Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m
1952-03-07 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:114, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
1
Nr 114.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m.,
given Stockholms slott den 7 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt; samt
2) förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945
(nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I avvaktan på resultatet av en pågående allmän utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken och i syfte att dels anpassa beskattningen
efter de inträdda förändringarna i penningvärdet dels ock utjämna
skillnaden i budgeten för budgetåret 1952/53 mellan å ena sidan de i
statsverkspropositionen upptagna anslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen,
sammanlagt 504,7 miljoner kronor, och å andra sidan de
beräknade inkomsterna av autoinobilskattemedlen, 455 miljoner kronor,
eller alltså omkring 50 miljoner kronor, föreslås i denna proposition, att de
enligt 1922 års förordning om automobilskatt utgående skattesatserna skola
—- räknat från och med den 1 januari 1953 — utgå på sätt angives i nedanstående
uppställning (för jämförelsens skull redovisas däri jämväl de sKattesatser,
som gällt under åren 1939—1945 samt från och med år 1946):
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. t samt. Nr 114.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
Skattesatserna1
Prop.
Fordon Åren 1939—45
År 1946 o. ff.
förslaget
Personbilar ........................
50 + 14
70 + 20
100 + s
Lastbilar...........................
50 + 18
70 + 25
100 + c
Omnibussar........................
50 + 16
70 + 22
100 + i
Släpvagnar
Total vikt:
< 1 000 kg.......................
40
56
80
1000—1 499 kg...................
80
112
160
1 500—1999 »...................
120
168
240
2 000—2 999 »...................
140
196
320
3 000—4 999 »...................|
1 400
5 000—7 999 »...................i
160
224
] 480
8 000 kg eller högre..............J
l 560
Motorcyklar
a) 2-hjulig lätt m.c................
15
21
30
b) 2-hjulig tung m.c. utan sidvagn
20
28
40
c) 2-hjulig m.c. med sidvagn och 3-
hjulig m.c...................
30
42
60
Inkomstökningen genom den föreslagna höjningen i beskattningen av
motorfordon beräknas för budgetåret 1952/53 till omkring 52 miljoner
kronor. 1
1 Den första siffran rörande fordonsskatterna angiver grundavgiften per fordon och den andra
siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
3
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5
Gällande lydelse:
Skatt utgår----följande be
lopp:
a)
för tvåhjulig lätt motorcykel
med tjuguen kronor och för tvåhjulig
tung motorcykel utan sidvagn med
tjuguåtta kronor;
b) för tvåhjulig motorcykel med
sidvagn och för trehjulig motorcykel
med fyrtiotvå kronor;
c) för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift
med sjuttio kronor dels ock tjugu
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift
med sjuttio kronor dels ock tjugufem
kronor för varje påbörjat tal av
etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med
sjuttio kronor dels ock tjugutvåkronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
d) för annan automobil, med
ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med sjuttio kronor för varje
påbörjat tal av etthundra kilogram
av automobilens tjänstevikt;
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med femtiosex kronor;
1
1 Senaste lydelse av 5 § se 1951:654.
§•
Föreslagen lydelse:
Skatt utgår — — — följande belopp:
a)
för tvåhjulig lätt motorcykel
med trettio kronor och för tvåhjulig
tung motorcykel utan sidvagn med
fyrtio kronor;
b) för tvåhjulig motorcykel med
sidvagn och för trehjulig motorcykel
med sextio kronor;
c) för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift
med etthundra kronor dels ock
tjuguåtta kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift
med etthundra kronor dels ock trettiosju
kronor för varje påbörjat tal
av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med
etthundra kronor dels ock trettiotre
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
med etthundra kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av
automobilens tjänstevikt;
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med åttio kronor;
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
Gällande lydelse:
om totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundratolv kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med etthundrasextioåtta kronor;
om
totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram,
med etthundranittiosex kronor; samt
om totalvikten uppgår till tretusen
kilogram, med tvåhundratjugufyra
kronor.
Föreslagen lydelse:
om totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundrasextio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor;
om totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med trehundratjugu
kronor;
om totalvikten uppgår till tretusen
men icke femtusen kilogram, med
fyrahundra kronor;
om totalvikten uppgår till femtusen
men icke åttatusen kilogram, med
fyrahundraåttio kronor; samt
om totalvikten uppgår till åttatusen
kilogram, med femhundrasextio kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.
Att fordon, som enligt vad därom särskilt stadgas vid registrering redovisas
såsom lättviktsmötorcykel, tillsvidare skall vara frikallat från skatt,
framgår av övergångsbestämmelsen till förordningen den 28 september 1951
(nr 654) angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
5
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945
(nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 30 november 1945 angående
visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt skall upphöra att gälla med utgången
av år 1952.
it
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för kommunikationsdepartementet samt statsrådet
Hjalmar Nilson fråga om vissa ändringar i beskattningen av motorfordon
samt anför därvid följande.
Inledning.
Sedan jag den 23 februari 1951 erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande att
igångsätta en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken,
har jag den 6 mars samma år såsom särskild utredningsman i denna
fråga tillkallat häradshövdingen Henning Nitelius. Denna allmänna utredning,
som avser den ordinarie beskattningen av motorfordonstrafiken på
längre sikt, har ännu icke slutförts. Emellertid har jag efter utredningens
igångsättande — under hänvisning till vissa uttalanden som gjorts i propositionen
den 19 oktober 1951 (nr 218) med förslag till förordning om
skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m. — uppdragit åt utredningsmannen
att utarbeta förslag, avsett att föreläggas 1952 års riksdag,
om en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten, vilken höjning
skulle i huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets
fall.
Med skrivelse den 17 januari 1952 har utredningsmannen överlämnat en
av honom utarbetad promemoria med förslag till vissa ändringar i beskattningen
av motorfordon.
över nämnda promemoria ha infordrade yttranden avgivits av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet samt
länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län. Vidare ha, efter remiss,
följande organisationer avgivit gemensamt yttrande i ärendet, nämligen
Svenska vägföreningen, Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil
klubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund,
Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilimportörförbund,
Sveriges automobilindustriförening och Sveriges trafikbilägares riksorganisation.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
Innan jag går närmare in på de i promemorian framlagda förslagen och
motiveringen för desamma torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för
den nu gällande lagstiftningen på detta område samt för vissa tidigare diskuterade
spörsmål som sammanhänga med beskattningen av motorfordonstrafiken.
Gällande författningsbestämmelser m. m.
Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt
på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.
Fordonsbeskattningen infördes genom förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt. I fråga om beskattningen av drivmedel gälla förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
samt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för
drivande av automobil använda brännoljor.
Frågan om ändring i beskattningen av motorfordonstrafiken behandlades
av 1937 års automobilskatteutredning i ett den 28 december 1937 avgivet betänkande
med förslag till ändrade bestämmelser rörande automobilbeskattningen.
Ett på grundval av detta betänkande utarbetat förslag till ändringar
i förevarande beskattning framlades vid 1938 års riksdag; och sedan riksdagen
antagit dessa förslag trädde ändringarna i kraft den 1 juli 1938 i
fråga om drivmedelsbeskattningen och den 1 januari 1939 beträffande fordonsskatten.
Härefter har en skärpning i beskattningen av motorfordonstrafiken genomförts
vid 1945 års höstriksdag, vilka skatteskärpningar trädde i kraft
den 1 januari 1946.
Vid 1948 års riksdag behandlades frågan om vissa skärpningar på den indirekta
beskattningens område i syfte att åstadkomma en överbalansering av
budgeten. Härvid föreslogs från Kungl. Maj :ts sida en tillfällig höjning av
såväl fordons- som drivmedelsskatterna, men endast en höjning av drivmedelsskatterna
genomfördes. Denna höjning trädde i kraft den 1 april
1948.
Slutligen beslöts vid 1950 års riksdag en viss nedsättning av drivmedelsskalterna,
vilken nedsättning trädde i kraft den 1 januari 1951.
Fordons- och drivmedelsskatterna ha under den tidsperiod som nu är av
intresse utgått med belopp som angivas i följande uppställningar.
Fordonsskatten.
Vi 19: so l/i 1916
Tillägg för varje Tillägg för varje
Grund- 100 kg av tjänsle- Grund- 100 kg av tjänsteavgift
vikten minskad avgift vikten minskad
med 900 kg med 900 kg
kr. kr. kr. kr.
Personbilar.................. 50 14 70 20
Lastbilar.................... 50 18 70 25
Omnibussar................. 50 16 70 22
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
Skatt Skatt
Släpvagnar kr. kr.
