Sök i Ratio Lex

Angående anslag till avlöningar till befattningshavare å lotsoch fyrstaten m. m

1952-03-14 · 63 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 63 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:134, Angående anslag till avlöningar till befattningshavare å lotsoch fyrstaten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar

till befattningshavare å lots- och fyrstaten m. m.;

given Stockholms slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt nuvarande avlöningssystem åtnjuter lotspersonalen vid sidan av

den fasta lönen särskild ersättning för lotsning i form av andel i de avgifter

sjöfarten har att erlägga för anlitande av lots. Förslag framlägges om att

detta samband mellan lotslöner och lotsavgifter skall upplösas och att

lotsningsersättning i stället skall utgå av statsmedel enligt särskild taxa.

Förslag framlägges också om förbättrad lönegradsplacering för lotspersonalen

och om särskilda utbildningsarvoden till lotselever. Vidare föreslås

att en fritidsreglering genomföres för viss personal vid lotsverket, innebärande

att personalen tillerkännes fem fridygn per månad. De framlagda

förslagen föranleda en anslagsuppräkning från 9 095 000 kronor till

14 097 100 kronor eller med 5 002 100 kronor.

Beträffande sjöfartsavgiftcma föreslås att det nuvarande lotsavgiftssystemet

med fem lotstaxor ersättes av ett system med en enda taxa. Vidare föreslås

— med hänsyn till den förskjutning till statens nackdel, som inträtt

i fråga om fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för

lots- och fyrväsendet — att avgifterna höjas. Lotsavgifterna ha uppräknats

med ca 40 procent och fyr- och båkavgifterna med 100 procent. Höjningarna

skola provisoriskt genomföras fr. o. in. den 1 juli 1952. Innan avgifterna

slutgiltigt ändras, bör ytterligare utredning ske beträffande eventuella lättnader

för det mindre tonnaget m. in. I samband härmed bör en översyn av

förordningen om fyr- och båkavgift företas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 134.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson,

frågor angående anslag till avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten

m. m. samt anför därvid följande.

I. INLEDNING.

I årets statsverksproposition (X ht p. 58) har Kungl. Maj:t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten för

budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 12 200 000 kronor. Jag

torde nu få återkomma till hithörande frågor.

Från anslaget bestridas i första hand avlöningar till lots- och fyrpersonal

samt personal å lotsverkets tjänstefartyg och andra båtar. Vidare utgå från

anslaget vissa särskilda ersättningar till ifrågavarande personal.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 30 december 1947 givna bemyndigande

tillkallade min företrädare i ämbetet den 21 februari 1948 fem utredningsmän1

att utreda frågorna om storleken av sjöfartens bidrag till det statliga

lots- och fyrväsendet, utformningen av lotstaxesystemet, lotspersonalens

avlöningsförhållanden m. m.

I direktiven för utredningen framhölls att lotspersonalen enligt gällande

avlöningssystem förutom fast lön äger rätt till andel i de avgifter, sjöfarten

har att erlägga för anlitande av lots. Dessa avgifter utgå enligt fem av Kungl.

Maj:t med riksdagens bemyndigande fastställda taxor. Denna sammankoppling

av lotsavgifterna med lotsarnas avlöningsvillkor medförde vissa olägen
1

Utredningsmännen voro överdirektören och chefen för sjökarteverket J. R. Edman,

ordf., statskommissarien K. A. Lindbergson, ledamoten av riksdagens II kammare J. W.

Mårtensson, byråchefen T. Schaffer och kaptenen T. S. H. Tamm.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

3

heter. En av utredningens uppgifter skulle därför vara att finna en annan

form för ersättning till lots för utfört lotsningsarbete. I samband härmed

borde bl. a. också övervägas huruvida icke de med nuvarande avlöningssystem

sammanhängande inkomstvariationema lotsplatserna emellan

kunde utjämnas. Utredningen skulle också ingå på frågan om lotspersonalens

arbetstidsförhållanden. I fråga om sjöfartsavgiftema skulle utredningen

avse dels möjligheterna att förenkla nuvarande lotstaxesystem, dels

överväganden rörande storleken av lotsavgifterna och fyr- och båkavgifterna.

Utredningsmännen, som antogo benämningen 1948 års lotskommitté, ha

den 28 december 1951 avgivit betänkande (stencilerat) angående lotslöner

och lotsavgifter m. m. Förslaget är icke enhälligt; särskilt yttrande har

avgivits av kommittéledamoten Tamm.

över betänkandet ha yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens

lönenämnd, statens sakrevision, kommerskollegium efter hörande av vissa

handelskamrar, lotsstyrelsen, som överlämnat yttranden från samtliga lotsdirektörer

m. fl., utredningen rörande arbete å s. k. obekväm arbetstid,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) efter hörande av lotsförbundet,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening, Föreningen

Sveriges inrikessjöfart, Svenska hamnförbundet, Falsterbokanalens

samarbetsnämnd, Södra Sveriges stuvareförbund och Svenska maskinbefälsförbundet.

Löneförhållandena för fyrpersonalen, personalen å tjänstefartygen samt

båtpersonalen vid lotsplatserna ha granskats av 1949 års tjänsteförteckningskommitté

och ha därefter varit föremål för förhandlingar mellan

kommittén och vederbörande personalorganisationer. Förhandlingarna ha

resulterat i en den 6 mars 1952 mellan parterna träffad överenskommelse,

vars giltighet är beroende av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande. II.

II. LOTSPERSONALENS LÖNEFÖRHÅLLANDEN.

Nuvarande personalorganisation m. m.

I riket finnas f. n. 82 lotsplatser med sammanlagt 109 lotsuppassningsställen.

Varje lotsplats har sitt bestämda lotsningsområde. Enligt den för

lots- och fyrstaten upprättade personalförteckningen uppgår antalet ordinarie

tjänster för lotspersonal till 444, nämligen 15 överlotsar i Ca 16, 22 lotsförmän

i Ca 15, 18 lotsförmän i Ca 13, 28 lotsförmän i Ca 12, 291 lotsar i

Ca 12 och 70 lotsar i Ca 11. Antalet icke-ordinarie lotsar uppgår till 108,

varav 62 lotsar i Ce 11 och 46 i Ce 10. Utöver den egentliga lotspersonalen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

finnes vid lotsplatsema också anställd särskild båtpersonal sasom båtstyrare

i Ce 11, förste och andre motorskötare i Ce 11 respektive Ce 10 samt båtmän

i Ce eller Cg 9.

De nu nämnda tjänsterna finnas upptagna i en av lotsstyrelsen upprättad

personalstat för lotsplatsema. Utöver dessa befattningshavare anställes vid

behov ytterligare personal, s. k. tillfälliga biträden, som personalförstärkning

eller som ersättare för icke-ordinarie lotsar och båtpersonal. \ id de

minsta platserna äro i allmänhet anställda endast en lotsförman och en

icke-ordinarie lots, medan vid de största lotsplatsema antalet befattningshavare

uppgår till över 20.

Lotspersonalen har icke reglerad arbetstid. Föreskrifter om personalens

tjänsteåligganden finnas meddelade bl. a. i det av lotsstyrelsen den 17 maj

1935 utfärdade tjänstgöringsreglementet för lots- och fyrstaten. De viktigaste

av personalens arbetsuppgifter äro följande.

I egenskap av förman skall överlots och lotsförman upprätthålla ordning

och lydnad å lotsplatsen samt fördela arbetet hland personalen; han skall

sålunda bl. a. för varje år uppgöra turlista beträffande den ordning i

vilken lotsarna skola utgå till lotsning. Han handhar som uppbördsman

lotsplatsens inventarieupphörd och skall hålla tillsyn över tjänstebåtarna.

Förmannen har vidare att föra lotsplatsens dagbok, vari skola införas lotsningar

och därigenom influtna lotsavgifter. Förmannen skall vidare fördela

lotsplatsen tillfallande lotsavgifter mellan statsverket och lotspersonalen.

Ä mindre och medelstora lotsplatser lotsar förmannen i regel i tur med

lotsarna. Överlots intages icke i lotsningstur. överlots är skyldig att biträda

lotsdirektören med den allmänna tjänsten vid lotsverket. Vid behov plägar

överlots vikariera för lotsinspektör.

Lotsningstjänsten ankommer i första hand på de ordinarie lotsarna. De

äro dessutom ålagda prickningsskyldighet (färdigställande, utsättning, intagning

och underhåll av prickar jämte förankringsmateriel). I lotspersonalens

åligganden ingår jämväl att utöva viss bevakning av sjötrafiken vid

kusterna ur militär synpunkt samt i tullhänseende.

Befattningar såsom icke-ordinarie lots ha inrättats för att i lotsningstjänst

fullt utbildade personer skola finnas att tillgå vid behov. De icke-ordinarie

lotsarna ha samma utbildning och kompetens som de ordinarie lotsarna.

De äro emellertid icke berättigade att lotsa i tur med de ordinarie lotsarna

och således icke berättigade till lotslott. Icke-ordinarie lots har därför som

regel att befatta sig med lotsning allenast då han tjänstgör som vikarie för

ordinarie lots eller då han är förordnad att bestrida göromål, som eljest

ankomma på ordinarie lots. I den mån de icke-ordinarie lotsarna ej tagas

i anspråk för lotsningstjänst skola de fullgöra båt- och vakttjänst i likhet

med båtmännen.

Rekrytering av lotspersonal sker genom antagning av lotsaspiranter vid

de olika lotsplatsema. För antagning till lotsaspirant kräves vid de flesta

platserna stvrmansexamen och i övriga fall skepparexamen av 1 :a klass.

Vidare skall vederbörande ha fullgjort värnpliktig åliggande första tjänstgöring.

När lotsaspiranten anses därtill kompetent, må han avlägga lots
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i.

5

examen, som förrättas av vederbörande lotsdirektör eller lotsinspektör. Om

han godkännes, utfärdas för honom styrsedel, som i allmänhet är begränsad

till lotsning av mindre fartyg. När aspiranten anses kompetent att på eget

.ansvar lotsa fartyg av den storleksordning som farlederna inom lotsplatsens

lotsningsområde medgiva, utfärdas för honom full styrsedel. Utbildningen

är då avslutad och aspiranten benämnes lotsaspirant med lotskompetens.

Utbildningstiden varierar från ett halvår till i några fall 2 å 3 år.

Enligt tjänstgöringsreglementet är lotsaspirant utan lotskompetens skyldig

att, då så erfordras, tjänstgöra såsom båtman vid vederbörande lotsplats.

Lotsaspirant med lotskompetens är på motsvarande sätt skyldig att tjänstgöra

antingen i icke-ordinarie lotsbefattning eller såsom vikarie för lots.

I allmänhet innehar den till en lotsplats hörande lotspersonalen kompetens

allenast för sin egen lotsplats, vilket medför att personalen vanligen

icke kan förflyttas från en lotsplats till en annan och att befordran till

ordinarie tjänst sålunda regelmässigt kan ske allenast vid egen lotsplats.

Utöver lön i vederbörande lönegrad äger den ordinarie lotspersonalen

(överlots, lotsförman och lots) åtnjuta lotslott. Denna utgår av lotsplats tillkommande

lotspenningar, d. v. s. de avgifter som sjöfarten jämlikt särskilda

taxor har att erlägga för lotsning, och må för den vid lotsplatsen tjänstgörande

personalen sammanlagt icke överstiga 35 procent av dessa. Återstoden

av lotspenningama inlevereras till statsverket. Lotslott tillkommer

också icke-ordinarie befattninghavare, som innehar vikariatslöneförordnande

å lotslottberättigad tjänst eller som förordnats att mot vikariatslön

bestrida göromål, förenade med sådan tjänst. Övrig lotsande personal är

däremot icke berättigad till lotslott. Därest emellertid vid ledigheter för

den ordinarie personalen eller vid hög arbetsbelastning icke-ordinarie lots

eller annan förordnas att mot vikariatsersättning uppehålla med rätt till

lotslott förenad tjänst eller att bestrida göromål, förenade med dylik tjänst,

äger han, utöver författningsenlig lön, under förordnandetiden uppbära

s. k. lotslottsersättning. Denna bestrides av anslagsmedel och utbetalas till

den som utfört lotsningen med belopp motsvarande en fjärdedels eller efter

viss tids längre förordnande tre fjärdedels lotslott. Utöver lotslott och lotslottsersättning

äger lotspersonalen (såväl ordinarie som icke-ordinarie) åtnjuta

från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för biträde av

kronolots. Grundläggande bestämmelser om lotslott m. m. återfinnas i 36 §

statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) och 25 § tilläggsbestämmelserna

till detta. I kungörelse den 15 juni 1939 (nr 449) äro meddelade särskilda

bestämmelser angående lotspersonalens andel i lotspenningar. Härjämte

har lotsstyrelsen med stöd av 36 § Saar utfärdat bestämmelser

angående lotslottsersättning under ledighet i vissa fall. Närmare bestämmelser

om från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för biträde

av kronolots finnas meddelade i förordningen den 4 juni 1937 (nr 330)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

angående lotsverket (lotsförordningen). Slutligen må nämnas att särskilda

bestämmelser om storleken av A- och B-avdrag gälla för ordinarie lotspersonal

(27 § Saar). Lots, som åtnjuter ledighet med nyssnämnda avdrag

eller med C-avdrag äger dock icke rätt till lotslott. Däremot äger till lotslott

och lotslottsersättning berättigad personal uppbära dessa ersättningar

under semester och under ledighet i vissa fall med oavkortad lön. Lotspersonalen

vid vissa lotsplatser åtnjuter enslighetstillägg, varierande mellan

96 och 276 kronor för år (34 § Saar).

Lotsaspirant åtnjuter i denna sin egenskap icke någon avlöning och är

således icke att betrakta som aspirant i avlöningsreglementets bemärkelse.

Utbildning till lots sker på egen bekostnad i den mån icke under utbildningstiden

avlönad anställning vid lotsplatsen t. ex. som båtman kan erhållas.

Inkallas lotsaspirant till tjänstgöring utan att erhålla någon i personalstaten

upptagen befattning (tjänstgöring såsom tillfälligt biträde), skall

han antagas till extra tjänsteman i Cg 7. Efter tolv månaders väl vitsordad

tjänstgöring må vederbörande placeras i Cg 9. Förordnas lotsaspirant, som

nu avses, att uppehålla lotsbefattning eller att bestrida göromål som eljest

ankomma å ordinarie lots, uppbär han alltså lön såsom extra tjänsteman

i lönegrad Cg 9 (Cg 7) samt dessutom vikariatsersättning och lotslottsersättning.

Tillfälligt biträde, som ej är lotsaspirant, erhåller daglön enligt löneplan,

fastställd av lotsstyrelsen. Daglönen motsvarar ungefär lön jämte rörligt

tillägg i löneklass 7. Vid vissa lotsplatser har emellertid lotsstyrelsen

på grund av rekryteringssvårigheter måst medgiva en högre daglön.

Den ordinarie lotspersonalen har med hänsyn till rätten till lotslott förmånligare

pensionsvillkor än andra statliga befattningshavare i motsvarande

lönegrader (34 respektive 23 § i gällande tjänste- och familjepensionsreglementen).

Bestämmelserna innebära, att pensionen utgår som om vederbörande

tjänsteman varit placerad i lönegrad med nummer, som med två

enheter överstiger numret å den lönegrad i vilken hans tjänst är placerad.

Nytt avlöningssystem för lotspersonalen m. in.

Lotskommittén uttalar att erfarenheter från den tidigare utvecklingen av

lotspersonalens lönefråga haft viss betydelse för kommitténs ställningstagande.

Med hänsyn härtill har lämnats en redogörelse för tidigare avlöningsbestämmelser

och reformförslag m. m. Beträffande denna redogörelse

torde jag emellertid få hänvisa till kommitténs betänkande.

Det nuvarande lotsavgiftssystemet har enligt kommittén två uppgifter att

fylla, nämligen dels att vara ett instrument för avvägning av lotspersonalens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

7

inkomster, dels att utgöra en grund för de avgifter, sjöfarten har att erlägga

till lotsväsendet. Uppenbart är, fortsätter kommittén, att, då det gäller att

bereda lotspersonalen skälig ersättning för utfört arbete, hänsyn måste tagas

till helt andra faktorer än vid avvägningen av sjöfartens avgiftsbörda.

Enligt kommittén har den nuvarande sammankopplingen av lotsavgiftsoch

avlöningssystem medfört åtskilliga nackdelar, vilka bl. a. uppmärksammats

av riksdagens revisorer i deras den 15 december 1946 avgivna berättelse.

Kommittén anser, att en rationell lösning av avgifts- och avlöningsfrågorna

icke kan erhållas utan att lotspenningarna frikopplas från personalens

avlöningsvillkor. En dylik omläggning av systemet är enligt kommittén

så mycket mer påkallad, som kommittén föreslår, att de avgifter,

sjöfarten har att erlägga för utfört lotsningsarbete skola höjas.

Kommittén är av den uppfattningen, att lotspersonalen även i fortsättningen

vid sidan av den fasta lönen bör åtnjuta särskild ersättning för

utfört lotsningsarbete. Med hänsyn till lotsningstjänstens karaktär måste

det vara önskvärt, att lotsen har ett ekonomiskt intresse att vara verksam.

Ett borttagande av den stimulansfaktor, som den särskilda ersättningen

innebär, skulle, uttalar kommittén, helt naturligt minska lotsarnas intresse

för lotsning under besvärliga förhållanden, då sjöfarten mest är i behov

av Iotsbiträde. Med hänsyn till att lotsningstjänstens omfattning vid de

olika lotsplatserna är mycket varierande bidrager den särskilda ersättningen

också till att skapa en rättvis avvägning av inkomsterna och löser

därmed även bäst frågan om kompensation åt lotsarna för avsaknaden av

reglerad arbetstid.

Vad härefter angår förhållandet mellan fast lön och rörlig ersättning,

erinrar kommittén, att enligt utredningsdirektiven särskilt borde övervägas

huruvida icke de med nuvarande lotslottssystem sammanhängande betydande

inkomstvariationema lotsplatserna emellan i viss mån kunde utjämnas.

För utrönande härav har kommittén gjort en undersökning rörande

inkomstförhållandena vid lotsplatserna.

Undersökningen utvisar att lotslotternas storlek varierar avsevärt mellan

de olika lotsplatserna. Under år 1950 uppgick sålunda den högsta lotslotten

till 11 925 kronor (Trelleborgs lotsplats) och den näst högsta till

9 795 kronor (Malmö lotsplats). Den lägsta lotslotten utgjorde 65 kronor

(Väderöarnas lotsplats) och den näst lägsta 114 kronor (Burgsviks lotsplats).

Vid 9 lotsplatser uppgick lotslotten till belopp mellan 5 000 och 8 000 kronor

och vid 48 platser till belopp mellan 1 000 och 5 000 kronor. För närmare

kännedom om det av kommittén framlagda undersökningsresultatet,

vilket redovisats i ett antal sammanställningar, får jag hänvisa till betänkandet

(bil. 4—6).

Kommittén framhåller, att särskilt lotsarna vid de mindre lotsplatserna

framstå såsom missgynnade i inkomsthänseende. Vid dessa platser, där

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungt. Maj:ts proposition nr 134.

lotsningsfrekvensen är låg, uppgår inkomsten av lotslott ofta endast till

obetydliga belopp. Genom att lotsarna, då de icke tagas i anspråk för lotsning,

äro upptagna av vakthållning, utkik, arbeten å lotsplatsen m. m. äro

de emellertid även här ofta starkt bundna av tjänsten. Lotskommittén finner,

att den gjorda utredningen styrker behovet av en inkomstutjämning,

men framhåller att det icke är möjligt att åstadkomma en lönereglering i

önskad riktning med bibehållande av gällande lönegrader och med allenast

en omkonstruktion av systemet för särskild ersättning för utfört lotsningsarbete.

Där lotsningsfrekvensen är låg, kan ett system med rörlig ersättning

icke tillföra lotsarna nämnvärd inkomst. Kommittén anser därför, att den

härvidlag enda framkomliga vägen är att tillerkänna personalen högre

fast lön.

I fråga om de ordinarie lotsarna, vilka nu äro placerade i olika lönegrader

(Ca It eller Ca 12) allt efter lotsplatsemas storlek, föreslår kommittén en

enhetlig lönegradsplacering och anför till stöd härför bl. a. följande.

Behovet av en lönedifferentiering för de ordinarie lotsarnas del tillgodoses

för närvarande på två skilda vägar, nämligen dels genom att den fasta

lönen utgår efter två olika lönegrader och dels genom lotslotten. Genom

det system för rörlig ersättning för lotsning, som kommittén föreslår, bliva

lotsarna på platser med livlig lotsningsfrekvens tillfullo kompenserade för

det där mera krävande arbetet. Något skäl att dessutom tillerkänna dessa

lotsar högre fast lön än andra föreligger ej. Tvärtom skulle en dylik differentiering

av lotsbefattningama å olika lönegrader minska möjligheterna

att åstadkomma en sådan inkomstutjämning platserna emellan, som enligt

direktiven bör eftersträvas. Att tillämpa olika lönegrader för lotsbefattningar

allteftersom krav uppställas på styrmans- eller skepparexamen förefaller

knappast motiverat. Framhållas må, att den nuvarande differentieringen

i två lönegrader icke sammanfaller med indelningen av lotsplatserna

efter kompetenskrav i fråga om nautisk examen.

Kommittén föreslår, att de ordinarie lotsarna hänföras till lönegrad Ca 15

och förmenar, att lotsarna då erhålla en inkomst, som —- i förening med

särskild ersättning för lotsningsarbete — kan anses skälig med hänsyn till

kompetenskrav, utbildning, arbetsuppgifternas art och omfattning samt det

med tjänsten förenade ansvaret.

I fråga om överlots’ och lotsförmans avlöningsförmåner uttalar kommittén,

att nuvarande ordning med rätt för dessa tjänstemän till lotslott även

då de icke äro intagna i lotsningstur bör bibehållas. Härigenom erhålles en

differentiering i lönehänseende mellan befattningshavarna. Kommittén menar,

att en differentiering även bör komma till stånd, när det gäller den

fasta lönen, eftersom de med förmanskapet förenade speciella arbetsuppgifterna

äro av olika karaktär vid de skilda lotsplatserna. En dylik skillnad

i lönehänseende bör, framhåller kommittén, göras med beaktande av främst

personalens storlek, antal uppassningsställen, lotsningsfrekvens m. m. Kommittén

föreslår, att befattningarna som överlots placeras i Ca 18 eller Ca 19

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

9

och befattningarna som lotsförman i Ca 16 eller Ca 17. Enligt kommittén

böra de nya tjänsterna fördelas på följande sätt vid de olika lotsplatsema.

Inom parentes angivas de nuvarande lönegradsplaceringarna.

