Sök i Ratio Lex

Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:13, Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i vissa

fall från betalningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 14 december 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att vissa personer skola befrias från dem åvilan

de betalningsskyldighet till kronan.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 december 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler framställningar

i fråga om befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan

samt anför därvid. '' i

l:o.

Enligt förbindelse den 1 december 1930 förpliktigade sig lägenhetsägaren

Petter Lindmark i Storträsk, Jörn, att senast den 15 september 1931 till

domänstyrelsen erlägga betalning för virke, som han inköpt vid kronoskogsauktioner

inom Nedre Norrbottens distrikt. För Lindmarks förbindelse tecknade

lägenhetsägarna Anselm Lindmark och Hjalmar Lindmark, båda i

Storträsk, Jörn, solidarisk proprieborgen intill ett belopp av 11 445 kronor

14 öre jämte ränta. Då köparen ej fullgjorde sin betalningsskyldighet, lagsöktes

såväl han som hans borgensmän och förpliktigades de genom länsstyrelsens

i Västerbottens län utslag den 21 april 1932 att till kronan utgiva

11 445 kronor 14 öre jämte 6 % årlig ränta därå från den 15 september

1931 tills betalning ägde rum samt att gottgöra kronan dess kostnader med

43 kronor 29 öre. Under tiden hade Petter Lindmark den 22 mars 1932

försatts i konkurs, i vilken kronan för sin fordran erhöll en utdelning å 86

kronor 34 öre. Vid verkställighet av utslaget gentemot Anselm Lindmark

och Hjalmar Lindmark inflöt å kronans fordran 42 kronor 14 öre respektive

516 kronor 50 öre. Kronans tillgodohavande utgör härefter kapitalfordran

10 800 kronor 16 öre jämte lagsökningskostnader 43 kronor 29 öre,

tillhopa 10 843 kronor 45 öre, samt ränta, per den 1 mars 1951 uppgående

till 12 687 kronor 75 öre. Gäldenärerna ha vid skilda tillfällen krävts å skulden

för betalning och till förhindrande av preskription.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 8 december 1950 anhålla

Petter, Anselm och Hjalmar Lindmark att mot erläggande av 300 kronor

erhålla befrielse från betalning av resterande del av kronans fordran enligt

utslaget den 21 april 1932.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Enligt förbindelse den 29 december 1931 förpliktigade sig förenämnde Anselm

Lindmark att senast den 15 september 1932 till domänstyrelsen inbetala

köpeskillingen för virkesposten nr 19 å kronoparken Brännliden, block 1,

med sammanlagt 3 208 kronor 95 öre och att erlägga hyra för avverkningskoja

och stall med 200 kronor. För Lindmarks åtaganden tecknades solidarisk proprieborgen

intill ett belopp av 3 500 kronor jämte ränta av förenämnda

Petter och Hjalmar Lindmark samt lägenhetsägarna Johan Helmer Lindström

och L. A. Norberg, båda i Andersträsk, Jörn. Då köparen ej fullgjorde

sin betalningsskyldighet, lagsöktes både han och hans borgensmän och förpliktigades

de genom länsstyrelsens i Västerbottens län utslag den 10 augusti

1932 alt till kronan utgiva 3 408 kronor 95 öre jämte 6 % ränta därå från den

29 april 1932 tills betalning ägde rum samt att ersätta kronan dess kostnader

med 33 kronor 37 öre. Verkställighetsförsök vid olika tillfällen mot

gäldenärerna ha icke lett till något resultat. Till förhindrande av preskription

ha bevakningsåtgärder vidtagits. Kronans tillgodohavande utgör kapitalfordran

3 408 kronor 95 öre jämte nämnda rättegångskostnad 33 kronor

37 öre, tillhopa 3 442 kronor 32 öre, samt ränta, per den 1 mars 1951 uppgående

till 3 853 kronor 25 öre.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 25 juli 1950 anhålla Anselm,

Petter och Hjalmar Lindmark samt Johan Helmer Lindström att mot inbetalning

av 300 kronor få sin skuld i övrigt enligt utslaget den 10 augusti

1932 avskriven. Borgensmannen L. A. Norberg har på grund av ålder och

sjukdom icke kunnat underskriva ansökningen.

Med utlåtande den 3 mars 1951 har domänstyrelsen underställt berörda

båda ansökningar Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat, jämte

övriga handlingar, utredning rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden

in. m. Härav inhämtas i huvudsak följande.

Petter Lindmark, tidigare lägenhetsägare numera åkare, är född år 1890.

Han äger en till 10 000 kronor värderad lastbil, å vilken han är skyldig

11 500 kronor. Hustrun är f. d. småskollärarinna. Makarna ha boskillnad.

Anselm Lindmark, född år 1894, äger sambrukade fastigheterna Storträsk

l27, l30 och l33. Den odlade arealen utgör 3,5 hektar. Avverkningsbar

skog finnes ej. Fastigheterna äro gemensamt taxerade till 6 600 kronor,

därav skogsvärde 1 400 kronor, och intecknade för 4 000 kronor. De ha ett

saluvärde av cirka 9 000 kronor. Lindmarks övriga tillgångar utgöras av en

häst och fyra kor, värderade till 1 800 kronor. Skulderna utöver egnahemslån

uppgå till 5 600 kronor.

Hjalmar Lindmark, född år 1892, äger sambrukade fastigheterna Storträsk

l26 och l34. Fastigheterna äro gemensamt taxerade till 7 300 kronor,

därav skogsvärde 1 300 kronor, och intecknade för 4 900 kronor. De ha ett

saluvärde av cirka 8 000 kronor. Lindmark har skulder utöver inteckningarna

å 2 700 kronor.

Johan Helmer Lindström, som icke kunnat förmås lämna några uppgifter,

är enligt uppgift av vederbörande landsfiskal helt utan tillgångar.

L. A. Norberg har numera vid 75 års ålder avlidit utan att efterlämna

några tillgångar.

Landsfiskalen i Järns distrikt anser det synnerligen tveksamt huruvida

exekutiva åtgärder — vilka endast kunna ifrågasättas gentemot Anselm

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Lindmark — skulle leda till något resultat. Han finner det uteslutet att sökandena

i framtiden skulle erhålla bättre ekonomisk ställning till fullgörande

av sin betalningsskyldighet.

Domänstyrelsen finner det vara genom de verkställda undersökningarna

ådagalagt, att sökandena sakna förmåga att gälda sin skuld, vilken genom

räntor blivit mer än fördubblad. Styrelsen hemställer, att sökandena måtte

befrias från sitt betalningsansvar under förutsättning att de senast tre månader

efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger till domänstyrelsen

gemensamt inbetala sammanlagt 600 kronor.

I yttrande i ärendet den 30 mars 1951 förklarar sig statskontoret anse det

ackordsbelopp om 300 kronor, som erbjudits för resterande skulden jämlikt

utslaget den 21 april 1932, vara väl lågt och finner möjlighet föreligga

för gäldenärerna att inbetala åtminstone 600 kronor. Det med likaledes 300

kronor erbjudna ackordet å resterande skuldbeloppet jämlikt utslaget den

10 augusti 1932 anser sig däremot ämbetsverket kunna godtaga.

