Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m

1952-03-07 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:114, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m.,

given Stockholms slott den 7 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt; samt

2) förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945

(nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I avvaktan på resultatet av en pågående allmän utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken och i syfte att dels anpassa beskattningen

efter de inträdda förändringarna i penningvärdet dels ock utjämna

skillnaden i budgeten för budgetåret 1952/53 mellan å ena sidan de i

statsverkspropositionen upptagna anslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen,

sammanlagt 504,7 miljoner kronor, och å andra sidan de

beräknade inkomsterna av autoinobilskattemedlen, 455 miljoner kronor,

eller alltså omkring 50 miljoner kronor, föreslås i denna proposition, att de

enligt 1922 års förordning om automobilskatt utgående skattesatserna skola

—- räknat från och med den 1 januari 1953 — utgå på sätt angives i nedanstående

uppställning (för jämförelsens skull redovisas däri jämväl de sKattesatser,

som gällt under åren 1939—1945 samt från och med år 1946):

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. t samt. Nr 114.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Skattesatserna1

Prop.

Fordon Åren 1939—45

År 1946 o. ff.

förslaget

Personbilar ........................

50 + 14

70 + 20

100 + s

Lastbilar...........................

50 + 18

70 + 25

100 + c

Omnibussar........................

50 + 16

70 + 22

100 + i

Släpvagnar

Total vikt:

< 1 000 kg.......................

40

56

80

1000—1 499 kg...................

80

112

160

1 500—1999 »...................

120

168

240

2 000—2 999 »...................

140

196

320

3 000—4 999 »...................|

1 400

5 000—7 999 »...................i

160

224

] 480

8 000 kg eller högre..............J

l 560

Motorcyklar

a) 2-hjulig lätt m.c................

15

21

30

b) 2-hjulig tung m.c. utan sidvagn

20

28

40

c) 2-hjulig m.c. med sidvagn och 3-

hjulig m.c...................

30

42

60

Inkomstökningen genom den föreslagna höjningen i beskattningen av

motorfordon beräknas för budgetåret 1952/53 till omkring 52 miljoner

kronor. 1

1 Den första siffran rörande fordonsskatterna angiver grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

3

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5

Gällande lydelse:

Skatt utgår----följande be
lopp:
a)

för tvåhjulig lätt motorcykel

med tjuguen kronor och för tvåhjulig

tung motorcykel utan sidvagn med

tjuguåtta kronor;

b) för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel

med fyrtiotvå kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugu

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugufem

kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

sjuttio kronor dels ock tjugutvåkronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med

ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med sjuttio kronor för varje

påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med femtiosex kronor;

1

1 Senaste lydelse av 5 § se 1951:654.

§•

Föreslagen lydelse:

Skatt utgår — — — följande belopp:
a)

för tvåhjulig lätt motorcykel

med trettio kronor och för tvåhjulig

tung motorcykel utan sidvagn med

fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel

med sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med etthundra kronor dels ock

tjuguåtta kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med etthundra kronor dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal

av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

etthundra kronor dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av

automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med åttio kronor;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Gällande lydelse:

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundratolv kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundrasextioåtta kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram,

med etthundranittiosex kronor; samt

om totalvikten uppgår till tretusen

kilogram, med tvåhundratjugufyra

kronor.

Föreslagen lydelse:

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med trehundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen

kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

Att fordon, som enligt vad därom särskilt stadgas vid registrering redovisas

såsom lättviktsmötorcykel, tillsvidare skall vara frikallat från skatt,

framgår av övergångsbestämmelsen till förordningen den 28 september 1951

(nr 654) angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

5

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945

(nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 november 1945 angående

visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt skall upphöra att gälla med utgången

av år 1952.

it

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet samt statsrådet

Hjalmar Nilson fråga om vissa ändringar i beskattningen av motorfordon

samt anför därvid följande.

Inledning.

Sedan jag den 23 februari 1951 erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande att

igångsätta en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken,

har jag den 6 mars samma år såsom särskild utredningsman i denna

fråga tillkallat häradshövdingen Henning Nitelius. Denna allmänna utredning,

som avser den ordinarie beskattningen av motorfordonstrafiken på

längre sikt, har ännu icke slutförts. Emellertid har jag efter utredningens

igångsättande — under hänvisning till vissa uttalanden som gjorts i propositionen

den 19 oktober 1951 (nr 218) med förslag till förordning om

skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m. — uppdragit åt utredningsmannen

att utarbeta förslag, avsett att föreläggas 1952 års riksdag,

om en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten, vilken höjning

skulle i huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets

fall.

Med skrivelse den 17 januari 1952 har utredningsmannen överlämnat en

av honom utarbetad promemoria med förslag till vissa ändringar i beskattningen

av motorfordon.

över nämnda promemoria ha infordrade yttranden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län. Vidare ha, efter remiss,

följande organisationer avgivit gemensamt yttrande i ärendet, nämligen

Svenska vägföreningen, Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil

klubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund,

Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilimportörförbund,

Sveriges automobilindustriförening och Sveriges trafikbilägares riksorganisation.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Innan jag går närmare in på de i promemorian framlagda förslagen och

motiveringen för desamma torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för

den nu gällande lagstiftningen på detta område samt för vissa tidigare diskuterade

spörsmål som sammanhänga med beskattningen av motorfordonstrafiken.

Gällande författningsbestämmelser m. m.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt

på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsbeskattningen infördes genom förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt. I fråga om beskattningen av drivmedel gälla förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

samt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för

drivande av automobil använda brännoljor.

Frågan om ändring i beskattningen av motorfordonstrafiken behandlades

av 1937 års automobilskatteutredning i ett den 28 december 1937 avgivet betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser rörande automobilbeskattningen.

Ett på grundval av detta betänkande utarbetat förslag till ändringar

i förevarande beskattning framlades vid 1938 års riksdag; och sedan riksdagen

antagit dessa förslag trädde ändringarna i kraft den 1 juli 1938 i

fråga om drivmedelsbeskattningen och den 1 januari 1939 beträffande fordonsskatten.

Härefter har en skärpning i beskattningen av motorfordonstrafiken genomförts

vid 1945 års höstriksdag, vilka skatteskärpningar trädde i kraft

den 1 januari 1946.

Vid 1948 års riksdag behandlades frågan om vissa skärpningar på den indirekta

beskattningens område i syfte att åstadkomma en överbalansering av

budgeten. Härvid föreslogs från Kungl. Maj :ts sida en tillfällig höjning av

såväl fordons- som drivmedelsskatterna, men endast en höjning av drivmedelsskatterna

genomfördes. Denna höjning trädde i kraft den 1 april

1948.

Slutligen beslöts vid 1950 års riksdag en viss nedsättning av drivmedelsskalterna,

vilken nedsättning trädde i kraft den 1 januari 1951.

Fordons- och drivmedelsskatterna ha under den tidsperiod som nu är av

intresse utgått med belopp som angivas i följande uppställningar.

Fordonsskatten.

Vi 19: so l/i 1916

Tillägg för varje Tillägg för varje

Grund- 100 kg av tjänsle- Grund- 100 kg av tjänsteavgift

vikten minskad avgift vikten minskad

med 900 kg med 900 kg

kr. kr. kr. kr.

Personbilar.................. 50 14 70 20

Lastbilar.................... 50 18 70 25

Omnibussar................. 50 16 70 22

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Skatt Skatt

Släpvagnar kr. kr.

