Angående åtgärder till skydd mot biologisk krigföring
1952-03-14 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:130, Angående åtgärder till skydd mot biologisk krigföring
Dokumentets text
Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
skydd mot biologisk krigföring; given Stockholms slott
den 14 mars 1952.
Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås vissa åtgärder för höjande av beredskapen mot biologisk
krigföring. Sålunda förordas bl. a. anvisande av 340 000 kronor till anskaffande
av viss laboratorieutrustning m. m. och 77 000 kronor till beredning och
lagerhållning av bakteriologiska preparat. Vidare föreslås, att ansvaret för ledning
och samordning av de civila försvarsförberedelserna mot biologisk krigföring
skall tills vidare ankomma på medicinalstyrelsen. Härav föranledda kostnader
ha uppskattats till 20 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 130.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld,
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, anför chefen för
inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
Inledning.
Genom beslut den 18 juni 1949 bemyndigade Kungl. Maj: t dåvarande chefen
för inrikesdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att utreda frågan
om skyddsåtgärder vid en bakteriologisk krigföring.
Vid anmälan av ärendet yttrade departementschefen bl. a.
I diskussionen om hur ett framtida krig kan komma att gestalta sig räknar
man numera även med möjligheten av bakteriologisk krigföring, dvs. användning
av organismer eller gifter, som kunna förorsaka sjukdomar på människor,
djur eller växter, ävensom i samma syfte av kemiska preparat mot växter.
Sådana stridsmedel kunna antingen ge upphov till epidemiska sjukdomar eller
också verka som direkt skadande gifter.
De närmast aktuella utredningsuppgifterna innefatta till en början en genomgång
av hela området för att erhålla eu överblick över de risker, som kunna
anses föreligga för att bakteriologiska stridsmedel kunna komma till användning.
Vidare torde böra angivas arten och beskaffenheten av det forskningsarbete,
som kan anses nödvändigt för att vinna erforderlig kännedom om den
bakteriologiska krigföringens natur och om de skyddsmedel, som kunna komma
till användning. Härjämte bör övervägas, vilka organisatoriska åtgärder, som
kunna behöva vidtagas såväl ur beredskapssynpunkt som under krig för att
hindra eller begränsa verkningarna av en bakteriologisk krigföring. Slutligen
bör ståndpunkt tagas till hur ledningen i fred och under krig av forskningsarbete
och skyddsåtgärder lämpligen bör vara organiserad.
De sakkunniga ha den 26 april 1951 avgivit ett preliminärt betänkande rörande
skyddet av människor och djur mot biologisk krigföring. Betänkandet är
hemligstämplat. Vid betänkandets avgivande bestod utredningen av följande
personer, nämligen landshövdingen C. P. H. Hamilton, tillika ordförande, professorn
vid veterinärhögskolan H. V. Hedström, ledamoten av riksdagens andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
O
O
kammare, ombudsmannen S. H. Henriksson, föreståndaren för statens bakteriologiska
laboratorium, professorn 6. C. 0. Olin, t. f. förste byråläkaren i försvarets
sjukvårdsstyrelse N. H. S. Rosenqvist, f. d. sjukhusdirektören N. H. Hansson,
forskningsofficeren i försvarsstaben, översten T. A. Schmidt samt generaldirektören
i civilförsvarsstyrelsen Å. Sundelin.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden,
föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, styrelsen
för statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Gävleborgs och Norrbottens län, statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen,
kanslern för rikets universitet — efter hörande av medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium — skolöverstyrelsen, statens
medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd, veterinärstyrelsen,
veterinärhögskolan, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, utredningsmannen angående krigssjukvården
m. in., kommittén för utredning om det psykologiska försvaret, överbefälhavaren,
försvarets forskningsanstalt samt försvarets sjukvårdsstyrelse. Vidare ha svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, vilka därtill erhållit tillfälle,
avgivit yttranden över betänkandet.
Därjämte ha yttranden överlämnats av länsstyrelserna i Södermanlands och
Kronobergs lön från förste provinsialläkaren och länsveterinären i respektive
län, av länsstyrelsen i Malmöhus län från civilförsvarscheferna i Malmö och
Ystad, hälsovårdsnämnderna i Malmö och Hälsingborg samt landsfogden, förste
provinsialläkaren och länsveterinären i länet, av länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län från landsfogden, förste provinsialläkaren och länsveterinären i länet
samt förste stadsläkaren i Göteborg, av länsstyrelsen i Värmlands län från förste
provinsialläkaren och länsveterinären i länet samt av länsstyrelsen i Gävleborgs
län från förste provinsialläkaren i länet.
Med stöd av Kungl. Majrts den 23 februari 1951 givna bemyndigande uppdrog
dåvarande chefen för inrikesdepartementet samma dag åt utredningsmannen
för översyn av gällande bestämmelser om hälso- och sjukvård vid krig eller
krigsfara m. in. expeditionschefen E. Montell att utreda vissa frågor om laboratorieverksamheten
under krig. Utredningsmannen har den 4 december 1951 överlämnat
ett betänkande angående planläggningen av viss laboratorieverksamhet
under krig. Betänkandet är hemligstämplat.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden,
föreståndarna för statens bakteriologiska laboratorium, statens
rättskemiska laboratorium och statens farmacevtiska laboratorium, styrelsen
för statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, civilförsvarsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, föreståndarna för bakteriologiska institutionerna
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutets bak
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
teriologiska och virologiska institutioner, statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska
nämnd, veterinärstyrelsen, styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, statens jordbruksnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
de sakkunniga rörande bakteriologisk krigföring, chefen för försvarsstaben
efter hörande av försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse och
arméförvaltningen, försvarets forskningsanstalt samt sjukhusdirektionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Därjämte ha yttranden överlämnats av länsstyrelsen
i Södermanlands län från förste provinsialläkaren och länsveterinären
i länet, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från förste provinsialläkaren
i länet och förste stadsläkaren i Göteborg, av länsstyrelserna i Kronobergs,
Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län från förste provinsialläkaren i
resp. län samt av sjukhusdirektionen i Malmö från överläkaren vid avdelningen
för patologi och bakteriologi vid Malmö allmänna sjukhus.
Jag anhåller att nu till behandling få upptaga ifrågavarande spörsmål. I det
följande torde endast en summarisk redogörelse för innehållet i de förut angivna
betänkandena böra lämnas. En redogörelse för förslagens innehåll i övrigt bör
med hänsyn till ärendets natur icke lämnas till statsrådsprotokollet. Ytterligare
upplysningar böra i stället meddelas riksdagens vederbörande utskott.
De sakkunnigas förslag.
Definition.
Med biologisk krigföring avses, enligt de sakkunniga, användning av stridsmedel,
som utgöras av eller härröra från levande organismer, i avsikt att döda
eller skada människor, djur eller växter. Dessa stridsmedel äro företrädesvis
bakteriologiska, dvs. utgöras av bakterier, virus, svampar, protozooer eller andra
sjukdomsalstrande mikroorganismer, vanligen sammanfattade under beteckningen
smittämnen, samt deras gifter (toxiner). Till biologiska stridsmedel räknas
vidare, förutom hormoner, även kemiska preparat avsedda att skada växter.