Departementschefen.

Enligt utredningen i ärendet äro Johan Helmer Lindström och dödsboet

efter L. A. Norberg helt medellösa. Det ankommer sålunda å övriga tre gäldenärer

-— Pettex% Anselm och Hjalmar Lindmark — att ensamma gälda

ifrågakommande ackordsbelopp. Med hänsyn till sistnämnda tre gäldenärers

svaga ekonomi finner jag lika med domänstyrelsen betalningsskyldigheten

böra begränsas till det erbjudna beloppet, 600 kronor. Beloppet bör

till kronan inbetalas senast två månader efter det statsmakternas beslut i

ärendet föreligger. Till den sålunda föreslagna ackordsuppgörelsen erfordras

riksdagens medgivande. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans i domänstyrelsens förevarande framställning

angivna fordringar för virkesköp, 10 843 kronor 45 öre respektive

3 442 kronor 32 öre jämte räntor, må avskrivas

under förutsättning att Petter Lindmark, Anselm Lindmark

och Hjalmar Lindmark gemensamt till kronan kontant erlägga

sexhundra kronor.

2:o.

År 1926 såldes från Södertälje (numera Stockholms) revir till Henning

Lundgrens Vedaktiebolag i sex poster virke för 10 664 kronor 4 öre, att

betalas den 15 oktober samma år. För bolagets betalningsförbindelse tecknades

solidarisk borgen av Johan Algot Lönnqvist, Erik Henning Lundgren,

Erik Gustaf Eriksson, Gustaf Filemon Axefeldt och Sven Josef Johansson,

samtliga i Stockholm. Då bolaget underlät att fullgöra sin betalningsskyldighet,

lagsöktes bolaget och borgensmännen. Samtliga blevo — sedan bolaget

under förra hälften av 1927 verkställt avbetalningar med sammanlagt

5 500 kronor — genom överståthållarämbetets utslag den 25 juni 1927 för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

pliktigade att till Kungl. Maj :t och kronan utgiva 5 164 kronor 5 öre jämte

ränta enligt i utslaget närmare angiven specifikation samt kostnader i målet

med 43 kronor. Bolaget trädde i september 1927 i likvidation, därvid dess

firmanamn ändrades till A. B. Vedförsäljning. Den 30 november 1927 blev

bolaget försatt i konkurs, vilken avslutades enligt 186 § konkurslagen utan

någon utdelning för kronans fordran. Upprepade krav mot borgensmännen

ha icke lett till något resultat, enär samtliga befunnits sakna utmätningsbara

tillgångar.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 30 november 1950 anhålla

Axefeldt och Johansson, vilken sistnämnda numera antagit släktnamnet

Jormén, under hänvisning till av dem under edlig förpliktelse avlämnade

uppgifter angående tillgångar och skulder, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder

för avskrivning av dem åvilande betalningsansvar mot det att de gemensamt

till kronan inbetala 500 kronor.

Med utlåtande den 21 juni 1951 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för

samtliga gäldenärers befriande från vidare betalningsskyldighet mot det

att de gemensamt till kronan kontant inbetala 500 kronor. Av styrelsens utlåtande

med därvid fogade handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Kronans fordran, som den 25 februari 1932 i räkenskaperna nedskrivits

till 1 krona per post eller tillhopa 6 kronor, har till förhindrande av preskription

bevakats senast under år 1944 hos samtliga borgensmän med

undantag av Lönnqvist, som avlidit den 31 januari 1937.

Av den efter Lönnqvist upprättade bouppteckningen, vilken inregistrerats

den 12 maj 1937, inhämtas, att Lönnqvist efterlämnat änkan Johanna Maria,

född Johansson, och åtta barn, därav fyra omyndiga. Boet utvisar tillgångar

å 1 888 kronor och skulder å 11 623 kronor 67 öre. Tillgångarna utgöras

av personlig lösegendom och enklare möbler m. m. till sammanlagt värde

av 688 kronor samt av begravningshjälp från tre sjukkassor å tillhopa 1 200

kronor. Bland avgående poster och skulder upptagas domänstyrelsens fordran

å 8 723 kronor 20 öre, begravningskostnader och diverse å 1 200 kronor

samt skulder i poster å 500—375 kronor till 14 olika personer. Med hänsyn

till bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ lagen den 9 juni 1933 om boutredning

och arvskifte torde, framhåller domänstyrelsen, iskäl icke få anses ha

förelegat för boets avträdande till urarvakonkurs.

Borgensmannen Lundgren har avlidit år 1949 efterlämnande såsom dödsbodelägare

änkan Alma Viktoria, född Stoltz, och såsom sekundosuccessorer

syskon och syskonbarn. Bouppteckningen efter honom utvisar, att äktenskapsförord

funnits mellan makarna. Den avlidnes giftorättsgods upptages

till ett värde av 754 kronor 34 öre. Hans skulder, bland vilka borgensansvaret

till kronan icke finnes angivet, upptagas till 17 103 kronor 92 öre. Änkans

enskilda egendom, däribland en fastighet taxerad till 12 200 kronor, upptages

till 12 874 kronor 50 öre och hennes skulder till 16 288 kronor 45 öre, därav

inteckningar i fastigheten å 16 000 kronor.

Jämväl borgensmannen Eriksson har avlidit, år 1945, efterlämnande änkan

Alfrida Maria, född Andersson, samt två barn. Änkan Eriksson, som varit

portvakt till dess hon för några år sedan på grund av sjukdom måst lämna

denna befattning, saknar tillgångar och är för sin försörjning beroende av

sina barn. Den efter Eriksson upprättade bouppteckningen utvisar tillgångar

å 2 158 kronor 66 öre, därav möbler och personliga tillhörigheter till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

värde av 894 kronor 30 öre samt värdehandlingar och fordringar å tillhopa

1 264 kronor 36 öre samt avgående poster och skuld å 2 380 kronor 99 öre,

däribland begravningskostnader å 1 477 kronor 56 öre och skatter å 666 kronor

72 öre. Även här, erinrar domänstyrelsen, torde bestämmelserna i 4 kap.

18 och 19 §§ lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte vara

tillämpliga.

Borgensmannen Axefeldt, som är född år 1880 och gift med Alma Lovisa,

född Jonsson, bedriver med hustrun såsom ansvarig innehavare och honom

själv såsom prokurist Kungsholms Ved & Kolaffär, Fleminggatan 4. Rörelsen

har mindre omfattning. Makarna ha boskillnad. Mannen har inga tillgångar.

Hans taxerade inkomst uppgick år 1949 till omkring 5 000 kronor.

Borgensmannen Jormén är född år 1895 och gift. Han är anställd hos

John Mattsson Byggnadsaktiebolag såsom kamrer mot en lön av 900 kronor

per månad. Makarna ha äktenskapsförord och mannen har inga tillgångar

utöver sin lön.

Under hänvisning till redogörelsen erinrar domänstyrelsen, att några utsikter

icke torde finnas att nu eller framdeles hos Axefeldt och Jormén utfå

någon del av kronans fordran — utgörande kapitalbelopp 5 207 kronor 5 öre

jämte ränta per den 15 juni 1951 uppgående till 7 755 kronor 89 öre — samt

förordar antagande av ackordserbjudandet.