överlots Ca 19

Luleå (Ca 16)

Bredskär (Ca 16)

Härnösand (Ca J.6)

Sundsvall (Ca 16)

Lilljungfrun (Ca 16)

Gävle (Ca 16)

Sandhamn (Ca 16)

Stockholm (Ca 16)

Mälaren (Ca 16)

Oxelösund (Ca 16)

Kalmar (Ca 16)

Öresunds s:a (Ca 15)

Malmö (Ca 16)

Hälsingborg (Ca 16)

Vinga (Ca 16)

Göteborg_(Ca 16)

S:a lotsplatser 16

överlots Ca 18

Kalix (Ca 15)

Rönnskär (Ca 15)

Ursviken (Ca 15)

Örnsköldsvik (Ca 15)

Hudiksvall (Ca 15)

Svartklubben (Ca 15)

Furusund (Ca 15)

Dalarö (Ca 15)

Landsort (Ca 15)

Norrköping (Ca 15)

Arkö (Ca 15)

Idö (Ca 15)

Oskarshamn (Ca 15)

Aspö (Ca 15)

Limhamn (Ca 15)

Landskrona (Ca 15)

Öresunds n:a (Ca 15)

Halmstad (Ca 15)

S:a lotsplatser 18

Lotsförman Ca 11

Ratan

(Ca

13)

Järnäs

(Ca

15)

Ulvö

(Ca

13)

Gåsholma

(Ca

13)

öregrund

(Ca

13)

Arholma

(Ca

12)

Söderarm

(Ca

13)

Visby

(Ca

13)

Fårösund

(Ca

13)

Slite

(Ca

12)

Häradskär

(Ca

12)

Skäggenäs

(Ca

13)

Gökalv

(Ca

13)

Karlshamn

(Ca

13)

Sölvesborg

(Ca

13)

Åhus

(Ca

15)

Ystad

(Ca

13)

Trelleborg

(Ca

13)

Råå

(Ca

13)

Varberg

(Ca

13)

Marstrand

(Ca

13)

Lysekil (Ca 13)

Smögen (Ca 15)

Väderöarna (Ca 12)

Nordkoster (Ca 13)

S:a lotsplatser 25

Lotsförman Ca 16

Salmis (Ca 12)

Töre (Ca 12)

Romelsö (Ca 12)

Bjuröklubb (Ca 12)

Stocka (Ca 12)

Fagervik (Ca 12)

Sävösund (Ca 12)

Kyllej (Ca 12)

Ronehamn (Ca 12)

Burgsvik (Ca 12)

Klintehamn (Ca 12)

Stedsholmen (Ca 12)

Kråkelund (Ca 12)

Figeholm (Ca 12)

Påskallavik (Ca 12)

Mönsterås (Ca 12)

Bergkvara (Ca 12)

Långören (Ca 12)

Simrishamn (Ca 12)

Falkenberg (Ca 12)

Uddevalla (Ca 12)

Käringön (Ca 12)

Havstenssund (Ca 12)

S:a lotsplatser 23

De icke-ordinarie lotsarna äro nu placerade i Ce 10 eller Ce 11 d. v. s. en

lönegrad under ordinarie lots å lotsplatsen ifråga. Kommittén föreslår, att

dessa lotsar, vilka utgöra en i och för sig nödvändig reservkader för lotsningstjänsten,

framdeles benämnas reservlotsar och att de liksom de ordinarie

lotsarna erhålla en enhetlig lönegradsplacering. Enligt kommitténs

mening böra de placeras i lönegraden Ce 13. Den föreslagna extra-ordinarie

anställningen bör som regel föregås av en prövotid på förslagsvis

ett år, då befattningshavaren i fråga bör vara anställd som aspirant i Cf 11.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Lotskommittén föreslår härjämte att möjligheter skola finnas att inrätta

extra ordinarie lotstjänster i Ce 15. Dessa tjänster äro avsedda att ersätta

nuvarande anordning med vikariatslöneförordnanden att bestrida göromål,

som eljest äro förenade med ordinarie lotstjänst. Enligt kommittén skall

innehavare av dylik tjänst i motsats till reservlotsarna endast i fråga om

anställningsformen skilja sig från de ordinarie lotsarna. Kommittén har sålunda

förutsatt att innehavare av lotstjänst i Ce 15 i förekommande fall skall

åtnjuta reducerat A- och B-avdrag liksom den ordinarie lotspersonalen.

Kommittén förutsätter, att vederbörande befattningshavare i den nya

lönegraden skall erhålla motsvarande löneklassplacering som i den nuvarande

lönegraden. Kommittén föreslår därför, att lönegradsuppflyttningen

för lotspersonalen förbindes med en särskild föreskrift, att löneklassplaceringen

i den högre lönegraden skall så bestämmas, som om vederbörande

tjänsteman varit placerad i sistnämnda lönegrad redan vid tjänstetillträdet

och omräkning av löneturen skett enligt övergångsbestämmelserna vid 1947

års lönereglering.

Den särskilda ersättningen för lotsningsarbetet, som skall utgå enligt

kommitténs förslag, föreslås skola benämnas lotsningsersättning. Ersättningen

skall uppbäras från staten och ej tillfalla den lotsande personligen

utan — i likhet med vad som nu sker beträffande lotspersonalens andel i

inflytande lotspenningar — fördelas bland personalen. Ersättningen bör

enligt kommittén vara avvägd på ett sådant sätt, att den i förening med

den fasta lönen giver personalen en ur olika synpunkter skälig inkomst

samtidigt som en i möjligaste mån rättvis värdesättning sker av lotsningsprestationen.

Kommittén har övervägt olika grunder för lotsningsersättningens

bestämmande men funnit, att därvidlag icke lämpligen böra ifrågakomma

andra faktorer än den lotsade våglängden samt fartygets storlek.

Såsom mått å fartygsstorleken bör användas fartygets nettodräktighet, som

är en i Sverige allmänt antagen grund för beräkning av fartygs avgiftsplikt.

Det ökade ansvar, som är förenat med lotsning av större fartyg, bör

komma till uttryck vid avvägande av lotsningsersättningen och kommittén

föreslår fördenskull att fartygen indelas i 6 storleksgrupper, nämligen

1) högst 500 ton, 2) 501—1.500 ton, 3) 1.501—3.000 ton, 4) 3.001—5.000 ton,

5) 5.001—8.000 ton samt 6) 8.001 ton och däröver.

Kommittén erinrar om att lotspenningar f. n. utgå enligt dels fem olika,

vid lotsförordningen fogade taxor, dels ock vissa särskilda taxor för öresundslotsning.

Enligt kommitténs mening bör för bestämmande av lotsningsersättning

i fortsättningen endast finnas en taxa. Till stöd härför har

anförts i huvudsak följande.

Införandet av ett flertal taxor sammanhängde med att lotsarna, då gällande

lotstaxesystem tillkom, ännu icke kommit i åtnjutande av någon fast

lön å stat. Genom att tillämpa olika taxor avsågs att åstadkomma en skälig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

11

inkomstavvägning lotsplatserna emellan. Sålunda synas lotsplatser med

endast ett fåtal lotsningar per år regelmässigt ha erhållit högre lotstaxor

än lotsplatser med hög lotsningsfrekvens. Med den nu föreslagna höjningen

av den fasta lönen finnes icke längre fog för ett dylikt system. I viss

utsträckning har taxesättningen skett ur synpunkten att söka gradera

lotsningarna med hänsyn till svårigheten på så sätt, att lägre taxa •— ehuru

icke alltid konsekvent — tillämpats för inomskärsleder än för leder, som

börja eller sluta i öppen sjö. Emellertid är det många andra omständigheter

än lotsledens belägenhet, som inverka på en lotsnings svårighet.

Enligt kommitténs uppfattning är det praktiskt ogörligt att genom tillämpning

av olika taxor komma till ett rättvist resultat i fråga om den ersättning

som med hänsyn till lotsningarnas olika svårighetsgrad skäligen bör

tillkomma personalen, överhuvud synes systemet med olika taxor å ersättningen

för utfört lotsningsarbete ägnat att skapa missämja de skilda

lotsplatserna emellan.

I syfte att erhålla underlag för upprättande av taxa för lotsningsersättning

har kommittén införskaffat uppgifter rörande samtliga lotsningar

under åren 1938 och 1948. Av de införskaffade uppgifterna ha framgått

dels den vägsträcka varje lotsning avsett och dels vilken av förenämnda

sex tontalsgrupper de lotsade fartygen tillhört. På grundval av inkomna

uppgifter och sedan provdebiteringar vidtagits har kommittén upprättat

förslag till taxa å lotsningsersättning. Förslaget torde som bilaga 1 få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Rörande taxans konstruktion

har kommittén lämnat följande redogörelse.''

Taxan grundar sig på viss ersättning per latitudminut för lotsning av

fartygen, indelade i de sex tontalsgrupperna. Den är i likhet med nuvarande

lotstaxor fallande, så att vid längre lotsningar ersättningen per latitudminut

är mindre än vid kortare lotsningar. Degressionen, som i huvudsak

överensstämmer med den i lotstaxorna förekommande, har baserats

på matematiskt härledda koefficienter för de olika distansgrupperna.

Koefficienterna finnas angivna i andra kolumnen av bilagan. De i taxan

upptagna distansgrupperna överensstämma helt med den indelning, som

återfinnes i de nuvarande lotstaxorna och som kommittén ej funnit anledning

frångå. Grundbeloppen för lotsningsersättningen inom de olika

tonnagegrupperna ha efter skälighetsprövning fastställts till respektive

kronor 2: 25, 3: 70, 4: 95, 6: -—, 6: 85 och 7: 50. I taxan finnas dessa belopp

angivna över kolumnhuvudena för de särskilda tontalsgrupperna. Beloppen

för lotsningsersättning inom de olika distansgrupperna ha erhållits

genom att multiplicera nyssnämnda grundbelopp med vederbörande

koefficienter. Som exempel på hur degressionen verkar må anföras, att

beloppet för lotsningsersättning vid 71—75 latitudminuter är ungefär 20

procent av det belopp, som skulle ha erhållits, om taxan icke varit degressiv

utan samma ersättning utgått per latitudminut utan avseende å den

lotsade vägens längd. I eu not till taxan har givits en regel för beräkning

av lotsningsersättning i de fall den lotsade sträckan överstiger 75 latitudminuter.

De över kolumnhuvudena utsatta beloppen liksom kolumnen

med koefficienterna tillhöra icke taxan utan ha intagits i bilagen allenast

såsom upplysning rörande taxans uppbyggnad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj:ts proposition nr 134.

Lotsningsersättningen bör, uttalar kommittén, beräknas enligt den sålunda

föreslagna taxan i samtliga fall, då lotspenningar nu utgå enligt

gällande fem vid lotsförordningen fogade taxor eller enligt de särskilda

taxorna för öresundslotsningen.

Kommittén berör härefter några specialfall, där ersättning för lotsningsarbete

utgår. Enligt nuvarande avlöningssystem åtnjuter personalen 35 procent

även av lotspenningar, som erlagts för fartyg som har att erlägga

lotsavgift utan att lots anlitats. Kommittén framhåller, att personalen vid

några lotsplatser härigenom tillföres betydande lotslotter utan däremot

svarande lotsningsarbete, något som enligt kommitténs mening icke kan

anses rimligt. De fartyg varom nu är fråga böra emellertid enligt kommittén

allt framgent erlägga lotspenningar och måste därför hållas under

uppsikt av personalen. Med hänsyn härtill synes skäligt, att denna även

i fortsättningen tillerkännes viss ersättning för sådana fartyg. Kommittén

föreslår, att i dessa fall lotsningsersättning beräknas för två latitudminuter

oavsett den väglängd, för vilken lotspenningar beräknas. — Jämlikt

30 § 3 mom. lotsförordningen skola i vissa fall — exempelvis då fartyg

ingår till svensk hamn för reparation, utrustning eller proviantering —

erläggas allenast halva lotspenningar, trots att lots anlitats. Sådan halvering

förekommer ock jämlikt 30 § 4 mom. b) lotsförordningen efter visst

antal resor. I sådana fall får lotspersonalen nu vidkännas en mot nedsättningen

av lotspenningarna svarande inkomstminskning, ehuru lotsningsarbetet

varit lika eller i vissa fall mera betungande och tidsödande än då

fulla lotspenningar debiteras. Enligt kommittén bör personalen icke

bliva sämre ställd genom dylika, av särskilda skäl medgivna lättnader i

sjöfartens avgiftsplikt. Kommittén föreslår därför, att lotsningsersättning

i de nu avsedda fallen skall utgå med oreducerat belopp. Däremot bör

enligt kommittén vid beräkning av lotsningsersättning, då lotsbiträde lämnas

vid bogsering av fartyg, tillämpas samma beräkningsgrunder, som nu

gälla i fråga om lotspenningar (30 § 5 mom. 1 och 2 st. lotsförordningen).

För de i ett bogsersätt ingående fartyg, för vilka endast beräknas halva

lotspenningar, bör sålunda utgå endast halv lotsningsersättning. Likaså bör

lotsningsersättning beräknas endast med halva beloppet, när fartyg, utan

att bogsering äger rum, går under ledning av därom anmodad lots, som

befinner sig å annat av honom lotsat fartyg (30 § 6 mom. lotsförordningen).

Enligt vad som framgår av det tidigare sagda har den icke-ordinarie

lotsande personalen jämfört med den ordinarie nu en sämre ställning med

avseende å den särskilda ersättningen för utfört lotsningsarbete. Kommittén

framhåller, att då systemet med lotslottsersättning infördes, år 1937, tilllämpades

mera restriktiva regler för beräknande av vikariatsersättning

och att i överensstämmelse härmed lotslottsersättningen ansågs böra ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i.

13

gå med ett i förhållande till lotslotten reducerat belopp. Kommittén konstaterar,

att enligt nu gällande avlöningsreglemente vikariatsersättning utgår

efter i stort sett gynnsammare grunder. Då dessutom av principiella skäl

likställighet synes böra råda mellan samtliga de befattningshavare, som

utföra lotsningsarbete, anser kommittén att i fortsättningen någon nedsättning

icke bör ifrågakomma beträffande lotsningsersättningen för de befattningshavare,

som vikariera å eller bestrida göromål förenade med lotstjänst.

Som ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt anger kommittén,

att föreliggande rekryteringssvårigheter beträffande lotspersonal torde ha

sin grund i bl. a. angivna förhållanden.

Kommitténs förslag beträffande den särskilda ersättningen för lotsning

innebär, att vid respektive lotsplats intjänad lotsningsersättning jämte viss

annan ersättning (motsvarande nuvarande väntpenningar) fördelas bland

personalen i lotsningstjänst ■— även den icke-ordinarie — i form av lotslotter.

Till lotslottsberättigad befattningshavare skall vidare liksom nu

under semester och under ledighet i vissa fall utgå ersättning motsvarande

lotslotten, s. k. lotslottsersättning. Enligt kommitténs mening böra detaljbestämmelser

angående beräkning av lotsnings- och väntersättning samt personalens

rätt till andel däri intagas i en särskild författning. Kommittén

har i anslutning härtill framlagt förslag till dels erforderliga ändringar i

27 och 36 §§ Saar och 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar, dels ock kungörelse

angående lotslott till lotspersonalen m. m. Förslaget till kungörelse

torde såsom bilaga 2 få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

För att närmare belysa innebörden av den föreslagna löneregleringen

har lotskommittén med utgångspunkt från lotsningsfrekvensen och influtna

lotspenningar under 1938 och 1948 uppgjort en jämförelse mellan

lotspersonalens inkomstförhållanden enligt nuvarande lönesystem och enligt

det föreslagna. De framkomna resultaten ha redovisats i ett antal sammanställningar

(bil. 4, 5 och 8 i betänkandet). De två första bilagorna utvisa

förändringen i den enskilde lotsens avlöningsförhållanden, medan

bil. 8 anger lotsplatsernas och lotsbefattningarnas fördelning å olika inkomstgrupper.

Utredningen konstaterar att dess förslag medför en viss

inkomstutjämning och i stort sett förbättrade avlöningsvillkor. Förslaget

torde emellertid också medföra inkomstminskningar; i ett par fall av ganska

betydande omfattning, något som sammanhänger med att den särskilda

ersättningen för lotsning regelmässigt blir mindre vid tillämpning av kommitténs

taxeförslag än nu. Kommittén anför bl. a. följande.

Den föreslagna löneregleringen medför för lotsarna vid de lotsplatser,

där personalen nu är sämst ställd i inkomsthänseende, genomgående eu

ej obetydlig förbättring av inkomstläget, medan vid sådana lotsplatser, där

inkomstförhållandena äro mera gynnsamma, förbättringarna i allmänhet

bliva mindre eller helt utebliva. För år 1938 utvisa samtliga lotsplatser eu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 13b.

inkomstökning med undantag för Söderarms lotsplats, där personalen genom

löneregleringen skulle få vidkännas en inkomstminskning. Inkomsten

av lotslott vid sistnämnda lotsplats härrör emellertid i det närmaste helt

från fartyg, som ej anlitat lots men för vilka lotspenningar erlagts. Enär

det icke som tidigare sagts kan anses rimligt att personalen åtnjuter lika

stor inkomst för dylika fartyg som då lotsning verkställts, har såsom framgår

av det föregående föreslagits en begränsning av lotsningsersättningen

i dessa fall. För år 1948 förekommer minskad inkomst — förutom vid

Söderarm -— vid ytterligare några lotsplatser. Dessa platser ha emellertid,

såsom en jämförelse mellan tablåerna för åren 1938 och 1948 utvisar,

haft en avsevärt högre inkomst av ''lotsning under år 1948 än under år

1938. Detta sammanhänger med vissa, av det senaste världskriget orsakade

förändringar med avseende å sjöfartsförhållandena. Även om lotsningsarbetet

vid ifrågavarande lotsplatser under år 1948 var av väsentligt

större omfattning i jämförelse med vad fallet var under förkrigsåren, kan

dock icke inkomststegringen anses stå i rimlig proportion till merarbetet.

En viss beskärning av inkomsterna vid dessa platser är därför befogad.

Efter en återgång till mera normala sjöfartsförhållanden skulle en jämförelse

mellan nuvarande och föreslaget lönesystem för dessa lotsplatser

utfalla på ett helt annat sätt. I den tablå, vari inkomst av lotsning beräknas

med utgångspunkt från 1938 års lotsningsfrekvens, förekomma sålunda

icke några inkomstminskningar vid lotsplatserna ifråga. En viss normalisering

av förhållandena har för övrigt efter år 1948 redan inträtt vid några

av dessa platser.

Kommittén har också — med utgångspunkt från 1948 års lotsningsfrekvens

— undersökt löneregleringens verkan för reservlotsarnas del, d. v. s.

den personal, som nu vid lotsning erhåller s. k. lotslottsersättning (bil. 9 i betänkandet).

Vid de 24 lotsplatser, som undersökningen omfattar, förekommer

endast ett fall där vederbörande får vidkännas en inkomstminskning.

I övrigt förekomma inkomstökningar. Storleken av dessa är givetvis beroende

av om vederbörande enligt nuvarande system åtnjuter lotslottsersättning

med 3/4 eller med 1/4. I det förra fallet varierar inkomstökningen

från 669 till 3 193 kronor och i det senare från 973 till 7 446 kronor.

Av de nu nämnda bilagorna torde den med beteckningen nr 8 få såsom

bilaga 3 fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. För närmare kännedom

om de övriga får jag hänvisa till betänkandet.

Kommittén erinrar om att det av kommittén framlagda förslaget om en

fritidsreglering kan medföra en utökning av den lotsande personalen, varigenom

den vid lotsplatsen intjänade lotsningsersättningen kan komma

att fördelas på flera. Detta bör enligt kommittén göra personalen angelägen

tillse, att icke flera befattningshavare med lotsutbildning anställas än

som är nödvändigt.

Kommittén har slutligen berört frågan om lotsningsersättningens anpassning

efter förändringar i löneläget och i penningvärdet och uttalar, att

ersättningstaxan, som är avvägd med hänsyn till 1951 års löneläge för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

15

statstjänstemannen, icke bör omräknas i samband med varje förändring

av löneläget. Det bör beaktas att lotsningsersättningen i och för sig är

rörlig. Förändringar med avseende å lotsningsfrekvensen och sammansättningen

av det tonnage, som betjänar sig av lots, medföra således ständiga

variationer i inkomstförhållandena. En omprövning av taxan bör därför

äga rum endast efter mera betydande förändringar i penningvärdet.

Vad beträffar lotspersonalens pensionsförhållanden vid ett genomförande

av kommitténs förslag uttalar kommittén, att frågan huruvida

framdeles hänsyn skall tagas till lotslotten vid bestämmande av personalens

pensionsunderlag torde komma att prövas av 1951 års pensionsutredning.

Kommittén anser sig därför icke böra framlägga något förslag

i detta ämne utan inskränker sig till att anmärka att de nya lönegraderna

för lotspersonalen genomgående giva ett pensionsunderlag, som icke är

lägre än det för närvarande gällande.

Yttranden.

Alla remissinstanser äro eniga om att en förbättrad löneställning för

lotspersonalen är välmotiverad. Samtliga ha även tillstyrkt eller icke haft

något att invända mot kommitténs förslag, att särskild ersättning skall utgå

för lotsningsarbete och att denna ersättning skall frigöras från lotsavgifterna.

Kommitténs förslag om att slopa differentieringen mellan lotstjänsterna

har mött erinran endast från lotsförbundet. Vad angår de olika tjänsternas

lönegradsplacering och den särskilda ersättningens storlek ha emellertid

flera olika meningar framförts. Lotsstyrelsen anser de av kommittén

föreslagna lönegradsplaceringarna vara för låga med hänsyn till lotsarnas

utbildning, ansvar och arbetsbörda samt behovet att vinna nöjaktig rekrytering

av kåren. Styrelsen framhåller, att vid fastställande av lotspersonalens

avlöningsförmåner hänsyn måste tagas till de avsevärda löneförbättringar

som under senare år tillerkänts det inom handelsflottan tjänstgörande

befälet med motsvarande utbildning och kvalifikationer som lotsarna.

De betydligt bättre förtjänstmöjligheter som nu erbjudas fartygsbefäl

inom handelsflottan ha för lotsverkets del medfört rekryteringssvårigheter.

Vid ett flertal lotsplatser är läget i nämnda hänseende prekärt.

Enligt lotsstyrelsens mening böra de ordinarie lotsarna placeras i Ca 16

och de extra ordinarie i Ce 16. Reservlotsarna föreslås inplacerade i Ce 14.

I fråga om förmanstjänsterna förordar styrelsen att dessa uppflyttas till

lönegraderna Ca 20, Ca 19, Ca 18 och Ca 17 med tjänstebenämningen överlots

för befattningshavare i de två första lönegraderna och lotsförman i de

två sista. Kommitténs förslag beträffande förmanstjänsternas fördelning å

de olika lotsplatserna har icke föranlett någon erinran från styrelsens sida.