Uttrycket bakteriologisk krigföring användes ofta i samma betydelse som uttrycket
biologisk krigföring. Sistnämnda uttryck bör dock såsom varande mera adekvat
komma till användning, enär detta uttryck bättre anger stridsmedlens
biologiska ursprung och tillika ger en god avgränsning gentemot andra former
av krigföring. Såvitt nu kan bedömas, torde emellertid de bakteriologiska stridsmedlen
komma att dominera den biologiska krigföringen.
Risken för biologisk krigföring.
Tanken på att använda sjukdomar, främst epidemiska, som stridsmedel är icke
ny. Redan under det första världskriget förekom bakteriologisk krigföring mot
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj: Is proposition nr 130.
''o
djur. Det anses sålunda bevisat, att agenter ympat i neutralt land för motståndarens
räkning uppköpta hästar och nötkreatur med sjukdomsalstrande mikroorganismer.
Även under det andra världskriget har man i enstaka fall ansett
sig kunna konstatera förekomsten av bakteriologisk krigföring mot människor
och djur. Det är vidare känt, att stormakterna i samband med det senaste kriget
nedlade ett omfattande arbete på att studera den biologiska krigföringens möjligheter.
Även om det icke med säkerhet har kunnat påvisas, att något land
förbereder biologisk krigföring, är det väl bekant, att ett flertal länder nedlagt
ett omfattande arbete på att söka skapa ett effektivt skydd mot dylik krigföring.
Det andra världskriget kännetecknades bl. a. av en mycket omfattande förstörelse
av materiella värden. Denna förstörelse är en av de mera betydelsefulla
av de faktorer, som präglar efterkrigsläget i dagens Europa. Många av segermakternas
efterkrigsproblem skulle sannolikt ha bortfallit eller i varje fall väsentligt
förenklats, om de kunnat övertaga en i stort sett funktions- och produktionsduglig
industri-, försörjnings- och transportapparat. Därest som mål för
framtida krigföring uppställes att kunna utnyttja motståndarens materiella
resurser, måste krigföringen söka andra vägar än det oinskränkta luftkriget
med atom-, spräng- och brandbomber.
Den moderna stridstekniken ställer f. n. till förfogande tre stridsmedel, som
angripa levande organismer utan att åstadkomma materiell skada, nämligen de
kemiska, radiologiska och biologiska stridsmedlen. Det är icke möjligt att nu
avgöra vilket av dessa stridsmedel, som erbjuder en angripare de största möjligheterna
till framgång. Man har anledning räkna med, att samtliga kunna bli
aktuella och att en angripare under vissa förhållanden kan finna lämpligt att
kombinera två eller flera av dessa stridsmedel.
Enär praktiska erfarenheter av biologisk krigföring i större skala helt saknas,
är det mycket svårt att bedöma dess effektivitet. En angripare, som tillgriper
biologiska stridsmedel, kan sålunda endast med svårighet avgöra, huruvida effekten
därav kommer att uppväga de nackdelar av psykologisk och moralisk art,
som åtgärden kan antagas medföra. Moraliska betänkligheter torde emellertid
icke i och för sig hindra, att biologiska stridsmedel komma till användning.
Dessa stridsmedels begränsade användbarhet beror i stället huvudsakligen på
svårigheten att inskränka deras verkningar till motståndarens civilbefolkning
och militära styrkor. Risken för angriparen att själv drabbas av den sjukdom
han sprider kan emellertid elimineras eller begränsas på olika sätt. Ett land på
långt avstånd från fiendelandet och med effektiv smittkontroll vid sina gränser
torde sålunda ha stora möjligheter att hålla epidemier utanför sitt eget område.
Den som själv väljer stridsmedel och tidpunkt för anfall har därjämte avsevärt
större möjligheter än den anfällne att genom skyddsvmpning förhindra smittämnets
spridning till det egna folket, de egna stridskrafterna och det egna landets
djurbestånd. Grundar sig åter den biologiska krigföringen på direkt verkande
gifter, bortfaller hela risken för epidemier hos den anfallande. Där tekniska
möjligheter att nå betydande effekter föreligga, torde taktiska och stråte
-
6
Kungl. Maj:is proposition nr 130.
giska överväganden tala för att det kan finnas tillfällen, då en stat skulle kunna
finna med sin fördel förenligt att angripa en motståndare med biologiska stridsmedel.
De risker, som kunna anses föreligga för att biologiska stridsmedel skola
komma till användning i ett framtida krig, måste bedömas så stora, att det är
nödvändigt att förbereda ett försvar mot sådana medel jämväl i vårt land och
vidtaga härför erforderliga åtgärder.
De biologiska stridsmedlens effekt.
De biologiska stridsmedlen förete betydande likheter med de kemiska. Liksom
fallet är med stridsgaserna ha de biologiska stridsmedlen icke någon väsentlig
inverkan på död materia. De angripa sålunda uteslutande levande varelser. I
ett avseende skilja sig emellertid de biologiska stridsmedlen från de kemiska
nämligen däri, att smittämnen kunna fortleva i en nedsmittad miljö och under
gynnsamma betingelser även föröka sig för att därefter genom vidarespridning
ge upphov till fortskridande epidemier. De viktsmängder, som erfordras för att
uppnå önskat resultat, äro ifråga om de biologiska stridsmedlen mycket små.
Dessa stridsmedel äro med hänsyn till sin beräknade effekt föga kostnadskrävande
i förhållande till övriga moderna anfallsmedel och fordra för sin användning
en liten insats av materiella och personella resurser.
De biologiska stridsmedlen ha skiftande karaktär och användningsområden.
Avsikten med insättandet av sådana stridsmedel behöver icke vara att åstadkomma
massdöd bland människor eller djur utan kan inskränka sig till att
genom en tillräckligt omfattande och långvarig sjuklighet söka desorganisera en
motståndares militära och civila organisation eller eljest nedsätta hans motståndskraft.
Därest sjukdom drabbar personer i nyckelställning inom den centrala
administrationen, torde även ett relativt litet antal sjukdomsfall kunna
åstadkomma stora skadeverkningar. Med utnyttjande av lämpliga smittämnen
och lämplig spridningsteknik kunna biologiska stridsmedel insättas utan att angriparen
tvingas erkänna sitt angrepp eller den angripne kan bevisa, att han
blivit angripen eller vem angriparen är. Krigföringen kommer härvid att erhålla
karaktären av ett anonymt krig. En sådan krigföring förd på lång sikt och
riktad såväl mot människor som djur torde vara ägnad att befrämja inrikespolitiska
motsättningar och minska ett lands allmänna motståndskraft mot yttre
påtryckningar. Ideologier, som finna bundsförvanter i allmänt kaos, nöd och
missnöje, kunna även taga det anonyma biologiska kriget i sin t jänst. Har öppen
konflikt utbrutit, kunna ifrågavarande stridsmedel utgöra ett verksamt komplement
till övriga stridsmedel. Anfall med biologiska stridsmedel kunna härvid
insättas såväl mot hemorten som mot stridande styrkor. Människoanhopningar,
bristande hygieniska anordningar samt oregelbunden eller förminskad livsmedelstillförsel
gynna sådana anfall.
