser sig dock styrelsen endast böra föreslå en uppräkning

med 49 000 kronor. Styrelsen finner emellertid denna anslagsökning särskilt

angelägen. Till stöd för sin beräkning av de olika posterna i sammanställningen

anför styrelsen i huvudsak följande.

1, 2a, 3, 4 och 5a. ökningarna av dessa poster förklaras vara nödvändiga

för att täcka kostnaderna för löneförhöjningar.

2 b. Försök med slåttervallar bli ganska dyrbara, därför att de nödvändigtvis

bli mångåriga. Nuvarande anslag räcka icke till mer än en större

försöksserie i taget. Då 8—10 år åtgå för att fullfölja en sådan serie, dröjer

det onormalt lång tid, innan nya problem kunna upptagas. År 1951 nyanlädes

visserligen två mindre försöksserier. För dessa kommer att åtgå så

mycket av reserverade medel och nya anslag, att ett fullföljande av det fastställda

försöksprogrammet förutsätter en förstärkning av anslaget för budgetåret

1952/53.

2 c. Forsknings- och försöksverksamhet med spårämnen har från år 1946

till och med budgetåret 1950/51 pågått med anslag från jordbrukets forskningsråd.

För budgetåret 1951/52 har emellertid intet anslag utgått från

forskningsrådet för ändamålet. Försöksverksamheten måste därför upphöra

till dess nytt anslag beviljas. Styrelsen anser, att en försöksverksamhet

med spårämnen av minst samma omfattning som den förutvarande är nödvändig

även i fortsättningen. Vidare framhålles, att jordbruksförsöksrådet

uttalat att användningen av nya gödselmedel medför krav på en försöksverksamhet,

som möjliggör studier av jordens behov av biogena element.

5 b. Ogräsförsöksverksamheten måste utvidgas, om det skall bli möjligt

för statens jordbruksförsök att på ett någorlunda tillfredsställande sätt försöksmässigt

pröva dels de redan i handeln förekommande preparaten och

dels de nya, som ständigt strömma in från världens alla hörn. Det har

dessutom visat sig nödvändigt att på ett bättre sätt än tidigare underkasta

tekniken inom ogräsbekämpningen förnyad granskning. Även hormonderivatens

stimulanseffekt måste försöksmässigt undersökas.

Vad härefter angår anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet anför

styrelsen, att föreståndaren för statens jordbruksförsök begärt en ökning

med 31 200 kronor. Med hänsyn till pågående utredning rörande den lokala

försöksverksamheten anser sig emellertid styrelsen icke böra tillstyrka någon

nämnvärd utökning av verksamheten, trots att detta i och för sig måste

anses angeläget. Styrelsen förklarar sig sålunda endast kunna förorda, alt

anslaget skall höjas med 6 200 kronor på grund av ökade lönekostnader

samt att 5 000 kronor skola anvisas till försök med olika såningsdjup. Enligt

vad styrelsen upplyser har jordbruksförsöksrådet uttalat önskemål om

att dylika försök skola upptagas på jordbruksförsökens arbetsprogram för

år 1952.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Den betydelse, som en effektiv och omfattande försöksverksamhet har för

jordbrukets utveckling, är allmänt erkänd. Genom försöksverksamheten

vinnas de praktiska erfarenheter, som ofta fordras för att jordbruksforskningens

framsteg skola kunna utnyttjas i praktisk jordbruksdrift. Försöksverksamheten

behövs även på en mångfald andra områden för att jordbrukarna

skola kunna få sådan ledning och sådana anvisningar rörande jordbruksdriftens

anordnande, att de kunna utnyttja sina produktionsfaktorer

på bästa möjliga sätt.

Med hänsyn till dessa förhållanden är det självfallet av största vikt att

de medel, som stå till försöksverksamhetens förfogande, skola utnyttjas så

effektivt som möjligt. Betydelsen härav ökas ytterligare, i den mån medelsanvisningen

på grund av statsfinansiella skäl måste hållas på en lägre nivå

än som i och för sig vore önskvärd.

Kommittén har i första hand företagit en omprövning av den lokala jordbruksförsöksverksamhetens

organisation i syfte att effektivisera densamma.

Vidare har kommittén föreslagit vissa ändringar i grunderna för det statliga

stödet åt denna verksamhet ävensom införande av möjlighet för hushållningssällskapen

att få statligt stöd till inrättande och drivande av egna försöks-

och demonstrationsgårdar. Kommittén har däremot — i enlighet med

sina direktiv — ej ingått på frågan om en utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten.

Det må även anmärkas, att kommitténs arbete ej berört husdjursförsöks-

och trädgårdsförsöksverksainheten.

