Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till skydd mot biologisk krigföring

1952-03-14 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:130, Angående åtgärder till skydd mot biologisk krigföring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

skydd mot biologisk krigföring; given Stockholms slott

den 14 mars 1952.

Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa åtgärder för höjande av beredskapen mot biologisk

krigföring. Sålunda förordas bl. a. anvisande av 340 000 kronor till anskaffande

av viss laboratorieutrustning m. m. och 77 000 kronor till beredning och

lagerhållning av bakteriologiska preparat. Vidare föreslås, att ansvaret för ledning

och samordning av de civila försvarsförberedelserna mot biologisk krigföring

skall tills vidare ankomma på medicinalstyrelsen. Härav föranledda kostnader

ha uppskattats till 20 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 130.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld,

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, anför chefen för

inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

Inledning.

Genom beslut den 18 juni 1949 bemyndigade Kungl. Maj: t dåvarande chefen

för inrikesdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att utreda frågan

om skyddsåtgärder vid en bakteriologisk krigföring.

Vid anmälan av ärendet yttrade departementschefen bl. a.

I diskussionen om hur ett framtida krig kan komma att gestalta sig räknar

man numera även med möjligheten av bakteriologisk krigföring, dvs. användning

av organismer eller gifter, som kunna förorsaka sjukdomar på människor,

djur eller växter, ävensom i samma syfte av kemiska preparat mot växter.

Sådana stridsmedel kunna antingen ge upphov till epidemiska sjukdomar eller

också verka som direkt skadande gifter.

De närmast aktuella utredningsuppgifterna innefatta till en början en genomgång

av hela området för att erhålla eu överblick över de risker, som kunna

anses föreligga för att bakteriologiska stridsmedel kunna komma till användning.

Vidare torde böra angivas arten och beskaffenheten av det forskningsarbete,

som kan anses nödvändigt för att vinna erforderlig kännedom om den

bakteriologiska krigföringens natur och om de skyddsmedel, som kunna komma

till användning. Härjämte bör övervägas, vilka organisatoriska åtgärder, som

kunna behöva vidtagas såväl ur beredskapssynpunkt som under krig för att

hindra eller begränsa verkningarna av en bakteriologisk krigföring. Slutligen

bör ståndpunkt tagas till hur ledningen i fred och under krig av forskningsarbete

och skyddsåtgärder lämpligen bör vara organiserad.

De sakkunniga ha den 26 april 1951 avgivit ett preliminärt betänkande rörande

skyddet av människor och djur mot biologisk krigföring. Betänkandet är

hemligstämplat. Vid betänkandets avgivande bestod utredningen av följande

personer, nämligen landshövdingen C. P. H. Hamilton, tillika ordförande, professorn

vid veterinärhögskolan H. V. Hedström, ledamoten av riksdagens andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

O

O

kammare, ombudsmannen S. H. Henriksson, föreståndaren för statens bakteriologiska

laboratorium, professorn 6. C. 0. Olin, t. f. förste byråläkaren i försvarets

sjukvårdsstyrelse N. H. S. Rosenqvist, f. d. sjukhusdirektören N. H. Hansson,

forskningsofficeren i försvarsstaben, översten T. A. Schmidt samt generaldirektören

i civilförsvarsstyrelsen Å. Sundelin.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden,

föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, styrelsen

för statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Gävleborgs och Norrbottens län, statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen,

kanslern för rikets universitet — efter hörande av medicinska fakulteterna i Uppsala

och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium — skolöverstyrelsen, statens

medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd, veterinärstyrelsen,

veterinärhögskolan, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, utredningsmannen angående krigssjukvården

m. in., kommittén för utredning om det psykologiska försvaret, överbefälhavaren,

försvarets forskningsanstalt samt försvarets sjukvårdsstyrelse. Vidare ha svenska

landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, vilka därtill erhållit tillfälle,

avgivit yttranden över betänkandet.

Därjämte ha yttranden överlämnats av länsstyrelserna i Södermanlands och

Kronobergs lön från förste provinsialläkaren och länsveterinären i respektive

län, av länsstyrelsen i Malmöhus län från civilförsvarscheferna i Malmö och

Ystad, hälsovårdsnämnderna i Malmö och Hälsingborg samt landsfogden, förste

provinsialläkaren och länsveterinären i länet, av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län från landsfogden, förste provinsialläkaren och länsveterinären i länet

samt förste stadsläkaren i Göteborg, av länsstyrelsen i Värmlands län från förste

provinsialläkaren och länsveterinären i länet samt av länsstyrelsen i Gävleborgs

län från förste provinsialläkaren i länet.

Med stöd av Kungl. Majrts den 23 februari 1951 givna bemyndigande uppdrog

dåvarande chefen för inrikesdepartementet samma dag åt utredningsmannen

för översyn av gällande bestämmelser om hälso- och sjukvård vid krig eller

krigsfara m. in. expeditionschefen E. Montell att utreda vissa frågor om laboratorieverksamheten

under krig. Utredningsmannen har den 4 december 1951 överlämnat

ett betänkande angående planläggningen av viss laboratorieverksamhet

under krig. Betänkandet är hemligstämplat.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden,

föreståndarna för statens bakteriologiska laboratorium, statens

rättskemiska laboratorium och statens farmacevtiska laboratorium, styrelsen

för statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, civilförsvarsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, föreståndarna för bakteriologiska institutionerna

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutets bak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

teriologiska och virologiska institutioner, statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska

nämnd, veterinärstyrelsen, styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, statens jordbruksnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

de sakkunniga rörande bakteriologisk krigföring, chefen för försvarsstaben

efter hörande av försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse och

arméförvaltningen, försvarets forskningsanstalt samt sjukhusdirektionerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö. Därjämte ha yttranden överlämnats av länsstyrelsen

i Södermanlands län från förste provinsialläkaren och länsveterinären

i länet, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från förste provinsialläkaren

i länet och förste stadsläkaren i Göteborg, av länsstyrelserna i Kronobergs,

Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län från förste provinsialläkaren i

resp. län samt av sjukhusdirektionen i Malmö från överläkaren vid avdelningen

för patologi och bakteriologi vid Malmö allmänna sjukhus.

Jag anhåller att nu till behandling få upptaga ifrågavarande spörsmål. I det

följande torde endast en summarisk redogörelse för innehållet i de förut angivna

betänkandena böra lämnas. En redogörelse för förslagens innehåll i övrigt bör

med hänsyn till ärendets natur icke lämnas till statsrådsprotokollet. Ytterligare

upplysningar böra i stället meddelas riksdagens vederbörande utskott.

De sakkunnigas förslag.

Definition.

Med biologisk krigföring avses, enligt de sakkunniga, användning av stridsmedel,

som utgöras av eller härröra från levande organismer, i avsikt att döda

eller skada människor, djur eller växter. Dessa stridsmedel äro företrädesvis

bakteriologiska, dvs. utgöras av bakterier, virus, svampar, protozooer eller andra

sjukdomsalstrande mikroorganismer, vanligen sammanfattade under beteckningen

smittämnen, samt deras gifter (toxiner). Till biologiska stridsmedel räknas

vidare, förutom hormoner, även kemiska preparat avsedda att skada växter.