Kutujl. Maj:ts proposition nr 130.
7
Biologisk krigföring mot djur torde i första hand ha till syfte att menligt
inverka på livsmedelsförsörjningen och tillgången på animaliska produkter för
tekniska ändamål. En spridning av farsoter bland nötkreatur och svin skulle
kunna reducera ett lands livsmedelsproduktion ända därhän, att livsmedelsförsörjningen
råkade i ett katastrofläge. Detta gäller särskilt, om motåtgärder försvåras
genom avspärrning och brist på försvarsmedel.
Olika stridsmedels användbarhet.
En granskning av olika sjukdomars användbarhet för biologisk krigföring
har visat, att minst ett 30-tal olika smittämnen eller deras toxiner kunna ifrågakomma
som stridsmedel. De smittämnen, som en angripare avser att använda,
måste emellertid utväljas mycket omsorgsfullt och deras egenskaper göras till
föremål för noggranna studier och bedömanden.
Ett smittämnes (toxins) anslagskraft har stor betydelse, då det gäller att
bedöma dess användbarhet som stridsmedel. Anslagskraften uttryckes genom
den minsta mängd av smittämnet, som under givna betingelser erfordras för att
med en viss grad av säkerhet ge upphov till sjukdom hos en grupp individer.
En hög anslagskraft hos stridsmedlet är önskvärd. Endast ett fåtal av de smittämnen,
som kunna ifrågakomma som biologiska anfallsmedel, medföra emellertid
tillräckligt hög dödlighet för att vara effektiva som massutrotningsmedel.
Verkningarna bero härvid icke enbart på smittämnet utan även i hög grad på
individernas motståndskraft. Stora skiljaktigheter föreligga härvidlag mellan
olika människor. Ett av de största och svåraste problemen vid bedömningen av
den biologiska krigföringens möjligheter är att erhålla en uppfattning om olika
smittämnens anslagskraft hos människa under de förhållanden, som kunna tänkas
råda vid biologisk krigföring. Djurförsök kunna ge viss ledning men tillåta
endast slutsatser av begränsat värde.
Ett smittämnes hållbarhet och då främst bibehållandet av virulensen vid förvaring
har väsentlig betydelse för de bakteriologiska stridsmedlens an\ ändning.
Hållbarheten hos olika smittämnen är högst varierande. Vissa smittämnen ha
sålunda endast ringa förmåga att leva utanför värdorganismen medan andra
åter i åratal kunna bibehålla sin anslagskraft även under ogynnsamma betingelser.
En del smittämnen kunna därför förvaras i slutna ampuller under flera år.
En sabotör kan följaktligen i god tid före ett angrepp förse sig med ett erforderligt
antal bakteriologiska stridsmedel.
Möjligheterna att framställa ett smittämne i stor mängd är ävenledes eu förutsättning
för dess utnyttjande som stridsmedel. Flertalet bakterier kunna framställas
i stor skala, medan framställning av virus ställer sig betydligt svårare,
enär härför oundgängligen fordras levande vävnad.
Vid bedömningen av ett smittämnes lämplighet som angreppsmedel måste
hänsyn även tagas till överföringssättet och till smittämnets tendens till vidare
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
spridning. Nya överföringsvägar kunna i hög grad öka ett smittämnes användbarhet
som stridsmedel.
Möjligheterna att förebygga ett insjuknande genom skyddsympning och att
behandla utbruten sjukdom med antibiotika äro även omständigheter, som kunna
inskränka ett smittämnes lämplighet för bakteriologiska anfall och som därför
måste beaktas vid valet av smittämne.
Olika spridningssätt.
Med utgångspunkt från smittämnenas naturliga spridningsvägar torde man
vid biologisk krigföring böra räkna med följande överföringssätt, nämligen via
vatten, livsmedel, fodervaror, luften, levande smittbärare och sårinfektioner.
De smittämnen, som kunna ifrågakomma för spridning via vatten, livsmedel
eller fodervaror, kunna indelas i två grupper, nämligen för det första sådana
smittämnen, som tillföras med föda eller vatten och angripa ox-ganismen via
mag-tarmkanalen, och för det andra sådana, där smittämnet införes i kroppen
via huden genom direkt kontakt med vatten. På någon av dessa vägar spridas
sålunda bl. a. kolera, tyfus, paratyfus, rödsot, botulinustoxin, gulsot, barnförlamning
och Wc i Is sjukdom. De flesta av de smittsamma sjukdomarna hos husdjuren
överföras under naturliga betingelser vanligen genom infekterat foder
eller vatten. Så är bl. a. fallet med rots, mjältbrand, mul- och klövsjuka, svinpest.
valpsjuka, Weils sjukdom, hönspest, New-Castle-sjukan och paratyfus.
Samhällets vattenledningsnät öppnar gynnsamma betingelser för en utbredd
smittspridning genom sabotage. Infektion av renvattnet torde kräva små kvantiteter
smittämne och relativt enkla hjälpmedel. Teoretiskt skulle sålunda för
nedsmittning av den vattenmängd, som under en dag förbrukas i en storstad,
icke åtgå mer än någon deciliter av en koncentrerad bakterieuppslamning. Även
genom flvgbomber kan en vatteninfektion åstadkommas. I regel torde detta
spridningssätt dock erhålla en betydligt mera begränsad verkan än spridning
genom ledningsvatten.
Liksom vatten kunna även mjölk, Öl, läskedrycker och livsmedel infekteras
genom sabotage. Genom infektion av pastöriserad mjölk kan sålunda en allmän
smittspridning lätt åstadkommas. Av livsmedel utgöra sådana färdigvaror, som
icke värmebehandlas före användandet, tänkbara objekt för infektering. Djupfrysnings-
och torkningstekniken för konservering av livsmedel erbjuder vidare
goda angreppsmöjligheter. Chokladmassa liksom sockerlösning för dragering av
konfektvrer kunna också göras smittförande. Även äggpulver och torrmjölk
kunna tjäna som smittspridare.
Stora möjligheter föreligga att genom sabotage sprida smitta genom fodermedel.
I första hand måste man härvid räkna med nedsmittning av foder, som
distribueras till ett flertal djurbesättningar. Som exempel kan nämnas nedsmittning
av importerat kraftfoder i exportlandet, importhamn eller distributions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
!)
centraler, av mineralfoderblandningar, vitaminpreparat, hönsfoderblandningar
m. in. hos större foderfirmor, av cerealier vid kvarnar och av benmjöl i benmjölsfabriker.