Total vikt:
mindre än 1000 kg .............. 40 56
1000—1 499 » 80 112
1 500—1999 » 120 168
2 000—2 999 » 140 196
3 000 kg eller högre .............. 160 224
Motorcyklar:
Tvåhjulig lätt m.c................. 15 21
Tvåhjulig tung m.c. utan sidvagn 20 28
Tvåhjulig m.c. med sidvagn och trehjulig
m.c...................... 30 42
Drivmedelsskatterna.
lh Vi V* V*
1938 1946 1948 1951
öre/l i t e r
Bensinskatten........... 12 18 45 25
Brännoljeskatten........ 9 14 34 20
Vad särskilt angår motiven till de ändringar i beskattningen av motorfordon,
som trädde i kraft den 1 januari 1939, må här erinras om följande:
På uppdrag av 1937 års automobilskatteutredning utförde statens väginstitut
vissa undersökningar rörande beskattningen av motorfordon, särskilt i
syfte att klarlägga denna skattebördas skäliga fördelning på olika fordonstyper
med hänsyn till vägslitningen. Enligt vad väginstitutet uttalade syntes
det rimligt att fördelningen av skattebördan på olika fordonskategorier i
första hand diskuterades ur vägtekniska synpunkter, dock borde vid det
slutliga bestämmandet av skattesatserna hänsyn givetvis tagas även till
andra synpunkter såsom sociala och militärpolitiska. Väginstitutet — som
bedömde frågan om bilbeskattning väsentligen endast ur vägteknisk synpunkt
— ansåg att vägväsendets kostnader borde läggas till grund för ett
bedömande ur vägteknisk synpunkt av bilskattebördans skäliga fördelning
på olika fordonskategorier samt att man genom en analys av dessa kostnader
och uppdelning av dem på olika element kunde erhålla ledning för beskattningens
skäliga fördelning med hänsyn till de krav på vägarna som
uppställdes av olika fordonstyper. Såsom resultat av sina överväganden
framlade väginstitutet följande förslag till beskattning av motorfordon:
Fordon Skutt
Grundavgift Tillägg per 100 kg tjänstevikt I
Personbilar...................... 50 kr. 8 kr. med 600 kg skatte
fritt
avdrag
Lastbilar......................... 50 kr. 30 kr. med 1 200 kg skatte
fritt
avdrag
Omnibussar...................... 50 kr. 18 kr. med 600 kg skatte
fritt
avdrag
I anslutning härtill anförde väginstitutet, att enligt nämnda förslag ökades
fordonsskatten i stark progression för de tyngre lastbilarna och omnibussarna,
och att ur vägsynpunkt talade starka skäl för att denna progression
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
9
gjordes ännu kraftigare. — 1937 års automobilskatteutredning framlade i
sitt betänkande åtskilligt statistiskt material. Såvitt angår lastbilarna framgår
av detta material, att av lastbilsbeståndet den 1 januari 1931 hade 6 procent
av lastbilarna en lastkapacitet av lägst 2 001 och högst 3 000 kilogram
och 1 procent en lastkapacitet av över 3 000 kilogram, samt att motsvarande
procenttal den 30 juni 1937 utgjorde 37 respektive 14 procent. Beträffande
släpvagnarna, vilkas antal den 30 juni 1937 uppgått till 6 979 stycken, hade
6 746 en maximilastförmåga av högst 3 000 kilogram, 168 mellan 3 001 och
4 000 kilogram samt 65 mer än 4 000 kilogram. I motiveringen för sitt i betänkandet
framlagda förslag framhöll automobilskatteutredningen, att en
differentiering av fordonsskatten vore erforderlig med hänsyn till de olika
fordonskategorierna och att -—- med stöd av de vägtekniska erfarenheter
som dittills vunnits — en viss överflyttning av skattebördan borde äga rum
från de lättare till de tyngre fordonen. Automobilskatteutredningen föreslog
att skatten för personbilar, lastbilar och omnibussar skulle utgå efter
de grunder, vilka sedermera godkändes av 1938 års riksdag och som tillämpades
under åren 1939—1945. I fråga om beskattningen av släpvagnar föreslog
automobilskatteutredningen att skatten skulle bestämmas med hänsyn
till fordonets totalvikt och utgå med de belopp som därefter gällde under
nyssnämnda år.
Slutligen torde få erinras om att frågor rörande beskattningen av motorfordon
varit föremål för behandling jämväl vid 1951 års riksdag. Av de vid
denna riksdag antagna författningarna må här nämnas förordningen den
25 maj 1951 (nr 283) om tillfällig automobilskatt, i vilken förordning — som
trädde i kraft den 1 juli 1951 samt gäller till och med den 30 juni 1952 —
stadgas att för automobil och släpvagn skall till staten erläggas tillfällig
automobilskatt. Denna tillfälliga skatt utgår för helt budgetår med samma
belopp som automobilskatt för helt kalenderår enligt vad i 5 § förordningen
om automobilskatt för varje motsvarande fall angives.
I förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning
och import av personbilar m. m. föreskrives bl. a. att vid yrkesmässig tillverkning
inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,
motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar skall till staten erläggas skatt
med 10 procent av fordonets beskattningsvärde. Denna förordning trädde
omedelbart i kraft och gäller till och med den 30 juni 1953. Samtidigt härmed
förordnades — genom förordningen den 24 oktober 1951 (nr 661) om frihet
i vissa fall från skatteplikt enligt nyssnämnda förordning den 25 maj 1951
— att automobil eller släpvagn som, utan att dessförinnan ha varit registrerad
i automobilregister, första gången införes i sådant register efter ingången
av november 1951 skall vara frikallad från fordonet eljest åvilande
skatteplikt enligt förordningen den 25 maj 1951.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
Aktuella spörsmål rörande ändring i beskattningen av
motorfordonstrafiken.
Såsom förut nämnts har jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 23 februari 1951 uppdragit åt en särskild utredningsman att verkställa
en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. I direktiven
för utredningen har anförts, att utgångspunkten borde vara att motorfordonstrafiken
genom särskild beskattning skulle gälda den kostnad som
den orsakade vägväsendet. I fråga om fördelningen av beskattningen på
motorfordon och bensin anfördes i direktiven, att flera skäl talade för att en
ny avvägning komme till stånd mellan de två beskattningsformerna med
sikte på att överföra en större del av skattebördan på motorfordonen; härigenom
skulle de svårigheter, som det höga bensinpriset förorsakade på andra
områden än den egentliga vägtrafikens, i någon mån kunna elimineras, och
en sådan omläggning av beskattningen syntes motiverad även med hänsyn
till den ökade användningen av tunga lastbilar drivna med dieselolja och
andra lågbeskattade drivmedel. Enligt vad i direktiven vidare framhållits
hade de principer, efter vilka den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställts
på en tid då sammansättningen av fordonsbeståndet varit en annan
än nu; fordonsbeståndet hade successivt förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas
tyngd. I direktiven har särskilt understrukits att vid bedömningen
av vägväsendets framtida medelsbehov utgjorde de tyngre fordonens krav
på vägnätet en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat med;
det funnes därför anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen borde bära
en större del av de vägkostnader, som skulle gäldas av motorfordonstrafiken,
än som för närvarande vore fallet. En sådan relativ ökning av skatten måste,
enligt vad i direktiven vidare anförts, läggas på fordonsskatten, och denna
omfördelning av fordonsskatten kunde i sin tur medföra en total höjning av
fordonsskattens ram.
I propositionen den 19 oktober 1951 (nr 218) med förslag till förordning
om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. in. framlades förslag
om uttagande av den förut omnämnda tioprocentiga skatten på nytillverkade
och importerade personbilar och motorcyklar. Den sålunda föreslagna beskattningen,
som skulle träda i kraft omedelbart och beräknades tillföra
statsverket en inkomst på cirka 50 miljoner kronor för år räknat, skulle till
sin giltighetstid begränsas tills vidare till utgången av budgetåret 1952/53.
Samtidigt uttalades i propositionen, att förordningen den 25 maj 1951 (nr
283) om tillfällig automobilskatt, vilken gällde till och med den 30 juni 1952,
icke borde förlängas. I samma proposition föreslogs vidare att fordon, som
registrerats efter ingången av november 1951, skulle utom i vissa undantagsfall
vara frikallade från dem eljest åvilande skatteplikt enligt sistnämnda
förordning. Vid framläggandet av nu berörda förslag uttalade jag, att den
tillfälliga automobilskatten beräknades i samband med införandet komma
att tillföra statsverket cirka 105 miljoner kronor för budgetåret 1951/52. Om
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
beskattningen icke förlängdes betydde detta ett motsvarande inkomstbortfall
under budgetåret 1952/53. Bortfallet skulle till en del kompenseras med vad
den nya beskattningen vid tillverkning och import kunde tillföra statskassan.
Därutöver övervägdes emellertid att förslag skulle föreläggas 1952 års riksdag
om en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten enligt 1922
års automobilskatteförordning. Denna höjning — som icke finge innefatta
något föregripande av de slutliga förslag för fordonsbeskattningens ordnande
på längre sikt som komme att framläggas genom den allmänna utredningen
— skulle i huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets
fall.
1951 års bevillningsutskott tillstyrkte i sitt betänkande nr 61 de i propositionen
nr 218 framlagda författningsförslagen; och betänkandet godkändes
av riksdagen (skrivelse nr 347).
Kostnaderna för vägväsendet under budgetåret 1952/53; storleken
av automobilskattemedlen nämnda budgetår.
I fråga om kostnaderna för vägväsendet under budgetåret
1952/53 torde jag här få erinra om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
sina riksdagspetita för nämnda budgetår äskat anslag, avsedda att avräknas
mot automobilskattemedel, till ett sammanlagt belopp av cirka 579 miljoner
kronor.
Av statsverkspropositionen till 1952 års riksdag framgår (Inkomster å
driftbudgeten s. 18, sjätte huvudtiteln s. 42 f.), att de anslag å riksstaten
för budgetåret 1952/53, vilka skola täckas av automobilskattemedel, beräknats
till 504,7 miljoner kronor.
Vad härefter angår inkomsterna av automobilskattemedlen
under budgetåret 1952/53 har riksräkenskapsverket beräknat fordonsskatten
till 130 miljoner kronor och bensinskatten till 325 miljoner kronor, vadan
automobilskattemedlen av riksräkenskapsverket beräknades till sammanlagt
455 miljoner kronor (se statsverkspropositionen: Inkomster å driftbudgeten:
Bihang 1 s. 32 ff.).
I nyssnämnda statsverksproposition (Inkomster å driftbudgeten s. 39 f.,
s. 50) har jag anfört — under erinran om riksräkenskapsverkets beräkning
av automobilskattemedlen under budgetåret 1952/53 — att jag hade för avsikt
att senare i särskild proposition göra hemställan om att, i avvaktan på
resultatet av 1951 års utredning, ett provisoriskt förslag angående fordonsskatten
skulle framläggas för riksdagen. Som skäl härför framhölls, att de
utgifter för vägväsendet som skulle täckas av automobilskattemedel uppginge
till sammanlagt 504,7 miljoner kronor och att med hänsyn till penningvärdesförändringen
en viss höjning av motorfordonsskatten även med nuvarande
principer för fördelningen syntes befogad. Enligt vad jag vidare anförde
borde erinras om att den tillfälliga automobilskatten, vilken för budgetåret
1951/52 beräknats till 105 miljoner kronor, icke vore avsedd att utgå under
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
nästa budgetår. I avvaktan på det förslag angående motorfordonsskatten,
som senare konnne att föreläggas 1952 års riksdag, föreslogs därför i statsverkspropositionen,
att inkomsttiteln för nämnda skatt preliminärt beräknades
till 180 miljoner kronor, varigenom automobilskattemedlen skulle uppgå
till i runt tal samma belopp som de utgifter som skulle täckas av dessa
medel.
I enlighet härmed har i statsverkspropositionen inkomsterna av automobilskattemedlen
beräknats till 505 miljoner kronor, därav 180 miljoner kronor
i fordonsskatt och 325 miljoner kronor i bensinskatt.
Framställning från Svenska vägföreningen m. fl. om eventuella
ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken.
I en den 3 januari 1952 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj :t ha Svenska
vägföreningen, Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil klubben, Motorförarnas
helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund,
Sveriges automobilimportörförbund, Sveriges automobilindustriförening
och Sveriges trafikbilägares riksorganisation gjort
framställning i fråga om beskattningen av motorfordonstrafiken under bl. a.
budgetåret 1952/53.
I denna framställning ha organisationerna till en början erinrat om att
sista gången en förändring av beskattningssystemet baserades på en grundlig
utredning beträffande avvägningen olika fordonskategorier emellan var,
då fordons- och drivmedelsskatterna — på grundval av 1937 års automobilskatteutrednings
förslag — ändrades vid 1938 års riksdag, och att ändringarna
den 1 januari 1946 endast inneburit en uppjustering med i stort
sett bibehållande av balansen olika fordonskategorier emellan enligt 1937
års automobilskatteutredning. I anslutning härtill ha organisationerna framhållit,
att den nu eventuellt aktuella provisoriska justeringen av bilbeskattningen
borde följa samma princip eller alltså ett bibehållande av den balans
olika fordonskategorier emellan som genom den senaste fullständiga statliga
utredningen på området befunnits riktig och ändamålsenlig.
I fråga om automobilskattemedlen för budgetåret 1952/53 ha organisationerna
tagit såsom utgångspunkt riksräkenskapsverkets inkomstberäkningar
för sagda budgetår, enligt vilka beräkningar skulle inflyta 130 miljoner
kronor i fordonsskatt och 325 miljoner kronor i drivmedelsskatt, tillhopa
455 miljoner kronor. Sedan organisationerna framhållit, att den ordinarie
fordonsskatten, bensinskatten och brännoljeskatten för närvarande
vore respektive 40, 108 och 122 procent högre än år 1938, ha organisationerna
vidare anfört, att — om 1938 års proportioner mellan fordons- och drivmedelsskatterna
skulle återställas — borde nu gällande fordonsskatt höjas med
cirka 30 procent samt bensin- och brännoljeskatterna sänkas med cirka 3
öre per liter, allt under förutsättning att totalbeloppet av automobilskattemedlen
skulle uppgå till 455 miljoner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
13
Slutligen ha organisationerna överlämnat ett flertal detaljerade förslag
rörande eventuella ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken. Av
dessa förslag återgivas här (tillsammans med tidigare gällande skatter) följande
alternativ:
Fordonsskatten
Personbilar 1.........................
Lastbilar............................
Omnibussar..........................
Motorcyklar........................j
Drivmedelsskatterna
Bensin...............................
Brännolja............................
1938 års
skatter
50 + 14
50 + 18
50 + 16
15
20
30
öre/liter
12
9
Ordinarie
skatter
1951/52
Budgetåret 1952/53antagna
anslag till vägväsendet
500 milj. kr.
1938 + 100 %
70 + 20
70 + 25
70 + 22
21
28
42
öre/liter
25
20
100 + 28
100 + 36
100 + 32
30
40
60
öre/liter
24
18
575 milj. kr.
1938 + 130 %
115 + 32
1!5 + 41
115 + 37
35
46
69
öre/liter
28
21
Utredningsmannens promemoria.
I sin promemoria har utredningsmannen — under hänvisning till uttalandet
i 1952 års statsverksproposition, att en viss höjning av skatten på
motorfordon syntes befogad med hänsyn till bl. a. penningvärdesförändringen
— lämnat vissa upplysningar angående förändringarna i penningvärdet
åren 1938 —1 95 1.
I detta hänseende har utredningsmannen anfört.
Till utgångspunkt för bedömandet av förändringen i penningvärdet bör
i förevarande fall tagas kalenderåret 1938. Skälen härför äro uppenbara.
Sålunda må erinras om att vid 1938 års riksdag antogos ändrade bestämmelser
rörande beskattningen av såväl motorfordon som drivmedel till motorfordon.
Dessa ändringar trädde i kraft den 1 juli 1938 beträffande skatten
på drivmedlen och den 1 januari 1939 såvitt angår fordonsskatten. De vid
1938 års riksdag beslutade ändringarna i beskattningen av motorfordonstrafiken
byggde på ingående undersökningar, som verkställdes genom 1937
års automobilskatteutrednings försorg och som avsågo att utröna bl. a. den
vägslitning som olika fordonskategorier förorsakade. Visserligen har sedermera
— vid 1945 års höstriksdag -— ändringar vidtagits i beskattningen av
motorfordonstrafiken, men dessa ändringar grundade sig icke på några
närmare överväganden av mera teknisk natur utan bestodo huvudsakligen
i procentuella uppräkningar av de skattesatser vilka antagits av 1938 års
riksdag.
Vad angår frågan om penningvärdesförändringen under åren 1938—1951
kan upplysning härom enklast erhållas ur de pris- och levnadskostnadsindextal,
som regelbundet uträknas.
1 Första siffran rörande fordonsskatterna angiver grundavgiften och andra siffran tilläggsavgiften
för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
Enligt kommerskollegii indextal för grosshandelspriser utgjorde indextalen
(med indextalet 100 för år 1935) 111 för år 1938, 305 för september
1951 och 319 för november samma år.