Vad angår organisationen av den lokala jordbruksförsöksverksamheten

syfta de förslag, som kommittén framlagt, i främsta rummet till att skapa garantier

för att erforderlig samordning skall komma till stånd vid planeringen

och utförandet av de försök, som skola utläggas på olika håll. Genom en

dylik samordning har kommittén velat vinna dels att försöken i största möjliga

utsträckning skola kunna inriktas på de problem, som vid en allsidig

bedömning måste anses mest angelägna, dels att försök rörande samma

problem ej skola bedrivas på olika håll i större omfattning än som behövs

för att tillförlitliga resultat skola erhållas utan i stället företagas så, att

säkra svar på de uppställda frågorna kunna erhållas så snabbt och billigt

som möjligt.

De åtgärder, som kommittén föreslagit i dessa syften, innebära huvudsakligen,

att landet skulle indelas i sju försöksdistrikt, vart och ett bestående

av två eller flera hushållningssällskapsområden. Inom varje sådant distrikt

skulle finnas en särskild distriktsnämnd med uppgift, bland annat,

att upprätta förslag till program rörande samtliga de försök som under

viss period skulle utläggas inom distriktet med stöd av statsmedel. Programmet

skulle sålunda omfatta ej blott sådana försök, som hittills utförts inom

ramen för sällskapens lokala försöksverksamhet i egentlig mening, utan

även sådana försök, som sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

77

jordbruksförsök, s. k. skrivelseförsöfc. Sedan de olika distriktsnäninderna

uppgjort förslag till program för ett visst år, skulle dessa förslag därefter

granskas och, i mån av behov, sammanjämkas av ett särskilt centralorgan.

Detta skulle bestå av dels överinspektören för jordbrukets försöksväsen, dels

representanter för distriktsnäninderna och statens jordbruksförsök och dels

statsagronomen i statistik och försöksteknik. Centralorganet skulle även kunna

med sig adjungera representanter för andra institutioner, som bedriva

forskning eller försöksverksamhet på jordbrukets område. Då centralorganet

behandlat distriktsnämndernas förslag, skulle centralorganet för styrelsen

för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framlägga ett förslag till

försöksprogram för hela landet. Det skulle därefter ankomma på sagda styrelse

att slutligt pröva och fastställa försöksprograinmet. I anslutning till

detta organisationsförslag har kommittén ansett att det nuvarande lantbruksförsöksrådet

horde upphöra.

Det är enligt min mening uppenbart att en organisation av den art, som

nu antytts, i åtskilliga avseenden innebär fördelar framför den nuvarande.

Den skulle sålunda otvivelaktigt ge större garantier för att valet av försöksuppgifter

skulle ske med vederbörligt beaktande av de olika frågornas angelägenhetsgrad

och likaså för att försöken skulle utläggas på ett fullt ändamålsenligt

sätt och onödig dubblering undvikas. Emellertid kan jag samtidigt

ej undgå att finna, att vissa svagheter vidlåda den föreslagna organisationsformen.

En av dessa sammanhänger med spörsmålet om en gränsdragning

mellan verksamheten vid statens jordbruksförsök, å ena, samt den

lokala försöksverksamheten, å andra sidan.

I direktiven för kommitténs arbete uttalades rörande sistnämnda spörsmål,

att kommittén borde överväga frågan om en gränsdragning mellan de försök,

som borde utföras i statens lantbruksförsöks egen regi, och de försök,

som borde utföras inom ramen för den lokala försöksverksamheten. En

grundläggande princip syntes därvid böra vara, att de statliga försöksgårdarna

i främsta rummet borde användas för grundläggande eller mera krävande

försök ävensom för försök av mera allmängiltig karaktär, medan hushållningssällskapens

försöksverksamhet främst borde inriktas på att klarlägga

sådana problem, vilkas lösande vore av omedelbar praktisk betydelse

för jordbruket i vederbörande sällskaps område. Det framhölls emellertid

samtidigt, att en dylik gränsdragning givetvis icke borde innebära, att den

lokala verksamheten icke skulle kunna utnyttjas även för den statliga försöksverksamhetens

räkning. Tvärtom borde där liksom hittills ett fruktbärande

samarbete eftersträvas.

Kommittén har rörande detta spörsmål uttalat att del enligt dess mening

icke finnes skäl att uppdraga någon skarp gräns mellan de försök, som böra

utföras i statens lantbruksförsöks regi, och de försök, som böra utföras inom

ramen för den lokala försöksverksamheten. I enlighet härmed har kommittén

också, såsom förut nämnts, förutsatt att de program, som enligt dess

förslag skulle upprättas av distriktsnäninderna och slutligen fastställas av

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, skulle upp
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

taga ej blott de försök, som falla inom ramen för vad som hittills brukat

hänföras till den lokala försöksverksamheten, utan även de s. k. skrivelseförsöken,

vilka sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens jordbruksförsök.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i direktiven

ävensom i några remissyttranden, anser jag emellertid att det

skulle innebära en olägenhet, om skillnaden mellan statens jordbruksförsöks

verksamhet och den lokala försöksverksamheten på detta sätt till stor

del skulle utplånas. I detta avseende kan jag i stort sett ansluta mig till vad

som anförts i yttrandet från lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier.