Uttrycket bakteriologisk krigföring användes ofta i samma betydelse som uttrycket

biologisk krigföring. Sistnämnda uttryck bör dock såsom varande mera adekvat

komma till användning, enär detta uttryck bättre anger stridsmedlens

biologiska ursprung och tillika ger en god avgränsning gentemot andra former

av krigföring. Såvitt nu kan bedömas, torde emellertid de bakteriologiska stridsmedlen

komma att dominera den biologiska krigföringen.

Risken för biologisk krigföring.

Tanken på att använda sjukdomar, främst epidemiska, som stridsmedel är icke

ny. Redan under det första världskriget förekom bakteriologisk krigföring mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: Is proposition nr 130.

''o

djur. Det anses sålunda bevisat, att agenter ympat i neutralt land för motståndarens

räkning uppköpta hästar och nötkreatur med sjukdomsalstrande mikroorganismer.

Även under det andra världskriget har man i enstaka fall ansett

sig kunna konstatera förekomsten av bakteriologisk krigföring mot människor

och djur. Det är vidare känt, att stormakterna i samband med det senaste kriget

nedlade ett omfattande arbete på att studera den biologiska krigföringens möjligheter.

Även om det icke med säkerhet har kunnat påvisas, att något land

förbereder biologisk krigföring, är det väl bekant, att ett flertal länder nedlagt

ett omfattande arbete på att söka skapa ett effektivt skydd mot dylik krigföring.

Det andra världskriget kännetecknades bl. a. av en mycket omfattande förstörelse

av materiella värden. Denna förstörelse är en av de mera betydelsefulla

av de faktorer, som präglar efterkrigsläget i dagens Europa. Många av segermakternas

efterkrigsproblem skulle sannolikt ha bortfallit eller i varje fall väsentligt

förenklats, om de kunnat övertaga en i stort sett funktions- och produktionsduglig

industri-, försörjnings- och transportapparat. Därest som mål för

framtida krigföring uppställes att kunna utnyttja motståndarens materiella

resurser, måste krigföringen söka andra vägar än det oinskränkta luftkriget

med atom-, spräng- och brandbomber.

Den moderna stridstekniken ställer f. n. till förfogande tre stridsmedel, som

angripa levande organismer utan att åstadkomma materiell skada, nämligen de

kemiska, radiologiska och biologiska stridsmedlen. Det är icke möjligt att nu

avgöra vilket av dessa stridsmedel, som erbjuder en angripare de största möjligheterna

till framgång. Man har anledning räkna med, att samtliga kunna bli

aktuella och att en angripare under vissa förhållanden kan finna lämpligt att

kombinera två eller flera av dessa stridsmedel.

Enär praktiska erfarenheter av biologisk krigföring i större skala helt saknas,

är det mycket svårt att bedöma dess effektivitet. En angripare, som tillgriper

biologiska stridsmedel, kan sålunda endast med svårighet avgöra, huruvida effekten

därav kommer att uppväga de nackdelar av psykologisk och moralisk art,

som åtgärden kan antagas medföra. Moraliska betänkligheter torde emellertid

icke i och för sig hindra, att biologiska stridsmedel komma till användning.

Dessa stridsmedels begränsade användbarhet beror i stället huvudsakligen på

svårigheten att inskränka deras verkningar till motståndarens civilbefolkning

och militära styrkor. Risken för angriparen att själv drabbas av den sjukdom

han sprider kan emellertid elimineras eller begränsas på olika sätt. Ett land på

långt avstånd från fiendelandet och med effektiv smittkontroll vid sina gränser

torde sålunda ha stora möjligheter att hålla epidemier utanför sitt eget område.

Den som själv väljer stridsmedel och tidpunkt för anfall har därjämte avsevärt

större möjligheter än den anfällne att genom skyddsvmpning förhindra smittämnets

spridning till det egna folket, de egna stridskrafterna och det egna landets

djurbestånd. Grundar sig åter den biologiska krigföringen på direkt verkande

gifter, bortfaller hela risken för epidemier hos den anfallande. Där tekniska

möjligheter att nå betydande effekter föreligga, torde taktiska och stråte
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:is proposition nr 130.

giska överväganden tala för att det kan finnas tillfällen, då en stat skulle kunna

finna med sin fördel förenligt att angripa en motståndare med biologiska stridsmedel.

De risker, som kunna anses föreligga för att biologiska stridsmedel skola

komma till användning i ett framtida krig, måste bedömas så stora, att det är

nödvändigt att förbereda ett försvar mot sådana medel jämväl i vårt land och

vidtaga härför erforderliga åtgärder.

De biologiska stridsmedlens effekt.

De biologiska stridsmedlen förete betydande likheter med de kemiska. Liksom

fallet är med stridsgaserna ha de biologiska stridsmedlen icke någon väsentlig

inverkan på död materia. De angripa sålunda uteslutande levande varelser. I

ett avseende skilja sig emellertid de biologiska stridsmedlen från de kemiska

nämligen däri, att smittämnen kunna fortleva i en nedsmittad miljö och under

gynnsamma betingelser även föröka sig för att därefter genom vidarespridning

ge upphov till fortskridande epidemier. De viktsmängder, som erfordras för att

uppnå önskat resultat, äro ifråga om de biologiska stridsmedlen mycket små.

Dessa stridsmedel äro med hänsyn till sin beräknade effekt föga kostnadskrävande

i förhållande till övriga moderna anfallsmedel och fordra för sin användning

en liten insats av materiella och personella resurser.

De biologiska stridsmedlen ha skiftande karaktär och användningsområden.

Avsikten med insättandet av sådana stridsmedel behöver icke vara att åstadkomma

massdöd bland människor eller djur utan kan inskränka sig till att

genom en tillräckligt omfattande och långvarig sjuklighet söka desorganisera en

motståndares militära och civila organisation eller eljest nedsätta hans motståndskraft.

Därest sjukdom drabbar personer i nyckelställning inom den centrala

administrationen, torde även ett relativt litet antal sjukdomsfall kunna

åstadkomma stora skadeverkningar. Med utnyttjande av lämpliga smittämnen

och lämplig spridningsteknik kunna biologiska stridsmedel insättas utan att angriparen

tvingas erkänna sitt angrepp eller den angripne kan bevisa, att han

blivit angripen eller vem angriparen är. Krigföringen kommer härvid att erhålla

karaktären av ett anonymt krig. En sådan krigföring förd på lång sikt och

riktad såväl mot människor som djur torde vara ägnad att befrämja inrikespolitiska

motsättningar och minska ett lands allmänna motståndskraft mot yttre

påtryckningar. Ideologier, som finna bundsförvanter i allmänt kaos, nöd och

missnöje, kunna även taga det anonyma biologiska kriget i sin t jänst. Har öppen

konflikt utbrutit, kunna ifrågavarande stridsmedel utgöra ett verksamt komplement

till övriga stridsmedel. Anfall med biologiska stridsmedel kunna härvid

insättas såväl mot hemorten som mot stridande styrkor. Människoanhopningar,

bristande hygieniska anordningar samt oregelbunden eller förminskad livsmedelstillförsel

gynna sådana anfall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj:ts proposition nr 130.

