Sök i Ratio Lex

Angående löneoch pensionsregtering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl

73 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 72 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:12, Angående löneoch pensionsregtering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

1

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löne- och pensionsregtering

för professorer och vissa andra akademiska

lärare m. fl.; given Stockholms slott den 28

december 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås löne- och pensionsreglering från och med den

1 juli 1952 för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. Sålunda

förordas, att bl. a. professors- och laboratorsbefattningarna vid universiteten,

de medicinska högskolorna samt Stockholms och Göteborgs högskolor

skola inordnas under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande

lönesystemet samt att för docentstipendiater och forskarstipendiater skola

inrättas tidsbegränsade pensionsberättigande tjänster. Vidare föreslås, att

den nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan universitetens och fackhögskolornas

professorer skall upphöra.

Löneregleringsförslagen för de akademiska lärarna omfatta universiteten,

de medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna,

lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt Stockholms och Göteborgs

högskolor. Lönegradsplaceringen föreslås .skola bli för professor

Co 14, för befattningshavare inom laboratorsgruppen Ca 33, för docent och

forskardocent Ce 30 samt för director musices Ca 25.

I anslutning härtill förordas ändrad lönegradsplacering för vissa tjänstemän

vid forskningsinstitutioner in. in. Sålunda föreslås bl. a. att till lönegraden

Co 14 skola hänföras professorerna vid farmacevtiska institutet,

gymnastiska centralinstitutet, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

statens skogsforskningsinstitut, statens institut för folkhälsan

samt naturhistoriska riksmuseet och statens etnografiska museum samt att

i lönegraden Ca 33 skola placeras vissa laboratorer vid karolinska sjukhuset.

Förslagen ha beräknats medföra en kostnadsökning för löner med i runt

tal två miljoner kronor.

1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 december

1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om löne- och

pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl.

samt anför därvid följande.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1948 tillkallade

dåvarande chefen för finansdepartementet den 12 februari samma år fem

utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning rörande anställningsoch

avlöningsförhållandena för professorer och vissa andra befattningshavare

vid universiteten och de statliga högskolorna (19i8 års universitetslönekommitté1).

Med skrivelse den 17 oktober 1949 avlämnade kommittén betänkande angående

lönereglering för vissa befattningshavare vid universiteten och de

statliga högskolorna.

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

universitetskanslern, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen

för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan och statens

ningsinstitut, statens lönenämnd, Sveriges professorers förening, Sveriges

laboratorers förening och Sveriges docentförbund. Vid universitetskanslerns

utlåtande ha fogats yttranden av de större akademiska konsistorierna i Uppsala

och Lund, lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolorna

samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg

ävensom en skrivelse från tandläkarhögskolans i Stockholm lärarförening.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna samt styrelserna för lant
1

Utredningsmän voro f. d. generaldirektören E. R. Stridsberg, tillika ordförande, professorn

P. O. Ekelöf, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare S. B. Larsson, dåvarande

ledamoten av riksdagens andra kammare M. S. Ljungberg och kanslirådet N. M. af Malmborg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

brukshögskolan och statens lantbruksförsök och veterinärhögskolan ha

överlämnat yttranden av vederbörande lärarkollegier, varjämte styrelsen för

skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut ingivit yttranden av

högskolans lärarråd och skogsforskningsinstitutet.

I anslutning till de i betänkandet framlagda förslagen ha inkommit åt.

skilliga framställningar, vari hemställts att vissa andra än de av kommittén

ifrågasatta institutionerna måtte inbegripas i löneregleringen. Härtill torde

jag senare få återkomma.

Löneregleringsfrågan har därefter varit föremål för beredning inom civildepartementet,

varvid med stöd av JKiingl. Maj :ts bemyndigande den 2 februari

1951 såsom särskilda sakkunniga inom departementet biträtt statskommissarien

K. A. Lindbergson och professorn P. F. Å. Malmström beträffande

frågor i allmänhet, som sammanhänga med genomförandet av

löneregleringen, samt statskommissarien K. E. Jerdenius beträffande bl. a.

frågor rörande reglering av löner och pensioner för professorer m. fl. befattningshavare

vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Vidare ha överläggningar i ämnet ägt rum med Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), som företräder Sveriges professorers förening

och Sveriges laboratorers förening, samt med Sveriges docentförbund.

Universitetslönekommitténs förslag och däröver avgivna

yttranden m, m.

1. Löneregleringens omfattning.

I direktiven för 1948 års universitetslönekommitté erinrades, att lärarbefattningarna

vid universiteten och karolinska institutet äro praktiskt

taget de enda civila statstjänster, för vilka det s. k. oreglerade lönesystemet

alltjämt är gällande, och att tiden syntes vara inne att till slutlig omprövning

upptaga frågan om en nyreglering av lönerna till dessa befattningshavare.

Vidare framhölls, att enligt nu gällande avlöningsgrunder föreligger

en skillnad i lönesättning för professorer in. fl. vid universiteten och

karolinska institutet å ena sidan och jämförliga befattningshavare vid de

statliga fackhögskolorna å andra sidan. I vad mån en dylik skillnad fortfarande

borde upprätthållas skulle undersökas av kommittén.

Universitetslönekommitténs förslag.

Universitetslönekommittén bär anfört, att dess uppdrag varit begränsat

till att avse professorer och andra lärare. Att till de i uppdraget ingående

läroanstalterna äro att hänföra i första hand universiteten och karolinska

institutet framgår redan av direktiven. Med sistnämnda anstalt bör enligt

kommitténs mening jämställas den under uppbyggnad varande medicinska

högskolan i Göteborg. Till de statliga fackhögskolorna hänför kommittén

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

till en början de tekniska högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och

skogshögskolorna. Beträffande dessa högskolor gäller, att de liksom universiteten

avse både undervisning och forskning, att den vid dem anställda

högre lärarpersonalen utgöres av professorer, laboratorer och jämställda

samt docenter, ävensom att de äga rätt att utdela doktorsgrad. Dessa tre

omständigheter har kommittén betraktat såsom grundläggande kriterier för

avgränsningen av begreppet fackhögskola i förevarande sammanhang. Med

de nämnda högskolorna jämställer kommittén tandläkarhögskolorna; beträffande

dessa är likställdheten i angivna hänseenden redan i princip beslutad.

Farmacevtiska institutet har kommittén icke medtagit i sitt löneregleringsförslag.

Institutet har nämligen ansetts icke i detta sammanhang kunna

jämställas med de nyssnämnda högskolorna; bl. a. har institutet icke

några docenter och ej heller äger det att utdela doktorsgrad. Förslag har

emellertid framlagts av särskilda sakkunniga angående organisationen av

den farmacevtiska undervisningen; förslaget innebär en väsentlig förstärkning

av nämnda undervisning. I anslutning till det förut anförda har kommittén

i sitt förevarande förslag ej heller medtagit konsthögskolan, musikhögskolan,

gymnastiska centralinstitutet samt Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut.

Vissa enligt tjänsteförteckningen med professorstjänster utrustade vetenskapliga

institutioner, som ej äro att betrakta som undervisningsanstalter

i egentlig mening, har kommittén ansett falla utanför dess uppdrag. Hit

höra naturhistoriska riksmuseet, statens etnografiska museum, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt och statens institut för folkhälsan. I sitt uppdrag

har kommittén ej heller ansett innefattas statens skogsforskningsinstitut,

där avdelningsföreståndarna benämnas professorer. Kommittén har

i detta sammanhang framhållit, att de från dess förslag sålunda undantagna

läroanstalterna och institutionerna äro i lönehänseende nyreglerade.

Kommitténs löneregleringsförslag avser alltså universiteten, karolinska

institutet, medicinska högskolan i Göteborg, tandläkarhögskolorna, de tekniska

högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. Den

vid rasbiologiska institutet anställde chefen, som tillika är professor i rasbiologi

vid Uppsala universitet, har härvid förutsatts kunna i egenskap av

universitetsprofessor underkastas den nya löneregleringen.

Kommittén har -vidare förutsatt, att dess förslag i princip skola avse

även professorstjänster, vilkas innehavare helt eller delvis avlönas av privata

donationsmedel eller eljest av andra medel än statsmedel. Frågan i

vilken utsträckning dessa böra löneregleras har kommittén dock ansett

böra göras till föremål för särskild undersökning i varje särskilt fall. Kommittén

har vidare föreslagit, att dess löneregleringsförslag skall omfatta

jämväl vissa vid universiteten och karolinska institutet förefintliga personliga

tjänster, företrädesvis professorstjänster, vilkas innehavare för närvarande

åtnjuta a-vlöning på indragningsstat. I de nya personalförteckningarna

böra dessa befattningar upptagas på övergångsstat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

5

Med hänsyn till 1949 års riksdags beslut rörande Stockholms och Göteborgs

högskolor har kommittén ansett att dess förslag böra medföra en

motsvarande reglering för jämförliga befattningshavare vid dessa högskolor.

Kommittén har förutsatt att en särskild utredning skulle komma till stånd

härom.

Slutligen har kommittén erinrat om förekomsten av två speciella befattningar

av personligt slag. Den ena är en personlig professur i experimentell

fysik vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik,

den andra är en tjänst på indragningsstat såsom föreståndare för de under

vitterhetsakademien hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna. Då

nämnda befattningshavare hittills avlönats lika med universitetsprofessorer,

har kommittén ansett, att dess förslag böra tillämpas på förevarande befattningshavare

intill deras avgång från tjänsten.

Yttrandena in. in.

I remissyttrandena har från åtskilliga håll hemställts att den av komittén

föreslagna löneregleringen måtte komma att beröra jämväl befattningshavare

vid andra vetenskapliga institutioner än dem som omfattats av kommitténs

uppdrag. Sålunda har det större akademiska konsistoi-iet vid universitetet

i Uppsala understrukit, att en högt kvalificerad forskning bedrives

vid vissa med professorstjänster utrustade vetenskapliga institutioner,

vilka ej äro undervisningsanstalter i egentlig mening, exempelvis naturhistoriska

riksmuseet, samt att från där verksamma professorers sida förekommer

viss handledning av yngre forskare. Konsistoriet har ansett det

vara av vikt, att — sedan den nu aktuella reformen genomförts — frågan

om avlöningen av professorer vid de institutioner av vetenskaplig art, vilka

icke behandlats av kommittén, upptages till övervägande. I princip bör enligt

konsistoriets förmenande samma löneläge som för universitetens professorstjänster

tillämpas beträffande professurer med likartade kompetenskrav

och likartade arbetsuppgifter. Lärarkollegiet vid karolinska institutet

har framhållit önskvärdheten av att frågan om en lönereglering för professorerna

vid forskningsinstitutionerna snarast göres till föremål för utredning,

utan att tidpunkten för det av kommittén framlagda förslagets genomförande

därigenom framflyttas. Likaså har lärarkollegiet vid veterinärhögskolan

hemställt, att en lönereglering för professorer och laboratorer vid

de av kommittén icke medtagna institutionerna snarast måtte komma till

stånd, och särskilt framhållit, att föreståndaren och laboratorerna vid statens

veterinärmedicinska anstalt därvid böra inbegripas. Stgrelsen för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut bär ansett det uppenbart, att

skogsforskningsinstitutets avdelningsföreståndare och försöksledare böra

erhålla samma löneförmåner som professorer respektive laboratorer vid universiteten

och de högskolor, betänkandet avser.

Sveriges professorers förening har yrkat, att löneregleringen måtte omfatta

professorerna vid farmacevtiska institutet, gymnastiska centralinstitutet

och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt vid följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

forskningsinstitutioner, nämligen konjunkturinstitutet, naturhistoriska riksmuseet,

statens etnografiska museum, statens centrala frökontrollanstalt,

statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, statens veterinärmedicinska anstalt,

statens skogsforskningsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium,

statens rättskemiska laboratorium, statens farmacevtiska laboratorium och

statens institut för folkhälsan, ävensom den personliga professuren i statskunskap

vid socialinstitutet i Stockholm. Jämväl Sveriges laboratorers förening

har ansett, att farmacevtiska institutet bör innefattas i den föreslagna

löneregleringen, samt vidare hemställt, att regleringen måtte omfatta befattningshavarna

inom laboratorsgraden vid flyg- och navalmedicinska

nämnden, statens veterinärmedicinska anstalt, fiskeristyrelsens tillsynsavdelning

och sötvattenslaboratorium, statens skogsforskningsinstitut, statens

bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, radiofysiska

institutet, statens institut för folkhälsan och Sveriges geologiska undersökning

ävensom statsagronomerna vid statens husdjursförsök, statens jordbruksförsök

och statens trädgårdsförsök.

Slutligen ha såsom förut nämnts särskilda framställningar gjorts i fråga

om omfattningen av löneregleringen. Dessa framställningar innebära, att

härefter angivna befattningshavare vid följade institutioner måtte inbegripas

i den av universitetslönekommittén föreslagna löneregleringen nämligen
professorerna

och nvdelningsföreståndarna vid naturhistoriska riksmuseet,

professorn och föreståndaren vid statens etnografiska museum,

professorerna vid farmacevtiska institutet,

professorn vid gymnastiska centralinstitutet,

sekreteraren vid lantbruksakademien,

befattningshavare motsvarande professorer och laboratorer vid statens växtskyddsanstalt,

professorerna och laboratorerna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

föreståndaren, avdelningsföreståndarna och laboratorerna vid statens veterinärmedicinska

anstalt,

föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt,

professorn och föreståndaren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,

tjänstemännen i ledande ställning vid Sveriges utsädesförening,

avdelningsföreståndarna vid statens farmacevtiska laboratorium samt

professorerna och laboratorerna vid statens institut för folkhälsan.

2. Tillämpligheten av Saar.

Det sedan år 1920 inom statsförvaltningen successivt införda s. k. nyreglerade

lönesystemet, vilket karakteriseras bl. a. av att befattningshavarna

avlönas enligt ett för flera verk gemensamt avlöningsreglemente och pla
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

ceras i vissa lönegrader, har icke annat än i begränsad utsträckning blivit

tillämpligt inom universiteten och karolinska institutet. Vid dessa läroanstalter

gäller nämnda lönesystem sålunda endast beträffande tjänstemän vid

biblioteken och de vetenskapliga institutionerna och inrättningarna ävensom

för kansli- och kameraltjänstemän. De ordinarie lärarna vid nämnda

läroanstalter samt vid medicinska högskolan i Göteborg äro däremot i lönehänseende

oreglerade och avlönas enligt ett äldre lönesystem. Vid andra statliga

högskolor äro däremot professorer och laboratorer i lönehänseende nyreglerade

och inordnade under Saar; de äro alltså i vanlig ordning inplacerade

i viss lönegrad enligt det allmänt gällande lönesystemet.

Frågan om inordnandet under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande

lönesystemet av professorer och laboratorer m. fl. vid universiteten och

karolinska institutet har vid flera tillfällen varit aktuell utan att likväl en

dylik åtgärd vidtagits. Sålunda framlades förslag härom första gången år

1921 av högskolornas löneregleringskommitté. Kungl. Maj :ts förslag till lönereglering

för professorer m. fl. vid universiteten och karolinska institutet,

vilket godtogs av 1925 års riksdag, var emellertid byggt på tidigare tillämpade

principer. Frågan upptogs därefter ånyo såväl av 1928 års lönekommitté,

vars betänkande icke föranlett någon åtgärd från statsmakternas sida,

som av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, alltjämt utan att föranleda

något beslut.

Universitetslönekommitténs lörslag.

En väsentlig anledning till att universitetsprofessorerna hittills icke inordnats

under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet har

enligt universitetslönekommittén varit det motstånd som från universitetshåll

rests mot en dylik anordning. Invändningarna mot universitetslärarnas

inordnande under det vanliga lönesystemet grunda sig bl. a. på den uppfattningen

att åtskilliga reglerande bestämmelser, som gälla för andra tjänstemän,

icke kunna eller böra vara tillämpliga på befattningshavare med sådana

arbetsförhållanden som de akademiska lärarnas. Man har erinrat om avlöningsreglementets

bestämmelser, exempelvis angående förflyttningsskyldighet,

semester, löneförmåner vid tjänstledighet av olika slag samt ersättning

vid vikariat. Vid sidan härav har också åberopats den betydelsefulla förmån

som universiteten äga genom att besparingar å löneanslag och vissa andra

anslag få fonderas och användas för universitetens ekonomiska och vetenskapliga

behov, en förmån som förutsatts icke kunna kvarstå oförändrad

sedan en lönereglering enligt vanliga grunder genomförts.

Universitetslönekommittén har anfört, att frågan om inordnande av professorer

in. fl. oreglerade lärare vid universiteten och de medicinska högskolorna

under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet

numera kommit i ett väsentligt annat läge än tidigare. Kommittén åsyftar

det förhållandet att det nu för statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet

är gemensamt för den civila och den militära statsförvaltningen och

dessutom äger tillämpning på vissa icke statliga befattningshavargrupper

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

med nyreglerad lön. Härvid ha de för olika förvaltningsområden eller kategorier

av befattningshavare rådande arbetsförhållanden och dylikt, till vilka

vid avlöningsbestämmelsernas utformning speciell hänsyn ansetts böra tagas,

beaktats genom att i avlöningsreglementet införts särskilda bestämmelser

under de olika stadganden av allmän räckvidd, som ingå i reglementet.

Det kan enligt kommitténs mening icke med fog göras gällande, att det

icke skulle låta sig göra att inordna de oreglerade befattningshavarna vid

universiteten och de medicinska högskolorna under det nya avlöningsreglementet

med dess vidsträckta möjligheter att genom särskilda bestämmelser

taga tillbörlig hänsyn till rådande speciella arbetsförhållanden för olika befattningshavargrupper.

Kommittén har även understrukit, att reglementet

äger tillämpning på professorer och laboratorer m. fl. vid fackhögskolorna;

någon olägenhet härav för de av frågan berörda befattningshavarna har,

såvitt kommittén kunnat inhämta vid överläggningar med dem, icke varit

för handen. Det måste enligt kommitténs mening anses vara ett angeläget

önskemål att det sedan år 1919 successivt avvecklade äldre lönesystemet

avskaffas. Då detta icke lämpligen kan ske på annat sätt än genom att befattningshavarna

inordnas i det allmänna avlöningsreglementet, förordar

kommittén att så sker.

Med beaktande av vad kommittén förordat angående löneregleringens omfattning

skulle överförandet till Saar avse dels professorer och befattningshavare

inom laboratorsgraden vid universiteten och de medicinska högskolorna,

dels ock de s. k. exercitiemästarna vid universiteten.

Jämväl de avlönade docenterna, som nu åtnjuta ersättning i form av stipendier,

vare sig de äro anställda vid universitet eller högskolor, föreslås

av kommittén skola inplaceras i lönegrad enligt det allmänt gällande lönesystemet.

Yttrandena.

Förslaget att de oreglerade befattningshavarna vid universiteten och de

medicinska högskolorna skola inordnas under Saar har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i samtliga remissyttranden. Statens lönenämnd har anfört

att de skäl, som tidigare i olika sammanhang anförts mot universitetslärarnas

inordnande under det nyordnade lönesystemet, icke ha sådan bärkraft

att det kan anses motiverat att bibehålla de för dessa lärare hittills gällande

ålderdomliga avlöningsbestämmelserna. Kommitténs utredning synes också

enligt lönenämndens mening visa att möjlighet finnes att genom föga omfattande

särbestämmelser taga vederbörlig hänsyn till de särpräglade tjänstgöringsförhållandena

vid universiteten och de medicinska högskolorna.

Universitetskanslern har i likhet med det större akademiska konsistoriet

i Uppsala betonat, att förutsättningen för ifrågavarande befattningshavares

inordnande under Saar är att sådana särbestämmelser meddelas, att det nya

systemet icke binder universitet och högskolor vid former, som verka hämmande

på deras verksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

9

3. De vetenskapliga befattningshavarnas löneställning.

I fråga om de vetenskapliga befattningshavarnas löneställning har universitetslönekommittén

inledningsvis anfört bl. a. följande.

Kommittén har funnit det angeläget, att för de befattningar inom universitet

och högskolor, för vilka höga lärdomsmeriter regelmässigt erfordras, en

konkurrenskraftig löneställning bestämmes. Lönen bör vara konkurrenskraftig

icke blott i den meningen, att fullgoda aspiranter på här avsedda befattningar

så vitt möjligt hindras att uteslutande av ekonomiska skäl söka

sig till annan verksamhet, utan även i den meningen att övergång till akademisk

lärarbefattning av nu avsett slag underlättas för dem, som ha sin

verksamhet förlagd till annat arbetsfält än universitet och högskolor och

vilkas förvärvande dit är särskilt önskvärt. Framhållas må, att vetenskapligt

skolad arbetskraft numera fått en betydligt mera vidsträckt användning

än förr och att stark konkurrens råder om sådan arbetskraft. Vidare

vill kommittén erinra, att stora kostnader i regel äro förbundna nied förvärvandet

av den höga teoretiska kompetens, som fordras för erhållande

av befattningar av här avsett slag. Även om studiekostnaderna numera nedgått

på grund av rikligare tillgång till stipendier, är det likväl enligt kommitténs

mening uppenbart, att lönenivån för de högre lärarbefattningarna

vid universitet och högskolor måste avvägas under särskilt hänsynstagande

till utbildningskostnaderna.

För en fullgod rekrytering till de vetenskapliga befattningarna är det salunda

enligt kommitténs uppfattning av mycket stor betydelse, att löneförmånerna

sättas relativt högt. Om detta sker, bör man också med eftertryck

kunna hävda och upprätthålla kravet på hög kompetens för befattningarnas

innehavare.

Med beaktande av anförda omständigheter har kommittén funnit sig böra

ingå på en allmän omprövning av universitets- och högskolelärarnas löneställning

i syfte att åstadkomma en förbättring av densamma under hänsynstagande

till de förutsättningar, som numera kunna anses vara för handen.

Kommittén har emellertid understrukit, att dess förslag äro uppgjorda

med tanke på universiteten och högskolorna. I vad mån den föreslagna lönenivån

bör påverka löneställningen jämväl vid vetenskapliga institutioner av

annat slag, bör enligt kommitténs mening underkastas omprövning i annat

sammanhang.

A. Professorer.

Nuvarande förhållanden in. ni.

Universitetslönekommittén har erinrat att de ordinarie professorerna vid

universiteten och karolinska institutet sedan mitten av 1800-talet till år

1925 voro i avlöningshänseende i stort sett likställda med befattningshavare

i den s. k. rådsgraden inom förvaltningen. I proposition till 1925 års riksdag

anfördes emellertid att universitetsprofessorernas löneställning borde underkastas

en fristående och självständig värdesättning och att en särskild

löncskala borde skapas för dem. Professorerna borde erhålla en förmånligare

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

löneställning än ämbetsmän inom rådsgraden. Riksdagen biföll Kungl.

Maj :ts förslag.

Sedan universitetslönekommittén påbörjat sitt arbete, framhöll kommittén

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 2 november 1948, att en eftersläpning

i lönehänseende numera förelåge i fråga om professorerna vid universiteten

och karolinska institutet i jämförelse med den löneställning, som avsetts

för dem vid 1925 års lönereglering. På grund härav föreslog kommittén provisoriska

åtgärder till motverkande av nämnda eftersläpning. Kommitténs

förslag gavs formen av en höjning av det redan utgående s. k. provisoriska

lönetillägget med 1 300—1 900 kronor. Kungl. Maj :t upptog förslaget i prop.

1949: 168, varefter detsamma bifölls av riksdagen.

I samband med genomförandet vid 1951 års riksdag av en lönerevision

för chefstjänstemännen inom statsförvaltningen höjdes det provisoriska

tillägget med ytterligare 2 400 kronor.

Den nuvarande löneställningen framgår av följande uppställning. Beloppen

gälla oberoende av den ortsgrupp stationeringsorten tillhör.

Lön .......................

Begynnelse-

lön

8 000

4 000

7 no

6 000

Avlöning

efter 5 år

8 000

1 000

4 000

7 no

6 000

Ålderstillägg .....................

Tjänstgöringspenningar ............

Dyrtids- och kristillägg ............

Provisoriskt lönetillägg ............

Summa kronor

25 no

26 no

Pensionsavdrag ...................

927

927

Nettoavlöning kronor

24 183

25 183

Vid medicinska högskolan i Göteborg utgår lönen med samma belopp som

vid universiteten och karolinska institutet.

Professorerna vid tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna, lantbrukshögskolan,

veterinärhögskolan och skogshögskolan äro inordnade under

statens allmänna avlöningsreglemente med placering från och med den

1 juli 1951 i lönegraden Ca 37. Dessa befattningshavare erhöllo i likhet

med tjänstemän inom rådsgraden från och med nämnda dag en uppflyftning

i lönegrad från Ca 33 till Ca 37.

Professor vid tandläkarhögskola äger rätt att utöva privat praktik å högskolan

under de tider av dagen som icke omfattas av hans tjänstgöringsskyldighet.

De kompetenskrav, som ställas på professorer vid universiteten, framgå

av universitetsstatuterna. Däri stadgas, att för befordran till akademiska

lärarbefattningar andra grunder ej må avses eller åberopas än graden av

ådagalagd vetenskaplig skicklighet, samt att vid bedömandet av den vetenskapliga

skickligheten hänsyn skall tagas jämväl till ådagalagd skicklighet

att meddela vetenskaplig undervisning. Bestämmelser av samma innehåll

finnas för de medicinska högskolorna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Vid tandläkare lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt de tekniska

högskolorna gäller enligt respektive stadgar, att för befordran till

professorsbefattning hänsyn i första rummet skall tagas till ådagalagd vetenskaplig

(vid de tekniska högskolorna: vetenskaplig eller konstnärlig)

skicklighet i de ämnen befattningen omfattar men också till förmåga att

meddela vetenskaplig undervisning. Vid de tekniska högskolorna må den

vetenskapliga eller konstnärliga skickligheten vara visad genom självständigt

arbete till teknikens eller byggnadskonstens utveckling. För vissa professurer

vid lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna finnas därjämte

särskilda bestämmelser. För vissa av de här nämnda fackhögskolorna gäller,

att om skickligheten hos två eller flera sökande prövas vara lika, avseende

må fästas vid tjänståldern. Tjänståldern får däremot icke inverka,

då fråga är om besättande av professur vid universitet eller vid karolinska

institutet.

Tillsättningsförfarandet följer samma huvudregler vid universiteten och

vid de övriga ifrågavarande läroanstalterna. Dessa regler innebära, att professur

tillsättes antingen genom kallelse eller efter ansökan. I båda fallen

skola — utom i vissa undantagsfall — särskilda sakkunniga utses att yttra

sig om de kallades eller de sökandes skicklighet samt om den ordning, i

vilken de sökande böra ifrågakomma till tjänsten. Sedan de sakkunnigas

utlåtanden inkommit, ha vederbörande universitets- eller högskolinstanser

att avgiva förslag i ärendet, vilket slutligt avgöres av Kungl. Maj :t.