Såväl i egentliga fodermedel som i tillskottsfodermedel kunna
som regel de flesta smittämnena bibehålla sin anslagskraft under lång tid. Beträffande
en del höginfektiösa sjukdomar är redan sabotage mot en enda besättning
eller ett fåtal besättningar tillräckligt för att vålla en vidsträckt epizooti.
Ett flertal smittämnen kunna spridas via luften, däribland flera av de smittämnen,
som anses ha de största möjligheterna att spela en roll vid en mot människor
riktad biologisk krigföring.
Under naturliga förhållanden ha utpräglat luftburna smittämnen mindre betydelse
för uppkomsten av epizootier. Det är dock sannolikt, att vid biologisk
krigföring sådana för djur sjukdomsalstrande smittämnen kunna användas,
som normalt icke äro luftburna men befunnits kunna överföras via luften.
Utspridning av smittämne i luften kan ske på olika sätt bl. a. genom glasampuller,
som krossas på något sätt, eller genom utblåsning ur smittämnesbehållare.
Smittämnets spridning blir i dylika fall lokalt begränsat. Trots detta måste
dessa metoder för infektering av luften tillmätas stor betydelse. Avsevärda skadeverkningar
kunna sålunda åstadkommas genom en dylik smittspridning i synnerhet
om sjukdomar med stark vidarespridningsförmåga användas samt lämpliga
sabotageplatser väljas.
Utspridning direkt från flygplan av smittämnen blandade i lämpliga medier
kan i princip ske på samma sätt som utspridning av konstgjord dimma eller
stridsgaser. Metoder för sådan utspridning äro fullt utarbetade och prövade.
Möjlighet torde föreligga att sprida smittämne i kombination med stridsgas,
varvid de båda stridsmedlen kunna ömsesidigt förstärka varandras verkan. Nedsmittning
av luften genom användning av bakterieladdade flygbomber eller
projektiler är även möjligt i synnerhet om sporbärande bakterier utnyttjas.
Smittspridning via levande smittbärare synes i vissa situationer kunna komma
ifråga. Ett medvetet utnyttjande av detta spridnings sätt kan utgöra led i en biologisk
krigföring. Olika djurarter kunna dessutom fungera, som mellanled vid överförandet
av skilda sjukdomar från människa till människa eller från djur till
människa. En spridning av fläcktyfus genom löss och av pest genom loppor äro
sålunda tänkbara vägar för bakteriologiska anfall.
Det är slutligen tänkbart, att biologiska stridsmedel kunna komma till användning
för att infektera eller förgifta projektiler eller andra föremål avsedda att
framkalla sårskador, varigenom även obetydliga skador kunna ge upphov till
1 ivsfarliga komplikationer.
Försvarsåtgärder.
Skyddet mot biologisk krigföring och bekämpandet av dess följder erbjuder
en mångfald svårlösta problem. Endast eu noggrann kännedom om de sannolika
anfallsvapnen och deras egenskaper gör det möjligt att på ett rationellt sätt för
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
bereda försvaret mot biologiska stridsmedel. Försvaret måste bygga på den fredsmässiga
bakteriologin och på de erfarenheter, som under normala förhållanden
vunnits rörande bekämpandet av epidemiska och epizootiska sjukdomar. Man
pnåste emellertid räkna med att medel, som visat sig effektiva under fredsmässiga
förhållanden, kunna bli mindre effektiva vid biologisk krigföring samt att
eu motståndare har möjlighet att kringgå eller neutralisera de motmedel en
försvarare söker utnyttja. Moderna bakteriologiska upptäckter, tillämpade inom
den praktiska hygienen, ha lett till att många sjukdomar, som tidigare hade
allmän utbredning, numera mer eller mindre fullständigt försvunnit från hygieniskt
högtstående länder. Erfarenheten lär emellertid, att även sjukdomar, mot
vilka vi känna effektiva medel, till följd av organisatoriska svårigheter kunna
vara mycket svåra att bekämpa. Sådana svårigheter måste i ännu högre grad
antagas komma att föreligga vid bakteriologiska anfall.
En första förutsättning för att motåtgärder skola kunna vidtagas vid ett
biologiskt anfall är, att smittämnets art samt anfallssättet klarläggas. Som regel
torde emellertid ett anfall icke kunna konstateras förrän ett större antal sjukdomsfall
inträffat under omständigheter, som icke låta sig förklaras på annat
sätt. Först härefter kan utredning rörande smittämnets natur och tillämpad
anfallsmetod igångsättas, varvid det även gäller att söka fastställa smittämnets
utbredning inom angripet område. En sådan utredning är tidsödande och svår,
då od 1 ingsf ör fa randen och eventuellt även djurförsök erfordras.
De allmänna försvarsåtgärderna mot biologisk krigföring följa i stort sett
samma vägar som den allmänna hygienen. Goda bostäder och möjligheter till
en tillfredsställande personlig hygien begränsa sålunda risken för en vidarespridning
av smittsamma sjukdomar. Försvaret mot biologiska anfall kommer
därför i första hand att bli beroende av effektiviteten hos de organ, som svara
för de allmänna hygieniska säkerhetsåtgärderna. Man måste räkna med att biologiska
anfall komma att ställa dessa myndigheter inför mycket svårbemästrade
problem.
Genom slcyddsympning kan ett skydd erhållas mot många av de smittämnen,
som kunna ifrågakomma vid biologisk krigföring. Skyddsympning utgör dock
icke någon användbar metod för skapandet av ett generellt skydd mot biologiska
angrepp. Skyddet är för många infektioner av kort varaktighet och uppnås
först efter ett flertal injektioner av varje ympämne. Att kontinuerligt upprätthålla
en flervärdig immunitet måste därför av praktiska skäl anses uteslutet.
Även om det sålunda icke synes vara möjligt att genom massympning skapa ett
hela befolkningen omfattande skydd, måste ympningsförfarandet likväl tillmätas
stor betydelse som förebyggande åtgärd. Förebyggande behandling kan
även insättas omedelbart efter ett biologiskt anfall för att hindra sjukdom att
utbryta hos de individer, som smittats. De moderna antibioticapreparaten komma
härvid sannolikt att visa sig värdefulla. Deras användbarhet kan dock inskränkas,
om angriparen lyckas göra använt smittämne resistent mot antibiotica
utan att någon virulensförsvagning därigenom inträffat.
Kungl. Maj :ts proposition nr 130.
11
Behovet av skyddsmedel måste i avsevärd grad säkerställas genom lagerhållning
av ympämnen och sera redan i fred. Även om betydande beredskapslager
av bakteriologiska preparat och sera hinna framställas och kunna vidmakthållas
före ett krigsutbrott, torde likväl — både för det fall att befintliga lager av
vissa preparat visa sig otillräckliga eller epidemi av icke förutsedd sjukdom
utbryter — en fortsatt omfattande produktion bli nödvändig. Åtgärder måste
därför vidtagas för att säkerställa en dylik produktion.