7

Biologisk krigföring mot djur torde i första hand ha till syfte att menligt

inverka på livsmedelsförsörjningen och tillgången på animaliska produkter för

tekniska ändamål. En spridning av farsoter bland nötkreatur och svin skulle

kunna reducera ett lands livsmedelsproduktion ända därhän, att livsmedelsförsörjningen

råkade i ett katastrofläge. Detta gäller särskilt, om motåtgärder försvåras

genom avspärrning och brist på försvarsmedel.

Olika stridsmedels användbarhet.

En granskning av olika sjukdomars användbarhet för biologisk krigföring

har visat, att minst ett 30-tal olika smittämnen eller deras toxiner kunna ifrågakomma

som stridsmedel. De smittämnen, som en angripare avser att använda,

måste emellertid utväljas mycket omsorgsfullt och deras egenskaper göras till

föremål för noggranna studier och bedömanden.

Ett smittämnes (toxins) anslagskraft har stor betydelse, då det gäller att

bedöma dess användbarhet som stridsmedel. Anslagskraften uttryckes genom

den minsta mängd av smittämnet, som under givna betingelser erfordras för att

med en viss grad av säkerhet ge upphov till sjukdom hos en grupp individer.

En hög anslagskraft hos stridsmedlet är önskvärd. Endast ett fåtal av de smittämnen,

som kunna ifrågakomma som biologiska anfallsmedel, medföra emellertid

tillräckligt hög dödlighet för att vara effektiva som massutrotningsmedel.

Verkningarna bero härvid icke enbart på smittämnet utan även i hög grad på

individernas motståndskraft. Stora skiljaktigheter föreligga härvidlag mellan

olika människor. Ett av de största och svåraste problemen vid bedömningen av

den biologiska krigföringens möjligheter är att erhålla en uppfattning om olika

smittämnens anslagskraft hos människa under de förhållanden, som kunna tänkas

råda vid biologisk krigföring. Djurförsök kunna ge viss ledning men tillåta

endast slutsatser av begränsat värde.

Ett smittämnes hållbarhet och då främst bibehållandet av virulensen vid förvaring

har väsentlig betydelse för de bakteriologiska stridsmedlens an\ ändning.

Hållbarheten hos olika smittämnen är högst varierande. Vissa smittämnen ha

sålunda endast ringa förmåga att leva utanför värdorganismen medan andra

åter i åratal kunna bibehålla sin anslagskraft även under ogynnsamma betingelser.

En del smittämnen kunna därför förvaras i slutna ampuller under flera år.

En sabotör kan följaktligen i god tid före ett angrepp förse sig med ett erforderligt

antal bakteriologiska stridsmedel.

Möjligheterna att framställa ett smittämne i stor mängd är ävenledes eu förutsättning

för dess utnyttjande som stridsmedel. Flertalet bakterier kunna framställas

i stor skala, medan framställning av virus ställer sig betydligt svårare,

enär härför oundgängligen fordras levande vävnad.

Vid bedömningen av ett smittämnes lämplighet som angreppsmedel måste

hänsyn även tagas till överföringssättet och till smittämnets tendens till vidare
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

spridning. Nya överföringsvägar kunna i hög grad öka ett smittämnes användbarhet

som stridsmedel.

Möjligheterna att förebygga ett insjuknande genom skyddsympning och att

behandla utbruten sjukdom med antibiotika äro även omständigheter, som kunna

inskränka ett smittämnes lämplighet för bakteriologiska anfall och som därför

måste beaktas vid valet av smittämne.

Olika spridningssätt.

Med utgångspunkt från smittämnenas naturliga spridningsvägar torde man

vid biologisk krigföring böra räkna med följande överföringssätt, nämligen via

vatten, livsmedel, fodervaror, luften, levande smittbärare och sårinfektioner.

De smittämnen, som kunna ifrågakomma för spridning via vatten, livsmedel

eller fodervaror, kunna indelas i två grupper, nämligen för det första sådana

smittämnen, som tillföras med föda eller vatten och angripa ox-ganismen via

mag-tarmkanalen, och för det andra sådana, där smittämnet införes i kroppen

via huden genom direkt kontakt med vatten. På någon av dessa vägar spridas

sålunda bl. a. kolera, tyfus, paratyfus, rödsot, botulinustoxin, gulsot, barnförlamning

och Wc i Is sjukdom. De flesta av de smittsamma sjukdomarna hos husdjuren

överföras under naturliga betingelser vanligen genom infekterat foder

eller vatten. Så är bl. a. fallet med rots, mjältbrand, mul- och klövsjuka, svinpest.

valpsjuka, Weils sjukdom, hönspest, New-Castle-sjukan och paratyfus.

Samhällets vattenledningsnät öppnar gynnsamma betingelser för en utbredd

smittspridning genom sabotage. Infektion av renvattnet torde kräva små kvantiteter

smittämne och relativt enkla hjälpmedel. Teoretiskt skulle sålunda för

nedsmittning av den vattenmängd, som under en dag förbrukas i en storstad,

icke åtgå mer än någon deciliter av en koncentrerad bakterieuppslamning. Även

genom flvgbomber kan en vatteninfektion åstadkommas. I regel torde detta

spridningssätt dock erhålla en betydligt mera begränsad verkan än spridning

genom ledningsvatten.

Liksom vatten kunna även mjölk, Öl, läskedrycker och livsmedel infekteras

genom sabotage. Genom infektion av pastöriserad mjölk kan sålunda en allmän

smittspridning lätt åstadkommas. Av livsmedel utgöra sådana färdigvaror, som

icke värmebehandlas före användandet, tänkbara objekt för infektering. Djupfrysnings-

och torkningstekniken för konservering av livsmedel erbjuder vidare

goda angreppsmöjligheter. Chokladmassa liksom sockerlösning för dragering av

konfektvrer kunna också göras smittförande. Även äggpulver och torrmjölk

kunna tjäna som smittspridare.

Stora möjligheter föreligga att genom sabotage sprida smitta genom fodermedel.

I första hand måste man härvid räkna med nedsmittning av foder, som

distribueras till ett flertal djurbesättningar. Som exempel kan nämnas nedsmittning

av importerat kraftfoder i exportlandet, importhamn eller distributions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

!)

centraler, av mineralfoderblandningar, vitaminpreparat, hönsfoderblandningar

m. in. hos större foderfirmor, av cerealier vid kvarnar och av benmjöl i benmjölsfabriker.

