Sök i Ratio Lex

Angående dispositionen av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet

1952-03-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:145, Angående dispositionen av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5.

1

Nr 145.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dispositionen

av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds

verksamhet; given Stockholms slott den 7

mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Under åren 1939—1946 meddelade staten transportförsäkring mot krigsrisk

m. m. Försäkringsrörelsen, som handhades av statens krigsförsäkringsnämnd,

är i stort sett avvecklad. Nämndens nu disponibla överskott uppgår

till ca 294 miljoner kronor. Av detta belopp böra 10 miljoner kronor anvisas

till handelsflottans välfärdsfond för anordnande av sjöfartshotell in. m. samt

2 miljoner kronor disponeras för andra sjöfartsändamål, bl. a. anskaffande

av snabbgående undsättningsbåtar till det svenska sjöräddningsväsendet. Sedan

visst belopp avsatts för pensioner och gratifikation åt anställda hos

krigsförsäkringsnämnden, bör det återstående överskottet användas för att

nedbringa statsskulden.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 145.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om dispositionen

av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet

samt anför därvid följande.

Den statliga krigsförsäkringen.

Redan under första världskriget vidtogo statsmakterna åtgärder för att

bereda sjöfarten erforderligt försäkringsskydd. Efter bemyndigande av 1914

års senare lagtima riksdag utfärdade Kungl. Maj :t den 17 augusti 1914 en

förordning om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara samt tillsatte

samma dag statens krigsförsäkringskommission för att handha hithörande

uppgifter. När kommissionen upphörde 1919, redovisade den ett

överskott av ca 41 miljoner kronor. Motioner med yrkande att överskottsmedlen

skulle disponeras för särskilda med sjöfartsnäringen sammanhängande

ändamål lämnades av 1921 års riksdag utan bifall. I enlighet med förslag

av Kungl. Maj :t togs överskottet i stället i anspråk för att täcka förluster

på andra kristidskommissioners verksamhet.

För att förbereda en ny statlig verksamhet på detta område föreläde

Kungl. Maj:t 1939 års riksdag (prop. nr 10) förslag till lag om statlig

krigsförsäkring m. m. Riksdagen biföll förslaget, och lagen utfärdades den

10 mars 1939 (nr 68, senast ändrad 1942: 369). Enligt 1 § av denna lag må

av staten — såframt Konungen därom förordnar — vid krig, krigsfara eller

eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden meddelas transportförsäkring

mot krigsrisk eller eljest mot risk att egendomen lägges under

embargo, uppbringas etc. Genom kungörelse den 3 september 1939 (nr 597)

meddelades sådant förordnande första gången. Det förnyades sedermera

och gällde t. o. m. utgången av år 1946 (kung. den 13 december 1946, nr

752). Denna försäkringsrörelse handhades av statens krigsförsäkringsnämnd.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 11 juni 1948 upphörde nämndens

verksamhet med utgången av nämnda månad. Samtidigt uppdrog Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145.

3

Maj :t åt tre personer att i egenskap av likvidatorer fortsätta avvecklingen

av kvarvarande rörelse. Detta arbete beräknas vara i huvudsak avslutat till

den 1 april 1952.

Per den 30 september 1951 utvisar nämndens verksamhet ett överskott

av i runt tal 304,3 miljoner kronor. Det angivna överskottet härtill en mindre

del redan tagits i anspråk för särskilda ändamål. Sedan 1946 års riksdag

(prop. nr 350, utr. utsk. uti. nr 12, skr. nr 492) bemyndigat Kungl. Maj :t

att disponera vissa belopp för reglering av sådana svenska fordringsanspråk

mot Sovjetunionen, som uppkommit i samband med Estlands, Lettlands och

Litauens anslutning till nämnda land, ha för detta ändamål till statsverket

inbetalts 8,4 miljoner kronor. Härjämte ha av nämndens medel innehållits

ca 150 000 kronor till vissa hjälpåtgärder för svenskar, som under sista

världskriget varit bosatta i Tyskland (prop. 1950: 197). Likvidatorerna framhålla

(skr. 3/1 1952), att vid utgången av år 1951 kaskoärendena (försäkring

av fartyg resp. andra rederiintressen) praktiskt taget voro avvecklade,

medan ett mindre antal haverier kvarstodo oreglerade. Likvidatorerna ha

beräknat sammanlagt ca 1,5 miljon kronor för oreglerade ärenden. Det tillgängliga

överskottet kan alltså beräknas till (304,s—10,os =) 294,25 miljoner

kronor. Å kaskoförsäkringen har överskottet uppgått till ca 131,4 miljoner

kronor och å varuförsäkringen till ca 131,9 miljoner kronor. Övriga

rörelsegrenar inklusive räntor ha givit ett överskott av sammanlagt ca 41

miljoner kronor. Med säkerhet kan fastställas att av överskottet å kaskoförsäkringen

ca 100 miljoner kronor falla å fartyg i främmande fart, för vilka

premierna sålunda, i varje fall indirekt, inbetalts av utlandet. Av överskottet

å varuförsäkringen härröra ca 80 miljoner kronor av återvinningar

i haveriärenden, i allt väsentligt från utlandet, medan ca 30—40 miljoner

kronor hänföra sig till försäkring av exportgods, för vilken kostnaderna betalts

av utlandet. Den del av överskottet, som uppkommit vid fraktfart

utanför spärren och som sålunda icke belastat det svenska folkhushållet,

överstiger alltså 200 miljoner kronor.

Likvidatorerna ha (skr. 16/1 1951) hemställt, att pension måtte tillerkännas

tre befattningshavare hos krigsförsäkringsnämnden. Statskontoret

anförde i utlåtande häröver, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot

att två av dessa vid anställningens upphörande erhålla pension. Kostnaderna

härför borde bestridas av nämndens överskottsmedel genom

att ett belopp, motsvarande kapitalvärdet av pensionerna, inbetalades

till civila pensionsfonden. Den tredje tjänstemannen, som icke varit anställd

lika lång tid, borde erhålla eu gratifikation. — Kungl. Maj:t har den 7 december

1951 meddelat beslut om pension åt förstnämnda båda befattningshavare.

I detta sammanhang må nämnas att 1951 års riksdag (bankoutsk. uti. nr

10, skr. nr 171) i anledning av väckta motioner angående avveckling av s. k.

clearingkassor in. in. understrukit angelägenheten av att en slutlig reglering

kom till stånd av de frågor, som sammanhängde med clearingkassornas och

därmed jämförliga inrättningars verksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Framställningar om bidrag av krigsförsäkringsnämndens överskott.

Ett flertal framställningar har under åren 1945—52 gjorts om understöd

av krigsförsäkringsnämndens överskottsmedel. Sålunda har Sveriges redareförening,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges

fartygsbefälsförening och Svenska stewartsföreningen (gemensam skr.

11/10 1946) framhållit, att det måste anses synnerligen rimligt, att en stor

del av överskottsmedlen anvisas för sjöfartsändamål, i främsta rummet för

att främja sjöfolkets sociala välfärd. En liknande framställning har avgivits

av 1946 års sjömanskommitté. Vidare har Svenska sällskapet för räddning

af skeppsbrutne — Sjöräddningssällskapet — hemställt (skr. 21/4 1948) om

medel för anskaffande och drift av ett lämpligt antal snabba undsättningsbåtar.

Härutöver har ett antal framställningar gjorts om bidrag för andra med

sjöfarten och dess sociala problem sammanhängande ändamål. Beträffande

dessa framställningar — varav en del behandlats i annat sammanhang eller

eljest numera saknar aktualitet — - torde få hänvisas till handlingarna i

ärendet.

Med anledning av de framställningar, som gjorts om att disponera vissa

medel av krigsförsäkringsnämndens överskott för välfärdsanordningar för

sjöfolk, torde här få lämnas en redogörelse för åtgärder, vilka vidtagits på

detta område efter det att berörda framställningar avgivits.

1946 års sjömanskommitté avgav 1947 ett betänkande angående välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn (SOU 1947: 29). De dittillsvarande sjömanshemmen

— i Sverige 10 — borde enligt kommittén få karaktären av verkliga

hotell. I femton svenska hamnar samt i Antwerpen, Rotterdam, London,

New York och San Francisco förelåg framträdande behov av sådana

hotell. Läs- och skrivrummen för sjömän borde moderniseras och få ökad

prägel av klubbrum; sådana borde finnas i ett flertal svenska och utländska

hamnar. Kommittén framhöll, att de omfattande sociala välfärdsåtgärder,

som statsmakterna vidtagit för arbetare och anställda i land, icke i nämnvärd

grad kunnat utnyttjas av sjöfolket. Det vore därför angeläget att i

olika avseenden motsvarande förmåner bereddes sjöfolket, t. ex. genom en

förbättring av välfärdsanordningarna i hamnarna. Kommittén beräknade

medelsbehovet för nyanläggning och modernisering av sjöfartshotell och

klubbrum in. m. i Sverige och utlandet under den närmaste femårsperioden

till 8 miljoner kronor och förordade inrättandet av en fond å nämnda belopp.

I detta sammanhang pekade kommittén på de medel som uppkommit

genom krigsförsäkringsnämndens verksamhet. Härutöver erfordrades årliga

driftsbidrag.

Kommitténs förslag förelädes 1948 års riksdag genom proposition nr 174.

Dåvarande chefen för handelsdepartementet erinrade om att sjöfolkets behov

av välfärdsanordningar dittills i huvudsak tillgodosetts genom insatser

från enskilt håll. Anordningarna voro genomsnittligt icke av den kvalitet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

5

och den omfattning, som sjöfolket med hänsyn till yrkets betydelse och påfrestningar

ägde rätt att kräva. Staten borde nu taga ett ökat ansvar för

välfärdsanordningarna för sjöfolk i hamn. Tills vidare borde staten dock

icke driva några välfärdsinrättningar utan dessa borde alltjämt vara kommunala

eller skötas av föreningar och sammanslutningar. Rådande läge gjorde

det nödvändigt att låta utbyggnaden ske långsammare än som i och för

sig vore önskvärt. Då frågan hur krigsförsäkringsmedlen skulle disponeras

icke kunde lösas i detta sammanhang, borde de medel, som anvisades för

välfärdsarbetet, avsättas till en särskild fond, benämnd handelsflottans välfärdsfond.

Departementschefen förordade, att för budgetåret 1948/49 300 000

kronor skulle anvisas till fonden för nya byggnadsföretag, tomtköp och

andra större investeringar. Däremot borde underhålls- och driftskostnader,

smärre investeringar och andra utgifter, som mera ägde karaktär av löpande

kostnader, bestridas genom särskilda bidrag med 8 öre per dag och sjöman,

varav 4 öre skulle erläggas av staten, 2 öre av redaren och 2 öre av sjömannen.

Även dessa bidrag borde avsättas till nyssnämnda fond. För att

samordna och leda verksamheten borde i enlighet med kommitténs förslag

inrättas ett statligt samarbetsorgan, kallat handelsflottans välfärdsråd.

Riksdagen uttalade (sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr 2,

skr. nr 428), att det — även bortsett från rådande ekonomiska läge — vore

välbetänkt att tills vidare iakttaga en viss återhållsamhet vid förverkligandet

av sjömanskommitténs program, till dess att tillräcklig erfarenhet vunnits

av detta delvis efter nya principer bedrivna välfärdsarbete. Riksdagen

biföll de av Kungl. Maj :t i propositionen framlagda förslagen. — Sjömännens

och redarnas avgiftsplikt har reglerats i lagen den 30 juni 1948 (nr

495, ändr. 1950: 344) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.

Handelsflottans välfärdsråd bildades 1948.

Anslaget till avsättning till handelsflottans välfärdsfond uppfördes för

ettvart av budgetåren 1948/49—1950/51 med 450 000 kronor samt för innevarande

budgetår (statsliggaren s. 894) med 380 000 kronor. Härav anvisades

till investcringsändamål för varje budgetår under perioden 1948/49—

1950/51 300 000 kronor samt för nu löpande budgetår 200 000 kronor. För

budgetåret 1952/53 har i statsverkspropositionen (X ht, s. 120) beräknats

480 000 kronor, varav för investcringsändamål 200 000 kronor. Efter tillstånd

av Kungl. Maj :t skall dock statens bidrag till löpande utgifter kunna

få användas även för investeringar.

Handelsflottans välfärdsråd har angående behovet av medel för uppförande

av sjöfartshotell anfört (PM 20/11 1951 o. 29/1 1952) i huvudsak följande.

I New York har ett svenskt sjöfartshotell numera uppförts. I Antwerpen

torde välfärdsråden i Danmark, Norge och Sverige gemensamt komma

att hyra två våningar i ett planerat belgiskt sjöfartshotell. Engångskostnaderna

för hotellfrågans lösning där synas icke behöva överstiga 100 000

kronor. Vad beträffar inkvarteringsmöjligheterna i svenska hamnstäder

föreligga på flera håll sådana förhållanden att förbättringar ofördröjligen

måste vidtagas. I Stockholm tvingas sjöfolk ofta att vistas utomhus natte
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-5.

tid av brist på hotellrum, och den förläggning, som ordnas vid sjömanshemmen

i Stockholm och Malmö, är icke heller av den standard, som bör erbjudas

en sjöman när han vistas i land för vila och rekreation. Sjömännens

inkvarteringsfråga har uppmärksammats också i ett flertal andra städer.

I Kalmar föreligga fullt utarbetade ritningar och kostnadsförslag för ett

nytt sjöfartshotell, och kommunala utredningar pågå rörande lösningen av

hotellfrågan i Hälsingborg, Gävle, Sundsvall, Norrköping, Oxelösund, Västerås,

Oskarshamn, Karlshamn och Uddevalla. För ett sjöfartshotell i Malmö

har tomt anvisats av Malmö stad. I nuvarande kostnadsläge torde det

statliga bidrag, som erfordras för att sistnämnda hotell skall kunna förverkligas,

uppgå till ca 800 000 kronor. För den synnerligen angelägna lösningen

av hotellfrågan i Stockholm beräknas ett statligt anslag av 1 200 000

kronor. Av de övriga i Sverige planerade hotellen bör åtminstone hälften

komma till utförande under den närmaste femårsperioden. Välfärdsrådet

beräknar sålunda, att bidrag erfordras för fem medelstora sjöfartshotell

med i genomsnitt 500 000 kronor för varje hotell. För uppförande av sjöfartshotell

i Sverige och i utlandet skulle sålunda under perioden 1952—

1956 erfordras ett sammanlagt belopp av 4,6 miljoner kronor. Det totala

investeringsbehovet torde enligt rådet uppgå till en dubbelt så stor summa,

men i nuvarande läge föreslås en begränsning av de statliga anslagen för

sjöfartshotellen till nyssnämnda belopp, 4,6 miljoner kronor, under den närmaste

femårsperioden.

Vidare bör här lämnas en närmare redogörelse för den av Sjöräddningssällskapet

gjorda framställningen. Sällskapet framhåller inledningsvis, att

det svenska sjöräddningsväsendet genom ordnat samarbete mellan alla berörda

institutioner fått en betydande effektivitet. De motorlivbåtar, som

finnas vid livräddningsstationerna, ha emellertid konstruerats för att kunna

gå ut i alla väder, varför kravet på hastighet måst eftersättas. Båtarna göra

således blott ca 8—9 knop. Snabba undsättningsbåtar — flottans motortorpedbåtar

— finnas tillgängliga blott i fredstid och under en del av året

samt på ett fåtal platser, vilket är en svaghet i räddningsorganisationen.

Om snabbgående undsättningsbåtar stå till buds, kunna dessa bistå vid

flyghaverier till sjöss, transportera sjuka och skadade och i övrigt lämna

all slags undsättning till sjöss samt inom kustområdena. Efter överenskommelse

med tullverket skulle de eventuellt kunna användas av kustbevakningen

vid särskilda expeditioner. Under krig böra de tjänstgöra som sjöambulanser.

Sällskapet anser, att behov i och för sig föreligger av ett tiotal

sådana båtar på olika platser vid kusterna, men förordar, att dessa anskaffas

successivt. För att kunna utprova båttyp och maskineri böra dock ett

par båtar snarast inköpas.

Sällskapet hade under hand inhämtat yttranden från vissa myndigheter

angående den ifrågasatta anskaffningen av snabba räddningsbåtar. Luftfartsstyrelsen

uttalade, att det för den civila luftfarten framstod som ett

starkt önskemål, att dylika fartyg anskaffades. Chefen för flygvapnet fram
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

7

höll, att det för flygvapnet var synnerligen önskvärt med ett tillskott av

båtar, som voro lämpade för efterforskning och undsättning av nödställda

fiygplansbesättningar. Erfarenheterna utomlands hade visat att båtar av

angiven typ i samverkan med flygplan avsevärt ökade flygräddningstjänstens

effektivitet. Chefen för marinen underströk, att ifrågavarande båtar

syntes kunna bli av värde, inte minst under beredskap och krig. Anskaffande

av dylika båtar tillstyrktes även av bl. a. försvarets sjukvårdsförvaltning,

landstingsdirektören i Stockholms län samt Svenska röda korset.

Utlåtanden i ärendet ha vidare avgivits till Kungl. Maj :t av lotsstyrelsen

och kommerskollegium. Lotsstgrelsen anför att sällskapets framställning i

första hand avser att tillgodose luftfartens behov av ett livräddningsväsende

till sjöss. Om medel härför skola anvisas, böra den civila och militära luftfartens

anslag tagas i anspråk.

Kommerskollegium upplyser att för flygvapnets räkning under år 1950

anskaffats tre sjöräddningsbåtar, avsedda för användning vid flyghaveri.

Med anledning av vad lotsstyrelsen anfört därom i sitt nyssnämnda utlåtande

har kollegium från luftfartsstyrelsen och chefen för flygvapnet inhämtat,

att av dessa myndigheter disponerade anslag icke syntes böra användas

för anskaffande av de i sällskapets framställning angivna båtarna.

För egen del finner kommerskollegium det önskvärt, att tillfälle beredes

sjöräddningsväsendet att med hjälp av tre snabbgående båtar närmare utröna

användbarheten av dylika farkoster i räddningstjänsten, innan åtgärder

vidtagas för förverkligandet av en mera omfattande plan. Ämbetsverket

— som förordar att marinförvaltningens sakkunskap anlitas för bedömande

av båtarnas konstruktion och utförande — anser att kostnaderna med hänsyn

till ändamålet lämpligen böra bestridas ur krigsförsäkringsnämndens

överskottsmedel; sjöräddningssällskapet bör få handha driften av båtarna.

Sjöräddningssällskapet har i skrivelse den 20 februari 1951 i annat sammanhang

berört spörsmålet om anskaffande av snabba undsättningsbåtar.

Sällskapet har därvid såsom ett särskilt önskemål framhållit, att de båda

stora skärgårdsområdena utanför Stockholm och Göteborg samt även södra

Skånekusten finge bevakning med hjälp av dylika båtar. Den totala kostnaden

för tre båtar beräknas till 2,5 miljoner kronor, varav 1,3 miljon kronor

för en fond för täckande av kostnaderna för underhåll och drift in. m.

Departementschefen.

Under det första världskriget var den enskilda försäkringsverksamheten

i Sverige otillräcklig för att bereda sjöfarten ett erforderligt försäkringsskydd.

Staten meddelade därför sjöförsäkring mot krigsfara. Ehuru de enskilda

försäkringsbolagen i slutet av 1930-talet voro väsentligt bättre rustade

att möta stora risker, ansågs det välbetänkt att 1939 genom särskild

lagstiftning om statlig krigsförsäkring förbereda ctl eventuellt förnyat statligt

stöd. Detta kom till stånd samma år vid det andra världskrigets utbrott.

Det hade givetvis främst betydelse för sjöfarten men omfattade denna gång

också annan transportförsäkring ävensom återförsäkring. Den statliga för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

säkringsverksamheten, som handhades av statens krigsförsäkringsnämnd,

upphörde med utgången av år 1946.

De likvidatorer, åt vilka uppdragits att fullfölja avvecklingen av krigsförsäkringsnämndens

rörelse, ha nu anmält, att uppdraget i huvudsak slutförts.

Endast ett fåtal ärenden, som gälla förhållandevis små belopp, äro

ännu icke färdigbehandlade. Föregående års riksdag underströk angelägenheten

av att en slutlig reglering kom till stånd av de spörsmål som sammanhängde

med bl. a. krigsförsäkringsnämndens verksamhet. Det har därför

synts lämpligt, att frågan om dispositionen av nämndens överskottsmedel

nu förelägges riksdagen.

Det överskott, som uppkommit i krigsförsäkringsnämndens verksamhet,

uppgår till ett betydande belopp, ca 304 miljoner kronor. Härav ha i runt

tal 10 miljoner kronor redan tidigare tagits i anspråk eller avsatts för särskilda

ändamål; det återstående överskottet uppgår sålunda till ca 294 miljoner

kronor. De premieavgifter, som er lagts för krigsförsäkring, ha icke

stannat på sjöfartsnäringen utan i sista hand burits av konsumenterna genom

högre varupriser. Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen,

har huvuddelen av överskottet eller över 200 miljoner kronor influtit

vid fraktfart mellan främmande hamnar eller för exportgods, för vilket

kostnaderna betalts av utlandet, medan icke fullt 100 miljoner kronor torde

ha belastat konsumenter i Sverige, överskottsmedlen äro således icke av

den karaktär, att de i sin helhet böra reserveras för speciella ändamål, som

kunna anses sammanhänga med deras ursprung. Jag förordar därför, att huvuddelen

av överskottet tillföres riksgäldskontoret att användas för nedbringande

av statsskulden.

Å andra sidan föreligger givetvis ett visst samband mellan krigsförsäkringsmedlen

och sjöfartsnäringen. Under synnerligen svåra förhållanden

och med kännbara förluster gjorde den svenska handelsflottan under krigsåren

en betydelsefull och för den svenska folkförsörjningen avgörande insats.

Med hänsyn härtill är det enligt min uppfattning både naturligt och

önskvärt, att en viss del av det överskott, som uppstått vid transportförsäkring

å svenska fartyg, användes för särskilda sjöfartsändamål, vilka eljest

icke alls eller blott i otillräcklig mån tillgodoses genom anslag å riksstaten.

Åtskilliga framställningar ha också ingivits i detta syfte, ehuru somliga nu

äro inaktuella eller eljest av den art, att bidrag icke böra utgå av här ifrågavarande

medel. I nuvarande läge synes en särskild medelstilldelning i första

hand kunna komma i fråga för välfärdsanordningar för sjöfolk. Även spörsmålet

om en förbättring av sjöräddningsväsendet bör i detta sammanhang

beaktas.

Vid remissbehandlingen av sjömanskommitténs år 1947 avlämnade betänkande

angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn vitsordades behovet

av sjöfartshotell och klubbrum in. m. i den omfattning kommittén

föreslagit. Dåvarande chefen för handelsdepartementet framhöll 1948, att

frågan om dispositionen av krigsförsäkringsmedlen icke kunde lösas i det

sammanhanget. Av ekonomiska skäl var det nödvändigt att låta utbyggna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

9

den av välfärdsanordningarna ske i långsammare takt än vad kommittén

föreslagit och i och för sig vore önskvärt. Riksdagen betonade, att man

borde avvakta erfarenheterna av det efter delvis nya principer bedrivna välfärdsarbetet.

Den verksamhet, som under ledning av handelsflottans välfärdsråd sedan

1948 pågått för att förbättra förhållandena för den ombordanställda arbetskraften,

har varit av stor betydelse. På grundval av de vunna erfarenheterna

torde en utbyggnad av verksamheten nu böra komma till stånd. En sådan

utbyggnad har också visat sig önskvärd; behovet av framför allt sjöfartshotell

för det sjöfolk, som i svenska hamnar avvaktar nya anställningar,

har blivit alltmer påtagligt. De statsbidrag, som beräknas vara erforderliga

under den närmaste femårsperioden för att genomföra det nu aktuella

byggnadsprogrammet för sjöfartshotell, ha av handelsflottans välfärdsråd

angivits till minst 4,6 miljoner kronor. Den del av anslaget till handelsflottans

välfärdsfond, som avsetts för investeringar, har under ett vart av budgetåren

1948/49—1950/51 uppgått till 300 000 kronor, är innevarande budgetår

200 000 kronor och har för budgetåret 1952/53 föreslagits till likaledes

200 000 kronor. Möjligheterna att med en anslagstilldelning av denna storleksordning

inom rimlig tid tillgodose behovet av sjöf artshotell äro självfallet synnerligen

begränsade. Jag anser därför lämpligt, att vissa av krigsförsäkringsnämndens

medel nu överföras till handelsflottans välfärdsfond. Med

hänsyn till det nyss angivna medelsbehovet samt till att ytterligare välfärdsanordningar

inom den närmaste tiden kunna visa sig erforderliga, bör fonden

för den närmaste tioårsperioden tillföras tio miljoner kronor. Av nämnda

belopp torde under ett vart av budgetåren 1952/53—1961/62 få disponeras

ca en miljon kronor för investeringsändamål. Därest denna summa icke helt

tages i anspråk under ett budgetår, böra återstående medel få utnyttjas under

följande budgetår utöver eljest beräknat belopp. Vid bifall till detta förslag

torde fr. o. m. budgetåret 1953/54 och tills vidare under sammanlagt tio

år särskilda medel för investeringsändamål icke böra beräknas å riksstaten

under anslaget till avsättning till handelsflottans välfärdsfond. Statsbidraget

till löpande utgifter bör däremot utgå enligt oförändrade grunder. I likhet

med vad som gäller f. n. torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter

förslag från handelsflottans välfärdsråd besluta till vilka välfärdsanordningar

medlen skola användas.

Frågan om åtgärder för att effektivisera livräddningsväsendet till sjöss

och kustbevakningen har i anledning av väckta motioner och framställd interpellation

behandlats av de senaste årens riksdagar (statsutsk. uti. 1949:

162 o. 1950: 57, r. skr. 1950: 110, interpellation vid höstsessionen 1950, statsutsk.

uti. 1951:65). Statsutskottet erinrade 1951, att det här var fråga om

ett mycket svårbemästrat problem, och förutsatte, att man vid en inom handelsdepartementet

pågående utredning på detta område prövade alla tänkbara

utvägar i syfte att åstadkomma största möjliga förbättring av vårt

livräddningsväsen. De hittills gjorda undersökningarna utvisa bl. a. att en

förstärkning av de materiella resurserna, främst tillgången på livräddnings2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 14,5.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

båtar, är önskvärd. Jag förordar därför, att av krigsförsäkringsnämndens

överskottsmedel två miljoner kronor avsättas till en särskild diver semedelsfond,

som skall disponeras för effektivisering av sjöräddningsväsendet och

därmed jämställda ändamål. Beloppet bör bl. a. kunna tagas i anspråk för

anskaffning av snabbgående undsättningsbåtar. Härigenom torde erfarenheter

kunna vinnas till gagn för den fortsatta prövningen av sjöräddningsväsendets

lämpliga utformning. Den föreslagna fonden torde få disponeras

efter Kungl. Maj :ts bestämmande och förvaltas av statskontoret.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 7 december 1951 skola två befattningshavare

hos krigsförsäkringsnämnden erhålla årlig pension. I anslutning

härtill föreslår jag, att av nämndens överskottsmedel till civila pensionsfonden

överföres ett belopp, motsvarande det kapitaliserade värdet av nämnda

pensioner eller ca 100 000 kronor. Vidare förordar jag, att av överskottsmedlen

utbetalas gratifikation med högst 2 500 kronor till en tjänsteman

hos nämnden, som icke kommer i åtnjutande av pension.

Det återstående överskottet bör enligt vad jag nyss föreslagit användas

för att nedbringa statsskulden. En mindre del torde dock alltjämt böra stå

till likvidatorernas förfogande för bestridande av eventuellt uppkommande

utgifter. Vad som ej åtgår för dylika utgifter liksom de ytterligare överskottsmedel,

vilka möjligen kunna inflyta, böra — när alla ärenden blivit

helt slutförda — ävenledes utnyttjas för statsskuldsamortering.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att statens krigsförsäkringsnämnds överskottsmedel

må användas enligt av mig i det föregående

framlagt förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

527284. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:423 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa faU eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt s. 1 i texten
  2. SU 1952:212 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dispositionen av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet jämte i ämnet väckta s. 1 i texten