Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vattendomstolarna m. m

18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:126, Angående anslag till vattendomstolarna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

1

Nr 126.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vattendomstolarna

m. m.; given Stockholms slott den It

mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den It mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 36 f.) av frågan om

vattendomstolarnas anslagsbehov under nästa budgetår anförde jag, att en

särskild sakkunnig tillkallats för att inom departementet biträda med utredning

rörande instansordningen i vattenmål och därmed sammanhängande

spörsmål samt rörande vattendomstolarnas behov av juridiskt och tekniskt

utbildade befattningshavare. Den sakkunnige* 1 har, som jag jämväl

nämnde, den 31 december 1951 såsom resultat av dittills bedriven utredning

överlämnat en promemoria angående förstärkning av vattendomstolarnas

arbetskrafter in. in., vilken promemoria blivit utsänd för remissbehandling.

1 Häradshövdingen O. Biben.

1 Iiihnng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 126.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 126.

Anslagen till avlöningar och omkostnader vid vattendomstolarna upptogos

därför i avbidan på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade

belopp. Jag anhåller nu att få anmäla dessa anslagsfrågor.

Andra huvudtiteln.

C. Domstolarna.

[1] 14. Vattendomstolarna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1950/51 .......................... 858 800 830 500

1951/52 (statsliggaren s. 128) ...... 859 800

1952/53 förslag .................. 1 144 400

Rikets vattendomstolar äro fem till antalet, nämligen Norrbygdens, Mellanbygdens,

Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar.

Bestämmelser rörande vattendomstolarnas doinsområden in. in. ha meddelats

i kungörelse den 10 juni 1949, nr 326.

Vattendomstol består i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare

såsom ordförande samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

Av ingenjörerna skall den ene ha sakkunskap särskilt i

fråga om byggande i vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre

särskilt beträffande torrläggning av mark (agrikulturteknisk ingenjör).

Utom av dessa tjänstemän skall enligt gällande bestämmelser den fasta

personalen vid varje vattendomstol utgöras av en vattenrättssekreterare och

en vattenrättsamanuens. Härtill kommer icke rättsbildad biträdespersonal.

Till följd av stor arbetsbelastning ha vattendomstolarna sedan lång tid tillbaka

i betydande omfattning måst arbeta med extra personal. Förutom den

förstärkning av domstolsorganisationen som år 1945 åvägabringades genom

inrättande vid Norrbygdens vattendomstol av en extra avdelning, vilken år

1949 ombildades till Mellanbygdens vattendomstol, har en utökning skett av

personalen vid de särskilda vattendomstolarna. Sålunda finnas för närvarande

vid varje vattendomstol en biträdande vattenrättsdomare, vid Mellanbygdens

vattendomstol därjämte en extra vattenrättsdomare, samt en eller flera

extra eller biträdande vattenrättssekreterare. Dessa sekreterare ha — liksom

de fasta vattenrättssekreterarna — i större eller mindre utsträckning

självständiga domaruppgifter. Även ingenjörskrafterna ha förstärkts. Sedan

mitten av 1930-talet, då hela antalet vattenrättsingenjörer vid de dåvarande

fyra vattendomstolarna utgjorde sex, har antalet sålunda successivt

ökats till tretton, varav två extra ordinarie. Ingenjörerna äro anställda

vid samtliga vattendomstolar gemensamt men indelade till tjänstgöring företrädesvis

vid viss vattendomstol enligt följande fördelning, nämligen vid

Norrbygdens vattendomstol två byggnadstekniska (varav en extra ordinarie)

och två agrikulturtekniska ingenjörer, vid Mellanbygdens vattendomstol en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

3

byggnadsteknisk och två agrikulturtekniska (varav en extra ordinarie)

ingenjörer samt vid envar av Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar en byggnadsteknisk och en agrikulturteknisk ingenjör.

En sammanställning rörande den nuvarande personalorganisationen

lämnas i statsliggaren s. 128 f.

I fråga om befattningshavarnas löneställning gäller bl. a., att den extra

vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol åtnjuter arvode motsvarande

de kontanta löneförmånerna enligt lönegrad Co 14, under det att

de biträdande vattenrättsdomarna äro extra tjänstemän i lönegrad Cg 37.

Vattenrättsingenjörerna äro placerade i lönegrad Ca eller Ce 37, varjämte

de uppbära avlöningsförstärkning med 1 008 kronor för år. Vattenrättsamanuens

skall vara extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 22. Med tillämpning

av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för amanuenspersonal

ha emellertid innehavarna av de fyra för närvarande besatta amanuenstjänsterna

(tjänsten vid Mellanbygdens vattendomstol är vakant) medgivits

uppflyttning till lönegrad Ce 24. Beträffande löneställningen för övrig

personal hänvisas till statsliggaren s. 128 f.

Utredningsmannens förslag rörande vattendomstolarnas behov av juridiskt

och tekniskt utbildade befattningshavare.

Enligt de för utredningen utfärdade direktiven har tillräcklig anledning

icke ansetts föreligga att nu upptaga den i olika sammanhang väckta frågan

rörande omreglering av vattendomstolarnas domsområden, eventuellt i samband

med inrättande av ytterligare en vattendomstol. Utredningen utgår

därför från nuvarande förhållanden beträffande vattendomstolarnas antal

och domsområden.

För arbetsbelastningen på vattendo in stolsorgan is at

i o n e n, betraktad såsom en enhet, äro målen om vattenkraftanläggningar

och om vattenregleringar för kraftändamål av avgörande betydelse. I detta

hänseende föreligga emellertid vissa olikheter vid de särskilda vattendomstolarna.

Sålunda äro vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

kraftverks- och regleringsmålen helt dominerande. Även vid Österbvgdens

och Västerbygdens vattendomstolar är övervikten för dessa mål tydlig ehuru

mindre markerad. Vid Söderbygdens vattendomstol, inom vars domsområde

de mera betydande krafttillgångarna till största delen redan äro utnyttjade,

torde numera endast omkring hälften av arbetet ägnas åt kraftverks- och

regleringsmål.

Rörande utvecklingen i fråga om förbrukning av elektrisk kraft och det

fortsatta arbetet på vattenkraftens tillgodogörande åberopar utredningsmannen

en av Centrala driftledningen (CDL) i oktober 1951 upprättad promemoria.