Vid risk för biologiska anfall måste vatten-, mjölk- och livsmedelsförsörjningen
underkastas skärpt kontroll genom högklorering och täta bakteriologiska
undersökningar av vatten, genom skärpt pastörisering av mjölk och genom bakterieprov
på andra livsmedel. Åtgärder i syfte att vid behov möjliggöra en dylik
skärpt kontroll måste förberedas.
Risken för biologiska sabotage måste beaktas vid bevakningsplaneringen och
åtgärder vidtagas för att såvitt möjligt förhindra dylika sabotagehandlingar.
Biologiska angrepp komma att nödvändiggöra mycket omfattande bakteriologiska
undersökningar och påkalla därför en förstärkning av nuvarande laboratorieorganisation.
Att i siffror uppskatta den arbetsbelastning, som kan förväntas
uppstå för de Immanbakteriologiska laboratorierna, är vanskligt med hänsyn
till bl. a., att olika smittämnen medföra växlande undersökningsbehov.
Sålunda kan man beträffande vissa sjukdomar behöva räkna med en undersökningsfrekvens,
som är ända till 100 å 150 gånger större än den i fred normala,
medan ifråga om andra .sjukdomar ökningen blir mindre om ock i och för sig
avsevärd. Laboratorieorganisationens förstärkning bör ske såväl genom utbyggnad
av befintliga laboratorier i enlighet med redan uppgjorda om- och
nybyggnadsplaner som genom att nya laboratorier inrättas. De sakkunnigas förslag
angående inrättande av nya laboratorier ansluter sig i stort till ett av
medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 april 1946 till Kungl. Maj:t framlagt förslag
till utbyggnad av den fredsmässiga laboratoriekapaciteten. Av utökningen
betingade personalförstärkningar föreslås komma till stånd dels genom ökning
av fredspersonalen, dels ock genom utbildning av viss personal avsedd att
i anspråktagas först under krig. För att vid behov kunna upprätta provisoriska
laboratorier inom områden, där biologiska anfall inträffat eller eljest smittsamma
sjukdomar vunnit spridning, bör viss laboratorieutrustning anskaffas
och lagerhållas. Särskilda åtgärder böra även vidtagas för att vid misstanke om
anfall möjliggöra sakkunniga epidemiologiska fältundersökningar, dvs. undersökningar,
hur smitta uppstått och vunnit spridning samt vilka åtgärder, som
böra vidtagas för att förhindra fortsatt utbredning.
Även på det veterinärmedicinska området kan användning av biologiska stridsmedel
komma att medföra avsevärt ökade behov av bakteriologiska laboratorieundersökningar.
Vikten av att decentraliserade möjligheter för diagnostik tillskapas
understrykes av de sakkuniga. Detta föreslås bl. a. ske genom en omorganisation
och upprustning av vissa regionära laboratorier varvid jämväl en decentraliserad
produktion av bakteriologiska preparat uppmärksammats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
12
Vårdbehovet vid ett biologiskt anfall kan bli mycket stort. Epidemis jukvårdcn
bör därför planläggas icke blott för det normala behovet utan även med tanke
på de avsevärt större krav på isolering av sjuka, som kunna uppkomma vid
biologisk krigföring. Därjämte måste provisoriska vårdanstalter planläggas, hemsjukvård
förberedas genom utbildning av frivillig personal samt disponerandet av
tillgänglig medicinalpersonal planläggas med hänsyn till olika föreliggande uppgifter.
Offer för biologisk krigföring skola i mån av behov omhändertagas och
transporteras till sjukvårdsinrättning. Organisatoriska åtgärder för att möjliggöra
dylik transport skola därför förberedas. Vidare måste begravning av offer
för biologisk krigföring och behandling av döda djur organiseras under hänsynstagande
till smittrisk m. m.
Rapport eringen av konstaterade eller misstänkta fall av smittsam sjukdom
bör göras så effektiv som möjligt. Saneringen av infekterade områden erbjuder
vissa problem vars lösande måste förberedas. Materiel för provtagning samt desinfektionsmedel
böra utprövas och hållas i lager.
Ett flertal problem rörande skyddet mot biologisk krigföring måste göras till
föremål för vetenskapliga undersökningar. Aktuella forskningsuppgifter omfatta
såväl grundläggande problem rörande förutsättningarna för dylik krigföring
•som metodologiska frågor. Forskningsuppgifternas omfattning och betydelse fordra
en insats på bred front av landets bakteriologer och bakteriologiska laboratorier.
Åtgärder föreslås i syfte att möjliggöra en dylik itensifierad forskning.
En omfattande upplysningsverksamhet bland allmänheten bör komma till stånd
i syfte att sprida ökad kunskap om allmänhygien och dess betydelse för förhindrande
av spridning av smittosamma sjukdomar. Särskilda anvisningar till ledning
för lokala hälso- och sjukvårdsorgan samt civilförsvarsmyndigheter böra
därjämte utfärdas rörande de åtgärder, som skola vidtagas i händelse av biologiskt
anfall. Den personal, som kommer att erhålla direkta arbetsuppgifter i försvaret
mot biologisk krigföring, bör utbildas för denna sin uppgift.
Arbetsuppgifternas fördelning på olika myndigheter.
Vid sina överväganden rörande planering, organisation och ledning av skyddet
mot biologisk krigföring ha de sakkunniga icke funnit skäl föreligga att tillskapa
något nytt organ för dessa beredskapsuppgifter utan ansett det ändamålsenligare
att fördela uppgifterna mellan de myndigheter, vilkas fredsmässiga verksamhet
omspänner hithörande områden. De myndigheter, som sålunda komma att åläggas
beredskapsuppgifter på detta område, äro i första hand medicinalstyrelsen,
sjukvårdsberedskapsnämnden, de medicinska lärosätena, veterinärstyrelsen, veterinärmedicinska
anstalten, civiltörsvarsstyrelsou, skolöverstyrelsen, försvarsmedic-inska
nämnden samt det militära försvarets myndigheter. De sakkunniga framhålla,
att ett intimt samarbete mellan dessa myndigheter utgör en oavvislig förutsättning
för effektivitet hos den föreslagna beredskapsorganisationen. Då sam
-
Kun-gl. Maj:ts proposition nr 130.
13
ordning av åtgärder kräver initiativ och ledning av en myndighet, bör det ankomma
på medicinalstyrelsen respektive veterinärstyrelsen att utöva en dylik ledning.
Utredningsmannens förslag.
Utredningsmannen Montell har inledningsvis anfört, att hans uppgift varit begränsad
till att uppdraga riktlinjerna för hur befintliga fredsmässiga laboratorieresurser
på det humanmedicinska området skola disponeras och eventuellt utbyggas
i ett krigsfall för att då uppkommande behov skola kunna bäst tillgodoses.
De laboratorier, som omfattats av utredningsuppdraget, ha utgjorts av dels de
humanbakteriologiska laboratorierna, dels ock vissa andra mera fristående institutioner,
nämligen statens institut för folkhälsan, statens rättskemiska laboratorium
och statens farmacevtiska laboratorium. Vissa frågor rörande de veterinärbakteriologiska
laboratorierna med de under krig för det allmänna hälsotillståndet
viktiga laboratorierna för animal livsmedelskontroll ha dock av utredningsmannen
ansetts jämväl böra något beröras i utredningen.
I likhet med de sakkunniga framhåller utredningsmannen, att de humanbakteriologiska
laboratoriernas uppgifter under krig komma att bli av tre slag, nämligen
diagnostik, tillverkning av ympämnen och sera samt forskning. Härtill
kommer den fältepidemiologiska verksamhet, som kan komma att knytas till laboratorierna.
Det under krig starkt stegrade behovet av laboratorieresurser gör det
mycket angeläget, att de humanbakteriologiska laboratoriernas kapacitet betydligt
ökas främst i fråga om diagnostik. Med utgångspunkt från de personella och
materiella tillgångar, som äro tillgängliga eller lätt kunna framskaffas, har utredningsmannen
undersökt möjligheterna till en dylik utökning. Denna bör i
första hand åstadkommas genom vissa organisatoriska åtgärder, vilka skola vidtagas
vid krig eller krigsfara. I samband härmed bör varje laboratorium tilldelas
en region, som i första hand skall utgöra dess verksamhetsområde. De i krig
ökade arbetsuppgifterna böra emellertid icke endast mötas med en dylik utökning
utan även med en koncentrering av undersökningarna till prov av epidemiologisk
betydelse samt förenkling av arbetsmetoderna.
Utredningsmannen föreslår vidare, att laboratorierna för att kunna utföra epidemiologiska
fältundersökningar förstärkas med härför erforderlig personal i
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag samt att förberedelser vidtagas för
eu utökning av tillverkningen av ympämnen och sera. Därjämte bör möjlighet
föreligga att vid behov upprätta ett antal rörliga laboratorier.
Utredningsmannen har framhållit, att riskerna för uppkomst och vidarespridning
av epidemier torde öka avsevärt under krig vare sig biologiska stridsmedel
då tillgripas eller ej. I ett sådant läge torde därför skadeverkningarna för landet
av mera omfattande epidemier bliva så svåra och därmed behovet av bekämpningsresurser
så stort, att samtlig bakteriologiskt utbildad personal bör utnytt jas
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
i laboratoriearbete och annan härtill anslutande epidemibekämpande verksamhet.
En utökning av laboratorieorganisationen bör därför ske så långt tillgången på
yrkeskunnig personal medgiver.
Den av ett biologiskt angrepp föranledda kraftiga ökningen av laboratoriernas
arbetsbörda och den med hänsyn härtill föreslagna förstärkningen av laboratoriernas
personal medför enligt utredningsmannen starkt stegrade krav på materielutrustningen
vid de olika laboratorierna. Därjämte kräves viss utrustningför
att möjliggöra upprättandet av provisoriska rörliga laboratorier, erforderlig
provtagning samt ökad tillverkning av ympämnen och sera. De sammanlagda kostnaderna
härför ha av utredningsmannen beräknats till 220 000 kronor. Utredningsmannen
anser föreslagen materiel anskaffning omedelbart böra komma till
stånd.
Yttranden.
I de över sakkunnigas och utredningsmannens förslag avgivna yttrandena har
allmänt understrukits nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas för att
åstadkomma ett effektivt försvar mot biologisk krigföring. Den bild de sakkunniga
tecknat har ansetts överensstämma med verkliga förhållandena. Även
de riktlinjer, som de sakkunniga dragit upp för att avhjälpa de nuvarande bristerna,
ha vunnit anslutning från samtliga hörda myndigheter. I flera yttranden
har starkt betonats önskvärdheten av att sådana åtgärder ofördröjligen komma
till stånd, som kunna vidtagas på kort sikt med i huvudsak nuvarande materiella
och personella resurser och som kunna medföra ett omedelbart höjande av beredskapen
mot biologisk krigföring.
Utredningsmannens förslag har allmänt ansetts vara i stort sett ändamålsenligt
och väl ägnat att ligga till grund för omedelbara åtgärder.
Departementschefen.
Av de sakkunnigas förslag framgår, att dessa ansett så allvarliga risker föreligga
för användande av biologiska stridsmedel, att vårt lands beredskap bör omfatta
även åtgärder för att hindra eller begränsa verkningarna av en dylik krigföring.
De sakkunnigas enhälliga uppfattning liksom remissbehandlingen bekräftar
enligt min mening de farhågor, som man på grundval av de första uppgifterna
om biologiska stridsmedel haft anledning hysa om en ny och för vårt totala försvar
allvarlig utveckling av krigföringen. Genom de sakkunnigas utredning får
man även en uppfattning om beskaffenheten av dessa stridsmedel samt vetskap om
möjligheterna att genom olika åtgärder reducera deras verkningar. Vad som kunnat
inhämtas från andra länder giver vid handen, att man också där räknar med
risken av en biologisk krigföring i ett framtida krig och vidtager åtgärder för
att begränsa och avhjälpa de skador, som en dylik krigföring kan åstadkomma.
Kungl. Maj yls proposition nr 130.
15
Jag finner det för min del angeläget, att en beredskap till skydd mot biologisk
krigföring organiseras även i vårt land såsom ett led i våra samlade försvarsanstalter.
Någon tvekan kan ej råda om, att en biologisk krigföring kan vålla omfattande
skador. Lika ovedersägligt är dock, att möjligheterna att förebygga och avhjälpa
skadorna äro betydande. Huruvida tyngdpunkten i försvarsåtgärderna bör läggas
vid den förebyggande eller avhjälpande verksamheten är ett spörsmål, som nu
är svårt att överblicka. Ett bestämt ståndpunktstagande till denna fråga anser
jag på detta stadium ej heller vara erforderligt. Uppenbarligen krävs emellertid
på båda dessa områden en utbyggnad av de resurser, som nu stå oss till buds.
Omfattningen av försvarsåtgärderna beror självfallet av samma ekonomiska och
andra faktorer, vilka bestämma försvarsberedskapens utformning inom övriga
grenar av det totala försvaret. Den vetenskapliga utvecklingen måste vidare förutsättas
ge fortlöpande resultat av betydelse för den framtida gestaltningen av
försvaret mot biologisk krigföring. En följesam anpassning av försvarsåtgärderna
med ledning av nya erfarenheter måste därför eftersträvas.
De sakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till en mångfald skyddsåtgärder,
för vilka jag redogjort i det föregående. De totala kostnaderna för de
föreslagna åtgärderna låta sig icke nu bedömas, enär de sakkunniga med vissa
undantag icke framlagt några kostnadsberäkningar. Jag anser för egen del, att
f. n. endast vissa förberedande åtgärder böra genomföras. I övrigt böra förslagen
underkastas ytterligare överväganden och utredningar. Överarbetningen av utredningsmaterialet
torde lämpligen anförtros de myndigheter, vilka enligt de sakkunniga
i första hand skola ansvara för skyddet mot biologisk krigföring. Det
är härvid av största vikt, att en avvägning göres mellan vad som med hänsyn till
beredskapsläget framstår såsom särskilt angeläget och vad som ur ekonomisk synpunkt
ter sig möjligt att genomföra. I övrigt böra vid överarbetningen uppmärksammas
de förslag och erinringar, som framkommit rid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det synes mig kunna
ifrågasättas, huruvida på ett stadium, då så förhållandevis litet är känt om den
biologiska krigföringens sannolika roll i ett framtida krig, beredskapsorganisationen
bör ha den omfattning, som de sakkunniga räknat med.
Även om det sålunda torde böra anstå med ett definitivt ståndpunktstagande
till flertalet av de nu framlagda förslagen, bör man icke dröja med att vidtaga
sådana åtgärder, som kunna medföra en omedelbar förstärkning av beredskapen
på detta område, därest detta kan ske utan att man föregriper ett framtida ställningstagande
till utformningen av denna försvarsberedskap i stort.
De sakkunniga ha i sitt betänkande framhållit, att ett biologiskt angrepp kan
medföra behov av bakteriologiska undersökningar i en omfattning, som många
gånger överstiger det normala fredsbehovet. Vid biologiska anfall med stor räckvidd
skulle sålunda påfrestningen på befintliga laboratorier bli ytterst kännbar.
Men även för den händelse vårt land blir indraget i krig utan att ett biologiskt
anfall riktas mot landet, kan behovet av ökade laboratorieresurser bli mycket
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
stort. En flyktingström, omflyttning i betydande utsträckning av civilbefolkningen,
bombskador på vatten- och avloppsledningar samt den ytterst av krigsförhållandena
föranledda sänkningen av den hygieniska standarden och näringstillståndet
bland befolkningen torde nämligen i och för sig vara tillräckligt för
att väsentligt öka riskerna för utbrott och vidarespridning av epidemier. Med
hänsyn härtill ha de sakkunniga funnit det mycket angeläget, att de humanbakteriologiska
laboratoriernas kapacitet främst i fråga om diagnostik kraftigt
ökas såväl genom utbyggnad av befintliga laboratorier som genom inrättande av
nya laboratorier i huvudsaklig överensstämmelse med ett av medicinalstyrelsen
år 1946 framlagt förslag.
Jag är ense med de sakkunniga, att de stora krav, som under krig komma att
ställas på laboratoriernas diagnostikresurser, nödvändiggöra en förstärkning av
den fredsmässiga laboratorieorganisationen. Jag är emellertid icke övertygad om
att denna förstärkning bör åstadkommas på det sätt de sakkunniga föreslagit.
De betydande kostnader, som äro förenade med ett realiserande av de sakkunnigas
förslag, inge sålunda betänkligheter. Härtill kommer, vilket också påtalats under
remissbehandlingen, att tveksamhet måste anses föreligga, huruvida uppträdandet
av epidemiska sjukdomar kan antagas kräva sådan provtagning i fredstid,
att denna annat än till ringa del skulle sysselsätta personalen inom den tilltänkta
laboratorieorganisationen, även om man förutsätter att f. n. ett visst latent behov
för ökad epidemiologisk verksamhet föreligger. En realistisk planering på detta
område anser jag därför böra utgå ifrån ett mera begränsat program.
Jag förordar sålunda, att en förstärkning av befintliga laboratorieresurser i
första hand åtstadkommes genom anskaffning och lagerhållning redan i fred av
viss laboratorieutrustning m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsmannen
föreslagit. Kostnaderna för erforderlig materielanskaffning skulle
enligt mina beräkningar uppgå till sammanlagt 340 000 kronor. Härav belöpa
80 000 kronor på anskaffning av sådan utrustning, som anses erforderlig för att
i krig säkerställa tillverkningen av bakteriologiska preparat. Denna materielanskaffning
bör enligt min mening komma till stånd snarast möjligt. Jag föreslår
därför, att för nästa budgetår härför anvisas ett belopp av 340 000 kronor. Anskaffningen
och lagerliållningen av materielen torde lämpligen böra ankomma på
sjukvårdsberedskapsnänmden.
Krigshistorien lämnar många bevis för att smittsamma sjukdomar, som under
fredstid förlöpa relativt lindrigt, under krig kunna få en utbredning, som verkar
förlamande icke enbart på krigsmaktens slagkraft utan även på livskraften hos ett
helt folk. Fruktan för farsoter under krig är djupt rotad och förvisso alltjämt berättigad,
även om kunskapen rörande de smittsamma sjukdomarnas epidemiologi
numera på ett helt annat sätt än tidigare medgiver förebyggande och bekämpande
åtgärder. Möjligheten att genom skyddsympning begränsa epidemiers vidarespridning
har sålunda blivit ett viktigt medel att hålla de smittsamma sjukdomarna
under kontroll. Försörjningen under krig med bakteriologiska preparat i form
av vmpämnen och sera är därför av synnerlig vikt. Det är icke möjligt att nu
Kun/jl. Maj:ts proposition nr 130.
17
mera exakt uppskatta omfattningen av den förebyggande behandling med ympämnen
eller sera, som kan bli aktuell i vårt land i krig. Så mycket torde emellertid
s’tå klart, att, därest vårt land utsattes för anfall med biologiska stridsmedel,
dylik förebyggande behandling kan aktualiseras för stora delar av befolkningen.
Det är därför en välbetänkt beredskapsåtgärd, att försörjningen med ympämnen
och sera mot de sjukdomar, som i första hand torde komma ifråga vid biologiskt
angrepp eller eljest vinna spridning vid krig, tryggas genom beredning och lagerhållning
redan under fred av bakteriologiska preparat i erforderlig mängd. Jag
anser mig därför böra föreslå, att ett belopp av 50 000 kronor anvisas för tillverkning
och lagerhållning av en viss kvantitet bakteriologiska preparat för
humanmedicinskt bruk. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att med
beaktande av vad de sakkunniga anfört överväga, vilka preparat, som i första
hand böra tillverkas. För att möjliggöra tillverkningen erfordras anställande
tills vidare av viss personal. Kostnaderna härför uppskattar jag till 27 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för föreslagen beredning och lagerhållningav
bakteriologiska preparat uppgå sålunda till 77 000 kronor.
De sakkunniga ha i sitt betänkande skisserat en fördelning mellan olika
myndigheter av uppgifterna beträffande planering, organisation och ledning av
försvaret mot biologisk krigföring. Mot de sakkunnigas förslag i denna del ha i
remissyttrandena inga anmärkningar framställts. Vad de sakkunniga förordat
föranleder icke heller från min sida någon erinran. Jag har därför för avsikt att
inom den närmaste tiden underställa Kungl. Maj:t förslag i ämnet. De nya
arbetsuppgifter, som härigenom komma att åläggas ifrågavarande myndigheter,
torde i varje fall tills vidare kunna lösas utan anställande av särskild personal.