Lotsstyrelsen har icke heller något att erinra mot den tekniska utformningen

av kommitténs förslag till taxa för lotsningsersättning eller mot

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fördelningen av inflytande lotsningsersättningar. Lotsstyrelsen framhåller

emellertid, att kommitténs förslag om fritidsreglering för lotspersonalen

medför ökat behov av lotsande personal, som kommer att få rätt till del i

lotsningsersättningen. Detta förhållande har enligt styrelsen icke tillräckligt

beaktats vid avvägningen av taxan. Styrelsen föreslår därför, att taxan

uppräknas med 10 procent. Först vid en sådan uppräkning kommer personalen

att genomsnittligt bliva tillförsäkrad lotsningsersättning med de

belopp som kommittén räknat med. Förändringar i taxan böra enligt lotsstyrelsen

ske först efter betydande förändringar i penningvärdet. Omräkning

av taxan bör enligt styrelsen också äga rum vid väsentliga ändringar

av nu tillämpade mätningsregler för nettotonnage.

Lotsstyrelsen föreslår slutligen, att lotslottsersättning skall utgå vid ledighet

med A- och B-avdrag, förslagsvis med tre respektive två fjärdedelar

av eljest utgående belopp. Den nuvarande förmånen av reducerade sådana

avdrag bör samtidigt bortfalla. Oavkortad lotslott bör utgå vid tjänstledighet

för flyttning, där staten betalar flyttningskostnaden.

Lotsstyrelsen hemställer, att i samband med löneregleringen medel ställas

till förfogande i tillräcklig omfattning för städning av lotsverkets tjänstelokaler

på lotsplatserna. Styrelsen erinrar att motsvarande framställning

gjorts vid ett flertal tidigare tillfällen. För närvarande får lotspersonalen

själv bidraga med en icke obetydlig del av dessa kostnader.

Vissa lotsdirektörer ha föreslagit förbättringar av personalens lönegradsplacering

med en eller två lönegrader men ha i övrigt icke haft något att

erinra mot kommitténs förslag i nu berörda delar; emellertid ha i några

fall önskemål framförts om ändrad lönegradsplacering för förmanstjänsterna

vid vissa lotsplatser.

Lotsförbundet framhåller, att lotspersonalens inkomstförhållanden senast

reglerades 1937. Från 1937 till 1951 ha lotsarna kompenserats för penningvärdesförsämringen

endast med avseende å den fasta lönen och ej beträffande

den betydande del av lotsarnas inkomster som lotslotterna utgjort.

Inkomstläget för en statstjänsteman med motsvarande totalinkomst

som en lots har, framhåller förbundet, sedan 1937 siffermässigt förbättrats

med cirka 135 procent. Någon annan utgångspunkt än att lotskåren som

helhet betraktad borde ha minst 1937 års reallönestandard, omräknad till

1952 års penningvärde, kan icke motiveras. Därför bör ock rätteligen en

med 135 procent höjd lotslott vara en skälig beräkningsgrund. Förbundet

understryker liksom lotsstyrelsen att den föreslagna fritidsregleringen

minskar den av kommittén beräknade lotsningsersättningen med ca 10 procent.

Lotsförbundet är emellertid trots nu angivna förhållanden villigt att

godkänna den av kommittén föreslagna lotsningsersättningen under förutsättning

i första hand att förbundets förslag beträffande personalens

lönegradsplacering godtages. Förbundet har härvidlag föreslagit att de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

17

ordinarie lotsarna skola placeras i Ca 19 vid 45 lotsplatser och Ca 17 vid

37 lotsplatser, de extra ordinarie i Ce 19 eller Ce 17 och reservlotsarna i

Ce 17 (Cf 15) eller Ce 15 (Cf 13). Med hänsyn till att förbundet godtagit

kommitténs förslag beträffande lotsningsersättning är en fortsatt lönedifferentiering

mellan lotstjänsterna nödvändig för att icke tidigare inkomstförhållanden

skola förskjutas alltför mycket. Den yrkade differentieringen

ansluter sig i huvudsak till lotskommitténs uppdelning av lotsplatserna

i överlots—lotsförmansplatser. I fråga om lotsplatscheferna föreslår

förbundet att samtliga benämnas överlots och att de placeras i Ca 22 vid

17 lotsplatser, Ca 21 vid 28 lotsplatser och Ca 19 vid 37 lotsplatser.

Som ytterligare villkor för att godkänna kommitténs förslag beträffande

lotsningsersättningen anger förbundet att taxan omräknas vid ändring av

mätningsregler för nettotonnage och i proportion härtill, att den ändras i

samma utsträckning som det rörliga tillägget för statstjänstemän samt att

den blir föremål för översyn, om lotsningsfrekvensen genom bortfall av

icke lotspliktiga fartyg på grund av för höga lotsavgifter nedgår, så att

inkomststandarden för lotspersonalen icke längre kan anses skälig i jämförelse

med den lotsningsfrekvens å vilken taxan är baserad.

Enligt lotsförbundets mening bör lotspersonalen under ledighet med Aoch

B-avdrag äga rätt till reducerad lotslottsersättning. Förbundet föreslår

att ersättningen därvid reduceras med 25 respektive 50 procent. Under

ledighet för flyttning, för vilken ersättning utgår av statsmedel, bör oavkortad

lotslottsersättning utgå.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ansluter sig till lotsförbundets

synpunkter och förslag. Kostnaden för fritidsregleringen kommer

enligt TCO att till viss del bestridas av personalen själv genom att lotsningsersättningen

minskar. Häremot reser organisationen bestämda erinringar.

TCO hemställer slutligen, att överläggningar upptagas med organisationen

vid ärendets fortsatta behandling.

Statskontoret bar i princip icke något att erinra mot det föreslagna avlöningssystemet

för lotspersonalen men ifrågasätter huruvida anledning

föreligger att upptaga överlotstjänsterna i högre lönegrad än Ca 18. Ämbetsverket

framhåller, att förevarande lönefråga givetvis måste ses mot

bakgrunden av det av 1949 års tjänsteförteckningskommitté bedrivna lönerevisionsarbetet.

Riksräkenskapsverket, som icke har något att erinra mot kommitténs

hemställan beträffande personalens löneklassplacering, uttalar att förslaget

till föreskrift i ämnet icke tillgodoser vad kommittén avsett. De särskilda

bestämmelserna härom böra i stället innehålla att tjänstemannen

från och med dagen för tjänsternas uppflyttning skall erhålla placering

1 den löneklass, som till sitt ordningsnummer inom den nya lönegraden

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 134.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

motsvarar hans placering i löneklass inom den hittillsvarande lönegraden,

att vad nu sagts om löneklassplacering skall gälla även beträffande placering

i lönerum inom den högsta löneklassen i respektive lönegrad samt att

tjänstemannen för framtida uppflyttning i löneklass (lönerum) skall äga

tillgodoräkna samma tid, som gällt för honom i den hittillsvarande löneklass-(lönerums-)

placeringen.

Statens lönenämnd anser att kommitténs förslag knappast torde kunna

upptagas till fristående prövning utan bör ses i sammanhang med motsvarande

spörsmål för andra grupper inom statsförvaltningen. Den ställning

tjänsteförteckningskommittén kan komma att intaga till dessa torde

icke kunna undgå att påverka lotsarnas lönefråga. Nämnden erinrar vidare

om, att det föreslagna lönesystemet skall utgöra viss kompensation

för avsaknad av reglerad arbetstid och att med hänsyn härtill fragan även

bör ställas i viss relation till problemkomplexet om ersättning för arbete

på s. k. obekväm arbetstid, varom utredning pågår. I avvaktan på resultatet

av dessa utredningars arbete anser sig nämnden icke kunna närmare

pröva kommitténs förslag.

Sveriges redareförening uttalar, att det ur sjöfartsnäringens synpunkt är

av största vikt, att fartygen ha tillgång till väl kvalificerade lotsar, som med

intresse fullgöra sina åligganden. Föreningen vill därför framhålla sjöfartens

intresse av att lotspersonalen tillförsäkras skäliga löner. En reglering

av lotsarnas löner bör enligt föreningen ske med beaktande av lönesättningen

för andra grupper av statstjänstemän.

Vad beträffar lotspersonalens pension sförhållanden framhåller

statskontoret att föreliggande lotsersättningsförslag med den av statskontoret

ifrågasatta jämkningen medför, att pensionsunderlagen icke i något

fall bli lägre än nu. Ämbetsverket finner därför bestämmelser om högre

pensionsunderlag än det för vederbörandes lönegrad gällande icke längre

vara påkallade. Enligt ämbetsverket bör frågan i vart fall underställas 1951

års pensionsutredning. — Lotsstyrelsen uttalar, att hänsyn alltjämt bör

tagas till lotslotten vid bestämmande av pensionsunderlaget. Styrelsen

förutsätter, att därest lotsarnas pensionsfråga icke skulle bliva löst innan

den föreslagna löneregleringen trätt i kraft, en sedermera genomförd förbättring

av pensionsförmånerna skall få retroaktiv tillämpning. Styrelsen

föreslår sådan ändring i gällande pensionsbestämmelser, att nuvarande

pensionsålder för olika grupper lotspersonal bli oförändrade. — Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) anser liksom lotsstyrelsen att eventuella

ändringar i pensionsvillkoren böra få retroaktiv verkan. — Lotsförbundet

yrkar, att pensionsunderlaget skall bestämmas med utgångspunkt från den

lönegrad, som med två enheter överstiger numret på den lönegrad, där vederbörande

tjänsteman är placerad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

19

Vissa ersättningar och förmåner till lotspersonal.

Lotspersonalen åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser förutom lotslott

och lotslottsersättning från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för

biträde av kronolots, vilka jämlikt 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar

må åtnjutas intill dess Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer. Närmare föreskrifter

om dessa ersättningar och förmåner återfinnas i följande stadganden

i lotsförordningen, nämligen 21 § (kost, sovplats under vistelse ombord),

32 § (väntpenningar), 33 § (reseersättning i vissa fall m. m.), 34 §

(ersättning för särskilt fortskaffningsmedel), 35 § (förtöjningspenningar

m. m.), 37 § (budpenningar) och 38 § (ersättning för bistånd åt fartyg i

fara). Dessa ersättningar uppbäras på lotsplatsen och utbetalas direkt till

vederbörande befattningshavare.

Lotskommittén har i fråga om ersättningar av angiven natur framhållit

i huvudsak följande.

Väntpenningar utgå med två eller i vissa fall fyra kronor per timme

under avvaktan på lotsnings påbörjande eller fortsättande. Uppburna väntpenningar

utgjorde under 1948 sammanlagt något över 28 090 kronor och

utgingo vid 52 lotsplatser. De belopp, som därvid tillkommo enskild befattningshavare,

varierade mellan några få och omkring 350 kronor. Då

väntpenningar liksom lotspenningar utgöra vederlag för lotsningsförrättning,

anser kommittén det principiellt riktigast att även dessa tillfalla

statsverket samt att lotspersonalen för den tid, för vilken väntpenningar

utgå, av staten erhåller särskild ersättning, benämnd vänt ersättning.

Kommittén föreslår att väntersättning utgår med tre kronor för timme

och att den fördelas bland personalen på samma sätt som lotsningsersättningen.

Förtöjningspenningar utgå för det fall att lotsen efter särskild anmodan

av fartygets befälhavare lett arbete med fartygets förtöjning eller utfört

arbete härvid. Lotsen är härför berättigad till högst en krona för varje

påbörjat 100-tal ton av fartygets nettodräktighet, dock i intet fall mindre

än 5 kronor eller mer än 25 kronor. Ha flera lotsar tagits i anspråk för

ändamålet, må icke på sådan grund högre förtöjningspenningar utgå än

nu angivna maximibelopp. Arbetet med förtöjning ingår icke i lotsens

skyldigheter med avseende å lotsningen. Enligt en av kommittén företagen

utredning utgöra förtöjningspenningar vid vissa lotsplatser en icke obetydlig

del av den sammanlagda inkomsten. Under 1948 t. ex. har i ett fall

ersättning för förtöjningsarbete uppgått till över 3 000 kronor för år

och i några fall till mer än 2 000 kronor för år. Vanligen uppgår ersättningen

till belopp understigande 700 kronor. Vid en del lotsplatser förekomma

förtöjningar synnerligen sparsamt eller icke alls. Kommittén fram
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

håller, att den övervägt att föreslå att förtöjningspenningarna skulle inlevereras

till statsverket och att personalen i stället skulle erhålla en särskild

ersättning för ifrågavarande arbete. Kommitténs avsikt härmed var

att åstadkomma en i och för sig önskvärd ytterligare inkomstutjämning

genom att begränsa lotspersonalens inkomst av förtöjningsarbetet. För den

sammanlagda inkomstminskningen skulle i så fall lotspersonalen i dess

helhet kunnat erhålla kompensation exempelvis genom viss höjning av

lotsningsersättningen. En sådan reform skulle emellertid förutsätta att

arbete med förtöjning pålades lotsen som en tjänsteplikt, vilket kommittén

dock icke ansett sig kunna förorda. Enligt kommitténs förslag skola alltså

allt framgent förtöjningspenningarna utgå direkt till lotspersonalen. Med

hänsyn till önskvärdheten att åstadkomma en inkomstutjämning lotsplatserna

emellan har kommittén icke ansett sig böra föreslå att förtöjningspenningarna

nu höjas.

Utredningen anför vidare, att i vissa städer finnas av de kommunala

myndigheterna anställda särskilda hamnlotsar, vilka utföra lotsningar inom

vederbörande hamnområde, däri inbegripet arbete med fartygs förtöjning.

För dylika lotsningar gälla särskilda taxor. I Norrköping och Malmö tjänstgöra

vederbörande kronolotsar såsom hamnlotsar och åtnjuta i denna egenskap

ersättning enligt vederbörande hamnlotstaxor (jfr 35 § tredje stycket

lotsförordningen). Genom konstruktionen av dessa taxor komma nämnda

lotsar i en ekonomiskt gynnsammare ställning än kronolotsar i sådana

hamnar, där förtöjningsarbetet ersättes enligt bestämmelserna i lotsförordningen.

Detta synes enligt kommittén icke motiverat. Kommittén erinrar

om att hamnlotsningen f. n. är föremål för utredning och framhåller

angelägenheten av att vid den fortsatta behandlingen av denna fråga närmare

överväges om icke sådana åtgärder böra vidtagas att samtliga kronolotsar

bliva likställda i fråga om ersättning för lotsbiträde i hamn.

Enligt 33 § lotsförordningen skola i vissa fall kostnaderna för kronolotsarnas

inställelser till och hemresor från lotsning gäldas av fartygsbefälhavaren.

Så skall bl. a. ske, då lots, som efter tillsägelse inställt sig för att

lotsa, icke anlitas därtill, ändå att han själv kunnat och velat verkställa

förrättningen. Ersättning skall utgå med belopp enligt i resereglementet

för lotsar angivna grunder, dock att ersättning i nu förevarande fall städse

skall utgå med minst tre kronor. Sistnämnda belopp anser kommittén böra

höjas till sex kronor.

Beträffande övriga från sjöfarten till lotspersonalen utgående ersättningar

och förmåner, vilka i inkomsthänseende icke äro av nämnvärd betydelse,

föreslår kommittén icke någon ändring.

Bestämmelserna om hemvägsersättning i samband med öresundslotsning

(25 § tilläggsbest. t. Saar) böra enligt kommittén likaledes bibehållas oförändrade.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

21

Yttranden.

Lotsstyrelsen är av samma mening som kommittén beträffande väntersättningen

men anser att förtöjningsersättningen bör höjas. Lotsstyrelsen

finner kommitténs skäl mot en dylik höjning otillräckliga. Enligt styrelsen

bör personalen för de prestationer, varom här är fråga, erhålla gottgörelse

med hänsyn till penningvärdets fall ävensom till det ökade besvär och ansvar

som förtöjningsarbetet kommit att medföra genom att bland fartygstonnaget

numera — i helt annan utsträckning än man vid förtöjningspenningarnas

införande räknade med — ingå större enheter, vilkas förtöjning

är särskilt krävande. Styrelsen föreslår att avgiftens nuvarande maximibelopp,

25 kronor, höjes till 50 kronor. I övrigt ansluter sig styrelsen till

kommitténs förslag beträffande förtöjningsersättningen.

Kommitténs uppfattning i hamnlotsningsfrågan och beträffande hemvägsersättning

vid öresundslotsning delas av lotsstyrelsen. Styrelsen har

icke heller något att erinra mot kommitténs förslag till höjning av det

minimibelopp, som enligt 33 § lotsförordningen skall utgå, då fartygsbefälhavaren

har att bestrida kostnaden för lotsens inställelse till och hemresa

från lotsning.

Beträffande övriga särskilda ersättningar föreslår lotsstyrelsen, att de

s. k. budpenningarna, vilka utgöra ersättning i sådana fall, då kronolots

kallats till faityg men blivit anmodad att endast lämna upplysningar eller

fortskaffa personer in. in., även skola komma vid lotsplatsen tjähstgörande

båtmän till del i den mån de medverkat vid förrättningen. Styrelsens förslag

föranleder ändring i 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar. Närmare

bestämmelser beträffande såväl budpenningar som andra här omförmälda

ersättningar bör lotsstyrelsen erhålla bemyndigande att meddela.

Lotsförbundet har ingen erinran mot kommitténs förslag beträffande

väntersättningens storlek. Däremot kan det enligt förbundet icke anses

riktigt att väntersättningen ingår i lotslotten och därmed fördelas på samtliga.

Olägenheten att få vänta drabbar nämligen lotsarna olika och oftast

har den till följd, att lotsen får bibehålla sin lotsningstur och därmed får

mindre eller ingen tid före nästa lotsning. I fråga om förtöjningsersättningen

är förbundet av samma mening som lotsstyrelsen men tillägger, att

eventuell ändring i mätningsreglerna för nettotonnage bör föranleda en

omräkning av ersättningen. Statskontoret förordar, att förtöjningsersättningen

fördelas bland personalen på samma sätt som föreslagits beträffande

lotsnings- och väntersättning. Vidare uttalar ämbetsverket, att denna

ersättning vid vissa lotsplatser kan uppgå till betydande belopp och härigenom

komma att direkt motverka den åsyftade inkomstutjämningen

lotsplatserna emellan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

Handelskammaren i Malmö anser, att de hamnar, som hittills själva ombesörjt

hamnlotsning, även i fortsättningen böra handhava densamma.

Denna uppfattning framföres också av handelskamrarna i Göteborg och

i Gävle samt Svenska hamnförbundet.

Utbildningsarvoden till lotselever m. in.

Som tidigare nämnts, innebär antagning till lotsaspirant icke att vederbörande

anställes såsom innehavare av sådan aspiranttjänst, som avses i Saar.

Lotskommittén har ansett den nuvarande benämningen lotsaspirant missvisande

och föreslår att tjänstebenämningen för sådan befattningshavare ändras

till lotselev. Lotselev med full styrsedel föreslås i avvaktan på avlönad

befattning inom lotskarriären erhålla benämningen examinerad lots.

Kommittén framhåller, att lotsarna rekryteras bland personer, som tidigare

tjänstgjort i handelsflottan och att det ofta rör sig om familjeförsörjare,

vilka icke ha möjlighet att vara utan inkomst under utbildningstiden.

Det lär enligt kommittén vara uppenbart, att utsikten att efter avlagd nautisk

examen nödgas underkasta sig ytterligare utbildning på egen bekostnad

verkar avhållande på dem, som överväga att ägna sig åt lotsyrket. Med

hänsyn till att inom statsförvaltningen numera som regel viss ersättning

utgår under utbildning vid vederbörande verk föreslår kommittén, att lotselev

tillerkännes arvode med ett såsom skäligt ansett belopp av i ett för

allt 360 kronor för månad. Examinerad lots, som inkallas till tjänstgöring

utan att erhålla befattning, vilken finnes upptagen såsom reservlots (reservlotsaspirant)

i den av lotsstyrelsen fastställda personalstaten, bör enligt

kommittén antagas till extra tjänsteman (extra reservlots) i lönegrad Cg 11.

Efter att ha fullgjort tolv månaders väl vitsordad tjänstgöring såsom extra

tjänsteman i nämnda lönegrad bör vederbörande placeras i lönegrad Cg 13.

Yttranden.

Lotsstyrelsen godtager kommitténs förslag härvidlag men anser att arvodet

bör höjas till 420 kronor för månad. Examinerad lots som inkallas till

tjänstgöring utan att erhålla reservlotsbefattning föreslås placerad i Cg 12

respektive Cg 14. Enligt styrelsens mening bör befattningshavare med full

lotskompetens som ifrågakommer för båtmanstjänst beredas anställning

som reservlots och båtmanstjänsten under tiden hållas vakant. Styrelsen

anser detta motiverat med hänsyn därtill att dylik befattningshavare på

grund av sin högre utbildning kan anlitas för mera kvalificerade arbetsuppgifter

än egentliga båtmän. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

föreslår, att arvodet till lotselev bestämmes till 480 kronor för månad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

23

Lotsplatsorganisationen.

Lotskommittén framhåller, att den utveckling, som ägt rum i fråga om

sättet för fartygens framdrivning i förening med förbättringar beträffande

fyrbelysning och utprickning, i många fall gjort det mindre behövligt att

anlita lotsbiträde för fartygens säkra framförande. Enligt kommittén är

det av största betydelse att fortlöpande uppmärksamhet ägnas frågan om

en ändamålsenlig lotsplatsorganisation samt att alla möjligheter till förenklingar

och rationaliseringar tillvaratagas. Vid de lotsplatser, där lotsningsfrekvensen

är jämförelsevis obetydlig, bör undersökas huruvida statsverkets

kostnader för dessa platser stå i rimlig proportion till nyttan av

desamma. Särskilt bör övervägas huruvida icke i vissa fall sammanslagning

av närliggande lotsplatser lämpligen bör kunna äga rum. Det bör enligt

kommittén ankomma på lotsstyrelsen att närmare överväga hithörande

frågor.

III. ARBETSTIDSFÖRHÅLLANDEN.

Lotspersonalen.

Lotspersonalen har icke någon reglerad arbetstid. Utöver semester är

den icke garanterad någon fritid utan är principiellt skyldig att å alla tider

av dygnet såväl vardag som helgdag stå till sjöfartens tjänst. I den mån

personalen icke är sysselsatt med olika förekommande göromål är den

skyldig att stå i beredskap för att vid behov kunna gå i tjänst. Genom privata

överenskommelser har emellertid tjänstgöringen på många håll fördelats

så, att vissa fridagar erhållits varje månad.

Lotskommittén, som jämväl haft att — i den mån så påkallades — ingå

på frågan om en eventuell arbetstidsreglering för lotspersonalen, har i detta

syfte verkställt en undersökning rörande personalens arbetstidsförhållanden,

avseende tiden 1/4 1948—31/3 1949. Detaljerade tidsuppgifter ha införskaffats

rörande olika arbetsuppgifter ävensom den tid som varit upptagen

av beredskapstjänst. Undersökningen har även omfattat den vid

lotsplatsema anställda båtpersonalen. Undersökningsresultaten ha redovisats

dels i en p. m. och dels i en grafisk framställning, vilka fogats till

kommitténs betänkande (bil. 3 a och 3 b).

Undersökningen visar, att såväl den sammanlagda arbetstidens längd som

tidåtgången för olika göromål och beredskap skifta kraftigt lotsplatsema

emellan. Medan vid några lotsplatser arbetstiden —- bortsett från beredskapstjänst

men inberäknat rese- och väntetid — icke uppgått till mer än

5 å 6 timmar per dygn överstiger den vid andra 12 timmar, överlots och

lotsförman ha i allmänhet längre arbetstid än lots, något som framför allt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

vid de större lotsplatserna sammanhänger med denna personals ofta omfattande

arbete av administrativ natur. Vid en del lotsplatser upptager lotsningen

och vad som sammanhänger därmed jämförelsevis lång tid, medan

vid andra platser vakthållnings- och underhållsarbeten in. m. kräva längre

tid och lotsningsarbete förekommer mera sporadiskt. Beträffande beredskapstjänsten

kan nämnas att den upptager den förhållandevis längsta

tiden under dygnet. För närmare kännedom om undersökningsresultatet

hänvisas till betänkandet.

Lotskommittén uttalar, att kommittén med beaktande av arbetstidsundersökningen

samt av informationer som erhållits vid besök å ett antal lotsplatser

kommit till den bestämda uppfattningen, att det av praktiska skäl

icke går att genomföra en arbetstidsreglering för personalen vid lotsplatserna

utan högst avsevärda olägenheter. Till stöd för denna uppfattning har

kommittén anfört i huvudsak följande.

Personalens uppgift är att betjäna sjöfarten, och tjänstgöringen måste

därför anpassas efter sjöfartsfrekvensen samt fartygens behov av lotsbiträde

vid varje särskilt tillfälle. Härutinnan undergå förhållandena ständiga

växlingar. Med hänsyn härtill kan tjänstgöringen, som till sin natur är av

oregelbunden beskaffenhet, i stor utsträckning icke ordnas efter i förväg

uppgjorda planer. Kustbevakningspersonalen vid tullverket utgör den personalgrupp,

som närmast plägar jämföras med lotspersonalen vad gäller

tjänstgöringsförhållanden. Vid kustbevakningen har genomförts reglerad

arbetstid. Väsentliga skiljaktigheter föreligga emellertid rörande arbetstidsförhållandena

för dessa båda personalgrupper. Kustbevakningspersonalens

arbetstid av olika slag kan angivas i plan- eller turlista och över personalens

arbetstid kan övas effektiv kontroll. Fn sådan kontroll kan icke genomföras

beträffande lotspersonalen. En arbetstidsreglering efter åttatimmarsprincipen

liksom vid tullens kustbevakning skulle vidare icke vara möjlig att

genomföra för lotsarna, bl. a. av den anledningen, att ordnad kompensation

i efterhand för merarbete under månaden ofta icke skulle kunna åstadkommas.

Vid tullens kustbevakning är det dessutom i viss mån en avvägningsfråga

hur effektiv bevakning man vill hålla, d. v. s. man kan fastställa

en viss arbetstid och bevakningens effektivitet blir ett resultat av denna

arbetstid samt personalens storlek. Vid lotsinrättningen däremot måste arbetet

rättas efter sjöfartens behov av lots och utgångspunkten måste vara

att med hänsyn till sjöfartens säkerhetskrav en i möjligaste mån fullgod

lotsbetjäning upprätthålles.

Kommittén understryker, att dess uppfattning om möjligheterna att genomföra

en arbetstidsreglering gäller samtlig personal vid lotsplatserna,

således även båtpersonalen, men med hänsyn till utredningsuppdragets avgränsning

har kommittén icke ansett sig böra ta ställning i arbetstidsfrågan

annat än för lotspersonalen, d. v. s. överlotsar, lotsförmän, lotsar (ordinarie

och icke-ordinarie), reservlotsar samt annan befattningshavare, vilken förordnats

att bestrida lotstjänst. Kommittén förordar, att för denna personal

genomföres en fritidsreglering, enligt vilken personalen såsom kompensa
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

25

tion för sön- och helgdagstjänstgöring tillerkännes rätt till vissa fridygn.

Antalet fridvgn torde för varje befattningshavare skäligen bestämmas till

fyra per månad. Eftersträvas bör att varje befattningshavare såvitt möjligt

erhåller sina fridygn någorlunda jämnt fördelade under den tid av året, varunder

han tjänstgör. Vid lotsplatser, där verksamheten i följd av ishinder

tidvis ligger nere, bör nu avsedd extra ledighet emellertid begränsas. Kommittén

förutskickar, att vid större lotsplatser ständigt någon befattningshavare

kommer att åtnjuta fridygn, och att det därför blir nödvändigt att

inrätta nya lotsbefattningar. Därvid böra i första hand icke-ordinarie tjänster

ifrågakomma. Vid andra lotsplatser bör enligt kommittén den anordningen

vidtagas att vid behov reservlots eller annan befattningshavare med

lotskompetens förordnas att bestrida göromål, som ankomma på lots. I

många fall bör enligt kommitténs mening uppkommen vakans kunna fyllas

genom att tillfälliga biträden anlitas för fullförande av sådana göromål som

vakttjänst och båttjänst.

Avslutningsvis framhåller kommittén, att det på många håll torde möta

svårigheter att anskaffa tillräcklig personal för införande av reglerad fritid.

Det synes därför enligt kommittén kunna bliva nödvändigt att reformen

genomföres successivt i mån av personaltillgång. Närmare bestämmelser i

ämnet föreslår kommittén skola meddelas av lotsstyrelsen.

Yttranden.

Lotsstyrelsen anser i likhet med kommittén att någon arbetstidsreglering

icke går att genomföra för lotspersonalen. En sådan skulle enligt styrelsen

draga orimliga kostnader i förhållande till de fördelar som därmed skulle

kunna vinnas. Styrelsen accepterar kommitténs förslag om en fritidsreglering

för lotspersonalen men anser att åtminstone 5 fridygn per månad böra

tillkomma personalen. En fritidsreglering av enahanda innebörd bör enligt

styrelsen också tillkomma den vid lotsplatsema tjänstgörande båtpersonalen

ävensom personalen å lotsverkets tjänstefartyg. Styrelsen meddelar, att

den avser att framlägga särskilt förslag härom. Styrelsen förmenar, att det

icke kan anses oskäligt att personalen vid de lotsplatser — framför allt i

övre Norrland — där lotsningen till följd av ishinder under lång tid ligger

nere, får i viss utsträckning avstå från fridygn. Närmare bestämmelser såväl

om sistnämnda spörsmål som om fritidsregleringen i övrigt torde lämpligen,

som kommittén föreslagit, få ankomma på lotsstyrelsen.

Lotsdirektörerna tillstyrka med vissa jämkningar förslaget om en fritidsreglering.

Lotsdirektören i övre norra distriktet anser att någon åtskillnad

i antalet fridygn icke bör göras mellan vissa lotsplatser i övre Norrland och

annorstädes. Lotsdirektören i östra distriktet anser att fem fridygn böra

erhållas. Lotsdirektören i södra distriktet föreslår minst fem eller helst sex

fridygn per månad.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Lotsförbundet hemställer, att fem fridygn per månad garanteras samtlig

lotspersonal, således även personalen i övre Norrland.

Statskontoret har icke någon erinran mot en fritidsreglering i enlighet med

kommitténs förslag.

Utredningen rörande arbete å s. k. obekväm arbetstid uttalar, att en efter

förhållandena lämpad arbetstidsberäkning liksom den omständigheten, att

icke varje fas i arbetet är automatiskt kontrollerbar, icke i och för sig förhindrar

tillämpning av reglerad arbetstid för en yrkesgrupp, beträffande

vilken förutsättningar för en arbetstidsreglering i övrigt finnas. Enligt utredningen

hade det varit önskvärt, att undersökningar eller praktiska försök

rörande verkningarna av en arbetstidsreglering föregått lotskommitténs

ställningstagande i frågan om reglerad eller oreglerad arbetstid. Med det

material, som nu står till buds för frågans bedömande, måste utredningen

utgå från att arbetstiden för lotspersonalen liksom hittills icke skall vara

reglerad. Då det förslag till fritidsreglering, som lotskommittén framlagt,

ligger i linje med utredningens målsättning, har utredningen icke funnit

anledning motsätta sig att förslaget genomföres.

Båtpersonalen.

I skrivelse den 8 februari 1952 har lotsstyrelsen framlagt vissa förslag

rörande arbetstidsförhållandena för båtpersonalen vid lotsplatserna och för

personalen å lotsverkets tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg.

Båtpersonalen har att i första hand tjänstgöra som motorskötare och

båtstyrare å lotsplatsernas tjänstebåtar, lotskuttrar och lotsbåtar, med vilka

lots utsättes till lotssökande fartyg. Härjämte har den att deltaga i vakttjänst

och underhållsarbeten m. m. Båtpersonalen utgöres dels av e. o.

lotsar, vilka, då de icke tagas i anspråk för lotsning, ha att fullgöra båtoch

vakttjänst, dels av båtmän med placering i Ce eller Cg 9, dels av s. k.

tillfälliga biträden, vilka åtnjuta daglön. Antalet e. o. lotsar uppgår till 108,

antalet båtmän till 89 och antalet tillfälliga biträden till cirka 70. Vid vissa

lotsplatser med större lotskuttrar finnas också anställda förste och andre

motorskötare med placering i Ce 11 och Ce 10. Antalet sådana tjänster

uppgår till 3 respektive 16. Utöver den nu nämnda båtpersonalen finnas vid

Göteborgs lotsplats också anställda 2 båtstyrare i Ce 11.

Båtpersonalens arbetstid är icke reglerad. Utöver semester är personalen

icke garanterad någon fritid utan är i princip skyldig att vid varje tidpunkt

stå till sjöfartens tjänst.

Lotsstyrelsen framhåller i sin nyssnämnda skrivelse den 8 februari 1952,

att en arbetstidsreglering icke lämpligen kan genomföras för båtpersonalen,

framför allt därför att tjänstgöringen måste anpassas efter sjöfartsfrekvensen

och fartygens behov av lots. Med hänsyn till de ständiga växlingarna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

27

härutinnan blir tjänstgöringen till sin natur oregelbunden och kan därför

i stor utsträckning icke ordnas efter i förväg uppgjorda planer. En annan

omständighet som talar emot en arbetstidsreglering är göromålens skiftande

karaktär. En stor del av arbetstiden upptages av beredskap, då

något egentligt arbete ej utföres eller blott arbete av lindrig beskaffenhet

förekommer. En arbetstidsreglering skulle därför enligt lotsstyrelsen kräva

föreskrifter om evalvering av sådan tjänstgöringstid, som ej upptages av

arbete eller då endast mindre krävande arbete förekommer. Med hänsyn

till de starkt skiftande förhållandena lotsplatserna emellan är det icke

möjligt att tillämpa samma evalveringsgrunder över hela riket, utan det

skulle bli nödvändigt att reglera arbetstiden för nära nog varje lotsplats

för sig. Som ytterligare skäl mot en arbetstidsreglering anför lotsstyrelsen

att någon kontroll av båtpersonalens tjänstgöringstider icke kan ske. Införandet

av reglerad arbetstid på grundval av icke kontrollerade uppgifter

om arbetstid har styrelsen veterligt icke godtagits inom något annat område

av statsförvaltningen och måste enligt styrelsens mening väcka allvarliga

betänkligheter.

Lotsstyrelsen föreslår emellertid att åtgärder vidtagas för att minska

arbetsbördan för båtmännen å vissa lotsplatser. Härjämte böra båtmännen

enligt styrelsen tillförsäkras kompensation för avsaknad av reglerad arbetstid

och för att de inneha säkerhetstjänster, med vilka följa krav på ständig

beredskap. I förstnämnda hänseende föreslår lotsstyrelsen, som gjort närmare

undersökningar rörande arbetstidsförhållandena för båtpersonalen,

att från och med budgetåret 1952/53 33 nya båtmanstjänster inrättas utöver

de 12 tjänster styrelsen hemställt om i sin petitaskrivelse. Kostnaden för de

nu äskade tjänsterna beräknas till 215 000 kronor.

Vidare föreslår styrelsen att för båtpersonalen genomföres en fritidsreglering

med vissa fridygn per månad av enahanda innebörd som den,

som kan komma att fastställas för lotspersonalen. De härigenom ökade

personalkostnaderna beräknar styrelsen vid fem fridygn per månad till

355 000 kronor.

Styrelsen framhåller, att, därest en arbetstidsreglering i teknisk bemärkelse

icke genomföres för båtpersonalen, denna liksom hittills icke kan

erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring enligt bestämmelserna i statens

allmänna avlöningsreglemente. Styrelsen föreslår i stället att personalen

såsom ytterligare kompensation för den oreglerade arbetstiden och kravet

på ständig beredskap tillerkännes arvodestillägg till utgående löner. Enligt

styrelsens mening böra tilläggen, som föreslås få benämningen båtmanstillägg,

bestämmas med hänsyn till omfattningen av den arbetsbörda och

till de olika slag av arbetsuppgifter, som åvila personalen å varje särskild

lotsplats. Styrelsen föreslår därför att tilläggen indelas i fyra grupper och

utgå för månad med 40 kronor vid 5 lotsplatser, med 60 kronor vid 29 lots
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.

platser, med 80 kronor vid 34 lotsplatser och med 100 kronor vid 10 lotsplatser.

Tilläggen böra — liksom särskild ersättning för lotsning — utgå

jämväl under semester och fridygn samt under viss tjänstledighet med oavkortad

lön. Det bör få ankomma på styrelsen att verkställa slutlig fördelning

av lotsplatserna å de olika grupperna för båtmanstillägg ävensom att

meddela närmare bestämmelser i övrigt beträffande tilläggen. Kostnaden

för båtmanstilläggen beräknar styrelsen till 210 000 kronor för år.

Fartygspersonalen.

Personalen å ettvart av lotsverkets sex tjänstefartyg utgöres av 1 maskinist

i Ca 15 eller Ca 14, 1 styrman i Ce 11, 1 kockstewart i Ce 9, 1 arvodesanställd

mässuppassare, 2 motormän eller eldare, varav en i Ce 6 och en i

Cg 4 samt 2—4 matroser eller lättmatroser i Ce 6 respektive Cg 4. Den med

tjänstefartygen jämställda motorjakten »Sefyr» har en besättning, bestående

av befälhavare i Ce 14, 1 förste motorskötare i Ce 11 samt tre besättningsmän

i Cg 6 eller Cg 4.

Icke heller denna personal har reglerad arbetstid utan är i princip tjänstgöringsskyldig

vid varje tidpunkt.

Lotsstyrelsen hävdar med åberopande av i huvudsak samma skäl som

anförts beträffande båtpersonalen att någon arbetstidsreglering icke är

möjlig eller lämplig att genomföra för personalen å tjänstefartygen. Enligt

styrelsens uppfattning bör även i detta fall kompensation lämnas genom

fritidsreglering och lönetillägg. Ytterligare behov av arbetskraft föreligger

däremot icke. Fritidsregleringen föreslås utformad på samma sätt som

för båtpersonalen och beräknas draga en årlig kostnad av 100 000 kronor.

Lönetilläggen har lotsstyrelsen föreslagit skola utgå med följande belopp

per månad:

Befattning

Tillägg,

kronor

T jänstefartyg.

Maskinist ......................................

130

Styrman .......................................

no

Kockstewart ....................................

140

Matros, förste motormän, förste eldare............

70

Lättmatros, andre motorman, andre eldare ........

50

Mässuppassare ..................................

50

Motorjakten Sefyr.

Refälhavare ....................................

130

Förste motorskötare..............................

no

Matros.........................................

70

Lättmatros .....................................

50

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

29

De föreslagna lönetilläggen beräknar styrelsen komma att uppgå till ett

sammanlagt belopp av 60 000 kronor för år.

Den sammanlagda utgiftsökningen för genomförande av lotsstyrelsens

förslag rörande arbetstidsförhållandena för båt- och fartygspersonal uppgår

sålunda till (215 000 + 355 000 + 210 000 + 100 000 + 60 000 =)

940 000 kronor.

IV. SJÖFARTENS BIDRAG TILL DET STATLIGA LOTS- OCH

FYRVÄSENDET.

Gällande bestämmelser.

Förhållandet mellan sjöfarten och lotsverket regleras främst genom förordningen

den 4 juni 1937 (nr 330) angående lotsverket (lotsförordningen).

De avgifter, som sjöfarten har att erlägga till det statliga lots- och fyrväsendet,

utgöras huvudsakligen av lotspenningar samt fyr- och båkavgifter.

Skyldighet att anlita lots och erlägga lotspenningar föreligger i princip

för fartyg vid resor mellan Sverige och utlandet. Detta innebär att biträde

av kronolots måste anlitas, vare sig sådant biträde av fartygsbefälet anses

erforderligt eller ej. Vissa fartyg åtnjuta befrielse från lotsplikt, bl. a.

sådana, vars avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger 100 ton, vissa fiskefartyg

och fartyg, som av olika tvingande omständigheter gå in till svensk

hamn. För fartyg i inrikes fart råder principiellt lotsfrihet. Vid dylika resor

behöva lotsavgifter erläggas endast då fartygsbefälet frivilligt anlitar lots.

Nämnas bör, att sjöfarten i betydande omfattning begagnar sig av lots

även i sådana fall då lotsplikt icke föreligger.

Lotspenningarna utgå enligt lotstaxor. Förutom taxor för den s. k. öresundslotsningen,

för vilken enligt överenskommelse med Danmark särskilda

bestämmelser gälla, finnas för närvarande fem lotstaxor. Dessa ha

fastställts av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens bemyndigande och äro fogade

vid lotsförordningen. Taxorna äro såvitt angår fartyg med upp till 2.000

tons nettodräktighet oförändrade alltsedan ingången av år 1897 men ha

sedermera byggts ut med avseende å fartyg med högre nettodräktighet.

Alltsedan den 1 juli 1921 utgår en förhöjning av 50 procent å de i lotstaxorna

angivna beloppen. Genom 1937 års lotsförordning befriades sjöfarten

från dittillsvarande skyldighet att utgiva ersättning för lotspersonalens

resor i samband med lotsning, den s. k. hemvägsersättningen. Denna

lättnad beräknades på grundval av beloppen av då inflytande hemvägsersättningar

vara likvärdig med en nedsättning från 50 till 30 procent av

den år 1921 införda förhöjningen av lotstaxornas belopp. Den år 1937 sålunda

medgivna lättnaden skedde under hänsynstagande till att i jäm
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

förelse med förhållandena för ett antal år tillbaka en allmän prissänkning

inom landet ägt rum.

I var och en av taxorna äro lotspenningarna beräknade i förhållande till

fartygens avgiftspliktiga dräktighet (nettoton) och den lotsade vägens längd

(latitudminuter). Inbördes förhålla sig de olika taxorna så, att envar av

taxorna 2—5 är omkring 25 procent högre än den närmast lägre taxan.

Vilken av taxorna, som skall tillämpas, framgår i första hand av den av

Kungl. Maj:t fastställda lotsledsförteckningen, som upprättats 1896. I

denna finnas för varje lotsplats upptagna de lotsleder, vari lotsning utföres

av personal vid platsen, lotsledernas längd och den lotstaxa, som skall tilllämpas

för varje led. I förteckningen finnes jämväl för varje lotsplats angiven

taxa för s. k. distanslotsning, d. v. s. lotsning å annan sträcka än

sådan, som finnes upptagen såsom lotsled. Enligt lotsförordningen skola

under vinterhalvåret lotspenningarna beräknas efter den taxa, vilken är

närmast högre än den som i varje särskilt fall finnes angiven i lotsledsförteckningen.

Efter år 1896 ha blott förekommit obetydliga förändringar i

lotsledsförteckningen i vad denna angiver tillämplig taxa för de särskilda

lotslederna och för distanslotsning. För vissa i lotsförordningen angivna

fall utgå lotspenningar med visst belopp per timme i stället för enligt taxor.

Så sker bl. a. då lots tjänstgör vid bogsering av timmerflotte och lämnar

biträde åt förankrat eller förtöjt fartyg.

Jämlikt kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 455) om tillfällig lotsavgift skall

från och med den 1 juli samma år vid lotsning eller annan förrättning, för

vilken lotspenningar utgå enligt 30, 31 eller 36 § lotsförordningen, utöver

lotspenningar erläggas en särskild avgift (tillfällig lotsavgift). Denna avgift

inlevereras oavkortad till statsverket.

Jämlikt förordningen den 4 juni 1937 (nr 335) skall fyr- och båkavgift

med vissa undantag erläggas för varje fartyg, som ankommer från eller

avgår till utrikes ort, med 25 öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet enligt mätbrev. Avgiften av 25 öre för ton fastställdes redan år

1895. Vid skilda tillfällen ha medgivits vissa avgiftslättnader. Från och

med den 1 februari 1926 utgår fyr- och båkavgiften med en tillfällig förhöjning

av fem procent såsom bidrag till täckande av de med statens isbrytningsverksamhet

förenade kostnaderna.

Lotskommitténs förslag.

Lotskommittén har uppgjort följande tablå för budgetåren 1932/33—

1950/51, avseende dels inkomsterna av lotspenningar, hemvägsersättning

samt fyr- och båkmedel, dels utgifterna för lotsverket i dess helhet frånsett

pensionskostnaderna; av tablåns sista kolumn framgår hur stor del av

utgifterna för lotsverket, som täckts av sjöfartsavgifterna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

31

Inko

m s t e r

Utgifter

Inkomster

Budgetår

Lots-

penningar

Hemvägs-

ersättning

Fyr- och

båkmedel

Summa

(exkl.

pensions-

kostnader)

i procent

av utgifter

(täcknings-

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

procent)

1932/33

2 267 446

305 233

2 691 092

5 263 771

6 494 853

81,05

1933/34

2 604 676

328 678

3 160 435

6 093 790

6 535 183

93,25

1934/35

2 751 770

318 047

3 084 009

6 153 826

6 542 384

94,06

1935/36

2 878 212

331180

3 408 508

6 617 900

6 860 375

96,47

1936/37

3 122 469

152 791

3 559 943

6 835 203

6 701 434

102,00

1937/38

3 228 070

2 290

3 612 710

6 843 070

7 404 194

92,42

1938/39

3167 003

7 672

3 811 345

6 986 020

7 603 020

91,88

1939/40

6 903 817

17 622

3 865 302

10 786 742

10 324 941

104,47

1940/41

4 977148

12 931

2 348 878

7 338 957

9 840 124

74,58

1941/42

8 657 680

3119

1 951 678

10 612 477

11 270 765

94,16

1942/43

9114 316

954

1 922 252

11 037 522

12 677 220

87,07

1943/44

5 080 247

606

1 345 120

6 425 973

10 307 991

62,34

1944/45

2 593 165

3 770

688 966

3 285 901

9 066 068

36,24

1945/46

5 333 351

13 962

2 560 830

7 908143

10 539 138

75,04

1946/47

4 098 428

31192

2 837 519

6 967 139

11.735 933

59,37

1947/48

5 116 988

23 366

4138 215

9 278 569

13 798 376

67,24

1948/49

4 750 227

21 618

3 609 571

8 381 416

14 377 854

58,29

1949/50

4 774 879

17 515

4 334 321

9 126 715

15 015 797

60,78

1950/51

4 888 965

20 000

(upp- skattat)

4 550 638

9 459 603

16 115 958

58,70

Med nuvarande omfattning av sjöfarten beräknar kommittén inkomsterna

av lotspenningar, tillfällig lotsavgift samt fyr- och båkmedel till

(5 000 000 + 1 800 000 + 5 000 000 =) 11 800 000 kronor per år. Häremot

svarande årliga kostnader för lotsverket beräknar kommittén vid bifall

till dess förslag och med utgångspunkt från 1951 års löne- och prisnivå

till för avlöningar 12 304 000 kronor, för pensionskostnader 3 060 000 kronor,

för omkostnader 4 300 000 kronor och för säkerhetsanstalter för sjöfarten

4 000 000 kronor eller sammanlagt 23 664 000 kronor. Kommittén

har härvid icke tagit hänsyn till de förslag, som kunna komma att framläggas

beträffande fyrpersonal m. fl. av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Kommittén konstaterar att inkomsterna skulle komma att uppgå till

icke fullt 50 procent av utgifterna, om pensionskostnaderna medräknas,

och i annat fall till cirka 57 procent. I betraktande av prisnivåns förändring

och kostnadsökningarna för statsverket är det enligt kommitténs uppfattning

uppenbart, att en höjning av sjöfartens bidrag till det statliga lots- och

fyrväsendet måste ske. Kommittén hänvisar till förändringarna i prisnivån

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

sedan år 1937, då lotsavgifternas storlek senast prövades, och framhåller,

att levnadskostnaderna från 1937 till sgptember 1951 stigit med 90,48 procent

samt att stegringen av konsumtionspriserna uppgått till 102,86 procent.

Under samma tid ha lotsavgifterna —- bortsett från den tillfälliga lotsavgiften

— samt fyr- och båkavgiften varit oförändrade. Orsaken till att

någon justering av lotstaxorna ej skett tidigare i samband med den successiva

försämringen av penningvärdet torde enligt kommittén främst vara att

söka i sammankopplingen av lotsavgifterna och lotspersonalens avlöningsförhållanden.

I och med ett genomförande av det av kommittén framlagda

förslaget om en upplösning av detta samband och införandet av en särskild

ersättning till lotsarna för utförda lotsningar undanröjes nämnda hinder.

Härigenom skapas även förutsättningar för den förenkling av lotstaxesystemet

genom minskning av antalet taxor, som berörts i kommitténs

direktiv.

I syfte att åstadkomma en anpassning av gällande taxor till nuvarande

prisnivå ävensom att ernå en rationell konstruktion av lotstaxesystemet

föreslår kommittén, att lotspenningurna i fortsättningen skola utgå efter

en enhetlig, på grundval av nuvarande lotstaxa 5 uppbyggd ny lotstaxa.

Förslaget innebär i huvudsak, att de enligt taxa 5 utgående beloppen

(grundbelopp jämte 50 procents förhöjning därå) uppräknats med 20 procent,

varjämte i den nya taxan inarbetats en bottenavgift av 10 kronor per

lotsning. Härjämte föreslår kommittén viss höjning av sådana lotsavgifter,

som ej debiteras efter taxa (timersättning). Beträffande taxorna för öresundslotsningen

ifrågasätter kommittén om icke förhandlingar böra upptagas

med de danska myndigheterna för att åstadkomma en översyn av

dessa taxor. Kommitténs förslag till lotstaxa torde som bilaga 4 få fogas

till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kommittén utgår ifrån att vid ett genomförande av dess förslag den tillfälliga

lotsavgiften skall upphöra att utgå. Lotsledsförteckningen skulle i

fortsättningen endast innehålla uppgift om lotslederna vid de olika lotsplatserna,

lotsledernas längd och upplysningar angående lotsuppassningen.

Den nya taxan medför enligt kommitténs beräkningar att lotspenninginkomsten

stiger till omkring 8 865 000 kronor per budgetår. Kommittén

har härvid antagit att lotsningsfrekvensen skall sjunka något till följd av

taxehöjningen och därför vid sina beräkningar utgått från 1948 års frekvens,

som är något lägre än senare års.

Kommittén framhåller, att dess förslag — jämfört med taxenivån före

införandet av den tillfälliga lotsavgiften —- är liktydigt med en höjning av

lotsavgifterna med cirka 95 procent, vilket ungefärligen motsvarar den allmänna

prisstegringen sedan 1937. Om hänsyn tages till den tillfälliga lotsavgiften,

innebär förslaget en höjning med cirka 40 procent. Höjningen sker

ej likformigt utan blir förhållandevis större beträffande sådana lotsningar,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

33

för vilka ersättning nu utgår efter de lägre taxorna. Enligt kommitténs

mening ha avgifterna enligt sistnämnda taxor icke stått i rimlig proportion

till de häremot svarande prestationerna från statsverkets sida.

Beträffande fyr- och bdkavgiften föreslår kommittén en höjning från 25

till 50 öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet enligt mätbrev.

För fartyg, för vilket under ett kalenderår erlagts avgift två gånger

och beträffande vilket avgift därefter under samma år skall utgå för den

del av fartygets avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger 1 500 ton, föreslår

kommittén en höjning av avgiften från 10 till 20 öre för varje ton.

Beträffande turistfartyg, som nu åtnjuter viss nedsättning av fyr- och båkavgiften,

ifrågasättes icke någon ändring av reglerna för nedsättningen.

Kommittén beräknar att om dessa förslag genomföras inkomsterna av fyroch

båkavgifterna skulle fördubblas och uppgå till omkring 10 000 000

kronor per år. Kommittén uppger, att den övervägt frågan om att införa

fyr- och båkavgift även för fartyg i inrikes fart. Ett utsträckande av avgiftsplikten

till även denna del av sjöfarten skulle emellertid å ena sidan medföra

allenast obetydligt ökade inkomster för statsverket och å den andra

nödvändiggöra en för statsverket kostsam och för sjöfarten betungande

kontrollapparat. Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett sig böra

framlägga förslag härom. Beträffande den 5-procentiga höjningen av fyroch

båkavgilten, som avsetts att bidraga till täckande av kostnaderna för

statens isbrytarverksamhet, har det icke ankommit på kommittén att taga

ställning. Kommittén framhåller emellertid, att medelkostnaden för den

statliga isbrytarverksamheten under tiden 1945/46—1949/50 uppgått till

omkring 976 800 kronor för år utom löner till isbrytarnas bemanning. Den

häremot svarande inkomsten av fyr- och båkavgifter har under samma tid

uppgått till i genomsnitt 166 500 kronor för år.

Kommittén berör i detta sammanhang en framställning från Sveriges

redareförening, som överlämnats till kommittén för utlåtande och i vilken

föreningen hemställer om en avveckling av fyr- och båkavgiften eller i

andra hand om en omläggning av nuvarande system för avgiftens uttagande

efter lämpliga och rättvisa grunder. Enligt kommitténs mening är det uppenbart

att de nuvarande bestämmelserna i vissa fall leda till mindre tillfredsställande

resultat. Som exempel härpå nämner kommittén, att fyroch

båkavgift debiteras, då anhörig till någon å fartyget anställd medföljt

detsamma, oaktat det eljest skulle varit befriat från avgift vid ankomsten

till riket. Kommittén påpekar, att möjlighet till avgiftsbefrielse finnes

efter framställning hos Kungl. Maj:t; den gjorda debiteringen förorsakar

dock betydande olägenheter för rederierna och onödigt arbete för vederbörande

myndigheter. Kommittén anser också redareföreningens framställning

i samma skrivelse om modifiering av bestämmelserna om avgiftsbefrielse

för fartyg i fjärrzonstrafik vid lossning och lastning av komplette3

Biliang till liksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 134.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

ringsgods vara värd beaktande. Kommittén föreslår, att de statliga myndigheter

— kommerskollegium och generaltullstyrelsen — vilka närmast

ha att tillämpa förordningen om fyr- och båkavgift, erhålla uppdrag att

överse densamma. I avvaktan härpå torde i förordningen icke vidtagas

andra ändringar än dem som hetingas av kommitténs förslag om höjda

avgifter.

Vid bifall till kommitténs förslag om avgiftshöjningar skulle inkomsterna

av lotspenningar samt fyr- och håkavgifter uppgå till i runt tal

(8 800 000 + 10 000 000 =) 18 800 000 kronor. Häremot skulle svara de

av kommittén beräknade utgifterna för lotsverket, totalt 23 600 000 kronor.

Utredningen framhåller att inkomsterna därvid uppgå till cirka 80 procent

av utgifterna. Om pensionskostnaderna borträknas, blir täckningsprocenten

cirka 91 procent. Den eventuella ökningen av utgifterna för lotsverket,

som kan följa av tjänsteförteckningskommitténs förslag beträffande fyrpersonal

m. fl., torde enligt lotskommitten icke komma att minska de

nämnda procenttalen med mer än 2 å 3 enheter.

Särskilt yttrande av kommittéledamoten Tamm.

Tamm anser, att frågan angående statsverkets och sjöfartens bidrag till

kostnaderna för lots- och fyrväsendet blivit bristfälligt utredd och yttrar

bl. a. följande.

De av kommittén dragna slutsatserna präglas av utredningens bristfällighet.

Kommittén föreslår en så radikal åtgärd som att höja de statliga sjöfartsavgifterna

med närmare 100 procent. Såsom enda skäl för en så kraftig

höjning har kommittémajoriteten hänvisat till att socialstyrelsens levnadskostnads-

och konsumtionsprisindex efter 1937 stigit med ungefär 100

procent och att lotsverkets kostnader samtidigt undergått en betydande

ökning. Detta är i och för sig riktigt och bör givetvis beaktas i detta sammanhang.

Men det är ingalunda den enda faktor, som inverkar på frågans

bedömande. Man måste även beakta, att fartygens storlek undergått en

betydande ökning. Eftersom sjöfartsavgifterna utgå efter vederbörande

fartygs storlek, uppbär staten numera i stor utsträckning högre avgiftsbelopp

än tidigare, trots att prestationen är ungefär densamma som då.

Vidare har sjöfarten tilltagit i intensitet, vilket möjliggör ett ur statens

synpunkt mer rationellt utnyttjande av lotspersonalen. Hänsyn måste också

tagas till att lots- och fyrväsendet är till gagn även för fartyg, som icke

äro underkastade sedvanlig avgiftsskyldighet, däribland statens egna fartyg.

Även andra faktorer äro av betydelse. Den av kommittémajoriteten

beaktade omständigheten är sålunda endast en bland flera, vilka samtliga

hade bort bliva föremål för utredning.

De på 1920- och 1930-talen verksamma kommittéerna ha i likhet med

Kungl. Kommerskollegium efter omfattande utredning kommit till den

uppfattningen, att staten och den avgiftspliktiga sjöfarten borde i stort

sett bidraga med 50 procent var till täckande av lots- och fyrväsendets

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

35

utgifter. Utan att ens verkställa en grundlig utredning har majoriteten i

1948 års lotskommitté förordat avgifter av en storlek, som leder till en

helt annan fördelningsprocent.

Tamm erinrar om, att han till kommittén lämnat uppgifter som belysa

storleken av de statliga sjöfartsavgifter, som för närvarande utgå vid anlöpandet

av vissa svenska och utländska hamnar.

Härav framgår, att de svenska avgifterna redan i nuvarande situation

ligga avsevärt över avgifterna i vissa utländska hamnar (Köpenhamn,

Hamburg, Antwerpen, Rotterdam och Le Havre). Med de av kommittémajoriteten

föreslagna avgiftshöjningarna skulle enligt Tamms mening ett läge

uppkomma, som i normala tider bleve mycket allvarligt för de svenska

hamnarnas konkurrensförmåga. Icke blott för hamnarna utan även för

övriga företagare och anställda inom handeln och kommunikationsväsendet

är det av intresse, att man icke genom oskäligt höga statliga sjöfartsavgifter

skapar svårigheter för sjöfarten på de svenska hamnarna. Kommittén

har underlåtit att i denna viktiga fråga taga kontakt med hamnarna,

handelskamrarna och övriga intressenter.

Tamm berör också den av Sveriges redareförening gjorda framställningen

angående fyr- och båkavgiften och anser, att den icke behandlats tillräckligt

ingående av kommittémajoriteten.

Sammanfattningsvis uttalar Tamm, att enligt hans uppfattning 1948 års

lotskommitté i fråga om avvägningen av statens och sjöfartens bidrag till

kostnaderna för lots- och fyrväsendet icke fullgjort det utredningsuppdrag,

som lämnats den, att förenämnda fråga bör göras till föremål för en

allsidig och fullständig utredning, samt att i avbidan på resultatet av en

dylik utredning någon ändring icke bör vidtagas i nu gällande bestämmelser,

som avse sjöfartsavgifternas storlek, till följd varav kungörelsen

den 1 juni 1951 om tillfällig lotsavgift bör förbliva i kraft.

Yttranden.

Statskontoret finner de föreslagna höjningarna av lotsavgifterna samt fyroch

båkavgifterna väl avvägda. Ämbetsverket framhåller att sjöfarten härigenom

skulle få bära lika stor del av kostnaderna för lots- och fyrväsendet

som under tiden närmast före andra världskriget.

Enligt riksräkenskapsverkets mening skulle den inträffade penningvärdesförsämringen

motivera en något större höjning — särskilt av lotspenningarna

— än den kommittén föreslagit. Verket har emellertid ej någon

erinran mot att kommitténs förslag i denna del genomföres.

Statens sakrevision framhåller, att någon del av utgifterna för lots- och

fyrinrättningen bör bestridas av staten. Enligt revisionen kan det vara

skäligt, att relationerna härutinnan mellan staten och sjöfarten i stort sett

återföras till vad som gällde under åren före det senaste världskriget.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.

Skulle det emellertid visa sig att sjöfarten icke utan allvarliga olägenheter

kan belastas med de nu föreslagna avgifterna, bör enligt revisionens mening

frågan upptagas till ny prövning. Revisionen påpekar slutligen att genomförandet

av en enhetstaxa kan medföra, att lotsningskostnaden i vissa farleder

kan bli högre än som betingas av den allmänna förhöjningen. Denna

olägenhet bör emellertid enligt revisionen godtagas, då skäl icke längre

föreligga för den nuvarande avgiftsspecificeringen efter olika taxor.

Lotsstyrelsen ansluter sig till kommitténs förslag beträffande sjöfartsavgifterna

med visst undantag, som gäller lotspenningarnas storlek vid lotsning

genom Falsterbokanalen.

I anledning av reservanten Tamms önskemal om en mera omfattande

utredning av hithörande frågor, uttalar styrelsen, att en sådan möjligen

kunde haft visst fog, därest täckningsprocenten enligt kommitténs förslag

blivit högre än under åren omkring 1937. Till Tamms uttalande om att

under 1920- och 1930-talen verksamma kommittéer ävensom kommerskollegium

ansett att sjöfarten bort bidraga med 50 procent till kostnaderna

för lots- och fyrväsendet anmärker lotsstyrelsen, att dessa uppfattningai,

som tillkommo under intryck av svarartad lågkonjunktur för sjöfarten,

utgöra resultatet av rena skälighetsavvägningar och aldrig vunnit statsmakternas

godkännande. Vad avgifterna i utlandet beträffar har enligt

lotsstyrelsen i varje fall tidigare avgiftsbelastningen varit högre i engelska

och norska hamnar än i svenska. Avgifter motsvarande den svenska fyroch

båkavgiften finnas både i England, Norge och Finland. Den engelska

motsvarigheten (Trinity Lightdues) utgör f. n. en högre pålaga än fyr- och

båkavgiften. Vid en höjning av fyr- och båkavgifterna i enlighet med kommitténs

förslag skulle, framhåller styrelsen, ungefärlig paritet uppnås mellan

ifrågavarande svenska och engelska avgifter. Den finska motsvarigheten

till fyr- och båkavgiften är redan nu högre än vad den svenska avgiften

skulle bli om kommitténs förslag fastställes. Lotsstyrelsen påpekar

också, att taxorna för lotsning äro föremål för omarbetning i såväl Norge

som Finland.

Enligt lotsstyrelsen bör vid fastställande av sjöfartsavgifter i Sverige

hänsyn i väsentlig mån tagas till kostnaderna för upprätthållande av erforderlig

organisation av säkerhetsanstalterna vid vårt lands kuster. Att

denna organisation hos oss måste bliva jämförelsevis kostsam är förklarligt,

alldenstund Sverige har en lång kust, som är starkt sönderskuren och

flerstädes kantad av djupa skärgårdar. Sjöfarten försiggår vidare här på

ett stort antal hamnar. Styrelsen erinrar om att Belgien, med vars sjöfartsavgifter

Tamm gjort vissa jämförelser, har en kort kuststräcka och praktiskt

taget all sjöfart koncentrerad till en hamn.

Lotsstyrelsen framhåller, att anslagen till säkerhetsanstalter nu äro för

låga för att det skall vara möjligt att utbygga och modernisera fyrväsen
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

37

det i önskvärd takt och omfattning. Härtill kommer att det numera med

de förmåner som kunna erbjudas icke är möjligt att nöjaktigt rekrytera

lots- och fyrstaten och styrelsen befinner sig i dag inför ett katastrofhot

i detta avseende. Läget är sådant, att en effektiv förbättring beträffande

såväl arbetstids- som löneförhållanden måste företagas beträffande all lotsverkets

personal. Det finnes därför enligt styrelsen starka skäl förmoda,

att statsverket i fortsättningen kommer att få vidkännas betydligt högre

kostnader för lots- och fyrväsendet än dem varmed kommittén räknar. Med

hänsyn tagen till de förbättringar lotsstyrelsen föreslagit eller avser att

föreslå beräknar styrelsen den årliga kostnaden för lots- och fyrväsendet

till 25,2 miljoner kronor eller om pensionskostnaderna ej medräknas till

22,2 miljoner kronor. Häremot svarande inkomster skulle enligt lotskommitténs

beräkningar uppgå till 18,8 miljoner kronor och täckningsprocenten

bliva 74,6 respektive 84,7 procent. Förkrigstidens täckningsprocent

skulle således icke uppnås trots de av lotskommittén föreslagna avgiftshöjningarna.

Dessa innefatta enligt lotsstyrelsens mening i nuvarande

läge ett minimum så mycket mer som sjöfarten sedan år 1934 haft en praktiskt

taget oavbruten högkonjunktur och under denna tid icke, bortsett

från den tillfälliga lotsavgiften, som tillkom den 1 juli 1951, behövt vidkännas

någon höjning av vare sig lotspenningar eller fyr- och båkavgift.

Styrelsen framhåller tillika, att den största andelen av fyr- och båkavgifterna

erlägges av utländska fartyg, en andel som under åren 1947—1950

utgjorde i medeltal 62 procent. Lotsstyrelsen erinrar i sammanhanget även

om att staten har andra utgifter för sjöfarten än dem som beröra lots- och

fyrväsendet och pekar härvid på kostnaderna för sjökarteverket samt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens hamn- och farledsarbeten. Sammanfattningsvis

uttalar styrelsen att sjöfarten städse fordrar tillgänglig lotsbetjäning

samt att farlederna äro nöjaktigt utmärkta och belysta. Sjöfarten måste

då ock taga de härav följande konsekvenserna i ekonomiskt hänseende.

Vad lotspenningarna beträffar anser styrelsen att vissa lättnader i förhållande

till kommitténs förslag böra införas för det mindre tonnaget vid

lotsning genom Falsterbokanalen, där lotsplikt föreligger för alla fartyg

(dock ej kronans), vilkas nettodräktighet överstiger 20 ton. En sådan anordning

har vidtagits beträffande den tillfälliga lotsavgiften. Skälet härför

var, uttalar styrelsen, att man befarade att avgiftsbelastningen för det

mindre tonnaget skulle bliva så kraftig, alt detta i avsevärt mindre omfattning

än tidigare skulle begagna kanalen. En sådan utveckling ansågs

icke önskvärd, då kanalen iordningställts för alt underlätta sjöfartsförbindelserna

mellan Östersjön och Öresund, något som vore av betydelse

framförallt under beredskaps- och krigstillstånd. Lotsstyrelsen erinrar samtidigt

om att lotsplikt icke föreligger vid färd mellan Östersjön och Öresund

yttre vägen runt Falsterborev samt om att kanalavgifter debiteras

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

för färd genom kanalen. Vid lotsning genom kanalen bör sålunda enligt

styrelsen för fartyg, vars nettodräktigliet överstiger 20 men ej 100 ton, lotspenningar

utgå med allenast halva det belopp som angivits i kommitténs

taxeförslag. För fartyg vars nettodräktigliet överstiger 100 men ej 200 ton

böra lotspenningar erläggas med belopp motsvarande tre fjärdedelar av det

belopp som skall utgå enligt taxan. Nedsättning torde böra medgivas då

kronolots vid färd genom Falsterbokanalen anlitas för väglängd om högst

6 latitudminuter. Detta förslag skulle enligt styrelsens beräkningar minska

den av kommittén uppskattade inkomsten av lotspenningar med högst

100 000 kronor per år.

Frågan om avgiftslättnader vid lotsning genom Falsterbokanalen har

tagits upp också av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt Falsterbokanalens

samarbetsnämnd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen konstaterar att

med tillämpning av den nu föreslagna taxan lotsavgiften för fartyg mellan

20 och 100 ton ökar från nuvarande G till 19 kronor. För fartyg i storleksklassen

100 till 200 ton öka avgifterna från 14 till 23 kronor. Utöver dessa

kostnader komma sedan fastställda kanalavgifter. Därest den av kommittén

föreslagna taxan skulle tillämpas, är det enligt styrelsen sannolikt att

den lotspliktiga trafiken skulle minska avsevärt. Särskilt för fartyg under

500 ton torde kanal- och lotskostnader betydligt komma att överstiga den

besparing fartygen göra genom att använda den kortare vägen genom kanalen.

Styrelsen förordar att den före den 1 juli 1951 tillämpade vinterlotstaxan

för lotsning genom kanalen fastställes att gälla för densamma.

Liknande synpunkter framföras av Falsterbokcincilens samarbetsnämnd,

som framhåller, att en reducering av de föreslagna lotsavgifterna är synnerligen

påkallad för Falsterbokanalens vidkommande.

Generaltullstyrelsen uttalar, att vid bedömande av lämpligheten av att

företaga en så avsevärd höjning beträffande fyr- och båkavgiften som den

kommittén föreslagit hänsyn bör tagas även till andra omständigheter än

förskjutningen i prisnivån, såsom omfattningen av sjöfartens bidrag till

lots- och fyrväsendet samt avgiftens inverkan på sjöfartens lönsamhet.

Med hänsyn till svårigheten att bedöma dessa omständigheter ifrågasätter

styrelsen huruvida icke frågan bör göras till föremål för närmare utredning.

I varje fall bör i avvaktan på en dylik utredning en höjning av avgiften

givas allenast temporär giltighet.

Förslaget angående fortsatt avgiftsnedsättning för turistfartyg föranleder

ingen erinran från styrelsens sida. Styrelsen delar kommitténs uppfattning

om önskvärdheten av en omläggning av det nu tillämpade avgiftssystemet

men framhåller att en dylik författningsrevision är av den art

och omfattning att en särskild sakkunnigutredning kräves.

Kommerskollegium uttalar sin tillfredsställelse över kommitténs förslag

till förenkling av lotsavgiftssystemet. I fråga om taxebeloppens avvägning

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

39

♦

framställer kollegium erinringar endast mot att en bottenavgift av 10

kronor införts och framhåller att denna höjning främst kommer att drabba

det mindre och medelstora tonnaget. Kollegium erinrar om den bristande

förnyelsen av detta tonnage och om olägenheterna härav. Ämbetsverket

pekar också på att staten vidtagit åtgärder för att få en ändring till stånd

härutinnan. Att under sådana omständigheter införa en avgift som särskilt

drabbar denna sjöfartsgren kan enligt kollegium icke vara försvarligt.

Kollegium föreslår därför att den föreslagna grundavgiften uteslutes ur

den blivande taxan.

I fråga om fyr- och båkavgiften uttalar kommerskollegium att ämbetsverket

för sin del icke kan godtaga en höjning med 100 procent av avgiften

enbart på den av kommittén anförda motiveringen att levnadskostnadsoch

konsumtionsprisindex sedan 1937 stigit med ungefärligen denna procentsats.

För ett ställningstagande till avgiftshöjningar av föreslagen storleksordning

krävs enligt kollegii mening, att frågan om den riktiga avvägningen

av statens och sjöfartens skäliga andelar i kostnaderna för fyroch

båkväsendet noggrant överväges. Vidare erfordras ingående utredning

rörande avgiftshöjningarnas antagliga verkningar i olika avseenden, bland

annat med hänsyn till konkurrensen mellan svenska och utländska hamnar.

Kollegium framhåller, att de statliga avgifterna till lots- och fyrväsendet

i större svenska hamnar i ett flertal fall redan nu avsevärt överstiga

motsvarande avgifter utomlands. Som exempel på sådana hamnar nämner

kollegium dem som tidigare åberopats av reservanten i kommittén. I Oslo

däremot äro avgifterna enligt kollegium f. n. högre än i Göteborg. Kollegium

erinrar om att direkta motsvarigheter till fyr- och båkavgiften finnas

i England och Finland men framhåller, att det ur konkurrenssynpunkt

är av förhållandevis mindre intresse vilka sjöfartsavgifter som utgå i engelska

och finska hamnar, medan avgiftsbelastningen i hamnarna i Danmark

och på kontinenten måste noga beaktas.

Kollegium erinrar vidare om att kollegium är sysselsatt med utredning rörande

Sveriges eventuella anslutning till 1947 års konvention angående

skeppsmätning. Kollegium räknar med att lägga fram förslag i ämnet under

innevarande år. Därest Sverige skulle ansluta sig till denna konvention,

skulle fråga om ändring av bl. a. förordningen om fyr- och båkavgift

få upptagas till prövning redan under nästkommande år. Detta är

enligt kollegium ytterligare ett skäl för att låta anstå med ändring av fyroch

båkavgiften.

Vad slutligen angår den tekniska omarbetningen av förordningen om

fyr- och båkavgift anser kollegium i likhet med generaltullstyrelsen, att

uppgiften bör anförtros åt särskilda sakkunniga.

Sveriges redareförening uttalar, att fyr- och båkavgifterna sakna motsvarighet

i flera närbelägna länder och att vid flera tillfällen önskemål

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

framförts om att de skulle avskaffas eller -— om detta icke läte sig göra

— omläggas efter lämpliga och rättvisa grunder. Enligt redareföreningens

mening ligger det i sakens natur, att sjöfartsavgifterna skola avvägas så,

att de i görligaste mån motsvara den nytta, som fartyget har av det allmännas

anstalter till sjöfartens gagn. Fyr- och båkavgifterna tillgodose

knappast detta önskemål.

Redareföreningen framhåller, att sjöfartsnäringen ingalunda vill undandraga

sig att bidraga till nödvändiga utgiftsökningar men att den naturligtvis

icke är villig att betala mer, än vad som motsvarar en rättvis andel

av de sammanlagda kostnaderna för lots- och fyrväsendet. En oundgänglig

förutsättning för att bedöma frågan om sjöfartsavgifternas storlek är sålunda,

att det allmännas och sjöfartens procentuella andelar i dessa kostnader

först avvägas. En avgiftshöjning är icke motiverad med en hänvisning

endast till inträdda kostnadsstegringar. Det torde, uttalar föreningen,

vara en allmänt omfattad tanke, att bland statens uppgifter ingår att

stimulera näringslivet i dess helhet genom att underlätta och möjliggöra

de sjöväga transporterna. Detta sker icke endast i sjöfartens intresse och

bör därför icke heller bekostas av sjöfartsnäringen ensam. Icke heller har

det ansetts skäligt, att sjöfartsnäringen skall till fullo bekosta de åtgärder,

som staten vidtager för att skydda liv och egendom till sjöss, eller att den

avgiftspliktiga sjöfarten skulle betala även för icke avgiftsskyldiga fartyg,

vilka likväl draga nytta av ^prickning in. m. Vid ett hänsynstagande till

bl. a. dessa omständigheter bär man tidigare kommit till den uppfattningen,

att sjöfartsnäringen och staten böra bidraga med vardera 50 procent till

täckandet av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Lotskommittén har

icke anfört något, som är ägnat att rubba förtroendet för denna uppskattning.

Därest de statliga sjöfartsavgifterna skulle fastställas till belopp, överstigande

vad som ur ovan angivna synpunkter framstår som berättigat,

skulle enligt redareföreningens uppfattning dessa avgifter delvis få karaktären

av beskattning.

Den allvarligaste bristen i kommitténs förslag är enligt redareföreningen

att man icke förebragt någon utredning angående förhållandet mellan de

statliga sjöfartsavgifterna här och i utlandet. Föreningen finner det uteslutet

att genomföra de ifrågasatta avgiftshöjningarna utan att först undersöka

vilka följderna skulle bli ur konkurrenssynpunkt. Kommittén har icke

heller tillräckligt beaktat den omständigheten att förmågan att bära höga

avgifter avsevärt varierar för olika kategorier av fartyg. Likaså har tillräcklig

uppmärksamhet ej heller ägnats däråt, att den nuvarande sjöfartskonjunkturen

mycket snabbt kan återgå till mera normala förhållanden.

Sjöfartsavgifterna böra enligt redareföreningen utformas med tanke även

på förhållandena under en vikande konjunktur. Föreningen avstyrker därför

bestämt bifall till kommitténs förslag om höjning av fyr- och båkav
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

41

gifterna samt lotsavgifterna. Föreningen hemställer, under hänvisning till

sin skrivelse den 21 mars 1950, att en utredning angående möjligheterna

att avveckla fyr- och båkavgifterna kommer till stånd eller att det nuvarande

avgiftssystemet omarbetas.

Föreningen erinrar slutligen om behovet av en förnyelse och förbättring

i fråga om vissa delar av lots- och fyrväsendets materiel och framhåller,

att t. ex. ofta med fog påtalats det undermåliga skick, vari vissa fyrskepp

och tjänstefartyg befinna sig. Med hänsyn till att särskilda fyr- och båkavgifter

uttagas borde man, uttalar redareföreningen, kunnat förvänta att

staten på ett tillfredsställande sätt skulle sörja för att lots- och fyrväsendets

materiel befunne sig i bästa skick.

Kommitténs förslag till avgiftshöjningar avstyrkes också av Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges grossistförbund, de hörda handelskamrarna,

Stockholms rederiförening, Sveriges segelfcirtggsförening, Föreningen Sveriges

inrikessjöfart, Svenska hamnförbundet och Södra Sveriges stuvareförbund.

Samtliga begära liksom redareföreningen att frågan göres till föremål

för ny utredning. I ett flertal fall ha önskemål också framställts om en överarbetning

av förordningen om fyr- och båkavgift. De nu nämnda remissinstansernas

skäl ha i huvudsak varit desamma som framförts av redareföreningen

och kommittéreservanten. Sveriges allmänna exportförening och Sveriges

grossistförbund ha härjämte särskilt framhållit, att frågan om storleken av

sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet icke endast har betydelse direkt för

sjöfarten och för de svenska hamnarnas förmåga att konkurrera utan även

för vår utrikes varuhandel. Handelskammaren i Stockholm framhåller, att en

så kraftig avgiftshöjning, som den kommittén föreslagit, kan — särskilt i ett

försämrat konjunkturläge — få ogynnsamma konsekvenser för exporten.

Förslaget skulle också enligt handelskammaren få mycket olyckliga konsekvenser

för det redan hårt belastade tramptonnaget. -— Handelskammaren

i Göteborg uttrycker farhågor för att ett genomförande av de föreslagna

avgiftshöjningarna kan inverka på rederiernas benägenhet att låta sina

fartyg angöra svenska hamnar. Vad fyr- och båkavgiften beträffar anser

kammaren befogat att i varje fall slopa den för turistfartygens del. —

Handelskammaren i Gävle anser, att en höjning av sjöfartsavgifterna särskilt

skulle drabba Norrland, där det i många fall är nödvändigt att anlita

lots även om icke lotsplikt föreligger. Handelskammaren befarar att större

fartyg komma att undvika att gå upp i Bottenhavet. ■— Handelskammaren

i Karlstad framhåller, att Vänernsjöfarten är speciellt känslig för alla utgiftsökningar.

-— Handelskammaren i Malmö gör jämförelser mellan sjöfartsavgifterna

i Malmö och Köpenhamn och konstaterar att de redan nu

äro betydligt lägre i sistnämnda stad. Detta förhållande har enligt handelskammaren

bidragit till att den internationella transitotrafiken i Östersjöområdet

till stor del knutits till Köpenhamn. För Malmö frihamn har

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

transitotrafiken icke fått den betydelse man hoppades på då hamnen tillkom.

En höjning av sjöfartsavgifterna skulle avsevärt försämra de svenska

öresundshamnarnas konkurrensförmåga, särskilt i ett läge med försämrade

konjunkturer. — Liknande synpunkter framföras av Södra Sveriges stuvareförbund.

— Föreningen Sveriges inrikessjöfart framhåller, att vid en

kommande utredning bör beaktas att de mindre och medelstora fartygen,

d. v. s. de som arbeta under minst gynnsamma ekonomiska förhållanden,

med nuvarande system betala de högsta fyr- och båkavgifterna i förhållande

till tontalet räknat. — Sveriges segelfartygsförening anser, att lotspliktsgränsen

bör höjas från 100 till 300 ton för att tillgodose den mindre sjöfartens

behov av avgiftslättnader. — Svenska maskinbefälsförbundet påtalar

de olägenheter, som uppkomma genom avfattningen av förordningen

om fyr- och båkavgift i de fall då anhörig till ombordanställd medföljer

fartyg.

Anslaget till avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten är

för innevarande budgetår upptaget till 9 095 000 kronor. Belastningen å

anslaget utgjorde för budgetåret 1950/51 9 998 560 kronor. Kungl. Maj:t

har den 20 april 1951 för lots- och fyrstaten fastställt dels personalförteckning

(statsliggaren s. 882), dels ock följande avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 4 253 000

2. Avlöningar till extra-ordinarie personal, förslagsvis . . » 2 237 000

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi
narie

personal, förslagsvis ........................ » 1 971 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 633 500

Anmärkas bör att det rörliga tillägget i avlöningsstaten är beräknat efter

12 procent.

I sin petitaskrivelse den 29 augusti 1951 hemställde lotsstyrelsen, att anslaget

måtte höjas med 1 915 200 kronor.

V. ANSLAGSBERÄKNING.

kronor 9 095 000

1. Biträdespersonal:

a) 6 kontorister Ca 13 — kassörer Ca 16......

b) 6 kontorsbiträden Ca 8 — kanslibiträden

ökning Minskning

4 000

Ca 11

6 200

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

43

2. övrig personal: ökning

a) 1 förste motorskötare Cell, 2 matroser Ce 9 26 100

b) 12 båtmän Ce 9 .......................... 89 300

c) indragning av 1 tjänst som lotsförman i Ca 12

å övergångsstat..........................

d) indragning av samtliga tjänster å fyrskeppet

nr 2 Hävringe, nämligen 1 fyrmästare Ca 14,

1 fyrvaktare Ca 10, 2 fyrvaktare Ca 9 samt

2 fyrvaktare Ce 9 .......................

e) maskinist Ca 14—Ca 15 m. fl. lönegradsupp
flyttningar

.............................. 57 600

f) höjda dagarvoden åt tillfälliga biträden å

tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg

samt å fyrstaten ........................ 32 600

g) kostnader för tillsyningsmän vid obevakade

fyrar .................................. 4 000

Minskning

8 000

3. Omräkning:

a) anslagsposten till avlöningar till icke-ordi
narie

personal jämte rörligt tillägg........ 448 400

b) anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie personal..... 147 000

c) rörligt tillägg ............................ 1 108 000

1 923 200 8 000

+ 1 915 200

Motiv.

2 a) Motorskötaren skall huvudsakligen omhänderha tillsynen och skötseln

av en ny fjärrmanövrerad mistsignalanläggning med manöverplats vid

Rönnskärs lotsuppassningsställe. Matrostjänsterna erfordras när det nya

tjänstefartyget Stockholm tages i bruk under januari 1953.

2 b) Två av tjänsterna äro avsedda för Kråkelunds och Landskrona

lotsplatser i syfte att möjliggöra lotsuppassning dygnet runt vid dessa lotsplatser.

I övrigt sammanhänger förslaget med strävandena att förbättra

båtpersonalens arbetstidsförhållanden.

2 d) En nyanlagd fyr å Ölands södra grund, som numera trätt i funktion,

ersätter fyrskeppet nr 2 Hävringe, varigenom samtliga till fyrskeppet

hörande tjänster kunna indragas. I staten för innevarande budgetår har

räknats med att tjänsterna endast skulle vara besatta en mindre del av året.

2 e) Tjänstefartyget Stockholm, som äiJ ett motorfartyg, ersätter ett ångfartyg.

Maskinisttjänst å motorfartyg är placerad i Ca 15 och å ångfartyg i

Ca 14. En ny tjänst i Ca 15 bör därför inrättas samtidigt med att tjänsten i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Ca 14 föres i övergångsstat. Föreskrift bör meddelas att tjänsten i Ca 15

icke må besättas förrän innehavaren av den lägre maskinisttjänsten avgått.

2 f) Förslaget är föranlett av rekryteringssvårigheter och innebär att

arvodena för ifrågavarande befattningshavare räknas upp så att de regelmässigt

motsvara lön enligt löneklass 7.

2 g) Arvoden till tillsyningsmännen utgå med synnerligen låga belopp

och ha icke höjts sedan lång tid tillbaka. Det begärda beloppet avser en

genomsnittlig höjning med 10 procent.

3 a) Uppräkningen av denna anslagspost hänför sig med 32 400 kronor

till tidigare genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 januari 1951 medgiven

uppflyttning av båtmanstjänsterna från 7 till 9 lönegraden, med 160 000

kronor till den från och med den 1 januari 1951 genomförda löneregleringen,

vilken medfört högre arvoden för den dagavlönade personalen, med

13 000 kronor till ökat behov av semestervikarier efter genomförande av

treveckorssemester, med 128 000 kronor till personalförstärkning i anledning

av ökad lotsningsfrekvens m. m., med 100 000 kronor till avlöning åt

lotsaspiranter samt med 15 000 kronor till ökade utgifter för semesterlöner.

3 b) Uppräkningen av denna anslagspost hänför sig med 80 000 kronor

till ökat behov av medel för lotslottsersättningar, med 60 000 kronor till

på grund av stegrade livsmedelspriser ökade utgifter för kost och kostpenningar,

med 2 000 kronor till ökat medelsbehov för ersättningar för

mistsignalering samt slutligen med 5 000 kronor till ökade kostnader för

fyrskeppstillägg.

1948 års lotskommitté räknar med att ett genomförande av dess förslag

kommer att medföra en utgiftsökning av 985 000 kronor i enlighet med

följande uppställning:

Kostnader enligt Kostnader enligt

gällande avlö- kommitténs

ningssystem förslag

Skillnad

(+ -)

Kronor Kronor

Kronor

1) Löner till ordinarie lotspersonal 3 485 000 3 970 000

2) Löner jämte vikariatsersättning
ar

till icke-ordinarie lotspersonal 935 000 1 060 000

3) Lotslott och lotslottsersättning 1 660 000 1 600 000

4) Fridygn ..................... — 350 000

5) Utbildningsarvoden........... — 85 000

+ 485 000

+ 125 000

— 60 000

+ 350 000

+ 85 000

+ 985 000

I anslutning till sina beräkningar har kommittén uttalat följande.

Under 1) redovisade löner till ordinarie personal ha beräknats med utgångspunkt

från det i personalförteckningen upptagna antalet befattningshavare.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 A.

45

I kostnaderna för den icke-ordinarie lotspersonalen under 2) ingå —

förutom löner för de icke-ordinarie lotsbefattningar (reservlotsbefattningarj,

som äro upptagna i den av lotsstyrelsen upprättade personalstaten —

jämväl löner till icke-ordinarie tjänstemän, som äro förordnade att med

vikariatslön bestrida göromål, som eljest ankomma på ordinarie lots,

ävensom vikariatsersättningar.

Å löner och vikariatsersättningar ha beräknats 32—33 procents rörligt

tillägg.

Kostnaderna för lotslott och lotslottsersättning under 3) ha beräknats

med utgångspunkt från lotsningsfrekvensen år 1948.

De under 4) upptagna kostnaderna avse utgifter för personalförstärkningar,

som föranledas av införandet av fridygn. Dessa personalförstärkningar

förutsättas skola ske genom utökning av den icke-ordinarie personalen.

Kostnaderna äro svårbedömbara och kunna därför endast approximativt

beräknas.

Jämväl de under 5) upptagna kostnaderna för utbildningsarvoden kunna

blott uppskattningsvis angivas.

Lotsstyrelsen beräknar, att de förslag till lönegradsförbättringar m. m.,

vilka styrelsen framlagt i sitt yttrande över kommitténs betänkande, medföra

utgiftsökningar, som, jämfört med kommitténs förslag, uppgå till

ytterligare 636 000 kronor. Härav hänföra sig 211 000 kronor till styrelsens

förslag om förbättrad lönegradsplacering för lotspersonalen, 250 000 kronor

till förslag om ökning av antalet fridygn och 15 000 kronor till höjda

utbildningsarvoden till lotselever. Lotsstyrelsens särskilda förslag till arbetstidsreglering

för personal å tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg

samt båtpersonalen vid lotsplatserna föranleder som tidigare nämnts en

utgiftsökning av sammanlagt 940 000 kronor.

Som inledningsvis nämnts har den 6 mars 1952 överenskommelse träffats

mellan tjänsteförteckningskommittén och vederbörande personalorganisationer

angående löneförhållandena för fyrpersonalen, personalen å

tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg samt båtpersonalen vid lotsplatserna.

överenskommelsen innebär förbättrade lönegradsplaceringar

samt höjda fyrskepps- och enslighetstillägg. I anslutning till höjningen av

dessa tillägg har överenskommits att särskild ersättning för mistsignalering

icke längre skall utgå. Chefen för civildepartementet kommer senare denna

dag vid anmälan av proposition angående ändrad lönegradsplacering av

vissa tjänster att lämna en närmare redogörelse för överenskommelsens

innebörd.

Departementschefen.

Lotspersonalen åtnjuter vid sidan av den fasta lönen särskild ersättning

för utfört lotsningsarbete och för vissa andra göromål. Ersättningen för

lotsning utgår enligt nuvarande avlöningssystem i form av en lotsarna

tillkommande andel i de avgifter sjöfarten har att erlägga för anlitande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

av lots. Lotstaxesystemet fyller sålunda den dubbla uppgiften att vara ett

instrument för att reglera lotspersonalens inkomstnivå och att ligga till

grund för sjöfartsavgifternas beräkning. Sammankopplingen av lotslöner

och sjöfartsavgifter har bl. a. fått till följd att lotsarnas inkomster variera

avsevärt från plats till plats; de påverkas härjämte av säsong- och konjunkturväxlingar.

Vidare har sammankopplingen lagt hinder i vägen för en i

och för sig önskvärd förenkling av lotstaxesystemets konstruktion.

1948 års lotskommitté, som haft i uppdrag att utreda dessa frågor, har nu

avgivit sitt betänkande. Kommitténs förslag går i princip ut på att det

nuvarande sambandet mellan lotslöner och lotsavgifter upplöses. I syfte att

ernå en utjämning av lotspersonalens inkomstnivå föreslår kommittén att

den fasta avlöningen ökas; på grund av lotsningsarbetets särpräglade karaktär

bör emellertid även i fortsättningen utgå en med lotsningsuppgifternas

omfattning varierande särskild ersättning enligt en för detta ändamål

upprättad taxa. De avgifter, sjöfarten har att erlägga för lotsning, skola

beräknas efter en enhetstaxa.

Förslaget synes i stort sett väl ägnat att läggas till grund för en omläggning

av hittills tillämpat avlöningssystem för lotspersonalen. De olägenheter,

som förorsakats av detta system, synas i allt väsentligt bli undanröjda,

om förslaget genomföres. Jag biträder sålunda i likhet med remissinstanserna

de av kommittén angivna huvudprinciperna.

Höjningen av lotspersonalens fasta lön bör ske genom att berörda personalgrupper

erhålla högre lönegradsplacering. Härvid böra i främsta

rummet beaktas kompetenskrav, arbetsuppgifternas art och det med tjänsten

förenade ansvaret. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen bör vidare,

som bl. a. statens lönenämnd framhållit, hänsyn tagas till lönesättningen

för andra grupper av statstjänstemän i samband med den allmänna

tjänsteförteckningsrevisionen. Med dessa utgångspunkter finner jag mig

kunna tillstyrka en något högre placering än den av kommittén föreslagna

och ansluter mig till lotsstyrelsens förslag i ämnet. Jag förordar sålunda

att samtliga ordinarie lotsar — nu placerade i Ca 11 och 12 —

uppflyttas till Ca 16. För lotsplatsbefälets del böra nuvarande tjänstebeteckningar,

överlots och lotsförman, bibehållas. Vidare synes lönedifferentieringen

mellan dessa tjänstemän på skäl som kommittén angivit böra

kvarstå. Tjänsterna som överlots böra placeras i Ca 20 eller Ca 19 och

tjänsterna som lotsförman i Ca 18 eller Ca 17. Jag godtager kommitténs

förslag beträffande tjänsternas placering vid de olika lotsplatserna. Antalet

överlotsar i Ca 20 skulle härmed uppgå till 16 och antalet sådana

befattningshavare i Ca 19 till 18. Lotsförmanstjänsterna i Ca 18 skulle

uppgå till 25 och motsvarande tjänster i Ca 17 till 23. De extra ordinarie

lotsarna, som nu äro placerade i Ce 10 eller Cell, böra i fortsättningen

benämnas reservlotsar och vara placerade i Ce 14. Jag tillstyrker slutligen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

47

även förslaget om att särskilda extra ordinarie lotstjänster må kunna inrättas,

vilkas innehavare — bortsett från anställningsformen — skola vara

till fullo likställda med de ordinarie lotsarna. Tjänsterna böra placeras i Ce 16.

Vid sidan av avlöningen bör enligt kommitténs förslag särskild lotsningsersättning

tillerkännas lotspersonalen. Denna ersättning bör

utgå av statsmedel efter en särskild taxa. Taxan bör enligt kommittén

utformas så att lotsningsersättningen i förening med den fasta lönen ger

personalen en skälig inkomst samtidigt som en rättvis värdering sker av

lotsningsprestationen. Löneregleringen — höjd lönegradsplacering och lotsningsersättning

enligt av kommittén utarbetad taxa — innebär för lotsarna

vid de lotsplatser, där personalen för närvarande är sämst ställd, genomgående

en icke obetydlig förbättring av inkomstläget, medan vid sådana

lotsplatser, där inkomstförhållandena äro mera gynnsamma, förbättringarna

i allmänhet äro mindre eller — i några fall — helt utebli.

Taxan är så konstruerad att den lotsade våglängden och fartygets nettodräktighet

äro avgörande för ersättningens storlek. Vid avvägning av de

grundbelopp, varpå taxan baserats, har kommittén utgått från 1951 års

löneläge. Kommittén framhåller att lotsningsersättningen för man räknat

skulle minska, därest lotspersonalen utökas i anledning av en fritidsreglering.

Med hänsyn till dessa omständigheter vill jag föreslå att taxan räknas

om, varvid grundbeloppen böra höjas med 20 procent i förhållande till

kommittéijs förslag. I övrigt har jag intet att erinra beträffande taxans

tekniska utformning.

Vad kommittén föreslagit beträffande lotsningsersättningens storlek i

speciella fall, t. ex. då lotsavgift skall erläggas utan att lots anlitas eller

då fartyg ingår till svensk hamn för reparation m. m. eller vid bogsering,

föranleder icke heller någon erinran från min sida. Den intjänade lotsningsersättningen

bör i form av lotslott fördelas bland personalen. Därvid bör,

som kommittén föreslagit, någon inskränkning icke ifrågakomma för de

befattningshavare, som vikariera å eller bestrida göromål förenade med

lotstjänst. Vad kommittén i övrigt förordat beträffande ersättningens beräkning

och personalens rätt till lotslott och lotslottsersättning kan jag

biträda. Närmare bestämmelser i ämnet böra sammanföras till en särskild

författning, utformad i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

förslag. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda ifrågavarande

föreskrifter. Om denna anordning vidtages, bör i 36 § Saar, vilken

innehåller vissa detaljbestämmelser beträffande lotslott m. in., intagas endast

en huvudbestämmelse om att lotspersonalen vid sidan av den fasta

lönen äger uppbära lotslott och lotslottsersättning enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj :t meddelar.

Beträffande lotsningsersättningens förhållande till ändringar i statstjänstemännens

löner och i penningvärdet anser jag i likhet med kommit
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

ten att en omprövning bör äga rum endast efter mera betydande förskjutningar

i penningvärdet. Härjämte bör ändring av ersättningsgrundema

övervägas, därest mätningsreglema för nettotonnage revideras.

Lotsstyrelsens och lotsförbundets förslag om att vid ledighet med A- och

B-avdrag reducerad lotslott skall utgå i stället för som nu minskade avdrag

kan jag icke biträda. Styrelsen och förbundet ha också föreslagit att lotslottsersättning

skall utgå vid flyttning i vissa fall. Icke heller detta förslag

anser jag mig kunna godtaga. Extra ordinarie lotsar böra emellertid likställas

med de ordinarie lotsarna ifråga om löneavdrag. Detta kräver ändring

av 27 § Saar. Förslag till ändringar i Saar kommer senare att föreläggas

riksdagen i proposition på föredragning av chefen för civildepartementet.

Vad angår lotspersonalens pensionsför hållan den gäller för närvarande

att den ordinarie personalen med hänsyn till lotslotten har en förmånligare

ställning i pensionshänseende än andra statstjänstemän i motsvarande

lönegrader. Kommittén har icke avgivit något förslag rörande

personalens pensionsvillkor i fortsättningen. Lotsstyrelsen, TCO och lotsförbundet

anse att lotspersonalen alltjämt bör vara förmånligare ställd i

pensionshänseende. För egen del är jag icke för närvarande beredd att ta

ställning till denna fråga.

Vad beträffar från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner

för biträde av kronolots föreslår kommittén att de s. k. väntpenningarna

ersättas av en väntersättning, som skall utgå av statsmedel och

fördelas bland personalen på samma sätt som lotsningsersättningen. Med

hänsyn till att väntersättningen kan sägas utgöra ett led i lotsningsarbetet

finner jag ett dylikt förfarande riktigt och förordar att förslaget genomföres.

Jag har icke heller något att erinra mot att väntersättningen i enlighet

med kommitténs förslag fastställes till tre kronor för timme. —

Förtöjningsersättningen synes alltjämt på de skäl kommittén anfört böra

utgå direkt till lotspersonalen. I likhet med lotsstyrelsen och lotsförbundet

finner jag med hänsyn till det ökade antalet större fartygsenheter rimligt

att ersättningens maximibelopp höjes. För att undvika alltför stor ojämnhet

lotsplatserna emellan synes maximibeloppet icke böra överstiga 40 kronor.

Det torde framdeles få övervägas i vad mån ändring i mätningsreglerna

för nettotonnage skall föranleda ändringar i grunderna för förtöjningsersättningens

beräkning. — Minimiersättningen för lotsarnas resor i

vissa fall bör i överensstämmelse med kommitténs förslag höjas från tre

till sex kronor. — Lotsstyrelsens förslag att de s. k. budpenningarna jämväl

skola tillkomma båtpersonalen anser jag mig kunna tillstyrka med

hänsyn till att de uppdrag, varom här är fråga, vanligtvis utföras med

användande av de vid lotsplatserna stationerade tjänstebåtarna. Vid genomförande

av detta förslag erfordras ett tillägg till 25 § tilläggsbestämmel
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

49

serna till Saar. Att meddela närmare bestämmelser angående såväl fördelningen

av budpenningarna som övriga här avsedda ersättningar och

förmåner torde få ankomma på lotsstyrelsen efter bemyndigande av Kungl.

Maj:t. Kommitténs uppfattning i hamnlotsfrågan och beträffande hemvägsersättning

vid öresundslotsning delas av mig.

Lotsaspirant bör i fortsättningen som kommittén föreslagit benämnas

lotselev. Lotselev med full styrsedel bör erhålla benämningen examinerad

lots. Det nuvarande systemet, enligt vilket lotselev i denna sin egenskap

icke erhåller någon avlöning, är icke tillfredsställande och bidrager till

att försvåra rekryteringen till lotsyrket. Jag föreslår därför att sådan befattningshavare

från och med nästa budgetår tillerkännes utbildningsår

vode i den mån han icke under utbildningstiden kan erhålla annan

avlönad anställning, t. ex. som båtman. Det av kommittén föreslagna arvodet

synes emellertid alltför lågt. Arvodet torde böra bestämmas till i ett

för allt 420 kronor för månad. Då utbildningstiden varierar avsevärt lotsplatserna

emellan, bör tiden för åtnjutande av arvode fastställas av lotsstyrelsen

för var och en av lotsplatserna. Vad kommittén föreslagit beträffande

examinerad lots’ lönegradsplacering såsom extra reservlots i Cg 11

och Cg 13 bör i anslutning till vad jag tidigare anfört om lönegradsplacering

för reservlotsar jämkas sålunda att i stället lönegraderna 12 och 14

tillämpas.

Rörande samtliga i det föregående berörda frågor ha överläggningar ägt

rum med vederbörande personalorganisationer, som därvid förklarat sig

godtaga förslag av den innebörd jag nu förordat.

I lotskommitténs uppgifter ingick också att undersöka arbetstidsförhållandena

för lotspersonalen. Kommittén har funnit att det med hänsyn

till arbetets skiftande karaktär och sjöfartens behov av ständig lotsuppassning

icke är möjligt att genomföra eif arbetstidsreglering för lotspersonalen

utan högst avsevärda praktiska olägenheter. Däremot anser kommittén att

i varje fall en fritidsreglering bör komma till stånd. Förslaget innebär

att personalen som kompensation för sön- och lielgdagstjänstgöring tillförsäkras

fyra fridygn per månad. Jag ansluter mig i princip till förslaget

om en fritidsreglering. Antalet fridygn bör emellertid enligt min åsikt ökas

till fem per månad såsom lotsstyrelsen och lotsförbundet föreslagit. Bestämmelser

om inskränkningar i rätten till fridygn liksom övriga vid förslagets

genomförande erforderliga föreskrifter torde få ankomma på lotsstyrelsen

att meddela. Reformen torde få genomföras successivt allteftersom

personaltillgången det medgiver.

Även för båt- och tjänstefartygspersonalen är arbetstiden för närvarande

oreglerad. Lotsstyrelsen har undersökt möjligheterna att genomföra en

arbetstidsreglering för dessa personalgrupper men har ansett att en sådan

reglering icke är tänkbar bl. a. med hänsyn till de starka variationerna i

4 Bihang till liksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 134.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

arbetsuppgifternas art och omfattning. Styrelsen föreslår emellertid att

kompensation beredes personalen -— båtmän, båtstyrare, motorskötare

samt personal å tjänstefartyg — dels genom särskilda arvodestillägg å

lönen, dels genom en fritidsreglering. Vidare bör personalens arbetsbörda

lättas genom utökning av antalet befattningshavare. Arbetstidsfrågan för

berörda personalkategorier innefattar enligt vad lotsstyrelsens undersökningar

ge vid handen synnerligen svårbemästrade problem. Det synes

lämpligt att frågan blir föremål för ytterligare utredning. Därest denna

utredning icke hinner slutföras före den 1 juli 1952, böra emellertid de av

lotsstyrelsen föreslagna åtgärderna genomföras fr. o. m. nämnda dag. överläggningar

rörande arbetstidsfrågorna ha hållits med vederbörande personalorganisationer,

vilka därvid förklarat sig godtaga de anordningar jag

nu förordat.

Sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet

utgöres huvudsakligen av lotspenningar, tillfällig lotsavgift samt fyr- och

båkavgift.

Enligt de för lotskommittén givna direktiven skulle kommittén dels söka

åstadkomma en förenkling i lotsavgiftssystemet, dels göra en översyn av

grunderna för fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för

lots- och fyrväsendet. Som skäl för en dylik översyn angavs i direktiven att

kostnaderna för lots- och fyrväsendet stigit högst avsevärt efter det att

gällande grunder för lotspenningarna och fyr- och båkavgifterna fastställdes

och att härigenom en betydande förskjutning till statens nackdel

inträffat.

Beträffande lotstaxesystemet föreslår kommittén, att de nuvarande fem

vid lotsförordningen fogade taxorna ersättas av en enda taxa, där avgifternas

höjd liksom nu göres beroende av fartygens storlek och av den lotsade

våglängden. Kommitténs förslag om en enhetstaxa synes väl tillgodose

det i direktiven uttalade önskemålet om en förenkling av lotsavgiftssystemet

och har vad den tekniska utformningen angår ej mött någon

erinran från remissinstanserna. Jag har icke heller något att invända mot

taxeförslagets konstruktion.

I fråga om avvägningen av sjöfartsavgifternas storlek ha emellertid betydande

meningsskiljaktigheter kommit till uttryck. Kommittén konstaterar

för sin del, att sedan avgifternas storlek senast prövades, år 1937,

levnadskostnads- och konsumtionsprisindex stigit med ungefär 100 procent,

medan avgifterna kvarstått oförändrade bortsett från den tillfälliga lotsavgift,

som infördes 1951. Enligt kommitténs mening böra sjöfartsavgifterna

anpassas till nu rådande prisnivå. I överensstämmelse härmed innefattar

kommitténs taxeförslag beträffande lotsavgifter en höjning med 95

procent i förhållande till gällande taxor. Om hänsyn tages till den till
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 134.

51

fälliga lotsavgiften, uppgår den föreslagna höjningen till cirka 40 procent.

Fyr- och båkavgiften föreslås höjd med 100 procent.

Kommittén påvisar att sjöfartsavgifterna, som under 1930-talet genomsnittligt

täckte mer än 90 procent av kostnaderna för lots- och fyrväsendet

frånsett pensionskostnader, under de senaste åren motsvarat endast omkring

60 procent av utgifterna. Kommittén beräknar att om de föreslagna

taxehöjningarna genomföras, täckningsprocenten skall uppgå till omkring

90 procent eller, om pensionskostnaderna medräknas, cirka 80 procent.

Statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision och lotsstyrelsen

anse de föreslagna höjningarna befogade och ha sålunda i stort sett

ingen erinran mot kommitténs förslag.

Ett stort antal remissinstanser — företrädesvis sjöfarts- och andra näringsorganisationer

— avstyrker kommitténs förslag i denna del med motivering

att enbart höjningen av den allmänna prisnivån icke utgör ett tillräckligt

skäl för de föreslagna kraftiga avgiftshöjningarna. Man framhåller

att sjöfartsavgifterna i Sverige nu äro högre än på vissa håll i utlandet

och befarar att en höjning skall försämra den svenska sjöfartens och hamnarnas

konkurrensförmåga. Man understryker också att staten ensam bör

svara för vissa kostnader och hänvisar till att tidigare verksamma kommittéer

hävdat att staten och sjöfarten vardera skulle svara för cirka 50

procent av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Vidare påpekas från

vissa håll att det mindre tonnaget relativt sett drabbas hårdast av avgiftshöjningar;

de mindre och medelstora fartygen böra i stället beredas lättnader

exempelvis genom höjning av lotspliktsgränsen. Fyr- och båkavgiften

anses böra avskaffas; därest detta icke låter sig göra, bör förordningen

om fyr- och båkavgift överarbetas. Enligt såväl kommittéreservantens

som de ifrågavarande remissinstansernas mening har kommittén icke

tillräckligt utrett frågan om sjöfartsavgifternas storlek. En ny utredning

anses därför böra verkställas och i avvaktan härpå inga ändringar göras i

sjöfartsavgifternas storlek.

För egen del vill jag till en början understryka, att sjöfartens avgifter

till lots- och fyrväsendet — frånsett den år 1951 införda tillfälliga lotsavgiften

— varit oförändrade sedan 1937. Redan med hänsyn till den allmänna

förskjutning i prisnivån, som inträffat sedan denna tidpunkt, anser

jag en avsevärd höjning av avgifterna ofrånkomlig. Kommitténs förslag

innebär i själva verket endast att avgifterna återställas till den under

1930-talet rådande nivån. Det lär icke med fog kunna göras gällande, att

sjöfarten under nuvarande konjunkturer allmänt sett skulle ha sämre förutsättningar

än under 1930-talet att hära avgifter, som täcka huvuddelen

av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att fraktindex med 1938 som basår (= 100) i februari 1952 uppgick

till 438.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts proposition nr 134.

I anledning av uttalandena om att staten och sjöfarten skola bära hälften

vardera av kostnaderna för lots- och fyrväsendet vill jag framhålla, att

någon dylik princip aldrig godtagits av statsmakterna. Jag kan heller icke

finna, att det nu förebragts några vägande skäl för att sjöfartens andel i

kostnaderna skulle begränsas till 50 procent. Det föreligger sålunda enligt

min mening ingen anledning att frångå det hittillsvarande systemet, som

inneburit att huvudparten av dessa utgifter fallit på sjöfarten. Jag vill vidare

framhålla, att de ytterligare löne- och kostnadsstegringar, som äro att

vänta under innevarande år, torde få till följd att täckningsprocenten, även

om de föreslagna avgiftshöjningarna genomföras, icke uppgår ens till 75

procent. Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes en avgiftshöjning

av den storleksordning lotskommittén föreslagit fullt berättigad.

Med anledning av de jämförelser som gjorts med sjöfartsavgiftema i

utlandet vill jag framhålla att det torde ligga i sakens natur att kostnaderna

för lots- och fyrväsendet i Sverige bli större än i åtskilliga andra länder

med hänsyn till Sveriges långa, flerstädes av skärgårdar kantade kuster.

Om sjöfartens krav på säkerhetsanstalter och andra anordningar till sjöfartens

tjänst skola tillgodoses, har sjöfarten också att räkna med avgifter,

som äro större än i vissa andra länder. Det torde ställa sig mycket svårt

att på förhand genom utredningar fastställa hur en avgiftshöjning kan

tänkas påverka de svenska hamnarnas konkurrensförmåga. Jag kan icke

finna befogat att ytterligare uppskjuta den sedan länge påkallade uppräkning

av sjöfartsavgiftema, som erfordras för att erhålla en rimlig täckning

av förevarande utgifter. Detta utgör givetvis ej hinder för att i ett förändrat

konjunkturläge överväga någon lättnad i avgiftsplikten.

Vissa remissinstanser ha uttryckt farhågor för att det mindre tonnaget

skulle drabbas relativt hårdare av de föreslagna höjningarna än sjöfarten

i övrigt. Särskilda åtgärder kunna därför påkallas för att undvika en försämring

av de ekonomiska förutsättningarna för den mindre skeppsfarten.

Jag är sålunda beredd att biträda lotsstyrelsens förslag till avgiftsminskningar

för de mindre fartygen vid färd genom Falsterbokanalen. En icke

ringa lättnad för här avsedda fartygskategorier skulle kunna vinnas, om

gränsen för lotsplikt i enlighet med förslag från Sveriges segelfartygsförening

flyttas från 100 till 300 ton. Vidare böra möjligheterna att sänka

fyr- och båkavgifterna för det mindre tonnaget undersökas. Dessa frågor

böra bli föremål för ytterligare utredning. I samband härmed bör

förordningen om fyr- och båkavgift underkastas en allmän översyn i syfte

framför allt att förenkla förordningens tillämpning..

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredning förordar jag, att de

ifrågasatta höjningarna av sjöfartsavgiftema provisoriskt genomföras från

och med den 1 juli 1952. I fråga om uttagande av lotspenningar tillstyrker

jag lotskommitténs förslag med den nyss berörda jämkningen beträffande

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

53

avgift vid färd genom Falsterbokanalen. Höjningen av fyr- och båkavgiften

synes böra genomföras i enlighet med kommitténs förslag. Då sjöfartsavgifterna

vid bifall till här framlagda förslag icke komma att påverka

lotspersonalens löneförhållanden, torde det i fortsättningen böra ankomma

på Kungl. Maj:t att besluta om dessa avgifter.

Frågan om avgifterna för den s. k. öresundslotsningen torde jag framdeles

få återkomma till.

Jag övergår härefter till att beräkna medelsbehovet för lots- och

fyrstaten under nästa budgetår. Vad först angår lotsstyrelsens i petita

gjorda äskanden föreslår jag beträffande biträdestjänsterna — under hänvisning

till vad chefen för civildepartementet anfört i proposition nr 14 till

årets riksdag angående lönegradsplacering för viss biträdespersonal m. m. —

att kontoristtjänsterna i Ca 13 omändras till kansliskrivartjänster i Ca 15 och

kontorsbiträdestjänsterna i Ca 8 till kanslibiträdestjänster i Ca 11. Då innehavarna

av 3 kontoristtjänster i Ca 13 redan erhållit placering som extra

kansliskrivare i Cg 15 behöva medel beräknas endast för uppflyttning av

3 kontoristtjänster. Kostnadsökningen härför kan beräknas till 7 700 kronor.

Jag biträder styrelsens förslag om personalförstärkning vid Rönnskärs

lotsuppassningsställe såtillvida, att jag föreslår att en tjänst som andre

motorskötare inrättas. Vidare böra medel beräknas för 2 matrostjänster

med placering i Ce 10. I fråga om båtmanstjänsterna tillstyrker jag att

ytterligare tio sådana tjänster inrättas med placering i 11 lönegraden. Kostnaden

för de nu nämnda personalökningama uppgår för nästa budgetår

till 81 000 kronor. En lotsförmanstjänst å övergångsstat samt tjänsterna å

fyrskeppet nr 2 Hävringe torde i enlighet med styrelsens förslag indragas

från och med nästa budgetår. Härav betingad kostnadsminskning uppskattar

jag liksom styrelsen till 8 000 kronor.

De av lotsstyrelsen föreslagna lönegradsuppflyttningarna avse sådan

personal, om vars lönegradsplacering förslag framlägges av chefen för civildepartementet

i proposition denna dag. Styrelsens förslag rörande en maskinisttjänst

bör föranleda att i personalförteckningen för lots- och fyrstaten

uppföres en ny sådan tjänst i Ca 19 samt å övergångsstat en maskinisttjänst

i Ca 17.

Dagarvodena åt tillfälliga biträden vid lotsverket synas med hänsyn till den

förbättrade löneställning, som torde komma den lönegradsplacerade personalen

å lots- och fyrstaten till del, böra höjas utöver vad lotsstyrelsen

föreslagit. Jag uppskattar med utgångspunkt från lotsstyrelsens beräkningar

den sammanlagda kostnadsökningen för detta ändamål till i runt tal

135 000 kronor. Till arvodeshöjningar för tillsyningsmän vid obevakade

fyrar torde i enlighet med styrelsens förslag böra beräknas 4 000 kronor.

De såsom omräkning betecknade anslagshöjningarna föranleda icke någon

erinran från min sida utom på ett par punkter. Sålunda innefattas

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

lotsstyrelsens yrkanden beträffande arvoden åt lotsaspiranter samt lotslottsersättningar

i lotskommitténs förslag och medel härför behöva icke

beräknas i detta sammanhang. Vidare får jag erinra om att särskild ersättning

för mistsignalering icke längre skall utgå. Den av mig tillstyrkta

omräkningen medför således en anslagsökning å sammanlagt 413 400 kronor.

Höjningen av det rörliga tillägget till 32—33 procent medför ett ytterligare

medelsbehov av 1 100 000 kronor.

De av lotsstyrelsen i petita framlagda förslagen skulle således föranleda

en anslagshöjning av (7 700 + 81 000 — 8 000 + 135 000 + 4 000 +

413 400 + 1 100 000 =) 1 733 100 kronor.

Den höjda lönegradsplaceringen för lotspersonalen kan beräknas medföra

en utgiftsökning av 821 000 kronor. Kostnaderna för vikarier i anledning

av fritidsreglering för lotspersonalen torde uppgå till 600 000 kronor.

Utgifterna för utbildningsarvoden till lotselever kunna uppskattas till

100 000 kronor. Nu nämnda kostnader uppgå alltså till sammanlagt

(821 000 + 600 000 + 100 000 =) 1 521 000 kronor.

Den av mig tillstyrkta höjningen av den särskilda ersättningen för lotsning

medför ett ökat medelsbehov för nästa budgetår av i runt tal 260 000

kronor.

Vidare böra medel beräknas för genomförande av lotsstyrelsens förslag

till åtgärder, ägnade att förbättra arbetstidsförhållandena för båt- och

tjänstefartygspersonalen. Jag godtager styrelsens beräkningar härvidlag

och uppskattar således kostnaden härför till 940 000 kronor, däri inbegripet

kostnaden för 33 båtmanstjänster. Därest möjligen en arbetstidsreglering

genomföres för nämnda personal under nästa budgetår och detta medför

utgiftsökningar för övertidsersättningar m. m., torde anslaget i erforderlig

mån få överskridas.

Utgiftsökningen i anledning av den ändrade lönegradsplacering m. m.

för fyr-, tjänstefartygs- och båtpersonal, som i proposition denna dag föreslås

av chefen för civildepartementet, kan uppskattas till sammanlagt

548 000 kronor.

Den sammanlagda utgiftsökningen uppgår sålunda till (1 733 100 +

1 521 000 + 260 000 + 940 000 + 548 000 =) 5 002 100 kronor.

Anslaget beräknas sålunda, varvid rörligt tillägg upptagits med 32—33

procent:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 4 966 900 (+ 713 900) kronor;

Avlöningar till icke-ordinarie personal 4 265 700 (+ 2 028 700) kronor;

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal 2 624 500

(+ 653 000) kronor;

Rörligt tillägg 2 240 000 (+ 1 606 500) kronor.

Anslaget uppföres alltså med (4 966 900 + 4 265 700 + 2 624 500 +

2 240 000 =) 14 097 100 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134. _ 55

I personalförteckningen för lots- och fyrstaten böra följande

ändringar vidtagas:

6 kontorister i Ca 13 och 6 kontorsbiträden i Ca 8 utbytas mot 6 kansliskrivare

i Ca 15 respektive 6 kanslibiträden i Ca 11. 15 överlotsar i Ca 16

och 1 lotsförman i Ca 15 utbytas mot 16 överlotsar i Ca 20. 18 överlotsar

i Ca 19 upptagas i stället för motsvarande antal lotsförmän i Ca 15. 3 lotsförmän

i Ca 15, 18 lotsförmän i Ca 13 och 4 lotsförmän i Ca 12 utbytas

mot 25 lotsförmän i Ca 18. 23 lotsförmän i Ca 12 uppföras i Ca 17. 290

lotsar i Ca 12 samt 70 lotsar i Ca 11 utbytas mot 360 lotsar i Ca 16. 1 lotsförman

och 1 lots i Ca 12 å övergångsstat samt 1 fyrmästare i Ca 14, 1

fyrvaktare i Ca 10 och 2 fyrvaktare i Ca 9 avföras ur förteckningen. Slutligen

bör i förteckningen uppföras 1 maskinisttjänst i Ca 19. En sådan

tjänst i Ca 17 bör uppföras å övergångsstat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen

för lots- och fyrstaten vidtaga de ändringar, som angivits i

det föregående;

b) godkänna följande avlöningsstat för lots- och fyrstaten,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ............................. 4 966 900

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................. 4 265 700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie personal, förslagsvis....... 2 624 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ............... 2 240 000

Summa kronor 14 097 100;

c) till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lotsoch

fyrstaten för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 14 097 100 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Bilaga 1.

Förslag till taxa å lotsningsersättning.

2:25 3:70 4:95'' 6:00 6:85 7:50

Latitud-

minuter

Koefficient

Högst

500

ton

över

500

t. o. m.

1 500

ton

över

1 500

t. o. m.

3 000

ton

över

3 000

t. o. m.

5 000

ton

över

5 000

t. o. m.

8 000

ton

över

8 000

ton

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2

2,00000

4:50

7:40

9:90

12:00

13:70

15:00

3— 4

2,84770

6:40

10:50

14:10

17: 10

19:50

21:40

5— 6

3,51120

7:90

13:00

17:40

21: 10

24: 10

26:30

7— 8

4,08130

9:20

15: 10

20:20

24:50

28:00

30:60

9—10

4,59300

10:30

17:00

22:70

27:60

31:50

34:40

11—12

5,06397

11:40

18: 70

25: 10

30:40

34:70

38:00

13—14

5,50463

12:40

20:40

27:20

33:00

37: 70

41:30

15—16

5,92176

13:30

21:90

29:30

35:50

40:60

44:40

17—20

6,70300

15: 10

24:80

33:20

40: 20

45:90

50: 30

21—25

7,60760

17: 10

28: 10

37:70

45:60

52:10

57: 10

26—30

8,45614

19:00

31:30

41:90

50:70

57:90

63:40

31—35

9,26395

20:80

34:30

45:90

55:60

63: 50

69:50

36—40

10,04086

22:60

37:20

49: 70

60: 20

68:80

75:30

41—45

10,79378

24:30

39:90

53:40

64: 80

73:90

81:00

46—50

11,52715

25:90

42: 70

57: 10

69:20

79:00

86:50

51—55

12,24472

27:60

45:30

60: 60

73: 50

83:90

91:80

56—60

12,94872

29: 10

47:90

64: 10

77: 70

88:70

97: 10

61—65

13,64160

30: 70

50:50

67:50

81: 80

93:40

102: 30

66—70

14,32488

32:20

53: 00

70:90

85:90

98: 10

107:40

71—751

15,00000

33: 70

55:50

74:20

90:00

102:70

112:50

1 Om distansen överstiger 75 latitudminuter, tillägges för varje hel eller påbörjad distans

av 5 latitudminuter utöver de 75 latitudminuterna det belopp, som utgör skillnaden mellan

ersättningen för distansgruppen 66—70 latitudminuter och ersättningen för distansgruppen

71—75 latitudminuter.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i.

57

Bilaga 2.

Förslag till

Kungörelse angående lotslott till lotspersonalen m. m.

Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna

som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Tjänsteman, tillhörande lotspersonalen, äger, utöver honom eljest tillkommande

avlöningsförmåner, uppbära lotslott eller lotslottsersättning jämlikt

bestämmelserna i denna kungörelse. Lotslott utgår av lotspersonalen vid vederbörande

lotsplats gemensamt tillkommande lotsnings- och väntersättningar.

Om beräkning av lotsnings- och väntersättningar.

2 §.

1 mom. Vid lotsning eller annan förrättning, för vilken lotspenningar

skola erläggas enligt 30, 31 eller 36 §§ lotsförordningen den 4 juni 1937

(nr 330) eller enligt de särskilda taxor, som gälla för lotsning i Öresund

(öresundslotsning), utgår lotsningsersättning, beräknad, därest ej i denna

paragraf annorlunda bestämmes, enligt vid denna kungörelse fogad taxa.

Sådan ersättning skall utgå jämväl i de fall, då lotspenningar skola erläggas,

ehuru lots ej anlitats.

2 mom. För fartyg, som begagnat lots, utgår lotsningsersättning efter

den väglängd, som ligger till grund för beräkningen av lotspenningama,

dock att vid öresundslotsning och sådan lotsning i förening med annan

lotsning våglängden bestämmes genom att den tillryggalagda distansen,

oavsett kryssning och smärre avvikelser, uppmätes å sjökort.

I fall, som avses i 1 mom. andra stycket, utgår lotsningsersättning för

två latitudminuter oavsett den väglängd, för vilken lotspenningar beräknas.

3 mom. Till grund för beräkning av lotsningsersättning skall, då fråga

ej är om öresundslotsning, ligga det tontal, efter vilket lotspenningar erläggas.

Vid öresundslotsning utgår lotsningsersättning efter det tontal, som bestämmes

av lotsstyrelsen.

4 mom. Då lotsbiträde lämnas vid bogsering av fartyg eller av flytdocka,

mudderverk, ponton eller dylikt föremål, skola de i 30 § 5 mom. lotsförordningen

stadgade grunder för lotspenningamas erläggande i angivna fall

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.

äga motsvarande tillämpning i fråga om beräkning av lotsningsersättning

enligt den i 1 mom. här ovan omförmälda taxan.

5 mom. När fartyg, utan att bogsering äger rum, går under ledning av

därom anmodad lots, som befinner sig å annat av honom lotsat fartyg,

utgår lotsningsersättning med hälften av det belopp, som skolat utgå för

fartyget, i händelse detsamma gått under ledning av ombord varande lots.

Har lots väglett fartyg från båt eller annat ställe utom fartyget enligt

vad i 12 § lotsförordningen omförmäles, utgår lotsningsersättning såsom

om lotsen tjänstgjort ombord å fartyget.

6 mom. Tjänstgör lots vid bogsering av timmerflotte, skall lotsningsersättning

utgå för varje hel eller påbörjad timme, varunder lotsning pågår,

om längden av den bogserade flotten — eller när flera flottar bogseras,

dessas sammanlagda längd, vare sig de framföras bredvid eller efter varandra

— icke överstiger 150 meter med tre kronor;

om samma längd överstiger 150 men icke 400 meter med fyra kronor;

samt

om längden överstiger 400 meter med fem kronor.

7 mom. Står lots till förfogande å isbrytare under expedition för isbrytning,

skall lotsningsersättning utgå med tre kronor för varje hel eller påbörjad

timme, varunder lotsen står till förfogande. Leder denna beräkningsgrund

till mindre belopp än det, som med tillämpning av lotsersättningstaxan

skulle hava utgått för fartygets lotsning 40 latitudminuter eller den

mindre sträcka färden i sin helhet omfattat, skall i stället sadant enligt

taxan beräknat belopp utgå.

8 mom. Då lots lämnat biträde å förankrat eller förtöjt fartyg enligt

vad i 25 § lotsförordningen omförmäles, skall lotsningsersättning utgå med

tre kronor för varje hel eller påbörjad timme, lotsen tagits i ansprak, dock

högst med 48 kronor för varje helt eller påbörjat dygn.

Då lots anlitats allenast medan fartyget legat och hållit, skall lotsningsersättning

utgå såsom om fartyget under varje hel eller påbörjad timme,

lotsen tagits i anspråk, framförts två latitudminuter.

3 §•

Under tid, för vilken väntpenningar erläggas enligt 32 § lotsförordningen,

utgår väntersättning med tre kronor för timme.

Om fördelning av lotsnings- och väntersättningar m. m.

4 §•

Lotsnings- och väntersättningar tillkomma lotspersonalen vid den lotsplats,

till vilken den lotsande hör, dock att vid returlotsning dessa ersättningar

skola tillkomma personalen vid den lotsplats, där returlotsningen

börjat.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 13A.

5 §•

1 mom. Av lotspersonalen vid vederbörande lotsplats enligt 4 § gemensamt

tillkommande lotsnings- och väntersättningar, efter avdrag i förekommande

fall av i 6 § avsett belopp, utgår under tjänstgöring vid lotsplatsen

lotslott till överlots eller lotsförman så ock'' till envar lots, som efter uppgjord

tur lotsar.

Tjänsteman, vilken är förordnad att såsom vikarie uppehålla överlots-,

lotsförmans- eller lotstjänst eller att bestrida göromål förenade med dylik

tjänst, är i fråga om rätt att uppbära lotslott likställd med innehavare av

sådan tjänst, som förordnandet avser.

Lotslott utgår med lika belopp för kalendermånad till samtliga de tjänstemän

vid vederbörande lotsplats, vilka äga rätt till lotslott. Därest emellertid

under månaden inträffar förändring beträffande den till lotslott berättigade

personalen, skall lotslotten för månaden beräknas i förhållande

till beloppet av de lotsnings- och väntersättningar, som genom lotsning tillfallit

lotsplatsens personal under varje särskilt dygn, för vilket vederbörande

varit berättigad åtnjuta lotslott. Tjänstgöring under del av dygn skall

anses såsom tjänstgöring under helt dygn.

2 mom. Innehavare av tjänst såsom överlots, lotsförman eller lots äger

under semester samt tjänstledighet med oavkortad lön av anledning som

avses i 28 § I, punkt 6 a) eller b) eller punkt 8 statens allmänna avlöningsreglemente,

så ock under vikariatsförordnande å tjänst inom lotsverket,

vilken icke är förenad med rätt till lotslott, uppbära särskild ersättning,

lotslottser sättning.

I fråga om extra ordinarie tjänsteman, som ej är innehavare av överlots-,

lotsförmans- eller lotstjänst, äger lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till

längden av den tid, varunder sådan tjänsteman under kalenderåret beräknas

bestrida tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, bestämma, om

och i vad mån tjänstemannen må åtnjuta lotslottsersättning under honom

beviljad semester. Erhåller extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra

tjänsteman, som ej är innehavare av överlots-, lotsförmans- eller lotstjänst,

under tid, för vilken han förordnats bestrida med rätt till lotslott förenad

tjänst, tjänstledighet med oavkortad lön av anledning, som avses i 28 § I,

punkt 6 a) eller b) eller punkt 8 statens allmänna avlöningsreglemente, ankommer

det på lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till längden av föregående

sådan tjänstgöring bestämma, om och i vad mån lotslottsersättning

må åtnjutas under ledigheten. Om i sagda punkt 6 a) avsedd tjänstledighet

med oavkortad lön varar längre tid än sex månader, må dock lotslottsersättning

icke utgå för tid därutöver, i den mån icke Kungl. Maj:t, efter

framställning av lotsstyrelsen, på grund av särskilda förhållanden därtill

lämnar medgivande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.

Lotslottsersättning utgår med belopp, motsvarande vad vid lotsplatsen

tjänstgörande lotslottsberättigad tjänsteman äger uppbära i lotslott för den

tid lotslottsersättning åtnjutes.

6 §•

Har vid lotsplats anställd tjänsteman, som ej är berättigad åtnjuta lotslott,

på grund av tillfällig brist på lotsar verkställt lotsning, äger han uppbära

för lotsningen utgående lotsnings- och väntersättningar.

Vad sålunda stadgats gäller även för examinerad lots eller lotselev, som

ej innehar lönegradsplacerad tjänst.

7 §•

Lotsstyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser angående tillämpningen

av denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952, från och med vilken dag

kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 449) med särskilda bestämmelser angående

lotspersonalens andel i lotspenningar upphör att gälla.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 134.

61

Bilaga 3.

Tablå

utvisande lotsplatsemas och lotsbefattningamas fördelning å vissa inkomstgrupper

(inkomst av fast lön och lotslott) dels enligt gällande avlöningssystem,

dels enligt kommitténs förslag. Inkomst av lotslott är beräknad med

utgångspunkt från lotsningsfrekvensen år 1938 resp. 1948.

1938 års lotsningsfrekvens

1948 års lotsningsfrekvens

Inkomstgrupper

(Inkomst av fast

lön och lotslott)

Kronor

Antal

lotsplatser

Antal

lotsbefattn.

Antal

lotsplatser

Antal

lotsbefattn.

Nuv.

avi. syst.

Före-

slaget

avl-syst.

Nuv.

avi. syst.

Före- slaget

avi. syst.

Nuv.

avi. syst.

Före- slaget

avi. syst.

Nuv.

avi. syst.

Före- slaget

avi. syst.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

7 001— 7 500

8

11

4

4

7 501— 8 000

16

28

14

22

8 001— 8 500

7

1

20

2

5

8

8 501— 9 000

14

18

42

28

13

10

33

13

9 001— 9 500

6

12

22

35

9

12

28

20

9 501—10 000

12

16

59

49

6

11

29

32

10 001—10 500

3

12

11

48

3

14

20

50

10 501—11 000

4

7

37

31

6

6

30

15

11001—11 500

5

3

38

10

3

5

8

15

11 501—12 000

2

5

30

60

4

4

43

31

12 001—12 500

1

1

15

15

1

3

15

34

12 501—13 000

1

3

10

35

2

3

31

30

13 001—13 500

2

26

3

3

20

29

13 501—14 000

1

1

17

10

3

1

34

9

14 001—14 500

1

17

1

3

3

17

14 501—15 000

2

26

2

1

16

12

15 001—15 500

15 501—16 000

1

2

12

24

16 001—16 500

1

13

16 501—17 000

1

6

17 001—17 500

17 501—18 000

18 001—18 500

18 501—19 000

19 001—19 500

19 501—20 000

20 001—20 500

20 501—21 000

21 001—21 500

1

2

10

22

21 501—22 000

1

6

Anmärkning. Antalet lotsbefattningar har upptagits med utgångspunkt från det i bilagorna

4 och 5 för varje lotsplats angivna antalet högsta lotslotter, varvid å förmansbefattning

belöpande lotslott ej medräknats annat än vid sådana lotsplatser, där förmannen är

den ende lotslottsberättigade befattningshavaren.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b.

Lots
-

Latitudminuter

Högst 100 ton

över 100

t. o. m. 200 ton

Över 200

t. o. m. 300 ton

över 300

t. o. in. 400 ton

över 400

t. o. m. 500 ton

över 500

t. o. m. 600 ton

över 600

t. o. m. 700 ton

över 700

t. o. m. 800 ton

över 800

t. o. m. 900 ton

över 900

t. o. m. 1 000 ton

över 1 000

t. o. m, 1 500 ton

över 1 500

t. o. m. 2 000 ton

Över 2 000

t. o. m. 2 500 ton

Över 2 500

t. o. m. 3 000 ton

över 3 000

t. o. m. 3 500 ton

Över 3 500

t. o. m. 4 000 ton

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2

19

23

28

32

37

41

46

50

55

59

64

68

73

77

82

86

3—4

23

29

36

42

50

56

64

69

77

84

91

96

104

in

118

123

5—6

26

33

41

49

57

64

73

80

89

96

104

in

120

128

136

143

7—8

28

37

46

55

64

72

82

91

100

108

118

126

136

145

154

162

9—10

30

40

50

61

71

80

91

101

in

120

131

141

151

161

172

181

11—12

32

43

55

67

77

88

100

in

122

132

145

156

167

178

190

201

13—14

34

46

59

72

84

96

109

121

132

144

158

171

183

195

208

220

15—16

36

49

63

77

90

104

118

131

142

156

172

186

199

212

226

239

17—20

38

53

68

82

96

112

127

141

154

168

185

201

215

230

244

258

21—25

41

57

73

87

104

120

136

151

167

183

199

216

233

249

266

280

26—30

44

61

80

96

113

131

148

167

186

203

219

237

255

273

291

309

31—35

47

67

87

106

125

144

163

184

205

224

242

262

282

301

321

341

36—40

51

73

94

115

136

157

178

201

223

245

265

287

308

329

351

373

41 — 45

55

79

102

125

148

170

194

218

242

266

288

311

335

358

381

405

46—50

59

84

109

134

159

184

209

235

261

286

311

336

361

386

412

437

51—55

63

90

117

144

171

197

224

252

279

307

334

361

387

414

442

469

56—60

67

96

124

153

182

210

240

269

298

327

356

386

413

442

472

501

61—65

71

102

132

163

194

223

255

286

317

348

379

411

440

470

502

533

66—70

75

107

139

172

205

236

270

303

335

368

401

435

467

498

532

565

71—75

79

113

147

181

217

249

285

320

354

388

424

460

493

527

562''

597

För fartyg över 20 000 ton tillägges för varje helt eller påbörjat 2 OOO-tal

ton över 20 000 ton det belopp som utgör skillnaden mellan lotspenningama

för fartygsgruppen över 16 000 t. o. m. 18 000 ton och lotspenningama

för fartygsgruppen över 18 000 t. o. m. 20 000 ton för ifrågakommande

distans.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

63

Bilaga 4.

taxa.

över 4 000

t. o. m. 4 500 ton

över 4 500

t. o. m. 5 000 ton

över 5 000

t. o. m. 5 500 ton

över 5 500

t. o. m. 6 000 ton

Över 6 000

t. o. m. 6 500 ton

över 6 500

t. o. m. 7 000 ton

över 7 000

t. o. m. 7 500 ton

över 7 500

t. o. m. 8 000 ton

över 8 000

t. o. m. 9 000 ton

över 9 000

t. o. m. 10 000 ton

över 10 000

t. o. m. 11 000 ton

över 11 000

t. o. m. 12 000 ton

över 12 000

t. o. m. 14 000 ton

över 14 000

t. o. m. 16 000 ton

över 16 000

t. o. m. 18 000 ton

över 18 000

t. o. m. 20 000 ton

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

91

95

100

104

109

113

118

122

127

131

136

140

145

149

154

158

131

138

145

150

158

165

172

177

185

192

199

203

210

215

222

228

151

160

167

174

183

190

199

206

215

222

230

237

245

251

259

266

172

181

190

198

208

216

226

235

244

252

262

270

280

287

296

304

192

202

212

222

232

242

253

263

273

282

294

303

314

322

333

342

212

223

235

246

256

268

280

291

302

313

325

337

347

357

369

380

232

244

257

269

281

294

307

319

331

343

356

370

381

392

405

418

253

266

280

293

305

320

334

347

361

374

388

403

415

428

442

455

273

287

303

316

330

345

361

375

392

406

420

435

449

464

479

492

296

312

329

343

359

375

392

408

426

442

456

473

487

503

518

534

326

341

359

375

395

413

433

448

467

485

503

521

538

557

575

592

359

377

397

416

436

456

477

496

516

536

555

575

595

615

635

654

392

414

435

456

478

500

522

543

565

587

607

629

651

673

695

716

426

450

473

496

520

544

568

590

614

638

660

684

707

731

755

778

461

486

511

536

562

588

613

638

663

689

713

739

764

789

815

840

496

522

549

576

604

631

658

685

712

739

766

793

820

847

875

901

529

558

586

615

645

674

703

732

761

790

818

847

876

905

935

963

563

594

624

655

687

718

748

780

810

840

870

901

932

963

994

1 024

597

629

662

695

728

761

793

827

859

891

923

955

989

1 021

1 054

1 086

631

665

700

735

769

804

838

874

908

941

975

1 009

1 046

1 079

1 114

1 148

Om distansen överstiger 75 latitudminuter, tillägges för varje hel eller

påbörjad distans av 5 latitudminuter utöver de 75 latitudminutema det

belopp, som utgör skillnaden mellan lotspenningarna för distansgruppen

66—70 latitudminuter och lotspenningarna för distansgruppen 71—75 latitudminuter

för den fartygsstorlek, som är i fråga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1952:154 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till avlöningar till befattningshavare å lotsoch fyrstaten m. m. jämte s. 1 i texten