Enligt socialstyrelsens indextal för levnadskostnaderna i Sverige uppgingo
indextalen (med samma utgångspunkt) till 106 för år 1938 samt till respektive
188, 195, 200 och 204 för de fyra kvartalen under år 1951.
Vidare må nämnas, att socialstyrelsens indextal för konsumtionspriser
i Sverige (1935 = 100) utgjorde 105 för år 1938. Motsvarande indextal utgjorde
104 för år 1937 och 108 för år 1939. Under januari—november 1951
har indextalet utgjort:
för januari............................ 191
» februari........................... 195
» mars.............................. 201
» april.............................. 205
» maj............................... 207
» juni.............................. 209
» juli............................... 210
» augusti............................ 211
» september......................... 213
» oktober........................... 216
» november......................... 217
Utredningsmannen har härefter i promemorian anfört olika synpunkter
på frågan om en skärpning i beskattningen av
motorfordonstrafiken.
Till en början har i promemorian erinrats bl. a. om uttalandena i statsverkspropositionen,
att vid 1952 års riksdag borde framläggas förslag om
en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten —- vilken höjning
skulle i huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets
fall -—- och att anslagen till vägväsendet för budgetåret 1952/53 överstege
inkomsterna av automobilskattemedlen med omkring 50 miljoner kronor.
I anslutning härtill har utredningsmannen anfört, att en ändring i beskattningen
av motorfordon, som vore avsedd att genomföras utan avvaktan
på resultatet av den allmänna utredningen på detta område, borde ske med
beaktande i första hand av den förändring i penningvärdet, som inträtt
under tiden efter år 1938, då det förslag till ändring i fordonsbeskattningen
genomfördes vilket grundades på de av 1937 års automobilskatteutredning
framlagda undersökningarna. Vid bedömningen av penningvärdets förändringar
syntes det lämpligast att utnyttja socialstyrelsens indextal för konsumtionspriser,
eftersom detta indextal visade prisförändringarna med avseende
å den totala konsumtionen. Detta indextal, som utgjorde 105 för år
1938, borde jämföras med medeltalet av indextalen för de olika månaderna
under år 1951 så långt dessa tal vore kända. Då emellertid ändringarna i indextalen
sistnämnda år varit betydande och icke varit av mera säsongmässig
karaktär syntes det riktigare att göra jämförelsen mellan å ena sidan
1938 års indextal — 105 — och å andra sidan indextalen för förslagsvis september—november
1951. Medeltalet för dessa tre månader utgjorde 215,3. I
enlighet härmed borde vid en justering, enbart efter penningvärdeföränd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
15
ringarna, av 1938 års skattesatser för olika slag av motorfordon dessa skattesatser
höjas med något mer än 100 procent.
Sedan härefter i promemorian framhållits, att svenska vägföreningen in. fl.
organisationer uttalat, att eventuella skärpningar i beskattningen av motorfordonstrafiken
borde ske med strikt bibehållande av den balans olika fordonskategorier
emellan som fastställdes år 1938, har utredningsmannen vidare
anfört.
Det torde emellertid vara lämpligt att — i den mån det redan nu kan
förutses att utvecklingen under tiden efter år 1938 motiverar en ändrad
avvägning i beskattningen av olika fordonskategorier — åtminstone en viss
anpassning av de nya skattesatserna sker med hänsyn till denna utveckling.
I så fall skulle den fördelen uppnås, att ändringarna i skattesatserna vid den
mera definitiva utformningen av desamma bli mindre än de ändringar vilka
eljest skulle visa sig erforderliga.
I direktiven för den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
har framhållits, att motorfordonsbeståndet efter år 1938
successivt förändrats, särskilt i vad avsåge lastbilarnas tyngd, och att det
funnes anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen skulle bära en större
del av de vägkostnader, som skulle gäldas av motorfordonstrafiken, än som
för närvarande vore fallet.
Med hänsyn till lastbilarnas utveckling under det senaste årtiondet mot
tyngre fordon och möjligheterna att framföra dessa bilar med högre hastigheter
än tidigare är det tydligt, att vid en förnyad avvägning i beskattningen
av olika fordonskategorier lastbilarna komma att få bära en procentuellt
högre andel av fordonsskatten än vad nu är fallet. Vidare får det anses
klart, att släpvagnar till motorfordon, i synnerhet släpvagnar med hög totalvikt,
för närvarande äro för lågt beskattade.
Det här anförda torde böra föranleda, att den nu aktuella höjningen i fordonsbeskattningen
göres något högre såvitt angår lastbilar och släpvagnar.
Vid en höjning av 1938 års skattesatser i förhållande till de förut omnämnda
indextalen 105 och 215,3 skulle inkomstökningen betydligt överstiga
det i statsverkspropositionen angivna beloppet 50 miljoner kronor.
Under dessa förhållanden har skatten för olika fordonskategorier nu ansetts
böra utformas på så sätt, att skatten höjes för lastbilar med något över
100 procent i jämförelse med 1938 års skattesats och för tyngre släpvagnar
avsevärt mera samt att skatten för övriga fordon ökas med omkring 100
procent i förhållande till 1938 års skattesatser eller alltså med något lägre
procenttal än som i och för sig är motiverat med hänsyn till förändringarna
i penningvärdet.
Vad angår drivmedelsskatterna ha vägföreningen och övriga organisationer
— i enlighet med sitt uttalande om ett strikt bibehållande av hittillsvarande
proportioner i beskattningen av motorfordonstrafiken — föreslagit
en sänkning av bensinskatten med ett öre och av hrännoljeskatten med två
öre per liter, därest statsverkets inkomster av automobilskattemedlen under
budgetåret 1952/53 skulle beräknas till 500 miljoner kronor. Ett genomförande
av nämnda förslag skulle innebära, att drivmedelsskatterna komme
att bliva exakt 100 procent högre än vad som gällde år 1938.
Emellertid kan en sänkning av drivmedelsskatterna icke anses motiverad
i detta sammanhang. Det förut omnämnda indextalet 215,3, som bör
ligga till grund för bedömningen av penningvärdeförändringen, utvisar närmast
att åtminstone bensinskatten hör bibehållas oförändrad. För övrigt
skulle en jämkning av bensinskatten med endast ett öre vara ulan praktisk
16
Kungl. Maj:ts proposition nr Hd.
betydelse; och i fråga om brännoljeskattens storlek kan den synpunkten
diskuteras huruvida den nuvarande differensen mellan drivmedelsskatterna
är sakligt betingad. Härtill kommer att drivmedelsförbrukningen numera till
följd av effektivare motorer är proportionsvis mindre än år 1938; även
denna omständigheten talar emot en sänkning av drivmedelsskatterna.
Vad angår utredningsmannens förslag till höjning av skatten
på motorfordon har i promemorian föreslagits att grundavgiften
för personbilar, lastbilar och bussar skulle höjas från 70 till 90 kronor och
,att skatten därutöver skulle utgå med respektive 30, 40 och 35 kronor för
varje 100 kilogram av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kilogram.
För automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk förordades en
höjning från 70 till 90 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens
tjänstevikt. Beträffande släpvagnar föresloges att skatten skulle
utgå efter annan norm än den nu gällande; sålunda förordades att skatten
för släpvagn uttoges dels med en grundavgift på 90 kronor och dels
med 10 kronor för varje 100 kilogram av släpvagnens totalvikt minskad
med 500 kilogram. För motorcyklar förordades —- i överensstämmelse med
vad de förut omnämnda organisationerna tillstyrkt — en fördubbling av
1938 års skattesatser eller alltså en skattesats av 30 kronor för tvåhjulig lätt
motorcykel, 40 kronor för tvåhjulig tung motorcykel utan sidvagn och 60
kronor för tvåhjulig motorcykel med sidvagn och trehjulig motorcykel.
Däremot ifrågasattes icke för närvarande någon ändring i drivmedelsbeskattningen.
Sedan härefter i promemorian lämnats olika exempel på verkningarna
av den ifrågasatta skattehöjningen på olika slag av motorfordon, har utredningsmannen
vidare anfört, att de förordade höjningarna av fordonsskatten
borde träda i kraft den 1 januari 1953. Den höjda fordonsskatten
komme i så fall att uttagas första gången vid automobilskatteuppbörden i februari
1953 eller alltså före utgången av budgetåret 1952/53. Någon uppdelning
av fordonsskatten på två uppbördsterminer syntes icke böra ifrågakomma.
Mot en sådan uppdelning talade framför allt de komplikationer som kunde
uppstå då ett fordon bytte ägare mellan två uppbördsterminer.
I promemorian ha lämnats närmare upplysningar angående inkomstökningen
genom den föreslagna skattehöjningen.