I remissyttrande häröver förklarar sig statskontoret med hänsyn till vad

i ärendet upplysts rörande Axefeldts och Jorméns inkomstförhållanden finna

det erbjudna ackordsbeloppet vara väl lågt. Enligt ämbetsverkets mening

böra de kunna utgiva ett något högre belopp.

Med anledning av statskontorets uttalande har domänstyrelsen den 15

september 1951 ånyo utlåtit sig i ärendet och därvid överlämnat ett från

Axefeldt och Jormén inhämtat gemensamt yttrande. De förklara sig med

bästa vilja icke ha förmåga att betala högre ackordsbelopp än det de erbjudit

samt framhålla vidare.

Axefeldt, som i år fyllt 71 år, har sedan omkring 30 år drivit en mindre

minutaffär med ved och kol på förhyrd tomt vid Fleminggatan nr 4 i Stockholm.

Denna bransch är numera i utdöende och då Stockholms stad inom

närmaste framtiden kommer att bebygga den förhyrda tomten, återstår för

Axefeldt intet annat än att avveckla rörelsen, enär en flyttning av denna

icke lönar sig under för handen varande omständigheter. Återstående inkomst

i form av folkpension medger icke möjlighet för betalning av skulder.

Jormén har, sedan utfästelsen gjordes, fått sin ekonomiska ställning försämrad

genom sjukdom. Han har under icke mindre än fyra olika perioder

varit frånvarande från sitt arbete, bland annat för hjärtinfarct. Han måste

därför iakttaga största försiktighet. Då han dessutom varit anställd hos sin

nuvarande arbetsgivare så pass kort tid, att han icke kan påräkna någon

pension, synes framtiden skäligen mörk för honom. Hustrun har också

drabbats av stora kostnader på grund av sjukdom.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och till sin tidigare utredning

vidhåller domänstyrelsen sin uppfattning att det erbjudna ackordsbeloppet

å 500 kronor bör godtagas. Beloppet bör, framhåller styrelsen, erläggas senast

två månder efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

s. 7 Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

7

Departementschefen.

Utredningen i ärendet synes mig ge vid handen, att möjligheter icke

torde förefinnas att nu eller framdeles av gäldenärerna erhålla betalning

för kronans fordran med högre belopp än det ackordsvis erbjudna, 500 kronor.

Jag förordar fördenskull, att beloppet godtages som full betalning.

Beloppet bör erläggas senast två månader efter det statsmakternas beslut i

ärendet föreligger. För avskrivning på angivet sätt av kronans fordran, 5 207

kronor 5 öre jämte ränta, erfordras riksdagens medgivande. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans i domänstyrelsens förevarande framställning

angivna fordran för virkesköp, 5 207 kronor 5 öre jämte

ränta, må avskrivas under förutsättning att i ärendet omförmälda

G. F. Axefeldt och S. J. Jormén gemensamt till

kronan kontant erlägga femhundra kronor.

3:o.

Enligt förbindelse den 16 november 1931 inköpte dåvarande innehavaren

av Ransta Ångsåg Artur Erik Larsson virke från Sala revir för 1 057

kronor 50 öre, vilket belopp skulle erläggas den 15 augusti 1932. För fullgörande

av köparens förbindelse tecknades borgen intill nyssnämnda belopp

jämte ränta av hans broder jordbruksarbetaren Einar Erik Larsson

och jordbruksarbetaren J. E. Johansson, båda i Vagersta, Ransta. Köparen

försattes före betalningsdagen i konkurs, vilken avslutades utan utdelning

å kronans fordran. Sedan krav mot borgensmännen icke lett till något resultat,

försattes dessa år 1932 i konkurs. Ej heller i dessa konkurser erhöll

kronan någon utdelning. Därefter har vid flera tillfällen krav anställts mot

gäldenärerna, vilka därvid befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. I

samband med konkurserna ha samtliga gäldenärer erhållit boskillnad.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 30 november 1950 anhåller

Artur Erik Larsson att genom inbetalning av 300 kronor få sin skuld i

övrigt avskriven.

Med utlåtande den 20 januari 1951 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat ärendet tillhörande

handlingar. Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för att kronans

ifrågavarande fordran — utgörande kapitalbelopp 1 057 kronor 50 öre

jämte ränta, per den 15 januari 1951 uppgående till 1 168 kronor 54 öre —

avskrives mot det att Larsson till domänstyrelsen inbetalar erbjudet belopp

av 300 kronor. Av styrelsens utlåtande inhämtas i huvudsak följande.

Huvudgäldenären Artur Erik Larsson har från och med år 1933 varit

prokurist för en av hans svägerska Augusta Eugenia Åhlén under firmanamnet

Ransta Såg & Kvarn bedriven rörelse. Larsson har uppgivits vara

lagfaren ägare till fem fastigheter Västerby i Kumla socken. De ha ett sammanlagt

taxeringsvärde av 27 100 kronor och äro intecknadc till ett sammanlagt

belopp av 49 000 kronor. (I en jordbruksdepartementet tillhanda
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

kommen skrivelse den 22 februari 1951 från landsfiskalen i Sala distrikt

ha nämnda uppgifter beriktigats, varjämte meddelats, att inteckningarna

äro pantförskrivna hos AB Svenska Handelsbanken såsom säkerhet dels

för lån, som vid angivna datum uppgingo till sammanlagt 19 000 kronor,

dels för växelkrediter, säsongvis uppgående till inemot 10 000 kronor.)

Beträffande borgensmannen Einar Erik Larsson, numera boende i Dalängen,

Broddbo by, Sala socken, har vederbörande fjärdingsman meddelat,

att Larsson, som är född år 1889, alltsedan konkursen 1932 icke förvärvat

sig lös eller utmätningsbar fast egendom samt att någon möjlighet icke syntes

vara för handen att utfå kronans fordran. Enligt polisrapport den 13

januari 1951 saknar Larsson alltjämt tillgångar, varför han ej kan betala

något på sin skuld.

Borgensmannen J. E. Johansson omkom den 5 september 1948 genom

olycksfall i arbetet. Bouppteckningen efter honom utvisade en behållning

å 2 048 kronor 55 öre. Därav utgjorde 2 000 kronor de medel, som utbetalats

å en till förmån för en omyndig dotter tagen livförsäkring. Detta belopp

har genom överförmyndaren insatts i bank för förmånstagarens räkning.

Domänstyrelsen finner utredningen ge vid handen, att utsikt att för kronans

fordran erhålla högre belopp än det erbjudna icke torde förefinnas.

Statskontoret förklarar sig med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke vilja motsätta sig bifall till domänstyrelsens framställning.

Departementschefen.

Även jag finner de föreliggande omständigheterna tala för ett godtagande

av det erbjudna ackordsbeloppet. Detta torde böra erläggas inom viss

kortare tid, förslagsvis två månader efter det statsmakternas beslut i ärendet

föreligger. För avskrivning ackordsvis av kronans ifrågavarande fordran

erfordras riksdagens medgivande. Jag hemställer fördenskull, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans i domänstyrelsens förevarande framställning

angivna fordran för virkesköp, 1 057 kronor 50 öre jämte

ränta, må avskrivas under förutsättning att köparen av virkesposten

i fråga Artur Erik Larsson till kronan kontant

erlägger trehundra kronor.