Såväl i egentliga fodermedel som i tillskottsfodermedel kunna

som regel de flesta smittämnena bibehålla sin anslagskraft under lång tid. Beträffande

en del höginfektiösa sjukdomar är redan sabotage mot en enda besättning

eller ett fåtal besättningar tillräckligt för att vålla en vidsträckt epizooti.

Ett flertal smittämnen kunna spridas via luften, däribland flera av de smittämnen,

som anses ha de största möjligheterna att spela en roll vid en mot människor

riktad biologisk krigföring.

Under naturliga förhållanden ha utpräglat luftburna smittämnen mindre betydelse

för uppkomsten av epizootier. Det är dock sannolikt, att vid biologisk

krigföring sådana för djur sjukdomsalstrande smittämnen kunna användas,

som normalt icke äro luftburna men befunnits kunna överföras via luften.

Utspridning av smittämne i luften kan ske på olika sätt bl. a. genom glasampuller,

som krossas på något sätt, eller genom utblåsning ur smittämnesbehållare.

Smittämnets spridning blir i dylika fall lokalt begränsat. Trots detta måste

dessa metoder för infektering av luften tillmätas stor betydelse. Avsevärda skadeverkningar

kunna sålunda åstadkommas genom en dylik smittspridning i synnerhet

om sjukdomar med stark vidarespridningsförmåga användas samt lämpliga

sabotageplatser väljas.

Utspridning direkt från flygplan av smittämnen blandade i lämpliga medier

kan i princip ske på samma sätt som utspridning av konstgjord dimma eller

stridsgaser. Metoder för sådan utspridning äro fullt utarbetade och prövade.

Möjlighet torde föreligga att sprida smittämne i kombination med stridsgas,

varvid de båda stridsmedlen kunna ömsesidigt förstärka varandras verkan. Nedsmittning

av luften genom användning av bakterieladdade flygbomber eller

projektiler är även möjligt i synnerhet om sporbärande bakterier utnyttjas.

Smittspridning via levande smittbärare synes i vissa situationer kunna komma

ifråga. Ett medvetet utnyttjande av detta spridnings sätt kan utgöra led i en biologisk

krigföring. Olika djurarter kunna dessutom fungera, som mellanled vid överförandet

av skilda sjukdomar från människa till människa eller från djur till

människa. En spridning av fläcktyfus genom löss och av pest genom loppor äro

sålunda tänkbara vägar för bakteriologiska anfall.

Det är slutligen tänkbart, att biologiska stridsmedel kunna komma till användning

för att infektera eller förgifta projektiler eller andra föremål avsedda att

framkalla sårskador, varigenom även obetydliga skador kunna ge upphov till

1 ivsfarliga komplikationer.

Försvarsåtgärder.

Skyddet mot biologisk krigföring och bekämpandet av dess följder erbjuder

en mångfald svårlösta problem. Endast eu noggrann kännedom om de sannolika

anfallsvapnen och deras egenskaper gör det möjligt att på ett rationellt sätt för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

bereda försvaret mot biologiska stridsmedel. Försvaret måste bygga på den fredsmässiga

bakteriologin och på de erfarenheter, som under normala förhållanden

vunnits rörande bekämpandet av epidemiska och epizootiska sjukdomar. Man

pnåste emellertid räkna med att medel, som visat sig effektiva under fredsmässiga

förhållanden, kunna bli mindre effektiva vid biologisk krigföring samt att

eu motståndare har möjlighet att kringgå eller neutralisera de motmedel en

försvarare söker utnyttja. Moderna bakteriologiska upptäckter, tillämpade inom

den praktiska hygienen, ha lett till att många sjukdomar, som tidigare hade

allmän utbredning, numera mer eller mindre fullständigt försvunnit från hygieniskt

högtstående länder. Erfarenheten lär emellertid, att även sjukdomar, mot

vilka vi känna effektiva medel, till följd av organisatoriska svårigheter kunna

vara mycket svåra att bekämpa. Sådana svårigheter måste i ännu högre grad

antagas komma att föreligga vid bakteriologiska anfall.

En första förutsättning för att motåtgärder skola kunna vidtagas vid ett

biologiskt anfall är, att smittämnets art samt anfallssättet klarläggas. Som regel

torde emellertid ett anfall icke kunna konstateras förrän ett större antal sjukdomsfall

inträffat under omständigheter, som icke låta sig förklaras på annat

sätt. Först härefter kan utredning rörande smittämnets natur och tillämpad

anfallsmetod igångsättas, varvid det även gäller att söka fastställa smittämnets

utbredning inom angripet område. En sådan utredning är tidsödande och svår,

då od 1 ingsf ör fa randen och eventuellt även djurförsök erfordras.

De allmänna försvarsåtgärderna mot biologisk krigföring följa i stort sett

samma vägar som den allmänna hygienen. Goda bostäder och möjligheter till

en tillfredsställande personlig hygien begränsa sålunda risken för en vidarespridning

av smittsamma sjukdomar. Försvaret mot biologiska anfall kommer

därför i första hand att bli beroende av effektiviteten hos de organ, som svara

för de allmänna hygieniska säkerhetsåtgärderna. Man måste räkna med att biologiska

anfall komma att ställa dessa myndigheter inför mycket svårbemästrade

problem.

Genom slcyddsympning kan ett skydd erhållas mot många av de smittämnen,

som kunna ifrågakomma vid biologisk krigföring. Skyddsympning utgör dock

icke någon användbar metod för skapandet av ett generellt skydd mot biologiska

angrepp. Skyddet är för många infektioner av kort varaktighet och uppnås

först efter ett flertal injektioner av varje ympämne. Att kontinuerligt upprätthålla

en flervärdig immunitet måste därför av praktiska skäl anses uteslutet.

Även om det sålunda icke synes vara möjligt att genom massympning skapa ett

hela befolkningen omfattande skydd, måste ympningsförfarandet likväl tillmätas

stor betydelse som förebyggande åtgärd. Förebyggande behandling kan

även insättas omedelbart efter ett biologiskt anfall för att hindra sjukdom att

utbryta hos de individer, som smittats. De moderna antibioticapreparaten komma

härvid sannolikt att visa sig värdefulla. Deras användbarhet kan dock inskränkas,

om angriparen lyckas göra använt smittämne resistent mot antibiotica

utan att någon virulensförsvagning därigenom inträffat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 130.

11

Behovet av skyddsmedel måste i avsevärd grad säkerställas genom lagerhållning

av ympämnen och sera redan i fred. Även om betydande beredskapslager

av bakteriologiska preparat och sera hinna framställas och kunna vidmakthållas

före ett krigsutbrott, torde likväl — både för det fall att befintliga lager av

vissa preparat visa sig otillräckliga eller epidemi av icke förutsedd sjukdom

utbryter — en fortsatt omfattande produktion bli nödvändig. Åtgärder måste

därför vidtagas för att säkerställa en dylik produktion.