Beträffande medicinalstyrelsen anser jag det dock redan nu vara uppenbart, att
styrelsen icke har möjlighet att lösa de många och viktiga uppgifter, som enligt
de sakkunnigas och utredningsmannens förslag skola ankomma på densamma, med
mindre styrelsen tillföres ytterligare arbetskraft. Jag återkommer till denna fråga
i det följande.
Vid genomförandet av den avsedda fördelningen av beredskapsuppgifterna
mellan de myndigheter, varan här är fråga, uppkomma vissa problem. Den föreslagna
anordningen kommer sålunda otvivelaktigt att ställa stora krav på samarbetet
mellan berörda myndigheter. Av de sakkunnigas förslag framgår icke
klart, hur de tänkt sig att detta samarbete skall organiseras och garantier vinnas
för att beredskapsarbetet genomföres på ett effektivt sätt. Med den föreslagna
uppdelningen av uppgifterna följer vidare, att det torde bli svårt att överblicka
1 vilken takt planläggningen fortskrider. I den mån icke särskilda anstalter i samordnande
syfte vidtagas torde det även bereda svårigheter för de på olika detaljer
inriktade myndigheterna att revidera sina åtgärder med hänsyn till de förändrade
betingelser, som kunna komma att gälla verksamheten i stort på detta område.
Enligt min mening tala därför starka skäl för att ledningen av de civila förs
va rs f örberedel sem a på detta område anförtros åt en bestämd myndighet, som
ytterst har att tillse, att beredskapsprogrammets olika enheter samordnas på ett
2 Bihan g till riksdagens protokoll 1952. t sand. Nr 130.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IS
Kungl. Maj:ts "proposition nr ISO.
rationellt sätt och som svarar för att planeringsuppgifterna genomföras i en tidsbestämd
ordning och med iakttagande av att dubbelarbete undvikes. Det kan givetvis
övervägas att för detta, ändamål inrätta ett särskilt organ. Jag är emellertid icke
övertygad om nödvändigheten av en sådan åtgärd utan föreslår, att medicinalstyrelsen
erhåller i uppdrag att vara det ledande och samordnande organet på
detta område.
De uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag skola ankomma på medicinalstyrelsen,
torde, såsom jag tidigare framhållit, icke kunna lösas av styrelsen
utan personalförstärkning. I den mån uppgifterna kunna hänföras till den nuvarande
beredskapsavdelningens verksamhetsområde torde Kungl. Maj:t redan nu
vara befogad att ställa erforderlig personal till förfogande. Huvuddelen av
ifrågavarande göromål torde falla inom beredskapsavdelningens arbetsområde.
För att sätta styrelsen i stånd att även lösa de uppgifter, som följa av dess ställning
som huvudansvarig myndighet för försvarsförberedelsema mot biologisk
krigföring, bör densamma tillföras erforderlig expertis. Styrelsen torde därför
bemyndigas att till sig knyta ett råd, sammansatt av representanter för de olika
verksamhetsgrenar, som beröras av försvaret mot biologisk krigföring.
På medicinalstyrelsen i dess egenskap av ledande organ skall i huvudsak ankomma
att med biträde av rådet planera beredskapen i stort, samordna beredskapsåtgärderna
på olika områden och verka för erforderlig enhetlighet vid frågornas
avgörande inom olika myndigheter. Då beslutanderätten i frågor, som falla
utanför medicinalstyrelsens egentliga ämbetsområde, måste ligga kvar hos de
olika fackmyndigheterna, bör styrelsen genomföra sin ledande och samordnande
uppgift genom en förtroendefull samverkan med berörda myndigheter.
Det i medicinalstyrelsen ingående rådet synes lämpligen böra bestå av åtta
ledamöter representerande följande myndigheter, nämligen sjukvårdsberedskapsnämnden,
civilförsvarsstyrelsen, veterinärstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets
sjukvårdsstyrelse, arméförvaltningen, försvarsmedicinska nämnden samt myndighet
företrädande växtskyddsfrågor. Ledamot och suppleant för denne bör utses
av vederbörande myndighet. För speciella uppdrag böra särskilt tillkallade utredningsmän
få anlitas, vilka förutsättas icke komma att helt ägna sig åt sitt uppdrag
utan fullgöra detta vid sidan av sin övriga verksamhet. Genom en sådan anordning
kunna i planeringsarbetet inkopplas personer, vilka tidigare sysslat med liknande
problem och därför äga erfarenhet på området. Det blir med detta förfaringssätt
även möjligt att ernå en större bredd på planeringsarbetet utan alltför stora
kostnader. Till rådets förfogande synes böra ställas en deltidsanställd sekreterare
med uppgift att handha de administrativa uppgifter, som komma att åvila rådet,
att följa och samordna utredningsarbetet samt att svara för sådana planeringsarbeten,
som böra utföras inom själva rådet.
Till ledamöterna i rådet bör utgå inställelsearvode för sammanträden i enlighet
med kommittékungörelsens bestämmelser. Om ledamot i visst ärende anlitas såsom
särskilt sakkunnig för att göra en förberedande utredning, bör han äga åtnjuta
särskild ersättning härför. Det bör tillkomma styrelsen att besluta om sådan ersätt
-
Kungl. Maj: fn proposition nr 130.
19
ning i varje särskilt fall. Ersättning, som nu sagts, bör även tillkomma den, som
utanför rådet anlitas för särskilt sakkunniguppdrag. Sekreterarens arvode torde
böra avvägas med hänsyn till hans kvalifikationer. I enlighet med det anförda
uppskattar jag kostnaderna för rådets verksamhet under budgetåret 1952/53
till följande belopp, nämligen för arvoden åt ledamöterna 6 000 kronor, för ersättningar
för särskilda utredningar 10 000 kronor samt för ersättning åt sekreterare
och tillfällig personal ävensom expenser m. m. 5 000 kronor, eller i
runt tal 20 000 kronor. Kostnaderna torde böra bestridas från den under medicinalstyrelsens
avlöningsanslag upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Då denna anslagspost är av förslagsanslags
natur, kan överskridande av densamma medgivas av Kungl. Maj:t.
Med hänsyn till att det beräknade medelsbehovet är relativt obetydligt, torde
det i årets statsverksproposition framlagda förslaget till avlöningsstat för medicinalstyrelsen
icke behöva ändras.
Vissa av de av de sakkunnigas betänkande föranledda författningsförslag komma
att av Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen i särskild proposition.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj: t måtte föreslå
riksdagen att
dels besluta, att åtgärder till skydd mot biologisk krigföring
skola vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det
föregående förordat;
dels ock för budgetåret 1952/53 under XI huvudtiteln såsom
reservationsanslag anvisa
1) till Anskaffande av viss la bo ra to rieutrust n ing
m. m................................. kronor 340 000
2) till Beredning och lagerhållning av bakteriologiska
preparat ............................. kronor 77 000
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att til!
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C.-G. Carlström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1952:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1952/53 till stipendier åt lärjun a1 i texten
- SU 1952:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd mot biologisk krigföring. s. 1 i texten
- 2LU 1952:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 och 28 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 s. 11 i texten