4:o.

Under hösten 1935 inköpte A. B. Ursvikens Ångsåg & Hyvleri från Skellefteå

överjägmästaredistrikt ett flertal virkesposter till ett sammanlagt belopp

av 37 780 kronor 54 öre. För fullgörande av bolagets betalningsskyldighet

tecknades solidarisk proprieborgen av nedan angivna personer till

följande belopp:

den 21 oktober 1935 av bolagets direktör Anton Markström, Byske, samt

hemmansägarna Sigurd Markström och Karl Aron Stenman i Stensjön,

Byske, intill 15 000 kronor,

den 23 oktober 1935 av Anton Markström samt hemmansägaren Johan

E. Åström, Byske, intill 3 500 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

den 24 oktober 1935 av Anton Markström jämte Frans Lindström, Byske,

och Emil A. Engström, Tåmeträsk, Byske, intill 15 000 kronor,

den 23 december 1935 av Anton Markström jämte Walfrid Emanuel

Westerberg, Paul Karl Westerberg, Elof Johan Westerberg och John Lindström,

Ullbergsträsk, samt Sigfrid Olof Lindmark, Storträsk, Jörn, intill

12 300 kronor, samt

den 31 december 1935 av Anton Markström, Sigurd Markström och Karl

Aron Stenman jämte hemmansägaren Rudolf Stenman, Lundbäck, Byske,

intill 10 000 kronor.

Då bolaget icke kunde fullgöra sin betalningsskyldighet vidtogos laga åtgärder

mot detsamma och dess borgensmän. Frans Lindström och Emil

A. Engström infriade därvid sin borgensförbindelse. Bolaget och Anton

Markström försattes i konkurs. I konkurserna erhölls ingen utdelning å

kronans fordringar. Markström blev för vårdslöshet mot borgenärer ådömd

frihetsstraff. Indrivningsåtgärderna, vilka i vissa fall ledde till konkurs

även för andra borgensmän, medförde inbetalningar till kronan av sammanlagt

18 737 kronor 24 öre, därav under år 1937 18 000 kronor 24 öre

och under år 1941 737 kronor. — Kronans kapitalfordran utgör härefter

19 043 kronor 30 öre jämte upplupen ränta.

I ansökningar den 15 och den 20 september 1937 gjorde samtliga borgensmän

utom Anton Markström framställning om befrielse från sitt borgensansvar

för bolaget. Enligt beslut den 23 januari 1940 föranledde emellertid

dessa framställningar icke någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd. Under

de därefter följande åren har domänstyrelsen vid olika tillfällen framställt

krav mot borgensmännen utan resultat och bevakat fordringarna till

förhindrande av preskription.

I en till domänstyrelsen ingiven, den 30 september 1950 dagtecknad ansökning

ha Walfrid Westerberg, Paul Westerberg, Elof Westerberg, John

Lindström och Sigfrid Lindmark anhållit om befrielse från sitt borgensansvar

mot erläggande av 500 kronor.

Vidare ha Sigurd Markström, Karl Aron Stenman, Rudolf Stenman och

Johan E. Åström i en den 29 mars 1951 dagtecknad skrift hos domänstyrelsen

anhållit om befrielse från sitt borgensansvar mot erläggande av likaledes

500 kronor.

Slutligen har en av Anton Markströms söner, Åke Markström, i en till

domänstyrelsen ingiven skrift den 1 oktober 1951 förklarat sig villig att,

därest styrelsen avstår från vidare krav mot hans avlidne faders dödsbo,

inbetala ett belopp av 300 kronor omedelbart efter det godkännande av

erbjudandet ingått till boutredningsmannen.

Med utlåtande den 12 november 1951 har domänstyrelsen underställt

ansökningarna Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat, jämte övriga

handlingar, utredning rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden

in. in. Härav inhämtas i huvudsak följande.

Anton Markström, vilken häftat i skuld till kronan lör samtliga leveranser

till A. B. Ursvikens Ångsåg & Hyvleri, har avlidit den 12 april 1951. Av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

bouppteckningen efter honom inhämtas, att Markström, som var född den

26 mars 1880 och senast drivit möbelhandel i Sörböle, Skellefteå socken,

såsom dödsbodelägare efterlämnat hustrun i andra giftet Ebba Helena, född

Jensen, samt sex myndiga barn i första äktenskapet med Linnéa Viktoria

Sandström. Mellan makarna förelåg äktenskapsförord. Boet utvisar tillgångar

å 401 kronor. Såsom skuld redovisas begravningskostnader å cirka

850 kronor. Efterlevande makans enskilda egendom uppgår till 1 729 kronor,

därav kontant 375 kronor.

Domånstyrelscn meddelar, att Markström enligt under hand lämnade

upplysningar för sitt uppehälle varit beroende av hustruns inkomst av sömnadsarbete.

Hans efterlämnade barn äro icke i goda ekonomiska omständigheter

och dödsboet har för avsikt att begära sig urarva om kronans

fordringsanspråk mot dödsboet vidhållas.

Jordbruksarbetaren Walfrid Emanuel Westerberg är född år 1902. Han

är gift och har fem barn i åldern 1 månad—15 år. Alla barnen vistas i

hemmet. Makarna ha boskillnad. Westerberg äger lösegendom till värde av

550 kronor. Han har skatteskuld å 356 kronor. Hustrun äger fastigheten

Ullbergsträsk l19, taxerad till 5 100 kronor och intecknad för 3 500 kronor.

Makarnas taxerade inkomst uppgick år 1949 till 3 110 kronor.

Arrendatorn Paul Karl Westerberg, född år 1912, är ogift och har försörjningsplikt

gentemot sin moder. Han sköter systern Ingrid Kristina Westerberg

tillhöriga hemmanet Högbränna lu utan arrendeavgift i penningar

men mot skyldighet att utan ersättning tillhandahålla fastighetsägaren vissa

jordbruksprodukter. Westerbergs tillgångar uppgå till 1 937 kronor och hans

skulder, huvudsakligen skatter, till 1 526 kronor. Hans taxerade inkomst

uppgick år 1949 till 4 230 kronor.

Småbruksägaren Elof Johan Westerberg är född år 1899. Han äger fastigheterna

Högbränna 1“ och Ullbergsträsk 61, gemensamt taxerade till 5 900

kronor. Enligt uttalande av vederbörande landsfiskal överstiger saluvärdet

icke taxeringsvärdet. Fastigheterna äro intecknade och belånade för 3 400

kronor. Westerbergs_ sammanlagda tillgångar uppgå till 8 500 kronor och

hans skulder till 4 748 kronor. Han försörjer sig och en 19-årig hemmavarande

dotter genom sågverksarbete. Hans taxerade inkomst uppgick år

1949 till 4 620 kronor.