Vid risk för biologiska anfall måste vatten-, mjölk- och livsmedelsförsörjningen

underkastas skärpt kontroll genom högklorering och täta bakteriologiska

undersökningar av vatten, genom skärpt pastörisering av mjölk och genom bakterieprov

på andra livsmedel. Åtgärder i syfte att vid behov möjliggöra en dylik

skärpt kontroll måste förberedas.

Risken för biologiska sabotage måste beaktas vid bevakningsplaneringen och

åtgärder vidtagas för att såvitt möjligt förhindra dylika sabotagehandlingar.

Biologiska angrepp komma att nödvändiggöra mycket omfattande bakteriologiska

undersökningar och påkalla därför en förstärkning av nuvarande laboratorieorganisation.

Att i siffror uppskatta den arbetsbelastning, som kan förväntas

uppstå för de Immanbakteriologiska laboratorierna, är vanskligt med hänsyn

till bl. a., att olika smittämnen medföra växlande undersökningsbehov.

Sålunda kan man beträffande vissa sjukdomar behöva räkna med en undersökningsfrekvens,

som är ända till 100 å 150 gånger större än den i fred normala,

medan ifråga om andra .sjukdomar ökningen blir mindre om ock i och för sig

avsevärd. Laboratorieorganisationens förstärkning bör ske såväl genom utbyggnad

av befintliga laboratorier i enlighet med redan uppgjorda om- och

nybyggnadsplaner som genom att nya laboratorier inrättas. De sakkunnigas förslag

angående inrättande av nya laboratorier ansluter sig i stort till ett av

medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 april 1946 till Kungl. Maj:t framlagt förslag

till utbyggnad av den fredsmässiga laboratoriekapaciteten. Av utökningen

betingade personalförstärkningar föreslås komma till stånd dels genom ökning

av fredspersonalen, dels ock genom utbildning av viss personal avsedd att

i anspråktagas först under krig. För att vid behov kunna upprätta provisoriska

laboratorier inom områden, där biologiska anfall inträffat eller eljest smittsamma

sjukdomar vunnit spridning, bör viss laboratorieutrustning anskaffas

och lagerhållas. Särskilda åtgärder böra även vidtagas för att vid misstanke om

anfall möjliggöra sakkunniga epidemiologiska fältundersökningar, dvs. undersökningar,

hur smitta uppstått och vunnit spridning samt vilka åtgärder, som

böra vidtagas för att förhindra fortsatt utbredning.

Även på det veterinärmedicinska området kan användning av biologiska stridsmedel

komma att medföra avsevärt ökade behov av bakteriologiska laboratorieundersökningar.

Vikten av att decentraliserade möjligheter för diagnostik tillskapas

understrykes av de sakkuniga. Detta föreslås bl. a. ske genom en omorganisation

och upprustning av vissa regionära laboratorier varvid jämväl en decentraliserad

produktion av bakteriologiska preparat uppmärksammats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

12

Vårdbehovet vid ett biologiskt anfall kan bli mycket stort. Epidemis jukvårdcn

bör därför planläggas icke blott för det normala behovet utan även med tanke

på de avsevärt större krav på isolering av sjuka, som kunna uppkomma vid

biologisk krigföring. Därjämte måste provisoriska vårdanstalter planläggas, hemsjukvård

förberedas genom utbildning av frivillig personal samt disponerandet av

tillgänglig medicinalpersonal planläggas med hänsyn till olika föreliggande uppgifter.

Offer för biologisk krigföring skola i mån av behov omhändertagas och

transporteras till sjukvårdsinrättning. Organisatoriska åtgärder för att möjliggöra

dylik transport skola därför förberedas. Vidare måste begravning av offer

för biologisk krigföring och behandling av döda djur organiseras under hänsynstagande

till smittrisk m. m.

Rapport eringen av konstaterade eller misstänkta fall av smittsam sjukdom

bör göras så effektiv som möjligt. Saneringen av infekterade områden erbjuder

vissa problem vars lösande måste förberedas. Materiel för provtagning samt desinfektionsmedel

böra utprövas och hållas i lager.

Ett flertal problem rörande skyddet mot biologisk krigföring måste göras till

föremål för vetenskapliga undersökningar. Aktuella forskningsuppgifter omfatta

såväl grundläggande problem rörande förutsättningarna för dylik krigföring

•som metodologiska frågor. Forskningsuppgifternas omfattning och betydelse fordra

en insats på bred front av landets bakteriologer och bakteriologiska laboratorier.

Åtgärder föreslås i syfte att möjliggöra en dylik itensifierad forskning.

En omfattande upplysningsverksamhet bland allmänheten bör komma till stånd

i syfte att sprida ökad kunskap om allmänhygien och dess betydelse för förhindrande

av spridning av smittosamma sjukdomar. Särskilda anvisningar till ledning

för lokala hälso- och sjukvårdsorgan samt civilförsvarsmyndigheter böra

därjämte utfärdas rörande de åtgärder, som skola vidtagas i händelse av biologiskt

anfall. Den personal, som kommer att erhålla direkta arbetsuppgifter i försvaret

mot biologisk krigföring, bör utbildas för denna sin uppgift.

Arbetsuppgifternas fördelning på olika myndigheter.

Vid sina överväganden rörande planering, organisation och ledning av skyddet

mot biologisk krigföring ha de sakkunniga icke funnit skäl föreligga att tillskapa

något nytt organ för dessa beredskapsuppgifter utan ansett det ändamålsenligare

att fördela uppgifterna mellan de myndigheter, vilkas fredsmässiga verksamhet

omspänner hithörande områden. De myndigheter, som sålunda komma att åläggas

beredskapsuppgifter på detta område, äro i första hand medicinalstyrelsen,

sjukvårdsberedskapsnämnden, de medicinska lärosätena, veterinärstyrelsen, veterinärmedicinska

anstalten, civiltörsvarsstyrelsou, skolöverstyrelsen, försvarsmedic-inska

nämnden samt det militära försvarets myndigheter. De sakkunniga framhålla,

att ett intimt samarbete mellan dessa myndigheter utgör en oavvislig förutsättning

för effektivitet hos den föreslagna beredskapsorganisationen. Då sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kun-gl. Maj:ts proposition nr 130.

13

ordning av åtgärder kräver initiativ och ledning av en myndighet, bör det ankomma

på medicinalstyrelsen respektive veterinärstyrelsen att utöva en dylik ledning.

Utredningsmannens förslag.

Utredningsmannen Montell har inledningsvis anfört, att hans uppgift varit begränsad

till att uppdraga riktlinjerna för hur befintliga fredsmässiga laboratorieresurser

på det humanmedicinska området skola disponeras och eventuellt utbyggas

i ett krigsfall för att då uppkommande behov skola kunna bäst tillgodoses.

De laboratorier, som omfattats av utredningsuppdraget, ha utgjorts av dels de

humanbakteriologiska laboratorierna, dels ock vissa andra mera fristående institutioner,

nämligen statens institut för folkhälsan, statens rättskemiska laboratorium

och statens farmacevtiska laboratorium. Vissa frågor rörande de veterinärbakteriologiska

laboratorierna med de under krig för det allmänna hälsotillståndet

viktiga laboratorierna för animal livsmedelskontroll ha dock av utredningsmannen

ansetts jämväl böra något beröras i utredningen.