Angående professors undervisning sskyldighet stadgas i universitetsstatuterna,

att professor skall vara skyldig att utan särskild ersättning hålla

offentlig föreläsning i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej

universitetskanslern på förslag av vederbörande fakultet bestämmer, att

föreläsningarna skola på annat sätt fördelas eller att i stället för föreläsningar

skall träda annan däremot svarande undervisning. Universitetslönekommittén

anför, att det numera blivit allt vanligare, att de katedrala föreläsningarna

utbytas mot andra undervisningsformer, exempelvis seminarieövningar

eller forskningshandledning. Professor kan beviljas viss nedsättning

av honom åliggande undervisningsskyldighet på grund av särskilt

betungande examinations- eller andra tjänstegöromål. Å andra sidan är

han pliktig att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt kanslerns

bestämmande, mot särskild ersättning meddela undervisning i sitt läroämne

utöver vad nyss angivits, då det finnes erforderligt för ett ändamålsenligt

ordnande av den akademiska undervisningen. Vid sidan av själva

undervisningen åligger det professorn att examinera i sin vetenskap, att

i förekommande fall vara institutionsföreståndare samt att åtaga sig uppdrag

såsom fakultetsopponent vid disputation. Vetenskaplig foiskning

nämncs icke uttryckligen såsom ett åliggande för professor; skyldigheten

att bedriva forskning torde emellertid framgå av statuternas § 1, mom. 1,

där det uttalas, att universitetens uppgift är vetenskaplig forskning och undervisning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Bestämmelser motsvarande dem, för vilka nu redogjorts, ha intagits i

stadgarna för karolinska institutet.

Fackhögskolornas professorer ha tjänståligganden av i huvudsak samma

slag som universitetens. I nära anslutning till universitetsstatuterna

föreskrives sålunda i stadgan för veterinärhögskolan, att professor skall

hålla föreläsning minst en timme fyra dagar i veckan. Professor vid tandläkarhögskola

skall, utom det att han leder de studerandes verksamhet på

behandlingssalar och laboratorier, hålla föreläsningar minst två timmar i

veckan. I övrigt behandlas undervisningsskyldighetens omfattning och formerna

för dess fullgörande icke detaljerat i stadgarna; därvidlag hänvisas

till gällande program samt läro- och timplaner. I stadgan för skogshögskolan

märkes en bestämmelse om skyldighet för bl. a. professor att,

därest i något hans ämne icke finnas tjänliga läroböcker eller kompendier,

så fort ske kan utarbeta sådana och, där han ej själv vill ombesörja deras

utgivande, ställa desamma till högskolans förfogande för utgivning.

Efter samråd med universitetslönekommittén igångsatte Sveriges professorers

förening i mars 1948 en undersökning rörande professorernas

ekonomiska förhållanden m. m. I sådant syfte utsände föreningen ett frågeformulär

till 369 i tjänst varande professorer, av vilka 267 inkomma

med svar. Förutom de professorskategorier, som avses i kommitténs löneregleringsförslag,

ingingo i undersökningen dels professorer vid Stockholms

och Göteborgs högskolor, dels professorer vid följande såsom fackhögskolor

betecknade läroanstalter, nämligen farmacevtiska institutet, gymnastiska

centralinstitutet, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt

handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, dels slutligen professorer

vid vissa forskningsinstitutioner.

Bearbetningen av de inkomna uppgifterna ombesörjdes av statistiska institutionen

vid Uppsala universitet, som i juni 1948 redovisade resultatet

till kommittén. Rörande innehållet i förevarande uppgifter har universitetslönekommittén

upplyst i huvudsak följande.

Beträffande professorskårens sociala rekrytering framgår, att av 358 professorer

i runt tal hälften angivits såsom söner till personer med akademisk

eller annan högre utbildning, medan endast 5 utgått från hantverkar- eller

arbetarhem.

Den genomsnittliga levnadsåldern vid utnämning till professor vid uni\ersiteten

sorer har utnämnts vid 36—40 års ålder och tre fjärdedelar vid en ålder

av 36—50 år; medicine professorer uppvisa det högsta genomsnittet och

juris professorer det lägsta. För de under vårterminen 1948 verksamma professorerna

vid den i statistiken upptagna fackhögskolegruppen har utnämningsåldern

angivits vara i genomsnitt 40 år.

Professorernas särskilda utbildningskostnader, vari inbegripas nettoutgifter

under tiden före professorsutnämningen för såväl studieresor som

doktorsavhandling och specimensarbeten, ha enligt undersökningen tillsammantagna

uppgått till i medeltal 13 100 kronor för professorer vid universiteten,

karolinska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor,

7 500 kronor för fackhögskolornas och 8 400 kronor för forskningsinstitu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

13

tionernas professorer. De högsta kostnaderna uppvisa medicinare och humanister,

de lägsta teknologer och naturvetenskapsmän.

Om biinkomster av arbete under år 1946 ha uppgifter lämnats av 236

professorer, varjämte enligt vissa metoder motsvarande inkomstbelopp uppskattats

för ytterligare 94 professorer. Av samtliga 330 professorer ha ungefär

en tredjedel haft biinkomster om högst 3 000 kronor för år, medan

å andra sidan en fjärdedel uppnått över 15 000 kronor och en åttondel över

25 000 kronor. Förhållandena variera emellertid starkt olika professorskategorier

emellan. De lägsta biinkomsterna visa agronomerna, de högsta medicinarna

och teknologerna.

Biinkomsterna härröra enligt undersökningen för de medicine och teknologie

professorernas vidkommande till 80—85 % från praktik och konsultationsverksamhet.

Inkomster i form av kursavgifter ha spelat någon

väsentlig roll endast för professorerna i juridik vid Stockholms högskola.

För professorer inom teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna ha

inkomsterna av offentliga uppdrag uppgått till i runt tal en fjärdedel av

de samlade biinkomsterna. Även populärföreläsningar och liknande publicistisk

verksamhet har för vissa grupper haft ganska stor betydelse.

Universitetslönekommitténs förslag.

Såsom av det tidigare anförda framgår är vid universiteten och de medicinska

högskolorna professorernas lön för närvarande icke dyrortsgrupperad

men förenad med rätt till löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring.

Denna lön kan alltså med avseende å ortsgruppering och löneuppflyttning

i viss mån sägas intaga ett mellanläge mellan löneplanerna nr 1 och nr 2

i statens löneplansförordning. Fackhögskoleprofessorernas lön åter, som är

nyreglerad, följer helt löneplanen nr 1.

I fråga om tillämpningen å professorerna av löneplanen nr 1 eller nr 2

har universitetslönekommittén erinrat, att vid 1925 års lönereglering för

universiteten och karolinska institutet en differentiering i ortsgrupper ansågs

icke »behövlig eller önskvärd». Kommittén har för sin del ansett tillräckliga

skäl icke föreligga att förorda ett frångående av det sedan länge

tillämpade systemet med lön oberoende av ortsgrupp för professorerna vid

universiteten och de medicinska högskolorna — en åtgärd som sannolikt

skulle medföra icke önskvärda konsekvenser i rekryteringshänseende för

de läroanstalter, som äro belägna utanför Stockholm. Enligt kommitténs

mening bör sålunda den enhetliga lönen oberoende av ortsgrupperingen bibehållas

för ifrågavarande professorer. Detta kan inom ramen av statens

allmänna avlöningsreglemente icke ske på annat sätt än att nämnda professorer

placeras i lönegrad med lön enligt löneplanen nr 2. En placering

på denna löneplan innebär, att den nuvarande anordningen med ålderstilllägg

efter fem års tjänstgöring kommer att sakna motsvarighet efter löneregleringens

genomförande. Detta förhållande finner kommittén emellertid

bli kompenserat av att slutlöneläget kommer att inträda omedelbart i stället

för efter viss tids tjänstgöring.

Överföras jämväl professorerna vid fackhögskolorna från löneplanen nr

1 till löneplanen nr 2, borttages för dem både ortsgruppering och löneklassuppflyttning.

I fråga om ortsgrupperingen har kommittén framhållit, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

flertalet av nu avsedda professorer äro stationerade i Stockholm. För dessa

kan därför frågan om en övergång till icke ortsgrupperad lön anses vara av

mindre betydelse. För fackhögskoleprofessorerna å andra orter däremot,

främst i Uppsala och Malmö, skulle ett slopande av ortsgrupperingen innebära

en avsevärd förmån. Vad angår upphävandet av löneklassuppflyttningen,

har kommittén anfört, att detta för samtliga nu ifrågavarande professorer

skulle innebära en betydande förbättring, i det att slutlöneläget

kommer att uppnås omedelbart i stället för efter nio års tjänstgöring.

Av det anförda framgår att frågan om tillämpligheten av löneplanen nr

2 är av mera genomgripande natur beträffande professorerna vid fackhögskolorna

än i fråga om professorerna vid universiteten och de medicinska

högskolorna. Enligt kommitténs mening föreligger emellertid icke tillräcklig

anledning att genomföra en differentiering mellan de båda grupperna

på det sättet att den senare skulle löneregleras enligt löneplanen nr 2 medan

den förra skulle kvarstå på löneplanen nr 1. Ur rekryteringssynpunkt är

det, anser kommittén, i vissa fall av särskild betydelse att professorslönerna

vid fackhögskolorna utgå enligt löneplanen nr 2, då vid dessa högskolor

relativt ofta förekommer att till professorstjänst förvärvas personer utom

den egentliga högskolekarriären.

Professorstjänsterna vid här avsedda läroanstalter tillsättas för närvarande

medelst fullmakt. Då kommittén icke för sin del funnit sig böra förorda

någon ändring i professorernas anställningsform, utgår kommittén från att

lönegradsbeteckningen Co skall tillämpas för dem.

1925 års lönereglering innebar, att lönen för professorerna vid universiteten

och karolinska institutet samt numera medicinska högskolan i Göteborg

sattes högre än den till tjänstemän i rådsgraden i Stockholm utgående.

Sedan genom den därefter följande löneutvecklingen för de nyreglerade

verken en utjämning ägt rum, återställdes relationen i lönehänseende mellan

nämnda båda grupper delvis från och med den 1 juli 1949. Vad åter

angår professorerna vid fackhögskolorna frångicks vid 1926 års lönereglering

den dittillsvarande likställdheten med universiteten, och nämnda professorer

ha därefter varit inplacerade i den inom förvaltningen gällande

rådsgraden.

Vid framläggandet i 1926 års statsverksproposition av förslag till lönereglering

för fackhögskoleprofessorerna förklarade dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet sig anse att universiteten och karolinska institutet

intogo en sådan särställning att med dem icke borde vid genomförande

av ny lönereglering likställas någon av de övriga vetenskapliga institutionerna.

Beträffande de under jordbruksdepartementet lydande skogs- och

veterinärhögskolorna uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i 1926 års statsverksproposition, att varken vid skogshögskolan eller veterinärhögskolan

det vetenskapliga arbetet nått en med universiteten jämbördig

ställning.

De uttalanden, som sålunda vid 1925 och 1926 års löneregleringar gjordes

till förmån för en differentiering i lönehänseende mellan professorerna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

15

vid universiteten och karolinska institutet å ena sidan samt de övriga högskoleprofessorerna

å den andra motiverades av befordringsförhållandena,

kompetensvillkoren, tjänstgöringen och framför allt det vetenskapliga arbetet.

En närmare granskning av dessa motiv för en differentiering av professorslönerna

giver enligt universitetslönekommitténs mening till resultat

att desamma i allt väsentligt sakna motsvarighet i de förhållanden som numera

ett kvartsekel senare äro rådande. Kommittén har härom anfört följande.

Erinras må om den snabbt fortlöpande utvecklingen inom de områden av

forskningen som företrädas av fackhögskolorna. Genom det därav betingade

samspelet mellan forskning och praktisk tillämpning ha fackhögskoleprofessorernas

insatser blivit av allt större vikt. Fackhögskolorna ha också

undergått och undergå alltjämt betydande utvidgningar i såväl personellt

som materiellt hänseende. Den därav följande ökningen av antalet vetenskapligt

arbetande yngre forskare samt avläggandet av licentiatexamina

och fullbordandet av doktorsavhandlingar, vartill motsvarighet icke fanns

vid tiden för den nuvarande löneregleringens genomförande, medföra väsentligt

ökade krav på professorerna vid fackhögskolorna.

Sammanfattningsvis anser sig kommittén kunna uttala, att kraven på

professorernas vetenskapliga kapacitet numera i det hela icke kunna sägas

vara mindre vid fackhögskolorna än vid universiteten. Vad professorernas

tjänstgöringsskyldighet angår är denna allmänt sett av minst samma omfattning

vid den förra gruppen av läroanstalter som vid den senare. Ett utbyte

av forskare mellan olika ifrågavarande läroanstalter bör enligt kommitténs

mening också eftersträvas och underlättas.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat, att dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet i prop. 1948: 177 angående utbyggnad av lantbruks-,

veterinär- och skogshögskolorna in. m. förklarat sig finna i princip

berättigat att jordbrukets och skogsbrukets fackhögskolor erhålla likställdhet

med universiteten beträffande bl. a. befattningshavarnas löneförmåner.

För egen del har kommittén kommit till det resultatet, att övervägande

skäl tala för att differentieringen av professorslönerna slopas. På grund

härav föreslår kommittén, att lönen skall utgå med samma belopp oavsett

om vederbörande professorstjänst är placerad vid den ena eller den andra

av här ifrågavarande läroanstalter.

Med anknytning till de i det föregående återgivna allmänna uttalandena

om de akademiska lärarnas löneställning har kommittén uttalat, att den

stora betydelse för samhällsutvecklingen, som numera tillkommer det vid

universitet och högskolor bedrivna arbetet, ävensom den upprustning i olika

hänseenden, som dessa läroanstalter undergått, påverkat kommitténs

inställning till frågan om professorernas lönenivå. Kommittén har vidare

anfört.

Det är otvivelaktigt ett väsentligt önskemål att de som skola ha ansvaret

för och leda den vetenskapliga forskningen under de betingelser som i våra

dagar med bland annat en alltmera tilltagande specialisering föreligga vid

universiteten och högskolorna äro av så hög vetenskaplig kapacitet som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

möjligt och få tillfälle att i möjligaste mån opåverkade av ekonomiska intressen

vid sidan av tjänsten ägna sig åt sin uppgift som forskare och lärare.

De med professor stjänsternas bestridande förenade särskilda kostnaderna,

vilka i allmänhet icke äga sin motsvarighet exempelvis inom byråchefsgruppen

är också en faktor att räkna med vid lönebeloppets bestämmande

liksom ock de höga studiekostnaderna, vilka för den nuvarande och

den närmast kommande professorsgenerationen icke kunnat lindras av de

numera inrättade licentiat- och doktorandstipendierna. Beträffande flertalet

ämnesområden är antalet professurer ringa och risken att trots fullgod

kompetens icke erhålla professorsbefattning stor; det särskilda incitament,

som ligger i en relativt god löneställning, blir enligt kommitténs mening

på grund härav av väsentlig betydelse ur rekryteringssynpunkt.

Kommittén har vid sina överväganden om eu höjning av professorernas

löneställning icke förbisett, att vissa professorer i praktiskt betonade ämnen,

exempelvis medicinska och tekniska, kunna inom ramen för sitt ämnesområde

förskaffa sig en total arbetsinkomst, som vida överstiger en

professorslön även om denna sättes högt. Det är emellertid i viss utsträckning

en ofrånkomlig företeelse, som icke är tillfinnandes enbart inom professorskåren.

Kommittén har närmast eftersträvat att åstadkomma en god

löneställning för samtliga professorer, varigenom bl. a. förutsättningar

skulle kunna skapas för en minskning i avlönat arbete vid sidan av tjänsten

till fromma för forskningen och lärarverksamheten.

Kommittén har för sin del kommit till den uppfattningen att professorslönen

icke skäligen bör sättas lägre än enligt förutvarande lönegraden Co

14, d. v. s. den löneställning som gällde för exempelvis expeditionschefer

och chefer för vissa mindre ämbetsverk. Därest emellertid det i annat sammanhang

framlagda förslaget om lönerevision för vissa chefstjänstemän

genomfördes, innebärande bl. a. en ny utformning av löneplanen nr 2 och

överförande av tjänstemän i lönegraden Co 14 till lönegraden Co 15, borde

enligt kommitténs mening professorerna hänföras till sistnämnda lönegrad.

När kommittén funnit sig böra föreslå en lönereglering för professorerna

enligt dessa riktlinjer, har kommittén utgått ifrån att kraven på vetenskaplig

kapacitet vid tillsättandet av professorstjänster ställas minst lika högt

som hittills. I fall då tvekan råder, huruvida sökande som närmast bör

ifrågakomma till ledig professorstjänst i full utsträckning motsvarar de

anspråk som böra ställas på en professor i vetenskapligt hänseende, bör

frågan om tjänstens uppehållande med vikarie enligt kommitténs mening

upptagas till övervägande.

I fråga om befattningshavares rätt att för arbete i tjänsten uppbära ersättning

i annan form än den med befattningen förenade lönen har kommittén

anfört, att den ännu förekommande anordningen att för viss undervisning,

som anses ligga utom den ordinarie undervisningsskyldigheten,

uttages s. 1c. kursavgift, vilken tillfaller vederbörande lärare, i samband

med löneregleringen bör avskaffas. Med hänsyn härtill böra bestämmelserna

i § 104 mom. 2 universitetsstatuterna samt andra däremot svarande

föreskrifter ändras. I den mån särskild ersättning av statsmedel finnes

böra tillkomma professor för arbete, som anses ligga vid sidan av den van
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

17

liga tjänstutövningen, bör lrågan härom regleras i anslutning till stadgandet

i 18 § 1 inom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente.

Ett annat spörsmål, som kommittén behandlat i anslutning till förslaget

om professorernas löneställning, är frågan om innehav av befattningar och

uppdrag vid sidan av tjänsten. I gällande avlöningskungörelse för universiteten

och karolinska institutet meddelas — bortsett från fall av tjänsteförening

— vissa bestämmelser angående innehav av uppdrag eller tjänstebefattning

vid sidan av tjänsten. I statens allmänna avlöningsreglemente

lämnas utförliga föreskrifter angående förening av lönegradsplacerade

tjänster (6 §) samt förening av tjänst med tjänstebefattning eller därmed

jämförligt uppdrag (7 §). Sistnämnda föreskrifter — som för närvarande

gälla i fråga om fackhögskolornas professorer — har kommittén förutsatt

i och med löneregleringen skola bli tillämpliga på samtliga professorer.

I anslutning härtill har kommittén förordat, att i samband med löneregleringens

ikraftträdande en allmän översyn sker av professorernas i 6 och

7 §§ avlöningsreglemente! avsedda tjänsteföreningar m. m. i syfte att bringa

frågan om tillstånd att inneha befattningar och uppdrag under vederbörlig

prövning, i den mån sådant tillstånd enligt de nya avlöningsbestämmelserna

erfordras. Kommittén har härom anfört bl. a. följande.

Kommittén har övervägt, huruvida inskränkande bestämmelser angående

innehav av avlönad bisyssla i andra än i avlöningsreglementet avsedda fall

skulle i viss utsträckning kunna meddelas i samband med löneregleringen.

Den i det föregående omnämnda undersökningen av professorernas ekonomiska

förhållanden utvisar exempelvis — med reservation för materialets

ofullständighet — att biinkomster förekommit i avsevärd omfattning, främst

bland medicinska professorer men även bland juris och teknologie professorer.

De medicinska professorernas biinkomster härröra väsentligen från

läkarpraktik och äro i åtskilliga fall av den storleksordningen, att lönen är

biinkomst och praktikinkomsten huvudinkomst. Vad juris professorer angår,

finnes exempel på bedrivande av omfattande advokatrörelse vid sidan

av tjänsten, och teknologie professorer kunna i vissa fall fullgöra en väl

honorerad verksamhet vid sidan av tjänsten i egenskap av konsulterande

ingenjörer eller arkitekter.

Det är icke kommitténs mening alt en vetenskapligt högt kvalificerad specialist

i professors ställning skulle förhindras att vid sidan av tjänsten i

viss utsträckning ställa sin sakkunskap till förfogande och därför åtnjuta

ersättning. I många fall kan detta tvärtom vara till fördel för tjänstens skötande.

Kommittén anser det emellertid angeläget, att utgångspunkten härför,

nämligen vad som kan anses innebära full tjänstgöring å tjänsten, klarlägges.

Professorernas uppgift är vetenskaplig undervisning och forskning,

och de böra i allmänhet anses vara fullt sysselsatta härmed under tid, som

motsvarar normal daglig arbetstid. Alldeles särskilt framträder detta krav

mot bakgrunden av den löneställning, som kommittén i det föregående föreslagit

för professorerna, och de skäl, som därvid åberopats.

1 fråga om eventuella reglerande bestämmelser inom detta område har

kommittén diskuterat olika utvägar. Kommittén har anfört, alt man sålunda

för exempelvis medicinska professorers del skulle kunna tänka sig

ett förbud mot bedrivande av privatpraktik utom vederbörande sjukhus
2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. .Yr 12.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

klinik eller ock en begränsning av privatpraktik till viss tid för dag eller

för vecka till fall, som remitterats från annan läkare. Även för professorer

inom annat fack skulle vissa reglerande föreskrifter i motsvarande avseende

kunna övervägas. Kommittén har emellertid icke ansett sig beredd att

framlägga något förslag i ifrågavarande hänseende utan har inskränkt sig

till att understryka önskvärdheten av att kommitténs i det föregående återgivna

uttalanden beaktas och framhållit att frågan vid behov kan regleras

instruktionsvis. Kommittén har vidare erinrat om den allmänna bestämmelsen

i 7 § A 3 mom. avlöningsreglementet, enligt vilken Kungl. Maj:t

äger utfärda erforderliga föreskrifter i fråga om förbud för tjänsteman

vid visst verk eller för innehavare av viss tjänst att åtaga sig visst uppdrag

eller att utöva verksamhet, som ej lämpligen bör förenas med hans tjänst.

Med avseende på de nuvarande i stadgeväg meddelade bestämmelserna

angående professorernas tjänstgöringsskyldighet har kommittén framhållit,

att dessa bestämmelser äro svåröverskådliga och oenhetliga och enligt

kommitténs mening i behov av en översyn.

Yttrandena.

Förslaget att samma lön skall utgå till professorerna vid universiteten

och fackhögskolorna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

remissyttranden. Sveriges professorers förening har uttalat, att förslaget

enligt föreningens mening är synnerligen välgrundat. Lärarkollegiet vid tandläkar

hög skolan i Malmö har anfört, att upprätthållandet av skillnad i löneställningen

mellan professorer och laboratorer vid universiteten å ena sidan

samt innehavare av motsvarande befattningar vid övriga högskolor å

andra sidan icke synes vara betingat vare sig med hänsyn till arten av

vetenskaplig verksamhet eller till värdet av den utbildning som på ena eller

andra hållet lämnas.

Även förslaget att löneplanen nr 2 skall tillämpas å professorerna har

i allmänhet tillstyrkts i remissyttrandena. Statskontoret har dock förklarat,

att ämbetsverket av principiella skäl icke kunnat tillstyrka att för en så

relativt stor och på skilda dyrorter tjänstgörande befattningshavargrupp

skulle tillämpas löneplanen nr 2 med enhetslöner, oberoende av ortsgruppering

och antalet tjänstår i befattningen. Ämbetsverket har erinrat, att

fackhögskolornas professorer redan tillhöra löneplanen nr 1, samt framhållit,

att en naturlig följd av universitetsprofessorernas inordnande under

Saar synes vara att samma löneplan tillämpas även för dem.

Universitetslönekommitténs förslag att professorerna skola inplaceras i

den nya lönegraden Co 15 har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

remissyttranden utom statskontorets och lönenämndens. I några yttranden

har gjorts gällande, att angivna lönegradsplacering måste anses utgöra

ett minimum, om det med löneregleringen avsedda syftet skall kunna

ernås. Av yttrandena i denna fråga må i övrigt återgivas följande.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har anfört bl. a. följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

19

Till de av utredningen anförda motiven för en höjning av professorslönerna

bör, enligt lärarkollegiets mening, läggas vissa andra omständigheter.

Den lärda banan innebär, alt den som beträder denna måste underkasta

sig en lång studietid. Den långa studietiden medför icke blott höga studiekostnader,

varmed medborgaren i gemen ej behöver räkna, utan också att

den studerande under studietiden icke kan påräkna att genom yrkesarbete

försörja sig. Akademikern är med andra ord verksam inom förvärvslivet

under en betydligt kortare period av sitt liv än övriga medborgare. Visserligen

kan akademikern härunder räkna med en högre bruttoinkomst än

genomsnittsmedborgaren, men skalteprogressionen är så kraftig, att nettoutbytet

av akademikerns livsgärning kan beräknas bli mindre än det som

kommer andra grupper av i statens tjänst anställda till del.

Den akademiska lärargärningen fordrar av sin utövare vidsträckta studier,

för vilkas bedrivande den akademiske läraren är i behov av ett studierum

i sin bostad, även om han är utrustad med tjänsterum, vilket långt

ifrån alltid är fallet. Denna omständighet är ägnad att i hög grad fördyra

hans levnadsomkostnader, då han måste beräkna en större och följaktligen

dyrare familjebostad än övriga statliga befattningshavare i närmast jämförlig

ställning. Behovet av ett eget studierum i familjebostaden inställer

sig på ett mycket tidigare stadium än då professorsbefattning erhållits.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har under hänvisning

till de särskilda arbetsuppgifter, som åvila professorerna vid tandläkarhögskolorna

i egenskap av avdelningsföreståndare, föreslagit att tandläkarhögskolornas

professorer i lönehänseende skola jämställas med de professorer

vid karolinska institutet som tillika äro överläkare vid karolinska sjukhuset

eller serafimerlasarettet och härför uppbära ett särskilt arvode av 1 500

kronor för år.

Sveriges professorers förening har uttalat, att den föreslagna löneställningen,

även om den utgör en erkännansvärd förbättring, icke kan betraktas

annorlunda än som ett provisorium, vilket emellertid i dagens läge under

jämförelse bl. a. med den löneskala för chefstjänstemännen, som föreslagits

av chefslöneutredningen, synes föreningen godtagbart.

Statens lönenämnd har anfört, att löncnämnden vad angår lönenivåns

avvägning icke i allo kan ansluta sig till universitetslönekommitténs argumentering.

Enligt lönenämndens mening böra sålunda utbildningskostnaderna

för erhållande av professur icke inverka på lönegradsplaccringen i

förhållande till andra tjänstemannagrupper i så hög grad som kommittén

synes ha förutsatt. Det synes också lönenämnden som om kommittén i någon

mån överskattat betydelsen av en hög lönesättning som incitament för

en forskare att meritera sig för professur. Vidare har löncnämnden förklarat

sig icke ha kunnat undgå att fästa avseende vid de uppgifter om professorernas

inkomster av arbete utom tjänsten, som lämnats i den vid betänkandet

fogade statistiska utredningen. Löncnämnden anser det ovisst i vad

mån fastställandet av eu relativt hög lönenivå kan göra vederbörande mindre

benägna att åtaga sig dylikt arbete samt framhåller, att kommittén icke

ansett sig kunna framlägga förslag till särskilda reglerande bestämmelser

angående rätten att innehava bisysslor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

På grund av vad sålunda anförts och efter jämförelse med olika tjänster,

som nu äro hänförda till den gamla lönegraden Co 14, har lönenämnden

icke kunnat tillstyrka att professorerna inplaceras i högre lönegrad än den

gamla lönegraden Co 12 eller nuvarande lönegraden Co 14.

Tre ledamöter av lönenämnden ha förklarat sig anse att lönenämnden

bort tillstyrka universitetslönekommitténs förslag i fråga om professorstjänsternas

lönegradsplacering.

Statskontoret har ansett, att professorerna böra inplaceras i lönegraden

Ca 37, samt därom anfört i huvudsak följande.

Universitetsprofcssorerna ha sedan mitten av 1800-talet varit i avlöningshänseende

i stort sett likställda med befattningshavare i den s. k. rådsgraden

inom förvaltningen. Denna likställighet bröts först vid 1925 års lönereglering,

då åt universitetsprofessorerna ansågs böra beredas en förmånligare

löneställning än den icke blott för rådsämbetsmän utan även för

fackhögskoleprofessorer gällande. De sistnämnda erhöllo vid 1926 års lönereglering

samma lönegradsplacering som byråchefer och råd. Skälen för

en på dylikt sätt differentierad professorslön ha av kommittén numera

underkänts. Därtill kommer att förslag i annat sammanhang framlagts om

en reglering av byråchefernas löner i avsikt att bereda dessa chefstjänstemän

en väsentligt förbättrad reallöneställning, närmare anslutande sig till

den de tidigare intagit. Under sådana omständigheter finner statskontoret

mest konsekvent, att vid en för byråchefer och professorer samtidigt genomförd

lönereglering återställa den gamla likställigheten mellan dessa båda

befattningshavargrupper. Statskontoret förordar sålunda för sin del en placering

av professorerna i lönegrad Ca 37 å den dyrortsgrupperade löneplanen

nr 1. Därest man i enlighet med det betraktelsesätt, som anlades vid

1925 års lönereglering för universitetsprofessorer, skulle stanna för ett

bibehållande av enhetslöner för dessa professorer genom tillämpning av löneplanen

nr 2, torde högre placering än i lönegrad Co 13 icke böra ifrågakomma.

I dylikt fall torde emellertid fackhögskoleprofessorerna alltjämt böra

kvarstå å löneplanen nr 1 och där placeras i paritet med byråcheferna.

Statskommissarien Björn har i särskilt yttrande förklarat sig anse, att

professorerna vid universitet och fackhögskolor böra placeras en lönegrad

högre än vad som bestämmes för byråcheferna.

Vad universitetslönekommittén anfört angående professorernas innehav

av befattningar och uppdrag vid sidan av tjänsten samt angående deras

tjänstgöringsskyldighet har föranlett uttalanden i flera remissyttranden.

Statskontoret har sålunda framhållit, att av kommitténs utredning framgår

att biinkomster förekommit i avsevärd omfattning, främst bland medicinska

professorer men även bland juris och teknologie professorer. Ämbetsverket

instämmer i kommitténs uttalande att innehav av mera tidskrävande

bisysslor icke står i god överensstämmelse med grunderna för lönesättningen

samt understryker angelägenheten av att erforderliga föreskrifter

i detta och andra med tjänstgöringsskyldighetens omfattning sammanhängande

ämnen utarbetas, innan löneregleringen genomföres.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har med instämmande av

universitetskanslern anfört, att i många fall viss verksamhet av praktisk

art kan äga omedelbar betydelse för professorernas forskning och under
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1.

21

visning. Enligt konsistoriets mening kan sålunda dylik verksamhet icke

generellt karakteriseras som en med tjänstens utövning konkurrerande bisyssla.

Med hänsyn till svårigheterna att uppställa direkt reglerande föreskrifter

utöver de allmänna reglerna i 6 och 7 §§ Saar föreslår konsistoriet,

att i universitetsstatuterna förcskrives att universitetskanslern har att vaka

över att verksamhet vid sidan av tjänsten icke förekommer i en omfattning

som inverkar menligt på professorstjänstens behöriga skötande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har uttalat, att konsultationsverksamhet

vid sidan av tjänsten utgör en nödvändig betingelse för en

tidsenlig och fruktbringande undervisning och forskning inom det område

vederbörande professor företräder. Särskilt i fråga om tekniska tillämpningsämnen

är det enligt överstyrelsens mening därför angeläget att professorernas

möjligheter härutinnan ej begränsas genom alltför restriktiva

föreskrifter beträffande rätten att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet

vid sidan av tjänsten.

Sveriges professorers förening har anfört i huvudsak följande.

De för universiteten och högskolorna ansvariga myndigheterna — universitetskanslern

och respektive styrelser — äga otvivelaktigt rätt och skyldighet

att öva erforderlig uppsikt över professorerna i det avseende varom

nu är fråga. De ha hittills dock icke funnit behov föreligga av några bestämmelser

av det slag kommittén åsyftar. Detta måste uppenbarligen

bero därpå att de funnit de nuvarande förhållandena väl förenliga med

statens och samhällets intressen. Skulle emellertid en ökad kontroll befinnas

nödvändig, bör det ankomma på de nyss nämnda myndigheterna att

intensifiera sin uppsikt.

För ett stort antal professorer betyda bisysslorna en kontakt med det

praktiska livet som är oundgänglig för deras vetenskapliga verksamhet.

Dessa professorer fullgöra en del av sin forskningsuppgift genom bisysslorna,

och de skulle utan den härigenom vunna erfarenheten icke kunna

hålla sig kompetenta att meddela en fruktbärande undervisning. Det ligger

alltså i högsta grad i läroanstalternas intresse att denna kontakt med det

praktiska livet vidmakthålles.

Å andra sidan skulle det också vara olämpligt om man undandroge samhället

de tjänster som dessa professorer genom sina bisysslor utföra, tjänster

som ofta icke kunna utföras av andra personer.

Föreningen vill understryka, att det sagda avser endast sådana bisysslor

genom vilka en professor bedriver forskning eller vetenskaplig undervisning

eller eljest ökar sin erfarenhet inom sitt fack till gagn för hans förmåga

att bedriva forskning och undervisning. I det alldeles övervägande

antalet fall rör det sig också om bisysslor av denna karaktär.

Härutöver har emellertid problemet om bisysslorna en annan sida, som

man icke kan förbigå. Den lön staten erbjuder en professor har på vissa

områden varit uppenbart otillräcklig ur rekryteringssynpunkt. Att man på

dessa områden över huvud taget kunnat besätta lediga professurer med tillräckligt

kvalificerade personer förklaras därav, att en professor i ett sådant

ämne kan påräkna så stora biinkomster, att han sammanlagt kommer upp

till en inkomst något så när i nivå med den inkomst han i en annan verksamhet

kunnat erhålla.

Även om det föreliggande förslaget innebär eu erkännansvärd förbättring

av lönenivån, särskilt vid fackhögskolorna, är förbättringen icke av

den storleksordningen, att den skulle göra det möjligt att lösa detta rekrytcringsproblem

utan hjälp av biinkomsterna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har understrukit vikten

av att de generella bestämmelser, som eventuellt komma att utfärdas

rörande professorernas tjänstgöringsskyldighet, icke erhålla en sådan utformning

att de kunna motverka en av undervisningsmetodernas utveckling

betingad omläggning av undervisningen och ej heller försvåra professorernas

möjlighet att utöva en för undervisningen och forskningen nödvändig

praktisk verksamhet.

B. Befattningshavare inom laboratorsgraden.

Nuvarande förhållanden in. ni.

Med befattningshavare inom laboratorsgraden förstås i detta sammanhang

laboratorer, prosektorer, observatörer och preceptorer ävensom ordinarie

lärare i fysikalisk diagnostik, i radioterapi och i reumatologi. Laboratorerna,

som utgöra den största gruppen, förekomma vid samtliga här

avsedda institutioner. Prosektorerna äro anställda vid medicinsk fakultet

eller högskola och vid veterinärhögskolan. Preceptorer finnas inom de filosofiska

fakulteterna och observatörer i ämnet astronomi.

För laboratorerna vid universiteten och karolinska institutet sattes i

1925 års löneregleringsproposition löneställmngen i relation till professorernas

och docentstipendiaternas förmåner. Med utgångspunkt från den då

föreslagna professorslönen, som var 12 000 kronor i begynnelseläget och

13 000 kronor i slutlöneläget, fann dåvarande departementschefen skälig

laboratorslön böra uppgå till 9 000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor.

Samtidigt föreslogs docentstipendium skola utgå med 6 000 kronor.

Förslaget bifölls av riksdagen. 1928 års lönekommitté, som icke företog

någon realprövning av lönenivån, förordade laboratorernas och med dem

jämställda tjänstemäns inordnande i allmänna avlöningsreglementet med

placering i lönegrad motsvarande nuvarande Ca 31. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

föreslogo, att laboratorer in. fl. skulle inplaceras i lönegrad

motsvarande nuvarande Ca 30.

Universitetslönekommittén föreslog i skrivelse till Kungl. Maj :t den 2

november 1948 en provisorisk förbättring av löneställningen för befattningshavarna

inom laboratorsgraden med 700—1 000 kronor. Förslaget,

som upptogs i proposition till 1949 års riksdag, godkändes av riksdagen.

Den nuvarande löneställningen framgår av följande uppställning. Beloppen

gälla oberoende av den ortsgrupp stationeringsorten tillhör.

Vid medicinska högskolan i Göteborg utgår laboratorslönen efter samma

grunder som vid universiteten och karolinska institutet.

Laborator stjänsterna vid tandläkarhögskolorna äro inplacerade i lönegraden

Ca 31. Denna placering går tillbaka till förslag i prop. 1944: 194 och

förutsatte dels att tjänstinnehavarna skulle genom avlagt disputationsprov

ha ådagalagt vetenskaplig skicklighet för befattningen, dels att tjänst
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

23

Lön .................

Älderstillägg...........

Tjänstgöringspenningar

Dyrtids- och kristillägg

Provisoriskt lönetillägg.

Pensionsavdrag

Nettoavlöning..

Begynnelse-

Avlöning

Avlöning

avlöning

efter 5 år

efter 10 år

. 6 000

6 000

6 000

_

500

1000

. 3 000

3 000

3 000

. 7110

7 110

7 110

. 2 700

2 700

2 700

18 810

19 310

19 810

693

693

693

. 18117

18 617

19117

göringsskyldigheten skulle vara sex timmar för dag, dels ock att laboratorerna

skulle äga tillgodogöra sig viss andel av intäkterna från den tandvårdande

verksamheten. Sistnämnda förhållande regleras för närvarande genom

en i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet meddelad föreskrift

att laborator äger för fullgörande av tandvårdsverksamhet åtnjuta

särskilt arvode å 2 004 kronor för år.

Vid de tekniska högskolorna finnas ordinarie laboratorstjänster i lönegraden

Ca 30. Denna löneställning grundas på vad 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

förordat för motsvarande befattningshavare vid universiteten

och karolinska institutet.

Vid lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna äro de ordinarie laboratorst

jänsterna (prosektorstjänsterna) hänförda till lönegraden Ca 29. Flertalet

av tjänsterna äro nyinrättade. 1946 års högskoleutredning förordade,

att löneställningen för ifrågavarande högskolors laboratorer skulle utredas i

samband med frågan om en lönereglering för universitetsprofessorer in. fl.

I fråga om den kompetens, som fordras för erhållande av befattning i

laboratorsgraden vid universitet eller medicinsk högskola, finnas icke några

särskilda föreskrifter meddelade. Formellt sett gälla blott de i det föregående

återgivna allmänna reglerna om befordran till akademisk lärarbefattning.

De kompetenskrav, som i realiteten uppställas, torde emellertid

ligga mellan professors- och docentkompetens och kunna sammanfattas i

uttrycket »förstärkt docentkompetens». Universitetslönekommittén har anfört,

att innehavarna av ifrågavarande befattningar enligt uttalanden från

universitetshåll ofta — måhända oftast — äro kompetenta till professur.

Så gott som alla befattningshavare av förevarande kategori ha förvärvat

doktorsgrad.

För laboratorstjänst vid skogshögskolan finnas kompetensvillkor icke

stadgade. Stadgarna för övriga fackhögskolor uppställa samma allmänna

krav på laborator som på professor. Detta innebär bl. a., att i vissa fall

hänsyn kan tagas till erfarenhet, som förvärvats genom praktisk verksamhet.

För tandläkarhögskolornas vidkommande finnas emellertid därutöver

vissa mera exakt formulerade fordringar.

I fråga om tillsättningsförfarandet råda vissa olikheter. Universitetens och

karolinska institutets liksom de tekniska högskolornas samt lantbruks-, ve
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

terinär- och skogshögskolornas laboratorstjänster tillsättas enligt samma

procedur, som är föreskriven för professorstjänst. Vid tandläkarhögskolorna

kan för närvarande endast ansökan, men ej kallelse förekomma.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning för laboratorer in. fl. vid universiteten

och karolinska institutet bestämmes av Kungl. Maj :t på förslag av

kanslern efter vederbörandes hörande. Genom beslut den 26 november 1948

har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter om ifrågavarande tjänstemäns

tjänstgöringsskyldighet av följande innehåll.

.Tjänstemannen skall meddela den undervisning i sitt ämne, som bestämmes

av kanslern, dock att undervisningsskyldigheten icke skall vara

större än som skäligen kan anses motsvara den undervisningsskvldighet,

som åvilar en professor.

Om professor i ämnet icke finnes, skall tjänstemannen svara för all examination

i ämnet och såsom föreståndare vårda och förvalta för undervisning

och studier i ämnet avsedda samlingar in. m.

Om professor i ämnet finnes, skall tjänstemannen svara för examinationen

i ämnet eller del därav i den utsträckning, som bestämmes av

kanslern, ävensom dels biträda professorn vid skötseln av förefintlig institution

med däri befintligt instrumentarium, dels ock, när vederbörande

professorsämbete är ledigt eller professorn av giltigt förfall är hindrad att

bestrida sin befattning, mottaga förordnande att uppehålla densamma.

Den i universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet föreskrivna

skyldigheten att ataga sig uppdrag att opponera vid disputationsakt

gäller även i fråga om befattningshavarna inom laboratorsgraden.

Angående den närmare innebörden av tjänstgöringsskyldigheten vid de

särskilda tjänsterna har ett stort antal beslut meddelats.

I fackhögskolornas stadgar återfinnas endast knapphändiga och allmänt

hållna bestämmelser om laboratorernas tjänstgöringsskyldighet; bestämmelserna

äro ofta gemensamma för professorer, laboratorer och andra kategorier

av lärare. Vid samtliga ifrågavarande högskolor äro laboratorerna

i sin egenskap av lärare skyldiga att meddela undervisning, vars art och

omfattning dock bestämmes i särskild ordning. I deras åligganden ingår

även att mottaga uppdrag såsom opponent vid disputationsakt. Examinationsskyldighet

omnämnes särskilt i stadgarna för de tekniska högskolorna

samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. Skyldighet att vikariera

för professorn i ämnet föreligger vid tandläkarhögskolorna och lantbrukshögskolan.

Liksom i fråga om professorerna verkställdes under våren 1948 även beträffande

befattningshavare inom laboratorsgraden en undersökning rörande

ekonomiska förhållanden m. m. Principerna för sistnämnda undersökning

och för bearbetningen av uppgiftsmaterialet voro i huvudsak desamma

som vid undersökningen angående professorerna. Resultaten framlades

för kommittén i en rapport från statistiska institutionen vid Uppsala

universitet.

Frågeformulär utsändes till 30 laboratorer m. fl. och besvarades av 28.

Med hänsyn till utbildningen ha i rapporten 13 av dessa deklaranter be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

tecknats som medicinare och de övriga 15 som icke-medicinare. Rörande

resultatet av undersökningen har universitetslönekommittén upplyst i huvudsak

följande.

Av undersökningen att döma ha inom laboratorskåren rått i stort sett

samma förhållanden med avseende å den sociala rekryteringen som inom

professorskåren.

Genomsnittliga utnämningsåldern har enligt undersökningen för medicinarna

varit 37,5 år och för de övriga 40 år. Båda kategorierna ha disputerat

vid i medeltal ca 33 års ålder. Av medicinarna ha 3 innehaft docentstipendium

och ytterligare 9 docentförordnande utan stipendium. Motsvarande

antal är för icke-medicinare respektive 6 och 6.

Utbildningskostnaderna, definierade såsom de sammanlagda nettoutgifterna

intill laboratorsutnämning för studieresor samt doktorsavhandling

och specimensarbeten, ha i genomsnitt utgjort för medicinare omkring 4 500

och för icke-medicinare omkring 7 400 kronor.

Uppgifter om biinkomst av arbete, avseende år 1947, ha erhållits från 17

personer, varav 6 medicinare. Enligt dessa uppgifter — som med hänsyn

till den bristande representativiteten icke kunna tillmätas större betydelse

— har ifrågavarande inkomst uppgått till i avrundat medeltal 13 000 kronor

för medicinare och 1 800 kronor för övriga.

Universitetslönekommitténs förslag.

Såsom av det tidigare anförda framgår är lönen för befattningshavarna

inom laboratorsgraden vid universiteten och de medicinska högskolorna

icke ortsgrupperad men förenad med löneförhöjning efter visst antal år.

Vid fackhögskolorna åter följer lönen helt löneplanen nr 1 men är differentierad

på tre olika lönegrader, varjämte laboratorerna vid tandläkarhögskolorna

utöver lönen åtnjuta särskilt arvode med 2 004 kronor per år.

Universitetslönekommittén har förklarat sig icke finna anledning föreslå

annat än att de nyreglerade befattningshavarna inom laboratorsgraden

jämväl i fortsättningen skola åtnjuta lön enligt löneplanen nr 1. I anslutning

härtill har kommittén förordat, att de oreglerade befattningshavarna

av förevarande slag vid universiteten och de medicinska högskolorna likaledes

skola hänföras till lönegrad med beteckningen Ca.

Vad angår lönegradsplaceringen har kommittén ansett, att densamma

hör vara enhetlig för alla befattningshavare inom laboratorsgraden. Den

nuvarande differentieringen på tre olika lönegrader vid fackhögskolorna

bör därför enligt kommitténs mening upphöra. Beträffande själva löneställningen

har kommittén framhållit, alt i den hittillsvarande diskussionen

hänsynen till lektorslönen vid de allmänna läroverken spelat en ej oväsentlig

roll. Man har därvid utgått från alt för lektorstjänst uppställts krav

på disputation såsom formellt behörighetsvillkor. Kommittén har emellertid

funnit, att de reella kompetenskraven uppenbarligen vad den rent vetenskapliga

sidan av saken beträffar äro högre för laborators- än lektorstjänster.

Vidare har kommittén uttalat, att den undervisning, som laboratorerna

ha att meddela, måste anses stå på eu högre nivå än den undervisning som

ankommer på lektorerna.

Med beaktande av olika föreliggande omständigheter har kommittén för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

sin del kommit till den slutsatsen att laboratorslönen bör ligga över lektorslönen,

vilken hittills utgått enligt lönegradeix Ca 30. Under åberopande av

det anförda och med hänvisning till det av kommittén gjorda principiella

uttalandet rörande de akademiska lärarnas löneställning har kommittén

funnit sig böra föreslå, att samtliga ordinarie befattningshavare inom laboratorsgraden

hänföras till lönegraden Ca 32. Kommittén har härvid förutsatt,

att såsom reellt minimikrav för erhållande av befattning av ifrågavarande

slag skall gälla en kompetens liggande mellan fullgod docentkompetens

och professorskompetens. Därest i anslutning till genomförandet av

en lönerevision för vissa chefstjänstemän lönegradsplaceringen för tjänstemän

i nuvarande Ca 32 skulle höjas, bör enligt kommitténs mening en sådan

höjning innefatta även de här avsedda befattningshavarna vid universitet

och högskolor.

En enhetlig tjänstetitel för de ordinarie befattningshavarna inom laboratorsgraden

är enligt kommitténs mening synnerligen önskvärd. För närva1

ande finnas 7 olika tjänstetitlar inom detta område, och mot vissa av dem

— exempelvis laborator och observatör — kunna ur olika synpunkter vägande

invändningar riktas. Kommittén har efter övervägande av olika alternativ

ansett sig böra förorda, att alla ifrågavarande befattningshavare i

lönegraden Ca 32 erhålla tjänstetiteln preceptor, som enligt kommittén är

en speciell, vetenskaplig benämning och i språkligt hänseende har den

fördelen, att det i befattningen ingående lärarmomentet kommer till uttryck.

De för närvarande vid vissa fackhögskolor förekommande extra ordinarie

tjänsterna av nu ifrågavarande eller därmed jämförligt slag böra enligt

kommitténs mening icke automatiskt överföras till ordinarie tjänster

i lönegraden Ca 32. I stället bör från fall till fall prövas, huruvida ett dylikt

överförande bör ske med hänsyn till organisatoriska förhållanden, nuvarande

tjänsteinnehavares kompetens eller andra föreliggande omständigheter.

I anslutning till löneregleringsförslaget har kommittén uttalat, att en

översyn bör göras av de ifrågavarande befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet.

Bl. a. föreslår kommittén en undersökning om huruvida icke

examinationsskyldighet regelmässigt skulle kunna i viss utsträckning åläggas

dem. Kompetensvillkoren och formerna för tjänstetillsättning har kommittén

också ansett böra överses i syfte att enhetliga bestämmelser härom

såvitt möjligt komma att gälla vid alla berörda läroanstalter.

Yttrandena.

Vad universitetslönekommittén anfört och föreslagit i fråga om befattningshavarna

inom laboratorsgraden har i allmänhet lämnats utan erinran

i yttrandena. Sålunda har förslaget att lönen för samtliga i kommitténs betänkande

avsedda befattningshavare inom laboratorsgraden skall vara enhetlig

ej blivit föremål för invändningar liksom ej heller förslaget att iöne
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

planen in- 1 skall tillämpas å dessa befattningshavare. Sveriges laboratorers

förening har dock uttalat, att de skäl som anförts för en inplacering av professorerna

å löneplanen nr 2 äro i lika hög grad tillämpliga i fråga om befattningshavarna

inom laboratorsgraden.

Vad särskilt angår lönegradsplaceringen ha i några yttranden framhållits,

att universitetslönekommitténs förslag icke innebär att relationen i

lönehänseende mellan professor och laborator bibehålies utan medför en

relativ sänkning av lönen för laboratorernas vidkommande. Med utgångspunkt

härifrån har Sveriges laboratorers förening föreslagit, att laboratorerna

skola inplaceras i lönegraden Co 11 å löneplanen nr 2 eller, om laboratorerna

skulle hänföras till löneplanen nr 1, till lönegraden Ca 37. Lärarkollegiet

vid lantbrukshögskolan har från samma utgångspunkt föreslagit en inplacering

i lönegraden Ca 35, löneldassen 38.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har ansett att laborator,

som samtidigt är föreståndare för avdelning med patientvård, i likhet

med professor bör uppbära särskilt arvode härför. Detta arvode har av lärarkollegiet

föreslagits till 1 000 kronor för år.

Statens lönenämnd har anfört, att den för befattningshavarna inom iaboratorsgraden

föreslagna placeringen i Ca 32 enligt lönenämndens mening

icke kan anses hög med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter eller i

jämförelse med de löner, som lönenämnden ansett böra tillkomma professorer

och docenter. I vad mån en ytterligare uppflyttning av laboratorerna bör

komma till stånd anser lönenämnden emellertid vara en fråga, som bör prövas

av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Statskontoret har förordat, att laboratorerna inplaceras i lönegraden Ca 31,

samt därom anfört i huvudsak följande.

Normalgraden för laboratorer torde för närvarande utgöra 29 lönegraden.

Där en högre löneställning valts, lärer detta ha berott på speciella omständigheter,

såsom mer omfattande tjänstgöringsskyldighet, avdelningsföreståndarskap

eller dylikt. Då därtill kommer, att lektorerna äro placerade i lönegrad

Ca 30, måste en placering av laboratorerna två lönegrader högre i betraktande

av de i huvudsak likvärdiga kompetensvillkoren befaras framkalla

omedelbara krav på en höjning även om lektorslönen, liksom de redan

nu betydande svårigheterna att sörja för tillräcklig och fullgod lärarrekrytering

sannolikt bli ytterligare accentuerade genom en dylik omvärdering av

tjänsterna. Statskontoret skulle därför vara mest benäget att icke tillstyrka

högre placering av laboratorerna än i 30 lönegraden men vill dock, i betraktande

av att laboratorerna vid tandläkarhögskolorna redan hänförts till

lönegrad Ca 31, icke motsätta sig en enhetlig placering av laboratorerna vid

universitet och fackhögskolor i denna lönegrad. Att även denna placering

kommer alt få omedelbara konsekvenser på andra områden torde dock ligga

i öppen dag. Såsom en bestämd förutsättning för en lönereglering efter här

angivna principer torde emellertid böra uppställas kravet pa att (len föregås

av en allmän översyn och närmare reglering av befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

C. Docenter.

Nuvarande förhållanden.

Docenterna vid universiteten och högskolorna kunna indelas i två grupper,

nämligen docenter med stipendium och docenter utan stipendium. Stipendieformen

finns vid samtliga här avsedda läroanstalter. En särskild

grupp av docenter med stipendium utgöra de s. k. forskarstipendiaterna.

Stipendiebeloppen, som fastställdes vid 1946 års riksdag, framgå av följande

uppställning. Beloppen gälla oberoende av den ortsgrupp stationeringsorten

tillhör.

I anslutning till stipendiebeloppens fastställande underströk 1946 års riksdag

önskvärdheten av att frågan om en reglering av docent- och forskaxstipendiaternas

avlönings- och pensionsförhållanden snarast möjligt bragtes

till en slutlig lösning.

Angående förutsättningarna för erhållande av docentstipendium meddelas

i universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet den allmänna

bestämmelsen, att docentförordnande ej må meddelas någon utan att hans anställande

prövas nyttigt för den vetenskapliga forskningen eller för undervisningen

samt han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsidkare

och lärare. I huvudsak samma bestämmelse återfinnes i stadgarna för vissa

andra högskolor.

Enligt universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet har

den. som önskar bli antagen till docent i någon vetenskap, att göra ansökan

därom hos vederbörande fakultet eller sektion, som prövar huruvida villkoren

för docentförordnande äro uppfyllda. Yttrande av särskild sakkunnig

kan inhämtas. Sökande kan också åläggas att genom prov styrka sin skicklighet

såsom lärare. Ärendet avgöres av universitetskanslern. Vid de tekniska

högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna meddelas

förordnande för docent av överstyrelsen respektive vederbörande högskolestyrelse.

Sökande äger rätt att avlägga föreläsningsprov.

Docentstipendierna vid universiteten och karolinska institutet tillsättas

för en tid av tre år. På framställning av fakulteten (motsvarande) äger

kanslern att för stipendiat, som utmärkt sig genom vetenskapligt författarskap

eller det sätt, varpå han biträtt vid undervisningen, förlänga tiden för

stipendiets åtnjutande med sammanlagt högst tre år. Där i särskilda fall förhållandena

det pakalla, må kanslern tilldela samma innehavare stipendium

även under ett sjunde år. I vissa fall skall emellertid stipendium tillsättas

för endast ett år och sedan ånyo ledigförklaras.

Docent- Forskarstipendium

stipendium

Stipendiebelopp .......

Dyrtids- och kristillägg

Provisoriskt lönetillägg .

7 200 8 200

6 106 6 930

1 200 1 320

14 506 16 450

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

29

Dccentstipendierna vid de tekniska högskolorna utdelas för högst tre år;

dock kan för stipendiat, som utmärkt sig genom forskningsverksamhet, förlängning

ske med sammanlagt högst tre år. I särskilda undantagsfall må

överstyrelsen hos Kungl. Maj :t hemställa, att docentstipendium må bibehållas

under ett sjunde år. Vid lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna

gälla i stort sett samma bestämmelser.

Docentstipendiat är i allmänhet skyldig att såsom vikarie uppehålla lärarbefattning

inom sin vetenskap samt att meddela viss undervisning. Beträffande

undervisningsskvldighetens omfattning har universitetslönekommittén

framhållit följande.

Vid universiteten och karolinska institutet skall docentstipendiat vara

pliktig att hålla föreläsningar, leda seminarieövningar eller fullgöra annan

tjänstgöring. Om skyldigheten fullgöres i form av föreläsningar eller seminarieövningar,

skola'' dessa uppgå till 25 undervisningstimmar under hösttermin

och 30 under vårtermin. Fullgöres tjänstgöringen i form av annat

arbete, skall detta äga motsvarande omfattning och bestämmas av universitetskanslern.

Om vikariatsförordnande å ordinarie lärarbefattning avser

blott del av termin eller del av undervisningen under en termin, prövar kanslern,

i vad mån nämnda tjänstgöringsskyldighet må nedsättas.

Genom beslut av kanslern kan docentstipendiat vid universitet eller vid

karolinska institutet för uppgivet vetenskapligt arbete under vissa förutsättningar

vinna befrielse från honom åliggande undervisning för en termin

eller, när särskilda skäl det föranleda och undervisningens intressen det

medgiva, för två terminer under varje period av tre år, varunder han innehar

stipendium.

Docentstipendiat vid teknisk högskola är skyldig att giva en offentlig föreläsningskurs,

omfattande under höstterminen minst 20 timmar och under

vårterminen minst 25 timmar, eller ock bestrida annan däremot svarande

tjänstgöring. Från denna undervisnings- eller tjänstgöringsskyldighet kan

vederbörande dock helt eller delvis befrias, om synnerliga skäl därtill föreligga

med hänsyn till det forskningsarbete han bedriver. Stipendiat är vidare

skyldig mottaga kallelse till speciallärarbefattning under förutsättning

att tjänstgöringstiden icke överstiger 110 föreläsningstimmar för läroår eller

motsvarande tjänstgöring samt att stipendiatens forskningsarbete prövas

icke bli försvårat i nämnvärd grad.

Docentstipendiat vid lantbrukshögskolan är stadgeenligt skyldig att under

undervisningsåret hålla en föreläsningsserie av vetenskaplig karaktär, meddela

propedeutisk undervisning eller fullgöra annan motsvarande tjänstgöring.

Fullgöres denna skyldighet i form av föreläsningar eller seminarieövningar,

skola dessa uppgå till 55 undervisningstimmar per år. Samma tidsmått

har angivits för docentstipendiat vid veterinärhögskolan. Vid lantbrukshögskolan

gälla angående tjänstgöringsskyldighetens reduktion vid vikariat

å ordinarie lärarbefattning i sak samma regler som vid universiteten

och karolinska institutet.

Docent är i likhet med de ordinarie lärarna pliktig mottaga förordnande

att vid disputationsprov opponera å fakultetens (sektionens, lärarkollegiets

o. s. v.) vägnar.

Universitetsstatuterna innehålla vidare ett stadgande, vari förklaras, att

docent är berättigad att inom området för sin vetenskap kostnadsfritt eller

mot överenskommen ersättning meddela undervisning åt de studerande. I

huvudsak liknande bestämmelser ha meddelats beträffande karolinska institutet,

lantbrukshögskolan och skogshögskolan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Behörig att erhålla forskarstipendium är docent vid någotdera universitetet

eller vid karolinska institutet, som genom utgivna skrifter ådagalagt

utmärkt forskarbegåvning och intager en verkligt framstående ställning inom

sin vetenskap. Vid tillsättandet av dylikt stipendium må ej andra grunder

avses eller åberopas än graden av vetenskaplig forskarbegåvning. Fakulteter

och sektioner (lärarkollegiet) inkomma med förslag i fråga om varje

ledigt stipendium å den docent inom fakulteten eller sektionen, som funnits

böra komma i åtnjutande av detsamma. Om icke den eller de föreslagna

finnes uppenbarligen sakna behörighet, skall fakulteten utse två sakkunniga

att pröva behörighetsfrågan. Sedan fakulteten och större akademiska konsistoriet

avgivit förslag, sker tillsättning genom beslut av kanslern.

Forskarstipendium tillsättes för en tid av tre år, under förutsättning att

medel därför finnas att tillgå. Den som i tre år innehaft dylikt stipendium

kan i den ordning, som gäller för stipendiets tillsättande, tilldelas forskarstipendium

för ytterligare högst tre år. Då den av besparade stipendiemedel

uppkomna forskarstipendiefonden uppgått till 8 200 kronor, äger kanslern

besluta, att beloppet må användas till ett extra forskarstipendium att tilldelas

docent vid den högskola, där fonden samlats.

Beträffande undervisningsskyldigheten för forskarstipendiat har universitetslönekommittén

upplyst följande.

Forskarstipendiat är pliktig meddela undervisning till en omfattning motsvarande

15 föreläsningstimmar för läsår. Universitetskanslern kan på särskilda

skäl meddela befrielse från undervisningsskyldighet för viss tid. Om

särskilt viktiga skäl föreligga, äger kanslern förordna forskarstipendiat att

efter eget åtagande upprätthålla akademisk lärarbefattning; någon skyldighet

att mottaga vikariat föreligger således icke. Det åligger forskarstipendiat,

som är särskilt sakkunnig på ämnesområdet för en disputationsavhandling,

att mottaga uppdrag som fakultetsopponent vid ifrågavarande disputationsakt.

Forskarstipendiat är dock icke skyldig att mottaga dylikt uppdrag mer

än sammanlagt tre gånger under den tid han innehar forskarstipendium.

Universitetslönekommitléns förslag.

Med utgångspunkt från att docent- och forskarstipendiaternas arbetsinsats

utgör ett fast och betydelsefullt led i forskningen och undervisningen

vid våra universitet och högskolor, har kommittén föreslagit, att den nuvarande

stipendieformen avskaffas och att i stället inrättas ett antal extra

ordinarie tjänster, tillsatta för viss begränsad tid och i vanlig ordning förenade

med tjänste- och familjepensionsrätt. Vad angår den närmare konstruktionen

av dessa tjänster tänker sig kommittén följande anordning.

Vad först beträffar den normala typen av fall, då en person efter fullbordade

förtjänstfulla studier och lärdomsprov anses böra erhålla avlönad

befattning såsom docent och sådan befattning finnes tillgänglig, bör under

viss prövotid anställning såsom extra docent med lönegradsbeteckningen

Cg tillämpas. Denna prövotid föreslår kommittén skola utgöra 1 år. Sedan

denna tid gått till ända, bör frågan om docentens anställande såsom extra

ordinarie tjänsteman — med pensionsrätt -— upptagas till prövning. Därest

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

31

han fyller de enligt avlöningsreglementet gällande föutsätlningarna för erhållande

av extra ordinarie anställning och tillika prövas lämplig och behövlig

för fortsatt avlönad anställning såsom akademisk lärare, antages

han till e. o. docent för en tid av 3 år. Mot slutet av denna anställningstid

företages en ny prövning i syfte att fastställa, huruvida docenten med hänsyn

till fullgjord verksamhet som lärare och forskare hör beredas fortsatt

avlönad anställning som docent. Denna prövning bör icke vara slentrianmässig

utan grundas på ett inför fakulteten (motsvarande) avgivet utlåtande av

vederbörande professor (preceptor). Om prövningen ger positivt resultat,

meddelas vederbörande förnyat förordnande såsom e. o. docent för en ny

3-årsperiod. Sedan nu angivna sammanlagda tid av (1 4- 3 -j- 3 =) 7 år

gått till ända, förutsättes anställningen såsom avlönad docent i normala

fall skola upphöra. Då det emellertid ej sällan måste inträffa, att en docent

under tiden för den avlönade anställningen behöver tagas i anspråk för

vikariat å högre befattning vid universitet eller högskola, anser kommittén

att möjlighet bör finnas att kompensera tid för dylikt vikariat med viss tids

förlängt förordnande såsom e. o. docent. En dylik anordning bör emellertid

enligt kommitténs mening tillämpas, endast då forskningsverksamheten

verkligen kan sägas ha blivit hindrad av vikariatstjänstgöring av ifrågavarande

slag och sådan tjänstgöring förekommit i mera avsevärd omfattning,

förslagsvis avseende minst en hel termin. Tiden för det förlängda förordnandet

såsom e. o. docent bör bestämmas efter omständigheterna och icke

få överstiga 1 år. Kungl. Maj :t bör likväl ha möjlighet att, då speciella omständigheter

visas föreligga, undantagsvis medgiva förlängning av sådan

kompensationstid.

Kommittén har i anslutning till detta förslag anfört följande.

Kommittén vill understryka, att införandet av e. o. anställning åt docenterna

i främsta rummet motiveras av önskemålet att förskaffa dem fastare

anställning för viss, begränsad tid, med pensionsrätt, men givetvis icke innebär

några förpliktelser för staten att i särskild ordning bereda dem försörjningsmöjligheter,

sedan nämnda tid gått till ända. En docent, som icke

kan påräkna att vid utgången av den normala tiden såsom avlönad docent

erhålla befordran vid universitet eller högskola eller ock avlönad anställning

motsvarande nuvarande forskarstipendium, bör därför bereda sig på

att söka anställning inom annat verksamhetsfält. Nu angivna uppfattning

torde vara bäst överensstämmande med universitetens och högskolornas

eget intresse.

Frågor angående anställande och avlönande av här avsedda extra och

extra ordinarie docenter böra enligt kommitténs förslag prövas och avgöras

av universitetskanslern respektive vederbörande överstyrelse (styrelse),

som förutsättes även skola äga meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Vad angår de nuvarande forskarstipendierna har kommittén framhållit,

att dessa i realiteten innebära förekomsten av ett särskilt slags befattningar,

med högre avlöning och till betydligt mindre antal än de vanliga docentstipendierna.

Det synes kommittén mest konsekvent, att en motsva
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

righet till de nuvarande forskarstipendierna vid löneregleringen anordnas i

form av särskilda e. o. tjänster med högre löneställning än de vanliga docenttjänsterna

men i övrigt konstruerade på motsvarande sätt som dessa.

För de nu avsedda, särskilt kvalificerade docenttjänsterna i högre lönegrad

har kommittén föreslagit benämningen e. o. forskardocent. I sådana fall, då

anställning såsom e. o. forskardocent anses böra föregås av viss prövotid,

har anställning såsom extra forskardocent — förslagsvis under 1 år — ansetts

böra tillämpas. Tiden för anställning såsom e. o. forskardocent bör

enligt kommitténs åsikt uppgå till sammanlagt högst 6 år, fördelade på två

3-årsperioder. Beslut härom bör för högst 3 år i sänder meddelas av Kungl.

Maj :t efter förslag av universitetskanslern (eller, om dylika tjänster införas

även annorstädes än vid universiteten och karolinska institutet, av överstyrelsen

respektive styrelsen). Motsvarande möjlighet till särskild förlängning

av anställningstiden såsom kompensation för fullgjord vikariatstjänstgöring

inom universitetet eller högskola, som av kommittén förordats i

fråga om de vanliga docenterna, bör föreligga även här.

Beträffande sådana fall, då anställning såsom e. o. docent eller e. o.

forskardocent föregåtts av annan avlönad anställning i statens tjänst eller

eljest med lön enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, har kommittén

anfört, att frågan om anställningsvillkoren i viss män bör bli beroende

av den anställning vederbörande förut innehaft. Har sistnämnda anställning

varit pensionsgrundande, anser kommittén anledning i regel icke

föreligga att tillämpa viss prövotid såsom extra tjänsteman. Där detta med

hänsyn till omständigheterna finnes påkallat, bör möjlighet till sådan

tjänsteförening, som förutsätter frånträdande av den ena tjänstens utövning

och sålunda är av formell natur, förefinnas.

I personalförteckningen för vederbörande universitet eller högskola skulle

vid godtagande av kommitténs förevarande förslag upptagas det för varje

läroanstalt eller grupp av läroanstalter erforderliga antalet e. o. docenttjänster

och e. o. forskardocenttjänster. I anmärkning till personalförteckningarna

eller på annat lämpligt sätt bör enligt kommitténs mening angivas, att

anställning såsom e. o. docent eller e. o. forskardocent icke må, med mindre

Kungl. Maj :t i varje särskilt fall annorlunda medgivit, utsträckas utöver

7 år (d. v. s. 6 normala år jämte det förut angivna kompensationsåret).

Kommittén har förutsatt, att uppförandet å personalförteckning av i

varje särskilt fall erforderligt antal docenttjänster skall föregås av en omprövning,

huruvida nämnda antal bör innefatta hela det vid löneregleringens

ikraftträdande förefintliga antalet docentstipendier. Kommittén har

nämligen på grundval av rådande rekryteringsläge funnit det icke uteslutet,

att antalet e. o. docenttjänster åtminstone tills vidare kan hållas lägre än

antalet för närvarande inrättade stipendier.

Vad härefter angår frågan om docenternas löneställning har kommittén

anfört, att dess i det föregående återgivna principiella inställning till frågan

om universitets- och högskollärarnas löner varit vägledande för kom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12. 33

mittén även vid dess ställningstagande till frågan om docenternas avlöningsvillkor.

Beträffande de e. o. docenterna har kommittén understrukit, att dessa

med hänsyn till kravet på deras teoretiska kompetens samt den allmänna

kunskapsnivån hos de studerande, som de ha att handleda, icke skäligen

böra vid inplaceringen i lönegrad sättas på ett lägre plan än lektorerna vid

de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de högre tekniska

läroverken. En lägre placering har synts kommittén omotiverad, om man

beaktar dessa docenters skyldighet att vid sidan av sin undervisningsskyldighet

fullgöra forskningsverksamhet samt att stå till förfogande för vikariat

å högre vetenskaplig tjänst.

På grundval av det anförda har kommittén föreslagit, att de e. o. docenterna

skola inplaceras i lönegraden Ce 30. Under docentanställningens första

år, som avsetts skola utgöra en prövotid, föreslås lönegradsplacering såsom

extra tjänstemän i lönegraden Cg 28 skola gälla.

Vad angår löneställningcn för de av kommittén föreslagna forskardocenterna

har kommittén — under erinran att beloppet för forskarstipendium,

då kommitténs arbete utfördes, översteg docentstipendiums belopp med

1 638 kronor för år — förordat att de e. o. forskardocenterna placeras i lönegrad

Ce 32, vilket innebär, att de skulle erhålla samma lön som preceptorerna.

I fall, då under viss prövotid anställning såsom extra tjänsteman

finnes böra tillämpas, bör vederbörande enligt förslaget placeras i Cg 30.

Sistnämnda placering har kommittén emellertid icke ansett behöva tillämpas

i fråga om e. o. docent i lönegraden Ce 30, som övergår till befattning

som forskardocent.

I samband med löneregleringen bör enligt kommitténs mening företagas

en allmän översyn av de avlönade docenternas tjänstgöringsskyldighet i

syfte att åstadkomma så vitt möjligt enhetliga bestämmelser. Med den föreslagna

löneställningen anser kommittén även följa ett berättigat krav på

utvidgad tjänstgöringsskyldighet. Bl. a. finner kommittén det böra undersökas,

huruvida och i vilken utsträckning examinationsskyldighet lämpligen

kan åläggas de avlönade docenterna. I sistnämnda hänseende har kommittén

erinrat, att 1945 års universitetsberedning i sitt betänkande del I

(1946: 9) uttalat sig för att docentstipendiater i begränsad utsträckning

kunde taga del i examinationen till lägre examina.

Kommittén har också förordat en översyn av bestämmelserna om kompetenskraven

för erhållande av e. o. docenttjänst, tillsättningsförfarandet

samt tidsperioderna för förordnande såsom e. o. docent, allt i syfte att

åstadkomma enhetliga bestämmelser.

Enligt kommitténs förslag böra samtliga docenter vara skyldiga att efter

utgången av varje läsår avgiva redogörelse för sin undervisnings- och

forskningsverksamhet under året. Denna redogörelse bör granskas av vederbörande

fakultet (motsvarande).

Kommittén har vidare anfört, att frågan om avlönad docents rätt att

it Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 12.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

med tjänsten förena bisyssla synes böra bedömas i enlighet med avlöningsreglementets

bestämmelser, under hänsynstagande jämväl till vad som kommer

att i detta hänseende gälla i fråga om andra lärare vid universitet och

högskolor. Tillstånd, som avses i 7 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet,

bör enligt kommitténs mening meddelas för högst ett år i sänder.

Yttrandena.

Förslaget att den nuvarande stipendieformen skall avskaffas och att i

stället skall inrättas ett antal extra ordinarie tjänster för docenter, förenade

med tjänste- och familjepensionsrätt, har tillstyrkts i samtliga remissyttranden.

Statskontoret har dock uttalat, att med en dylik reglering bör

förknippas en allmän omprövning av undervisningsskyldighetens omfattning,

bland annat i syfte att åvägabringa större enhetlighet i tjänstgöringsvillkoren

för docenterna vid universiteten och olika fackhögskolor.

I fråga om docenternas lönegradsplacering ha delade meningar kommit

till uttryck i remissutlåtandena. Statskontoret har ansett, att docenterna

böra inplaceras i högst 27 respektive 29 lönegraderna, varigenom fullt skäliga

lönevillkor under tiden för docentförordnandet enligt ämbetsverkets

mening skulle beredas dem. Statens lönenåmnd har tillstyrkt, att docenterna

placeras i lönegraden Ca 30 men i fråga om forskardocenterna förklarat

sig icke kunnat biträda universitetslönekommitténs förslag, enär enligt

lönenämndens mening forskardocenterna icke böra erhålla lika hög lönegradsplacering

som laboratorerna. Lönenämnden har anfört, att det synes

vara berättigat antaga att övergång från docent- till forskardocenttjänst

kommer att bli det normala, varvid vederbörande vid tillträdande av sistnämnda

tjänst omedelbart kommer att åtnjuta lön enligt 32 löneklassen.

Sveriges docentförbund har ansett den föreslagna lönenivån i stort sett

tillfredsställande. Förbundet har emellertid ifrågasatt nödvändigheten av

den föreslagna provtjänstgöringen för personer, vilkas långvariga studiegång

under handledning av akademiska lärare och med disputation såsom

avslutande lärdomsprov redan bör kunna anses utgöra en mycket krävande

prövotid. Särskilt i fråga om forskardocenterna har förbundet framhållit

att dessa erhålla sina befattningar efter sakkunnigförfarande, som styrker

deras kompetens såsom forskare. Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan

har ansett, att prövotid för docenterna icke skall vara obligatorisk utan

tillämpas endast där vederbörande styrelse efter lärarkollegiets hörande så

funnit erforderligt.

Det större akademiska konsistoriet i Lund har ansett en anordning med

särskild prövotid olämplig och oriktig.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har anfört i huvudsak följande.

Beträffande docents möjlighet att genom förlängt förordnande erhålla

kompensation för vikariatstjänstgöring å högre befattning synes kommitténs

förslag vara för snävt utformat. Även vikariatsförordnanden av kortare

varaktighet än en hel termin kunna vålla avsevärt avbräck i en docents

forskningsarbete. Det synes rimligt, att alla vikariatsförordnanden under

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

docentens sjuåriga anställningstid — efter evalvering vid partiella vikariat

— få tillgodoräknas för förlängt förordnande, därest den sammanlagda

vikariatstiden uppgår till tre månader. Det förlängda förordnandet bör efter

Kungl. Maj :ts prövning kunna utsträckas utöver ett år, utan att denna möjlighet

får den rena undantagskaraktär, som kommittén tänkt sig.

De större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet

vid karolinska institutet ha vidare, med instämmande av universitetskanslern,

motsatt sig att det nuvarande antalet docentstipendier skulle, såsom

kommittén antytt, reduceras.

4. Löneställningen för vissa exercitiemästare.

Nuvarande förh&llanden.

Vid universiteten finnas ordinarie s. k. exercitiemästare. Dessa äro i

Uppsala en director musices och en gymnastiklärare samt i Lund en kapellmästare

och en lärare i gymnastik och fäktkonst.

De båda ordinarie gymnastiklärartjänsterna äro f. n. vakanssatta i avvaktan

på eventuell omorganisation av gymnastikundervisningen vid universiteten.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett, att frågan om lönereglering

av ifrågavarande tjänster icke bör upptagas i detta sammanhang

utan bör tills vidare anstå.

I fråga om exercitiemästarnas löneställning har universitetslönekommittén

erinrat, att den i sin förut omnämnda skrivelse till Kungl. Maj :t den

2 november 1948 upptagit frågan om förhöjt provisoriskt lönetillägg jämväl

för director musices och kapellmästaren. Förslaget, som grundade sig

på en jämförelse med lönen i 22 löneklassen å 3-ort, upptogs i prop. 1949:

168 och vann riksdagens bifall.

Den nuvarande löneställningen för director musices vid universitetet i

Uppsala och kapellmästaren vid universitetet i Lund framgår av följande

sammanställning.

Begynnelse-

avlöning

Efter 5 år

Efter 10 år

Lön ..................

................ 3 300

3 300

3 300

Tjänstgöringspenningar

................ 1700

1 700

1 700

Ålderstillägg............

500

1 000

Dvrtids- och kristillägg .

................ 4 246

4 675

5 102

Provisoriskt lönetillägg..

................ 2 220

2 220

2 220

Summa kronor 11 466

12 395

13 322

Härifrån avgå pensionsavgifter enligt äldre bestämmelser, uppgående till

248—365 kronor.

Director musices i Uppsala åtnjuter på grund av donation fri bostad,

vilken förmån är avsedd att utgå utöver den från statsverket utgående avlöningen.

Nämnde befattningshavare har tidigare uppburit ersättning ur

universitetets reservfond (4 000 kronor budgetåret 1948/49) för hållande av

kurser i musikteori för fil. kand.-examen i ämnet musikforskning. Kapellmästaren

vid universitetet i Lund åtnjuter ingen naturaförmån eller särskild

ersättning från universitetet utöver avlöningen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsskyldighet är för närvarande

följande.

I Uppsala 2 gånger i veckan övningar med akademiska kapellet, omfattande

2—2‘/5 timmar varje gång, samt 1 timme i veckan offentlig föreläsning.

I Lund 6 timmar i veckan kammarmusik-, stäm- och orkesterövningar

samt 1 timme i veckan offentlig föreläsning.

Till de angivna timsiffrorna bör läggas den tid, som åtgår för utväljande

och arrangerande av lämplig repertoar samt repetitions- och annat arbete i

samband med offentliga framträdanden av akademiska kapellet.

De berörda tjänsterna tillsättas på ansökan eller efter kallelse, sedan

högst 3 av det större akademiska konsistoriet utsedda sakkunniga avgivit

yttrande. Utnämningen sker genom beslut av Kungl. Maj :t efter utlåtande

av kanslern.

Särskilda kompetensföreskrifter äro icke i universitetsstatuterna meddelade

för innehav av ifrågavarande tjänster.

UniversitetsIönekommUténs förslag.

Universitetslönekommittén har anfört, att den — oaktat den jämförelsevis

ringa tjänstgöringsskyldigheten för nu ifrågavarande båda befattningshavare,

vilken skyldighet likväl icke inskränker sig till vissa angivna timantal

utan innefattar ett avsevärt arbete därutöver inom den musikaliska verksamheten

— funnit sig vid befattningarnas inordnande under statens allmänna

avlöningsreglemente icke böra ifrågasätta annat än att de skola bibehålla

den karaktär av ordinarie tjänster, som de sedan länge haft.

Vad lönegraden angår har kommittén framhållit, att begynnelselönen

efter avdrag av pensionsavgifter ungefär motsvarar nyreglerad lön i 22 löneklassen

å 3-ort, medan slutlönen ungefär motsvarar lönen i 25 löneklassen

å 3-ort. En lönereglering enligt lönegraden Ca 22 skulle alltså, anför kommittén,

kunna sägas ligga närmast till hands, om man utginge allenast från

den nuvarande avlöningen. Kommittén har emellertid i detta sammanhang

erinrat om lönegradsplaceringen av vissa andra tjänster inom musikundervisningens

område. Sålunda skall enligt beslut av 1948 års riksdag ordinarie

musiklärartjänst vid folk- och småskoleseminarium tillhöra lönegraden

Ca 25 och dylik tjänst vid högre allmänt läroverk lönegraden Ca 23; full lön

enligt nämnda lönegrader skall i princip utgå vid 30 veckotimmars undervisningsskyldighet,

dock med möjlighet till nedsättning vid folk- och småskoleseminarier

till lägst 27 veckotimmar. Vidare gäller för ordinarie lärare

vid musikhögskolan — frånsett en professorstjänst — placering i lönegraden

Ca 25, varvid är föreskriven en tjänstgöringsskyldighet av minst 10 och

högst 20 veckotimmar.

Vid bestämmandet av löneställningen för de ifrågavarande befattningshavarna

vid universiteten bör man enligt kommitténs mening icke enbart

taga sikte på de nyssnämnda lärartjänsterna inom undervisningsväsendet.

Kommittén anser, att de musikaliska befattningarna vid universiteten äro

till sin natur och betydelse sådana, att jämförelse med andra befattningar

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

37

knappast kan göras. Inom universitetsstadens musikliv förutsattes nämligen

director musices (kapellmästaren) intaga en central ställning och utöva ett

inflytande på ett helt annat sätt än vad fallet i regel blir vid läroverk och

seminarier.

Med de fordringar, som böra ställas på director musices (kapellmästaren)

med hänsyn till det anförda har kommittén funnit det befogat, att lönegradsplaceringen

icke sättes lägre än den för de ordinarie lärarna vid musikhögskolan

bestämda. I enlighet härmed har kommittén ansett övervägande skäl

tala för de ifrågavarande befattningshavarnas placering i lönegraden Ca 25.

Enligt kommitténs mening bör löneregleringen förknippas med en översyn

av ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsskyldighet, vilken för närvarande

är av olika omfattning, i syfte att densamma göres i huvudsak lika

och något utökas. Därest director musices i Uppsala anses böra, vid sidan av

honom i tjänsten åvilande tjänstgöringsskyldighet, mot särskild ersättning

meddela undervisning i musikteori för fil. kand.-examen, förutsättes ersättningsfrågan

reglerad i anslutning till 18 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet.

Yttrandena.

Universitetslönekommitténs förslag beträffande exercitiemästarna har föranlett

erinringar endast av statskontoret, som ansett anledning knappast

föreligga att för dessa välja högre lönegrad än som närmast motsvarar nu

gällande avlöningsförmåner, d. v. s. lönegraden Ca 22. Väljes den av kommittén

föreslagna lönegraden, bör enligt statskontorets mening i varje fall

en utökning av tjänstgöringsskyldigheten föreskrivas och det särskilda arvode

å 4 000 kronor, som hittills utgått till director musices i Uppsala för

hållande av kurser i musikteori för filosofie kandidatexamen, indragas.

5. Arvoden och särskilda ersättningar till vissa befattningshavare.

Nuvarande förhållanden in. m.

Rektorerna vid universiteten och högskolorna väljas för viss tid eller förordnas

av Kungl. Maj :t, likaledes för viss tid, bland professorerna vid vederbörande

lärosäte.

Rektorernas åligganden framgå av universitetsstatuterna och vederbörande

stadgar. Vid universiteten är rektor ordförande i den akademiska församlingen

samt i konsistorierna och drätselnämnden. Han utövar den närmaste

vården och tillsynen över allt vad som rör universitetet. Karolinska institutets

rektor är ordförande i lärarkollegiet, kollegienämnden och förvaltningsnämnden.

Vid de nyreglerade högskolorna har rektor arbetsuppgifter i det

hela motsvarande de nyss angivna. Omfattningen av de olika rektorernas

uppgifter varierar givetvis, bl. a. på grund av olikheterna i antaiet lärare

och studerande vid de skilda läroanstalterna.

Rektorerna må efter egen önskan helt eller delvis befrias från undervis
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij:ts proposition nr 12.

nings- och examinationsskyldighet inom sitt ämne. Vid universiteten och

vissa större högskolor i Stockholm brukar rektor vara helt befriad från

undervisningsskyldighet.

Vid universiteten och de tekniska högskolorna finnas prorektorer, vilka

utses genom val för viss tid och ha att vid ledighet i rektorsämbetet eller förfall

för rektor fullgöra dennes funktioner.

I avlöningshänseende råder allenast den skillnaden mellan rektor och övriga

professorer vid vederbörande lärosäte, att rektor utöver sin professorslön

åtnjuter viss ersättning. Denna betecknas vid universiteten och karolinska

institutet honorarium och har vid universiteten karaktär av representationsbidrag;

vid övriga högskolor utgår den särskilda ersättningen i form av

arvode.

1 följande sammanställning angivas beloppen för den rektorerna för närvarande

tillkommande särskilda ersättningen, varjämte angives vilket år

beloppen fastställdes.

Kronor År

Uppsala universitet.................................... 4 800 1949

Lunds universitet..................................... 4 800 1949

Karolinska institutet .................................. 2 700 1946

Tandläkarhögskolan i Stockholm ...................... 1 800 1947

Tandläkarhögskolan i Malmö .......................... 1 800 1947

Tekniska högskolan i Stockholm ...................... 4 800 1946

Chalmers tekniska högskola............................ 3 600 1946

Lantbrukshögskolan .................................. 3 000 1948

Veterinärhögskolan .................................. 2 004 1949

Skogshögskolan ...................................... 2 004 1949

I fråga om medicinska högskolan i Göteborg är ersättning till rektor ännu

ej fastställd.

Prorektorerna åtnjuta vid universiteten honorarium med 1 000 kronor för

år samt vid de tekniska högskolorna arvode med 1 008 respektive 804 kronor

för år.

Vid universiteten förekomma dekaner, vilka äro ordförande inom fakulteter

eller sektioner. Dekanerna utses inom professorernas krets och tillsättas

för närvarande antingen i viss turordning eller genom val. Även rid karolinska

institutet finnes en dekanus; denne är lärarkollegiets vice ordförande

och har att vid förfall för rektor bestrida dennes befattning. Arvode till

dekanus utgår för närvarande endast rid karolinska institutet; beloppet är

200 kronor för år.

Till ordinarie lärare, som valts till ledamot av drätselnämnd rid universitet

eller förvaltningsnämnden vid karolinska institutet, utgå för närvarande

arvoden, i Uppsala med 800 kronor (till envar av 3 befattningshavare),

i Lund med 600 kronor (likaledes till en var av 3 befattningshavare) och i

Stockholm med 200 kronor (till envar av 2 befattningshavare).

För bedömande av frågan, huruvida representationsbidrag bör vid löneregleringen

tillerkännas universitetens och högskolornas rektorer, har uni
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

versitetslönekommittén funnit sig böra införskaffa vissa uppgifter från de

nuvarande rektorerna; uppgifterna avse icke medicinska högskolan i Göteborg

och tandläkarhögskolan i Malmö. I vissa fall, då rektorsskifte nyligen

ägt rum, har samråd skett med förutvarande rektor. Om innehållet i uppgifterna

har kommittén anfört följande.

De föreliggande uppgifterna giva vid handen, att universitetens och högskolornas

rektorer ha att vidkännas delvis betydande kostnader för representation.

De kostnader, som härvid komma i betraktande, hänföra sig i

huvudsak till utgifter av två slag, nämligen dels direkta utgifter såsom för

förplägnad av gäster på restaurang eller i hemmet, för resor i läroanstaltens

ärenden i andra fall än vid tjänsteresor, inberäknat bilresor, för bidragstecknande

av olika slag in. in., dels ökade utgifter för bostad, betjäning, utrustning

och kläder. Särskilt bör uppmärksammas, att de allt livligare internationella

förbindelserna göra sig starkt märkbara inom den vetenskapliga

världen och medföra avsevärt ökad omfattning av representationen gentemot

utländska vetenskapsmän, som besöka läroanstalterna i egenskap av

föreläsare eller sakkunniga m. m.

Beträffande kostnaderna för representation föreligga vissa svårigheter att

här angiva bestämda belopp, bl. a. med hänsyn till att begreppet representationskostnader

i de lämnade uppgifterna uppfattats olika samt till att i

vissa fall personskifte på vederbörande rektorspost nyligen skett. Så vitt

framgår av de föreliggande uppgifterna, kunna emellertid ifrågavarande

kostnader för den senaste treårsperioden uppskattas till mellan 1 500 och

8 000 kronor för år, beroende på vilken rektorspost uppgifterna avse.

I vissa fall ha andra än vederbörande rektorers egna medel kunnat anlitas

för en del av representationskostnadernas bestridande. Sålunda ställer

Uppsala universitet i viss utsträckning särskilda donationsmedel till rektors

förfogande, för närvarande enligt uppgift ca 2 000 kronor för år, för representation

å restaurang m. m. I fråga om Lunds universitet har ur reservfonden

under budgetåret 1948/49 utanordnats ca 2 200 kronor för bestridande

av rektors representationskostnader för universitetets räkning. Beträffande

karolinska institutet har enligt medgivande av universitetskanslern

under budgetåret 1948/49 tagits i anspråk ett belopp av 2 500 kronor ur institutets

s. k. allmänna fond för bestridande av kostnaderna för representation

och resor för konferenser. Veterinärhögskolans rektor har erhållit ersättning

av statsmedel för vissa kostnader för representation å restaurang gentemot

utländska sakkunniga vid tillsättning av professur.

Universltetslönekommitténs förslag.

Universitetslönekommittén har ansett att den särskilda gottgörelsen till

universitetens och högskolornas rektorer i fortsättningen bör utgå efter enhetliga

grunder i stället för såsom för närvarande enligt skilda system. Med

utgångspunkt härifrån har kommittén övervägt om den särskilda gottgörelsen

bör utgå i form av representationsbidrag eller arvode eller om densamma

hör innefatta båda dessa slag av ersättningar vid en och samma tjänst.

För närvarande förekommer icke vid någon här avsedd rektorstjänst att

båda ersättningsformerna utgå samtidigt.

Enligt kommitténs mening föreligga fullgoda skäl att -— med bibehållande

av gottgörelse för representationskostnader — tilldela universitetens

rektorer särskilt arvode utöver lön för den administrativa funktion som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

rektorskapet innebär. Kommittén har särskilt framhållit, att en förbättring

av rektorernas förmåner kan väntas medföra, att kretsen av lämpliga aspiranter

till rektorsbefattning vidgas därigenom att hänsynen till privata ekonomiska

förhållanden ej behöva spela in i samma omfattning som hittills.

Emellertid finner kommittén tillräcklig anledning icke föreligga att med

avseende å rektorsarvode och bidrag till representationskostnader göra någon

principiell skillnad mellan universiteten å ena sidan och övriga i löneregleringsförslaget

avsedda läroanstalter å den andra. Även om storleken

av gottgörelsen måste variera och i varje särskilt fall avvägas med hänsyn

till de föreliggande förhållandena, har kommittén ansett sig böra föreslå,

att samtliga här avsedda rektorer tillerkännas såväl befattningsarvode för

själva rektorssysslan som representationsbidrag för bestridande av med

rektoratet förenade särskilda kostnader.

Vad angår frågan om storleken av arvode och representationsbidrag åt

rektorerna har kommittén framhållit, att kommittén funnit sig böra bedöma

frågan om beloppen för nämnda förmåner i ett sammanhang. I vissa fall

har denna bedömning medfört, att kommittén i fråga om arvode förordat

ett lägre belopp än det för närvarande utgående befattningsarvodet. Å

andra sidan har kommittén i visst fall föreslagit högre befattningsarvode

än nu utgående ersättning. De faktorer, som övat inflytande vid kommitténs

avvägning av beloppen, äro huvudsakligen antalet lärare och studerande,

organisationen av vederbörande läroanstalt samt dennas allmänna

ställning inom vederbörande område av vetenskapen.

Med beaktande av olika föreliggande omständigheter har kommittén föreslagit,

att befattningsarvode och representationsbidrag tillerkännas rektorerna

vid universiteten och här avsedda högskolor enligt följande uppställning.

Befattnings- Representa
arvode

tionsbidrag

Uppsala universitet ............................ 4 800 6 000

Lunds universitet .............................. 4 800 6 000

Karolinska institutet ........................... 3 000 2 500

Tandläkarhögskolan i Stockholm ................ 1 800 1 500

Tandläkarhögskolan i Malmö.................... 1 800 1 500

Tekniska högskolan i Stockholm ................ 3 600 3 000

Chalmers tekniska högskola..................... 3 000 2 000

Lantbrukshögskolan ........................... 2 400 2 000

Veterinärhögskolan ............................ 1 800 1 500

Skogshögskolan ............................... 1 800 1 500

Kommittén har utgått ifrån att representationskostnaderna hädanefter

skola kunna i allt väsentligt gäldas inom ramen av det statliga representationsbidraget

och icke ersättas i särskild ordning, där ej exempelvis i samband

med viktigare tilldragelser vid lärosätet detta självt finnes böra framträda

såsom värd.

Vad angår prorektorernas vid universiteten honorarium å 1 000 kronor för

år har kommittén anfört, att enligt dess uppfattning i avlöningsreglementet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

icke böra införas bestämmelser angående representationsbidrag i större utsträckning

än som förordats i fråga om rektorer. Kommittén har i stället

förordat, att till vederbörande rektorers förfogande ställas medel för att

möjliggöra utbetalning i särskilda fall av ersättning, helt eller delvis, för

vederbörligen styrkta kostnader för representation, dock endast såvitt avser

utländska eller eljest utanför lärosätet stående forskare. Kommittén

har även framhållit, att enligt 33 § 6 mom. Saar beror på beslut eller bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t, huru med representationsbidrag

skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för till dylikt bidrag berättigad

tjänsteman. De föreskrifter, som sålunda kunna väntas bliva utfärdade

vid genomförandet av löneregleringsförslaget på denna punkt, anser

kommittén böra innefatta rätt för prorektor att under vissa förutsättningar

helt eller delvis uppbära det rektor tillkommande representationsbidraget.

Med utgångspunkt härifrån har kommittén ansett det riktigast, att prorektorernas

särskilda gottgörelse bestämmes att utgå i form av arvode för

särskilt uppdrag jämlikt 37 § 1 mom. d) Saar. Nuvarande vid de tekniska

högskolorna tillämpade anordning bör sålunda enligt kommitténs mening

bibehållas och införas även vid universiteten; härvid kommer den nu utgående

gottgörelsen (honorarium) till prorektorerna vid sistnämnda läroanstalter,

vilken införts från och med den 1 juli 1949, att erhålla ändrad

karaktär.

I fråga om beloppen för prorektorernas arvoden har kommittén icke föreslagit

annan ändring i nuvarande förhållanden, än att det vid universiteten

utgående beloppet, 1 000 kronor, i anslutning till allmänt gällande grunder

ändras till 1 008 kronor.

Enligt universitetslönekommitténs mening kan ställning till frågan om

belopp för särskilt arvode till universitetens dekaner icke tagas, förrän

klarhet vunnits angående arten och omfattningen av dekanernas arbetsuppgifter.

På grund härav har kommittén icke framlagt något förslag i

ifrågavarande hänseende. Beträffande karolinska institutet förordar kommittén,

att nu utgående ersättning till dekanus bibehålies med allenast den

ändringen, att beloppet i enlighet med i avlöningsreglementet vedertagna

principer bestämmes till 204 kronor.

Vad angår arvodena till ledamot av drätselnämnd vid universitet eller förvaltningsnämnden

vid karolinska institutet har kommittén icke föreslagit

annan ändring än att beloppen på vanligt sätt jämkas, för Uppsala till 804

kronor och för Stockholm till 204 kronor.

Kommittén har även övervägt införande av särskilda arvoden till institutionsföreståndare

men förklarat sig icke beredd att framlägga något förslag

i denna fråga, vilken sammanhänger bl. a. med frågan om tjänstgöringsskyldighetens

omfattning.

Yttrandena.

Universitetslönekommitténs förslag om befattningsarvoden till rektorerna

och representationsbidrag till dem ha föranlett uttalanden i flertalet remissyttranden.

Lönenänmden har lämnat förslaget i fråga om befattningsarvo
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

den utan erinran men i fråga om representationsbidragen anfört, att 1949

års reseersättningskommitté enligt sina direktiv har att utreda hur spörsmålet

om bidrag till representationskostnader tekniskt sett bör lösas samt

att med hänsyn härtill prövningen av frågan om representationsbidrag bör

anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning.

Även statskontoret har ställt sig avvisande till införande av representationsbidrag

i större utsträckning än för närvarande. Ämbetsverket har härom

anfört följande.

Frågan om representationsbidrag, som utan redovisningsskyldighet tillläggas

en befattningshavare såsom ett skattefritt tillskott till lönen, har en

betydande principiell och praktisk räckvidd. Statskontoret kan icke finna,

att kommittén anfört övertygande skäl för införandet av denna särskilda

bidragsform för andra rektorer än universitetens. Enligt ämbetsverkets

mening böra dock representationsbidragen till sistnämnda två befattningshavare

icke bestämmas till högre belopp än 3 000 kronor för år. I övrigt

torde styrkta kostnader för representation böra efter särskild framställning

till Kungl. Maj :t på sedvanligt sätt bestridas från vederbörande huvudtitels

anslag till extra utgifter. Vid bifall till detta statskontorets förslag, förutsätter

ämbetsverket, att nu utgående särskilda ersättningar (befattningsarvoden)

till fackhögskolornas rektorer bibehållas vid nuvarande belopp, dock

att arvodet till rektor för karolinska institutet i enlighet med kommitténs

förslag torde böra uppräknas till 3 000 kronor.

Lärarkollegiet vid karolinska insitutet har, med instämmande av universitetskanslern,

föreslagit att rektor vid institutet i ersättningshänseende

skall jämställas med rektor vid tekniska högskolan i Stockholm och dekanus

vid institutet med prorektor vid Chalmers tekniska högskola.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm har ansett, att arvodet

till rektorerna vid tandläkarhögskolorna med hänsyn till arbetsbördan för

dessa rektorer bör utgöra lägst 3 600 kronor för år. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Malmö har funnit det föreslagna representationsbidraget

till rektor vid tandläkarhögskolan i Malmö vara för lågt.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har föreslagit, att de nuvarande

befattningsarvodena till rektorerna vid de tekniska högskolorna skola

bibehållas samt att representationsbidraget till vardera av dem skall utgå

med 5 000 kronor för år. Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm

har förordat, att representationsbidraget skall utgå med 6 000 kronor för

år eller sålunda samma belopp som kommittén föreslagit i fråga om rektor

vid universitet. Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har ansett,

att representationsbidraget till högskolans rektor bör utgöra 2 500 kronor

för år.

Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan har uttalat, att befattningsarvode

bör tillerkännas även högskolans prorektor. Styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök har förordat, att överinspektören för lantbrukets

försöksväsen bör erhålla ett representationsbidrag av lämplig storlek.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan har ansett, att den betungande arbetsbördan

för högskolans rektor väl motiverar att han tillerkännes åt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

minstone samma arvode och representationsbidrag som föreslagits för rektor

vid lantbrukshögskolan.

Universitetskanslern har förordat, att årsarvodet till drätselnämndens ledamöter

bestämmes till 1 500 kronor vid Uppsala universitet och 1 000 kronor

vid Lunds universitet.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har erinrat, att avdelningsföreståndarna

vid de tekniska högskolorna för närvarande åtnjuta ett arvode

av 804 kronor med undantag av avdelningsföreståndaren för avdelningen

för allmänna vetenskaper vid vardera högskolan, vilken uppbär ett arvode

av 408 kronor. I anslutning till förslag av lärarkollegierna vid de tekniska

högskolorna förordar överstyrelsen, att dessa arvoden höjas till 1 200 kronor

med hänsyn till omfattningen av vederbörande befattningshavares administrativa

arbete. Enligt överstyrelsens förslag bör dock ersättningen till

avdelningsföreståndaren för avdelningen för allmänna vetenskaper vid tekniska

högskolan i Stockholm bestämmas till 600 kronor.

6. Särskilda frågor.

Universitetslönekommitténs förslag.

För närvarande är befattningshavare inom laboratorsgraden i regel skyldig

att mottaga förordnande att uppehålla professorstjänst. Docent är i

allmänhet skyldig mottaga förordnande att uppehålla lärarbefattning i sin

vetenskap. Kommittén har förordat införande i Saar av särbestämmelser

av motsvarande innebörd. Liksom för närvarande har ifrågavarande skyldighet

föreslagits skola gälla utan tidsbegränsning.

Forskarstipendiaterna vid universiteten och karolinska institutet kunna

för närvarande, där särskilt viktiga skäl föreligga, förordnas att efter eget

åtagande upprätthålla akademisk lärarbefattning. Denna anordning har

kommittén ansett böra bibehållas.

Vid universiteten förekommer i viss utsträckning att professorer eller

andra lärare av universitetskanslern tillerkännas särskild ersättning ur vederbörande

fakultets kursanslag eller ur universitetens reservfond för bestridande

av undervisning, som ansetts icke ingå i den normala tjänstgöringsskyldigheten.

Denna ersättning har i ett fall uppgått till 5 000 kronor

under ett vart av de senaste budgetåren. Enligt universitetslönekommitténs

mening böra ersättningar av ifrågavarande slag i anslutning till stadgandet

i 18 § 1 mom. andra stycket Saar regleras genom beslut av Kungl. Maj :t.

För läroverk med flera läroanstalter gälla för närvarande särbestämmelser

om tjänst med vilken rätt till s. k. särskilda förmåner är förenad.

Med detta uttryck förstås normalt förmån, som genom donation eller därmed

jämförlig åtgärd anvisats innehavare av viss tjänst. Grundregeln är

att lönen å tjänsten minskas med belopp motsvarande de särskilda förmånernas

värde enligt uppskattning i vederbörlig ordning. Härifrån gäller

dock det undantaget att vad genom donation av enskild tillförsäkrats in
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

nehavare av viss tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöver

honom eljest tillkommande avlöningsförmåner icke skall föranleda avdrag

å lönen.

Vid genomförandet av lönereglering för universiteten och högskolorna

erfordras enligt kommitténs mening en motsvarande bestämmelse som den

nyss anförda. Såsom exempel på sådan särskild förmån utöver lönen som

icke skall föranleda avdrag å denna har kommittén nämnt de fria bostäder,

som jämlikt donation tillkomma den professor i fysik vid Uppsala

universitet, som är föreståndare för fysiska institutionen, samt dirsctor

musices.

I vissa fall då bostad anvisats en tjänstinnehavare genom donation eller

därmed jämförlig åtgärd förutsättes emellertid att hyra skall erläggas.

Exempel härpå erbjuda avlöningsbestämmelserna för Skytteanska professuren

i Uppsala. I samband med löneregleringen uppkommer frågan hur

hyi esavdraget i dylika fall skall beräknas. Kommittén har förordat, att

hyresersättningen skall bestämmas av Kungl. Maj :t.

bör närvarande gäller för fackhögskolornas vidkommande, att feriebe1

ättigad tjänsteman icke äger vid sjukledighet uppbära den eljest gällande

förmånen av oavkortad lön under visst antal dagar årligen och vid längre

tids ledighet i vissa fall skall vidkännas löneavdrag även under ferietid.

Båda de nu nämnda bestämmelserna har kommittén föreslagit skola gälla

för alla läroanstalter, som omfattas av löneregleringen.

Beträffande tjänstledighetsfrågor i övrigt för nu avsedda personalgrupper

har kommittén framhållit, att tillämpningen av gällande bestämmelser

om tjänstledighet och om avstående av avlöning vid tjänstledighet delvis

är en annan för professorer och andra lärare vid universitetet och högskolor

än för befattningshavare i allmänhet vid de till allmänna civilförvaltningen

hörande verken. Frågan huruvida vid ledighet för professorer

eller annan akademisk lärare avdrag å avlöning skall ske eller icke göres

sålunda för närvarande i allmänhet beroende av om vikarie anses erforderlig.

Anses vikarie erforderlig meddelas beslut om tjänstledighet i vanlig

mening och löneavdrag sker enligt gällande bestämmelser. Anses däremot

vikarie icke erforderlig uppkommer i allmänhet ej fråga om avdrag å avlöning.

Kommittén har icke ansett påkallat att reglerande författningsbestämmelser

utöver de i Saar intagna meddelas angående förutsättningarna för

beviljande av tjänstledighet inom förevarande förvaltningsområde. Kommittén

har emellertid erinrat, att i skilda sammanhang den uppfattningen

kommit till uttryck att en akademisk lärare borde under viss tid kunna

erhålla befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål för att kunna

ostört ägna sig åt vetenskapligt arbete utan att därvid behöva avstå någon

av sina löneförmåner. Härvid har även framförts tanken på en regelbundet

återkommande s. k. forskningstermin. Härom samt beträffande vissa andra

tjänstledighetsfrågor har kommittén anfört i huvudsak följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

45

Enligi universitetsstatuterna uppgå de akademiska ferierna till sammanlagt

4 månader årligen. Vid övriga här ifrågakommande läroanstalter förekommer

även en långvarig årlig ferietid. Även med beaktande av kravet på

skälig vilotid erbjuder ferietiden uppenbarligen möjlighet till bedrivande

av forskning. Den i det föregående omnämnda undersökningen av professorernas

ekonomiska förhållanden utvisar också, att — vad beträffar år 1947

— hel rekreationsledighet utöver sex veckor förekommit i mycket ringa utsträckning.

Under nämnda år torde sålunda professorerna i allmänhet ha

använt en stor del av sin ferietid till forskning eller annat vetenskapligt

arbete.

Enligt avlöningsreglementet kan tjänsteman för fullgörande av särskilt

åliggande i tjänsten erhålla befrielse helt eller delvis från övriga honom

åliggande tjänstegöromål. Det förhållandet att en tjänstinnehavare sålunda

temporärt befrias från vissa göromål för att helt koncentrera sig på andra,

betraktas enligt avlöningsreglementet icke såsom tjänstledighet, och fråga

uppkommer då ej heller om avstående av lön. Förhållandet i fråga kan

närmast betecknas såsom partiell tjänstebefrielse.

I och för sig synes hinder icke möta mot att nämnda anordning bringas

till tillämpning jämväl vid partiell tjänstebefrielse för lärare vid universitet

och högskolor för fullföljande av viss forskningsuppgift. Frågan i vilken

utsträckning och under vilka förutsättningar detta bör ske synes emellertid

icke böra regleras i Saar utan i universitetsstatuterna och övriga därmed

jämförliga författningar. Innebörden av dylika föreskrifter synes böra

vara, att den vederbörande lärare åvilande tjänstgöringsskyldigheten må för

viss, närmare angiven tid anses fullgjord enbart genom forskningsarbete.

Föreskrifterna böra i princip avse professorer, preceptorer och avlönade

docenter. Före ett definitivt ståndpunktstagande till ifrågavarande spörsmål

är emellertid ytterligare utredning erforderlig. I detta sammanhang

må erinras, att docenter redan med nu gällande bestämmelser kunna i viss

omfattning befrias från undervisningsskyldighet.

I sådana fall, då lärare vid fackhögskola behöver tjänstledighet för författande

av lärobok, är lönefrågan — där ej fråga är om uppdrag i tjänsten

__att bedöma enligt 28 § I punkt 5 Saar. Enahanda förfaringssätt bör till
lämpas

i fortsättningen inom förevarande förvaltningsområde i dess helhet.

Nuvarande grunder om ersättning till censor vid studentexamen gälla

beträffande censor, som i egenskap av ordinarie befattningshavare är underkastad

statens allmänna avlöningsreglemente, och äro alltså för narvarande

tillämpliga på professorerna vid fackhögskolorna. Vid övriga här avsedda

befattningshavares inordnande under avlöningsreglementet bli nämnda

grunder fällande även för dem. Kommittén har förutsatt, att lärare vid

universitet eller högskola, vilken erhåller uppdrag såsom censor vid studentexamen,

regelmässigt beviljas tjänstledighet för tiden från tjänstgöringens

början intill terminens slut, med mindre på grund av examinationsskyldighet

eller annan särskild anledning undantag härifrån prövas

böra göras" för viss dag eller vissa dagar.

Yttrandena.

Statens lönenämnd har anfört, att innehavare av prästerlig tjänst efter

övergång till det nyreglerade lönesystemet icke skall äga åtnjuta avkastning

av donation utöver lönen. Lönenämnden har med hänsyn härtill ifrågasatt,

om icke motsvarande bestämmelser böra meddelas beträffande här avsedda

förmåner för vissa professorer in. fl. Det större akademiska konsistoriet i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Uppsala har å andra sidan förutsatt såsom självklart att inga sådana ändrade

föreskrifter meddelas som realiter skulle strida mot grundsatsen om

donationernas okränkbarhet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har uttalat, att frågan i vilken utsträckning

och under vilka förutsättningar lärare vid universitet och högskolor

för fullföljande av viss forskningsuppgift böra erhålla partiell tjänstebefrielse

icke bör regleras i avlöningsreglementet utan i universitetsstatuterna

och övriga därmed jämförliga författningar. Innebörden av dylika föreskrifter

bör enligt lärarkollegiets mening vara att den vederbörande lärare

åvilande tjänstgöringsskyldigheten må för viss närmare angiven tid anses

fullgjord enbart genom forskningsarbete. Lärarkollegiet föreslår, att dessa

föreskrifter i princip skola avse professorer, preceptorer och avlönade docenter.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har anfört i huvudsak

följande.

Det är, särskilt vad lärarna vid tandläkarhögskolorna beträffar, nödvändigt

och i hög grad önskvärt, att möjlighet lämnas för kortare tjänstledigheter

för deltagande i någon föreläsningsserie eller i demonstrationsrespektive

experimentutförande, som in- eller utländska kolleger, medicinare,

naturvetenskapare eller andra giva. Vid andra tillfällen kan det vara

synnerligen värdefullt, att lärarna representera högskolan vid överläggningar,

diskussioner, möten eller kongresser i eller utanför landet. Lärarna

vid tandläkarhögskolorna äro, främst på grund av sin fåtalighet, i högre

grad än vad eljest är förhållandet inom närstående kulturområden ansvariga

för sin undervisnings- eller vetenskapsgrens utveckling och nyorientering

inom landet och måste därför i relativt stor utsträckning ställa sig till

förfogande för föreläsningar eller kursgivningar såväl utanför Skandinavien

som på skilda håll inom Norden. Lärarkollegiet instämmer därför i utredningsmännens

anförande, att ledighet för här angivna uppdrag m. m. bör beviljas

utan medföljande avdrag å lönen i de fall, då professorn senare eller

tidigare kan kompensera frånvaron genom att sammanlagt under terminen

giva det stadgade antalet föreläsningar, demonstrationer eller seminarieövningar.

Vid tandläkarhögskolorna, där professorerna och vissa laboratorer

tillika äro avdelningsföreståndare, bör det av kollegiet föreslagna föreståndararvodet

emellertid under sådan tjänstledighet avstås till såsom föreståndare

förordnad vikarie.

Vad beträffar tjänstledighet för vetenskapligt arbete, vill lärarkollegiet

betona, att den stora tjänstgöringsskyldigheten, de talrika administrativa

utredningsuppdragen och den till minst 120 timmar per läsår beräknade

examinationstiden medföra begränsning av professorers möjlighet att få

behövlig tid för den vetenskapliga forskningen.

7. Övergångsbestämmelser.

Uni versitetslönekomniitténs förslag.

Universitetslönekommittén har anfört, att vissa övergångsbestämmelser

befunnits erforderliga vid genomförandet av den av kommittén förordade

löneregleringen. Sålunda har kommittén ansett, att de för närvarande oreg
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

lerade ordinarie befattningshavarna vid universiteten och de medicinska högskolorna

i överensstämmelse med vad tidigare i olika sammanhang tillämpats

böra erhålla s. k. övergångslön i syfte att befattningshavarna vid ingången

av den månad, från och med vilken löneregleringen träder i kraft,

skola komma i åtnjutande av samma lönebelopp som enligt det oreglerade

lönesystemet skulle ha tillkommit dem såsom lön i förskott.

Vidare har kommittén förordat, att i fråga om befattningshavare inom

laboratorsgraden vid universiteten och de medicinska högskolorna samt

exercitiemästare vid universiteten bestämmelser meddelas angående den löneklassplacering

de skola erhålla vid övergången till avlöningsreglementet.

Enligt kommitténs uppfattning bör en omräkning av löneklassplaceringen

ske med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser räknat från

den tidpunkt, då ifrågavarande befattningshavare tillträdde den tjänst de

vid löneregleringens genomförande inneha eller annan ordinarie tjänst av

samma slag. Löneklassplaceringen för befattningshavare vid de nyreglerade

högskolorna, vilka på grund av löneregleringen uppflyttas till högre lönegrad,

har kommittén förutsatt skola ske med tillämpning av vanliga regler

i fråga om löneklassplacering vid befordran.

Kommittén har uttalat, att den lönegrad, som enligt dess förslag skulle

tillämpas för nyanställda docenter, nämligen Cg 28, ej synes böra ifrågakomma

för de docenter, som vid löneregleringens ikraftträdande innehaft

docentstipendium under minst ett år; dessa böra enligt kommitténs mening

lämpligen, därest förutsättningar i övrigt föreligga, kunna direkt antagas

till e. o. docenter i lönegrad Ce 30, varvid tiden för stipendieinnehavet bör

avräknas mot anställningstiden som e. o. docent. De docenter, som vid löneregleringens

ikraftträdande innehaft docentstipendium kortare tid än ett

år, anser kommittén böra placeras i lönegrad Cg 28 och vid lämplig tidpunkt

efter förutsatt prövning antagas till e. o. docenter i lönegrad Ce 30. Där ej

annat föranledes av övergång från lönegradsplacerad tjänst, i vilken viss

lönetur intjänats, bör vederbörande, enligt kommitténs förslag, regelmässigt

placeras i begynnelselöneklassen. Detta förslag har av kommittén motiverats

med den avsevärda löneökning och de förmåner i övrigt som löneregleringen

avsetts skola medföra. Tid för uppflyttning till högre löneklass har kommittén

ansett böra räknas från och med dagen för inplaceringen i lönegrad. Vad

nu anförts har kommittén ansett böra i princip äga motsvarande tillämpning

beträffande forskardocenternas placering i lönegraderna Cg 30 och Ce 32

samt löneklassplacering.

Slutligen har kommittén uttalat, att befattningshavare, som övergå på den

nya löneregleringen och som nu åtnjuta förhöjning av dyrtidstillägg på

grund av försörjningsplikt mot barn, skola tillerkännas rätt till övergångsvis

utgående barntillägg enligt de grunder, som angivas i kungörelsen 1939:

428.

Vad angår de nuvarande ordinarie befattningshavare på oreglerad lönestat

vid universiteten och de medicinska högskolorna, vilka icke önska övergå

på den nya löneregleringen, har kommittén föreslagit, att de skola äga

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

kvarstå vid oreglerad avlöning, därest de göra anmälan därom före en viss,

av Kungl. Maj:t bestämd tid. Befattningshavare, som gjort dylik anmälan,

bör enligt kommitténs mening bibehållas vid enligt nuvarande grunder utgående

lön, ålderstillägg och tjänstgöringspenningar samt därå belöpande

dyrtids- och kristillägg. Provisoriskt lönetillägg, vilket har karaktären av en

tillfällig löneförmån i avvaktan på genomförandet av lönereglering, anser

kommittén däremot icke böra tillkomma nu avsedda befattningshavare.

Yttrandena.

Vad universitetslönekommittén föreslagit i fråga om övergångsanordningar

har i remissyttrandena föranlett erinringar endast på vissa speciella

punkter.

Statens lönenämnd har ifrågasatt, om icke i konsekvens med vad kommittén

förordat beträffande innehavare av professors- och laborator stjänster

vid universitet docent bör få för löneklassplacering i Ce 30 tillgodoräkna den

tid utöver ett år, varunder han före löneregleringen innehaft docentstipendium.

Universitetskanslern, det större akademiska konsistoriet i Uppsala

samt Sveriges docentförbund ha ansett, att docent, som innehaft stipendium

i minst fyra år, vid löneregleringens ikraftträdande bör placeras i 31 löneklassen.

Departementschefen.

De akademiska lärarnas löneställning m. m.

Under senare år har det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet

gjorts tillämpligt å så gott som samtliga statstjänstemän och befattningshavare

i sådan statsunderstödd verksamhet, där statsmakterna bestämma

avlöningsförmånerna. Senast ha sålunda präster samt rektorer och

lärare vid privatläroverken, folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna

inordnats under detta system. Å oreglerad stat kvarstå numera huvudsakligen

endast vissa lärargrupper vid universiteten och de medicinska

högskolorna. Frågan om inordnande av sistnämnda befattningshavare under

det vanliga lönesystemet har dock vid flera tillfällen varit aktuell utan att

likväl en dylik åtgärd vidtagits. En av de väsentligaste anledningarna härtill

har, såsom 1948 års universitetslönekommitté framhållit, varit det motstånd

som från universitetshåll tidigare rests mot en sådan anordning. I

samtliga remissyttranden över universitetslönekommitténs förevarande förslag

har emellertid tillstyrkts eller lämnats utan erinran, att de oreglerade

befattningshavarna vid universiteten och de medicinska högskolorna inordnas

under statens allmänna avlöningsreglemente. Skälen till den ändrade

inställning, som sålunda kommit till uttryck, äro dels att det nuvarande

avlöningsreglementet medgiver beaktande av de speciella förhållanden, som

råda inom vissa områden, och dels att några olägenheter icke föranletts av

att professorer och laboratorer vid fackhögskolorna äro underkastade nämn
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

da reglemente. På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att de i

det följande angivna oreglerade befattningarna vid universiteten och de medicinska

högskolorna från och med den 1 juli 1952 inordnas under statens

allmänna avlöningsreglemente.

Universitetslönekommittén har med instämmande av flertalet remissmyndigheter

anfört, att en allmän omprövning erfordras av universitets- och

fackhögskolelärarnas löneställning i syfte att åstadkomma en förbättring av

densamma. Angelägenheten av att de högre akademiska lärarna erhålla skälig

ersättning för sin betydelsefulla verksamhet har också vid flera tillfällen

vitsordats av statsmakterna. Detta har kommit till uttryck bl. a. i de

beslut som vid 1949 och 1951 års riksdagar fattats om provisorisk ökning

av professorernas löner utöver vad som följt av höjningen av de rörliga tillläggsförmånerna.

Den omprövning av de högre akademiska lärarnas löneställning,

som därigenom inletts, bör enligt min mening nu fullföljas i anslutning

till att det inom statsförvaltningen i allmänhet gällande avlöningssystemet

göres tillämpligt även å professorer och laboratorer m. fl. vid

universiteten och de medicinska högskolorna.

Universitetslönekommitténs föreliggande förslag avse universiteten, de

medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna

samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. De sakkunniga, som inom

civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet, ha förordat, att löneregleringen

därutöver skall i princip omfatta även Stockholms och Göteborgs

högskolor. Denna gränsdragning för löneregleringen anser jag mig

böra godkänna. Till frågan i vilken utsträckning löneställningen för tjänstemän

utanför de akademiska lärosätena i förevarande sammanhang bör omprövas

torde jag senare få återkomma.

Vad först professorerna beträffar erhöllo universitetsprofessorerna vid

1925 års lönereglering en förmånligare löneställning än tjänstemän inom

den s. k. rådsgraden, till vilken professorerna vid fackhögskolorna hänfördes.

Sedan en eftersläpning i lönehänseende efter hand inträtt för universitetsprofessorerna,

återställdes den relation mellan universitets- och fackhögskoleprofessorer,

som avsetts vid 1925 års lönereglering, i huvudsak genom

att de oreglerade professorerna genom beslut vid 1949 års riksdag tillerkändes

en höjning av det då utgående provisoriska lönetillägget med

1 300—1 900 kronor. I samband med 1951 års chefslönereglering uppflyttades

fackhögskoleprofessorerna provisoriskt från lönegraden 33 till lönegraden

37, varjämte de oreglerade professorerna erhöllo ett med 2 400 kronor

för år förhöjt provisoriskt lönetillägg. I likhet med universitetslönekommittén

anser jag, att anledning numera icke finnes att i lönehänseende göra skillnad

mellan professorer vid de skilda läroanstalter, varom här är fråga.

Mot denna åsikt ha ej heller vid remissbehandlingen rests invändningar.

Jag förordar således, att den nuvarande differentieringen av professorslönerna

slopas.

Professorernas löneställning har genom nyssnämnda beslut i högst vä
4

Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

sentlig grad förbättrats. Fackhögskoleprofessor uppbär sålunda för närvarande

dyrortsgraderad lön enligt lönegraden 37 å löneplanen nr 1 samt

universitetsprofessor en begynnelselön, som något överstiger lönen i löneklassen

40 å 3-ort, och en slutlön, som så gott som uppgår till lönen i löneklassen

40 å 5-ort. Jag anser mig emellertid av skäl, som anförts av universitetslönekommittén,

böra föreslå, att åt professorerna beredes en löneställning

som är något förmånligare. I betraktande av de betydande höjningar,

som professorslönen under de senaste åren undergått, måste dock

en ytterligare ökning bli förhållandevis måttlig.

Hur den av mig förordade ytterligare ökningen skall utformas kan givetvis

vara föremål för delade meningar. Jag vill icke motsätta mig, att lönen

till professorerna i enlighet med universitetslönekommitténs förslag omedelbart

vid tjänstetillträdet utgår med sitt slutliga belopp. Detta nödvändiggör

dock icke att löneplanen nr 2 användes utan kan ske även inom ramen

för löneplanen nr 1, nämligen genom att professorerna placeras i lönegraden

Ca 37, löneklassen 40 och utöver lönen enligt nämnda löneklass erhålla

lämpligt avvägt befattningsarvode. Av praktiska skäl synes dock mera

lämpligt att i detta fall löneplanen nr 2 kommer till användning. I likhet

med statens lönenämnd tillstyrker jag, att professorerna inplaceras å den

nya löneplanen nr 2 i lönegraden Co 14. Detta förslag har vid de förut omförmälda

överläggningarna med Sveriges akademikers centralorganisation

accepterats av denna. Förslaget innebär, att professorerna vid universiteten

och de medicinska högskolorna utöver de lönehöjningar, som genomfördes

åren 1949 och 1951, nu få sina löner höjda med 2 700 kronor i begynnelseläget

respektive med 1 700 kronor i slutläget samt att fackhögskoleprofessorerna

utöver den löneökning, som bereddes dem den 1 juli 1951, få sina

begynnelselöner höjda med 3 600—4 700 kronor och sina slutlöner höjda

med 1 700—2 700 kronor, allt per år räknat.

Vad härefter angår befattningshavarna inom laboratorsgraden (laboratorer,

prosektorer, observatörer, preceptorer m. fl.) har universitetslönekommittén

förordat, att de skola hänföras till löneplanen nr 1 och inplaceras i

lönegraden Ca 32. Detta har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. I några yttranden har emellertid framhållits önskvärdheten

av att relationen i lönehänseende mellan professorer och laboratorer

genom löneregleringen icke förändras till laboratorernas nackdel. I anledning

härav och med beaktande av övriga på frågan inverkande omständigheter

vill jag förorda, att de nu ifrågavarande akademiska lärarna hänföras

till lönenplanen nr 1 lönegraden Ca 33. Detta innebär, att laboratorerna

vid universiteten utöver den lönehöjning, som genomfördes år 1949, nu

få begynnelselönerna höjda med 1 359 kronor och slutlönerna med 2 363

kronor, medan höjningen för motsvarande befattningshavare vid t. ex. veterinärhögskolan

utgör 3 036 kronor respektive 2 652 kronor.

Sveriges akademikers centralorganisation har vid överläggningarna i ämnet

förklarat sig visserligen icke kunna acceptera sistnämnda lönegrad för

laboratorsgruppens del men å andra sidan ej vilja motsätta sig, att lönereg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5]

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

leringen för dessa befattningshavare grundas å denna lönegrad. Det har vid

överläggningarna å ömse sidor förutsatts att, därest det nu pågående tjänsteförteckningsrevisionsarbetet

skulle giva anledning därtill, laboratorsgruppens

löneställning skall omprövas och därvid undersökas om och i vilken

utsträckning särskilda arvoden böra utgå till de befattningshavare av ifrågavarande

kategori, som tillika äro institutionsföreståndare.

Sedan åtskilliga år har frågan om beredande av tryggare anställningsförhållanden

för docenterna diskuterats. I anledning av att 1945 års universitetsberedning

föreslagit införande av tjänste- och familjepensionsrätt för

docenterna med bibehållande av arvodesformen uttalade dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet i prop. 1946: 273, att det icke syntes önskvärt

att utan tvingande skäl tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer

samt att några avgörande hinder icke syntes möta mot att

tillämpa extra ordinarie anställning för docenterna under förutsättning att

bestämda regler meddelades om anställningens upphörande efter viss

längsta anställningstid. Vad departementschefen anfört föranledde icke

någon erinran från riksdagens sida.

Jag delar helt de betänkligheter mot införandet av nya med pensionsrätt

förenade anställningsformer, varåt dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

sålunda givit uttryck. Enligt min mening bör vad statsmakterna

vid 1946 års riksdag i princip uttalat sig för nu fullföljas. Jag förordar

följaktligen att åt docentstipendiaterna liksom åt forskarstipendiaterna

beredes tidsbegränsad anställning såsom extra ordinarie tjänstemän.

I likhet med kommittén vill jag med skärpa understryka, att införandet

av extra ordinarie anställning för docenterna icke innebär några förpliktelser

för staten att i särskild ordning bereda dem försörjningsmöjligheter

sedan den begränsade anställningstiden gått till ända. En docent eller

forskardocent, som icke kan påräkna att vid utgången av den avsedda tiden

såsom avlönad docent erhålla befordran vid universitet eller högskola, har

således att söka anställning inom annat verksamhetsfält.

Universitetslönekommittén har föreslagit, att första extra ordinarie anställning

såsom docent eller forskardocent skulle föregås av en ettårig prövotid

med anställning såsom extra tjänsteman. Den extra ordinarie anställningen

skulle till en början avse 3 år och sedermera, efter särskild prövning

av vederbörandes kvalifikationer, ytterligare en 3-årsperiod med möjlighet

till förlängning högst ett år, därest docenten under tiden för den avlönade

anställningen i mera avsevärd omfattning tagits i anspråk för vikariat

å högre befattning vid universitet eller högskola.

Lämpligheten av den av kommittén föreslagna ettåriga prövotiden synes

mig emellertid kunna ifrågasättas. För docenternas vidkommande torde

tiden vara alltför kort, för att vederbörande därunder skall hinna framvisa

några resultat av vetenskapligt arbete, som kunna dokumentera hans

lämplighet för anställning såsom extra ordinarie docent. Forskardocenturerna

å andra sidan torde, liksom för närvarande forskarstipendierna,

nästan undantagslöst komma att tilldelas personer, som tidigare innehaft

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

docentur vid lärosätet i fråga och som därför icke behöva underkastas ytterligare

prövotid. Jag förordar därför, att såväl docenter som forskardocenter

omedelbart erhålla extra ordinarie anställning. Före anställning såsom extra

ordinarie docent torde emellertid vederbörande sökande i regel böra underkastas

undervisningsprov för utrönande av hans skicklighet såsom lärare.

I det föreliggande förslaget till stadgar för tandläkarhögskolorna har en

bestämmelse av denna innebörd redan intagits.

Därest i enlighet med vad jag sålunda förordat särskild prövotid icke införes

för docenterna, synes anställningstiden lämpligen böra bestämmas till

två 3-årsperioder med möjlighet till förlängning högst ett år i de fall då

forskningsverksamheten blivit förhindrad av sådan vikariatstjänstgöring å

högre befattning vid universitet eller högskola, som förekommit i mera avsevärd

omfattning. Även vilcariatsförordnanden av kortare varaktighet än

hel termin böra härvid kunna beaktas.

Vad docenternas lönegradsplacering angår finner jag vad statens lönenämnd

anfört beaktansvärt. Jag anser mig således böra förorda, att forskardocenter

och docenter placeras i samma lönegrad och hänföras till lönegraden

Ce 30. Då anställning såsom forskardocent regelmässigt torde föregås

av anställning såsom docent, medför vad jag föreslagit att forskardocent

omedelbart erhåller lön enligt 32 löneklassen. Förslaget om docenternas

lönegradsplacering innebär, att docent och forskardocent erhålla

pensionsberättigade tjänster, vari begynnelselönen överstiger det nuvarande

stipendiet å 3-ort med 2 762 kronor respektive 2 366 kronor per år samt å

5-ort med 3 830 kronor respektive 3 446 kronor per år. En förutsättning för

denna löneökning synes dock, såsom även universitetslönekommittén framhållit,

vara att docenternas undervisningsskyldighet utökas. Jag återkommer

härtill senare.

Sveriges docentförbund har vid de förut omförmälda överläggningarna

förklarat sig till freds med det här framlagda förslaget.

I samband med fragan om inrättandet av docenttjänster torde jag även

få något beröra löneställningen för de. docentkompetenta biträdande lärarna.

Dessa åtnjuta för närvarande utöver det för biträdande lärare fastställda

arvodet å 12 000 kronor tilläggsarvode med belopp motsvarande skillnaden

mellan de kontanta löneförmåner, som tillkomma docent, och 12 000

kronor. Enligt min mening bör denna princip även i fortsättningen bibehållas

i sa måtto, att docentkompetent biträdande lärare erhåller tilläggsarvode

motsvarande skillnaden mellan den kontanta lönen i 30 löneklassen

å universitetets eller högskolans ortsgrupp och det arvode som tillkommer

annan biträdande lärare.

Vad härefter exercitiemästarna vid universiteten angår har frågan om

organisationen av gymnastikundervisningen vid universiteten ännu icke

lösts, varför anledning torde saknas att i detta sammanhang upptaga de

vakantsatta gymnastiklärartjänsterna till omprövning. De båda ordinarie

tjänster, som inrättats för den musikaliska verksamheten, har universitets
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 12.

53

lönekommittén föreslagit skola hänföras till löneplanen nr 1, lönegraden Ca

25 under benämningen director musices. Detta förslag, som innebär en ökning

av begynnelselönen med i runt tal 2 000 kronor per år och av slutlönen

med omkring 2 600 kronor per år, finner jag mig kunna biträda.

De tjänster vid universiteten och de i det föregående angivna högskolorna,

som böra omfattas av den av mig förordade löneregleringen, ha redovisats

i en tablå, vilken torde få fogas vid protokollet i detta ärende .såsom Bilaga

A. I tablån har gjorts en gruppering med hänsyn såväl till tjänsternas

art som till sättet för deras avlönande. Härvid ha beaktats även befattningar,

om vilkas inrättande senast den 1 juli 1952 definitiva beslut föreligga.

Beträffande vissa av de ifrågavarande tjänsterna torde följande böra

framhållas.

I fråga om de vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet inrättade

personliga professurerna å indragningsstat (1 a i tablån) har universitetslönekommittén

föreslagit, att dessa i de nya personalförteckningarna

skulle upptagas å övergångsstat. I anslutning härtill må erinras, att

i några fall för innehavare av befattning inom laboratorsgraden vid dessa

institutioner inrättats en personlig professur, därvid vederbörande åtnjuter

personligt lönetillägg å indragningsstat lika med skillnaden mellan ordinarie

profes.sorslön och lönen å den egna tjänsten. Jag förordar, att jämväl

i dessa fall den personliga professuren uppföres å övergångsstat och att den

ordinarie befattningen vakantsättes under den tid, den personliga professuren

består.

Vad angår de övriga helt av statsmedel avlönade professurerna (1 b i

tablån) må framhållas, att den i tablån särskilt anmärkta B. John F. och

Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska

urladdningar, vilken icke är personlig, för närvarande redovisas

å indragningsstat. Nämnda professurs framtida bestånd och finansiering

var föremål för överväganden av statsmakterna vid 1950 års riksdag (jämför

prop. 1950: 172). Med hänsyn till vad då förekom föreslår jag, att professuren

överföres å ordinarie stat.

I gällande personalförteckning för Chalmers tekniska högskola finnas

upptagna 32 professurer. Till bestridande av kostnaderna för den från och

med den 1 juli 1951 vid högskolan inrättade professuren i byggnadsekonomi

och byggnadsorganisation under tio år ha dock utlovats årliga bidrag å

sammanlagt 45 000 kronor från Göteborgs stad in. fl. Denna professur har på

grund härav redovisats i tablån bland professurer avlönade helt av andra

medel än statliga.

Bland professurerna vid karolinska institutet har i tablån icke medtagits

professuren i rättspsykiatri. Professurens innehavare åtnjuter å institutets

stat endast ett arvode av 3 500 kronor för år men är tillika överläkare vid

centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning. Denna överläkartjänst

är placerad i lönegraden Ca 32 samt förenad med den till överläkare vid

sinnessjukavdelning utgående avlöningsförstärkningen å 5 004 kronor. Därjämte

uppbär överläkaren hyresersättning med 3 000 kronor för år. Vid

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

professurens inrättande år 1946 avvägdes förenämnda arvode å 3 500 kronor

med beaktande av att professorn skulle bli i avlöningshänseende ungefär likställd

med professorn i psykiatri, vilken utom sin vanliga professorslön

uppbär jämväl ett överläkararvode från karolinska sjukhuset å 1 500 kronor.

På grund av införande från och med den 1 januari 1951 av förenämnda avlöningsförstärkning

å 5 004 kronor åtnjuter emellertid professorn i rättspsykiatri

avlöningsförmåner, som överstiga vad som enligt löneregleringsförslaget

avses skola tillkomma professor med överläkararvode. Någon uppräkning

av det å karolinska institutets stat uppförda arvodet i samband med

löneregleringen bör därför icke ske. Huruvida professuren, såsom lärarkollegiet

vid institutet i anslagsäskandena för nästa budgetår föreslagit, bör

upptagas som en ordinarie tjänst torde få prövas i annat sammanhang.

Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel

(2 a i tablån) ha redovisats vissa vid statliga lärosäten inrättade donationsprofessurer,

nämligen fem vid Uppsala universitet, tre vid karolinska institutet

och två vid tekniska högskolan i Stockholm. I intet fall har under de

senaste åren den avkastning av donationsmedlen, som stått till förfogande

för avlönande av berörda professorer vid de två förstnämnda lärosätena, varit

tillräcklig för att dessa i avlöningshänseende skulle bli jämställda med övriga

professorer.

Jag delar universitetslönekommitténs uppfattning, att donationsprofessorerna

i princip böra komma i åtnjutande av samma förbättring i avlöningshänseende

som föreslagits beträffande övriga professorer. Dessa professorer

ha även erhållit det provisoriska lönetillägg, som utgått under de sista åren.

Då donationsfonderna sålunda redan nu visat sig otillräckliga för befattningshavarnas

avlönande, komma kostnaderna för avlöningsförbättringen i

samband med löneregleringen att i sin helhet falla på statsverket. Beträffande

de två ifrågavarande professurerna vid tekniska högskolan, vilka båda

äro personliga, har redan vid deras tillkomst förutsatts, att de till viss del

skulle bekostas av statsmedel. Emellertid har i båda fallen statens andel i

lönekostnaderna fastställts till ett bestämt belopp, medan vederbörande

donatorer förbundit sig att tillskjuta vad som erfordrades för att professurernas

innehavare skulle bli i avlöningshänseende likställda med ordinarie

professorer vid högskolan. En lönereglering för ifrågavarande befattningshavare

kommer därför icke att belasta statsverket. Detsamma gäller de helt

med enskilda medel bekostade (personliga) professorsbefattningarna (3 i

tablån), av vilka en förekommer vid tekniska högskolan i Stockholm och

två vid Chalmers tekniska högskola.

Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel (2

i tablån) ha upptagits de professurer vid Stockholms och Göteborgs högskolor,

vilka ansetts i princip böra omfattas av löneregleringen. Vid Stockholms

högskola finnes ytterligare en professur, nämligen i nationalekonomi,

företrädesvis näringsekonomi, vilken tillkom år 1947 genom en donation

såsom en personlig professur. Innehavaren har tillika varit chef för Industriens

utredningsinstitut. Professuren är numera vakant. Frågan om löne
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 12. 55

förmånerna å befattningen torde få upptagas vid ett eventuellt återbesättande

av denna.

Nuvarande innehavaren av professuren i internationell rätt vid Stockholms

högskola avlönas efter samma grunder som universitetsprofessor men åtnjuter

dessutom ett personligt lönetillägg å 2 000 kronor och ett ålderstillägg

å 1 000 kronor för år. I samband med löneregleringen bortfaller ålderstilllägget.

Vidare bör det personliga lönetillägget upphöra att utgå.

Sex av professorerna vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga

avdelning (2 b i tablån) äga ej uppbära det nu med sammanlagt 6 000

kronor utgående provisoriska lönetillägget. De äro i stället tillförsäkrade

ålderstillägg enligt gynnsammare grunder än övriga professorer med oreglerad

lön samt berättigade till ersättning för indragna terminsavgifter, som

för budgetåret 1950/51 för var och en av dem utgjorde omkring 7 100 kronor.

För undvikande av inkomstminskning böra dessa professorer vid övergång

till det reglerade lönesystemet erhålla personliga lönetillägg, motsvarande

skillnaden mellan deras lön före löneregleringens genomförande och

lönen i Co 14 närmast därefter. De böra vara underkastade samma tjänstgöringsskyldighet

som övriga professorer vid högskolan.

I tablån ha icke redovisats de vid Stockholms högskola förefintliga arvodesbefattningarna

såsom lärare (professor) i astronomi, lärare (observatör)

i astronomi, lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi

samt lärare (professor) i sinologi. Ej heller har i tablån medtagits professor

Bergianus, vilken uppbär särskilt arvode vid högskolan såsom biträdande

lärare i botanik. Innehavarna av ifrågavarande arvodesbefattningar avlönas

i övrigt å andra tjänster.

Utöver de i tablån upptagna professurerna vid Göteborgs högskola finnes

där inrättad en forskningsprofessur i botanik för prefekten vid Göteborgs

botaniska trädgård. Denna är i avlöningsstaten för högskolan upptagen

allenast såsom en arvodesbefattning med ett arvode å 6 500 kronor och bör

med hänsyn härtill ej inbegripas under löneregleringen. Professurens innehavare

avses skola i övrigt avlönas å annan tjänst. Ej heller bör löneregleringen

omfatta den för närvarande icke tillsatta donationsprofessuren i allmän

och jämförande etnografi, vilken skall vara förenad med chefskapet

för vissa av Göteborgs stads vetenskapliga och kulturella institutioner, eller

de tre vakantsatta donationsprofessurer, vilka ej avses skola tillsättas förrän

vederbörande donationsfonder lämna en avkastning, som helt täcker professorslönen.

Till innehavare av sådana professorsämbeten vid Göteborgs högskola,

som inrättats före den 1 januari 1917, kunna utgå särskilda lönetillägg ur

Emily Wijks fond. Av denna fonds avkastning, som år 1950 uppgick till

15 700 kronor, skola 10 procent läggas till kapitalet, 18 procent användas

till upprättande av docentstipendier samt återstoden, 72 procent, användas

Lill förbättrande av lönerna åt innehavare av nyssnämnda professorsbefattningar,

under förutsättning att dessa professorer av andra medel åtnjuta

minst motsvarande löneförmåner som i allmänhet gälla för innehavare av

professur vid universitet. Av de nuvarande 18 ordinarie professurerna vid

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Göteborgs högskola ha 15 tillkommit före den 1 januari 1917. För närvarande

utgå emellertid från fonden lönetillägg endast till 10 professorer med

800—1 000 kronor per år. Avkastningen av fonden har i avvaktan på närmare

utredning rörande tolkningen av donationsvillkoren icke upptagits å inkomststaten

för Göteborgs högskola. Till innehavarna av två professurer

utgick före 1949 lönetillägg om 1 000 kronor från andra medel. För att dessa

båda befattningshavare icke skulle lida inkomstminskning i samband med

att de vid universtiteten gällande avlöningsbestämmelserna år 1949 genomfördes

vid Göteborgs högskola beslöts, att de skulle erhålla personliga lönetillägg

å 1 000 kronor vardera av statsmedel. Samtliga nu nämnda lönetillägg

synas böra upphöra i den mån befattningshavarna övergå å det nya avlöningssystemet.

Frågan om dispositionen i framtiden av omförmälda fond

torde få upptagas i annat sammanhang.

Vid ettvart av universiteten i Uppsala och Lund finnes inrättad en personlig

laboratorstjänst å indragningsstat (4 a i tablån), vars innehavare

åtnjuter samma avlöningsförmåner som universitetens övriga laboratorer.

Dessa befattningar synas böra innefattas i löneregleringen, varvid tjänsterna

— liksom föreslagits i fråga om de personliga professurerna — böra

uppföras å övergångsstat. Vidare har vid karolinska institutet för en av docenterna

inrättats en personlig extra laboratorsbefattning, förenad med arvode.

Befattningen är en ren forskartjänst. Då arvodesbeloppet vid befattningens

inrättande så sent som år 1950 (VIII ht 1950, s. 121) avsågs skola i

stort sett motsvara de avlöningsförmåner, som då tillkommo en ordinarie

laborator, förordar jag, att arvodets storlek jämväl fortsättningsvis anpassas

efter laboratorslönen.

Bland övriga helt av statsmedel avlönade befattningar inom lahoratorsgraden

(4 b i tablån) märkes en observatorstjänst i lönegraden Ce 29 vid

Chalmers tekniska högskola. Befattningen inrättades år 1949 vid det med

anslag av enskilda medel uppförda jonosfärobservatoriet vid högskolan.

Därvid förutsattes, att av befattningens innehavare skulle fordras teknologie

eller filosofie licentiatexamen i till dess område hörande ämnen. Enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall beträffande observatorn i tilllämpliga

delar gälla vad i stadgarna för de tekniska högskolorna är föreskrivet

i fråga om laborator. Enligt vad jag inhämtat fullgör observatorn

regelbunden undervisning vid högskolan samt har därutöver en betydande

arbetsbörda vid observatoriet. Med hänsyn till angivna förhållanden torde

befattningen böra omfattas av löneregleringen och placeras i den för laborator

föreslagna lönegraden.

Åt en av laboratorerna vid lantbrukshögskolan utgår för närvarande ett

personligt lönetillägg med 504 kronor för år. Lönetillägget tillkom vid lantbrukshögskolans

inrättande (prop. 1931: 143) såsom ersättning för att befattningshavaren

i samband med överflyttande från den dåvarande centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet ålades undervisningsskyldighet

vid lantbrukshögskolan. Då denne befattningshavare icke synes

intaga någon särställning i förhållande till övriga laboratorer, bör det sär
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

skilda lönetillägget vid löneregleringens genomförande bortfalla i överensstämmelse

med vad som skett den 1 juli 1951 beträffande motsvarande tilllägg

till en av högskolans professorer.

Tre av docentstipendiaterna vid Stockholms högskola (7 i tablån) erhålla

för närvarande särskilda tillägg å 2 540 kronor för år jämte därå belöpande

dyrtids- och kristillägg. Denna förmån bör vid inrättandet av extra ordinarie

docenttjänster bortfalla. Ett vid Göteborgs högskola utgående docentstipendium

å 12 000 kronor, som bestrides av avkastningen av vissa fonder

vilka ej upptagits å inkomststaten för högskolan, bör icke omfattas av löneregleringen

och har ej redovisats i tablån.

Vid universitetet i Lund har inrättats ett personligt forskarstipendium

(8 a i tablån). Stipendiets innehavare har tillförsäkrats samma stipendieförmåner

som innehavare av forskarstipendium för docent vid universitetet.

Stipendiets grundbelopp utgår i form av arvode, varemot övriga förmåner

skola bestridas i samma ordning som motsvarande förmåner för innehavare

av forskarstipedium för docent. Vad i §§ 12—16 av de genom Kungl. Maj :ts

brev den 8 april 1927 meddelade bestämmelserna angående forskarstipendier

för docenter föreskrives skall äga tillämpning jämväl beträffande här

ifrågavarande stipendium. Med hänsyn till vad sålunda bestämts bör stipendiets

innehavare komma i åtnjutande av samma löneförmåner som extra

ordinarie forskardocent.

Utöver de befattningar, som hittills berörts och vilka kunna sägas utgöra

de typiska grupperna av lärare med fast anknytning till de akademiska

lärosätena, finnas vid vissa fackhögskolor mera speciella tjänster,

vilka på grund av nuvarande löneställning eller andra förhållanden torde

böra observeras i detta sammanhang.

Den vid veterinärhögskolan inrättade befattningen såsom lärare i hovbeslag

och läran om hovens sjukdomar (9 i tablån) har tidigare i lönehänseende

likställts med de högst avlönade inom laboratorsgruppen. Enligt

beslut vid 1947 års riksdag är tjänsten placerad i lönegraden Ca 31 eller samma

lönegrad som tillkommer laborator vid tandläkarhögskolorna. Enligt

min mening bör befattningshavaren erhålla samma löneförbättring som

tillkommer de nu i lönegraden 31 placerade laboratorerna och således hänföras

till lönegraden Ca 33.

Vid vardera av lantbruks- och skogshögskolorna finnes en extra ordinarie

lektorstjänst i lönegraden Ce 29. Lektorstjänsten vid skogshögskolan var

ursprungligen uppförd å extra stat med arvode motsvarande avlöningen åt

högskolans dåvarande ordinarie lektorer, vilka i avlöningshänseende likställts

med lektorerna vid de allmänna läroverken. Vid 1926 års lönereglering

bibehölls likställdheten med de då oreglerade läroverkslektorerna. När

lektorstjänsten vid lantbrukshögskolan inrättades år 1944 genom omändring

av en tidigare speciallärartjänst vid högskolan, placerades befattningen i

samma lönegrad som motsvarande befattning vid skogshögskolan.

Då frågan om löncställningcn för lektorerna vid de allmänna läroverken

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

för närvarande är föremål för överläggningar mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté

och vederbörande personalorganisationer, är jag icke nu

beredd att taga ställning till spörsmålet om förenämnda två lektorstjänsters

lönegradsplacering utan torde senare få återkomma härtill.

Tandläkarhögskolornas avdelningstandläkarbefattningar äro numera placerade

i lönegraden Ce 22 samt förenade med en tjänstgöringsskyldighet av

i genomsnitt 21 timmar per vecka. Befattningarna tillsättas av universitetskanslern,

varvid sökandena äro skyldiga avlägga lärarprov, om lärarrådet

finner sådant prov önskvärt. I fråga om kompetenskrav föreskrives, att innehavare

av avdelningstandläkarbefattning skola vara legitimerade tandläkare

samt böra ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola

eller innehava därmed jämförbara meriter. Vid befattningarnas tillsättande

bör hänsyn jämväl tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Avdelningstandläkarna

tillhöra tandläkarhögskolornas lärarkår och fullgöra undervisningsskyldighet

vid högskolorna. Med hänsyn till avdelningstandläkartjänsternas

särpräglade karaktär anser jag emellertid frågan om löneställningen

för dessa befattningshavare icke böra upptagas i detta sammanhang.

De akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

Universitetslönekommittén har i sitt betänkande framhållit, att de nuvarande

i stadgeväg meddelade bestämmelserna angående professorernas och

laboratorernas tjänstgöringsskyldighet äro svåröverskådliga och oenhetliga

samt enligt kommitténs mening i behov av en översyn. I fråga om vissa befattningshavargrupper

måste vidare en utvidgad tjänstgöringsskyldighet

anses utgöra en förutsättning för den föreslagna löneställningen.

Med anledning härav ha de sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt

vid löneregleringsarbetet, utfört särskilda undersökningar rörande de

akademiska lärarnas arbetsbörda. Dessa undersökningar, vilkas närmare detaljer

framgå av handlingarna i ärendet, giva vid handen, att undervisningens

omfattning för de olika befattningshavarna växlar betydligt icke endast

vid olika lärosäten utan ofta även inom en och samma högskola och till och

med inom samma fakultet.

På grund av de skiftande förhållanden, som föreligga inom det akademiska

verksamhetsområdet, torde det icke vara lämpligt eller ens möjligt att

i samband med löneregleringen utfärda några gemensamma mera detaljerade

föreskrifter angående tjänstgöringsförhållandena i allmänhet för professorerna

och befattningshavarna inom laboratorsgraden.

Några i stadgeenlig ordning meddelade föreskrifter angående de akademiska

befattningshavarnas skyldighet att bedriva vetenskaplig forskning

finnas icke. Detta åliggande framgår endast av de allmänna bestämmelserna

rörande de akademiska lärosätenas uppgift. Den fria forskningen låter

sig icke med fördel bindas i några på förhand fastslagna former eller regleras

av allmänna bestämmelser om förläggning till vissa tider eller platser.

Det är heller icke min avsikt att här framlägga förslag i sådan riktning. I

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

samband med den förbättrade löneställning för forskningens utövare, som

nu avses skola genomföras, synes det emellertid rimligt att klarare än vad

tidigare varit fallet fastslås, att den vetenskapliga forskningen utgör ett de

akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande, som tillsammans med

övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning. En bestämmelse

av denna innebörd bör intagas i universitetsstatuterna och stadgarna

för de olika högskolorna.

Vad härefter angår fördelningen av arbetstiden mellan å ena sidan undervisning

och å den andra forskning och övriga åligganden är det uppenbart,

att en ökad undervisningsbörda skulle minska den tid, som återstår för fullgörandet

av övriga arbetsuppgilfter och da främst forskningen. Jag är a^

den uppfattningen, att risk föreligger för att forskningsarbetet skulle eftersättas,

om tiden för den kvalificerade undervisningen utökades. Till denna

räknar jag främst föreläsningarna, vilka påkalla tidskrävande förarbeten.

Även de som undervisningsform alltmer betydelsefulla seminarieövningarna

torde som regel få räknas hit. Vanligen föregås de av ett avsevärt förberedelsearbete

och påfordra en ur kvalitativ synpunkt krävande insats av ledaren.

Enligt gällande bestämmelser för universiteten är det för närvarande

tillåtet att utbyta intill tre veckotimmars föreläsningar mot samma timantal

seminarieövningar. Jag har icke något att erinra mot denna princip i och

för sig men anser det angeläget, att det i tillämpningen tillses, att icke

under evalveringsprincipen i fråga inbegripas även övningar av elementär

beskaffenhet. Jag förutsätter alltså, att begreppet seminarieövningar reserveras

för sådan undervisning, som i kvalitativt hänseende är lika krävande

som föreläsningar.

Vid sidan av föreläsningarna och seminarieövningarna ha, främst vid

fackhögskolorna men även vid de medicinska utbildningsanstaltema, såsom

särskilda undervisningsformer tillkommit övningar och demonstrationer av

olika slag, vilka icke kunna anses lika krävande för läraren. Av den gjorda

utredningen framgår att professorerna vid dessa högskolor, särskilt de tekniska,

vid sidan av den kvalificerade undervisningen i icke obetydlig omfattning

påtagit sig ansvaret för och i viss utsträckning även den direkta

ledningen av denna mera elementära undervisning. Hjälpkrafter av icke

alltför kvalificerad art, såsom assistenter och amanuenser, stå emellertid

ofta till förfogande. Även vid universiteten samt Stockholms och Göteborgs

högskolor förekommer åtskillig dylik mera elementär undervisning i form

av särskilda kurser in. in., men denna gives vanligen av andra lärare än

professorer, såsom biträdande lärare in. fl.

Den elementära undervisningen kan alltid sägas stå under överinseende

av vederbörande professor i ämnet, även om denne icke personligen pa något

sätt deltager i densamma. I den mån ett ökat behov av sådan undervisning

framväxer vid universiteten och högskolorna, kan det enligt min mening ej

sällan vara lämpligt, att professorn, som måste antagas äga de bästa förutsättningarna

att genom sin personliga ledning och kontroll av verksamheten

tillse, att det avsedda syftet uppnås, tager viss personlig del i densamma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 12.

De tidigare ganska regelmässigt förekommande avgiftsbelagda kurserna

äro numera i huvudsak avvecklade. Med hänsyn härtill och till det i övrigt

anförda bör § 104 universitetsstatuterna ändras så, att därav framgår, att

professor är pliktig att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt universitetskanslerns

bestämmande, meddela annan undervisning i sitt läroämne

än föreläsningar och därmed i kvalitativt hänseende jämförbar undervisning,

då sådant för ett ändamålsenligt anordnande av den akademiska

undervisningen finnes oundgängligen erforderligt. Motsvarande bestämmelser

i stadgarna för övriga lärosäten böra utformas i enlighet härmed.

Enligt universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet äger

universitetskanslern i vissa fall, där professor på grund av särdeles betungande

examinations- eller andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten,

medgiva viss nedsättning i denna skyldighet. Enligt

min uppfattning bör sådan befrielse meddelas endast i fall, då kanslern verkligen

finner särdeles betungande examinations- eller andra tjänstegöromål

motivera densamma. Med anledning härav torde en översyn böra ske av

de särskilda beslut, som i enskilda fall meddelats rörande nedsättning i den

normala undervisningsskyldigheten.

Det torde enligt min mening vidare böra övervägas, om icke den allmänna

skyldighet att övervaka den akademiska undervisningen, som åvilar kanslern

respektive vederbörande högskolestyrelser, bör förtydligas genom omformulering

av gällande bestämmelser på berörda punkter. Frågan torde böra

upptagas i lämpligt sammanhang, för de under kanslerns överinseende

ställda lärosätena förslagsvis i samband med det inom kanslersämbetet pågående

arbetet på en revision av universitetsstatuterna.

1945 års universitetsberedning har i sitt betänkande angående examina,

undervisningen och universitetsstatistiken (SOU 1949:54) konstaterat, att

en besvärande brist på lämpliga läroböcker föreligger i flertalet ämnen. Enligt

18 § stadgarna för skogshögskolan åligger det bl. a. professor och laborator

att, därest i något hans ämne icke finnas tjänliga läroböcker eller kompendier,

så fort ske kan utarbeta sådana och, om han ej själv vill ombesörja

deras utgivande, ställa dem till högskolans eller studentkårens förfogande

för utgivning. Jag förordar, att en bestämmelse av motsvarande innehåll

införes för universiteten och högskolorna i allmänhet.

I framställning den 9 februari 1950, varöver statskontoret, universitetskanslern

och statens lönenämnd avgivit utlåtanden, ha lärarkollegierna vid

Stockholms och Malmö tandläkarhögskolor hemställt, att laboratorerna vid

tandläkarhögskolorna — vilka enligt gällande bestämmelser ha en daglig

tjänstgöringsskyldighet av 6 timmar, varav 4 timmar avsetts för egentlig

undervisningsverksamhet och återstående 2 timmar för tandvårdsutövning

i vederbörande högskolas tjänst, och vilka för sist nämnda tjänstgöring

åtnjuta ett särskilt arvode av 2 004 kronor för år — skulle befrias från

skyldigheten att fullgöra tandvardsutövningen. I samband därmed skulle

det särskilda arvodet bortfalla. Därjämte skulle enligt framställningen la
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 12.

borator medgivas rätt att utom tjänstetid bedriva tandvårdsutövning å sådana

vid högskolan inskrivna patienter, som önskade tandvård av laboratorn,

mot av vederbörande myndighet fastställd taxa, vilken skulle helt täcka

de omedelbara kostnaderna för behandlingen, inberäknat skäligt arvode

till laboratorn.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till detta förslag.

Därest riksdagen ej har något att erinra däremot, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att efter ytterligare överväganden pröva, huruvida de nuvarande

arvodena böra bibehållas eller om desamma skola indragas och i

samband därmed tjänstgöringen ändras i den riktning lärarkollegierna ifrågasatt.

Även för de nuvarande docent- och forskarstipendiaterna gäller, att deras

uppgifter äro undervisning och forskning. I fråga om forskningen torde

vad jag i det föregående anfört beträffande professorer och laboratorer

i allt väsentligt vara tillämpligt å docenterna. Även för dessa bör sålunda

forskningen omfatta den tid som återstår för att bereda vederbörande full

sysselsättning sedan övriga tjänsteåligganden fullgjorts. Vad angår undervisningsskyldigheten

är denna av olika omfattning vid olika lärosäten.

Vid genomförandet av en lönereglering för docenterna i enlighet med vad

jag i det föregående förordat komma dessa icke endast att erhålla väsentligt

förbättrade avlöningsförhållanden utan därjämte att uppnå en tryggare

ställning såsom extra ordinarie befattningshavare med rätt till pension och

vissa andra förmåner. En ökad undervisningsskyldighet har därför ifrågasatts.

I olika sammanhang har dock betonats att docenturerna i första hand

böra inriktas på forskning. I detta skede av den akademiska karriären förutsättas

nämligen vetenskapsidkarna genom specimensarbetena skola meritera

sig för professurer och övriga akademiska sluttjänster, och de böra

samtidigt äga möjligheter att genom en mera fri utveckling av sin begåvning

kunna föra forskningen framåt utan att i högre grad vara tyngda av undervisning

och administrativa göromål.

Med allt beaktande av dessa synpunkter har jag emellertid kommit till

den uppfattningen, att en något ökad undervisningsskyldighet i förhållande

till vad som nu gäller icke i avsevärd grad behöver minska docenternas

möjligheter till forskning. För härvarande kan en docentstipendiats undervisningsbörda

sägas utgöra omkring hälften av den, som genomsnittligt

åvilar en professor. Efter ingående överväganden med de sakkunniga vill

jag föreslå, att de extra ordinarie docenterna åläggas 75 timmars föreläsningar

eller därmed kvalitativt jämförlig undervisning per läsår. Denna

undervisning bör enligt kanslerns respektive vederbörande högskolestyrelses

bestämmande kunna ersättas av annan, mera elementär undervisning, varvid

timantalet bör ökas i motsvarande grad. I stort sett torde härvid en

timmes föreläsning böra motsvaras av två timmars sådan undervisning,

vilken fordrar mindre förberedelsearbete, såsom demonstrationer, laborationsövningar,

propedeutiska kurser in. in. Utbytas föreläsningarna mot

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

annan tjänstgöring, vilken påkallar än mindre förberedelsearbete, lärer i

varje särskilt fall få prövas, efter vilka grunder utbytet må ske.

Forskardocenternas undervisningsbörda bör naturligen, liksom hitintills

forskarstipendiaternas, vara betydligt mindre än docenternas. Även för forskardocenterna

anser jag dock en höjning berättigad och föreslår, att forskardocenterna

åläggas upp till 25 timmars föreläsningar eller annan däremot

svarande tjänstgöring per år.

Då sakliga skäl icke synas kunna anföras för ett bibehållande av den

differentiering, som för närvarande råder, i det docentstipendiaterna vid

vissa högskolor ålagts lägre antal undervisningstimmar per år än de övriga,

förordar jag att enhetliga bestämmelser om docenternas undervisningsskyldighet

nu införas i enlighet med det här framförda förslaget.

Enligt min uppfattning böra docenter och forskardocenter i viss utsträckning

kunna taga del i examinationen till lägre examina. För närvarande

har docent vid veterinärhögskolan jämlikt 58 § stadgarna för högskolan

prövningsskyldighet i de ämnen, i vilka han undervisat. Gällande bestämmelser

för universitetens och de övriga högskolornas docenter svnas icke

lägga hinder i vägen för ett sådant åläggande. Det må emellertid framhållas,

att examinationsbördan tillsammans med undervisningen för docenter

och forskardocenter icke får taga så mycken tid i anspråk, att deras

forskningsuppgifter härigenom bli åsidosatta. I den mån en mera betungande

examinationsskyldighet ålägges docenterna, bör det ankomma på vederbörande

myndighet att i motsvarande grad minska undervisningsbördan.

Även de docentkompetenta biträdande lärarna böra i samband med löneregleringen

åläggas en något utvidgad tjänstgöringsskyldighet, eventuellt i

form av skyldighet att i viss utsträckning förrätta examination.

I likhet med universitetslönekommittén anser jag, att enhetliga bestämmelser

böra intöras angående tjänstgöringsskyldigheten för director rnusices

i Uppsala och kapellmästaren i Lund och att densamma i anslutning till

löneregleringen bör något utökas. Såsom kommittén framhållit inskränker

sig nämnda skyldighet icke till vissa angivna timtal utan innefattar ett avsevärt

arbete därutöver inom den musikaliska verksamheten. I samband

med sitt förslag till lönegradsplacering för de ifrågavarande befattningarna

har universitetslönekommittén gjort vissa jämförelser med de ordinarie

lärarna vid musikhögskolan, vilka äro placerade i den föreslagna lönegraden.

För sistnämnda befattningshavare är en tjänstgöringsskyldighet föreskriven

av minst 10 och högst 20 veckotimmar. Understiger timantalet 20,

sker dock viss reduktion av lönen. Med hänsyn till den dominerande ställ—

ning, director musices maste sägas intaga inom vederbörande universitetsstads

musikliv, och då kravet på undervisningens kvalitet måste ställas

högt, torde tjänstgöringsskyldigheten i omfattning icke böra vara större

för director musices än för lärare vid musikhögskolan. Å andra sidan bör

icke förbises, att universitetens musikdirektörsbefattningar med den löneställning,

som här föreslagits, böra betraktas såsom heltidstjänster.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Vid vägandet av angivna synpunkter mot varandra har jag kommit till

den uppfattningen, att director musices i Uppsala och Lund bör åläggas en

tjänstgöringsskyldighet i princip svarande mot den, som åligger ordinarie

lärare vid musikhögskolan med 20 veckotimmars undervisning. Det är dock

tydligt, att de former, i vilka denna tjänstgöringsskyldighet bör uttagas,

måste bli väsentligt annorlunda för director musices än för nämnda lärare.

Sålunda måste avsevärd tid stå till förfogande för director musices för förberedande

av föreläsningar, eget instuderande av orkesterpartitur m. m. dylikt.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag mig icke kunna giva några

bestämda anvisningar, i vilka former åliggandena för director musices böra

uttagas. Det bör därför ankomma å förslagsvis kanslersämbetet att närmare

överväga denna fråga.

Vissa särskilda lönefrågor.

Universitetslönekommittén bar i sitt betänkande föreslagit, att universitetens

och högskolornas rektorer i fortsättningen skola erhålla dels särskilt

arvode utöver lön för den administrativa funktion som rektorskapet innebär,

dels bidrag till bestridandet av representationskostnader. Statskontoret

och statens lönenämnd ha emellertid ansett, att representationsbidrag icke

böra utgå i större utsträckning än vad för närvarande är fallet. Lönenämnden

har därvid hänvisat till att 1949 års reseersättningskommitté enligt sina

direktiv har att utreda hur spörsmålet om bidrag till representationskostnader

tekniskt sett bör lösas.

Avvägningen av ersättningen till rektorerna för deras administrativa funktion

måste bedömas samtidigt med ställningstagandet till frågan om och

i vilken utsträckning representationsbidrag böra utgå. Sistnämnda spörsmål

bör emellertid enligt min mening ej upptagas till prövning förrän resultatet

av nyssnämnda utredning föreligger. Jag förordar därför att nu utgående

ersättningar till rektorerna bibehållas vid oförändrad karaktär och oförändrade

belopp. Detta bör gälla även i fråga om Stockholms och Göteborgs

högskolor, vilkas rektorer för närvarande åtnjuta honorarium å 3 000 kronor.

Även övriga av universitetslönekommittén berörda arvoden synas tills

vidare böra bibehållas vid nuvarande belopp.

Vad universitetslönekommittén förordat i fråga om skyldighet för befattningshavare

inom laboratorsgraden samt docent och forskardocent att mottaga

förordnande å akademisk lärarbefattning anser jag mig böra tillstyrka.

Likaså biträder jag — med de jämkningar som följa av vad jag i det föregående

anfört — kommitténs förslag till bestämmelser i fråga om förmån,

som genom donation eller därmed jämförlig förmån anvisats innehavare av

viss tjänst.

I likhet med universitetslönekommittén anser jag det icke påkallat att

reglerande författningsbestämmelser intagas i statens allmänna avlöningsbestämmelser

utöver de nu förefintliga angående förutsättningarna för beviljande

av tjänstledighet inom förevarande förvaltningsområde. Frågan om

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

införandet av en regelbundet återkommande s. k. forskningstermin torde få

övervägas i annat sammanhang.

En särskild fråga, som uppmärksammats såväl av universitetslönekommittén

som i vissa remissyttranden, är spörsmålet om de akademiska lärarnas,

särskilt professorernas, innehav av befattningar och uppdrag vid

sidan av tjänsten. Under beredningen inom civildepartementet av löneregleringsfrågan

ha olika lösningar av föreliggande problem diskuterats. Det

har härvid ansetts, att åtminstone för närvarande några speciella reglerande

föreskrifter i detta hänseende icke hora genomföras. Emellertid har

framhållits angelägenheten av att universitetskanslern och övriga berörda

myndigheter ägna särskild uppmärksamhet åt i vilken utsträckning bisysslor

förekomma för de akademiska lärarnas del och vidtaga de åtgärder,

eventuellt i form av framställningar om utfärdande av föreskrifter enligt

7 § 3 mom. Saar, som kunna anses påkallade.

Vad sålunda förordats finner jag mig kunna biträda. Jag vill dock i detta

sammanhang ytterligare understryka vad jag i det föregående anfört om

att forskningen utgör ett de akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande,

som jämte övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning.

De övergångsbestämmelser, som kunna befinnas erforderliga vid genomförandet

av löneregleringen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att

utfärda. Härvid ifrågakommer bl. a. förande å övergångsstat av befattningshavare,

som ej önskar övergå å reglerad tjänst, samt medgivande av ,s. k.

övergångslön i syfte att befattningshavare vid ingången av den månad,

från och med vilken löneregleringen genomföres, skall komma i ånjutande

av samma lönebelopp som enligt det oreglerade lönesystemet skulle ha tillkommit

honom såsom lön i förskott. Jag vill i detta sammanhang understryka,

att vederbörande befattningshavare, i den mån de ej uttala en önskan

att kvarstå å oreglerad stat, få anses ha godtagit de villkor i fråga

om åtnjutande av arvoden, personliga lönetillägg, avkastningen av vissa fonder

in. in., som förbundits med löneregleringen.

Pensionsfrågor.

För befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor ha hittills

gällt oenhetliga pensionsbestämmelser såväl inom vardera högskolan

som högskolorna emellan. I prop. 1949: 163 upptogs frågan om en reglering

av de vid dessa högskolor utgående pensionerna till behandling. Dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet anförde därvid bl. a., att tjänste- och

familjepension erna vid Stockholms högskola samt familj epensionerna vid

Göteborgs högskola i regel uppginge till lägre belopp än motsvarande statliga

pensioner. Det syntes skäligt, att pensionsförhållandena vid högskolorna

förbättrades och att de utgående tjänste- och familjepensionerna reglerades

i anslutning till de inom det statliga pensionsväsendet tillämpade grunder
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Knngl. Maj:ts proposition nr 12.

na. På Kungl. Maj :t borde få ankomma att, sedan för frågans bedömande

erforderliga utredning framlagts, besluta om pensionsförmånerna i de särskilda

fallen. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Sedan den sakkunnige, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet

beträffande frågor rörande Stockholms och Göteborgs högskolor,

avlämnat utredning och förslag i ämnet samt yttranden däröver

avgivits av statskontoret, statens pensionsanstalt, styrelsen för Göteborgs

högskola och rektor vid Stockholms högskola, har Kungl. Maj :t genom

beslut den 21 december 1951 med stöd av riksdagens förenämnda bemyndigande

medgivit bl. a., att nu utgående pensioner från Stockholms och Göteborgs

högskolor till f. d. befattningshavare eller efterlevande till avliden

befattningshavare vid högskolorna, må räknat från och med den 1 juli

1949 omregleras med tillämpning av de i kungörelserna den 30 juni 1947,

nr 657, och den 14 maj 1948, nr 257, angivna grunderna för omreglering

av motsvarande statliga pensioner under förutsättning att pensionen ej

redan fastställts med tillämpning av pensionsunderlag, som angivas i 1947

års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. Tillika har förordnats,

att å omreglerad pension må utgå rörligt tillägg enligt samma grunder

och med tillämpning av samma procenttal, som gälla i fråga om pensioner

utgående enligt nyssnämnda reglementen.

De oreglerade lärarbefattningarna vid universiteten äro alltjämt underkastade

1941 års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen. I dessa

föreskrives, att pensionsunderlagen skola för professor motsvara de för

tjänsteman i dåvarande lönegraden 31 (nuvarande 34) gällande samt för

befattningshavare inom laboratorsgruppen de för tjänsteman i dåvarande

lönegraden 26 (nuvarande 29) gällande. Pensionerna, som omreglerades

1947 och 1948, äro förenade med rörligt tillägg enligt de grunder, som gälla

i fråga om pensioner enligt 1947 års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen.

De reglerade professors- och laboratorsbefattningarna däremot

äro underkastade sistnämnda reglementen.

Till frågan om vilka ändringar i gällande pensionsreglementen, som kunna

föranledas av löneregleringsförslagen, samt till den definitiva lösningen

av pensionsförhållandena vid Stockholms och Göteborgs högskolor torde jag

få återkomma i samband med framläggandet av de övriga förslag om ändringar

i pensionsreglementena, som äro avsedda att genomföras från och

med den 1 juli 1952.

Under de förut omnämnda överläggningarna med Sveriges akademikers

centralorganisation rörande bl. a. professorernas löneställning ha diskuterats

vissa frågor angående storleken av pensionsförmånerna för professor,

som avgått ur tjänst före den 1 juli 1952. Härvid har enighet nåtts om en

viss förbättring av pensionsförmånerna för professor med oreglerad lön,

som avgått eller avgår ur tjänst under innevarande budgetår. Pcnsionsunderlagen

för dessa professorer ha före den 1 juli 1951 varit högre än för

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 12.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

de närmast jämförbara tjänstemännen med reglerad lön. Emellertid är att

märka, att löneställningen för såväl reglerade som oreglerade professurer

höjdes den 1 juli 1951, varvid de reglerade befattningarna uppflyttades från

lönegraden 33 till lönegraden 37. Pensionsunderlagen höjdes därigenom för

sistnämnda tjänster och tillämpas för professor som avgått ur tjänst efter

den 30 juni 1951. För de oreglerade befattningarnas del fick löneförbättringen

däremot formen av en höjning av det provisoriska lönetillägget, vilket

icke påverkar pensionsunderlagens storlek. På grund härav äro pensionsunderlagen

från och med den 1 juli 1951 lägre för oreglerade än för reglerade

professorstjänster. Med hänsyn till sambandet mellan universitetsprofessorer

och fackhögskoleprofessorer, vilket tagit sig uttryck bl. a. i förslaget

att de efter löneregleringens genomförande skola erhålla lika lön, och med

hänsyn till att universitetsprofessorerna förut intagit en förmånligare ställning

i pensionshänseende än övriga professorer, har det synts mindre tillfredsställande

att de under innevarande budgetår skola intaga en i förhållande

till fackhögskoleprofessorerna försämrad ställning i pensionshänseende.

Jag förordar därför i överensstämmelse med den vid nyssnämnda överläggningar

träffade överenskommelsen, att tjänstepensionsunderlagen för

professorer å oreglerad stat, som avgått eller avgå under innevarande budgetår,

samt motsvarande familjepensionsunderlag skola bestämmas till samma

belopp som pensionsunderlagen för professorer med reglerad lön i motsvarande

fall. Detta synes böra gälla ej blott i fråga om statliga professorer

utan i princip även beträffande professorerna vid Stockholms och Göteborgs

högskolor. Därest riksdagen ej har något att erinra mot förslaget, torde det

få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Löneställningen lör vissa tjänstemän utanför de akademiska lärosätena.

Såsom redan i det föregående berörts ha i anslutning till universitetslönekommitténs

förslag inkommit ett flertal framställningar, vilka åsyfta att

den för de akademiska befattningshavarna föreslagna löneställningen skulle

tillämpas jämväl vid vissa andra institutioner än de akademiska lärosätena.

De sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet,

ha närmare undersökt kompetenskraven, formerna för tjänstetillsättning

samt de instruktionsenligt fastställda arbetsuppgifterna för de professurer

och laboratorsbefattningar, som icke omfattas av löneregleringsförslaget,

sådant detsamma i det föregående utformats.

På grundval av de sakkunnigas undersökningar och de överläggningar

i ämnet, som under ärendets beredning ägt rum dels med berörda fackdepartement

dels ock med de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 30 mars 1951 tillkallats med uppdrag att inom civildepartementet

biträda med översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän

m. m„ har jag kommit till den uppfattningen, att endast vid vissa av de

här avsedda institutionerna och allenast i fråga om ett begränsat antal av

deras befattningshavare föreligger en sådan anknytning till den vid univer
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

siteten och högskolorna bedrivna verksamheten, som motiverar enahanda

löneställning för befattningshavarna. Endast i de fall då detta samband är

av sådan art, att vederbörande befattningshavare fullgöra eller lämpligen

kunna åläggas fullgöra viss undervisnings- och examinationsskyldighet vid

universiteten och högskolorna eller jämförliga institutioner, bör samma

löneställning som för motsvarande akademiska befattningshavare ifrågakomma.

Såsom en förutsättning för den höjda lönegradsplacering jag i det

följande förordar för vissa tjänster bör därför gälla, att det skall åligga

tjänsteinnehavarna att utan särskild ersättning vid egen institution eller

akademiskt lärosäte fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet,

som kan bli dem ålagd av Kungl. Maj :t. Givetvis bör härvid beaktas att

forskningens intressen ej åsidosättas. Vidare bör fordras, att samma kompetenskrav

som för motsvarande universitetstjänster upprätthållas.

Vid institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning

i Stockholm finnes inrättad en personlig professur i statskunskap i lönegraden

37. Innehavaren av professuren är skyldig att utan särskild ersättning

vid Stockholms högskola meddela undervisning och förrätta examination i

statskunskap. Jag förordar, att denna befattning hänföres till den för universitets-

och högskoleprofessorer föreslagna lönegraden.

De två professurerna vid farmacevtiska institutet, professuren vid gymnastiska

centralinstitutet samt de fyra professurerna vid Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut äro förbundna med arbetsuppgifter, som icke

nämnvärt skilja sig från dem, som äro förenade med motsvarande befattningar

vid högskolorna, även om instituten icke i alla hänseenden kunna

anses jämbördiga med högsltdlorna. Jag vill därför icke motsätta mig att

lönegraden Co 14 tillämpas jämväl för nämnda professurer. Till frågan om det

till innehavaren av professuren vid gymnastiska centralinstitutet utgående

föreståndararvodet torde jag senare få återkomma.

Beträffande två av avdelningsföreståndarna och professorerna vid statens

skogsforskningsinstitut gäller redan nu, att de äro skyldiga att fullgöra viss

undervisning vid skogshögskolan. På grund härav och med hänsyn till de

kompetenskrav, som upprätthållas för avdelningsföreståndarbefattningarna

vid institutet, tillstyrker jag, att befattningarna hänföras till lönegraden Co

14. Innehavaren av en av Föreningen Skogsarbeten bekostad personlig professur

i skoglig arbetslära vid institutet, vilken jämväl skall handhava undervisning

vid skogshögskolan, skall enligt av Kungl. Maj :t den 20 maj 1949

meddelade bestämmelser i avlöningshänseende vara likställd med avdelningsföreståndare

vid institutet. Några särskilda skäl att bryta denna likställdhet

i förevarande sammanhang synas icke föreligga.

Å personalförteckningen för statens institut för folkhälsan finnas för

närvarande upptagna tre professorsbefattningar i lönegraden Ca 37. Innehavarna

av dessa befattningar äro föreståndare för var sin avdelning vid institutet.

En fjärde avdelning vid institutet förestås av professorn i hälsovårdslära

vid karolinska institutet, vilken i denna egenskap omfattas av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

löneregleringsförslaget och vilken uppbär ett föreståndararvode å 2 004 kronor.

Enligt min mening böra jämväl de å personalförteckningen för statens

institut för folkhälsan uppförda professorerna hänföras till lönegraden Co

14. I samband med löneregleringens genomförande bör det till professorn i

hälsovårdslära vid karolinska institutet utgående föreståndararvodet bestämmas

till 1 500 kronor eller sålunda samma belopp, som utgår till professor

vid karolinska institutet, vilken är föreståndare för institution vid

karolinska sjukhuset. Löneregleringen föranleder jämväl en omprövning av

det arvode, som utgår till den professor vid institutet för folkhälsan, vilken

är institutets föreståndare. Härtill återkommer jag i det följande.

Vid naturhistoriska riksmuseet finnas sju professorer och avdelningsföreståndare

samt vid statens etnografiska museum en professor och föreståndare,

alla placerade i lönegraden Ca 37. Befattningshavarna tillsättas efter

sakkunnigförfarande och såsom befordringsgrunder angivas vetenskaplig

förtjänst på det speciella område vederbörande avdelning omfattar samt sökandens

egenskaper såsom institutionsföreståndare. Med hänsyn till de

höga vetenskapliga krav, som ställas på dessa befattningshavare, och den

nära anknytning, som dessa äga till vissa närliggande institutioner vid universiteten,

böra jämväl förevarande befattningshavare enligt min uppfattning

hänföras till lönegraden Co 14. Jag vill i detta sammanhang erinra, att

den nuvarande professorn och föreståndaren för riksmuseets paleozoologiska

avdelning ålagts skyldighet att vid behov fullgöra viss examination och leda

viss undervisning i paleozoologi vid universiteten i Uppsala och Lund. Det

särskilda lönetillägg å 1 060 kronor, som utgår härför, bör i samband med

löneregleringen bortfalla. Beträffande det arvode, som vid riksmuseet utgår

till den professor, som är museidirektör, torde jag få hänvisa till vad jag i

det följande föreslår. Professorn och föreståndaren för statens etnografiska

museum uppbär såsom lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi

vid Stockholms högskola ett arvode å 4 000 kronor. Detta arvode bör med

hänsyn till den förut angivna förutsättningen för lönegradsuppflyttningen

i princip icke vidare utgå. För undvikande av inkomstminskning för den

nuvarande innehavaren av befattningen torde det dock övergångsvis böra

fastställas till i runt tal 2 400 kronor.

Universitetslönekommittén har förordat, att dess förslag skola tillämpas

å tjänsten på indragningsstat såsom föreståndare för de under vitterhetsakademien

hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna, enär tjänstens

innehavare hittills avlönats lika med universitetsprofessor. Detta vill jag icke

motsätta mig. Såsom lärare (professor) i sinologi vid Stockholms högskola

uppbär ifrågavarande befattningshavare ett arvode å 4 000 kronor. Liksom

nyssnämnda arvode till professorn och föreståndaren för statens etnografiska

museum bör detta arvode i princip bortfalla. För undvikande av inkomstminskning

för den nuvarande tjänstinnehavaren bör det emellertid

övergångsvis fastställas till 2 400 kronor.

Under samma motivering som beträffande sistnämnda tjänst har universitetslönekommittén

föreslagit, att löneregleringen skall omfatta även den

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

personliga professuren i experimentell fysik vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik. Jämväl detta förslag vill jag biträda.

Därjämte förordar jag, att den vid samma institut inrättade statliga personliga

laborator stjänsten i lönegraden Ca 30 placeras i lönegraden Ca 33.

Även vissa andra laborator stjänster, som ej redovisas å de akademiska

lärosätenas personalförteckningar, böra enligt min mening hänföras till lönegraden

Ca 33, nämligen de tre laboratorerna, tillika avdelningsföreståndare

vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution i Ca 31 och laboratorn

i samma lönegrad vid sjukhusets kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium.

De äro samtliga skyldiga att fullgöra viss undervisning vid karolinska

institutet. I samband med lönegradsuppflyttningen bör det till sistnämnde

laborator nu utgående undervisningsarvodet å 1 000 kronor bortfalla.

Vidare böra avlöningsförmåner motsvarande universitetslaborators

utgå till de tre arvodesavlönade laboratorerna vid flyg- och navalmedicinska

nämnden, vilka äro knutna till de fysiologiska institutionerna vid universitetet

i Lund, karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.

För här ej nämnda laboratorstjänster och vissa andra motsvarande befattningar,

såsom t. ex. statsagronomtjänsterna vid statens lantbruksförsök

och försöksledarbefattningarna vid statens skogsforskningsinstitut, är

anknytningen till den vid de akademiska lärosätena bedrivna verksamheten

ej densamma som för de förut uppräknade. Jag anser mig i avsaknad av

närmare utredning icke kunna förorda, att deras löneställning omprövas i

samband med universitetslöneregleringen, men förutsätter att det skall bli

möjligt att i annat sammanhang upptaga denna fråga till övervägande i så

god tid att resultatet därav kan föreläggas 1952 års riksdag.

Utöver de här berörda befattningarna utanför universiteten och högskolorna

torde jag även få i detta sammanhang något beröra vissa chefstjänster.

Till löneplanen 2 lönegraden 14 äro för närvarande hänförda föreståndarbefattningarna

vid statens veterinärmedicinska anstalt, statens bakteriologiska

laboratorium och statens rättskemiska laboratorium. Vidare är i denna

lönegrad placerad tjänsten såsom överinspektör för statens lantbruksförsök.

Däremot är bl. a. tjänsten såsom chef för statens skogsforskningsinstitut

hänförd till lönegraden Cp 15. Med hänsyn till de kvalifikationer som

förutsättas hos innehavarna av dessa befattningar och den ansvarsfulla

ställning som tillkommer dem såsom chefer för förenämnda institutioner

anser jag, att de böra erhålla en löneställning som är något förmånligare än

professors. Jag förordar därför, att de hänföras till lönegraden 15 å löneplanen

2, i vilken lönegrad såsom nyss antytts chefer för verk av motsvarande

art och storleksordning redan nu äro placerade. I samband härmed

böra de i det föregående berörda föreståndararvodcna vid gymnastiska centralinstitutet,

statens institut för folkhälsan och naturhistoriska riksmuseet

omregleras. Dessa arvoden äro för närvarande respektive 4 308 kronor, 2 004

kronor och 1 008 kronor. Det förstnämnda arvodet utgår till föreståndaren

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

för gymnastiska centralinstitutet, om denne tillika innehar tjänst såsom

lärare vid institutet. Eljest utgår ytterligare 5 352 kronor. Ifrågavarande arvoden

böra lämpligen avvägas så, att de motsvara den nuvarande grundlöneskillnaden

mellan lönegraderna 14 och 15 å löneplanen 2 eller således

1 200 kronor, beträffande gymnastiska centralinstitutet dock endast för det

fall att professorn vid institutet är dess föreståndare. För undvikande av

inkomstminskning torde den nuvarande innehavaren av föreståndarbefattningen

vid detta institut böra erhålla ett personligt tillägg å i runt tal 1 500

kronor. Vidare bör det nuvarande arvodet å 1 008 kronor till den avdelningsföreståndare

i Ca 37, som är föreståndare för statens farmacevtiska laboratorium,

i förevarande sammanhang höjas till 1 200 kronor.

Kostnadsberäkning.

De förslag om ändrad löneställning, som i det föregående framlagts, ha

beräknats medföra ökade kostnader för löner med i runt tal två miljoner

kronor per år.

Förslag om anslagsberäkningen för nästa budgetår för de särskilda universiteten,

högskolorna och institutionerna samt om erforderliga ändringar

i personalförteckningar m. m. framläggas i vederbörligt sammanhang av cheferna

för de departement, varunder institutionerna m. m. lyda. De ändringar

i statens allmänna avlöningsreglemente och pensionsreglementena, som påkallas

i anslutning till förslagen, torde jag senare få anmäla.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de allmänna riktlinjer för en löne- och pensionsreglering

för professorer och vissa andra akademiska

lärare m. fl., som jag i det föregående förordat, samt

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som kunna bli erforderliga vid löne- och pensionsregleringens

genomförande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

K.-E. Renström.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Tablå över befattningar vid universitet och högskolor,

Befattning

Oreglerade högskolor

Lön

Upp- säl a

univ.

Lunds

univ.

Karo-

linska

inst.

Medic.

hög-

skolan,

Gbg

Stock-

holms

hög-

skola

Göte-

borgs

hög-

skola

Summa

oregl.

i

5

6

oregl.

2

1

3

oregl.

*82

83

29

7

201

(+3 1952)

oregl.

5

3

2 43

818

69

oregl.

6

6

oregl.

el. arv.

1

1

1

3

oregl.

18

21

16

6

61

(+2 1952)

oregl.

3

4

7

oregl.

1

1

2

oregl.

80

76

15

21

9

201

arv.-

oregl.

lön

1

1

oregl.

6

6

2

14

—

—

1. Prof. avi. helt av statsmedel:
a)

personliga:

aa) med hel personlig

lön ...........

b b) med lön å annan

tjänst + pers. ti

b) övriga (i några fall där
jämte

tillägg av c''

tionsm.)..........

2. Prof. avi. delvis av statsm.,

delvis av andra medel:

a) med ord. prof. lön----

b) med lön beräknad på

annat sätt ..........

3. Prof. avi. helt av andra

medel än statliga........

4. Befattn. inom laboratorsgrad

avi. helt av statsmedel:
a)

personliga........

b) övriga...........

5. Befattn. inom laboratorsgr

avi. delv. av statsm., delv.

av andra medel.........

6. Director musices (kapellmästare)

............

7. Docentstip...........

8. Forskarstip :

a) personliga........

b) övriga...............

9. Lärare i hovbeslag m. m,

1 Häri har jämväl inräknats professuren i rasbiologi, vartill medel anvisats under rasbiologiska

institutets stat, samt B. John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild

hänsyn till atmosfäriska urladdningar.

2 Häri har jämväl inräknats professuren i nationalekonomi, vartill medel anvisats under konjunkturinstitutets

stat. 6 av professurerna äro pers. En av professorerna åtnjuter personligt lönetillägg.

8 Därav en personlig professur. 2 av professorerna åtnjuta personligt lönetillägg av statsmedel,

så länge lönetillägg ur Emily Wijks fond tillkommer innehavarna av vissa professurer.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 12.

73

Bilaga A.

som föreslås skola omfattas av löneregleringen.

Reglerade högskolor

Summa

summa-

rum

Lönegrad

Tekn.

hög-

skolan,

Sthlm

Chalm.

tekn.

högskola

Tand- läkar- högsk,

Sthlm

Tand-

läkar-

högsk.,

Malmö

Lant-

bruks-

högsk.

Veteri-

närhög-

skolan

Skogs-

hög-

skolan

Summa

—

—

6

3

Ca 37

4 57

31

5

5

17

12

7

134

6 335

(+1 1952)

Ca 37

6 2

2

7L

6

Ca 37

61

3

4

4

3

Ca 31

7

7

14

75

Ca 30

2

1

3

3

Ca, Ce 29

1

13

14

1

29

29

7

2

oregl.

8

4

8

5

4

29

230

1

—

—

14

Ca 31

1

1

1

4 2 av professurerna få ej besättas, så länge en å övergångsstat uppförd professor i gruvbrytning

kvarstår i sin tjänst.

5 Professurerna personliga.

0 Häri har icke inräknats den personliga professuren i statskunskap för G. Heckscher vid

socialinstitutet i Stockholm.

C Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Innehållsförteckning.

Inledning........................................................... 2

Universitetslönekommitténs förslag och däröver avgivna yttranden m. m... 3

1. Löneregleringens omfattning........................................ 3

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 3

Yttrandena m. m.................................................. 5

2. Tillämpligheten av Saar........................................... 6

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 7

Yttrandena....................................................... 8

3. De vetenskapliga befattningshavarnas löneställning................... 9

A. Professorer.................................................... 9

Nuvarande förhållanden m. m.................................... 9

Universitetslönekommitténs förslag............................... 13

Yttrandena.................................................... 18

B. Befattningshavare inom laboratorsgraden......................... 22

Nuvarande förhållanden m. m................................... 22

Universitetslönekommitténs förslag............................... 25

Yttrandena.................................................... 26

C. Docenter...................................................... 28

Nuvarande förhållanden......................................... 28

Universitetslönekommitténs förslag .............................. 30

Yttrandena.................................................... 34

4. Löneställningen för vissa exercitiemästare........................... 35

Nuvarande förhållanden............................................ 35

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 36

Yttrandena....................................................... 37

5. Arvoden och särskilda ersättningar till vissa befattningshavare........ 37

Nuvarande förhållanden m. m...................................... 37

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 39

Yttrandena....................................................... 41

6. Särskilda frågor................................................... 43

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 43

Yttrandena....................................................... 45

7. övergångsbestämmelser............................................ 46

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 46

Yttrandena....................................................... 48

Departementschefen.................................................. 48

De akademiska lärarnas löneställning m. m.......................... 48

De akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet...................... 58

Vissa särskilda lönefrågor.......................................... 63

Pensionsfrågor.................................................... 64

Löneställningen för vissa tjänstemän utanför de akademiska lärosätena.. 66

Kostnadsberäkning................................................ 70

Hemställan....................................................... 70

Bilaga.............................................................. 72

618027. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1952:186 Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. gjorda framställningar. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1952:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. jäm s. 1 i texten
  3. SU 1952:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet vä s. 1 i texten