Jordbruksarbetaren John Lindström, född år 1897, är gift och har ett

barn i åldern 10 år. Av hustruns sex barn i ett föregående äktenskap vistas

det yngsta, 18 år, i hemmet. Makarna ha äktenskapsförord. Lindström är

ägare till en häst värd 1 000 kronor. Han har skulder å 500 kronor. Hustrun

äger ointecknade fastigheterna Ullbergsträsk 41 och Högbränna l16, taxerade

till 10 300 kronor. Makarnas taxerade inkomst uppgick år 1949 till 7 310

kronor.

Hemmansägaren Sigfrid Olov Lindmark, född år 1900, är gift och har

fem barn i åldern 7—20 år. Samtliga barnen vistas i hemmet. Makarna ha

boskillnad. Lindmark äger fastigheterna Storträsk l17 och l36, samtaxerade

för 7 100 kronor, vilket belopp enligt landsfiskalen även motsvarar saluvärde.

Den odlade arealen utgör 3,7 hektar, skog saknas. Fastigheterna äro

intecknade och belanade för 6 255 kronor. Lindmark har därutöver skulder

å 455 kronor. Hustrun äger fastigheterna Storträsk l11, 12S och 1", samtaxerade

för 4 100 kronor. De äro intecknade och belånade för 1 388 kronor.

Makarnas taxerade inkomst uppgick år 1949 till 5 240 kronor.

Landsfiskalen i Jörns distrikt har förklarat sig anse det uteslutet att kronan

nu eller framdeles skulle kunna utfå sin fordran hos förenämnda fem

borgensmän. Han tillstyrker därför på det livligaste bifall till deras framställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Sigurd Markström, född år 1888, Karl Aron Stenman, född år 1897, Rudolf

Stenman, född år 1908 och Johan E. Åström, född år 1885, ha samtliga

under edlig förpliktelse försäkrat att de icke äga några tillgångar och att

deras skulder utgöras av deras borgensansvar för A.B. Ursvikens Ångsåg &

Hyvleri.

Landsfiskalen i Byske distrikt meddelar, att av de fyra nu berörda borgensmännen

de tre förstnämnda försörja sig med skogs- och flottningsarbete.

En var av dem har försörjningsplikt mot hustru och ett eller flera minderåriga

barn. De nödgades alla att avträda egen egendom till konkurs i samband

med bolagets konkurs. Samtliga ha boskillnad och sakna tillgångar.

Johan E. Åström har saknat tillgångar alltsedan år 1935. Landsfiskalen anser

utsikter icke finnas för någon av dessa fyra borgensmän att någonsin

kunna fullgöra sin betalningsskyldighet, särskilt som de flesta av dem på

grund av ålder ha sin arbetsförmåga mer eller mindre nedsatt. Han finner

fördenskull starka skäl föreligga för bifall till deras framställning.

Domänstyrelsen finner den verkställda utredningen i ärendet ge vid handen,

att någon utsikt icke torde finnas att hos borgensmännen och Anton

Markströms dödsbo nu eller framdeles utfå större del av kronans fordran

än de erbjudna beloppen. Styrelsen hemställer därför, att åtgärder måtte

vidtagas för att kronans ifrågavarande fordran — utgörande kapitalbelopp

19 043 kronor 30 öre jämte ränta, per den 15 november 1951 uppgående till

15 089 kronor 56 öre — skall avskrivas mot det att senast två månader efter

det statsmakternas beslut i ärendet föreligger till domänstyrelsen inbetalas

dels av Walfrid Westerberg, Paul Westerberg, Elof Westerberg, John Lindström

och Sigfrid Lindmark gemensamt 500 kronor, dels av Sigurd Markström,

Karl Anton Stenman, Rudolf Stenman och Johan E. Åström gemensamt

500 kronor och dels av Åke Markström för dödsboet efter Anton Markström

300 kronor.

I remissyttrande häröver förklarar sig statskontoret icke ha något att erinra

mot domänstyrelsens förslag.

Departementschefen.

Såsom tidigare angivits har kronans fordran för virkesköpen i fråga, ursprungligen

37 780 kronor 54 öre, genom inbetalningar av gäldenärerna under

åren 1937 och 1941 reducerats med 18 737 kronor 24 öre till 19 043

kronor 30 öre jämte ränta. Under den tidrymd av mer än tio år, som förflutit

sedan dess, har det visat sig omöjligt att, trots upprepade krav, av gäldenärerna

erhålla ytterligare betalning. Av den utredning, som verkställts

rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden, synes mig framgå, att någon

utsikt icke finnes att hos dem eller Anton Markströms dödsbo nu eller

framdeles utfå större del av kronans fordran än de erbjudna beloppen. Jag

anser vid sådant förhållande, liksom myndigheterna, att beloppen böra godtagas.

Beloppet hör erläggas senast två månader efter det statsmakternas

beslut i ärendet föreligger. För ackordsuppgörelse med gäldenärerna erfordras

riksdagens medgivande. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att befrielse från vidare betalningsskyldighet till kronan i

anledning av förberörda virkesköp må medgivas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Walfrid Emanuel Westerberg, Paul Karl Westerberg, Elof

Johan Westerberg, John Lindström och Sigfrid Olof Lindmark,

därest de gemensamt till kronan inbetala femhundra

kronor,

Sigurd Markström, Karl Aron Stenman, Rudolf Stenman

och Johan E. Åström, därest de gemensamt till kronan inbetala

femhundra kronor, samt

dödsboet efter Anton Markström, därest detta till kronan

inbetalar trehundra kronor.

5:o.

År 1941 såldes från kronoparken Dalkarlså i Burträsks revir till Umeå

Kol- & Vedaffär, Sund & Fandén, upphuggen ved för 15 031 kronor 50 öre.

Härav gäldades vid köpet 5 031 kronor 50 öre. Återstående 10 000 kronor

skulle erläggas senast den 15 oktober 1941. För firmans betalningsförbindelser

tecknades solidarisk borgen av telegrafarbetaren Johan PerssonLindgren

i Mariedal, Tavelsjö, och hemmansägaren Otto Olof Åström i

Stugunäs, Sörmjöle. Då betalningen ej fullgjordes, vidtogos laga åtgärder

mot såväl huvudgäldenärerna — Oskar Ferdinand Sund och Sigvard Emil

Alfred Fandén — som borgensmännen och förpliktigades de genom särskilda

utslag den 5 och den 28 mars 1942 samt den 7 april 1942 att till kronan

utgiva 10 000 kronor jämte ränta och kostnader. Genom exekutiva åtgärder

mot gäldenärerna m. m. reducerades kronans fordran till 3 159 kronor 40

öre jämte räntor.

Med utlåtande den 30 maj 1950 har domänstyrelsen överlämnat en till

styrelsen ställd skrift, däri Persson-Lindgren och Åström anhålla att bli

befriade från betalningsansvar för resterande fordringsbeloppet.

Domänstyrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning

av kronans ifragavarande fordran hos såväl huvudgäldenärer som borgensmän,

samt åberopar därvid en vid utlåtandet fogad utredning rörande gäldenärernas

ekonomiska förhållanden m. m. Av denna inhämtas i huvudsak

följande.