Jag vill även framhålla, att den nyss berörda olägenheten gör sig gällande

i särskilt hög grad, därest de bidrag, som utgå av allmänna medel, ej

förslå till att täcka hela kostnaden för försöken. Kommittén har visserligen

föreslagit alt så skall ske och för detta ändamål även förordat en betydande

höjning av de statliga anslagen till försöksverksamheten. Ehuru även jag

anser en höjning av dessa anslag befogad, kan jag i nuvarande läge icke

förorda en höjning av den storleksordning som kommittén ifrågasatt. Man

bör därför enligt min mening räkna med att en del av kostnaderna för den

lokala försöksverksamheten liksom hittills skall bestridas av de medel, som

stå till sällskapens förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet.

Det synes då ej lämpligen böra sättas i fråga, att ett sällskap av

egna medel skulle bestrida en del av kostnaderna för ett försök, som ej är

av omedelbart intresse för sällskapets egen upplysnings- och rådgivningsverksamhet

utan utföres för att lösa mera långsiktiga problem, med vilka

statens jordbruksförsök äro sysselsatta.

I enlighet med vad jag nu anfört bör alltså enligt min mening en viss

skillnad även i fortsättningen upprätthållas mellan den rent lokala försöksverksamheten

och de s. k. skrivelseförsöken. Detta utgör väl i och för

sig intet avgörande hinder för inrättandet av försöksdistrikt och distriktsnämnder

med den uppgift, som kommittén föreslagit. Mot denna organisationsform

kunna emellertid enligt min mening anföras betänkligheter även

ur andra synpunkter. Det synes sålunda till en början klart att det, såvida

man ej vill avsevärt utöka antalet distrikt, blir nödvändigt att i vissa fall

till ett och samma distrikt hänföra hushållningssällskap med tämligen olikartade

jordbruksintressen, ökar man åter antalet distrikt så mycket som

behövs för att undvika denna olägenhet, löper man risken att antalet blir

så stort att vad kommittén velat vinna genom distriktsindelningen i huvudsak

går förlorat. Vidare synes det föreligga fara för att arbetet inom distriktsnämnderna

skulle bli tämligen tungrott och dessutom — eftersom en

sammanjämkning av nämndernas förslag till försöksprogram under alla förhållanden

skulle behöva företagas centralt — delvis skulle komma att innebära

ett dubbelarbete.

På grund av nu anförda förhållanden anser jag mig ej kunna förorda att

sådana försöksdistrikt och distriktsnämnder, som kommittén angivit, skola

inrättas obligatoriskt. Däremot synes det önskvärt, att man söker att på an
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

nät sätt tillgodose de synpunkter, som legat till grund för kommitténs förslag.

Såsom anförts i några yttranden torde härvidlag otvivelaktigt åtskilligt kunna

vinnas genom samarbete på frivillighetens väg dels mellan målsmännen

för den lokala försöksverksamheten, å ena, samt representanter för den statliga

försöksverksamheten, å andra sidan, dels mellan närliggande sällskap

med likartade problem. Ett dylikt samarbete förekommer redan i ej oväsentlig

utsträckning, och det synes angeläget att det skall ytterligare utbyggas

och fördjupas. Jag förutsätter att överinspektören för försöksväsendet

samt statens jordbruksförsök komma att verka härför.

Med hänsyn till den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, saknar jag

anledning att ingå på frågorna om distriktsindelningen och distriktsnämndernas

sammansättning.

Kommitténs förslag i fråga om försöksprogrannnet innebär emellertid —

utöver vad nu sagts om att skrivelseförsöken skulle ingå i detsamma och om

sättet för detsammas upprättande — ännu en betydande avvikelse från vad

som nu gäller. De standardplaner, som nu upprättas, ange nämligen i fråga

om hushållningssällskapens sort- och gödslingsförsölt endast de försökstyper,

för vilka bidrag skall utgå. Sällskapen ha sålunda i stort sett frihet att

själva bestämma, hur många försök av de olika typerna de vilja utföra, var

försöken skola läggas m. m. Det av kommittén föreslagna försöksprogrammet

skulle däremot kunna betydligt mera i detalj reglera både antalet av

de försök av olika typer, för vilka statsbidrag skulle kunna utgå till varje

sällskap, ävensom fordringarna i övrigt på representativitet m. in. Även i

detta avseende bör kommitténs förslag ses mot bakgrunden av att kommittén

förordat att statsbidragen till de lokala försöken skulle utformas så

att de gåve full ersättning för försökskostnaderna.

Hur långt man bör gå i fråga om en sådan detaljreglering kan uppenbarligen

vara tveksamt. Å ena sidan är det enligt min mening angeläget,

att man ej i onödan begränsar hushållningssällskapens frihet att själva bestämma,

på vilka av de i försökstyperna upptagna problemen de önska koncentrera

sig, och hur försöken rörande dessa problem skola utläggas. Detta

gäller givetvis i särskilt hög grad, därest sällskapen själva ha att bära en

del av försökskostnaden. Å andra sidan är det klart att det — både med hänsyn

till de statsmedel som satsas för ändamålet och till jordbrukets intresse

av att snabbt och säkert få svar på de uppställda frågorna — är av vikt att

försöken utformas så ändamålsenligt som möjligt ur kostnads- och effektivitetssynpunkt.

Vid övervägandet av denna fråga har jag kommit till den uppfattningen,

att man i princip liksom hittills bör överlåta åt de olika sällskapen att

besluta om detaljinriktningen av deras försöksverksamhet. Man kan dock enligt

min uppfattning ej bortse från att det kan vara erforderligt med vissa

kompletterande föreskrifter i syfte att öka den lokala försöksverksamhetens

effektivitet. I anslutning till fastställandet av försöksprograinmet böra därför

till en början kunna meddelas bestämmelser rörande fördelningen av

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

de tillgängliga bidragsmedlen mellan sällskapen, så att man får en lämplig

avvägning av de belopp, som ställas till de olika sällskapens förfogande.

Om så skulle anses av behovet påkallat böra vidare beträffande viss eller

vissa försökstyper kunna meddelas föreskrifter rörande det maximiantal försök,

för vilka bidrag må utgå till visst eller vissa sällskap, ävensom kompletterande

villkorsbestämmelser beträffande utläggningen av försöken. Jag

vill emellertid framhålla att bestämmelser av sist nämnt slag böra meddelas

endast därest ett påtagligt behov därav skulle föreligga.

Det förberedande arbetet med upprättande av försöksprogram bör enligt

min mening bedrivas i stort sett i samma ordning som hittills. Detta arbete

bör sålunda åvila statens jordbruksförsök, givetvis efter inhämtande av yttranden

och förslag från hushållningssällskapen och andra intresserade. För

att man skall erhålla eu önskvärd samordning av verksamheten torde det

emellertid vara av värde, om de lokala intressena beredas möjlighet att medverka

även vid den centrala sammanställningen och sammanjämkningen av

de föreliggande önskemålen. Sedan statens jordbruksförsök framlagt sitt

förslag till arbetsprogram, torde detta därför böra granskas av ett centralt

organ av den art, som kommittén föreslagit. Då några distriktsnämnder enligt

min uppfattning ej böra inrättas, torde de representanter för distriktsnämnderna,

som enligt betänkandet skulle ingå i sagda centralorgan, lämpligen

kunna ersättas av förslagsvis fyra av försöksledarmötet utsedda representanter.

Den slutliga prövningen och fastställandet av försöksprogrannnet torde

liksom hittills böra ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök.

Såsom kommittén framhållit torde det samarbete man velat trygga genom

inrättandet av det nuvarande lantbruksförsöksrådet, i praktiken kunna vinnas

på enklare sätt. Jag har med hänsyn härtill intet att erinra mot kommitténs

förslag, att försöksrådets verksamhet skall upphöra.

Vad kommittén anfört angående försöksledarmötet föranleder ingen erinran

från min sida. De synpunkter, som lantbruksakademien och jordbrukets

forskningsråd anfört rörande mötets uppgifter, synas även värda beaktande.

Vad härefter angår frågan om statsbidrag till den lokala försöksverksamheten

har kommittén föreslagit, att full ersättning av allmänna medel i princip

skulle utgå för sällskapens direkta utgifter för försöken. Det skulle

dock ankomma på överinspektören för jordbrukets försöksväsen och det

av kommittén föreslagna försöksrådet alt med ledning av företedda kostnadskalkyler

och vissa av kommittén angivna regler rörande de utgifter,

som skulle ersättas, fastställa vissa maximibelopp för ersättningarna. Såvitt

angår skrivelseförsöken innebär nämnda princip i stort sett ingen avvikelse

från vad som gäller för närvarande. Beträffande den egentliga lokala försöksverksamheten

skulle ett genomförande av förslaget däremot medföra

eu mycket avsevärd höjning av ersättningsbeloppen. Dessa äro för närvarande

maximerade till 30 kronor för gödslingsförsök och 45 kronor för

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

81

sortförsök, under det att kommittén uppskattat de faktiska kostnaderna till i

medeltal 225 kronor per försök.

Även enligt min mening är en höjning av de nuvarande bidragen nödvändig,

om den lokala försöksverksamheten skall kunna uppehållas på eu

någorlunda tillfredsställande nivå. Såsom jag redan förut angivit kan jag

dock icke i nuvarande läge förorda en höjning av den storleksordning som

kommittén ifrågasatt, utan är av den uppfattningen att en del av kostnaderna

liksom hittills måste få bestridas av de medel, som ställas till sällskapens

förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet. Jag

vill i detta sammanhang erinra om att i propositionen nr 32/1952 angående

anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53 föreslagits en förhållandevis

betydande ökning av sällskapens omkostnadsanslag. Såsom

anförts i ett yttrande synes det vidare ur administrativa synpunkter önskvärt

att det nuvarande systemet med fasta högstbelopp skall bibehållas.