Sålunda har omnämnts, att antalet motorfordon den 30 juni 1951 utgjort
Personbilar................................ 294 386 st.
Lastbilar .................................. 87 632 »
Omnibussar................................ 7 800 »
Släpvagnar................................. 18 342 »
Motorcyklar................................ 240 552 >
Enligt vad i promemorian vidare uttalats hade -— med utgångspunkt från
dessa siffror och med tillgång jämväl till uppgifter angående fordonens fördelning
på olika grupper efter tjänste- eller totalvikt — inkomstökningen
genom den föreslagna skattehöjningen såvitt anginge fordonsbeståndet den
30 juni 1951 beräknats till följande belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
17
För personbilar......................... 16,3 milj. kr.
» lastbilar............................ 25,7 » »
> omnibussar......................... 5,2 » »
» släpvagnar.......................... 2,0 » »
» motorcyklar........................ 2,4 » »
Summa 51,6 » »
Utredningsmannen har i promemorian framhållit, att sistnämnda belopp,
51,6 miljoner kronor, borde ökas med vad av skattehöjningen belöpte på
motorfordon, som registrerades första gången under tiden den 1 juli 1951—
den 31 december 1952. Då denna ökning av fordonsskatten kunde antagas
komma att uppgå till ca 4 miljoner kronor, skulle inkomstökningen under
budgetåret 1952/53 på grund av den nu föreslagna skärpningen i fordonsbeskattningen
uppgå till totalt omkring 55 miljoner kronor.
Vid promemorian ha fogats följande författningsförslag, nämligen
förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt dels ock förordning om upphävande
av förordningen den 30 november 1945 (nr 736) angående visst
undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobilskatt.
Beträffande 1945 års förordning har i promemorian erinrats om att denna
författning — som innehölle att skatten för lastbil som försetts med boggianordning
för bruk av personautomobilringar skulle utgå med visst lägre
belopp — tillkommit i anledning av den knapphet som under senaste kriget
rådde här i landet på lastbilringar (se propositionen 1942:250 och 1942 års
bevillningsutskotts betänkande nr 31). Författningen vore numera utan praktisk
betydelse.
Remissyttrandena över promemorian.
De i promemorian framlagda förslagen ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av riksräkenskapsverket och överståthållarämbetet.
Riksräkenskapsverket har anfört, att en provisorisk höjning av den
ordinarie automobilskatten skulle enligt utredningsuppdraget i huvudsak
motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall. Den allmänna
utredningen befunne sig fortfarande på ett förberedande stadium. Vissa skäl
talade sålunda för att nu endast vidtaga en procentuell uppräkning av skattesatserna
såsom Svenska vägföreningen in. fl. organisationer ifrågasatt. Å
andra sidan hade utredningsmannen förebragt så vägande skäl för en i
viss mån ändrad fördelning av skattebelastningen mellan de olika kategorierna
av motorfordon, att riksräkenskapsverket icke ville motsätta sig de
föreslagna bestämmelserna.
Överståthållarämbetet har anfört, att ämbetet icke ifrågasatte riktigheten
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 114.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
av de allmänna resonemang, på vilka promemorians förslag grundades, även
om nu icke förelåge någon bestyrkande utredning.
Vad särskilt angår beskattningen av släpvagnar har ämbetet åberopat en
skrivelse från föreståndaren för automobilregistret för Stockholms stad, däri
denne anfört följande.
I fråga om släpvagnarna har en helt ny beräkningsgrund för skatten föreslagits,
innebärande en avsevärd höjning av skattesatserna. Skatten för dessa
fordon har dock förut kunnat betecknas som i många fall anmärkningsvärt
lag.
På grund av den nya beräkningsgrunden har det varit av ett visst intresse
att statistiskt undersöka de härstädes registrerade släpvagnarnas fördelning
efter totalvikten Följande siffror, som hänföra sig till beståndet vid
årsskiftet, framkommo därvid.
Totalvikt, kg Antal
Högst 500 ................ 112
1 001— 2 000 ................ 64
3 001— 4 000 ................ 46
5 001— 6 000 ................ 19
7 001— 8 000 ................ 16
9 001-10 000 ................ 35
11 001—12 000 ................ 15
13 001—14 000 ................ 2
15 001—20 000 ................ 14
25 001—30 000 ................ 3
35 001—40 000 ................ 2
45 001—50 000 ................ 2
Totalvikt, kg Antal
501— 1 000 ..... 201
2 001— 3 000 ................ 50
4 001— 5 000 ................ 85
6 001— 7 000 ................ 18
8 001— 9 000 ................ 26
10 001-11 000 ................ 38
12 001—13 000 ................ 21
14 001—15 000 ................ 2
20 001—25 000 ................ 5
30 001—35 000 ................ 2
40 001—45 000 ................ 2
över 50 000 .................. 0
Vid undersökningen framkom vidare, att samtliga släpvagnar med mer
än 17 000 kg. totalvikt äro specialtillverkade för vissa transporter av grävmaskiner
och andra tunga maskiner eller annat tungt gods samt för transport
av järnvägsvagnar. Förfrågan har slutligen gjorts hos en del ägare av
de tyngsta fordonen, därvid det framkommit, att fordonen ofta äro i bruk,
ibland dagligen.
Då den skatt, som föreslagits för släpvagnarna, alltjämt blir regelmässigt
lägre än skatten för lastbilar med motsvarande maximilast, synes det icke,
enligt min åsikt, finnas någonting i sak att erinra mot förslaget.
Överståthållarämbetet har i sitt remissyttrande — under hänvisning till
nämnda skrivelse — uttalat, att de sålunda gjorda undersökningarna syntes
giva klart motiv för en höjning av skatten på släpvagnar.
Övriga remissinstanser ha antingen helt avstyrkt att en höjning nu genomfördes
i fråga om fordonsskatterna eller förordat att höjningen genomfördes
efter andra grunder än de av utredningsmannen föreslagna.
Beträffande innehållet i yttrandena från dessa remissinstanser må följande
nämnas.
Vad först angår frågan om kostnaderna för vägväsendet
under budgetåret 195 2/5 3 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit att det i statsverkspropositionen omnämnda beloppet 504,7 miljoner
kronor avsåge anslag å riksstaten för nämnda budgetår, vilket icke vore
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
19
liktydigt med kostnaderna under budgetåret. I syfte att återgå till den metod
för medelsanvisning för vägbyggandet, som avsetts vid vägväsendets förstatligande,
hade nämligen å vissa anslag för budgetåret 1952/53 efter förslag
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskats belopp, som motsvarade utgifter
såväl under budgetåret 1952/53, som under senare halvåret av kalenderåret
1953. Vägväsendets kostnader under budgetåret 1952/53 hade i
statsverkspropositionen beräknats till ca 440 milj. kronor. En ökning av beskattningen
av motorfordon för att täcka vägväsendets sålunda beräknade utgifter
under budgetåret vore icke erforderlig. I detta sammanhang borde
emellertid framhållas, att en ökning av investeringsvolymen, som vore avvägd
med hänsyn till beräknad arbetskraftstillgång, vore önskvärd och kunde
bli möjlig. Om en så stor stegring skulle bliva möjlig att utgifterna skulle
överstiga inkomsterna av automobilskattemedel för budgetåret, kunde ifrågasättas
om icke vid sådant förhållande odisponerade medel på automobilskattemedlens
specialbudget kunde tagas i anspråk. Härutöver borde framhållas,
att en successiv stegring av väginvesteringarna förutsatts för de kommande
åren.
Beträffande i promemorian angivna indextal för bedömande av
ändringarna i penningvärdet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uttalat, att det kunde ifrågasättas — därest någon indexserie skulle begagnas
i förevarande fall — huruvida det icke vore riktigare att utgå från
index avseende vägkostnaderna. Ett försök till beräkning av sådant index
hade gjorts inom styrelsen och preliminärt redovisats i anslutning till eu
redogörelse för investeringsverksamheten inom vägväsendet under tiden den
1 januari 1936—den 30 juni 1949.
De i det föregående omnämnda organisationerna ha i sitt gemensamma
remissyttrande anfört, att förslaget att göra automobilbeskattningen beroende
av en indexserie, som antagits kunna återspegla allmänna prisnivåns
förändringar, innebure ett egendomligt avsteg från den princip, som hitintills
varit normgivande, nämligen att automobilbeskattningen skulle vara
en direkt funktion av motorfordonstrafikens rättmätiga andel av kostnaderna
för vägväsendet. Organisationerna kunde icke finna, att skäl nu förelåge
till ett frångående av nu gällande princip, och avvisade sålunda tanken
på en reglering efter indexprincip av automobilbeskattningen med hänsyn
till penningvärdets förändringar.
Vad angår utredningsmannens förslag till höjning av
fordonsskatterna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att
utredningsmannen föreslagit en i vissa fall väsentlig ändring i skatteavvägningen
olika fordonstyper emellan. Styrelsen ansåge, att de i utredningen
anförda skälen för en sådan åtgärd vore så vaga, att de icke kunde läggas
till grund för en bedömning av denna fråga och att föreliggande utredningsmaterial
icke heller kunde anses vara tillfyllest för detta ändamål. Vidare
hade icke i utredningen berörts frågan, huruvida ett genomförande av beskattningsförslaget
i vad avsåge lastbilar och släpvagnar kunde komma att
medföra en ändrad fördelning mellan olika fordonstyper inom beståndet.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare framhållit — såvitt angår
beskattningen av släpvagnar — att dessa sällan tillverkades i större serier.
Fastställandet av totalvikten för släpvagnar skedde i allmänhet på grundval
av besiktningsmannens bedömande. Då det stora flertalet släpvagnar
hade totalvikter överstigande 3 000 kilogram skulle genom de föreslagna
bestämmelserna denne sålunda komma att även för dessa släpvagnar bestämma
den fordonsskatt, som fordonsägaren sedermera hade att erlägga.
Härtill komme — en ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser —
att besiktningsmannen för samtliga släpvagnar måste göra en bestämning av
totalvikterna på 100 kilogram när. Med hänsyn till vad som anförts angående
tillverkningen av släpvagnarna ävensom de begränsade resurser man för
närvarande hade inom bilbesiktningsväsendet ansåge styrelsen det icke möjligt
för bilinspektionen att tillfredsställande fullgöra de uppgifter, som härigenom
skulle komma att åläggas den. I fråga om påhängsvagnar borde dessutom
framhållas att då en sådan vagn vore lastad med den fastställda maximilasten
uppbures i allmänhet, beroende på konstruktionen, 30—45 procent
av dess totalvikt av den dragande bilen. Den föreslagna beskattningsändringen
komme att medföra en omfördelning av skatten mellan lastbilar med
påhängsvagn och lastbilar med släpvagn.
Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att med hänsyn
till vad styrelsen erinrat mot de framlagda förslagen borde desamma icke
läggas till grund för en ändrad beskattning av motorfordonen. Därest statsmakterna
skulle anse att beskattningen av motorfordon för år 1953 borde
givas sådan storlek, att inkomsterna av automobilskattemedlen skulle täcka
de anslag, som för budgetåret 1952/53 avräknades mot automobilskattemedlen,
syntes detta — i avvaktan på att en mera ingående utredning angående
en lämplig fördelning av skatten mellan olika fordonskategorier kommer
till stånd — böra ske genom en skattehöjning utan ändring av de nu
gällande principerna för beskattningen av olika fordonskategorier.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört.
Ifrågavarande förslag avser att som ett provisorium i avvaktan på resultatet
av en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
höja den ordinarie automobilskatten i en omfattning, som i huvudsak motsvarar
vad som betingas av penningvärdets fall. Häremot synes i och för sig
intet vara att erinra. Länsstyrelsen är emellertid tveksam om man redan
nu, såsom i förslaget skett, bör anpassa skattesatserna efter en ändrad avvägning
av beskattningen av olika kategorier motorfordon. Innan en dylik
åtgärd vidtages bör man enligt länsstyrelsens mening avvakta resultatet av
den pågående allmänna utredningen om beskattningen av motorfordonstrafiken.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att en tillämpning
av förslaget åtminstone beträffande lastbilar och släpvagnar skulle komma
att innebära stora och i vissa fall mycket betydande skattehöjningar i förhållande
till vad som nu gäller. Länsstyrelsen har för sin del kommit till
den uppfattningen, att vad förslaget åsyftar bör tillgodoses genom en på
lämpligt sätt avvägd procentuell höjning av nuvarande skattesatser.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har förklarat, att länsstyrelsen icke ville
motsätta sig en provisorisk skärpning av motorfordonsskatten i avbidan på
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
de resultat, som en fortsatt allmän utredning av denna beskaltningsform
kunde komma att redovisa. Beträffande utformningen av den ifrågasatta
beskattningsskärpningen funne länsstyrelsen de av Svenska vägföreningen
m. fl. organisationer i skrivelsen den 3 januari 1952 redovisade principerna
väl motiverade, varför länsstyrelsen förordade, att desamma lades till grund
för den provisoriska skattehöjningen.
Organisationerna ha anfört, att de för sin del icke kunde finna, att en relativ
ökning av skattebelastningen på de tyngre fordonen, stor eller liten,
kunde genomföras förrän en fullständig utredning angivit skäl för och emot
och klarlagt konsekvenserna. Inga sådana skäl hade emellertid redovisats
i samband med förslaget. Organisationerna hade emellertid studerat konsekvenserna
för de olika fordonskategorierna vid ett realiserande av utredningsmannens
skatteförslag. Verkställda beräkningar visade, att förslaget
innebure följande genomsnittliga procentuella ökningar av fordonsskatterna,
nämligen för
personbilar...................... + 39 %
lastbilar......................... + 56 %
bussar .....................;.... + 57 %
motorcyklar ..................... + 43 %
släpfordon....................... den procentuella ökningen
varierade mycket starkt för
olika totalviktsklasser mellan
lägst 10 / och betydligt
mer än 1 000 %
För samtliga fordonskategorier (utom släpfordon) vore det vägda medeltalet
för den procentuella ökningen av fordonsskatten nära 48 %. — Med
hänsyn till att skillnaden mellan medelsbehovet och intäkterna av automobilbeskattningen
utgjorde (505 — 455 =) 50 milj. kronor, vore enligt organisationernas
mening detta belopp vad som maximalt borde utgöra motorfordonstrafikens
ökade skattebelastning. Utredningsmannens förslag innebure,
såsom nämnts, en genomsnittlig höjning av fordonsskatten för samtliga
motorfordon exkl. släpfordon med nära 48 %. Med utgångspunkt från riksräkenskapsverkets
beräkning av fordonsskattens totalbelopp för budgetåret
1952/53 kunde beräknas att denna px-ocentuella höjning motsvarade nära
62 milj. kronor. Härtill komme att höjningen av skatterna på släpfordonen
beräknats innebära en ökning av skatteinkomsterna med ytterligare 2 milj.
kronor, varför förslaget sålunda innebure, att motorfordonstrafiken belastades
med nära 64 milj. kronor, trots att de utgifter, som skulle täckas av
automobilskattemedel, endast överstege de ordinarie inkomsterna med 50
milj. kronor.
Sedan organisationerna vidare framhållit, att det av utredningsmannen
angivna beloppet om 4 milj. kronor, motsvarande inkomstökningen genom
fordonsskatten för fordon som registrerades under tiden efter den 30
juni 1951, beräknats lägre än vad riksräkenskapsverkets uppskattningar
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 774.
gåve underlag för, ha organisationerna vidare anfört, att inga skäl funnes
att öka skatteuttaget utöver vad som erfordrades för täckning av medelsbehovet.
Organisationerna ville icke motsätta sig utredningsmannens förslag
att drivmedelsskatterna bibehöllos oförändrade. Hela ökningen av medelsbehovet
— 50 milj. kronor — måste alltså läggas på fordonsskatten, som
härigenom genomsnittligt borde höjas med
50
130
X 100 = ) 38,5 %, avrundat
39 %. Organisationerna hade i sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 januari
1952 betonat vikten av att den relativa skattebelastningen olika fordonskategorier
emellan icke nu förändrades, vilket vore att föregripa resultaten av
den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Denna principiella inställning kvarstode naturligen oförändrad och innebure
i föreliggande fall att nu gällande fordonsskatter enligt organisationernas
mening genomgående borde höjas med 39 %. Skattesatserna bleve
därvid följande.
Personbilar............................... 100 + 28
Lastbilar.................................. 100 + 35
Bussar.............!...................... 100 + 31
Släpvagnar
total vikt
< 1 000 kg.......................... 78 kr.
1000-1 499 » .......................... 156 »
1 500—1 999 » .......................... 234 »
2 000—2 999 » .......................... 273 »
3 000 kg eller högre...................... 312 »
Motorcyklar
tjv. < 75 kg............................. 29 »
» >75 » ............................. 39 »
med sidvagn............................. 58 »
I anslutning härtill ha organisationerna framhållit, att för personbilarnas
del vore skillnaden mellan utredningsmannens och organisationernas förslag
icke särskilt betydande. För lastbilar och bussar vore avvikelserna däremot
större; för lastbilarnas del innebure sålunda utredningsmannens förslag,
att fordonsskatten höjdes med 10--13 % utöver de 39 % som medelsbehovets
ökning motiverade.