Såväl Sund, numera bosatt i Umeå, som ock Fandén, numera bosatt Albäcksgatan

26, Sundsvall, sakna utmätningsbara tillgångar. Vederbörande

stadsfogde meddelar, att ingen av dem kan erbjuda något belopp för att

bliva friskriven från skulden till kronan.

Beträffande Persson-Lindgren upplyser vederbörande fjärdingsman, att

denne, som är född år 1876, äger bostadsfastigheten Röbäck 421, där han

själv bor och av vilken han därjämte har en hyresinkomst av 540 kronor

per år. Fastigheten, som är taxerad till 4 700 kronor och år 1946 inköptes

för 8 000 kronor med lånade medel och övertagande av inteckningar, häftar

för fullt belånade inteckningar å sammanlagt 13 500 kronor, alltså betydligt

över fastighetens värde. Persson-Lindgren saknar utmätningsbar lös

egendom. Förutom angivna hyresinkomst av 540 kronor, åtnjuter han inkomst

av folkpension å 1 000 kronor för år och pension från telegrafverket

å i runt tal 2 500 kronor för år.

I fråga om Åström, numera bosatt i Teg, Umeå, upplyser vederbörande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 13.

fjärdingsman bl. a., att Åström, som är född år 1888, är arbetsoförmögen

på grund av invaliditet och hjärtfel. Han åtnjuter sjukpension å 98 kronor

för månad. Hustrun bidrager till försörjningen genom att åtaga sig tillfälliga

arbeten med städning och dylikt. Åström äger numera icke några

tillgångar.

I yttrande den 16 juni 1950 förklarar sig statskontoret icke ha något att

erinra mot efterskänkande av kronans fordran mot borgensmännen Persson-Lindgren

och Åström. Däremot anser sig ämbetsverket icke berett att

tillstyrka, att huvudgäldenärerna Sund och Fandén befrias från betalningsansvar.

Med anledning av statskontorets uttalande har domänstyrelsen den 27

februari 1951 ånyo yttrat sig i ärendet samt därvid upplyst följande.

I syfte att vinna ytterligare upplysning rörande huvudgäldenärernas

ekonomiska förhållanden hade styrelsen låtit översända handlingarna till

stadsfogden i Umeå. Medan denne handlade ärendet, hade han underrättats

om att Persson-Lindgren avlidit och efterlämnat viss kvarlåtenskap. Han

hade därför med stöd av ett av lagsökningsdomaren i Umeå domsaga den

5 mars 1942 meddelat utslag i mål mellan kronan och Persson-Lindgren

verkställt utmätning hos dödsboet samt sedermera med skrivelse den 23

oktober 1950 kontant över postgiro översänt 3 775 kronor, utgörande av

vederbörande landsfiskal redovisad behållning i dödsboet. Genom denna inbetalning

hade kronans kapitalfordran å 3 159 kronor 40 öre blivit täckt

och å räntor influtit 615 kronor 60 öre. Före inbetalningen utgjorde räntorna

3 590 kronor 6 öre. Efter avdrag av ränteintäkten å 615 kronor 60 öre

återstode sålunda per den 23 oktober 1950 oguldet ett belopp av 2 974 kronor

46 öre.

Vid sin skrivelse har domänstyrelsen även fogat förnyade yttranden av

stadsfogdarna i Umeå och Sundsvall rörande Sunds och Fandéns ekonomiska

ställning. I dessa yttranden anföres bland annat följande.

Såsom tidigare meddelats saknar Sund utmätningsbara tillgångar. Han

har säkerligen icke några som helst möjligheter att ens på mycket lång

sikt betala ifrågavarande skuld och hans förmåga att fullgöra även ett litet

ackord torde ej heller vara stor. Då sålunda möjligheter icke synes föreligga

att nu eller framdeles av Sund erhålla betalning för fordringsbeloppet

samt kronan i vart fall — jämförd med andra firman Umeå Kol- & Vedaffärs

borgenärer — erhållit en osedvanligt stor utdelning å sin fordran, vill

stadsfogden förorda, att fordringsbeloppet skall efterskänkas.

Fandén är född år 1910, gift och har ett fosterbarn, fött år 1945. År 1950

taxerades han kommunalt i Sundsvall för 4 000 kronor (troligen skönsmässigt).

Fandéns ekonomi är mycket dålig. Under åren 1949 och 1950 ha

för verkställighet mot honom inkommit 23 utsökningsärenden å ett sammanlagt

belopp om cirka 46 740 kronor, däribland även anställdas lönefordringar.

Handräckning har jämväl sökts för återtagande av möbler och

lastautomobil, som sålts till honom enligt avbetalningskontrakt. Fandén resterar

för skatter, böter och allmänna avgifter samt har vid upprepade tillfällen

innehållit källskatt, som ej redovisats, och fått böta därför. I december

1950 har ansökan ingivits till konkursdomaren vid rådhusrätten i

Sundsvall om Fandéns försättande i konkurs på grund av utebliven betalning

av en civil fordran. Fandén torde alltså icke vare sig nu eller inom

rimlig tid kunna infria sin ifrågavarande skuld.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Under hänvisning till att enligt stadsfogdarnas yttranden samt fordringshandlingarna

åtecknade bevis Sund och Fandén befunnits sakna tillgångar

och då kronans kapitalfordran nu tillfullo guldits genom borgensmannen

Persson-Lindgrens dödsbo, hemställer domänstyrelsen, att åtgärder måtte

vidtagas för avskrivning av kronans resterande räntefodran hos såväl dödsboet

som övriga gäldenärer.

I förnyat utlåtande i ärendet den 30 mars 1951 förklarar sig statskontoret

icke ha något att erinra mot efterskänkande av kronans fordran mot

Persson-Lindgrens dödsbo och Äström. Beträffande Sund och Fandén föreslår

ämbetsverket, att avskrivning medgives under förutsättning att de

inom viss tid, förslagsvis tre månader efter det statsmakternas beslut i ärendet

föreligger, till kronan inbetala 300 kronor vardera.

Departementschefen.

Enligt utredningen i ärendet har kronans kapitalfordran numera till fullo

guldits varjämte å räntor — per den 23 oktober 1950 uppgående till 3 590

kronor 6 öre — influtit 615 kronor 60 öre. Med hänsyn till vad som i ärendet

blivit upplyst om gäldenärernas ekonomiska ställning och förhållanden

i övrigt torde vidare utsikter icke föreligga att genom indrivningsåtgärder

erhålla täckning för kronans resterande räntefordran. Under dessa förhållanden

anser jag att sistnämnda fordran bör avskrivas. Härtill erfordras

riksdagens medgivande. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronans i domänstyrelsens förevarande framställning

angivna räntefordran för virkesköp må avskrivas.

6:o.

I juli 1948 köpte Artur Isaksson, Hakkasbyn, från Råneträsks revir rotposten

»16/48 Akkarova, 9 226 träd, 1 303 m3 sk» för en köpeskilling av

16 978 kronor 9 öre. För köpet tecknades enligt särskild borgensförbindelse

den 29 juli 1948 borgen av hemmansägaren L. E. Larsson, Hakkasbyn, jämte

ett handelsbolag med firma Gällivare Såg & Hyvleri, Lindström & Sjöström.