I likhet med de sakkunniga framhåller utredningsmannen, att de humanbakteriologiska

laboratoriernas uppgifter under krig komma att bli av tre slag, nämligen

diagnostik, tillverkning av ympämnen och sera samt forskning. Härtill

kommer den fältepidemiologiska verksamhet, som kan komma att knytas till laboratorierna.

Det under krig starkt stegrade behovet av laboratorieresurser gör det

mycket angeläget, att de humanbakteriologiska laboratoriernas kapacitet betydligt

ökas främst i fråga om diagnostik. Med utgångspunkt från de personella och

materiella tillgångar, som äro tillgängliga eller lätt kunna framskaffas, har utredningsmannen

undersökt möjligheterna till en dylik utökning. Denna bör i

första hand åstadkommas genom vissa organisatoriska åtgärder, vilka skola vidtagas

vid krig eller krigsfara. I samband härmed bör varje laboratorium tilldelas

en region, som i första hand skall utgöra dess verksamhetsområde. De i krig

ökade arbetsuppgifterna böra emellertid icke endast mötas med en dylik utökning

utan även med en koncentrering av undersökningarna till prov av epidemiologisk

betydelse samt förenkling av arbetsmetoderna.

Utredningsmannen föreslår vidare, att laboratorierna för att kunna utföra epidemiologiska

fältundersökningar förstärkas med härför erforderlig personal i

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag samt att förberedelser vidtagas för

eu utökning av tillverkningen av ympämnen och sera. Därjämte bör möjlighet

föreligga att vid behov upprätta ett antal rörliga laboratorier.

Utredningsmannen har framhållit, att riskerna för uppkomst och vidarespridning

av epidemier torde öka avsevärt under krig vare sig biologiska stridsmedel

då tillgripas eller ej. I ett sådant läge torde därför skadeverkningarna för landet

av mera omfattande epidemier bliva så svåra och därmed behovet av bekämpningsresurser

så stort, att samtlig bakteriologiskt utbildad personal bör utnytt jas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

i laboratoriearbete och annan härtill anslutande epidemibekämpande verksamhet.

En utökning av laboratorieorganisationen bör därför ske så långt tillgången på

yrkeskunnig personal medgiver.

Den av ett biologiskt angrepp föranledda kraftiga ökningen av laboratoriernas

arbetsbörda och den med hänsyn härtill föreslagna förstärkningen av laboratoriernas

personal medför enligt utredningsmannen starkt stegrade krav på materielutrustningen

vid de olika laboratorierna. Därjämte kräves viss utrustningför

att möjliggöra upprättandet av provisoriska rörliga laboratorier, erforderlig

provtagning samt ökad tillverkning av ympämnen och sera. De sammanlagda kostnaderna

härför ha av utredningsmannen beräknats till 220 000 kronor. Utredningsmannen

anser föreslagen materiel anskaffning omedelbart böra komma till

stånd.

Yttranden.

I de över sakkunnigas och utredningsmannens förslag avgivna yttrandena har

allmänt understrukits nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas för att

åstadkomma ett effektivt försvar mot biologisk krigföring. Den bild de sakkunniga

tecknat har ansetts överensstämma med verkliga förhållandena. Även

de riktlinjer, som de sakkunniga dragit upp för att avhjälpa de nuvarande bristerna,

ha vunnit anslutning från samtliga hörda myndigheter. I flera yttranden

har starkt betonats önskvärdheten av att sådana åtgärder ofördröjligen komma

till stånd, som kunna vidtagas på kort sikt med i huvudsak nuvarande materiella

och personella resurser och som kunna medföra ett omedelbart höjande av beredskapen

mot biologisk krigföring.

Utredningsmannens förslag har allmänt ansetts vara i stort sett ändamålsenligt

och väl ägnat att ligga till grund för omedelbara åtgärder.

Departementschefen.

Av de sakkunnigas förslag framgår, att dessa ansett så allvarliga risker föreligga

för användande av biologiska stridsmedel, att vårt lands beredskap bör omfatta

även åtgärder för att hindra eller begränsa verkningarna av en dylik krigföring.

De sakkunnigas enhälliga uppfattning liksom remissbehandlingen bekräftar

enligt min mening de farhågor, som man på grundval av de första uppgifterna

om biologiska stridsmedel haft anledning hysa om en ny och för vårt totala försvar

allvarlig utveckling av krigföringen. Genom de sakkunnigas utredning får

man även en uppfattning om beskaffenheten av dessa stridsmedel samt vetskap om

möjligheterna att genom olika åtgärder reducera deras verkningar. Vad som kunnat

inhämtas från andra länder giver vid handen, att man också där räknar med

risken av en biologisk krigföring i ett framtida krig och vidtager åtgärder för

att begränsa och avhjälpa de skador, som en dylik krigföring kan åstadkomma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj yls proposition nr 130.

15

Jag finner det för min del angeläget, att en beredskap till skydd mot biologisk

krigföring organiseras även i vårt land såsom ett led i våra samlade försvarsanstalter.

Någon tvekan kan ej råda om, att en biologisk krigföring kan vålla omfattande

skador. Lika ovedersägligt är dock, att möjligheterna att förebygga och avhjälpa

skadorna äro betydande. Huruvida tyngdpunkten i försvarsåtgärderna bör läggas

vid den förebyggande eller avhjälpande verksamheten är ett spörsmål, som nu

är svårt att överblicka. Ett bestämt ståndpunktstagande till denna fråga anser

jag på detta stadium ej heller vara erforderligt. Uppenbarligen krävs emellertid

på båda dessa områden en utbyggnad av de resurser, som nu stå oss till buds.

Omfattningen av försvarsåtgärderna beror självfallet av samma ekonomiska och

andra faktorer, vilka bestämma försvarsberedskapens utformning inom övriga

grenar av det totala försvaret. Den vetenskapliga utvecklingen måste vidare förutsättas

ge fortlöpande resultat av betydelse för den framtida gestaltningen av

försvaret mot biologisk krigföring. En följesam anpassning av försvarsåtgärderna

med ledning av nya erfarenheter måste därför eftersträvas.

De sakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till en mångfald skyddsåtgärder,

för vilka jag redogjort i det föregående. De totala kostnaderna för de

föreslagna åtgärderna låta sig icke nu bedömas, enär de sakkunniga med vissa

undantag icke framlagt några kostnadsberäkningar. Jag anser för egen del, att

f. n. endast vissa förberedande åtgärder böra genomföras. I övrigt böra förslagen

underkastas ytterligare överväganden och utredningar. Överarbetningen av utredningsmaterialet

torde lämpligen anförtros de myndigheter, vilka enligt de sakkunniga

i första hand skola ansvara för skyddet mot biologisk krigföring. Det

är härvid av största vikt, att en avvägning göres mellan vad som med hänsyn till

beredskapsläget framstår såsom särskilt angeläget och vad som ur ekonomisk synpunkt

ter sig möjligt att genomföra. I övrigt böra vid överarbetningen uppmärksammas

de förslag och erinringar, som framkommit rid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det synes mig kunna

ifrågasättas, huruvida på ett stadium, då så förhållandevis litet är känt om den

biologiska krigföringens sannolika roll i ett framtida krig, beredskapsorganisationen

bör ha den omfattning, som de sakkunniga räknat med.