Total vikt:

mindre än 1000 kg .............. 40 56

1000—1 499 » 80 112

1 500—1999 » 120 168

2 000—2 999 » 140 196

3 000 kg eller högre .............. 160 224

Motorcyklar:

Tvåhjulig lätt m.c................. 15 21

Tvåhjulig tung m.c. utan sidvagn 20 28

Tvåhjulig m.c. med sidvagn och trehjulig

m.c...................... 30 42

Drivmedelsskatterna.

lh Vi V* V*

1938 1946 1948 1951

öre/l i t e r

Bensinskatten........... 12 18 45 25

Brännoljeskatten........ 9 14 34 20

Vad särskilt angår motiven till de ändringar i beskattningen av motorfordon,

som trädde i kraft den 1 januari 1939, må här erinras om följande:

På uppdrag av 1937 års automobilskatteutredning utförde statens väginstitut

vissa undersökningar rörande beskattningen av motorfordon, särskilt i

syfte att klarlägga denna skattebördas skäliga fördelning på olika fordonstyper

med hänsyn till vägslitningen. Enligt vad väginstitutet uttalade syntes

det rimligt att fördelningen av skattebördan på olika fordonskategorier i

första hand diskuterades ur vägtekniska synpunkter, dock borde vid det

slutliga bestämmandet av skattesatserna hänsyn givetvis tagas även till

andra synpunkter såsom sociala och militärpolitiska. Väginstitutet — som

bedömde frågan om bilbeskattning väsentligen endast ur vägteknisk synpunkt

— ansåg att vägväsendets kostnader borde läggas till grund för ett

bedömande ur vägteknisk synpunkt av bilskattebördans skäliga fördelning

på olika fordonskategorier samt att man genom en analys av dessa kostnader

och uppdelning av dem på olika element kunde erhålla ledning för beskattningens

skäliga fördelning med hänsyn till de krav på vägarna som

uppställdes av olika fordonstyper. Såsom resultat av sina överväganden

framlade väginstitutet följande förslag till beskattning av motorfordon:

Fordon Skutt

Grundavgift Tillägg per 100 kg tjänstevikt I

Personbilar...................... 50 kr. 8 kr. med 600 kg skatte
fritt

avdrag

Lastbilar......................... 50 kr. 30 kr. med 1 200 kg skatte
fritt

avdrag

Omnibussar...................... 50 kr. 18 kr. med 600 kg skatte
fritt

avdrag

I anslutning härtill anförde väginstitutet, att enligt nämnda förslag ökades

fordonsskatten i stark progression för de tyngre lastbilarna och omnibussarna,

och att ur vägsynpunkt talade starka skäl för att denna progression

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

9

gjordes ännu kraftigare. — 1937 års automobilskatteutredning framlade i

sitt betänkande åtskilligt statistiskt material. Såvitt angår lastbilarna framgår

av detta material, att av lastbilsbeståndet den 1 januari 1931 hade 6 procent

av lastbilarna en lastkapacitet av lägst 2 001 och högst 3 000 kilogram

och 1 procent en lastkapacitet av över 3 000 kilogram, samt att motsvarande

procenttal den 30 juni 1937 utgjorde 37 respektive 14 procent. Beträffande

släpvagnarna, vilkas antal den 30 juni 1937 uppgått till 6 979 stycken, hade

6 746 en maximilastförmåga av högst 3 000 kilogram, 168 mellan 3 001 och

4 000 kilogram samt 65 mer än 4 000 kilogram. I motiveringen för sitt i betänkandet

framlagda förslag framhöll automobilskatteutredningen, att en

differentiering av fordonsskatten vore erforderlig med hänsyn till de olika

fordonskategorierna och att -—- med stöd av de vägtekniska erfarenheter

som dittills vunnits — en viss överflyttning av skattebördan borde äga rum

från de lättare till de tyngre fordonen. Automobilskatteutredningen föreslog

att skatten för personbilar, lastbilar och omnibussar skulle utgå efter

de grunder, vilka sedermera godkändes av 1938 års riksdag och som tillämpades

under åren 1939—1945. I fråga om beskattningen av släpvagnar föreslog

automobilskatteutredningen att skatten skulle bestämmas med hänsyn

till fordonets totalvikt och utgå med de belopp som därefter gällde under

nyssnämnda år.

Slutligen torde få erinras om att frågor rörande beskattningen av motorfordon

varit föremål för behandling jämväl vid 1951 års riksdag. Av de vid

denna riksdag antagna författningarna må här nämnas förordningen den

25 maj 1951 (nr 283) om tillfällig automobilskatt, i vilken förordning — som

trädde i kraft den 1 juli 1951 samt gäller till och med den 30 juni 1952 —

stadgas att för automobil och släpvagn skall till staten erläggas tillfällig

automobilskatt. Denna tillfälliga skatt utgår för helt budgetår med samma

belopp som automobilskatt för helt kalenderår enligt vad i 5 § förordningen

om automobilskatt för varje motsvarande fall angives.

I förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning

och import av personbilar m. m. föreskrives bl. a. att vid yrkesmässig tillverkning

inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,

motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar skall till staten erläggas skatt

med 10 procent av fordonets beskattningsvärde. Denna förordning trädde

omedelbart i kraft och gäller till och med den 30 juni 1953. Samtidigt härmed

förordnades — genom förordningen den 24 oktober 1951 (nr 661) om frihet

i vissa fall från skatteplikt enligt nyssnämnda förordning den 25 maj 1951

— att automobil eller släpvagn som, utan att dessförinnan ha varit registrerad

i automobilregister, första gången införes i sådant register efter ingången

av november 1951 skall vara frikallad från fordonet eljest åvilande

skatteplikt enligt förordningen den 25 maj 1951.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Aktuella spörsmål rörande ändring i beskattningen av

motorfordonstrafiken.

Såsom förut nämnts har jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 23 februari 1951 uppdragit åt en särskild utredningsman att verkställa

en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. I direktiven

för utredningen har anförts, att utgångspunkten borde vara att motorfordonstrafiken

genom särskild beskattning skulle gälda den kostnad som

den orsakade vägväsendet. I fråga om fördelningen av beskattningen på

motorfordon och bensin anfördes i direktiven, att flera skäl talade för att en

ny avvägning komme till stånd mellan de två beskattningsformerna med

sikte på att överföra en större del av skattebördan på motorfordonen; härigenom

skulle de svårigheter, som det höga bensinpriset förorsakade på andra

områden än den egentliga vägtrafikens, i någon mån kunna elimineras, och

en sådan omläggning av beskattningen syntes motiverad även med hänsyn

till den ökade användningen av tunga lastbilar drivna med dieselolja och

andra lågbeskattade drivmedel. Enligt vad i direktiven vidare framhållits

hade de principer, efter vilka den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställts

på en tid då sammansättningen av fordonsbeståndet varit en annan

än nu; fordonsbeståndet hade successivt förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas

tyngd. I direktiven har särskilt understrukits att vid bedömningen

av vägväsendets framtida medelsbehov utgjorde de tyngre fordonens krav

på vägnätet en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat med;

det funnes därför anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen borde bära

en större del av de vägkostnader, som skulle gäldas av motorfordonstrafiken,

än som för närvarande vore fallet. En sådan relativ ökning av skatten måste,

enligt vad i direktiven vidare anförts, läggas på fordonsskatten, och denna

omfördelning av fordonsskatten kunde i sin tur medföra en total höjning av

fordonsskattens ram.

I propositionen den 19 oktober 1951 (nr 218) med förslag till förordning

om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. in. framlades förslag

om uttagande av den förut omnämnda tioprocentiga skatten på nytillverkade

och importerade personbilar och motorcyklar. Den sålunda föreslagna beskattningen,

som skulle träda i kraft omedelbart och beräknades tillföra

statsverket en inkomst på cirka 50 miljoner kronor för år räknat, skulle till

sin giltighetstid begränsas tills vidare till utgången av budgetåret 1952/53.

Samtidigt uttalades i propositionen, att förordningen den 25 maj 1951 (nr

283) om tillfällig automobilskatt, vilken gällde till och med den 30 juni 1952,

icke borde förlängas. I samma proposition föreslogs vidare att fordon, som

registrerats efter ingången av november 1951, skulle utom i vissa undantagsfall

vara frikallade från dem eljest åvilande skatteplikt enligt sistnämnda

förordning. Vid framläggandet av nu berörda förslag uttalade jag, att den

tillfälliga automobilskatten beräknades i samband med införandet komma

att tillföra statsverket cirka 105 miljoner kronor för budgetåret 1951/52. Om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

beskattningen icke förlängdes betydde detta ett motsvarande inkomstbortfall

under budgetåret 1952/53. Bortfallet skulle till en del kompenseras med vad

den nya beskattningen vid tillverkning och import kunde tillföra statskassan.

Därutöver övervägdes emellertid att förslag skulle föreläggas 1952 års riksdag

om en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten enligt 1922

års automobilskatteförordning. Denna höjning — som icke finge innefatta

något föregripande av de slutliga förslag för fordonsbeskattningens ordnande

på längre sikt som komme att framläggas genom den allmänna utredningen

— skulle i huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets

fall.

1951 års bevillningsutskott tillstyrkte i sitt betänkande nr 61 de i propositionen

nr 218 framlagda författningsförslagen; och betänkandet godkändes

av riksdagen (skrivelse nr 347).

Kostnaderna för vägväsendet under budgetåret 1952/53; storleken

av automobilskattemedlen nämnda budgetår.

I fråga om kostnaderna för vägväsendet under budgetåret

1952/53 torde jag här få erinra om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

sina riksdagspetita för nämnda budgetår äskat anslag, avsedda att avräknas

mot automobilskattemedel, till ett sammanlagt belopp av cirka 579 miljoner

kronor.

Av statsverkspropositionen till 1952 års riksdag framgår (Inkomster å

driftbudgeten s. 18, sjätte huvudtiteln s. 42 f.), att de anslag å riksstaten

för budgetåret 1952/53, vilka skola täckas av automobilskattemedel, beräknats

till 504,7 miljoner kronor.

Vad härefter angår inkomsterna av automobilskattemedlen

under budgetåret 1952/53 har riksräkenskapsverket beräknat fordonsskatten

till 130 miljoner kronor och bensinskatten till 325 miljoner kronor, vadan

automobilskattemedlen av riksräkenskapsverket beräknades till sammanlagt

455 miljoner kronor (se statsverkspropositionen: Inkomster å driftbudgeten:

Bihang 1 s. 32 ff.).

I nyssnämnda statsverksproposition (Inkomster å driftbudgeten s. 39 f.,

s. 50) har jag anfört — under erinran om riksräkenskapsverkets beräkning

av automobilskattemedlen under budgetåret 1952/53 — att jag hade för avsikt

att senare i särskild proposition göra hemställan om att, i avvaktan på

resultatet av 1951 års utredning, ett provisoriskt förslag angående fordonsskatten

skulle framläggas för riksdagen. Som skäl härför framhölls, att de

utgifter för vägväsendet som skulle täckas av automobilskattemedel uppginge

till sammanlagt 504,7 miljoner kronor och att med hänsyn till penningvärdesförändringen

en viss höjning av motorfordonsskatten även med nuvarande

principer för fördelningen syntes befogad. Enligt vad jag vidare anförde

borde erinras om att den tillfälliga automobilskatten, vilken för budgetåret

1951/52 beräknats till 105 miljoner kronor, icke vore avsedd att utgå under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

nästa budgetår. I avvaktan på det förslag angående motorfordonsskatten,

som senare konnne att föreläggas 1952 års riksdag, föreslogs därför i statsverkspropositionen,

att inkomsttiteln för nämnda skatt preliminärt beräknades

till 180 miljoner kronor, varigenom automobilskattemedlen skulle uppgå

till i runt tal samma belopp som de utgifter som skulle täckas av dessa

medel.

I enlighet härmed har i statsverkspropositionen inkomsterna av automobilskattemedlen

beräknats till 505 miljoner kronor, därav 180 miljoner kronor

i fordonsskatt och 325 miljoner kronor i bensinskatt.

Framställning från Svenska vägföreningen m. fl. om eventuella

ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken.

I en den 3 januari 1952 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj :t ha Svenska

vägföreningen, Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil klubben, Motorförarnas

helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund,

Sveriges automobilimportörförbund, Sveriges automobilindustriförening

och Sveriges trafikbilägares riksorganisation gjort

framställning i fråga om beskattningen av motorfordonstrafiken under bl. a.

budgetåret 1952/53.

I denna framställning ha organisationerna till en början erinrat om att

sista gången en förändring av beskattningssystemet baserades på en grundlig

utredning beträffande avvägningen olika fordonskategorier emellan var,

då fordons- och drivmedelsskatterna — på grundval av 1937 års automobilskatteutrednings

förslag — ändrades vid 1938 års riksdag, och att ändringarna

den 1 januari 1946 endast inneburit en uppjustering med i stort

sett bibehållande av balansen olika fordonskategorier emellan enligt 1937

års automobilskatteutredning. I anslutning härtill ha organisationerna framhållit,

att den nu eventuellt aktuella provisoriska justeringen av bilbeskattningen

borde följa samma princip eller alltså ett bibehållande av den balans

olika fordonskategorier emellan som genom den senaste fullständiga statliga

utredningen på området befunnits riktig och ändamålsenlig.

I fråga om automobilskattemedlen för budgetåret 1952/53 ha organisationerna

tagit såsom utgångspunkt riksräkenskapsverkets inkomstberäkningar

för sagda budgetår, enligt vilka beräkningar skulle inflyta 130 miljoner

kronor i fordonsskatt och 325 miljoner kronor i drivmedelsskatt, tillhopa

455 miljoner kronor. Sedan organisationerna framhållit, att den ordinarie

fordonsskatten, bensinskatten och brännoljeskatten för närvarande

vore respektive 40, 108 och 122 procent högre än år 1938, ha organisationerna

vidare anfört, att — om 1938 års proportioner mellan fordons- och drivmedelsskatterna

skulle återställas — borde nu gällande fordonsskatt höjas med

cirka 30 procent samt bensin- och brännoljeskatterna sänkas med cirka 3

öre per liter, allt under förutsättning att totalbeloppet av automobilskattemedlen

skulle uppgå till 455 miljoner kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

13

Slutligen ha organisationerna överlämnat ett flertal detaljerade förslag

rörande eventuella ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken. Av

dessa förslag återgivas här (tillsammans med tidigare gällande skatter) följande

alternativ:

Fordonsskatten

Personbilar 1.........................

Lastbilar............................

Omnibussar..........................

Motorcyklar........................j

Drivmedelsskatterna

Bensin...............................

Brännolja............................

1938 års

skatter

50 + 14

50 + 18

50 + 16

15

20

30

öre/liter

12

9

Ordinarie

skatter

1951/52

Budgetåret 1952/53antagna

anslag till vägväsendet

500 milj. kr.

1938 + 100 %

70 + 20

70 + 25

70 + 22

21

28

42

öre/liter

25

20

100 + 28

100 + 36

100 + 32

30

40

60

öre/liter

24

18

575 milj. kr.

1938 + 130 %

115 + 32

1!5 + 41

115 + 37

35

46

69

öre/liter

28

21

Utredningsmannens promemoria.

I sin promemoria har utredningsmannen — under hänvisning till uttalandet

i 1952 års statsverksproposition, att en viss höjning av skatten på

motorfordon syntes befogad med hänsyn till bl. a. penningvärdesförändringen

— lämnat vissa upplysningar angående förändringarna i penningvärdet

åren 1938 —1 95 1.

I detta hänseende har utredningsmannen anfört.

Till utgångspunkt för bedömandet av förändringen i penningvärdet bör

i förevarande fall tagas kalenderåret 1938. Skälen härför äro uppenbara.

Sålunda må erinras om att vid 1938 års riksdag antogos ändrade bestämmelser

rörande beskattningen av såväl motorfordon som drivmedel till motorfordon.

Dessa ändringar trädde i kraft den 1 juli 1938 beträffande skatten

på drivmedlen och den 1 januari 1939 såvitt angår fordonsskatten. De vid

1938 års riksdag beslutade ändringarna i beskattningen av motorfordonstrafiken

byggde på ingående undersökningar, som verkställdes genom 1937

års automobilskatteutrednings försorg och som avsågo att utröna bl. a. den

vägslitning som olika fordonskategorier förorsakade. Visserligen har sedermera

— vid 1945 års höstriksdag -— ändringar vidtagits i beskattningen av

motorfordonstrafiken, men dessa ändringar grundade sig icke på några

närmare överväganden av mera teknisk natur utan bestodo huvudsakligen

i procentuella uppräkningar av de skattesatser vilka antagits av 1938 års

riksdag.

Vad angår frågan om penningvärdesförändringen under åren 1938—1951

kan upplysning härom enklast erhållas ur de pris- och levnadskostnadsindextal,

som regelbundet uträknas.

1 Första siffran rörande fordonsskatterna angiver grundavgiften och andra siffran tilläggsavgiften

för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Enligt kommerskollegii indextal för grosshandelspriser utgjorde indextalen

(med indextalet 100 för år 1935) 111 för år 1938, 305 för september

1951 och 319 för november samma år.

Enligt socialstyrelsens indextal för levnadskostnaderna i Sverige uppgingo

indextalen (med samma utgångspunkt) till 106 för år 1938 samt till respektive

188, 195, 200 och 204 för de fyra kvartalen under år 1951.

Vidare må nämnas, att socialstyrelsens indextal för konsumtionspriser

i Sverige (1935 = 100) utgjorde 105 för år 1938. Motsvarande indextal utgjorde

104 för år 1937 och 108 för år 1939. Under januari—november 1951

har indextalet utgjort:

för januari............................ 191

» februari........................... 195

» mars.............................. 201

» april.............................. 205

» maj............................... 207

» juni.............................. 209

» juli............................... 210

» augusti............................ 211

» september......................... 213

» oktober........................... 216

» november......................... 217

Utredningsmannen har härefter i promemorian anfört olika synpunkter

på frågan om en skärpning i beskattningen av

motorfordonstrafiken.

Till en början har i promemorian erinrats bl. a. om uttalandena i statsverkspropositionen,

att vid 1952 års riksdag borde framläggas förslag om

en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten —- vilken höjning

skulle i huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets

fall -—- och att anslagen till vägväsendet för budgetåret 1952/53 överstege

inkomsterna av automobilskattemedlen med omkring 50 miljoner kronor.

I anslutning härtill har utredningsmannen anfört, att en ändring i beskattningen

av motorfordon, som vore avsedd att genomföras utan avvaktan

på resultatet av den allmänna utredningen på detta område, borde ske med

beaktande i första hand av den förändring i penningvärdet, som inträtt

under tiden efter år 1938, då det förslag till ändring i fordonsbeskattningen

genomfördes vilket grundades på de av 1937 års automobilskatteutredning

framlagda undersökningarna. Vid bedömningen av penningvärdets förändringar

syntes det lämpligast att utnyttja socialstyrelsens indextal för konsumtionspriser,

eftersom detta indextal visade prisförändringarna med avseende

å den totala konsumtionen. Detta indextal, som utgjorde 105 för år

1938, borde jämföras med medeltalet av indextalen för de olika månaderna

under år 1951 så långt dessa tal vore kända. Då emellertid ändringarna i indextalen

sistnämnda år varit betydande och icke varit av mera säsongmässig

karaktär syntes det riktigare att göra jämförelsen mellan å ena sidan

1938 års indextal — 105 — och å andra sidan indextalen för förslagsvis september—november

1951. Medeltalet för dessa tre månader utgjorde 215,3. I

enlighet härmed borde vid en justering, enbart efter penningvärdeföränd
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

15

ringarna, av 1938 års skattesatser för olika slag av motorfordon dessa skattesatser

höjas med något mer än 100 procent.

Sedan härefter i promemorian framhållits, att svenska vägföreningen in. fl.

organisationer uttalat, att eventuella skärpningar i beskattningen av motorfordonstrafiken

borde ske med strikt bibehållande av den balans olika fordonskategorier

emellan som fastställdes år 1938, har utredningsmannen vidare

anfört.

Det torde emellertid vara lämpligt att — i den mån det redan nu kan

förutses att utvecklingen under tiden efter år 1938 motiverar en ändrad

avvägning i beskattningen av olika fordonskategorier — åtminstone en viss

anpassning av de nya skattesatserna sker med hänsyn till denna utveckling.

I så fall skulle den fördelen uppnås, att ändringarna i skattesatserna vid den

mera definitiva utformningen av desamma bli mindre än de ändringar vilka

eljest skulle visa sig erforderliga.

I direktiven för den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

har framhållits, att motorfordonsbeståndet efter år 1938

successivt förändrats, särskilt i vad avsåge lastbilarnas tyngd, och att det

funnes anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen skulle bära en större

del av de vägkostnader, som skulle gäldas av motorfordonstrafiken, än som

för närvarande vore fallet.

Med hänsyn till lastbilarnas utveckling under det senaste årtiondet mot

tyngre fordon och möjligheterna att framföra dessa bilar med högre hastigheter

än tidigare är det tydligt, att vid en förnyad avvägning i beskattningen

av olika fordonskategorier lastbilarna komma att få bära en procentuellt

högre andel av fordonsskatten än vad nu är fallet. Vidare får det anses

klart, att släpvagnar till motorfordon, i synnerhet släpvagnar med hög totalvikt,

för närvarande äro för lågt beskattade.

Det här anförda torde böra föranleda, att den nu aktuella höjningen i fordonsbeskattningen

göres något högre såvitt angår lastbilar och släpvagnar.

Vid en höjning av 1938 års skattesatser i förhållande till de förut omnämnda

indextalen 105 och 215,3 skulle inkomstökningen betydligt överstiga

det i statsverkspropositionen angivna beloppet 50 miljoner kronor.

Under dessa förhållanden har skatten för olika fordonskategorier nu ansetts

böra utformas på så sätt, att skatten höjes för lastbilar med något över

100 procent i jämförelse med 1938 års skattesats och för tyngre släpvagnar

avsevärt mera samt att skatten för övriga fordon ökas med omkring 100

procent i förhållande till 1938 års skattesatser eller alltså med något lägre

procenttal än som i och för sig är motiverat med hänsyn till förändringarna

i penningvärdet.

Vad angår drivmedelsskatterna ha vägföreningen och övriga organisationer

— i enlighet med sitt uttalande om ett strikt bibehållande av hittillsvarande

proportioner i beskattningen av motorfordonstrafiken — föreslagit

en sänkning av bensinskatten med ett öre och av hrännoljeskatten med två

öre per liter, därest statsverkets inkomster av automobilskattemedlen under

budgetåret 1952/53 skulle beräknas till 500 miljoner kronor. Ett genomförande

av nämnda förslag skulle innebära, att drivmedelsskatterna komme

att bliva exakt 100 procent högre än vad som gällde år 1938.

Emellertid kan en sänkning av drivmedelsskatterna icke anses motiverad

i detta sammanhang. Det förut omnämnda indextalet 215,3, som bör

ligga till grund för bedömningen av penningvärdeförändringen, utvisar närmast

att åtminstone bensinskatten hör bibehållas oförändrad. För övrigt

skulle en jämkning av bensinskatten med endast ett öre vara ulan praktisk

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr Hd.

betydelse; och i fråga om brännoljeskattens storlek kan den synpunkten

diskuteras huruvida den nuvarande differensen mellan drivmedelsskatterna

är sakligt betingad. Härtill kommer att drivmedelsförbrukningen numera till

följd av effektivare motorer är proportionsvis mindre än år 1938; även

denna omständigheten talar emot en sänkning av drivmedelsskatterna.

Vad angår utredningsmannens förslag till höjning av skatten

på motorfordon har i promemorian föreslagits att grundavgiften

för personbilar, lastbilar och bussar skulle höjas från 70 till 90 kronor och

,att skatten därutöver skulle utgå med respektive 30, 40 och 35 kronor för

varje 100 kilogram av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kilogram.

För automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk förordades en

höjning från 70 till 90 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens

tjänstevikt. Beträffande släpvagnar föresloges att skatten skulle

utgå efter annan norm än den nu gällande; sålunda förordades att skatten

för släpvagn uttoges dels med en grundavgift på 90 kronor och dels

med 10 kronor för varje 100 kilogram av släpvagnens totalvikt minskad

med 500 kilogram. För motorcyklar förordades —- i överensstämmelse med

vad de förut omnämnda organisationerna tillstyrkt — en fördubbling av

1938 års skattesatser eller alltså en skattesats av 30 kronor för tvåhjulig lätt

motorcykel, 40 kronor för tvåhjulig tung motorcykel utan sidvagn och 60

kronor för tvåhjulig motorcykel med sidvagn och trehjulig motorcykel.

Däremot ifrågasattes icke för närvarande någon ändring i drivmedelsbeskattningen.

Sedan härefter i promemorian lämnats olika exempel på verkningarna

av den ifrågasatta skattehöjningen på olika slag av motorfordon, har utredningsmannen

vidare anfört, att de förordade höjningarna av fordonsskatten

borde träda i kraft den 1 januari 1953. Den höjda fordonsskatten

komme i så fall att uttagas första gången vid automobilskatteuppbörden i februari

1953 eller alltså före utgången av budgetåret 1952/53. Någon uppdelning

av fordonsskatten på två uppbördsterminer syntes icke böra ifrågakomma.

Mot en sådan uppdelning talade framför allt de komplikationer som kunde

uppstå då ett fordon bytte ägare mellan två uppbördsterminer.

I promemorian ha lämnats närmare upplysningar angående inkomstökningen

genom den föreslagna skattehöjningen.

Sålunda har omnämnts, att antalet motorfordon den 30 juni 1951 utgjort

Personbilar................................ 294 386 st.

Lastbilar .................................. 87 632 »

Omnibussar................................ 7 800 »

Släpvagnar................................. 18 342 »

Motorcyklar................................ 240 552 >

Enligt vad i promemorian vidare uttalats hade -— med utgångspunkt från

dessa siffror och med tillgång jämväl till uppgifter angående fordonens fördelning

på olika grupper efter tjänste- eller totalvikt — inkomstökningen

genom den föreslagna skattehöjningen såvitt anginge fordonsbeståndet den

30 juni 1951 beräknats till följande belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

17

För personbilar......................... 16,3 milj. kr.

» lastbilar............................ 25,7 » »

> omnibussar......................... 5,2 » »

» släpvagnar.......................... 2,0 » »

» motorcyklar........................ 2,4 » »

Summa 51,6 » »

Utredningsmannen har i promemorian framhållit, att sistnämnda belopp,

51,6 miljoner kronor, borde ökas med vad av skattehöjningen belöpte på

motorfordon, som registrerades första gången under tiden den 1 juli 1951—

den 31 december 1952. Då denna ökning av fordonsskatten kunde antagas

komma att uppgå till ca 4 miljoner kronor, skulle inkomstökningen under

budgetåret 1952/53 på grund av den nu föreslagna skärpningen i fordonsbeskattningen

uppgå till totalt omkring 55 miljoner kronor.

Vid promemorian ha fogats följande författningsförslag, nämligen

förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt dels ock förordning om upphävande

av förordningen den 30 november 1945 (nr 736) angående visst

undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt.

Beträffande 1945 års förordning har i promemorian erinrats om att denna

författning — som innehölle att skatten för lastbil som försetts med boggianordning

för bruk av personautomobilringar skulle utgå med visst lägre

belopp — tillkommit i anledning av den knapphet som under senaste kriget

rådde här i landet på lastbilringar (se propositionen 1942:250 och 1942 års

bevillningsutskotts betänkande nr 31). Författningen vore numera utan praktisk

betydelse.

Remissyttrandena över promemorian.

De i promemorian framlagda förslagen ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av riksräkenskapsverket och överståthållarämbetet.

Riksräkenskapsverket har anfört, att en provisorisk höjning av den

ordinarie automobilskatten skulle enligt utredningsuppdraget i huvudsak

motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall. Den allmänna

utredningen befunne sig fortfarande på ett förberedande stadium. Vissa skäl

talade sålunda för att nu endast vidtaga en procentuell uppräkning av skattesatserna

såsom Svenska vägföreningen in. fl. organisationer ifrågasatt. Å

andra sidan hade utredningsmannen förebragt så vägande skäl för en i

viss mån ändrad fördelning av skattebelastningen mellan de olika kategorierna

av motorfordon, att riksräkenskapsverket icke ville motsätta sig de

föreslagna bestämmelserna.

Överståthållarämbetet har anfört, att ämbetet icke ifrågasatte riktigheten

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 114.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

av de allmänna resonemang, på vilka promemorians förslag grundades, även

om nu icke förelåge någon bestyrkande utredning.

Vad särskilt angår beskattningen av släpvagnar har ämbetet åberopat en

skrivelse från föreståndaren för automobilregistret för Stockholms stad, däri

denne anfört följande.

I fråga om släpvagnarna har en helt ny beräkningsgrund för skatten föreslagits,

innebärande en avsevärd höjning av skattesatserna. Skatten för dessa

fordon har dock förut kunnat betecknas som i många fall anmärkningsvärt

lag.

På grund av den nya beräkningsgrunden har det varit av ett visst intresse

att statistiskt undersöka de härstädes registrerade släpvagnarnas fördelning

efter totalvikten Följande siffror, som hänföra sig till beståndet vid

årsskiftet, framkommo därvid.

Totalvikt, kg Antal

Högst 500 ................ 112

1 001— 2 000 ................ 64

3 001— 4 000 ................ 46

5 001— 6 000 ................ 19

7 001— 8 000 ................ 16

9 001-10 000 ................ 35

11 001—12 000 ................ 15

13 001—14 000 ................ 2

15 001—20 000 ................ 14

25 001—30 000 ................ 3

35 001—40 000 ................ 2

45 001—50 000 ................ 2

Totalvikt, kg Antal

501— 1 000 ..... 201

2 001— 3 000 ................ 50

4 001— 5 000 ................ 85

6 001— 7 000 ................ 18

8 001— 9 000 ................ 26

10 001-11 000 ................ 38

12 001—13 000 ................ 21

14 001—15 000 ................ 2

20 001—25 000 ................ 5

30 001—35 000 ................ 2

40 001—45 000 ................ 2

över 50 000 .................. 0

Vid undersökningen framkom vidare, att samtliga släpvagnar med mer

än 17 000 kg. totalvikt äro specialtillverkade för vissa transporter av grävmaskiner

och andra tunga maskiner eller annat tungt gods samt för transport

av järnvägsvagnar. Förfrågan har slutligen gjorts hos en del ägare av

de tyngsta fordonen, därvid det framkommit, att fordonen ofta äro i bruk,

ibland dagligen.

Då den skatt, som föreslagits för släpvagnarna, alltjämt blir regelmässigt

lägre än skatten för lastbilar med motsvarande maximilast, synes det icke,

enligt min åsikt, finnas någonting i sak att erinra mot förslaget.

Överståthållarämbetet har i sitt remissyttrande — under hänvisning till

nämnda skrivelse — uttalat, att de sålunda gjorda undersökningarna syntes

giva klart motiv för en höjning av skatten på släpvagnar.

Övriga remissinstanser ha antingen helt avstyrkt att en höjning nu genomfördes

i fråga om fordonsskatterna eller förordat att höjningen genomfördes

efter andra grunder än de av utredningsmannen föreslagna.

Beträffande innehållet i yttrandena från dessa remissinstanser må följande

nämnas.

Vad först angår frågan om kostnaderna för vägväsendet

under budgetåret 195 2/5 3 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit att det i statsverkspropositionen omnämnda beloppet 504,7 miljoner

kronor avsåge anslag å riksstaten för nämnda budgetår, vilket icke vore

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

19

liktydigt med kostnaderna under budgetåret. I syfte att återgå till den metod

för medelsanvisning för vägbyggandet, som avsetts vid vägväsendets förstatligande,

hade nämligen å vissa anslag för budgetåret 1952/53 efter förslag

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskats belopp, som motsvarade utgifter

såväl under budgetåret 1952/53, som under senare halvåret av kalenderåret

1953. Vägväsendets kostnader under budgetåret 1952/53 hade i

statsverkspropositionen beräknats till ca 440 milj. kronor. En ökning av beskattningen

av motorfordon för att täcka vägväsendets sålunda beräknade utgifter

under budgetåret vore icke erforderlig. I detta sammanhang borde

emellertid framhållas, att en ökning av investeringsvolymen, som vore avvägd

med hänsyn till beräknad arbetskraftstillgång, vore önskvärd och kunde

bli möjlig. Om en så stor stegring skulle bliva möjlig att utgifterna skulle

överstiga inkomsterna av automobilskattemedel för budgetåret, kunde ifrågasättas

om icke vid sådant förhållande odisponerade medel på automobilskattemedlens

specialbudget kunde tagas i anspråk. Härutöver borde framhållas,

att en successiv stegring av väginvesteringarna förutsatts för de kommande

åren.

Beträffande i promemorian angivna indextal för bedömande av

ändringarna i penningvärdet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uttalat, att det kunde ifrågasättas — därest någon indexserie skulle begagnas

i förevarande fall — huruvida det icke vore riktigare att utgå från

index avseende vägkostnaderna. Ett försök till beräkning av sådant index

hade gjorts inom styrelsen och preliminärt redovisats i anslutning till eu

redogörelse för investeringsverksamheten inom vägväsendet under tiden den

1 januari 1936—den 30 juni 1949.

De i det föregående omnämnda organisationerna ha i sitt gemensamma

remissyttrande anfört, att förslaget att göra automobilbeskattningen beroende

av en indexserie, som antagits kunna återspegla allmänna prisnivåns

förändringar, innebure ett egendomligt avsteg från den princip, som hitintills

varit normgivande, nämligen att automobilbeskattningen skulle vara

en direkt funktion av motorfordonstrafikens rättmätiga andel av kostnaderna

för vägväsendet. Organisationerna kunde icke finna, att skäl nu förelåge

till ett frångående av nu gällande princip, och avvisade sålunda tanken

på en reglering efter indexprincip av automobilbeskattningen med hänsyn

till penningvärdets förändringar.

Vad angår utredningsmannens förslag till höjning av

fordonsskatterna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att

utredningsmannen föreslagit en i vissa fall väsentlig ändring i skatteavvägningen

olika fordonstyper emellan. Styrelsen ansåge, att de i utredningen

anförda skälen för en sådan åtgärd vore så vaga, att de icke kunde läggas

till grund för en bedömning av denna fråga och att föreliggande utredningsmaterial

icke heller kunde anses vara tillfyllest för detta ändamål. Vidare

hade icke i utredningen berörts frågan, huruvida ett genomförande av beskattningsförslaget

i vad avsåge lastbilar och släpvagnar kunde komma att

medföra en ändrad fördelning mellan olika fordonstyper inom beståndet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare framhållit — såvitt angår

beskattningen av släpvagnar — att dessa sällan tillverkades i större serier.

Fastställandet av totalvikten för släpvagnar skedde i allmänhet på grundval

av besiktningsmannens bedömande. Då det stora flertalet släpvagnar

hade totalvikter överstigande 3 000 kilogram skulle genom de föreslagna

bestämmelserna denne sålunda komma att även för dessa släpvagnar bestämma

den fordonsskatt, som fordonsägaren sedermera hade att erlägga.

Härtill komme — en ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser —

att besiktningsmannen för samtliga släpvagnar måste göra en bestämning av

totalvikterna på 100 kilogram när. Med hänsyn till vad som anförts angående

tillverkningen av släpvagnarna ävensom de begränsade resurser man för

närvarande hade inom bilbesiktningsväsendet ansåge styrelsen det icke möjligt

för bilinspektionen att tillfredsställande fullgöra de uppgifter, som härigenom

skulle komma att åläggas den. I fråga om påhängsvagnar borde dessutom

framhållas att då en sådan vagn vore lastad med den fastställda maximilasten

uppbures i allmänhet, beroende på konstruktionen, 30—45 procent

av dess totalvikt av den dragande bilen. Den föreslagna beskattningsändringen

komme att medföra en omfördelning av skatten mellan lastbilar med

påhängsvagn och lastbilar med släpvagn.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att med hänsyn

till vad styrelsen erinrat mot de framlagda förslagen borde desamma icke

läggas till grund för en ändrad beskattning av motorfordonen. Därest statsmakterna

skulle anse att beskattningen av motorfordon för år 1953 borde

givas sådan storlek, att inkomsterna av automobilskattemedlen skulle täcka

de anslag, som för budgetåret 1952/53 avräknades mot automobilskattemedlen,

syntes detta — i avvaktan på att en mera ingående utredning angående

en lämplig fördelning av skatten mellan olika fordonskategorier kommer

till stånd — böra ske genom en skattehöjning utan ändring av de nu

gällande principerna för beskattningen av olika fordonskategorier.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört.

Ifrågavarande förslag avser att som ett provisorium i avvaktan på resultatet

av en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

höja den ordinarie automobilskatten i en omfattning, som i huvudsak motsvarar

vad som betingas av penningvärdets fall. Häremot synes i och för sig

intet vara att erinra. Länsstyrelsen är emellertid tveksam om man redan

nu, såsom i förslaget skett, bör anpassa skattesatserna efter en ändrad avvägning

av beskattningen av olika kategorier motorfordon. Innan en dylik

åtgärd vidtages bör man enligt länsstyrelsens mening avvakta resultatet av

den pågående allmänna utredningen om beskattningen av motorfordonstrafiken.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att en tillämpning

av förslaget åtminstone beträffande lastbilar och släpvagnar skulle komma

att innebära stora och i vissa fall mycket betydande skattehöjningar i förhållande

till vad som nu gäller. Länsstyrelsen har för sin del kommit till

den uppfattningen, att vad förslaget åsyftar bör tillgodoses genom en på

lämpligt sätt avvägd procentuell höjning av nuvarande skattesatser.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har förklarat, att länsstyrelsen icke ville

motsätta sig en provisorisk skärpning av motorfordonsskatten i avbidan på

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

de resultat, som en fortsatt allmän utredning av denna beskaltningsform

kunde komma att redovisa. Beträffande utformningen av den ifrågasatta

beskattningsskärpningen funne länsstyrelsen de av Svenska vägföreningen

m. fl. organisationer i skrivelsen den 3 januari 1952 redovisade principerna

väl motiverade, varför länsstyrelsen förordade, att desamma lades till grund

för den provisoriska skattehöjningen.

Organisationerna ha anfört, att de för sin del icke kunde finna, att en relativ

ökning av skattebelastningen på de tyngre fordonen, stor eller liten,

kunde genomföras förrän en fullständig utredning angivit skäl för och emot

och klarlagt konsekvenserna. Inga sådana skäl hade emellertid redovisats

i samband med förslaget. Organisationerna hade emellertid studerat konsekvenserna

för de olika fordonskategorierna vid ett realiserande av utredningsmannens

skatteförslag. Verkställda beräkningar visade, att förslaget

innebure följande genomsnittliga procentuella ökningar av fordonsskatterna,

nämligen för

personbilar...................... + 39 %

lastbilar......................... + 56 %

bussar .....................;.... + 57 %

motorcyklar ..................... + 43 %

släpfordon....................... den procentuella ökningen

varierade mycket starkt för

olika totalviktsklasser mellan

lägst 10 / och betydligt

mer än 1 000 %

För samtliga fordonskategorier (utom släpfordon) vore det vägda medeltalet

för den procentuella ökningen av fordonsskatten nära 48 %. — Med

hänsyn till att skillnaden mellan medelsbehovet och intäkterna av automobilbeskattningen

utgjorde (505 — 455 =) 50 milj. kronor, vore enligt organisationernas

mening detta belopp vad som maximalt borde utgöra motorfordonstrafikens

ökade skattebelastning. Utredningsmannens förslag innebure,

såsom nämnts, en genomsnittlig höjning av fordonsskatten för samtliga

motorfordon exkl. släpfordon med nära 48 %. Med utgångspunkt från riksräkenskapsverkets

beräkning av fordonsskattens totalbelopp för budgetåret

1952/53 kunde beräknas att denna px-ocentuella höjning motsvarade nära

62 milj. kronor. Härtill komme att höjningen av skatterna på släpfordonen

beräknats innebära en ökning av skatteinkomsterna med ytterligare 2 milj.

kronor, varför förslaget sålunda innebure, att motorfordonstrafiken belastades

med nära 64 milj. kronor, trots att de utgifter, som skulle täckas av

automobilskattemedel, endast överstege de ordinarie inkomsterna med 50

milj. kronor.

Sedan organisationerna vidare framhållit, att det av utredningsmannen

angivna beloppet om 4 milj. kronor, motsvarande inkomstökningen genom

fordonsskatten för fordon som registrerades under tiden efter den 30

juni 1951, beräknats lägre än vad riksräkenskapsverkets uppskattningar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 774.

gåve underlag för, ha organisationerna vidare anfört, att inga skäl funnes

att öka skatteuttaget utöver vad som erfordrades för täckning av medelsbehovet.

Organisationerna ville icke motsätta sig utredningsmannens förslag

att drivmedelsskatterna bibehöllos oförändrade. Hela ökningen av medelsbehovet

— 50 milj. kronor — måste alltså läggas på fordonsskatten, som

härigenom genomsnittligt borde höjas med

50

130

X 100 = ) 38,5 %, avrundat

39 %. Organisationerna hade i sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 januari

1952 betonat vikten av att den relativa skattebelastningen olika fordonskategorier

emellan icke nu förändrades, vilket vore att föregripa resultaten av

den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Denna principiella inställning kvarstode naturligen oförändrad och innebure

i föreliggande fall att nu gällande fordonsskatter enligt organisationernas

mening genomgående borde höjas med 39 %. Skattesatserna bleve

därvid följande.

Personbilar............................... 100 + 28

Lastbilar.................................. 100 + 35

Bussar.............!...................... 100 + 31

Släpvagnar

total vikt

< 1 000 kg.......................... 78 kr.

1000-1 499 » .......................... 156 »

1 500—1 999 » .......................... 234 »

2 000—2 999 » .......................... 273 »

3 000 kg eller högre...................... 312 »

Motorcyklar

tjv. < 75 kg............................. 29 »

» >75 » ............................. 39 »

med sidvagn............................. 58 »

I anslutning härtill ha organisationerna framhållit, att för personbilarnas

del vore skillnaden mellan utredningsmannens och organisationernas förslag

icke särskilt betydande. För lastbilar och bussar vore avvikelserna däremot

större; för lastbilarnas del innebure sålunda utredningsmannens förslag,

att fordonsskatten höjdes med 10--13 % utöver de 39 % som medelsbehovets

ökning motiverade.

I fråga om skärpningen i beskattningen av släpvagnar ha organisationerna

uttalat, att den av utredningsmannen nu utan egentlig grund föreslagna

höjningen vore mycket växlande i olika totalviktsklasser. För de

tyngre släpvagnarna vore höjningen av mycket avsevärd storleksordning

och stege för de tyngsta till mellan 800 och 900 %. Såsom exempel på

verkningarna av utredningsmannens förslag kunde nämnas att i landet

funnes för närvarande ett icke obetydligt antal trailers, avsedda för tillfälliga

transporter av t. ex. tunga maskiner. Dylika släpfordon hade i allmänhet

mycket hög totalvikt. För en sådan trailer — i bruk i praktiskt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

transportarbete inom ett anläggningsföretag — med tjänstevikten 5,5 ton

och med tillåten maximilast på 24,5 ton, d. v. s. med totalvikten 30 ton,

vore skatten enligt nu gällande bestämmelser 224 kronor. Om utredningsmannens

förslag genomfördes, skulle skatten stiga till 3 040 kronor, vilket

betydde att nu utgående skatt höjdes med 1 270 % för ett fordon, som uppenbarligen

användes relativt sällan.

Slutligen ha organisationerna understrukit, att man icke borde vidtaga

ändringar i relationerna mellan fordonsskatterna för olika fördonstyper

utan att dessa ändringar gjordes till föremål för grundläggande utredningar.

Då detta borde ankomma på den allmänna utredningen rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken, borde en nu nödvändig justering uppåt av

fordonsskatterna ske genom en jämn lyftning av skattesatserna med utgångspunkt

från nuvarande relationer mellan skattesatserna för olika fordonstyper.

Den provisoriska justeringen av automobilbeskattningen borde

därför ske på så sätt, att drivmedelsskatterna bibehölles oförändrade och

att fordonsskatterna höjdes med 39 % och utformades enligt det av organisationerna

nu framlagda förslaget med bibehållande av balansen olika

fordonskategorier emellan.

Departementschefen.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen komma enligt nu gällande

författningsbestämmelser följande slag av särskilda skatter att under budgetåret

1952/53 uttagas av motorfordonstrafiken, nämligen

1) fordonsskatt enligt 1922 års förordning om automobilskatt, vilken fordonsskatt

utgår med belopp, som förut omnämnts (jfr s. 7 f.);

2) drivmedelsskatter, av vilka skatten å bensin utgör 25 öre för liter och

skatten på brännoljor uppgår till 20 öre för liter; samt

3) tillverknings- och importskatt, som avses i förordningen den 24 oktober

1951 (nr 660) och som utgår vid yrkesmässig tillverkning inom riket

för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar, motorcyklar och sidvagnar

till motorcyklar med tio procent av fordonets beskattningsvärde.

På sätt förut berörts pågår för närvarande en allmän utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken. Denna utredning hinner emellertid

icke slutföras så snart, att på denna utredning grundade förslag kunna

genomföras före utgången av budgetåret 1952/53."

I den proposition den 19 oktober 1951, nr 218, vari framlades förslag om

uttagandet av den tioprocentiga skatten vid tillverkning och import av personbilar

och motorcyklar, uttalade jag bl. a. att det övervägdes att vid 1952

års riksdag föreslå eu provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten,

och att en sådan höjning — som icke finge innefatta något föregripande

av de slutliga förslag för fordonsbeskattningcns ordnande på längre sikt

som komme alt framläggas genom den allmänna utredningen — skulle i

huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag erinrade jag om att

inkomsterna av automobilskattemedlen under budgetåret 1952/53 av riksräkenskapsverket

beräknats till 455 miljoner kronor och att de anslag för

vägväsendet in. m. som för samma budgetår skulle täckas av automobilskattemedel

uppginge till sammanlagt 504,7 miljoner kronor. I anslutning härtill

omnämndes i statsverkspropositionen, att jag hade för avsikt att senare i

särskild proposition göra hemställan om att — i avvaktan på resultatet av

den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

— ett provisoriskt förslag angående fordonsskatten skulle framläggas för

riksdagen. Vidare uttalade jag, att i avvaktan på det förslag angående motorfordonsbeskallningen,

som senare komme att föreläggas 1952 års riksdag,

beräknades inkomsterna av automobilskattemedlen preliminärt till ett med

50 miljoner kronor uppräknat belopp eller alltså till 505 miljoner kronor.

Sedan jag — för att erhålla ett underlag för bedömandet av frågan hur

en provisorisk höjning av fordonsskatten borde genomföras -— anmodat den

utredningsman som handhar nyssnämnda allmänna utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken att utarbeta ett förslag i ämnet, har

utredningsmannen den 17 januari 1952 till mig överlämnat en promemoria

med förslag till vissa ändringar i beskattningen av motorfordon.

I fråga om innehållet i promemorian torde jag i huvudsak få hänvisa till

den föregående framställningen (s. 13—17). Här må endast erinras om följande

av utredningsmannen anförda synpunkter, nämligen att det vid bedömandet

av penningvärdets förändringar syntes lämpligast att utnyttja

socialstyrelsens indextal för konsumtionspriser under åren 1938—1951, att

då detta indextal stigit från 105 (med indextalet 100 för år 1935) år 1938

till 215,3 för tidsperioden september—november 1951, borde vid en justering

enbart efter penningvärdesförändringarna de skattesatser vilka år 1938 fastställts

för olika slag av motorfordon höjas med något mer än 100 procent, att

den nu aktuella höjningen i fordonsbeskattningen borde göras något högre

för lastbilar och släpvagnar än för övriga slag av motorfordon och att vid

utformningen av de nya skattesatserna borde beaktas att inkomstökningen

genom skattehöjningen borde uppgå till omkring 50 miljoner kronor. I enlighet

härmed har i promemorian föreslagits de skattesatser som förut antytts

och som återfinnas i en i det följande omnämnd tablå. I promemorian

har antagits att inkomstökningen under budgetåret 1952/53 på grund av

den föreslagna skärpningen i fordonsbeskattningen skulle uppgå till omkring

55 miljoner kronor.

Mot det i promemorian framlagda förslaget ha — såsom framgår av vad

förut anförts (jfr s. 18—23) — olika invändningar framställts från vissa

remissinstansers sida. Dessa invändningar ha väsentligen gått ut på att

om en ändring i beskattningen nu måste vidtagas, borde ändringen ske genom

en likformig höjning av skattesatserna med utgångspunkt från gällande

relation mellan skattesatserna för olika fordonstyper. Vidare har invänts,

att utredningsmannens förslag innebure att motorfordonen belastades

med ett extra skattebelopp som komme att betydligt överstiga det be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114. 25

lopp om 50 miljoner kronor som erfordrades för att täcka anslagen för vägväsendet.

För egen del anser jag något hinder icke i och för sig böra möta att -—■

ehuru den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

ännu icke är avslutad — i allt fall vidtaga en sådan höjning av skatten

på motorfordon, som är påkallad med hänsyn till rådande aktuella förhållanden.

I sitt remissyttrande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrat om att

det förut berörda beloppet 504,7 miljoner kronor avsåge anslag på riksstaten

för budgetåret 1952/53 och icke kostnaderna under samma budgetår

utan kostnaderna under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953, och

att då kostnaderna under budgetåret i statsverkspropositionen beräknats till

cirka 440 miljoner kronor — vilket belopp med mer än 50 miljoner kronor

understege nyssnämnda anslag — vore en ökning i beskattningen av motorfordon

icke erforderlig för att täcka vägväsendets utgifter under ifrågavarande

budgetår. Mot vad sålunda anförts kan emellertid göras den invändningen,

att anslagen till vägväsendet för därpå följande budgetåret uppenbarligen

icke komma liksom ej heller i fortsättningen — att avse endast

ett halvt kalenderår. Med hänsyn härtill kan det icke anses motiverat att i

förevarande fall göra ett avsteg från den eljest gällande regeln för upprättandet

av riksstaten att däri upptagna anslag för löpande utgifter skola täckas

med under budgetåret inflytande inkomster. Anledning saknas därför att i

detta sammanhang utgå från ett lägre belopp än 504,7 miljoner kronor vid

fastställandet av de grunder efter vilka inkomsterna av automobilskattemedlen

skola beräknas.

Med dessa utgångspunkter och i överensstämmelse med mina förut återgivna

uttalanden i propositionen den 19 oktober 1951, nr 218, liksom i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag förordar jag att skatten på

motorfordon från och med den 1 januari 1953 höjes i syfte att dels anpassa

skatten efter de inträdda förändringarna i penningvärdet dels ock tillföra

statsverket en ökning av automobilskattemedlen med 50 miljoner kronor

föi budgetaret 1952/53 eller alltsa med skillnaden mellan de i statsverkspropositionen

upptagna anslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen,

och de beräknade inkomsterna av automobilskattemedlen.

\ad angår det sätt, på vilket skatten på motorfordon bör anpassas efter

de inträdda förändringarna i penningvärdet torde den av utredningsmannen

förordade metoden — som innebär en jämförelse mellan socialstyrelsens index

för konsumtionspriser för år 1938 respektive för tiden september_no
vember

1951 — giva ett resultat som i stort sett kan anses riktigt. Vad som

bör eftersträvas i förevarande fall är ju uppenbarligen endast en ungefärlig

anpassning efter penningvärdesförändringen. Med hänsyn härtill saknar det

praktisk betydelse om såsom jämförelsetal — vid sidan av 1938 års indextal

— väljes det av utredningsmannen föreslagna indextalet 215,3 eller de

numera kända indextalen 207,6 för hela kalenderåret 1951, 214,o för senare

halvåret eller 217,3 för december månad samma år. Jag ansluter mig sålunda

i princip till utredningsmannens förslag om en höjning av skatten på

tf Bihang till riksdagens protokoll 1992. 1 samt. AV 114.

nio
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 714.

torfordon med utgångspunkt från de år 1938 fastställda skattesatserna och

att höjningen sker med omkring 100 procent av sagda skattesatser i den utsträckning

detta är erforderligt för att uppnå den förut omnämnda inkomstsumman

om 50 miljoner kronor.

Det av utredningsmannen framlagda förslaget om en något större höjning

av fordonsskatten för lastbilar och släpvagnar än för övriga slag av

motorfordon har föranlett kritik särskilt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

sida samt från de i ärendet hörda enskilda organisationerna på bilismens

område. Dessa remissinstanser ha understrukit att i avvaktan på den

allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken borde

skattehöjningen ske med samma procenttal för alla kategorier av motorfordon.

I förevarande hänseende vill jag för egen del hänvisa till vad jag i direktiven

för nyssnämnda utredning anfört därom, att de principer, efter vilka

den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställts på en tid då sammansättningen

av fordonsbeståndet varit en annan än nu och att — då vid bedömningen

av vägväsendets framtida medelsbehov de tyngre fordonens krav

på vägnätet utgjorde en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat

med — det funnes anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen borde

bära en större del av de vägkostnader som skulle gäldas av motorfordonstrafiken

än som för närvarande vore fallet. I enlighet med den mening, som

jag uttalat i berörda direktiv och som jag alltjämt vidhåller, anser jag mig

kunna godtaga utredningsmannens argumentering i den mån denna går

ut på att skatten på framför allt tyngre lastbilar och släpvagnar bör ökas

förhållandevis mera än skatten på personbilar. En motsvarande ökning torde

böra vidtagas även med avseende å omnibussar.

Beträffande den närmare utformningen av skatteökningen torde i frågans

nuvarande läge böra eftersträvas att skatten icke höjes i större omfattning

än som är nödvändigt för att täcka anslagen för vägväsendet under näst*

kommande budgetår. Det synes med ett strängt iakttagande av denna synpunkt

vara möjligt att göra höjningarna något mindre än vad utredningsmannen

förordat. Å andra sidan ha verkställda undersökningar visat, att

ett genomförande av det utav organisationerna framlagda förslaget icke

skulle tillföra statsverket ökade intäkter av automobilskattemedel till högre

belopp än 47 å 48 miljoner kronor.

Med beaktande av det nu anförda tillstyrker jag att skattesatserna föi

olika slag av motorfordon — med undantag för släpvagnar — fastställas

att för tiden från och med den 1 januari 1953 utgå efter följande grunder.

För personbilar, lastbilar och omnibussar utgår en grundavgift, som — i

överensstämmelse med vad organisationerna förordat — fastställes till 100

kronor per fordon i stället för det av utredningsmannen föreslagna beloppet

om 90 kronor per fordon. Därutöver utgår en tilläggsavgift för nu nämnda

slag av motorfordon. Denna tilläggsavgift utgår för varje påbörjat tal av

100 kilogram av fordonets tjänstevikt med avdrag för 900 kilogram samt

bestämmes till 28 kronor för personbilar, 37 kronor för lastbilar och 33 kronor

för omnibussar. För automobil med ringar av annat ämne än mjuk

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 114.

27

kautschuk bestämmes skatten till 100 kronor för varje påbörjat tal av 100

kilogram av automobilens tjänstevikt. För motorcyklar utgår skatten med

de av utredningsmannen föreslagna beloppen om respektive 30, 40 och 60

kronor.

I fråga om beskattningen av släpvagnar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit bl. a., att vissa svårigheter skulle uppkomma för statens

bilinspektion att fastställa totalvikten på 100 kilogram när för alla kategorier

av släpvagnar. Med hänsyn härtill torde skatteskalan såvitt angår

släpvagnar — åtminstone tills vidare — böra göras mera schematisk än vad

utredningsmannen föreslagit. I enlighet härmed och då det är tydligt, att

släpvagnar hittills blivit förhållandevis lägre beskattade än andra slag av

motorfordon, tillstyrker jag att skatten för släpvagnar fastställes att för tiden

från och med den 1 januari 1953 utgå med följande belopp, nämligen

med 80 kronor om totalvikten understiger 1 000 kilogram, 160 kronor om

totalvikten uppgår till 1 000 men ej 1 500 kilogram, 240 kronor om totalvikten

uppgår till 1 500 men ej 2 000 kilogram, 320 kronor om totalvikten

uppgår till 2 000 men ej 3 000 kilogram, 400 kronor om totalvikten uppgår

till 3 000 men icke 5 000 kilogram, 480 kronor om totalvikten uppgår till

5 000 men icke 8 000 kilogram samt 560 kronor om totalvikten uppgår till

8 000 kilogram.

Enligt inom departementet verkställda beräkningar skulle, vid bifall till

de utav mig föreslagna skattesatserna, ökningen av automobilskattemedlen

under nästkommande budgetår uppgå till omkring 52 miljoner kronor.

I följande tablå äro sammanställda — förutom de skattesatser som gällt

under åren 1939—1945 respektive gälla från och med år 1946 — utredningsmannens

och organisationernas förslag ävensom det av mig förordade departementsförslaget:
Skattesatserna1
-

År 194fi Utrednings-

Organisa-

Departe-

Fordon

1939—45

0. ff.

mannens

förslag

tionernas

förslag

ments-

förslaget

Personbilar........

50 + 14

70 + 20

90 + 30

100 + 28

100 + 28

Lastbilar...........

50+18

70 + 25

90 + 40

100 + 35

100 + 37

Omnibussar.......

Släpvagnar

50 + 16

70 + 22

90 + 35

100 + 31

100 + 33

Totalvikt:

< 1 000 kg........

40

56

90 kr samt

78

80

1 000—1 499 kg ... .

80

112

därutöver 10

156

160

1 500— 1 999 > ....

120

168

kr. för varje

234

240

2 000—2 999 » ....

140

196

100 kg av släp-

273

320

3 000—4 999 » ....

160

224

vagnens total-

312

400

5 000—7 999 » ....

160

224

vikt minskad

312

480

8 000 kg eller högre

160

224

med 500 kg

312

560

1 Den första siffran rörande skatten på personbilar, lastbilar och

omnibussar

angiver grund-

avgiften per fordon och den andra siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt

minskad med 900 kg.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

Fordon

Motorcyklar

a) 2-hjulig lätt m.c.

b) 2-hjulig tung m.c.

utan sidovagn ..

c) 2-hjulig m.c. med

sidovagn och 3- hjulig m.c......

Åren

1939—45

Ska

År 1946

0. tf.

ttesatsern

Utrednings-

mannens

förslag

a

Organisa-

tionernas

förslag

Departe-

ments-

förslaget

15

21

30

29

30

20

28

40

39

40

30

42

60

58

60

Såsom förut berörts (jfr s. 17) har vid utredningsmannens promemoria

fogats förslag till — förutom ändringar i 1922 års förordning om automobilskatt

— upphävande av förordningen den 30 november 1945 (nr 736) angående

visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt. Jag tillstyrker att 1945 års förordning, som tillkom

i anledning av då rådande knapphet på lastbilsringar och som numera

är utan praktisk betydelse, upphäves.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt; samt

2) förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945 (nr

736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda två

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen för antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

527223. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 a1 i texten
  2. BevU 1952:45 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 s. 1 i texten