I fråga om skärpningen i beskattningen av släpvagnar ha organisationerna
uttalat, att den av utredningsmannen nu utan egentlig grund föreslagna
höjningen vore mycket växlande i olika totalviktsklasser. För de
tyngre släpvagnarna vore höjningen av mycket avsevärd storleksordning
och stege för de tyngsta till mellan 800 och 900 %. Såsom exempel på
verkningarna av utredningsmannens förslag kunde nämnas att i landet
funnes för närvarande ett icke obetydligt antal trailers, avsedda för tillfälliga
transporter av t. ex. tunga maskiner. Dylika släpfordon hade i allmänhet
mycket hög totalvikt. För en sådan trailer — i bruk i praktiskt
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
transportarbete inom ett anläggningsföretag — med tjänstevikten 5,5 ton
och med tillåten maximilast på 24,5 ton, d. v. s. med totalvikten 30 ton,
vore skatten enligt nu gällande bestämmelser 224 kronor. Om utredningsmannens
förslag genomfördes, skulle skatten stiga till 3 040 kronor, vilket
betydde att nu utgående skatt höjdes med 1 270 % för ett fordon, som uppenbarligen
användes relativt sällan.
Slutligen ha organisationerna understrukit, att man icke borde vidtaga
ändringar i relationerna mellan fordonsskatterna för olika fördonstyper
utan att dessa ändringar gjordes till föremål för grundläggande utredningar.
Då detta borde ankomma på den allmänna utredningen rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken, borde en nu nödvändig justering uppåt av
fordonsskatterna ske genom en jämn lyftning av skattesatserna med utgångspunkt
från nuvarande relationer mellan skattesatserna för olika fordonstyper.
Den provisoriska justeringen av automobilbeskattningen borde
därför ske på så sätt, att drivmedelsskatterna bibehölles oförändrade och
att fordonsskatterna höjdes med 39 % och utformades enligt det av organisationerna
nu framlagda förslaget med bibehållande av balansen olika
fordonskategorier emellan.
Departementschefen.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen komma enligt nu gällande
författningsbestämmelser följande slag av särskilda skatter att under budgetåret
1952/53 uttagas av motorfordonstrafiken, nämligen
1) fordonsskatt enligt 1922 års förordning om automobilskatt, vilken fordonsskatt
utgår med belopp, som förut omnämnts (jfr s. 7 f.);
2) drivmedelsskatter, av vilka skatten å bensin utgör 25 öre för liter och
skatten på brännoljor uppgår till 20 öre för liter; samt
3) tillverknings- och importskatt, som avses i förordningen den 24 oktober
1951 (nr 660) och som utgår vid yrkesmässig tillverkning inom riket
för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar, motorcyklar och sidvagnar
till motorcyklar med tio procent av fordonets beskattningsvärde.
På sätt förut berörts pågår för närvarande en allmän utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken. Denna utredning hinner emellertid
icke slutföras så snart, att på denna utredning grundade förslag kunna
genomföras före utgången av budgetåret 1952/53."
I den proposition den 19 oktober 1951, nr 218, vari framlades förslag om
uttagandet av den tioprocentiga skatten vid tillverkning och import av personbilar
och motorcyklar, uttalade jag bl. a. att det övervägdes att vid 1952
års riksdag föreslå eu provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten,
och att en sådan höjning — som icke finge innefatta något föregripande
av de slutliga förslag för fordonsbeskattningcns ordnande på längre sikt
som komme alt framläggas genom den allmänna utredningen — skulle i
huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag erinrade jag om att
inkomsterna av automobilskattemedlen under budgetåret 1952/53 av riksräkenskapsverket
beräknats till 455 miljoner kronor och att de anslag för
vägväsendet in. m. som för samma budgetår skulle täckas av automobilskattemedel
uppginge till sammanlagt 504,7 miljoner kronor. I anslutning härtill
omnämndes i statsverkspropositionen, att jag hade för avsikt att senare i
särskild proposition göra hemställan om att — i avvaktan på resultatet av
den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
— ett provisoriskt förslag angående fordonsskatten skulle framläggas för
riksdagen. Vidare uttalade jag, att i avvaktan på det förslag angående motorfordonsbeskallningen,
som senare komme att föreläggas 1952 års riksdag,
beräknades inkomsterna av automobilskattemedlen preliminärt till ett med
50 miljoner kronor uppräknat belopp eller alltså till 505 miljoner kronor.
Sedan jag — för att erhålla ett underlag för bedömandet av frågan hur
en provisorisk höjning av fordonsskatten borde genomföras -— anmodat den
utredningsman som handhar nyssnämnda allmänna utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken att utarbeta ett förslag i ämnet, har
utredningsmannen den 17 januari 1952 till mig överlämnat en promemoria
med förslag till vissa ändringar i beskattningen av motorfordon.
I fråga om innehållet i promemorian torde jag i huvudsak få hänvisa till
den föregående framställningen (s. 13—17). Här må endast erinras om följande
av utredningsmannen anförda synpunkter, nämligen att det vid bedömandet
av penningvärdets förändringar syntes lämpligast att utnyttja
socialstyrelsens indextal för konsumtionspriser under åren 1938—1951, att
då detta indextal stigit från 105 (med indextalet 100 för år 1935) år 1938
till 215,3 för tidsperioden september—november 1951, borde vid en justering
enbart efter penningvärdesförändringarna de skattesatser vilka år 1938 fastställts
för olika slag av motorfordon höjas med något mer än 100 procent, att
den nu aktuella höjningen i fordonsbeskattningen borde göras något högre
för lastbilar och släpvagnar än för övriga slag av motorfordon och att vid
utformningen av de nya skattesatserna borde beaktas att inkomstökningen
genom skattehöjningen borde uppgå till omkring 50 miljoner kronor. I enlighet
härmed har i promemorian föreslagits de skattesatser som förut antytts
och som återfinnas i en i det följande omnämnd tablå. I promemorian
har antagits att inkomstökningen under budgetåret 1952/53 på grund av
den föreslagna skärpningen i fordonsbeskattningen skulle uppgå till omkring
55 miljoner kronor.
Mot det i promemorian framlagda förslaget ha — såsom framgår av vad
förut anförts (jfr s. 18—23) — olika invändningar framställts från vissa
remissinstansers sida. Dessa invändningar ha väsentligen gått ut på att
om en ändring i beskattningen nu måste vidtagas, borde ändringen ske genom
en likformig höjning av skattesatserna med utgångspunkt från gällande
relation mellan skattesatserna för olika fordonstyper. Vidare har invänts,
att utredningsmannens förslag innebure att motorfordonen belastades
med ett extra skattebelopp som komme att betydligt överstiga det be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 114. 25
lopp om 50 miljoner kronor som erfordrades för att täcka anslagen för vägväsendet.
För egen del anser jag något hinder icke i och för sig böra möta att -—■
ehuru den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
ännu icke är avslutad — i allt fall vidtaga en sådan höjning av skatten
på motorfordon, som är påkallad med hänsyn till rådande aktuella förhållanden.
I sitt remissyttrande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrat om att
det förut berörda beloppet 504,7 miljoner kronor avsåge anslag på riksstaten
för budgetåret 1952/53 och icke kostnaderna under samma budgetår
utan kostnaderna under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953, och
att då kostnaderna under budgetåret i statsverkspropositionen beräknats till
cirka 440 miljoner kronor — vilket belopp med mer än 50 miljoner kronor
understege nyssnämnda anslag — vore en ökning i beskattningen av motorfordon
icke erforderlig för att täcka vägväsendets utgifter under ifrågavarande
budgetår. Mot vad sålunda anförts kan emellertid göras den invändningen,
att anslagen till vägväsendet för därpå följande budgetåret uppenbarligen
icke komma liksom ej heller i fortsättningen — att avse endast
ett halvt kalenderår. Med hänsyn härtill kan det icke anses motiverat att i
förevarande fall göra ett avsteg från den eljest gällande regeln för upprättandet
av riksstaten att däri upptagna anslag för löpande utgifter skola täckas
med under budgetåret inflytande inkomster. Anledning saknas därför att i
detta sammanhang utgå från ett lägre belopp än 504,7 miljoner kronor vid
fastställandet av de grunder efter vilka inkomsterna av automobilskattemedlen
skola beräknas.
Med dessa utgångspunkter och i överensstämmelse med mina förut återgivna
uttalanden i propositionen den 19 oktober 1951, nr 218, liksom i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag förordar jag att skatten på
motorfordon från och med den 1 januari 1953 höjes i syfte att dels anpassa
skatten efter de inträdda förändringarna i penningvärdet dels ock tillföra
statsverket en ökning av automobilskattemedlen med 50 miljoner kronor
föi budgetaret 1952/53 eller alltsa med skillnaden mellan de i statsverkspropositionen
upptagna anslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen,
och de beräknade inkomsterna av automobilskattemedlen.
\ad angår det sätt, på vilket skatten på motorfordon bör anpassas efter
de inträdda förändringarna i penningvärdet torde den av utredningsmannen
förordade metoden — som innebär en jämförelse mellan socialstyrelsens index
för konsumtionspriser för år 1938 respektive för tiden september_no
vember
1951 — giva ett resultat som i stort sett kan anses riktigt. Vad som
bör eftersträvas i förevarande fall är ju uppenbarligen endast en ungefärlig
anpassning efter penningvärdesförändringen. Med hänsyn härtill saknar det
praktisk betydelse om såsom jämförelsetal — vid sidan av 1938 års indextal
— väljes det av utredningsmannen föreslagna indextalet 215,3 eller de
numera kända indextalen 207,6 för hela kalenderåret 1951, 214,o för senare
halvåret eller 217,3 för december månad samma år. Jag ansluter mig sålunda
i princip till utredningsmannens förslag om en höjning av skatten på
tf Bihang till riksdagens protokoll 1992. 1 samt. AV 114.
nio
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 714.
torfordon med utgångspunkt från de år 1938 fastställda skattesatserna och
att höjningen sker med omkring 100 procent av sagda skattesatser i den utsträckning
detta är erforderligt för att uppnå den förut omnämnda inkomstsumman
om 50 miljoner kronor.
Det av utredningsmannen framlagda förslaget om en något större höjning
av fordonsskatten för lastbilar och släpvagnar än för övriga slag av
motorfordon har föranlett kritik särskilt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida samt från de i ärendet hörda enskilda organisationerna på bilismens
område. Dessa remissinstanser ha understrukit att i avvaktan på den
allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken borde
skattehöjningen ske med samma procenttal för alla kategorier av motorfordon.
I förevarande hänseende vill jag för egen del hänvisa till vad jag i direktiven
för nyssnämnda utredning anfört därom, att de principer, efter vilka
den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställts på en tid då sammansättningen
av fordonsbeståndet varit en annan än nu och att — då vid bedömningen
av vägväsendets framtida medelsbehov de tyngre fordonens krav
på vägnätet utgjorde en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat
med — det funnes anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen borde
bära en större del av de vägkostnader som skulle gäldas av motorfordonstrafiken
än som för närvarande vore fallet. I enlighet med den mening, som
jag uttalat i berörda direktiv och som jag alltjämt vidhåller, anser jag mig
kunna godtaga utredningsmannens argumentering i den mån denna går
ut på att skatten på framför allt tyngre lastbilar och släpvagnar bör ökas
förhållandevis mera än skatten på personbilar. En motsvarande ökning torde
böra vidtagas även med avseende å omnibussar.
Beträffande den närmare utformningen av skatteökningen torde i frågans
nuvarande läge böra eftersträvas att skatten icke höjes i större omfattning
än som är nödvändigt för att täcka anslagen för vägväsendet under näst*
kommande budgetår. Det synes med ett strängt iakttagande av denna synpunkt
vara möjligt att göra höjningarna något mindre än vad utredningsmannen
förordat. Å andra sidan ha verkställda undersökningar visat, att
ett genomförande av det utav organisationerna framlagda förslaget icke
skulle tillföra statsverket ökade intäkter av automobilskattemedel till högre
belopp än 47 å 48 miljoner kronor.
Med beaktande av det nu anförda tillstyrker jag att skattesatserna föi
olika slag av motorfordon — med undantag för släpvagnar — fastställas
att för tiden från och med den 1 januari 1953 utgå efter följande grunder.
För personbilar, lastbilar och omnibussar utgår en grundavgift, som — i
överensstämmelse med vad organisationerna förordat — fastställes till 100
kronor per fordon i stället för det av utredningsmannen föreslagna beloppet
om 90 kronor per fordon. Därutöver utgår en tilläggsavgift för nu nämnda
slag av motorfordon. Denna tilläggsavgift utgår för varje påbörjat tal av
100 kilogram av fordonets tjänstevikt med avdrag för 900 kilogram samt
bestämmes till 28 kronor för personbilar, 37 kronor för lastbilar och 33 kronor
för omnibussar. För automobil med ringar av annat ämne än mjuk
Kungl. Maj. ts proposition nr 114.
27
kautschuk bestämmes skatten till 100 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av automobilens tjänstevikt. För motorcyklar utgår skatten med
de av utredningsmannen föreslagna beloppen om respektive 30, 40 och 60
kronor.
I fråga om beskattningen av släpvagnar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit bl. a., att vissa svårigheter skulle uppkomma för statens
bilinspektion att fastställa totalvikten på 100 kilogram när för alla kategorier
av släpvagnar. Med hänsyn härtill torde skatteskalan såvitt angår
släpvagnar — åtminstone tills vidare — böra göras mera schematisk än vad
utredningsmannen föreslagit. I enlighet härmed och då det är tydligt, att
släpvagnar hittills blivit förhållandevis lägre beskattade än andra slag av
motorfordon, tillstyrker jag att skatten för släpvagnar fastställes att för tiden
från och med den 1 januari 1953 utgå med följande belopp, nämligen
med 80 kronor om totalvikten understiger 1 000 kilogram, 160 kronor om
totalvikten uppgår till 1 000 men ej 1 500 kilogram, 240 kronor om totalvikten
uppgår till 1 500 men ej 2 000 kilogram, 320 kronor om totalvikten
uppgår till 2 000 men ej 3 000 kilogram, 400 kronor om totalvikten uppgår
till 3 000 men icke 5 000 kilogram, 480 kronor om totalvikten uppgår till
5 000 men icke 8 000 kilogram samt 560 kronor om totalvikten uppgår till
8 000 kilogram.
Enligt inom departementet verkställda beräkningar skulle, vid bifall till
de utav mig föreslagna skattesatserna, ökningen av automobilskattemedlen
under nästkommande budgetår uppgå till omkring 52 miljoner kronor.
I följande tablå äro sammanställda — förutom de skattesatser som gällt
under åren 1939—1945 respektive gälla från och med år 1946 — utredningsmannens
och organisationernas förslag ävensom det av mig förordade departementsförslaget:
Skattesatserna1
-
År 194fi Utrednings-
Organisa-
Departe-
Fordon
1939—45
0. ff.
mannens
förslag
tionernas
förslag
ments-
förslaget
Personbilar........
50 + 14
70 + 20
90 + 30
100 + 28
100 + 28
Lastbilar...........
50+18
70 + 25
90 + 40
100 + 35
100 + 37
Omnibussar.......
Släpvagnar
50 + 16
70 + 22
90 + 35
100 + 31
100 + 33
Totalvikt:
< 1 000 kg........
40
56
90 kr samt
78
80
1 000—1 499 kg ... .
80
112
därutöver 10
156
160
1 500— 1 999 > ....
120
168
kr. för varje
234
240
2 000—2 999 » ....
140
196
100 kg av släp-
273
320
3 000—4 999 » ....
160
224
vagnens total-
312
400
5 000—7 999 » ....
160
224
vikt minskad
312
480
8 000 kg eller högre
160
224
med 500 kg
312
560
1 Den första siffran rörande skatten på personbilar, lastbilar och
omnibussar
angiver grund-
avgiften per fordon och den andra siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt
minskad med 900 kg.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
Fordon
Motorcyklar
a) 2-hjulig lätt m.c.
b) 2-hjulig tung m.c.
utan sidovagn ..
c) 2-hjulig m.c. med
sidovagn och 3- hjulig m.c......
Åren
1939—45
Ska
År 1946
0. tf.
ttesatsern
Utrednings-
mannens
förslag
a
Organisa-
tionernas
förslag
Departe-
ments-
förslaget
15
21
30
29
30
20
28
40
39
40
30
42
60
58
60
Såsom förut berörts (jfr s. 17) har vid utredningsmannens promemoria
fogats förslag till — förutom ändringar i 1922 års förordning om automobilskatt
— upphävande av förordningen den 30 november 1945 (nr 736) angående
visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt. Jag tillstyrker att 1945 års förordning, som tillkom
i anledning av då rådande knapphet på lastbilsringar och som numera
är utan praktisk betydelse, upphäves.
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt; samt
2) förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945 (nr
736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda två
författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen för antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
527223. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 a1 i texten
- BevU 1952:45 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 s. 1 i texten