För sin fordran på grund av detta köp erhöll kronan i sinom tid full likvid

efter laga åtgärder mot köparen, handelsbolaget och dess bolagsmän. I samband

därmed såldes Artur Isaksson tillhörig egendom å exekutiv auktion.

I augusti 1948 köpte Erik Isaksson, Hakkasbyn, från Råneträsks revir rotposten

»17/48, Isohukti, 8 485 träd, 1 024 m3 sk» för en köpeskilling av

12 851 kronor 20 öre. För köpet tecknades borgen av förenämnda Artur

Isaksson och Larsson enligt borgensförbindelse den 14 augusti 1948. Efter

lagsökning mot Erik Isaksson blev rotposten i då befintligt skick — den

utgjorde gäldenärens enda utmätningsbara egendom — utmätt och såld å

exekutiv auktion den 11 november 1949. Den inropades därvid av domänverket

för 5 336 kronor. Av köpeskillingen gottskrevs Erik Isaksson, efter

avdrag av förrättningskostnaden, ett belopp av 5 231 kronor 35 öre. Virkes
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15

posten såldes sedermera under hösten 1950 för 12 806 kronor 40 öre. Domänverkets

vinst å försäljningen utgjorde 7 470 kronor 40 öre. Sistnämnda

belopp motsvarar ungefärligen kapitalbeloppet å kronans resterande fordran

hos Erik Isaksson, 7 466 kronor 45 öre.

I en av landsfiskalen i Hakkas distrikt med yttrande den 14 februari 1951

till jordbruksdepartementet översänd skrift anhåller Larsson att på grund

av ålder och sjuklighet bli befriad från betalningsansvar till följd av sistnämnda

borgensförbindelse. Vid framställningen har fogats en av Larsson

och hans hustru i januari 1951 under edlig förpliktelse upprättad bouppteckning,

vilken utvisar tillgångar å 15 600 kronor och skulder å 11300

kronor.

Landsfiskalen anför.

Larsson, som är född år 1889, är lättledd och ganska enfaldig. De personer

åt vilka Larsson tecknat borgen, d. v. s. Artur och Erik Isaksson, vore

släktingar till Larsson. Erik Isaksson har nyligen åtalats och ådömts frihetsstraff

för ett stort antal förseelser och brott, bl. a. bedrägeribrott. Vid

borgenspåteckningarna har Larsson med all sannolikhet blivit vilseledd eller

ock icke förstått omfattningen av sitt borgensåtagande. Ett utkrävande

av hela det belopp borgensansvaret avsåge skulle för Larsson, som numera

vore skröplig och icke helt arbetsför, medföra betydande ekonomiska svårigheter.

Vid utkrävandet av borgensansvaret synes nödig hänsyn böra tagas

till den vinst, som domänverket ehållit vid omförsäljning av virkesposten

i fråga.

I utlåtande i ärendet den 26 februari 1951 anför domänstyrelsen bland

annat följande.

Larssons skuld på grund av borgensförbindelsen för Erik Isaksson utgör

7 466 kronor 45 öre jämte ränta. Därest Larsson i händelse av indrivningsåtgärder

skulle försättas i konkurs, torde med ledning av hans och hans

hustrus uppgifter å tillgångar och skulder kunna antagas att kronan för

sin fordran jämte räntor, cirka 8 000 kronor, skulle kunna erhålla en utdelning

å 4 000 å 5 000 kronor. Med hänsyn till vad vederbörande landsfiskal

i ärendet upplyst och på grund av övriga i saken framkomna omständigheter

vill styrelsen icke motsätta sig, att Larsson kommer i åtnjutande av

viss nedsättning i sin betalningsskyldighet gentemot kronan. Styrelsen föreslår,

att såsom full likvid för kronans fordran hos honom godtages ett belopp

av 1 000 kronor — ungefärligen motsvarande beräknade räntefordringar

— under förutsättning att beloppet erlägges inom viss kortare tid, förslagsvis

tre månader efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

Statskontoret förklarar sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen

på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Departementschefen.

Enligt utredningen i ärendet är sökanden Larsson på grund av borgensåtagande

i samband med Erik Isakssons inköp av virkesposten 17/48 Isohukti

betalningsskyldig gentemot kronan för ett kapitalbelopp av 7 466 kronor 45

öre samt upplupen ränta till belopp av cirka 1 000 kronor. Vid återköp och

omförsäljning av sagda virkespost har domänverket beretts en vinst som

ungefärligen motsvarar beloppet av nämnda kapitalfordran. Enligt domän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

styrelsens förslag, vilket statskontoret biträtt, skulle Larsson befrias från

hela sitt betalningsansvar mot det att han inom förslagsvis tre månader efter

det statsmakternas beslut i ärendet föreligger kontant till kronan inbetalar

1 000 kronor. Detta belopp motsvarar ungefär kronans räntefordran. Då

Larssons ekonomi synes medge betalning av det ifrågasatta ackordsbeloppet,

har jag intet att erinra mot domänstyrelsens förslag. Beloppet bör erläggas

senast två månader efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För

ackordsuppgörelsen erfordras riksdagens medgivande. Jag hemställer fördenskull,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hemmansägaren L. E. Larsson, Hakkasbyn, må mot erläggande

kontant av ettusen kronor befrias från fullgörande

av det borgensansvar han gentemot domänverket iklätt

sig i samband med Erik Isakssons i Hakkasbyn inköp av i

ärendet omförmäld virkespost.

7 :o.

Genom köpekontrakt den 20 januari 1919 och köpebrev den 2 september

samma år avyttrade Kungl. Maj:t och kronan för en köpeskilling av 8 010

kronor till August Johansson i Roen hemmansdelen 3/x mantal litt. C av

förra fanjunkarbostället 1 mantal Roen nr 1 i Ryssby socken, Kopparbergs

län. För ogulden del av köpeskillingen meddelades inteckning i den försålda

fastigheten. Å köpeskillingen verkställde Johansson till och med den 14

mars 1931 kapitalavbetalningar med sammanlagt 1 586 kronor 83 öre men

uraktlät därefter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Han avled den 12

april 1932. På kronan.s yrkande förpliktade länsstyrelsen därefter genom

utslag den 24 mars 1933 dödsbodelägarna efter Johansson att till kronan

utgiva visst belopp jämte ränta och kostnader samt fastställde det utdömda

fordringsbeloppet jämte ränta till betalning ur intecknade fastigheten. Den

26 juli 1933 såldes fastigheten å exekutiv auktion och inropades av kronan

för 4 000 kronor. Den såldes sedermera med tillträde den 14 mars 1937 för

en köpeskilling av 6 375 kronor. Kronans kapitalfordran hos dödsboet utgör

härefter 1 089 kronor 85 öre enligt följande beräkning:

Vid exekutiva auktionen utgjorde kronans fordran ........ kr 7 242:88

Vid inropet erlade kronan kontant........................ » 221: 97

Sammanlagda fordringsbeloppet utgjorde alltså ............ kr 7 464:85

Härifrån avgår försäljningslikviden för fastigheten ........ » 6 375: —

Varefter som kronans resterande fordran hos dödsboet kvar
står

................................................. kr 1 089:85.

Detta belopp jämte 3,6 procent ränta därå från dagen för köpeskillingsfördelningen

den 6 september 1933 har vid olika tillfällen bevakats hos dödsbodelägarna

utan att någon del därav kunnat indrivas.

Dödsbodelägarna ansöka nu om befrielse från betalningsskyldighet för

den kvarstående skulden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

17

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hemställer domänstyrelsen

i skrivelse den 1 september 1951, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning

av ifrågavarande fordran, utgörande kapitalbelopp 1089 kronor 85 öre

jämte upplupen ränta, per den 15 augusti 1951 uppgående till 703 kronor

93 öre. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Enligt bouppteckning den 26 november 1928 efterlämnade Johansson såsom

dödsbodelägare hustrun Anna Kristina Johansson, född år 1882, samt

sönerna Karl Verner, född år 1908, Axel Helmer, född år 1910, och Sven

Alvar, född år 1913. Bouppteckningen utvisade en brist i boet å 1 236 kronor

52 öre. I samband med krav mot dödsbodelägarna till förhindrande av

preskription har under år 1951 verkställts utredning rörande deras ekonomiska

förhållanden. Av denna utredning framgår följande. Anna Kristina

Johansson, Roen, Ryssby, äger icke tillgångar utöver folkpension. Jordbruksarbetaren

Karl Verner Johansson, numera boende i Sjöabol, Vederslöv, äger

personlig lösegendom till värde av 2 000 kronor och har skulder å 350 kronor.

Axel Helmer Johansson, numera arrendator i Hylteboda, äger tillgångar

utöver skulder å 1 968 kronor. Sven Alvar Johansson äger fastigheten

Roen 1‘, taxeringsvärderad till 8 400 kronor, samt banktillgodohavande

och lösegendom till sammanlagt värde av 6 420 kronor. Mot sagda tillgångar

å tillhopa 14 820 kronor svarar emellertid gäld å sammanlagt 14 814

kronor.

Statskontoret har med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit

sig icke vilja framställa någon erinran mot domänstyrelsens framställning.

Departementschefen.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag att kronans

ifrågavarande fordran, 1 089 kronor 85 öre jämte ränta, skäligen bör avskrivas.

Härtill fordras emellertid riksdagens medgivande. Jag hemställer därför,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans i domänstyrelsens förevarande framställning

angivna fordran för fastighetsköp, 1 089 kronor 85 öre jämte

ränta, må avskrivas.

8:o.

1 skrivelser den 22 och 24 augusti samt den 1 oktober 1951 hemställer

lantbruksstyrelsen om avskrivning av vissa oguldna arrendeavgifter för

arrendeegnahem jämte räntor och förskjutna kostnader. Arrendeegnahemmen

i fråga ha upplåtits jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem. Framställningarna avse avskrivning

av fordringar hos tre personer, ladugårdsförmannen Axel Sixten Ferm,

arrendatorn Knut Johan Richard Karlsson och förre arrendatorn Karl Oskar

Gunnar Karlsson. Till stöd för sina framställningar åberopar styrelsen i

ärendena verkställda utredningar angående gäldenärernas ekonomiska förhållanden

m. in. Av handlingar, som styrelsen överlämnat, framgår hland

annat följande.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

1. Axel Sixten Ferm erhöll år 1938 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Klitsbro i Aspö socken, Södermanlands län. Ferm lämnade arrendet år 1944

och resterar för arrendeavgifter å 2 276 kronor 49 öre ävensom förskjutna

avgifter för elektrisk energi å 330 kronor 7 öre. Dröjsmålsräntor ha ej debiterats.

Ferm, som är född år 1889, har försörjningsskyldighet gentemot hustru

och tre barn i åldern 12—18 år. Det äldsta barnet är sjukligt. Ferm är sedan

den 1 november 1949 anställd såsom ladugårdsförman å Hallinge gård i

Salems socken, Stockholms län, mot en avlöning av 525 kronor i månaden.

Några tillgångar utöver arbetsinkomsten äger han icke.

2. Knut Johan Richard Karlsson erhöll år 1935 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Rullagård i Härjevads socken, Skaraborgs län. Han lämnade

arrendet år 1939 och resterar för oguldna arrendeavgifter å 1 350 kronor

jämte till och med den 30 juni 1948 upplupna räntor till belopp av 451

kronor 71 öre ävensom av statsverket förskjutna kostnader för halm 85

kronor 50 öre. Han arrenderar numera jordbrukslägenheten Snär j et om 11,85

hektar öppen jord i Friels socken, Skaraborgs län. Karlsson är född år 1902

och har försörj ningsskyldighet endast gentemot hustru. Vid giftermålets

ingående förbehöll sig hustrun jämlikt äktenskapsförord såsom sin enskilda

egendom ett belopp av 4 500 kronor, vilket hon kontant medförde i boet.

Detta belopp har hon sedermera utlånat till maken för att därmed gälda

kreatursbestånd och lantbruksredskap vid övertagande av det nu innehavda

arrendet. På grund av att hustrun lider av ledgångsreumatism och icke kan

deltaga i jordbruksarbete har Karlsson måst tidvis anlita lejd arbetskraft

och har icke kunnat skaffa sig arbetsförtjänst utom hemmet. Inkomsten

från jordbruket ger familjen endast en mycket nödtorftig bärgning. Efter

den 30 september 1949, då ekonomisk undersökning verkställdes, har Karlsson

såsom avbetalning å skulden till statsverket kunnat avbetala endast 100

kronor. Enligt vad direktionen för riksbanken meddelat har fordran hos

Karlsson för oguldet arrendelån, 1 912 kronor 25 öre jämte ränta, av riksbanken

avskrivits under arrendelånefonden.

3. Karl Oskar Gunnar Karlsson erhöll år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Nylunda i Håby socken, Göteborgs och Bohus län. Sedan Karlsson

lämnat lägenheten, försattes han i konkurs. Han resterade den 1 juli

1948 för oguldna arrendeavgifter å tillhopa 2 595 kronor 91 öre. Dröjsmålsränta

har ej debiterats. Lantbruksnämnden har i utdelning i konkursen å

sin bevakade fordran erhållit tillhopa 784 kronor 66 öre. Statsverkets återstående

fordran utgör sålunda 1 811 kronor 25 öre. Ytterligare utdelning i

konkursen kan ej påräknas. Karlsson, som numera är bosatt i Uddevalla,

saknar utmätningsbara tillgångar. Enligt meddelande från riksbanken har

fordran hos Karlsson för oguldet arrendelån å 805 kronor 87 öre jämte ränta

av riksbanken avskrivits under arrendelånefonden.

Departementschefen.

Av utredningen i ärendena framgår, att utsikterna att av gäldenärerna

erhålla likvid för berörda arrendeavgifter in. in. äro ringa. Med hänsyn

härtill tillstyrker jag lantbruksstyrelsens förslag, att kronans ifrågavarande

fordringar skola avskrivas. Härför erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

19

att kronans i lantbruksstyrelsens förevarande framställningar

angivna fordringar för arrendeavgifter för arrendeegnahem

må jämte ränta och förskjutna kostnader avskrivas.

Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o

—8:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:27 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten
  2. JoU 1952:3 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten