Angående Sveriges biträdande av vissa internationella hålsovårdsbeståmmelser
1952-03-14 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:138, Angående Sveriges biträdande av vissa internationella hålsovårdsbeståmmelser
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
1
Nr 138.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Sveriges biträdande
av vissa internationella hålsovårdsbeståmmelser;
given Stockholms slott den 14 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att Sverige skall biträda av fjärde världshälsovårdsförsamlingen
den 25 maj 1951 antagna internationella hälsovårdsbestämmelser.
I anslutning härtill föreslås vidare, att i Sverige uppkommande kostnader
för i bestämmelserna omförmälda hälsovårdsundersökningar skola bestridas
av statsmedel.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 138.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och
chefen för finansdepartementet anmäler chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Hedlund, fråga angående Sveriges biträdande av vissa internationella
hälsovårdsbestämmelser samt anför därvid följande.
Av Sverige biträdda tidigare internationella bestämmelser på området.
Sveriges förpliktelser och skyldigheter att vid internationell samfärdsel
bereda skydd mot svåra smittsjukdomar regleras f. n. huvudsakligen av två
överenskommelser, den internationella hälsovårdskonventionen den 21 juni
1926, ratificerad av Sverige den 18 maj 1934, vilken konvention berör sjöoch
landtrafiken, och den internationella hälsovårdskonventionen beträffande
luftfarten den 12 april 1933, ratificerad av Sverige den 26 september
1938. Vissa smärre ändringar, som beröra vårt land, ha sedermera vidtagits
i dessa överenskommelser. Den svenska lagstiftningen på området grundar
sig på nämnda konventioner.
Till helt nyligen gällde för Sveriges del det s. k. Romavtalet av år 1907,
biträtt av Sverige den 9 december 1907. Genom detta avtal upprättades den
internationella hälsovårdsbyrån i Paris (Office International d’Hygiéne
Publique, OIHP), vilken hade till uppgift bl. a. att internationellt förmedla
aktuella uppgifter om svårare epidemiska sjukdomar. Denna rapport- och
informationsverksamhet övertogs av världshälsovårdsorganisationen (WHO)
genom tredje världshälsovårdsförsamlingens beslut den 25 maj 1950. Romavtalet
av 1907 har nu uppsagts av flertalet därtill anslutna länder och
OIHP har upphört.
Slutligen må erinras om de bestämmelser angående sanitära- och hälsovårdsanordningar
m. m., vilka äro intagna såsom kapitel 8 i annex 9 till
konventionen angående civil luftfart (ICAO), sluten i Chicago den 7 december
1944 och ratificerad av Sverige den 27 september 1946.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
Tillkomsten av föreliggande internationella hälsovårdsbestämmelser.
F. n. gälla i olika delar av världen åtta olika hälsovårdskonventioner och
ytterligare några mindre omfattande överenskommelser. Olika länder, även
sådana inom samma klimatzon, tillämpa olika konventioner för samma slag
av trafik. De nationella förordningar, som skola bringa konventionerna i
verkställighet, ha därför endast med svårighet kunnat anpassa sig efter de
internationella avtalen. På grund av angivna förhållanden föreligga i stor
utsträckning besvärande hinder för den internationella samfärdseln, vilka
icke äga sakligt berättigande. Behovet av samordning och rationalisering av
olika gällande hälsovårdsbestämmelser har därför varit allmänt känt.
De föreliggande internationella hälsovårdsbestämmelserna utgöra resultatet
av ett arbete, vilket påbörjades redan strax efter WHO:s tillkomst.
Förslag till bestämmelser ha varit remitterade till de till WHO anslutna
staterna för granskning. De synpunkter, som härvid framförts från svensk
sida, ha till stor del beaktats vid bestämmelsernas slutliga utformning.
Bestämmelserna ha antagits av fjärde världshälsovårdsförsamlingen den
25 maj 1951.
Bestämmelsernas innehåll m. m.
Bestämmelserna torde i svensk översättning få såsom bilaga fogas till
detta protokoll. Innehållet av vissa väsentliga bestämmelser framgår av det
remissyttrande av medicinalstyrelsen, för vilket redogörelse lämnas i det
följande.
I art. 106 fastställes den tidsperiod, som enligt art. 22 i WHO:s stadga
skall iakttagas vid avslag eller reservation, till nio månader från den dag,
då WHO:s generaldirektör meddelat, att världshälsovårdsförsamlingen antagit
bestämmelserna. Meddelandet till Sverige är dagtecknat den 11 juni
1951. Från svensk sida har inom föreskriven tid avgivits reservation av
innebörd, att Kungl. Maj :t förbehåller sig rätten att underställa 1952 års
riksdag frågan om Sveriges godkännande av bestämmelserna.
Yttranden.
Över bestämmelserna ha efter remiss yttranden avgivits av medicinalslyrelsen,
kommerskollegium, som överlämnat ett yttrande från Sveriges
redareförening, samt luftfartsstijrclsen.
Medicinals tgr elsen.
Bestämmelserna bestå av såväl allmänna som speciella föreskrifter. Dessa
senare röra till stor del de sex svåra smittsjukdomarna pest, kolera, gula
febern, smittkoppor, fläckfeber och återfallsfeber, vilka i bestämmelserna
sammanfattande kallas karantänssjukdomar.
På grund av vårt lands geografiska läge och de för spridning av karan
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
tänssjukdomarna i allmänhet mindre gynnsamma klimatiska förhållandena
sakna åtskilliga av bestämmelserna betydelse för flertalet svenskar. 1 första
hand gäller detta de utförliga speciella föreskrifterna om åtgärder vid pest,
kolera och gula febern. Med tanke på den svenska sjöfarten och flygtrafiken,
vilka numera omfatta alla delar av världen, samt de inånga svenskar,
som resa till främmande land, äro likväl internationella bestämmelser som
de föreliggande av stor betydelse även för oss. Ett svenskt ställningstagande
till de olika detaljbestämmelserna är därför nödvändigt.
Styrelsen anför angående de olika bestämmelserna bl. a.
De i överenskommelsens första avsnitt meddelade bestämmelserna angående
epidemiologiska rapporter och upplysningar innebära en betydande
förenkling och giva bättre möjlighet att följa en epidemis utveckling än nu
gällande bestämmelser. Den sammanställning av de anslutna staternas
fordringar beträffande ympning för internationella resor, som genom
WHO:s försorg skall distribueras till nämnda stater, synes bli till fördel
för samfärdseln och för svenskar, som bege sig till främmande land.
Bestämmelserna rörande den sanitära organisationen överensstämma i
huvudsak med nu gällande bestämmelser. De sanitära krav, som i allmänhet
ställas på hamnar och flygplatser, torde i regel vara uppfyllda i vårt
land. Art. 16 innehåller ett viktigt tillägg om skyldighet för hälsovårdsmyndigheten
i en hamn att vidtaga alla görliga åtgärder för att råttsäkra hamnens
fasta utrustning. I art. 17 föreskrives, att vissa hamnar skola ha erforderlig
personal till sitt förfogande. Det torde icke vara nödvändigt att
personalen är fast anställd vid hamnen eller ingår i hälsovårdsområdets
fasta stab, utan den torde kunna utgöras t. ex. av en erfaren hälsovårdsinspektör
från en närbelägen större stad. Bestämmelsen i art. 18, att flygplats,
där den direkta transitotrafiken så erfordrar, så snart ske kan skall
förses med område för direkt transitering, torde f. n. sakna betydelse för
Sverige.
Särskilda bestämmelser ha meddelats rörande sanitära åtgärder och metoder.
Dessa synas rimliga och överensstämma i allmänhet med föreskrifter
i nu gällande konventioner. De angivna åtgärderna ha förklarats vara de
mest vittgående i internationell trafik, som en stat kan påfordra för att
skydda sitt territorium mot karantänssjukdomar. Intet hinder föreligger
för att ett land, när så erfordras, skyddar sig mot import av andra epidemiska
sjukdomar än karantänssjukdomarna genom en särskild nationell
författning. Enligt art. 35 kan befrielse från karantän medgivas i vissa fall,
då det kan antagas, att ankomsten av ett fartyg eller luftfartyg icke kommer
att medföra införande eller spridande av karantänssjukdom. Bestämmelsen
kommer ofta att medföra avsevärd lättnad och tidsvinst, särskilt för passagerare.
För genomförandet av bestämmelsen, vilken icke är obligatorisk,
krävas vissa anordningar i de svenska hamnar, som ha livlig passagerartrafik.
Bland de speciella föreskrifterna rörande pest ha intagits bestämmelser
om råttbekämpande. Då råttbekämpandet spelar en stor roll beträffande
även andra smittsjukdomar och har en stor allmänhygienisk betydelse, hade
det varit befogat att låta bestämmelserna härom få en annan placering, som
understrukit deras allmänna karaktär.
Vid behandlingen av bestämmelserna rörande hälsovårdsavgifter anför
medicinalstyrelsen i huvudsak.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
Jämlikt den svenska karantänskungörelsen (SFS nr 142/1934) uttages i
vårt land avgift av fartyget (rederiet) för besiktning av såväl befäl och
manskap som passagerare med 1 krona per person, där sådan besiktning
jämlikt karantänsreglerna skall ske. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
17 maj 1946 ha motsvarande avgifter uttagits, när besiktning av fartyg och
personer ombord ansetts erforderlig, emedan de kommit från område, där
fall av karantänssjukdom förekommit, även om området i fråga icke smittlörklarats
i enlighet med karantänsförordningen 6 §.
Genom art. 101 mom. 1 i föreliggande bestämmelser befrias transportmedlen
(deras huvudmän) från avgift för hälsovårdsundersökning, bl. a.
den undersökning av personer ombord, som hittills benämnts besiktning.
Detta kommer att medföra vissa ekonomiska konsekvenser för det allmänna.
De för detta uppdrag i övrigt oavlönade hamn- och flygplatsläkarna
torde nämligen icke vara villiga att avstå från den ersättning för sina prestationer,
till vilken de äro berättigade jämlikt karantänsförordningen 61 §,
eller att själva bestrida sina transportkostnader till och från fartyget resp.
luftfartyget. Sistnämnda kostnader erläggas f. n. av rederi resp. flygbolag.
Vid den revision av våra nationella författningar på området, som måste
företagas, så snart Sverige anslutit sig till den internationella överenskommelsen,
måste övervägas, vem som skall bestrida dessa kostnader samt om
ersättningen står i överensstämmelse med nuvarande penningvärde. Vägande
skäl synas tala för att staten påtager sig dessa kostnader, vilka i så
fall borde bestridas från förslagsanslaget till allmän hälso- och sjukvård.
En av styrelsen företagen undersökning för att söka närmare bestämma
de årliga kostnaderna för arvoden och transporter i samband med dessa
besiktningar har givit vid handen, att kostnaderna vid nuvarande taxa
sannolikt ej komma att överstiga 7 å 8 000 kronor per år.
Vid ankomsten utförd ympning av resande och utfärdande av bevis
härom skall även ske utan kostnad för den resande. Omfattningen av
denna verksamhet i Sverige är med undantag för skyddskoppympning
ytterst ringa, då här givetvis endast åsyftas ympning mot karantänssjukdoinar.
Om ympning mot smittkoppor anbefalles, har den hittills genom
Kungl. Maj :ts beslut i varje särskilt fall påbjudits jämlikt 4 § lagen om
skyddskoppympning den 2 juni 1916. Sålunda beslutad ympning är jämlikt
13 § 1 mom. samma lag avgiftsfri för den ympade. Den ifrågavarande
bestämmelsen i de föreliggande hälsovårdsbestämmelserna synes icke böra
medföra ändring i detta hänseende. Ympning av inresande person mot pest,
kolera eller fläckfeber torde icke heller i framtiden förekomma i någon
större utsträckning och de kostnader, som kunna komma att drabba det
allmänna, bli därför obetydliga.
För avgifter, som uttagas för verkställande av i bestämmelserna föreskrivna
åtgärder av annat slag än de nyssnämnda, har varje land att fastställa
en taxa. Bestämmelserna härom äro fullt godtagbara och överensstämma
i huvudsak med vad nu gäller. Att anmälan av taxan skall ske till
WHO är ägnat att medverka till en önskvärd likformighet olika stater
emellan.
Sammanfattningsvis anför styrelsen angående bestämmelsernas sakliga
innehåll.
Med tanke på att bestämmelserna tillkommit och fått sin utformning
under beaktande av intresset hos laser än 50 stater finner styrelsen den kri
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
tik, som eventuellt kan riktas mot enstaka av bestämmelserna, väga lätt
mot fördelarna av att man nu får enklare, klarare och mot moderna förhållanden
bättre svarande föreskrifter, vilka kunna tillämpas över hela världen.
Bestämmelserna ersätta det 10-tal överenskommelser, som f. n. tilllämpas.
De skola gälla för all internationell trafik, vare sig denna sker till
sjöss, i luften eller till lands. Detta kommer att medföra betydande lättnader
för alla intresserade parter. De särskilda avtal, som eventuellt tillkomma
för vissa regioner, ändra icke detta förhållande. Styrelsen föreslår,
att från svensk sida icke anmäles reservation mot någon av de föreliggande
bestämmelserna i vad avser deras sakliga innehåll eller deras utformning.
Sveriges anslutning till de internationella bestämmelserna förutsätter
ändringar i vissa författningar, så att dessa bringas i överensstämmelse med
de internationella. Styrelsen anför härom.
15 § i epidemilagen står i mindre god överensstämmelse med de nya bestämmelserna.
De speciella föreskrifterna om karantänsväsendet och karantänsåtgärderna
äro samlade i karantänskungörelsen (nr 142/1934) samt
kungörelserna om råttutrotning å fartyg (nr 143/1934) och om sanitär
kontroll över luftfarten (nr 563/1938) med i förstnämnda båda kungörelser
senare gjorda ändringar. I princip ändra de internationella bestämmelserna
relativt litet av de karantänsåtgärder, som f. n. äro föreskrivna i Sverige,
men åtskilliga omformuleringar och detaljförändringar i nämnda tre kungörelser
påkallas. Önskvärt vore, att samtliga tre kungörelser därvid kunde
sammanföras till en.
Styrelsen finner det angeläget, att ett internordiskt samarbete kommer
till stånd på detta område. Det är önskvärt, att de nationella karantänskungörelserna
få en något så när likartad utformning, och det bör även vara
möjligt att få till stånd en särskild internordisk överenskommelse jämlikt
art. 104. Med stöd av en sådan överenskommelse borde man i princip kunna
godtaga den karantänsbehandling av fartyg och luftfartyg, som utförts i
annat nordiskt land. Detta skulle innebära besparing av tid och pengar för
såväl fartyg och luftfartyg som för myndigheterna. Om ett försök med sådant
samgående ger goda resultat, skulle samarbetet kunna tänkas vidgas
till en ännu större krets av stater. Styrelsen vill därvid peka på erfarenheterna
från U. S. A. och Canada. Styrelsen föreslår, att frågan angående
förhandlingar om ett internordiskt samgående i karantänsfrågor upptages
till övervägande.
Sveriges redareförening förutsätter, att med bestämmelserna i art. 29 —
angående åtgärder till förhindrande av att fartyg utsläpper spillvatten och
sopor — icke endast avses, att förbud skall kunna utfärdas mot utsläppandet
av spillvatten och utkastandet av avfall utan att sådana åtgärder från
myndigheternas sida vidtagas, som göra det möjligt för ett fartyg att i
tankläktare eller på annat sätt utpumpa spillvatten ävensom att på lämpligt
sätt få möjlighet att göra sig av med avfall, som samlas ombord i fartyget.
De åtgärder, som vidtagas härför, ävensom andra åtgärder, som
hälsovårdsmyndigheter anse erforderliga att vidtaga, böra i likhet med
hälsovårdsundersökningar icke medföra kostnader för fartyget. För det fall
att hälsovårdsmyndighet anser erforderligt att ombord i ett fartyg statio
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
nera en s. k. sanitetsvakt, bör detta sålunda ske utan kostnad för fartyget.
Föreningen finner det vidare angeläget, att sådana överenskommelser träffas
mellan två eller flera stater, som kunna göra de föreskrivna sanitetsbestämmelserna
mindre betungande, och förordar ett nordiskt samarbete
härutinnan.
Kommerskollegium, som förutsätter att utsättande av sanitetsvakt jämlikt
art. 29 icke bör föranleda uttagande av avgift av fartygen, och luftfartsstgrelsen
— som granskat bestämmelserna endast i vad desamma gälla luftfarten
— lämna bestämmelserna utan erinran.
I anslutning till sistnämnda tre yttranden anför medicinalstyrelsen bl. a.
Den av redareföreningen anförda synpunkten beträffande skyldighet för
hälsovårdsmyndighet att vidtaga åtgärder, som göra det möjligt för fartyget
att på lämpligt sätt göra sig av med avfall, som samlas ombord, synes
rimlig. Styrelsen delar uppfattningen, att utsättande av sanitetsvakt jämlikt
art. 29 icke bör föranleda kostnader för fartyget. Med hänsyn till att
oklarhet måhända kan råda härom i andra länder, vore det möjligen lämpligt,
att denna uppfattning framhölles i det svenska beskedet till WHO.
Styrelsen har förståelse för en sådan ordning, att varje land påtager sig
alla kostnader för karantänen. Så är fallet t. ex. i U. S. A. Föreliggande bestämmelser
ha tillkommit efter ett mycket omfattande internationellt samarbete,
där icke minst avgiftsfrågan varit diskuterad utan att man kunnat
få gehör för en sådan uppfattning. Man torde därför tills vidare få nöja sig
med den partiella överflyttning av kostnaderna på det allmänna, som nu
skett. Styrelsen beräknar att f. n. till läkare utgå ersättningar å tillhopa
30 000—50 000 kronor för de s. k. råttbesiktningarna. Häri ingå icke kostnaderna
för råttutrotning. Med hänsyn till de utgifter, som skulle drabba
staten eller kommunerna i vårt land utan att svenska fartyg finge en liknande
lättnad utomlands har styrelsen icke ansett sig böra föreslå, att fartygen
i svenska hamnar befrias från andra avgifter än de i art. 101 mom. 1
angivna.
Dejmrtementschefen.
Genom de av fjärde världshälsovårdsförsamlingen den 25 maj 1951 antagna
internationella hälsovårdsbestämmelserna synes det stora komplexet
av internationella hälsovårdsföreskrifter komma att ersättas av enhetligare
och mera rationella regler. Dessa synas i för vårt land relevanta delar i
huvudsak överensstämma med vad som redan gäller för Sveriges vidkommande.
De nya bestämmelser, som tillkommit, ha i stort sett lämnats utan
erinran av remissmyndigheterna. Konventionen har fått sin utformning
under beaktande av mer än 50 staters intressen. Detta förhållande måste,
såsom medicinalstyrelsen anfört, kunna giva anledning till en viss kritik av
enstaka artiklar. Denna uppväges emellertid mer än väl av de väsentliga fördelarna
av konventionen som helhet betraktad. Jag förordar därför, att
Sverige utan reservation biträder överenskommelsen.
Enligt bestämmelserna äger hälsovårdsmyndighet ej uttaga avgift för föreskriven
hälsovårdsundersökning. Detta innebär en avvikelse från vad som
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
f. n. gäller i Sverige beträffande besiktning av fartyg och luftfartyg. Nu är
stadgat, att läkare av fartyg äger uppbära ett arvode av en krona för varje
besiktigad person jämte ersättning för kostnaden för resan till och från
fartyget. Motsvarande bestämmelser gälla för besiktning av luftfartyg. Vid
sådan besiktning får besiktningsmannen uppbära ett arvode av två kronor
för varje besiktigad person. Medicinalstyrelsen har beräknat, att kostnaderna
för nämnda arvoden och reseersättningar icke komma att överstiga
7 å 8 000 kronor per år. Jag biträder medicinalstyrelsens förslag, att ersättning
för dessa kostnader efter det bestämmelserna trätt i kraft för Sveriges
vidkommande skola utgå av statsmedel. Kostnaderna böra bestridas från
förslagsanslaget till vissa kostnader för allmän hälso- och sjukvård. I vidare
mån medför icke Sveriges biträdande av bestämmelserna några ökade kostnader
för statsverket.
Sveriges anslutning till bestämmelserna förutsätter viss ändring av epideinilagen.
Härom kommer förslag att föreläggas riksdagen genom särskild
proposition. Övriga erforderliga författningsändringar förutsätta icke riksdagens
medverkan.
Ett nordiskt samarbete på ifrågavarande område torde böra bli föremål
för närmare överväganden.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels biträda förutnämnda av fjärde världshälsovårdsförsamlingen
den 25 maj 1951 antagna, här i bilaga återgivna
internationella hälsovårdsbestämmelser,
dels ock medgiva, att ersättning för i Sverige i samband
med besiktning av fartyg och luftfartyg företagna hälsovårdsundersökningar,
vilka föreskrivas i nämnda bestämmelser,
må, efter det bestämmelserna trätt i kraft för Sveriges
vidkommande, utgå av statsmedel samt att kostnaderna
härför må bestridas från förslagsanslaget till Vissa
kostnader för allmän hälso- och sjukvård.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
C.-G. Carlström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
9
Bilaga.
Internationella hälsovårdsbestämmelser
antagna av Fjärde vårldshälsovårdsförsamlingen.
Fjärde vårldshälsovårdsförsamlingen anser, att ett av de främsta syftena
med det internationella samarbetet inom den allmänna hälsovården är
undertryckandet av sjukdom, att ständiga ansträngningar krävas för uppnåendet
av detta syfte, att det ständigt föreligger fara för spridande av
sjukdom samt att internationella bestämmelser fortfarande erfordras för
att begränsa omfattningen av epidemier.
Fjärde Vårldshälsovårdsförsamlingen är medveten om behovet att revidera
och sammanföra föreskrifterna i de många internationella sanitära
konventioner och liknande avtal, som för närvarande äro i kraft, genom
att dessa konventioner och avtal ersättas och kompletteras med en serie
internationella sanitära konventioner, vilka äro bättre avpassade efter de
olika internationella transportmedlen och på ett effektivare sätt garantera
maximal säkerhet mot internationell spridning av sjukdom med ett minimum
av ingripande i den internationella trafiken.
Fjärde Vårldshälsovårdsförsamlingen finner, att härigenom den periodiska
revision av de internationella åtgärderna skulle underlättas, som
bland annat betingas av förändringarna i den epidemiologiska situationen,
vunna erfarenheter och vetenskapens och teknikens framsteg.
Med beaktande av artiklarna 2 (k), 21 (a), 22, 23, 33, 62, 63 och 64 i
Världshälsovårdsorganisationens stadga antager sålunda Fjärde världshälsovårdsförsamlingen
denna den tjugofemte dagen i maj 1951 följande bestämmelser,
nedan kallade »föreliggande bestämmelser»:
Del I. Definitioner.
Art. 1
I föreliggande bestämmelser avses med:
»Aédes aegypti index» förhållandet, uttryckt i procent, mellan å ena sidan
antalet bostäder inom ett begränsat, noga specificerat område, inom vilket
man funnit kläckningsplatser för Aédes aegypti och å andra sidan det
totala antalet bostäder inom området i fråga, vars samtliga bostäder
undersökts. Det utrymme varje enskild familj upptar räknas som en
bostad;
»ankomst» (med avseende på fartyg, luftfartyg, tåg eller landsvägsfordon)
a) i fråga om ett fartyg i fjärrtrafik (seagoing vessel), ankomst till en
hamn;
b) i fråga om luftfartyg, ankomst till en flygplats;
c) i fråga om fartyg i kust- och insjöfart (inland navigation), ankomst
antingen till en hamn eller en gränsstation, alltefter de geografiska betingelserna
och enligt de överenskommelser, som träffats mellan berörda
stater i enlighet med artikel 104 eller enligt de lagar och förordningar, som
gälla i ankomstterritoriet;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
d) i fråga om tåg eller landsvägsfordon ankomst till gränsstation;
»bagage» en resandes eller besättningsmans personliga tillhörigheter;
»besättning» personalen i tjänst på ett fartyg, luftfartyg, tåg eller landsvägsfordon;
»dag»
en intervall på 24 timmar;
»epidemi» en utvidgning eller ett mångfaldigande av en härd;
»fartyg» ett fartyg i fjärrtrafik eller kust- eller insjöfart, som gör en internationell
resa;
»fartygsläkare» i fråga om pilgrimsfartyg: en legitimerad läkare, anställd
på ett pilgrimsfartyg enligt bestämmelserna i art. 7 i Bil. B.1, eller, om
det finns två eller flera sådana läkare anställda ombord, den av dem,
som intager överordnad ställning gentemot de övriga;
»flygplats» en flygplats, som av den stat inom vars territorium den är belägen,
godkänts för ankommande eller avgående internationell flygtrafik;
»fläckfeber» med löss överförd fläckfeber;
»för gula febern endemisk zon» ett område, inom vilket Aédes aegypti eller
annan i orten domicillär mellanvärd för gula febern-smitta förekommer
utan att vara påtagligt ansvarig för den fortsatta förekomsten av virus
hos djungeldjuren under långa tidsperioder;
»generaldirektör» WHO:s generaldirektör;
»giltigt intyg» i fråga om ympningar, ett intyg upprättat i enlighet med
föreskrifter och mall givna i bil. 2, 3 eller 4;
»hamn» vid havet eller inne i landet belägen hamn, som normalt besöks
av fartyg;
»hälsovårdsförvaltning» den statliga myndighet i ett territorium, inom vilket
föreliggande bestämmelser äga tillämpning, som är ansvarig för att de i
dessa bestämmelser föreskrivna sanitära åtgärderna utföras i hela territoriet;
»hälsovårdsmyndighet»
(i Sverige närmast motsvarande hälsovårdsnämnd)
den myndighet, som inom ett lokalt hälsovårdsområde bär det direkta
ansvaret för verkställandet av i dessa bestämmelser godkända eller föreskrivna
åtgärder, som äro lämpliga i ifrågavarande fall;
»liälsovårdsundersökning» besök på och inspektion av ett fartyg, ett luftfartyg,
tåg eller landsvägsfordon och preliminär undersökning av personer
ombord resp. å fordonet. Häri ingår dock icke den periodiskt återkommande
undersökningen av ett fartyg för fastställande av behovet av
råttutrotning;
»härd» två inhemska fall härrörande från ett importerat fall av en karantänssjukdom
eller ett fall härrörande från ett inhemskt fall; det första
fall av gula febern hos människa, som överförts av Aédes aegypti eller
någon annan i orten bofast mellanvärd för gula febern, skall betraktas
som en härd;
»importerat fall» ett fall, som införts i territoriet;
»internationell resa»
a) i fråga om fartyg eller luftfartyg en resa mellan hamnar eller flygplatser
belägna inom fler än en stats territorier eller en resa mellan hamnar
eller flygplatser belägna inom samma stats territorium eller territorier, om
fartyget eller luftfartyget under resan har förbindelser med annan stats
territorium, men endast vad angår dessa förbindelser;
1 Samtliga bilagor till föreliggande bestämmelser äro här utelämnade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138. 11
b) i fråga om person, en resa som innebär inresa i annat statsterritorium
än det i vilket personen påbörjat sin resa;
»isolering» i fråga om person eller grupp av personer avskiljandet av personen
eller gruppen från andra personer utom tjänstgörande hälsovårdspersonal
på sätt som förebygger spridande av smitta;
»karnntänssjukdom» pest, kolera, gula febern, smittkoppor, fläckfeber och
återfallsfeber;
»lokalt område» (svenskt hälsovårdsområde)
a) det minsta område inom ett territorium — vilket kan vara en hamn
eller en flygplats — som har en fastställd gräns och äger en hälsovårdsorganisation,
som är i stånd att verkställa de behöriga sanitära åtgärder,
som godkännas eller föreskrivas i föreliggande bestämmelser. Även om ett
dylikt område är beläget inom ett större område, som likaledes förfogar
över en dylik hälsovårdsorganisation, skall det mindre området utgöra ett
lokalt område vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser; eller
b) en flygplats, som disponerar över ett direkt-transitområde;
»luftfartyg» ett luftfartyg, som gör en internationell resa;
»misstänkt» en person, som av hälsovårdsmyndighet anses ha varit utsatt
för smitta av karantänssjukdom och kunna sprida denna sjukdom;
»mottaglighetszon för gula febern» ett område inom vilket gula febern icke
förekommer, men där betingelserna äro sådana, att sjukdomen skulle
kunna utvecklas, om den infördes till området;
»område för direkt transitering» ett särskilt av vederbörande hälsovårdsmyndighet
godkänt och kontrollerat område, som upprättats i anslutning
till en flygplats och är avsett att underlätta direkt transittrafik,
särskilt då avskiljandet av passagerare och besättning som gör avbrott i
flygresa, utan att dessa behöva lämna flygplatsen;
»organisationen» världshälsovårdsorganisationen (WHO);
»pilgrim» en person på pilgrimsfärd, och i fråga om passagerare ombord
på ett pilgrimsfartyg, varje person, som åtföljer eller reser i sällskap
med personer på pilgrimsfärd;
»pilgrimsfartyg» ett fartyg som —
a) färdas till eller från Hedjaz under pilgrimssäsongen och
b) transporterar pilgrimer i en proportion av minst en pilgrim per 100
bruttoton;
»pilgrimsfärd» pilgrimsfärden till de heliga platserna i Hedjaz;
»pilgrimssäsong» i fråga om pilgrimsfartyg en tidrymd av fyra månader
före och tre månader efter dagen för Haddj;
»primärfall» det första icke importerade fallet av en karantänssjukdom
inom ett hälsovårdsområde, där denna sjukdom tidigare icke förekommit,
eller där nya fall icke uppträtt under den för varje sådan sjukdom
i art. 6 angivna tiden;
»sanitär station» hamn, flygplats eller gränsstation, där i bil. A. föreskrivna
sanitära åtgärder tillämpas på pilgrimer, och som har personal, samt
(fast och mobil) utrustning för ändamålet;
»smittad person» en person, som lider av karantänssjukdom, eller som
tros vara smittad med sådan sjukdom;
»smittat hälsovårdsområde»
a) ett hälsovårdsområde, där det finns eu pest-, kolera-, gula feberneller
smittkoppshärd; eller
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
b) ett hälsovårdsområde där det finns en epidemi av fläckfebern eller
återfallsfeber; eller
c) ett hälsovårdsområde där pest konstaterats förekomma bland gnagare
antingen i land eller ombord på fartyg, som tillhör hamnens utrustning;
eller
d) ett hälsovårdsområde eller en grupp hälsovårdsområden med betingelser
likvärdiga dem i en för gula febern endemisk zon;
»återfallsfeber» med löss överförd återfallsfeber.
Del II. Epidemiologiska rapporter och upplysningar.
Art. 2
Varje stat medger organisationen rätt att i fråga om tillämpningen av
föreliggande bestämmelser direkt meddela sig med hälsovårdsförvaltningen
i dess territorium eller territorier. Varje rapport eller upplysning, som
sänts av organisationen till hälsovårdsförvaltningen, skall anses ha sänts
till staten och varje rapport eller upplysning, som sänts av hälsovårdsförvaltningen
till organisationen skall anses ha sänts av staten i fråga.
Art. 3
1. Varje hälsovårdsförvaltning skall, inom tjugofyra timmar efter det
den erhållit meddelande om att ett hälsovårdsområde blivit smittat, medelst
telegram underrätta organisationen härom.
2. Förekomsten av den sålunda anmälda sjukdomen skall snarast möjligt
bekräftas genom laboratorieundersökningar i den utsträckning förhållandena
medgiva, och resultatet skall omedelbart telegrafiskt meddelas
organisationen.
Art. 4
1. Varje rapport enligt p. 1, art. 3 skall, utom i fråga om pest bland
gnagare, omedelbart kompletteras med upplysningar beträffande sjukdomens
upphov och art, antal sjukdoms- och dödsfall, förhållanden, som
beröra sjukdomens spridning samt vidtagna profylaktiska åtgärder.
2. Vid fall av pest bland gnagare skall sådan rapport enligt p. 1, art. 3
kompletteras med månatliga rapporter rörande antalet undersökta råttor
samt antalet råttor som befunnits vara smittade.
Art. 5
1. Under en epidemi skola rapporterna och upplysningarna enligt art. 3
och 4, p. 1 kompletteras med till organisationen regelbundet översända
meddelanden.
2. Dessa meddelanden skola sändas med kortast möjliga tidsmellanrum
och vara så detaljerade som möjligt. Antalet sjukdomsfall och dödsfall
skall meddelas minst en gång i veckan. I meddelandena skall anges, vilka
försiktighetsmått som vidtagits för att förebygga sjukdomens spridning,
i synnerhet vilka åtgärder, som vidtagits för att förebygga sjukdomens
spridning till andra territorier genom fartyg, luftfartyg, tåg eller landsvägsfordon,
som lämna det smittade lokala hälsovårdsområdet. Vid pest
skola de mot gnagare vidtagna åtgärderna specificeras och vid de karantänssjukdomar,
som överföras med insekter som mellanvärdar, de mot
dessa vidtagna åtgärderna.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 138.
13
Art. 6
1. Hälsovårdsförvaltningen för ett territorium, som innefattar ett smittat
hälsovårdsområde, skall, såvida området icke utgör en del av en för gula
febern endemisk zon, meddela organisationen, då området blivit fritt från
smitta.
2. Ett smittat hälsovårdsområde kan betraktas såsom fritt från smitta,
då alla förebyggande åtgärder för att förhindra uppkomsten av nya fall
av sjukdomen eller dess spridning till andra områden vidtagits och vid-- makthållits;
a) samt det vid pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber eller återfallsfeber
förflutit en tid, sedan det senast diagnosticerade fallet av sjukdomen i fråga
avlidit, tillfrisknat eller isolerats, som är två gånger så lång som den inkubationstid
för sjukdomen i fråga, som fastställts i föreliggande bestämmelser,
samt fall av denna sjukdom icke inträffat i något annat hälsovårdsområde
i grannskapet. Härvid förutsättes, att vid fall av pest, där gnagarpest
samtidigt förekommer, den tidsperiod, som angivits i punkt c) i detta
stycke, har förflutit;
b) eller det vid fall av gula febern, som inträffar utanför en för gula
febern endemisk zon, förflutit tre månader, sedan det sista fallet hos människa
inträffat eller en månad efter det Aedes aegypti index sjunkit till
högst 1 %;
c) eller det vid fall av gnagarpest förflutit en månad efter undertryckandet
av epizootin.
Art. 7
Varje hälsovårdsförvaltning skall omedelbart till organisationen anmäla
tecken på förekomsten av virus för gula febern i någon del av dess territorium,
där detta icke tidigare iakttagits. Rapporten skall innehålla uppgift
om det berörda områdets utsträckning.
Art. 8
1. Varje hälsovårdsförvaltning skall till organisationen anmäla:
a) varje ändring i dess fordringar beträffande ympning för internationella
resor;
b) de åtgärder den beslutat tillämpa på personer, som komma från ett
smittat hälsovårdsområde samt upphävandet av sådana åtgärder. Datum
för ikraftträdandet eller upphävandet skall anges.
2. Varje sådant meddelande skall göras per telegram och i de fall, där
så är möjligt, innan en sådan ändring träder i kraft.
3. En gång om året, vid tidpunkt, som fastställts av organisationen, skall
varje hälsovårdsförvaltning till organisationen insända en sammanställning
av inom dess territorium gällande bestämmelser beträffande fordringar
på ympning för internationell resa.
Art. 9
Förutom de rapporter och upplysningar, som krävas enligt art. 3—8,
skall varje hälsovårdsförvaltning varje vecka tillställa organisationen:
a) genom telegram: rapport om det antal sjukdoms- och dödsfall i karantänssjukdom,
som inträffat under föregående vecka i de samhällen, som
äro belägna intill hamn eller flygplats;
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
b) med luftpost: rapport om att dylika sjukdoms- och dödsfall icke
förekommit under de i punkterna a), b) och c) i art. 6. p. 2 angivna tidsperioderna.
Art. 10
Alla rapporter och upplysningar enligt art. 3—9 skola även av hälsovårdsförvaltning
på begäran sändas till varje beskickning eller konsulat i
det territorium, för vilket hälsovårdsförvaltningen är ansvarig.
Art. 11
Organisationen skall snarast möjligt och på det under rådande omständigheter
lämpligaste sättet tillställa samtliga hälsovårdsförvaltningar alla
epidemiologiska och andra upplysningar, den erhållit enligt art. 3—8 och
art. 9 p. a) samt i förekommande fall även uppgift om att i art. 9 föreskrivna
anmälningar icke mottagits. Brådskande meddelanden skola sändas
per telegram eller telefon.
Art. 12
Varje telegram eller telefonsamtal, som expedieras för i artikel 3—8
och artikel 11 angivna ändamål skall erhålla den prioritet omständigheterna
kräva; vid varje fall av överhängande fara, där risk finnes för
spridning av en karantänssjukdom, skall sådant telegram eller telefonsamtal
givas den högsta möjliga prioritet, som det enligt internationella
teleunionens bestämmelser kan erhålla.
Art. 13
1. Enligt art. 62 i organisationens stadga skall varje stat årligen tillställa
organisationen upplysningar om varje inträffat fall av karantänssjukdom,
som förorsakats av eller förekommit i den internationella trafiken
samt vilka åtgärder, som vidtagits enligt dessa bestämmelser eller
beröra deras tillämpning.
2. Organisationen skall på grundval av upplysningarna jämlikt p. 1 i
denna artikel, tillkännagivanden och anmälningar, som föreskrivas i föreliggande
bestämmelser, samt andra officiella upplysningar sammanställa
en årlig rapport beträffande tillämpningen av dessa bestämmelser och deras
inverkan på den internationella trafiken.
Del III. Den sanitära organisationen.
Art. U
1. Varje hälsovårdsförvaltning skall tillse att hamnar och flygplatser
inom dess territorium i den mån det är möjligt ha en organisation och
utrustning till sitt förfogande, som medger att de i föreliggande bestämmelser
angivna åtgärderna verkställas.
2. Varje hamn och flygplats skall vara försedd med ett förråd av rent
dricksvatten.
3. Varje flygplats skall även vara försedd med ett effektivt system för
bortförande och oskadliggörande av tarmuttömningar, sopor, spillvatten,
utdömda födoämnen och andra hälsovådliga ämnen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
15
Art. 15
I så stort antal hamnar som möjligt i ett territorium skall finnas en
ordnad sjukvårdstjänst med erforderlig personal, utrustning och lokaler
och särskilt möjlighet till snabb isolering och vård av smittade personer,
vidtagande av desinfektion och bakteriologiska undersökningar samt uppsamling
och undersökning av gnagare med avseende på pest ävensom möjlighet
att vidtaga varje ifrågakommande åtgärd, som föreskrives i föreliggande
bestämmelser.
Art. 16
Hälsovårdsmyndigheten i en hamn skall:
a) vidtaga alla görliga åtgärder för att hålla antalet gnagare i hamnens
fasta utrustning vid ofarlig mängd;
b) vidtaga alla görliga åtgärder för att råttsäkra hamnens fasta utrustning.
Art. 11
1. Varje hälsovårdsförvaltning skall tillse att ett tillräckligt antal hamnar
inom dess territorium till sitt förfogande ha erforderlig personal, som
är kompetent att inspektera fartyg i och för utfärdande av bevis om befrielse
från råttutrotning enligt art. 52. Hälsovårdsförvaltningen skall godkänna
sådana hamnar för detta ändamål.
2. Hälsovårdsförvaltningen skall med hänsyn tagen till omfattningen och
fördelningen av den internationella trafiken anvisa ett antal dylika godkända
hamnar, som till sitt förfogande ha erforderlig personal och utrustning
för råttutrotning av fartyg och där sådant bevis om råttutrotning, som
omnämns i art. 52, kan utfärdas.
Art. 18
Där den direkta transitotrafiken så erfordrar skola flygplatser så snart
ske kan förses med område för direkt transitering.
Art. 19
1. Varje hälsovårdsförvaltning skall utvälja ett antal flygplatser i sitt
territorium till sanitetsflygplatser, varvid antalet dylika flygplatser avväges
efter den internationella trafikens omfattning inom territoriet.
2. Varje sanitetsflygplats skall till sitt förfogande ha:
a) organiserad sjukvårdstjänst med erforderlig personal, utrustning och
lokaler;
b) anordningar för transport, isolering och vård av smittade eller misstänkta
personer;
c) anordningar för effektiv smittrening och desinsektion, för oskadliggörande
av gnagare och för varje annan behörig åtgärd, som föreskrives i
föreliggande bestämmelser;
d) ett bakteriologiskt laboratorium eller anordningar för avsändande av
undersökningsmaterial till ett sådant laboratorium;
e) anordningar för ympning mot kolera, gula febern och smittkoppor.
Art. 20
1. Varje hamn, som är belägen i en för gula febern endemisk zon, eller i
ett för gula febern mottagligt område, och det i p. 4 nedan angivna område,
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
som omger varje så belägen flygplats, skola hållas fria från larver och fullgångna.
individer av Aédes aegypti.
2. Alla byggnader inom ett område för direkt transitering anordnat vid
en flygplats, som är belägen i en för gula febern endemisk zon eller i ett
för gula febern mottagligt område, skola vara myggsäkrade.
3. Varje sanitetsflygplats, som är belägen i en för gula febern endemisk
zon
a) skall vara försedd med myggsäkrade uppehållslokaler för passagerare,
besättningar och flygplatspersonal och ha tillgång till myggsäkrade sjukvårdslokaler;
b)
skall hållas myggfri genom systematisk utrotning av larver och fullgångna
individer inom flygplatsområdet och inom ett skyddsområde, som
sträcker sig 400 meter utanför detta område.
4. Vid tillämpningen av denna artikel avses med flygplatsområdet det
område, som upptages av flygplatsbyggnaderna och varje land- eller vattenyta,
som används eller är avsedd att användas för uppställning av flygplan.
Art. 21
1. Varje hälsovårdsförvaltning skall tillställa organisationen
a) en förteckning på de hamnar inom dess territorium vilka jämlikt
art. 17 godkänts såsom behöriga att utfärda:
i) enbart bevis om råttutrotning och
iil bevis om råttutrotning och bevis om befrielse från råttutrotning;
b) en förteckning på sanitetsflygplatserna inom territoriet;
c) en förteckning på flygplatser inom territoriet som ha område för
direkt transitering.
2. Hälsovårdsförvaltningen skall underrätta organisationen om varje ändring,
som från tid till annan kan komma att vidtagas i de enligt paragraf
1 i denna artikel erforderliga förteckningarna.
3. Organisationen skall ofördröjligen delge samtliga hälsovårdsförvaltningar
upplysningar, som den erhållit i enlighet med denna artikel.
Art. 22
Där den internationella trafiken är tillräckligt omfattande och då de
epidemiologiska förhållandena så erfordra, skola sanitära anordningar för
genomförande av i föreliggande bestämmelser föreskrivna åtgärder finnas
på gränsstationer invid järnvägslinjer och landsvägar samt, där sanitär kontroll
över kust- och insjöfart utföres vid gränsen även på gränsstationen
belägna vid dylika segelleder.
Del IV. Sanitära åtgärder och metoder.
Kap. I. Allmänna bestämmelser.
Art. 23
De sanitära åtgärder, som godkännas i dessa bestämmelser, äro de mest
vittgående i internationell trafik tillämpliga åtgärder som en stat kan påfordra
för att skydda sitt territorium mot karantänssjukdomar.
Art. 24
Sanitära åtgärder och formaliteter skola omedelbart påbörjas, slutföras
utan dröjsmål och tillämpas utan åtskillnad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
17
Art. 23
1. Smitta ening, bekämpande av ohyra, råttutrotning och andra sanitära
åtgärder skola utföras på ett sådant sätt att:
a) de icke förorsaka onödigt obehag för någon person eller skadar någons
hälsa;
b) de inte förorsaka någon skada på fartygets, luftfartygets eller landsvägsfordonets
struktur eller manöverorgan;
c) eldfara undvikes.
2. Vid utförandet av sådana åtgärder beträffande gods, bagage och andra
föremål skola alla försiktighetsmått vidtagas för att undvika skadegörelse.
Art. 26
1. På begäran skall hälsovårdsmyndighet utan avgift meddela befraktaren
bevis utvisande de åtgärder, som vidtagits beträffande ifrågavarande
fartyg, luftfartyg, järnvägsvagn eller landsvägsfordon; vilka delar av transportmedlet,
som behandlats; vilka metoder, som använts, samt skälet till
att dessa åtgärder vidtagits. I fråga om luftfartyg skola dessa upplysningar
på begäran i stället införas i den allmänna deklarationen.
2. Likaså skall hälsovårdsmyndigheten på begäran utan kostnad utfärda:
a) för resande ett bevis angivande dagen för hans ankomst eller avresa
och vilka åtgärder, som vidtagits beträffande honom själv eller hans bagage;
b) för leverantören, mottagaren och befraktaren eller deras resp. ombud
ett bevis med uppgift om de åtgärder, som vidtagits beträffande godset.
Art. 27
1. Person, som står under övervakning skall icke isoleras och skall ha full
rörelsefrihet. Hälsovårdsmyndigheten kan påfordra, att han, om så befinnes
nödvändigt, under övervakningstiden anmäler sig med bestämda tidsintervaller.
Frånsett inskränkningarna enligt art. 69 kan hälsovårdsmyndigheten
även alägga en sådan person hälsovårdsundersökning och vidtaga
alla andra undersökningar, som erfordras för att fastställa hans hälsotillstånd.
2. Då en person, som står under övervakning, avreser till annan ort
inom eller utanför samma territorium, skall han lämna meddelande härom
till hälsovårdsmyndigheten, som omedelbart skall underrätta hälsovårdsmyndigheten
på den plats, dit personen i fråga beger sig. Vid ankomsten
skall ifrågavarande person anmäla sig för hälsovårdsmyndigheten på ankomstorten,
som har rätt att vidtaga de åtgärder, som föreskrivas i p. 1 i
denna artikel.
Art. 28
Utom i undantagsfall, som innebär en allvarlig fara för det allmänna
hälsotillståndet, skall fartyg eller luftfartyg, som ej är smittat eller misstänkt
för att vara smittat med en karantänssjukdom icke i anledning av
förekomsten av någon annan epidemisk sjukdom av hälsovårdsmyndighet^1
för en hamn eller flygplats hindras att lossa eller lasta gods eller
förråd eller att taga in bränsle eller vatten.
Art. 29
Hälsovårdsmyndighet äger vidtaga samtliga praktiskt genomförbara åtgärder
till förhindrande av att fartyg utsläpper flytande och fast avfall,
som kan förorena vattnet i en hamn, flod eller kanal.
2 — Ii i han g till riksdagens protokoll 1992. 1 samt. Nr 138.
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Kap. II. Sanitära åtgärder vid avresa.
Art. 30
1. Hälsovårdsmyndigheten i en hamn eller på en flygplats eller i det
hälsovårdsområde inom vilket en gränsstation är belägen, kan, om den
anser det nödvändigt, företaga hälsovårdsundersökning av en person innan
denne beger sig ut på en internationell resa. Tid och plats för denna undersökning
skall ordnas med hänsyn till tullvisitering och andra formaliteter,
så att resenärens avresa underlättas och försening undvikes.
2. I § 1 i denna artikel omnämnd hälsovårdsmyndighet skall vidtaga
alla görliga åtgärder:
a) för att förhindra att smittade eller misstänkta personer avresa;
b) för att förebygga att ämnen, som kunna överföra karantänssjukdoin,
bärare av smitta eller mellanvärdar för en sådan införas på fartyg, luftfartyg,
tåg eller landsvägsfordon.
3. Oaktat föreskrifterna i punkt a) i § 2 i denna artikel kan person på
internationell resa, som vid ankomsten ställes under övervakning meddelas
tillstånd att fortsätta resan. Om han färdas med flyg, skall hälsovårdsmyndigheten
på flygplatsen anteckna förhållandet i den allmänna deklarationen.
Kap. III. Sanitära åtgärder tillämpliga under resa mellan avrese- och ankomsthamn
resp. avrese- och ankomstflygplats.
Art. 31
Föremål, som kunna förorsaka epidemisk sjukdom få icke kastas ut
.eller tillåtas falla från luftfartyg under flygning.
Art. 32
1. Fartyg, som passerar genom en stats territorialvatten utan att anlöpa
någon hamn eller kusten, skall icke bli föremål för sanitär åtgärd.
2. Om fartyget av någon anledning anlöper hamn eller kust, kan i territoriet
gällande lagar och bestämmelser tillämpas. Dock må de i enlighet
härmed vidtagna åtgärderna icke vara mera vittgående än de åtgärder, som
föreskrivas i föreliggande bestämmelser.
Art. 33
1. Ett i del V angiven bemärkelse smittfritt fartyg, som passerar genom
en kanal eller vattenväg inom en stats territorium på väg till en hamn i en
annan stats territorium, skall icke underkastas andra sanitära åtgärder
än hälsovårdsundersökning, såvida icke fartyget kommer från smittat hälsovårdsområde
eller ombord har någon person, som kommer från sådant
hälsovårdsområde, detta dock endast om inkubationstiden för den sjukdom
med vilken hälsovårdsområdet är smittat icke utlupit.
2. Den enda åtgärd, som må vidtagas beträffande fartyg, som kommer
från ett dylikt område eller har en dylik person ombord är, att hälsovårdsmyndigheten,
om detta befinnes nödvändigt, stationerar sanitetsvakt ombord,
som förhindrar all obehörig kontakt mellan fartyget och stranden
och övervakar att art. 29 tillämpas.
3. Hälsovårdsmyndighet skall tillåta varje sådant fartyg att under myndighetens
kontroll taga in bränsle, vatten och förråd.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
4. Smittat eller misstänkt fartyg, som passerar genom en kanal eller
vattenväg kan behandlas, som om det anlöpte en hamn i samma territorium.
Art. 34
Oaktat föreskrift av motsatt innebörd i föreliggande bestämmelser dock
med undantag för art. 75 skola inga andra sanitära åtgärder än hälsovårdsundersökning
företagas beträffande
a) passagerare och besättning ombord på smittfritt fartyg, såvida de
stanna ombord;
b) passagerare och besättning från smittfritt luftfartyg i transitofart
genom ett tenitorium, vilka kvarstanna inom område för direkt transitering
på flygplats i detta territorium eller, om flygplatsen ännu icke är
försedd med sådant område, underkasta sig de åtgärder för avskiljande,
som föreskrivits av hälsovårdsmyndigheten för att hindra sjukdomens spridning.
Om sådana personer måste lämna den flygplats, där de debarkerat
enbart för att fortsätta resan från en annan flygplats belägen i närheten
av den första flygplatsen, skola inga sådana åtgärder tillämpas på dem,
om förflyttningen sker under den eller de berörda hälsovårdsmvndigheternas
kontroll.
Kap. IV. Sanitära åtgärder vid ankomsten.
Art. 35
I den mån så är möjligt skola berörda stater per radio medgiva fartyg
eller luftfartyg befrielse från karantän, då hälsovårdsmyndigheten i den
avsedda ankomsthamnen eller -flygplatsen på grund av upplysningar, som
myndigheten erhållit från fartyget eller luftfartyget före dess ankomst,
är av den uppfattningen, att ankomsten icke kommer att medföra införande
eller spridande av en karantänssjukdom.
Art. 36
1. Hälsovårdsmyndigheten för en hamn, flygplats eller gränsstation kan
vid ankomsten beordra hälsovårdsundersökning av varje fartyg, luftfartyg,
tåg eller landsvägsfordon samt person på internationell resa.
2. De ytterligare sanitära åtgärder, som skola tillämpas beträffande fartyg,
luftfartyg eller landsvägsfordon skola bestämmas av de förhållanden,
som voro rådande ombord under resan eller råder vid tiden för den sanitära
undersökningen. Dock må icke i samband härmed sådana åtgärder
åsidosättas, som godkännas i föreliggande bestämmelser med avseende på
fartyg, luftfartyg eller landsvägsfordon, som kommer från smittat hälsovårdsområde.
Art. 37
De i del V föreskrivna åtgärder, som gälla vid ankomst från smittat
hälsovårdsområde, skola endast vidtagas i fråga om fartyg, luftfartyg, tåg,
landsvägsfordon, person eller föremål, som verkligen anländer från dylikt
område, under förutsättning att hälsovårdsmyndigheten i det smittade
hälsovårdsområdet vidtar alla nödvändiga åtgärder för att hindra spridning
av sjukdomen och tillämpar de i art. 30 p. 2 föreskrivna åtgärderna.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Art. 38
Vid ankomsten av ett fartyg, luftfartyg, tåg eller landsvägsfordon kan
en smittad person flyttas från transportmedlet och isoleras. Sådan förflyttning
är obligatorisk, om den påfordras av den för transportmedlet
ansvarige personen.
Art. 39
1. Oavsett föreskrifterna i del V kan hälsovårdsmyndighet beordra övervakning
av varje misstänkt person, som befinner sig på internationell resa
och anländer från smittat hälsovårdsområde, oberoende av vilket transportmedel,
som använts. Denna övervakning kan fortgå till dess den inkubationsperiod,
som angives i del V förflutit.
2. Utom i fall, där i föreliggande bestämmelser är särskilt föreskrivet
skall övervakning icke ersättas med isolering, såvida icke hälsovårdsmyndigheten
bedömer risken för smittöverföring genom den misstänkte
såsom särskilt stor.
Art. 40
Varje annan sanitär åtgärd än hälsovårdsundersökning, som verkställts
i en föregående hamn eller på en föregående flygplats skall icke upprepas
i en följande hamn eller på en följande flygplats, såvida icke
a) efter avresan från den hamn eller flygplats, där de sanitära åtgärderna
vidtagits, i hamnen eller på flygplatsen eller ombord på fartyget
eller luftfartyget inträffat något av epidemiologisk betydelse, som gör det
erforderligt att på nytt vidtaga dessa sanitära åtgärder eller någon av dem,
eller
b) hälsovårdsmyndigheten i följande hamn eller vid följande flygplats
på grundval av uppenbara fakta förvissat sig om, att de enskilda åtgärder,
som tidigare vidtagits, icke varit verkligt effektiva.
Art. 41
Med förbehåll för bestämmelserna i art. 76 skall fartyg eller luftfartyg
icke av sanitära skäl hindras från att besöka hamn eller flygplats. Om
hamnen eller flygplatsen av brist på utrustning icke kan verkställa de
sanitära åtgärder, som godkännas i föreliggande bestämmelser och som
enligt vederbörande hälsovårdsmyndighets uppfattning äro erforderliga kan
ett sådant fartyg eller luftfartyg förständigas att på egen risk begiva sig
till närmaste med dylik utrustning försedda hamn eller flygplats, som är
mest läglig för fartyget eller luftfartyget.
Art. 42
Luftfartyg skall icke anses ha anlänt från smittat hälsovårdsområde,
endast emedan det under resa över smittat territorium landat på sanitetsflygplats,
som själv icke utgör ett smittat hälsovårdsområde.
Art. 43
Varje person ombord på luftfartyg, som flugit över smittat hälsovårdsområde,
men icke landat därstädes eller som landat under i art. 34 angivna
betingelser skall icke anses ha anlänt från sadant område.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
21
Årt. 44
1. Med undantag för vad som föreskrives i p. 2 i denna artikel skall
varje fartyg eller luftfartyg, som vägrar att underkasta sig de åtgärder,
som hälsovårdsmyndigheten i hamnen eller på flygplatsen i överensstämmelse
med föreliggande bestämmelser påfordrar, tillåtas att omedelbart
fortsätta sin resa. Under sin fortsatta resa får det icke besöka annan hamn
eller flygplats i samma territorium. Sådant fartyg eller luftfartyg skall
likväl tillåtas intaga bränsle, vatten och förråd, under förutsättning att
det stannar i karantän. Om sådant fartyg vid hälsovårdsundersökning
befinnes vara smittfritt, skall det åtnjuta förmånerna enligt art. 33.
2. Fartyg eller luftfartyg som anländer från hamn eller flygplats som
är belägen i ett för gula febern mottagligt område, skall under följande
omständigheter icke tillåtas avresa och skall bli föremål för de åtgärder,
som påfordras av hälsovårdsmyndigheten i enlighet med föreliggande bestämmelser:
a)
om luftfartyget är smittat med gula febern;
b) om fartyget är smittat med gula febern och Aédes aegypti påträffats
ombord samt den sanitära undersökningen visar, att det ombord finns
smittad person, som icke isolerats i behörig tid.
Art. 45
1. Om luftfartyg av orsaker över vilka befälhavaren icke kunnat råda,
landar annorstädes än på en flygplats eller på annan flygplats än den,
där det var avsett att landa, skall befälhavaren på luftfartyget eller annan
ansvarig person vidtaga alla åtgärder för att komma i förbindelse med
närmaste hälsovårdsmyndighet eller annan offentlig myndighet.
2. Så snart hälsovårdsmyndigheten underrättats om landningen, kan den
vidtaga alla behöriga åtgärder men får icke i något fall överskrida de i
föreliggande bestämmelser godkända åtgärderna.
3. Med förbehåll för vad som sägs i p. 5 i denna artikel får ingen person
ombord lämna landningsplatsen utom i syfte att träda i förbindelse med
vederbörande hälsovårdsmyndighet eller annan offentlig myndighet, därest
han ej fått tillstånd härtill av sådan myndighet. Ej heller får gods avlägsnas
från landningsplatsen.
4. Då alla av hälsovårdsmyndigheten påfordrade åtgärder verkställts
föreligga inga sanitära hinder för luftfartyget att bege sig antingen till
den flygplats, där det var avsett att landa, eller, om detta av tekniska skäl
icke låter sig göra, till annan lämpligt belägen flygplats.
5. Befälhavaren på luftfartyget eller annan ansvarig person kan vidtaga
sådana nödfallsåtgärder som erfordras för passagerarnas och besättningens
hälsa och säkerhet.
Kap. V. Åtgärder beträffande internationell transport av gods, bagage och post.
Art. 46
1. Gods skall bli föremål för i föreliggande bestämmelser föreskrivna
åtgärder endast om hälsovårdsmyndigheten har anledning förmoda, att det
kan ha blivit smittat med någon karantänssjukdom eller kan medverka till
spridande av sådan sjukdom.
2. Med förbehåll för de åtgärder, som föreskrivas i art. 68 skall — med
undantag för levande djur — gods i transitotrafik utan omlastning icke
22 Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
bli föremål för sanitära åtgärder eller kvarhållas i hamn, på flygplats eller
karantänsstation.
Art. 47
Utom i fråga om smittad eller misstänkt person, får bagage smittrenas
eller desinsekteras endast om det tillhör person, som för med sig smittade
föremål, eller person, hos vilken man påträffar sådana insekter, som tjäna
som mellanvärdar för en karantänssjukdom.
Art. 48
1. Post, tidningar, böcker och andra trycksaker skola icke bli föremål
för några sanitära åtgärder.
2. Postpaket må bli föremål för sanitära åtgärder endast om de innehålla
a) något av de födoämnen, som angivas i § 1 i art. 68, beträffande vilket
hälsovårdsmyndigheten har anledning tro, att det kommer från kolerasmittat
hälsovårdsområde; eller
b) linne, gångkläder eller sängkläder, som nyttjats eller nedsmutsats,
och på vilka bestämmelserna i del V äro tillämpliga.
Del V. Speciella föreskrifter för de olika karantänssjukdomarna.
Kap. I. Pest.
Art. 49
Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser räknas med en inkubationstid
för pest av 6 dagar.
Art. 50
Ympning mot pest skall icke utgöra ett villkor för en persons inresa i
ett territorium.
Art. 51
1. Varje stat skall använda alla till buds stående medel för att minska
faran för att pest sprides med gnagare och deras ohyra. Vederbörande
hälsovårdsförvaltning skall ständigt hålla sig underrättad om förhållandena
i hälsovårdsområden — särskilt hamnar och flygplatser — som äro
smittade eller misstänkas vara smittade med gnagarpest. Kontrollen skall
ske genom systematisk insamling och regelbunden undersökning av gnagare
och deras ohyra.
2. Då fartyg eller luftfartyg uppehåller sig i hamn eller på flygplats,
som är smittad med pest, skall särskilda försiktighetsåtgärder vidtagas
för att förhindra att råttor (gnagare) komma ombord.
Art. 52
1. Fartyg skall antingen
a) periodiskt undergå råttutrotning, eller
b) ständigt hållas i sådant skick, att antalet gnagare ombord är betydelselöst.
2. Bevis om råttutrotning och bevis om befrielse från råttutrotning få
endast utfärdas av hälsovårdsmyndigheten i hamn, som godkänts för detta
ändamål enligt art. 17. Varje sådant bevis skall äga en giltighetstid av sex
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
månader men denna period kan förlängas med en månad för fartyg, som
beger sig till sådan hamn, som här avses, om råttutrotning resp. inspektionen
underlättas av de åtgärder, som kunna verkställas i denna hamn.
3. Bevis om råttutrotning och bevis om befrielse från råttutrotning skola
utfärdas i överensstämmelse med mall i bil. 1.
4. Företes icke giltigt bevis, kan hälsovårdsmyndigheten i enl. art. 17
godkänd hamn efter att ha gjort förfrågningar och verkställt besiktning
förfara på följande sätt:
a) om hamnen godkänts enligt p. 2 i art. 17 kan hälsovårdsmyndigheten
antingen själv verkställa råttutrotning av fartyget eller låta verkställa utrotning
under myndighetens ledning och kontroll. Myndigheten skall i
varje särskilt fall bestämma, vilken metod, som skall användas för att
säkerställa utrotandet av gnagarna på fai-tyget. Råttutrotning skall verkställas
på sådant sätt att uppkomsten av skador å fartyg och last i möjligaste
män undvikes och får icke taga längre tid i anspråk än som är oundgängligen
nödvändigt. Såvitt möjligt skall råttutrotning verkställas, då lastrummen
äro tomma. På fartyg i ballast skall råttutrotning ske före lastningen.
Då råttutrotningen slutförts på tillfredsställande sätt, skall hälsovårdsmyndigheten
utfärda bevis om råttutrotning.
b) i alla hamnar som godkänts jämlikt art. 17 kan hälsovårdsmyndigheten
utfärda bevis om befrielse från råttutrotning, om den förvissat sig
om att antalet gnagare ombord är betydelselöst. Sådant bevis får utfärdas
endast om besiktningen av fartyget verkställts, då lastrummen äro tomma
eller endast innehålla ballast eller annat material, som icke drar till sig.
råttor och är av sådant slag och så placerat, att det medger fullständig
inspektion av lastrummen. Bevis om befrielse från råttutrotning får utfärdas
för oljebåt med fyllda lastrum.
5. Om hälsovårdsmyndigheten i den hamn, där råttutrotningen ägt rum,
anser att de omständigheter, under vilka den utförts, voro sådana, att ett
tillfredsställande resultat icke kunde uppnås, skall den göra anteckning
härom i beviset om råttutrotning.
Art. 53
Vid exceptionella förhållanden av epidemiologisk art, då gnagare misstänkas
finnas ombord, kan råttutrotning utföras på luftfartyg.
Art. 5ti
Före avresan skall varje misstänkt person, som beger sig på internationell
resa från hälsovårdsområde, där epidemi av lungpest förekommer, isoleras
under sex dagar, räknat från den dag personen senast varit utsatt för
smitta.
Art. 55
1. Fartyg eller luftfartyg skall vid ankomsten anses såsom smittat om:
a ) ombord förekommer fall av pest hos människa, eller
b) om pestsmittad gnagare påträffas ombord.
Fartyg skall vidare anses smittat, om fall av pest hos människa inträffat
ombord senare än sex dagar efter embarkeringen.
2. Fartyg skall vid ankomsten anses såsom misstänkt om:
a.) fall av pest inträffat ombord inom sex dagar efter embarkeringen,
ehuru sådant fall icke förekommer ombord vid ankomsten;
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
b) det visat sig, att det bland gnagare ombord råder ovanligt hög dödlighet,
vars orsak ännu icke fastställts.
3. Även om fartyg eller luftfartyg kommer från smittat hälsovårdsområde
eller ombord har person, som kommer från dylikt område, skall det
vid ankomsten anses vara fritt från smitta, om hälsovårdsmyndigheten
efter utförd hälsovårdsundersökning är förvissad om, att sådana omständigheter,
som angivas i § 1 och 2 i denna artikel, icke föreligga.
Art. 56
1. Då smittat eller misstänkt fartyg eller smittat luftfartyg anländer,
kan hälsovårdsmyndigheten vidtaga följande åtgärder:
a) desinsektion av varje misstänkt person och övervakning av denne
under högst sex dagar räknat från ankomstdagen;
b) desinsektion och om nödvändigt smittrening av:
i) allt bagage, som tillhör smittad eller misstänkt person, och
ii) alla andra föremål såsom begagnade sängkläder och orent linne samt
alla delar av fartyget eller luftfartyget, som anses smittade.
2. Om det förekommer pest bland gnagare ombord på ett fartyg, skall
detta bli föremål för råttutrotning, om så erfordras i karantän, på sätt,
som föreskrives i art. 52. Härvid iakttages följande:
a) råttutrotningen skall utföras så snart lastrummen tömts;
b) för att förebygga att smittade råttor lämna fartyget kan eu eller flera
preliminära råttutrotningar verkställas på ett fartyg före eller under lossning
av lasten;
c) om fullständig utrotning av gnagare icke kan garanteras, emedan
endast en del av lasten skall lossas, skall fartyget icke ffindras från att
lossa denna del av lasten. Hälsovårdsmyndigheten kan dock vidtaga alla
åtgärder — inbegripet att placera fartyget i karantän — som den anser
nödvändiga för att förhindra att smittade gnagare lämna fartyget.
3. Om en gnagare, som dött av pest, påträffas ombord på ett luftfartyg,
skall råttutrotning verkställas ombord på luftfartyget, om så erfordras i
karantän.
Art. 57
Fartyg skall icke längre anses såsom smittat eller misstänkt och luftfartyg
ej såsom smittat, då de åtgärder, som påfordras av hälsovårdsmyndigheten
i enlighet med art. 38 och 56, genomförts på vederbörligt
sätt, eller då hälsovårdsmyndigheten förvissat sig om att den ovanligt höga
dödligheten bland gnagare icke beror på pest. Fartyget eller luftfartyget
skall därefter medgivas fri beröring med land.
Art. 58
Ett smittfritt fartyg eller luftfartyg skall vid ankomsten medgivas fri
beröring med land. Om det anlänt från smittat hälsovårdsområde kan
likväl hälsovårdsmyndigheten:
a) ställa varje misstänkt person, som lämnar fartyget/luftfartyget under
övervakning under högst sex dagar, räknat från den dag, då fartyget/luftfartyget
lämnade det smittade hälsovårdsområdet;
b) i undantagsfall och när väl grundade skäl föreligga påfordra utrotning
av gnagare ombord på ett fartyg. Skälen skola skriftligen delgivas
befälhavaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
25
Art. 59
Om fall av pest hos människa upptäckes vid ankomsten av tåg eller
landsvägsfordon, kunna de åtgärder, som föreskrivas i art. 38 och i p. 1 i
art. 56 vidtagas av hälsovårdsmyndigheten, varjämte desinsektion, och om
nödvändigt, även smittrening verkställas av de delar av tåget eller landsvägsfordonet
som anses smittade.
Art. 60
Kap. II. Kolera.
Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser räknas med en inkubationstid
av fem dagar för kolera.
Art. 61
1. Vid vidtagande av i föreliggande bestämmelser föreskrivna åtgärder
skall hälsovårdsmyndigheten taga hänsyn till innehav av giltigt bevis om
ympning mot kolera.
2. Den standard på anti-koleravaccin, som gäller i det territorium, där
ympningen utförts, skall godtagas av samtliga hälsovårdsförvaltningar.
3. Hälsovårdsmyndighet kan vidtaga följande åtgärder i fråga om en
person på internationell resa, som anlänt från smittat hälsovårdsområde
under inkubationstiden:
a) om han innehar giltigt bevis om ympning mot kolera, kan han placeras
under övervakning under högst fem dagar, räknat från den dag, han
lämnade det smittade hälsovårdsområdet;
b) om han icke innehar sådant bevis, kan han isoleras under lika lång tid.
Art. 62
1. Fartyg skall anses såsom smittat, om kolerasjuk finnes ombord vid
ankomsten eller om fall av kolera inträffat under senast förflutna fem
dygn före ankomsten.
2. Fartyg skall anses såsom misstänkt, om fall av kolera inträffat ombord
under resan men något nytt fall icke inträffat under senast förflutna
fem dygn före ankomsten.
3. Luftfartyg skall anses såsom smittat, om kolerasjuk finnes ombord
vid ankomsten. Det skall anses såsom misstänkt, om fall av kolera inträffat
ombord under resan, även om den sjuke debarkerat vid tidigare tillfälle.
4. Fartyg eller luftfartyg skall vid ankomsten anses såsom fritt från
smitta, även om det anländer från smittat hälsovårdsområde eller medför
person, som kommer från sådant område, om hälsovårdsmyndigheten efter
verkställd hälsovårdsundersökning är förvissad om att fall av kolera icke
inträffat ombord under resan.
Art. 63
1. Vid ankomsten av smittat fartyg eller luftfartyg kan hälsovårdsmyndigheten
vidtaga följande åtgärder:
a) övervakning under högst fem dagar, räknat från landstignings/landningsdagen,
av varje passagerare eller besättningsmedlem, som uppvisar
giltigt bevis om ympning mot kolera, och isolering av alla andra personer,
som lämna fartyget/luftfartyget;
26
Kungi. Maj.ts proposition nr 138.
b) smittrening av:
i) allt bagage som tillhör smittad eller misstänkt person, och
ii) alla andra föremål såsom begagnade sängkläder och orent linne samt
alla delar av fartyget eller luftfartyget, som anses smittade;
c) smittrening och avlägsnande av vattenförråd ombord som anses smittat
och smittrening av vattenbehållarna.
2. Uttömningar från imänniska, spillvatten inklusive slagvatten, avfall
och varje föremål, som anses smittat, får icke utsläppas eller nedkastas utan
föregående smittrening. Hälsovårdsmyndigheten är ansvarig för att bortskaffandet
sker under betryggande former.
Art. 64
1. Vid ankomsten av misstänkt fartyg eller luftfartyg kan hälsovårdsnämnden
vidtaga de åtgärder, som föreskrivas i moment b) och c), p. 1.
art. 63 samt i p. 2 av samma artikel.
2. Utan inskränkning i den åtgärd, som föreskrives i art. 61, p. 3 mom.
h), kan därjämte varje passagerare eller besättningsmedlem, som lämnar
fartyget/luftfartyget underkastas övervakning under högst fem dagar, räknat
från ankomstdagen.
Art. 65
Fartyg eller luftfartyg skall icke längre anses såsom smittat eller misstänkt,
då de åtgärder, som beordrats av hälsovårdsmyndigheten i enlighet
med art. 38 resp. art. 63 och 64, genomförts på vederbörligt sätt. Fartyget
eller luftfartyget skall därefter medgivas fri beröring med land.
Art. 66
Fartyg eller luftfartyg, som är fritt från smitta, skall vid ankomsten medgivas
fri beröring med land. Om det anlänt från smittat hälsovårdsområde,
kan dock hälsovårdsmyndigheten på passagerare eller besättningsmedlem,
som lämnar fartyget/luftfartyget, tillämpa de i art. 61 föreskrivna åtgärderna.
Art. 67
Om fall av kolera upptäckes vid ankomsten av tåg eller landsvägsfordon,
kan hälsovårdsmyndigheten vidtaga följande åtgärder:
a) utan inskränkning i den åtgärd, som föreskrives i art. 61, p. 3 mom.
b), övervakning av varje misstänkt person under högst fem dagar, räknat
från ankamstdagen;
b) smittrening av:
i) allt bagage, som tillhör den smittade personen och, om så anses nödvändigt,
även bagage som tillhör misstänkt person och
ii) andra föremål såsom begagnade sängkläder och orent linne samt alla
delar av tåget eller landsvägsfordonet, som anses smittade.
Art. 68
1. Vid ankomsten av smittat eller misstänkt fartyg eller luftfartyg, tåg
eller landsvägsfordon, där fall av kolera upptäckts, eller av fartyg, luftfartyg,
tåg eller landsvägsfordon, som kommer från smittat hälsovårdsområde,
kan hälsovårdsmyndigheten förbjuda lossning av eller bortskaffa
all fisk, alla skaldjur, all frukt och alla grönsaker, som äro avsedda att för
-
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
täras råa, eller drycker, såvida icke sådan föda eller sådana drycker förvaras
i slutna behållare och hälsovårdsmyndigheten icke har anledning tro,
att de äro smittade. Om sådan föda eller dryck bortskaffas, skola anordningar
vidtagas, så att detta sker under betryggande former.
2. Om sådan föda eller dryck utgör del av lasten i lastrummet på ett
fartyg eller fraktutrymmet i ett luftfartyg, har endast hälsovårdsmyndigheten
i den hamn eller vid den flygplats, där denna föda eller dryck skall
lossas, rätt att bortskaffa den.
3. Befälhavaren på ett luftfartyg har rätt att kräva att sådan föda eller
dryck bortskaffas.
Art. 69
1. Hälsovårdsmyndighet har icke rätt att fordra, att en person skall
underkasta sig provtagning från ändtarmen.
2. Endast beträffande person på internationell resa, som anländer från
smittat hälsovårdsområde inom inkubationstiden för kolera och som företer
kliniska symtom på kolera, kan krävas bakteriologisk undersökning av
tarmuttömning.
Art. 70
Kap. III. Gula febern.
1. Gränserna för en för gula febern endemisk zon eller mottaglighetszon
för samma sjukdom skola bestämmas av organisationen i samråd med
berörda hälsovårdsförvaltningar, och kunna på samma sätt ändras tid efter
annan. Samtliga hälsovårdsförvaltningar skola av organisationen underrättas
om dessa områdens utsträckning.
2. Då en hälsovårdsförvaltning meddelar organisationen att i ett hälsovårdsområde,
som utgör en del av en för gula febern endemisk zon, Aédes
negypti index under ett år konstant legat under 1 %, skall organisationen
efter överenskommelse med vederbörande hälsovårdsförvaltning underrätta
samtliga hälsovårdsförvaltningar om att ifrågavarande hälsovårdsområde
icke längre ingår i en för gula febern endemisk zon.
Art. 71
Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser räknas med en inkubationstid
av sex dagar för gula febern.
Art. 72
1. Ympning mot gula febern skall krävas av varje person på internationell
resa, som lämnar ett smittat hälsovårdsområde för att bege sig till en mottaglighetszon
för denna sjukdom.
2. Om sådan person innehar ett ännu icke giltigt bevis om ympning mot
gula febern, kan han likväl tillåtas avresa, men föreskrifterna i art. 74
kunna tillämpas på honom vid ankomsten.
3. Person, som innehar giltigt bevis om ympning mot gula febern, skall
icke behandlas såsom misstänkt, även om han anlänt från smittat hälsovårdsområde.
Art. 73
1. Varje person, som är anställd vid en i ett smittat hälsovårdsområde
belägen flygplats och varje besättningsmedlem på luftfartyg, som begagnar
28 Kangl. Maj.ts proposition nr 138.
sig av sådan flygplats, skall inneha giltigt bevis om ympning mot gula
febern.
2. Varje luftfartyg, som lämnar en i ett smittat hälsovårdsområde belägen
flygplats, och är destinerat till en mottaglighetszon för gula febern skall
under hälsovårdsmyndighetens kontroll undergå desinsektion så nära avgångstiden
som möjligt, dock i tillräckligt god tid för att icke avgångstiden
skall fördröjas. Berörda stater kunna godkänna desinsektion under flygning
av sådana delar av luftfartyget, som medge dylik desinsektion.
3. Varje luftfartyg som lämnar hälsovårdsområde, där Aédes aegypti
eller andra domicillära mellanvärdar för gula febern förekomma, och är
destinerat till en mottaglighetszon för gula febern, som redan befriats från
Aédes aegypti, skall undergå sådan desinsektion.
Art. 7 b
Hälsovårdsmyndighet i en mottaglighetszon för gula febern kan kräva,
att person på internationell resa, som anlänt från smittat hälsovårdsområde
•och icke kan förete giltigt bevis om ympning mot gula febern, isoleras till
dess hans bevis blir giltigt, eller till dess en tidsperiod av högst sex dagar
förflutit, räknat från den dag, han senast kan ha utsatts för smitta, vilketdera
som först inträffar.
Art. 75
1. Person, som anländer från smittat hälsovårdsområde och icke kan
förete giltigt bevis om ympning mot gula febern och som ämnar göra en
internationell resa till en i en mottaglighetszon för gula febern belägen flygplats,
som saknar möjlighet att ombesörja sådant avskiljande, som föreskrives
i art. 34, kan, efter överenskommelse mellan hälsovårdsförvaltningarna
i de territorier, i vilka de berörda flygplatserna äro belägna, förhindras
avresa från flygplats, där sådana möjligheter förefinnas.
2. Berörda hälsovårdsförvaltningar skola underrätta organisationen om
varje sådant avtal och om dess upphävande. Organisationen skall omedelbart
vidarebefordra detta meddelande till samtliga hälsovårdsförvaltningar.
Art. 76
1. Fartyg skall anses såsom smittat, om vid ankomsten fall av gula febern
finnes ombord, eller om fall inträffat ombord under resan. Det skall anses
såsom misstänkt, om det avgått från smittat hälsovårdsområde inom sex
dagar före ankomsten. Detsamma gäller, om fartyget anländer inom trettio
dagar efter avresan från sådant hälsovårdsområde och hälsovårdsmyndigheten
påträffar Aédes aegypti ombord. Varje annat fartyg skall anses såsom
fritt från smitta.
2. Luftfartyg skall anses såsom smittat, om det vid ankomsten har fall
av gula febern ombord. Det skall anses såsom misstänkt, om hälsovårdsmyndigheten
icke godtar en enligt art. 73 p. 2 utförd desinsektion och
påträffar levande myggor ombord på luftfartyget. Varje annat luftfartyg
skall anses såsom fritt från smitta.
Art. 77
1. Vid ankomsten av smittat eller misstänkt fartyg eller luftfartyg kan
hälsovårdsmyndigheten
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 138.
a) i en mottaglighetszon för gula febern beträffande varje passagerare
och besättningsmedlem, som lämnar fartyget/luftfartyget utan att ha giltigt
bevis om ympning mot gula febern, vidtaga de åtgärder, som föreskrivas i
art. 74;
b) företaga besiktning av fartyget eller luftfartyget samt utrota Aedes
aegypti ombord; i en mottaglighetszon för gula febern kan påfordras, att
fartyget, innan dessa åtgärder vidtagits, stannar minst 400 meter från land.
2. Fartyget eller luftfartyget skall icke längre anses såsom smittat eller
misstänkt, då de åtgärder, som beordrats av hälsovårdsmyndigheten i enlighet
med art. 38 och § 1 i denna artikel, verkställts på vederbörligt sätt.
Det skall därefter medgivas fri beröring med land.
Art. 78
Då fartyg eller luftfartyg, som är fritt från smitta, anländer från smittat
hälsovårdsområde, kunna de i mom. b) i par. 1 i art. 77 föreskrivna åtgärderna
tillämpas. Fartyget eller luftfartyget skall därefter medgivas fri beröring
med land.
Art. 79
En stat skall icke förbjuda luftfartyg att landa vid sanitetsflygplats i
dess territorium, om de åtgärder, som föreskrivas i art. 73 p. 2 vidtagits.
I en mottaglighetszon för gula febern kan dock föreskrivas, att luftfartyg,
som anlända från smittat hälsovårdsområde endast må landa på flygplatser,
som för detta ändamål anvisats av staten i fråga.
Art. 80
Då tåg eller landsvägsfordon anländer till en mottaglighetszon för gula
febern, kan hälsovårdsmyndigheten vidtaga följande åtgärder:
a) isolering i enlighet med föreskrifterna i art. 74, av varje person, som
anländer från smittat hälsovårdsområde och icke kan uppvisa giltigt bevis
om ympning mot gula febern;
b) desinsektion av tåget eller landsvägsfordonet, om det anlänt från
smittat hälsovårdsområde.
Art. 81
Den isolering, som föreskrives i art. 38 och i detta kap., skall i en mottaglighetszon
för gula febern äga rum i myggsäkrad lokal.
Kap. IV. Smittkoppor.
Art. 82
Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser räknas med en inkubationstid
av fjorton dagar för smittkoppor.
.4 i t. 83
1. Hälsovårdsförvaltning kan kräva, att varje person på internationell
resa, soin icke tydligt visar tecken på tidigare genomgångna smittkoppor
och därigenom erhållit tillräckligt skydd mot sjukdomen, vid ankomsten
företer bevis om ympning mot smittkoppor. Den, som icke kan förete sådant
bevis, kan skyddskoppympas; om han vägrar att underkasta sig dylik ympning,
kan han ställas under övervakning under högst fjorton dagar, räknat
från dagen för avresan från det senast före ankomsten besökta territoriet.
30
Kangl. Maj.ts proposition nr 138.
2. Av person på internationell resa, som under de senaste fjorton dagarna
före ankomsten besökt smittat hälsovårdsområde och som enligt hälsovårdsmyndighetens
åsikt icke är tillräckligt skyddad genom ympning eller
tidigare angrepp av sjukdomen, kan krävas, att han underkastar sig ympning
eller övervakning eller ympning jämte övervakning; om han vägrar
att låta ympa sig, kan han isoleras. Tiden för övervakningen eller isoleringen
skall icke överstiga fjorton dagar, räknat från dagen för avresan från det
smittade hälsovårdsområdet. Giltigt bevis om ympning mot smittkoppor
skall anses som bevis på tillräckligt skydd.
Art. 84
1. Fartyg eller luftfartyg skall betraktas såsom smittat, om vid ankomsten
fall av smittkoppor finnes ombord eller om sådant fall inträffat ombord
under resan.
2. Varje annat fartyg eller luftfartyg skall anses såsom fritt från smitta,
även om det finns misstänkta personer ombord, men varje misstänkt kan,
då han lämnar fartyget/luftfartyget, bli föremål för åtgärder, som föreskrivas
i art. 85.
.4 rf. 85
1. Då smittat fartyg eller luftfartyg anländer
a) skall hälsovårdsmyndigheten erbjuda ympning åt var och en ombord,
som enligt myndighetens uppfattning icke är tillräckligt skyddad mot smittkoppor;
b)
kan hälsovårdsmyndigheten isolera eller övervaka person, som lämnar
fartyget/luftfartyget under högst fjorton dagar, räknat från det senaste tillfälle,
då vederbörande utsattes för smitta. Vid fastställandet av tiden för
sådan isolering eller övervakning skall hälsovårdsmyndigheten dock taga
hänsyn till tidigare ympningar, som personen i fråga undergått, samt de
möjligheter, som förefunnits, för att han blivit utsatt för smitta;
c) skall hälsovårdsmyndigheten smittrena:
i) allt bagage, som tillhör smittad person, och
ii) allt annat bagage eller andra föremål såsom begagnade sängkläder
och orent linne samt alla delar av fartyget eller luftfartyget, som anses
smittade.
2. Fartyg eller luftfartyg skall anses smittat, till dess varje smittad person
flyttats bort från fartyget och till dess de åtgärder, som påfordras av
hälsovårdsmyndigheten i enlighet med p. 1 denna art. verkställts på vederbörligt
sätt. Fartyget eller luftfartyget skall därefter medgivas fri beröring
med land.
Art. 86
Vid ankomsten skall fartyg/luftfartyg, som är fritt från smitta, medgivas
fri beröring med land även om det anländer från smittat hälsovårdsområde.
Art. 87
Om ett fall av smittkoppor upptäckes vid ankomsten av tåg eller landsvägsfordon,
skall den smittade personen flyttas bort och föreskrifterna i
art. 85 p. 1 tillämpas. Tiden för eventuell övervakning eller isolering skall
räknas från och med ankomstdagen, och varje del av tåget eller landsvägsfordonet,
som kan anses vara smittad, skall smittrenas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Kap. V. Fläckfeber.
31
Art. 88
Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser räknas med en inkubationstid
av fjorton dagar för fläckfeber.
Art. 89
Ympning mot fläckfeber skall icke utgöra ett vilkor för en persons inresa
i ett territorium.
Art. 90
1. Vid avresa från smittat hälsovårdsområde skall en person, som befinner
sig på internationell resa desinsekteras, om hälsovårdsmyndigheten i
området anser, att han kan sprida fläckfeber.
2. En person på internationell resa, som lämnat smittat hälsovårdsområde
under de närmast föregående fjorton dagarna kan, om hälsovårdsmyndigheten
på ankomstorten finner det nödvändigt, underkastas desinsektion
samt övervakning under en period av högst fjorton dagar, räknat
från dagen för desinsektionen. De kläder en sådan person bär, hans bagage
och varje annat föremål, som kan tänkas sprida fläckfeber, kan desinsekteras
och om nödvändigt även smittrenas.
Art. 91
Fartyg eller luftfartyg skall anses såsom fritt från smitta även om vid
ankomsten smittad person finnes ombord. Art. 38 kan emellertid tillämpas
och alla misstänkta personer kunna underkastas desinsektion. Vidare kunna
alla utrymmen, som tagits i anspråk av den smittade eller en misstänkt person
samt de kläder de bära, deras bagage och varje annat föremål, som kan
tänkas sprida fläckfeber, desinsekteras och om nödvändigt smittrenas.
Fartyget eller luftfartyget skall därefter medgivas fri beröring med land.
Art. 92
Om vid ankomsten av tåg eller landsvägsfordon fall av fläckfeber upptäckes,
kan hälsovårdsmyndigheten vidtaga de åtgärder, som föreskrivas
i art. 38 och 91.
Kap. VI. Återfallsfeber.
Art. 93
Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser räknas med en inkubationstid
av åtta dagar för återfallsfeber.
Art. 94
Art. 89, 90, 91 och 92 beträffande fläckfeber skola även gälla återfallsfeber;
om en person underkastas övervakning skall denna övervakning dock
icke utsträckas utöver åtta dagar, räknat från dagen för desinsektionen.
Del VI. Ilälsovårdsbevis.
Art. 95
Intet fartyg eller luftfartyg skall åläggas förete sundhetsbevis med eller
utan konsulatvisum eller något annat slag av bevis beträffande hälsotillståndet
i en hamn eller på en flygplats.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Art. 96
1. Befälhavaren för ett fartyg skall före ankomsten till den första hamn
i ett territorium, som fartyget anlöper, underrätta sig om hälsotillståndet
ombord. Vid ankomsten skall han ifylla och till hälsovårdsmyndigheten i
hamnen överlämna en »sjöf artshälsodeklaration», som, om fartygsläkare
finnes ombord, skall kontrasigneras av denne.
2. Befälhavaren och fartygsläkaren, om sådan finnes ombord, skola lämna
alla ytterligare upplysningar, som hälsovårdsmyndigheten begär, rörande
hälsotillståndet ombord under resan.
3. »Sjöf artshälsodeklarationen» skall upprättas i enlighet med i bil. 5
angiven mall.
Art. 97
1. Befälhavaren för ett luftfartyg eller hans befullmäktigade ombud skall,
då luftfartyget landar på en flygplats, ifylla och till hälsovårdsmyndigheten
på flygplatsen överlämna en kopia av den del av luftfartygets allmänna
deklaration, som innehåller de i bil. 6 angivna upplysningarna.
2. Befälhavaren för ett luftfartyg eller hans befullmäktigade ombud skall
lämna alla ytterligare upplysningar, som hälsovårdsmyndigheten begär, om
hälsotillståndet ombord under resan.
Art. 98
1. Bevisen jämlikt bil. 1—4 skola vara tryckta på engelska och franska.
De kunna dessutom vara försedda med text på ett i det utställande territoriet
officiellt språk.
2. De i § 1 i denna art. nämnda bevisen skola ifyllas med engelsk eller
fransk text.
Art. 99
Ympningsdokument som av försvarsmakt utfärdats för dess aktiva personal
skola godtagas i stället för internationella bevis enligt mall i bil. 2,
3 eller 4, förutsatt att
a) de innehålla i huvudsak samma medicinska uppgifter, som bevisen
utfärdade enligt mall; och
b) innehålla på engelska eller franska avfattade uppgifter om arten av
ympningen och tidpunkten för denna samt bekräftelse på att de äro utfärdade
i överensstämmelse med denna art.
Art. 100
Inga andra sanitetsdokument än de, som föreskrivas i föreliggande
bestämmelser, skola krävas i internationell trafik.
Del VII. Hälsovårdsavgifter.
Art. 101
1. Hälsovårdsmyndighet skall ej uttaga avgift för:
a) hälsovårdsundersökning, som föreskrives i föreliggande bestämmelser,
eller kompletterande undersökningar av bakteriologisk eller annan natur,
som kunna erfordras för fastställandet av den undersöktes hälsotillstånd;
b) vid ankomsten utförd ympning av resande eller bevis härom.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
2. Om avgifter uttagas för verkställande av i föreliggande bestämmelser
föreskrivna åtgärder av annat slag än de i § 1 i denna artikel nämnda, skall
i territoriet endast finnas en taxa för sådana avgifter och varje avgift skall
a) stå i överensstämmelse med denna taxa;
b) vara skälig och icke överstiga den verkliga kostnaden för den verkställda
åtgärden;
c) uttagas utan hänsyn till berörda personers nationalitet, hemort eller
bostadsort eller fartygets, luftfartygets, järnvägsvagnens eller landsvägslordonets
nationalitet, flagga, registrering eller ägare. I synnerhet skall
ingen åtskillnad göras mellan inhemska och utländska personer, fartyg,
luftfartyg, järnvägsvagnar eller landsvägsfordon.
3. Taxan och varje ändring av denna skall offentliggöras minst tio dagar,
innan några avgifter uttagas enligt denna, samt omedelbart anmälas till
organisationen.
Del VIII. Föreskrifter av olika slag.
Art. 102
Föreliggande bestämmelser samt bil. A och B äga tillämpning på pilgrimer.
Art. 103
1. Kringflyttande personer eller säsongarbetare och alla fartyg, luftfartyg,
tåg eller landsvägsfordon, som transporterar dylika personer, kunna bli föremål
för ytterligare sanitära åtgärder i enlighet med lagar och förordningar
i berörda stater och avtal, som träffats mellan dessa stater.
2. Varje stat skall underrätta organisationen om bestämmelserna i dessa
lagar och förordningar eller avtal.
Art. lOi
1. Två eller flera stater, som med avseende på hälsotillstånd samt geografiska,
sociala eller ekonomiska förhållanden ha vissa gemensamma intressen,
kunna avsluta särskilda avtal för att göra de i föreliggande bestämmelser
föreskrivna sanitära åtgärderna mer effektiva och mindre betungade.
Härvid avses särskilt:
a) åtgärder för ett direkt och snabbt utbyte av upplysningar av epidemiologisk
natur mellan till varandra gränsande territorier;
b) hälsovårdsåtgärder, som tillämpas på internationell kusttrafik och på
internationell trafik på vattenvägar i inlandet;
c) hälsovårdsåtgärder, som tillämpas vid den gemensamma gränsen mellan
intill varandra liggande territorier;
d) sammanslagning av två eller flera territorier till ett i och för tillämpning
av hälsovårdsåtgärd, som föreskrives i föreliggande bestämmelser;
c) anordningar för transport av smittade personer medelst särskilt för
ändamålet avsedda transportmedel.
2. De i p. 1 i denna art. nämnda avtalen få icke strida mot föreskrifterna
i föreliggande bestämmelser.
3. Staterna skola underrätta organisationen om varje sådant avtal, som
de träffa. Organisationen skall omedelbart underrätta samtliga hälsovårdsförvaltningar
om dylika avtal.
3 .— Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 138.
34
Kungl. Mnj. ts proposition nr 138.
Del IX. Slutföreskrifter.
Art. 105
1. Så snart föreliggande bestämmelser träda i kraft, skola de, med iakttagande
av föreskrifterna i art. 107 och nedan föreskrivna undantag, ersätta
föreskrifterna i följande internationella hälsovårdskonventioner och liknande
överenskommelser såväl mellan de stater, som biträtt dessa föreskrifter,
som mellan dessa stater och organisationen:
a) Internationella Hälsovårdskonventionen, undertecknad i Paris den
3 december 1903;
b) Panamerikanska Hälsovårdskonventionen, undertecknad i Washington
den 14 oktober 1905;
c) Internationella Hälsovårdskonventionen, undertecknad i Paris den 17
januari 1912;
d) Internationella Hälsovårdskonventionen, undertecknad i Paris den 21
juni 1926;
e) Internationella Hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten, undertecknad
i Haag den 12 april 1933;
f) Internationell överenskommelse om befrielse från skyldighet att avge
sundhetspass, undertecknad i Paris den 22 december 1934;
g) Internationell överenskommelse om befrielse från skyldighet att förse
sundhetspass med konsulära visa, undertecknad i Paris den 22 december
1934;
h) Konvention angående ändring i Internationella Hälsovårdskonventionen
den 21 juni 1926, undertecknad i Paris den 31 oktober 1938;
i) Internationella Hälsovårdskonventionen av år 1944 angående ändring
i Internationella Hälsovårdskonventionen den 21 juni 1926, öppen för undertecknande
i Washington den 15 december 1944;
j) Internationella Hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten av år
1944 angående ändring i Internationella Hälsovårdskonventionen den 12
april 1933, öppen för undertecknande i Washington den 15 december 1944,
utom art. XVII p. 2.
k) Protokoll den 23 april 1946 angående förlängning av Internationella
Hälsovårdskonventionen av år 1944, undertecknat i Washington;
l) Protokoll den 23 april 1946 angående förlängning av Internationella
Hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten av år 1944, undertecknat i
Washington.
2. Panamerikanska hälsovårdsreglerna, undertecknade i Havanna den
14 november 1924, äga fortfarande giltighet med undantag för art. 2, 9, 10,
H> 16 53, 61 och 62, på vilka ifrågakommande delar av p. 1 i denna art.
äro tillämpliga.
Art. 106
1. Den tidsperiod, som föreskrives enligt art. 22 i organisationens
stadga för avslag eller reservation, fastställes till nio månader från den dag,
då generaldirektören meddelat, att världshälsovårdsförsamlingen antagit
föreliggande bestämmelser.
2. Denna tidsperiod kan genom anmälan till generaldirektören utsträckas
till aderton månader i vad gäller transmarina eller andra avlägset belägna
territorier, för vilkas internationella förbindelser staten ifråga är ansvarig.
3. Avslag eller reservation, som ingått till generaldirektören efter ut
-
Kungl. Maj:Is proposition nr 138. 35
gången av de i par. 1 eller 2 i denna art. nämnda tidsperioderna, skall lämnas
utan avseende.
Art. 107
1. Om en stat reserverar sig mot föreliggande bestämmelser, är sådan
reservation ogiltig, savida den icke bifalles av världshälsovårdsförsamlingen.
Föreliggande bestämmelser skola icke träda i kraft beträffande denna stat,
förrän sådan reservation bifallits av församlingen, eller, om församlingen
ogillar reservationen, emedan den väsentligt avviker från föreliggande
bestämmelsers karaktär och ändamål, förrän den återtagits.
2. Avslag av någon del av föreliggande bestämmelser skall betraktas
såsom en reservation.
3. Världshälsovårdsförsamlingen kan, såsom villkor för att den skall
bifalla en reservation, anmoda den stat, som gör reservationen, alt åtaga
sig att fortsätta fullgörandet av ett eller liera åligganden, som kunna hänföras
till innehållet i en sådan reservation och vilka staten ifråga tidigare
åtagit sig enligt nu gällande, i art. 105 uppräknade konventioner och överenskommelser.
4. Om en stat anmäler en reservation, som enligt världshälsovårdsförsamlingens
asikt obetydligt avviker från ett eller flera åtaganden som ifrågavarande
stat tidigare gjort i enlighet med nu gällande i art. 105 uppräknade
konventioner eller överenskommelser, kan församlingen bifalla sådan reservation
utan att såsom villkor för sitt bifall fordra åtagande av det slag,
som omnämnts i p. 3 i denna art.
5. Om världshälsovårdsförsamlingen ogillar en reservation och denna
reservation därefter icke återtages, skola föreliggande bestämmelser icke
gälla för den stat, som gjort sådan reservation. Alla nu gällande i art. 105
uppräknade konventioner och överenskommelser, vilka sådan stat redan
biträtt, skola fortsätta att gälla vad angår sådan stat.
Art. 108
Avslag eller reservation eller del av reservation kan när som helst återtagas
genom meddelande härom till generaldirektören.
Art. 109
1. Föreliggande bestämmelser skola träda i kraft i den 1 oktober 1952.
2. Varje stat, som blir medlem av organisationen efter den 1 oktober
1952 och som icke redan biträtt föreliggande bestämmelser, äger anmäla
avslag eller reservation beträffande dessa inom en tid av tre månader,
läknat fian den dag, da staten ifråga blivit medlem av organisationen. Om
föreliggande bestämmelser icke förkastas, skola de, vad denna stat angår,
och med iakttagande av föreskrifterna i art. 107 träda i kraft, då denna
tid utgått.
Art. 110
1. Varje stat, som icke är medlem av organisationen och som biträtt
någon av de i art. 105 uppräknade konventionerna eller överenskommelserna,
eller som av generaldirektören blivit underrättad om att världshälsovårdsförsamlingen
antagit föreliggande bestämmelser, kan biträda dessa
genom att anmäla sin anslutning till generaldirektören. Sådan anslutning
skall, med iakttagande av föreskrifterna i art. 107, bliva giltig den dag
föreliggande bestämmelser träda i kraft, eller om dylik anslutning anmäles
i
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
efter denna dag, tre månader efter det generaldirektören erhållit meddelande
2. Vid tillämpningen av föreliggande bestämmelser skola art. 23, 33, 62,
63 och 64 i organisationens konstitution gälla för varje icke-medlemsstal,
som biträder föreliggande bestämmelser.
3. Varje icke-medlemsstat, som biträder föreliggande bestämmelser, kan
när som helst uppsäga sin anslutning härtill genom ett meddelande ställt
till generaldirektören. Uppsägelsen träder i kraft sex månader efter det
generaldirektören mottagit densamma. Den stat, som gjort dylik uppsägelse,
skall från och med denna tidpunkt åter börja tillämpa föreskrifterna i de
i art. 105 uppräknade konventioner eller överenskommelser, vilka den tidigare
biträtt.
Art. 111
Generaldirektören skall underrätta samtliga medlemmar och associerade
medlemmar samt även övriga parter, som biträtt någon av de i art. 105
uppräknade konventionerna och överenskommelserna, om världshälsovårdsförsamlingens
antagande av föreliggande bestämmelser. Generaldirektören
skall även underrätta dessa stater såväl som varje annan stat, som biträtt
föreliggande bestämmelser, om alla ytterligare bestämmelser, som innehålla
ändringar eller tillägg till föreliggande bestämmelser, om varje meddelande
han erhållit enl. art. 106, 108, 109 och 110 samt om varje beslut världshälsovårdsförsamlingen
fattat enl. art. 107.
Art. 112
1. Varje fråga eller tvist beträffande tolkningen eller tillämpningen av
föreliggande bestämmelser eller av tilläggsbestämmelser till föreliggande
bestämmelser kan av var och en av de berörda staterna hänskjutas till
generaldirektören, som har att försöka avgöra frågan eller tvisten. Om sådan
fråga eller tvist icke avgöres på detta sätt, skall generaldirektören på eget
initiativ eller på begäran av berörd stat för prövning hänskjuta frågan
eller tvisten till behörig kommitté eller annat organisationens organ.
2. Varje berörd stat äger rätt att låta sig representera inför sådan kommitté
eller sådant organ. _
3. Varje dylik tvist som på detta sätt icke avgjorts, kan pa skriftlig
ansökan av varje berörd stat hänskjutas till Internationella domstolen i
Haag för avgörande.
Art. 113
1. De engelska och franska textversionerna till föreliggande bestämmelser
skola äga samma giltighet.
2. Originaltexterna till föreliggande bestämmelser skola deponeras i organisationens
arkiv. Bestyrkta avskrifter skola av generaldirektören sändas
till samtliga medlemmar och associerade medlemmar samt till övriga parter,
som biträtt de i art. 105 uppräknade konventionerna och överenskommelserna.
Då föreliggande bestämmelser träda i kraft skola bestyrkta avskrifter
av generaldirektören överlämnas till Förenta Nationernas generalsekreterare
för registrering i enlighet med art. 102 i Förenta Nationernas stadga.
Kungl. Mctj:ts proposition nr 138.
37
Del X. Övergångsbestämmelser.
Art. 1U
1. Oaktat varje föreskrift i motsatt syfte i nu gällande konventioner och
överenskommelser skola ympningsbevis, som utfärdas i enlighet med föreskrifter
och mallar i bil. 2, 3 och 4 godtagas såsom likvärdiga motsvarande
bevis, som föreskrivas i nu gällande konventioner éller överenskommelser.
2. Oaktat föreskrifterna i p. 1 i art. 109 skola föreskrifterna i denna art.
träda i kraft den 1 december 1951.
3. Tillämpningen av denna art. skall begränsas till att gälla de stater,
som, inom tre månader från den dag, då generaldirektören meddelat, att
världshälsovårdsförsamlingen antagit föreliggande bestämmelser, förklara,
att de icke ämna anmäla reservationer beträffande denna artikel eller de
föreskrifter och mallar, som givas i bil. 2, 3 och 4.
4. I en enligt p. 3 i denna artikel avgiven förklaring kan tillämpning av
denna artikel ifråga om någon av bil. 2, 3 och 4 uteslutas.
Art. 115
1. Ympningsbevis, som, innan föreliggande bestämmelser trätt i kraft,
utfärdats i enlighet med Konventionen den 21 juni 1926, ändrad genom
Konventionen den 15 december 1944, eller i enlighet med Konventionen
den 12 april 1933, ändrad genom Konventionen den 15 december 1944, skall
behålla sin ursprungliga giltighetstid. Dessutom skall giltighetstiden för så
utfärdat bevis om ympning mot gula febern utsträckas till två år efter den
dag, då giltighetstiden eljest skulle ha utgått.
2. Bevis om råttutrotning eller bevis om befrielse från råttutrotning, som,
innan föreliggande bestämmelser trätt i kraft, utfärdats i enlighet med art.
28 i Konventionen den 21 juni 1926, skall behålla sin ursprungliga giltighetstid.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV bar detta avtal undertecknats i Geneve
den 25 maj 1951.
il
Leonard A. Scheele
Broek C his hot m
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Rskr. 1952:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges biträdande av vissa internationella hälsovårdsbestämmelser, i vad proposition s. 1 i texten
- SU 1952:161 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Sveriges biträdande av vissa internationella hålsovårdsbestämmelser, i vad propositionen avser sätte s. 13 i texten
- Rskr. 1952:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges biträdande av vissa internanationella hälsovårdsbestämmelser, såvitt proposit a1 i texten
- 2LU 1952:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges biträdande av vissa internationella hälsovårdsbestämmelser, såvitt propositionen hänvisats s. 1 i texten
- 2LU 1952:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 s. 3 i texten