Dessa torde få bestämmas av Kungl. Maj :t med hänsyn till medelsåtgången

och försöksverksamhetens omfattning in. in. Med hänsyn till nu anförda förhållanden

anser jag mig ej kunna tillstyrka att man för nästa budgetår vid

bestämmandet av storleken av anslaget till den lokala försöksverksamheten

skall räkna med högre bidrag än 60 kronor för såväl gödslings- som sortförsök.

Mot kommitténs förslag att statsbidragen till försöksringar för lokala

gödslingsförsök skola göras oberoende av ortsbidrag har jag intet att erinra.

I detta sammanhang torde jag få upptaga även en annan fråga angående

ändring i villkoren för statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök. Såsom

villkor för dylika bidrag gäller för närvarande, att den lokale ledaren

av försöken äger tillräckliga insikter i försöksarbete, att försöksledaren till

sitt förfogande har teknisk försöksutrustning av beskaffenhet att kunna

godkännas av lantbrukshögskolan samt att försöksverksamheten bedrives

på ett tillfredsställande sätt i överensstämmelse med av lantbrukshögskolan

meddelade anvisningar. Samtliga dessa villkor torde böra bibehållas. Härutöver

gäller emellertid för närvarande ytterligare såsom villkor för bidrag,

att vederbörande hushållningssällskap eller försöksring icke för verksamhetens

upprätthållande mottager understöd från konstgödselfirmor eller

jämförliga intressenter vare sig i form av kontant bidrag eller fri konstgödsel

eller eljest. Sistnämnda villkor torde väl ha varit motiverat under de förhållanden,

som rådde då bestämmelsen tillkom. Någon anledning att numera

upprätthålla detsamma torde emellertid icke föreligga.

Med den ståndpunkt beträffande upprättandet av försöksprogrammet,

som jag intagit, torde överinspektörens befattning med granskningen av

dessa program ej bli så omfattande, att det enbart med hänsyn till denna

arbetsuppgift kan anses erforderligt att den försöksgårdsföreståndartjänst,

som eventuellt kan bli överflödig, skall överföras till hans kansli. Med anledning

av vad som i ett yttrande anförts rörande kommitténs förslag härom

vill jag emellertid framhålla, alt gällande tjänstebestämmelser uppen
(>

Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 109.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

bar ligen ej lägga hinder i vägen för att innehavaren av sagda tjänst placeras

vare sig å kansliet eller å statens jordbruksförsök.

Vad kommittén anfört angående de s. k. heställningsförsöken från enskilt

håll kan jag i och för sig biträda. Samtidigt vill jag framhålla att det, även

om något formellt hinder ej uppställes för sällskapen att åtaga sig beställningar

i sådana fall, där beställaren har ett direkt kommersiellt intresse av

försökets utfall, är angeläget att sällskapen i normala fall skola åtaga sig

dylika beställningar endast i samförstånd med vederbörande centrala institution.

I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten har kommittén

till en början föreslagit den ändringen att verksamheten vid de till lantbruks-

eller lantmannaskola förlagda försöksstationerna skulle inordnas

under hushållningssällskapen i stället för att, såsom nu är fallet, handhavas

av vederbörande skola efter anvisningar av statens jordbruksförsök. I

likhet med några remissinstanser anser jag emellertid att tillräckliga skäl

saknas för en dylik åtgärd. Jag vill härvidlag särskilt framhålla dels att en

dylik åtgärd skulle strida mot den uppfattning i fråga om gränsdragningen

mellan den statliga försöksverksamheten och sällskapens försöksverksamhet,

åt vilken jag i det föregående givit uttryck, dels att densamma med

all sannolikhet skulle menligt inverka på skolornas och deras befattningshavares

intresse för försöksverksamheten. Vad jag nu sagt gäller dock givetvis

endast sådan försöksverksamhet, som bedrives efter överenskommelse

mellan skolan och statens lantbruksförsök. 1 den mån vid ett skol jordbruk

därutöver i samråd med hushållningssällskapet utläggas försök, som inrymmas

under sällskapets lokala försöksverksamhet, böra självfallet de för sistnämnda

försöksverksamhet gällande reglerna lillämpas.

Det viktigaste av kommitténs förslag i fråga om den fasta försöksverksamheten

gäller emellertid möjligheten för sällskapen att inrätta försöksgårdar

i egen regi. I likhet med kommittén anser jag, att dylika försöksgårdar

måste tillmätas ett stort värde. Erfarenheterna från de sällskap, där

sådana gårdar redan kommit till stånd, torde till fullo bestyrka detta. Försöksgårdar

av detta slag kunna vidare bi i ett värdefullt komplement till de

statliga försöksgårdarna och torde kunna åstadkommas med väsentligt

mindre tillskott av allmänna medel än vad som skulle erfordras, om i stället

det statliga försöksgårdssystemet skulle utbyggas. Jag ansluter mig därför

till kommitténs uppfattning, alt det allmänna bör underlätta för sällskapen

att anskaffa dylika gårdar. I fråga om formerna för stödet kan jag även

i väsentliga delar godtaga kommitténs förslag. Hushållningssällskap, som

önskar inrätta försöksgård, torde därför efter prövning av Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall böra kunna erhålla lånegaranti i överensstämmelse med

vad som gäller beträffande dylik garanti vid förvärv av mark för yttre rationaliseringsändamål.

Med hänsyn till att den kapitalinvestering, som kan

erfordras för anskaffande av inventarier och dylikt, kan bli tämligen be
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

83

lungande, torde hushållningssällskap, som efter prövning av Kungl. Maj :t

skall igångsätta egen försöksgård, böra kunna erhålla lånegaranti jämväl

för driftslån.

De lånegarantier, som kunna komma att beviljas för nu nämnda ändamål,

lorde kunna inrymmas inom ramen för de garantiutfästelser, som enligt

riksdagens medgivande må lämnas för yttre rationaliseringsåtgärder

respektive för driftslån. Någon särskild garantiram för nu ifrågavarande

ändamål torde alltså ej erfordras.

För försök, som ett hushållningssällskap inom ramen för det vederbörligen

fastställda försöksprogrammet utför på egen försöksgård, bör givetvis

utgå bidrag enligt samma grunder som för försök på annan plats. Enligt

kommitténs förslag skulle emellertid härjämte utgå en särskild ersättning

med 10 kronor för varje försöksparcell. Detta förslag har motiverats med

att de försök, som skulle komma att förläggas till försöksgårdar, torde bli

speciellt krävande beträffande skötsel och tillsyn och komma att medföra

större intrång än normalt. Jag kan dock ej ansluta mig till detta förslag utar?

anser att ersättningen för här ifrågavarande försök bör utgå efter samma

grunder som ersättning för annan lokal försöksverksamhet. I detta sammanhang

må emellertid även påpekas, att det torde kunna förutsättas, att statens

jordbruksförsök komma afl söka använda här avsedda gårdar för utläggande

av sådana försök, som ingå i jordbruksförsökens egen verksamhet.

För dylika försök böra försöksgårdarna — i enlighet med vad förut anförts

— kunna påräkna full ersättning.

I anslutning till sina förslag rörande försöksverksamheten har kommittén

även upptagit vissa frågor om åtgärder för att underlätta spridningen av

försöksresultaten. Kommittén förordar härvid att anslaget till statens jordbruksförsöks

trycknings- och publikationskostnader skall höjas från det

för innevarande budgetår beräknade beloppet av 15 000 kronor till 40 000

kronor. Såsom eu åtgärd, vilken särskilt tar sikte på att sprida kunskaper

bland jordbrukarna om resultaten av försöks- och rationaliseringsverksamlieten,

föreslår kommittén härjämte att sällskapen skola erhålla ekonomiskt

stöd av det allmänna för anskaffande och drivande av särskilda demonstrationsgårdar.

Vad först angår anslaget till trycknings- och publikationskostnader vill

jag erinra om att i riksstatsförslaget för nästa budgetår under anslaget till

omkostnader vid lantbrukshögskolan och statens lanlbruksförsök för publi»

kationstryck vid statens jordbruksförsök upptagits ett med 5 000 kronor

till 20 000 kronor förhöjt belopp. Någon ytterligare medelsanvisning för

ändamålet anser jag mig ej kunna föreslå så vitt angår nästa budgetår.

Vad härefter gäller frågan om statligt stöd till demonstrationsgårdar

delar jag kommitténs uppfattning, att dylika gårdar kunna vara av mycket

stort värde såsom ett hjälpmedel i sällskapens upplysnings- och rådgivningsverksamhet

bland jordbrukarna. De konkreta belägg för effekten

av eu ändamålsenlig planläggning av jordbruksdriften och av olika rationaliseringsåtgärder,

som kunna lämnas på dylika gårdar, torde ofta i

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

högre grad än många andra upplysningsformer vara ägnade att ge positiva

resultat. Att inrätta sådana försöksgårdar, som föreslagits i det föregående,

kan härvidlag icke anses tillräckligt, då driften vid dessa med hänsyn till

försöksverksamheten i regel ej kan läggas på det sätt, som ur jordbruksekonomisk

synpunkt är mest lämpligt. Jag finner det därför önskvärt att

sällskapen skola få stöd av det allmänna för anskaffande och drivande även

av demonstrationsgårdar. Jag vill emellertid anmärka att vad jag nu sagt

om skillnaden mellan försöks- och demonstrationsverksamhet givetvis icke

utesluter, att dessa båda verksamhetsgrenar i större eller mindre utsträckning

kunna förenas på en gård.

Såsom kommittén framhållit kan demonstrationsgårdsverksamheten bedrivas

under olika former. Ett sällskap kan sålunda köpa eller arrendera

en gård för detta ändamål eller också träffa avtal med ägaren av viss gård

om att denne skall ställa gården till förfogande för demonstrationsändamål.

För egen del anser jag att särskilt den sista utvägen ofta torde vara att

föredraga, då man därigenom dels kan undvika kapitalinvesteringar och

dels lättare än eljest kan åstadkomma ett ur demonstrationssynpunkt önskvärt

ombyte av gårdar.

Det statliga stödet till hushållningssällskap för anskaffande av demonstrationsgård

torde böra utgå efter samma grunder som de, vilka jag förut

föreslagit i fråga om stöd för anskaffande av försöksgård. Kungl. Maj :t

bör sålunda kunna lämna lånegaranti för inköp av dylik gård ävensom

för driftslån i samband med köp eller arrende av dylik gård. Några särskilda

bestämmelser angående lån och bidrag till rationaliseringsåtgärder

vid demonstrationsgårdar äro enligt min mening icke påkallade. De bestämmelser,

som i allmänhet gälla för dylika lån och bidrag, torde sålunda böra

tillämpas även i nu förevarande fall. Vad till slut angår driften av demonstrationsgård

torde man även här ha att räkna med att något intrång kommer

att uppstå till följd av syftet med gården. Det synes därför önskvärt

att ett visst bidrag skall kunna utgå av allmänna medel såsom ersättning

härför. Omfattningen av intrånget kan dock uppenbarligen komma att

variera avsevärt. I vissa fall torde det ej behöva bli större än att det kan

täckas av gårdens inkomster, medan det i andra fall, såsom även påpekats

i några yttranden, kan komma att ej oväsentligt överstiga det av kommittén

föreslagna bidragsbeloppet av 1 200 kronor för år och gård. Med hänsyn

härtill synes det lämpligast att ett visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts

förfogande, ur vilket bidrag får utgå efter prövning av omständigheterna i

varje särskilt fall. Såsom jag i det följande skall närmare angiva förordar

jag att den nuvarande studiegårdsverksamheten skall upphöra. Det belopp,

som därigenom inbesparas, i runt tal 70 000 kronor om året, synes lämpligen

i stället kunna användas för nu ifrågavarande demonstrationsgårdsverksainhet.

Det torde emellertid icke vara sannolikt att något större antal

demonstrationsgårdar kommer till stånd redan under nästa budgetår. Med

hänsyn härtill torde man ej för budgetåret 1952/53 behöva räkna med större

medelsbehov för nu ifrågavarande ändamål än 30 000 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Enligt kommitténs förslag skulle demonstrationsgårdsverksamheten ställas

under överinseende av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

som tillika skulle vara anslagsmyndighet. Då demonstrationsgårdsverksamheten

är att betrakta som ett led i hushållningssällskapens allmänna

upplysningsverksamhet på jordbrukets område, är det emellertid enligt min

mening riktigare att verksamheten skall stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Fördelningen av nyssnämnda belopp torde i enlighet med det anförda böra

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen.

I fråga om inköp av sådana försöks- och demonstrationsgårdar som nu

nämnts, torde det av flera skäl vara lämpligt att en viss återhållsamhet iakttages

till dess ytterligare erfarenheter av verksamheten å dylika gårdar hunnit

inhämtas. Med hänsyn härtill anser jag att lånegaranti tills vidare ej bör

beviljas för inköp av mer än högst 10 sådana gårdar.

I anslutning till det anförda torde jag även få upptaga frågan om en

eventuell utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet. Såsom tidigare

framhållits kunna av hushållningssällskapen drivna försöksgårdar bli ett

värdefullt komplement till de statliga försöksgårdarna. Inrättas dylika gårdar

kommer därför frågan om en utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet

i ett annat läge än tidigare. Det synes under sådana förhållanden ej i

nuvarande läge finnas anledning att överväga att inrätta ytterligare statliga

försöksgårdar utöver dem som redan finnas eller för vilka mark redan förvärvats

av det allmänna.

Jag anser mig ej kunna tillstyrka att, såsom i ett par yttranden ifrågasatts,

lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond skulle kunna utgå till

hushållningssällskapen för anskaffande av utrustning för försöksverksamheten.

I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om studiegårdsverksamhetens

bibehållande. Det är enligt min mening ofrånkomligt att denna

verksamhet varit förhållandevis dyrbar och knappast givit resultat, som

stått i rimlig proportion till kostnaderna. Såsom kommitténs majoritet påpekat

kunna dessutom de föreslagna demonstrationsgårdarna fullgöra en

avsevärd del av de uppgifter, som studiegårdarna varit avsedda att fylla.

Med hänsyn härtill ansluter jag mig till kommittémajoritetens förslag att

studiegårdsverksamheten skall upphöra och att de medel, som inbesparas

därigenom, i stället skola användas för att främja en demonstrationsgårdsverksamhet

av det slag, som förut angivits.

Även om en nedläggning av studiegårdsverksamheten nu beslutas, torde

emellertid vissa kostnader för verksamheten komma att uppstå under budgetåret

1952/53. Kontrakten angående studiegårdarna kunna nämligen i en

del fall ej genom uppsägning bringas till upphörande tidigare än den 30

september 1952. Vissa mindre ersättningsbelopp torde därför få utbetalas

till gårdarnas innehavare för tiden den 1 juli—den 30 september 1952. Dessa

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

ersättningar ävensom de avvecklingskostnader, som i övrigt kunna uppstå,

torde ej komma att uppgå till större belopp än att de kunna inrymmas i det

anslag å 30 000 kronor, som enligt vad jag förut anfört bör utgå för nästa

budgetår för demonstrationsgårdsverksamhet.

Kommittén har även behandlat spörsmålet om vissa åtgärder för tillsyn

över sådan enskild försöksverksamhet, som drives i vederbörande företags

eller organisations egen regi. I de fall då resultaten av sådan försöksverksamhet

äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär, har kommittén

ansett att verksamheten i viss utsträckning bör följas från det allmännas

sida. Med anledning härav vill jag allenast framhålla, att det givetvis

bör ankomma på vederbörande statliga organ att pröva, huruvida en dylik

försöksverksamhet kan anses så upplagd att organet bör biträda vid tillsynen

över verksamheten eller medge, att resultaten av denna få offentliggöras

under myndighetens medverkan. Att det därvid skulle uppställas några

särskilda villkor i fråga om godkännande av den person, som leder försöksverksamheten,

eller rörande dennes anställnings- och pensionsförhållanden

finner jag däremot icke lämpligt.

Vad till slut angår anslagsfrågorna har jag redan förut angivit att man

enligt min mening bör uppehålla den hittillsvarande skillnaden mellan den

lokala försöksverksamheten i egentlig mening och de s. k. skrivelseförsöken.

Med hänsyn härtill synes det lämpligt att dessa båda grenar hållas åtskilda

även anslagsmässigt. I princip anser jag det riktigt att medelsanvisningen

till täckande av kostnaderna för skrivelseförsöken, på sätt lantbrukshögskolans

lärar- och försökskollegier uttalat, liksom medelsanvisningen till den

fasta försöksverksamheten skall ske under den i anslaget till materiel in. in.

vid lantbruksliögskolan och statens lantbruksförsök ingående delposten till

försökskostnader och materiel avseende statens jordbruksförsök. I avvaktan

på en sådan omläggning torde för nästa budgetår kostnaderna för skrivelseförsöken

och bidragen till den fasta försöksverksamheten böra upptagas

under ett särskilt anslag under rubriken Lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet in. in. Vidare torde

under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag

till lokal försöksverksamhet böra upptagas det belopp, som skall utgå till

hushållningssällskapen för ifrågavarande verksamhet. Slutligen torde såsom

ett särskilt anslag under rubriken Bidrag till hushållningssällskapen:

Demonstrationsgårdsverksamhet böra upptagas det belopp som skall utgå i

årliga bidrag till demonstrationsgårdar. Samtliga tre anslag torde böra givas

karaktär av reservationsanslag.

Vad angår anslagens storlek torde man i fråga om den lokala försöksverksamheten

kunna utgå från det antal försök, som lärar- och försökskollegierna

angivit, eller 3 000, ävensom ett bidrag av 60 kronor per försök.

Kostnaden för bidragen skulle i så fall komma att uppgå till sammanlagt

180 000 kronor. Under anslaget för Bidrag till fast försöksverksamhet in. m.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

87

torde böra upptagas dels det belopp av 43 000 kronor, som för innevarande

budgetår utgår för bidrag till fasta försöksstationer och försöksfält, dels

den del av det hittillsvarande anslaget till lokal försöksverksamhet, som är

avsedd för skrivelseförsöken samt för försök med matpotatis, stallgödsel

och ogräsbekämpningsmedel, sammanlagt 96 200 kronor. Summan av dessa

båda belopp, i runt tal 140 000 kronor, torde vidare med hänsyn till den

löne- och kostnadsstegring, som inträtt under 1951 och är att förvänta

under år 1952, böra uppräknas med 25 procent eller 35 000 kronor. Sammanlagt

synes anslaget alltså böra uppföras med ett belopp av (140 000 +

35 000 =) 175 000 kronor.

För bidrag till hushållningssällskapens demonstrationsgårdsverksamhet

bör såsom förut nämnts beräknas ett belopp av 30 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de föreskrifter i övrigt, vilka bli erforderliga vid bifall till

vad jag i det föregående förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de förslag rörande organisationen av den lokala

försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m.,

vilka angivits i det föregående;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Bidrag till lokal försöksverksamhet ett reservationsanslag

av 180 000 kronor;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Bidrag till fast försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag

av 175 000 kronor;

c) till Bidrag till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamhet

ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:396 Skrivelse till Konungen angående regleringen för hudgetåret 4952/53 av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. JoU 1952:38 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta s. 1 i texten