Även om det sålunda torde böra anstå med ett definitivt ståndpunktstagande

till flertalet av de nu framlagda förslagen, bör man icke dröja med att vidtaga

sådana åtgärder, som kunna medföra en omedelbar förstärkning av beredskapen

på detta område, därest detta kan ske utan att man föregriper ett framtida ställningstagande

till utformningen av denna försvarsberedskap i stort.

De sakkunniga ha i sitt betänkande framhållit, att ett biologiskt angrepp kan

medföra behov av bakteriologiska undersökningar i en omfattning, som många

gånger överstiger det normala fredsbehovet. Vid biologiska anfall med stor räckvidd

skulle sålunda påfrestningen på befintliga laboratorier bli ytterst kännbar.

Men även för den händelse vårt land blir indraget i krig utan att ett biologiskt

anfall riktas mot landet, kan behovet av ökade laboratorieresurser bli mycket

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

stort. En flyktingström, omflyttning i betydande utsträckning av civilbefolkningen,

bombskador på vatten- och avloppsledningar samt den ytterst av krigsförhållandena

föranledda sänkningen av den hygieniska standarden och näringstillståndet

bland befolkningen torde nämligen i och för sig vara tillräckligt för

att väsentligt öka riskerna för utbrott och vidarespridning av epidemier. Med

hänsyn härtill ha de sakkunniga funnit det mycket angeläget, att de humanbakteriologiska

laboratoriernas kapacitet främst i fråga om diagnostik kraftigt

ökas såväl genom utbyggnad av befintliga laboratorier som genom inrättande av

nya laboratorier i huvudsaklig överensstämmelse med ett av medicinalstyrelsen

år 1946 framlagt förslag.

Jag är ense med de sakkunniga, att de stora krav, som under krig komma att

ställas på laboratoriernas diagnostikresurser, nödvändiggöra en förstärkning av

den fredsmässiga laboratorieorganisationen. Jag är emellertid icke övertygad om

att denna förstärkning bör åstadkommas på det sätt de sakkunniga föreslagit.

De betydande kostnader, som äro förenade med ett realiserande av de sakkunnigas

förslag, inge sålunda betänkligheter. Härtill kommer, vilket också påtalats under

remissbehandlingen, att tveksamhet måste anses föreligga, huruvida uppträdandet

av epidemiska sjukdomar kan antagas kräva sådan provtagning i fredstid,

att denna annat än till ringa del skulle sysselsätta personalen inom den tilltänkta

laboratorieorganisationen, även om man förutsätter att f. n. ett visst latent behov

för ökad epidemiologisk verksamhet föreligger. En realistisk planering på detta

område anser jag därför böra utgå ifrån ett mera begränsat program.

Jag förordar sålunda, att en förstärkning av befintliga laboratorieresurser i

första hand åtstadkommes genom anskaffning och lagerhållning redan i fred av

viss laboratorieutrustning m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsmannen

föreslagit. Kostnaderna för erforderlig materielanskaffning skulle

enligt mina beräkningar uppgå till sammanlagt 340 000 kronor. Härav belöpa

80 000 kronor på anskaffning av sådan utrustning, som anses erforderlig för att

i krig säkerställa tillverkningen av bakteriologiska preparat. Denna materielanskaffning

bör enligt min mening komma till stånd snarast möjligt. Jag föreslår

därför, att för nästa budgetår härför anvisas ett belopp av 340 000 kronor. Anskaffningen

och lagerliållningen av materielen torde lämpligen böra ankomma på

sjukvårdsberedskapsnänmden.

Krigshistorien lämnar många bevis för att smittsamma sjukdomar, som under

fredstid förlöpa relativt lindrigt, under krig kunna få en utbredning, som verkar

förlamande icke enbart på krigsmaktens slagkraft utan även på livskraften hos ett

helt folk. Fruktan för farsoter under krig är djupt rotad och förvisso alltjämt berättigad,

även om kunskapen rörande de smittsamma sjukdomarnas epidemiologi

numera på ett helt annat sätt än tidigare medgiver förebyggande och bekämpande

åtgärder. Möjligheten att genom skyddsympning begränsa epidemiers vidarespridning

har sålunda blivit ett viktigt medel att hålla de smittsamma sjukdomarna

under kontroll. Försörjningen under krig med bakteriologiska preparat i form

av vmpämnen och sera är därför av synnerlig vikt. Det är icke möjligt att nu

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kun/jl. Maj:ts proposition nr 130.

17

mera exakt uppskatta omfattningen av den förebyggande behandling med ympämnen

eller sera, som kan bli aktuell i vårt land i krig. Så mycket torde emellertid

s’tå klart, att, därest vårt land utsattes för anfall med biologiska stridsmedel,

dylik förebyggande behandling kan aktualiseras för stora delar av befolkningen.

Det är därför en välbetänkt beredskapsåtgärd, att försörjningen med ympämnen

och sera mot de sjukdomar, som i första hand torde komma ifråga vid biologiskt

angrepp eller eljest vinna spridning vid krig, tryggas genom beredning och lagerhållning

redan under fred av bakteriologiska preparat i erforderlig mängd. Jag

anser mig därför böra föreslå, att ett belopp av 50 000 kronor anvisas för tillverkning

och lagerhållning av en viss kvantitet bakteriologiska preparat för

humanmedicinskt bruk. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att med

beaktande av vad de sakkunniga anfört överväga, vilka preparat, som i första

hand böra tillverkas. För att möjliggöra tillverkningen erfordras anställande

tills vidare av viss personal. Kostnaderna härför uppskattar jag till 27 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för föreslagen beredning och lagerhållningav

bakteriologiska preparat uppgå sålunda till 77 000 kronor.

De sakkunniga ha i sitt betänkande skisserat en fördelning mellan olika

myndigheter av uppgifterna beträffande planering, organisation och ledning av

försvaret mot biologisk krigföring. Mot de sakkunnigas förslag i denna del ha i

remissyttrandena inga anmärkningar framställts. Vad de sakkunniga förordat

föranleder icke heller från min sida någon erinran. Jag har därför för avsikt att

inom den närmaste tiden underställa Kungl. Maj:t förslag i ämnet. De nya

arbetsuppgifter, som härigenom komma att åläggas ifrågavarande myndigheter,

torde i varje fall tills vidare kunna lösas utan anställande av särskild personal.

Beträffande medicinalstyrelsen anser jag det dock redan nu vara uppenbart, att

styrelsen icke har möjlighet att lösa de många och viktiga uppgifter, som enligt

de sakkunnigas och utredningsmannens förslag skola ankomma på densamma, med

mindre styrelsen tillföres ytterligare arbetskraft. Jag återkommer till denna fråga

i det följande.

Vid genomförandet av den avsedda fördelningen av beredskapsuppgifterna

mellan de myndigheter, varan här är fråga, uppkomma vissa problem. Den föreslagna

anordningen kommer sålunda otvivelaktigt att ställa stora krav på samarbetet

mellan berörda myndigheter. Av de sakkunnigas förslag framgår icke

klart, hur de tänkt sig att detta samarbete skall organiseras och garantier vinnas

för att beredskapsarbetet genomföres på ett effektivt sätt. Med den föreslagna

uppdelningen av uppgifterna följer vidare, att det torde bli svårt att överblicka

1 vilken takt planläggningen fortskrider. I den mån icke särskilda anstalter i samordnande

syfte vidtagas torde det även bereda svårigheter för de på olika detaljer

inriktade myndigheterna att revidera sina åtgärder med hänsyn till de förändrade

betingelser, som kunna komma att gälla verksamheten i stort på detta område.

Enligt min mening tala därför starka skäl för att ledningen av de civila förs

va rs f örberedel sem a på detta område anförtros åt en bestämd myndighet, som

ytterst har att tillse, att beredskapsprogrammets olika enheter samordnas på ett

2 Bihan g till riksdagens protokoll 1952. t sand. Nr 130.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS

Kungl. Maj:ts "proposition nr ISO.

rationellt sätt och som svarar för att planeringsuppgifterna genomföras i en tidsbestämd

ordning och med iakttagande av att dubbelarbete undvikes. Det kan givetvis

övervägas att för detta, ändamål inrätta ett särskilt organ. Jag är emellertid icke

övertygad om nödvändigheten av en sådan åtgärd utan föreslår, att medicinalstyrelsen

erhåller i uppdrag att vara det ledande och samordnande organet på

detta område.

De uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag skola ankomma på medicinalstyrelsen,

torde, såsom jag tidigare framhållit, icke kunna lösas av styrelsen

utan personalförstärkning. I den mån uppgifterna kunna hänföras till den nuvarande

beredskapsavdelningens verksamhetsområde torde Kungl. Maj:t redan nu

vara befogad att ställa erforderlig personal till förfogande. Huvuddelen av

ifrågavarande göromål torde falla inom beredskapsavdelningens arbetsområde.

För att sätta styrelsen i stånd att även lösa de uppgifter, som följa av dess ställning

som huvudansvarig myndighet för försvarsförberedelsema mot biologisk

krigföring, bör densamma tillföras erforderlig expertis. Styrelsen torde därför

bemyndigas att till sig knyta ett råd, sammansatt av representanter för de olika

verksamhetsgrenar, som beröras av försvaret mot biologisk krigföring.

På medicinalstyrelsen i dess egenskap av ledande organ skall i huvudsak ankomma

att med biträde av rådet planera beredskapen i stort, samordna beredskapsåtgärderna

på olika områden och verka för erforderlig enhetlighet vid frågornas

avgörande inom olika myndigheter. Då beslutanderätten i frågor, som falla

utanför medicinalstyrelsens egentliga ämbetsområde, måste ligga kvar hos de

olika fackmyndigheterna, bör styrelsen genomföra sin ledande och samordnande

uppgift genom en förtroendefull samverkan med berörda myndigheter.

Det i medicinalstyrelsen ingående rådet synes lämpligen böra bestå av åtta

ledamöter representerande följande myndigheter, nämligen sjukvårdsberedskapsnämnden,

civilförsvarsstyrelsen, veterinärstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets

sjukvårdsstyrelse, arméförvaltningen, försvarsmedicinska nämnden samt myndighet

företrädande växtskyddsfrågor. Ledamot och suppleant för denne bör utses

av vederbörande myndighet. För speciella uppdrag böra särskilt tillkallade utredningsmän

få anlitas, vilka förutsättas icke komma att helt ägna sig åt sitt uppdrag

utan fullgöra detta vid sidan av sin övriga verksamhet. Genom en sådan anordning

kunna i planeringsarbetet inkopplas personer, vilka tidigare sysslat med liknande

problem och därför äga erfarenhet på området. Det blir med detta förfaringssätt

även möjligt att ernå en större bredd på planeringsarbetet utan alltför stora

kostnader. Till rådets förfogande synes böra ställas en deltidsanställd sekreterare

med uppgift att handha de administrativa uppgifter, som komma att åvila rådet,

att följa och samordna utredningsarbetet samt att svara för sådana planeringsarbeten,

som böra utföras inom själva rådet.

Till ledamöterna i rådet bör utgå inställelsearvode för sammanträden i enlighet

med kommittékungörelsens bestämmelser. Om ledamot i visst ärende anlitas såsom

särskilt sakkunnig för att göra en förberedande utredning, bör han äga åtnjuta

särskild ersättning härför. Det bör tillkomma styrelsen att besluta om sådan ersätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: fn proposition nr 130.

19

ning i varje särskilt fall. Ersättning, som nu sagts, bör även tillkomma den, som

utanför rådet anlitas för särskilt sakkunniguppdrag. Sekreterarens arvode torde

böra avvägas med hänsyn till hans kvalifikationer. I enlighet med det anförda

uppskattar jag kostnaderna för rådets verksamhet under budgetåret 1952/53

till följande belopp, nämligen för arvoden åt ledamöterna 6 000 kronor, för ersättningar

för särskilda utredningar 10 000 kronor samt för ersättning åt sekreterare

och tillfällig personal ävensom expenser m. m. 5 000 kronor, eller i

runt tal 20 000 kronor. Kostnaderna torde böra bestridas från den under medicinalstyrelsens

avlöningsanslag upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Då denna anslagspost är av förslagsanslags

natur, kan överskridande av densamma medgivas av Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till att det beräknade medelsbehovet är relativt obetydligt, torde

det i årets statsverksproposition framlagda förslaget till avlöningsstat för medicinalstyrelsen

icke behöva ändras.

Vissa av de av de sakkunnigas betänkande föranledda författningsförslag komma

att av Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen i särskild proposition.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj: t måtte föreslå

riksdagen att

dels besluta, att åtgärder till skydd mot biologisk krigföring

skola vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det

föregående förordat;

dels ock för budgetåret 1952/53 under XI huvudtiteln såsom

reservationsanslag anvisa

1) till Anskaffande av viss la bo ra to rieutrust n ing

m. m................................. kronor 340 000

2) till Beredning och lagerhållning av bakteriologiska

preparat ............................. kronor 77 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att til!

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C.-G. Carlström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1952/53 till stipendier åt lärjun a1 i texten
  2. SU 1952:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd mot biologisk krigföring. s. 1 i texten
  3. 2LU 1952:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 s. 11 i texten