Enligt en däri redovisad undersökning — som genomförts i intimt

samarbete med industriföretag, branschorganisationer på olika industriområden,

centrala utredningsorgan samt sådana företag, vilka genom tillverkning

av förbrukningsapparater bidraga till en fortsatt ökning av kraftkon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

sumtionen — får man för de närmaste fem åren räkna med en belastningsökning

av 1 200 miljoner kilowattimmar (MkWh) per år (motsvarande tre

ä fyra nya kraftstationer av Nämforsens eller Älvkarlebys storlek varje år)

och därefter fram till år 1960 med en ökning av 1 500 MkWh per år. CDL

har vidare framhållit, att belastningsutvecklingen under 1960-talet är svär

att förutsäga men att skäl saknas att nu förutse någon avmattning i utvecklingen

inom överskådlig tid. Härtill kommer enligt CDL att i ett ekonomiskt

riktigt utbyggnadsprogram de vattenfall i första hand böra tagas i anspråk,

vilka ge den lägsta kraftkostnaden. Detta hade också hittills varit en ledande

princip. Då ifrågavarande fall oftast vore de, som gåve de stora krafttillskotten,

finge man för framtiden räkna med att för ett visst krafttillskott

komme att behövas ett allt större antal kraftstationer. Inhämtade upplysningar

synas utredningsmannen ge fog för att angiva år 1970 såsom den tidpunkt

då utbyggnadsverksamheten tidigast kan vara i stort sett avslutad.

Även bortsett från det stegrade tempot i vattenkraftens utbyggande torde

domstolarnas arbete med ifrågavarande mål komma att successivt öka. Utredningsmannen

syftar härvid på det förhållandet, att i ett mål icke alla

rättsförhållanden alltid kunna regleras i huvuddomen, utan att vissa, ofta

vidlyftiga och svårbedömda, frågor kunna kräva en prövotid av upp till tio

år innan de slutligen kunna avgöras. Då samtidigt nyinkommande mål

kräva handläggning, uppstår en successiv ökning av arbetsbalansen. Ytterligare

bör beaktas att domstolarnas arbete med kraftfrågorna i ett vattendrag

icke upphör i och med att detta utbyggts. Exploateringen fortsätter

även därefter genom ett hårdare utnyttjande av förefintliga regleringsmöjligheter,

varjämte tvister kunna uppstå om rätta innebörden av meddelade

tillstånd och träffade uppgörelser.

Vad angår övriga grenar av vattendomstolarnas verksamhet kunna vattentäkts-

och föroreningsfrågorna, vilka redan nu omfatta en avsevärd del

av arbetsbördan vid de sydliga domstolarna, förväntas få alltmer ökad betydelse,

oavsett huruvida ett i ämnet nyligen angivet betänkande (SOU

1951:26) kommer att leda till lagstiftning eller andra åtgärder från statsmakternas

sida. Hithörande mål hos vattendomstolarna komma därför säkerligen

att öka i antal. De självständigt anhängiggjorda flottledsmålen utgöra

icke vid någon vattendomstol någon större del av arbetsbördan, och

man kan möjligen på längre sikt förutse någon minskning av dylika mål,

sammanhängande med ökad användning av biltransporter i stället för flottning.

Emellertid föreligger ett förslag till ny flottningslagstiftning (SOU

1950:27), enligt vilket åtskilliga frågor som för närvarande handläggas av

länsstyrelse eller allmän domstol skola överflyttas till vattendomstol. Överflyttningen

skulle för vattendomstolarnas del sannolikt medföra en icke

oväsentlig ökning av arbetet åtminstone på juristsidan. Detta gäller i synnerhet

Norrbygdens och Mellanbygdens men även Österbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar. Beträffande övriga mål, bl. a. torrläggnings- och

bromålen, torde några större förändringar i frekvensen icke vara att vänta.

Utredningsmannen sammanfattar utvecklingstendenserna beträffande

vattendomstolarnas arbetsbörda på följande sätt:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

5

För Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar kan man — enbart

på grund av vattenkraftens fortgående exploatering — för avsevärd tid framåt

med säkerhet vänta en successiv ökning av arbetsbördan. Hur länge det

kommer att dröja innan denna utveckling kulminerar är omöjligt att säga;

i varje fall är det dock ytterst osannolikt att någon minskning av arbetskraftsbehovet,

jämfört med det som f. n. föreligger, skulle inträda under de

närmaste 20 åren. Med hänsyn till att omfattande kraftutbyggnader förestå

även inom Österbygdens och Västerbygdens vattendomstolars områden samt

till de mångenstädes — särskilt i landets södra och mellersta delar — alltmer

skärpta intressemotsättningarna i vattentäkts- och föroreningsfrågor

torde någon varaktig minskning i arbetsbördan för överskådlig tid få anses

utesluten jämväl för de tre sydliga vattendomstolarnas del. Snarare får man

räkna med att utvecklingen kommer att ställa ökade anspråk även på dessa

domstolars arbetskapacitet. Vad särskilt angår Österbygdens vattendomstol

torde utvecklingen —- till följd av den fortgående utbyggnaden av vattenkraften

i Ljusnan och Dalälven — i själva verket komma att bli i viss mån

likartad med den som kan förutses för de båda nordliga vattendomstolarna.

Utredningsmannen granskar härefter personalorganisationen

vid vattendomstolarna i fråga om juridiskt och tekniskt

utbildade befattningshavare.

Vad först angår befattningshavare med rena domaruppgifter framhålles

att det från principiell synpunkt givetvis är mindre tillfredsställande, att domaruppgifterna

i den utsträckning som är fallet ligga i händerna på befattningshavare

med sådana lösa anställningsformer som äro gällande för den

extra vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol och de biträdande

vattenrättsdomarna. Ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter

utgöras åtminstone till stor del av mål, som ställa höga krav på skicklighet

och omdöme. Vid de sydliga vattendomstolarna kan möjligen en arbetsfördelning

ske med beaktande av målens storlek och svårighetsgrad, så

att de allra mest kvalificerade arbetsuppgifterna förbehållas den ordinarie

domaren. Vid de norrländska domstolarna, där arbetsfördelningen huvudsakligen

måste bestämmas å ena sidan av nödvändigheten att tillräckligt

snabbt få fram särskilt viktiga eller brådskande mål och å andra sidan av

synpunkten att mål med inbördes samband såvitt möjligt skola handläggas

av samme domare, kunna dock sådana hänsyn ej få bli avgörande, om arbetskraften

skall kunna utnyttjas effektivt. Kraftverk och sjöregleringar i

Norrland innebära ofta djupa ingrepp i naturförhållandena, varför intressemotsättningarna

bli mycket stora. Detta får lätt till följd att starka krafter

sättas i rörelse för alt påverka domstolen i den ena eller andra riktningen.

Då därtill kommer att avgörandet på de centrala punkterna i allmänhet icke

är bundet vid några strikt juridiska normer utan i hög grad måste bii eu

omdömesfråga, är det av allra största vikt, att domaren har en ställning

som så långt möjligt garanterar objektivitet och självständighet. Såsom eu

annan viktig synpunkt framhålles möjligheten att besätta såväl de ifrågavarande

domartjänsterna som sekreterartjänster av olika grader. Sedan flera

år har rekryteringen till vattendomstolarna främst på grund av det ringa antalet

sluttjänster berett stora svårigheter, särskilt vid de norrländska dom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

stolarna. I fråga om domartjänsterna är det vidare icke tillräckligt, att de

kunna besättas med personer som i och för sig äro lämpliga för uppgiften;

det är också angeläget att sörja för erforderlig kontinuitet. De kunskaper

och den rutin, som erfordras för ett effektivt arbete som vattenrättsdomare,

förvärvas icke utan flerårig praktik. Därtill kommer att behandlingen av

större vattenmål vanligen tager lång tid i anspråk. I många fall bör ett flertal

inbördes sammanhängande mål betraktas som en enhet. Ombyte av domare

innebär nästan alltid, att dyrbar arbetskraft går förlorad på dubbelarbete.

En förutsättning för en förnuftig planläggning av verksamheten är

därför att innehavarna av de egentliga domartjänsterna kvarstanna i dessa

under en längre följd av år.

Med hänsyn till det förut nämnda principiella kravet beträffande domares

ställning skulle det ligga närmast till hands att ombilda de nuvarande

biträdande domarbefattningarna till ordinarie tjänster. Arbetsbelastningen

vid samtliga vattendomstolar kommer otvivelaktigt för överskådlig tid framåt

att vara så stor, att en dylik åtgärd i och för sig vore motiverad. Ur rekryteringssynpunkt

torde det emellertid vara fördelaktigare att göra tjänsterna

till extra ordinarie. Därigenom skulle vederbörande, i motsats till ordinarie

tjänstemän, vara oförhindrad att inneha lägre ordinarie tjänst, som han

icke utövar, och alltså givas åtminstone viss möjlighet att avancera inom den

vanliga domstolskarriären, vilket för många torde framstå såsom en betydande

förmån.

Under hänvisning till det anförda föreslås först och främst, att de biträdande

domarbefattningarna vid samtliga vattendomstolar samt arvodesbefattningen

såsom extra vattenrättsdomare vid Mellanbygdens vattendomstol

ombildas till extra ordinarie tjänster från och med den 1 juli 1952. Utredningsmannen

framhåller vidare, att för ifrågavarande icke-ordinarie

domartjänster en förbättrad löneställning måste anses önskvärd och skälig

med hänsyn till arbetets kvalificerade natur och det därmed förenade ansvaret.

För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering och nödig kontinuitet

är i varje fall en tämligen betydande löneförbättring nödvändig beträffande

de nuvarande biträdande domartjänsterna vid Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstol. Om dessa tjänster placeras högre än den nuvarande

extra domartjänsten vid sistnämnda domstol, bör även denna tjänst

uppflyttas, så att de tre befattningarna bli likställda.

Det sålunda framlagda förslaget innebär endast en ombildning av redan

existerande domartjänster. Det är emellertid ej osannolikt, att förhållandena

tämligen snart utveckla sig därhän, att även en ökning av antalet domartjänster

blir ofrånkomlig. För närvarande synes tillräcklig anledning ej föreligga

att föreslå en dylik utökning. Behov av tillfällig förstärkning av domarkrafterna

torde däremot komma att yppa sig redan under nästa budgetår.

Beträffande juridiskt utbildad personal vid vattendomstolarna, vattenrättssekreterare

och vattenrättsamanuenser, finner utredningsmannen,

med reservation för den personalökning som den framtida utvecklingen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 126.

7

kan medföra, ej anledning att föreslå någon ändring i nuvarande personaluppsättning.

I fråga om vattenrättsamanuenserna hänvisar utredningsmannen

till att dessas arbetsförhållanden och löneställning för närvarande

är under utredning av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Utredningsmannen ingår härefter på behovet av tekniskt utbildad personal

vid vattendomstolarna och föreslår inrättande fr. o. in. den 1 juli

1952 — lämpligen på extra ordinarie stat — av tre nya vattenrättsingenjörstjänster,

nämligen en agrikulturteknisk tjänst vid Norrbygdens vattendomstol

och en byggnadsteknisk tjänst vid vardera av Mellanbygdens

och österbygdens vattendomstolar. I fråga om den nya tjänsten vid Norrbygdens

vattendomstol erinras därom, att i samband med ombildningen

den 1 juli 1949 av domstolens s. k. B-avdelnlng till Mellanbygdens vattendomstol

beslut fattats om utökning av ingenjörsuppsättningen vid

förstnämnda domstol med en agrikulturteknisk tjänst (prop. 139/1949 s. 15)

men att innehavaren av denna tjänst enligt senare beslut av Kungl. Maj :t

tills vidare skall ha tjänstgöringen förlagd företrädesvis till Mellanbygdens

vattendomstol. Härom anföres vidare:

Att den år 1949 inrättade tjänsten i samband med dess tillsättande överflyttades

till Mellanbygdens vattendomstol sammanhängde med att biträdande

domarbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol då sedan någon tid varit

obesatt, vilket medfört en viss stagnation i verksamheten. Det fanns därför

anledning att befara, att en ytterligare ingenjör icke omedelbart skulle kunna

fullt effektivt utnyttjas. Sedan biträdande domarbefattningen numera återbesatts,

behöver ingen tvekan råda om att en ny agrikulturteknisk ingenjör

omedelbart kommer att få full sysselsättning. Ömbildas biträdande domarbefattningen,

såsom i föregående avsnitt föreslagits, till en extra ordinarie

tjänst med högre lön, kommer detta att innebära en effektivisering av domstolsarbetet

och därmed ytterligare ökade anspråk på domstolens tekniska

arbetskrafter.

Behovet av ytterligare en byggnadsteknisk ingenjör vid Mellanbygdens vattendomstol

bär för utredningsmannen med styrka framhållits såväl av vattenrättsdomaren

som av de vid domstolen tjänstgörande ingenjörerna. Att den

förstärkning på den agrikulturtekniska sidan, som vunnits genom det förut

nämnda överförandet av en extra ordinarie ingenjörstjänst från Norrbygdens

vattendomstol, efterföljes av motsvarande förstärkning på den byggnadstekniska

sidan måste anses såsom en helt naturlig utveckling. Utredningsmannen

anför vidare:

Ingenjörerna vid Mellanbygdens vattendomstol deltaga för närvarande icke

i de mål från Indalsälven, som handläggas av den ordinarie vattenrättsdomaren

vid Norrbygdens vattendomstol (Löwing) eller den i Umeå bosatte extra

vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol (Ahlström). Dessa mål

representera i nuvarande läge den ojämförligt största delen av arbetet inom

Indalsälvens vattensystem. För framtiden torde i fråga om såväl domare som

ingenjörer vissa jämkningar i den nu tillämpade arbetsfördelningen vara

tänkbara. Vill man vara fullt säker på att icke uppskatta behovet av ingenjörskrafter

vid Mellanbygdens vattendomstol för högt, bör man emellertid

förutsätta, <itt Löwing skall slutföra alla de mål å vilka han har förordnande,

att jämväl nya mål från Indalsälven i den omfattning, som sambandet med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

äldre mål rimligtvis kan motivera, skola handläggas av Löwing eller annan

till Norrbygdens vattendomstol knuten domare, att den extra vattenrättsdomaren

vid Mellanbygdens vattendomstol för överskådlig tid framåt fortfarande

skall vara bosatt i Umeå samt att ingenjörerna vid Mellanbygdens

vattendomstol ej heller i fortsättningen skola tjänstgöra under ordförande

som nu nämnts. Även med dessa försiktiga antaganden står det utom varje

tvivel, att en ytterligare byggnadsteknisk ingenjör vid sagda domstol är behövlig.

Enbart arbetet inom Ångermanälvens och Ljungans vattensystem

ställer nämligen ständigt ökade krav på domstolen.

Vid både österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har, enligt vad

respektive vattenrättsdomare för utredningsmannen understrukit, ingenjörernas

arbetsbörda varit mycket stor. Detta är också helt naturligt redan

med tanke på den intensifiering av verksamheten, som inrättandet av de

biträdande domartjänsterna inneburit. För de närmaste åren torde ytterligare

stegrade anspråk på teknisk arbetskraft vara att emotse åtminstone

vid Österbygdens vattendomstol på grund av den fortgående utbyggnaden

av vattenkraft i Dalälven och Ljusnan. Att en ytterligare byggnadsteknisk

vattenrättsingenjör vid sistnämnda domstol föreslås redan nu sammanhänger

med att den vid denna domstol nu tjänstgörande ingenjören med byggnadsteknisk

sakkunskap, vilken befattningshavare till år 1950 varit stationerad

i Umeå, ägnar och ännu under åtskillig tid kommer att ägna en stor del av

sin arbetskraft åt mål från Indalsälven, vilka handläggas av i Umeå bosatt

domare. Detta förhållande uppväges i viss mån av att den ordinarie byggnadstekniske

ingenjören vid Norrbygdens vattendomstol, som till nyssnämnda

år tjänstgjort vid Österbygdens vattendomstol, alltjämt deltager i vissa

där anhängiga mål, men dessa senare arbetsuppgifter äro väsentligt mindre

arbetskrävande än målen från Indalsälven. För att kompensera österbygdens

vattendomstol skulle därför — om en ny tjänst icke inrättades —- tillfälliga

förordnanden av särskild vattenrättsingenjör behöva tillgripas i betydande

utsträckning. Denna utväg är emellertid alltid förenad med vissa

olägenheter för domstolsarbetet, och dessutom är det i hög grad osäkert

om någon lämplig kraft står till förfogande. På grund härav och med hänsyn

till den ökning av arbetsbördan, som med stor sannolikhet kan förutses,

synes det vara mest rationellt att omedelbart anställa en ytterligare byggnadsteknisk

ingenjör på extra ordinarie stat med tjänstgöringsskyldighet

företrädesvis vid österbygdens vattendomstol. I den mån så erfordras och

hans tid det medger, bör han kunna utnyttjas även för att lätta arbetsbördan

för den hårt belastade byggnadstekniske ingenjören vid Söderbygdens vattendomstol.

Yttranden.

Yttranden över utredningsmannens förslag ha efter remiss avgivits av

vattenöverdomstolen efter hörande av vattenrättsdomarna, vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet, statskontoret, statens lönenämnd, Svenska vattenkraftföreningen,

Indals älvs flottningsförening och Sveriges juristförbund.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

9

Vattcnöverdomstolcn instämmer i vad utredningsmannen sammanfattningsvis

anfört angående utvecklingstendenserna beträffande vattendomstolarnas

arbetsbörda. Tvekan kan sålunda icke råda om att ett stadigvarande behov

föreligger av de biträdande vattenrättsdomartjänsterna och tjänsten som

extra vattenrättsdomare. Säkerligen kommer, åtminstone för Norrlandsdomstolarnas

del, varaktigt behov av ytterligare arbetskrafter att göra sig gällande

om några år. Redan nu föreligger behov av tillfällig förstärkning av

domarkrafterna vid Mellanbygdens vattendomstol.

Vad utredningsmannen anfört om fördelen ur rekryteringssynpunkt med

att göra befattningarna som extra och biträdande vattenrättsdomare till

extra ordinarie finner vattenöverdomstolen icke övertygande. De skäl, som

ligga till grund för den gamla principen att domarämbeten såvitt möjligt

skola vara ordinarie tjänster, göra sig med särskild styrka gällande i fråga

om domarbefattningar vid vattendomstolarna, där det ej sällan huvudsakligen

är fråga om intressetvister, där motsättningarna kunna bli mycket

stora. Ofta är staten själv part i målen. Det är därför av allra största vikt

att domaren i vattenmål har en ställning, som så långt möjligt garanterar

objektivitet och självständighet. Icke minst angeläget är att hos befolkningen

i den av företaget berörda bygden undanröja varje möjlig anledning

till tvivel rörande domarens självständighet. Det sagda utgör enligt vattenöverdomstolens

uppfattning tillräcklig anledning att nu göra ifrågavarande

tjänster ordinarie. Men även andra skäl kunna åberopas härför. Behovet av

kontinuitet i utövningen av domartjänsterna tillgodoses bäst av ordinarie innehavare.

Vidare skulle en bättre balans mellan antalet slutposter och antalet

rekryteringstjänster vid vattendomstolarna uppstå. Mot fem slutposter som

vattenrättsdomare svara för närvarande aderton icke-ordinarie domar- och

sekreterarbefattningar. Enär behov av ytterligare sekreterarkrafter föreligger,

komma befordringsförhållandena att bli än ogynnsammare, därest åtgärder

icke nu vidtagas. Ombildningen av domarbefattningarna till ordinarie

tjänster skulle sannolikt minska motviljan hos de yngre hovrättsjuristerna

mot tjänstgöring vid vattendomstol och ha ett gynnsamt inflytande

även på vattenöverdomstolens egen rekrytering.

En oundgänglig förutsättning för att syftet med ombildningen av tjänsterna

skall nås är emellertid alt de erhålla en tillfredsställande lönegradsplacering.

Med hänsyn till bl. a. angelägenheten av att tjänsterna bli godtagbara

som sluttjänster samt till betydelsen av arbetsuppgifterna, de stora

värden målen ofta gälla och det därmed förenade ansvaret böra de nya

ordinarie domarna likställas med vissa häradshövdingar. Vad angår domartjänsterna

vid de norrländska vattendomstolarna ligger det främsta skälet

för en förbättrad lönegradsplacering i den särskilt tyngande arbetsbördan

vid dessa domstolar. Hänsyn bör ock tagas till de långa och tröttande resorna

mellan kansliorten och förrättningsställena in. in. Vattenöverdomstolen

föreslår att tjänsterna som biträdande och extra vattenrättsdomare placeras

i lönegrad Co 14 med en avlöningsförstärkning av 2 508 kronor beträffande

tjänsterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

samt 1 260 kronor beträffande övriga tjänster. Beteckningen biträdande

vattenrättsdomare synes lämplig för samtliga ifrågavarande tjänster.

Oavsett om tjänsterna bli ordinarie eller extra ordinarie får man räkna

med att ombildningen av desamma kommer att i några fall föranleda personbyte.

Vid sådant byte kan det befinnas lämpligt att den nuvarande befattningshavaren

beredes tillfälle att såsom särskild vattenrättsdomare slutföra

mål, å vilka han nedlagt något mera avsevärt arbete. Vattenöverdomstolen

hemställer att medel beräknas för detta ändamål men kan, enär omfattningen

av medelsbehovet icke kan avgöras förrän de nya befattningarna tillsatts,

icke framlägga något specificerat yrkande i detta hänseende.

Vattenöverdomstolen vill i detta sammanhang framhålla, att en av vattenrättsdomaren

vid Mellanbygdens vattendomstol gjord framställning om

partiell ledighet under sex månader för utarbetande av dom i ett synnerligen

vidlyftigt vattenregleringsmål icke kunnat bifallas av vattenöverdomstolen

då på grund av såväl medels- som personalbrist vikarie icke kunnat

förordnas. Därest sådan vikarie längre fram skulle bli disponibel böra medel

finnas till förfogande. På grund härav böra medel beräknas för nästa

budgetår för avlönande av en biträdande vattenrättsdomare under högst sex

månader vid ifrågavarande vattendomstol.

Utredningsmannens förslag om inrättande från och med den 1 juli 1952

av tre nya extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänster tillstyrkes.

Behov av ytterligare vattenrättssekreterare ha anmälts av vattenrättsdomarna

vid österbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar i deras yttranden

över utredningsmannens promemoria. Då den förstnämndes framställning

grundar sig på genomförande av ny flottningslagstiftning men

sådan icke torde komma att träda i kraft under nästa budgetår finner vattenöverdomstolen

ej anledning att nu närmare ingå på denna fråga. Enligt

vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol, vid vars kansli i

Östersund en vattenrättssekreterare och en biträdande vattenrältssekreterare

tjänstgöra, måste den förre under en stor del av året ägna hela sin tid

åt handläggning av egna mål, varför för sekreterargöromål åt tre domare

endast återstodc den biträdande sekreteraren. Då denne ej kunde medhinna

alla dessa göromål, erfordrades förstärkning med minst en biträdande sekreterare.

Därutöver borde, så länge amanuensbefattningen vid domstolen i

enlighet med Kungl. Maj:ts bestämmande hölles obesatt, ytterligare en biträdande

sekreterare få anställas. Den sålunda begärda personalförstärkningen

sammanhängde även med utredningsmannens förslag om ökning av

domstolens ingenjörspersonal. Vattenöverdomstolen anser sig icke kunna

tillstyrka att sekreterarpersonalen vid ifrågavarande vattendomstol förstärkes

med mer än en biträdande sekreterare men vill understryka angelägenheten

av att omorganiseringen av amanuenstjänsterna utan dröjsmål genomföres.

I detta sammanhang har vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens

vattendomstol anmält behov av ytterligare biträdespersonal vid domstolen.

Den nuvarande personalen vore hårt ansträngd, övertid hade måst tillgripas,

varjämte de juridiskt skolade arbetskrafterna i alltför stor omfattning måst

syssla med arbetsuppgifter, som rätteligen kunnat anförtros skrivbiträdena.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

11

Vid genomförande av den föreslagna förstärkningen av domstolens personal

erfordrades ytterligare skrivhjälp. Utöver den fasta personalen, två ordinarie

biträden och ett biträde i reglerad befordringsgång, har med anlitande av

besparade medel ytterligare ett biträde i reglerad befordringsgång varit anställt

vid domstolen sedan den 1 mars 1950. Vattenöverdomstolen hemställer

att för nästa budgetår medel beräknas för fortsatt anställning av sistnämnda

biträde ävensom därutöver för ytterligare ett skrivbiträde i reglerad befordringsgång.

Även för Norrbygdens vattendomstol finner vattenöverdomstolen

sig böra, efter framställning från vattenrättsdomaren vid denna domstol, begära

medel för ytterligare ett dylikt biträde. Domstolens nuvarande biträdespersonal,

en kontorist och fyra biträden i reglerad befordringsgång, är

redan nu otillräcklig, och behovet av sådan personal kommer att öka, om

förut föreslagen förstärkning av den dömande personalen genomföres.

Avslutningsvis vill vattenöverdomstolen framhålla att kostnaderna för

vattendomstolsorganisationen, även om de i och för sig äro stora, likväl få

anses obetydliga i jämförelse med den ekonomiska omfattningen av de företag,

som möjliggöras genom vattendomstolarnas verksamhet, ävensom

erinra om de stora värden som stå på spel, därest planerade företag försenas

till följd av brist på arbetskrafter vid vattendomstolarna.

Vattenfallsstyrelsen understryker starkt angelägenheten av att vattendomstolarnas

kapacitet bringas att fullt ut motsvara den arbetsbelastning som

för dem föreligger och kan väntas följa vid en i planerad omfattning fortsatt

utbyggnad av landets krafttillgångar. Styrelsen tillstyrker livligt utredningsmannens

förslag såväl i vad avser ändrad anställningsform och löneställning

för extra och biträdande vattenrättsdomare som beträffande utökning

av antalet vattenrättsingenjörer vid domstolarna.

Kammarkollegiet anser det angeläget att i rådande ekonomiska och utrikespolitiska

situation landets växande energibehov, så långt det kan vara

ekonomiskt försvarligt, tillgodoses genom vattenkraftens utbyggnad i en

takt, som svarar mot ökningen av energiförbrukningen. Kollegiet vitsordar

vad utredningsmannen anfört om arbetsbördans ökning och behovet av ökad

arbetskraft vid vattendomstolarna samt vill framhålla, att bedömningen av

de allmänna intressen som kollegiet har att företräda i vattenmålen i särskild

grad kräver domare med självständighet och moget omdöme, grundat

på en omfattande erfarenhet om sådana måls handläggning. Ur dessa synpunkter

är det angeläget att förstärkningen av den juridiskt och tekniskt

utbildade personalen sker på sådant sätt att täta ombyten av befattningshavare

undvikes. Kollegiet ifrågasätter därför om icke de nya befattningarna

borde göras ordinarie med en sådan lönegradsplacering att de i regel bleve

sluttjänster med allenast de transportmöjligheter, som stå ordinarie underrättsdomare

till buds.

Statskontoret bar icke något att erinra mot att befattningarna som biträdande

och extra vattenrättsdomare ombildas till extra ordinarie. Beträffande

denna personals löneställning erinras om att de biträdande vatten
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kangl. Maj.ts proposition nr 126.

rättsdomarna före den 1 juli 1951 i lönehänseende voro jämställda med

tingsdomare och hovrättsråd samt att detta åter kommer att bliva förhållandet

vid bifall till Kungl. Maj :ts förslag till innevarande års riksdag rörande

förbättrad löneställning för tingsdomare (statsverkspropositionen:

gemensamma frågor). Statskontoret är icke övertygat om att de biträdande

vattenrättsdomarnas arbetsuppgifter äro av mer kvalificerad art och deras

ställning inom domstolsväsendet mera betydelsefull än tingsdomarnas och

hovrättsrådens. Uppmärksammas bör även att någon fördelning efter målens

svårighetsgrad icke förekommer mellan häradshövding och tingsdomare.

Vid angivna förhållanden kan statskontoret icke tillstyrka att de biträdande

vattenrättsdomarna beredas avlöningsförmåner, som överstiga dem

som tillkomma tingsdomare eller hovrättsråd. En dylik åtgärd skulle icke

heller kunna undgå att medföra konsekvenser beträffande löneställningen

för sistberörda befattningshavare. Anledning torde även saknas att medgiva

förbättrad löneställning för den extra vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens

vattendomstol. Frågan om behovet av de föreslagna tre nya vattenrättsingenjörstjänsterna

undandrager sig statskontorets bedömande, men ämbetsverket

har icke något att erinra mot att eventuellt nyinrättad sådan tjänst

uppföres på extra ordinarie stat.

Statens lönenämnd har icke något att erinra mot att tjänsterna som biträdande

och extra vattenrättsdomare ombildas till extra ordinarie tjänster

fr. o. m. den 1 juli 1952. Lönenämnden har icke funnit anledning till uttalande

beträffande frågan om ändrad löneställning för dessa tjänster, då något

förslag i ämnet ej framlagts.

Svenska vattenkraftföreningen betonar angelägenheten av att vattendomstolarna

medhinna behandlingen av såväl ansökningar om tillstånd till utkygSnad

av vattenkraften som de frågor om skadeersättningar och skadeförebyggande

åtgärder, som återstå från äldre mål. Redan nu föreligga svårigheter

för vattendomstolarna att hinna med denna arbetsbörda. Detta har

lett till icke önskvärda konsekvenser, nämligen att företagare för att tillgodose

kraftbehovet tvingats påbörja anläggningar utan att frågan om tillstånd

till företaget varit avgjord. Man kan ej räkna med att företagare framdeles

vilja taga en sådan risk. Det av utredningsmannen framlagda förslaget

om förstärkning av domstolarnas arbetskraft måste betraktas såsom ett

minimum, och föreningen ifrågasätter, om icke den rättsbildade arbetskraften

borde utökas med ytterligare någon tjänst. Detta synes särskilt gälla

Mellanbygdens vattendomstol.

Indals älvs f lottning sförening framhåller att det inom föreningens verksamhetsområde

länge varit påtagligt att anhopningen av stora och svårutredda

mål vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar medfört

alltför lång tidsutdräkt vid avgörandet av för flottningen betydelsefulla

frågor. Stora svårigheter och olägenheter ha härigenom uppkommit vid

flottningens handhavande. Föreningen måste därför starkt understryka behovet

av ytterligare arbetskrafter vid vattendomstolarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl.Maj.ts proposition nr 126.

13

Sveriges juristförbund. Med hänsyn till att de biträdande vattenrättsdomarna

och den extra vattenrättsdomaren på det hela taget ha arbetsuppgifter

av samma omfattning, svårighetsgrad och betydelse som de ordinarie

vattenrättsdomarna böra de erhålla samma löneställning som de

sistnämnda. Det har icke ansetts tillkomma utredningsmannen att pröva

lönesättningen för de ordinarie domarna, men denna fråga torde svårligen

kunna skjutas åt sidan, när det gäller att göra den vattenrättsliga

banan mera lockande för domstolsjuristerna och möjliggöra en nödvändig

kontinuitet i arbetet. Med hänsyn till det krävande och ansvarsfulla

arbetet vid vattendomstolarna och de betydande ekonomiska värden,

som äro föremål för rättsskipningen, får det betraktas som ett framträdande

samhällsintresse att dugliga domarkrafter förvärvas till dessa uppgifter.

Därför bör en löneförbättring för vattenrättsdomarna snarast komma

till stånd, varvid lönen icke bör sättas lägre än enligt lönegrad 15 jämte

den avlöningsförstärkning, som tillkommer häradshövding i lönegrupp IV.

Vid en sådan lönesättning saknar vad utredningsmannen anfört mot ordinariesättning

av ifrågavarande tjänster grund. Även om befattningarna

skulle placeras i lägre lönegrad än vad som förordats av förbundet, böra de

ombildas till ordinarie tjänster. Härvid må framhållas — förutom det principiella

kravet på en säker och självständig ställning för domarna -— att

vad utredningsmannen anfört till stöd för den av honom omfattade ståndpunkten

ej torde vara bärande ens vid en lägre lönesättning. Det är vidare

ej riktigt att söka kompensera ett underskridande av en i och för sig skälig

lönenivå med en anordning, som skall giva sken av vidsträcktare befordringsmöj

ligheter.

Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Vattenöverdomstolen (skr. 27/8 1951) hemställer, att anslaget höjes med

222 900 kronor.

Ökning

1. Tjänsteförändringar

5 vattenrättsamanuenser Ce 22—Ca 26 ...................... 11 720

3 kanslibiträden Ca 11—Ca 13 ............................ 2 052

2. Omräkning

Chefslönerevisionen ...................................... 48 204

Avlöningsförstärkning till vattenrättsingenjörer ............ 13 104

Ändrad dyrortsgruppsplacering för 1 e. o. vattenrättsingenjör . . 312

Rörligt tillägg; avrundning ................................ 147 508

222 900

3. Vidare hemställer vattenöverdomstolen (skr. 1/2, 11/2 1952) att medel

beräknas för den personalförstärkning som av vattenöverdomstolen förordats

i anslutning till den genom särskild sakkunnig verkställda utredningen

angående personalbehovet vid vattendomstolarna (jfr s. 10 f.).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Framställningarna under punkt 1 innebära upprepning på oförändrade

skäl av tidigare gjord hemställan (II ht 1951 s. 25 p. 1). Samtliga yrkanden

under punkt 2 avse automatiska uppräkningar. Enligt beslut av 1951 års

riksdag (riksd. skr. 307; statsutsk. uti. 1G4 s. 33; prop. 190 s. 8) skall till

vattenrättsingenjör från och med den 1 juli 1951 utgå avlöningsförstärkning

med 1 008 kronor för år.

Departementschefen.

Vattendomstolarnas arbetsbörda har sedan mitten av 1930-talet och i

synnerhet under det senaste decenniet i hög grad ökat. Den främsta orsaken

härtill har varit det starkt stegrade tempot i tillgodogörandet av landets vattenkrafttillgångar.

Till denna utveckling har även bidragit, att nya uppgifter

tillförts vattendomstolarna genom 1939 års grundvattenlagstiftning och

1941 års lagstiftning mot vattenförorening. Med anledning av den ökade arbetsbelastningen

har, såsom i det föregående framhållits, domstolsorganisationen

i betydande mån förstärkts. Likväl har det icke kunnat undgås, att

en betydande arbetsbalans uppkommit, särskilt vid de båda norrländska

vattendomstolarna. Detta innebär självfallet avsevärda olägenheter, särskilt

med hänsyn till de stora nationalekonomiska intressen som äro beroende av

vattenmålens avgörande. Genom den nu föreliggande utredningen får anses

klarlagt, att en successiv ökning av arbetsbördan är att vänta vid Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar samt att beträffande övriga

vattendomstolar någon varaktig minskning av arbetsbördan icke kan beräknas

inträda inom överskådlig tid. Under sådana förhållanden är det, såsom

i flera remissyttranden med skärpa framhållits, ytterst angeläget att

åtgärder vidtagas för att öka vattendomstolarnas arbetskapacitet.

En av de omständigheter, som menligt inverkat på effektiviteten i vattendomstolarnas

arbete, är de tämligen täta personbyten som förekomma på

de icke ordinarie domarbefattningarna. .lag delar fördenskull utredningsmannens

mening att man i första hand bör giva befattningarna såsom extra

vattenrättsdomare och biträdande vattenrättsdomare en förmånligare ställning,

varigenom de kunna framstå såsom mera lockande för de yngre hovrättsjuristerna.

Härvid bör till en början tillses, att befattningshavarna beredas

fastare anställningsformer än de nu gällande. Medan utredningsmannen

ansett det vara ur rekryteringssynpunkt fördelaktigare att göra tjänsterna

till extra ordinarie, varvid vederbörande skulle bibehållas vid möjligheten

att avancera inom den ordinarie domarkarriären, ha vattenöverdomstolen,

kammarkollegiet och Sveriges juristförbund förordat att tjänsterna

uppföras på ordinarie stat. De skäl som åberopats för ordinariesättning

av tjänsterna äro otvivelaktigt starka. Särskilt ur principiella synpunkter

kan det te sig riktigast att genomföra en sådan omläggning av tjänsternas

karaktär. I realiteten är emellertid detta principkrav icke så framträdande

på grund av att de befattningshavare, som förordnas på dessa tjänster, i

själva verket ha en tryggad ställning inom hovrättskarriären. över huvud

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

15

taget har jag icke av vad som anförts gentemot utredningsmannens förslag

i denna del blivit övertygad om lämpligheten av att frångå detta. Det synes

mig med hänsyn härtill lämpligast att tjänsterna, åtminstone till en början,

uppföras såsom extra ordinarie. Jag tillstyrker, att den nuvarande extra vattenrättsdomaren

placeras i Cs 14 samt att de två tjänsterna såsom biträdande

vattenrättsdomare vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar,

med hänsyn till vad utredningen givit vid handen rörande dessa båda domstolar,

utbytas mot tjänster såsom vattenrättsdomare i Cs 14. Övriga biträdande

vattenrättsdomare torde böra placeras i Ce 37 och därjämte tillerkännas

avlöningsförstärkning med 1 008 kronor för år, varigenom de komma i

samma läge som vattenrättsingenjörer. Till vattenrättsdomare i Cs 14 skall

icke utgå avlöningsförstärkning.

Utredningsmannen har vidare föreslagit inrättande av tre nya vattenrättsingenjörstjänster.

Tvivel kan icke råda därom att, såvitt avser dylika

tjänster, stadigvarande behov föreligger vid Norrbygdens vattendomstol av

tillhopa två byggnadstekniska och tre agrikulturtekniska ingenjörer samt

vid Mellanbygdens vattendomstol av två byggnadstekniska och två agrikullurtekniska

ingenjörer. Då någon minskning icke är möjlig av antalet vid

övriga vattendomstolar tjänstgörande ingenjörer, finner jag mig sålunda i

enlighet med utredningsmannens förslag böra förorda, att de norrländska

vattendomstolarna beredas möjlighet till sådan sammansättning av den

tekniskt utbildade personalen som nyss nämnts; detta innebär en förstärkning

av ingenjör skrafterna vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

med en agrikulturteknisk resp. en byggnadsteknisk vattenrättsingenjör.

Befattningarna böra tills vidare vara extra ordinarie. För inrättande av

ytterligare en föreslagen ingenjörstjänst, i främsta rummet avsedd för österbygdens

vattendomstol, anser jag däremot tillräckliga skäl icke för närvarande

föreligga.

Ej heller kan jag för närvarande tillstyrka det av vattenöverdomstolen

framförda förslaget att förstärka den juridiskt utbildade personalen vid

Mellanbygdens vattendomstol med en biträdande vattenrättssekreterare. För

att bereda möjlighet för Kungl. Maj :t att efter särskild prövning tillgodose

sådant under nästa budgetår uppkommande tillfälligt behov av särskild vattenrättsdomare

eller för ordinarie vattenrättsdomare partiellt förordnad vikarie,

som av vattenöverdomstolen ifrågasatts, bör emellertid bemyndigande

utverkas för Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall medgiva det

överskridande av icke-ordinarieposten som kan föranledas härav.

Vattenöverdomstolens förslag om utökning av den icke rättsbildade personalen

finner jag skäl biträda såtillvida att jag förordar att medel beräknas

för ett biträde i reglerad befordringsgång vid envar av Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstolar.

Frågan om vattenrättsamanuensernas arbetsförhållanden och löneställning

ligger alltjämt under utredning bos 1949 års tjänsteförteckningskommitté,

varför förslag i ämnet icke hinner föreläggas årets riksdag. Innan

slutlig ställning tagcs till denna fråga, synes mig för övrigt lämpligt att vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Mellanbygdens vattendomstol, där amanuenstjänsten hålles obesatt, försök

anställas i syfte att utröna i vad mån de på amanuenser nu ankommande

göromålen kunna fullgöras med anlitande av lägre kvalificerad personal.

Med anledning av riksdagens beslut angående lönegradsplacering för viss

biträdespersonal m. m. (skr. 45/1952; prop. 14) böra vidare medel beräknas

för 5 kansliskrivare i Ca 15 i stället för 2 kontorister i Ca 13 och 3 kanslibiträden

i Ca 11 samt för 1 kanslibiträde i Ca 11 i stället för 1 kontorsbiträde

i Ca 8.

I enlighet med det anförda skulle anslaget höjas med 6 588 kronor för utbyte

av två tjänster som biträdande vattenrättsdomare mot två vattenrättsdomartjänster

i Cs 14, med 3 024 kronor för avlöningsförstärkning till tre

biträdande vattenrättsdomare, med 49 776 kronor för två vattenrättsingenjörer,

med 11 760 kronor för två biträden i reglerad befordringsgång samt

med 6 576 kronor för lönereglering för biträdespersonal. De automatiska

utgiftsökningarna under anslaget beräknas till 206 800 kronor. Anslaget

skulle alltså höjas med (6 588 + 3 024 -)- 49 776 -)- 11 760 + 6 576 -f206

800) 284 524 kronor eller i runt tal 284 600 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 394 900 (-(- 42 800) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, oförändrat

30 000 kronor;

avlöningar till icke-ordinarie personal 464 500 (+ 71 100) kronor;

rörligt tillägg 255 000 (+ 170 700) kronor.

Anslaget uppföres alltså med 1 144 400 (+ 284 600) kronor.

I vattendomstolarnas personalförteckning böra uppföras 3 vattenrättsdomare

i Cs 14 och 3 biträdande vattenrättsdomare i Ce 37, varjämte

antalet vattenrättsingenjörer i Ce 37 bör ökas från 2 till 4. Vidare böra i förteckningen

uppföras 5 kansliskrivare i Ca 15 samtidigt som 2 kontorister

i Ca 13, 2 kanslibiträden i Ca 11 och 1 kontorsbiträde i Ca 8 böra avföras

ur densamma.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angivna ändringar

i vattendomstolarnas personalförteckning;

b) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

.................................... 394 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis 30 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 464 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 255 000

Summa kronor 1 144 400;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

17

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att — för att möjliggöra dels

att extra biträdande vattenrättsdomare efter tjänstens besättande

med ny extra ordinarie innehavare må kunna tillfälligt

bibehållas i tjänstgöring, dels ock att tillfälligt partiellt förordnande

av vikarie för vattenrättsdomaren i Mellanbygdens

vattendomstol må kunna meddelas — för budgetåret 1952/

53 medgiva det överskridande av den i avlöningsstaten för

vattendomstolarna upptagna anslagsposten till icke-ordinarie

personal, som kan föranledas härav;

d) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 1 144 400 kronor.

[2] 15. Vattendomstolarna: Omkostnader.

Anslag Nettontgift

1950/51 .......................... 125 000 144 200

1951/52 (statsliggaren s. 129)........ 142 800

1952/53 förslag .................... 190 000

Enligt gällande omkostnadsstat för vattendomstolarna ha anvisats 1 500

kronor till sjukvård m. m. (2 500), 84 000 kronor till reseersättningar

(92 900), 1 800 kronor till bränsle, lyse och vatten (2 100) och 55 500 kronor

till övriga expenser, varav 7 200 kronor utgöra ett för nyanskaffning av

inventarier beräknat engångsbelopp (46 600).1

Tidigare har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 anvisats

ett reservationsanslag å 20 000 kronor till Inventarier m. m. för Västerbygdens

vattendomstol.

Vattenöverdomstolen (skr. 27/8 1951, 11/2 1952) hemställer, att anslaget 1 2 3

liöjes med 55 700 kronor.

Ökning

1. Reseersättningar ........................................ 32 000

2. Bränsle, lyse och vatten .................................. 3 000

3. Övriga expenser .......................................... 20 700

1. Med hänsyn till höjda traktamentsersättningar och ökade kostnader

för färdmedel samt därtill att två under föregående budgetår vakanta vattenrättsingenjörstjänster

förväntas bliva återbesatta, bör anslagsposten höjas

med 26 000 kronor. Vid genomförande av den av vattenöverdomstolen

förordade förstärkningen av vattendomstolarnas juridiskt och tekniskt utbildade

arbetskraft (jfr s. 10) kräves en ytterligare höjning av posten med

6 000 kronor.

2. På grund av Väslerbygdens vattendomstols inflyttning i nya lokaler

bör posten höjas med 3 000 kronor.

3. Det för Västerbygdens vattendomstol å tilläggsstat anvisade anslaget

1 Siffrorna inom parentes angiva utgifter under budgetåret 1950/51.

i Hihnny till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12G.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

för inventarier har bl. a. på grund av inträffade prisstegringar visat sig otillräckligt.

Ytterligare erfordras sålunda minst 4 000 kronor till viss möbelutrustning

in. m. Nyanskaffning av möbler och kontorsinventarier erfordras

även vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar, därest den

för respektive domstolar föreslagna personalförstärkningen genomföres.

Kostnaderna härför beräknas av vattenöverdomstolen till 2 500 kronor respektive

3 400 kronor. Föreslagen personalförstärkning medför vidare ökat

behov av skrivmateriel, papper, telefon in. in., varför ytterligare minst 4 000

kronor krävas. Slutligen betinga ökade kostnader för städning samt prisstegringar

en uppräkning av anslagsposten med 14 000 kronor. Då från posten

skall avdragas det för innevarande budgetår för engångskostnader avsedda

beloppet, 7 200 kronor, begäres höjning av posten endast med 20 700

kronor.

Departementschefen.

Medelsanvisningen till sjukvård m. m. torde böra höjas med 1 000 kronor.

Beträffande posten till reseersättningar förordar jag en till 27 000 kronor

begränsad höjning. Till bränsle, lyse och vatten böra beräknas ytterligare

3 000 kronor. Vad slutligen angår delposten till övriga expenser föreslår

jag att för löpande utgifter anvisas ytterligare 14 700 kronor. För engångskostnader

avseende inventarieanskaffning m. in. för Norrbygdens, Mellanbygdens

och Västerbygdens vattendomstolar bör härjämte beräknas ett

belopp av 8 700 kronor. Genom fråndragning av det för innevarande budgetår

för engångskostnader avsedda beloppet, 7 200 kronor, begränsas höjningen

av denna delpost till 16 200 kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (142 800 -}- 1 000 -f- 27 000 -j- 3 000 -f14

700 + 8 700 — 7 200) 190 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

till Vattendomstolarna: Omkostnader för budgetåret 1952/

53 anvisa ett förslagsanslag av 190 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

527251». Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande av Spenshults sanatorium såsom eftervårdssjukhus för reumatiker. a1 i texten
  2. SU 1952:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till vattendomstolarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten